UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
AFGIFVET AF
DEN AF KUNGD. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ
RÖRANDE
REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.
VID
KAMMARKOLLEGIUM.
STOCKHOLM
XUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1903
INNEHÅLL.
Sid.
Historisk öfversikt........................... 1.
Begränsning af kammarkoilegii ämbetsverksamhet i följd af ändringar i
beskattningsväsendet och den kamerala lagstiftningen i öfrigt m. in. 7.
Kommitténs förslag till ytterligare begränsning af kammarkoilegii ämbets¬
verksamhet.
A. Upphörande af kammarkoilegii befattning, såsom mellaninstans,
med vissa besvärsmål....................15.
B. Öfverflyttning till de allmänna domstolarna afl vissa mål .... 31.
C. Öfverflyttning till andra förvaltningsmyndigheter af vissa kammar -
hollegii mål och ärenden.......•...........37.
Kammarkoilegii kvarstående ämbetsåligganden enligt kommitténs för¬
slag ..............*..................44.
Kommitténs förslag till förenklingar m. m. inom kammarkoilegii arbets¬
område.
A. Förenkling i formerna för besvärsmål förberedande behandling . 58.
B. Förenkling genom besvärsmåls afgörande af kammarkollegium så¬
som sista instans......................63.
C. Förenklingar i formerna för ärendenas registrering, skrifsättet
m. m................... 65.
D. Förenklingar i formerna för ärendenas föredragning och afgörande 81.
E. Utsträckning af arbetstiden..................93.
Sid.
Kommitténs förslag till villkor för åtnjutande af de med ordinarie be¬
fattning inom kammarkollegium förenade aflöningsförmåner .... 95.
Kommitténs förslag till organisation af kammarkollegium.......101.
Aflöningar och pensionsbelopp m. m..................124.
Öfvergångsförhållanden........................137.
Sammanfattning............................139.
Nuvarande stat för kammarkollegium.................147.
Kommitténs förslag till stat för kammarkollegium...........149.
Särskildt yttrande af kammarrådet K. H. A. Nehrman.........151.
Reglering af löneförhållanden m. m.
vid
kammarkollegium.
Historisk öfversikt.
Kammarkollegium är det äldsta af de centrala ämbetsverken och dess
historia går tillbaka ända till konung Gustaf Vasas dagar. Grunden till
detta ämbetsverk lades, då denna konung, troligen år 1540 eller möjligen
året därförut, för den allmänna finansförvaltningens ordnande anställde
fyra »cammerråd», hvilkas hufvudsakliga uppgift skulle vara att med bi¬
träde af »cammermesteren» eller, som han äfvenledes kallades, »öffwerste
recknemesteren» öfvervaka, att fogdarnas redovisningar i rätt tid afgåfvos,
granska desamma samt upplägga och förvara jordeböcker och »register»
öfver kronans inkomster m. m. Ärendena i räknekammaren eller kamma¬
ren, under hvilka benämningar detta ämbetsverk började sin verksamhet,
afgjordes kollegialt.
Med tiden utvidgades verksamhetsfältet och det största flertalet frå¬
gor inom finans- och näringslifvets olika områden anförtroddes detta äm¬
betsverk till utredning och afgörande. Så skulle, enligt konung Sigismunds
ordning och undervisning för kammarråden den 29 juli 1594, dessa, för¬
utom de uppdrag de redan förut erhållit, äfven behandla frågor rörande
handel, bergsbruk, tullar och kronans mynt samt hafva tillsyn öfver kro¬
nans jordagods och regalier.
Uti kammarordningen den 14 oktober 1618 föreskrefs, att rikets
räknekammare eller räkningekainmare skulle bestå af rikets skattmästare
och fem kammarråd och att dessa »sampteligen vthi Collegij wijs sköte
hafwa Inspection och disposition öfwer alle Cronones Inkompster och rän¬
tor, wisse och owisse, ordinari och extraordinär!, det ware sigh penninge-
räntor, Tuller, accijser, Spannemåhl, Fetalie, Koppar, Jern, Sölfwer, så och
Kammar-
kollega inrät¬
tande och
tidigare orga¬
nisation.
2
öfwer alt annat Cronones Indöme ehwadh nampn det hafwer». I samma
kammarordning heter det ock, bland annat, att »CammerRådet» skulle
»medh högste flijt betrachta och öfwerwäga Riksens Stat och förmögenheet;
Så och idkeligen öfwerslå huadh som wil vpgå på Hofwet, Krigzfolket,
Skepzflottan, Artolleriet och andre vthgifter; granneligen och noga öfwer-
wägandes, om alle vthgifter äre nyttige och nödige, eller om de medh
gagn äre till att föröka eller förminska; Såsom och flitigt betrachta de
fehl och brister, som vthi detta alt finnes, och på det bästa sättet boota
och bättra». Alla offentliga räkenskaper skulle ingifvas till kammaren för
att där undergå granskning. För ärendenas afgörande skulle skattmästaren
och kammarrådet tillkalla de fyra förnämsta af de i ämbetsverket anställda
kamrerarna att med dem öfverväga och rådslå. Därest emellertid vid
granskning af räkenskaperna framställdes anmärkningar, som voro »så
grofwe att the angå lijf och lefwerne, eller twijfwelachtige eller disputeras
af Fougden», hade skattmästaren och kammarråden att med sex af kamre¬
rarna sätta sig till doms, därvid dem var tillerkänd lika makt som någon
annan domare att döma öfver lif, ära och gods.
Enligt 1634 års regeringsform utgjorde räkningekammaren ett af de
fem rikskollegierna med riksskattmästaren såsom president samt med sex
bisittare, nämligen två af rikets råd, två af adel och två af de äldsta
kamrerarna; och dessa skulle alla, som hade att beställa med konungens
och kronans uppbörder och utgifter, vara underkastade att »anamma order
och göra besked».
Sedan den 3 juli 1655 gifvits en interimsinstruktion för kammar¬
kollegium, såsom verket dåmera benämndes, utfärdades den 25 maj 1694
en kungl. förordning om fördelning af göromålen kollegii ledamöter emel¬
lan. Enligt denna förordning skulle kammarkollegium bestå af ett kung¬
ligt råd, såsom president, samt ytterligare ett kungligt råd och fyra kam¬
marråd såsom ledamöter. Genom instruktion den 16 oktober 1723 före-
skrefs, att kollegiet skulle bestå af en president och fyra kammarråd. I
denna kollegiets sammansättning vidtogs sedan vid 1812 års riksdag den
ändring, att kammarrådens antal ökades till sex; och med detta antal fin¬
nas de ock upptagna i den för kollegium den 16 februari 1838 utfärdade
instruktion.
3
Helt naturligt var, att en arbetsbörda af den omfattning, som vid
slutet af 1500-talet samt början af 1600-talet hvilade å räkningekammaren, ämbetsverkets
, „ Q , ,, ..r >• ,, arbetsområde.
skulle, i mån af samhällsutvecklingens fortgång, komma att öfverstiga ett
enda verks tid och krafter.
Såsom ett centrum för vården om både drätsel och näringar arbe¬
tade verket ock blott intill 1630-talet. Då begynte den utskiftning af
större och mindre arbetsområden, som fortsatts ända iti i senare tider. 16o7
befriades verket från vården om bergs- och handelsnäringarna, för hvilka
då inrättades två nya ämbetsverk, g ener alberg sanitet eller, såsom det seder¬
mera kallades, bergskollegium äfvensom kommerskollegium. Visserligen biel
kommerskollegium 1680 återförenadt med kammarkollegium, men åtskildes
ånyo 1711.
Från kammarkollegium afsöndrades vidare 1680 statskontoret, åt hvil-
ket uppdrogs dispositionen och assignerandet af alla rikets medel, samt 1695
kammarrevisionen eller, såsom den sedermera benämndes, kamma)) ätten,
hvilken hade befattning med räkenskapernas granskning. Såsom en ut¬
brytning från kammarkollegium är äfven att beteckna, inrättandet 1824
af generaltullstyrelsen, därvid emellertid år att märka, att de åt denna sty
relse uppdragna göromål första gången långt tidigare frånskilts kammar¬
kollegium och därefter vid olika tider handhafts af skilda^ myndigheter
eller korporationer, men tidvis åter lagts under kollegium. År 1827 ställ¬
des omedelbart under Kungl. Maj:t det dittills under kammarkollegium
lydande generallandtmäterikontor et', och åren 1828 och 1829 öfverflyttades från
kammarkollegium till andra ämbetsverk karta sigillet tak ont or et och myntverket.
Enligt kung!, förordningen den 25 maj 1847 upphörde kammarkol-
legii åliggande att behandla fattigvårdsärenden. År 1849 öfverflyttades
till öfverintendentsämbetet befattningen med vård och underhall af kronans
hus och byggnader i landsorterna jämte dispositionen och redovisningen
af därtill anslagna medel. Och 1866 förlädes till den några år tidigare
inrättade skogsstyrelsen hufvud parten af de ärenden beträffande skogarna
och skogshushållningen, hvilkas handläggning dittills tillhört kammarkolle¬
gium. Slutligen öfverflyttades 1882 å den då inrättade domänstyrelsen
den förvaltning af vissa statens jordbruksegendomar, hvilken kammarkolle¬
gium haft sig anförtrodd.
Löneregleringskommitténs bet. II.
2
4
Härutöfver är att märka, att genom tid efter annan utfärdade författ¬
ningar ändringar skett i afseende å ärendens fördelning emellan särskilda
statsmyndigheter, hvilka ändringar jämväl i vissa hänseenden berört kam¬
markollegium. Särskilt må i sådant afseende nämnas kungl. förordnin¬
garna den 17 april 1828 och den 10 augusti 1877, genom hvilka å de all¬
männa domstolarna öfverflyttades en del af den domsrätt i administrativa
tvistemål, som kammarkollegium dittills utöfvat.
1 ^reglerings-" 1874 ärs kommitté för reglering af de förvaltande ämbetsverkens
kommittés för- och myndigheternas löneförhållanden föreslog i sitt den 9 juni 1875 af-
gifna betänkande angående lönereglering in. in. för kammarkollegium, att
åtskilliga detsamma då tillhörande ärenden skulle därifrån afskiljas, och
hemställde — under förutsättning af bifall såväl härtill som till förslag om
utbytande af ledamöternas ferier mot semester — att kammarrådens antal
måtte inskränkas till fem; hvarjämte kommittén äfven i öfrigt föreslog
ändringar uti kollegii organisation.
Då nämnda betänkande den 7 december 1877 föredrogs inför Kungl.
Maj:t, fann Kungl. Maj:t kommitténs förslag rörande afskiljande från kam-
markollegii ämbetsbefattning af vissa ärenden icke kunna, åtminstone för
det dåvarande, vinna godkännande. Och i det förslag till ny lönestat för
kollegium, som Kungl. Maj:t framlade vid 1879 års riksdag, bibehöllos
kammarråden vid ett antal af sex; men i afseende å den underlydande
personalen föreslogos, delvis med anslutning till hvad kommittén ifråga¬
satt, ganska genomgripande förändringar.
Kungl. Maj:ts förslag blef med vissa ändringar, som dock ej berörde
kammarrådens antal, af Riksdagen godkändt enligt skrifvelse den 19 maj
1879 (n:r 46). Och därefter utfärdades, i öfverensstämmelse med Riks¬
dagens beslut, den 14 november 1879 ny lönestat och instruktion för kam¬
markollegium, uti hvilken instruktion sedermera den 4 juni 1886 och den
20 maj 1887 vidtagits vissa förändringar.
Enligt gällande instruktion och lönestat består kammarkollegium af
Kammar-
kollegii erga- .
nisation och president och sex kammarråd, hvilka sistnämnda tillhöra den tredje all-
ämbetsbefatt- J
ning i allmän- manna lönegraden inom de centrala ämbetsverken. Hos kollegium äro
landelnstruL anställda i andra lönegraden en advokatfiskal och eu arkivarie samt i första
tion.
5
lönegraden tio notarier, en registrator och en aktuarie; hvartill komma
amanuenser, för närvarande till ett antal a.f tio.
Jämlikt § 1 i instruktionen hör i allmänhet till kollegii ämbets-
befattning:
att handlägga frågor om skattläggning å jord och därmed samman¬
hängande ämnen samt angående jorden åliggande extra ordinarie skyldig¬
heter och besvär;
att i öfrigt handhafva ärenden af kameral natur eller som angå den
allmänna hushållningen;
att hafva inseende och vård öfver den statens fasta egendom, i af¬
seende hvarå icke är annorlunda stadgadt, så ock, med vissa undantag,
öfver den till civila och kyrkliga behof anslagna jord;
samt att, i den ordning författningarna stadga eller Kungl. Maj:t
för särskilda fall föreskrifver, ombesörja ärenden, som angå förvärfvande
åt eller afhändande från staten eller allmän inrättning af äganderätt till
fastighet.
Till kollegium inkommande eller detsamma eljest tillhörande
mål och ärenden fördelas enligt nedannämnda grunder å sex rotlar,
hvardera tillhörande ett kammarråd. Vissa angifna grupper af mai och
ärenden tilldelas vissa rotlar, hvarvid, då någon grupp af mål ansetts alltför
betungande för en rotel, eu del af dem, enligt fastställd fördelning, för
längre eller kortare tid lämnas till någon annan rotel. Mål, hvilka ej
innefattas i nyssnämnda grupper, tilldelas efter de län, från hvilka
de inkomma, därför bestämda rotlar; dessa sistnämnda mål benämnas
länsmål.
Enligt kommittén tillhandakomma! uppgift rörande nu gällande för¬
delning, tillhöra:
första roteln: länsmål från Malmöhus, Kristianstads, Hallands, Blekinge
samt Göteborgs och Bohus län; mål angående jordeboksförändrings-
extrakt och skattläggningar samt angående upprättande och gransk¬
ning af nya jordeböcker;
andra roteln: länsmål från Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västman¬
lands, Örebro, Värmlands, Östergötlands och Kopparbergs län samt
mål angående markegångstaxor;
6
tredje roteln: länsmål från Skaraborgs, Älfsborgs, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar och Gottlands län; frågor om syner och ekonomiska besikt¬
ningar å domare-, landsstats- och militieboställen, som icke till
statsverket indragits; mål angående soldaters och båtsmäns lönings-
rättigheter samt rörande den till städerna och Arvika köping af
kronan donerade jord; äfvensom från de till denna rotel hörande
län sådana kommunikationsväsendet rörande mål, som eljest till¬
delats fjärde roteln;
fjärde roteln: väg- och skjutsmål, samt ärenden rörande grindar, gäst-
gifvargårdar, broar samt bro- och färjtaxor, i deri mån dessa mål
och ärenden ej tillhöra tredje roteln; äfvensom mål angående dana¬
arf ;
femte roteln: länsmål från Gäfieborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Väster¬
bottens och Norrbottens län samt flottningsmål;
sjätte roteln: mål angående folkskolelärares, fjärdingsmans och barn¬
morskas aflöning, prästrättigheter, kyrkobetjänings lönerättigheter
samt kyrko-, prästgårds- och skolhusbyggnad äfvensom mål angå¬
ende prästlöneregleringar och landsstatstjänster; kollegii ekonomi¬
mål och dess befordringsmål, såvidt de röra de till tjänstgöring
på kollegii ledamöter indelade tjänstemän; samt mål angående ord¬
nande af kyrkliga förhållanden.
Till första roteln hör dessutom tillsynen öfver arkiv- och aktuarie-
kontoren, till fjärde roteln öfverinseendet öfver advokatfiskalskontoret samt
till sjätte roteln inseendet öfver registratorskontoret. Därjämte handhafva
två af kammarråden vården om den s. k. skattkammaren och hvad där
förvaras.
Af de tio notarierna äro två anställda ä enhvar af första, andra,
tredje och femte rotlarna samt en å hvardera af fjärde och sjätte rot-
larna. A de rotlar, där två notarier finnas, har den ena i regel sig an-
förtrodt att besörja erforderliga kamerala utredningar.
7
Begränsning af kaminarkollegli ämbetsverksamhet i följd af
ändringar i beskattningsväsendet och den kamerala
lagstiftningen i öfrigt in. in.
Inom det; arbetsområde, som blifvit kammarkollegium anvisadt enligt
§ 1 i gällande instruktion och ä §§ 2—9 närmare bestämts, hafva sedermera
tid efter annan utfärdats lagbestämmelser, hvilka föranleda att vissa kolle¬
gium enligt instruktionen tillhörande grupper af mål och ärenden antingen
öfver hufvud icke vidare förekomma eller ock endast förekomma i väsentligt
mindre omfattning än tillförne; och torde äfven af de sistnämnda flera
komma att efter hand helt och hållet upphöra. Kommittén tillåter sig att
i detta afseende erinra om följande.
Enligt § 2 mom. 1—3 uti instruktionen har, i fråga om skattlägg- Gruun/sfrfJ^as
ning af jord och därmed sammanhang ägande ämnen, kollegium: instr. § 2: l-h
att hålla hand däröfver, att redan fastställd grundskatt icke i annan
än stadgad ordning förändras eller upphör, samt tillse, att sådan skatt, där
den bör äga ruin, varder åsatt;
att afgöra frågor om förmedling såväl till mantal som ränta samt
andra väckta frågor om grundskatts förändring eller upphörande; samt
att pröfva och fastställa skattläggningar samt bestämma kronotionde
med undantag för de fall, då sådant äger rum i sammanhang med af¬
vittring.
Genom lagen den 2 december 18,92 angående afskrifning af de å viss
jord hvilande grundskatter och hvad därmed äger sammanhang, förordna¬
des, att de skatter och utlagor, som, med tillämpning af bestämmelserna i
kungl. kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på viss
jord hvilande grundskatter samt § 4 i förordningen den 11 september
samma år angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som inne-
hafves under enskild äganderätt m. in., blifvit nedsatta med trettio pro-
8
cent, skulle afskrifvas under loppet af tolf år, räknadt från och med år
1893. Afskrifningen skulle äga rum i sådan ordning, att, under iakt¬
tagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i berörda kungörelse, dessa
skatter och utlagor nedsattes från och med år 1893 med tio procent af
det belopp, hvarå nedsättningen enligt kungörelsen den 5 juni 1885 be¬
räknats, samt därefter från och med hvart och ett af åren 1894, 1896,
1898, 1900 och 1902 med ytterligare tio procent af nämnda belopp, hvar¬
efter återstoden af skatterna och utlagorna skulle från och med år 1904
eftergifvas.
Uti statskontorets underdåniga skrifvelse den 11 december 1902 an¬
gående statsverkets inkomster under år 1901 och deras beräknande v id näst¬
följande statsreglering, hvilken skrifvelse tinnes i aftryck fogad vid Kungl.
Maj:ts till 1903 års riksdag framlagda proposition om statsverkets tillstånd
och behof, nämner emellertid statskontoret, att åtskilliga grundskattebelopp
icke på grund af ofvanberörda bestämmelser varit underkastade afskrifning.
Sådana grundskattebelopp äro i främsta rummet de, hvilka såsom »an¬
ordnad grundskatt» i form af »friheter» åtnjutas, och hvilka i 1903 års
riksstat beräknats till sammanlagdt 10,665 kronor samt enligt 1901 års
räkenskaper uppgått till 9,343 kronor 86 öre. Dit äro vidare att hän¬
föra hospitalens med ingången af år 1877 till statsverket indragna frälse-
räntor och andra afgälder af fast egendom, grundskatt å vissa statens ut¬
arrenderade egendomar, grundskatt, i vissa fall, af civila boställen äfvensom
skogsräntor, som utgöras för områden, hvilka i ersättning för privilegie¬
rad stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen upplåtna. Enligt
en vid statskontorets skrifvelse fogad förteckning å egendomar, för hvilka,
på grund af hvad sålunda nämnts eller af annan i förteckningen angifven
orsak, grundskatt bör utgå äfven efter 1904 års ingång, uppgick sist-
berörda grundskattebelopp till sammanlagdt 6,492 kronor 80 öre. De grund¬
skatter, som efter 1904 års ingång kunna beräknas fortfarande komma stats¬
verket till godo, uppgå alltså tillhopa till omkring 15,800 kronor årligen.
En naturlig följd af den ändrade lagstiftningen å ifrågavarande om¬
råde har blifvit, att de kammarkollegii ämbetsgöromål, hvilka i § 2 mom.
1—3 uti instruktionen omförmälas, betydligt minskats i mängd och omfatt¬
ning. Och ehuru, såsom ofvan framhållits, äfven efter år 1903 grundskatt
9
kommer att i eu del fall utgå, äro dessa fall uppenbarligen sådana, att de
däraf möjligen föranledda frågor icke kunna äga någon betydelse vid be¬
dömandet af kollega arbetsbörda för framtiden.
Den inskränkning, som sålunda redan ägt rum och än ytterligare är inuti-. § ft: 2 c, d.
att förvänta i antalet ämbetsärenden af ifrågavarande slag, medför äfven
en motsvarande inskränkning i omfattningen af de uppgifter å inträffade
förändringar med grundskatter å jord, som, enligt § 9 mom. 2 c) och d),
skola af kammarkollegium årligen tillställas statskontoret och kammarrätten.
£3 t)
Uti § 3 inom. 1 a)—c) i instruktionen har åt kammarkollegium indelningsverkets
uppdragits att pröfva och afgöra ärenden: T “PP orande-
110 ‘ ° _ _ _ Instr. § 3: 1 a—c
om skyldigheten till rustning eller rotering samt om indelning därtill;
om åsättande af rotering, då fråga endast är om spridda hemman
och lägenheter; börande dock kollegii beslut härom underställas Kungl.
Maj:ts pröfning;
om rotejämkning och roteutbyten vid soldat- och båtsmanshållet
samt om ryttare-, soldat- och båtsmanstorps anläggning eller flyttning från
ett till annat hemman i rusthållet eller roten.
1 skrifvelse till Kungl. Maj:t den 2 juni 1901 (n:r 120) anmälde
Riksdagen, att densamma för sin del antagit ny härordning och beträffande
öfvergången till denna härordning beslutat, bland annat, att den rust- och
rotehållarna vid de indelta truppförbanden åliggande skyldighet att hålla
karl samt den rusthållarna vid de indelta kavalleriregementena åliggande
skyldighet att hålla häst skulle i män af dåvarande manskaps och rusthålls-
hästars afgång upphöra från och med år 1902, äfvensom att från och med
år 1904 indelningsverket i sin helhet skulle, så fort ske kan, upphöra.
Detta Riksdagens beslut blef den 14 juni 1901 af Kungl. Maj:t god¬
känd!; hvarefter den 29 november 1901 utfärdades kungl. kungörelse med
föreskrifter i fråga om indelningsverkets upphörande m. m. I denna kun¬
görelse stadgas, bland annat, att rusthåll och rotar, som vid början af år
1904 äro eller därefter blifva helt eller delvis vakanta och till statsverket
erlägga vakansafgift, skola, de den 1 januari 1904 vakanta genast och de,
hvilka sedermera blifva vakanta, från och med månaden näst därefter vara
befriade från de af rustnings- och roteringsbesväret, i den del vakansen
10
omfattar, sig härledande förpliktelser, samt att åtgärder för åsättande af
rotering efter kungörelsens utfärdande icke skola vidtagas.
Sådana ärenden, som i § 3 mom. 1 b) i kammarkollegii instruk¬
tion upptagas, kunna således ej vidare förekomma. Och jämväl de ärenden,
hvilkas pröfning och afgörande enligt nämnda mom. a) och c) upp-
dragits åt kollegium, kunna, genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens här
ofvan åberopade beslut rörande indelningsverkets upphörande, i det hela
anses tillhöra det förgångna. Visserligen kommer, i följd däraf att rust¬
nings- och roteringsskyldigheten upphör först i mån af inträffande vakans,
sådan skyldighet att ännu någon tid för en del rusthåll och rotar kvarstå.
Men, äfven om på grund häraf skulle framdeles i enstaka fall förekomma
någon fråga i nu omhandlade stycke, som det tillhör kollegium att
handlägga, kan sådant dock icke vara af någon betydelse för bedömandet
af dess framtida behof af arbetskrafter.
Instr. § fi: 4d.e. I följd af ofvan omförmälda beslut om indelningsverkets upphörande
hafva de i § 3 mom. 4 d) och e) meddelade föreskrifter om åliggande för
kammarkollegium att till Kungl. Maj:t afgifva utlåtanden, gemensamt med
armé förvaltning en i allmänna frågor rörande indelnings- och roteringsverket
för armén, i tvister om ryttare- och soldattorps byggande, underhållande
och skötsel samt syner därå äfvensom om ryttares och soldaters lön eller
annan rättighet, samt gemensamt med marinförvaltningen om enahanda
frågor, hvad båtsrnanshållet angår, redan till väsentlig del förlorat sin be¬
tydelse för att, i den mån återstoderna af indelningsverket försvinna, komma
att helt och hållet sakna tillämplighet. Visserligen skall för bestämmande
af värdet, från början af år 1910, af då ännu kvarstående rustnings- och
roteringsbesvär ny uppskattning äga rum; men i den man denna uppskatt¬
ning kan komma att föranleda något arbete för kammarkollegium, bör
detta i allt fall blifva af alltför obetydlig och tillfällig beskaffenhet för att
här behöfva tagas i beräkning.
Instr. §9: Sa, b. I mån af indelningsverkets upphörande kommer ock hvad i § 9 mom.
2 a) och b) stadgas om skyldighet för kammarkollegium att årligen för det
föregående året meddela uppgift, till arméförvaltningen å de af kollegium
beslutade förändringar i roteringsverket för knektehållet och till marinför¬
valtningen i enahanda afseende för båtsrnanshållet, att förlora sin betydelse.
11
Den kammarkollegium enligt § 2 mom. 5 åliggande skyldighet att inströ 2:5.
gemensamt med arméförvaltningen bestämma arliga riksmarkegangspriset a
den indelta soldatens munderingspersedlar har redan från och med år 1889
upphört, på grund af kungl. bref den 25 januari samma år (arméförvalt¬
ningens å intendentsdepartementet kungörelse den 22 februari 1889).
Genom mom. 2 af § 5 i instruktionen, sådan denna paragraf lyder indr^ning^
enligt kungl. kungörelsen den 20 maj 1887, är åt kammarkollegium upp- domare- och
draget att hålla hand däröfver, att enligt gifna föreskrifter syner och be- boställen.
siktningar å militie- samt domare- och landsstatsboställen förrättas och instr. § 5.2.
föreskrifna uppgifter däröfver till kollegium insändas, samt vidtaga de åtgärder
till bevakande af kronans rätt, som i anledning af verkställd syn eller
besiktning må erfordras.
Redan den 9 oktober 1849 hade emellertid förordnats om indragning
till statsverket af de åt lagmän anvisade boställen, i man af dåvarande
hosta 11 sinnehafvares afgång från tjänsten. Och den 5 juni 1874 förordnade
Kungl. Maj:t, med biträdande af Riksdagens beslut, i sammanhang med
fastställande af ny reglering utaf häradshöfdingarnas löneförmåner, att alla
till häradshöfdingar anslagna boställen skulle till statsverket indragas den
14 mars 1876, dock med iakttagande af vissa bestämmelser rörande rätt
för dåvarande indelningshafvare att fortfarande innehafva sina boställen.
Enligt meddelad upplysning äro samtliga domareboställen numera till
statsverket indragna.
Hvad angår militieboställena, hafva dessa jämväl numera blifvit in¬
dragna. I anledning af Riksdagens år 1875 fattade beslut om öfverläm-
nande till statsverket af indelta arméns afton ingstillgångar, förordnade
nämligen Kungl. Maj:t den 15 december 1876, att samtliga dessa aflönings¬
tillgångar, med undantag af då ännu disponerade bostadsbostallen och
vakanta rotar, skulle år 1878 öfverlämnas till statsverket, samt att vården
och tillsynen äfven af de boställen, som tills vidare för armebefälets af¬
löning disponerades, skulle öfvertagas af de myndigheter, Indika hade sig
anförtrodd vården om statsverkets fasta egendom i allmänhet. Enligt hvad
kommittén inhämtat, är numera militieboställenas indragning till statsverket
i det allra närmaste genomförd, så att allenast tre lära återstå.
Löneregleringshommitténs bet. II. °
12
Beträffande landsstatsboställen har, i fråga om de tidigare åt lands-
höfdingarna anslagna boställen, genom kungl. brefvet den 28 november
1871 förordnats, bland annat, att, i den män sådant lämpligen, utan för¬
närmande af någons lagliga rätt, kunde ske, alla till landshöfdingeindel-
ningarna hörande boställsjordar och andra lägenheter, med undantag endast
af de till länsresidensen hörande trädgårdar och parkanläggningar, skulle,
där sådant icke redan skett, utarrenderas samt arrendeafgifterna slutligen
redovisas och ingå till landshöfdingelöneregleringsfonden. Denna fond
indrogs sedermera med ingången af år 1885 till statsverket, hvarmed ock
nämnda boställsjordar och lägenheter återgingo till statsverkets disposi¬
tion. Hvad beträffar landshöfdingeresidensen med därtill hörande trädgårdar
och parkanläggningar, stå dessa under öfverintendentsämbetets tillsyn.
I samband med fastställande den 31 maj 1878 af ny stat för vissa
tjänstemän och betjänte vid landsstaten, förordnade Kungl. Maj:t att, till
följd af nämnda lönereglering, alla till landssekreterare, land skam rerare och
kronofogdar anslagna boställen eller löningsjordar skulle, efter tillgodo-
njuten fardagsrätt, den 14 mars 1881 till statsverket indragas, med för¬
behåll dock för dåvarande indelningshafvare, som sådant önskade, att på
vissa villkor fortfarande åtnjuta boställe eller löningsjord.
Hvad beträffar häradsskrifvare, föreskref Kungl. Maj:t den 28 maj
1880, i sammanhang med fastställande för dem af ny Jönestat, att alla till
häradsskrifvare anslagna boställen eller’ löningsjordar skulle till statsverket
indragas den 14 mars 1888, dock med enahanda rätt för indelningshafvare
till fortsatt åtnjutande af boställe eller löningsjord, som, enligt hvad ofvan
nämnts, medgifvits landssekreterare, m. fl.
Vidare förordnade Kungl. Maj:t den 22 juni 1883, i sammanhang
med fastställande af stat för landträntmästare, att de vissa af dessa tjänste¬
män tilldelade löningsjordar skulle i och med löneregleringen, efter till—
godonjuten fardagsrätt, till statsverket indragas den 14 mars 1886, med
liknande förbehåll emellertid om rätt för dåvarande indelningshafvare att
fortfarande såsom löneförmån åtnjuta dylik lägenhet.
I enlighet med dessa bestämmelser hafva de ofvan omnämnda lands¬
statstjånstemån förut tillagda boställen och löningsjordar numera, med un¬
dantag för några få kronofogdeboställen, återfallit till statsverket.
13
Hvad slutligen angår de tidigare åt fjärdingsman anslagna boställen,
meddelades redan genom kungl. bref den 11 oktober 1843 föreskrift därom,
att dessa boställen skulle, i den mån de blefvo lediga och icke användes
för andra behof, förvaltas i likhet med annan under kronans omedelbara
disposition stående jordegendom; och äro äfven samtliga dessa boställen till
statsverket indragna.
Jämväl efter indragningen bibehöll kammarkollegium ännu till och
med år 1882 vården om boställena, och för den centralstyrelse öfver kronans
domäner, som var åt kollegium uppdragen, inrättades, jämlikt Kungl. Maj:ts
skrifvelse den 9 november 1877, en särskild »afdelning för domänförvalt¬
ningen» inom kollegium; men, efter det domänstyrelsen med 1883 års ingång
-träd! i verksamhet, har kammarkollegii befattning med de indragna bo¬
ställena upphört.
Af samtliga de boställen, om hvilka i § 5 mom. 2 i instruktionen
förmärs, lyda numera under kollegii vård och inseende allenast några få
militie- och kronofogdeboställen samt de åt kronolänsmän anslagna bostäl¬
len. De kollegium enligt nämnda moment tillhörande åligganden hafva
sålunda sedan tiden för utfärdandet af kollegii nu gällande instruktion
till omfattningen väsentligen inskränkts, likasom af minskningen i antalet
under kollegii vård stående boställen naturligen jämväl följt en inskränk¬
ning i de kollegium enligt åtskilliga andra moment i § 5 tillkommande
ämbetsgöromål.
Enligt § 2 mom. 6 i instruktionen är åt kammarkollegium uppdra- ^jeors/“g:
get att afgöra frågor angående skyldigheten eller sättet att utgöra kronan heten eller
förbehållna, indelta eller eljest till allmänt behof anslagna räntor och utgöra
. , kronan förbe-
tionde. hållna räntor
Redan före nämnda instruktions utfärdande hade afgörandet af ären- m-
den rörande skyldigheten och sättet att utgöra indelta hemmansräntor ochlnstr- §3:6-
tionde, i följd af räntornas och kronotiondens omsättning och indragning
till statsverket enligt kungl. förordningen den 23 juli 1869, upphört. Och
om än kan tänkas, att af de frågor i öfrig!, hvilka i nämnda moment om-
förmälas, några kunna framdeles förekomma, lärer sådant ej annat än un¬
dantagsvis komma att äga rum.
14
Uti § 2 inom. 7 c) är föreskrifvet, att kollegium har att pröfva och af-
Besrärsmål angå¬
ende stadgadt ar- . o ■ ^ j.
bete till kungsgård göra, besvär angående stadgadt arbete till kungsgård och dess behöriga ut-
Instr §2- 7c °d-ande’ da arbetsskyldigheten icke på köpe- eller arrendekontrakt beror;
’ börande frågor om sådan skyldighets upphörande mot ersättning under¬
ställas Kungl. Maj:ts pröfning.
