360
SÄRSKILDA MENINGAR.
det torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke vid rätt
många af dessa beställningar ett tillskott af sådan art, som an¬
förda § åsyftar, borde tillkomma, enär visserligen de anspråk,
som församlingen under generationer lärt sig ställa på sin kyrko¬
herde på grund af dennes rikligare aflöning, fortlefva äfven
efter en dylik reduktion och bidraga till att för just den tjen¬
stens innehafvare föranleda högre lefnadskostnader.
Beträffande åter stiften i deras helhet, så lärer det icke
kunna annat än väcka betänkligheter, icke blott att i exempel¬
vis de nämnda stiften, Linköpings och Strengnäs, jemförelsevis
ytterst få kyrkoherdelöner på landsbygden skulle komma att
uppgå till 5,000 kronor, endast tre uppgå till 6,000 och ingen
enda nå upp till 7,000 kronor, utan i allmänhet att medellönen
för nämnda stift skulle blifva så låg. Af gammalt hafva kyrko¬
herdar och lektorer brukat i löneväg sammanställas. Enligt
komitéförslaget skulle i flera stift kyrkoherdarne icke ens komma
upp till den aflöning, som nu föreslås för läroverksadjunkterna.
För läroverksadjunkt föreslås nämligen af läroverkskomitén en
aflöning om 4,500 kronor efter 15 väl vitsordade tjensteår; och
domkapitlen, i likhet med läroverkskollegierna, anse, att nämnda
tjensteman bör tillerkännas ännu ett ålderstillägg, som upp¬
bringar deras löner till 5,000 kronor. De prester i Linköpings
och Strengnäs stift, som med mindre än 15 tjensteår vunnit be¬
fordran till kyrkoherdebeställning, torde vara lätt räknade. Men
dessas lön skulle nu komma att uppgå till i genomsnitt allenast
resp. 4,312 och 4,336 kronor. I dessa belopp ingå äfven kyrko¬
herdelönerna i städerna, hvadan de beträffande presterskapet i
gemen äro något missvisande. Ty den förhöjning af lönebelop¬
pen, som enligt komiténs förslag i allmänhet skulle inträda för
kyrkoherdarne i de regala stadspastoraten, skulle i förening
med landspastoratens nivellering sannolikt ännu allmännare än
hittills föranleda, att stadspastoraten förbehölles åt universi¬
tets- och läroverkslärare, hvilket ju i fråga om domprostbefatt¬
ningarna allaredan är så godt som regel. För kyrkoherdarne
i landspastoraten föreslås löner, hvilkas medeltal utgöra resp.
4,076 och 4,112 kronor. (Om den fria bostadens värde för prest
å landsbygden skall jag senare yttra mig.) Men en löneregle¬
ring, som 20 år härefter, sedan penningvärdet ytterligare sjunkit,
skulle låta medellönen för kyrkoherde understiga hvad som redan
nu föreslås såsom lön för läroverksadjunkt, har jag icke kunnat
HERR EKSTRÖM.
361
finna annat än otillfredsställande, i synnerhet vid reflexion på
det förhållande, att lönen, innan presten såsom kyrkoherde kom¬
mit till de 4,312 resp. 4,336 kronorna, skulle vara icke läroverks¬
adjunktens 3,000, 3,500 och 4,000 kronor utan en komministers¬
lön, som för de nämnda stiften af komitén föreslås till i genom¬
snitt för både stad och land resp. 2,495 och 2,516 kronor.
Jag har alltså ansett, att för vissa stift bort föreslås be¬
tydligt flera och högre förhöjningsbelopp, och särskildt att stad¬
gandet i § 7 om maximibeloppet af dylikt tillskott verkligen
borde i vissa fall komma till tillämpning, att t. ex. i Solna
och Bromma i hufvudstådens omedelbara närhet ett tillskott
af fulla 2,000 kronor vore vid de lönebelopp, som framgå ur
komiténs allmänna grunder, synnerligen väl motiveradt — vid
båda tjensterna af det skäl, att arbetet är mycket kräfvande och
lefnadskostnaderna höga i dessa pastorat, som innehålla förstäder
till hufvudstaden, och beträffande särskildt den förra platsen af
den anledning, att med det föreslagna systemet innehafvaren skulle
gå förlustig den förbättring i lönevilkor, som nu tillkommer
honom i de för från bostället afsöndrad jord utgående afgälder,
hvilka ecklesiastikåret 1896—97 belöpte sig till 3,312 kronor.
Att med full konsekvens och rättvisa föreslå dylika tillägg
är emellertid för en komité eller en enskild komitéledamot en¬
ligt min uppfattning icke möjligt, enär dertill skulle fordras
en allsidigare personlig kännedom om förhållandena inom de
olika orterna, än som kan stå en komité till buds. Också torde
de nu föreslagna tillskotten, utom att de äro för få och för små,
vidlådas af det felet att icke vara med konseqvens föreslagna.
Så t. ex. har jag inom komitén framhållit, att med fullt lika
om icke större skäl än till kyrkoherdelönerna i Björsäter i
Östergötland och Skultuna i Yestmanland hade bort föreslås
tillskott till kyrkoherdelönerna i t. ex. Vestanfors och Norberg
i Vestmanland, hvilka församlingar ej mindre än de förstnämnda
äro »bruksförsamlingar», och där för kyrkoherden i det svår-
skötta Norbergs pastorat lönen enligt komiténs förslag skulle
nedsättas med ej mindre än inemot 3,000 kronor.
På grund af vanskligheten för en komité eller en enskild
dess ledamot att med full rättvisa precisera ett förslag om sär¬
skilda tillskott samt den förut framhållna osäkerheten, huruvida
dylika särskilda förhöjningsbelopp verkligen komma att beviljas,
har jag ansett, att de allmänna föreskrifterna om lönernas beräk¬
362
SÄRSKILDA MENINGAR.
ning böra så afmattas, att de så vidt möjligt utesluta skäliga anspråk
på lönetillskott, Indika anspråk annars efter all sannolikhet i mång¬
dubbelt förökad grad, än uti komiténs förslag förutsatts, skola
komma att vid de särskilda löneregleringarna göras gällande inför
och af nämnderna. Med de af mig föreslagna förändringar beträf¬
fande de allmänna föreskrifterna skulle också behofvet af dylika
tillskott i de flesta stift försvinna. De komma alltid att qvarstå
för tjänster i hufvudstadens omedelbara närhet i så väl Erke-
stiftet som Strengnäs stift. Inom det förra stiftet har jag be¬
räknat sådana för kyrkoherdarne i Bromma (Sundbyberg) och
Solna med 1,500, i Yermdö och Gfustafsberg med 1,000, i Dande-
ryd med 900 och i Lidingö med 400 samt till komministrarne i
Solna med 1,000 kronor till hvardera, hvarjemte det egendomliga
förhållandet med Hel. Trefaldighets kyrka, att den är belägen
i Upsala stad, enligt mitt förmenande bör föranleda att nämnda
församlings kyrkoherde, för att få en aflöning om cirka 4,500
kronor, erhåller ett tillskott om 700 kronor — allt till de be¬
lopp, som beräknas enligt af mig föreslagna allmänna grunder,'
För de pastorat i Strengnäs stift, som ligga hufvudstaden synner-
ligen nära, har jag genom ett + i den af mig uppgjorda tabell
markerat, att lönetillskott enligt min åsikt äro nödiga, utan att
dock dervid föreslå speciella belopp. För Strengnäs stift i dess
helhet föreslår jag däremot en summa i klump om 13,000 kronor
till förhöjning af vissa kyrkoherdelöner inom nämnda stift, in-
beräknade dem i pastorat i hufvudstadens närhet, hvilka jag i
tabellen markerat. Utan att ens göra försök till dylik mar¬
kering föreslår jag för Linköpings stifts kyrkoherdar en till-
skottssumma i klump om 14,000 kronor, för att genom dessa
summors fördelning efter närmare förslag af de myndigheter,
som yttra sig om de speciela löneregleringarna, kyrkoherde¬
lönerna i landspastorat måtte i genomsnitt uppbringas: i Streng¬
näs stift till 4,400 och i Linköpings stift till 4,32g1) kronor.
För Erkestiftet (Upland) har jag upptagit en tillskottssumma i
klump om 15,000 kronor (de 9,000 kronor inberäknade, hvilka
ofvan specificerades), för Yesterås stift (Vestmanland) 10,000
kronor och för Karlstads stift 10,000 kronor.
Motiveringen för dessa tillskottsbelopp ligger i åtskilliga
pastorats närhet till hufvudstaden (Erkestiftet och Strengnäs
b Beloppet lika med det af mig föreslagna minimum 3,600 kronor + 720
kronor eller 60 kronor pr månad.
HERR EKSTRÖM.
363
stift), det annars alltför låga medelbeloppet för hela stiftet (Lin¬
köpings och Strengnäs stift), den betänkliga lönenedsättningen
i ett flertal medelstora och större pastorat i ett helt landskap
(Upland, Vestmanland), den förutsatta starka indragningen af
komministraturer (Östergötland, Upland, Vestmanland), som med
väsentligt ökadt arbete för kyrkoherdarne borde föranleda, att
kyrkoherdelönerna något ökades, snarare än att motsatsen skulle
inträffa, samt de till kyrkofonden från stiftet ingående betyd¬
liga bidragen (Vermland).
Inom andra än erkestiftet och Strengnäs stift har jag icke
utöfver de belopp, som beräknats i enlighet med de af mig före¬
slagna allmänna grunder, föreslagit några särskilda tillskott för
viss tjenst. Deremot anser jag, att genom en summa i klump
för hvartdera af Linköpings och Strengnäs stift (i hvilken senare
summa då äfven ingår det för pastoraten i hufvudstadens grann¬
skap af mig föreslagna tillskottsbelopp) den orättvisa, som annars
skulle drabba presterskapet i dessa stift, borde undanrödjas. För¬
slaget om dessa summors närmare fördelning torde böra lemnas
åt de myndigheter, som yttra sig om löneregleringen.
*
»Högre lefnadskostnader i orten» är emellertid ett förhållan¬
de, som förefinnes icke blott här och der inom alla stift utan
som till och med kan vara allmänt för hela landsdelar i för¬
hållande till andra. Sålunda lärer det vara ett obestridligt
faktum, att i Norrland och det med Norrland ensartade Dalarne
lefnadskostnaderna, beroende i synnerhet af lifsmedelspriserna i
dessa trakter, där lifsmedelsproduktionen icke motsvarar konsum¬
tionen utan en stor del lifsmedel måste fraktas långväga ifrån
och ytterligare fördyras genom flera mellanhänder, äro betydligt
högre än i landets öfriga delar. Likaledes lärer det vara obe¬
stridligt, att lefnadskostnaderna för det skånska presterskapet,
trots de relativt låga lifsmedelsprisen, på grund af gammal lands¬
sed äro afsevärdt högre än lefnadskostnaderna i allmänhet i landets
öfriga delar.
Någon allmän hänsyn till dessa allmänna förhållanden har
komitén i sitt förslag till föreskrifter angående beräkning af
presterskapets aflöning icke tagit. Men går man till tabellerna
med förslagen för hvarje särskild tjenst, finner man, att de an¬
märkta förhållandena icke lemnats alldeles obeaktade. Allenast
364
SÄRSKILDA MENINGAR.
torde man få skäl att förundra sig öfver hvad som med hänsyn
till dessa olikheter mellan olika landsdelar af komitén föreslagits
och — icke föreslagits.
Medan nemligen komitén utöfver de belopp, som enligt de
allmänna grunderna beräknats, föreslår1) lönetillskott åt 53
kyrkoherdar i Hernösands stift, 5 i Dalarne, 1 i Helsingland
och ingen i Gestrikland, har komitén föreslagit tillskott åt alla
eller 198 kyrkoherdar i landspastorat i Skåne. Och under det
att totalsumman af de särskilda tillskott, som föreslås för kyrko-
herdarne i hela Hernösands stift samt' i] landskapen Helsingland,
Gestrikland och Dalarne, utgör allenast 24,100 kronor, utgör
motsvarande belopp för kyrkoherdarne i Skåne 205,383 kronor.
Granskar man närmare de för de skånska kyrkoherdarne
föreslagna tillskotten, finner man, att, under det komitén annars
varit synnerligen försigtig vid förslag om dylika tillskott och
låtit dem vid allenast 7 landspastorat inom hela det öfriga riket
uppgå till eller öfverstiga 1,000 kronor, föreslås för kyrkoher¬
darne i Skånes landspastorat, ehuru dem i allmänhet tillgodoförts
400 kronor för den omständigheten, att pastoratet består af två
församlingar, och 600 kronor för duplikation, icke blott utefter
hela linien extra lönetillskott, utan dessa beräknas i endast
jemförelsevis få fall till lägre belopp än 1,000 kronor.
Då sålunda för alla kyrkoherdar i Skånes landspastorat så
högst betydliga tillskott föreslagits, ligger det nära till hands
att förmoda, att någon princip legat till grund vid fixerandet
af dessa belopp. Denna princip finnes visserligen icke uttalad
såsom ett stadgande i förslaget till föreskrifter angående beräk¬
ning af presterskapets aflöning, men har angifvits i en not till
tabellen samt i motiveringen till förslaget sålunda, att lönebe¬
lopp för kyrkoherdar i landspastorat i Skåne hafva förhöjts:
löner intill 5,000 kronor med 25 /, dock icke till högre summa
än 6,000 kronor, samt öfriga löner med 20 %.
Sedan gent emot sättet för förslaget om dessa förhöjnings-
belopp har jag uttalat mina betänkligheter. Då nemligen dessa
belopp skulle utgå icke efter olika behof inom olika pastorat
utan efter en för ett helt landskap bestämd regel, hade stadgande
härom, enligt mitt förmenande, bort inflyta i de allmänna före¬
skrifterna om lönernas beräkning, der man nu saknar hvarje
O Under förutsättning af bifall till komiténs förslag beträifande den kyrk¬
liga indelningen ocli organisationen.
HERR EKSTRÖM.
365
spår af ett efter bestämda principer utgående, så att säga ordi¬
narie löneförbättringsanslag om öfver 200,000 kronor åt ett enda
landskap.
Förhållandet synes mig i dubbelt afseende betänkligt. Skola
dylika extra lönetillskott om hundratusentals kronor, utan att ett
ord därom finnes i de allmänna bestämmelserna angående löne¬
regleringen anför dt, kunna af Kongl. Maj:t utan vidare ur
kyrkofonden ett enda landskaps kyrkoherdar tilldelas, under det
att andra landskap (t. ex. Giestrikland) icke erhålla ett öre i
dylikt extra tillskott, då torde den faran icke vara alldeles ute¬
sluten, att de landsändar, som hafva de i politiskt afseende mera
betydande förespråkarne, kunna komma att blifva på tillskotts-
vägen vida bättre tillgodosedda än andra, något som, enligt hvad
som synes framgå allaredan af det nu framlagda förslaget, skulle
kunna blifva liktydande med till förfång för andra. Å andra
sidan synes tillskott, som på grund af laglig rätt höra tillkomma
en viss landsända, vara i alltför stor saknad af garantier, om
de ej med ett ord i gällande föreskrifter omnämnas.
Har jag sålunda ansett, att en allmän förhöjning utöfver
lönebelopp, som enligt de för riket i öfrigt föreslagna bestäm¬
melser varda för Skåne uträknade, rättvisligen bör, på grund af
för Skåne egendomliga förhållanden, tillkomma presterskapet i
detta landskap, samt att bestämmelse härom bör bland öfriga
bestämmelser rörande löneregleringen ingå, har jag däremot, vid
fortsatt granskning af dessa lönebelopp och därvid föreslagna
tillskott, icke kunnat ena mig med komiténs majoritet om de
principer, som för de senare ligga till grund.
Att för hvarje kyrkoherdetjenst i ett skånskt landspastorat
verkligen skulle erfordras så högt tillskott som 25 eller 20 pro¬
cent af den efter ordinarie grunder beräknade lönen för att be¬
reda dess innehafvare en anständig bergning, därom har jag så
mycket mindre kunnat öfvertyga mig, som de skånska pastoraten
redan med de af komitén föreslagna bestämmelser om grundbe¬
loppen, extra tillskott förutan, i allmänhet uppvisa minimilöner
om 4,000 kronor mot de för öfriga landsdelar af komitén före¬
slagna 3,500 kronor. Deremot har jag ansett, att en allmän för¬
höjning af 10 procent på de efter de föreslagna grunderna be¬
räknade lönebeloppen borde, på grund af lefnadskostnaderna i
orten, såsom regel tillkomma det skånska presterskapet samt
derutöfver i vissa fall en förhöjning i särskilda pastorat efter
366
SÄRSKILDA MENINGAR.
ungefär enahanda grunder som vid förhöjning för visst pastorat
i öfriga landsdelar. Om, för att till minst 6,000 kronor upp¬
bringa lönen för ytterligare ett, eller åtminstone ett, pastorat
inom hvarje kontrakt, utöfver den allmänna förhöjningen med 10
procent, beräknades ett belopp af 1,000 kronor pr kontrakt eller
21,000 kronor för hela Skåne och man tager i betraktande, att
i hela IJpland enligt komiténs förslag skulle finnas allenast 2
landspastorat, der lönen uppginge till nyssnämnda belopp, men,
med mitt förslag, äfven utan tillskottsbeloppet om 21,000 kronor,
på Skånes landsbygd 13 pastorat med lön öfverstigande 6,000
kronor, hvilket antal skulle vid fördelningen af de 21,000 kro¬
norna kunna fyrdubblas, samt att hela den summa, som af komitén
till förhöjning af de enligt de allmänna grunderna för kyrkoher-
darne föreslagna belopp, i alla tio stiften utom Lunds och Hernö-
sands, utan att dock för något af dessa stift någon ens tio procents
allmän förhöjning af komitén beräknats, föreslagits till allenast
22,250 kronor, vill det synas, som om det skånska presterskapet,
då en riksreglering skall företagas, icke skulle kunna hafva
slcälig anledning till klagomål öfver de löner för Skåne, som
innehållas i mitt förslag, så mycket mindre som regleringen i
öfrigt kommer att bereda det skånska presterskapet förmånen af
befrielse från skyldigheten att aflöna adjunkt — hvilken skyldig¬
het i Skåne med dess saknad af komministraturer varit mer all¬
mänt tryckande än i de flesta öfriga landsdelar — och då för¬
hållandet, att vid de flesta skånska kyrkoherdebeställningar fin¬
nas ansenliga bostadsboställen, hvilkas afkastning bör vid en
uppskattning hellre under- än öfverskattas, sannolikt dessutom
kommer att i regeln tillföra de skånska kyrkoherdarne något
hundratal kronor utöfver den på papperet beräknade aflöningen.
Att, såsom skett i komiténs förslag, från det allmänna löne-
tillskottet i Skåne undantaga komministrarne har jag icke heller
kunnat finna skäligt. Ett dylikt undantag synes så mycket
mindre vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, som
dessas löner ju äro de allra minsta och fåtaligheten af kommi¬
nistraturer i Skåne torde medföra, att dessas innehafvare i re¬
geln redan vid tillträdet till tjensten äro ganska framskridna
till såväl lefnads- som tjensteår.
Jag har alltså ansett, att en allmän förhöjning af löne¬
beloppen med tio procent utöfver de belopp, som enligt de för
hela riket gällande grunder varda uträknade, bör af prester-
HERR EKSTRÖM.
367
skåpet i ]andspastorat i Skåne få tillgodonjutas ocli att uttryck¬
ligt stadgande härom bör ingå bland öfriga stadganden rörande
löneregleringen.
*
Men bör sålunda, på goda grunder, en allmän löneförhöj¬
ning utöfver de för riket i öfrigt gällande lönebelopp tillkomma
presterskapet i Skåne, så lärer yrkandet på en motsvarande för¬
höjning för det norrländska presterskapet icke vara mindre väl-
grundadt.
Beträffande den ökning af lefnadskostnaderna, hvilken, så¬
som i Skåne, föranledes af gammal landssed, eller vållas af ett
dyrbarare lefnadssätt, är det dock icke alldeles otänkbart, att en
sådan ökning af lefnadskostnaderna kan genom, en ändring af
lefnadssättet motverkas. Men den ökning af lefnadskostnaderna,
som vållas af högre lifsmedelspris, högre kommunalutskylder
och förhållanden af liknande art, är oberoende af lefnadssättet,
och det ligger icke inom möjligheternas område för en tjenste-
innehafvare att motverka eller ändra sådana- förhållanden.
Men att lifsmedelspriserna äro betydligt högre i Norrland
än i det nedre landet, är ett faktum, som är lika allmänt kändt,
som det är naturligt, att så måste vara. Och att lefnadskost¬
naderna äfven i öfrigt äro högre i en landsända, der exempelvis
tjenstefolk ofta icke står att få bland landets egna barn utan
måste tagas långväga ifrån och der det ingalunda hör till ovanlig¬
heterna, att kommunalutskylderna gå till tiodubbla beloppet af
allmänna bevillningen, men väl händer, att de uppgå till tjugu,
ja trettio gånger detta belopp, torde icke vara alltför svårt att
inse. Anmärkningsvärdt är härvid, hvad Hernösands domkapitel
yttrar i ett underdånigt utlåtande den 21 januari 1903. Det
heter deri bland annat: Domkapitlet vill »fästa uppmärksam¬
heten derpå, att aflöningen---inom Hernösands stift måste
sättas högre än i de flesta andra delar af riket. Prestens ar¬
bete i de vidsträckta och folkrika församlingarna inom detta
stift är i regeln ojemförligt drygare än inom andra stift, hvar¬
vid ock bör beaktas de särskilda svårigheter, som ligga i ett
oblidt klimat och långvariga, ofta helsofarliga resor i ödemarker
eller ytterst glest befolkade bygder. Lefnadskostnaderna äro
ock vanligen betydligt högre än i de flesta andra orter inom
riket, och kommunalutskylderna stiga, särskild! på grund af
368
SÄRSKILDA MENINGAR.
det nydaningsarbete, som snart sagdt inom alla kommuner på¬
går, till en höjd, hvarom man i södra Sverige knappt har en
aning. Exempelvis må i sistnämnda afseende upplysas, att det
ingalunda är en sällsynthet, att skatterna här taga 15 till och med
25 procent af prestens löneinkomster. På grund af det sagda håller
domkapitlet före, att en rättvis och billig proportion mellan prester-
skapets löner i Hernösands och åtminstone flertalet af andra stift
endast då kommer till stånd, om härvarande presterskap i regeln
erhåller 25 procent högre löneförmåner än inom andra delar af
riket.» — Men under sådana förhållanden synes det vara endast
en enkel gärd af rättvisa, ifall åt presterskapet i Norrland och
det med Norrland ensartade Dalarne tillerkännes samma all¬
männa förhöjning utöfver de beräknade beloppen, som kan komma
att tillerkännas presterskapet i Skåne. Och helt säkert skall
ett sådant tillerkännande innebära en högre grad af rättvisa
än det, som för kyrkoherdarne i samtliga landspastorat i Skåne
föreslår en förhöjning af i de allra flesta fall 25 procent men åt
Dalarne och Norrland en förhöjning endast i vissa fall, hvilken
reducerad till allmän skulle af det enligt de allmänna grun¬
derna för kyrkoherdar uträknade beloppen uppgå till för Hernö¬
sands stift 2,53 procent, för Dalarne 1,22 procent, för Helsing-
land 0,61 procent, och för Gestrikland 0 procent.
Beträffande komiténs motiveringför den föreslagna all¬
männa 20 ä 25 procents förhöjningen för kyrkoherdar i skånska
landspastorat, är att märka, att hvad som säges om att de flesta
af det yngre presterskapet i Skåne, enär de i allmänhet icke
hafva tillgång till komministraturer, måste såsom adjunkter af¬
vakta den tidpunkt, då de få tillträda en kyrkoherdebeställ¬
ning, saknar beviskraft, så länge denna argumentering icke
stöder sig på en utredning, som visar, att adjunkterna i Lunds
stift i genomsnitt få vänta eu högst betydligt längre tid än
adjunkterna i öfriga stift på befordran till sin första ordinarie
tjenst. År deremot detta icke fallet, så finnes i saknaden af
komministraturer ingen anledning till kyrkoherdelönernas höj¬
ning, då det tvärtom uppenbarligen är ekonomiskt fördelaktigare
att vid något så när liknande tjensteålder få direkt tillträda en
kyrkoherdebefattning i Skåne, äfven med normallön, än i ett
annat stift en komministratur med dess betydligt svagare aflö-
0 Sid. 170.
HERR EKSTRÖM.
369
ning, hvarifrån efter ett eller annat årtionde befordran möjligen
kan vinnas till en i det stiftet sannolikt icke alltför rikligt af-
lönad kyrkoherdebeställning. Och då motiveringen slutar med
en betraktelse jemväl deraf, att från de presterliga beställnin¬
garna i Skåne redan tillförts och ytterligare förväntas afsevärda
bidrag till kyrkans gemensamma aflöningsmedel, och från detta
faktum dragés den slutsatsen, att det torde vara i sin ordning
att lönerna för kyrkoherdarne i pastoraten inom nämnda provins
höjas utöfver de belopp, som med tillämpning af de allmänna
grunderna kunna uppnås, så borde rättvisa och konseqvens hafva
fordrat en motsvarande slutledning på grund af de sannerligen
icke mindre betydande bidrag, som härflyta från de ecklesiastika
boställsskogarna i Dalarne och Norrland.
Till hvilka totalbelopp lönerna för kyrkoherdarne i Koppar¬
bergs och Gefleborgs län samt hela Hernösands stift skulle —
med iakttagande jemväl af de af mig förut föreslagna föränd¬
ringar i bestämmelseima om grundbelopp, fyllnadsbelopp för areal
etc. — uppgå med den nu motiverade tioprocentsförhöjningen,
framgår af den tabell, hvilken såsom bilaga åtföljer denna reser¬
vation. Föranleder denna den anmärkningen, att enligt de af
mig uppstälda grunder åtskilliga pastorat i Dalarne och Norr¬
land skulle komma att förete kyrkoherdelöner om 8,000 kronor,
så svarar jag, att detta är endast rättvisa och ingenting där-
utöfver. Oafsedt att dessa löner icke skola utgå förrän 20—40 år
härefter, samverka nemligen i dessa pastorat båda faktorerna,
arbete och lefnadskostnader, till att för lönerna föranleda dessa
belopp. Ty hvilka äro ifrågavarande pastorat? De äro: Valbo,
Bollnäs, Ljusdal, Leksand, Mora, Stora Tuna, Skön, Nordmaling,
Byske, Burträsk, Neder-Kalix, Öfver-Lule och Gellivare — pa¬
storat sådana, att på hvart och ett af dem går ett hälft dussin,
eller ett helt, af de skånepastorat, för hvilka komitén före¬
slagit löner om 5,000 kronor.
*
Såsom minimilön för kyrkoherde har föreslagits 3,500 kronor.
När detta förslag af arbetsutskottet först framstäldes, hade jag
intet yrkande om förhöjning af nämnda belopp, enär förslaget
stod sida vid sida med yrkandet om minimilön åt komminist-
rarne om 2,000 kronor, och åtskilliga af de kyrkoherdar, som
24
370
SÄRSKILDA MENINGAR.
enligt förslaget skulle erhålla minimilönerna om 3,500 kronor,
skulle komma att få mindre arbete än det, som kan beräknas
för många komministrar efter de föreslagna ändringarna i den
kyrkliga indelningen och organisationen. Med det yrkande, som
jag framstält beträffande komministrarnes minimilön, har jag
emellertid ansett mig kunna påyrka en minimilön åt kyrkoherdarne
om 3,600 kronor. Och jag har gjort det af jemväl följande skäl.
För det första komma nu föreslagna lönebelopp att tilläm¬
pas icke omedelbart utan 20—40 år härefter, då 3,600 kronor
sannolikt skola hafva ett mycket lägre värde än nu.
För det andra komma platserna med minimilöner sannolikt
att vida oftare än nu blifva platser för lifvet, då med den all¬
männare nivelleringen af lönebeloppen kyrkoherdars transport¬
sökande kommer att blifva mer sällsynt än nu.
För det tredje skulle dessa minimilöner förekomma hufvud-
sakligast i de stift, som enligt komiténs förslag äfven i öfrigt
blefve styfmoderligt behandlade, nemligen Linköpings stift med
29, Upsala stift med 26, Strengnäs stift med 19 och Yesterås
stift med 12 minimilöner, hvaremot desamma i öfriga stift
blefve fåtaliga: i Yexiö stift 7, Karlstads 4, Skara och Kalmar
hvardera 3, Göteborgs 2, Hernösands och Yisby hvartdera 1 och
i Lunds stift ingen sådan lön. Genom de af mig härofvan före¬
slagna ändringar i komiténs grunder för lönernas beräkning
skulle för öfrigt antalet kyrkoherdelöner om 3,500 kronor
ytterligare minskas, hvadan ur finansiel synpunkt vid riks-
regleringen höjningen af minimilönen till 3,600 kronor icke spe¬
lar någon roll. Då för öfrigt i Skåne jemförelsevis få kyrko¬
herdelöner skulle understiga enligt komiténs förslag 5,000 kro¬
nor, enligt mitt förslag 4,400 kronor, har jag icke hyst några
betänkligheter vid att föreslå ett minimibelopp af 3,600 kronor
för kyrkoherdes aflöning.
* *
Till hvilka belopp kyrkoherdelönerna i hvarje särskildt fall
skulle komma att uppgå enligt de af mig nu fullständigt an-
gifna, i vissa fall från komitén skiljaktiga, grunder, framgår af
den tabell, som bilagts denna reservation. Oafsedt att jag för
utrymmets skull från denna tabell uteslutit kontraktsprostarne,
rörande hvilkas arfvode jag icke uttalat någon i annat afseende
HERR EKSTRÖM.
371
än beträffande arealens beräkning »i land» skiljaktig mening,
och för vinnande af större öfversigtligbet vissa icke ovilkor-
ligt nödvändiga tabellkolumner samt af prineipiela skäl de
s. k. ständiga adjunkterna, tiar jag för de fall, rörande hvilka
jag i betänkandet om den kyrkliga indelningen och organisa¬
tionen anfört skiljaktiga meningar, utfört lönernas beräkning
efter de af mig beträffande nämnda förhållanden förut reserva¬
tionsvis gjorda yrkanden. För jemförelsens skull har jag i så¬
dant fall angifvit äfven de belopp, hvartill under jemväl samma
förutsättning beträffande indelning och organisation lönerna en¬
ligt komiténs grunder skulle uppgå. I öfrigt ligger för lönernas
beräkning den kyrkliga indelning och organisation till grund,
som hittills bestått eller i förekommande fall af komitén före¬
slagits, och öfverensstämmer således den af mig uppgjorda tabellen
i nu berörda afseende väsentligen med Tab. 2 af komiténs ta¬
beller Ser. D.
Då de af mig förut anmälda skiljaktigheter från komiténs
indragnings- eller sammanslagningsförslag samt de af mig före¬
slagna nybildningar synas i allmänhet hafva framför komiténs
förslag vunnit de församlingars och domkapitels förord, hvilka
i ärendet hittills uttalat sig, och särskildt komiténs förslag att
ersätta ordinarie tjensteinnehafvare med s. k. ständiga adjunkter
allmänneligen ogillats, torde det kunna antagas, att den förut¬
sättning beträffande indelningen och organisationen, som ligger
till grund för den af mig uppgjorda tabellen, har större sanno¬
likhet för sig att under den nya löneregleringsperioden blifva
den gällande än så väl det nu bestående utan den minsta för¬
ändring (Ser. D, Tab. 1) som komiténs i det hela öfvervägande
negativa ändringsförslag (Ser. D Tab. 2), hvadan en tabell med
lönerna beräknade under af mig angifna förutsättning torde
hafva sin betydelse för hvarje sannolikhetsberäkning af de för
presterskapets aflöning vid en riksreglering erforderliga medel
och icke minst för det fall, att de af komitén föreslagna före¬
skrifterna angående beräkning af presterskapets aflöning skulle
blifva antagna. Så t. ex. skulle för Linköpings stift aflöningen
enligt komiténs tabell 1 blifva: för kyrkoherdar 630,062 kronor,
för komministrar 258,632 kronor, tillhopa 888,694 kronor. Enligt
komiténs tabell 2 skulle motsvarande belopp blifva 630,004 och
128,892 samt för ständiga adjunkter 18,400, tillhopa 777,296
kronor. De förutsättningar, som ligga till grund för dessa ta-
372
SÄRSKILDA MENINGAR.
heller, torde vara ungefär lika osannolika. Men om den förut¬
sättning, på hvilken min tabell är bygd — att indelningen och
organisationen icke kommer att bestå alldeles orubbad men att
förändringarna i allmänhet icke heller blifva så omfattande, som
komitén. föreslagit — är den mest sannolika, måste det ock
hafva sitt intresse att se, att under denna förutsättning de resp.
aflöningssummorna för Linköpings stift skulle enligt komiténs
löneförslag blifva för kyrkoherdar och komministrar resp. 642,561
och 169,744 kronor eller tillhopa 812,305 kronor, hvadan min
tabell således i ett väsentligt afseende kompletterar komiténs
båda nämnda tabeller.
Att jag i de fall, då komitén föreslagit tillskott till viss
tjenst efter mera tillfälliga grunder (således icke vid de skånska
kyrkoherdebeställningarna och vid minimibeloppen), nöjt mig med
att genom ett + angifva, att tillskott blifvit af komitén före¬
slaget, och sålunda för närmare kännedom därom hänvisat till
komiténs egna tabeller, har skett derför, att det för mig galt
att i första rummet jemföra verkan af komiténs och mina skilj¬
aktiga allmänna grunder för lönernas beräkning, eller lönerna
sjelfva, för så vidt dessa skulle falla under såsom regel gällande.j
i lag eller förordning gifna bestämmelser. Vid slutsumman för
hvarje stift har jag tillagt totalbeloppet af så väl de af komi¬
tén som af mig föreslagna särskilda tillskott.1)
Huru genomsnittslönerna för kyrkoherdar i landspastorat
skulle komma att förhålla sig inom de särskilda stiften enligt
komiténs och enligt mitt löneförslag — med de af komitén och,
vid skiljaktiga meningar, af mig gjorda förslag beträffande den
kyrkliga indelningen och organisationen — samt hvilka förän-
x) Härvid har i vissa fall den svårigheten instält sig, att komitén icke
yttrat sig om hvilket tillskottsbelopp, komitén i dylikt fall skulle velat föreslå.
Så t. ex. är komiténs förslag om pastoratsdelning i Gefle förbundet med förslag
om att det biträdande presterskapet skall utgöras af komminister och ständig
adjunkt. Under denna förutsättning har komitén föreslagit tillskott om 300
kronor, hvarigenom komministerslönerna skulle uppbringas till 4,073 kronor. Min
tabell förutsätter, att komminister anställes i stället för ständig adjunkt, och har
jag antagit, att komitén under denna förutsättning velat föreslå tillskott om 1,01)0
kronor, hvarigenom lönen skulle uppbringas till ungefär samma belopp (4,086
kronor) som det genom förut föreslagna tillskott afsedda. På liknande sätt har
jag försökt att, med ledning af komiténs öfriga förslag, uti andra dylika fall
träffa det sannolikaste. De fall, då af mig föreslagen förändring beträffande den
kyrkliga indelningen och organisationen drabbat pastorat, der af komitén föreslås
tillskott, äro för öfrigt mycket få, i genomsnitt 2 för hvarje stift. De af mig för
dylika fall gjorda antaganden om sannolikt föreslagna tillskottsbeloppen inverka för
öfrigt vid summeringarne endast på den stiftsvis med ett + i kol. 12 och 20 till-
lagda summan.
Genomsnittslöner för kyrkoherdar i landspastorat, lönerna ordnade efter beloppen.
1.
|
2-
|
3.
|
1 4.
|
1 5.
|
6.
|
7.
|
8.
|
9.
|
10.
|
11.
|
12.
|
Året 1896—97.
|
Enligt reservantens förslag.
|
Lands-
pastoratens
genomsnitts-
|
Enligt komiténs
|
löneförslag.
|
Lands-
pastoratens
genomsnitts-
|
Stift.
|
Kr.
|
Stift.
|
Kr.
|
Ökning
%•
|
folk¬
mängd.
|
areal i
fulla
□ km.
|
S t i f t.
|
Kr.
|
Ökning
%.
|
folk¬
mängd.
|
areal i
fulla
□ km.
|
1. Lunds .....
|
5,666
|
1. Hernösands . .
|
5,807
|
+ 8,62
|
3,912
|
1,669
|
1. Lunds ....
|
5,442
|
— 3,95
|
2,573
|
62
|
2. Ilernösands . . .
|
5,346
|
2. Lunds ....
|
5,093
|
— 10,11
|
2,573
|
62
|
2. Ilernösands . .
|
5,154
|
— 3,59
|
3,912
|
1,669
|
3. Göteborgs . . .
|
4.899
|
3. Göteborgs . . .
|
5.047
|
4 3,02
|
3,664
|
140
|
3. Göteborgs. . .
|
4,933
|
+ 0,69
|
3,664
|
140
|
4. Karlstads ....
|
4,873
|
4. Karlstads . . .
|
5,009
|
+ 2,79
|
3,857
|
294
|
4. Karlstads . . .
|
4,571
|
— 6,19
|
3,857
|
294
|
5. Vesterås ....
|
4,481
|
5. Vesterås . . .
|
5,000
|
+ 11,58
|
3,389
|
384
|
5. Skara ....
|
4,510
|
+ 14,55
|
2,506
|
105
|
6. Upsala.....
|
4,377
|
6 .•Upsala ....
|
4,653
|
+ 6,31
|
2,660
|
. 199
|
6. Vesterås . . .
|
4,410
|
— 1,58
|
3,389
|
384
|
7. Strengnäs ....
|
4,276
|
7. Kalmar. . . .
|
4,589
|
+ 21,89
|
2,959
|
147
|
7. Kalmar ....
|
4,393
|
+ 16,68
|
2,959
|
147
|
8. Linköping . . .
|
3,987
|
8. Skara ....
|
4.58S
|
+ 16,53
|
2,506
|
105
|
8. Vexiö ....
|
4,312
|
+ 21,33
|
2,813
|
183
|
3. Skara.....
|
3,937
|
9. Vexiö ....
|
4,511
|
+ 26,93
|
2,813
|
183
|
9. Upsala ....
|
4,276
|
— 2,31
|
2,660
|
199
|
10. Kalmar.....
|
3,765
|
10. Strengnäs . . .
|
4,400
|
+ 2,00
|
2,495
|
116
|
10. Visby ....
|
4,188
|
+ 28,39
|
1,340
|
95
|
11. Vexiö.....
|
3,554
|
11. Linköpings . .
|
4 320
|
+ 8,35
|
2,267
|
133
|
11. Strengnäs. . .
|
4,113
|
— 3,81
|
2,495
|
116
|
12. Visby.....
|
3,262
|
12. Visby ....
|
4.240
|
+ 29,98
|
1,340
|
95
|
12. Linköpings . .
|
4,077
|
+ 2,26
|
2,267
|
133
|
Hela riket
|
4,544
|
Hela riket
|
4,844
|
+ 6,19
|
2,902
|
321
|
Hela riket
|
4,627
|
+ 1,83
|
2,902
|
321
|
CO
-^1
Oi
HEKR EKSTKÖM.
