Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.
1
S:0 127.
Af herr K. A. Staaff m. fl., om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående styckning af kr om eg endomar till egna hem in. in.
Med synnerligt intresse måste alla framsynta fosterlandsvänner om¬
fatta egnahemsrörelsen. Ty denna rörelse skulle — om den kunde
drifvas med framgång i stor skala — måhända kunna hämma emigra¬
tionen till främmande land, liksom från landet till städerna och skapa
en i ekonomiskt afseende tryggad och tillfredsställd befolkningsklass. Tyvärr
hafva emellertid de förhoppningar man hyst om rörelsens snabba framåt-
gående hittills icke motsvarats af verkligheten.
Skälen härtill äro helt visst mångahanda. Det är uppenbart en
ganska svår uppgift, som fordrar oaflåtlig omsorg från statsmakternas
sida, att träffa sådana anordningar i alla afseenden, som kunna framkalla
resultat af verklig betydelse.
Då vi nu gå att framhålla en särskild åtgärd till egnahemsrörelsens
utveckling, mena vi således alldeles icke, att, i händelse denna åtgärd
komme till utförande, allt därmed vore väl beställdt. Långt därifrån.
Så t. ex. utgöra de tunga formerna för låns erhållande en stötesten, som
måste undanskaffas. Och en allt mera utbredd undervisning i småbrukets
rätta bedrifvande är ock i högsta grad nödvändig. Men vi tro likväl,
att den åtgärd vi förorda utgör ett hufvudvillkor för den viktiga sakens
rätta främjande, så att öfriga åtgärder, som både kunna och böra vid¬
tagas, näppeligen därförutan komma att visa någon stor verkan. .
Redan länge har det förnummits, att de som sträfva till erhållande
af eget hem äfven därest de kunna uppfylla villkoren för erhållande af
lån, å flere trakter se sig hämmade i sin sträfvan af brist på lämplig jord.
Bill. till Biksä. Prof. 1.908. 1 Sami. 2 Afl. 2 Band. 41 Käft. (N:is 127—132). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.
Emellertid är det nog icke så att jord öfverhufvud är svår att få
köpa för egnahemssträfvarne. Utan det är snarare så, att de ställa vissa
anspråk på jordens belägenhet. De vilja icke bo alldeles för sig själfva
långt borta från andra människor. Om man frågar sig, hvad som är
orsaken till den stadiga strömmen af landsbygdens invånare, som flytta
in i städerna, enkannerligen de stora, så kan det visserligen vara svårt
att gifva ett uttömmande svar. Orsakerna äi’o säkert af flera olika slag
och växlande för olika individer. Men utan fara för misstag kan man
antaga, att en af dessa orsaker är att söka i den vida större grad af
social samhörighet, som staden erbjuder. Genom att en större folkmängd
är sammanträngd inom en liten areal stegras ju i utomordentlig grad
möjligheten för all samverkan så i materiellt som andligt hänseende
människor emellan.
Nu är det visserligen så, att landsbygden under inga förhållanden
kan åstadkomma ens något tillnärmelsevis liknande med hvad en stor
stad i nu antydda afseende har att bjuda. Men å andra sidan är det
gifvetvis dock en stor skillnad mellan att hafva sin bostad helt ensligt
belägen på landsbygden och att bo i närheten af många andra bostäder.
Ur denna synpunkt synes det vara gifvet, att egnahemsidén framför allt
bör rikta sig på upprättandet af egnahemskolonier vida mera än på upp¬
rättandet af enstaka egna hem. Likasom lockelsen till de egna hemmen
därigenom redan nu torde bli väsentligen större, så torde denna lockelse
komma att stegras allteftersom kooperationens betydelse för småbru¬
karna blifver allt mera klar genom undervisning och egen erfarenhet.
Men för möjliggörande af sådana kolonier i betydande skala lärer
erfordras, att staten själf kraftigt tager saken om hand. Och detta kan
ej tillgå på annat vis än att staten själf upplåter jord lämpad för ända¬
målet.
Härvid bör ytterligare framhållas, att de jordandelar, som sålunda
kunde komma att hållas egnahemssträfvare till hända, borde vara af
växlande storlek, dels sådana att innehafvaren kunde utan att behöfva
genom arbete hos annan söka biförtjänst allenast genom idogt arbete å
den af honom själf innehafda jorden vinna sin bärgning, och dels af
mindre storlek, så att hvar och en, som uppfyller villkoren för att komma
i åtnjutande af en dylik jordupplåtelse, kunde erhålla hvad som passade
honom.
Det är naturligtvis af mycken vikt, att, därest jordupplåtelse i
större skala från det allmännas sida skulle komma att äga rum, från
början en noggrann och omsorgsfull planmässighet varder iakttagen. Det
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.
första steget borde för den skull vara en fullständig utredning rörande
de befintliga kronoegendomarnas storlek, beskaffenhet och belägenhet
med särskildt afseende fästadt på deras lämplighet för upplåtelse till, små¬
bruk samt i samband därmed uppgörandet af plan för de egendomars
styckning, som finnas lämpliga för ändamålet.
I sammanhang härmed borde emellertid den rätt till försäljning af
mindre kronoegendomar, som Kungl. Maj:t genom särskilda riksdagsbeslut
erhållit, häfvas, då det ju icke vore önskvärdt att på grund af dessa
medgifvanden några egendomar, hvilka lämpligen kunnat tjäna det sociala
ändamål, hvarom här är fråga, komme att afyttras till annat bruk.
Med anledning af hvad vi sålunda anfört, tillåta vi oss hemställa:
l:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta
fullständigt utreda i hvad mån befintliga krono¬
egendomar äro mer eller mindre lämpliga att styckas
och upplåtas till egna hem och småbruk samt i
samband därmed låta upprätta ändamålsenliga planer
för styckningen, därvid särskildt bör iakttagas dels
att de till upplåtelse afsedda jordandelarna böra vara
af växlande storlek så att olika önskningar hos egna-
hemssträfvarne i detta afseende i möjligaste måtto
tillgodoses, dels att de afsedda boningsplatserna böra
vara så belägna att samverkan utan svårighet kan
äga rum mellan egnahemsinnehafvarne, samt materiel
nytta och social trefnad därigenom befordras.
2:o) att Riksdagen måtte besluta att upphäfva
de tidigare riksdagsbeslut, hvarigenom Kungl. Maj:t
erhållit rätt att utan Riksdagens hörande verkställa
försäljningar från kronoegendomar.
Stockholm den 25 januari 1908.
Karl Staaff.
G. Lindgren
i Islingby
Th. af Callerholm,
Johan Ericsson.
Ernst Beckman.
Joll. Ström.
Jakob Pettersson.
Victor Moll.
G. Jansson.
Karl S tar bäck.
J. Bromée.
S. IL Kvarnzelius.
K. G. Karlsson.
Fridtjuv Berg.
Carl Carlson Bonde.