Genom kungl. förordningen den 15 juni 1883 har föreskriftvits, att arbets¬
dier hofveriskyldighet, som från vissa hemman och lägenheter, hvilka voro
af skattenatur eller innehades med stadgad åborätt, ännu utgjordes in na¬
tura till vissa kronans egendomar i Skåne, skulle upphöra mot åläggande
af viss afgäld. Den 11 september 1885 har därefter förordnats, bland an¬
nat, att den rätt till arbete eller hofveri, som på grund af skattebref ännu
utgjordes till ägare af skattesåld kronoegendom från hemman och lägen¬
heter, hvilka ej hörde till egendomen, skulle, i mån som vederbörande
ägare därom framställde anbud, på vissa villkor för statsverkets räkning
inlösas, äfvensom att sålunda inlöst arbets- eller hofveriskyldighet skulle
upphöra, och afgäld i stället åsättas. I följd af dessa bestämmelser torde
ifrågavarande stadgande i kollegii instruktion icke numera hafva någon
vidare tillämpning.
Begränsning i Jämväl åtskilliga andra kollegium enligt dess instruktion till-
istr°§T: 4. hörande åligganden hafva, i följd af ändrade förhållanden, helt eller
till det väsentligaste förlorat sin betydelse. Så torde stadgandet i § 2'
mom. 4 om åliggande för kammarkollegium att, gemensamt med kommers¬
kollegium, bestämma rekognitionsafgiften för grufveskogar ej vidare komma
§ 4: 3 a. i tillämpning. Och likaså lärer stadgandet i § 4 mom. 3 a), enligt hvilket
det tillhör kammarkollegium att till Kungl. Maj:t afgifva underdåniga ut¬
låtanden angående säteri-, rå och rörs-, insockne- samt öfriga frälsefrihe-
ters flyttning äfvensom om återvinning af indragna eller bortmistade sä¬
teri-, rå och rörs- samt insockne-frälsefriheter, numera icke äga någon
praktisk betydelse. Under åren 1900—1902 har något utlåtande i sådant
ämne ej af kollegium afgifvits.
15
Kommitténs förslag till ytterligare begränsning af kammar-
kollegii ämbetsverksamhet.
A. Upphörande af kammarkollegii befattning, såsom mellaninstans,
med vissa besvärsmål.
Redan den år 1819 tillsatta kommittén för styrelseverkens omorga¬
nisation yttrade i sitt den 29 juni 1822 afgifna betänkande, bland annat,
att all befattning med näringarna helt och hållet borde från kollegierna
skiljas, samt följaktligen alla sådana till näringarna, allmänna hushållnin¬
gen och inre ordningen hörande frågor, hvilka i förvaltningsväg pröfvades
och afgjordes, antingen de skulle Konungen underställas eller från dess be¬
fallningshafvande genom besvär fullföljas, direkt borde hos Konungen ge¬
nom vederbörande departement få anmälas; och kommittén föreslog i en¬
lighet härmed särskildt upphörande af kammarkollegii befattning såsom
andra instans med åtskilliga slag af besvärsmål, ibland hvilka voro mål
om allmänna skyldigheters åläggande, såsom skjuts- och vägmål in. fl.
Det vid 1823 års riksdag för behandling af frågan om styrelseverkens
reglering tillsatta särskilda utskottet gillade också denna uppfattning samt
uteslöt i sitt förslag till styrelseverkens organisation dessa mål från dem,
som borde af kammarkollegium handläggas.
Förslagen i detta hänseende ledde emellertid icke till någon påföljd.
Men frågan upptogs ånyo af den år 1858 tillsatta kommittén för förändrad
organisation af rikets styrelseverk och förvaltningsmyndigheter, hvilken
kommitté tillstyrkte, att mål, som hörde till den inre ordningen och hus-
16
hållningen i landet, måtte genom besvär öfver länsstyrelsernas utslag full¬
följas omedelbarligen hos Kungl. Maj:t, samt att, för den händelse detta
vunne nådigt bifall, kammarkollegium måtte befrias från åliggandet att i
besvärsväg pröfva och afgöra vissa i åtta särskilda punkter uppräknade
ärenden, däribland frågor om anläggning, indragning eller förändring af
allmänna vägar m. m. samt om gästgifverier och skjutsskyldighet, då dessa
frågor rörde landet äfvensom städerna och landet gemensamt.
Då tjänstemännens löner, oberoende af frågan om styrelse- och för¬
valtningsverkens omorganisation, i allmänhet blefvo vid 1856—1858 årens
riksdag provisoriskt samt vid 1859—1860 årens riksdag definitivt regle¬
rade, kom icke heller 1858 års kommittés hemställan, hvaröfver emellertid
kammarkollegii utlåtande inhämtats, att i förevarande afseende föranleda
till någon åtgärd.
An en gång upptogs frågan, nämligen af 1874 års lönereglerings-
kommitté uti dess den 9 juni 1875 afgifna betänkande och förslag angå¬
ende lönereglering m. in. för kammarkollegium. Kommittén åberopade så¬
som skäl härför, hvad redan 1819 och 1858 årens kommittéer anfört där¬
om, att ofvan antydda mål hufvudsakligen berodde på kännedom af lokala
förhållanden och för sitt afgörande erfordrade sådana upplysningar och
underrättelser om landets tillstånd, som svårligen annat än genom lokal-
auktoriteterna säkert kunde erhållas, samt att det föreskrifna sättet för
behandlingen af ärenden, som hörde till inre ordningen och hushållningen
i landet, stundom medförde betydliga kostnader för kommuner och en¬
skilda, för hvilka det jämväl mången gång kunde vara af vikt, att dessa
mål skyndsamt afgjordes. Och ansåg sig kommittén höra så mycket hellre
förnya berörda förslag, som af väg- och skjutsmålen, hvilka betydligt ökade
arbetet hos kammarkollegium, »flertalet i allt fall fullföljdes hos Kungl.
Maj:t», samt det hinder, som förut mött för målens upptagande direkt i
civildepartementet, dåmera torde blifvit i väsentlig mån undanröjdt genom
inrättandet af byråer under departementet. Kommittén hemställde därför,
att. kammarkollegii befattning med följande ärenden måtte upphöra, näm¬
ligen :
frågor om anläggning, indragning eller förändring af lands-, härads-
oc.h sockne- eller andra allmänna vägar, såsom emellan segelleder, båtleder
17
och farleder in. in., af broar och färjor därå samt sättet och fördelningen
till deras underhållande sommar- och vintertiden å landet, äfvensom a stä¬
dernas ägor, då frågan äfven rörde landet;
frågor om gästgifvargårdars inrättning, indragning eller flyttning;
om rättigheten och skyldigheten att gästgifveri emottaga; om skyldigheten
till utgörande af håll- och reservskjuts, kungs- och kronoskjuts; samt om
regleringen däraf och af skjutsningsskyldigheten i allmänhet å landet, äf¬
vensom i städerna, då frågan äfven rörde landet;
frågor om flott- och farleder i sjöar och strömmar, sättet och vill¬
koren för deras begagnande, med undantag af ersättningars bestämmande
till vederbörande för däraf liden skada och förfång, hvilket på domstols
pröfning berodde;
tvister om strömrensningar och vederbörandes skyldighet att därtill
bidraga;
tvister och beslut rörande sättet för laxfiskets begagnande i ström¬
mar för ynglets fredande, jämte hvad kollegium beträffande fisket i öfrigt
ålåg på grund af fiskeristadgan den 29 juni 1852; samt
frågor om tillstånd till s. k. kyrkostugors uppförande och köps af¬
silande därom i Väster- och Norrbottens län, med hvad mera till ordnin¬
gens befrämjande vid dem var förordnadt och i administrativ väg borde
behandlas.
Öfver detta förslag afgaf kammarkollegium den 11 oktober 1875
infordradt underdånigt utlåtande, hvari bifall till förslaget afstyrktes i de
flesta punkter. Därvid åberopade kollegium till en början hvad redan i
dess yttrande öfver 1858 års kommittés enahanda förslag framhållits, å ena
sidan, att, äfven om det vore säkert — hvilket likväl vore högst tvifvel¬
aktigt — att målen genom det föreslagna nya behandlingssättet bragtes
skyndsammare till slut, det likväl icke var skyndsamheten i ett ärendes
afgörande, som i första rummet borde eftersträfvas, utan ett rättvist slut,
grundadt på föregående fullständig utredning och mångsidigt skärskådande,
hvilket ena och andra icke kunde i allmänhet förväntas hos en länsstyrelse
med hänsikt till de förhållanden, hvarunder den arbetade, men väl hos
kollegium, och, å den andra sidan, att, likasom det uti justitieärenden i
allmänhet fanns en instans emellan underrätten och högsta domstolen, en
18
slik mellaninstans äfven borde finnas i administrativa ärenden, hvaraf för¬
delen vore uppenbar icke blott däruti, att mångfaldiga ärenden icke komme
att till Kungl. Maj:t vidare fullföljas, utan ock däruti att, när sådan full¬
följd ägde rum, målet förekomme till pröfning hos Kungl. Maj:t i ett vida
fullständigare skick, än annars skulle i allmänhet vara förhållandet. Samma
skal till afstyrkande af detta förslag, yttrade kollegium vidare, förelågo allt
fortfarande, åtminstone så länge civildepartementet var öfverhopadt af ären¬
den och ej en »regeringsrätt» eller annan myndighet fanns, som med Kung].
Maj:ts höga rätt afgjorde de under Kungl. Maj:ts pröfning dragna besvärsmålen.
Dessa erinringar gällde i främsta rummet kommitténs förslag be¬
träffande väg- och skjutsmålen. Hvad angick mål rörande flott- och far¬
leder samt tvister om strömrensningar, framhölls, att förslag till ny lagstift¬
ning rörande dessa frågor då förelåg, i sammanhang hvarmed den af kom¬
mittén väckta frågan syntes böra blifva föremål för Kung]. Maj:ts pröfning.
Fiskerimålens fullföljd direkt hos Kungl. Maj:t var redan i ett tidigare af-
gifvet utlåtande af kollegium tillstyrkt, och hvad beträffade målen an¬
gående tillstånd till s. k. kyrkostugors uppförande m. m. kunde dessa,
Indika voro jämförelsevis få, utan olägenhet från Konungens befallnings¬
hafvande fullföljas hos Kungl. Maj:t i ecklesiastikdepartementet.
T. f. presidenten, sedermera landshöfdingén P. A. Bergström var
emellertid af delvis skiljaktig mening. Han ansåg nämligen giltiga teore¬
tiska skäl icke vara att anföra mot väg- och skjutsmålens fullföljande
omedelbart hos Kungl. Maj:t, helst redan förut likartade, af länsstyrelserna
afgjorda mål, Indika uteslutande rörde städerna, genom besvär drogos un¬
der Kungl. Maj:ts omedelbara pröfning. Men han afstyrkte äfven för sin
del kommitténs förslag i detta stycke, med afseende förnämligast därå att
förslaget gick i motsatt riktning mot det berättigade sträfvandet att, så
vidt och så mycket sig göra lät, befria högsta regeringsmakten från be¬
fattning med s. k. administrativa besvärsmål. Så länge kammarkollegium
kvarstod såsom mellaninstans, undgick regeringen pröfning af det icke
obetydliga antal dylika mål, hvari parterna åtnöjdes med kollegii beslut.
Därest, såsom antagligt var, kammarkollegii utlåtande ganska ofta komme
att i dylika mål infordras, skulle i allt fall dess tid och arbetskrafter fort¬
farande komma att för dessa mål i hög grad tagas i anspråk.
19
En helt och hållet afvikande åsikt i denna del uttalades af kammar¬
rådet S. Borgström, hvilken ansåg väg- och skjutsmålen böra frångå kam¬
markollegium och från lokalmyndigheterna fullföljas omedelbart hos Kungl.
Maj:t. Så borde emellertid, enligt kammarrådet Borgströms åsikt, äfven ske
med mål rörande deltagande i nybyggnad eller reparation af kyrka å
landet samt i de städer, där bidrag därtill från landet erhölls, äfvensom
af skolhus å landet, stället för dessa byggnaders uppförande och byggna¬
dernas beskaffenhet in. m. Såsom skäl för sistberörda mening anförde
han, att dylika ärenden, hvilka till största delen tillhörde kyrkostämmas
handläggning, enligt § 2 i kungl. förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, stundom behandlades å kyrko¬
stämma i sammanhang med andra, kyrka eller skola rörande angelägen¬
heter, med hvilka kollegium icke tillkom eller borde tillkomma någon
befattning. Besvär öfver kyrkostämmas beslut i ärenden af sådan blandad
beskaffenhet ägde, enligt § 41 af sagda förordning, Konungens befallnings¬
hafvande och domkapitlet att gemensamt pröfva. Ingen kunde emellertid
påstå, att det vore lämpligt, att sådana ärenden från dessa myndigheter
fullföljdes, för så vidt de angingo kyrko- och skolhusbyggnad, hos kolle¬
gium, men i öfrig!, likasom kommunala mål i allmänhet, hos Kungl. Maj:t.
Vid föredragning inför Konungen i statsrådet den 7 december 1877
af kommitténs ifrågavarande betänkande och förslag framhöll chefen för
finansdepartementet att, hvad angick det första af kommittén anförda skälet
för den ifrågasatta öfverflyttningen eller att kammarkollegium i allmänhet
hade svårt att ägna ifrågavarande mål en på verklig sakkännedom grundad
pröfning, uppenbart var, att — hvilken sanning detta skäl än kunde inne¬
hålla, och hvad det än i öfrig! kunde bevisa -— det icke kunde gälla så¬
som grund för nämnda ärendens hänvisande till ett statsdepartement. Ty
detta, såsom själft en centralmyndighet, kunde ej åt målen gifva annan
utredning, än som lämnades i kollegium.
Med bifogande af uppgift å det antal besvärsmål i ofvannämnda
kommunikationsväsendet rörande frågor, som under året 1876 inkommit
till kammarkollegium och till civildepartementet, och med framhållande
att af denna uppgift framginge, att icke fullt tredjedelen af dessa besvärs¬
mål syntes genom besvär anhängiggöras hos Kungl. Maj:t, erinrade de-
Lönereglering skommitténs bet. II. 4
20
paltementschef en därjämte, att de mål, som i besvärsväg inkommo till
Kung!. Maj:t, redan i kollegium undergått en utredning, som betydligt
underlättade deras handläggning i departementet. Det betydligt ökade
arbete i kammarkollegium, som dessa mål där förorsakade, komme att
genom deras öfverflyttning i stället falla på departementet. Förändringen
skulle alltså i själfva verket icke innebära något annat, än att den kammar-
rådsbefattning, som hufvudsakligen var afsedd för dessa ärendens haud-
läggning, blefve jämte nödig kanslibetjäning Överflyttad till civildeparte¬
mentet såsom byråchefstjänst. Minskningen i kostnad blefve därför på det
hela icke nämnvärd.
Hvad vidare angick kommitténs förmenande, att den nya byråindel¬
ningen i departementen borde hafva undanröjt de hinder, som förut
kunnat finnas för besvärsmålens hänvisning omedelbart till Kungl. Maj:t,
hade, enligt departementschefens uppfattning, kommittén förbisett, att denna
indelning icke ensamt för sig kunnat borttaga dessa hinder. Ty hinder låg
icke i arbetsordningen inom vederbörande departement, utan i sättet och
formen för regeringsärendenas handläggning i statsrådet och inför Konungen, i
ty att hvarje till Kungl. Maj:t inkommande ärende skulle afgöras af Konungen
i statsrådet under gemensam ansvarighet åt samtliga närvarande statsråd.
För en behandling under dessa tunga former var det dåvarande antalet
regeringsmål redan allt för stort. Ett ändamålsenligt reformarbete måste
därför syfta icke till ökande, utan till förminskande af de dåvarande
regeringsärendenas antal. Departementschefen slutade med att tillstyrka
Kungl. Maj:t att förklara kommitténs hemställan om upphörande åt kam-
markollegii befattning med de kommunikationsväsendet in. in. rörande be-
svärsmålen för det dåvarande icke böra läggas till grund för beräkningen
af den inom detta ämbetsverk behöfiiga tjänstemannapersonal. Och blef
denna hemställan, i hvilken statsrådets öfriga ledamöter instämde, af
Konungen bifallen.
Härigenom förföll frågan äfven denna gång och har sedermera icke i
sin helhet varit föremål för behandling. Genom kungl. förordningen den 24
november 1876 hade emellertid förordnats, att besvär öfver Konungens befall-
ningshafvandes utslag i frågor om fiskes utöfvande skulle fullföljas omedel¬
bart hos Kungl. Maj:t, hvarest de numera handläggas i jordbruksdeparte-
21
mentet. I öfrigt tillhöra samtliga ofvan anförda besvärsmål, enligt ännu
gällande instruktion för kammarkollegium, detta ämbetsverk att såsom
andra instans pröfva och afgöra.
Kommittén har funnit nödigt att utförligt redogöra för denna frågas
föregående behandling, emedan densamma, enligt kommitténs uppfattning,
är af den stora betydelse med afseende å förenkling af förvaltningen och
särskild! för kammarkollegii organisation, att den bör af kommittén ånyo
upptagas till skärskådande.
Det är till en början uppenbart, att, med afseende å alla dem af
dessa mål, hvilka från kollegium dragas under Kungl. Maj:ts pröfning, —
och dessa torde i allmänhet vara de mera invecklade — härigenom
föranledes en i viss mån dubbel behandling hos öfverinstanserna, samt till
följd däraf också kräfves mera arbetskraft, än om de endast skulle genom¬
löpa en öfverinstans. Utom det att på båda hållen särskilda föredragande
måste genomgå och studera sig in i samma mål, i hvilket afseende det
arbete, som af den första nedlagts, endast till någon del kan bespara ar¬
betet för den andra, måste en hel del mera mekaniskt arbete, registrering,
kommunikation in. m. utföras två gånger, hvilket jämväl tager tjänste¬
mäns, låt vara af lägre grad, tid och krafter i anspråk. En sådan anord¬
ning synes kunna försvaras, endast om ur målens egen beskaffenhet eller
rättssäkerhetens kraf det befinnes angeläget att bereda tillgång till en dy¬
lik upprepad pröfning. Vidare bör ej heller förbises, att, i den mån dessa
mål beröra de enskilda samhällsmedlemmarnas rätt och intressen, det för
dessa måste vara af stor betydelse, att målen icke i afgörande! uppehållas.
Borttagandet af mellaninstansen skulle äfven med hänsyn härtill vara önsk¬
värd! såsom ledande till minskad tidsutdräkt och kostnad för de rättsökande.
De mål, om hvilkas afskiljande från kollegium såsom andra instans
fråga varit vackt eller ytterligare kan väckas, äro emellertid af något
olika beskaffenhet. Det synes därför nödigt att särskild!, behandla de
skilda grupperna af desamma.
Den största och viktigaste gruppen utgöres af de mål, som röra Besvärsmål rörande
kommunikationsväsendet i vidsträckt bemärkelse, vägar, gästgifverier, skjuts- °m™äsentJet."
ning samt flott- och farleder. Med afseende å alla dessa mål har underInstr- | |
22
denna frågas föregående behandling framhållits, att desamma icke till följd
af sin beskaffenhet mer än andra liknande mål — t. ex. sådana väg-
och skjutsmål, som röra uteslutande städerna, — påkalla pröfning i en
andra instans, innan de komma till den högsta.
Sedan förslaget om deras afskiljande från kammarkollegium sist
föielåg, har detta förhållande blifvit än påtagligare genom den nya lag¬
stiftning, som rörande dessa ärenden kommit till stånd. I sådant hänse¬
ende må erinras, att gästgifveri- och skjutsväsendet blifvit enligt nya
gmnder ordnade genom nådiga stadgan den 31 maj 1878 samt kungl.
kungörelsen i fråga om kungs- och kronoskjutsen af samma dag; att
rörande flott- och farleder nya fullständigare föreskrifter meddelats genom
kungl. förordningarna af den 30 december 1880 äfvensom flottnings-
stadgan af samma dag; samt att väghållningsbesväret på landet ordnats
genom lagen den 23 oktober 1891. Genom dessa lagstiftningsåtgärder
hafva ifrågaA anande besvärsmål i vida högre grad än förut kommit att i
allmänhet allenast påkalla tolkning af gällande lagbestämmelser samt
dessas. tillämpning på gifna faktiska förhållanden, för hvilken slags pröf¬
ning ingalunda erfordras ett ämbetsverk med särskild kameral kompetens
som kammarkollegium. T en stor del af dessa mål, såsom de ofta före¬
kommande frågorna om anläggning eller omläggning af allmänna vägar
samt om förändring af enskild våg till allmän, beror pröfningen på lokala
förhållanden och nyttighetssynpunkter, i hvilket afseende kammarkollegium
icke tillför pröfningen någon annan större sakkunskap utöfver den, som
finnes hos lokalmyndigheten, än den, som ligger däri, att kollegium, såsom
ett centralt ämbetsverk, har en samlad öfverblick och erfarenhet angående
förhållandena i hela riket, en kompetens, som emellertid i lika, om ej i än
högre grad, bör antagas finnas hos Kungl. Maj:t.
Kommittén kan därför icke undgå att finna, att, principiellt sedt, tre
instanser i dessa mål icke betingas vare sig af målens beskaffenhet eller
rättssäkerhetens kraf, samt att, därest man ser på administrationen såsom
ett helt, det otvifvelaktigt bör lända till enkelhet och snabbhet i förvalt¬
ningen, om den nuvarande andra instansen i dessa mål får bortfalla.
^Ovedersägligt är likväl, att en sådan åtgärd skulle öka arbetsbördan
för Kungl. Maj:t. För att klargöra, i hvad män en dylik ökning skulle
23
inträda, har kommittén införskaffat uppgifter rörande antalet dylika besvärs¬
mål hos kammarkollegium åren 1900 och 1901, utvisande jämväl i hvilken
omfattning desamma fullföljts hos Kungl. Maj:t. Dessa uppgifter medde¬
las här under erinran, att i desamma äfven upptagits mål angående byg¬
gande af allmänna hus, om hvilka nämnes mera här nedan, samt att, då
det vid jämförelsen gäller antalet afgjorda och fullföljda mai, de siffror,
hvilkas jämförande i förevarande afseende är af nöden, återfinnas i kol.
3 och 4.
1.
|
2.
|
3.
|
4-
|
5.
|
Målens beskaffenhet.
|
Antalet ge¬
nom kam-
markollegii
utslag ur dess
diarium afför-
da nummer.
|
Antalet hos
kammarkol¬
legium af¬
gjorda mål.
|
Antalet mål,
som dragits
under Kungl.
Maj:ts pröf¬
ning.
|
Antalet mål,
däri Kungl.
Maj:t ändrat
kammarkol-
legii utslag.
|
I. År 1900 hos kammarkollegium afgjorda:
angående byggande af allmänna hus.....
|
9
|
9
|
4
|
|
» vägar och broar ..........
|
194
|
CO
O
rH
|
30
|
3
|
> gästglfverier och skjutsning ....
|
4
|
2
|
|
—
|
» grindar..............
|
14
|
13
|
1
|
—
|
» flott- och farleder .........
|
17
|
15
|
10
|
2
|
Summa
|
238
|
147
|
45
|
5
|
II. År 1901 hos kammarkollegium afgjorda:
|
|
|
|
|
angående byggande af allmänna hus.....
|
16
|
15
|
7
|
___
|
» vägar och broar..........
|
156
|
115
|
37
|
4
|
» gästgifverier och skjutsning ....
|
1
|
1
|
—
|
—
|
» grindar.............
|
25
|
22
|
i
|
—
|
> flott- och farleder .........
|
20
|
18
|
5
|
—
|
Summa
|
218
|
171
|
50
|
4
|
Totalsumma
|
456
|
318
|
05
|
9
|
Af dessa uppgifter framgår, att något mer än två tredjedelar af
målen stannat hos kammarkollegium. Dock må bemärkas, dels att af dessa
två tredjedelar ett jämförelsevis icke så ringa antal (resp. 12 och 21) ut¬
göras af s. k. grindmål, hvilka i regel äro af enklare beskaffenhet, och
24
dels att det särskildt ofta torde varit de iller invecklade målen, soin full¬
följts. A andra sidan bör emellertid äfven framhållas, att, beträffande
de hos Kungl. Maj:t fullföljda målen, behandlingen hos kollegium väsent¬
ligt underlättat arbetet hos Kungl. Maj:t.
Att döma efter förhållandena åren 1900 och 1901 skulle antalet
åt dessa besvärsmål hos Kungl. Maj:t ökas med omkring ett hundratal
årligen. Och om det än får antagas, att, i den mån den nya väglagens
tillämpning blir mera stadgad och de af denna lag framkallade nya väg-
delningarna hinna föras till slut, de nu så talrika vägmålen komma att
både till antal och kvalitet minskas, är ju den arbetsbörda, som skulle
tillföras Kungl. Maj:t, rätt afsevärd.
Dock är härvid att märka ännu en omständighet, som, efter det
denna fråga på 1870-talet pröfvades, tillkommit och som måste tilläggas
stor betydelse. Det är, att så godt som alla mål af ifrågavarande slag nu¬
mera tillagts det år 1900 nyinrättade jordbruksdepartementet och således
icke vidare hvila på det af en mångfald af mål och ärenden betungade
civildepartementet. Visserligen är det uppenbart, att mottagandet af dessa
mål direkt från länsstyrelserna måste inom jordbruksdepartementet nöd¬
vändiggöra inrättandet af en ny byrå till de tvenne förutvarande, helst
dessa redan nu äro mycket betungade med arbete och därför torde vara
i behof af förstärkning i arbetskrafter. Men den tillökning af tjänstemän, som
således på detta håll skulle erfordras, komme med all säkerhet icke att
blifva så stor som den minskning af arbetskrafterna i kammarkollegium,
hvilken är afsedd att möjliggöras genom dessa, måls afskiljande därifrån i
förening med andra i sammanhang därmed stående åtgärder till förenk¬
ling i detta verks organisation, som kommittén kommer att föreslå.
Kommittén har emellertid ej förbisett, att dessa besvärsmåls fullföljd
från länsstyrelserna omedelbart till Kungl. Maj:t icke drabbar allenast det de¬
partement, till hvars handläggning målen höra, utan, på sätt af chefen för
finansdepartementet år 1877 med styrka framhölls, regeringen i dess hel¬
het och särskildt statsrådsberedningen, likasom att en sådan åtgärd går i
motsatt riktning till det behof, som under en senare tid gjort sig gällan¬
de, att befria regeringen från handläggningen af de administrativa besvärs-
målen. Men då kommittén haft att öfverväga fördelarna och olägenheterna
25
häraf, har kommittén, med hänsyn till omfattningen af dess uppdrag, icke
funnit tillräckliga skäl föreligga att lämna denna fråga å sido. Kung].
Maj:t har i allt fall redan att handlägga ett betydligt antal dylika mål. Och
vid jämförelse med den mångfald af mål, som handläggas af regeringen
och som man icke tvekar att genom nya lagar och författningar till
regeringen öfverlämna, synes det antal ytterligare sådana, som nu, enligt
kommitténs förslag, skulle tillkomma — om än visst icke betydelse¬
löst — dock icke böra hafva den afgörande betydelse, att häri kan anses
ligga ett oöfverstigligt hinder för den ifrågasatta åtgärden, därest den
eljest pröfvas riktig och önskvärd. I alla händelser synes det antydda
behofvet af befrielse för regeringen från tyngden af de administrativa be-
svärsmålens handläggning böra afhjälpas genom andra utvägar än genom
att för nu ifrågavarande slag af dylika mål bibehålla en administrativ
mellaninstans — med däraf föranledt ökadt behof af öfver- och under¬
ordnade tjänstemän — hvilken icke vidare betingas af dessa måls er¬
forderliga och ändamålsenliga behandling. Såsom en sådan utväg, hvilken
skulle medföra såväl förenkling i förvaltningen och ökad snabbhet i rätts¬
skipningen som en betydande minskning af statsrådets arbetsbörda i af¬
seende på besvärsmålen, må här allenast erinras om den tanke, som fram¬
kastats, att låta kammarrätten, hvilken redan nu har att under domstols-
former i högsta instans pröfva vissa mål, som förut gått till högsta dom¬
stolen, likaså i egenskap af domstol i sista instans afgöra en del mål,
hvilka nu gå därifrån till Kungl. Maj:t i statsrådet.
I detta sammanhang har kommittén ansett det böra beaktas, att,
efter det kommitténs arbete med förslag till organisation af kammar¬
kollegium påbörjats, den af kollegium i dess ofvan åberopade ytt¬
rande af den 11 oktober 1875 antydda frågan om en s. k. regerings¬
rätt för pröfning af administrativa besvärsmål kommit i ett nytt skede.
I skrifvelse den 28 april 1903 har nämligen Riksdagen anhållit, att Kungl.
Maj :t ville, efter verkställd utredning och pröfning af frågan om inrät¬
tande af en särskild högsta domstol eller regeringsrätt för afdömande i
sista, instans af administrativa besvärsmål och för afgifvande af utlåtanden
öfver förslag till ekonomiska och administrativa lagar och författningar,
äfvensom af frågan om de förändringar i afseende å statsrådets och stats-
26
departementens organisation, hvilka i samband därmed funnes påkallade,
till Riksdagen afgifva de förslag till grundlagsändringar, hvartill denna
utredning och pröfning kunde föranleda; och Kungl. Maj:t har sedermera
enligt beslut den 12 augusti 1903 vidtagit åtgärd för åstadkommande af
eu utredning af berörda ärende samt utarbetande af förslag till de ändrin¬
gar i grundlag och till de författningar, som för ändamålet kunde anses
erforderliga. Därest en dylik regeringsrätt skulle komma till stånd för
behandling, bland annat, af administrativa besvärsmål, synes det uppen¬
bart, hvad ock i Riksdagens skrifvelse antydes, att till densamma skulle
komma att läggas de nu omhandlade besvärsmålen i frågor rörande kom¬
munikationsväsendet, för hvilken händelse ock torde vara afsedt att den
nuvarande mellaninstansen i dessa mål skulle bortfalla. Häri ligger enligt
kommitténs mening ett ytterligare skäl att i förslaget till kammarkollegii
organisation utgå därifrån, att ifrågavarande mål komma att afskiljas från
dess handläggning.
Kommittén, som för sin del anser, att, till åstadkommande af snabb¬
het i Handläggningen af förevarande slags mål samt af förenkling i för¬
valtningen, dessa mål böra från handläggning i kammarkollegium såsom
andra instans afskiljas, hemställer alltså,
*
att kammarkollegium befrias från att pröfva och
afgöra följande besvärsmål, nämligen:
om anläggning, indragning eller förändring af all¬
männa lands- och bygdevägar med broar och färjor samt
om sättet och fördelningen till deras underhållande som¬
mar- och vintertiden a landet, äfvensom ä städernas ägor,
då frågan äfven rörer landet;
om indragning, inrättande eller flyttning af gäst-
gifvargardar eller skjutsstationer samt om rättigheten
och skyldigheten att gästgifveri emottaga, äfvensom vill¬
koren därför;
om skyldigheten att utgöra håll- och reservskjuts,
kungs- och kronoskjuts samt regleringen däraf och af
27
skjutsskyldigheten i allmänhet på landet, äfvensom i stä¬
derna, då frågan äfven rörer landet;
om flott- och farleder i sjöar och strömmar samt sättet
och villkoren för deras begagnande, med undantag af de
frågor om uppdämning eller skadeersättning, hvilka, enligt
hvad särskildt är stadgadt, på domstols pröfning bero;
om strömrensningar och vederbörandes skyldighet
att därtill bidraga; samt
om rätt att ä allmän väg hafva grind och om tid
för sådan grinds öppenhällande.
En annan o-rupp af besvärsmål utgöres af dem, som omnämnas i Besvärsmål rörande
° 11 , ...... . ,, r „ , . r frågor om allmänna
§ 3 inom. 2 c) i kammarkollegii instruktion, eller frågor om byggande åt byggnader å landet
kyrkor och andra allmänna byggnader på landet in. in. Såsom framgår f fL
af ofvan lämnade redogörelse för utvecklingen af fragan om koffegn bibe- g 4:2djf -k,
hållande som andra instans, framhöll kammarrådet Borgström i sin re- § 5: 3 b-
servation till kollegii utlåtande öfver 1874 års kommittés förslag, att dy¬
lika mål borde fullföljas från lokalmyndigheterna direkt hos Kungl. Maj:t;
men detta synes icke hafva af Kungl. Maj:t upptagits till pröfning.
Sedan dess hafva genom lagar af den 1 maj och den 12 juni 1885 (nu
ersatta genom lagar af den 29 juni 1900 och den o0 juni 1899) be¬
träffande prästgård och kyrka, samt genom lagen af den 2G september 1884
(nu ersatt genom lag af den 30 juni 1899) angående tingshus och härå ds-
fängelse ifrågavarande skyldigheter, i hvad angår nämnda slag af all¬
männa byggnader, öfvergått från att vara extra ordinarie, jorden åliggande
besvär till kommunala åligganden, likasom redan förut var förhål¬
landet med skolhusbyggnader. Det finnes numera intet skäl, hvarför dessa
ärenden mer än andra kommunala frågor skola pröfvas i en kameral rnel-
laninstans, helst .så icke ens förut ansetts nödigt med liknande frågor rö¬
rande städerna enbart. För dessa måls afskiljande från kammarkollegium
föreligger härutöfver äfven det synnerligen viktiga skälet, att af de nu
gällande föreskrifterna kan blifva en följd, att besvär öfver en kyrko¬
stämmas beslut i samma ärende skola fullföljas i en del hos kollegium
och i en annan del omedelbart hos Kungl. Maj:t. Så har t. ex. inträffat,
Lönereglering sko mmitténs bet. II.
28
att, efter det en församling beslutat uppföra byggnad för en ny småskola
samt beslutet dragits under Konungens befallningshafvandes ocli dom¬
kapitlets pröfning, besvär öfver dessa myndigheters gemensamma utslag
måst fullföljas, i fråga om det skulle blifva småskola eller folkskola hos
Kungl. Maj.t, men i afseende å platsen för byggnaden och densammas in¬
rättande i öfrigt hos kammarkollegium. Detta är en inkonsekvens, som icke
synes böra kvarstå. Och, ehuru dessa mål icke till något afsevärdt antal
betunga kammarkollegium samt alltså, med hänsyn till lättande af dess
arbetsbörda, hafva ringa betydelse, torde öfvervägande skäl tala för, att de
därifrån skiljas.