374
SÄRSKILDA MENINGAR.
dringar, dessa löner skulle komma att i kvartdera fallet förete
i förhållande till dem, som utgingo ecklesiastikåret 1896—97,
framgår af motstående tablå, hvilken åskådliggör jämväl, huru
lönerna förhålla sig till pastoratens folkmängd och areal.
Tablån ger anledning till åtskilliga jemförelser och re¬
flexioner.
Ordningen stiften emellan med hänsyn till kyrkoherdarnes
i landspastorat genomsnittsaflöning skulle genom så väl komi-
téns som mitt förslag blifva i vissa fall förändrad. Lunds stift,
som med hänsyn till landspastoratens folkmängd är det åttonde
och med hänsyn till deras storlek det tolfte stiftet, skulle enligt
komiténs förslag förblifva det första med hänsyn till aflöningen.
Jag har utan tvekan ansett, att det i sistnämnda hänseende bör
vika för Hernösands stift, hvilket med hänsyn till landspastora¬
tens icke blott areal utan jemväl folkmängd är det första och i
båda dessa afseenden så väl som beträffande lefnadskostnaderna,
enligt hvad förut är framhållet, står vida framom Lunds stift.
Mellan de följande fyra stiften, Göteborgs, Karlstads, Ve-
sterås och Upsala, skulle enligt mitt förslag den inbördes ord¬
ningen beträffande landspastoratens kyrkoherdelöner förblifva
orubbad; och skulle nämnda löner inom dessa stift något för¬
höjas.
Äfven enligt komiténs förslag skulle Göteborgs och Karl¬
stads stift komma att förblifva det tredje och fjerde, ehuru med
för Karlstads stift nedsatt lönebelopp. Framför Yesterås och
Upsala stift åter skulle ställas Skara stift. Enligt båda försla¬
gen skulle aflöningen för Skara stift, nu i detta afseende det
nionde i ordningen, blifva afsevärdt förhöjd. Enligt mitt för¬
slag skulle stiftet komma att rycka upp framför Strengnäs och
Linköpings stift och vid sidan af Kalmar stift komma Upsala
stift närmast såsom det sjunde- eller åttonde — en förändring,
som motiveras med den vid löneförslagen i Skara stift i allmän¬
het förutsatta, förut derstädes mindre vanliga duplikationsskyl-
digheten. Enligt komiténs förslag skulle Skara stift blifva det
fjerde och stå framom såväl Yesterås som Upsala stift — eu
ordning, som jag icke kunnat finna rättvis, vare sig jag sett
saken ur synpunkten af det hittillsvarande förhållandet mellan
medellönerna eller af pastoratens storlek eller af lefnadskostna¬
derna inom dessa tre stift.
HERR EKSTRÖM.
375
Medellöner för kyrkoherdar
enligt reservantens och Tcomiténs rasp. förslag under den i reser¬
vantens tabell antagna förutsättningen beträffande den kyrkliga
indelningen och organisationen.
1.
|
2. 1
|
' 3. |
|
4. !
|
5. !
|
6. i
|
7- II
|
8. |
|
9. |
|
10. |
|
11.
|
Stift.
|
Hela
anta¬
let
pasto¬
rat.
|
Medellön i samtliga pastorat
|
An¬
talet
lands '
pasto¬
rat.
|
Medellön i landspastorat
|
enligt de all¬
männa grunder
som föreslagits
af
|
enligt de all¬
männa grunder
och med de sär¬
skilda tillskott,
som föreslagits
af
|
enligt de all¬
männa grunder,
som föreslagits
af
|
enligt de all¬
männa grunder
och med de sär¬
skilda tillskott,
som föreslagits
af
|
reser¬
vanten.
|
korai-
tén.
|
reser¬
vanten.
|
komi-
tén.1)
|
reser¬
vanten.
|
komi-
tén.
|
reser¬
vanten.
|
komi-
tén.1)
|
Upsala stift
|
173
|
4,679
|
4,374
|
4,766
|
4,408
|
162
|
4,561
|
4,239
|
4,653
|
4,276
|
Linköpings »
|
149
|
4,448
|
4,259
|
4,542
|
4,312
|
137
|
4,218
|
4,019
|
4,320
|
4,077
|
Skara »
|
125
|
4,768
|
4,674
|
4,763
|
4,678
|
115
|
4,588
|
4,501
|
4,588
|
4,510
|
Strengnäs »
|
119
|
4,498
|
4,314
|
4,590
|
4,336
|
108
|
4,279
|
4,087
|
4,400
|
4,113
|
Vesterås »
|
10G
|
5,095
|
4,600
|
5,190
|
4,632
|
97
|
4,897
|
4,374
|
5,000
|
4,410
|
Yexjö »
|
105
|
4,641
|
4,441
|
4,(541
|
4,444
|
101
|
4,511
|
4,307
|
4,511
|
4,312
|
Lunds
|
245
|
5,‘206
|
5,601 5,292
|
5,601
|
226
|
5,000
|
5,440
|
5,093
|
5,442
|
Göteborgs *
|
127
|
5,455
|
5,346
|
5,455
|
5,352
|
104
|
5,047
|
4,933
|
5,047
|
4,933
|
Kalmar »
|
42
|
4,728
|
4,518
|
4,728
|
4,542
|
39
|
4,589
|
4,358
|
4,589
|
4,393
|
Karlstads >
|
84
|
5,009
|
4,698 5,128
|
4,698
|
80
|
4.884
|
4,571
|
5,009
|
4,571
|
Hernösands >
|
153
|
5,872
|
5,059
|
5,872
|
5,190
|
144
|
5,S07
|
5,018
|
5,807
|
5,154
|
Visby »
|
34
|
4,851
|
4,300
|
4,351
|
4,300
|
33
|
4,240
|
4,188
|
4,240
|
4,188
|
Stockholms
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stad . . .
|
18
|
9,241
|
9,242
|
| 9,241 9,241
|
|
1 —
|
|
—
|
—
|
Hela riket
|
1,480
|
5,020
|
4,841
|
| 5,077
|
4,87S
|
11,340
|
4.783
|
4,591
|
4.844
|
| 4,627
|
*) Se noten å sid. 372.
376
SÄRSKILDA MENINGAR.
IJpsala stift, som med hänsyn till J andspastoratens folk¬
mängd är det sjunde och med hänsyn till deras areal det fjerde
i riket skulle genom komitéfärslaget nedflyttas till att i löne-
väg blifva det nionde, och det oaktadt lefnadskostnaderna i land¬
skapen norr om Dalelfven i så väl skogsbygden som sågverks-
och bruksdistrikten äro afsevärdt högre än i mellersta och södra
Sverige.
I Yesterås, IJpsala och Strengnäs stift skulle kyrkoherde¬
lönerna i landspastorat enligt komiténs förslag nedsättas både
absolut och relativt, och det fastän med indragningen af lands-
komministraturer kyrkoherdarnes arbete skulle i genomsnitt icke
obetydligt ökas. Beträffande Linköpings stift framgår af tablån
ingen absolut minskning, men äfven en sådan torde förefinnas, ifall
man gör jemförelse med de belopp, till hvilka efter Kong! Maj:ts
nådiga beslut i dec. år 1901 med afseende på tillskott från pre-
sterskapets löneregleringsfond, nämnda stifts kyrkoherdelöner i
landspastorat blifvit förhöjda. Arbetet skulle emellertid ökas
genom indragning af komministraturer och införande af duplika-
tionsskyldighet.
Enligt mitt förslag skulle kyrkoherdelönerna i landspasto-
raten i alla stift utom Lunds blifva mer eller mindre förhöjda.
För hela riket skulle förhöjningen belöpa sig till 6,2 procent.
Medelbeloppet skulle komma att utgöra 4,844 kronor mot 4,544
ecklesiastikåret 1896—97, hvilket belopp emellertid efter dec.
1901 något förhöjts. Med en apologi för nämnda genomsnittslön
i våra dagar åt de 1,346 kyrkoherdarne i landspastoraten skall
jag icke upptaga utrymmet.
Ofversiktstabellen å föregående sida utvisar genomsnitts¬
lönerna för såväl samtliga kyrkoherdar som endast kyrkoherdar¬
ne i landspastorat med och utan de särskilda tillskott, som af
komitén och af mig föreslagits.
B. Komministerslönerna.
Det torde icke kunna nog starkt betonas, att vid bedöman¬
det af nu föreslagna lönebelopp tvenne sakförhållanden måste
för medvetandet stadigt fasthållas.
Det ena är, att de löner, som nu föreslås, icke skola ome¬
delbart utgå, och att det, som nu åsyftas, icke är ett provisorium
HERR EKSTRÖM.
377
för några år framåt till afhjälpande i någon mån af de mest-
skriande behofven i afvaktan på en definitiv lönereglering. Det
är tvärtom just den definitiva löneregleringen, som nu skall
verkställas, och de löner, som nu föreslås, skola utgå för en
period, som i de olika pastoraten börjar i genomsnitt först
inemot 20 år härefter för att - fortgå intill inemot 40 år
härefter. Då nu erfarenheten visat, att penningvärdet är i oaf¬
brutet sjunkande, eller att »allting blir dyrare», hvadan på alla.
områden aflöningen för att bibehållas vid ett lika värde måste
till det nominella beloppet höjas, böra de lönebelopp, som för
presterskapet nu föreslås, icke vara sådana, att man med all
sannolikhet kan förutsätta, att de allaredan vid den tid, då be¬
stämmelserna om desamma begynna tillämpas, skola befinnas
otillräckliga för en anständig bergning. Detta är en sanning,
som vid bestämmande och bedömande af komministerslönerna så
mycket ovilkorligare måste fasthållas, som dessa aldrig haft och
förmodligen heller aldrig komma att få någon s. k. »prutmån».
Det andra, som måste fasthållas, är, att såsom norm vid be¬
dömandet af de nu föreslagna lönebeloppen för komministrarne
icke få tagas de lönebelopp, som af komministrarne åtnjutits
under innevarande löneregleringsperiod. Ty äfven om dessa från
början varit skäliga vid det värde, som penningen hade för 30
ä 40 år sedan, och för tjenstinnehafvare, hvilkas hela akademiska
utbildning utan svårighet kunde göras på två år, ja, på ännu
kortare tid, så hafva nämnda löner under periodens fortgång,
sedan studietiden tredubblats och penningvärdet betydligt sjunkit,
i de allra flesta fall icke på långt när varit tillräckliga för be¬
redande af en anständig bergning. Och icke ens med de jem¬
förelsevis betydande tillskott, som genom nådiga brefvet af den
7 dec. 1900 tilldelats det svagast aflönade presterskapet, hafva
komministrarne vunnit en anständig bergning, då årslönerna för
de flesta, eller omkring 700 af dem, dessa tillskott och boställs-
afkastningen inberäknad, icke uppgår till mer än omkring 1,700
kronor.
Med fasthållande af att penningvärdet befinner sig i ständigt
sjunkande och att hittillsvarande minimilöner för komministrarne
icke äro användbara såsom norm för bedömandet af hvilka belopp
som äro skäliga för beredande åt nämnda tjensteinnehafvare af
en för framtiden anständig bergning, torde man lämpligast böra
söka utgångspunkten för omdömet i andra tjenstemäns aflöning,
378
SÄRSKILDA MENINGAR.
hvilkas embetsställning samt utbildnings- och lefnadskostnader
äro med komministrarnes närmast jemförliga.
Osökt erbjuder sig härvid jemförelse!! med adjunkterna vid
de allmänna läroverken. Studietiden är för vinnande af kompe¬
tens till läroverksadjunktur och för inträde i prestembetet i det
närmaste lika, för presten måhända något längre, då teologisk¬
filosofisk examen samt dimissionsexamen, med dessa examinas
resp. 5 och 7 tvångsämnen, tillhopa äro mera kräfvande än filo¬
sofie kandidatexamen ensam med dess till största delen valfria
ämnen.
Beträffande lefnadskostnaderna anses dessa i allmänhet vara
högre i stad än på landsbygden, d. v. s. högre för läroverksad¬
junkterna än för de flesta komministrar. Sanningen af denna
allmänna sats torde dock kunna ifrågasättas, då konkurrensen, de
lättare kommunikationerna och den rikare tillförseln gör de
flesta handelsvaror billigare i stad. 'Enligt hvad till komi-
tén från flera tjensteinnehafvare ingångna meddelanden gifva
vid handen, betinga till och med landtmannaprodukter flerestädes
ett högre pris på landet än i staden, då nemligen säljarne på
landet fordra torgprisen i staden med tillägg af tänkt forlön
derifrån. Att läkarevården medför drygare utgifter på lands¬
bygden, der läkaren ofta måste hemtas långväga ifrån, är all¬
mänt bekant. .
En afsevärd förmån har emellertid komministern på landet
framför läroverksadjunkten, nemligen den fria bostaden. Men
denna förmån motväges i allmänhet af den möjlighet till extra in¬
komst genom öfverarbete, som står läroverksadjunkten öppen
icke minst genom hans frihet under 4 månader från embetsålig-
ganden — en inkomst, som enligt läroverkskomiténs undersök¬
ningar kan beräknas till 767 kronor årligen, således ungefärligen
motsvarande landskomministerns förmån af bostad och vedbrand.1)
Presten på landsbygden deremot saknar möjligheten af extra in¬
komst genom öfverarbete. I ett väsentligt afseende fördyras
dessutom lefnadskostnaderna för en på landsbygden bosatt familj
högst betydligt, nemligen i fråga om barnens uppfostran, ett
förhållande, som jemväl bör tagas i beräkningen vid bestämman¬
det af aflöningsförmånerna för landsbygdens presterskap.
x) För lektorer har läroverkskomitén funnit medeltalet för inkomst af extra
arbete utgöra 959 kronor årligen — ett belopp, som i allmänhet torde till fullo
motsvara värdet på landet af bostad och vedbrand för kyrkoherde.
HERR EKSTRÖM.
379
Utbildnings- och lefnadskostnader torde sålunda kunna anses
vara för läroverksadjunkten och komministern jemförliga. De
kunna åtminstone icke i allmänhet på annat sätt blifva något
afsevärdt lägre för komministern än för läroverksadjunkten än
genom längre drifna försakelser. Men då den för läroverksad¬
junkten föreslagna minimiaflöning af 3,000 kronor enligt läro-
verkskomiténs undersökningar skulle för en gift läroverks¬
adjunkt under de första åren af hans äktenskap täcka endast
lefnadskostnaderna men icke räcka till för ränta och amortering af
studie- och bosättningsskulder, så torde det icke vara svårt att
inse, att det icke behöfves synnerligen stor sänkning af den lön,
hvilken såsom minimum föreslås för en läroverksadjunkt, för att
komministern skall nödgas försaka, icke nöjen och njutningar —
till hvilka icke heller den gifte läroverksadjunktens minimilön
lemnar något synnerligt öfverskott, och på hvilka för öfrigt
den, som väljer prestens kall, i allmänhet torde på förhand hafva
i våra dagar afsagt sig förväntningarna — utan det, som annars
i motsvarande samhällsställning anses höra till det nödtorftiga
vid äfven det anspråkslösaste lefnadssätt. Om dessa försakelser
då i främsta rummet komma att för familjefadern förläggas till
bokinköpens område, så är detta blott naturligt, på samma gång
som denna hårda nödvändighet för den, som under studietiden må¬
hända icke haft råd att blifva egare till flera böcker än de för
tentamina nödvändigaste, kanske icke ens till dessa, men som på
landsbygden för att bibehålla andlig och intellektuell vakenhet
är så godt som uteslutande hänvisad till böcker, visserligen kom¬
mer att innebära en saknad af dagligt bröd, då i detta begrepp
för honom innefattas icke blott det, som kroppens uppehälle och
nödtorft tillhörer. Och knappast torde en sådan saknad vara
egnad att gynsamt inverka på en embetsgerning, som alltjemt
på nytt är i behof af studiernas befruktande inflytelser.
Sedan för lärarne vid de allmänna läroverken frågan om
löneförbättring länge stått på dagordningen, tyda flera tecken
på att denna fråga nu nalkas sin lösning. De lönebelopp, som
för läroverkslärarne bestämmas, äro då afsedda att af dem till¬
trädas, icke 15 ä 20 år härefter, utan snarast möjligt. Och in¬
gen torde hålla för osannolikt, att läroverkslärarne 30 år här¬
efter vid penningens fortgående värdefall skola behöfva nomi¬
nel^ ännu högre belopp än de nu föreslagna.
380
SÄRSKILDA MENINGAR.
De af läroverkskomitén nu föreslagna lönebeloppen utgöra
för läroverksadjunkt 3,000, 3,500, 4,000 ock 4,500 kronor. På
papperet skulle således 3,000 kronor utgöra minimum. Men med
gällande lönetursberäkning skulle i sj elfva verket 3,500 kronor
i regeln utgöra den lön, som af läroverksadjunkt under de första
åren af hans tjenstetid såsom ordinarie skulle åtnjutas, ett för¬
hållande, som knappast lärer kunna anses oskäligt, då lönen up¬
penbarligen bör räcka till jemväl för ränta och amortering af
studieskulder.
Under sådana förhållanden torde man hafva kunnat vänta,
att den komité, som haft till uppdrag att framlägga förslag om
presterskapets aflöning 18—38 år härefter, icke för komminist-
rarne föreslagit afsevärdt lägre minimiaflöning än den, som lägst
föreslås för läroverksadjunkterna, komministrarnes vederlikar,
helst komministrarne förblifva i saknad af ålderstillägg. Prest-
löneregleringskomitén har emellertid föreslagit ett belopp af —
2,000 kronor.
I det föregående har jag vidrört ett förhållande, som vid
bedömandet af komministerslönerna är att beakta, nemligen sak¬
naden af ålderstillägg. Visserligen svaras det, att »en kommi¬
nister skall befordras till kyrkoherde». Men detta svar till kom¬
ministrar, som under åratal saknat en anständig bergning, ljuder
nästan som ett hån. Ty för presten är befordran ytterst oviss.
För somliga komministrar inträder den aldrig. För de flesta
kommer den först efter mycket lång väntan. Och med den
nivellering, som kyrkoherdelönerna nu skola undergå, lärer
icke heller befordran till kyrkoherde annat än i ganska få fall
kunna medföra ersättning för den förlust i kapital och räntor,
som bristen i ett skäligt lönebelopp på det första stadiet som
ordinarie jemte bristen på regelbundna ålderstillägg vållat under
årtionden •— en förlust, som vid belopp, hvilka gälla existens¬
minimum, icke betyder minskad kapitalbildning utan ökad skuld¬
sättning med alla dess för så väl tjensteinnehafvaren personligen
som för embetet menliga följder.
För att rätt kunna bedöma betydelsen af att komitén före¬
slagit en minimilön för landskomministrarne af allenast 2,000
kronor, måste man emellertid känna antalet af de löner, som
skulle utgå med detta eller ett närliggande belopp. Ty vore
lönerna om exempelvis 2,000—2,500 kronor allenast ett försvin-
HERR EKSTRÖM.
381
ilande fåtal och motsvarades de inom samma stift af ett lik¬
nande antal komministerslöner af omkring 3,500 kronor, så vore
ju derom mindre att säga, då de alltför små komministerslönerna
i alla händelser vore få och de öfriga komministerslönernas högre
belopp motverkade de förstnämndas kraft att sänka samtliga
komministerslöners medelvärden.
Men nn befinnes det tvärtom, att med de af komitén före¬
slagna grunder för beräkningen af komministrarnes aflöning icke
ens dennas medel belopp skulle ens under gynnsammaste förut¬
sättning, nemligen den att de af komitén föreslagna ändringar
i nu bestående indelning och organisation genomfördes och att
äfven komministerslönerna i Stockholm och Göteborg medtoges i
beräkningen, uppgå till det belopp, som nu föreslås såsom mini¬
mum för läroverksadjunkterna (2,744 mot 3,000 kronor). Och
under förutsättning att nu bestående indelning och organisation
bibehållas, skulle medel lönen för de 814 Zawcfekomministrarne be¬
löpa sig — 20 år härefter — till 2,376 kronor mot de 3,000,
eller i sjelfva verket, enligt hvad som nyss påvisades, de 3,500
kronor, hvilka nu föreslås såsom minimum för läroverksadjunkter.
I 6 stift skulle medellönen icke uppgå till 2,300 kronor och i 3
stift (Linköpings, Strengnäs och Kalmar) icke ens till 2,200 kronor.
För öfrigt visa, såsom vid kyrkoherdelönerna, lönebeloppen
äfven för komministrarne afsevärda olikheter de olika stiften
emellan. Medan i vissa stift, såsom i Lunds och Göteborgs, jem¬
förelsevis ganska få löner för komministrar i landspastorat skulle
understiga exempelvis 2,300 kronor, skulle i andra stift dylika,
man må väl här, då hvad förut sagts fasthålles för medvetandet,
vara berättigad att säga: svältlöner, blifva regeln, t. ex. i Streng¬
näs, eventuel äfven i Upsala och Linköpings stift. Och medan
förut Yesterås stift, då församlingarna sjelfva direkt aflönat sitt
presterskap, tillgodosett sina landskomministrar så relativt väl,
att de åtnjutit det högsta genomsnittsbelopp för hela riket, så
skulle med de lönebelopp, som komitén anser skäliga för Yesterås
stift, medelbeloppet för detta stifts landskomministrar komma,
med oförändrad organisation och indelning, i sjette rummet och
med komiténs organisationsförslag först i sjunde rummet bland
de tolf stiften, och detta ehuru i Vesterås stift ingår hela Da-
larne med dess stora pastorat och dess afsevärdt höga lefnads-
kostnader.
382
SÄRSKILDA MENINGAR.
Då de af komitén föreslagna grunderna för komministers-
lönernas beräkning ledt till ett resultat, som, vare sig man be¬
traktar minimibelopp, medelbelopp eller förhållandet de olika
stiften emellan, måste betecknas såsom otillfredsställande, så
framställer sig den frågan, huru dessa grunder lämpligen må
kunna justeras.
Närmast till hands kunde det då ligga att tänka på en
allmän höjning af grwwfZbeloppet för landskomministrarnes lön.
Genom en dylik åtgärd skulle emellertid visserligen medelbe¬
loppet för hela riket komma att höjas, men utan att den delvis
obilliga proportionen mellan medelbeloppen inom de olika stif¬
ten skulle komma att afsevärdt förändras.
Den första och väsentligaste förändringen i de af komitén
föreslagna bestämmelserna beträffande komministerslönerna i
landspastorat torde fördenskull böra gälla iraimmfbeloppet. Med
dettas höjande komme nemligen icke blott medelbeloppet att
höjas utan äfven förhållandet de olika stiften emellan att åter¬
föras till en proportion, som, då den mera motsvarar förhål¬
landet mellan de hittillsvarande beloppen, bättre än den af
komitén föreslagna skulle komma att motsvara jemväl den
ekonomiska bärigheten inom de olika landsdelarne och dermed i
allmänhet äfven olikheten i lefnadskostnaderna.
Men isynnerhet derför är minimibeloppets höjning enligt
mitt förmenande af nöden, dels och för vissa fäll på det att,
der någon komminister från nuvarande löneregleringsperiods
dagar kommer att in på nästa löneregleringsperiod innehafva
en tjenst, som fortfarande kommer att aflönas med minimilön,
honom omsider måtte vederfaras rättvisan att åtminstone vid
den nya löneregleringens tillämpning komma i åtnjutande af en
något så när anständig bergning, dels och i allmänhet på det
att icke det yngre presterskapets aflöning skall verka af¬
skräckande på de unge män, som annars skulle vilja egna sig åt
kyrkans tjenst.
Ty det torde icke vara svårt att förutse, hvart bestäm¬
melsen om minimibelopp för komministerslönerna om 2,000 kronor
och medelbelopp om circa 2,500 kronor skall leda vid en tid, då
en ung man, som efter studentexamen underkastat sig mödan
och kostnaden af ytterligare en fem- ä sexårig utbildning, har
att, hvart han än vänder sig, påräkna betydligt högre aflöning
och i den ställning, som väl i alla fall torde förblifva jern-
HERR EKSTRÖM.
383
förelsevis lågt aflönad, nemligen läroverksadjunktens, en minimi¬
lön om 3,000 eller i verkligheten 3,500 kronor, med regelbundna
ålderstillägg. Föga torde man hafva rätt att förundra sig,
ifall de studerande blifva ganska få, åtminstone bland de mera
begåfvade, som under sådana förhållanden, äfven om en inre
dragning skulle visa åt det hållet, kunna besluta sig för att
egna sig åt ett lefnadskall, hvilket, andra svårigheter oafsedda,
bjuder dem en börda af ekonomiska bekymmer med framtids-
utsigten af en lön om 2,000 kronor vid ordinarie tjenst, en lön,
vid hvilken de kunna komma att förblifva stående hela sitt lif
eller åtminstone en större del deraf.
Det lägsta belopp, hvartill en komministerslön under en
löneregleringsperiod, hvilken omfattar tiden 18—38 år härefter,
lärer kunna fixeras, ifall man icke ställer sig likgiltig för
spörsmålet, huruvida prester i tillräckligt antal skola komma
att finnas eller icke, utgör enligt mitt förmenande 2,400 kronor.
Och jag har kunnat stanna vid nämnda belopp endast under
den förutsättningen, att detta minimum kommer att utgöra af-
löningen vid blott ett mindretal tjenster och att de föreslagna
grunderna för aflöningens beräkning äfven i öfrigt ändras på
sätt af mig i det följande föreslås. (Till jemförelse torde för¬
tjena ihågkommas, att för Norge, der lefnadskostnaderna dock i
allmänhet lära vara lägre än i Sverige, bestämdes redan år 1897,
genom Konge-Loven den 14 juli, att lönen för residerende ka¬
pellan, motsvarande i Sverige komminister, skall utgöra minst
2,400 kronor utöfver afkastningen af cmbetsgård, och för stifts-
kapellan, motsvarande i Sverige vice pastor, 2,400 kronor, i
Tromsö stift 2,600 kronor.)
Ett höjande af komministrarnes minimilön skulle, enligt
hvad ofvan antydts. i sin mån inverka till skälig ändring af
den på vissa håll obilliga proportion de olika stiftens kommi¬
nisterslöner emellan, som blifvit en följd delvis af komiténs
högre värdesättning af den syd- och vestsvenske prestens ar¬
bete. Enligt de föreslagna grunderna för aflöningens beräkning
skulle, exempelvis, lönen för komministern i Längjum af Larfs
pastorat af Skara stift, hvilken förutsättes handhafva kyrko¬
bokföringen för en församling om 879 personer, uppgå till
2,936 kronor; men för komministern i Djurö församling af
384
SÄRSKILDA MENINGAR.
Vermdö pastorat af erkestiftet, hvilken det bland annat åligger
att ansvara för kyrkobokföringen i en församling om 1,085
personer, skulle lönen utgöra allenast 2,161 kronor. Äfven om
man bibehåller den af komitén föreslagna ersättningen för
vestgötakomministerns duplikation och anser, att ingen deremot
svarande ersättning för erkestiftskomministerns. gudstjenster
eller bibelförklaringar på söndagseftermiddagarne bör utgå,
lärer det blifva svårt att försvara en dylik olikhet mellan
lönerna, alldeles oafsedt det förhållande att Djurö utgör en
svårskött skärgårdsförsamling. Och ett stadgande, att minsta
beloppet af en komministerslön skall utgöra 2,400 kronor, skulle
icke gifva Djurö något för mycket i förhållande till Längjum.
— Komministern i Ölsremma af Dalstorps pastorat, Göteborgs
stift, hvilken antages bl. a. sköta kyrkobokföringen för först¬
nämnda församling med dess 304 invånare, skulle komma att
uppbära eu lön af 2,754 kronor, men för komministern i Stora
Malm af Strengnäs stift skulle lönen enligt komiténs principer
uppgå till allenast 2,071 kronor (hvartill visserligen föreslås ett
nådetillskott om 200 kronor) och för förste komministern i V.
Vingåker af samma stift till allenast 2,230 kronor. Jag tror
icke, att en bestämmelse om 2,400 kronor såsom minimilön
skulle gifva komministrarne i Stora Malm eller Y. Vingåker
något för mycket i förhållande till komministern i Ölsremma,
fastän den senare tillhör Göteborgs stift och de förra bara
Strengnäs’.
* * I
I det föregående har jag uppehållit mig vid förhållandet
mellan det föreslagna minimum af komministrarnes löner och
löneförmånerna för andra tjensteinnehafvare med motsvararande
utbildningskostnader samt vid förhållandet mellan de. föreslagna
aflöningsförmånerna för komministrar inom olika stift. Det
kan ock vara af betydelse för uppfattningen af det nu fram¬
lagda förslaget att iakttaga, i hvilket förhållande de föreslagna
komministerslönerna skulle komma att stå till å ena sidan kyrko¬
herdelönerna och å den andra adjunktslönerna.
-MwmMibeloppet skulle enligt komiténs förslag utgöra för en
kyrkoherdelön 3,500 kronor och för en komministerslön 2,000
kronor.
HERR EKSTRÖM.
385
Den proportion mellan minimilönerna, hvilken i Statsrådets
och Chefens för K. Ecklesiastikdepartementet skrifvelse den 3
december 1897 — genom hvilken skrifvelse komitén erhöll upp¬
drag att verkställa utredning särskildt angående det lägst af-
lönade presterskapets inkomster — antyddes såsom den, hvilken
Kongl. Maj:t ville i första rummet uppnå genom tillskott från
presterskapets löneregleringsfond, utgjordes af 1800 : 3000. Man
torde kunna hafva rätt att förmoda, att, när Kougl. Maj:t an¬
ser, att tillskott utefter hela linien ytterligare böra beviljas,
dessa komma att i främsta rummet läggas på de lägsta lönerna,
d. v. s. på leomministrarnes minimilöner. Ty den lägre lönen
ligger närmare existensminimum. Och det är der, som behofvet
är mest kännbart och behj ertansvärdt, enär det der i egent¬
ligaste mening gäller lifvets nödtorft, möjligheten att, om ock¬
så med afsevärda försakelser, lämna på ifrågavarande lönebelopp
lefva utan växande skuldsättning. Efter en, af en alltjemt
växande nödvändighet kräfd snar ytterligare löneförbättring för
de svagast aflönade komministrarne under innevarande löne-
regleringsperiod, hvilken uppbringar deras löner till 2,000 kronor,
skulle proportionen mellan lägsta komministers- och lägsta
kyrkoherdelön utgöra 2000 : 3000. Beloppen af nämnda minima
skulle då -vara de samma som de nuvarande lönerna i första
lönegraden för läroverksadjunkt och lektor förutom det till 10 %
af lönen uppgående dyrtidstillägget. Men när läroverkskomitén
föreslår minimibeloppens höjning för dessa tjensteinnehafvare,
har densamma icke förutsatt, att höjningen borde göras relativt
högre för den högre lönen. Tvärtom skulle ökningen blifva
relativt större för läroverksadjunkten och dertill med de succes¬
siva lönetillskotten i stigande grad relativt högre för den
lägre lönen, i det att lönerna från nuvarande grundförhållande
2000:3000 (= 2 : 3) med absolut lika tillskott komme att få en
förhållandevis allt mindre olikhet, såsom 3:4, 3,5: 4,5, 4:5 och
4,5 : 5,5, måhända slutligen såsom 5 : G.
Men beträffande förhållandet mellan komministers och kyrko¬
herdes minimilön har prestlöneregleringskomitén gått den mot¬
satta vägen: ökningen skulle både absolut och relativt göras
större på det högre beloppet. Medan den af Kongl. Maj:t för
öfver fem år sedan åsyftade löneförbättringen afsåg, att provi¬
soriskt höja komministrarnes minimilöner till 1,800 kronor, då
proportionen mellan komministers och kyrkoherdes minimilön
25
386
SÄRSKILDA MENINGAR.
alltså skulle komma att utgöra 1,800:3,000, och medan behofvet
af ytterligare snar löneförhöjning i främsta rummet kräfver det
lägre beloppets, komministerslönens, höjning till 2,000 kronor,
hvarmed skulle inträda förhållandet 2,000:3,000, så skulle
enligt komitéförslaget, med liten eller ingen förhöjning af den
lägre lönens grundbelopp, den högre lönen både absolut och rela¬
tivt ännu mera ökas, så att proportionen skulle blifva 2,000: 3,500.
Jag lemnar här alldeles å sido det förhållande, att, der vid
stigande utveckling folkmängden i ett pastorat ökades, detta i
allmänhet skulle för kyrkoherden förorsaka en fyra- eller, der
två komministrar äro, en åttadubbel ökning af inkomsterna i
förhållande till den ökning, som belöpte sig på komministern,
och att vid behofvet af en ny komministraturs inrättande till
och med en direkt minskning af förutvarande komministerslön
skulle inträda •— ett stadgande, hvartill jag nödgas återkomma —
och fäster mig uteslutande vid proportionen mellan minimi¬
lönerna. Att denna nu skulle ändras till komministrarnes nack¬
del, är så mycket mer anmärkningsvärdt, som proportionen mel¬
lan kyrkoherde- och komministerslön i visst afseende redan varit
föremål för särskild anmärkning från riksdagens sida, då nem¬
ligen denna i sin underdåniga skrifvelse den 5 maj 1897 uttalat
bl. a., att en rättelse synes vara önskvärd särskildt i den olämp¬
liga proportion, som på flera ställen råder mellan kyrkoherdes och
komministers aflöning inom samma pastorat. Denna proportion
skulle emellertid, med de af komitén föreslagna bestämmelser,
vid alla tjenster med minimilön tvärtom förändras till kommi¬
nisterns nackdel — oafsedt att samma proportion äfven i andra
fall skulle göras ännu olämpligare än tillförene. Så t. ex. skulle
lönerna för kyrkoherde och komminister i Ljusnarsbergs försam¬
ling af Vesterås stift, hvilka, enligt den på Kong! Maj:ts nåd.
förordning af den 11 juli 1862 hvilande löneregleringen, ecklesia¬
stikåret 1896—97 belöpte sig till resp. 6,342 och 3,041 kr., efter ko-
miténs principer utgå med resp. 7,188 och 2,459 kr. (sedan en ka¬
pellpredikant blifvit anstäld vid Hörken inom nämnda pastorat
— en anordning, hvarigenom visserligen minskning i arbetet för
de förutvarande presterna skulle uppstå, dock mer för kyrko¬
herden än för komministern, alldenstund kapellpredikanten öfver-
toge jemväl kyrkobokföringen för kapellaget).
Beträffande åter proportionen mellan medelvärdet för hela
riket af en komministers- och en kyrkoherdelön skulle denna enligt
HERR EKSTRÖM.
387
de af komitén föreslagna grunder komma att utgöra, under förut¬
sättning att nu bestående indelning och organisation bibehålies;
4,853; 2,609 och under förutsättning att de af komitén föreslagna
ändringar i nu bestående indelning och organisation genomföras;
4,968 : 2,744.
Stannar man särskildt inför den senare proportionen, som
dock utgår från den för komministrarne gynsammaste förutsätt¬
ningen, så utvisar nämnda proportion, att, medan medellönen för
kyrkoherde skulle komma att falla mellan beloppen i andra och
tredje lönegraden och i det allra närmaste uppnå den tredje af
de af läroverkskomitén föreslagna lönegraderna för lektorer,
skulle komministerslönerna i medeltal med 256 kronor understiga
den lön, som föreslås för en läroverksadjunkt i första, lönegraden
— medium understiga minimum.
Huruvida denna proportion mellan kyrkoherde- och kommi¬
nisterslönerna, som blefve en följd af komiténs förslag, skulle
låta rättvisa vederfaras komministrarne — derom öfverlåter jag
omdömet åt den opartiska eftertanke, som tillika besinnar, ej
mindre att vid den sist gjorda jemförelsen de komministraturer,
hvilkas bibehållande icke kräfves af ett ovilkorligt kyrkligt be¬
hof, förutsättas såsom indragna och att af de återstående lands-
komministrarne ett afsevärdt stort antal förutsättes — såsom i
annexförsamling bestridande jemväl kyrkobokföringen — utöfva
en med kyrkoherdarnes väsentligen likartad sjelfständig prester-
lig verksamhet, än ock det förhållande att, medan för lektors-
tjenst och adjunktstjenst vid de allmänna läroverken kompetens-
fordringarna med afseende på aflagda examina äro väsentligt
olika, mellan kompetensen för kyrkoherde- och komministers-
tjenster ingen dylik olikhet i våra dagar längre förefinnes.
*
Skulle sålunda, enligt de af komitén föreslagna grunder,
komministrarne i högre grad, än hvad med hänsyn till de i
många afseenden ändrade förhållandena skäligen kunnat väntas,
fortfarande förblifva det kyrkliga aflöningssystemets styfbarn i
förhållande till kyrkoherdarne, så skulle sådant i ännu högre
grad, och detta i olikhet mot hvad hittills varit förhållandet,
blifva fallet i förhållande till adjunkterna.
Beträffande adjunkterna föreslås icke blott ett i det hela
förändradt aflöningssystem utan ock en höjning af aflönings-
388
SÄRSKILDA MENINGAR.
beloppen, hvilken skulle nära nog fördubbla de belopp, till hvilka
man omsider genom reglering stiftsvis hunnit. Det är så långt
ifrån, att jag mot den föreslagna adjunktsaflöningen skulle önska
göra någon anmärkning, att jag tvärtom inom komitén varit
den förste, som nämnt dessa belopp. Men denna min åsigt om
adjunktsaflöningen har stått i samband med mitt yrkande om
ett väsentligt höj dt minimum för komministerslönerna. Och då
detta yrkande af komitén tillbakavisats, har mellan de föreslagna
lönerna för adjunkter och komministrar uppkommit en proportion,
som jag icke kunnat finna rättvis.
