Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.
1
J5T:© HO.
Af herr F. W. Thorsson, om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående dispositionsrätten till Djurgården m. m.
Bland de förmåner, som tilldelats den regerande monarken, är dispo¬
sitionsrätten öfver Kungl. Djurgården en ingalunda oviktig. Enligt till¬
gängliga handlingar grundar sig denna rätt på Riksens Ständers underdå¬
niga skrifvelse den lista december 1809, hvarigenom Ständerna erbjödo
Karl XIII, att till bestridande af samtliga utgifter till hofhållningen m. in.
emottaga en viss årlig summa mot det att till Rikets Ständer öfverläm-
nades »såsom en i evärderliga tider åt dem förbehållen rättighet» förvalt¬
ningen och användandet af de Kungsladugårdar in. m., som förut stått
under Konungarnes omedelbara styrelse med iakttagande dock att
»den här vid hufvudstaden belägna Djurgården bör förblifva under Kungl.
Maj:ts enskilda disposition», i sammanhang härmed ständerna emellertid an-
höllo, "»att den s. k. Djurgårdskassan måtte endast få användas till Djur¬
gårdens förbättring och förskönande samt därvarande broars och vägars un¬
derhåll och icke graveras med särskilda aflöning ar eller gratifikationer till
några vissa personer».
Enligt statsrådsprotokollet den 26 februari 1810 antog Kungl. Maj:t
Riksens Ständers erbjudande på sätt och med villkor ofvannämnde skrif¬
velse innehöll.
De regerande monarkerna ha med stöd häraf i snart ett sekel efter
denna öfverenskommelse handhaft denna dispositionsrätt.
Då jag nu vid en ny monarks uppstigande på tronen dristar mig
påkalla Riksdagens uppmärksamhet för detta kungliga prerogativ, sker
Bil. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 37 Raft. (Nås 110—116.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, No 110.
detta i främsta rummet på grund af den förändring i värdet af detsamma,
som under senare tider uppstått. För 100 år sedan var Stockholm en
stad om något mera än 70,000 invånare. Jordvärdet i dess omgifningar
var ringa, och därför torde detta prerogativ då ha synts Rikets Ständer
föga betydelsefullt.
Nu äro förhållandena helt annorlunda. Stockholm har mer än fyrdubb-
lats i folkmängd, behof vet af utrymme har framstått med allt större styrka.
Och jordvärdena i omgifningarna ha stegrats rent otroligt. Som exempel
må anföras följande: År 1892 tillsattes af regeringen den s. k. Djurgårds¬
kommittén, som år 1898 afgaf sitt betänkande. Af detta framgår bland
annat, att endast en del af den s. k. Norra Djurgården kunde värderas till
200,000,000 kronor. Afkastningen af Norra Djurgården beräknades då
till blott 85 å 40,000 kronor årligen.
Hvad »Södra Djurgården > angår, har jag icke kunnat anskaffa upp¬
lysningar om dess värde eller årliga afkastning. Ty med detta område
och dispositionen öfver detsamma råder, likasom beträffande hela Djur-
gårdsför välfången, det egendomliga förhållandet, att Kungl. hofförvalt-
ningen undandragit desamma Riksdagens och statsrevisorernas pröfning
och kontroll.
Då det torde kunna anses som föga rimligt, att dessa tillgångar, som
torde i värde motsvara mer än hälften af hela vår statsskuld, fortfarande
okontrolleradt disponeras af Hans Maj:t Konungen, dristar jag mig vörd¬
samt föreslå,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning och därpå grundade förslag i syfte,
att Hans Maj:t Konungens enskilda dispositionsrätt till
Kungl. Djurgården måtte upphöra; samt att, intill dess
denna Hans Maj:t Konungens dispositionsrätt upphör att
gälla, förvaltningen af den s. k. Djurgårdskassan måtte
varda underkastad Riksdagens kontroll och revision.
Stockholm den 25 januari 1908.
F. W. Thorsson.
I motionen instämma:
Värner Rydén. Rob. Karlsson. Nils Persson. N. Edv. Lindberg.
Bernh. Eriksson. E. C. Kropp. A. Thylander. L. J. Carlsson.
A. C. Lindblad. A. J. Christiernson. Aug. Nilsson.