Af liknande beskaffenhet äro de i punkten b) af sistberörda mo¬
ment i insti uktionen omförmälda besvärsmål angående kronofjärdings-
mansbesvärets utgörande. Genom lagen den 29 september 1899 har äfven
detta besvär numera blifvit förändradt till ett kommunalt åliggande. Skä¬
len för dessa besvärsmåls behandling af kollegium hafva alltså bortfallit.
Denna uppfattning har ock af Kungl. Maj:t redan i visst fall blifvit
godkänd, i det, enligt beslut den 8 mars 1901, Kungl. Maj:t till pröfning
upptagit därstädes omedelbart anförda besvär i dylikt mål; därvid före¬
dragande departementschefen just framhållit, att genom ofvan anförda
lag, enligt hvilken fjärdingsmansbefattningen upphört att vara ett å jor¬
den hvilande besvär, grunden för instruktionens föreskrift om dessa besvärs¬
måls upptagande af kammarkollegium bortfallit, och någon anledning till
undantag i detta fall från den vanliga instansordningen för kommunala
besvärsmål icke förefinnes.
Något skäl torde icke heller vara att hos kollegium bibehålla de i
instruktionen § 4 mom. 2 d) och f) upptagna besvärsmål om tillstånd till
s. k. kyrkostugors uppförande och köps afslutande därom i Väster¬
bottens och Norrbottens län, likasom om ordningen och sättet för be¬
gagnande af samfälld tangtäkt a rikets hafsstränder. Sistberörda slags mål,
hvilka behandlas enligt kungl. kungörelsen den 8 juni 1866, äro väsentligen
af liknande beskaffenhet med de frågor, hvilka, enligt § 12 i gällande fiskeri-
stadga, fullföljas hos Kungl. Maj:t i jordbruksdepartementet.
hj heller synes skäl vara att bibehålla kamrnarkollegii ställning'
såsom andra instans med afseende å de i instruktionen § 4 mom. 2
g)—k) uppräknade mål dels om tillåtelse till svedjande, dels om rättig¬
het för ägare till ett af nybygge uppkommet skattehemman med in¬
skränkt dispositionsrätt till skogen att, för skogsmarks uppodling till åker
eller äng, å hemmanet fälla skog utöfver husbehofvet och det utsynade
årshygget, dels om förbud att å jordegendom på Gottland tills vidare an¬
lita skogen annorlunda än för husbehof, samt dels huruvida, vid utsyning
för försäljning af virke å öfverloppsmark eller oafvittrad skog, skogs-
tjänsteman trädt ägarens eller innehafvarens af hemman eller nybygge rätt
för nära. Någon speciell sakkunskap i dylika frågor lärer icke kunna
anses finnas hos kammarkollegium, sedan vården om de allmänna sko¬
garna samt skogsväsendet i allmänhet öfverlämnats till ett särskildt äm¬
betsverk. Såsom på annat ställe synes, har ock kommittén föreslagit, att
kollega befattning med kronans öfverloppsmarker och oafvittrade marker
skulle upphöra samt vården och inseendet öfver dem i stället öfverflyttas
till domänstyrelsen. Under förutsättning af en dylik öfverflyttning finnes
ej något skäl, hvarför kammarkollegium ändock skulle behålla de i ofvan
sist nämnda punkt omförmälda besvärsmål. Bemärkas bör ock, att, enligt
särskilda författningar, besvär i andra liknande frågor icke handläggas af
kammarkollegium. Så gå, enligt kungl. kungörelsen den 26 augusti 1870
samt kungl. stadgan den 30 maj 1873, besvär öfver Konungens befall-
ningshafvandes utslag rörande afvittringsfrågor direkt till Kungl. Maj:t. Så
är äfven, enligt kungl. kungörelsen den 25 november 1870, förhållandet med
besvär öfver Konungens befallningshafvandes utslag i frågor rörande dels
utbrytning af skogsmark åt sågverk i ersättning för åtnjuten stockfångst,
äfven då sådan utbrytning ägt rum utan sammanhang med den allmänna
afvittringen, och dels afsättande af mark till kronopark. Rörande Konun¬
gens befallningshafvandes utslag i sådant fall, som beröres i § 3 mom. 4 i
kungl. förordningen angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven
afverkning å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län den 24 juli
1903, finnes icke heller någon föreskrift därom, att besvär i dylikt mål
skall af kammarkollegium såsom andra instans upptagas. Ehuru, såsom
framgår af nedan intagna redogörelse öfver antalet mål och ärenden i
kollegium, dessa nu senast omförmälda besvärsmål äro högst få, har kom¬
mittén, på grund af ofvan angifna skäl, ansett, att kollegii befatt-
30
ning med dem borde upphöra. Hvad sålunda anförts synes ock böra i
möjligen förekommande fall gälla för de i § 5 mom. 5 b) i instruk¬
tionen omnämnda besvärsmål om anläggning af och frihetsår för krono-
nybyggen, då beslut därom icke meddelas i sammanhang med afvittring.
På grund häraf hemställer kommittén,
att kammar kollega befattning med pröfning och
afgörande af följande besvärsmål mätte upphöra, nämligen:
om deltagande i nybyggnad eller reparation af
kyrka på landet och i de städer, där bidrag därtill från
landet erhälles, eif censorn af andra allmänna byggnader
därstädes, Indika af menigheterna skola underhållas, stäl¬
let för deras uppförande och byggnadernas beskaffenhet
va. in.;
om kronoffärdvägsmansbesvärets utgörande;
om tillstånd till s. k. kyrlcostugors uppförande och
köps afskalande därom i Västerbottens och Norrbottens
län, med hvad mera till ordningens befrämjande vid dem,
är förordnadt och i administrativ väg bör behandlas;
om ordningen och sättet för begagnande af sam¬
fälld tångtäkt d rikets Imf sstränder;
om tillåtelse till svedjande, där sådan erfordras och
frågan därom ej tillhör annan myndighets pröfning;
om rättighet för ägare af sådant utaf nybygge
uppkommet skattehemman, hvarå han endast innehar in¬
skränkt dispositionsrätt till skogen, att, för skogsmarks
uppodling till åker eller äng, å hemmanet, utöfver husbe¬
hof vet och det utsynade ärshygget, fälla skog;
om förbud för ägare eller innehafvare af jordegen¬
dom pa Gottland att tills vidare anlita skogen å egen¬
domens till skog eller beteshage Imf dåde mark annorlunda
än för husbehof;
huruvida, vid utsyning för försäljning af virke ä
öfverlopp smark eller oafvittrad skog, sko g stjänsteman trä åt
31
den ä{]are eller innehafvare af hemman eller nybygge till¬
kommande rätt för nära; samt
om anläggning af och frihetsår för krononybyggen,
jämväl dä beslut härom icke meddelas i sammanhang
med afvittring.
B. Öfverflyttning till de allmänna domstolarna af vissa mål.
Bland de till förenkling i förvaltningen syftande åtgärder, hvilka, så
att säga, stått på dagordningen, alltsedan frågan härom efter det nya stats¬
skickets införande i början af det sist förflutna århundradet väcktes, är
afskiljandet från förvaltningen af mål, hvilka kunna hänföras till egentliga
rättsfrågor och därför lämpligare böra upptagas och behandlas af de all¬
männa domstolarna.
I stor omfattning verkställdes ett sådant afskiljande genom kung!,
förordningarna den 17 april 1828, genom hvilka dels den kommers- och
bergskollegierna dittills tillkommande domsrätten i vissa mål upphäfdes,
och dels i allmänhet förordnades, att styrelseverkens domsrätt i åtskilliga
mål skulle upphöra.
Krafvet på reformer på detta område var emellertid härmed icke
tillfredsställ dt. Frågan upptogs sålunda ånyo af 1858 års ofvan om¬
nämnda kommitté utan att dock dess förslag i denna del föranledde
någon direkt påföljd, såvida ej såsom sådan får räknas kungl. kungö¬
relsen den 16 november 1860, hvarigenom tvistefrågor, huruvida åbo-
och besittningsrätt till kronohemman och lägenheter är förverkad eller
eljest bör upphöra, förklarades skola tillkomma laga. domstols handlägg¬
ning och pröfning.
Sedan, i anledning af eu enskild motionärs framställning, Riksdagen
i skrifvelse den 15 maj 1868 anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes taga under
öfvervägande, bland annat, huruvida af de mål, hvilka afgjordes af admi¬
nistrativ ortmyndighet och genom besvär kunde fullföljas antingen hos
rikets kollegier eller andra förvaltande centrala ämbetsverk eller ock
omedelbart hos Kungl. Maj:t, sådana, som kunde till rättsfrågor hänföras,
32
skulle öfverlämnas till allmän domstol, föreslog Kungl. Maj:t i proposition
till 1874 års riksdag, att vissa slag af mål, upptagna i 14 särskilda
punkter, skulle, med upphörande af den beslutanderätt, som dittills till¬
kommit dels Konungens befallningshafvande och dels kammarkollegium
eller kammarrätten, därefter upptagas och handläggas af de allmänna
domstolarna. Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förslag i hvad rörde 13
af dessa punkter, men, då Riksdagen icke bifallit vissa andra af Kungl.
Maj:t i samma proposition framställda förslag, särskild! i fråga om
vissa besvärsmåls fullföljande från administrativ myndighet till högsta
domstolen, förklarade Kungl. Maj:t vid ärendets föredragning den 5
juni 1874, att, som det genom propositionen åsyftade ändamålet icke
skulle ernås, Riksdagens beslut komme att förfalla. Det torde kunna
antagas, att den omständigheten ej varit utan inflytande på frågans
utgång, att posten som justitiestatsminister dåmera bekläddes af den man,
som vid frågans behandling i riksdagen kraftigast motsatt sig antagandet
af den kungl. propositionen äfven i den del, densamma af Riksdagen
godkändes.
1874 års löneregleringskommitté upptog icke denna fråga, hvartill
anledningen torde vara att söka däruti, att densamma då så nyligen varit
föremål för statsmakternas pröfning. Men i den reservation till kamraar-
kollegii underdåniga utlåtande den 11 oktober 1875 öfver kommitténs för¬
slag till lönereglering in. in. för kollegium, som afgafs af t. f. presidenten
Bergström, yttrade lian, efter att hafva erinrat om det genom den nådiga
propositionen till 1874 års riksdag framlagda förslaget i de punkter, det angick
kammarkollegium, att han för sin del ansåg högeligen ensidigt, att dessa tvister
öfverflyttades från de administrativa myndigheterna till de allmänna dom¬
stolarna. Sedermera har ock genom den på föredragning af chefen för
finansdepartementet beslutade förordningen den 10 augusti 1877, angående
vissa dittills i administrativ väg behandlade måls öfverlämnande till de all¬
männa domstolarna, den år 1874 föreslagna öfverflyttningen blifvit genom-
lörd i fem särskilda, till sagda departements handläggning hörande punkter,
af hvilka tre berörde kammarkollegium.
Bland de i nämnda kungl. proposition uppräknade tvistefrågor,
hvilkas öfverflyttning till de allmänna domstolarna föreslogs men ej seder-
33
mera blifvit genomförd, voro tvister emellan församling eller enskilda hen¬
nes medlemmar samt församlingens prästerskap, kyrkobetjäning eller folk¬
skolelärare om, huru och till hvad belopp de senares löningsrättigheter
skola enligt lag, fastställda löneregleringar eller särskilda överenskommel¬
ser utgöras, äfvensom om tydning och tillämpning af gällande bestämmel¬
ser rörande barnmorskors och andra af kommuner aflönade personers löne¬
förmåner. Dessa tvistefrågor, hvilka beröras i § 3 mom. 2 a) uti
kammarkollegii instruktion, handläggas nu, för så vidt de äro föremål
för administrativ behandling, i första instansen af Konungens befallnings¬
hafvande, hvarifrån de fullföljas genom besvär, då det gäller landet samt
land och stad gemensamt, till kammarkollegium, men, då det rör stad en¬
bart, direkt till Kung!. Maj:t.
Utan att vilja i allmänhet inlåta sig på den omtvistade frågan, huru¬
vida och i hvad omfattning en administrativ domsrätt bör fortfarande bi¬
behållas, eller på spörsmålet om gränserna för administrativa och judiciella
mål, har kommittén af praktiska skäl ansett sig böra återupptaga frågan om
nyss omförmälda måls öfverflyttande till de allmänna domstolarna. Otvifvel¬
aktigt råder en viss, af förhållandena ingalunda betingad olikformighet i
dessa måls behandling. Till en början torde numera tillfyllestgörande skäl
icke föreligga, hvarför dessa mål, då de röra landet, skola genomgå eu
mellaninstans, kammarkollegium, men, då frågan gäller enbart stad, skola
från underinstansen fullföljas direkt till Kungl. Maj:t. Men vidare före¬
kommer, att vissa till den ifrågavarande gruppen hörande eller därmed lik¬
ställda mål,- enligt gällande föreskrifter, synas böra gå till domstol. Så
föreskrifves i kungl. brefvet den 13 januari 1791, att, där fråga uppkom¬
mer mellan präst och åhörare, huruvida tionde eller annan fordrad rät¬
tighet bör till prästen utgifvas, sådant tillhör administrativ myndighet, men,
där frågan beror därpå, om och huruvida prästen fordrat, hvad redan blif¬
vit erlagdt, eller någon tredskas att gifva prästen sin rätt in. in., den bör
förvisas till domaren. Och för öfrigt torde, såvidt kommittén har sig be¬
kant, domstolarna icke anse sig obehöriga att i allmänhet upptaga och
handlägga frågor rörande såväl prästs som öfriga här ifrågavarande be-
fattningshafvandes löningsrättigheter, då sådana frågor hos domstol an-
hängiggöras. Det saknas icke ens exempel på, att sådant ägt rum i strid
34
mot kammarkollegii uttalade mening, att dylikt mål vore af beskaffenhet
att tillhöra administrativ ämbetsmyndighets pröfning. Särskildt då mål
af detta slag, såsom i fråga om prästlönerättigheter ej sällan är fallet, öpp¬
nas i form af klagan öfver utmätning, torde kunna antagas, att, i enlighet
med den praxis, som i andra dylika mål blifvit följd, redan nu i många
fall hinder icke skulle möta, att sådan klagan behandlas i samma ordning,
som angående klagan öfver utmätning enligt utsökningslagen är gällande.
Det vill alltså synas, som skulle en viss osäkerhet råda härutinnan,
hvilken icke lärer undgå att medföra olägenheter.
Det skulle därför eldigt kommitténs mening vara ägnadt att
åstadkomma icke blott förenkling i förvaltningen utan äfven större enhet
i lagskipningen, om dessa mål öfverlämnades till allmänna domstolarnas
handläggning. Häremot borde ur målens egen beskaffenhet numera möta
så mycket mindre betänkligheter, som, efter de under senare tider
vidtagna lagstiftningsåtgärderna i dessa ämnen, sagda mål i de flesta
fall icke äro af någon sådan invecklad kameral beskaffenhet, som ur¬
sprungligen torde utgjort grunden för deras behandling i administrativ
väg och särskildt för besvärsmålens öfve Hämnande, i vissa fall, till
kammarkollegium såsom andra instans. I själfva verket torde numera de
flesta af dem endast påkalla tolkning och tillämpning af gällande lagbe¬
stämmelser eller af uppgjorda konventioner eller överenskommelser; och,
hvad särskildt folkskolelärares och barnmorskas löningsrättigrheter an "år,
hafva de numera helt och hållet förlorat karaktären af jord eller lägenhet
åliggande extra ordinarie skyldigheter och besvär. Den pröfning, som
genom ifrågavarande måls afskiljande från de administrativa myndig¬
heterna och öfverflyttande till domstolarna skulle påläggas de sistnämnda,
är därför hufvudsakligen allenast af samma natur, som i andra mål
åligger dem.
Det har icke undgått kommittén, att på sista tiden uttalanden fram¬
kommit om angelägenheten af att minska högsta domstolens för närvarande
öfver höfvan stora arbetsbörda, samt att i sammanhang därmed tanke väckts
att fråntaga domstolarna, och särskildt högsta domstolen, en del mål af
mera administrativ eller liknande beskaffenhet, som nu gå dit. Och det
kunde synas, som om det därför icke vore skäl att vidare fortsätta på den
35
genom 1828 års författningar inslagna vägen. Kommittén har för sin
del icke anledning att här ingå på den frågan, huruvida eller på hvad
sätt högsta domstolen bör befrias från en del af det arbete, som nu be¬
tungar densamma. Framhållas må blott, att anledningen till, att detta
arbete de senaste åren i så hög grad ökats, icke torde ligga däri, att hög¬
sta domstolen alltför mycket betungats med mål af omförmälda beskaffen¬
het, utan förnämligast torde vara att söka på ett annat område än det nu
förevarande, samt att därför lösningen af frågan om begränsningen af högsta
domstolens arbete ock bör kunna ske oberoende af den utaf kommittén
nu ifrågaställda öfverflyttningen.
Det är för öfrigt icke heller så, att dessa mål skulle komma att genom
sitt antal i afsevärd mån betunga domstolarna och särskildt öka högsta
domstolens arbetsbörda. Antalet dylika mål hos kammarkollegium, som i
de flesta af dem utgör andra instans, var år 1900 25, år 1901 20 och år
1902 28. Då dessa mål komme att fördelas på de tre hofrätterna, och antagas
bör, att endast ett mindretal af dem komme att fullföljas till högsta dom¬
stolen, inses lätt, att deras betydelse för domstolarnas arbetskvantitet måste
blifva ganska ringa. Uppenbart är däremot, att deras borttagande från
kammarkollegium måste vara af större betydelse, då detta ämbetsverk har
att i andra instans ensamt mottaga målen från hela riket.
Därest i sammanhang med inrättandet, såsom i det föregående be¬
rörts, af en s. k. regeringsrätt begränsning af högsta domstolens arbets¬
börda skulle komma att åvägabringas jämväl på det sätt, att, i öfverens¬
stämmelse med hvad som ifrågasatts, till regeringsrätten öfverflyttas en
del mål från högsta domstolen, lära i sådant fall de nu ifrågavarande målen
få följa de med dem likställda, hvilka till äfventyrs komme att öfverlämnas
till regeringsrättens behandling i sista instans. I hvarje fall synes det emel¬
lertid icke vidare böra hvila på kammarkollegium att såsom andra instans
behandla dessa mål.
På grund häraf får kommittén hemställa,
att, med upphörande af den beslutanderätt, som
hittills tillkommit administrativa myndigheter, måtte till
Löneregler ing skommiliéns bet. II.
6
36
allmänna domstolarna öfverlämnas att upptaga och hand¬
lägga tvister:
emellan församling eller enskilda hennes med¬
lemmar samt församlingens prästerskap, kyrkobetjäning
eller folkskolelärare om, huru och till hvad belopp de
senares Våningsrättigheter skola enligt lag, fastställda löne¬
regleringar eller särskilda överenskommelser utgöras; samt
om tydning och tillämpning af gällande bestäm¬
melser rörande barnmorskors löneförmåner.
Af mål, om hvilkas öfverflyttande från administrativ myndighet till
de allmänna domstolarna Kungl. Ma,j:t och Riksdagen år 1874 voro ense,
voro äfven tvistefrågor mellan kronan och enskilda, om jus pa tronatus i
Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän äger rum, samt om större
eller mindre del af kronans tionde må patronatsrättigheten åtfölja. Något
uttryckligt afskiljande af dessa mål från de administrativa myndig¬
heternas pröfning har visserligen icke ägt rum; och i kammarkollegii
nu gällande instruktion § 4 mom. 2 a) äro besvärsmål angående
dylika frågor upptagna såsom tillhörande kollegii pröfning och afgörande.
Men, på sätt framhålles i den af kammarrådet G. Thulin efter nådigt
uppdrag verkställda utredning rörande patronatsrättigheterna i Skåne, Hal¬
land och Bohuslän, synes det dock tvifvelaktigt, om ej äfven dessa frågor
måste anses hafva blifvit genom kungl. förordningen den 10 augusti 1877
öfverflyttade till handläggning af domstol, i enlighet hvarmed ock upp-
gifves, att numera i regel tvister om jura patronatus mellan kronan och
enskilda hänvisas till domstol, äfven där tvist på samma gång ej föreligger
mellan patronus och församlingen. Då det på grund häraf vill synas,
som om dessa besvärsmål redan frångått kammarkollegium, har kom¬
mittén icke ansett nödigt att nu upptaga dem bland mål, som böra till
domstol öfverflyttas. Men denna angelägenhet torde emellertid vid upp¬
görande af förnyad instruktion för kollegium böra uppmärksammas,
särskildt med hänsyn till hvad i ofvan åberopade utredning blifvit med-
deladt i fråga om forum i tvister angående de med jura patronatus för¬
bundna rättigheter.
37
C. Öfverflyttning till andra förvaltningsmyndigheter af vissa kammar-
kollegii mål och ärenden.
Under äldre tider var åt kammarkollegium uppdraget att hafva vård öfverflyttning
y 110 fr// do marl¬
ock inseende öfver statens fasta egendom i allmänhet. I det föregående styrelsen af
är emellertid redan nämndt, att vården om sagda egendom blifvit till^''ssaaren
väsentliga delar Överflyttad å andra förvaltningsmyndigheter.
Förutom det att öfverintendentsäinbetet i allmänhet har sig upp¬
draget att öfva tillsyn öfver kronans i civilt ändamål anslagna hus och
byggnader, är numera åt domänstyrelsen anförtrodt inseendet öfver all
kronans fasta egendom, som ej med stadgad åborätt innehafves eller är
till visst statsändamål anslagen och till följd däraf antingen till omedelbart
begagnande upplåten eller ställd under särskild ämbetsmyndighets vård.
Uti § 5 af kammarkollegii instruktion, sådan denna paragraf lyder
enligt kungl. kungörelsen den 20 maj 1887, upptages såsom den kronans
fasta egendom, öfver hvilken kollegium äger vård och inseende: de till
militie-, civil- och ecklesiastikstaterna upplåtna boställen, hemman och
lägenheter, därifrån likväl undantagna de boställen, som äro skogsstaten
anvisade; kronans öfverloppsmarker och oafvittrade marker samt fisken
därå; de under åborätt upplåtna kronohemman och nybyggen samt de
till civila och kyrkliga behof och ändamål anslagna hemman och lägen¬
heter, med undantag af akademi- och barnhushemman samt de andra
inrättningar och stiftelser upplåtna egendomar, å hvilka inseendet tillkommer
särskild styrelse.
I det föregående är redan påpekadt, att nästan alla militieboställen
och det stora flertalet civila boställen såsom indragna numera lyda under
domänstyrelsen. Af de sistnämnda är det nästan endast de åt kronoläns-
männen anvisade boställena, som numera ståkvar under kammarkollegium. Vid
de inom kommittén hållna öfverläggningar har emellertid ifrågasatts, huru¬
vida icke till domänstyrelsen borde ytterligare öfverflyttas vården om större
eller mindre del af den statens fasta egendom, som fortfarande står under
38
kammarkollegii inseende, i syfte att därigenom vinna, i möjligaste mån,
enhet i förvaltningen af statens jordegendom, såväl skogar som jordbruks¬
fastigheter. Det har nämligen erinrats, att den nuvarande splittringen af
vården om dylik egendom å olika myndigheter medförde vissa olägenheter,
hvartill komine, att kammarkollegium, med hänsyn till dess allmänna
ämbetsuppgifter, icke kunde anses erbjuda enahanda förutsättningar som
domänstyrelsen för en sakkunnig vård af statens jordegendom.
Vid afgörande af denna fråga bör emellertid hänsyn tagas äfven
därtill, att beträffande största delen af den egendom, som ännu står kvar
under kammarkollegii vård och inseende, statens befattning därmed är af
annan art än med afseende å den egendom, hvars förvaltning är anförtrodd
åt domänstyrelsen. Hvad angår förstnämnda egendom, till hvilken förnäm¬
ligast höra de under kammarkollegium ännu lydande boställen samt under
åborätt upplåtna hemman och lägenheter, har staten icke att utöfva någon
sådan direkt förvaltning, som äger rum med afseende å kronans jord-
bruksdomäner, utan det gäller hufvudsakligen att tillse, att en gång för
alla gifna föreskrifter varda iakttagna. Därför finnes ej heller med afse¬
ende på denna egendom samma skäl att anförtro vården och inseendet
öfver densamma åt en myndighet med speciell sakkunskap i landtbruks-
frågor. Härtill kommer, att många af de frågor, som rörande (fy lik egen¬
dom, särskildt ecklesiastikstatens boställen, uppkomma, äro af en mera, så
att saga, kameral natur, för hvilkas lösning det är af vikt att hafva att
tillgå den sakkunskap och det material, som i sådant hänseende äro till
finnandes hos kammarkollegium. Därför synes inseendet öfver denna
statens egendom böra tills vidare hos kollegium kvarblifva. Hvad sär¬
skildt de under kollegium ännu lydande boställen angår, finnes så mycket
mindre anledning att nu ingå på frågan om ändring i gällande bestäm¬
melser för dessa boställen, då denna fråga lärer komma i betraktande i
sammanhang med nu föreliggande förslag till omreglering af prästerskapets
och landsstatens aflöningsförhållanden.
Däremot har det synts kommittén angeläget, att till domänstyrelsen;
för erhållande af mera verksam vård och inseende, öfverlämnas de rika
statstillgångar, som ligga i kronans öfverloppsmarker och oafvittrade marker
samt vid dem befintliga fisken. För nödvändigheten af en dylik öfverflyttning
39
hämtar kommittén stöd af kammarkollegii utlåtande till Kungl. Maj:t den 13
januari 1899, med anledning af Riksdagens revisorers anmärkningar i fråga
om enskildas bebyggande af kronans mark vid Malmberget och Koskulls
kulle inom Gellivare socken af Norrbottens län. Uti detta utlåtande har
nämligen kollegium meddelat, bland annat, att kronans öfverloppsmarker
enligt instruktionen visserligen höra under kollega vård och inseende, men
att kollegium beträffande flertalet af dessa marker likväl icke äger till¬
gång till handlingar och kartor, på grund af hvilka kollegium kan afgöra,
huruvida ett område är att anse såsom öfverloppsmark eller icke, utan för
upplysnings vinnande därutinnan måste hänvända sig till Konungens veder¬
börande befallningshafvande och domänstyrelsen; att kollega vård och in¬
seende öfver nämnda marker därför i allmänhet icke kan sträcka sig till
ett öfvervakande af, att inkräktning å dem icke äger rum, helst någon
omedelbart under kollegium lydande tjänstepersonal icke är satt att hålla
uppsikt öfver ifrågavarande marker och till kollegium inberätta, hvad i ett
■eller annat afseende rörande dem förefaller; samt att skogsvården å krono-
öfverloppsmarkerna, på sätt framgår af 8 kap. i förordningen angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894, icke
är beroende af åtgärd från kollega sida.
Emot en öfverflyttning på domänstyrelsen af vården om kronans oaf-
vittrade marker har anmärkts, att, då i afseende å rätten till skogsproduk¬
ters tillgodogörande å dessa marker eller i andra afseenden statens och de
enskildas intressen stå emot hvarandra, det ej skulle vara lämpligt, att
dessa marker lyda under domänstyrelsen, hvilken har att bevaka den ena
partens, nämligen statens, intressen i berörda hänseende. Häremot tillåter
sig kommittén erinra, att i de flesta fall sådana hithörande frågor, som
beröra enskildas rätt, enligt gällande författningar afgöras af vederbörande
länsstyrelse, hvarifrån de genom besvär gå eller enligt kommitténs förslag
skulle komma att gå till Kungl. Maj:t, samt att för öfrigt många exempel
gifvas, då det är åt statens organ uppdraget att, jämte tillvaratagandet af
statens intressen i ena eller andra afseende!, pröfva enskildas däremot stri¬
dande anspråk.
Kommittén får förty föreslå,
40
att f rån kammarkollegium till domänstyrelsen öfner¬
flyttas vården och inseendet öfver kronans öfverlopps-
niarker och oafvittrade marker samt vid dem befintliga fisken.
öfverflyttande Enligt § 5 mom. 4 h) i instruktionen är åt kammarkollegium upp-
till ort myn- o ri
digheter af draget att pröfva och afgöra ärenden om bortförande från hemman eller
Tnst^^lh läSenliet’ hvarom i samma paragraf förmäles, af foder, när tillfälligt öfver¬
skott däraf i följd af odlingar eller andra omständigheter uppstått, samt
att därvid föreskrifva de villkor, som kunna finnas nödiga.
Dessa ärenden synas kommittén vara af den beskaffenhet, att desammas
afgörande kan lämpligen anförtros åt vederbörande länsstyrelse, och att de
endast i fall af besvär öfver länsstyrelsens beslut böra gå till kammar¬
kollegium såsom andra instans. Kommittén föreslår fördenskull,
att pröfning och afgörande i första hand af ären¬
den om bortförande från de under kammarkollegii värd
och inseende ställda hemman och lägenheter af foder, när
tillfälligt öfverskott däraf i följd af odlingar eller andra
omständigheter uppstått, likasom uppställandet af de vill¬
kor, som i dylika fall kunna finnas nödiga, må öfver-
lämnas till Konungens vederbörande befallningshafvande.
instr. § 8. Uti § 8 i kammarkollegii instruktion föreskrifves, att, i afseende
på tillsättande af landsstatstjänstemän samt tjänstledighet, förordnanden
och afsked för dem, tillkommer kollegium att till Kungl. Maj:t, jämte
underdånigt utlåtande om de sökandes kompetens och skicklighet, öfver-
lämna Konungens befallningshafvandes förslag till återbesättande af hä¬
radsskrifvare- samt, gemensamt med statskontoret, af landskamrerare- och
kronofogdetjänster; att hos Kungl. Maj:t i underdånighet anmäla frågor
om afsked från häradsskrifvare- och, gemensamt med statskontoret, från
landskamrerare- och kronofogdetjänster; att för häradsskrifvare samt, ge¬
mensamt med statskontoret, för kronofogdar bevilja från en till och med
41
sex månaders tjänstledighet och förordna vikarie, samt, då fråga är om
längre tids tjänstledighet, ärendet hos Kungl. Maj:t anmäla; att likaså,
gemensamt med statskontoret, hos Kungl. Maj:t anmäla fråga om längre
tjänstledighet för landskamrerare än en månad utöfver semester; att på
anmälan af Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddela förordnande till
bestridande af ledig häradsskrifvaretjänst, intill dess densamma varder
återbesatt, samt, gemensamt med statskontoret, enahanda förordnande, hvad
ledig kronofogdetjänst angår; att utfärda förordnande för expeditions-
kronofogde, där sådan enligt Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd må an¬
ställas1; äfvensom att, då vid inträffande förfall för kronofogde eller härads¬
skrifvare någon kompetent person icke tinnes att tillgå, åt hvilken tjänste-
göromålens bestridande kan uppdragas, därtill förordna någon annan skick¬
lig och pålitlig person, dock, hvad kronofogdetjänst angår, gemensamt med
statskontoret; börande om sålunda meddeladt förordnande underdånig an¬
mälan ske hos Kungl. Maj:t.
Redan 1858 års kommitté yttrade, att den icke kunde tinne, annat,
än att den handläggning af frågor om landsstatstjänstemäns tillsät¬
tande, afskedande och permitterande, som, i vissa fall gemensamt med
statskontoret, sålunda åligger kammarkollegium, endast medförde omgång och
tidsutdrägt utan motsvarande gagn. I följd häraf, och då det i allmänhet
syntes kunna antagas, att Konungens befallningshafvande säkrast vore i
tillfälle att bedöma skickligheten och lämpligheten hos de personer, som
anmälde sig såsom sökande till lediga landsstatstjänster, samt det dåmera
medgifvits Konungens befallningshafvande, ej mindre att på högst en
månads tid bevilja tjänstledighet åt landskamrerare, kronofogdar och hä¬
radsskrifvare, än ock att under beviljad tjänstledighet och vid inträffad
vakans förordna skicklig och kompetent person till tjänstens bestridande,
hemställde 1858 års kommitté, att kammarkollegii ofvan uppräknade ålig¬
ganden måtte upphöra.
Kommitténs hemställan ledde emellertid icke till någon påföljd; men
frågan återupptogs af 1874 års löneregleringskommitté. Under åberopan¬
de af den af 1858 års kommitté uttalade åsikt i ämnet, erinrade 1874 års
kommitté dessutom, att förslag till landssekreterare, hvilken befattning väl
måste anses såsom en bland de viktigaste af landsstatstjänsterna, funnits
42
böra utan någon mellanhand till Kungl. Maj:t ingifvas, och att någon
tidsbesparing borde vinnas för såväl kammarkollegium som statskon¬
toret, om dessa ämbetsverk befriades från gemensamma sammanträden
för befordrings- och tjänstledighetsfrågor. Sistnämnda kommitté uttalade
därför såsom sin åsikt, att det vore lämpligare, att Konungens befallnings¬
hafvande anförtroddes de uppdrag, som i dessa hänseenden äro åt kammar¬
kollegium och statskontoret öfverlämnade, samt upprepade den af 1858
års kommitté gjorda hemställan.
Då kammarkollegium den 11 oktober 1875 afgaf infordradt ut¬
låtande öfver 1874 års kommittés ifrågavarande betänkande, yttrade kol¬
legium, i afseende å landsstatstjänsternäns tillsättande, att, enär erfaren¬
heten ådagalagt, att Konungens befallningshafvande ofta fäste ett sär-
skildt afseende på de sökande, hvilka tjänstgjort inom länet, men kolle¬
gium vid pröfningen af dylika frågor betraktade de sökandes skicklighet
och förtjänst från en mera allmän synpunkt, kollegium hoppades och för¬
väntade, att i de fall, då besvär emot det upprättade förslaget anförts,
Kungl. Maj:t komme att däröfver inhämta kollega utlåtande. Vid¬
kommande tjänstledighets beviljande åt dessa tjänstemän från en till
och med sex månader, hemställde kollegium, huruvida ej ansökningar där¬
om kunde upptagas och afgöras af chefen för civildepartementet. Vid
kommitténs förslag, att frågor om afskeds beviljande skulle från Konun¬
gens befallningshafvande omedelbart hos Kungl. Maj:t anmälas, hade kol¬
legium intet att erinra.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 7 december 1877 af
ifrågavarande betänkande yttrade chefen för finansdepartementet, att,
då denna fråga ägde samband med åtskilliga andra på Kungl. Maj:ts
pröfning beroende ärenden, densamma torde för det dåvarande böra
lämnas oafgjord. Denna hemställan blef af Kungl. Maj:t bifallen; och
har, kommittén veterligen, frågan därefter icke vidare varit föremål för
behandling.