Ty oafsedt att adjunkten omedelbart efter sin prestvigning
kommer i åtnjutande af sin lön såsom adjunkt, hvaremot befor¬
dran till första ordinarie tjenst i genomsnitt tager många år —
såsom framgår af de af mig i en reservation vid ett föregående
betänkande meddelade uppgifter1), enligt hvilka medelåldern för
de extra ordinarie prestman, som, under der angifven tidsperiod,
i Vexiö, Linköpings, Upsala och Skara stift tillträdt sin första
ordinarie tjenst, vid tillträdet vexlade mellan 34 år 6 månader
17 dagar och 37 år 10 månader 28 dagar eller i afrundade tal
34Va och 38 år — så gäller såsom regel, att adjunkten är ogift
men komministern gift. Och det är att hoppas, att detta för¬
hållande skall förblifva regel, ehuru visserligen förslaget om in¬
dragning af ordinarie tjenstår och deras ersättning med s. b.
ständiga adjunkturer sannolikt skulle vid befordrans ytterligare
försenande draga med sig eländet af gifta adjunkter. Hvad
åter beträffar komministrarne, tillåter jag mig citera eu passus
i framlidne landshöfding Treflenbergs motion till 1897 års riks¬
dag, der motionären säger sig vilja fästa uppmärksamheten der¬
på, att dessa rentaf tvingas af omständigheterna att vara gifta.
»En adjunkt eller vice pastor är i regel medlem i familjen hos
den prest, hvars biträde han är. Den visserligen ringa lönen
får han dock disponera för egen räkning. Dessa förhållanden
ändras, då han blir komminister. Svårigheten, ofta omöjligheten
att erhålla inackordering, i förening med församlingens anspråk
att ega ett presthus, icke blott en prest, tvingar den nyblifne
komministern att sätta bo».
Står det således fast, att i regeln adjunkten är den yngre
ogifte presten och komministern den äldre gifte, så ställer sig
>) Betänkandet om den kyrkliga indelningen och organisationen sid. 441 f.
HERR EKSTRÖM.
389
den frågan sjelfmant fram, om de lönebelopp, som- af komitén
föreslås för dessa tjensteinnehafvare, verkligen äro egnade att,
såsom § 1 af såväl nåd. förordningen den 11 juli 1862 som komi-
téns eget förslag till föreskrifter angående beräkning af prester-
skapets löner bjuder, bereda dessa tjensteinnehafvare inomhvar-
deras särskilda tjenstegrad en efter tjenstegrad och lefnadskost-
naderna lämpad anständig bergning.
Adjunkten, hvilken såsom ogift får för sina egna behof
disponera sin kontanta lön samt på ett helt annat sätt än den gifte
kan begränsa sina utgifter, skulle såsom begynnelselön erhålla 800
kronor kontant och allting fritt eller i genomsnitt 1,500 kronor.
Beträffande denna lön, som af komitén enhälligt föreslås för
adjunkterna, är den i förhållande till nuvarande adjunktslöner
yisserligen ganska god. Så stor är denna lön dock icke, att
den medgifver kapitalbildning för den, som från studietiden har en
afsevärd skuldbörda att förränta. Och derför förblir den forne
adjunkten efter sin befordran till en komministratur, med ny
skuldsättning för sin bosättning, fortfarande hänvisad till att
uteslutande af sin lön försörja icke blott sig sjelf utan äfven
hustru, barn och tjenare. Men om 1,500 kronor anses nödiga
för en anständig bergning lämpad efter den obefordrades och
ogiftes tjenstegrad och lefnadskostnader, lära icke 2,000 kronor
kunna bereda den anständiga bergning, som kräfves af tjenste¬
grad och lefnadskostnader för den äldre tjenstemannen, som är
ordinarie och gift. — Men det är ju möjligt, att aflöningen för
ännu en löneregleringsperiod eller för all framtid bör byggas
på den tysta förutsättningen, att stadgandet om att bergningen
skall vara anständig, fortfarande bör, åtminstone för vissa stift,
i fråga om komministrarna stanna på papperet.
Anmärkningsvärd är den förskjutning, som proportionen mel¬
lan minimilönerna enligt komitéförslaget skulle undergå. Adjunkts-
lönernas minimum torde nu utgöra i kontant aflöning 350 kro¬
nor, hvartill komma bostad och fritt vivre, en förmån, som
för kommande löneregleringsperiod med dess sjunkna penning¬
värde torde få värderas till minst 700 kronor, men för hvilken
nu i allmänhet icke utgår högre kontant ersättning än 500 kro¬
nor — ett minimum alltså af 850 kronor. Den nuvarande propor¬
tionen mellan kyrkoherdes, komministers och adjunkts minsta
löneförmåner uttryckes således med formeln 3,000:1,700:850.
(Såsom förut anmärkt blifvit, bereda emellertid komministrarnes
390
SÄRSKILDA MENINGAR.
minimilön om 1,700 kronor sina innehafvare icke en anständig
bergning, och det är all anledning att hoppas, att detta belopp
redan under innevarande löneregleringsperiod kommer att höjas
till 2,000 kronor. Proportionen skulle alltså, vid höjning för
adjunkterna i de stift, der dessa äro svagast aflönade, af lägsta
kontanta aflöning till 400 kronor och af vivreersättningen till 600
kronor, under n. v. löneregleringsperiod utgöra 3,000 : 2,000 :1,000.)
Kyrkoherde och komminister stå således hittills hvarandra i lö¬
neförmåner relativt närmare än komminister och adjunkt. Rätt¬
visan af ett sådant förhållande torde icke heller hafva blifvit
bestridd. Ty komministern är i likhet med kyrkoherden ordi¬
narie tjensteinnehafvare, bosatt och familjeförsörjare. Adjunkten
deremot är extraordinarie och ogift. Ingen adjunktslön belöper
sig heller för närvarande, ens vicepastorsarfvodet inberäknadt,
till minimum af en komministerslön, men väl öfverstiga många
komministerslöner minimum af kyrkoherdelönerna.
Enligt komitéförslaget skulle dessa förhållanden väsentligen
förändras. Komministern skulle i löneförmåner komma att stå
vida närmare adjunkten. De föreslagna minimilönerna skulle
till hvarandra stå i proportionen 3,500 : 2,000 : 1,500, eller med
andra ord: de svagast aflönade komministrarne skulle komma att
få mindre än förut i förhållande till kyrkoherdar ne, mindre än
förut i förhållande till adjunkterna. På hvilketdera förhållandet
man än reflekterar, torde man komma till den slutsatsen, att
lönen åt komministrarne, såsom i likhet med kyrkoherdarne or¬
dinarie tjensteinnehafvare, enligt komiténs förslag ännu mindre
än förut blefve »lämpad efter tj enstegraden».
*
Sammanställes den proportion mellan adjunkts och kommi¬
nisters minimilön, som af komitén nu föreslås, eller det uppen¬
bara gynnandet af adjunkterna i förhållande till komministrarne,
med förslaget och tendenserna att utbyta komministrar mot stän¬
diga adjunkter, skulle man nästan kunna känna sig frestad att
fråga, om det är komministrarnes sjelfständiga ställning, som,
så vidt möjligt är, bör undanrödjas eller åtminstone genom ytter¬
ligt låg aflöning försvagas. Ett, enligt mitt förmenande, åt¬
minstone i en löneregleringslag synnerligen omotiveradt uttryck,
som pekar åt det hållet, har influtit i § 4 af de föreslagna före¬
HERR EKSTRÖM.
391
skrifterna angående aflöningens beräkning, då det nemligen heter,
att komminister i annexförsamling eller kapellag, hvilken på
eget ansvar under pastors tillsyn sköter kyrkobokföringen i en
eller ilera församlingar, eger undfå godtgörelse med 20 öre för
hvarje person af annexförsamlingens eller kapellagets folkmängd.
Ty om det kursiverade uttrycket redan såsom kyrkorättslig be¬
stämmelse är af tvifvelaktig lämplighet, af praktiska skäl, sär¬
skild! der afståndet mellan annex- och moderkyrka såsom i
Norrland är mer betydande, och principielt, såsom stadgande
mer eller mindre godtycklig uppsigt öfver tjensteman, som hand¬
lar på sjelfständigt embetsmannaansvar, en tillsyn, utan hvilken
han såsom extraordinarie i egenskap af vice pastor tidigare full¬
gjort ännu ansvarsfullare åligganden — man jämföre för öfrigt
för omdömets skull t. ex. ett eventuel! förslag om ett stad¬
gande, att eu läroverksadjunkt skulle »under vederbörande lek¬
tors tillsyn» meddela sin undervisning — så synes uttrycket
ännu mindre vara på sin plats i en bestämmelse om löneförmåner,
alldenstund det icke är annan persons tillsyn, som motiverar
ersättningen för arbetet, utan arbetet sjelft i förening med just
det egna ansvaret. Men äfven om så icke vore, synes det vara
föga logiskt att motivera ett stadgande om skyldighet för en
person att afstå en del af sin inkomst med framhållande af en
honom åliggande förment arbetspligt. Af det ena såväl som det
andra skälet har jag ansett, att ifrågavarande uttryck icke borde
i bestämmelserna om aflöningen ingå.
* *
*
Står det sålunda ur alla ofvan framhållna synpunkter fast,
att minimilönen för komminister icke bör sättas lägre än 2,400
kronor, och gäller, hvad jag under kyrkoherdelönerna yrkat be¬
träffande stadgandena om fyllnadsbelopp för arealen samt om
tio procents förhöjning för presterskapet i landsförsamling i
Skåne, Dalarne och Norrland, gifvetvis äfven komministrarne, så
återstår att tillse, huruvida och i hvilka afseenden öfriga förslag
till stadganden beträffande komministrarnes aflöning må kunna
vara i behof af revision.
Det är ännu tvenne af de föreslagna bestämmelserna, an¬
gående hvilka jag nödgats yrka ändring, nemligen bestämmel¬
serna om grundbeloppet af aflöningen för komminister i vissa
392
SÄRSKILDA MENINGAR.
stadspastorat samt om fyllnadsbeloppet åt komminister i pasto¬
rat, der två eller flera komministrar äro.
För lönen åt komminister i stadspastorat föreslås ett grund¬
belopp af 2,400 kronor. Huru otillräckligt detta i allmänhet
är att i förening med den ringa fyllnadsersättning, som beräk¬
nad efter folkmängden skulle tillfalla komministrarne, uppbringa
lönerna för stadskomministrarne till skäligt belopp, framgår af
några exempel. Enligt de af komitén föreslagna föreskrifterna
till beräkning af presterskapets aflöning skulle nemligen denna
komma att utgöra för domkyrkokomministrarne i ITpsala 3,128
kronor, i Yesterås 2,950, i Yexiö 2,821, i Lund 2,802 och i Göte¬
borg 3,155 kronor, för komministrarne i Sundsvall 3,092 och i
Stockholms storkyrkoförsamling 2,753 kronor.
Huru otillfredställande de bestämmelser äro, som skulle leda
till dylika löner för stadskomministrarne, har komitén sjelf vid¬
gått, då komitén för i det allra närmaste alla komministrar i
de icke alltför små städerna nödgats föreslå särskilda tillskott
för förhöjning af de belopp, som skulle framgå ur komiténs egna
principer. Nu kan man visserligen säga, att det ju för en tjänste-
innehafvare kan vara tämligen likgiltigt, huru man beräknat
och föreslagit hans aflöning, blott han verkligen erhåller sådan
tillräcklig för en anständig bergning. Men oafsedt att några
garantier för aflöning utöfver de belopp, som beräknas i enlighet
med de gifna allmänna föreskrifterna, för komministrarne knappast
komme att finnas, vill det förefalla ganska olämpligt, att, då
bestämmelserna skulle åsyfta att bereda hvarje tjenstgörande
prestman en efter tjenstegrad, embetsåligganden och lefnadskost-
naderna i orten lämpad anständig bergning, desamma skulle så
affattas, att lönerna för en hel klass af prester, nemligen stads¬
komministrarne, enligt lagstiftarens eget erkännande icke komme
att motsvara detta kraf.
Med anledning af detta förhållande har jag inom komitén
yrkat, att såsom grundbelopp af lönen för komminister i de
icke alltför små städerna skulle föreslås 3,000 i stället för 2,400
kronor. Och har jag vid närmare granskning ansett, att det
nämnda högre beloppet borde utgöra grundbelopp för lön åt
komminister i församling af stad med öfver 5,000 invånare.
Skulle komministern i Lidköping med denna bestämmelse an¬
ses få alltför hög lön, kunde gränsen sättas vid 6,000 per¬
soner.
HERR EKSTRÖM.
393
Att jag sålunda med begränsning till stads församling for¬
mulerat förslaget till denna bestämmelse och icke helt allmänt
låtit den såsom i komiténs förslag omfatta komminister i stads-
eller blandadt stads- och landspastorat, beror däraf, att jag icke
ansett lämpligt, ifall lönerna åt komministrar i sådana lands¬
församlingar, hvilka tillhöra pastorat, där kyrkoherden skulle
erhålla lön såsom i stadspastorat, folie under de allmänna be¬
stämmelser, hvilka annars afse lön åt komminister i stadsför-
samling.
I fall lön åt komminister i landsförsamling af stadspastorat
erhåller samma grundbelopp som lön åt komminister i stadsför-
samling, uppkommer nämligen en dubbel oegentlighet. Dels er¬
håller komministern i sådan landsförsamling en aflöning, som
afsevärdt och utan rimlig anledning öfverstiger den aflöning,
som utgår till komminister i annan motsvarande landsförsamling.
Så t. ex. skulle komministern i Rörstils landsförsamling af erke-
stiftet, derför att till pastoratet hörer Östhammars stad, erhålla
en lön om 2,628 kronor, men komministern i Väddö pastorat af
samma stift en lön om 2,143 kronor, utan att olikheten vare sig
i arbete eller lefnadskostnader inom de båda nämnda pastoraten
motiverar en dylik olikhet i lönebeloppen (enligt de af mig före¬
slagna grunder: i hvardera 2,400 kronor). Likaledes skulle kom¬
ministern i Pelarne med dess 716 invånare få en lön om 2,801
kronor, men komministern i Häsleby med dess 1,742 invånare
allenast 2,496 kronor (enligt mitt förslag resp. 2,405 och 2,646
kronor). Dels skulle i dylikt blandadt stads- och landspastorat
komministern i landsförsamlingen med de af komitén föreslagna
bestämmelser oftast erhålla en högre aflöning än komministern
i stadsförsamlingen, hvilket åter komme att strida mot en af
komiténs egna grundsatser beträffande aflöningen. Så t. ex.
skulle enligt ifrågavarande grunder komministerslönen uppgå i
Skara stad till allenast 2,603 kronor men i annexförsamlingen
Bjerklunda till 2,835 kronor (enligt mitt förslag resp. kronor
2,893 och 2,689).
Att förhöjningen af grundbeloppet för stadskomministers lön
till 3,000 kronor af mig föreslagits att gälla endast förste kom¬
ministern i församling af stad med mer än 5,000 invånare, har
föranledts af den olikhet beträffande tungan af presterskapets
aflöning, som enligt nu framlagda förslag om tiondens afskrif¬
ning skulle komma. att råda mellan stad och land, då landsför¬
394
SÄRSKILDA MENINGAR.
samlingarna komme att för sitt presterskaps aflöning erhålla
högst betydande tillskott ur kyrkofonden, men städerna i all¬
mänhet fortfarande skulle utan sådant bidrag sjelfva bestrida
sitt presterskaps aflöning. Genom att lönen för andra (tredje)
komministern sålunda sattes 600 kronor lägre än för förste kom¬
ministern, torde man å andra sidan få hoppas, att städerna mindre
lätt skulle lockas att understödja förslaget att med endast extra
ordinarie prestman uppehålla tjenster, hvilka erfordras af ett
konstant behof.
a
%
Den andra bestämmelse beträffande beräkningen af kommi-
nistrarnes löner, som är af beskaffenhet, att jag mot densamma
nödgas anföra reservation, stadgar, att, der två eller flera kom¬
ministrar äro, det fyllnadsbelopp, som enligt de föreslagna grun¬
derna annars skolat till komministern utgå, skall mellan de båda
(flera) komministrarne lika fördelas.
Huru denna bestämmelse komme att verka, framgår af några
belysande exempel, vid hvilka jag alldeles lemnar ur sigte det
förhållande, att vid folkmängdens ökning kyrkoherdens lön skulle
ökas med i allmänhet 40 öre för person, under det att ökningen
för komministrarne skulle belöpa sig till allenast 5 öre eller
3 V3 öre, d. v. s. en åttondel eller en tolftedel af ökningen för
kyrkoherden.
I Ljusdals pastorat af erkestiftet skulle med nu bestående
indelning och organisation kyrkoherdelönen enligt komiténs för¬
slag uppgå till 7,048 kronor, komministerslönen till 3,162 kronor.
Om, såsom komitén föreslagit, ett kapellag bildades af pastoratets
norra del och detta, Hennans kapellag, finge sin egen prest,
skulle enligt komiténs principer lönen för kyrkoherden ökas till
7,308 kronor, men för komministern minskas till 2,481 kronor.
I Nordmalings pastorat af Hernösands stift skulle lönen för
kyrkoherden utgöra 7,098 kronor, för komministern 3,171 kronor.
Men om af pastoratets nordvestra del bildades Nyåkers kapellag och
detta finge sin egen prest, hvilken öfvertoge jemväl kyrkbok-
föringen för kapellagets 1,300 invånare, skulle enligt komiténs
principer lönen för kyrkoherden ökas till 7,230, för komministern
minskas till 2,486 kronor.
Orimligheten i bestämmelser, som stadga ökning af kyrko¬
herdens lön, då hans arbete minskas, har jag i n,äst föregående
HERR EKSTRÖM.
395
reservation uppvisat. Jag inskränker mig här till att påpeka
förhållandet med komministerslönerna. Att vid inrättandet inom
ett pastorat af ytterligare en komministerstjenst den förutvarande
komministerns lön skall nedsättas, kan naturligtvis icke moti¬
veras med påståendet, att hans lefnadskostnader genom nämnda
förändring minskas. Motiveringen skulle således vara att söka
deri, att hans arbete minskas. Men detta är icke alltid händelsen,
då det nemligen kan inträffa, att den förutvarande kommini¬
sterns arbete är begränsadt till en annexförsamling, som icke
alls beröres af den förändring, som inträder på annat håll inom
pastorat genom den nya tjenstens inrättande. Men äfven om
den förutvarande komministerns arbete i någon mån skulle min¬
skas genom inrättandet af den nya tjensten, så kan arbetsminsk-
ningen för honom icke blifva så stor som för kyrkoherden, hvadan
den bestämmelse dock uppenbarligen i hvarje händelse förblifver
orättvis, som stadgar, att af nämnda anledning komministerns
lön skall minskas, medan kyrkoherdens förblifver oförändrad
eller till och med ökas.
En bland verkningarna af ifrågavarande stadgande, att, der
två eller flera komministrar äro, det fyllnadsbelopp, som skulle
utgå med 10 öre för hvarje person af folkmängden, skall mellan
dem lika fördelas, skulle blifva, att just i de största pastoraten
komministerslönerna blefve om icke de allra minsta dock anmärk-
ningsvärdt små, i regeln mindre än lönerna åt komministrar i
mindre pastorat och i många fall till och med mindre än under
innevarande löneregleringsperiod. Så t. ex. skulle med 2 eller
3 komministrar i följande stora församlingar dessas löner blifva
som följer: i Solna 2,183 kronor, i Vermdö 2,000, i Tierp 2,184,
i Torsåker 2,182, i Ofvansjö 2,198, i Qvillinge 2,058, i Ringa-
rum 2,058, i Stora Malm 2,071, i Sollefteå 2,069 kronor o. s. v.
I åtskilliga större församlingar skulle genom den föreslagna
bestämmelsen om fyllnadsbeloppets lika fördelning till och med
nuvarande komminister löner blifva minskade: t. ex. i Ofvansjö
från 3,227 till 2,198, i Y. Yingåker från 2,675 till 2,230, i Söder-
bärke från 2,249 till 2,144, i Gagnef från 2,901 till 2,258 kronor
o. s. v.
Något motiv till ett dylikt stadgande torde icke stå att
finna annat än det, att det framför allt skulle gälla att »se till,
att inte komministrarne få för mycket». Det har emellertid
också sagts mig, att, ifall det blefve så stora komministerslöner,
396
SÄRSKILDA MENINGAR.
det skulle kunna komma att inträffa, att deras innehafvare icke
ville bli kyrkoherdar.
Hvad sistnämnda möjlighet angår, synes den dock icke inne¬
bära någon så stor olycka eller fara, att den på lagstiftnings¬
väg måste förekommas, så vida man icke anser, antingen att
det för komministrarnes tjänsteduglighet eller något annat ända¬
mål skulle vara nödvändigt, att de allesammans ständigt äflades
efter att blifva kyrkoherdar, eller att en kyrkoherdes civila
göromål äro något för prestens kall så väsentligt, att han först
med öfvertagande af de mångahanda och olikartade expeditions-
göromålen bör kunna hafva rätt till en äfven vid mera fram¬
skriden ålder tillräcklig bergning, hvilken deremot principielt
bör förvägras den prest, som vill egna sig mer odeladt åt pre¬
dikande, själavård och studier.
Allvarligare förefaller farhågan, att komministrarne skulle
få för mycket, ifall icke den restriktiva åtgärden med fyllnads-
beloppets delning vidtoges i pastorat med två eller flera kommi¬
nistrar, eller att det skulle vara att »begära orimligheter», ifall
man yrkade, att nämnda åtgärd icke skulle vidtagas. För denna
farhågas belysning måste man alltså se efter, till hvilka belopp
komministerslönerna i de större pastoraten skulle stiga, ifall
äfven der komministrarne fingo uppbära sin 10-öring odelad.
Det vill då till en början icke förefalla orimligt, ifall kom¬
ministrar, enligt komiténs förslag i öfrigt, skulle få löner om
exempelvis i Yermdö 2,231 kronor, i .Ringarum 2,517 kronor, i
Undenäs 2,616 kronor, i Stora Malm 2,492 kronor — tjugu år
härefter. Borde dessa belopp betecknas såsom orimliga, lärer
orimligheten åtminstone icke vara att söka i deras storlek.
Landspastorat med två eller flera komministrar äro för öfrigt
jemförelsevis få. Ifall bestämmelsen om fyllnadsbeloppets lika
fördelning strökes, synes medelbeloppet af komministerslönerna
ändock icke ens i detta fåtal af de större landspastoraten
komma att uppgå till 3,000 kronor för annat stift än Hernö
sands. I sistnämnda stift skulle, ifall det af komitén enligt
mitt förmenande alltför högt beräknade fyllnadsbeloppet för de
mycket höga arealerna tillämpades, vid några få komministra-
turer lönen komma att uppgå till 4,000 kronor eller derutöfver.
Men i landspastorat inom hela det öfriga riket skulle af 586,
eller med nuvarande indelning och organisation 731, komministrar
endast 2 erhålla en lön öfverstigande 4,000 kronor, nemligen
HERR EKSTRÖM.
397
komministern i Borlänge af Stora Tima pastorat, med kyrkobok¬
föring å eget ansvar för 5,000 personer, och komministern i
Fernebo af Filipstads pastorat, med kyrkobokföring å eget an¬
svar för 5,248 personer; men skulle antalet efter Stora Tana
pastorats sannolika delning reduceras till 1. Så pass stora blefvo
orimligheterna i löneväg, ifall det föreslagna stadgandet om fyll-
nadsbeloppets lika fördelning strökes.
Anmärkningsvärd ter sig för öfrigt olikheten mellan de åt¬
gärder, som föreslås för att begränsa kyrkoherdelönernas och
för att hindra komministerlönernas växande i höjden. På de
förras tillväxt skulle endast bestämmelsen om ett maximum af
10,000 kronor verka hämmande. Men beträffande komminister¬
lönerna föreslås ett specielt stadgande, som i just de större pa¬
storaten — der, enligt hufvudgrunderna, komministerslönerna
skulle kunna blifva något större; der de enligt sakens natur
borde vara något större; och der de hittills faktiskt varit större
än i öfriga pastorat — åsyftar, helt enkelt, att få dem mindre,
att, genom en för hela systemet i öfrigt främmande bestämmelse
få ned dem, ofta till ett belopp understigande det hittillsvarande
och i regeln understigande komministerslönerna i de mindre pa¬
storaten. Under det således den regeln annars i komiténs system
tillämpas: större löner i de större pastoraten, så skulle för en
del af komministrarne uppfinnas en ny regel: mindre löner i de
större pastoraten.
Ur hvilken synpunkt, praktisk eller principiel, jag än be¬
traktat det i § 3 till stadgandet om komministerlöns fyllnadsbe-
lopp fogade tillägget »till lika fördelning mellan dem», har jag
alltså ansett, att det borde ur förslaget utgå.
Under viss förutsättning anser jag emellertid, att för kom¬
ministrar i landsförsamling i Skåne, Dalarne och Norrland, der i
pastoratet två eller flera komministrar äro, ett stadgande i den
af komitén angifna riktning lämpligen kunde, ehuru med betyd¬
lig modifikation, i förslaget införas, nemligen för så vidt de
annars beräknade lönerna derstädes komma att, såsom jag före¬
slagit, förhöjas med tio procent. Modifikationen är den, att i
stället för att komitén drif vit reduktionen till hälften, tredje¬
delen o. s. v. af det efter de allmänna reglerna beräknade fyll-
nadsbelopp, det enligt mitt förmenande borde i nämnda lands¬
398
SÄRSKILDA MENINGAR.
delar och under angifva förutsättningar bestämmas till tre fjer-
dedelar. Äfven för komminister i stadsförsamling torde denna
modifierade bestämmelse lämpligen kunna tillämpas,1) då i dylika
församlingar verkan af den förutsatta reduktionen af fyllnads-
beloppet motverkas af den höjning af grundbeloppet med 600
kronor (enligt mitt förslag: för förste komminister i icke alltför
små städer med 1,200 kronor), som der inträder, hvarjemte hän¬
syn torde böra tagas till det förhållande, att städerna såsom
hittills skulle komma att utan bidrag från kyrkofonden aflöna
sitt presterskap.
* *
*
Då lönebeloppen för komministr atur erna i Stockholm icke
kunnat enligt de af komitén föreslagna allmänna bestämmelserna
blifva tillräckliga för en efter hufvudstadens förhållanden an¬
ständig bergning, hafva i tabellerna af komitén förslagsvis angif-
vits de särskilda tillskott, hvarmed de enligt komiténs mening
borde förhöjas. Totalbeloppet jemte den fria bostaden har af
komitén ansetts böra utgöra 4,500 kronor eller samma aflöning,
som föreslås för komministrarne i Göteborg.
Komministrarne i Stockholm hafva af ålder ansetts såsom
kyrkoherdarnes i landsorten vederlikar. De nu föreslagna be¬
loppen afse en period, som för hufvudstaden inträder först 22 ä 24
år härefter. Och de äro derjemte bygda på den förutsättningen,
att all ersättning för presterliga förrättningar skulle jemväl
inom hufvudstaden upphöra. Men vid nämnda tid och under
angifna förutsättning torde åt förste komministern i en hufvud-
stadsförsamling eu aflöning af 5,000 kronor — den aflöning, som
komitén i regeln föreslagit för kyrkoherden i det obetydligaste
skånepastorat — icke komma att bereda mera än en anständig
bergning, om ens detta. För andre (tredje) komministern har
jag ansett, att 4,500 kronor lämpligen kunde föreslås och har med
') Att bestämmelsen, med den af komitén för Stockholm och Göteborg föreslagna
församlingsdelning, icke ens i dessa städer skulle leda till alltför höga komministers¬
löner, framgår af min tabell öfyer presterskapets löner, der mitt förslag om tre
fjerdedelar af annars utgående fyllnadsbelopp tillämpats för nu ifrågavarande fall.
Skulle man få antaga, att de nuvarande vidunderliga stockholmsförsamlingarna
skulle förblifva odelade under ännu en löneregleringsperiod, kunde faran af allt¬
för stora komministerslöner i hufvudstaden lätt afhjälpas genom att § 9 erhölle
följande lydelse: Ej må på grund af ofvan angifna bestämmelser lön för någon
kyrkoherdebeställning fastställas till högre belopp än 10,000 kronor ej heller för
någon komministersbeställning till högre belopp än 5,000 kronor.
Genomsnittslöner för komministrar,
1.
|
2.
|
3.
|
4-
|
! 5.
|
6.
|
7.
|
8.
|
9.
|
10.
|
|
|
Under den i reservantens tabell till lönestat antagna förutsätt¬
ningen beträffande den kyrkliga indelningen och organisationen.
|
Med komiténs löneförslag, under förutsättning
att
|
|
Stift.
|
Hela
antalet
|
Medeltal för alla
komministerslöner så¬
dana de föreslagits af
|
Antalet
kommi¬
nistrar i
lands¬
församling.
|
Medellön för
landskom-
minister
enl. reser¬
vanten.
|
nuvarande indelning
och organisation hibe-
hålles oförändrad
(Ser. D. Tab. 1).
|
de af komitén före¬
slagna ändringar i in¬
delning och organisa¬
tion genomföras
(Ser. D. Tab. 2).
|
|
|
kommi¬
nistrar.
|
reservanten.
|
komitén.
|
Antal kom¬
ministrar i
lands-
pastorat.
|
Medellön
för kommi¬
nister i
lands-
pastorat.
|
Antal kom¬
ministrar i
lands-
pastorat.
|
Medellön
för kommi¬
nister i
lands-
pastorat.
|
1.
|
Upsala......
|
88
|
2,874
|
2,472
|
78
|
2,765
|
109
|
2,227
|
55
|
2,491
|
2.
|
Linköpings.....
|
68
|
2,677
|
2,495
|
52
|
2,479
|
96
|
2,129
|
38
|
2,327
|
! 3.
|
Skara .......
|
84
|
2,721
|
2,578
|
73
|
2,639
|
101
|
2,375
|
54
|
2,564
|
4.
|
Strängnäs.....
|
54
|
2,667
|
2,516
|
42
|
2,479
|
71
|
2,179
|
36
|
2,311
|
5.
|
Västerås......
|
72
|
3,031
|
2,560
|
60
|
2,972
|
57
|
2,351
|
51
|
2,458
|
i
|
Växjö.......
|
74
|
2,611
|
2,405
|
67
|
2,524
|
96
|
2,216
|
58
|
2,352
|
7.
|
Lunds .......
|
73
|
2,995
|
2,914
|
46
|
2,685
|
19
|
2,764
|
46
|
2,686
|
8-
|
Göteborgs.....
|
94
|
3,085
|
2,932
|
73
|
2,765
|
72
|
2,685
|
68
|
2,819
|
9.
|
Kalmar......
|
27
|
2,709
|
2,400
|
24
|
2,597
|
32
|
2,188
|
20
|
2,392
|
10.
|
Karlstads.....
|
72
|
2,832
|
2,461
|
66
|
2,777
|
74
|
2,487
|
58
|
2,416
|
11,
|
Hernösands ....
|
121
|
3,151
|
2,720
|
in
|
3,130
|
83
|
2,851
|
99
|
2,694
|
12.
|
Visby.......
|
7
|
2,840
|
2,694
|
5
|
2,671
|
4
|
2,200
|
4
|
2,607
|
13.
|
Stockholms stad . . .
|
38
|
4,737
|
4,500
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
Hela riket
|
872
|
2 906
|
2,697
|
697
|
2,759
|
814
|
2,376
|
582
|
2,512
|
HERR EKSTRÖM.
400
SÄRSKILDA MENINGAR.
beräkning efter sålunda uppkommande totalbelopp utfört det till¬
skottsbelopp, som i min tabell finnes angifvet i dess helhet för-
Stockholms komministrar. Beträffande komministrarne i Göte¬
borg har jag utfört tillskottsbeloppets totalsumma efter beräk¬
ning af en aflöning om kronor 4,500 kronor åt förste och 4,000
åt andre (tredje) komminister.
# *
*
Tablån å föregående sida utvisar komministrarnes genom¬
snittslöner enligt de grunder för aflöningen, som jag nu fram-
stält. Till jämförelse har jag i tabellen upptagit de motsva¬
rande belopp, till hvilka man kommer enligt komiténs förslag.
Dock har jag endast beträffande medellönerna för alla kommi¬
nistrar kunnat utföra jemförelse!! under gemensam förutsättning
beträffande den kyrkliga indelningen och organisationen, nemli¬
gen den, som ligger till grund för min tabell »Presterskapets
löner». Då jag icke hunnit få uträknade landskomministrarnes
medellöner enligt komiténs förslag under nämnda förutsättning,
har jag måst nöja mig med att upptaga dessas medellöner en¬
ligt komitéförslaget under de olika förutsättningar, som ligga
till grund för komiténs Tall. 1 och 2 Ser. D., hvarvid emeller¬
tid är att märka jemväl, att komitétabellernas nu i fråga va¬
rande medellöner icke omfatta komministersiöner i landsförsam¬
ling af stadspastorat.
Beträffande ordningen de olika stiften emellan af medellö¬
nerna för komministrar i landsförsamling inskränker jag mig
till att påpeka, att Hernösands stift äfven här kommer i första
rummet, framför Vesterås stift, som förut innehaft detta rum,
och att erinra om att på sid. clxxxii komitén meddelat eu öf-
versigtstabell innefattande komministrarnes löneförmåner eckle-.
siastikåret 1896—97, hvarifrån material kan hemtas för vidare
jemförelse!’.
Medeltalet för hela riket af samtliga komministerslöner,
stadskomministrarnes, äfven i Stockholm och Göteborg, inberäk¬
nade, belöper sig enligt mina grunder för aflöningen till 2,966
kronor, medeltalet af ensamt landskomministrarnes till 2,759
kronor. Åt en opartisk pröfning hänskjuter jag domen, om dessa
lönebelopp innebära orimligheter.
HERR EKSTRÖM.
401
Presterskapets aflöning’
enligt reservantens grunder för lönernas beräkning jemte föreslagna
särskilda tillskott och med hänsyn jemväl till reservantens skilj¬
aktiga förslag beträffande den kyrkliga indelningen och organisa¬
tionen.
1.
|
2-
|
3.
|
4.
|
5.
|
6.
|
7.
|
|
Kyrkoherdarnes
aflöning
|
Komministrarnes
aflöning
|
Ordinarie prester¬
skapets aflöning
|
Stift.
|
enligt
reser¬
vantens
förslag
|
öfverstiger
aflöningen
enligt
komiténs
förslagx)
med
|
enligt
reser¬
vantens
förslag
|
öfverstiger
aflöningen
enligt
komiténs
förslag1)
med
|
enligt
reser¬
vantens
förslag
|
öfverstiger
aflöningen
enligt
komiténs
förslag
med
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Upsala.....
|
824,502
|
61,951
|
253,025
|
35,433
|
1,077,527
|
97,384
|
Linköpings ....
|
676,776
|
34,315
|
182,109
|
12,365
|
858,885
|
46,680
|
Skara......
|
595,327
|
10,530
|
228,539
|
11,891
|
823,866
|
22,421
|
Strengnäs ....
|
548,270
|
32,332
|
144,051
|
8,093
|
692,321
|
40,425
|
Vesterås .....
|
550,124
|
59,089
|
218,343
|
33,902
|
768,467
|
92,991
|
V exiö......
|
487,346
|
20,704
|
193,342
|
15,249
|
680,688
|
35,953
|
Lunds ......
|
1,296,589
|
- 75,885
|
218,739
|
5,885
|
1,515,328
|
— 70,000
|
Göteborgs ....
|
692,807
|
13,132
|
290,158
|
14,398
|
982,965
|
27,530
|
Kalmar.....
|
198,585
|
7,819
|
73,134
|
8,338
|
271,719
|
16,157
|
Karlstads ....
|
430,716
|
35,988
|
203,891
|
26,708
|
634,607
|
62,696
|
Hernösands ....
|
898,477
|
104,417
|
381,343
|
52,093
|
1,279,820
|
156,510
|
Tisby......
|
147,934
|
1,730
|
19,891
|
1,026
|
167,825
|
2,756
|
Stockholms stad . .
|
166,355
|
—
|
180.000
|
9,000
|
346,355
|
9.000
|
Summa
|
7,513,808
|
806,122
|
2,586,565
|
234,881
|
10,100,373
|
540,503
|
1) Med den förutsättning beträffande den kyrkliga indelningen och organisa¬
tionen, hvarunder reservanten utarbetat sin tabell; se för öfrigt noten under
sid. 372.
26
402
SÄRSKILDA MENINGAR.
I omstående tablå »presterskapets aflöning» bar jag samman¬
fört aflöningssnmmorna för de olika grupperna kyrkoherdar och
komministrar och de olika stiften samt för öfversiktlighetens
skull tillfogat det belopp, hvarmed hvarje summa öfverstiger (i
ett fall understiger) motsvarande belopp enligt komiténs förslag.
Kostnaden för presterskapets aflöning enligt mitt förslag skulle
öfverstiga komiténs med 540,503 kronor, ett belopp, som innebär
en förhöjning med 5,65 eller något mer än 57a procent. Utan
denna förhöjning och aflöningsmedlens i öfverensstämmelse med
mitt förslag något förändrade fördelning de olika stiften emellan,
skall enligt mitt förmenande en afsevärd del af det svenska prester-
skapet komma att icke åtnjuta en anständig bergning.
C. Löneförmåner för adjunkter.
1. Godtgörelse i penningar för bostad och vivre (§ 11).
Denna godtgörelses minimum skulle utgöra i stad (utom
Stockholm och Göteborg) 800 kronor, i landspastorat 500 kronor.
•Tåg har icke kunnat finna det lämpligt att så skarpt skilja
mellan stad och land. Det finnes icke så få smärre städer, der
lefnadskostnaderna äro lägre än på många platser på landsbyg¬
den; så t. ex. torde lefnadskostnaderna i Öregrund och Östham¬
mar vara lägre än i Elfkarleby i samma landskap. A andra
sidan torde äfven på landsbygden 500 kronor vara en alltför låg
ersättning för bostad och vivre. Med 600 kronor utgår nämnda
ersättning allaredan nu i ett stift, och den synes icke rätt¬
visligen kunna någonstädes sättas lägre 20 år härefter. Snarare
torde man kunna förmoda, att vid den tid, författningen afser,
bostad och vivre icke skall kunna ens på landsbygden erhållas
för lägre pris än 60 kronor pr månad eller 720 kronor pr år,
till hvilket minimibelopp godtgörelsen äfven i stad med hänsyn
särskildt till en del städer lämpligen torde kunna sättas, då det
i alla händelser står domkapitlet öppet att i förekommande fall
höja beloppet.
2. Ordinarie prest såsom tjenstebiträde eller vikarie (§§ 12,15).
I tvenne afseenden har jag haft annan mening än den, som
fått sitt uttryck i de föreslagna stadgandena härom.