Kommittén, som i hufvudsak instämmer i de af 1858 och
1874 års kommittéer gjorda uttalanden uti ifrågavarande ämne, hem¬
ställer,
43
att de, enligt § 8 i kammarkollegii instruktion,
kollegium ensamt eller gemensamt med statskontoret till¬
hörande åligganden i afseende på tillsättande af lands-
statstjänstemän samt tjänstledighet, förordnanden och af¬
sked för dem må upphöra.
Löneregleringsicommitléns bet. II.
7
44
Kamin ar kollega kvarstående ämfoetsåligganden enligt
kommitténs förslag.
Efter det kommittén sålunda framställt förslag till begränsning i
vissa afseenden af kammarkollegii ämbetsverksamhet, får kommittén härmed
lämna en kort öfversikt af de ämbetsåligganden, hvilka, under förutsättning
af bifall till dessa förslag, skulle därefter tillhöra kollegium.
Därvid följer kommittén, för jämförelses skull, hufvudsakligen den
uppställning och rubricering af ärendena, som iakttagits i den för kolle¬
gium nu gällande instruktionen, enligt hvilken inom de särskilda grupper
af ärenden, hvilka behandlas i särskilda paragrafer, i allmänhet skiljes
emellan sådana ärenden, hvilka af kollegium såsom första myndighet pröf-
vas och afgöras, sådana, där kollegium såsom andra instans pröfvar och
afgör anförda besvär, och sådana, hvilka afgöras af Kungl. Magt, men där
kollegium har att afgifva underdåniga utlåtanden. Kommittén vill dock
därmed icke hafva antydt, att enahanda uppställning i en blifvande ny
instruktion bör fortfarande användas såsom den ändamålsenligaste.
Kammarkollegium skulle fortfarande tillkomma:
att handlägga frågor om de på jorden hvilande grundskatter och
Instr. §2: l 3, 6’, därmed sammanhängande ärenden, i den mån sådana fortfarande kunna
8 i?. /C C, (t. n -
törekomma;
§ 3: 7 a. att pröfva och afgöra besvär angående de årliga markegångstaxorna;
§ 3: 7 b. att pröfva och afgöra besvär angående afsöndring af jord eller lägen¬
het från egendom, som innehafves under enskild äganderätt, och om af¬
gäld för sådan afsöndring;
£ 3: * “~ce’ att handlägga sådana frågor angående indelnings- och roteringsverket,
§ 9: 2 a, b. som i §§ 3 och 9 i instruktionen omnämnas och ännu kunna före¬
komma, så länge indelnings- och roteringsverket till någon del kvarstår;
45
att pröfva och afgöra ärenden angående hemmans och lägenheters § 3: 1 t-
lotsningsskyldighet, deras förmåner och friheter m. in., i den mån icke1
dessa frågor, i följd af förändrade anordningar i afseende å lotspersonalerss
anställning och aflöning, undandragits kollegii ämbetsbefattning, äfvensom
att föra lotsjordebok;
att pröfva och afgöra frågor om de förmåner, rättigheter och skyl-# 3: 3.
digheter i öfrigt, som åtfölja hemman, jord och lägenheter på grund af
deras särskilda natur och egenskap samt icke äro åt beskaffenhet att
enligt gällande föreskrifter böra i annan ordning behandlas;
att afgifva underdåniga utlåtanden i frågor om ordnande af präster-# 3: 4 a.
skåpets aflöning och därmed sammanhang ägande ärenden;
att afgifva underdåniga utlåtanden om tillstånd till bro- och färj- § 3: 4 b.
penningars uppbärande samt fastställande af taxor därå;
att afgifva underdåniga utlåtanden i frågor, som i öfrigt angå extra# 3: 4 c.
ordinarie skyldigheter och besvär samt äro af den beskaffenhet, att kolle¬
gium icke äger afgöra desamma;
att pröfva och afgöra ärenden angående kronans jordebok samt hvad# i «, &
därmed äger sammanhang;
att afgifva underdåniga utlåtanden i frågor om stadsjords egenskap § 4.- 3 b.
och beskaffenhet;
att afgifva underdåniga utlåtanden i frågor om förändringar i lan- § i- 3 c, d.
dets administrativa och kyrkliga indelning, äfvensom i åtskilliga andra
ärenden, hvilkas pröfning Kungl. Maj:t förbehållit sig, och som äro af
kameral natur eller angå den allmänna hushållningen;
att hafva vård och inseende öfver de till militie-, civil- och ecklesia-# 5: 1-3,
stikstaterna upplåtna boställen, hemman och lägenheter, med undantag åt 5a,c,‘d,
de boställen, som äro anvisade åt skogsstaten, öfver de under åborätt
upplåtna kronohemman och nybyggen samt öfver de till civila och kyrk¬
liga behof och ändamål anslagna hemman och lägenheter, med undantag
af akademi- och barnhushemman samt de andra inrättningar och stiftelser
upplåtna egendomar, å hvilka inseendet tillkommer särskild styrelse; i
hvilket afseende kollegium tillkomma de ämbetsåligganden, som hittills
påhvilat detsamma, i den mån de icke, enligt hvad i det föregående blifvit
46
föreslaget, pröfvas böra öfverflyttas på annat ämbetsverk eller eljest frångå
kollegium;
att verkställa kollegium af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter i af¬
seende på inköp, försäljning eller utbyte, för statens eller allmän inrätt¬
nings räkning, af jord eller annan fast egendom;
att handlägga sådana ärenden angående skatteköp in. m., som i
gällande instruktion § 6 mom. 2—5 omförmälas;
att afgifva underdåniga utlåtanden i frågor om afsöndring för alltid
af jord eller lägenhet från de under kollegii inseende ställda egendomar;
att afgifva underdåniga utlåtanden i frågor om inköp eller försäljning
för statens eller allmän inrättnings räkning af fast egendom, om sökta
hemmansbyten in. in.;
§ att i skattkammaren förvara och vårda rikets regalier och dyrbar¬
heter samt att jämväl förvara förteckningar öfver den staten tillhöriga, i
kungl. slotten in. fl. ställen befintliga lösa egendom;
^ 9' 1' till Kungl. Maj:t afgifva årlig arbetsredogörelse; samt
§ 9:2 c, d. att årligen aflämna uppgifter till statskontoret å köpeskillingsbelöppen
för de genom kollegii försorg försålda kronoegendomar och till kammar¬
rätten å den Vadstena krigsmanshus vid de af kollegium beviljade skatte¬
köp tillfallna inkomst, äfvensom öfver ådörnda böter och viten.
Beträffande flera af de här ofvan upptagna slag af ärenden må emel¬
lertid bemärkas, att desamma, på grund af i senare tid beslutade ändringar
i beskattningsväsendet och försvarsorganisationen samt eljest vidtagna lag¬
stiftningsåtgärder, numera minskats både till antal och betydenhet samt
delvis komma att alldeles försvinna. A andra sidan får ej förbises, att
i fråga om en och annan grupp af ärenden ökning otvifvelaktigt kommer
att inträda i kollegii göromål, hvilken ökning dock, såsom väsentligen be¬
roende på förestående regleringar å de områden, som representeras af dessa
ärenden, väl får anses blifva af öfvergående beskaffenhet.
Utöfver hvad redan i det föregående blifvit påpekadt i afseende å
ärenden rörande grundskatter och indelningsverk samt därmed samman¬
hörande ämnen, har beträffande följande slag af ärenden kommittén funnit
sig böra särskildt göra vissa erinringar.
47
Hvad angår den kollegium enligt § 2 mom. 7 b) i instruktionen
tillagda pröfning af besvär i frågor om afsöndring af jord eller lägenhet
från egendom, som innehafves under enskild äganderätt, är att märka,
att den i förut gällande författning meddelade föreskrift om afgälds
åsättande å sådan afsöndring icke upptagits i lagen om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896. Frågor om afgäld och
dess belopp kunna alltså icke förekomma i afseende å afsöndringar, som
ägt rum, efter det sistnämnda lag den 1 januari 1897 trädde i kraft. En¬
ligt 31 § af samma lag skola emellertid förut gällande bestämmelser fort¬
farande tillämpas i afseende på afsöndringar, som skett före den 1 januari
1897. Därför kunna frågor om bestämmande af afgäld för afsöndra^
lägenhet och besvär i dylika frågor förekomma beträffande sådana äldre
afsöndringar, å hvilka fastställelse ännu icke blifvit sökt. och hvilka lära
i stort antal ännu förekomma.
I afseende härå må ock erinras, att kollegium i underdånigt ut¬
låtande af den 31 december 1900 föreslagit afskrifning eller aflösning,
under vissa villkor och förutsättningar, af afgäld, som utgår af jordafsönd-
ringar. Därest eu sådan afskrifning eller aflösning, hvarigenom alla frå¬
gor om afgäld skulle för framtiden falla bort, kommer till stånd, torde
emellertid verkställigheten häraf för kollegium medföra, att under tiden
antalet till dess behandling hörande frågor af detta slag komme att ökas.
Det låter sig dock icke på förhand beräkna, i hvilken mån en sådan
ökning kan komma att äga rum; och den skulle i allt fall blifva af öfver-
gående beskaffenhet.
CJ
Hvad angår ärenden rörande ordnande af prästerskapets aflöning och
därmed sammanhängande frågor, i hvilka kollegium enligt instruktionen
har att afgifva underdåniga utlåtanden, är det otvifvelaktigt, att dessa
redan nu förorsaka kollegium ett betydande arbete; och från dess sida
har framhållits, att af de många och omfattande förslag, hvilka fram¬
ställts af den s. k. prästlöneregleringskommittén, en del redan blifvit
till kollegium remitterade och andra vore att efter hand dit förvänta.
Häraf skulle, enligt kollega åsikt, orsakas en väsentlig ökning i dess ar¬
betsbörda, hvilken ökning jämte det nedan omförmälda arbetet med upp-
48
rättande af nya jordeböcker uppvägde den minskning-, som föranledts, be¬
träffande vissa andra grupper af ärenden, af nyare lagstiftning och i öfrigt
ändrade förhållanden.
Att i nu ifrågavarande afseende ett betydande och väsentligt ökadt
arbete förestår kollegium, anser kommittén jämväl för sin del uppenbart.
Och antagligt är äfven, att detta arbete kommer att blifva utsträckt öfver
eu ganska lång tidrymd. Men det är i allt fall ett arbete af öfvergående
beskaffenhet. Och vanskligt vore väl för öfrigt att med någon mån af
visshet nu kunna beräkna det behof af arbetskraft, som för dess behöriga
utförande må erfordras. Med hänsyn härtill anser kommittén, att det ar¬
bete, som af prästlöneregleringskommitténs förslag må blifva en följd, icke
bör läggas till grund för beräkning af behofvet utaf ordinarie arbetskraf¬
ter inom kollegium.
Frågor om bropenningar kunna, på grund af den nya väglagen af
den 23 oktober 1891, icke vidare, annat än undantagsvis, förekomma.
Sådant ärende torde nämligen icke kunna uppkomma i annat fall, än då
det gäller ändring i dylik afgift, till hvars uppbärande tillstånd varit läm-
nadt före nämnda lags utfärdande och hvars upphörande icke kan äga rum
utan förnärmande af någons enskilda rätt, eller ock då fråga är om dylik
afgift inom stads område.
Hvad angår frågor om färjpenningar, förekomma sådana för närva¬
rande till rätt stort antal inom kollegium. Men det synes vara afsedt,
att äfven dessa afgifter skola upphöra, sedan erfarenhet vunnits om väg-
kassornas förmåga att, utan hjälp af färjpenningar, bestrida färjhållningen
inom vederbörande väghållningsdistrikt.
Hvad de kameral- och allmänna hushållningen rörande mål vidkom¬
mer, skulle fortfarande till kollegium höra att pröfva och afgöra, bland
andra, de i § 4 mom. 1 i instruktionen nu upptagna ärenden om
granskning och fastställande af kronans jordebok jämte därmed samband
ägande frågor.
Till följd af statsmakternas beslut om afskrifning af grundskatterna
samt om upphäfvande af indelningsverket kommer, i den mån dessa beslut
49
varda fullständigt genomförda, kronans jordebok att förlora sin hittillsva¬
rande karaktär af ett register öfver kronans af jorden inflytande räntor
och inkomster samt öfver de på jorden hyflande, till staten utgående all¬
männa besvär. Arbetet med förandet af kronans jordebok varder däri¬
genom väsentligt inskränkt och torde, äfven sådant oafsedt, kunna i vissa
hänseenden ytterligare förenklas.
Redan nu har af angifna orsak vunnits afsevärd lättnad i de
kollegii aktuari ekon tor påfyllande arbeten i afseende å jordeboksför-
ändringsextrakt. Så har jämväl skett och kommer än mer att ske i af¬
seende å kontorets arbete med antecknande i jordeböckerna af de utaf
Kungl. Maj:t eller kollegium meddelade beslut, som innefatta ändring i
desamma. Och det vill synas, som en sådan lättnad äfven skulle kunna
ernås i hvad angår kontorets göromål med förtecknande och antecknande
i jordebok af jordafsöndringar.
Hvad detta arbete angår, inhämtas af kollegii cirkulär den 20
mars 1874, att genom kungl. bref den 9 januari samma år för¬
ordnats, att, i stället för tidigare föreskrifna anteckningar i jordeböckerna
vid hemman och lägenheter om därifrån skedda jordafsöndringar, skola
såväl å lands- och häradsskrifvarekontoren som i kammarkollegium föras
särskilda förteckningar öfver dylika afsöndringar, hvilka förteckningar
dock böra betraktas såsom delar af själfva jordeboken. Med hänsyn här¬
till bör i jordeboken vid hemman eller lägenhet, hvarifrån jordafsönd-
ring skett, blott hänvisas till den sida i tillhörande förteckning, där af-
söndringen förekommer.
Enligt tillämpadt förfarande föres härjämte å aktuariekontoret full¬
ständigt register öfver alla jordafsöndringar, i ändamål hufvudsakligen
att förebygga, att inom visst område flera afsöndrade lägenheter tilldelas
samma benämning. Till följd häraf kräfva anteckningarna om jordaf¬
söndringar i kammarkollegium icke obetydligt med tid och ai’bete.
Det torde emellertid kunna sättas i fråga, om detta arbete med
förande hos en centralmyndighet af hela riket omfattande förteckningar
öfver jordafsöndringar jämte därmed sammanhängande anteckningar verk¬
ligen är af motsvarande gagn. Särskildt hvad angår äldre jordafsöndringar,
förefinnes ingen säkerhet för förteckningarnas fullständighet; och beträf-
50
bände afsöndringar på viss tid eller lifstid skall någon anteckning i jorde-
boken icke ens efter den nya lagen äga rum. Det synes ej heller klart,
att förteckningarna tjäna några praktiska ändamål af större vikt och be¬
tydelse. Fastighetstaxeringen grundar sig ej och kan ej heller, i afseende
på afsöndrade lägenheter, grunda sig på de ofullständiga anteckningarna i
jordeboken; och lagfart å för alltid afsöndrade lägenheter samt däraf för¬
anledda anteckningar i fastighetsböckerna torde i regel äga rum oberoende
af jordeboksanteckningarna i kammarkollegium. Kommittén har emellertid
funnit sig icke för sin del kunna ingå i någon mera fullständig pröfning af
denna fråga. Men, äfven om anteckningar rörande jordafsöndringar skola hos
kollegium fortfarande äga rum, torde dock arbetet därmed kunna utan olägen¬
het förenklas, så att mindre arbetskraft därpå användes, än nu är fallet.
Från kollegii sida har till beaktande framhållits, att för dess personal
förestode ett omfattande arbete med uppläggande af nya jordeböcker,
hvilket arbete borde taga sin början omedelbart efter år 1904. Afsikten
med detta jordeboksarbete skulle vara att, med borttagande af numera obe-
höfliga anteckningar om grundskatter och indelningsverk, skapa en verklig
jordliggare för hela riket, d. v. s. en förteckning öfver alla hemman och
andra själfständiga fastigheter.
Den 2 maj 1902 har Kungl. Maj:t, som ansett förberedande under¬
sökningar böi’a vidtagas för åstadkommande för Sveriges del af ett ar¬
bete, väsentligen motsvarande det i Norge med anslag af allmänna me¬
del utgifna samlingsverket »Norske gaardsnavne», uppdragit åt en kom¬
mitté att, i sådant syfte, dels för ett län eller landskap låta verkställa under¬
sökning af namnen å byar och gårdar äfvensom å viktigare berg samt
större skogar, sjöar och landsträckor, dels ock, efter vunnen erfarenhet,
uppgöra och underställa Kungl. Maj:ts pröfning plan för arbetet i dess
helhet jämte kostnadsberäkning. Undersökningar hafva jämväl satts i gång
beträffande skilda delar af landet.
Enligt meddelad uppgift skulle, under förutsättning att dylik
undersökning af ortnamn inom hela riket kommer till stånd och utföres
med erforderlig skyndsamhet, vara ifrågasatt att ställa det nya jordeboks-
arbetet i samband med nämnda undersökning och därför tillgodogöra sig
resultatet af densamma.
51
Det lärer icke tillhöra kommittén att yttra sig om nödvändigheten
eller gagnet af upprättande af nya jordeböcker, vare sig detta arbete sam-
manbindes med den ifrågaställda undersökningen af ortnamn eller icke.
Men om beslut varder fattadt om upprättande af nya jordeböcker, är detta
arbete i allt fall af öfvergående beskaffenhet samt bör icke läggas till
grund vid beräkning af den kollegium påhvilande ordinarie arbetsbörda
och däraf föranledt behof af arbetskraft.
Till utredning om mängden och beskaffenheten af de för kammar¬
kollegium sålunda kvarstående ämbetsåligganden, jämförda med dem, hvilka
i följd af ändrade förhållanden komma att under den närmare framtiden
upphöra eller skulle, enligt kommitténs förslag, frångå kollegium, har, på
framställning af kommittén, inom kollegium utarbetats efterföljande sum¬
mariska uppgift angående de till kollegium under åren 1900, 1901 och
1902 inkomna mål och ärenden.
Summarisk
uppgift an¬
gående kam-
mari. utlega
ämbets¬
åligganden.
Lönereglering skommitténs bet. II.
8
Summarisk
angående till kammarkollegium under åren
|
1.
|
2.
|
3.
|
4-
|
5.
|
6.
|
7-
|
8.
|
9.
|
10.
|
|
|
|
|
|
|
|
1 9
|
0 0.
|
|
|
|
|
Målets beskaffenhet.
|
§ i instruktionen.
|
W
|
Cl
3
&
|
Kungl. re¬
misser
|
Kungl. bref och
departements-
skrifvelser.
|
fe¬
ts
|
| Skrifvelser och me¬
morial från kontor
och myndigheter.
|
Summa.
|
|
|
ce
<1
p:
>-!
ce
3
po
|
3 S-
po p:
&
3*
crq
CD
|
på besvär
öfver kolle¬
ga utslag.
|
Sfi
P
>-i
88
|
O:
3.
3'
er?
so
►-j
|
1.
|
Ang.
|
grundskatt m. m.....
|
§ 2: 1—6 samt 7 c.
|
3
|
1
|
1
|
l
|
1
|
|
4
|
ii!
|
2.
|
»
|
markegångsfrågor ....
|
§ 2: 7 a.
|
10
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
38
|
48
|
3.
|
>
|
jordafsöndringar.....
|
§ 2: 7 b.
|
18
|
—
|
5
|
2
|
2
|
—
|
3
|
80
|
4.
|
|
rustning och rotering . .
|
§ 3: 1 a—c.
|
3
|
80
|
—
|
—
|
38
|
—
|
48
|
169
|
5.
|
|
lotshemman och lägenheter
|
§ 3: 1 d.
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—■
|
—
|
1
|
2
|
6.
|
)
|
prästerskapets m. fl:s lö-
ningssätt........
|
§ 3: 2 a.
|
25
|
—
|
21
|
4
|
20
|
_
|
_
|
70
|
7,
|
»
|
fjärdingsmansbestyret . .
|
§ 3: 2 b.
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
8.
|
*
|
byggande af allmänna hus
|
§ 3: 2 c.
|
14
|
—
|
10
|
5
|
7
|
—
|
—
|
36
|
9.
|
»
|
väg-, bro- och färjhållning
|
§ 3: 2 d.
|
191
|
•2
|
44
|
ii
|
39
|
—
|
4
|
291
|
10.
|
»
|
skjutsanstalter och skjuts¬
ning ..........
|
§ 3: 2 e, f.
|
2
|
_
|
1
|
_
|
1
|
_
|
8
|
12
|
11.
|
>
|
frågor enligt......
|
§ 3: 3.
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
i
|
4
|
6
|
12.
|
■»
|
ordnande af prästerskapets
aflöning.........
|
§ 3: 4 a.
|
—
|
—
|
1
|
9
|
5
|
_
|
__
|
15
|
13.
|
»
|
bro- och färjtaxor ....
|
§ 3: 4 b.
|
—
|
—
|
—
|
11
|
12
|
—
|
—
|
23
|
14.
|
>
|
öfriga extra ordinarie skyl¬
digheter ........
|
§ 3: 4 c.
|
1
|
1
|
_
|
_
|
3
|
i
|
_
|
6
|
15.
|
>
|
soldat- eller båtsmanstorp
och indelt manskaps aflö¬
ning ..........
|
§ 3: 4 d, e.
|
3
|
|
1
|
5
|
4
|
|
1
|
14
|
16.
|
>
|
jordeboksärenden ....
|
§ 4: 1 a, b.
|
11
|
15
|
1
|
1
|
1
|
i
|
303
|
833
|
17.
|
|
jura patronatns.....
|
§ 4: 2 a.
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
1
|
2
|
18.
|
»
|
flott- och farleder ....
|
§ 4: 2 b.
|
22
|
—
|
13
|
2
|
5
|
—
|
—
|
42
|
19.
|
»
|
strömrensningar.....
|
§ 4: 2 c.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
__
|
20.
|
»
|
kyrkostngor.......
|
§ 4: 2 d.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
Transport
|
304
|
100
|
98
|
53
|
138
|
3
|
415
|
1,111 1
|
53
uppgift
1900, 1901 och 1902 inkomna mål och ärenden.
1 ä
|
12. |
|
13. !
|
14.
|
15. |
|
10. j
|
17. |
|
18.
|
19. |
|
20. |
|
21. !
|
22. i
|
23. |
|
24. i
|
25. j
|
26. |
|
|
|
*
|
|
1 9
|
0 1
|
|
|
|
|
|
1
|
9
|
0 2.
|
|
|
i
|
Besvärsmål.
|
1 Underställnings¬
mål.
|
Kungl. re¬
misser
|
! Kungl. bref och
dopartements-
skrifvelser.
|
Ansökningar.
|
; Skrifvelse!' och me¬
morial från kontor
och myndigheter.
|
CG
£
B
B
So
|
Besvärsmål.
|
Underställnings¬
mål.
|
Kungl. re¬
misser
|
Kungl. bref och
departoments-
skrifvelser.
|
Ansökningar.
|
Skrifvelser och me¬
morial från kontor
och myndigheter.
|
Summa.
|
på besvär
öfver kolle¬
ga utslag.
|
andra.
|
på besvär
öfver kolle¬
ga utslag.
|
andra.
|
s •:
|
1
|
1
|
|
3
|
_
|
5
|
12
|
2
|
1
|
|
_
|
1
|
4
|
3
|
11
|
1.
|
36
|
—
|
—
|
1
|
1
|
|
32
|
50
|
13
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
37
|
50
|
2.
|
6
|
-
|
5
|
—
|
5
|
|
1
|
17
|
11
|
—
|
7
|
9
|
3
|
1
|
3
|
27
|
3.
|
i
|
Öl
|
—
|
2
|
44
|
|
44
|
142
|
1
|
194
|
—
|
|
31
|
—
|
45
|
271
|
4.
|
:
|
—
|
--
|
—
|
—
|
|
1
|
1
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5.
|
20
|
__
|
15
|
15
|
20
|
|
1
|
71
|
28
|
1
|
8
|
8
|
13
|
—
|
|
58
|
6.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
_
|
1
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
12
|
—
|
5
|
5
|
11
|
—
|
—
|
33
|
26
|
|
12
|
19
|
17
|
—
|
—
|
74
|
8.
|
151
|
—
|
37
|
15
|
37
|
—
|
2
|
242
|
119
|
|
58
|
3
|
48
|
2
|
4
|
234
|
9.
|
|
_
|
_
|
1
|
1
|
_
|
10
|
15
|
5
|
—
|
—
|
1
|
1
|
—
|
5
|
12
|
10.
|
8
|
1
|
—
|
—
|
1
|
—
|
7
|
17
|
2
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5
|
7
|
11.
|
_
|
_
|
_
|
8
|
17
|
_
|
6
|
31
|
—
|
—
|
—
|
12
|
10
|
—
|
—
|
22
|
12.
|
—
|
|
—
|
4
|
8
|
—
|
—
|
12
|
—
|
—
|
—
|
6
|
6
|
—
|
1
|
13
|
13.
|
-
|
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
1
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
14.
|
|
|
1
|
7
|
8
|
1
|
_
|
17
|
|
__
|
_
|
3
|
7
|
1
|
2
|
13
|
15.
|
4
|
13
|
1
|
3
|
9
|
2
|
281
|
313
|
8
|
11
|
5
|
1
|
2
|
5
|
238
|
270
|
16.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
1
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
i
|
—
|
1
|
2
|
17.
|
38
|
1
|
9
|
4
|
15
|
—
|
2
|
68
|
34
|
—
|
13
|
—
|
ii
|
—
|
—
|
58
|
18.
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
19.
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
20.
|
262
|
66
|
74
|
65
|
| 184
|
O
|
| 393
|
j 1,047
|
250
|
207
|
103
|
55
|
151
|
13
|
344
|
1,123
|
|
54
|
1.
|
2.
|
.3.
|
i 4-
|
I 5.
|
1 6.
|
1 7.
|
i 8-
|
1 9-
|
1 10- !
|
|
|
|
|
|
|
|
1 9
|
d
o
|
|
|
|
1
:
'
|
Målets beskaffenhet.
|
§ i instruktionen.
|
W
|
a
t*
Cli
|
Kungl. re¬
misser
|
Hungl. bref och
departements-
skrifvelser.
|
>
|
o B g
o o
p 1
|
|
|
|
cd
<
?o:
ö
pa
|
0 3-
SCO p:
B.
3*
er?
CD
|
pa Besvär
i öfver kolle¬
ga utslag.
|
andra.
|
CD
O:
P?
g
3*
er?
s»
|
3
^ Hjl-
t3 4 ce
Pj p° 2
«, __o
Sr1 pr g>
© o fcr
i g-0
^ o g
|
Summa.
|
|
|
|
Transport
|
304
|
100
|
98
|
53
|
138
|
3
|
415
|
1,111 j
|
1.
|
1 Ang
|
grindar å allmän väg . .
|
§ 4: 2 e.
|
11
|
—
|
1
|
_
|
2
|
_
|
2
|
16
|
2.
|
! >
|
tångtäkt ........
|
§ 4: 2 f.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_.
|
„
|
_
|
3.
|
|
svedjande ........
|
§ 4: 2 g.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
4.
|
»
|
skogsafverkning för upp¬
odling å vissa nybyggen .
|
§ 4: 2 h.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
5.
|
»
|
skogsförbud å Gottland .
|
§ 4: 2 i.
|
2
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
__
|
2
|
ti.
|
|
frågor enligt......
|
§ 4: 2 k.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
_
|
7.
|
>
|
säterifriheter ......
|
§ 4: 3 a.
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
|
_
|
8.
|
>
|
stadsjordar.......
|
§ 4: 3 b.
|
|
—
|
—
|
14
|
16
|
_
|
_
|
30
|
9.
|
|
förändringar i landets ad¬
ministrativa och kyrkliga
indelning........
|
§ 4: 3 c.
|
|
|
|
26
|
23
|
|
|
:
i
49
|
10.
|
|
åtskilliga andra ärenden,
enligt........
|
§ 4: 3 d.
|
_
|
|
|
37
|
43
|
2
|
4
|
86 |
|
11.
|
|
åtkomsthandlingar till bo¬
ställen etc.......
|
§ 5: 1.
|
_
|
|
|
|
2
|
|
18
|
20 |
|
13.
|
|
syner och besiktningar å
boställen etc.....
|
§ 5: 2.
|
__
|
1
|
|
1
|
4
|
|
13
|
19
|
13.
|
>
|
disposition af boställen etc.
|
§ 5: 3, 7 c.
|
|
—
|
—
|
25
|
14
|
24
|
10
|
73
|
11. |
|
|
ödeshemmans upptagande .
|
§ 5: 4 a.
|
- !
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
1
|
1
|
15.
|
>
|
uppodling mot frihetsår .
|
§ 5: 4 b.
|
|
1
|
—
|
1
|
_
|
__
|
_
|
2
|
16.
|
|
förlängning af frihetstid
för nybyggen......
|
§ 5: 4 c.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
17.
|
»
|
odling, torpanläggningm. m.
å boställen etc.....
|
§ 5: 4 d.
|
|
|
|
2
|
1
|
|
|
3
|
18.
|
»
|
jordafsöndringar från bo¬
ställen etc........
|
§ 5: 4 e; § 6: 6 a.
|
2
|
|
4
|
34
|
40
|
16
|
1
|
97 1
|
19.
|
*
|
kvarnanläggningar å bo¬
ställen etc........
|
§ 5: 4 f.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
20.
|
»
|
hvad till skogsmark räknas
må å boställen etc. . . .
|
§ 5: 4 g.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2!.;
|
|
foderförsäljning.....
|
§ 5: 4 h, 7 d.
|
—
|
—
|
1
|
5 l
|
20
|
68
|
—
|
94
|
|
|
|
Transport!
|
319 |
|
102 |
|
104
|
198 |.
|
303 [
|
113
|
464 >
|
1,603 1
|
55
11.
|
12.
|
13.
|
14.
|
15.
|
16.
|
17.
|
18.
|
19.
|
20.
|
21.
|
22.
|
23.
|
24.
|
25.
|
26.
|
|
|
|
1 9
|
0 1
|
|
|
|
|
|
1 9
|
0 2
|
|
|
|
Besvärsmål.
|
Cl
B
o-
|
Kungl. re¬
misser
|
Kung!, bref och
departements-
skrifvelser.
|
b
|
! Skrivelser och me-
j morial från kontor
| och myndigheter.
|
GQ
b
i
p
|
a
|
Cl
a
|
Kungl. re¬
misser
|
in ct> g
ptb B
|
t>
a
|
o B ®
&§ 3.
H f3. 3*
|
Summa.
|
B 3-
po p:
B*
B*
09
ep
|
på besvär
öfver kolle¬
ga utslag.
|
andra.
|
W
O:
pr
a#
b*
09
p
•-i
|
in
<J
p:
B
in
B
p°
|
•-i
H *
B <*•
pc P:
sT
B*
09
in
|
på besvär
öfver kolle-
! gii utslag.
|
andra.
|
< ct> B
O B b
in cd S
2 ^
|
in
O:
pr
b.
5*
09
P
B '
|
a !? “
ag-s
aJ pr o
BOB'
c+- a
ct> £+ B
^ s 1
|
262
|
66
|
74
|
65
|
184
|
8
|
393
|
1,047
|
250
|
207
|
103
|
55
|
151
|
13
|
344
|
1,123
|
32
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
—
|
34
|
5
|
—
|
1
|
—
|
2
|
—
|
—
|
8
|
9
|
—
|
—
|
15
|
14
|
—
|
—
|
9
29
|
1
|
—
|
—
|
11
|
1
12
|
—
|
—
|
2
28
|
—
|
—
|
—
|
33
|
29
|
—
|
1
|
63
|
—
|
—
|
—
|
107
|
37
|
1
|
1
|
146
|
—
|
—
|
—
|
34
|
28
|
1
|
—
|
83
|
—
|
—
|
—
|
31
|
30
|
—
|
1
|
62
|
_
|
~~
|
—
|
—
|
—
|
—
|
10
|
10
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
28
|
28
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
22
|
23
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
—
|
17
|
19
|
|
|
—
|
22
|
11
|
1
|
23
|
57
|
2
|
—
|
—
|
24
|
13
|
—
|
10
|
49
|
—
|
4
|
—
|
1
|
1
|
1
|
—
|
7
|
—
|
—
|
—
|
|
1
|
—
|
—
|
1
|
—
|
2
|
_
|
—
|
1
|
1
|
1
|
5
|
1
|
7
|
—
|
1
|
1
|
—
|
—
|
10
|
1
|
—
|
—
|
36
|
43
|
35
|
1
|
116
|
—
|
—
|
1
|
44
|
51
|
29
|
4
|
129
|
|
|
|
5
|
16
|
47
|
1
|
69
|
|
|
|
8
|
12
|
40
|
|
60
|
304
|
73
|
74
|
211
|
328
|
90
|
452
|
1,532
|
259
|
214
|
105
|
282
|
312
|
83
|
405
|
1,660
|
1.
2.
3.
4.
5.
6.
8.
9.
10.
11.
12.
in.
u.
15.
IG.
18.
19.
20.
21.
56
|
1.
|
2.
|
3.
|
|
5.
|
6.
|
7-
|
8.
|
9-
|
10.
|
|
|
|
|
|
|
|
1 9
|
0 0.
|
|
|
|
|
Målets beskaffenhet.
|
§ i instruktionen.
|
a
|
r~\
P
P-
|
Kungl. re¬
misser
|
Kung!, bref och
departements-
skrifvelser.
|
>
P
|
o 3 g
o °
& 2. B.
|
|
|
|
w
<
So:
to
2
pa
|
h
H »I
P <^-
p> p:
2.
p’
09
oo
|
på besvär
öfver kolle-
gii utslag.
|
P
P
S=u
P
|
CO
O:
2.
p*
09
p
|
^ t?»
Sp
09 o
P^ r? O
CD O P"1
2- P
r* o p
|
Summa.
|
|
|
|
Transport
|
319
|
102
|
104
|
198
|
303
|
113
|
464
|
1.603
|
1.
|
Ang. åborätt .........
|
§ 5: 5 a.
|
10
|
—
|
1
|
—
|
4
|
1
|
—
|
16
|
2.
|
■»
|
nvbyggen ........
|
§ 5: 5 b.
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
_
|
—
|
1
|
|
J>
|
kyrkojordar i Lunds och
Göteborgs stift.....
|
§ 5: 5 c.
|
_
|
_
|
_
|
1
|
4
|
_
|
3
|
8
|
4.
|
>
|
utarrendering af ecklesia¬
stika jordar .......
|
§ 5: 5 d.
|
2
|
_
|
_
|
4
|
8
|
_
|
_
|
14
|
■
|
|
skogsförsäljning från åbo-
hemman........
|
§ 5: 5 e.
|
_
|
_
|
_
|
.
|
|
|
|
|
6.
|
■»
|
frågor enligt......
|
§ r»; 6.
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
1
|
1
|
3
|
|
|
användning af expropria-
tionsmedel för boställen etc.
|
§ 5: 7 a.
|
_
|
_
|
1
|
5
|
7
|
|
|
13
|
*•
|
|
deltagande i vattenafled-
ning för boställen etc. . .
|
§ 5: 7 b.
|
_
|
_
|
_
|
4
|
4
|
|
|
8
|
9.
|
»
|
frågor enligt......
|
§ 5: 7 d.
|
—
|
—
|
1
|
77
|
77
|
2
|
6
|
163
|
10.
|
>
|
inköp etc. af fastighet . .
|
§ 6: 1. 6 b.
|
—
|
—
|
—
|
14
|
3G
|
—
|
11
|
61
|
11.
|
3>
|
skatteköp i vissa.fall . .
|
§ 6: 2.
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
2
|
8
|
11
|
12.
|
>
|
Danviks hospitalshemman
|
§ 6: 3.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
1
|
2
|
13.
|
|
skatteköpeskillingar . . .
|
§ 6: 4.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4
|
4
|
14.
|
1>
|
rättighet och företrädes¬
rätt till skatteköp etc. . .
|
§ 6: 5.
|
11
|
_
|
1
|
_
|
_
|
_
|
|
12
|
15.
|
>
|
skattkammarärenden . . .
|
§ 7.
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
6
|
1
|
8
|
16.
|
|
ärenden angående lands¬
statst jänster .......
|
§ 8.
|
_
|
_
|
_
|
12
|
37
|
_
|
108
|
157
|
17.
|
|
tjänsteansökningar inom
verket.........
|
—
|
_
|
_
|
__
|
_
|
8
|
64
|
_
|
72
|
18.
|
|
expeditionssaker: expedi-
tionsförteckningar, rekvisi¬
tion af handlingar m. m. .
|
|
|
|
|
7
|
8
|
1
|
203
|
219
|
19.
|
>
|
kollega ekonomiska ange¬
lägenheter ........
|
—
|
_
|
_
|
_
|
__
|
_
|
_
|
in
|
in
|
20.
|
3>
|
andra ärenden.......
|
—
|
1
|
1
|
—
|
6
|
13
|
1
|
31
|
53
|
|
|
|
Summa
|
348
|
103
|
108
|
332
|
510
|
191
|
952
|
2,539
|
57
23. | 24.
16. ! 16.
1 9 0 2,
19 0 1,
Kung! re¬
misser
Kung! re¬
misser
§2 Er
au cd r,
t*
G X no
ce V* ce
114 j 448
58
Kommitténs förslag till förenklingar in. m, inom kanmar-
kollegii arbetsområde.
A. Förenkling i formerna för besvärsmål förberedande behandling.
Redan 1874 års löneregleringskoinmitté upptog i sitt betänkande
angående lönereglering m. m. vid kammarkollegium frågan om formerna
för besvärsmålens behandling hos kollegium. Enligt hvad kommittén med¬
delade, tillgick i detta afseende i allmänhet sä, att, sedan besvär till kol¬
legium inkommit och kollegium samfälldt eller genom den ledamot, till
hvars föredragning målet hörde, förordna! om besvärens kommunikation
med vederbörande, utfärdades kommunikation sresolution, innefattande före¬
skrift för Konungens befallningshafvande i det län, dit målet hörde, om
infordrande af vederbörandes förklaring och dess skyndsamma insändande,
jämte länsstyrelsens eget utlåtande, till kollegium. Men i afseende å denna
kommunikationsresolutions fortskaffande gällde skilda bestämmelser. I
vissa fall skulle, på grund af kung!, förordningen den 27 april 1756
om fribref, besvärshandlingarna af kollegium öfversändas till vederbö¬
rande länsstyrelse för inhämtande af förklaring och utlåtande, medan i
andra åter klagandena fingo själfva besörja kommunikationsresolutionens
fortskaffande.
Såväl i dessa som i åtskilliga andra hänseenden fann 1874 års kom¬
mitté de anbefallda, sinsemellan skiljaktiga formerna föranleda icke ringa
omgång och besvär. Och af denna anledning föreslog kommittén förändrade
föreskrifter härom, i hufvudsak gående ut på, att besvär i mål, som till
kammarkollegium fullföljdes, skulle inom viss angifven tid inlämnas eller
med posten insändas till länsstyrelsen, hvilken det skulle påligga att in¬
förskaffa vederbörandes förklaring samt därefter insända handlingarna jämte
59
förklaring, om sådan inkommit, och eget yttrande till kollegium. Därest
vid besvären något af de för talans fullföljd staagade villkor icke blifvit
fullgjordt, skulle länsstyrelsen utan förklarings infordrande insända hand¬
lingarna till kollegium.
Uti det af kammarkollegium den 11 oktober 1875 afgifna utlåtande
öfver 1874 års kommittés betänkande afstyrkte kollegium förslaget om in¬
lämnande hos Konungens befallningshafvande af besvär, ställda till kolle¬
gium, och besvärens behandling af nämnda myndighet i första hand. Så¬
som skäl härför framhölls, att målen stundom kunde vara af den beskaf¬
fenhet, att de antingen kunde afgöras ex incommunicato (d. v. s. utan in¬
fordrande af förklaring) eller ock fordrade, att verkställigheten af det
öfverklagade beslutet skyndsamt inhiberades. Däremot förordade kolle¬
gium, att alla till kommunikation utställda handlingar utan åtskillnad skulle
öfversändas till Konungens befallningshafvande för att genom kronobetjä-
ningens försorg delgifvas vederbörande att inom viss tid afgifva förklaring,
vid äfventyr att dess uteblifvande ej hindrade målets afgörande på för-
handenvarande skäl.
Från kollega beslut uttalade, bland andra, t. f. presidenten Berg¬
ström skiljaktig mening samt biträdde i hufvudsak hvad kommitterade
föreslagit i syftning att förenkla formerna för besvärsmålens behandling.
Särskildt beträffande stället, hvarest till kammarkollegium ställda besvär
öfver Konungens befallningshafvandes utslag skulle inlämnas, och sättet
för behandlingen af dessa besvär, innan besvärsmålen till kollegium in-
kommo, framhöll han, att kommitténs förslag stod i öfverensstämmelse
med hvad redan fanns stadgadt i fråga om fullföljd af talan i högre in¬
stans mot ortmyndighets beslut i åtskilliga mål, såsom fattigvårdsmål,
bevillningsmål, ägodelningsmål, afvittringsmål m. fl. Och i afseende å de
ofvan omnämnda skälen, som kollegium anfört mot kommitténs förslag,
erinrade han, att de fall, då besvär ex incommunicato af kollegium pröfva-
des, voro ganska sällsynta,, samt att ännu mycket mera sällan förekom yrkande
om inhibition.
Då 1874 års kommittés ifrågavarande betänkande den 7 december
1877 föredrogs inför Kungl. Maj:t, beslöts, enär kommitténs förslag i
detta stycke berörde äfven länsstyrelserna, att dessas yttranden öfver
Q
Löneregleringshommitiéns bet. II. u
60
förslaget skulle före dess pröfning inhämtas. Vid förnyad föredragning
den 8 november 1878 förklarade sedermera Kungl. Maj:t sig skola företaga
denna fråga i sammanhang med frågan om fastställande af ny instruktion
för ämbetsverket.
Vid utfärdandet den 14 november 1879 af ny instruktion för kam¬
markollegium lämnades emellertid kommitténs ofvannämnda förslag utan
afseende utom i den del, hvari förslaget af kollegium förordats. Uti § 15
i instruktionen meddelades den bestämmelse, att, då från enskild part
förklaring infordras, kollegium må förelägga honom viss tid för förkla¬
ringens afgifvande, vid äfventyr att uteblifvande däraf icke hindrar målets
afgörande. Och, enligt hvad genom kollega kungörelse den 28 november
1879 tillkännagafs, blef tillika förordnadt, dels att i alla till kollegium
fullföljda besvärsmål, utan åtskillnad till klagandens person eller målets
beskaffenhet, handlingarna, där besvären utställas till kommunikation, skola
genom kollega försorg öfversändas till Konungens vederbörande befallnings¬
hafvande för kommunikationens verkställande, dels ock att den, med hvilken
handlingarna kommuniceras, skall, för underlåtenhet att inom utsatt tid
afgifva förklaring, föreläggas, i stället för vite, det i § 15 af koilegii
instruktion angifna äfventyr.
I öfrigt sker däremot den förberedande behandlingen af besvärsmål,
som till kollegium inkomma, under i hufvudsak enahanda former som
förut. Sedan till en början anteckning om målet verkställts såväl i det
allmänna diariet som i de särskilda förteckningar öfver inkommande
mål, hvilka hos kollegium föras, och till hvilka kommittén längre fram
återkommer, öfverlämnas målet till vederbörande föredragande. Därefter
följer målets utställande till kommunikation; och sker sådant, enligt hvad
som meddelats, nästan undantagslöst. Äfven om af beviset angående
tiden för delgifningen af ortmyndighetens beslut synes framgå, att
målet är desert, sker dock ofta kommunikation, detta af hänsyn därtill,
att delgifningstiden kan tänkas vara felaktigt angifven. Hvad angår sättet
för besluts fattande om kommunikation, är det väl, enligt § 18 i instruk¬
tionen, åt koilegii ledamöter uppdraget att utan föregången föredragning
förordna om nödig kommunikation, enhvar af de till hans föredragning
hörande mål och ärenden. Men i regel lär denna föreskrift tillämpas så,
61
att målet anmäles vid sammanträde i kollegium och där beslutas målets kom¬
municerande. Om detta beslut verkställas därpå anteckningar i ofvan-
nämnda särskilda förteckningar äfvensom i vissa andra, hos kollegium förda
anteckningsböcker. Kommunikationsresolution uppsättes, och akten expe¬
dieras med denna till vederbörande länsstyrelse.
Därest kommitténs förslag om upphörande af kollega befattning
såsom andra instans med vissa besvärsmål varder genomfördt, skulle visser¬
ligen antalet besvärsmål hos kollegium komma att nedgå och således det
arbete med dylika måls förberedande behandling, som ofvan omnämnda
förslag afsett att förenkla, väsentligt minskas i betydenhet. Men då i allt
fall, äfven enligt kommitténs förslag, en del besvärsmål fortfarande skulle
komma att i kollegium handläggas, och äfven med afseende å dessa, fastän
färre till antalet, det icke synes vara skäl att bibehålla tyngre och mera
tidsödande former, än som är nödigt, har kommittén funnit sig höra äfven
för sin del ånyo upptaga förevarande fråga.
För kommittén synes uppenbart att, därest i mål, som från läns¬
styrelserna genom besvär fullföljas till kollegium, besvären finge till veder¬
börande länsstyrelse ingifvas och kommunikation af denna omedelbart besör¬
jas, sådant skulle vara ägnadt icke blott att bespara parterna besvär och
kostnad, utan ock framför allt att, till förmån för såväl parterna som det
allmänna, medföra en förkortning i tiden för målens bringande i fullstän¬
digt skick och därmed äfven möjliggöra deras snabbare afgörande.
Såsom ofvan berörts, är redan i åtskilliga andra fall föreskrifvet,
att vid fullföljd till central statsmyndighet af talan mot ortmyndighets
beslut besvären skola ingifvas hos vederbörande länsstyrelse och denna
omedelbart besörja kommunikation, utan att, kommittén veterligen, däraf
hittills försports olägenhet.
Visserligen skulle af den ifrågasatta förändringen följa, att afgörande
af besvär ex incommunicato icke skulle vidare kunna förekomma. Men då,
såsom upplyst blifvit, kammarkollegium äfven i till synes deserta mål ofta
förordnar om kommunikation, lära de fall, där pröfning sker utan kom¬
munikation, vara mycket fåtaliga. Och då hos kollegium uti ifrågavarande
62
mål inhibition i verkställighet af beslut eller åtgärd mycket sällan torde
kunna komma i fråga, synes ej heller den omständigheten, att den åsyftade
förändringen skulle kunna medföra uppskof med utfärdande af dylikt för¬
ordnande, höra tillmätas någon betydelse.
Om än, såsom det blifvit meddeladt, föredragningen af besvärsmål
för beslut om kommunikation sker på det mest summariska sätt — i regel
endast genom angifvande af målets diarienummer — är dock tydligt, att
alla de anteckningar, som enligt nuvarande bestämmelser och praxis skola
angående denna förberedande åtgärd hos kollegium verkställas, måste
kräfva någon tid. En öfverflyttning till länsstyrelserna af hela bestyret
med besvärens kommunicerande skulle sålunda innebära lättnad för kollega
personal utan att för länsstyrelserna medföra någon kännbar ökning af
arbetsbördan.
Det torde emellertid beträffande förevarande fråga böra bemärkas, att
rörande vissa till kammarkollegii pröfning hörande besvärsmål, nämligen
angående de årliga markegång staxorna, enligt de genom kungl. kungörel¬
serna den 11 maj 1855 och den 81 juli 1867 meddelade föreskrifter
gäller ett alldeles särskildt förfarande, i det att besvär, som af enskilda
parter anföras öfver markegångstaxeringen, i allmänhet skola ingifvas
till Konungens vederbörande befallningshafvande, som därefter insänder
dem jämte eget utlåtande till kollegium; och äro i fråga om dessa
mål i öfrigt meddelade särskilda bestämmelser i afseende å besvärstid
och sättet för besvärens behandling. 1 hvad sålunda rörande sagda mål
stadgats, och som i viss mån öfverensstämmer med hvad af kommittén nu
blifvit ifrågasatt, har kommittén så mycket mindre afsett att nu föreslå
någon ändring, som frågan om bibehållande öfverhufvud af hela marke-
gångsinstitutet, om hvars upphäfvande förslag tillförne varit å bane, torde
vara beroende på den under behandling varande frågan om ändring i sättet
för prästerskapets aflönande.
Kommittén får förty föreslå,
att i mål, som från Konungens befallningshafvande
genom besvär fullföljas till kammarkollegium, besvären
skola aflämnas till vederbörande befallningshafvande, som,
63
med iakttagande af gifna föreskrifter, infordrar vederbö-
randes förklaring och insänder handlingarna jämte eget
utlåtande till kollegium.
B. Förenkling genom besvärsmål afgörande af kammarkollegium
såsom sista instans.
I det föregående har kommittén haft i sikte behandlingen af besvär,
som från ortmyndigheterna dragas under kammarkollegii pröfning. I
sammanhang härmed torde emellertid äfven böra beröras frågan om full¬
följd af talan emot kollegii egna beslut i besvärsmål.
Enligt kommitténs förslag skulle kammarkollegium fortfarande hafva
att såsom andra instans upptaga och pröfva följande besvärsmål:
angående de årliga markegångstaxorna;
angående afsöndring af jord eller lägenhet från egendom, som inne-
hafves under enskild äganderätt, och om afgäld för sådan afsöndring;
om afsöndring af jord eller lägenhet på viss tid eller på lifstid frän
de under åborätt upplåtna kronohemman och nybyggen;
om bortförande från hemman eller lägenhet, som står under kollegii
vård och inseende, af foder, när tillfälligt öfverskott däraf i följd af od¬
lingar eller andra omständigheter uppstått;
om stadgad åboi’ätt till hemman och lägenheter af krononatur och
om företräde till sådan åborätt;
huruvida jord, tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift, skall
enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst hemman
brukas, samt om beloppet af den afgift, som däraf bör till kyrkan erläggas;
om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor anslagen
jord, som, enligt hvad författningarna stadga, skall under arrende upplåtas,
och om optionsrätt till sådant arrende;
om medgifvande åt åbor å kronohemman och de under kollegii
inseende ställda allmänna inrättningars hemman och lägenheter att under
64
behörigt iakttagande af fastställd hushållningsplan äfven till afsalu begagna
skogen, äfvensom, där dylikt tillstånd beviljats, om förbud att tills vidare
annorlunda än till husbehof använda skogen; samt
om rättighet och företrädesrätt till skatteköp, om nybygges omfö¬
rande till skatte och huruvida ägaren därvid må öfver dess skog tilläggas
full skattemannarätt eller allenast den inskränktare rätt, författningarna
för vissa fall bestämma.
Antalet i kammarkollegium handlagda mål af ifrågavarande slag
utgjorde, enligt hvad den förut lämnade summariska uppgiften utvisar, år
1900 53, 1901 35 och 1902 68. Det antal utlåtanden i anledning af hos
Kungi. Maj:t anförda besvär i dylika mål, som kollegium samtidigt hade att
afgifva, voro 1900 11, 1901 11 och 1902 13. I dessa siffror äro dock ej
medräknade frågor om bortförande af foder från hemman eller lägenheter,
som stå under kollegii vård och inseende, i Indika frågor, såsom ofvan
anmärkts, kollegium skulle komma att blifva andra instans. Ansöknings-
ärenden af detta slag förekommo hos kollegium till ett antal af 68 år
1900, 47 år 1901 och 40 år 1902; men det är uppenbart, att de besvärs¬
mål i dylika frågor, hvilka det skulle ankomma på kollegium att såsom
andra instans pröfva, skulle blifva vida färre.
Antalet af de mål, om hvilka nu är fråga, är således hos kollegium
icke så synnerligen stort; och än färre äro de fall, då desamma dragits
inför Kungl. Maj:t, dit de nu från kollegium fullföljas. De kunna därför
icke heller hafva någon större betydelse med afseende å arbetsbördan vare
sig på ena eller andra hållet. Ur denna synpunkt kan alltså af en för¬
enkling i detta hänseende föga vinst vara att hämta.
Då kommittén emellertid icke kunnat förbigå denna fråga, har
därvid kommit under öfvervägande, huruvida det numera kan finnas skäl
att för dessa både till antal och beskaffenhet mindre betydande mål och
ärenden bibehålla rättigheten att hos Kungl. Maj:t öfverklaga karnmar-
kollegii beslut.
1 allmänhet äro dessa mål, såsom antyddes, af enklare beskaffenhet.
För nästan alla gemensamt är, att det i dem gäller förnämligast att rätt
iakttaga och afväga det allmännas intresse. I en stor del är det fråga om
medgifvanden och rättigheter i afseende på den statens fasta egendom, öfver
65
hvilken kammarkollegium har vård och inseende, och beträffande hvilken
kollegium således måste anses äga den största sakkunskapen. Och äfven
i öfrigt beröra dessa mål förhållanden, rörande indika kollegium, såsom
kameralt ämbetsverk, måste anses vara särskildt sakkunnigt. Det kan där¬
för ock med visshet antagas, att i regel den utredning, som i ett sådant
mål åvägabragts i kollegium, också varit grundläggande för pröfningen hos
Kungl. Maj:t.
Redan förut har i flera fall ifrågakommit att låta vissa slags mål,
och det af vida stolle betydelse än de nu ifrågavarande, stanna hos förut¬
varande mellaninstans, utan att någon som helst olägenhet eller miss¬
belåtenhet däraf blifvit, en följd. 1 sådant hänseende må erinras om lag-
sökningsmål, hvilka afgöras af hofrätt såsom sista instans, samt fattigvårds-
mål, hvilka i sista hand pröfvas af kammarrätten. Det synes ej heller vara
någon risk att låta nu ifrågavarande mål stanna hos kammarkollegium.
Kommittén får alltså hemställa,
att öfver kammarkollegii beslut i besvärsmål, hvilka
enligt kommitténs förslag kollegium skulle hafva att så¬
som andra instans handlägga, klagan icke mätte fä föras.
C. Förenklingar i formerna för ärendenas registrering', skrifsättet m. m.
Uti sitt förslag rörande de allmänna förutsättningarna och grunderna
för en reglering af löneförhållanden m. in. inom de centrala ämbetsverken
har kommittén framhållit angelägenheten däraf, att inom dessa ämbetsverk
i görligaste mån genomföras sådana förenklingar i arbetssättet, som
kunna finnas erforderliga och ändamålsenliga.
För att ådagalägga, i hvad mån dylika förenklingar kunna anses
påkallade inom kammarkollegium, vill kommittén till en början i korthet
redogöra för det sätt, hvarpå till kollegium inkommande mål och ärenden
varda där behandlade.
Nu gällande
bestämmelser
och praxis.
66
Då ett mål eller ärende till kollegium inkommer, införes det¬
samma af registratorn i ett med alfabetiskt register försedt allmänt
diarium, med angifvande af dagen för inkommandet, diarienummer efter
tiden för inkommandet, numret å den rotel, till hvilken målet hör, samt
en kortfattad, saklig rubrik. Om emellertid det inkommande målet utgöres
af bref eller remiss från Kung!. Maj:t eller skrifvelse från statsdeparte¬
ment, göres i allmänna diariet eu anteckning om tiden, när målet inkom¬
mit, och om den rotel, det tillhör, hvarjemte angifves målets diarienummer
i följd med öfriga mål, men i detta diarium införes icke någon saklig
rubrik utan endast en anteckning, att målet utgöres af ett bref eller en
remiss från Kungl. Maj:t eller en departementsskrifvelse. Det upptages ej
heller i registret till det allmänna diariet. Ett sådant mål varder i stället
med diarie- och rotelnummer, som det på nyss angifvet sätt bekommit,
och med sakrubrik infördt i ett särskilt diarium öfver kungl. bref och
remisser samt departementsskrifvelser, till hvilket diarium finnes särskilt
alfabetiskt register.
Uti de båda nämnda diarierna verkställas emellertid icke, såsom
eljest i allmänna diarier öfver inkommande mål plägar ske, några anteck¬
ningar rörande de åtgärder, som därefter med målen vidtagas. Sökes
upplysning därom, har man att gå till rotlarnas diarier, hvilka likaledes
benämnas rotlar. I dessa inför registratorn de hvarje ledamot tillkommande
mål med angifvande af tiden för inkommandet samt deras förut erhållna
diarienummer och sakrubrik. Anteckningarna i dessa rotlar om de uti
målen vidtagna åtgärder verkställas därefter af vederbörande föredragande;
hvaremot af registratorn i desamma göres anteckning om förklaringar och
skrifter, som ytterligare inkomma i målen. Vid hvarje års början inför
registratorn i rotlarna för det nya året de från föregående år såsom oaf-
gjorda balanserade målen.
Härutöfver föres ännu en förteckning öfver alla inkommande mål.
För underlättande af den presidenten enligt § 17 i instruktionen åliggande
tillsyn öfver ärendenas behöriga och skyndsamma behandling, är registratorn
ålagdt att vid hvarje års början i en för 'presidenten af sedd lista införa
alla då oafgjorda mål samt under årets lopp i nämnda lista anteckna de
nya målen jämte de förklaringar och skrifter, som i redan anhängiga mål
67
ytterligare inkomma. Uti denna lista verkställer presidenten själf eller,
vid förfall för honom, äldsta närvarande ledamoten anteckningar om de i
målen vidtagna åtgärder. Alla anteckningar i denna lista, förutom de
mycket förkortade rubrikerna å målen, bestå emellertid endast i införande
af data i de olika kolumner, med hvilka listan är försedd.
Sedan det inkomna målet på nu angifvet sätt blifvit antecknadt i
diarium, rotel och presidentens lista, öfverlämnas målet till vederbörande
föredragande för att af honom beredas till handläggning. Denna hand¬
läggning sker dels af presidenten och ledamöterna gemensamt i plenum,
dels ock på särskilda divisioner, bestående antingen af presidenten och två
ledamöter eller af tre ledamöter.
I de flesta fall kräfves uti de inkomna målen — förutom den kame¬
rala utredning, som må finnas för deras pröfning erforderlig, — en för¬
beredande åtgärd till målets fullständigande i visst afseende, hvilken åtgärd
sker genom kommunikation eller remiss. Med afseende å sådana åtgärder
är i § 18 af instruktionen åt ledamöterna uppdraget att, utan före¬
gången föredragning, dels förordna om nödig kommunikation af de
till eu hvars föredragning hörande mål och ärenden, då fråga icke
är om inhibition i verkställighet af beslut eller åtgärd, dels ock meddela
remiss till utlåtande af advokatfiskalen. Enligt hvad redan i det före¬
gående meddelats, har emellertid praxis utvecklat sig därhän, att leda¬
möterna i regel icke på egen hand förordna om kommunikation, utan att
frågor därom liksom om remiss för inhämtande af yttrande eller förklaring
från kollega kontor föredragas, ehuru helt summariskt, vid kollega sam¬
manträden.
Enligt § 16 i instruktionen skall öfver de mål och ärenden, som i
kollegium till behandling förekomma — oafsedt huruvida fråga är om
förberedande åtgärd eller om slutlig pröfning — föras protokoll, utvisande
kollega åtgärder och beslut, hvilka ledamöter i besluten deltagit samt de
olika meningar, som därvid förekommit. Ett sådant protokoll föres vid
plenisammanträde af i tur varande notarie samt vid divisionssammanträden
särskildt för hvarje föredragande kammarråd af dess notarie, hvadan således
vid sistnämnda sammanträden flera notarier kunna efter hvarandra vara i
tjänstgöring och föra hvar sitt protokoll. Uti mom. 6 af den för kammar-
Lönereglering shommitténs bet. II.
10
68
kollegium den 19 oktober 1888 fastställda arbetsordning är, i fråga om
sättet för protokollets förande, föreskrifvet, att beslut, hvilka uti utgående
expedition afmattas, angifvas, där icke annorledes af kollegium föreskrifves,
endast genom hänvisning till registraturet.
Angående de vid föredragningen fattade beslut verkställes således
anteckning af presidenten, eller vid förfall för honom af äldsta närvarande
ledamoten, i presidentens lista, af vederbörande föredragande i hans rotel
samt af vederbörande notarie i protokollet. Men vidare åligger det
enligt ofvannämnda mom. 6 i arbetsordningen notarien att för hvarje
föredragningsdag föra särskild, efter fastställdt formulär inrättad expedi-
tionslista, i hvilken upptagas såväl hvarje enligt protokollet föredraget mål
som ock remisser och kommunikationer samt antecknas dagen, då handlin¬
garna i målet till protokollsföranden afiämnats, dagen, då konceptexpedition
till justering afiämnats, justeringsdagen, samt dag, då expeditioner i målet
till vederbörande afgått, äfvensom i särskild kolumn tages kvitto af de
vederbörande inom verket, till hvilka handlingar i målet slutligen
afiämnats.
Till kontroll därå, att protokoll och expeditionslistor behörigen upp¬
sättas och aflämnas, åligger vederbörande notarie att hvarje föredragnings¬
dag i den s. k. protokollslistan anteckna föredragningsdagen, den föredra¬
gandes och öfriga i besluten deltagandes namn samt sitt eget namn. 1
denna lista följa därefter särskilda kolumner, afsedda för antecknande af
tiden för protokollets afläinnande till justering, föredragandens erkännande
af protokollets mottagande, tiden för dess justering samt registratorns er¬
kännande, att han mottagit protokollet till förvar.
Omedelbart efter hvarje föredragning verkställas anteckningar dels i
expeditionslistan om de föredragna målen med angifvande af diarienummer,
sakrubrik och kollegii beslut, dels ock i protokollslistan. Protokollet åter
färdigskrifves och justeras, först sedan alla därtill hörande konceptexpedi¬
tioner blifvit uppsatta och justerade.
Hvad de beslutade expeditionerna angår, är att märka, att till be¬
slutade kommunikationsresolutioner ej uppsättas koncept. I stället inför
vederbörande notarie i en för hvarje ledamot särskildt förd förteckning,
den s. k. kommunikationsboken, de mål, i hvilka kommunikation beslutats,
69
med angifvande af målets diarienummer och rubrik, dagen för beslutet om
kommunikation, expeditionsdagen, notariens initialer och resolutionens
innehåll. För de vanligaste typerna af dylika resolutioner finnas tryckta
formulärblanketter att ifylla; och angifves i sådant fall uti kommunika-
tionsboken resolutionens innehåll allenast genom antecknande af formulä¬
rets nummer. Om däremot resolutionen är af det innehåll, att tryckt for¬
mulär därför ej finnes, afskrifves hela resolutionen i kommunikationsboken.
Till öfriga utgående expeditioner uppsättas koncept, hvilka därefter
skola undergå justering. Denna verkställes understundom genast vid sam¬
manträdet, i hvilket fall konceptet är på förhand uppsatt och af före¬
draganden granskadt. Eljest tillgår med justeringen så, att, sedan före¬
draganden för sin del genomgått konceptet samt till bevis om godkännande
försett detsamma med sin signatur, konceptet med handlingarna i målet
cirkulerar bland de öfriga, som i målets afgörande deltagit och hvilka i
tur och ordning granska och signera konceptet. Presidenten, som i sista
hand tager befattning med granskningen och hvars påteckning å konceptet
innebär själfva justeringsmärket, angifver därvid tillika, att justeringen
ägt rum och dagen därför. Yppas olika meningar i afseende å kon¬
ceptets affattning, öfverlägges härom vid sammanträde, då ock justeringen
bringas till slut. I mindre viktiga ärenden plägar justeringen ombesörjas
af föredraganden och presidenten allena. I expeditionslistan antecknas
såväl dagen för konceptets aflämnande till föredraganden som justerings-
dagen.
Efter justeringen lämnas koncept och akter åter till notarien, hvilken
har att föranstalta om konceptens utskrifning. Tiden, då koncepten för
sådant ändamål till honom aflämnas, antecknas jämväl i expeditionslistan.
Sedan utskrift verkställts och kollationering af denna med konceptet
ägt rum, kontrasigneras den utgående expeditionen af notarien samt
undertecknas därefter af alla dem, som i beslutet deltagit. Vid förfall för
president eller ledamot underskrifves expeditionen af annan ledamot, så
vida den icke därförutan är försedd med tre underskrifter. Hvad sålunda
om sättet för undertecknande af utgående expeditioner är sagdt, gäller
dock icke utgående protokollsutdrag, hvilka blott undertecknas af proto-
70
kolisförande notarien, ej heller kommunikationsresolutioner, hvilka under¬
tecknas af protokollsföranden »på kung], kollega befallning».
I den män därefter expeditionerna afgå, verkställes härom af notarien
anteckning i expeditionslistan. Härutöfver har emellertid notarien att an¬
teckna expedierade utslag i den s. k. sportelboken. Uti särskilda kolumner
införas där notariens namn, en kortfattad sakrubrik, antalet exemplar,
hvari utslaget expedierats, expeditionsdagen, samt, därest expeditionen
skolat stämpelbeläggas, den för utslaget belöpande stämpelafgift. Då
stämpelbelopp sedan inlevereras, verkställes äfven därom anteckning i en
för ändamålet uppdragen kolumn uti sportelboken.
När ett mål är afgjordt och beslutet expedieradt, öfverlämnas akten
af notarien till vederbörande kontor att därstädes förvaras. Koncepten till
utgående expeditioner öfverlämnas för dylikt ändamål till kollega regi¬
strator samt ingå sedermera i det s. k. registraturet, hvilket omfattar två
särskilda serier, upptagande den ena utlåtanden och skrivelser till Kungl.
Maj:t samt den andra öfriga expeditioner. Angående aflämnandet af hand¬
lingar och koncept verkställes anteckning i expeditionslistan. Då hvarje i
listan upptaget ärende är expedieradt och handlingarna däri till veder¬
börande aflämnade, öfverlämnas expeditionslistan för förvar till registratorn,
hvilken kvitterar listan i en särskild! för ändamålet förd kvittensbok.
Sedan koncepten till alla vid föredragningen beslutade expeditioner
justerats, åligger vederbörande notarie att färdigskrifva protokollet och af-
lämna detsamma till föredraganden för granskning. Anteckning om tiden för
aflämnandet verkställes i protokollslistan, där föredraganden jämväl tecknar
kvitto å protokollets mottagande. Då föredraganden granskat protokollet,
företes detsamma till justering i kollegium vid nästinträffande sammanträde;
och verkställas om justeringen anteckningar i justeringsdagens protokoll
och i protokollslistan. Sedan protokollet justerats, aflämnas detsamma för
förvar till registratorn mot kvitto i protokollslistan.
Ofvan är nämndt, att expedierade utslag af vederbörande notarie
införas i den s. k. sportelboken. Tillsynen däröfver, att delgifningsbevis
och påförda stämpelafgifter behörigen inkomma, är uppdragen åt registra¬
torn, hvilken emellertid icke äger att själfständigt aflåta några meddelanden
till vederbörande myndigheter. I detta hänseende iakttages inom kammar¬
71
kollegium ett för detta ämbetsverk egendomligt förfarande. Det åligger
nämligen registratorn att kvartalsvis upprätta s. k. expeditionsförtechiingar
öfver de utslag, för hvilka delgifningsbevis och stämpelafgifter skola insän¬
das och ej redan inkommit. I dessa förteckningar angifvas i särskilda
kolumner utslagets datum och rubrik, stämpelafgift och expeditionsdag.
Dessa expeditionsförteckningar införas i allmänna diariet, vederbörlig rotel
och presidentens lista såsom til] kollegium inkomna ärenden och föredragas
i kollegium, som beslutar skrivelser till vederbörande länsstyrelser.