HERR EKSTRÖM.
403
Bestämmelsen om ersättning åt ordinarien i dylikt fall före¬
gås af orden: »om godvillig öfverenskommelse icke träffas».
Dessa ord synas mig införa något för systemet, vare sig man
ser saken ur den enes eller den andres synpunkt, helt och hållet
främmande. Enligt systemet skall adjunkt, som förordnats att
biträda en ordinarie tjensteinnehafvare, uppbära l:o) af ordina¬
rien kost och vivre eller ersättning derför, 2:o) från kyrkofonden
arfvode, 3:o), eventuel^ af ordinarien vikariearfvode. Om nu
prestbrist vållar det undantagsförhållande, att extraordinarie
icke kan såsom tjenstebiträde, eventuelt vikarie, förordnas, ehuru
domkapitlet funnit skäl föreligga att åt vederbörande bevilja
tjenstebiträde eller full tjenstledighet, så synes detta förhållande
icke böra vålla förändring i vare sig adjunkts-(vikarie-)tagarens
eller den såsom adjunkt (vikarie) förordnades rättsliga ställning,
derför att den senare till följd af pr estbristen mottagit dylikt
förordnande, ehuru han sjelf är ordinarie tjenstinnehafvare. Det
är nemligen här icke fråga om de, naturligtvis icke så sällan före¬
kommande, fall, då, vid behof för den ene af två i samma pasto¬
rat tjenstgörande embetsbroder af en eller annan veckas hvila, den
andre, utan att domkapitlet besväras med denna fråga, åtager sig
att bestrida äfven den förres tjenstgöringsskyldighet, utan ställ¬
ningen förutsattes vara den, att den ene ordinarien hos domkapit¬
let nödgas formligen och antagligen för längre tid begära biträde
eller vikarie och domkapitlet, med godkännande af de anförda skä¬
len, finner, att e. o. prestman borde såsom adjunkt (vikarie) mis-
siveras men i brist på extraordinarie förordnar i pastoratet eller
dess omedelbara grannskap anstäld annan ordinarie.
Denne inträder då i samma skyldigheter som en missiverad
extraordinarie. Han bör sålunda inträda äfven i dennes rättighe¬
ter. Till en början gent emot den andre ordinarien, till hvilkens
adjunkt eller vikarie han nu förordnats. Utan att denna sak
principielt ställdes under debatt borde det vara sjelfklart, att
adjunkts- eller vikarietagaren skulla vara skyldig bestå ersätt¬
ning för kost och vivre. Ty hvarför skulle han göra en ekono¬
misk vinst på prestbristen? Nu förutsätter emellertid förslaget,
att så skall ske. Och den till biträde (vikarie) förordnade ordi¬
narien, som enligt naturens gång i regeln blir den yngre och
lägre aflönade af de båda ordinarierna, eller komministern,
stämplas genom sjelfva författningen såsom obillig, derest han
icke genom »godvillig öfverenskommelse» skänker efter större
404
SAKSKADA MENINGAR.
eller mindre del af hvad den andre ordinarien, i regeln den
bättre aflönade, lagligen skolat utgifva, derest prestbristen icke
kommit emellan — lagligen och med tacksamhet, alldenstund det
nya systemet fullständigt befriar adjunktstagaren från hittills
gällande förpligtelse att utöfver kost och vivre eller ersättning
derför vidkännas äfven det kontanta adjunktsarfvodet. Men att
genom en särskild lagbestämmelse skulle kastas ett sken af
obillighet öfver den ekonomiskt sämre lottade, derest denne skulle
ifrågasätta att af den bättre lottade få ut hvad den senare dock
enligt lag är förpligtad att utgifva —• mot en sådan lagbestäm¬
melse har jag reserverat mig och yrkat utgående af orden
»om godvillig öfverenskommelse icke träffas», utan hvilket
stadgande det naturligtvis förblir vederbörande obetaget att,
delvis eller helt, efterskänka ersättningen för kost och vivre.
Äfven orden »såsom ersättning» böra enligt mitt förmenande
och på i det följande angifvet skäl utgå på första stället i §,
men genom tillägg af orden »af denne» utmärkas, att adjunkts-
tagarens skyldigheter förblifva de samma, antingen extraordi¬
narie eller ordinarie förordnats till hans embetsbiträde. Stadgan¬
det skulle sålunda erhålla följande lydelse:
Ordinarie prest, hvilken förordnats att
annan i hans tjenst biträda, skall af denne
bekomma, förutom skjuts i tjensteärenden,
hvad enligt nästföregående § skolat såsom
ersättning för bostad och vivre åt adjunkt
utgå.
Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke hela nu
i fråga varande § lämpligen borde såsom sådan helt och hållet
utgå och dess bestämmelser i synnerligen förenklad form sam¬
manföras till ett helt med öfriga bestämmelser för det fall, att
ordinarie prest förordnas såsom biträde (vikarie) åt annan or¬
dinarie.
En af dessa bestämmelser, hvilken i förslaget, sådant det
nu föreligger, helt och hållet saknas, är den om arfvode åt den
sålunda till adjunkt förordnade vikarien. Han skulle, helt en¬
kelt, icke få något arfvode alls, eller också skulle den ersättning
för bostad och vivre, hvars belopp, enligt komitéförslagets antydan,
borde genom godvillig öfverenskommelse nedprutas under det
lagliga minimum, i och för sig utgöra såväl ersättning för bo¬
HERR EKSTRÖM.
405
stad och vivre som arfvode. Medan alltså adjunktsaflöningen i
regel skulle i de flesta pastorat utgå med, enligt komiténs för¬
slag, 500 kronor ersättning för bostad och vivre samt 800 kro¬
nor adjunktsarfvode, summa 1,300 kronor, borde densamma, en¬
ligt samma förslag, för ordinarie prestman — i regeln kom¬
minister — som erhölle adjunktsförordnande, utgöra mindre än
500 kronor.
Jag har icke lyckats öfvertyga mig om rättvisan i ett
dylikt stadgande. Adjunktsaflöningen är att betrakta såsom
minsta skäliga årliga ersättning åt presterligt embetsbiträde.
Detta minsta belopp blir väl icke mindre skäligt, om embets-
biträdets alla funktioner påläggas en, som derjemte innehar or¬
dinarie tjenst. Ifall extra ordinarie prest anställes såsom bi¬
träde åt två ordinarie tjenstinnehafvare, föreslås visserligen det
stadgandet, att hans arfvode icke skall förhöjas med mer än
hälften. Man skulle i analogi härmed kunna anse, att or-
dinarien, som förordnas såsom adjunkt, skulle kunna skäligen
ersättas med — förutom den från adjunktstagaren utgående
ersättningen — hälften af det arfvode, som, derest extraordinarie
till adjunkt förordnats, skolat från kyrkofonden utgå. I ett
sådant stadgande blefve ändock någon rimlighet.
Men mellan en extraordinarie, som förordnas till adjunkt,
och en ordinarie, som erhåller liknande förordnande, varder en
väsentlig skilnad i tjenstgöringsskyldighet rådande. Den förre
kommer i sj elfva verket knappast att bära bördan af mer än en
tjenst, enär det förutsättes, att de båda adjunktstagarne så öf¬
verenskomma om fördelningen af adjunktens biträde, att sam¬
tidighet i tjenstgöringen för denne icke uppstår. För en or¬
dinarie deremot, som erhåller adjunktsförordnande, ställer sig
saken helt annorlunda. Han har redan vid sin innehafvande
ordinarie tjenst full arbetsbörda. Det förordnande, han nu mot¬
tager, innebär således en verklig tillökning i arbete. Det kommer
ock eventuel att vålla honom utgifter, då han nämligen, sär¬
skild! vid för honom oundviklig samtidighet i tjensteplikterna,
måste sjelf af sitt adjunktsarfvode utbetala ersättning åt bi¬
träde. Under sådana förhållanden synes det icke vara skäligt
att till förmån för kyrkofonden förvägra den till adjunkt för¬
ordnade det minimum af arfvode, som bör adjunkt tillkomma.
Det kan visserligen svaras, att en ordinarie icke kan tvingas
att mottaga ett adjunktsförordnande. Han kan vägra att tjenst-
406
SÄRSKILDA MENINGAR.
gorå såsom adjunkt. — Detta är sant. Men lika klart är, att i
tider af prestbrist det ordinarie presterskapet vill för försam-
lingsvårdens skull så vidt möjligt öfvertaga äfven adjunkts-
göromål. Och det blir då föga rimligt, att den, som detta gör,
skall till förmån för kyrkofonden beröfvas arfvodet för denna
tjenstgöring.
Ett ännu klarare ljus faller öfver komiténs nu i fråga varande
förslag, ifall man besinnar, huru det skulle ställa sig, om den
såsom adjunkt förordnade ordinarien tillika förordnades såsom
vikarie. Det låter sålunda tänka sig, att en ordinarie kommi¬
nister förordnades till vikarie för sin kyrkoherde. En annan
skulle såsom vice pastor uppbära l:o) (ersättning för) bostad och
vivre, 2:o) adjunktsarfvode, 3:o) vikariearfvode. När nu kom¬
ministern gör samma arbete, skall han förvägras den mest be¬
tydande af posterna i denna godtgörelse, adjunktsarfvodet.
Antag sålunda, att domkapitlet i Yesterås funne det lämp¬
ligast att till vice pastor i Stora Tuna pastorat förordna kom¬
ministern på stället och att denne ansåge sig böra mottaga för¬
ordnandet, för att icke pastoralvården i det ytterligt tungskötta
pastoratet skulle öfverlemnas åt en med förhållandena fullkom¬
ligt obekant extraordinarie. Sjelf nödgades komministern under
sådana förhållanden hålla adjunkt, enär båda tjensternas uppe¬
hållande af en person vore en omöjlighet. Till denne sin ad¬
junkt skulle han utgifva full ersättning för bostad och vivre
således motsvarande den godtgörelse, han sjelf under denna titel
erhölle — derest han icke genom »godvillig öfverenskommelse»
redan afstått från en del af densamma. För sin egen del skulle
lian såsom vice pastor i Stora Tuna pastorat åtnjuta allenast det
såsom »vikariearfvode» betecknade belopp af 500 kronor, samma
belopp, som under samma titel utginge för motsvarande arbete i
ett pastorat med mindre än V3 af Störa Tunas folkmängd — 500
kronor i ett för allt såsom vice pastor i ett pastorat med en
folkmängd af 17,692 personer.
Men det skulle också kunna inträffa, att vid fortgående
och förökad prestbrist en kyrkoherde af sitt domkapitel anmo¬
dades mottaga förordnande såsom vice pastor i ett angränsande
icke alltför stort pastorat. Han har icke lust dertill, ty han
har nog att göra förut. Men för prestbristens skull vill han
icke vägra. Yi antaga, att det angränsande pastoratet har 2,000
invånare och att afståndet mellan kyrkorna utgör 12,5 km. För
HERR EKSTRÖM.
407
expeditionens skull måste han en dag i veckan resa dit. Un¬
dervisningen af nattvardsbarnen, husförhör, sammanträden med
kyrko- och skolråd samt skolafslutningar utgöra ett arbete, som
på förhand kan beräknas. Dertill komma de direkta sockenbuden,
ifall man nu alldeles bortser från prestens pligt att äfven okallad
besöka de sjuka. En ä två söckendagar hvarje vecka måste han
således i allmänhet besöka det pastorat, där han förordnats till
vice pastor. Och på söndagarna får han genom en till följd
af det nämnda afståndet ytterligt försvårad duplikation uppe¬
hålla gudstjensterna i båda pastoraten. Oafsedt det presterliga
arbete, som han nedlägger i det för honom främmande pastora¬
tet, får han således åka mellan 300 och 400 svenska mil lands¬
väg. Den godtgörelse, som han enligt komiténs förslag skulle
ega att tillgodonjuta för att han under ett helt år uppehölle
kyrkoherdeembetet i det främmande pastoratet, skulle utgöras af
500 kronor — derest han vore så egennyttig att icke enligt
komiténs anvisning genom »godvillig öfverenskommelse» efter¬
skänka en del af dessa 500 — jemte 200 kronor »vikariearfvode».
Den del af vice pastorns aflöning, som annars skulle utgöras af
det s. k. adjunktsarfvodet, skulle beröfvas honom till förmån för
kyrkofonden. Annars synes 1,500 kronor utgöra blott en måttlig
och rimlig ersättning för den, som ensam har att uppehålla kyrko¬
herdeembetet i ett pastorat om 2,000 personer. Och den extra
vinst af 800 kronor, som uti ett dylikt undantagsfall af prest-
brist — ty såsom undantagsfall måste ordinarie tjensteinnehaf-
vares förordnande såsom adjunkt eller vikarie anses — skulle
beredas kyrkofonden, måste för en dylik fond betyda föga jem-
fördt med förlusten för den enskilde af den berättigade ersätt¬
ningen för hans arbete. Man har ock anledning att känna sig
tacksam för att Kong! Maj:t icke följt den af prestlöneregle-
ringskomitén nu uttalade princip, då han, vid af komiténs för¬
slag beträffande den kyrkliga indelningen och organisationen föran¬
ledda vakanssättningar af komministraturer i nåder förordnat,
att den, som uppehåller tjensten, skall ega åtnjuta alla med
den samma förenade inkomster. I regeln är detta kyrkoherden,
hvilken således enligt Kongl. Maj:ts beslut åtnjuter eu ersätt¬
ning om circa 1,700 kronor, der han enligt komiténs förslag
skulle bekommit endast 500. —
Beträffande ordinarie tjensteinnehafvare, som förordnas till
adjunkt eller vikarie vid annan ordinarie tjenst, har jag så¬
408
SÄRSKILDA MENINGAR.
ledes ansett, att lian bör åtnjuta samma ersättning som en extra¬
ordinarie i första åldersklassen, derest en sådan innehade förordan¬
det. De båda §§ 12 och 15 synas lämpligen böra sammanslås
till en enda innehållande detta enkla stadgande, hvilkets rätta
plats torde vara i lagen angående reglering af presterskapets
aflöning, der jag ock närmare formulerat detsamma (§ 22).
III. D. Sammanfattning af reservantens yrkanden be¬
träffande förslaget till Föreskrifter angående beräk¬
ning af presterskapets aflöning.
§ 2.
Grundbelopp skall utgöra
för kyrkoherde:
4.000 kronor i stadspastorat och i pastorat, som består af
både stads- och landsförsamling,
8,200 kronor i landspastorat;
för komminister:
3.000 kronor för förste komministern i församling af stad
med mera än 5,000 invånare,
2,400 kronor för andra (tredje) komministern i församling af
stad med mer än 5,000 invånare samt för komminister
i stad med mindre än 5,000 invånare,
1,800 kronor för komminister i landsförsamling.
§ 3.
Fyllnadsbelopp skall utgå
för kyrkoherde:
med 60 öre för hvarje person af pastoratets folkmängd öfver
1,000 till och med 3,000, med 40 öre för hvarje person
öfver 3,000 till och med 10,000, och med 20 öre för
hvarje person derutöfver,
med 50 kronor: för hvarje fullt 50-tal qvadratkilometer af
pastoratets areal intill 400 qvadratkilometer, för hvarje
fullt 100-tal qvadratkilometer från och med 400 intill
1000, för hvarje fullt 250-tal qvadratkilometer från och
HERR EKSTRÖM.
409
med 1000 intill 2000, samt för hvarje fullt 500-tal qva-
dratkilometer från och med 2000 till och med 5000
qvadratkilometer; skolande fyllnadsbelopp för mer än
5000 qvadratkilometer, eller med mer än 1,200 kronor,
för arealen icke utgå, samt
med 200 kronor, der pastoratet består af två eller flera för¬
samlingar;
för komminister:
med 10 öre för hvarje person, hvarmed pastoratets folk¬
mängd öfverstiger 1,000 personer, samt
med 50 kronor för hvarje fullt 50-tal qvadratkilometer af
pastoratets areal intill 400 qvadratkilometer o. s. v.,
såsom om kyrkoherdelöns fyllnadsbelopp för arealen är
stadgadt;
skolande komminister i stadsförsamling af pastorat, der två
eller flera komministrar äro, äfvensom komminister i landsför¬
samling i Skåne, Dalarne och Norrland, der i pastoratet två
eller flera komministrar äro, åtnjuta allenast tre fjerdedelar af
det efter folkmängd och areal sålunda beräknade fyllnadsbelopp.
§ 4.
Der kyrkoherde eller komminister har skyldighet att dupli¬
cera, skall honom tillgodoföras en ersättning af tio kronor för
hvarje predikodag, som duplikationen ålägger honom.
§ 5.
Komminister, hvilken på eget ansvar sköter kyrkobokföringen
i annexförsamling eller kapellag, eger att af det för kyrkoherden
beräknade lönebelopp undfå godtgörelse med 20 öre---
--bestämmande.
§ 6.
Ej må lön understiga för kyrkoherde 3,600 kronor eller för
komminister 2,400 kronor.
§§ 7—9 = komitéförslagets §§ 7—9.
410
SÄRSKILDA MENINGAR.
§ 10 (komitéförslagets § 11).
Hvarje såsom adjunkt tjenstgörande extra ordinarie prest
skall åtnjuta — — —--eller Gröteborg ock 720 kronor i
öfriga fall.
Är extra ordinarie--- — — 1,200 kronor årligen.
§ 11 (komitéförslagets § 13).
---kontraktets areal till och med 1000 ---—
§ 12 (komitéförslagets § 14).
— ---på eget ansvar sköta kyrkobokföringen--—
§ 13 = komitéförslagets § 17; (komitéförslagets §§ 10, 12, 15
och 16 utgå).
411
IT. Lag om emeritilöner.
1. Emeritilönernas belopp. (§ 4—reservanten: § 3).
Beloppet af emeritilön skall, enligt förslaget, för ordinarie
tjensteinnehafvare motsvara åttio procent af lönen.
Detta förslag kan måhända synas väl grundadt, då åttio
procent af lönen lärer för en del andra embets- och tjenste¬
man vara måttet för pensionen. Men pensionering med 80 pro¬
cent af lönen blir en mycket olika sak för andra tjensteman och
för prester. Detta förhållande måste skarpt fattas i sigte.
Beträffande andra tjensteman förefinnes nemligen i allmän¬
het ingen ovisshet med afseende på de lönebelopp, efter hvilka
deras pension en gång skall komma att utgå. Ökningen af löne¬
förmånerna är åtminstone inom vissa gränser beräknelig, isyn¬
nerhet der ålderstillägg regelbundet inträda. Sålunda utgör
enligt nu gällande stadganden pensionerna för t. ex. läroverks¬
adjunkt 3,000 och för lektor 3,600 kronor. För det ordinarie
presterskapet åter skulle enligt komiténs förslag pensionerna
(emeritilönerna) komma att vexla mellan 1,800 och 5,000 kronor.
Denna jemförelse är för hela systemet med presterskapets
befordran och aflöning synnerligen betecknande. Ty bakom denna
onaturliga skilnad mellan, i vissa fall, en komministers och en
kyrkoherdes pension ligger den ovisshet, för att icke säga oefter¬
rättlighet, med afseende på befordran, som för presten gör den¬
samma med derpå följande förbättring i aflöningen så godt som
oberoende af tjensteåldern och ofta nog låter den äfven i öfrigt
bestämmas af andra hänsyn än nit och skicklighet.
Om nu denna oefterrättlighet beträffande presterskapets be¬
fordran, såsom sannolikt är, kommer att qvarstå, så bör åtmin¬
stone den ekonomiska lagstiftningen göra hvad på den ankom¬
mer för att på det ekonomiska området i någon mån mildra
verkningarna af nämnda oefterrättlighet. Ty om af män, som
egna sitt lif åt samma arbete, som vidkänts lika kostnader för
412
SÄRSKILDA MENINGAR.
sin utbildning och som vunnit samma grad af kompetens för be¬
fordran, den ene, utan att någon väsentligare skilnad i nit och
skicklighet dem emellan förefinnes, ja, kanske stundom i strid
mot dessa egenskaper, hela sitt lif får stanna vid en minimilön
såsom kyrkoherde eller komminister, medan den andre tidigt nog
befordras till en af de bäst aflönade tjensterna med tre- ä fyr¬
dubbel aflöning mot den förres — då bör enligt mitt förmenande
lagstiftningen åtminstone, såsom jag förut utvecklat, bestämma
minimilönerna så pass höga, att de icke blifva svältlöner, och
vid pensioneringen i någon mån utjemna de långt ifrån alltid
motiverade olikheterna i den aflöning, som under tjenstetiden
åtnjutits.
En sådan princip af rättvisa och billighet ligger till grund
allaredan för beräkningen af pensionerna ur presterskapets enke-
och pupillkassa. Dessa utgå icke i det hela med lika procent
af de ytterst olika lönerna. Utan pensionerna bildas dels af en
lott ur grundfonden, till lika belopp för alla enkor, år 1902 ut¬
görande 262 kr. 13 öre, dels af ett bidrag ur tillskottsfonden,
med samma procent, år 1902 6,98 /, af beräknade lönerna. Genom
denna bestämmelse om den lika lotten ur grundfonden blifva
pensionerna relativt större för enkor och barn efter innehaf¬
vare af de lägre lönerna, såsom framgår af några exempel,
i hvilka jag för enkelhetens skull jemnat ut lotten ur grund¬
fonden till 262 kronor och lotten från tillskottsfonden till 7 %
af beräknade lönen.
Enkepensionernas och de föreslagna emeritilönernas förhållande till
aflöningen.
1.
|
2.
|
3.
|
4-
|
5.
|
6.
|
7-
|
Tjensteinnehaf-
yarens lön.
|
Pension ur enke-
|
och pupill!
|
assan
|
Föreslagen emeritilön.
|
för ensam
enka
|
% af lönen
|
för enka
med 3 kärn
|
% af lönen
|
Belopp
|
% af lönen
|
6,250 ....
|
700
|
11.20
|
1,120
|
17.92
|
5.000
|
80
|
6,000 ....
|
682
|
11.37
|
1,091
|
18.18
|
4,800
|
80
|
5,000 ....
|
612
|
12,24
|
979
|
19,58
|
4,000
|
80
|
4,000 ....
|
542
|
13,55
|
867
|
21,68
|
3,200
|
80
|
3,500 ....
|
507
|
14,05
|
811
|
23,17
|
2,800
|
80
|
3,000 ....
|
472
|
15,73
|
755
|
25,17
|
2,400
|
80
|
2,400 ....
|
430
|
17,92
|
688
|
28,66
|
1,920
|
SO
|
HERR EKSTRÖM.
413
Förestående tabell visar med all önsklig tydlighet, huru den
humana princip af större hänsyn till de mindre bemedlade, som
redan för trettio år sedan kunde göra sig gällande vid upp¬
görandet af reglementet för presterskapets enke- och pupillkassa
och som sedan slagit igenom i allmänna lagstiftningen vid den
s. k. progressiva beskattningen, blifvit af komitén inom det om¬
råde, hvarom frågan egentligen är, alldeles öfvergifven. Jem-
föras nemligen å ena sidan emeritilönerna för lägre aflönade
kyrkoherdar samt för komministrar ned till aflöningsbeloppet
2,400 (under hvilket belopp, efter hvad jag i reservationen III B.
utvecklat, minimum af en komministerslön under kommande löne-
regleringsperiod icke lärer kunna komma att fixeras) med
emeritilönerna för kyrkoherdar med lön upp till 6,250 kronor,
(öfver hvilket belopp ytterst få kyrkoherdelöner skulle å lands¬
bygden förekomma) och å andra sidan pensionerna ur enke- och
pupillkassan för enkor efter motsvarande tjensteinnehafvare, så
visar det sig, att medan enkepensionerna förhöjas relativt med
60 % (från 11.20 % till 17.92 /, skulle emeritilönerna för de lägre
lönernas innehafvare icke få ens den minsta relativa förhöjning.
De skulle tvärtom relativt sänkas, enär förlusten af den fria
bostaden innebär en relativt större förlust för de mindre löner¬
nas innehafvare. Den ojemnhet beträffande aflöningen, som före¬
finnes inom presterskapet, beroende på ojemnheten i befordran
och saknaden af ålderstillägg, skulle sålunda vid pensioneringen
icke, såsom vid enkepensionerna, i afsevärd mån utjemnas utan
qvarstå och genom lagstiftningen förbytas till en orättvisa, som
för mången läte på ett lif under tryckta ekonomiska förhållan¬
den följa jemväl en ålderdom i bekymmer.
Ty det är icke svårt att inse, att den, som med skulder
från en långvarig akademisk studiekurs och med det ännu lägre
penningvärde, som efter allt att döma skall råda 20—40 år här¬
efter, nödgats genom ett befordringssystem, som på hvarje annat
område torde sakna sin motsvarighet, stanna hela sin tjenstetid
vid en lön af exempelvis 2,400—3,600 kronor ehuru familjefader
med barn, som skolat uppfostras, att denne med en helt annan
nödvändighet än den, som, med samma utbildningskostnad och
samma kompetens för befordran, kanske redan vid unga år kom¬
mit i åtnjutande af en dubbelt, ja, tre gånger så stor årsinkomst,
ännu in i ålderdomen skall tyngas af skulder och ekonomiska
bekymmer. Men då bör heller icke den, som hela lifvet nödgats
414
SÄRSKILDA MENINGAR.
bära bekymrens börda, en gång såsom emeritus drabbas af eu
relativt lika stor reduktion af sin redan förut i knappaste laget
tilltagna lön som den senare.
Att den, som stannar hela sitt lif såsom adjunkt, skulle er¬
hålla en emeritilön af 1,800 kronor, eller, med den af komitén
föreslagna ersättningen för vivre, 120 % af sin lön, lärer knap¬
past kunna betraktas annat än som en gärd af rättvisa, hvilken
emellertid står såsom en inkonseqvens, så länge icke äfven det
ordinarie presterskapets emeritilöner ställas i en med aflönin-
gens aftagande belopp successivt tilltagande proportion till lönen.
Ifall å andra sidan emeritilönens maximum sattes till 4,500 i
st. f. 5,000 kronor, skulle deruti, enligt mitt förmenande, ligga
en mindre obillighet än deri, att den lägre löntagaren af sin
knappa årsinkomst, som för honom icke utgör annat än ett exi¬
stensminimum, skulle nödgas vidkännas en relativt lika stor af¬
kortning som den högre löntagaren, ja, en relativt så mycket
större afkortning, som, enligt hvad förut påpekats, förlusten af
den fria bostaden för den lägre löntagaren representerar en vida
högre procent af hans lön än motsvarande förlust för innehaf-
varen af en högre lön. Ty den kyrkoherde, som intill fylda
75 år eller derutöfver åtnjutit en lön af 6,000 kronor eller ännu
mera, hvilket belopp han då sannolikt uppburit under mer än 20
års tid, synes ur ekonomisk synpunkt vara mindre att beklaga,
om han efter nämnda tid för sin återstående lifstid Unge upp¬
bära en årlig pension om allenast 4,500 kronor — en pension
dock lika stor som en öfverstes pension och högre än de flesta
pr esters lön — än icke blott alla komministrar, som skulle afgå
med emeritilön, utan äfven de allra flesta kyrkoherdar, hvilka
efter att icke hafva uppburit ens 5,000 kronor i lön skulle vid¬
kännas en reduktion af detta lönebelopp med 20 % samt för¬
lusten af den fria bostaden. Och de högsta lönernas innehafvare
skulle så mycket mindre kunna beklaga sig öfver en dylik be¬
gränsning af emeritilönernas belopp, som de enligt komiténs för¬
slag icke vidkänts några som helst efter lönen afpassade afgifter
till pensionskassan.
För domprost synes emeritilön om 5,000 kronor vara moti¬
verad af hans särställning beträffande såväl arbete som aflöning.
HERR EKSTRÖM.
415
Utgår man sålunda från ett maximibelopp för emeritilönerna
af 4,500 kronor såsom icke obilligt mot de högre lönernas inne¬
hafvare, blir den närmaste frågan den, hvilket minimibelopp af
emeritilön hör sättas för ordinarie tjensteinnehafvare. Läroverks¬
adjunkts pension är f. n. v. 3,000 kr., och lägre än detta belopp
bör enligt mitt förmenande emeritilön för ordinarie prest icke
sättas.
Om dessa maxima och minima af emeritilönerna sättas för
löner om resp. 6,000 och 3,000 kronor — de belopp, inom hvilka
den normala aflöningen för det ordinarie presterskapet kan anses
böra falla — skulle man komma till följande:
Förslag
till emeritilöner för det ordinarie presterskapet.
1.
|
2.
|
3.
|
4.
|
5. | 6.
|
|
|
Emeritilön
|
|
Emeritilön
|
Aflöning.
|
enl. reser¬
vantens
förslag.
|
enl. komiténs
förslag.
|
Aflöning.
|
enl. reser¬
vantens
förslag.
|
enl. komi¬
téns för¬
slag.
|
Under kr.
|
3,000
|
3,000
|
1,800-2,400
|
Kronor 4,600
|
3,800
|
3,680
|
Kronor
|
3,000
|
3,000
|
2,400
|
» 4,700
|
3,850
|
3,760
|
2>
|
3,100
|
3,050
|
2,480
|
» 4,800
|
3,900
|
3,840
|
T>
|
3,200
|
3,100
|
2,560
|
» 4,900
|
3,950
|
3,920
|
)
|
3,300
|
3,150
|
2,640
|
> 5,000
|
4,000
|
4,000
|
»
|
3,400
|
3,200
|
2,720
|
> 5,100
|
4,050
|
4,080
|
|
3,500
|
3,250
|
2,800
|
» 5,200
|
4,100
|
4,160
|
J
|
3,600
|
3.300
|
2,880
|
> 5,300
|
4,150
|
4,240
|
>
|
3,700
|
3,350
|
2,960
|
» 5,400
|
4,200
|
4,320
|
|
3,800
|
3,400
|
3,040
|
» 5,500
|
4,250
|
4,400
|
2>
|
3,900
|
3,450
|
3,120
|
» 5,600
|
4,300
|
4,480
|
»
|
4,000
|
3,500
|
3,200
|
» 5,700
|
4,350
|
4,560
|
>
|
4,100
|
3,550
|
3,280
|
> 5,800
|
4,400
|
4,640
|
»
|
4,200
|
3,600
|
3,360
|
> 5,900
|
4,450
|
4,720
|
|
4,300
|
3,650
|
3,440
|
» 6,000
|
4,500
|
4,800
|
»
|
4,400
|
3,700
|
3,520
|
Öfver kr. 6,250
|
4,500
|
5,000
|
»
|
4,500
|
3,750
|
3,600
|
|
|
|
Vid granskning af förestående tabell befinnes komiténs förslag
och mitt förslag sammanfalla vid en aflöning om 5,000 kronor.
416
SÄRSKILDA MENINGAR.
Enligt båda förslagen skulle innehafvare af lön med detta belopp
bekomma såsom emeritus 4,000 kronor årligen eller 80 % af lönen.
Eör innehafvare af lönebelopp öfver 5,000 kr. är komiténs för¬
slag fördelaktigare än mitt förslag, för innehafvare af lönebelopp
under 5,000 kronor tvärtom. Det blefve således de, som redan
förut gynnats genom en större vinst på »det presterliga beford-
ringslotteriet», hvilka enligt komiténs förslag skulle ytterligare
gynnas vid bestämmandet af emeritilönernas belopp. Men att
det sålunda blefve ett mindretal redan förut gynnade, som ytter¬
ligare skulle gynnas, medan å andra sidan de, som icke dragit så
höga vinster på befordringslotteriet, skulle äfven såsom emeriti
ännu mer förlora, synes framgå af följande:
Förteckning
på antalet ordinarie tjänsteinnehafvare med under och öfver 5,000
hronors lön, enligt af homitén föreslagna lönebelopp.
1.
|
2-
|
3.
|
4.
|
5.
|
6.
|
Ifall n. v. ecklesiastika indelning ock orga¬
nisation bibehålies oförändrad.
|
Med de af komitén föreslagna förändringar
i indelningen och organisationen.
|
|
Antalet löner
|
|
Antalet löner
|
Stift.
|
|
|
Stift.
|
|
|
under
5,000 kr.
|
öfver
5,000 kr.
|
under
5,000 kr.
|
öfver
5,000 kr.
|
Upsala.......
|
264
|
30
|
Upsala.......
|
199
|
31
|
Linköpings .....
|
238
|
26
|
Linköpings.....
|
170
|
22
|
Skara.......
|
213
|
28
|
Skara .......
|
158
|
31
|
Strängnäs.....
|
174
|
17
|
Strengnäs.....
|
137
|
19
|
Västerås......
|
152
|
29
|
Vesterås......
|
138
|
29
|
Vexjö.......
|
185
|
13
|
Vexjö.......
|
154
|
11
|
Lunds.......
|
92
|
180
|
Lunds.......
|
102
|
193
|
Göteborgs .....
|
133
|
69
|
Göteborgs .....
|
137
|
74
|
Kalmar......
|
72
|
9
|
Kalmar......
|
50
|
12
|
Karlstads......
|
105
|
35
|
Karlstads......
|
120
|
26
|
Hernösands.....
|
135
|
77
|
Hernösands.....
|
171
|
86
|
Visby.......
|
49
|
1
|
Visby.......
|
38
|
1
|
Stockholms stad. . .
|
30
|
8
|
Stockholms stad . . .
|
21
|
18
|
Summa
|
1,842
|
522
|
Summa
|
1,595
|
55.3
|
HERR EKSTRÖM.
417
Vid aktgifvande på de i tabellen meddelade siffror, befinnas
de ojämförligt flesta löner vara lägre än 5,000 kronor i alla stift
utom Lunds. Hvad som i öfriga stift synes skola blifva det
mindre vanliga, nämligen emeritilöner öfverstigande 4,500 kronor,
skulle sålunda, att döma efter nämnda siffror, i Lunds blifva
regel; och blefve förslaget således för alla andra stift i regeln
ofördelaktigt.
Att sådant icke alldeles blefve förhållandet, ifall emeriti-
lönerna, såsom i här meddelade tabell, tänktes utgå till dem, som
under år 1901 fyllde 75 år, och beräknades efter de lönebelopp,
som enligt komiténs grunder skulle vara förenade med de tjen-
Emeritilön
åt kyrkoherdar och komministrar, som under år 1901 fyllt 15 år,
under förutsättning att lönerna för af dem innehafda tjenster ut¬
gått enligt komiténs förslag i Tdbellserien D. Tab. I.
1.
|
2.
|
3.
|
4-
|
5.
|
6.
|
7- '
|
8.
|
9.
|
Stift.
|
Kyrkoherdar.
|
K o
|
mministrar.
|
Antal fall, der
emeritilön en
enligt reser¬
vantens förslag
jemfördt med
komiténs
skulle
|
Antal.
|
Emeritilön
|
Antal.
|
Emeritilön
|
enligt
komiténs
förslag.
|
enligt
reservan¬
tens
förslag.
|
enligt
komiténs
förslag.
|
enligt
reservan¬
tens
förslag.
|
ökas.
|
minskas.
|
Upsala . . .
|
15
|
50,050
|
53,750
|
1
|
1,960
|
3,000
|
12
|
4
|
Linköpings .
|
12
|
37,740
|
41,500
|
1
|
2,520
|
3,050
|
12
|
1
|
Skara ....
|
18
|
64,240
|
66,950
|
4
|
8,620
|
12,000
|
17
|
5
|
Strengnäs . .
|
11
|
40,140
|
41,450
|
2
|
5,560
|
6,500
|
10
|
3
|
Vesterås. . .
|
7
|
24,980
|
25,950
|
2
|
3,720
|
6,000
|
7
|
2
|
Vexjö. . . .
|
13
|
44,460
|
46,050
|
1
|
1,800
|
3,000
|
14
|
—
|
Lunds . . .
|
23
|
97,590
|
94,650
|
—
|
—
|
—
|
8
|
15
|
Göteborgs . .
|
9
|
30,460
|
37,800
|
1
|
1,800
|
3,000
|
3
|
6
|
Kalmar . . .
|
1
|
4,100
|
4,050
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
Karlstads . .
|
6
|
25,430
|
24,650
|
2
|
4,860
|
6,200
|
4
|
4
|
Hernösands .
|
11
|
48,740
|
46,300
|
2
|
3,910
|
6,000
|
4
|
9
|
Visby ....
|
3
|
9,920
|
10,700
|
—
|
—
|
—
|
3
|
—
|
|
129
|
486,850
|
493,800
|
16
|
34,750
|
48,750
|
94
|
50
|
27
418
SÄRSKILDA MENINGAR.
ster, som af dessa 75-åringar år 1901 innehades, torde finna sin
förklaring i det förhållande, att de n. v. innehafvarne icke sökt
dessa tjenster under förutsättning, att med desamma de löner
varit förenade, som förutsättas vid beräkningen i tabellen. I
alla händelser blefve det ett mindretal emeriti och ett mindretal
stift, som komme att gynnas genom komitéförslaget.
Den jemförelse, som tabellen innehåller, visar för öfrigt icke
blott, såsom på förhand kunde antagas, att de flesta emeriti enligt
mitt förslag erhölle högre emeritilön än enligt komiténs, samt att
totalbeloppet för kyrkoherdarnes emeritilöner blefve i stift med
högre kyrkoherdelöner lägre, i stift med lägre kyrkoherdelöner
högre än enligt komiténs förslag, utan ock att totalkostnaden
för hela riket blefve för kyrkoherdarne ungefär densamma, men
för komministrarne icke oväsentligt högre än enligt komiténs
förslag. Härvid är dock att märka, att emeritilönerna för kom¬
ministrarne skulle jemväl enligt komiténs förslag om 80 % af
lönen blifva åtskilligt högre, ifall, såsom det torde vara anled¬
ning att hoppas, aflöningen åt komministrarne kommer att blifva
högre än enligt komitéförslaget, samt att det för kyrkofonden blefve
likgiltigt, hvilketdera förslaget om emeritilönernas beräkning som
antoges, alldenstund maximigränsen för dessa löners totalbelopp
i hvilketdera fallet som helst blefve densamma. Under sådana
förhållanden tillåter jag mig uttrycka den förhoppning, att ett
förslag måtte vinna bifall, som bättre än komitéförslaget till¬
godoser de svagare aflönades intresse.
På grund af hvad jag beträffande emeritilönernas belopp an¬
fört och med hänvisning beträffande emeritilönens beräkning i
visst fall till mitt yttrande om den faktiska lönen i dess olik¬
het med den beräknade, sid. 835—340, anser jag, att nu i fråga
varande stadgande bör erhålla följande lydelse:
Emeritilön för kyrkoherde och kommi¬
nister utgör 3,000 kronor, då med tj ensten
varit förenad en aflöning om 3,000 kronor
eller derunder, och 4,500 kronor, då med
tjensten varit förenad en aflöning om 6,000
kronor eller derutöfver. Vid aflöningsbelopp
mellan 3,000 och 6,000 kronor ökar emeriti¬
lönens minimibelopp af 3,000 kronor med 50
HERR EKSTRÖM.