I det föregående är nämndt, att registratur och protokoll förvaras
af registratorn. Vården om handlingarna i afgjorda mål — i den mån
sådana handlingar ej förvaras i kammararkivet — är åter delad mellan
registratorn, advokatfiskal och aktuarien. Registratorn har sålunda till
åliggande att förvara och vårda dels de till kollegium ankomna kung!,
bref och departementsskrifvelser, öfver hvilka jämväl skall upprättas re¬
gister, dels ock handlingarna i mål angående landsstatstjänster, tjänste¬
tillsättningar och förordnanden inom verket samt kollega ekonomiska ange¬
lägenheter. Advokatfiskal åter omhänderhar äganderättshandlingar till
kronans egendomar, äfvensom handlingarna i markegångs- och syneärende n
Aktuarien slutligen tillkommer att förvara och efter register i god ordning
hålla handlingarna i alla öfriga afgjorda mål.
Såsom förteckning öfver sistnämnda handlingar föres å aktuarie-
kontoret ett särskildt diarium, det s. b. aktuarie-diariet. Detta har sär¬
skilda afdelningar eller upplägg för de olika länen, och antecknas målen
å upplägget för det län, till hvilket de hänföra sig. Mål, som röra hela
riket, införas å upplägget för Stockholms län. Nummerföljden i aktuarie-
diariet är, med tillämpning af förhållandena, sådana de visat sig under
tidigare år, på förhand uppdelad å de olika länen; och erhålla målen,
inom den för vederbörande län anslagna nummerserien, nummer efter tiden
för inkommandet till aktuariekontoret, det s. k. aktuarienumret. Äfven
kungl. bref och departementsskrifvelser, såvidt de röra aktuariekontorets
mål, anmärkas i diariet, men föras där i regel icke själfständigt utan an¬
tecknas endast vid respektive nummer för de mål, i hvilka motsvarande
underdåniga utlåtanden eller underdåniga skrivelser beslutats. Då för
öfrigt, på sätt af ofvanstående framgår, icke alla i i’egistratorns diarium
72
upptagna mål stanna hos aktuariekontoret, samt dessutom alla sådana mål,
Indika af kollegium afgöras i ett sammanhang med en gemensam expedi¬
tion, i aktuariediariet föras tillhopa under ett gemensamt nummer, blir
numerären i aktuariediariet, frånsedt tomrummen för de på förhand ut¬
satta nummer, hvilka ej blifva upptagna, vida mindre än numerären i
registratorsdiariet. Under det sålunda exempelvis för år 1902 siffran för
registratorsdiariet utgjorde 2,628, var den för aktuariediariet endast 1,326.
I aktuariens diarium antecknas i särskilda kolumner målets allmänna
diarienummer, tiden för målets inkommande till aktuariekontoret, målets
rubrik, kollega slutliga beslut och tiden därför, samt anvisning, hvar hand¬
lingarna i målet äro till finnandes.
I detta afseende äro handlingarna efter sin beskaffenhet ordnade
antingen i en allmän serie, benämnd »länshandlingarna», eller i en särskild
serie under namn af »skatteköpshandlingar». Inom båda dessa serier ord¬
nas handlingarna länsvis, icke efter aktuarienumret, utan efter tiden
för kollegii i målet fattade beslut. Uttages en akt från sin plats och bi-
lägges en annan, antecknas detta i diariet.
Till aktuariediariet föres ett alfabetiskt register. För vissa ofta
förekommande mål och ärenden, såsom frågor angående jordeboksföränd-
ringsextrakt och jordafsöndringar, finnas speciella upplägg i nämnda
register, under hvilka målen uppföras länsvis; och sker registreringen
länsvis äfven vid de registerbokstäfver, under hvilka förekommer ett större
antal mål. I registret antecknas en kortfattad sakrubrik och aktuarienumret.
Härjämte föres inom kollegium ej mindre, i likhet med hvad som
äger rum inom andra ämbetsverk, en förteckning öfver kollegii ordinarie
och extraordinarie tjänstemän, än äfven i en särskild bok, den s. k. lands-
statsboken, anteckningar om landsstatstjänstemäns förordnanden och tjänst¬
ledighet.
Förutom den diarie- och konceptföring, som äger rum inom kolle¬
gium, är att märka, att särskilda diarier och konceptserier föras å vissa
kollegii kontor. Enligt § 20 i instruktionen skall nämligen å advokat,-
Jiskalskontoret föras diarium öfver där förekommande ärenden, hvarjämte
föreskrifvits, att kontorets koncept skola hållas i god ordning. Och enligt
§ 21 i instruktionen tillhör arkivarien att förvara och efter register i god
73
ordning hålla arkivets koncepter till förrättade undersökningar och afgifna
utlåtanden samt att föra diarium öfver kollegii remisser till kammararkivet.
De former, under hvilka ärendena sålunda varda i kammarkollegium
behandlade, synas kommittén i åtskilliga afseenden mera omständliga, än
som kan anses af behofvet påkalladt.
Enligt hvad i del I af kommitténs betänkande framhållits, anser
kommittén, att vid hvarje verk bör i regel föras endast ett diarium, hvil-
ket dock, där sådant befinnes lämpligt, må kunna efter olika slag af ärenden
eller efter annan grund fördelas i särskilda afdelningar. Vidare har i
samma del betonats, att de anteckningar, hvarje föredragande där utöfver
må hafva af nöden för att kunna följa fortgången af de till hans före¬
dragning hörande ärenden, böra föras af honom själf. Och af kommittén
har tillika uttalats, att för verkets chef och andra, som hafva att kontrol¬
lera ett ärendes fortgång, svårighet ej bör möta att med ledning af diariet
och föredragandens särskilda anteckningar, där sådana förekomma, fullgöra
en sådan kontroll.
Med tillämpning af kommitténs sålunda uttalade åsikter anser kom¬
mittén till en början, att det dubbla eller flerdubbla antecknande af in¬
kommande mål och däri vidtagna åtgärder, som nu i kammarkollegium
äger rum, bör upphöra. Alla behöfliga anteckningar i sådant hänseende
böra ingå i ett allmänt diarium, hvilket emellertid, med anslutning i viss
mån till den nu iakttagna ordningen, lämpligen torde kunna föras i
olika afdelningar för de särskilda föredragandena. I diariets afdelningar
skulle, på samma sätt som nu förfares i afseende på de s. k. rotlarna,
registratorn hafva att införa ärendena med nummer och rubriker äfvensom
göra anteckning om de förklaringar och skrifter, som ytterligare inkomma;
hvaremot vederbörande föredragande skulle åligga att låta däri anteckna
de i ärendet vidtagna åtgärder. Såväl det nu förda, ofullständiga, all¬
männa diariet som det särskilda diariet öfver kungl. bref och departements-
skrifvelser skulle härigenom bortfalla.
Med ledning af allmänt diarium, så inrättadt, som nu ifrågasatts,
lärer verkets chef eller annan vederbörande kunna öfva nödig kontroll
öfver ärendenas gång, hvadan den för sådant ändamål nu förda, för presi-
Kommitténs
förslag.
Diarie¬
föringen.
74
Protokolls-
färingen.
denten särskild* afsedda listan blifver öfverflödig. Om emellertid det skulle
befinnas förenadt med någon svårighet att omedelbart ur diariet erhålla er¬
forderlig öfversikt öfver de vid en viss tidpunkt oafgjorda ärenden, torde
den anordning kunna vidtagas, att genom någon underlydande tjänsteman
upprättas förteckning öfver dessa ärenden. Häraf skulle i allt fall föran¬
ledas vida mindre besvär än genom förandet af presidentens lista.
Hvad protokollsföringen beträffar, ansåg redan 1874 års löneregle-
ringskommitté en förenkling därutinnan önskvärd och föreslog i sådant
hänseende att ersätta protokollet genom expeditionslistan, fullständigad så,
att däri jämväl upptogs referentens namn och angafs, när skiljaktiga
meningar vid beslutens fattande yppats, samt jämväl infördes anteckning
om sådana ärenden, som icke föranledde expedition.
Vid detta förslag hade kammarkollegium ej annat att erinra, än att
vid vissa tillfällen särskild* protokoll behöfde föras, såsom i mål, där om¬
röstning förekom, vid arrendeauktioner och i en del jordeboksärenden samt
andra mål, däri någon expedition ej uppsattes, m. m.
Då frågan om lönereglering m. m. för kollegium den 7 decem¬
ber 1877 föredrogs inför Kungl. Maj:t, yttrade föredragande departe¬
mentschefen, att hvad kommitterade föreslagit i fråga om protokollsförin-
gens förenkling syntes, såsom ledande till ej ringa besparing af arbetskraft,
böra, i enlighet med kollega tillstyrkande, af Kungl. Maj:t i hufvudsak
godkännas. Denna hemställan blef ock af Kungl. Maj:t bifallen.
Icke desto mindre äro, såsom af det föregående framgår, i hufvud¬
sak bibehållna de anordningar uti ifrågavarande hänseende, hvilka 1874
års kommitté ansåg höra förenklas.
En dylik förenkling anser äfven förevarande kommitté vara af be-
hofvet påkallad. Uti första delen af sitt betänkande har kommittén fram¬
hållit, att inom flera, i senare tid om- eller nyorganiserade centrala ämbets¬
verk protokollsföringen i de flesta fall afskaffa*® samt ersatts med föredrag¬
ningslistor, i hvilka ärendena till föredragningen införas och summarisk
anteckning om besluten verkställes. Protokoll föres endast i sådana fall, där
skiljaktiga meningar förekomma, hvilka skola i protokollet antecknas, där ett
ärende enligt sin natur eller gifna föreskrifter bör i protokoll upptagas,
eller där eljest förordna®, att i särskild* ärende protokoll skall föras.
75
Kommittén ånger, att enahanda förenkling bör genomföras i kammar¬
kollegium. Föredragningslistan skulle då ersätta icke blott protokollet —
utom i de särskilda fall, där sådant skulle fortfarande föras — utan äfven
i erforderlig mån expeditions- och protokollslistorna.
Inom de verk, där dylika föredragningslistor införts, äro dessa i all¬
mänhet så inrättade, att af desamma framgå dagen för föredragningen,
de i besluten deltagande samt de föredragna målens diarienummer och sak¬
rubriker, hvarjemte en kortfattad anteckning om de i målen fattade beslut
förekommer. Detta torde ock vara till fyllest. De anteckningar, som i
kaminarkollegii nuvarande expeditionslistor göras om handlingars öfver-
lämnande från en till annan inom verket, synas kommittén kunna i all¬
mänhet umbäras. Dock torde, särskildt till kontroll å beslutade expedi¬
tioners afgång, anteckning om tiden därför böra verkställas i föredrag¬
ningslistan, i en för dylika anteckningar afsedd kolumn.
Likasom i den nuvarande expeditionslistan verkställas åtskilliga an- Förandet af
teckningar till kontroll i afseende å handlingars öfverlämnande från en till Mantel-
annan inom verket eller å deras behöriga afsändande, föras äfven, enligt ningar.
hvad i det föregående meddelats, andra dylika kontrollanteckningar i pro¬
tokollslistan, i kommunikationsböckerna, i sportelboken o. s. v. Därest kom¬
mitténs förslag om afskaffande i allmänhet af protokolisföringen genom¬
föres, synes — helst om tillika iakttages, att föredragningslistorna förses
med nummerbeteckning — protokollslistan böra blifva öfverflödig; och
kommunikationsböckerna, hvilka genom de flesta besvärsmålens afskiljande
från kollegium och den föreslagna förenklingen i formerna för besvärs¬
målens förberedande handläggning skulle förlora det allra mesta af sitt innehåll,
synas jämväl kunna utan olägenhet helt och hållet upphöra. Hvad sportel¬
boken slutligen angår, är kommittén af den åsikt, att de ändamål, som med
densammas förande synas afsedda att gagnas, mycket väl kunna vinnas på
enklare sätt. Erforderligt öfvervakande, att delgifningsbevis behörigen in¬
komma, bör kunna äga rum med ledning af diariet; och förandet af de
anteckningar, som må erfordras till kontroll därå, att stämpelafgiftsbelopp
behörigen inkomma, bör kunna helt öfverlämnas åt den tjänsteman, åt
hvilken uppdrages att besörja stämpelbeläggning af utgående expeditioner
och redovisa därför inflytande medel.
Löneregleringskommitténs bet. //.
11
76
Förberedan
e åtgärder
och påmin¬
nelser.
Sättetför ut¬
gående expe¬
ditioners un¬
derteck¬
nande.
Deri i det föregående omnämnda kvittensbok å af registratorn mot¬
tagna expeditionslistor skulle genom dessa listors upphörande komma att
bortfalla.
Ofvan har påpekats, att i kammarkollegium frågor om vidtagande af
förberedande åtgärder, såsom kommunikationer eller remisser, föredragas,
ehuru enligt instruktionen dylika åtgärder i allmänhet må af vederbörande
ledamot utan föredragning vidtagas. Och det är äfvenledes kollegium,
som, med ledning af registratorns expeditionsförteckningar, beslutar skrif-
velsers aflåtande till vederbörande om insändande af delgifningsbevis och
stämpelafgifter.
Redan i första delen af sitt betänkande har kommittén såsom sin åsikt
uttalat, att förberedande åtgärder för bringande af målen i det för deras
afgörande erforderliga skick höra utan föredragning vidtagas af vederbö¬
rande ledamot, därvid anteckningen i diariet om dylik åtgärd bör vara
tillfyllestgörande för den kännedom, som annan ledamot i verket eller dess
chef kan hafva behof att taga om dessa åtgärder.
Och i enlighet med hvad jämväl därsaminastädes yttrats om på¬
minnelser angående insändande af delgifningsbevis, synes äfven inom
kammarkollegium aflåtandet af dylika påminnelser, där sådana äro erforder¬
liga, böra i första hand ankomma på verkets registrator. Hvad angår
aflåtandet af påminnelser om insändande af stämpelafgifter, synes denna
angelägenhet likaledes kunna i första hand öfverlåtas åt den tjänsteman,
åt hvilken uppdragits stämpelbeläggningen af utgående expeditioner och
redovisningen af därför inflytande medel. I händelse kommitténs sålunda
uttalade åsikter vinna beaktande, i hvad rör kammarkollegium, komma de
s. k. expeditionsförteckningarna, tillika med af dem föranledda åtgärder af
kollegium, att försvinna.
Af hvad ofvan yttrats angående sättet för undertecknande af
utgående expeditioner, framgår, att dessa, med undantag för pro¬
tokollsutdrag och kommunikationsresolutioner, måste förses med minst
tre underskrifter, jämte kontrasignation. Uppenbart är, att en enklare
anordning härutinnan skulle i många fall medföra möjlighet att snabbare,
än nu kan ske, aflåta expeditionerna. Inom vissa andra centrala verk
77
underskrifvas utgående expeditioner, med undantag för skrivelser till
Kungl. Maj:t, af chefen allena efter vederbörlig kontrasignation. Så är
för kammarrätten stadgadt, att dess utgående expeditioner, med nyss
angifna undantag, underskrifvas, på kammarrättens vägnar, af presidenten
eller, i hans frånvaro, af äldsta tjänstgörande ledamoten. Med hänsyn till
vikten att sorgfälligt iakttaga allt, som kan leda till ärendenas snabbare
gång, anser kommittén jämväl i nu nämnda afseende förenklade anordningar
böra inom kammarkollegium vidtagas.
Kommittén får fördenskull hemställa,
att i instruktion och arbetsordning för kammar¬
kollegium mätte, med tillämpning af ofvan angifna grun¬
der, meddelas bestämmelser, i syfte att
dels förenkling måtte åstadkommas i sättet för
ärendenas registrering samt antecknandet af vidtagna åt¬
gärder och fattade beslut, sä att dubbelföring icke må
förekomma samt äfven i öfrigt den mångfald af sär¬
skilda anteckningar, som nu göras i olika böcker och
listor eller eljest, i görligaste mån undvikas,
dels protokoll mätte föras endast i de fall, då
skiljaktiga meningar förekomma, eller ett ärende enligt
sin natur eller gifna föreskrifter bär i protokoll upptagas,
eller eljest förordnas, att i särskildt ärende protokoll skall
föras, men i öfrigt protokollen ersättas med föredragnings¬
listor,
dels, utan föredragning, förberedande åtgärder för
bringande af ett ärende i det för dess pröfning erforder¬
liga skick måtte ankomma på vederbörande föredragande,
likasom påminnelser om insändande af delgifningsbevis
och stämpelafgifter på den tjänsteman, hvilken tillsynen
häröfver åligger, samt
dels förenkling måtte vinnas i sättet för under¬
tecknande af utgående skrivelser och andra expeditioner.
78
Förenklin¬
gar i kon-
ceptföring,
expeditions
sätt m. m.
I första delen af sitt betänkande har kommittén antydt, att, jämte
sådana förenklingar i arbetssättet, som, i likhet med de i det föregående
' berörda, kunna och böra göras till föremål för bestämda föreskrifter i in¬
struktion eller arbetsordning, äfven i andra hänseenden förenklingar i arbets-
och särskild! skrifsättet inom de centrala ämbetsverken böra kunna vid¬
tagas, i afseende å hvilka det dock bör ankomma på vederbörande äm¬
betsverk att själfva bedöma, om och i hvad mån de i förekommande fall
kunna vinna tillämpning.
Så har framhållits, att förandet af koncept bör i många fall kunna
utan olägenhet bortfalla, särskild! vid förberedande åtgärder. Af den
ofvan lämnade redogörelsen för arbetssättet inom kammarkollegium fram¬
går, att där ej föres koncept öfver kommunikationsresolutioner, utan i
stället iakttages, att i den s. k. kommunikationsboken hänvisas till det
vedertagna formulär, som för kommunikationsresolutionen begagnas, och
endast där resolutionen icke affattas efter något sådant formulär, afskrift
af resolutionen i dess helhet införes i samma bok. Hvad sålunda redan
i viss mån praktiseras synes böra ytterligare fullföljas, så att i allmänhet
konceptföring öfver förberedande åtgärder må undvikas. Och tillåter sig
kommittén att i afseende härå i öfrigt åberopa, hvad i första delen blifvit
framhållet.
Likaså vill kommittén här erinra om hvad i nämnda del uttalats
rörande lämpligheten af att i större utsträckning, än i allmänhet äger
rum, särskildt i regel för alla förberedande åtgärder, använda expeditions-
sättet medelst s. k. tergalresolution eller påteckning å akten, äfvensom
angående användning af blanketter och stämpel i fall, då sådant lämp¬
ligen låter sig göra.
I berörda del har kommittén jämväl påpekat, att enklare skrifvelse!’
eller resolutioner böra af föredraganden kunna göras fullt färdiga till före¬
dragningen och då framläggas i utskrift, hvarigenom de kunde genast
justeras och underskrifvas. Enligt hvad kommittén försport, lärer detta
förfaringssätt redan nu ej sällan inom kollegium användas; och kommittén
får fördenskull nu endast uttala önskvärdheten af, att detsamma ytterligare
utvecklas, så att det i görligaste mån befästes till regel. Härigenom skulle
verksamt främjas hvad i inom. 3 i arbetsordningen framhålles, att »de
79
i kollegium föredragna och af gjorda mål böra med all den skyndsamhet,
deras beskaffenhet medgifver, till expedition befordras». Förmånen af en
dylik snabbare expedition, såväl för arbetet inom verket som för den rätts-
sökande allmänheten, äro alltför uppenbara, för att icke det förordade
tillvägagångssättet bör, i all den mån ske kan, komma till användning.
Kommittén har bland de allmänna synpunkterna i afseende å för¬
enklingar i arbetssättet inom de centrala ämbetsverken uttalat såsom syn¬
nerligen ensidigt, att i allmänhet meddelelserna emellan ett verk samt dess
särskilda afdelningar eller tjänstemän äfvensom emellan dessa inbördes
böra försiggå under enklare former än nu och icke, såsom understundom
äger rum, föranleda skriftväxling, registrering in. m. af enahanda beskaf¬
fenhet, som om ärendet handlades emellan skilda ämbetsverk. Hvad så¬
lunda anförts torde nogsamt i ett och annat hänseende kunna tillämpas på
kammarkollegium, så att äfven här den skriftliga formen bör kunna und¬
vikas i eu del fall, där den för närvarande brukas, likasom att, då den af
en eller annan anledning bör komma till användning, detta må ske med
minsta möjliga omständlighet och omgång.
Såsom ofvan ant}’ddes, har kommittén ansett det böra ankomma på
ämbetsverket att vidtaga de åtgärder, som ur dessa synpunkter må befin¬
nas ändamålsenliga och verkställbara; men kommittén har dock vid beräk¬
ning af de nödiga arbetskrafterna i kammarkollegium förutsatt, att äfven
i dessa stycken förenklingar i görligaste mån varda genomförda.
I ett hänseende har kommittén emellertid ansett sig böra göra sär- Förenkling i
skild hemställan om förenkling, äfven om blifvande föreskrift i ämnet ejrrecltskrif-
må anses vara af beskaffenhet att böra vare sig i arbetsordning eller i mn9en-
instruktion inflyta. Den förenkling, kommittén nu afser, gäller rubrik-
och recitskrifningen. Kommittén har i detta hänseende uti första delen
af sitt betänkande erinrat, att inom en del centrala verk en betydlig tid
upptages med affattandet i utslag och utlåtanden af s. k. rubriker eller
reciter, innehållande redogörelser för hvad i ärendet förekommit, samt att
dessa redogörelser ej sällan äro mycket utförliga och ofta upptaga större
delen af expeditionen, under det verkets eget beslut eller yttrande kan
80
rymmas på några få rader. Och kommittén har framhållit, att, enligt
hvad allmänt erkännes, en inskränkning i afseende å denna rubrik- och
recitskrifning skulle medföra afsevärd, i många fall till och med högst
betydande arbetsbesparing.
För att emellertid ej genom en dylik inskränkning skulle äfventyras
säkerheten för bevarande till framtida upplysning af hvad i hvarje ärende
af någon vikt förelupit, har kommittén ifrågasatt, att i dylika ärenden
skulle upprättas promemorior, på hvilkas affattning icke behöfde användas
mer än en ringa del af det arbete och den tid, som måste ägnas åt
rubriker eller reciter med deras omsorgsfullare formella utstyrsel, deras
mer eller mindre konstrika byggnad och ängsligt noggranna riktighet i
uttryckssätt. De olägenheter i andra hänseenden, som af en reform i
antydda riktning kunde vara att befara, skulle, enligt kommitténs förme¬
nande, icke blifva så betydande, att för deras skull borde uppoffras hvad
genom en väsentligare inskränkning i rubrik- och recitskrifningen utan allt
tvifvel stode att vinna, nämligen en stor lättnad i arbetsbördan med däraf
beroende ökning i arbetsprodukt och ojämförligt större skyndsamhet i
ärendenas behandling och expedition, i förening med icke ringa besparing
i renskrifningskostnader. Och då en utförlig rubrik- och recitskrifning, sådan
den nu förekommer, icke, såvidt kommittén förmådde inse, i öfrigt kunde
vara ur någon synpunkt nödig eller dess mera gagnelig, har kommittén
förordat en verksam förenkling härutinnan.
Beträffande utslag borde det enligt kommitténs uppfattning i regel
vara nog, om i rubriken eller reciten, där sådan skall förekomma, uppto-
ges allenast den grundläggande framställningen i målet med dess sakliga
motiv jämte undermyndighetens beslut, om sådant föregått, samt klagandens
yrkande, till hvilket de anförda grunderna däremot ej torde behöfva an-
gifvas, likasom ej heller skälen för den underordnade myndighetens beslut
i annan händelse, än att detta beslut, utan anförande af nya skäl, af öfver-
myndigheten fastställes. Allenast då upptagandet af andra i målet före¬
komna omständigheter än de ofvan angifna anses nödigt för att grunda
själfva slutet, synas dylika omständigheter böra i utslaget refereras.
Likaså har kommittén, i fråga om utlåtanden till Kungl. Maj:t, an¬
sett i allmänhet till fyllest, om den inledande delen af expeditionen endast
81
upptoge ett kort angifvande af remissens innehåll med nödig individuali¬
sering af själfva ärendet och vidare en uppgift å de vederbörande, som
blifvit däri hörda, men af deras yttranden ingenting annat, än som be¬
tingas af innehållet i själfva utlåtandet med dess motivering.
Hvad angår yttranden frän ett verk till ett annat, borde dessa affat-
tas med allra största korthet, så att allt hvad reciterande inledningar heter
ur desamma uteslutes.
Inom kammarkollegium förekommer säkerligen mer än inom de
flesta andra ämbetsverk, att vid affattande af utslag och af utlåtanden till
Kungl. Maj:t användas rubriker och reciter af vidlyftigare beskaffenhet.
En högst väsentlig besparing af tid och arbetskraft skulle således därstädes
vinnas genom en reform af rubrik- och recitskrifningen i enlighet med
kommitténs ofvan omförmälda uttalanden. Kommittén har därför funnit
särskildt angeläget att vid detta ämbetsverk påkalla tillämpning af sina
sålunda angifva åsikter och föreslår förty,
att inom kammarkollegium rubrik- och recitskrif¬
ningen mätte i möjligaste män inskränkas och förenklas,
i enlighet med ofvan angifna grunder.
D. Förenklingar i formerna för ärendenas föredragning och afgörande.
I det föregående är nämndt, att de kammarkollegium tillhörande Nuvarande 6e-
ärenden efter vissa grunder fördelas på de särskilda rotlarna, äfvensom att stammelser-
dessa ärenden handläggas dels af presidenten och ledamöterna gemensamt
i plenum, dels ock på särskilda divisioner, bestående antingen af presi¬
denten och två ledamöter eller af tre ledamöter. Under de tider, då pre¬
sidenten deltager i sammanträdena, arbetar sålunda kollegium i regel på
tre divisioner, men eljest på två divisioner.
82
I plenum skola, enligt § 13 i instruktionen, handläggas följande
ärenden:
l:o) underdåniga utlåtanden och förslag angående nya författningar
eller förklaring, ändring eller upphäfvande af redan befintliga;
2:o) allmänna föreskrifter, som det för verkställigheten af gällande
författningar eller fullgörande af Kungl. Maj:ts i sådant ändamål gifna
befallningar beror på kollegium att utfärda;
3:o) de kollegium tillhörande ärenden rörande tillsättning af tjänster,
tjänstledighet, förordnande och afsked för ämbets- och tjänstemän samt
vaktbetjänte, äfvensom angående kollega tjänstemäns och vaktbetjäntes fel
och försummelser i tjänsten;
4:o) frågor om ordnandet af särskilda divisioner inom kollegium;
om fördelningen af göromålen mellan kollega ledamöter; om indelning
till tjänstgöring af de första tjänstegraden tillhörande tjänstemän äfvensom
af amanuenser och öfriga extra ordinarie tjänstemän; om arbetsordning
för verket; samt om fördelningen och ordnandet af ledamöternas och tjänste¬
männens semester med hvad därtill hörer;
5:o) ärenden angående rikets regalier och dyrbarheter; samt
6:o) kollegii ekonomiska angelägenheter.
Af de ärenden, Indika sålunda skola i plenum handläggas af presi¬
denten och ledamöterna gemensamt, af göras emellertid vissa af presidenten
ensam. Honom tillhör nämligen, enligt § 17 i instruktionen, sådan denna
paragraf lyder enligt kungl. kungörelse den 4 juni 1886, att, efter före¬
gången öfverläggning inom kollegium, bland annat,
fastställa till efterrättelse ländande föreskrifter: om de särskilda di¬
visioner, hvarpå kollegium må indelas; om ordningen, i hvilken ledamö¬
terna böra på dessa divisioner göra tjänst; om dagar och tider för såväl
plenisammanträden som hvarje divisions ordinarie sammanträden; om för¬
delningen ledamöterna emellan dels af det närmare inseendet öfver kollegii
kontor och kammararkivet samt de i skattkammaren förvarade regalier,
dyrbarheter, effekter och handlingar, dels ock af de till kollegium hörande
mål och ärenden antingen efter dessas lika art och beskaffenhet eller, där
sådant ej lämpligen kan ske, länsvis, på sätt efter ärendenas vikt och
vunnen erfarenhet om deras antal finnes ändamålsenligt; om de till första
83
tjänstegraden hörande tjänstemäns anställning antingen såsom notarier och
deras indelning till tjänstgöring under ledamöterna eller såsom registrator
eller aktuarie; samt om amanuensers och öfriga extra ordinarie tjänste¬
mäns tjänstgöring;
utfärda arbetsordning för kollegium; samt
reglera ämbete- och tjänstemännens semester.
Med undantag af de ärenden, i hvilka det sålunda tillhör presiden¬
ten att ensam besluta, afgöras ärendena kollegialt af de i plenum eller
divisionssammanträde deltagande, därvid en hvar äger en röst. Och i § 12
i instruktionen är stadgadt att, om vid någon frågas afgörande olika
meningar uppkomma, skall till efterrättelse tjäna, hvad allmän lag och
särskilda författningar för domare stadga.
Enligt arbetsordningen med däri den 30 oktober 1896 beslutade änd¬
ringar, sammanträder kollegium, där icke annorledes af presidenten förord¬
nas, hvarje helgfri fredag kl. 12 middagen för behandling af de ärenden,
hvilka skola i plenum afgöras. För handläggning af öfriga mål hållas, där
icke annorledes af presidenten förordnas, division ssammanträden från kl. 11
f. m. helgfria måndagar, tisdagar och torsdagar. Sistnämnda bestämmelse
gäller emellertid endast under de tider, då kollegium arbetar på tre divi¬
sioner, af hvilka då hvar och en sammanträder en dag i veckan. Där åter kol¬
legium arbetar endast på två divisioner, såsom under semestermånader eller
när presidenten är hindrad att i division sarbetet deltaga, hållas divisions-
sammanträden i allmänhet endast två dagar i veckan. Divisionssamman-
trädena, hvilka pågå, oberoende af viss tidsbestämmelse, till dess de i
sammanträdet deltagande kammarråden hunnit föredraga de ärenden, som
blifvit af dem beredda, upptaga i medeltal en tid af tre timmar.
Uti arbetsordningen är emellertid vidare stadgadt, att under de tre
första veckorna af året, då rotlar och listor skola af vederbörande
tjänstemän upprättas, äfvensom under veckan efter påsk inga divisions-
sammanträden hållas, där ej angelägna ärendens afgörande sådant påkallar.
Vid öfvervägande af de förändringar, som till förenklings vinnande Kommpténs
må anses påkallade i de former, under hvilka kammarkollegii ämbetsverk- upphörande
samhet sålunda utöfvas, har för kommittén främst ställt sig den frågan, ^f^nkolle-
huruvida — under förutsättning att kommitténs i det föregående fram-gialaformen.
Löneregleringskommilténs bet. II. 12
84
ställda förslag till inskränkning i kollegii ämbetsåligganden vinna bifall -—
det kollegiala behandlingssättet fortfarande kan anses behöfligt eller ända¬
målsenligt beträffande de ärenden, som skulle därefter tillhöra detta äm¬
betsverk.
De skäl, som i allmänhet kunna anföras för och emot denna kollegiala
form i jämförelse med den form för ärendenas behandling, enligt hvilken
dessa, åtminstone i flertalet fall, afgöras af en allena beslutande chef, hafva vid
föregående tillfällen, då frågor förelegat om omreglering af särskilda andra
ämbetsverk, blifvit framhållna och debatterade, hvadan det ej torde
vara af nöden att här lämna någon vidlyftig framställning i sådant hän¬
seende.
Till försvar för den kollegiala formen har anförts, att, om än den¬
samma obestridligen är förenad med åtskillig omgång, den dock erbjuder
större trygghet för en grundlig och allsidig pröfning af tvistiga mål, hvar¬
för densamma ansetts särskildt lämplig i sådana mål, där enskildas rätt
är i fråga.
Hvad åter angår systemet med eu allena beslutande chef, har fram¬
hållits, att detta, såsom ledande till mindre omgång, medför möjlighet för
ärendenas snabbare gång och därmed äfven för ökning af verkets arbets¬
produkt. Med denna anordning följer nämligen, att ledamöterna i regel
ej behöfva närvara vid hvarandras föredragning, hvarigenom besparing af
tid och arbetskraft för dem vinnes. Och härtill kommer dessutom, såsom
en mäktig drifkraft till arbetets snabbare gång, att ärendenas behandling
under denna lättare form, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen,
förer med sig, att föredragningen af desamma, utan inskränkning till vissa
bestämda sessionsdagar, nogare varder afpassad efter behofvet och därför
företages, i den mån ärendenas mängd eller beskaffenhet det påfordra.
Inom de ämbetsverk, för hvilka, med afseende å deras allmänna
ämbetsåligganden, den sistnämnda formen ansetts vara att föredraga,
förekomma emellertid äfven mål af den större vikt eller den beskaffenhet
i öfrigt, att ett mera mångsidigt meningsutbyte ansetts böra föregå deras
afgörande. I sådant syfte har stadgats, antingen att dylika mål må af
verkets chef afgöras allenast efter rådplägning med en eller flera af ver¬
kets ledamöter förutom föredraganden, eller ock att sådana mål skola af
85
verkets chef och dess ledamöter eller visst antal af dessa kollegialt afgöras.
Detta sistnämnda förfaringssätt tillämpas exempelvis i kommerskollegium
och statskontoret.
Kammarkollegii ämbetsåligganden hafva hittills till öfvervägande del
varit sådana, för hvilkas behöriga fullgörande en mera mångsidig behand¬
ling ansetts nödig. Detta förhållande varder emellertid i viss och ej ovä¬
sentlig mån ändradt, om, i enlighet med kommitténs förslag, en hel del
besvärsmål, i hvilka kollegium nu är mellaninstans, komma att från ort¬
myndigheten fullföljas direkt hos Kungl. Maj:t, samt vidare å de allmänna
domstolarna öfverflyttas en del tvistefrågor, hvilkas pröfning i andra in¬
stans nu är åt kollegium uppdragen. Visserligen skulle fortfarande tillhöra
kollegium att handlägga ett afsevärdt antal mål och ärenden af sådan be¬
skaffenhet, att deras afgörande bör föregås af ett något mera omfattande
meningsutbyte; men vid en granskning af de för kollegium, enligt kom¬
mitténs förslag, kvarstående ämbetsåligganden, synes det dock kommittén,
att dylika mål och ärenden icke skulle där förekomma i större mån, än
förhållandet är inom andra ämbetsverk, vid hvilka den kollegiala arbets¬
formen helt eller delvis afskaffats.
Vid sådant förhållande anser kommittén goda skäl tala för vid¬
tagande inom kammarkollegium af den förändring, att i alla mera löpande
mål och ärenden kollegii chef varder allena beslutande, dock med skyl¬
dighet för vederbörande föredragande att, om hans åsikt icke öfverens-
stämmer med chefens beslut, låta till protokoll anteckna sin skiljaktiga
mening.
Hvad angår de kollegium tillhörande mål och ärenden af större vikt
och betydelse, har kommittén därefter haft att öfverväga, huruvida äfven
dessa skulle få af chefen allena afgöras, dock först efter rådplägning därom
med äfven annan eller andra ledamöter än vederbörande föredragande,
eller om för dessa mål den kollegiala formen bör bibehållas. Kommittén
har därvid för sin del omfattat den senare meningen. Särskilt därest,
enligt kommitténs förslag, kollegium i de besvärsmål, hvilkas pröf¬
ning fortfarande skulle tillkomma detsamma, varder sista instans, synes
det kommittén, att för den slutliga pröfningen af dessa mål bör bibehållas
den kollegiala formen.
86
Kommitténs förslag beträffande antydda mera viktiga mål och ären¬
den varder alltså, att dessa böra, undantagas från chefens beslutanderätt
för att af kollegium samfälldt behandlas och afgöras- Till undvikande af
onödig omgång äfven vid dessa ärendens behandling torde emellertid kunna
föreskrifvas, att, på sätt beträffande plenimålen annorstädes är stadgadt, i
behandlingen och afgörandet skola deltaga chefen och föredraganden samt
minst en af de öfriga ledamöterna.
Vid öfvervägande, till hvilken del de ämbetsåligganden, som fort¬
farande skulle tillhöra kammarkollegium, må anses af beskaffenhet att böra
i kollegii plenum behandlas, har kommittén ansett dit böra hänföras
ärenden, som angå:
verkets organisation;
nya författningars utfärdande eller redan befintligas förklarande,
ändring eller upphäfvande;
allmänna föreskrifter, som det tillkommer kollegium att utfärda;
besvär, som hos kollegium anföras öfver underordnade myndigheters
beslut;
befordringar, undantagandes sådan, som afser återbesättande af ledig
kammarrådsbefattning, hvarvid verkets chef fortfarande torde böra afgifva
underdånigt förslag;
extra ordinarie tjänstemäns och vaktbetjäntes antagande;
bestämmande af arfvoden åt amanuenser äfvensom af godtgörelse
åt andra extra ordinarie tjänstemän och tillfälliga biträden samt åt extra
ordinarie vaktbetj änte;
afsked, tjänstebetyg, förordnanden, äfvensom tjänstledighet, med
undantag af semester, hvarom verkets chef torde böra få allena besluta;
tjänstemäns och betjäntes fel och försummelser i tjänsten; samt
rikets regalier och dyrbarheter.
Uppenbart är emellertid, att jämväl inom vissa andra grupper af
de kollegium enligt kommitténs förslag tillhörande mål och ärenden kunna
förekomma mål af den vikt, att desamma lämpligen böra i plenum afgöras.
Föreskrift torde därför böra meddelas, i syfte att till afgörande i plenum
må undantagsvis kunna hänskjutas jämväl andra mål och ärenden, i fråga
om Indika chefen anser sådant böra äga rum.
87
Kommittén finner sig alltså böra hemställa,
att, med undantag för nedan angifna mål och
ärenden, den kollegiala formen för ärendenas handlägg¬
ning i kammarkollegium må upphöra och beslutanderätten
öfverlämnas åt verkets chef; dock med skyldighet för
föredragande ledamoten att, om hans åsikt icke öfverens-
stämmer med det af chefen fattade beslutet, låta till
protokoll anteckna sin skiljaktiga mening;
att af kollegium samfälldt skola behandlas och af-
göras ärenden, som angå:
verkets organisation;
nya forfattning ars utfärdande eller redan befintligas
förklarande, ändring eller upphäfvande;
allmänna föreskrifter, som det tillkommer kollegium
att utfärda;
besvär, som hos kollegium anföras öfver under¬
ordnade myndigheters beslut;
befordringar, undantagandes sådan, som af ser åter¬
besättande af ledig kammarrådsbefattning;
extra ordinarie tjänstemäns och vaktbetjäntes an¬
tagande;
bestämmande af arfvoden åt amanuenser äfven¬
som af godtgörelse åt andra extra ordinarie tjänstemän
och tillfälliga biträden samt åt extra ordinarie vakt-
betjänte;
afsked, tjänstebetyg, förordnanden, äfvensom tjänst¬
ledighet, med undantag af semester;
tjänstemäns och betjäntes fel och försummelser i
tjänsten;
rikets regalier och dyrbarheter; samt
andra frågor, hvilka kollega chef finner skäl att
göra till föremål för samfälldt afgörande; och
88
att i behandlingen och af görandet af dessa ärenden
skola deltaga chefen samt föredraganden och minst en af
de öfriga ledamöterna.
De förändrade former för ärendenas behandling, som sålunda af
kommittén föreslagits, böra, enligt kommitténs mening, medföra en afse-
värd tidsvinst för kollegii ledamöter och därmed möjlighet för en ökning
af deras arbetsprodukt. Kommittén har emellertid trott sig finna, att
ytterligare förändringar i enahanda syfte kunna vidtagas.
Upphörande I sådant hänseende har kommittén till en början uppmärksammat
nuvarande det förhållandet, att under de tre första veckorna af året äfvensom
'^'ning3' unc^er veckan efter påsk föredragning i regel äger rum endast af
plenimål — detta enligt medgifvande icke i den af Kungl. Maj:t för
kollegium fastställda instruktion utan i dess af presidenten utfärdade
arbetsordning.
Den sålunda träffade anordningen synes kommittén böra upphöra.
Då 1874 års löneregleringskommitté framställde förslag om utbyte af
ledamöternas ferier mot semester — hvilket äfven blef af Kungl. Maj:t
och Riksdagen beslutadt — anförde kommittén såsom skäl för denna
förändring i främsta rummet, att därigenom göromålen inom verket
skulle komma
tid delvis ligga nere.
att gå
sin oafbrutna gång och således icke under någon
Ett afsteg
härifrån har emellertid genom
nu
ifrågavarande föreskrift ägt rum. Hvad angår skälen härtill, märkes,
att några sådana icke angifvits för den inskränkning i föredragnings-
skyldighet, som medgifvits under veckan efter påsk. I fråga om ena¬
handa inskränkning under de tre första veckorna af året har däremot i
arbetsordningen anförts, att under denna tid rotlar och listor skola af
vederbörande tjänstemän upprättas. Därjämte har från kammarkollegium
meddelats, att eftergiften i föredragningsskyldighet under sistnämnda tid
ansetts påkallad där af, att tjänstemännen då äro sysselsatta med arbeten
för expedition af den mängd ärenden, som i slutet af nästförutgångna
december månad föredragits.
Det synes emellertid kommittén, att icke någondera af de sålunda
anförda omständigheterna kan innebära giltigt skäl för ett uppehåll i den
89
jämna gången af kollegii arbeten. Därest arbetena med upprättande af
erforderliga anteckningsböcker för det nya året samt med expedition af
ärenden, föredragna under det gamla året, icke kunna jämsides med det
öfriga dagliga arbetet inom kollegium besörjas under den vanliga arbets¬
tiden, bör sådant, enligt kommitténs mening, föranleda därtill, att, såsom
äger rum inom flera ämbetsverk, där ett forceradt arbete under början af
nya året måste bedrifvas, arbetstiden för tjänstemännen under erforderlig
tidrymd varder, i mån af behof, utsträckt utöfver det vanliga måttet.
Kommittén finner sig således böra hemställa,
att den i kammarkollegium nu brukliga inskränk¬
ningen i föredragningen under de tre första veckorna af
året samt under veckan efter påsk må upphöra.
Jämlikt § 17 i instruktionen, sådan denna paragraf lyder enligt Öfverläm-
kungl. kungörelsen den 4 juni 1886, är kollegii chef Kungl. Maj:t an- Chefen att
svang för ärendenas jämna och ändamålsenliga gång inom kollegium
och bör i sådant afseende tillse, att en hvar af kollegii tjänstemän med ärenden.
nit och drift fullgör sina skyldigheter, så att alla ärenden behörigen och
så skyndsamt som möjligt afgöras och expedieras.
I anslutning härtill har kommittén ansett sig böra ifrågaställa, att
åt chefen må uppdragas att själf föredraga alla till kollegii handläggning-
hörande befordringsfrågor och i allmänhet ärenden rörande dess per¬
sonal. Det har synts kommittén, att, om chefen finge sådant åliggande,
detta, utan att hindra behörigt fullgörande af andra hans åligganden, skulle
i sin mån bringa honom i närmare förbindelse med personalen och
därigenom öka möjligheten för honom att verkligen öfvervaka, det en hvar
med nit och drift fullgör sina skyldigheter. Genom en sådan anordning
skulle ock beredas lättnad för de ledamöter, hvilka föredragningen af
ifrågavarande mål eljest skulle tillhöra.
Kommittén hemställer alltså,
att åt chefen i kammarkollegium må öfverlämnas
att själf föredraga sådana samfälldt afgörande under-
90
kastade frågor, som angå befordringar, extra ordinarie
tjänstemäns och vaktbetjäntes antagande, bestämmande af
arfvoden åt amanuenser äfvensom af godtgörelse åt andra
extra ordinarie tjänstemän och tillfälliga biträden samt
åt extra ordinarie vaktbetjänte, afsked, tjänstebetyg, för¬
ordnanden, tjänstledighet, samt tjänstemäns och betjäntes
fel och försummelser i tjänsten.
Sättet för I samband med kommitténs i det föregående framställda förslag om
afgörande upphörande i allmänhet af den kollegiala formen inom kammarkollegium
tillf ätliga framställer sig frågan om sättet för ärendenas afgörande i chefens från-
franvaro. varo grund af semester eller annan kortare ledighet.
Enligt hvad i första delen af kommitténs betänkande blifvit nämndt,
växla inom de ämbetsverk, där chefen fullständigt eller delvis ensam har
beslutanderätten i de ärenden, uti hvilkas pröfning han deltager, före¬
skrifterna i antydda hänseende i allmänhet emellan två hufvudtyper. Inom
vissa ämbetsverk gäller nämligen, att i sådana fall de ärenden, i hvilka
chefen eljest beslutar och som kunna i hans frånvaro afgöras, varda kollek¬
tivt afgjorda af vederbörande ledamöter. I andra verk åter inträder uti
dylika fall en af ledamöterna i utöfningen af chefens åligganden, med
eller utan vissa begränsningar, så t. ex. i generaltullstyrelsen äldsta tjänst¬
görande ledamoten, i kommerskollegium äldsta tjänstgörande kommerserådet.
Kommittén finner sig böra för kammarkollegium förorda en anord¬
ning af sistnämnda art. Enahanda skäl, som för kommittén varit bestäm-
mande, då den föreslagit att åt kollegii chef öfverlämna beslutanderätten i
de flesta nu kollegialt afgjorda ämbetsärenden, synas kommittén äfven tala
för, att vid tillfälligt förhinder för chefen dessa ärenden böra afgöras af
en enda i stället för att behandlas under den mera tidskräfvande kollegiala
formen. Genom att föreskrifva, att i nu antydda fall den äldsta tjänst¬
görande ledamoten skall inträda i utöfningen af chefsbefattningen, vinnes
dessutom, dels att under sådan tid de till chefsämbetet hörande kontrol¬
lerande och öfvervakande åligganden kunna på effektivt sätt uppehållas,
dels ock att en af kollegii ledamöter får särskild anledning att sätta sig in
91
uti kollegii ämbetsgöromål i allmänhet, hvilket utan tvifvel länder till större
trygghet för bevarandet af nödig kontinuitet vid ärendenas behandling.
Kommittén, som förutsätter, att fortfarande kommer att gälla, att,
därest för kollegii chef inträffar för längre tid än fjorton dagar behof af
annan tjänstledighet än semester, ansökning om ledighet skall af honom
göras hos Kungl. Maj:t, hemställer fördenskull,
att i kammarkollegii blifvande instruktion måtte
meddelas föreskrift därom, att, då kollegii chef begagnar
semester eller eljest under kortare tid, som ej öfverstiger
fjorton dagar, är förhindrad att sitt ämbete förrätta,
äldsta tjänstgörande ledamoten skall, därest icke annor¬
lunda af Kungl. Maj:t för ordnas, inträda i utöfning en
af chefens åligganden.
Enligt § 23 i kollegii instruktion, sådan denna paragraf lyder i Lättnader i
° . 1 ? J sättet för be-
kungl. kungörelsen den 4 juni 1886, åligger det registrator^ bland annat, handlingen
dels att på behöriga tider upprätta förslag till rekvisition å de aflö- ^mUqfdeko-
ningsmedel, som skola af kollegium rekvireras, samt medlen uppbära,^eUgmLter
till vederbörande utbetala och i laga ordning redovisa, och dels att om¬
besörja verkställigheten af kollegii beslut angående dess ekonomiska ange¬
lägenheter och redogöra för expensmedlen.
För närvarande gäller, i enlighet härmed, att alla ekonomiska frågor
föredragas och afgöras i kollegium, dock med undantag för vissa mera
regelbundet återkommande utgifter, beträffande Indika, under förutsättning
att de ej öfverstiga vissa gränser, en gång för alla af kollegium lämnats
erforderligt bemyndigande.
Räkningar å utgifter, hvilka skola bestridas af expensmedlen, öfver-
lämnas först till advokatfiskalen, hvilken granskar dessa räkningar så till
uträkningen som i öfrigt samt förser dem med anteckning om denna gransk¬
ning; och lämnas de därefter till vederbörande ledamot. Föredragning af
detta slags ärenden sker i allmänhet en gång i veckan.
Lönereglering skommitténs bet. II.
13
92
Enligt den ofvan lämnade summariska uppgiften uppgingo kollegii
ekonomiska ärenden till det höga talet af 111 år 1900, 128 år 1901 och
114 år 1902.
Enligt kommitténs åsikt böra vissa lättnader kunna vinnas i be¬
handlingen af dessa angelägenheter. Till en början torde den åt advo-
katfiskalen uppdragna granskningen af räkningar å vissa slag af utgifter
kunna bortfalla. Det bör vara tillfyllestgörande med den granskning, som
kommer räkningarna till del från verkets redogörare och vederbörande
ledamot, samt genom föredragningen inför kollegium.
Men vidare synes, som om bestyret med de ekonomiska angelägen¬
heterna borde, mer än nu sker, kunna läggas på den tjänsteman inom
verket, som har uppdraget att vara dess redogörare — enligt nu gällande
ordning, hvari kommittén icke tänkt sig någon ändring, registrator!!.
Han bör sålunda i afseende å handhafvandet af verkets expensmedel icke
allenast hafva att ombesörja verkställigheten af kollegii beslut i dithörande
ekonomiska angelägenheter och redogöra för expensmedlen; utan det synes
kunna och böra åt honom öfverlämnas att mera själfständigt, dock i en¬
lighet med kollegii föreskrifter och mot redovisningsskyldighet, ombesörja
upphandling af skrifmaterialier och ved samt andra inköp och arbeten, som
för kollegium erfordras, äfvensom verkställa därför nödiga utbetalningar.
På detta sätt bör föredragningen af förevarande slags ärenden kunna vä¬
sentligen begränsas, till underlättande af besväret såväl för föredraganden
i dylika ärenden som för kollegium.
För att emellertid en sådan anordning, som den ofvan antydda, må
kunna genomföras, synes en ändring böra vidtagas i de härom i gällande
instruktion meddelade, ofvan omförmälda föreskrifter, så att de varda af-
fattade i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som skett t. ex. i
§ 43 uti arbetsordningen för rikets hofrätter den 29 november 1901; och
hemställer kommittén alltså,
att för registratorn eller den tjänsteman, som eljest
må varda utsedd till verkets redogörare, måtte före-
skrifvas såsom åliggande: att emottaga och förvalta ex¬
pensmedel, som till kammarkollegium anordnats, samt
93
för dem redogöra; att i öfverensstämmelse med de före¬
skrifter, som meddelas honom af kollegium, ombesörja
upphandling af skrifmaterialier och ved samt andra in¬
köp och arbeten, som för kollega räkning erfordras; äfven¬
som att enligt meddelade föreskrifter upprätta rekvisition
å samt utdela och redovisa kollega aflöning smedel.
E. Utsträckning af arbetstiden.
Till de i det föregående af kommittén framställda förslag eller gjorda
uttalanden i syfte att inom kammarkollegium bereda möjlighet för ären¬
denas snabbare gång och för utvinnande från tjänstemännen af en ökad
arbetsprodukt tillåter sig kommittén att foga en erinran om det redan i
första delen af dess betänkande framställda förslag om utsträckning af ar¬
betstiden inom de centrala ämbetsverken.
Kommittén har i sådant afseende ansett sig böra såsom en allmän
förutsättning för de löneregleringsförslag, som af kommittén afgifvas
för dessa ämbetsverk, antaga, att för desamma i allmänhet bör stadgas,
att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, där ej för särskilda
fall undantag, efter pröfning, medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes
minst sex timmar hvarje söckendag. I sammanhang därmed har emeller¬
tid framhållits, att denna tjänstgöringstid utgör allenast den minimitid,
under hvilken samtliga ordinarie befattningshafvande skola i regel finnas
å tjänsterummen tillstädes, men att naturligen enhvar därutöfver är
skyldig att å tjänsterummet eller, där sådant kan ske, i hemmet åt tjänsten
ägna all den tid, som kräfves för dess behöriga skötande. Hvad angår
frågan om den tid å dagen, till hvilken berörda tjänstgöring bör förläg¬
gas, och huruvida densamma bör fullgöras i oafbruten följd eller ej, har
kommittén ansett det ej tillhöra densamma att därutinnan uttala sig, men
betonat önskvärdheten däraf, att, till båtnad såväl för samarbetet mellan
94
olika ämbetsverk som för allmänheten, likformiga bestämmelser i sådant
hänseende måtte i möjligaste mån för samtliga ämbetsverk meddelas.
Under åberopande häraf tillåter sig kommittén här hemställa,
att för kammarkollegium måtte meddelas föreskrift
därom, att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte
skola, där ej för särskilda fall undantag, efter pröf¬
ning, medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes minst
sex timmar hvarje söckendag.
95
Kommitténs förslag till villkor för åtnjutande af de med ordi¬
narie befattning inom kammarkollegium förenade
aflöningsförmåner.
Uti kammarkollegii till kommittén öfverlämnade utlåtande af den
23 maj 1902 i anledning af kung! cirkuläret den 25 oktober 1901 har
kollegium beträffande villkoren för åtnjutande af de nya löneförmåner, som
kunna komma att för kollegium fastställas, yttrat, att för erhållande af
ålderstillägg efter viss bestämd tjänstgöring i samma grad syntes böra
föreskrifvas, att tjänsteinnehafvaren minst två tredjedelar af denna tid
själf bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst,
med rätt för honom att därvid tillgodoräkna sig den tid, som före de nya
lönernas fastställande förflutit från hans tillträde till tjänsten, men att för
öfrigt torde kunna meddelas enahanda villkor, som angående 1879 års
lönestat för kollegium blifvit bestämda genom kungl. kungörelsen den 14
november 1879.
Kommittén har uti första delen af sitt betänkande redan angifvit de
villkor, som kommittén för sin del ansett böra uppställas för åtnjutande
inom de centrala ämbetsverken i allmänhet af de med ordinarie befattning
förenade aflöningsförmåner. I de af kommittén sålunda ifrågasatta allmänna
aflöningsvillkor finner kommittén icke anledning att, hvad kammarkollegium
angår, föreslå andra ändringar än att, beträffande förhöjning af lön efter
viss tids fortsatt innehafvande af befattning i samma lönegrad, löntagare
därstädes torde böra få tillgodoräknas den tid, som före den nya
aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befatt¬
ningen, äfven om han, i följd af frågan om verkets omorganisation,
tillträdt befattningen allenast på grund af förordnande, samt att före¬
skriften om skyldighet för tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd
96
eller kontroll å uppbörd, att begagna sig af semester å tid af året, som
af ämbetsverket bestämmes, ej torde äga någon egentlig tillämplighet i
kammarkollegium och därför kunna uteslutas från aflöningsvillkoren för
detta ämbetsverk. Kommittén hemställer alltså,
att för åtnjutande af de med ordinarie befatt¬
ning inom kammarkollegium förenade aflöning sför måner,
om hvilka kommittén i det följande framställer förslag,
måtte stadgas följande villkor, nämligen:
att innehafvare af ordinarie befattning skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgörings¬
skyldighet eller jämkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändrad organisation af kolle¬
gium eller dess särskilda af delningar eller eljest i all¬
mänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfven¬
som därest kollega ställning inom statsförvaltningen så
förändras, att detsamma ej längre kan såsom själfstän¬
digt ämbetsverk anses, eller därest vissa kollegium till¬
hörande göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara
pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och den
aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsord¬
ning sköta de med befattningen förenade göromål eller
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlärnnas;
att med ordinarie befattning icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kornmuns stat eller
amanuens- eller därmed jämförlig biträdesbefdaning i
statens, riksdagens eller kommuns verk', *
att med ordinarie befattning ej heller må före¬
nas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot
i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl.
Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad
slag som helst, såframt ej i särskilda fall, hvad angår
97
chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår inne¬
hafvare af annan befattning, kollegium, på grund af
förekommande omständigheter och efter pröfning, att
ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må an¬
ses inverka hinderligt å tjänstgöringen i kollegium, finner
sådant uppdrag eller sådan tjänstebefattning kunna få
tills vidare bibehållas eller mottagas;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig
att tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden,
där kollegium, till befordrande af arbetets oafbrutna
gång, finner honom lämplig och behöflig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för
den tid,, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som. uppehållit
befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen, men att den, som und¬
får ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda ange¬
lägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller
revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lag¬
ligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för befattningens uppe¬
hållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller be¬
tjänt för tid, hvarunder han af hållit sig från tjänstgöring
utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledig¬
het eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänsteman eller betjänt varder af stängd
från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans
aflöning, som icke af kammarkollegium pröfvas böra an¬
vändas till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej kollegium finner skäligt låta honom
uppbära något dåra/;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för
beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om lian förordnas till högre befattning
hos kammarkollegium, densamma, mot åtnjutande i först¬
nämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgö¬
ring spenningar, men i senare fallet af däremot sva¬
rande belopp i stället för egna tjänstgöring spenning ar,
bestrida, dock ej längre än sammanlag dt tre månader
under ett och samma kalenderår;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fort¬
satt innehafvande af befattning i samma lönegrad är i
staten medgifven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehafvaren under mer än
fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin
egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid,
han åtnjutit semester, och
för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter
ytterligare fem är, på samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter
än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor,
under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre afiöningen ej får
tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst efter
det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före
den nya aflöning sstatens trädande i kraft förflutit frän
hans tillträde till befattningen, vare sig på grund afl full¬
makt eller konstitutorial eller på grund af förordnande i
följd af frågan om k ammar kollega omorganisation;
99
att likväl löntagare, som, dä lian intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till nedan-
nämnda pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gäng kan ske, åtnjuta
semester, chef, ledamöter och tjänstemän af andra löne¬
graden enhvar under en och en half månad samt tjänste¬
män af första lönegraden en hvar under en månad;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskeds¬
tagande, entledigande eller dödsfall själfva lönen utgår
till månadens slut;
att innehafvare af ordinarie befattning skall, då
han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjänsteår, vara
förpliktad att med oafkortad lön såsom pension, dock ej
i något fall till högre belopp än 6,000 kronor, från
befattningen afgå, Kungl. Maj:t eller kammarkollegium,
om det tillkommer detsamma att afskedet. utfärda, dock
obetaget att låta med detsamma anstå, därest och sä
länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i befatt¬
ningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och kan finnas villig att i densamma kvarstå;
att den, som. tillträder den nya aflöning sstaten,
skall vara skyldig underkasta sig dels, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra in¬
komster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade
bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda
stadgade;
att enhvar, som med eller efter visst angifvet års
ingång tillträder befattning i kammarkollegium, skall
vara pliktig att underkasta sig de villkor och bestämmel¬
ser, som varda föreskrifva för åtnjutande af de nya
aflöning sförmånerna; samt
Lönereglering »kommitténs bet. IL
14
100
att till de förutvarande innehafvare af dylika be¬
fattningar, hvilka före viss angifven tidpunkt förklara,
att de icke vilja underkasta sig den nya aflöning sstaten
samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagli¬
gen kunna därtill förbindas, aflöningsförmåner skola utgå
enligt de för dem dittills gällande grunder.
Beträffande det af kommittén ofvan föreslagna villkor i afseende å
tjänsters förening med andra befattningar eller uppdrag tillåter sig kommit¬
tén i detta sammanhang erinra, att kommittén i första delen af sitt be¬
tänkande jämväl förordat meddelande af föreskrift därom, att öfver alla
af centralt ämbetsverk meddelade beslut i afseende å tillstånd till förening
med ordinarie befattning i statens tjänst af annan tjänstebefattning eller
uppdrag förteckning skall föras hos ämbetsverket.
101
Kommitténs förslag till organisation af kammarkollegium.
I fråga om kammarkollegii blifvande organisation har kommittén
att till en början meddela hvad i kollegii förenämnda. utlåtande af
den 23 maj 1902 yttrats i anledning af den uti kungl. cirkuläret den
25 oktober 1901 vederbörande ämbetsverk och myndigheter gifna anma¬
ning att taga under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i förvalt¬
ningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som genom de
förändrade anordningarna kunde undvaras.
I sådant hänseende har kammarkollegium erinrat, hurusom genom
den år 1879 senast verkställda regleringen af kollegium tjänstemännens
antal, i sammanhang med genomgripande förenklingar i verkets förvalt¬
ning, minskats till hälften mot förut, samt att de till kollegium årligen
inkomna målen utgjort i medeltal 2,555 under de fem första åren från
och med 1880 och 2,567 under åren 1897—1901. Oaktadt denna likstäl¬
lighet i fråga om målens numerär hade kollegii arbetsbörda dock under
senare åren betydligt ökats genom flera dels på kollegii pröfning och af¬
görande beroende, dels gång efter annan till kollegium remitterade ären¬
den af så vidlyftig och omfattande beskaffenhet, att särskilda adjungerade
ledamöter tidtals måst hos kollegium anställas, liksom äfven amanuensernas
antal behöft ökas från åtta till tio. Åtskilliga sådana större mål funnos
också under kollegii handläggning vid utlåtandets afgifvande. Då härtill kom,
dels att af de utaf präst löneregleringskommittén till betydande mängd
framställda förslag beträffande den kyrkliga indelningen och organisationen
en del redan blifvit till kollegium remitterade samt de öfriga efter hand
antogos vara att förvänta, dels ock att det dryga arbetet med nya jordeböc-
kers upprättande omedelbart efter år 1904 kunde behöfva sättas i verket,
kunde följaktligen någon nämnvärd minskning eller lindring i kollegii ar¬
102
bete ej heller beräknas uppstå efter sistnämnda år, helst de mål, som då,
i anledning af grundskatternas fullständiga afskrifning och indelningsver¬
kets upphörande, komme att frångå kollegium och hvilka mål i medeltal
för de senast förflutna tre åren endast uppgått till 201, i allmänhet varit
af så enkel beskaffenhet, att de kunnat utan större tidsutdräkt eller besvär
af kollegium slutbehandlas.
Med afseende härå och enär några ytterligare förenklingar i kollegii
förvaltning ej heller syntes kunna genomföras, fann sig kollegium, för så
vidt det maktpåliggande arbete, som ålåg kollegium enligt dess instruk¬
tion, eller den mångfald af allsidiga samt vidlyftiga och tidsödande utred¬
ningar, som af verket fordrades, skulle kunna behörigen utföras, omöjligen
kunna föreslå någon indragning af tjänster inom verket.
Då kommittén för sin del går att framlägga en utredning angående
behofvet af arbetskrafter i kammarkollegium, har kommittén funnit sig
därvid böra taga till utgångspunkt den nuvarande arbetsbördan i kollegium,
likasom de nu brukliga formerna för arbetets bedrifvande därstädes och
den för närvarande i allmänhet använda arbetstiden. Utgående från upp¬
fattningen att under nuvarande förhållanden kollegii tjänstemannapersonal
är fullt tillräcklig att i allmänhet, utföra det kollegium påfallande arbetet
— en uppfattning, hvarför kommittén funnit stöd såväl i de upplysningar,
kommittén inhämtat, som äfven i kollegii ofvan åberopade yttrande —
har kommittén sökt utfinna och beräkna, hvilka verkningar de i det
föregående omförmälda begränsningarna af kollegii ämbetsverksamhet och
förenklingarna i formerna för ärendenas behandling samt utsträckningen
af arbetstiden kunde medföra till minskning i behofvet af arbetskrafter i
kollegium.
Vid denna utredning har kommittén däremot icke ansett sig kunna
taga hänsyn till den af kollegium antydda ökning af dess arbetsbörda,
som kan föranledas genom prästlöneregleringskommitténs förslag och
det ifrågaställda upprättandet af nya jordeböcker. I det föregående har
kommittén redan yttrat sig rörande dessa ämnen samt framhållit, att
103
det ökade arbete härutinnan, som kan komma att påläggas kollegium,
i allt fall vore i viss mån till sin omfattning oberäkneligt och därhos af
öfvergående beskaffenhet, hvarför det icke heller borde läggas till grund
för beräkning af behofvet utaf ordinarie arbetskrafter hos kollegium.
Väl bör antalet ordinarie tjänstemän så bestämmas, att äfven vid till¬
fälligtvis påkommande ökning i arbetet den arbetskvantitet, som af tjänste¬
männen lämnas, kan utan deras öfveransträngande få svälla ut och an¬
litande af extra arbetskrafter alltså i görligaste mån umbäras. Kommittén
har ock i sitt förslag sökt taga hänsyn härtill. Men i fråga härom torde
äfven böra påpekas, hurusom erfarenheten nogsamt bestyrkt, att, där blott
nödvändighet föreligger, med ökadt arbete också arbetets intensitet och
arbetsprodukten utan olägenhet kunna uppdrifvas vida utöfver det eljest
vanliga måttet. Därest det emellertid skulle visa sig, att ofvan omför-
mälda af kollegium åberopade arbeten skulle medföra behof af förstärkning
i dess arbetskrafter, hvilket lärer få bero på framdeles skeende pröfning,
synes sådan förstärkning, hvilken bör vara endast af öfvergående beskaf¬
fenhet, böra åstadkommas genom tillfälligt förordnad personal.
Enligt hvad i det föregående blifvit framhållet, har den kammar¬
kollegium jämlikt gällande instruktion påhvilande arbetsbörda blifvit i följd
af ändringar i beskattningsväsendet och den kamerala lagstiftningen i öf-
rigt m. in. begränsad i afseende å nedan uppräknade slag af mål och
ärenden:
frågor om skattläggning af jord och därmed sammanhang ägande ämnen,
ärenden angående rustning och rotering med hvad därtill hörer,
ärenden angående militie- samt domare- och landsstatsboställen,
frågor angående skyldigheten eller sättet att utgöra kronan förbe¬
hållna räntor in. in.,
mål angående stadgadt arbete till kungsgård in. in.,
ärenden angående bestämmande af rekognitionsafgiften för grufve-
skogar, samt
frågor rörande säteri-, rå och rörs-, insockne- samt öfriga frälse-
friheters flyttning m. in.
Vidare skulle, jämlikt kommitténs förslag, kollegium befrias från
pröfningen af besvärsmål angående:
104
väg-, färj- och brohållningsskyldighet,
skjutsväsendet och gästgifverier,
flott- och farleder samt strömrensningar,
deltagande i nybyggnad och reparation af allmänna byggnader,
kronofjärdingsmansbesvärets utgörande,
vissa kamerala och allmänna hushållningen rörande frågor, om hvilka
i § 4 mom. 2 d) och f)—k) förmäles, samt
anläggning af och frihetsår för krononybyggen.
Till allmänna domstolarna har föreslagits att öfverflytta den pröf¬
ning af mål angående prästerskapets, folkskolelärares in. fl. befattnings-
hafvandes löningsrättigheter, som hittills tillkommit administrativa myn¬
digheter.
Från kollegium skulle ock enligt kommitténs förslag aflyftas och
läggas på domänstyrelsen vården och inseendet öfver kronans öfverlopps-
marker och oafvittrade marker samt vid dem befintliga fisken;
likasom ock från kollegium skulle borttagas
dels pröfning och afgörande i första hand af frågor om bortförande
af foder från de under kollegii vård och inseende ställda hemman och
lägenheter,
och dels dess befattning i afseende å vissa 1 andsstatstjänsters till¬
sättande ro. m.
Jämlikt den i det föregående meddelade summariska uppgiften upp¬
gick antalet af samtliga till kammarkollegium inkomna mål och ärenden
år 1900 till 2,539, 1901 till 2,461 och 1902 till 2,628. Af detta antal
utgjordes respektive 890, 850 och 912 af sådana mål och ärenden, som,
enligt hvad ofvan antydes, skulle komma att helt och hållet eller åtminstone
till den ojämförligt största delen frångå kollegium. Bland de såsom
kvarstående räknade ingå emellertid åtskilliga ärenden, såsom expeditions-
saker m. fl., hvilka antingen jämväl komma att till antalet minskas med
bortgåendet af ofvan uppräknade mål och ärenden eller ock genom andra
af kommittén föreslagna åtgärder böra väsentligen inskränkas eller förenklas.
Det bör dock härvid bemärkas, att genom ett blott kvantitativt mätande
af ärendena å den ena eller andra sidan endast ofullständigt kan angifvas
storleken af den arbetsbörda, som bortgår eller stannar kvar. För att
105
komma till en riktig uppfattning häraf är nödigt att äfven taga hänsyn
till ärendenas kvalitet. I detta afseende är det emellertid svårare att göra
några bestämdare jämförelser. Så mycket torde dock kunna sägas, att,
om än en stor mängd ärenden af mera invecklad beskaffenhet fortfarande
skulle komma att hos kollegium tvärstanna, också eu del ärenden, från
hvilka kollegium skulle befrias, såsom väg- och flottningsmålen, äro af
beskaffenhet att kräfva mycken tid och arbete.