419
kronor för hvarje 100-tal kronor, hvarmed
aflöningen öfverstigit 3,000 kronor. Lönen
beräknas till det belopp, hvartill densamma
bestämts vid lönereglering, faststäld på grund
af denna dag utfärdad lag angående regle¬
ring af presterskapets aflöning, eller, om så¬
dan lönereglering med afseende på tjenste-
innehafvaren icke vunnit tillämpning, till
medeltalet af de belopp, för hvilka bevill¬
ning för lönen erlagts de sista tio åren före
tjenstens frånträdande. Öfverskridet 50-tal
kronor af lönens belopp räknas såsom fullt
100-tal.
För domprost utgör emeritilön 5,000 kro¬
nor, för adjunkt 1,800 kronor.
2. Anmälan om dem, som kunna ifrågasättas att till inne¬
hafvare af emeritilön utses (§5 — reservanten: § 4).
I § 5 stadgas, att domkapitlet har att hos Kong!. Maj:t an¬
mäla, då stiftet tillhörande prest fylt 74 år. Om detta stad¬
gande har jag varit ense med komitén. Men mot tillägget »och
icke längre förmår behörigen uppehålla sin tjenst» har jag hyst
betänkligheter.
Här är nämligen icke närmast fråga om att utse innehaf¬
vare af emeritilön. Detta göres sedermera och af Kongl. Maj:t.
Utan här är fråga om att låta Kongl. Maj:t få kännedom om
dem, Hand hvilka emeriti skola utses, eller om den anmälan,
som domkapitlet har att göra hos Kongl. Maj:t. Beträffande
denna anmälan har jag ansett, att den borde omfatta alla ordi¬
narie prester, som fyllt 74 år. Såsom stadgandet nu är formu-
leradt, innebär det en inskränkning i Kongl. Maj:ts befogenhet,
hvaraf frågans allsidiga pröfning och lagens konsekventa till-
lämpning skulle komma att lida. Kongl. Maj:t skulle visser¬
ligen enligt § 2 kunna utse hvilken ordinarie prest, han ville,
till emeritus med skyldighet att, när han fyllt 75 år och icke
längre förmådde behörigen uppehålla sin tjenst, mot åtnjutande
af emeritilön från tjänsten afgå. Men § 5 skulle medföra, att
Kongl. Maj:ts befogenhet att utse innehafvare af emeritilön be¬
gränsades till dem, hvilka domkapitlen funnit för godt att hos
Kongl. Maj:t anmäla. Pröfningen af förmågan att behörigen
420
SÄRSKILDA MENINGAR.
uppehålla tjensten blefve nemligen icke förbehållen Kong! Maj:t.
Utan domkapitlen skulle sjelfva verkställa denna pröfning och
sålunda kunna underlåta att om viss ordinarie prestman gifva
Kongl. Maj:t kännedom, förrän denne fylt kan hända 80 år eller
ännu mera.
Men att kännedom undanhölles Kongl. Maj:t om en del af
de fall, der afgång med emeritilön borde efter fyllda 74 år åt¬
minstone ifrågasättas, skulle kunna leda till ganska stor ojämn¬
het i lagens tillämpning. Då omdömet om en persons förmåga
att behörigen uppehålla sin tjenst är hos olika personer olika
och det är att förmoda, att det ena domkapitlets omdöme icke
blefve det andras alldeles likt, skulle nämligen häraf med det af
komitén föreslagna stadgande kunna följa, att för Kongl. Maj:t
till emeritilöns eventuella erhållande komme att af ett domkapitel
presenteras prester, som i sj elfva verket vore mera lämpliga
att ännu något år vid tjensten qvarstå än andra, beträffande
hvilka ett annat domkapitel ansåge sig tillsvidare icke böra
till Kongl. Maj:ts’ pröfning hänskjuta frågan om deras afgång.
A. andra sidan vill det ock synas, som om det för domkapit¬
len sjelfva skulle vara behagligare att till Kongl. Maj:t, för be¬
dömande efter för alla stift lika principer, i hvarje fall hän¬
skjuta frågan om afgång med emeritilön, än att själfva nödgas
bland 74-åringarna verkställa en utgallring, som komme att be¬
röra dessa åldringars känslor så mycket djupare, ju närmare den
myndighet befunne sig, som egde att verkställa densamma. Att
domkapitlens yttranden i hvarje särskild! fall skulle åtfölja an¬
mälan, synes lika naturligt, som det är sannolikt, att Kong!
Maj:t till dessa yttranden komme att taga all skälig hänsyn, då
han bestämde hvilka bland alla dem, som nått vederbörlig ålders¬
gräns, skulle mot åtnjutande af emeritilön från sina tjenster
afgå. Det torde ock vara att hoppas, att vid denna utgallring
bland alla, som nått åldersgränsen, Kongl. Maj:t jemväl komme
att, i den mån sådant lämpligen borde och kunde ske, taga någon
hänsyn till ifrågavarande åldringars egna uttryckta önskningar,
då afgång med emeritilön i det ena fallet torde komma att te sig
såsom en efterlängtad befrielse, i det andra fallet — med hän¬
syn icke minst till det nödtvungna uppbrottet från det gamla
hemmet, en nödvändighet, som inom andra tjenstemannaklasser
vid afgång med pension i allmänhet saknar motsvarighet —
kännas såsom ett tungt och fruktadt öde.
HERR EKSTRÖM.
421
På grund af ofvan anförda skäl kar jag således ansett,
att orden »och icke längre förmår be¬
hörigen uppehålla sin tjenst» böra qvarstå i
§ 2 men utgå ur § 5.
3. Emeritilönernas antal (§3 — reservanten: § 5).
Enligt § 3 skulle Kongl. Maj:t bestämma emeritilönernas
antal. Detta tillvägagående har jag ansett opraktiskt och full¬
komligt onödigt, då denna bestämmelse icke skulle komma att
lända till efterrättelse för någon annan än Kongl. Maj:t sjelf,
för hvilken den dessutom skulle kunna blifva till hinders, derest
den icke komme att genom nya beslut af Kongl. Maj:t år efter
år förändras.
Det enda, som beträffande emeritilönerna på förhand — utom
deras förhållande till åtnjuten lön — lämpligen kan bestäm¬
mas, är deras samfälda maximibelopp, af komitén föreslaget till
fem hundra tusen kronor. Antalet emeritilöner deremot beror
af hvarje särskild emeritilöns belopp och denna i sin ordning af
de löneförmåner, som före afskedstagandet åtnjötos. Antalet
emeritilöner visar sig således efteråt, sedan de tre faktorerna
blifvit för hvarje år kända: l:o) Huru många prester hafva sedan
domkapitlets sista anmälan uppnått 74 (resp. 65 och 60) år och
anses af Kongl. Maj:t icke längre förmå behörigen uppehålla sin
tjenst? 2:o) Till hvilket belopp skulle emeritilön för en hvar af
dessa uppgå? 3:o) Hvilket totalbelopp har efter under sista året
aflidna emeriti blifvit för ny utdelning disponibelt?
Sedan dessa faktorer blifvit för hvarje år kända, och frågan
för hvarje år allsidigt pröfvad, utser Kongl. Maj:t för hvarje år
nya innehafvare af emeritilöner efter de aflidna. Sedan kan
man räkna deras antal, ifall man deraf har något synnerligt in¬
tresse. Ty äfven antalet kan för hvarje år komma att vexla.
I fall under året två emeriti afLid.it, som haft hvardera 4,500
kronors emeritilön, men tre, hvilkas emeritilöner skulle för hvar
och en uppgå till 3,000 kronor, under samma år vunnit kompe¬
tens att till emeriti utses, så är det, då det disponibla beloppet
i det hela är detsamma, 9,000 kronor, endast en naturlig sak,
att antalet af dem, som af dessa 9,000 kronor få emeritilöner,
ändras från 2 till 3. Skulle det fasthållas vid ett på förhand
bestämdt antal af 2, skulle detta blott leda till att en af de 3
kompetente förvägrades emeritilön, ehuru medel afsedda för ända¬
422
SÄRSKILDA MENINGAR.
målet funnes disponibla. Skulle åter det faststälda antalet
emeritilöner komma att årligen efter olika förhållanden ändras,
är det svårt att förstå, hvarför det bort på förhand fastställas.
Då alltså det föreslagna stadgandet om fastställande på för¬
hand af emeritilönernas antal — äfven för den händelse att Kongl.
Maj:t på förhand för hvarje löneregleringsperiod1) kunde efter
domkapitlens hörande vinna kännedom om sannolikheten beträf¬
fande dödsfallen under perioden — skulle bevisa sig utgöra ett hin¬
der för Kongl. Maj:t att med hänsyn till de årligen vexlande
förhållandena på lämpligaste sätt utse innehafvare af emeriti-
lön, har jag ansett, att bestämmelsen om åliggande för Kongl.
Maj:t att på förhand fastställa antalet emeritilöner bör ur för¬
slaget utgå, och att förslagets § 3 bör såsom § 5 ställas efter
dess nuvarande § 4 och 5 samt erhålla följande lydelse:
Efter domkapitlens hörande bestämmer
Kongl. Maj:t, hvilken pr ester, som, med hän¬
syn dertill att kyrkofonden eljest åliggande
utgifter skola i främsta rummet bestridas,
må kunna erhålla emeritilön, dock att icke
något år mera än fem hundra tusen kronor
för ändamålet användes.
b Sid. 195.
423
T. Lag om kyrkofond.
1. Presterskapets löneregleringsfond.
§ 2 af »Förslag till lag om kyrkofond» börjar med stad¬
gandet, att till kyrkofonden öfverföres presterskapets löneregle-
ringsfond.
För ett rätt omdöme om innebörden af detta förslag, är det
nödvändigt att först hafva fått de rätta svaren på följande frågor:
Hvad är presterskapets löneregleringsfond? Hvad är kyrkofonden
afsedd att blifva?
Hvad är presterskapets löneregleringsfond, hvilket är dess ända¬
mål? På denna fråga har jag förut på annat ställe1) sökt gifva
svaret genom en blick på denna s. k. fonds historia, och komitén
har i nu föreliggande betänkande (sid. 206—215) meddelat en
af tabellbilaga åtföljd historik öfver samma fond.
Nämnda historik synes icke jäfva, hvad jag å förut omför-
mälda ställe anfört och hvaraf jag tillåter mig att nu upprepa
följande:
»Till bidrag vid reglerande af presterskapets aflöning» eller
»för att i stället tilldelas annan prestman till förbättring i af-
löningen», såsom det hette i Kongl. Majrts nådiga skrifvelse till
K. Kammarkollegium, var det sålunda, som dessa medel lös¬
gjordes från de församlingar, vid hvilka de dittills varit bundna.
De skulle m. a. o. verkligen utdelas till svagt aflönade prester.
Kammarkollegium och statskontoret uttalade i sitt underdåniga
utlåtande den 27 december 1867 tydligt, att dessa medel »icke
vore att betrakta såsom statsmedel i den mening, att de kunde
till statsverket indragas eller på annat sätt än till prester¬
skapets aflöning användas». Och de ansågo till och med, att
Betänkandet angående ecklesiastik boställsordning och byggnadslånekassor
sid. 320-322.
424
SÄRSKILDA MENINGAR.
medlen skulle så fullständigt användas för sagda ändamål, att
de om presterskapets löneregleringsfond förklarade, att den »borde
bildas men så snart löneregleringen blifvit fullständigt genom¬
förd torde komma att försvinna»x) — naturligtvis genom medlens
successiva utdelning till det svagast aflönade presterskapet under
innevarande löneregleringsperiod».
Kortast torde alltså den första af ofvanstående frågor kunna
besvaras sålunda: Presterskapets löneregleringsfond utgöres af me¬
del, som äro bestämda till aflöning åt presterskapet under inne¬
varande löner eglering speriod.
Den andra frågan lärer böra besvaras på följande sätt:
Kyrkofonden skall utgöra en centralkassa för uppsamling och
utbetalning af större delen af de medel, med bvilka skall be¬
stridas presterskapets kontanta aflöning efter innevarande löne-
regleringsperiod.
Då man med fasthållande af dessa begrepp söker utreda,
huruvida det kan vara rätt, att den del af de för presterskapets
aflöning under innevarande period afsedda medel, som benämnes
presterskapets löneregleringsfond, skall, i stället för att till
presterskapet såsom lönebidrag nu utdelas, innehållas för att
efter nu gällande löneregleringars utgång annekteras af kyrko¬
fonden, beror besvarandet af denna rättsfråga väsentligen af
svaret på följande båda frågor:
l:o) Utgöres presterskapets löneregleringsfond af ett öfver¬
skott af aflöningsmedlen för innevarande löneregleringsperiod,
som uppstått, sedan hvarje tjenstgörande prest erhållit en an¬
ständig bergning?
2:o) Aro de aflöningsmedel, som gällande lag och prester¬
skapets privilegier tillförsäkra presterskapet efter utgången af
nu gällande löneregleringar, i och för sig otillräckliga för en
anständig bergning, derest icke en del af de aflöningsmedel, som
tillhöra innevarande löneregleringsperiod, nu innehållas för att
då tjena såsom lönebidrag?
Fyra möjligheter äro beträffande svaren på dessa frågor tänk¬
bara: Båda måste besvaras med ja; den förra med ja, den se¬
nare med nej; den förra med nej, den senare med ja; båda
med nej.
Ifall endera frågan måste besvaras med ja, vore det åtmin¬
stone icke alldeles oskäligt att till kyrkofonden öfverföra prpster-
J) Kursiv, af reservanten.
HERR EKSTRÖM.
425
skåpets löneregleringsfond. Och. om båda frågorna måste be¬
svaras med ja — om presterskapets löneregleringsfond uppkom¬
mit af öfverflödet under innevarande löneregleringsperiod, af det
öfverskott, som uppstått sedan hvarje tjenstgörande prest erhål¬
lit en anständig bergning, och om å andra sidan de aflönings-
medel, till hvilka presterskapet för en kommande lönereglerings¬
period är berättigadt, icke i och för sig äro tillräckliga för be¬
redande åt detsamma af en anständig bergning — då vore det
obestridligen rätt, att öfverskottet från innevarande period an¬
vändes till fyllande af bristen under nästa, eller att, såsom
komitén föreslagit, presterskapets löneregleringsfond öfverfördes
till kyrkofonden.
Men om låda frågorna tvärtom måste besvaras med nej, om
det är så långt ifrån, att presterskapets löneregleringsfonds rik¬
liga kapitaltillgång uppstått af öfverskottet, sedan hvarje prest
erhållit en anständig bergning, att den i stället bildats och allt¬
jemt förökas på bekostnad af denna anständiga bergning, eller
s. a. s. på det svagast aflönade presterskapets bekostnad, under
innevarande löneregleringsperiod; och om presterskapet, alldeles
oberoende af ifall ett öfverskott af innevarande periods aflönings-
medel kunnat uppkomma eller icke, i kraft af gällande lag och
privilegier eger jemväl efter utgången af nu löpande löneregle¬
ringar rätt till en aflöning, tillräcklig för en anständig berg¬
ning, då synes hvarje rättslig grund saknas för ett stadgande,
att till kommande löneregleringsperiods kyrkofond skulle öfver-
föras innevarande periods löneregleringsfond.
Att den senare frågan måste besvaras med nej, framgår af
komiténs egen framställning. Tiondeafgifterna enligt nu gällande
löneregleringars bestämmelser understiga, hvad de enligt de äldre
författningarnas bestämmelser rätteligen bort utgöra. De hafva
vid löneregleringarna i allmänhet fastställts till lägre belopp
än som skulle författningsenligt utgått. Med största sannolikhet
kan antagas, att tiondeafgifterna i medeltal för riket bestämts
till mindre än två tredjedelar af hvad de strängt taget bort ut¬
göra. Dessa faststälda tiondeafgifter hafva förblifvit orubbade.
Jordbruksnäringen har deremot under de senaste trettio åren
haft att glädja sig åt en ganska betydande utveckling. Däraf
följer, att jordbruksfastigheternas afgifter blifvit allt obetyd¬
ligare i förhållande till den tiondepligtiga jordens afkastning;
och öfversigtstabellens siffror visa, att dessa afgifter år 1896
426
SÄRSKILDA MENINGAR.
uppgingo för hela riket till icke fullt hälften (47 procent) af
hvad sädes- och smörtionden bort utgöra, om den skolat författ¬
ningsenligt utgå. Man torde vara berättigad till det antagandet,
att, när löneregleringarna upphöra att gälla, förhållandena skola
hafva ytterligare utvecklat sig i samma riktning, så att vid den
tidpunkten tiondeafgifterna allmänt nog skola finnas utgöra en
jemförelsevis mycket ringa del af jordbrukets tiondepligtiga
bruttoafkastning1).
Komitén har sålunda med ett kraftigt nej besvarat frågan,
om de allöningsmedel, som gällande lag och presterskapets privi¬
legier tillförsäkra presterskapet efter utgången af nu gällande
löneregleringar, i och för sig äro otillräckliga för en anständig
bergning.
Återstår alltså att söka svaret på den förra frågan:
Utgöres presterskapets löneregleringsfond af ett öfverskott
af aflöningsmedlen för innevarande löneregleringsperiod, upp¬
kommet af det öfverflöd, som tillvaratagits, sedan hvarje tjenst¬
görande prest erhållit en aflöning, egnad att bereda honom en
anständig bergning?
En blick på presterskapets aflöning under de första årtion¬
dena, då aflöningsmedlen begynte hopas i presterskapets löne¬
regleringsfond, en blick på presterskapets aflöning den dag, som
i dag är, skall gifva svaret.
Enligt komiténs utredning af den 15 december 1898 rörande
det lägst aflönade presterskapets inkomster, understeg aflöningen
ecklesiastikåret 1896—97 för 118 kyrkoherdar 3,000 kronor.
Dessa 118 kyrkoherdar egde alltså icke sådan bergning, som
kunde anses anständig för en kyrkoherde.
Hade utredning gjorts några år tidigare skulle det ha be¬
funnits, att ett vida större antal kyrkoherdar haft mindre än
3,000 kronors lön. Ett afsevärdt antal kyrkoherdar hade nem¬
ligen redan före ecklesiastik året 1896—97 erhållit tillskott ur
presterskapets löneregleringsfond, hvarigenom deras löner bragts
upp till 3,000 kronor eller derutöfver. Men innan de erhöllo de
tillskotten, hade icke heller de haft en i deras tjenstegrad såsom
kyrkoherdar anständig bergning.
Nämnda ecklesiastikår 1896—97 understeg aflöningen för icke
färre än 606 komministrar 1,800 kronor. Det kan således sägas,
att mer än 600 komministrar vid denna tid saknade anständig
0 Sid. Lxxxiv—lxxxvii; märk särskilt öfversigtstakellen sid. txxxv.
HERR EKSTRÖM.
427
bergning — om ens 1,800 kronor bort anses såsom anständig
bergning för ordinarie tjensteinnehafvare och familjefäder i pre-
stens sociala ställning, för ordinarie innehafvare af ett embete,
för vinnande af kompetens hvartill fordrats efter mogenhets¬
examen 3 examina vid universitetet med deraf föranledd skuld¬
sättning. I hvilken utsträckning saknaden af den anständiga
bergningen förefans, framgår deraf, att 560 komministrar hade
mindre än 1,700 kronor i lön, 480 mindre än 1,600 och 365 till
och med mindre än 1,500 kronor samt att bland dessa fans ett
antal, som hade icke ens 1,200 kronor i årslön. Hela det be¬
lopp, som enligt prestlöneregleringskomiténs åberopade utred¬
ning erfordrades för att uppbringa dessa komministrars löner
till 1,800 kronor, beräknades till icke mindre än 220,450 kronor
årligen.
Hafva under hela den tid, som dessa kyrkoherdar och kom¬
ministrar saknat anständig bergning, medel icke förefunnits för
att bereda dem sådan? Jo, medlen hafva åtminstone delvis fun¬
nits. Men i stället för att utdelas åt dem, som på grund af ett
i de flesta fall rent af skriande behof varit berättigade till bi¬
drag af desamma, hafva de lagts in i »presterskapets löneregle-
ringsfond», hvilken på detta sätt vuxit i höjden, under de 7 åren
1887—93 med nära en million kronor (från 1,238,058 till 2,231,826
kronor) och under de 6 följande åren 1894—99 med ytterligare
nära en million kronor (från 2,231,826 till 3,204,575 kronor).
Presterskapets löneregleringsfond har alltså icke uppkommit
genom tillvarataget öfverflöd, utan genom innehållande af medel
afsedda att såsom tillskott vid alltför svagt aflönade tjenster
så vidt möjligt bereda dessas innehafvare under innevarande
löneregleringsperiod en anständig bergning, medel, hvilka varit
för denna bergning i högsta grad nödvändiga. Fondens åtmin¬
stone första millioner hafva sålunda af svalts det svagast aflönade
presterskapet.
Med år 1900 begynte en rikligare utdelning af dessa för
lönereglering under innevarande period afsedda medel. Att ut¬
delningen ännu icke normerades af den i Kongl. Maj:ts nåd. kun¬
görelse den 11 juli 1862 uttalade grundsatsen om anständig berg¬
ning, framgår emellertid redan däraf, att komministerlönerna
genom dessa tillskott bragts upp till allenast omkring 1,700
kronor. Och då fonden fortfarande jemväl sedan 1899 redan
genom sina ordinarie inkomster högst betydligt ökats, torde man,
428
SÄRSKILDA MENINGAR.
med en blick på dessa 1,700 kronor, äfven om denna ökning
kafva rätt att säga, att den genom medlens innekållande vun¬
nits på det svagast aflönade presterskapets bekostnad, då detta
genom innekållande af för lönereglering under innevarande period
bestämda medel fortfarande förvägrats en anständig berg¬
ning.
Aro dessa förhållanden fakta, som icke kunna jäfvas, instäl¬
ler sig den frågan: Hvad bör nu rätteligen göras med prester¬
skapets s. k. löneregleringsfond?
Komitén kar svarat: den bör öfverföras till kyrkofonden.
Då presterskapets aflöning i det kela för tiden efter n. v.
löneregleringars utgång ingalunda skall ökas utöfver det be¬
lopp, hvartill presterskapets privilegier berättigar detsamma,
utan det tvärtom från intet båll förutsatts, att den skulle upp¬
gå ens till detta belopp, är det uppenbart, att öfverförandet till
kyrkofonden i ock för sig icke skulle medföra någon ekonomisk
fördel för presterslcapet under kommande löneregleringsperiod. Den
enda i presterskapets lönereglering intresserade part, som en¬
ligt komiténs system skulle vinna någon verklig pekuniär för¬
del, vore innekafvarne af tiondeskyldig jord. Förslaget, utan
vidare, att presterskapets löneregleringsfond skulle öfverflyttas
till kyrkofonden innebär således, att en afsevärd del af prester-
skapet under innevarande löneregleringsperiod fortfarande skall
förvägras anständig bergning, på det att de medel, som lagligen
tillhöra detsamma, sedan de nu innehållits, skola efter löneregle¬
ringarnas utgång främja eftergifvandet af de förpligtelser, som
åligga egarne af tiondeskyldig jord.
Då de medel, som benämnas presterskapets lönereglerings¬
fond, tillkommit på sätt å anförda ställen är utveckladt, ock
då de skola användas för löneregleringen under innevarande
period, intill dess, så vidt möjligt, hvarje tjenstgörande prest
erhållit en anständig bergning, är det påtagligt, att denna berg¬
ning före år 1900, då den rikligare utdelningen från fonden
tog sin början, stält på fonden vida större berättigade kraf, än
som af denna, ehuru de kunnat uppfyllas, blifvit uppfylda. Från
en afsevärdt stor del af det svenska presterskapet kade under
många år tillräckliga aflöningsbidrag undanhållits af de medel,
HERR EKSTRÖM.
429
till Indika dock ingen utom det lägst aflönade presterskapet
under innevarande löneregleringsperiod lärer kunna visa sig ega
någon laglig rätt.
Att numera utreda, Indika genom dessa aflöningsmedels
innehållande blifvit lidande, och till hvilket belopp hvars och
ens skäliga fordran hos presterskapets löneregleringsfond för
dessa år skulle kunna uppgå, ligger emellertid utom möjlig¬
hetens gränser. Några bland dessa tjensteinnehafvare äro ock
redan döda.
Men kan eu godtgörelse åt den enskilde således icke längre
komma till stånd, så står dock möjligheten öppen för en godt¬
görelse åt presterskapet i det hela, till hvilkets lönereglering
, dessa medel bort utgå, och hvarigenom åtminstone delvis någon
ersättning skulle tillfalla vederbörande eller deras rättsinnehaf-
vare. Ifall ett skäligt belopp, exempelvis motsvarande ungefär
det belopp, hvarmed intill år 1899 komministerlönernas minimum
kunnat, sedan för ändamålet tillräckliga medel började strömma
in i presterskapets löneregleringsfond, således under åtminstone
de nästföregående femton åren, uppbringas till 1,600 kronor —
en aflöning, som visserligen icke ens med dåvarande penning¬
värde varit tillräcklig för beredande åt ordinarie presterliga
tjenstinnehafvare och familjefäder af en anständig bergning —
öfverfördes från presterskapets löneregleringsfond till presterska¬
pets enke- och pupillkassas grundfond, komme dessa medel prester¬
skapet verkligen till godo. Och om derigenom uppstode en
ringa förhöjning af pensionerna åt enkor och barn äfven efter
sådana prester, som under innevarande löneregleringsperiod verk¬
ligen åtnjutit en anständig bergning, så vore detta förhållande
visserligen icke att beklaga, då de från presterskapets enke- och
pupillkassa utgående pensionerna icke äro alltför stora, betyd¬
ligt understigaande dem, som åtnjutas af exempelvis elementarlä-
rarnes enkor och barn.
Beträffande det belopp, som, för beredande af godtgörelse i
lämpligaste form åt det under 1880 och 1890-talen svagast af¬
lönade presterskapets rättsinnehafvare för då innehållna aflö-
ningsbidrag, borde till presterskapets enke- och pupillkassa öf-
verföras, skulle detta med ledning af ofvan angifna förhållanden
och prestlöneregleringskomiténs beräkning, att ett årligt belopp
af 109,071 kronor året 1896—97 erfordrades för komministerlö¬
nernas uppbringande till 1,600 kronor kunna beräknas till minst
430
SÄRSKILDA MENINGAR.
en och en half million kronor och i alla händelser ytterst lågt
beräknadt uppgå till en million.
Då igenom ett sådant öfverförande ingens rätt kränktes men
mångas förut förbisedda rätt i möjligaste mån tillgodosåges, och
då medlen finnas för handen, borde detta öfverförande omedel¬
bart försiggå. Ett förhållande, till hvilket jag nedan skall
återkomma, synes dock göra det lämpligare, att ett dylikt öfver¬
förande eger rum först vid löneregleringsperiodens slut.
Frånräknas sålunda från presterskapets löneregleringsfonds
utgående balans den 31 dec. år 1901 ett belopp af en million
kronor, afsedt till godtgörelse åt presterskapet för tidigare inne¬
hållna lönebidrag, skulle presterskapets löneregleringsfond nämnda
dag hafva utgjort 2,801,725 kronor. Bör då detta belopp, succes-
sive förökadt, innehållas för att efter nu gällande lönereglerin¬
gars utgång öfverföras till kyrkofonden?
Svaret på denna fråga beror af aflöningsförhållandena under
återstoden af innevarande löneregleringsperiod. Ifall det nämnda
beloppet utgör ett öfverskott, som återstår, sedan hvarje tjenst¬
görande prest erhållit en anständig bergning och sedan, genom
öfverförandet af skäligt belopp till presterskapets enke- och pu¬
pillkassa, godtgörelse, så vidt sådan numera kan gifvas, gifvits
åt dem, hvilka förut icke utbekommit den skäliga lönefyllnad,
hvartill för ändamålet bestämda medel dock funnits tillgängliga,
då torde för öfverförandet till kyrkofonden kunna anföras för¬
svarliga skäl.
Frågan är således närmast denna: åtnjuter med de belopp,
hvartill genom lönetillskotten från presterskapets lönereglerings¬
fond det lägst aflönade presterskapets löner hittills uppbringats,
detta presterskap för närvarande en anständig bergning? Eller,
för att börja med det närmast liggande: åtnjuta komministrar ne
med 1,700 kronors aflöning en för våra dagars förhållanden an¬
ständig bergning?
Jag skall icke spilla många ord på svaret. Vid en tid, då
noggranna offentliga undersökningar hafva ådagalagt, att för
med komministrarne närmast likstälda tjensteman lefnadskost-
naderna belöpa sig redan under de första åren af deras äkten¬
skap till omkring 3,000 kronor, kunna 1,700 kronor icke bereda
komministrarne anständig bergning.
Då emellertid de medel, som benämnas presterskapets lönereg¬
leringsfond, sannolikt icke skulle befinnas tillräckliga för en lön e-
HERR EKSTRÖM.
431
förbättring, som skulle utefter hela linien af svagt aflönade såväl
kyrkoherdar som komministrar göra fullt allvar af begreppet an¬
ständig bergning, lärer nödvändigheten kräfva, att man stannar
vid ett afhjälpande af de behof, som äro mest skriande.
Det första af dessa behof är enligt mitt förmenande kommi¬
nisterlönernas snara allmänna uppbringande till 2,000 kronor.
För detta ändamål skulle — ifall man utgår från de löne¬
belopp, som åtnjötos ecklesiastikåret 1896—97, och antager, att
för dem, hvilkas aflöning då understeg 1,700 kronor, densamma
blifvit höjd till nämnda belopp — erfordras från presterskapets
löneregleringsfond: för uppbringande af
606 komministrars löner från 1,700—1,799 till 1,800 kr.: 58,621 kr.1)
606
|
»
|
» » 1,800 »
|
1,900
|
» 60,600
|
52
|
»
|
» » 1,800—1,899 »
|
1,900
|
» 2,776
|
658
|
»
|
» » 1,900 »
|
2,000
|
» 65,800
|
34
|
»
|
» » 1,900—1,999 »
|
2,000
|
» 1,516
|
Tillhopa skulle alltså för allmänt uppbringande af kommi¬
nisterlönerna till 2,000 kronor fordras tillskott om 189,313 kro¬
nor. Huruvida komministrarne skäligen kunna göra anspråk på
en dylik löneförbättring beror på svaret på den frågan: äro
2,000 kronor i våra dagar för mycket till en anständig berg¬
ning för familjefäder, innehafvande tjenster, som kräfva en aka¬
demisk studiekurs med tre examina? —
Det behof, som enligt mitt förmenande ligger det nu fram-
stälda närmast, utgöres af löneförbättring åt de lägst aflönade
äldre kyrkoherdarne och komministrarne.
Om det utrönts, att i våra dagar lefnadskostnaderna för
lektorer och adjunkter vid de allmänna läroverken under de
första åren af deras äktenskap utgöra i genomsnitt resp. 4,000
och 3,000 kronor, då kunna 3,000 resp. 2,000 kronor icke utgöra
anständig bergning för kyrkoherdar och komministrar under
20:de—30:de året af deras äktenskap.1 2)
Det fanns vid sista årsskiftet i vårt land 202 kyrkoherdar,
hvilkas aflöning, oaktadt de alla hade mer än 20 tjensteår, icke
uppgick till 3,300 kronor.3) För att uppbringa deras löner till
detta belopp kräfvas tillskott af tillhopa 46,900 kronor. Eller
skulle det vara för mycket för en anständig bergning för dessa
1) Enligt komiténs beräkning i utredningen af den 15 december 1898.
2) Beträffande förmånen af fri bostad se reservationen III B, sid. 378.
3) Aflöningen tagen enligt koiniténs tabeller för året 1896—97, Ser. A, Tab. 4.
432
SÄRSKILDA MENINGAR.
202 kyrkoherdar med i genomsnitt inemot 31 tjensteår och öfver 58
lefnadsår, om de erhölle en aflöning om 3,300 kronor?
Yid sista årsskiftet funnos ock i vårt land 251 komministrar,
hvilkas aflöning, oaktadt de alla hade mer än 20 tjensteår, icke
uppgick till 2,200 kronor. För att uppbringa deras löner till
detta belopp skulle behöfvas tillskott om tillhopa 48,276 kronor.
Eller skulle det vara för mycket till en anständig bergning för
dessa 251 ordinarie presterliga tjensteinnehafvare och familjefäder
med i genomsnitt öfver 28 tjensteår och öfver 56 lefnadsår, om de
erhölle en aflöning om 2,200 kronor?
Yid samma tidpunkt funnos i vårt land 222 kyrkoherdar,
hvilkas aflöning, oaktadt de alla hade mer än 25 tjensteår, icke
uppgick till 3,600 kronor. För att uppbringa dessa löner till
detta belopp kräfvas tillskott om tillhopa 53,844 kronor. Eller
skulle det vara för mycket till en anständig bergning för dessa
222 kyrkoherdar med i genomsnitt öfver 35 tjensteår och öfver
62 lefnadsår, om de erhölle en aflöning om 3,600 kronor?
Yid samma tidpunkt funnos i vårt land 140 komministrar,
hvilkas aflöning, ehuru de alla hade mer än 25 tjensteår, icke
uppgick till 2,400 kronor. För att uppbringa deras löner till
detta belopp kräfvas tillskott om tillhopa 27,141 kronor. Eller
skulle det vara för mycket till en anständig bergning för dessa
140 ordinarie presterliga tjensteinnehafvare och familjefäder med
i genomsnitt öfver 33 tjensteår och öfver 61 lefnadsår, om de er¬
hölle en aflöning om 2,400 kronor?
%
Yid beräkningen af det tillskott, som skulle erfordras för
att uppbringa äldre tjensteinnehafvares löner till ofvannämnda
belopp har jag utgått från den förutsättningen, att minimilönen
för komministrar allaredan vore uppbringad till 2,000 kronor
och för kyrkoherdar och komministrar med 20—25 tjenstår till
resp. 3,300 och 2,200 kronor.
För uppbringandet af 692 komministrars löner till 2,000 kro¬
nor skulle enligt det föregående kräfvas 189,313 kronor, för upp¬
bringande af lönerna för 202 kyrkoherdar och 251 komministrar
med 20—25 tjenstår till resp. 3,300 och 2,200 kronor skulle
kräfvas 95,176 kronor, och för uppbringande af lönerna för 222
kyrkoherdar och 140 komministrar med öfver 25 tjensteår till
Kyrkoherdar den 1 januari 1903 med öfver 20 tjensteår innehafvande löner till lägre belopp än 3,300 kronor
af hvilka löner de, som möjligen understiga 3,000 kronor, äro tänkta såsom uppgående till detta belopp
1.
|
2.
|
3-
|
4-
|
5.
|
6.
|
-
|
8.
|
9.
|
10.
|
11.
|
12.
|
13.
|
14.| 15.
|
16.
|
17.
|
18.
|
19.
|
20.
|
21.| 22.
|
23.|24.
|
25.
|
Stift.
|
Med 20—25 tjensteår
|
Med öfver 25 tjensteår
|
Med öfver 20 tjensteår
|
>
B
P
|
|
Genomsnitt
|
af
|
|
För lönens
uppbrin¬
gande till
8,300 kr.
erfordras
kr.
|
>
B
P
|
|
Genomsnitt
|
af
|
|
För lönens
uppbrin¬
gande till
8,300 kr.
erfordras
kr.
|
>
B
P
|
|
Genomsnitt
|
af
|
|
För lönens;
uppbrin¬
gande till
3,300 kr.
erfordras
kr.
|
lefnadsålder.
|
tjensteålder.
|
lefnadsålder.
|
tjensteålder.
|
lefnadsålder. i tjensteålder.
|
ar.
|
in.
|
a.
|
år.
|
|
a.
|
år.
|
m.
|
a.
|
år.
|
in.
|
a.
|
år.
|
m.
|
a.
|
år.
|
m.
|
a.
|
Upsala......
|
9
|
51
|
10
|
22
|
22
|
10
|
4
|
1,G79
|
16
|
60
|
4
|
22
|
32
|
4
|
14
|
3,984
|
25
|
57
|
4
|
|
28
|
u
|
12
|
5,663
|
Linköpings ....
|
6
|
48
|
3
|
26
|
22
|
8
|
17
|
1,461
|
15
|
57
|
10
|
3
|
30
|
9
|
17
|
3,286
|
21
|
55
|
6
|
i
|
28
|
5
|
26
|
4,747
|
Skara......
|
8
|
49
|
8
|
—
|
23
|
5
|
3
|
1,724
|
21
|
62
|
11
|
29
|
36
|
2
|
4
|
4,350
|
29
|
59
|
3
|
10
|
32
|
7
|
7
|
6,074
|
Strenguäs ....
|
3
|
50
|
11
|
22
|
23
|
2
|
23
|
328
|
8
|
60
|
1
|
14
|
35
|
11
|
22
|
1,884
|
11
|
57
|
7
|
16
|
32
|
6
|
—
|
2,212
|
Vesterås.....
|
6
|
Öl
|
3
|
12
|
22
|
10
|
20
|
1,492
|
12
|
61
|
10
|
18
|
34
|
7
|
27
|
3,111
|
18
|
58
|
4
|
6
|
30
|
8
|
25
|
4,603
|
Vexjö......
|
9
|
50
|
9
|
18
|
23
|
1
|
11
|
2,616
|
27
|
62
|
10
|
4
|
36
|
4
|
27
|
6,134
|
36
|
59
|
10
|
6
|
33
|
1
|
—
|
8,750
|
Lunds ......
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
-
|
—
|
4
|
63
|
3
|
24
|
33
|
10
|
26
|
875
|
4
|
63
|
3
|
24
|
33
|
10
|
26
|
875
|
Göteborgs ....
|
3
|
47
|
4
|
27
|
21
|
5
|
11
|
640
|
8
|
60
|
3
|
11
|
33
|
9
|
18
|
2,149
|
11
|
56
|
9
|
8
|
30
|
5
|
5
|
2,789
|
Kalmar.....
|
G
|
51
|
4
|
6
|
22
|
3
|
6
|
1,587
|
10
|
59
|
1
|
8
|
30
|
7
|
13
|
2,431
|
16
|
56
|
2
|
11
|
27
|
5
|
26
|
4,018
|
Karlstads.....
|
2
|
54
|
3
|
7
|
23
|
1
|
18
|
600
|
8
|
62
|
3
|
3
|
33
|
9
|
10
|
2,106
|
10
|
60
|
7
|
11
|
31
|
7
|
23
|
2,706
|
Hernösands ....
|
3
|
54
|
6
|
4
|
22
|
8
|
5
|
456
|
4
|
66
|
4
|
28
|
38
|
11
|
5
|
683
|
7
|
61
|
3
|
21
|
31
|
11
|
14
|
1,139
|
Visby......
|
7
|
50
|
—
|
6
|
22
|
11
|
18
|
1,387
|
7
|
62
|
5
|
2
|
35
|
—
|
7
|
1,937
|
14
|
56
|
2
|
20
|
28
|
11
|
27
|
3,324
|
Hela riket
|
62
|
50
|
10
|
6
|
22
|
10
|
10
|
13,970
|
140
|
61
|
5
|
17
|
34
|
4
|
8
|
32,930 202
|
58
|
2
|
14
|
30
|
9] 2S
|
46,900
|
HERR EKSTRÖM. 433
Komministrar den 1 januari 1903 med öfver 20 tjensteår innehafvande löner till lägre belopp än 2,200 kronor,
af hvillca löner de, som understiga 2,000 kronor, äro tänkta såsom uppbringade till detta belopp.
1.
|
2-
|
3. | 4.
|
5.
|
t;. | 7.
|
8.
|
9.
|
10.
|
ll-l
|
12.
|
13.j
|
14.|
|
15-1
|
16.
|
17.
|
18.j
|
19-1
|
20.|
|
21.|
|
22.j
|
23.|
|
24. |
|
25. |
|
|
|
|
Med 20
|
—25 tjensteår.
|
|
Med
|
öfver 25 tjensteår.
|
|
Med
|
öfver 20 tjensteår.
|
Stift.
|
t>
|
|
Genomsnitt
|
af
|
|
För lönens
uppbrin¬
gande till
2,200 kr.
erfordras
kr.
|
>
|
|
Genomsnitt
|
af
|
|
För lönens
uppbrin¬
gande till
2,200 kr.
erfordras
kr.
|
|
|
Genomsnitt
|
af
|
|
För lönens
uppbrin¬
gande till
2,200 kr.
erfordras
kr.
|
|
Ö
£0
|
lefnadsålder. Itjenste&l der.
|
B
P
|
lefnadsålder.
|
tjen
|
steålder.
|
P
|
lefnadsålder.
|
tjensteålder.
|
|
|
år.
|
m.
|
d.
|
år.
|
m.
|
d.
|
|
år.
|
m.
|
d.
|
år.
|
m.
|
d.
|
|
år.
|
m.
|
d.
|
år.
|
m.
|
d.
|
Upsala.....
|
12
|
50
|
5
|
14
|
22
|
i
|
24
|
2,400
|
17
|
64
|
3
|
7
|
34
|
4
|
8
|
3,400
|
29
|
58
|
6
|
19
|
29
|
3
|
20
|
5,800
|
Linköpings . . .
|
18
|
52
|
1
|
2
|
22
|
2
|
5
|
3,542
|
17
|
62
|
—
|
8
|
34
|
2
|
19
|
3,373
|
35
|
56
|
10
|
28
|
28
|
—
|
10
|
6,915
|
Skara.....
|
20 Bl
|
1
|
3
|
22
|
4
|
11
|
4,000
|
26
|
59
|
5
|
29
|
31
|
2
|
15
|
5,200
|
46
|
55
|
10
|
4
|
27
|
4
|
10
|
9,200
|
Strengnäs ....
|
17 50
|
2
|
8
|
21
|
10
|
27
|
3,268
|
9
|
60
|
5
|
1
|
34
|
7
|
16
|
1,800
|
26 53
|
8
|
23
|
26
|
3
|
22
|
5,068
|
Vesterås ....
|
5 50
|
1
|
26
|
21
|
5
|
9
|
897
|
6
|
59
|
4
|
19
|
32
|
11
|
15
|
791
|
11
|
55
|
2
|
8
|
27
|
8
|
20
|
1,688
|
Vexjö.....
|
13 49
|
11
|
7
|
22
|
4
|
23
|
2,600
|
13
|
59
|
2
|
10
|
31
|
—
|
11
|
2,600
|
26
|
54
|
6
|
23
|
26
|
8
|
16
|
5,200
|
Lunds.....
|
4 51
|
10
|
29
|
21
|
9
|
29
|
582
|
2
|
69
|
11
|
7
|
38
|
7
|
18
|
214
|
6
|
57
|
11
|
2
|
27
|
5
|
5
|
796
|
Göteborgs ....
|
9 50
|
8
|
28
|
22
|
11
|
5
|
1,654
|
18
|
63
|
—
|
7
|
35
|
2
|
5
|
3,600
|
27
|
58
|
11
|
4
|
31
|
1
|
5
|
5,254
|
I Kalmar.....
|
5 50
|
6
|
24
|
21
|
11
|
28
|
1,000
|
3
|
62
|
7
|
12
|
31
|
9
|
2
|
600
|
8
|
55
|
1
|
—
|
25
|
7
|
26
|
1,600
|
; Karlstads ....
|
11 51
|
6
|
7
|
22
|
4
|
24
|
2,200
|
19
|
60
|
9
|
29
|
34
|
—
|
16
|
3,348
|
30
|
57
|
5
|
—
|
29
|
9
|
9
|
5,548
|
Hernösands . . .
|
3 53
|
4
|
10
|
21
|
1
|
1
|
407
|
B
|
69
|
4
|
24
|
34
|
10
|
7
|
600
|
6
|
61
|
4
|
17
|
27
|
11
|
19
|
1,007
|
1 Visby . . . . . .
|
1 60
|
6
|
—
|
22
|
?
|
?
|
200
|
|
|
|
|
|
|
|
| —
|
1
|
60
|
6
|
—
|
22
|
?
|
?
|
200
|
Hela riket
|
118] 51
|
]-
|
14
|
22
|
! i
|
13
|
22,750
|
|l83| 61
|
6
|
27
|
BO
|
11
|
14
|
25,526
|
251
|
56
|
7
|
11
|
28
|
1
|
24
|
| 48,276
|
434 SÄRSKILDA MENINGAR.
Kyrkoherdar och komministrar den 1 januari 1903 med öfver 25 tjensteår innehafvande löner till lägre belopp
än resp. 3,600 och 2,100 kronor, af hvillca löner de som understiga resp. 3,300 och 2,200 hr. äro tänlcta
såsom uppbringade till dessa belopp.
1.
|
2.
|
3.
|
I 4-
|
5.
|
6.
|
7.
|
1
|
9.
|
10.
|
il.
|
12.
|
| 13.
|
1 u-
|
| 15.
|
| 16.
|
I 17.
|
|
|
K y
|
r k
|
o h
|
e r
|
d a
|
r.
|
|
K
|
o m m
|
i n
|
i s
|
t r
|
a r.
|
Stift
|
|
|
Genomsnitt
|
a f
|
|
För lönens
uppbringande
till kr. 3,600
erfordras kr.
|
|
|
Genomsnitt
|
af
|
|
För lönens
|
|
Antal.
|
lefnadsålder.
|
tjensteålder.
|
Antal.
|
lefnadsålder.
|
tjensteålder.
|
uppbringande
till kr. 2,400
|
|
|
år.
|
mån.
|
dag.
|
år.
|
mån.
|
dag.
|
|
år.
|
mån.
|
dag.
|
år.
|
män.
|
dag.
|
erfordras kr.
|
Upsala.....
|
31
|
59
|
ii
|
4
|
32
|
10
|
13
|
7,568
|
18
|
63
|
n
|
5
|
34
|
i
|
20
|
3,547
|
Linköping . . .
|
24
|
62
|
9
|
24
|
36
|
1
|
—
|
5,457
|
17
|
62
|
—
|
8
|
34
|
2
|
19
|
3,373
|
Skara .....
|
35
|
64
|
4
|
4
|
37
|
—
|
20
|
8,207
|
27
|
59
|
9
|
18
|
31
|
5
|
26
|
5,228
|
Strengnäs ....
|
17
|
61
|
4
|
21
|
36
|
—
|
3
|
3,438
|
9
|
60
|
5
|
1
|
34
|
7
|
16
|
1,800
|
Vesterås ....
|
16
|
62
|
5
|
15
|
35
|
7
|
9
|
4,237
|
7
|
57
|
9
|
18
|
31
|
11
|
12
|
1,351
|
Vexjö.....
|
40
|
64
|
6
|
25
|
38
|
3
|
9
|
10,093
|
13
|
59
|
2
|
10
|
31
|
—
|
11
|
2,600
|
Lunds .....
|
5
|
63
|
5
|
3
|
34
|
—
|
13
|
1,225
|
3
|
68
|
11
|
26
|
35
|
3
|
10
|
513
|
Göteborgs . . .
|
18
|
60
|
4
|
20
|
34
|
—
|
8
|
3,728
|
20
|
62
|
—
|
2
|
34
|
3
|
14
|
3,668
|
Kalmar.....
|
10
|
59
|
1
|
8
|
30
|
7
|
13
|
3,000
|
3
|
62
|
7
|
12
|
31
|
9
|
2
|
600
|
Karlstads ....
|
9
|
61
|
9
|
16
|
33
|
3
|
13
|
2,548
|
20
|
60
|
6
|
22
|
33
|
9
|
4
|
3,861
|
Hernösands . . .
|
9
|
62
|
6
|
4
|
33
|
8
|
17
|
1,986
|
3
|
69
|
4
|
24
|
34
|
10
|
7
|
600
|
Visby.....
|
8
|
64
|
—
|
19
|
36
|
6
|
29
|
2,357
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Hela riket
|
222
|
02
|
5
|
21
|
35
|
5
|
27
|
53,844
|
140
|
61
|
4
|
14
|
33
|
2
|
22
|
27,141
|
HERR EKSTRÖM.
436
SÄRSKILDA MENINGAR.
resp. 3,600 och 2,400 kronor ett belopp af 80,985 kronor eller
tillhopa 365474 kronor årligen.
Huru det med ett sådant behof af ytterligare lönetillskott
ur presterskapets löneregleringsfond, att utgå med allra första
och för hela återstoden af innevarande löneregleringsperiod,
kan föreslås, att nämnda fond skall efter periodens slut öfver-
föras till kyrkofonden, har jag svårt att fatta. Om prester-
skapet skall komma i åtnjutande af sin lagliga rätt till löne¬
bidrag ur denna fond under innevarande löneregleringsperiod,
så lärer af fonden icke ett öre återstå vid periodens slut för
att därmed under hjälpa tiondeafskrif ningen. Enär emellertid ut¬
delningen af lönetillskott icke lärer, då årsinkomsterna afsevärdt
fluktuera, kunna så jemnt beräknas, att fondens uttömmande sam¬
manfaller med löneregleringsperiodens utlöpande, bör efter mitt
förmenande lönetillskott icke beviljas i större utsträckning, än
att omkring en million kronor beräknas af fonden, d. v. s. af de
för presterskapets lönereglering under innevarande rereglerings-
period afsedda medel, återstå vid periodens slut, hvilken åter¬
stod då, och på af mig förut angifna skäl, bör öfverföras till
presterskapets enke- och pupillkassas grundfond.
Huru många lågt aflönade äldre kyrkoherdar och kommi¬
nistrar den 1 januari 1903 inom de olika stiften förefunnos, och
hvilka summor, som för hvarje stift skulle erfordras för lönernas
uppbringande till de nämnda beloppen, framgår af följande
trenne sammandragstabeller, hvilka jag upprättat på grund¬
valen af från embetsbroder inom de olika stiften mig tillhanda¬
komma, af mig sedermera bearbetade primäruppgifter. Att jag
medtagit genomsnittet af tjenste- och lefnadsår, har skett, på
det att det måtte falla ett så mycket klarare ljus öfver de
ekonomiska förhållanden, i hvilka en stor del af svenska prester-
skapet befinner sig. Tjensteåren hafva räknats från prestvignings-
dagen. Hade den lagliga tjensteårsberäkningen för examina och
läroverkstjenstgöring medtagits, skulle medeltalet för tjenste¬
åren blifvit ännu högre.
Såsom ofvan anförts och såsom delvis af tabellerna fram¬
går, erfordras det, utöfver de från presterskapets lönereglerings¬
fond nu utgående lönetillskott, en årlig lönefyllnad af 365,000
kronor för att det ordinarie presterskapet skall komma i åt¬
njutande af en bergning, som för en stor del af samma prester-
HERR EKSTRÖM.
437
skap ändock måste bedömas med de allra blygsammaste an¬
språk för att kanna karakteriseras såsom anständig.
Begreppet »för presterskapet anständig bergning» bar nem¬
ligen äfven vid dessa anspråk inskränkts inom så ytterst snafva
gränser, att, ifall någon offentligt uppträdde med ett förslag,
att en stor del af de ordinarie lärarne vid rikets allmänna
läroverk —• den tjenstemannakår, som dock i våra dagar anses
vara jemförelsevis svagast aflönad — skulle åtnöjas med mot¬
svarande aflöning, flan skulle mötas af ett enhälligt rop från
nämnda tjenstemannakår, att ett sådant yrkande vore oan¬
ständigt.
Af ett så gripande behof, icke af lyx och vällefnad eller af
skamligt förvärfsbegär, dikteras alltså de kraf, som det lägst
aflönade svenska presterskapet nu ställer på presterskapets löne-
regleringsfond. Krafven äro således berättigade ur behofvets
synpunkt. De äro det icke mindre ur synpunkten af det fak¬
tum, att, såsom ofvan visats, presterskapets löneregleringsfond
är presterskapets.
Skulle emellertid dessa minimala kraf förblifva ohörda eller
skulle de blott till en oväsentligare grad uppfyllas, men medlen
hållas inne i presterskapets löneregleringsfond i den samhälls¬
klass’ ekonomiska intresse, som hittills bildat majoritetspartiet
inom den svenska riksdagen, för att efter nu gällande löne¬
regleringars utgång tjena till att bereda denna samhällsklass
skattelindring; skulle, i korthet sagdt, för underlättandet af
jordbrukstiondens eftersträfvade afskrifning en stor del af
det svenska presterskapet under en mansålder förvägras att
komma i åtnjutande af en för sin anständiga bergning oum¬
bärlig del af sina egna aflöning smedel, då skulle dock detta för¬
farande i rättsligt hänseende sakna sin motsvarighet i Sveriges
historia — åtminstone under nyare, vid lag och rätt mera vanda
tider.
% %
%
Står det således fast,
att till de medel, som benämnas presterskapets lönereglerings¬
fond, presterskapet har en laglig rätt;
att denna rätt tillhör ingen annan än presterskapet;
att denna rätt tillhör presterskapet under innevarande löne-
regleringsperiod;
438
SÄRSKILDA MENINGAR.
och att det först då kan blifva fråga om upphörande af
denna rätt, då hvarje prest erhållit en anständig bergning;
och förhåller det sig så, som jag här ofvan sökt uppvisa,
att i allmänhet omkring 692 komministrar, och särskildt 251
äldre komministrar, samt (omkring) 222 äldre kyrkoherdar för
närvarande sakna anständig bergning,
då lärer det vara med full rätt, som jag ansett,
att genom tillskott från presterskap ets
löneregleringsfond komministrarnes minimi¬
lön bör höjas till 2,000 kronor;
att genom tillskott från samma fond
aflöningen för kyrkoherdar och komministrar
med tjugu till tjugufem tjensteår bör höjas
till resp. 3,300 och 2,200 kronor;
att genom tillskott från samma fond
aflöningen för kyrkoherdar och komministrar
med tjugufem tjensteår eller därutöfver bör
höjas till resp. 3,600 och 2,400 kronor;
att dessa förhöjningar böra träda i kraft
senast från och med den 1 maj år 1904;
samt
att såsom godtgörelse till presterskapet
för den lönefyllnad, som tidigare undan¬
hållits detsamma, bör vid innevarande löne-
regleringsperiods slut hvad som då möjligen
återstår af presterskapets löneregleringsfond
öfverföras till presterskapets enke- och pupill¬
kassas grundfond.
2. Kyrkofonden och kyrkomötet.
I likhet med öfriga af komitén nu framlagda lagförslag
slutar äfven Förslag till lag om kyrkofond med orden: »Denna
lag må ej ändras eller upphäfvas utan bifall af allmänt kyrko¬
möte.»
Det kan synas, såsom om till kyrkomötets befogenhet veder¬
börlig hänsyn sålunda vore tagen och såsom om ur kyrklig
synpunkt tillfredsställande garantier i detta stadgande innelåge.
Sådant torde ock vara förhållandet beträffande lagen om kyrko¬
fonden. Men med afseende på sjelfva fonden vill det synas,
som om kyrkomötet icke skulle komma att ega någon befogen¬
HERR EKSTRÖM.
439
het. Enligt mitt förmenande ligger det emellertid i sakens egen
natur, att kyrkomötet beträffande fondens medel skall ega rätt
att till Kong! Maj:t göra underdånig framställning, en fram¬
ställning, som af flerehanda förhållanden kan komma att föran¬
ledas, exempelvis af den hänsyn till utvecklingen af den kyrk¬
liga organisationen, som Förslag till lag angående reglering af
presterskapets aflöning i sin § 1 och slutet af kyrkofondslagens
§ 10 framhåller. Vid sådant förhållande har det jemväl synts
mig som allenast en naturlig sak, ifall kyrkofondslagen åt
kyrkomötet inrymde denna befogenhet genom ett stadgande,
som på samma gång för kyrkomötet skulle främja den officiella
kännedom beträffande fondens inkomster och utgifter, hvarför¬
utan en framställning från kyrkomötet angående fonden knap¬
past låter tänka sig. Jag har derför ansett, att såsom försla¬
gets näst sista paragraf borde inskjutas orden:
Kyrkofondens kapitalkonto delgifves af
Kongl. Maj:t allmänna kyrkomötet för de år,
som förgått, sedan föregående kyrkomöte
var församladt.
440
VI. Finansplan.
Beräkningen af vissa betydande såväl utgifts- som inkomst¬
poster är förenad med stora vanskligheter, då det gäller ett
förslag, hvars tillämpning i de flesta församlingar skulle börja
i genomsnitt 18 år härefter. Särskildt måste man i fråga om
församlingsafgifterna, såsom beroende af fyrktalet, nöja sig med
ganska sväfvande sannolikhetsberäkningar och med att tillse,
att dessa hvarken blifva alltför sangviniska, ej heller å andra
sidan, såsom förhållandet snarare torde vara i komiténs beräk¬
ningar, taga alltför liten hänsyn till den ökning, som blir en
följd af landets ekonomiska förkofran. I allmänhet synes man
böra röra sig med afrundade summor, som låta de stora dragen
framträda utan att skymmas af i en helbild oväsentliga detaljer.
Då en fullständig finansplan framlagts till komitéförslagen,
kan jag, i fråga om en finansplan till mina förslag, vid de olika
posterna stanna vid en jemförelse mellan de olikheter beträffande
såväl utgifter som inkomster, som skulle blifva en följd af bifall
till de af mig gjorda afvikande yrkanden. Och utgår jag vid
denna jemförelse från det å sid. 293 meddelade sammandrag af
komiténs finansplan.
A) Utgifter:
1. Löner skulle för kyrkoherdar och komministrar enligt
min bilagda tabell »Presterskapets löner» uppgå till 10,100,373
kronor eller, i afrundadt tal, till 10,100,000 kronor. I fråga om
arfvodet åt kontraktsprostar har jag icke anfört någon annan
skiljaktighet än den, som följer af att arealen enligt mitt för¬
slag skulle upptagas till sin verkliga utsträckning. Det af
komitén beräknade arfvodet torde alltså kunna afrundadt upp¬
tagas till 60,000 kronor, och skulle sålunda det ordinarie prester¬
skapets aflöning uppgå till 10,160,000 kronor.
HERR EKSTRÖM.
441
Det är dock att märka, att denna lönestat är uppgjord under
förutsättning, att folkmängden är densamma, som den var den
31 dec. 1900. Vid folkmängdens ökning inträder i allmänhet
någon ökning i aflöningen — i allmänhet, ty i större stadsför-
samlingar, der kyrkoherdelönen redan i beräkningarna nått sitt
maximum, vållar folkmängdens ökning ingen ökning af kyrko¬
herdelönen, och ökningen af komministerslönerna blir ringa. Men
nu är det just i de större städerna, som folkmängden starkast
tillväxer. Man torde derför icke böra beräkna större ökning i
folkmängden före de nya löneregleringarnas uppgörande, som
kommer att på lönebeloppen inverka, än 300,000 personer. Be¬
räknas dessa vålla en löneförhöjning om i genomsnitt 40 öre för
hvarje person, skulle den af folkmängden vållade ökningen i den
beräknade aflöningen uppgå för hela riket till 120,000 kronor
och aflöningen i dess helhet vid tiden för de nya lönereglerin¬
garnas uppgörande belöpa sig till 10,280,000 kronor eller med
det tillägg om 30,000 kronor, hvarom nedan under 10) förmäles,
till 10,310,000 kronor.
2. Alderstillägg för ständiga adjunkter. Då enligt mitt för¬
slag ständiga adjunkter icke skulle komma att finnas, utgår
denna post ur utgiftsstaten. I stället inträder en annan. I re¬
servation V till betänkandet angående den kyrkliga indelningen
och organisationen har jag motiverat anställandet af s. k. kon-
traktsadjunkter i sammanhang med den indragning af kommi-
nistraturer etc., hvarom jag till fromma för en förnuftig disposi¬
tion af de presterliga krafterna hoppas, att den må komma att
ega rum i ungefär den utsträckning, som jag ansett mig kunna
tillstyrka densamma. Ifall tills vidare ett antal af 50 sådana
adjunkter efter hand komme att förordnas och årsarfvodet från
kyrkofonden åt dylik adjunkt beräknades till 2,000 kronor, skulle
alltså till kontraktsadjunkter komma att åtgå ett årligt belopp
af 100,000 kronor.
3. Arfvoden och alderstillägg åt andra adjunkter = det af
komitén beräknade belopp afrundadt till 260,000 kronor.
4. Adjunktsresekostnad (för 300 adjunkter, då de s. k. stän¬
diga adjunkterna frånräknats) afrundad till 10,000 kronor.
5. Emeritilöner = det af komitén beräknade belopp: 500,000
kronor.
6. Ersättning till prestenkor för afkastning af enkesäten =
det af komitén beräknade belopp eller 23,000 kronor.
442
SÄRSKILDA MENINGAR.
7 och 8. Sko g sin delning och skogsskötsel. Beloppen lika med
det af komitén beräknade afrundade till resp. 12,000 och 75,000
kronor.
9. By ggn a ds I ån ekas so rn as förvaltningskostnader: utgå ur ut-
giftsstaten.
10. Oförutsedda lönebidrag hafva af komitén upptagits till
10.000 kronor med hänsyn till särskilda förhållanden, som ej
kunnat vid fastställande af lön för innehafvare af ordinarie pre-
sterlig tjenst tagas i beräkning. Men om nämnd skall inom
hvarje pastorat sammanträda för att föreslå lönebelopp och der¬
vid taga hänsyn till jemväl hvad i § 7 af Förslag till före¬
skrifter angående beräkning af presterskapets aflöning omförmä-
les, så torde nu oförutsedda men redan vid löneregleringarnas
uppgörande framträdande och af Kongl. Maj:t då godkända be¬
hof äfvenledes böra i finansplanen beräknas och knappast kunna
för hela riket med dess omkring 2,200 presterliga beställnin¬
gar komma att understiga 30,000 kronor. Rätteligen torde
detta belopp dock böra hänföras under rubriken Löner, der jag
ock inräknat det, och de medel, som här åsyftas, betitlas Löne¬
bidrag efter regleringarnas fastställelse. I likhet med komitén
upptager jag beloppet till 10,000 kronor.
11. Ersättning för vissa å bostadsboställens skogsmark be¬
löpande utskylder och besvär = det af komitén beräknade belopp,
50.000 kronor.
12. Godtgörelse för frångångna löneförmåner. Nödvändig¬
heten af en skälig godtgörelse åt dåvarande innehafvare af tjenst,
för hvilken aflöningen vid instundande lönereglering kommer
att, i regeln såsom en följd af tiondeafskrifningen och det nya
systemet, i afsevärd mån sänkas, har jag utvecklat i reserva¬
tion till § 32 af Förslag till lag angående reglering af prester¬
skapets aflöning.
Att med större sannolikhet beräkna beloppet af det för dy¬
lik godtgörelse erforderliga förslagsanslag skulle kräfva upp¬
görandet af en tablå, som visade för hvarje tjenst, der lönen
skulle komma att sänkas, det belopp, hvarmed den komme att
understiga det nuvarande. Då jag icke medhunnit uppgörandet
af en dylik tablå, får jag inskränka mig till ett allmänt öfver¬
slag, hvarvid jag vill betona, att beloppet till en början måste
blifva afsevärdt stort, men att det kommer att undan för undan
HERR EKSTRÖM.
443
vid transport eller dödsfall nedgå, till dess det alldeles upphör.
Det tillhör alltså i det stora hela endast den första öfvergångs-
perioden.
Med ledning af det förhållande, att landspastoratens antal
utgöra omkring 1,350, att vid omkring en fjerdedel af dessa
lönen torde blifva afsevärdt sänkt och med beräkning af en
godtgörelse åt dåvarande innehafvare af kyrkoherdebeställningen
med i genomsnitt 500 kronor samt skälig godtgörelse åt jemväl
något tiotal komministrar, torde totalbeloppet kunna beräknas
komma att, när det är som högst, uppgå till inemot 175,000 kronor.
B) Inkomster.
1. Afbastning af bostadsboställen. En finansplan, med största
möjliga noggrannhet uppgjord, förutsätter jemväl en tabell sådan
som komiténs tabeller 3 och 4, serien D. En dylik tabell, an¬
slutande sig till den af mig uppgjorda lönestat för presterskapet,
har jag icke medhunnit att utarbeta. Dess utarbetande är
emellertid allenast ett kansligöromål, hvadan detsamma när som
helst kan under den fortsatta diskussionen om dessa frågor före¬
tagas, om så befinnes nödigt. 1 saknad för det närvarande af
en dylik tabell kan man emellertid med ledning af åtskilliga
kända siffror anställa eu sannolikhetsberäkning, hvars tänkbara
missvisning icke behöfver blifva så stor, att finansplanens sanno¬
likhet i det hela äfventyras. För öfrig! röra sig äfven komi¬
téns beräkningar i flera vigtiga afseenden endast med sannolik¬
heter och kunna ej annat. Sådant är förhållandet exempelvis
beträffande af kastningen af hvarje särskild! boställe, årsbeloppet
af inflytande skogsförsäljningsmedel och fyrktalet inom de olika
församlingarna.
Om de presterliga tjensterna med hänsyn till antal och be¬
skaffenhet förblefve desamma som året 1896—97, och afkastningen
af innehafvarnes bostadsboställen likaledes förblefve vid det be¬
lopp, hvartill den upptagits enligt förut af komitén föranstaltad
beräkning (Tabellserien A, Tab. 3), skulle denna belöpa sig till
1,462,399 kronor. Komitén har emellertid nu uppskattat bostads-
boställenas afkastning till 2,385,766 kronor. Denna högst be¬
tydande olikhet i boställsafkastningens beräkning vållas, enligt
redogörelsen å sid. 281, af att komitén förutsätter, att afkast-
444
SÄRSKILDA MENINGAR.
ningen af bostadsboställe skall utan afdrag af kostnaden för
fullgörande af boställshafvarens byggnadsskyldighet å boställets
laga hus beräknas såsom aflöningsförmån. Häraf följer ock i
sin ordning, att, i öfverensstämmelse med komiténs förslag om
byggnadsskyldigheten, hela kostnaden för byggnadsskyldigheten
å bostadsboställenas såväl jordbruks- som bostadshus faller utan¬
för komiténs finansplan.
I öfverensstämmelse med mina i fråga om byggnadsskyldig¬
heten afvikande åsigter skall boställshafvaren (resp. arrenda¬
tor^ bygga och underhålla jordbrukshusen, för hvilken skyldig¬
het kostnaden skall afdragas från boställsafkastningen, samt
pastoratet bygga och underhålla bostadshusen. Denna fördel¬
ning af skyldigheterna är icke den nu gällande. Men den har
beträffande de ömsesidiga kostnaderna ansetts vara i det hela
ungefär lika tungt drabbande å de resp. parterna som den nu
gällande. Med afdrag för den å boställshafvaren nu hvilande
byggnads- och underhållsskyldighet men utan afdrag för skatter
och onera beräknades bostadsboställenas totalafkastning eckle¬
siastikåret 1896—97 till kronor 1,817,189: 04. Vid en sannolik¬
hetsberäkning synes denna siffra fortfarande vara användbar,
och torde den kunna afrundad upptagas till 1,800,000 kronor.
2. Afkastning af lönetillgångar, som församlingar anskaffat
eller genom donation erhållit, af komitén beräknad till 82,682 kro¬
nor, upptages, afrundad, till 83,000 kronor.
3. Församling saf gifter. Beträffande dessa förefinnes mellan
komiténs och mina principer en dubbel olikhet. De efter folk¬
mängden beräknade församlingsafgifterna, 1,017,657 kronor, som
enligt komitéförslaget skulle kunna uttagas genom s. k. person¬
liga afgifter, skulle enligt mitt förslag försvinna. De efter fyrk-
tal eller bevillning utgående afgifterna, af komitén beräknade
till 2,564,015 kronor, skulle deremot betydligt höjas, derigenom
att för fyrk pr jordbruksfastighet skulle erläggas i allmänhet
10 öre. Då komiténs förslag om 5 öre pr fyrk för annan fastig¬
het och för inkomst äfven är mitt förslag, förefinnes skilnad i
beskattning endast beträffande jordbruksfyrken.
Hela antalet fyrkar för jordbruksfastighet i landsförsamling
utgjordes år 1900 af 14,399,297. I fall dessa erlade 10 i stället
för 5 öre pr fyrk, skulle ökningen blifva 719,965 kronor.
Det är emellertid icke blott genom den af mig föreslagna
dubbla afgiften af jordbruksfyrk, som församlingsafgifterna skulle
HERR EKSTRÖM.
445
blifva högre än de af komitén beräknade. En väsentlig ökning-
skulle inträda för alla. beskattningsföremål genom fyrktalets ök¬
ning med den ekonomiska utvecklingen.
Beträffande särskildt jordbruksfastighet har tillväxten af
detta beskattningsföremål inom landskommuner med undantag af
köpingarne fortgått från 11,636,452 fyrkar år 1878 och 13,424,657
fyrkar år 1884 till 14,399,297 fyrkar år 1900, en ökning alltså
med 23,74 °/„ under de 22 åren sedan 1878 och 7,26 / under de
16 åren sedan 1884.1) Antager man, att utvecklingen under de
närmaste 16 åren framåt, alltså 1900—1916, förblefve densamma
som under de sista 16 åren, skulle fyrktalet år 1916 alltså be¬
löpa sig till 15,444,686 eller, afrundadt nedåt, 15,000,000 jord-
bruksfyrkar. I ett mindretal landsförsamlingar komme afgiften
visserligen icke att belöpa sig till fulla 10 öre. Men å andra
sidan komme ökningen af fyrktalet påtagligen att icke stanna
vid året 1916 utan fortgå och till år 1921, ungefärliga genom¬
snittsåret för löneregleringarnas utlöpande, hinna att blifva ännu
mera betydande. Stannar man emellertid vid 15,000,000 fyrk ä
10 öre, skulle i landspastoraten jordbruksfastigheternas belast¬
ning för presterskapets aflöning blifva 1,500,000 lcronor (mot nära
3,700,000 kronor ecklesiastikåret 1896—97).
Vid aktgifvande på den successiva stegringen af fyrktalet
inom landskommunerna för inkomst, befinnes detta hafva mel¬
lan åren 1884 och 1900 ökats från 8,166,205 till 15,734,966,
eller med 92,68 f. Man torde hafva rättighet att antaga, att
ökningen under de följande 16 åren icke kommer att blifva min¬
dre än under de 16 åren 1884—1900. Sjelfdeklarationen torde sna¬
rare komma att stegra ökningen. Med proportionsvis lika ök¬
ning skulle fyrktalet för inkomst år 1916 i landsförsamlingarna
belöpa sig till 30,318,132 och borde vara ännu större år 1921. För
att iakttaga all försiktighet vid beräkningen torde man emeller¬
tid böra stanna vid att antaga att allenast 25,000,000 fyrk för
inkomst komme att i landsförsamlingar drabbas af en utdebite¬
ring för presterskapets aflöning af 5 öre pr fyrk. Församlings-
afgifterna från denna kategori af beskattningsföremål af inkomst
skulle då belöpa sig till 1,250,000 kronor.
Fyrktalet för annan fastighet har inom landsförsamlingar un¬
der åren 1885—1900 ökats från 1,037,874 till 2,494,215 eller med
*) Se tabellen sid. cxxxvm.
446
SÄRSKILDA MENINGAR.
140,32 %. Under förutsättning att ökningen fortgår i samma
proportion under åren 1901—1916, skulle detta sistnämnda år
motsvarande fyrktal belöpa sig till 5,994,097. Om man också
här bortser från utveckling efter 1916 och antager, att antalet
af de fyrkar för annan fastighet, för hvilka komme att erläggas
5 öre pr fyrk till presterskapets aflöning, i landsförsamlingar
blifva allenast 5,000,000, skulle församlingsafgifterna derstädes
från annan fastighet än jordbruksfastighet belöpa sig till 250,000
leronor.
Totalbeloppet af församlingsafgifter i landspastorat skulle
alltså kunna beräknas till 3,000,000 kronor.
Beträffande städerna skulle aflöningen till deras presterskap
enligt den tabell, som är bilagd denna reservation, uppgå till
1,647,066 kronor. Enligt komiténs tab. 3 (Ser. D.) skulle stads-
och blandade stads- och landspastorat erhålla i bidrag från kyrko¬
fonden till sitt presterskaps aflöning 143,498 kronor samt genom af¬
kastning af bostadsboställe och vissa andra tillgångar resp.
83,822 och 58,961 alltså tillhopa 286,281 kronor. Återstoden af
aflöningen, i rundt tal 1,360,000 kronor borde alltså kunna be¬
räknas såsom städernas församlingsafgifter. Men då en afsevärd
del af städernas församlingsafgifter (enligt komiténs beräkning
öfver 20 f) beräknats efter 20 öre pr person och det icke torde
vara sannolikt att hela denna del kan uttagas pr fyrk inom ett
maximum af 5 öre, torde endast 1,300,000 leronor böra såsom stä¬
dernas församlingsafgifter beräknas.
Totalbeloppet af församlingsafgifterna skulle sålunda kunna
beräknas till 4,300,000 leronor.
4. Afkomst af enskildas donationer. I öfverensstämmelse
med min reservation angående donation af här förevarande slag,
sid. 326 f., anser jag, att dessa medel falla utanför löneregleringen
och icke böra såsom tillgångar för densamma upptagas.
5. Kyrkofondens inkomster.
a) Ersättning för presterskapets tionde, af komitén beräknad
till kronor 3,897,954, upptages i öfverensstämmelse med mitt i
sammanhang med förslaget om de personliga afgifternas upp¬
hörande, sid. 315, gjorda yrkande till 4,000,000 kronor.
b) , c), d) Skogsförsäljningsmedel hafva af komitén beräknats
till kronor 569,649: 91, afkastning af löningsboställen till kronor
453,305: 63, statsanslag till kronor 333,408: 95. Jag upptager
HERR EKSTRÖM.
447
posterna afrundade till resp. 570,000, 453,000 och 333,000, tillhopa
1,356,000 'kronor.
e) Ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar. På grund
af de skäl, som jag i reservationen Y anfört mot att presterska-
pets löneregleringsfond öfverföres till kyrkofonden, kan jag icke
i likhet med komitén såsom kyrkofondens inkomst upptaga ränta
å löneregleringsfonden kronor 152,069:03, hvadan jag drager
detta belopp från summan 234,131: 86 i komiténs beräkningar,
då alltså återstå kronor 82,062: 83 eller, afrundadt, 82,000 kronor.
Kyrkofondens årliga inkomster skulle således utgöra sam-
manlagdt 5,330,000 kronor.
Sammandrag.
A. Utgifter:
Kronor.
1. Löner för kyrkoherdar och komministrar samt
arfvoden åt kontraktsprostar.........10,310,000
2. Arfvoden åt kontraktsadjunkter........ 100,000
3. Arfvoden och ålderstillägg åt andra adjunkter . 260,000
4. Adjunktsresekostnad.............. 10,000
5. Emeritilöner................. 500,000
6. Ersättning till prestenkor . . 23,000
7. Skogsindelning................ 12,000
8. Skogsskötsel................. 75,000
9. Lönebidrag efter regleringarnas fastställelse . . 10,000
10. Ersättning för vissa å bostadsboställens skogs¬
mark löpande utskylder och besvär...... 50,000
11. G-odtgörelse ad interim för frångångna löneför¬
måner ..... 175,000
12. Reservmedel................ 98,000
Summa kronor 11,623,000
B. Inkomster:
1. Bostadsställenas afkastning.......... 1,800,000
2. Eörsamlingars särskilda lönetillgångar..... 82,000
3. Eörsamlingsafgifter.............. 4,300,000
4. Kyrkofondens inkomster.......... . . 5,441,000
Summa kronor 11,623,000
448
Af herr Nyländer.
Det torde icke kunna anses vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att den presterskapet enligt förut gifna för¬
fattningar tillkommande tionde skall — på sätt komitén hem¬
stält i § 5 af förslaget till lag om indragning till statsverket
och afskrifning af presterskapets tionde samt om ersättning der¬
för — af de tiondeskyldiga fastighetsegarne fortfarande, i den
mån denna tionde ej afskrifves, utkräfvas under hela 30 år efter
det att de på grund af förordningen den 11 Juli 1862 faststälda
löneregleringar upphört att gälla och sedan nya löneregleringar
börjat tillämpas, hvilka ålägga fastighetsegarne att, i likhet
med andra skattskyldiga, till presterskapets aflöning bidraga.
Kigtigast vore utan tvifvel, att tiondeskyldigheten af fast
egendom upphörde vid den tidpunkt, då nya och helt andra
grunder för prestaflöningens utgörande inom de resp. pastoraten
börja tillämpas, och att statsverket sålunda öfvertoge denna
skyldighet, allt efter som de gamla nu gällande löneregleringarna
upphöra. Härigenom kunde ock hela föreslagna anordningen för
tiondens upptagande och afskrifning i högst väsendtlig grad
förenklas.
I alla händelser synes mig den af komitén föreslagna tids¬
perioden af 30 år för ifrågavarande afskrifning vara allt för lång
och kunna utan svårighet begränsas till åtminstone 20 ecklesia¬
stikår eller till samma tid, hvarunder en enligt de nya grun¬
derna faststäld lönereglering är afsedd att tillämpas.
449
Af herr Redelius.
Jag anmäler reservation mot vissa delar af motiveringen:
1:0 till löneregleringslagen: beträffande
a) byggnadskostnad^:^ inräknande i boställsafkastningen,
b) afgifter från dissenters;
2:o till föreskrifter angående beräkning af lönerna med hän¬
syn till:
a) predikoskyldigbeten (för stort afseende),
b) folkmängd och areal (för litet afseende),
c) vikariearfvodets beräkning uteslutande efter folkmängden,
d) lönens höjning på grund af särskilda förhållanden t. ex.
i Östergötland och Skåne.
Med herr Rydin instämmer jag i hvad han anfört om enke-
säten.
29
450
Af herr Ftydin.
T nedan omförmälda punkter har jag uttalat en mening, som
afviker från den af komiténs flertal omfattade.
Församlingarnas skattskyldighet.
En mycket vansklig uppgift har förelegat komitén, då
det galt att uppgöra en stat för svenska kyrkan, helst denna
stat icke mera allmänt skulle komma att tillämpas förr än om¬
kring år 1920. Med hänsyn till det fördelaktiga resultatet af
komiténs finansplan, hvilken visar ett öfverskott af 783,049 kro¬
nor 8 öre, har komitén — under förutsättning att Kongl. Maj:t
vid granskning af komiténs förslag skulle finna, att ett minst
lika stort öfverskott vore att påräkna — ansett sig böra till¬
styrka den ändring i § 7 af förslaget till lag angående regle¬
ring af presterskapets aflöning, att vid fastställande af försam¬
lingarnas bidragsskyldighet, så vidt denna beror af folkmängdens
storlek, beräknas, i stället för föreslagna 20 öre, allenast 10 öre
för hvarje person.1)
Härutinnan instämmer jag med komiténs flertal. Dock synes
mig nödig försigtighet vara iakttagen, om den efter församlin¬
garnas invånareantal lämpade skattskyldighet varder påbjuden
endast med afseende å de löneregleringar, som första gången upp¬
göras i syfte att vinna tillämpning, sedan de på grund af 1862
års förordning faststälda löneregleringar upphört att gälla.
Vid derefter följande löneregleringar, som skulle verkställas
30 ä 40 år härefter, lärer församlingarnas bidragsskyldighet böra
begränsas sålunda, att församlingsafgifter icke må utgöras till
högre belopp, än som erhålles under antagande, att för hvarje
fyrk af hela fyrktalet inom pastoratet utginge 5 öre eller, der
) Jfr ofvan sid. 294.
HERR RYDIN.
451
fyrktaissättmng icke eger rum, för hvarja krona af de skatt¬
skyldiga inom pastoratet påförd bevillning 50 öre. Det torde
nemligen med ganska stor säkerhet kunna antagas, att fyrk-
tal och bevillning vid åsyftade tidpunkt skola hafva tillväxt
högst betydligt. Enligt den å sid. cxxxvii och följ. här ofvan
orebragta utredning ökades inkomstbevillningen i städerna åren
1881—1900 med 110.5 procent och samtliga fyrkar — för jord¬
bruksfastighet, annan fastighet och inkomst - inom landskom¬
munerna aren 1878-1900 med 67.1 procent. Helt visst kommer
ökningen att hädanefter försiggå ännu raskare, sedan obligato¬
risk sjelf deklaration blifvit införd här i landet. Dessutom lärer
en stegring af kyrkofondens, i vissa afseenden ganska knappt
beraknade, inkomster vara att förvänta till den tid, då fonden
skall börja fungera.
Da ofverskottet af kyrkliga aflöningsmedel, på sätt ofvan
olif vit namndt, redan nu visar sig utgöra 783,049 kronor 8 öre,
kan det, efter min mening, ej vara tvifvel underkastadt att, om vid
den tid, då nya löneregleringar skola för andra gången uppgöras,
de af komiten i åberopade § 7 antagna grunder för församlings-
afgifternas bestämmande blefve tillämpade, ett högst afsevärdt
öfverskott skulle uppstå. Jag anser derför, att vid dessa fram¬
tida löneregleringar de af gifter, som nu beräknats efter folkmängd
och som antagits uppgå till 1,017,657 kronorfl) kunna undvaras.
Beträffande redaktionen af förenämnda lagförslag skulle, om
denna uppfattning gillas, några ord uteslutas i § 7, hvarjemte
eu ny paragraf borde tilläggas, helst mot slutet af lagförslaget
bland andra der intagna öfvergångsstadganden.
§ 7.
När i § 6 omförmälda tillgångar icke förslå till den
aflöning, som anses böra tillkomma en hvar af pastoratets
prester, skola, i den män sådant till bristens betäckande
erfordras, församlingsafgifter utgöras, likväl icke till sam¬
man lagdt högre belojip, än som erhålles under antagande,
att för^ hvarje fyrk af hela fyrktalet inom pastoratet ut-
gingc fem öie eller, der fyrktalssättning icke eger rum,
för hvarje krona af de skattskyldiga inom pastoratet på-
0 Jfr ofvan sid. 282.
452
SÄRSKILDA MENINGAR.
före! bevillning femtio öre; dock att vid dylik beräkning
uteslutes fyratal eller bevillning för presterskapets bo¬
ställen och löneinkomster.
Nämnden skall uträkna, Hvad, med iakttagande af
dessa bestämmelser, bör såsom församlingsafgifter utgöras;
skolande senaste officiela uppgifter angående fyratal och
bevillningsbelopp läggas till grund vid beräkningen.
§ •
För lönereglering, som i pastorat första gången upp-
göres i syfte att vinna tillämpning, sedan den på grund af
förordningen den 11 juli 1862 faststälda lönereglering i
pastoratet upphört att gälla, må under den i § 7 angifna
förutsättning, utöfver de i samma paragraf omförmälda
af gifter i förhållande till fyrk eller bevillning, berälmas
jemväl en afgift med högst tio öre för hvarje person af
pastoratets hela folkmängd enligt senaste officiela uppgifter;
dock att vid dylik beräkning uteslutes presterskapet för sig
och husfolk.
I detta sammanhang vill jag tillkännagifva, att jag finner
den skattskyldighet till svenska kyrkan och dess presterskap,
som för närvarande åligger främmande trosbekännare, icke vara
med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Jag kan derför
icke instämma i komiténs yttrande å sid. 111, att »de skäl, som
anförts till stöd för att medlemmar af lagligen erkänd försam¬
ling, hvars prest eller föreståndare är behörig och pligtig jem¬
väl att föra anteckningar öfver medlemmarnes borgerliga för¬
hållanden, borde, mer eller mindre fullständigt, frikallas från
skyldigheten att bidraga till aflöningen af svenska kyrkans
presterskap, torde icke kunna frånkännas all betydelse»J) Dessa
skäl hafva nemligen synts mig i hög grad beaktansvärda.
Emellertid inser jag, i likhet med komitén, att, innan någon
skattelindring kan medgifvas — fullständig skattefrihet bör,efter min
mening, åtminstone ej för närvarande ifrågakomma—, en noggrann
utredning måste verkställas angående vilkoren och förutsättningarna
derför. Lämpligast vore naturligtvis, om denna utredning före-
låge färdig, då frågan om reglering af presterskapets löneför-
') Kursiveringen af reservanten.
HERR RYDIN.
453
hållanden skall upptagas till pröfning, så att båda frågorna
kunde samtidigt skärskådas.
Enkesäten.
Till sin uppkomst är enkesätesinstitutionen inom Göteborgs
stift en synnerligen vördnadsbjudande inrättning, alldenstund
kyrkoherdarne till enkornas förmån afstodo jord, som blifvit dem
sjelfva på lön anslagen. Detta drag af frivillig uppoffring fram¬
trädde mindre tydligt vid upplåtandet af de bohuslänska enke-
sätena än i fråga om öfriga enkesäten inom nämnda stift. Då
Fredrik III genom sitt öppna bref den 29 augusti 1648 stiftade
enkesäten till understöd för presternas enkor i konungariket
Norge — hvithet den tiden omfattade äfven nuvarande Bohus¬
län —, synes nemligen anledningen hafva varit den, att »ehn dell
forarmede Preste Encher» begärt hjelp till försörjning »i deris
Enche Seede». Af det kongl. brefvet framgår emellertid, att
biskoparne för ändamålet gifvit anvisning på de till prestgällen
hörande mensaljordar. Enkesätena inom Hallands och Elfsborgs
län hafva deremot tillkommit uteslutande på initiativ af veder¬
börande kyrkoherdar, hvilka öfverenskommo »att vid hvart pasto¬
rat deras innehafvande stomgård eller mensalhemman, derest
stomgård icke finnes, såsom enkesäte till sina enkor lemna och
afstå». I stadfästelseresolutionerna den 11 augusti 1756 och den
30 september 1761 å de särskilda öfverenskommelserna förkla¬
rade ock Kongl. Maj:t sig anse en hvar af dem med så mycket
mera nådigt välbehag, som presterskapet »dymedelst ådagalagt
en berömmelig sorgfällighet att, utan Kronans gravation, full¬
borda en på deras enkors och barns välfärd syftande Christelig
inrättning».
Enkesätesinstitutionen har vid de löneregleringar, som verk¬
stälts på grund af 1862 års förordning, lemnats orubbad. Under
det att stom-, annex- och mensalhemman vid presterliga beställ¬
ningar inom pastorat, der enkesäten ej finnas, i stor mängd
blifvit skilda från dessa beställningar för att med sin afkast¬
ning lemna bidrag till reglerandet af lönerna för presterskapet
i pastorat, hvilkas aflöningsmedel varit otillräckliga, hafva de
löningshemman af samma natur, som blifvit anordnade till enke¬
säten, bibehållits vid denna senare uppgift och dessutom till¬
454
SÄRSKILDA MENINGAR.
fälligtvis, under ledigheter, ökat kyrkoherdarnes aflöning. An¬
ledningen till, att enkesätena inom Göteborgs stift sålunda icke
vid den allmänna regleringen af presterskapets inkomster fingo
dela öde med så många andra löningshemman inom de öfriga
stiften, torde hafva varit den, att enkeförsörjningen då ännu
icke blifvit ordnad genom en för hela presterskapet gemensam
inrättning.
För år 1896 hade enkesätena inom Göteborgs stift ett taxe¬
ringsvärde af 1,108,100 kronor, med vexlingar, i fråga om de
särskilda fastigheterna, från 1,600 till 47,000 kronor, på sätt
motstående tablå utvisar.1) Af de i tablån upptagna 83 enke-
säten hade endast 35 hvart för sig ett värde under 10,000 kro¬
nor; 14 voro taxerade ett hvart till 20,000 kronor och derutöfver
— såsom 28,000, 32,000, 33,000, 42,000 och 42,100 kronor — intill
angifna gräns, 47,000 kronor.* 2)
Samtidigt med det att enkorna fingo behålla de åt dem upp¬
låtna hemman af ecklesiastik boställsnatur, erhöllo vid löne¬
regleringarna kyrkoherdarne i de pastorat, der enkesäten finnas,
löner, som för ecklesiastikåret 1896—97 i medeltal öfverstego
medelbeloppet af lönerna för kyrkoherdar i rikets samtliga lands-
pastorat. Detta medelbelopp utgjorde nemligen 4,544 kronor,
hvaremot kyrkoherdarne uti förstnämnda pastorat hade en lön
af 4,998 kronor i medeltal eller, om de belopp frånräknas,
som utgjorde vissa kyrkoherdars inkomst af enkesäten, 4,693
kronor.
Sedan grundsatsen om en jemnare fördelning af presterska¬
pets inkomster en gång blifvit uttalad — om den ock på ett
blott ofullständigt sätt genomförts i 1862 års förordning —, har
det upphört att vara sanning, hvad kyrkoherdarne i domproste-
riets och Marks kontrakt af Göteborgs stift yttrade med afseende
å sin den 22 april 1761 träffade öfverenskommelse om enkors
underhåll, nemligen att »ingen med skäl härigenom kan säga sig
förfördelad». Ty i sjelfva verket hafva de fastigheter, som ut-
') Uppgifter saknas beträffande taxeringsvärdena å två enkesäten, tillhörande
det ena tyska församlingen i Göteborg och det andra Lysekils pastorat.
2) Utöfver afkastningen af enkesäten tillfaller för närvarande prestenkor
inom Hallands samt Göteborgs och Bohuslän en icke obetydlig del af det från
statsverket utgående anslag till fattiga prestenkor eller —■ såsom den på stats¬
kontorets räkenskaper grundade, å sid. 242 intagna, tablå gifver vid handen —
1,520 kronor 77 öre af hela anslaget 10,805 kronor 12 öre
HERR RYDIN.
455
Tablå
utvisande taxeringsvärden å prestenkesäten inom Göteborgs stift
år 1896.
|
Kr.
|
|
Kr.
|
Landvetter........
|
4,600
|
Gällstad.........
|
7,000
|
Saf ve..........
|
23,000
|
Dalstorp.........
|
7,000
|
Kungelf.........
|
18,800
|
Kalf...........
|
3,000
|
Karreby.........
|
11,000
|
Tölö...........
|
21,000
|
Torsbv..........
|
7,000
|
Vallda..........
|
15,000
|
Marstrand........
|
22,000
|
Kungsbacka........
|
17,500
|
Solberga........-.
|
7,000
|
Fjärås .........
|
9,000
|
Spekeröd.........
|
7,000
|
Örmevalla.........
|
11,200
|
Hjertum.........
|
8,500
|
Frillesås.........
|
9,000
|
Ödsmål.........
|
5,500
|
Värö...........
|
10,000
|
Uddevalla........
|
16,000
|
Veddige..........
|
10,000
|
Skredsvik.........
|
5,000
|
Hvalinge.........
|
7,600
|
Bokenäs .........
|
4,000
|
Lindberg.........
|
12,400
|
Tjörn ..........
|
12,000
|
Träslöf..........
|
42,100
|
Morlanda.........
|
10,000
|
Hunestad.........
|
27,000
|
Tegneby .........
|
18,000
|
Grimeton.........
|
17,000
|
Mvckleby.........
|
10,000
|
Tvååker..........
|
21,000
|
Foss...........
|
28,000
|
Vinberg ..........
|
11,000
|
Bro...........
|
17,500
|
Ljungby .........
|
32,000
|
Tossene.........
|
11,000
|
Sibbarp ..........
|
5,000
|
Qville..........
|
15,000
|
Okome..........
|
9,500
|
Krokstad.........
|
9,300
|
Fagered..........
|
3,500
|
Tanum..........
|
13,000
|
Gällared..........
|
4,000
|
Skede ..........
|
12,000
|
Drängsered........
|
4,400
|
Näsinge.........
|
8,000
|
Vessige..........
|
16,000
|
Nafverstad........
|
14,000
|
Abild...........
|
6,000
|
Stora Lundby.......
|
17,300
|
Arstad..........
|
47,000
|
Angered.........
|
19,400
|
Slöinge..........
|
14,500
|
Romeled.........
|
18,000
|
Getinge..........
|
25,200
|
Sätila..........
|
16,000
|
Harplinge.........
|
20,000
|
Seglora.........
|
6,000
|
Söndrum.........
|
42,000
|
Örby ..........
|
5,000
|
Halmstad.........
|
16,000
|
Berghem.........
|
15,200
|
Slättåkra.........
|
24,000
|
Surteby.........
|
18,000
|
Torup..........
|
7,000
|
Istorp ..........
|
17,600
|
Bredared.........
|
3,000
|
Kungsäter........
|
4,000
|
Enslöf..........
|
7,000
|
Torestorp.........
|
7,000
|
Snöstorp.........
|
33,000
|
Bollebygd.........
|
11,000
|
Eldsberga .........
|
4,500
|
Mjöbäck .........
|
2,400
|
Laholm..........
|
1,600
|
Svenljunga........
|
7,000
|
Veinge..........
|
18,000
|
Sexdräga .........
|
6,000
|
Östra Kamp........
|
12,500
|
Länghem .........
|
7,500
|
Summa kronor
|
1,108,100
|
456
SÄRSKILDA MENINGAR.
gorå enkesäte!!, undanhållits sådana prester, som icke för när¬
varande kunna sägas hafva anständig bergning, icke heller haft
det under löneregleringsperiodens förgående år.
Ett af hufvudsyftena med komiténs arbete har varit att
söka få till stånd en mera genomförd utjemning af prester-
skapets löner och i samband dermed en förbättring i det svagast
aflönade presterskapets vilkor. För sådant ändamål har komitén
föreslagit, att till kyrkans gemensamma förfogande skulle ställas
aflöningsmedel i den största möjliga omfattning, såsom framgår
i synnerhet af dess förslag till lag om kyrkofond. Särskildt
skulle åtskilliga löningsboställen, som nu äro förenade med vissa
presterliga beställningar, skiljas från dem och af kastningen med
ett uppskattadt värde af 339,591 kronor tillföras kyrkofonden.1)
Äfven afkastningen af enkesäten skulle enligt § 3 mom. 2 i
komiténs förslag till lag om kyrkofond ingå till denna fond,
men, när sådan afkastning må tillgodonjutas af prestenka, skulle
fonden jemlikt § 6 mom. 2 i nämnda lagförslag hafva skyldig¬
het att tillhandahålla enkan samma afkastning.
Komitén afser således icke att göra någon rubbning i enke-
sätesinstitutionen, så vidt förmån derigenom beredes åt prestenka.
Till stöd för en sådan ståndpunkt har komitén å sid. 237
framhållit, huru som det torde vara obestridligt, att afkastning
af enkesäte, i den mån den tillkomme prestera, ej kunde såsom
en lönetillgång för presterskapet betraktas; och torde det komitén
gifna uppdrag ej böra så tolkas, att komitén skulle hafva att
ingå i bedömande, huru vida dylik egendom skulle, utan för¬
närmande af annans rätt, kunna tillvinnas kyrkofonden.
Mot detta komiténs uttalande tillåter jag mig erinra derom,
att i regel de fastigheter, som nu utgöra enkesäten, ursprungligen
varit lönetillgång ar för presterskapet och från början icke anvisats
prestenkor till underhåll. Laga hinder lärer då icke heller möta
att, när en förändrad disposition finnes af omständigheterna på¬
kallad, till presterskapet återställa den ecklesiastika boställsjord,
som — låt vara under lång tid — fått med presterskapets goda
minne begagnas af en del prestenkor.
Med hänsyn till de förändrade förhållanden som inträdt,
sedan en särskild presterskapets enke- och pupillkassa blifvit
bildad, finnes, enligt min åsigt, icke någon anledning att
‘) Se ofvan sid. 288.
HERR RYDIN.
457
hädanefter företrädesvis gynna prestenkorna och indirekt äfven
prestera^ i Göteborgs stift, genom att låta enkorna därstädes fort¬
farande behålla åt presterskapet anslagna löningsboställen — af
hvilka somliga till och med äro ganska betydande possessioner •—,
så mycket mindre som kyrkoherdarne i de pastorat, der enkesäten
finnas, skulle, enligt de af komitén föreslagna grunder för af-
löningens beräkning, erhålla en medellön af 5,265 kronor, medan
kyrkoherdarne uti rikets landspastorat öfver hufvud skulle i
medeltal bekomma endast 4,634 kronor såsom lön.1)
Anses afkastningen af ifrågavarande boställen fortfarande
böra åtnjutas af prestenkor, torde derför vara lämpligast, att
samma afkastning ingår till nyssnämnda kassa, för att på den
vägen komma alla dylika enkor till godo.
Då jag emellertid håller före, att de till enkesäten upplåtna
stom-, annex- och mensalhemman böra under en blifvande löne-
regleringsperiod, i den mån sådant utan förnärmande af annans
redan förvärfvade rätt kan ske, användas för sitt ursprungliga
ändamål — presterskapets aflöning —, hemställer jag om den
ändring i komiténs förslag till lag om kyrkofond, att mom. 2
af § 6 i berörda lagförslag förklaras skola utgå, och att de föl¬
jande momentens ordningsnummer bestämmes i enlighet dermed.
Har enkesäte tillkommit genom donation, anser jag, lika
med komitén, att donationen bör respekteras, och biträder följ¬
aktligen komiténs förslag i denna del.* 2)
Byggnadsskyldighetsafgifter och byggnadslånekassas för¬
valtningskostnader.
Här komitén afgaf sitt betänkande med förslag till eckle¬
siastik boställsordning och till förordning om ecklesiastika bygg-
nadslånekassor, underlät komitén att föreslå nya lagbestämmel¬
ser rörande församlingarnas nybyggnads- och underhållsskyldig¬
het i fråga om laga hus å bostadsboställen. Detta berodde, en¬
ligt komiténs eget förklarande, dels derpå att bestående förhål¬
landen svårligen torde kunna rubbas under nu löpande lönereg-
leringsperiod, dels derpå att komitén ansett ordnandet af för¬
samlingarnas och presterskapets byggnadsskyldighet för nästa
b Se tab.-ser. D tab. 1, sid. 141.
2) Se sid. 94 och 238 här ofvan.
458
SÄRSKILDA MENINÖAR.
löneregleringsperiod kunna och böra ske vid och genom lönereg¬
leringen; och hade komitén för afsigt att i sitt förslag angå¬
ende grunderna för ny lönereglering intaga de för detta ända¬
mål erforderliga bestämmelser.1)
Sädana bestämmelser hafva ock af komitén införts i §§ 25
—29 af förslaget till lag angående reglering af presterskapets
aflöning.
Med afseende å laga hus, som det tillkommer boställshafvare
att nybygga och underhålla, meddelar nu § 26 mom. 1 i nämnda
lagförslag det stadgande, att Kong! Maj:t, i sammanhang med
pröfning af uppgjordt förslag till lönereglering, skall fastställa
ej mindre det ersättningsbelopp, som under löneregleringsperio-
den skall hvarje år från pastoratet utgå förverkställande af ny¬
byggnad och sådan förbättring, som i 16 § af ecklesiastik bo¬
ställsordning omförmäles, samt till gäldande af byggnadsskyl-
dighetsafgifter, hvilka enligt 72 § i boställsordningen skola er¬
läggas, än äfven hvad pastoratet har att under samma tid år¬
ligen utgöra såsom ersättning för bestridande af underhållskost¬
nad; och skall enligt § 28 ersättningsbelopp, som på grund af
§ 26 blifvit bestämdt till gäldande af kostnad för nybyggnad å
bostadsboställe, för hvarje år af kyrkorådet inlevereras till stif¬
tets byggnadslånekassa.
De byggnadsskyldighetsafgifter, om hvilka sålunda talas, skola,
sedan ny lönereglering för pastorat vunnit tillämpning, erläggas
såsom bidrag till betäckande af blifvande ny byggnadskostnad
för boställshafvares laga hus, i det fall, att annuitet för nybygg¬
nadslån icke för huset utgår.
Väl finner jag det vara en rättvis och klok anordning att
affordra boställshafvare, hvars laga hus vid tillträdet befunnits
i särdeles godt stånd — så att för längre tid föga eller ingen ny¬
byggnad synes förestå — dylika »årliga penningebidrag till husens
framtida nybyggnad». Men då enligt komiténs lönereglerings¬
lag pastorat skall vidkännas all kostnad för nybyggnad äfven
af boställshafvares laga hus, lärer en sådan anordning icke vara
behöflig och torde dessutom komma att uppfattas såsom ett opå-
l) Se ofvanberörda betänkande, sid. lix. — Då samma betänkande afgafs, till¬
hörde jag ej såsom ledamot komitén. Om icke allt i omförmälda betänkande står i
öfverensstämmelse med hvad uti förevarande betänkande — angående reglering af
presterskapets aflöning — blifvit anfördt och föreslaget, har jag så till vida icke
någon del i ansvaret derför, som det förra betänkandet afgifvits, innan löne-
regleringsfrågan blifvit af komitén i hufvudsak behandlad.
HERR RYDIN.
459
kalladt förmynderskap öfver församlingarna, hvilkas budgeter ej
lära blifva allt för mycket besvärade af ifrågavarande kostnad.
Vidare och då, såsom komitén å sid. 143 och följ. här ofvan
utvecklat, presterskapets ställning till de ecklesiastika bygg-
nadslånekassorna skulle blifva en helt annan — än från början an¬
tagits —, derest presterslcapets skyldighet att nybygga alla
eller vissa laga hus å bostadsboställen blefve på det sätt reg¬
lerad, att af pastoraten skulle till stiftens byggnadslånekassor
årligen inlevereras ett visst belopp till bestridande af kostnaderna
för den nybyggnad, som åligger presterskapet, anser jag det icke
böra ifrågasättas, att byggnadslånekassas förvaltningskostnader
skola ens temporärt gäldas af kyrkofonden, såsom i § 8 af för¬
slaget till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor stad¬
gas. r) Ty för presterskapet är det ju alldeles likgiltigt, i hvilken
penninganstalt pastoraten upptaga sina nybyggnadslån. Att under
sådana förhållanden lemna stiftens byggnadslånekassor understöd
i form af förvaltningsbidrag synes mig vara ett åsidosättande af
den i rikets ständers underdåniga skrifvelse den 6 juli 1857 upp-
stälda vilkorsbestämmelse, att »de presterskapet lagligen eller
genom häfdvunnen vana tillhörande inkomster icke finge till
främmande ändamål förryckas».* 2)
Utom det att 72 § i förslaget till ecklesiastik boställsord¬
ning borde utgå, skulle mindre jemkningar i redaktionen af här
omförmälda tre författningsförslag blifva en följd af mina så¬
lunda uttalade åsigter, om de gillades. Det torde emellertid icke
vara behöfligt att här framlägga något förslag till formulering.
* *
*
Det har synts mig vara icke utan vigt, att den frågan blefve
utredd, efter hvilka grunder presterskapets aflöning skall utgöras
— sedan de i enlighet med 1862 års förordning faststälda löne¬
regleringar upphört att gälla —, för den händelse icke ny lag¬
stiftning i ämnet dessförinnan kommer till stånd. Jag har der¬
för trott mig böra i min mån söka bidraga till en sådan utred¬
ning.
I § 6 af omförmälda förordning stadgas, att all tionde, vare
sig tertial-, smör-, fisk- eller qvicktionde, skall utbytas mot be-
Ö Jfr ofvan sid. 148.
2) Se ofvan sid. xxxm och följ.
460
SÄRSKILDA MENINGAR.
stämda afgifter för en tid af femtio år, räknade från den efter
löneregleringens fastställande nästinträfFande första maj, oansedt
tillämpning af regleringen ej då kan ske; och har vid bestämmandet
af dessa afgifter, likasom af dem, hvilka böra utgå för bergverk,
qvarnar, fabriker och andra inrättningar, nämnden att ställa
sig till efterrättelse de för riket i allmänhet eller särskildt för
vissa orter gällande författningar och stadganden, äfvensom att
fästa afseende på de af församlingen till dess presterskap förut
utgående bidrag samt de afgifter, som af öfriga pastorat inom
stiftet under likartade förhållanden utgöras.
Hela den gamla lagstiftningen angående »presterskapets rät¬
tigheter», i hvad den afser att genom bidragsskyldighet från för¬
samlingarnas sida bereda ett visst mått af tillgångar till aflönin-
gen skulle alltså förblifva orubbad. Man är derför berättigad
till det påstående, att de äldre författningarna skola vid tiden
för löneregleringens utlöpande inom ett pastorat bilda grundvalen
för dervarande presterskaps löningsrättigheter.1)
Men deraf får man, efter min mening, ej draga den
den slutsats, att i en framtid presterskapet skulle ega utkräfva
och församlingarna vara skyldiga utgifva aflöningsförmåner
i alla de olika persedlar och på det sätt, som stadgas i den äldre
lagstiftningen. En sådan rätt torde vara presterskapet betagen
genom 1862 års förordning. Denna innehåller nemligen i af¬
seende å församlingsafgifternas utgörande och uppbörd åtskil¬
liga bestämmelser, hvilkas giltighet icke lärer vara begränsad till en
period af femtio år. Presten kan för visso icke hafva rätt att begynna
räkna sädesskylarne på bondens åker, kräfva sädeskärfvarnes,
smörets och kalf värn es hemförande till prestgården, liksto¬
lens utgörande ur hemmansegarens dödsbo, dagsverken och
äckor i skördetiden eller afgifter för barndop, vigsel och begraf¬
ning — så länge det är genom en i laga ordning tillkommen
författning stadgadt, dels att tionden, jura stol*, dagsverken
med flera extra ordinarie afgifter skola vara utbytta mot fasta
afgifter, så beräknade att all betalning för särskilda förrätt¬
ningar kan upphöra, dels att persedlarne skola utgå efter tio¬
årig markegång, och dels att uppbörden af församlingsafgifterna
skall ske genom utsedda uppbördsman. Dessa hufvudbestäm-
melser i 1862 års förordning äro samtliga af Konungen stad¬
gade, sedan rikets ständer, särskildt presteståndet, dem gillat.
Jfr ofvan sid. 61 ocli 62.
HERR RADIX.
461
Hvad Konungen sålunda gemensamt med riksdagen beslutat
lärer icke kunna ändras utan bifall af riksdagen och, så vidt
angår presterskapets privilegier, af kyrkomötet.
Denna fråga belyses af hvad föredragande departementschefen
yttrade till statsrådsprotokollet den 4 november 1859, när han in¬
för Kongl. Maj:t till granskning företog de af rikets ständer uti
underdånig skrifvelse den 6 juli 1857 framlagda grunder till en
förändring i sättet för utgörande af presterskapets aflöning,
hvilka grunder i hufvudsak återfinnas å sid. xxxiv här ofvan.
Sedan departementschefen med afseende å den af rikets ständer
uppstälda grundsats, »att all tionde, vare sig tertial-, smör- eller
qvicktionde utbytes emot en gång för alla bestämda afgifter»,
framhållit, att detta otvifvelaktigt vore den mest genomgripande
af de förändringar i presterskapets nuvarande aflöningssätt, som
af rikets ständer funnits tjenliga, och att han under dåvarande
förhållanden icke kunde tillstyrka nådigt bifall till densamma,
anförde han, bland annat, följande:
»Betraktar man åter förändringen till sin grund och beskaffenhet, så finner
man, att alla de fördelar, som af presterskapets nuvarande aflöningssätt härflyta,
genom densamma upphäfvas. Ett visst belopp kan ej under en längre följd af år
blifva tillräckligt att fylla ett bestämdt behof, ännu mindre ett sådant, som oupp¬
hörligt måste stiga. I den mån det ordinarie presterskapets antal behöfde ökas,
eller det tillgängliga anslagsbeloppet blefve otillräckligt att motsvara presterska¬
pets anspråk på anständig bergning, skulle Statens mellankomst påfordras, och
man vore utan återhåll inne på en väg, hvars olägenheter ej fordra en vidlyftigare
utveckling. Detta har sannolikt icke undfallit Rikets Ständers uppmärksamhet,
men om, det oaktadt, de ansett sig böra stanna vid det anförda beslutet, torde
detta möjligen härröra deraf, att de åtgärder, som tid efter annan blifvit vidtagna
för tillvägabringande af konventioner, om de ock i sin mån verkat fördelaktigt,
likväl icke förmått afhjelpa alla de öfverklagade olägenheterna, hvartill icke heller
någon ny utväg blifvit under riksdagen föreslagen. Att utfinna en sådan, till¬
fredsställande allas önskningar, lärer väl icke heller vara möjligt, men att fram¬
ställa ett förslag, som afhjelper de olägenheter, hvilka Rikets Ständer ansett vara
med det närvarande aflöningssättet förenade, utan att det saknar någon af dess
fördelar, torde icke möta samma svårigheter, och det är ett försök härtill som jag
i underdånighet anhåller att få underställa Eders Maj:ts nådiga pröfning.
De i afseende på konventioner angående presträttigheters utgörande hittills
gällande föreskrifter hafva svårligen kunnat vara tillfredsställande. Afsedt der¬
ifrån, att presterskapet bibehållit uppbörden af sina inkomster, och att en stor
del af dessa, äfven sedan konvention blifvit ingången, varit godtyckliga och obe¬
stämda — hvarom vid nästföljande punkt ytterligare kommer att talas — hafva
alla de, som i konventionernas uppgörande deltagit, med undantag af kronoom-
budet, varit eller åtminstone med något skäl kunnat anses vara i frågan intresse¬
rade, hvilket förorsakat misstroende och hindrat dess ömsesidigt tillfredsställande
lösning. Konventioner icke blott inom samma stift utan i till hvarandra grän¬
sande pastorater hafva kunnat uppgöras utan allt sammanhang med hvarandra och
efter fullkomligt olika grunder, hvilket vållat, att de lönegifvare, som dervid
minst vunnit, trott sig ega skäl att beklaga sig öfver liden orätt. Dessutom har
i sjelfva begreppet af konvention legat en svårighet, emedan den, som icke velat
derpå ingå, icke kunnat dertill tvingas, till följd hvaraf stundom allt förblifvit i
sitt gamla skede, och ännu oftare eu del af eu församling med pastor haft viss
462
SÄRSKILDA MENINGAR.
öfverenskommelse, under det en annan del utgjort sina afgifter efter författnin-
garne, då i sjelfva verket föga varit vunnet, hvaremot de misslyckade underhand¬
lingarna vant tillräckliga att framkalla bitterhet och öka oredan
Dessa olägenheter synas mig kunna undanrödjas, om både löntagare och lön-
giiyare ville, i stället för konvention, underkasta sig en för femtio år i sender verk-
stald lönereglering af en nämnd, hvars pluralitet utgjordes af opartiske, länsvis
oc^. *or en laiigre tid utsedde personer, och hvilken hade att bestämma det ordi-
narie presterskapets löner med afseende på gällande författningar, förut utgående
afgifter inom församlingen, samt de afgifter, som af öfriga pastorater inom orten
under likartade förhållanden utgå.*)
Meningen var alltså uppenbarligen, att det åsyftade sättet
för ordnande åt presterskapets aflöning skulle tillämpas icke
blott vid då närmast förestående löneregleringar, utan allt fram¬
gent.. Löneregleringarna skulle emellertid uppgöras för allenast
femtio år i sender för att sedermera, med hänsyn till inträffade
nya förhållanden, kunna underkastas nödiga jemkningar.
Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, som afgaf betän¬
kande, n.o 61, med anledning af Kongl. Maj:ts i nådiga propo¬
sitionen den 4 novemner 1859 framlagda »Grunder för en regle¬
ring af Presterskapets aflöning» — innefattade i tolf punkter 2)
7 > yttrade sig ej i förevarande fråga och måste alltså anses
icke haft något att erinra mot den af föredragande departe¬
mentschefen antydda åtgärd med periodvis återkommande löne¬
regleringar.
Diskussionen inom presteståndet, då utskottsbetänkande!
föredrogs, är icke mycket upplysande. Dock torde böra anmärkas,
att en af det kongl. förslagets ifrigaste motståndare, kyrkoher¬
den Ternström, såsom vilkor för godkännande af Kongl. Maj:ts,
af utskottet i hufvudsak tillstyrkta, proposition uppstälde bland
annat den fordran, »att 50-års conventionerna väl må anses så¬
som eu suspension, men icke som ett upphäfvande af den grund-
lagsrätt presterskapet eger, utan denna efter berörde tidpunkt
åter inträda». Så vidt jag kunnat finna, vann detta yrkande
hvarken beaktande eller anslutning. Men väl förekommo utta-
1 an den, som angifva, att man var fullkomligt på det klara med, att
0 kong!- propositionen n:o 46 till 1859—60 årens riksdag, sid. 15 och
2) Af dessa hade punkt 7:o följande lydelse:
. AU „tionde> vare siS tertial-, smör- eller qvicktionde, utbytes mot bestämda
afgifter, faststälda för en tid af femtio år.
Vid bestämmandet af dessa afgifter och dem, hvilka böra utgå för bergverk,
qvarnar, fabriker och andra inrättningar, har nämnden att ställa sig till efterrät¬
telse gällande författningar, äfvensom fästa afseende på af församlingen till dess
Pre“af utgående bidrag samt de afgifter, som af öfriga pastorater inom
stittet under likartade förhållanden utgöras.
Se för öfrigt ofvan sid. xxxv och följ.
HERR RYDIN.
463
löneregleringarna afsågo att vara icke blott en tillfällig anord¬
ning, utan ett sätt att allt framgent förmedla uppgörelsen mellan
löngifvare och löntagare, om än de upprättade lönestaterna
skulle underkastas, återkommande revisioner. Så yttrade biskop
Millén, hvilken varit ledamot af utskottet:----»Dess¬
utom skall omreglering af löneinkomsterna ske hvart 50:de år
och således då återigen för hela riket på en gång;» samt kyrko¬
herden Wennerström:---»Hvad angår continuiteten af prest-
rättigheterna, som skulle gå förlorad, emedan hvart 50:de år
omreglering på en gång skulle ske, så synes detta icke vara att
befara, enär regleringen kanske ej inom tio år hinner att genom¬
föras.» *)
Af Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda proposition till riks¬
dagen 1859—60 samt vederbörande departementschefs till stöd
för densamma anförda motivering, af yttranden vid samma riks¬
dag samt af förhandlingarna vid föregående riksdagar i fråga
om reformering af det kyrkliga lönesystemet finner jag det vara
till fullo ådagalagdt, att en för framtiden bestående förändring
i den rent yttre, formela, sidan af presterskapets aflöning åsyf¬
tades, så att det gamla aflöning ssättet med dess mångskiftande
prestationer skulle för alltid försvinna och ersättas af ett nytt,
bygdt på de grunder, som under tidernas lopp utformats och
slutligen upptogos uti stadgandena i 1862 års förordning.* 2)
Denna uppfattning synes mig vinna stöd af uttalanden i ett
annat lagstiftningsärende, för hvilket jag ansett mig böra något
redogöra.
Med anledning af motioner vid 1872 års riksdag, i hvilka yr¬
kades, att socknemännen i de församlingar, der reglering af pre¬
sterskapets löner egt rum, måtte befrias från skyldigheten att
bygga och underhålla den i 26 kapitlet 2 § byggningabalken om¬
förmälda lada, eller den s. k. tiondeladan, yttrade lagutskot¬
tet i utlåtande n:o 27 3), att då, enligt kongl. resolutionen på allmo¬
gens besvär den 1 augusti 1727, § 12, denna lada, som ingalunda
0 Se presteståndets protokoll vid riksdagen 1859—60, band 4 sid. 326, 358
och 359.
2) Se ingressen till denna förordning, der just behofvet af en förändring i
sättet för presterskapets aflöning framhålles såsom motivet till den nya lagstift¬
ningen.
s) En liknande motion förekom redan vid 1870 års riksdag, men som lagut¬
skottets med anledning af motionen afgifna utlåtande, n:o 10, var mera knapp¬
händigt än det ofvan nämnda, har hvarken motionen eller utlåtandet här återgifvits.
464
SÄRSKILDA MENINGAR.
vore afsedd för boställets gröda, skulle »proportioneras efter ter¬
tial tiondens storlek i församlingen,» torde det vara tydligt och
klart, att, så vida ej särskilda omständigheter annorlunda för¬
anledde, socJcnemännens skyldighet att hygga dylik lada redan
upphört på de ställen, der reglering af presterskapets löner egt
rum, hvarigenom, på sätt kongl. förordningen den 11 juli 1862
föreskrefve, all tionde blifvit utbytt mot bestämda afgifter. Eu
dylik skyldighet kunde dock i vissa fall qvarstå äfven på de
ställen, der presterskapets löner blifvit i öfverensstämmelse
med nyssberörda författning reglerade. Kongl resolutionen
på presterskapets besvär den 10 augusti 1762, § 4, som be¬
stämde de byggnader, hvilka presten sjelf skulle bygga och
underhålla, upptoge nemligen i sådant afseende »en sädeslada
med tvenne golf, lämpad efter nödtorften och gårdsbrukets stor¬
lek; hvarvid dock de orter undantagas, der presten efter gam¬
mal praxis och öfverenskommelse egen frihet att betjena sig af
tiondeladan». I de församlingar, der detta förhållande egt rum,
hade vederbörande vid de allmänna löneregleringarna naturligt¬
vis tagit sådant i behörigt betraktande i sammanhang med den
beräkning af kyrkoherdeboställenas behållna afkastning, som
föreskrefves i 4 § af 1862 års förordning; och förmånen för kyrko¬
herden att betjena sig af tiondeladan för gårdsbrukets behof
hade då ingått såsom en faktor vid lönens reglerande. Att nu
genom ett allmänt lagstadgande fritaga äfven dessa församlin¬
gar från ifrågavarande skyldighet innebure obestridligen en
rättskränkning mot de kyrkoherdar, hvilka, när löneregleringen
tillvägabragtes, med rättighet att begagna tiondeladan voro lag¬
ligen befriade från den kyrkoherdar i allmänhet åliggande skyl¬
dighet att sjelfva bygga och underhålla den för bostället behöf-
liga lada. Utskottet hemstälde derför, att motionerna måtte af
riksdagen lemnas utan vidare afseende.
Liknande motioner återkommo emellertid, och beslöt riksdagen
år 1875 för sin del en författning i ämnet, af innehåll riksda-
dagens skrifvelse den 21 maj samma år utvisar. Öfver riks¬
dagens förslag infordrade Kongl. Maj:t vederbörande myndighe¬
ters utlåtande. Kammarkollegium, som den 26 maj 1876 afgaf
underdånigt utlåtande i ärendet, yttrade dervid, bland annat,
att det vore uppenbart, att inom de församlingar, der sädestionde
icke mera levererades i strå, tiondeladan vore öfverflödig, och att
följaktligen skyldigheten att densamma hygga, och underhålla skulle
HERR RYDIN.
465
kunna af skaffas för alla sådana församlingar. Kongl. Maj:t af-
gaf den 2 februari 1877 till riksdagen nådig proposition, n:o 24,
med förslag till förordning rörande ändring i gällande bestäm¬
melser om skyldighet att bygga och underhålla tiondelada. Af
det vid den nådiga propositionen fogade utdrag af statsråds¬
protokollet för den 30 november 1876 framgår, huru som föredra¬
gande departementschefen ansett det vara uppenbart, att för¬
samlingens befrielse från skyldigheten att bygga och underhålla
tiondelada icke borde inträda förr, än löneregleringen trädt i verk¬
ställighet. Kongl. Maj:ts proposition bifölls af riksdagen, hvar¬
efter den 27 april 1877 nådig förordning i ämnet utfärdades.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tvekar jag ej att uttala
den mening, att, derest Konung, riksdag och kyrkomöte icke, innan
nu gällande löneregleringars giltighet upphör, enas om nya
grunder för reglering af presterskapets aflöning, följden må¬
ste blifva den, att hvad 1862 års förordning innehåller om löne¬
regleringars verkställande skall ånyo tillämpas. Nya löneregle¬
ringar skulle då i samma ordning och efter samma grunder, som
de gamla, uppgöras att gälla för en ny femtioårsperiod. Nya
länsnämnder skulle, efter mottagande af vederbörliga uppgifter
och förslag från presterskap och församlingar, förbereda regle¬
ringarna: fördela inkomsterna, så att hvarje ordinarie prestman
erhölle sin, efter tidens fordringar, anständiga bergning, utbyta
tionde, offer, dagsverken m. m. mot bestämda afgifter och der¬
vid, med fästadt afseende å förut utgående församlingsbidrag,
ställa sig till efterrättelse samma författningar och stadgar, som
i 1862 års förordning åsyftas. Nämndernas sålunda uppgjorda
förslag skulle slutligen anmälas till Kongl. Maj:ts pröfning och
stadfästelse.
Långt ifrån alltså att 1862 års förordning skulle, med de
nuvarande löneregleringarnas utlöpande, upphöra att gälla samt
de äldre författningarna angående »presträttigheter» i allo komma
till gällande kraft, är det, enligt min åsigt, 1862 års förordning,
som gifver dessa författningar det lif de ännu ega, genom att
hänvisa till desamma.
30
466
Af herr Sörensson.
I förslag till lag angående reglering af presterskapets af¬
löning § 6. 1. tredje stycket heter det: »är förslag väckt om in¬
rättandet af ny kyrkoherde- eller komministerstjenst och finnes
inom den församling, der tjensteinnehafvaren skall vara bosatt,
fastighet, som vid tiden för uppgörande af lönereglering är upp¬
låten åt innehafvare af befintlig tjenst men icke vidare derför
erfordras, skall dylik fastighet anses såsom bostadsboställe för
den föreslagna tjensten.» Denna inskränkning i församlings rätt
att till bostadsboställe för kyrkoherde eller komminister få för¬
foga öfver ett åt presterskapet anslaget hemman anser jag vara
obillig och i vissa fall skola leda till onödig tunga för försam¬
lingen. I mången annexförsamling finnes ett till bostadsboställe
åt pastor mycket lämpligt hemman, hvars afkastning vid den
nya löneregleringens uppgörande ingår till presterskapets löne-
regleringsfond, och i detta fall skulle sådant hemman icke, derest
i församlingen ny kyrkoherde- eller komministerstjenst inrättas,
få användas till bostadsboställe, utan församlingen förpligtigas
att anskaffa annat bostadsboställe. Då dessa hemman, som ofta
i äldre tider varit bostadsboställen, uppenbarligen tillkommit på
samma sätt som andra boställen d. v. s. genom sammanskott af
jord eller köp af församlingen eller gåfva af enskild (jfr ofvan
sid. cxli), så synes det mig obilligt och orättvist, att en sådan
församling skulle beröfvas sin rätt till ett sådant hemman en¬
dast af det skäl, att det under föregående lönereglering ansetts
öfverflödigt för då bestämd lön och under helt andra kyrkliga
förhållanden. Jag anser derför att, närhelst ny kyrkoherde- eller
komministerstjenst inrättas i en församling, der fastighet finnes,
som utgör en presterlig aflöningstillgång, sådan fastighet i
främsta rummet må användas till bostadsboställe för den nye
tjensteinnehafvaren.
467
Af herr Wannberg.
Då jag icke kunnat biträda komitens beslut i § 3 mom. 2
och § 6 mom. 2 af förslaget till lag om kyrkofond, i hvad an-
gifna §§ och mom. röra sådana ecklesiastika hemman, som blifvit
till enkesäten anslagna, far jag deremot nedlägga reservation.
Att komitén, om än blott i fråga om presternas eventuela
rätt, upptagit dessa hemman och lägenheter under den allmänna
synpunkt, hvarunder presterskapets löningsboställen äro att be¬
trakta, och i följd deraf indragit desamma i regleringen, dertill
har komitén efter mitt förmenande saknat befogenhet och dermed
gått utöfver sitt uppdrag.
Utom det att en fullständig utredning saknas öfver hvilka
af dessa hemman, som blifvit äfven i äldsta tider för sitt nu¬
varande ändamål donerade, hvilade enkesätesinstitutionen i sin
nuvarande form på de säkraste rättsgrunder, bekräftade genom
kongl. försäkringar och, hvad Halland och Bohuslän beträffar,
på ett synnerligen kraftigt sätt till sitt framtida bestånd stad-
fastade i de fredsslut, hvarigenom dessa landskap öfvergått till
svenska kronan, en omständighet, som väl bör förläna den högsta
trygghet mot upphäfvande eller ändring af denna uråldriga
stiftelse.
468
Kong]. Maj:ts nådiga förordning angående allmänt
ordnande af presterskapets inkomster;
gifven Stockholms slott (ten 11 juli 1862.
§ I-
Presterskapets inkomster fördelas sålunda, att hvarje tjenstgörande
prestman, så vidt sig göra låter, erhåller en efter tjenstegrad, embets-
åligganden och lefnadskostnaderna i orten lämpad anständig bergning;
börande lönerna beräknas så, att det extra ordinarie presterskapet kan,
såsom hittills, af det ordinarie aflönas, samt härvid särskildt afseende
fästas derå, att på en del ställen och orter komministrar ej finnas.
§ 2.
Mom. 1. Ordnandet af presterskapets aflöning inom hvarje stift
verkställes länsvis af en nämnd, hvars ordförande Kongl. Maj:t, på för¬
slag af landshöfding och biskop, i nåder förordnar, och till hvilken nämnd
domkapitlet och länets hushållningssällskap hvartdera ega att inom eller
utom sig utse en ledamot.
Mom. 2. Tillhör ett län två eller flera stift, ega biskoparne i samt¬
liga dessa stift att med landshöfdingen i upprättandet af förslaget till
ordförande deltaga; likväl gäller detta icke i afseende på biskop, uti hvil-
kens stift allenast ett pastorat, en socken eller sockendel af länet ingår.
För hvarje del af länet, som tillhör särskildt stift, skall domkapitlet
derstädes utse en ledamot i nämnden, hvarmed dock, derest denna del
består allenast af ett eller två pastorat, bör anstå, intilldess nämndens
ordförande hos domkapitlet anmält, att lönereglering är i ordningen att
der företagas.
Uti de län, der flera än ett hushållningssällskap finnas, utser hvart¬
dera sällskapet ledamot för den del af länet, dess verksamhet omfattar.
Mom. 3. Lönereglering i pastorat, som består af två eller flera
socknar i olika län eller stift, verkställes af nämnden i det län, der mo¬
derförsamlingen är belägen, och, om moderförsamlingen tillhör flera län,
af nämnden i det, hvarest kyrkan har sitt läge.
Mom. 4. Ofvanbemälde tre ständige medlemmar i nämnden förord¬
nas hvardera för tre år; dock skall första gången genom lottning mellan
FÖRFATTNINGAR ANGÅENDE PRESTERSKAPETS INKOMSTER. 469
de af domkapitel och hushållningssällskap utsedda ledamöterna så ordnas,
att nytt val årligen behöfver ske af endast en bland nämndens ständiga
medlemmar. Denna utlottning verkställes inför Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i länet och gäller för samtliga de af domkapitel eller hushåll¬
ningssällskap förordnade ledamöter, der flera finnas, hvilka alltså, hvarje
klass för sig, samtidigt ombytas.
Mom. 5. I samma ordning, som för utseende af nämndens ordfö¬
rande och ständiga ledamöter är stadgad, böra för dem förordnas supple¬
anter, hvilka, då lönereglering skall verkställas inom församling, deraf
ordföranden eller någon bland ledamöterne är medlem, eller då desse
finnas af förfall hindrade att i nämndens förrättning deltaga, skola i deras
ställe i nämnden inträda.
Mom. 6. Nämndens ordförande och ständiga ledamöter åtnjuta rese-
och dagtraktamente för sina förrättningar till det belopp, som särskildt
varder bestämdt; och eger ordföranden att om lämpligt anslag till skrif-
biträde åt nämnden göra underdånig framställning hos Kongl. Maj:t.
Mom. 7. Vid hvarje förrättning eger församlingen, äfvensom kyrko¬
herden å egna och öfriga presterskapets i pastoratet vägnar, eller, i hän¬
delse kyrkoherde-embetetet ledigt är, kontraktsprosten att utse hvardera
en ledamot af nämnden; börande desse två tillfällige ledamöter vara inom
församlingen eller någon närbelägen socken bosatte.
§ 3.
Mom. 1. Reglering af presterskapets aflöning skall ske så fort sig
göra låter och verkställes i den ordnnig de särskilda pastoraten emellan,
som nämnden, med hufvudsakligt afseende på den tid regleringen der kan
vinna tillämpning, bestämmer.
Mom. 2. Då presterskapets löner i en församling skola regleras,
underrättar nämnden därom domkapitlet, som förordnar särskild prestman
att för detta ändamål hålla kyrkostämma med församlingen.
Sedan vid stämman tillförlitlig uppgift å de löneinkomster, hvaraf
presterskapet är i åtnjutande, blifvit lemnad af kyrkoherden eller den
tjensten förrättar, föreslår församlingen så väl aflöningsbeloppet, som dess
fördelning; hvarefter uti pastorat, som består af flera församlingar, hålles
för dem gemensam kyrkostämma för den sammanjemkning af de särskilda
förslagen, som kan finnas nödig och lämplig; dock må, om sådan sam¬
manjemkning icke godvilligt kan ske, den ena församlingen icke genom
röstpluralitet förändra den andras beslut, utan hvarje församling ega sin
särskilda röst till bibehållande eller ändring af hvad den förut å kyrko¬
stämma beslutat.
Protokollen öfver hvad vid dessa kyrkostämmor förekommit skola af
hvarje stämmas ordförande ofördröjligen till nämnden insändas.
Mom. 3. Varda till Kong! Maj:ts befallningshafvande besvär in-
gifna öfver kyrkostämmas förslag i ofvanberörda hänseenden, och gå be¬
svären derpå ut att det öfverklagade förslaget icke i laga ordning till¬
kommit, skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande genast derom lemna
underrättelse åt nämnden, hvilken icke, innan så beskaffade besvär äro
470 FÖRFATTNINGAR ANGÅENDE PRESTERSKAPETS INKOMSTER.
slutligen pröfvade, må sin förrättning inom pastoratet företaga. De besvär
åter, hvilka afse beloppet eller fördelningen af de föreslagna afgifterna,
skola af Kongl. Maj:ts befallningshafvande genast öfverlemnas till nämn¬
den, för att tagas i betraktande vid uppgörandet af dess förslag till löne¬
reglering och sedermera i sammanhang med samma förslag vidare skär¬
skådas och bedömas.
Mom. 4. Med ledning af det å kyrkostämma upprättade förslag och
efter öfvervägande af de förhallanden, som vid lönernas bestämmande,
enligt hvad i denna förordning stadgas, böra tagas i beräkning, upprättar
nämnden, hvilken bör inom pastoratet sammanträda, sitt förslag, dervid
alla presterskapets inkomster noga uppskattas och således äfven afkast-
ningen af hemman, lägenheter m. in., hvilka nämnden anser böra försam¬
lingens presterskap frångå.
Mom. 5. Vid reglering af pastors lön bör nämnden jemväl tillse,
huruvida lönerna för komminister och öfriga ordinarie prestman, der så-
dane finnas, stå till den förra uti ett billigt förhållande, och i motsatt
fall skälig jemkning dem emellan föreslå efter de grunder, nämnden eger
antaga och vid hvarje särskilt fall, så vidt möjligt är, tillämpa, samt
till Kongl. Maj:ts pröfning i sammanhang med löneregleringen anmäla.
Mom. 6. Nämnden eger ock att hos Kongl. Maj:t göra underdånig
framställning ej mindre om delning af pastorat eller inrättande af ny kom-
ministratur, der sådant, i anseende till pastoratets vidd, folkmängd eller
andra förhållanden, kan för själavårdens behöriga handhafvande vara af
behofvet påkalladt, än ock angående indragning af redan befintlig kommi-
nisterstjenst och, i förening dermed, om sammanbyggnad af kyrkor.
Mom. 7. Göres af nämnden framställning att pastorat skall delas
eller komministerstjenst inrättas eller indragas, har nämnden att afgifva
fullständigt förslag till löneregleringens verkställande så väl för det fall
att framställningen varder gillad som ock för den händelse att densamma
icke vinner nådigt bifall.
Mom. 8. Det af nämnden upprättade förslag öfverlemnas till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, som först deröfver infordrar församlingens och
löntagarnes, och, i händelse någon presterlig befattning inom pastoratet
ledig är, kontraktsprostens yttranden, vidare meddelar handlingarna till
domkapitlet samt slutligen med dess och sitt eget utlåtande ärendet till
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning anmäler.
Mom. 9. Hos vederbörande domkapitel skall nämnden anmäla hvarje
af nämnden framstäldt förslag till delning af ett pastorat eller till in¬
dragning af komministratur; och komma sådana pastorat och komministra-
turer, vid händelse af ledighet, att, intilldess förslaget blifvit pröfvadt,
endast genom tillförordnade prestman uppehållas.
§ 4.
Boställe, som afses att af löntagare bebos och brukas, skall till en
dess verkliga värde, efter afdrag för byggnadskostnaden, motsvarande in¬
komst beräknas, hvarvid afseende företrädesvis bör fästas å hvad bostället
anses kunna inbringa i arrende eller efter hälftenbruk.
FÖRFATTNINGAR ANGÅENDE PRESTERSKAPETS INKOMSTER. 471
§ 5.
Presterskapet anslagen jord, som icke utan olägenhet kan i förening
med bostadsboställe brukas, — derifrån undantagna de i vissa orter be¬
fintliga enkesäten, — utarrenderas efter de föreskrifter, som derför äro
af Kongl. Maj:t särskildt meddelade.
§ 6.
Mom. 1. All tionde, vare sig tertial-, smör-, fisk- eller kvicktionde,
utbytes mot bestämda afgifter för en tid af femtio år, räknade från den
efter löneregleringens fastställande nästinträffande första maj, oansedt till-
lämpning af regleringen ej då kan ske.
Mom. 2. Vid bestämmandet af dessa afgifter, likasom af dem, hvilka
böra utgå för bergverk, qvarnar, fabriker och andra inrättningar, har
nämnden att ställa sig till efterrättelse de för riket i allmänhet eller sär¬
skildt för vissa orter gällande författningar och stadganden, äfvensom att
fästa afseende på de af församlingen till dess presterskap förut utgående
bidrag samt de afgifter, som af öfriga pastorater inom stiftet under lik¬
artade förhållanden utgöras.
§ 7.
Påskpenningar, jura stolse, matskott, offer, dagsverken med flera
andra extra ordinarie afgifter utbytas mot vissa för samma tid och efter
samma grunder som tionde-ersättningen, till beloppet bestämda utskylder,
att utgå icke allenast af fastighetsgeare utan äfven af församlingens öfriga
invånare; börande dessa afgifter så beräknas, att all betalning till prester¬
skapet för särskilda förrättningar kan upphöra, och iakttages härvid, att
af dessa afgifter de, som hittills uteslutande betungat hemmaDsegare, varda
endast på dem, samt de, hvilka ålegat torpare och deras vederlikar, blifva
allenast på desse fördelade, hvaremot sådana, som utgått af alla försam¬
lingens ledamöter, fortfarande af dem samtlige skola utgöras, dock med
den skiljaktighet i beloppen, som föranledes deraf, att åtskilliga af ifråga¬
varande afgifter hittills icke brukat erläggas till lika högt belopp af dem,
som ega ingen eller mindre jord, som af dem hvilka ega större.
§ 8.
Mom. 1. Presterskapets löner beräknas uti persedlar och endast
till en mindre del i penningar. I Malmöhus län upptages ej annan löne-
persedel än spanmål, men i rikets öfriga län må lönen utföras i flere eller
färre af de räntepersedlar, som enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse
den 11 maj 1855, angående de i ordinarie räntan ingående persedlars
omsättning och förenkling, äro för orten bestämda; egande dock nämnden
att för hemman och lägenheter såsom hufvudsaklig löneartikel upptaga
spanmål, utan inskränkning till de sädesslag 6 § i nämnde kungörelse
bestämmer, men med iakttagande deraf att ej andra sädesslag eller per¬
sedlar ifrågakomma, än sådana, för hvilka, såsom hufvudräntepersedlar,
tioårigt medelpris är i markegångstaxan utfördt.
472 FÖRFATTNINGAR ANGÅENDE PRESTERSKAPETS INKOMSTER.
Mom. 2. Persedlarne utgå efter tioårig medelmarkegång, der ej
deras levererande till större eller mindre del in natura kan varda, med
afseende på särskilda förhållanden, af nämnden föreslaget och af Kongl.
Maj:t medgifvet, för hvilket fall nämnden äfven hör föreslå och Kongl.
Maj:t vill bestämma sättet, hvarpå levereringen skall ega rum.
§ 9-
Mom. 1. Afgifter, som af en församling till dess presterskap ut¬
göras, må ej till aflönande af annan församlings prest användas; icke
heller inkomster, hvilka tillkomma presterskapet antingen till följd af bi¬
drag utaf församlingen gemensamt, såsom då, till löneförbättring för pre¬
sterskapet, hemman och lägenheter blifvit inköpta och andra fördelar an¬
skaffade, eller ock från enskilda personers för samma ändamål gjorda
anslag och donationer.
Mom. 2. De inkomster åter, som grunda sig på statsanslag i kon¬
tanta penningar, kronotionde och hemmansräntor eller på arrenden för
de af kronan upplåtna stom-, annex- och mensal-hemman och lägenheter,
som icke äro bostadsboställen, må, i den ordning här nedan stadgas, i
händelse af befogenhet, från en till annan församling öfverflyttas eller all¬
deles indragas, det senare dock endast i de fall, att de icke äro prester¬
skapet för all framtid tillförsäkrade.
Mom. 3. Så vida för presterskapets aflöning icke vidare behöfliga
medel af den beskaffenhet, hvarom i näst föregående moment förmäles,
finnas en församling tilldelade eller ock församling för sitt presterskaps
anständiga bergning är i behof af understöd utaf dylika medel, eger
nämnden sådant hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, då Kongl. Maj:t,
efter vederbörandes hörande, vill om medlens indragning eller öfverflyt¬
tande från en församling till annan eller ock rörande anvisande af nytt
anslag yttrande meddela.
§ 10.
Mom. 1. Tillämpning af denna reglering vidtager i den mån så¬
dant, utan förnärmande af innehafvares rätt, kan ske, således, derest kon¬
vention eller förening om prästrättigheternas utgörande antingen icke är
uppgjord eller är för obestämd tid faststäld, vid först inträffande ombyte
af kyrkoherde, eller, så vida den vid regleringens fastställande varande
kyrkoherden är genom fullmagt förbunden att underkasta sig densamma,
redan med den första näst påföljande maj; men, om derförinnan faststäld
pastoraliekonvention längre tid är gällande, så snart tiden derför till¬
ändagå!*.
Mom. 2. Sådan tillämpning må ock tidigare inträda, derest en för¬
samling och dess presterskap i önskan derom sig förena, eller, vid in¬
träffande kyrkoherdeledighet, församlingen påyrkar gällande konventions
upphörande.
§ 11.
Mom. 1. För uppbörden af församlingens afgifter till presterskapet
eger den utse en eller flere personer, hvilka, mot ersättning af försam¬
FÖRFATTNINGAR ANGÅENDE PRESTERSKAPETS INKOMSTER. 473
lingen, upptaga och under dess gemensamma ansvar till presterskapet af¬
lemna och redovisa dessa afgifter.
Mom. 2. Uppbörden af de afgifter, som blifvit bestämda i penningar,
verkställes senast den 1 oktober, men af de afgifter, hvilka äro bestämda
i persedlar att utgå efter medelmarkegång, senast den 1 mars; kommande
å alla, som inom utsatt tid sina afgifter icke inbetalt, restlängd att ge¬
nast upprättas, å kyrkostämma granskas och, sedan den blifvit godkänd,
tillställas vederbörande kronofogde på landet eller under-exekutor i stad,
hvilka lemna omedelbar handräckning till resternas indrifvande.
§ 12.
I hittills vanlig ordning bestämmes minimum af det aflöningsbelopp,
som, förutom bostad och fri föda, bör vice pastorer och adjunkter till¬
erkännas, äfvensom den ersättning, hvartill de äro berättigade, då om¬
ständigheterna föranleda att bostad och föda in natura icke lämpligen
kunna ifrågakomma; hörande begge dessa belopp bestämmas i spanmål,
att utgå efter tioårig markegång.
*
Denna förordning eger icke tillämpning i afseende på Stockholms stad.
Kong!. Ma j ris nådiga kungörelse om förändrad
lydelse af § 2, inom. 1, 2 och 4, i nådiga förord¬
ningen den 11 juli 1862 angående allmänt ordnande
af presterskapets inkomster;
gifven Stockholms slott den 11 september 1863.
§ 2.
Mom. 1. Ordnandet af presterskapets aflöning inom hvarje stift
verkställes länsvis af en nämnd, hvars ordförande Kongl. Maj:t, på förslag
af landshöfding och biskop, i nåder förordnar, och till hvilken nämnd dom¬
kapitlet och länets landsting hvartdera eger att inom eller utom sig utse
en ledamot.
Mom. 2. Tillhör ett län två eller flera stift,--— — en
socken eller sockendel af länet ingår.
För hvarje del af länet, —----att lönereglering är i ord¬
ningen att der företagas.
Finnas i ett län flera än ett landsting, utser hvartdera landstinget
ledamot för den del af länet, hvilken dess verksamhet omfattar.
474 FÖRFATTNINGAR ANGÅENDE PRESTERSKAPETS INKOMSTER.
Mom. 4. Ofvanbemälde tre ständige medlemmar i nämnden för¬
ordnas hvardera för tre år; dock skall första gången genom lottning mel¬
lan de af domkapitel och landsting utsedda ledamöterna så ordnas, att
nytt val årligen behöfver ske af endast en bland nämndens ständiga med¬
lemmar. Denna utlottning verkställes inför Kongl. Maj:ts befallningshaf¬
vande i länet och gäller för samtliga de af domkapitel eller landsting
förordnade ledamöter, der flere finnas, hvilka alltså, hvarje klass för sig,
samtidigt ombytas.
Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse om förändrad
lydelse af § 11 inom. 1 i förordningen angående
allmänt ordnande af prestcrskapets inkomster
den 11 juli 1862;
gifven Stockholms slott den 19 mars 1888.
§ n-
Mom. 1. För uppbörden af församlingens afgifter till presterskapet
eger den utse en eller flere personer, hvilka, mot ersättning af försam¬
lingen, upptaga och under dess gemensamma ansvar till presterskapet af¬
lemna och redovisa dessa afgifter. Sådan uppbördsman åligger att för
upphörd af omförmälda afgifter upprätta debiterings- och uppbördslängd
äfvensom att under minst fjorton dagar före uppbörden hålla denna längd
för de afgiftsskyldige tillgänglig å tid och ort, hvilka skola tillkänna-
gifvas genom kungörelse, som från predikstolen i församlingens kyrka
uppläses.
Kongl. Majrts nådiga förordning angående ändrad
lydelse af § 11 inom. 2 i Kongl. förordningen
angående allmänt ordnande af presterskapets in¬
komster den 11 juli 1862;
gifven Stockholms slott den 28 maj 1897.
Yl OSCAR, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes
Konung, göre veterligt: att Vi, med riksdagen, funnit godt förordna,
att § 11 mom. 2 i förordningen angående allmänt ordnande af prester¬
skapets inkomster den 11 juli 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Uppbörden af de afgifter, som blifvit bestämda i penningar, verk¬
ställes senast den 1 oktober, men af de afgifter, hvilka äro bestämda i
FÖRFATTNINGAR ANGÅENDE PRESTERSKAPETS INKOMSTER. 475
persedlar att utgå efter medelmarkegångspris, senast den 1 mars; kom¬
mande å alla, som inom utsatt tid sina afgifter icke inbetalt, restlängd
att genast upprättas, å kyrkostämma granskas och, sedan den blifvit god¬
känd, tillställas vederbörande kronofogde på landet eller utmätningsman i
stad, hvilka lemna omedelbar handräckning till resternas indrifvande.
Vid indrifvandet af dessa medel galle i fråga om vederbörandes rätt
till uppbördsprovision hvad beträffande kommunalutskylder i sådant af¬
seende är eller varder bestämdt.
Kong]. Maj:ts nådiga förordning angående ordnande
af presterskapets i de territoriela församlingarna
i Stockholm aflöning;
gifven Stockholms slott den 1 november 1872.
§ I-
Presterskapets inkomster fördelas sålunda, att hvarje tjenstgörande
prestman, sa vidt sig göra låter, erhåller en efter tjenstegrad, embets-
åligganden och lefnadskostnaderna i staden lämpad anständig bergning;
börande lönerna beräknas så, att det extra ordinarie presterskapet kan,
såsom hittills, af det ordinarie aflönas.
§ 2.
Mom. 1. Ordnandet af presterskapets aflöning inom Stockholms
stads territoriela församlingar verkställes af en nämnd, hvars ordförande
Kongl. Maj:t, på förslag af öfverståthållaren och erkebiskopen, i nåder
förordnar, och till hvilken nämnd Stockholms stads konsistorium eger att
inom eller utom sig utse en och stadsfullmägtige likaledes cn ledamot.
Mom. 2. Nämndens ordförande och bemälde ständige ledamöter för¬
ordnas ^hvardera för tre ar; dock skall första gången genom lottning inför
öfverstathållare-embetet mellan de af konsistorium och stadsfullmäktige
utsedda ledamöterne så ordnas, att en af dem, som äro ordförande och
ledamöter i nämnden, kommer att årligen afgå.
Mom. 3. I samma ordning, som för utseende af nämndens ordfö¬
rande och ständige ledamöter är stadgad, böra för dem förordnas supple¬
anter, hvilka, då lönereglering skall verkställas inom församling, deraf
ordföranden eller någon bland ledamöterne är medlem, eller då dessa
finnas af förfall hindrade att i nämndens förrättning deltaga, skola i deras
ställe i nämnden inträda.
Mom. 4. Vid hvarje förrättning eger församlingen, äfvensom kyrko¬
herden, å egna och öfriga presterskapets i pastoratet vägnar, eller, i hän¬
delse kyrkoherdeembetet ledigt är, stadskonsistorium att utse hvardera en
ledamot af nämnden; börande desse två tillfällige ledamöter vara i Stock¬
holm bosatte.
476 EÖREATTNINGAR ANGÅENDE PRESTERSKAPETS INKOMSTER.
§ 3.
Mom. 1. Reglering af presterskapets aflöning skall ske så fort sig
göra låter; och eger, för sådant ändamål, stadskonsistorium att, så snart
nämndens ordförande och ständige ledamöter blifvit utsedde, förordna sär¬
skild prestman att hålla kyrkostämma med hvarje församling.
Sedan vid denna stämma tillförlitlig uppgift å de löneinkomster, af
hvilka presterskapet är i åtnjutande, blifvit lemnad af kyrkoherden eller
den, som tjensten förrättar, föreslår församlingen så väl aflöningsbeloppet
som dess fördelning.
Protokollet öfver hvad vid kyrkostämman förekommit skall af stäm¬
mans ordförande ofördröjligen till nämnden insändas.
Mom. 2. Varda till öfverståthållare-embetet besvär ingifna öfver
kyrkostämmas förslag i ofvanberörda hänseenden, och gå besvären derpå
ut, att det öfverklagade förslaget icke i laga ordning tillkommit, skall
öfverståthållare-embetet genast derom lemna underrättelse åt nämnden,
hvilken icke, innan så beskaffade besvär äro slutligen pröfvade, må sin
förrättning inom pastoratet företaga. De besvär åter, hvilka afse beloppet
eller fördelningen af de föreslagna afgifterna, skola af öfverståthållare-
embetet genast öfverlemnas till nämnden, för att tagas i betraktande vid
uppgörandet af dess förslag till lönereglering och sedermera i sammanhang
med samma förslag vidare skärskådas och bedömas.
Mom. 3. Med ledning af det å kyrkostämma upprättade förslag och
efter öfvervägande af de förhållanden, som vid lönernas bestämmande, en¬
ligt hvad i denna förordning stadgas, böra tagas i beräkning, upprättar
nämnden sitt förslag, dervid presterskapets alla inkomster och således
äfven förmånen af boställen och boställslägenheter m. m. noga uppskattas.
Mom. 5. Vid reglering af kyrkoherdes lön bör nämnden jemväl
tillse, huruvida lönerna för komministrar stå till den förra uti billigt för¬
hållande, och, i motsatt fall, skälig jemkning dem emellan föreslå efter
de grunder, nämnden eger antaga och vid hvarje särskilt fall, så vidt
möjligt är, tillämpa samt till Kongl. Maj:ts pröfning i sammanhang med
löneregleringen anmäla.
Mom. 5. Nämnden eger ock att hos Kongl. Maj:t göra underdånig
framställning ej mindre om delning af pastorat eller inrättande af ny
komministratur eller annan ordinarie presterlig befattning, der sådant, i
anseende till pastoratets vidd, folkmängd eller andra förhållanden, kan
för själavårdens behöriga handhafvande vara af behofvet påkalladt, än
ock angående indragning af redan befintlig komministerstjenst.
Mom. 6. Göres af nämnden framställning, att pastorat skall delas
eller ordinarie presterlig tjenst inrättas eller indragas, har nämnden att
afgifva fullständigt förslag till löneregleringens verkställande så väl för
det fall, att framställningen varder gillad, som ock för den händelse, att
densamma icke vinner nådigt bifall.
Mom. 7. Det af nämnden upprättade förslag öfverlemnas till öfver¬
ståthållare-embetet, som först deröfver infordrar yttranden af församlingen
och löntagarne samt, i händelse någon presterlig befattning inom pasto¬
ratet ledig är, den prestman, som till sådant yttrandes afgifvande af
FÖRFATTNINGAR ANGÅENDE PRESTERSKAPETS INKOMSTER. 477
stadskonsistorium utses, vidare meddelar handlingarna till konsistorium
samt slutligen med dess och sitt eget utlåtande ärendet till Kongl. Maj:ts
pröfning anmäler.
Mom. 8. Hos stadskonsistorium skall nämnden anmäla hvarje af
nämnden framstäldt förslag till delning af pastorat eller till indragning af
komministratur; och komma sådana pastorat och komministraturer, vid
händelse af ledighet, att, intill dess förslaget blifvit pröfvadt, endast ge¬
nom tillförordnade prestman uppehållas.
§ 4.
Mom. 1. Påskören eller påskpenningar, äfvensom jura stolm och
andra extra ordinarie afgifter utbytas mot bestämda afgifter för en tid af
femtio år, räknad från den näst efter löneregleringens fastställelse inträf¬
fande första maj, oansedt tillämpning af löneregleringen ej då kan ske.
Mom. 2. Vid bestämmande af dessa afgifter har nämnden att ställa
sig till efterrättelse gällande författningar samt taga i betraktande beloppet
af de bidrag, som af församlingen till dess presterskap förut utgått, och
hvad af öfriga församlingar i Stockholm under likartade förhållanden till
presterskapet utgöres.
§ 5-
Presterskapets löner beräknas uti spanmål, hälften råg och hälften
korn, och endast till en mindre del i penningar; skolande dock den i
spanmål beräknade lönen debiteras och utgå i penningar till det belopp,
som efter den inom Stockholms län före debiteringen senast bestämda
tioåriga medelmarkegång mot spanmålslönen svarar.
§ 6-
Mom. 1. Afgifter, som af en församling till dess presterskap utgöras,
må icke till aflönande af annan församlings prest användas; icke heller
inkomster, hvilka tillkomma presterskapet antingen till följd af bidrag utaf
församlingen gemensamt, såsom då till löneförbättring för presterskapet
hus och lägenheter blifvit inköpta och andra fördelar anskaffade, eller ock
från enskilda personers för samma ändamål gjorda anslag och donationer.
Mom. 2. De inkomster åter, som grunda sig på statsanslag i kon¬
tanta penningar eller kronotionde, må i den ordning här nedan stadgas,
i händelse af befogenhet, från en till annan församling öfverflyttas eller
alldeles indragas, det senare dock endast i det fall, att de icke äro prester¬
skapet för all framtid tillförsäkrade.
Mom. 3. Så vida för presterskapets aflöning icke vidare behöfliga
medel af den beskaffenhet, hvarom i nästföregående moment förmäles,
finnas en församling tilldelade, eller ock församling för sitt presterskaps
anständiga bergning är i behof af understöd utaf dylika medel, eger
nämnden sådant hos Kongl. Maj:t anmäla, då Kongl. Maj:t, efter veder-
börandes hörande, vill om medlens indragning eller öfverflyttande från
en församling till annan eller ock rörande anvisande af nytt anslag ytt¬
rande meddela.
478
FÖRFATTNINGAR ANGÅENDE PRESTERSKAPETS INKOMSTER.
Under förbehåll att icke någon löntagares rätt må förnärmas, skall
tillämpning af lönereglering, hvarom här ofvan är stadgadt, inträda så
snart ske kan, och således
a) — derest konvention eller förening om presträttigheternas ut¬
görande icke är uppgjord, — vid först timande ombyte af kyrkoherde, men
redan den näst efter regleringens fastställelse inträffande första maj, så
vida kyrkoherden antingen är genom fullmagt förbunden att underkasta
sig regleringen eller, i annat fall, medgifver eller påyrkar dess tillämp¬
ning, och
b) — om konvention angående presträttigheterna är gällande, —
så snart tiden derför tilländagår, eller ock tidigare, derest församling och
dess presterskap i önskan derom sig förena, eller församling påyrkar
gällande konventions upphörande antingen vid inträffande kyrkoherde¬
ledighet eller mot kyrkoherde, som är genom fullmagt förbunden att
underkasta sig reglering.
§ 8-
De stadgade afgifterna debiteras och uppbäras i sammanhang med
kronoutskylderna, enligt 40 § i förordningen angående kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863, eller på sätt
framdeles om andra kommunalafgifter kan varda bestämdt. Om verk¬
ställighet häraf föranstaltar kyrkorådet, som ock emottager dessa medel
till förvaltning och redovisning samt till vederbörande utbetalar hvad dem
tillkommer.
* *
*
Denna förordning har icke tillämpning på de icke territoriela försam¬
lingarna i Stockholm.