I detta sammanhang bör jämväl beaktas, att genom förverkligande
af kommitténs förslag kammarkollegii uppgift inom statsförvaltningen komme
att i viss män blifva en annan än hittills. Medan kollega arbete nu till
stor del omfattar pröfning och afgörande af besvärsmål, alltså eu dömande
verksamhet, skulle kollegium hädanefter mera uteslutande blifva ett för¬
valtande och framför allt utredande verk, hvilket särskilt skulle komma
att för Kung!. Maj:t blifva en källa för upplysningars inhämtande samt
eu hjälpreda till kamerala rätts- och sakfrågors utredning, en verksamhet,
som visserligen redan nu utgör eu viktig del af kollegii arbetsfält. Ut¬
låtanden till Kungl. Maj:t komme således att i kollegii arbete intaga ett
jämförelsevis stort rum. Med hänsyn härtill har kommittén från kollegii
registratur, i hvad angår utlåtanden och skrivelser till Kungl. Maj:t eller
statsdepartementen, för år 1901, det sista, för hvilket registratur i sin
helhet då förelåg samladt, utdragit en detaljerad förteckning å samtliga
af kollegium sagda år afgifna dylika skrivelser och utlåtanden. Och har
kommittén däraf funnit, att visserligen den allra största delen af dem
berört sådana frågor, som äfven för framtiden skulle kvarstanna hos kol¬
legium, däribland många af mera omfattande beskaffenhet, men att en
om än till antal och betydenhet mindre del utlåtanden och skrivelser af
detta slag likväl bör bortgå.
Vid en undersökning, med hänsyn till den nuvarande fördelningen
åt målen emellan särskilda rotlar, i hvad mån de hvarje rotel påhvilande
mål minskas genom den ofvan antydda begränsningen af kollegii ämbets¬
verksamhet, finner man, att från dessa rotlar helt och hållet eller delvis
bortgått eller skulle komma att bortgå:
från första roteln: skattläggningsmål,
106
från tredje roteln: frågor om syner och ekonomiska besiktningar å
domare-, landsstats- och militieboställen, mål angående soldaters och båts¬
mäns löningsrättigheter samt de denna rotel påhvilande mål rörande kom¬
munikationsväsendet,
från fjärde roteln: väg- och skjutsmål äfvensom ärenden rörande
grindar, gästgifvargårdar, broar samt bro- och färjtaxor, d. v. s. samtliga
dess mål utom de fåtaliga målen angående danaarf,
från femte roteln: flottningsmål,
från sjätte roteln: mål angående folkskolelärares, fjärdingsmans och
barnmorskas aflöning, prästrättigheter, kyrkobetjänings lönerättigheter samt
kyrko-, prästgårds- och skolhusbyggnad äfvensom ärenden angående lands-
statstjänster,
samt att därjämte för första, andra, tredje och femte rotlarna minsk¬
ning eller lättnad beredes i de dem nu påhvilande s. k. länsmålen.
Men utöfver denna inskränkning i den yttre omfattningen af kollega
arbetsbörda har kommittén äfven i det föregående framställt förslag till
eller påvisat möjligheten och lämpligheten af förenklingar inom kollega
arbetsområde, såsom:
i formerna för besvärsmålens förberedande behandling,
i formerna för ärendenas registrering, skrifsättet m. m., och sär¬
skilt i afseende å den tyngande rubrik- och recitskrifningen,
genom upphörande i allmänhet af den kollegiala formen vid ären¬
denas föredragning och afgörande,
genom upphörande af den nu brukliga inskränkningen i föredrag¬
ningen under de tre första veckorna af året samt under veckan efter påsk,
genom öfverlämnande åt verkets chef att själf föredraga vissa ären¬
den, samt
genom en mindre omständlig och tyngande handläggning af kol¬
lega ekonomiska angelägenheter.
Af dessa förenklingar komma visserligen en stor del, såsom inskränk¬
ningen i afseende å ärendenas registrering, protokollsföringen m. in., att
hufvudsakligen medföra tidsvinst för kollega underordnade tjänstemän och
endast i mindre mån lättnad för ledamöterna. Men flera af de föreslagna
107
förändringarna, såsom öfverflyttande å chefen af föredragningen af beford-
rings- in. fl. ärenden samt i främsta rummet inskränkningen i rubrik-
och recitskrifningen och begränsningen af den kollegiala formen till endast
ett mindretal af ärenden, skola enligt kommitténs mening medföra en
högst betydande tidsvinst äfven för ledamöterna.
Slutligen må ock, såsom en viktig omständighet vid bedömande
af behofvet af tjänstemannapersonal i kollegium, erinras om den icke obe¬
tydliga utsträckningen af arbetstiden å tjänsterummet, hvilken kommittén
föreslagit såsom en förutsättning för den lönereglering, som nu är i fråga.
Hvad särskildt angår de underordnade tjänstemännen, bör denna utsträck¬
ning komma att medföra en väsentligt ökad arbetsprodukt; och under för¬
utsättning att dessas arbete på ett ändamålsenligt sätt ordnas och att deras
arbetskraft såsom sig bör fullt utnyttjas, bör däraf medelbart jämväl följa
eu lättnad af ledamöternas arbetsbörda. Men kommittén hyser för sin del
den bestämda öfvertygelsen, att utsträckningen af arbetstiden å tjänste¬
rummet äfven direkt skall verka till större arbetsprodukt från ledamöter¬
nas sida, i det att, äfven om den sammanlagda dagliga arbetstiden för
ledamöterna jämväl för närvarande icke får antagas understiga sex timmar,
en förlängd arbetstid å tjänsterummet, där tillgång finnes till de för
arbetets bedrifvande nödiga handlingar och eljest behöfligt material, icke
lärer undgå att föranleda till, att ett ökadt arbete varder uträttad t.
Alla dessa omständigheter samverka enligt kommitténs mening där¬
till, att en afsevärd inskränkning bör kunna göras af de kammarkolle¬
gium för närvarande tillhörande ordinarie arbetskrafter, såväl hvad le¬
damöterna angår, som äfven beträffande de underordnade tjänstemännen.
Kommittén öfvergår härefter till frågan om de särskilda tjänste¬
befattningarna inom kammarkollegium.
Hvad då först kollegii chef angår, har det synts kommittén, att,
därest ämbetsverket till väsentlig del förlorar sin hittills varande kollegiala
förvaltningsform, det icke längre finnes någon anledning att för verkets
blifvande chef bibehålla den allenast inom kollegiala verk förekommande
presidentstiteln. Likasom vid omreglering af statskontoret och kommers-
Lönereglering skommitténs bet. 11. 15
Chefen.
108
Ledamöterna.
kollegium från rent kollegiala verk till sådana, där ledamöterna endast i
vissa mål deltaga i afgörandet, för dessa verks chefer beslöts utbyte af
titeln president mot generaldirektör, lärer sådant böra ske äfven i fråga
om kammarkollegium, dock naturligen utan rubbning i sådant hänseende
för redan varande innehafvare af presidentsämbetet.
Kommittén föreslår alltså,
att, i samband med, beslut om inskränkning af den
kollegiala formen för ärendenas afgörande hos kammar¬
kollegium, mätte bestämmas, att kollega blifvande chef
skall benämnas generaldirektör.
I det föregående är påpekadt, att genom den begränsning af kain-
markollegii ämbetsverksamhet, som till följd af senare tiders lagstiftning
inträdt och därutöfver af kommittén föreslagits, för en af kollegii rotlar,
den fjärde, de densamma nu påhvilande målen skulle så godt som helt
och hållet försvinna, att för en annan, den sjätte, målen också skulle
till stor del bortgå, samt att afsevärda lättnader skulle beredas äfven
de öfriga rotlarna. Utom den sålunda vunna direkta minskningen i leda¬
möternas föredragningsskyldighet måste ock till dylik minskning leda för¬
slagen angående åliggande för chefen att föredraga befordrings- m. fl.
mål samt, om än i ringare grad, angående eu i viss mån förenklad be¬
handling af kollegii ekonomiska angelägenheter.
Med afseende å det ledamöterna påhvilande föredragningsarbetet är
vidare att beakta den ökning i arbetsprodukten, som måste blifva en följd,
såväl i någon mån däraf att den nu brukliga inskränkningen i föredrag-
ningsslcyldigheten under de tre första veckorna af året och under veckan
efter påsk komme att upphöra, som ock än mera af den föreslagna begräns¬
ningen af den kollegiala formen. En väsentlig lättnad i ledamöternas arbete
bör ock, såsom förut är antydt, beredas genom inskränkningen i rubrik- och
recitskrifningen samt, ehuru i mindre mån, genom andra föreslagna för¬
enklingar i formerna för ärendenas behandling och i arbetssättet. Likaledes
är förut påvisadt, att utsträckningen i arbetstiden bör jämväl med afseende
å ledamöterna framkalla en ökad arbetsprodukt.
109
På grund af alla dessa nu berörda och i det föregående närmare
utvecklade omständigheter hyser kommittén den bestämda öfvertygelsen,
att det arbete i kammarkollegium, som efter genomförande af kommitténs
förslag skulle komma att hvila på ledamöterna, kan utföras af ett vida
mindre antal än det nuvarande.
Vid en jämförelse af det antal ärenden, som med utgångspunkt från
den lämnade summariska uppgiften, enligt hvad ofvan å sid. 104 sägs,
skulle kvarstå hos kollegium, samt i betraktande därjämte af att ytter¬
ligare en del ärenden, såsom de s. k. expeditionssakerna samt frågor i
allmänhet rörande personalen och de ekonomiska angelägenheterna, antin¬
gen skulle med bortgåendet af besvärsmål komma att bortfalla eller ock
till följd af de föreslagna förenklingarna i expeditionssättet samt ändringar¬
na i handläggningen helt och hållet eller till stor del upphöra att
betunga ledamöterna, synes antalet ärenden, som skulle komma att till
beredning och föredragning hvila på ledamöterna, icke blifva större, än att
de, fördelade på tre ledamöter, skulle ungefärligen motsvara det antal,
som nu faller på hvar och en af de sex kammarråden. Däremot visar det
sig, att om, såsom jämväl varit inom kommittén ifrågasatt, ledamöternas
antal skulle minskas allenast till fyra, antalet ärenden på hvarje ledamot
skulle blifva icke obetydligt mindre än nu.
Häraf framgår enligt kommitténs mening klarligen, att för utgö¬
rande, kvantitativt taget, af det arbete, som efter genomförande af kom¬
mitténs förslag skulle komma att hvila på ledamöterna, tre ledamöter äro
fullt tillräckliga. Och äfven om, såsom kommittén förut antydt, ett
kvantitativt mätande af arbetsbördan icke kan grunda ett fullt riktigt
bedömande af densamma, torde dock, med hänsyn därjämte till de för¬
enklingar i arbetssättet, som af kommittén föreslagits, med full trygghet
kunna antagas, att, äfven kvalitativt taget, för utförande af det leda¬
möterna sålunda framdeles påhvilande arbetet ett antal af tre är fullt till¬
räckligt.
I anslutning till kommitténs förslag om inskränkning af den kolle¬
giala formen inom kammarkollegium, synes detta ämbetsverk böra, i likhet
no
med åtskilliga andra, inom hvilka chefen fullständigt eller delvis äger ensam
beslutanderätt i de mål, i hvilkas behandling han deltager, organiseras på
byråer, en för hvarje ledamot. Ledamöterna torde emellertid fortfarande
böra bibehålla benämningen kammarråd.
Beträffande frågan, huru de för kollegium återstående ämbetsåliggan-
den skola på de nämnda tre byråerna fördelas, har kommittén tänkt sig,
att den ännu delvis kvarstående fördelningen emellan ledamöterna af
ärendena efter de län, från hvilka de inkomma, lämpligen torde böra helt
och hållet upphöra och fördelning efter ärendenas beskaffenhet fullstän¬
digt genomföras.
Under nämnda förutsättning skulle enligt kommitténs mening kunna
tilldelas
första byrån: mål och ärenden angående jordeboksväsendet och jord-
afsöndringar samt andra kameral- och allmänna hushållningen rörande frågor;
andra byrån: mål och ärenden rörande den under kollega vård och
inseende ställda fasta egendom; samt
tredje byrån: frågor angående de jord eller lägenhet åliggande extra
ordinarie skyldigheter och besvär samt om ordnande af kyrkliga förhål¬
landen, angående de årliga markegångstaxorna, om förvärfvande åt eller
afhändande från staten eller allmän inrättning af äganderätt till fastighet,
angående kollega ekonomiska angelägenheter äfvensom öfriga här ofvan icke
särskildt nämnda frågor, hvilka ej äro från ledamöternas föredragning
undantagna.
Till den byrå, som skulle hafva att behandla kameral- och allmänna
hushållningen rörande frågor, borde ock höra inseendet öfver kollega arkiv.
1 öfrigt synes emellertid den hittillsvarande tillsynen öfver de s. k. konto¬
ren icke böra hvila på någon af ledamöterna, utan tillkomma verkets chef
såsom ingående i den tillsyn, han skall öfva därå, att »enhvar af kollega
ämbets- och tjänstemän med nit och drift fullgör sina skyldigheter».
Med en sådan fördelning, som den, hvartill kommittén här ofvan
ansett sig böra göra eu antydning, synes, att döma efter nuvarande för¬
hållanden, arbetsbördan böra blifva tämligen jämnt afvägd mellan ledamöterna.
Men gifvet är, att, med hänsyn såväl till de kammarkollegium tillhörande
ärendenas inbördes sammanhang som till deras tid efter annan växlande
in
beskaffenhet, svårighet måste möta för kommittén att nu fullt riktigt
kunna bedöma, huru ärendena böra vid den blifvande organisationen för¬
delas emellan byråerna. I fråga om ordnandet af denna angelägenhet
lärer det därför böra öfverlämnas åt kollegium själft att till Kungl. Maj:t
afgifva förslag.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får kommittén hemställa,
att ledamöternas antal i kammarkollegium bestäm¬
mes till tre,hvilka, under fortfarande benämning af kammar¬
råd, skola vara chefer hvar för sin af kollega tre byråer.
I afseende å de advokatfiskal i kammarkollegium enligt instruk¬
tionen tillhörande ämbetsåligganden finner kommittén icke anledning att
något erinra eller hemställa.
För fullgörandet af vissa bland dessaämbetsåligganden åtnjuter advokat-
fiskalen sportler, i det honom tillförsäkrats provision å de medel, som,
oafsedt böter och viten, genom hans ämbetsåtgärd tillflyta kronan. Huf¬
vudsakligen gäller detta danaarf.
Frågan därom, huruvida advokatfiskal^! bör fortfarande bibehållas
vid rätten till åtnjutande af dylika sportler, varder kommittén i tillfälle
att behandla i samband med framställande i det följande af förslag till
löneförmåner för kollegii tjänstemän.
Däremot anser sig kommittén böra här påpeka, att enligt hittills
rådande praxis de medel, som genom advokatfiskalens åtgärd tillvinnas
kronan, inbetalas omedelbart till honom, hvarefter han i sin ordning inle¬
vererar dem till statskontoret och sedermera rörande desamma årligen
afgifver redovisning, s. k. aktoratsråkning, direkt till kammarrätten. Från
kammarkollegii sida tages härmed ej vidare befattning, än att i senare tid
den ledamot, som har tillsyn öfver advokatfiskalskontoret, plägat, med
ledning af å ena sidan kontorets diarium, hvilket skall innehålla uppgift
å inkomna aktoratsbelopp, och å andra sidan statskontorets kvittenser, då
och då kontrollera, att de i diariet upptagna beloppen blifvit till stats¬
kontoret inlevererade.
Advokat-
fiskalen.
112
Någon verksam kontroll därå, att ifrågavarande medel verkligen
komma kronan till godo, lärer emellertid knappast vara möjlig, så länge
advokatfiskal själf har att i första hand uppbära medlen; och kommittén
har därför trott sig böra framhålla behofvet af en förändrad anordning
härutinnan.
Enligt hvad till kommittén meddelats, har kammarkollegium dock
själft upptagit denna fråga, med hänsyn hvartill kommittén ansett till
fyllest att här påpeka förhållandet.
Beträffande frågan om kammarkollegii arkiv och särskilt det s. k.
kammararkivet må erinras därom, att 1874 års löneregleringskommitté
hemställde om öfverflyttande till riksarkivet af vården om kammararkivet,
hvilken hemställan dock icke vann Kungl. Maj:ts bifall. Detta förslag har
på senare tiden ånyo upptagits af riksarkivarien och är för närvarande
föremål för särskild behandling. Vid sådant förhållande finner sig kommit¬
tén ej äga anledning att ingå härpå.
Därest vården om kammararkivet kommer att fortfarande tillhöra
kammarkollegium, synes det emellertid kommittén, som borde i åtskilliga
afseenden kunna träffas lämpligare anordningar än de nuvarande.
Enligt § 21 i kollegii instruktion åligger det arkivarie!! att förvara
och efter register i god ordning hålla alla äldre jordeböcker och hand¬
lingar, som i kammararkivet redan finnas eller framdeles komma att dit
aflämnas. Af ordalagen i detta stadgande har det synts kommittén framgå,
att afsedt varit, att kollegii arkivalier i egentlig mening skulle vårdas i
kammararkivet, och att tid efter annan skulle till detsamma öfverflyttas
handlingar, som nått den ålder, att de vore att betrakta såsom arkivalier.
Ett särskiljande emellan arkivalier å ena samt yngre handlingar å andra
sidan har emellertid icke skett. På registratorskontoret kvarstå där för¬
varade serier af handlingar allt ifrån äldre tid; och under aktuariens vård
äro å aktuariekontoret samt i särskilda rum af kollegii ämbetslokal för¬
varade en hel mängd handlingar, som utgöra, arkivalier i egentlig bemär¬
kelse. Och någon bestämd gräns emellan särskild! de handlingar, som
förvaras under aktuariens vård och i kammararkivet, är icke upp¬
dragen.
113
Från kammarkollegii sida har uppgifvits, att denna sakernas ordning
skulle vara betingad däraf, att för de kamerala utredningarna inom kol¬
legium ofta kräfdes tillgång till vissa serier af äldre handlingar. Då
kammararkivet för närvarande är förlagdt i annan byggnad än den, där
kollegium har sin ämbetslokal, vore den nämnda anordningen nödvändig1
till undvikande af onödig omgång för kollegii tjänstemän. — Det har likväl
synts kommittén, som om bland de i kollegii egen lokal förvarade äldre
handlingar äfven skulle förekomma eu stor del sådana, som ej äro af nöden
för kollegium att oftare begagnas.
Fn bidragande orsak till, att äldre handlingar till den omfattning,
som nu sker, kvarstå i kollegii ämbetslokal, torde äfven vara den brist
på utrymme, som för närvarande råder i kammararkivet.
Visserligen måste, med hänsyn därtill att kammararkivet icke in¬
rymmes i samma lokal, kollegium alltid för sitt mera så att säga alldag¬
liga arbete hafva bekvämare tillgång till en del handlingar äfven för äldre
tid, Indika alltså fortfarande böra förvaras i kollegii egen lokal, likasom
där böra förvaras handlingar från senare tid. Men enligt kommitténs
åsikt vore det önskvärdt, att en gräns blefve uppdragen emellan å ena
sidan arkivalier och å den andra kollegii öfriga .handlingar, samt att vår¬
den om arkivalierna komrae att odelad tillhöra kammararkivet.
Kommittén är ock af den meningen, att en dylik anordning i af¬
seende å arkivaliernas vård skulle bereda möjlighet, att de krafter, som
nu på skilda håll för nämnda ändamål förbrukas, kunde bättre tillvara¬
tagas för den verkliga arkivvården och tillgodogörandet af de skatter,
arkivet innehåller.
Vidkommande den ofvan antydda bristen på utrymme i kammar¬
arkivet saknar kommittén anledning att här ingå på frågan om förändrad
lokal för detta arkiv, hvilken fråga redan gjorts till föremål för Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet. Men däremot har kommittén funnit sig böra
något beröra det härmed sammanhängande spörsmålet, huruvida alla de i
kammararkivet förvarade serier af handlingar verkligen äro af den betydelse
för kammarkollegii ämbetsverksamhet eller i öfrigt af den beskaffenhet, att
desamma böra förvaras i ett sådant centralarkiv som kammararkivet. Sär-
114
skildt bär kommittén i detta hänseende funnit förfarandet med de i kam¬
marrätten granskade räkenskaperna anmärkningsvärd!. Under det att de
äldre af dessa med tillhörande verifikationer i allmänhet gått til! kam¬
mararkivet, har för de senaste åren iakttagits ett mycket skiljaktigt till-
vägagående. Från medlet af 1880-talet hafva sålunda vissa myndigheters
räkenskaper fått kvarstanna i kammarrätten, medan andra blifvit till veder¬
börande myndigheter återsända. Länsräkenskaperna med tillhörande veri¬
fikationer, hvilka äro till kvantiteten mycket betydande, äro för tiden till
och med år 1895 öfverlämnade till kammararkivet, som dock lämnat
vissa delar af dem till förvar uti det af riksarkivet disponerade hvalfvet
å Stockholms slott. Men från och med år 1896 kvarligga länsräken¬
skaperna i kammarrätten, där det för dem disponibla utrymmet likväl
redan lärer vara i det närmaste upptaget. Enligt kommitténs uppfattning
bör en utredning ju förr dess hellre komma till stånd rörande dessa för¬
hållanden.
Beträffande arkivariebefattningen har emellertid, kommittén för sin
del icke funnit anledning att föreslå någon afvikelse från hvad nu är an¬
gående denna befattning stadgadt.
Med frågan om kammarkollegii arkiv och behofvet af tjänstemän
därstädes sammanhänger nära frågan om aktuariebefattningens bibehållande
och de tjänstegöromål, som böra tillkomma densamma.
Enligt § 24 i kollegii instruktion tillhör det abtuarien:
att förvara de i aktuariekontoret befintliga jordeböcker, indelnings-
och roteringsverk jämte öfriga handlingar och till förvar emottaga de
handlingar, som kollegium för sådant ändamål till aktuariekontoret öfver-
lämnar; börande samtliga handlingar därstädes efter register i god ord¬
ning hållas;
att granska jordeboksförändringsextrakt och till kollegii åtgärd an¬
mäla de anmärkningar, som därvid uppkomma, äfvensom anmäla, om jorde¬
boksförändringsextrakt samt, efter särskildt erhållen föreskrift, om annan
handling icke varder af vederbörande ämbetsmyndighet inom föreskrifven
tid till kollegium insänd;
115
att inom medlet af mars månad hvarje år för det sistförfluten året
till kollegium afgifva uppgifter å de af kollegium beslutade förändringar
i roteringsverk samt å de till följd af Kungl. Maj:ts eller kollega beslut
inträffade förändringar med grundskatter å jord äfvensom åtskilliga andra
uppgifter, hvilka skola, af kollegium meddelas till skilda ämbetsverk;
att i jordeböcker, indelnings- och roteringsverk behörigen anteckna
alla af Kung]. Maj:t eller kollegium meddelade beslut, som innefatta änd¬
ring af dessa handlingar; samt
att öfver krononybyggen och andra odlingslägenheter, som redan
under frihetstid innehafvas eller vidare erhållas, föra en särskild förteck¬
ning, utvisande, när frihetstiden tilländalöper.
Vid en granskning af de aktuarien sålunda tillhörande åligganden
visar sig, att dessa väsentligt inskränkts eller komma att inskränkas. Å sid.
49—50 här ofvan har framhållits, att af grundskatternas afskrifning och
indelningsverkets upphörande följa väsentliga inskränkningar i arbetet
med förandet af jordeböckerna, hvilka inskränkningar särskildt medföra
lättnader i aktuariekontorets göromål. Så har redan skett med afseende
på arbetet med jordeboksförändringsextrakten. Så har skett och kommer
än mer att ske i afseende å den aktuarien åliggande skyldigheten att i
jordeböckerna anteckna beslut, som innefatta ändring i dem. Och kom¬
mittén har jämväl antyd t, att en ytterligare lättnad torde kunna ernås i
göromålen med förtecknande och antecknande i jordeböckerna af jordaf-
söndringar. Äfven det aktuariekontoret påhvilande arbetet med förande
af indelnings- och roteringsverken har på grund af ofvan angifven orsak
minskats och kommer att alldeles bortfalla.
Då de aktuarien enligt instruktionen åliggande göromål i sist an-
gifna hänseenden alltså redan blifvit betydligt minskade och borde kunna
än ytterligare förenklas, anser kommittén, att desamma, i den mån de
komma att kvarstå, borde kunna besörjas af personalen å den byrå inom
kollegium, till hvilken komme att höra frågor om jordeboksväsendet.
Af de på aktuarien förut hvilande arbeten skulle således komma att
hufvudsakligen kvarstå allenast åliggandet att förvara och efter register i
god ordning hålla de i aktuariekontoret befintliga jordeböcker, indelnings-
och roteringsverk samt öfriga handlingar, hvilka äro ställda under aktu-
Löneregler ing skommitténs bet. II.
16
116
ariens vård. Men under sådant förhållande skulle det kunna sättas i fråga och
har jämväl inom kommittén ifrågasatts, om för allenast detta arbete någon
ytterligare ordinarie tjänsteman kunde vara behöflig utöfver regi¬
strator n.
Vid den undersökning, kommittén anställt rörande behofvet, af arbets¬
krafter i kammararkivet, har kommittén emellertid funnit, att detta behof
icke för närvarande kan anses tillräckligt tillgodosedt. Och detta torde
icke i mindre grad blifva förhållandet, om den af kommittén under förut¬
sättning af kammararkivets kvarblifvande hos kammarkollegium förordade
förändrade fördelningen af arkivalierna blefve genomförd. Enligt kom¬
mitténs mening måste alltså kammararkivets ordinarie arbetskrafter ökas,
därest arkivets skötsel icke, till skada för det allmänna, skall varda för¬
summad. Och så länge den nuvarande ordningen kommer att bestå, låter
det sig lika litet göra att lägga vården om arkivalierna i dess helhet på
arkivarien som att låta förvarandet af de handlingar, hvilka ligga under
aktuariens vård, äfvensom verkställandet af de utredningar till allmän¬
hetens och kollegii egen tjänst, hvilka ur dessa handlingar kunna påford¬
ras, hvila på registrator!).
Under sådana förhållanden har kommittén, ehuru aktuarietjänsten
icke vidare synes behöflig med afseende på de göromål, som enligt gäl¬
lande instruktion hufvudsakligen äro densamma tillagda, funnit sig icke
kunna föreslå indragning af denna tjänst, utan ansett densamma fort¬
farande böra bibehållas, men såsom en arkivtjänst. Med denna tjänst
böra därför, enligt kommitténs mening, förbindas de åligganden, som till¬
höra en biträdande arkivarie, därvid särskilt synes kommittén böra ut¬
tryckas, att han har att på kollegii anmodan eller enskilda personers be¬
gäran verkställa undersökningar och utredningar i afseende å de handlingar,
med hvilka han har befattning. Till yttermera betecknande af hans nyss¬
nämnda egenskap synes jämväl hans benämning böra utbytas mot en
annan, t. ex. andre arkivarie, en benämning, som användes för den arkiv-
tjänsteman, hvilken från och med år 1900 tillkommit i utrikesdeparte¬
mentet.
Kommittén hemställer alltså,
117
att den tjänsteman af första graden, som enligt
gällande instruktion är afsedd för bestridande af aktu-
arietjänsten i kammarkollegium, måtte bibehållas för
uppehållande af en biträdande arkivariebefattning med
den förändring i tjänsteåligganden och benämning, som
häraf påkallas.
Hvad angår de registratorn i denna hans egenskap tillhörande ålig- Registratorn.
ganden, skulle, med tillämpning af kommitténs i det föregående uttalade
åsikter, hans skyldigheter i afseende å diarieföringen samt verkställande i
öfrig! af anteckningar om mål och ärenden komma att i viss mån för-
enklas. Och genom den betydande inskränkning i antalet af kollegium till¬
hörande mål och ärenden, som, i händelse af bifall till kommitténs förslag,
komme att inträda, skulle omedelbart ernås en väsentlig lättnad i registra-
torns arbetsbörda.
Utöfver de registratorn såsom sådan tillhörande åligganden har han,
enligt föreskrifter i instruktionen, sig anförtrodt att vara kollegii redo¬
görare, hvarjemte kollegium åt honom uppdragit stämpelbeläggningen af
expeditioner och redovisningen af därför inflytande medel samt förordnat
honom till kommissionär hos ämbetsverket. Dessutom är registratorn af
direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning antagen till dess redo¬
görare för uppbärande af inrättningen tillkommande afgifter af kollegii
personal.
Såsom kollegii redogörare åtnjuter registratorn ej någon inkomst
utöfver den honom anslagna aflöning. Öfriga nyssnämnda uppdrag äro
däremot förenade med inkomster, om hvilkas belopp uppgift emellertid
icke blifvit lämnad.
Kommittén håller före, att det i allmänhet icke torde vara lämpligt
att till kommissionär hos statsdepartement eller ämbetsverk förordnas en
dess ordinarie tjänsteman, enär då lätteligen kan hända, att denne föranledes
låta de med kommissionärskapet förenade bestyr inkräkta å den för hans
ordinarie befattning förbehållna arbetstid. Dylikt uppdrag torde böra an¬
förtros åt amanuens eller med sådan likställd extra ordinarie tjänsteman,
118
Notarierna.
där icke särskilda förhållanden föranleda till annat förfaringssätt. I en¬
lighet härmed synes det i förevarande hänseende registratorn meddelade
förordnande böra upphöra.
Skulle däremot fortfarande åt registratorn uppdragas att besörja
stämpelbeläggningen af utgående expeditioner och redovisa därför inflytande
medel, torde dock dessa bestyr varda af väsentligt mindre omfattning än
hittills, därest, i enlighet med kommitténs förslag, flertalet af de besvärs¬
mål, hvilka nu pröfvas af kollegium såsom mellaninstans, komma att frångå
kollegium.
Att det registratorskontoret nu påhvilande arbete, för hvars ut¬
förande, förutom registratorn, jämväl är anställd en amanuens, skall varda
rätt afsevärdt minskadt, anser kommittén otvifvelaktigt; och har kommittén
tagit hänsyn därtill vid beräkning af behofvet utaf extra arbetskrafter
hos kollegium.
I detta sammanhang har kommittén ansett sig böra framhålla
angelägenheten däraf, ej mindre att hos den, som utses till verkets
redogörare, tid efter annan verkställes inventering af de expens- och
andra medel, han har om händer, än äfven att, innan ytterligare medel
rekvireras för expensutgifters bestridande, genom generell granskning af
gjorda utbetalningar och genom inventering undersökes, huruvida tidigare
erhållna förskott blifvit för utgifter i behörig ordning använda och behof
af kassaförstärkning således föreligger. Då emellertid, efter hvad kom¬
mittén inhämtat, denna fråga är under behandling hos kammarkollegium,
har det synts kommittén till fyllest att här blott erinra om förhållandet.
I det föregående har framhållits, att, förutom den inskränkning af
kollegii arbetskrafter i allmänhet, som betingas af begränsningen i den
yttre omfattningen af dess arbetsbörda, de af kommittén föreslagna
förenklingarna i formerna för ärendenas behandling och arbetssättet inom
kollegium äfvensom förslaget om arbetstidens utsträckning äro ägnade
att, hufvudsakligen i fråga om de underordnade tjänstemännen, med¬
föra tidsvinst och en väsentligt ökad arbetsprodukt med däraf följande
möjlighet för inskränkning i tjänstemännens antal. Särskilt gäller
119
det sålunda sagda notarierna, hvilkas nuvarande tjenstegöromål skulle i
mycket betydande mån lättas i händelse af bifall till kommitténs förslag
om förenkling i protokollsföringen och i afseende å förandet af kontroll¬
anteckningar samt om inskränkning i rubrik- och recitskrifningen.
Vid öfvervägande af den minskning, som må kunna vidtagas i
notariernas antal, har kommittén äfven uppmärksammat, att deras arbete
icke ens under nuvarande förhållanden torde hafva varit synnerligen be¬
tungande, då af de tio notarierna icke mindre än sex vid början af år
1903 innehade aflönade amanuensbefattningar i andra statens verk.
Däremot har, såsom redan tidigare är antydt, kommittén å andra
sidan tänkt sig, att med den afsevärda löneförbättring, som nu föreslås,
också bör följa, att notariernas arbetskraft, mer än nu sker, behörigen
utnyttjas, så att deras arbete må kunna blifva till största möjliga gagn
vid undersökningar, utredningar, uppsättande af promemorior och koncept
in. in. samt sålunda jämväl bereda verklig lättnad i föredragandenas arbete.
Med tagen hänsyn till ofvan berörda förhållanden har kommittén
funnit antalet notarier kunna inskränkas till sex, hvarigenom ändock
två notarier skulle tinnas tillgängliga för hvarje af de föreslagna tre
byråerna.
Kommittén hemställer sålunda,
att antalet notarier i kammarkollegium må be¬
stämmas till sex.
Hos kollegium äro anställda en förste vaktmästare med 800 kronor Vaktbetjänte.
i lön och 300 kronor i tjänstgöringspenningar samt fem vaktmästare, hvar
och en med 500 kronor i lön och 300 kronor i tjänstgöringspenningar; och
kan lönen för enhvar af sistnämnda fem vaktmästare efter fem år höjas
med 100 kronor.
Af de ordinarie vaktbetjänte uppvakta förste vaktmästaren och fyra
vaktmästare i kollegii lokal, medan eu vaktmästare tilldelats kammararkivet.
I kammararkivet tjänstgör dock därutöfver under kortare tid hvarje söcken¬
dag en extra ordinarie vaktbetjänt, som härför åtnjuter ett månatligt arf¬
vode af 35 kronor.
120
Fråga om
samman¬
slagning af
kammar¬
kollegium
med annat
ämbetsverk.
Med afseende å kommitténs i det föregående framställda förslag be¬
träffande kollega ämbetsuppgifter och organisation har kommittén ansett
det böra vara till fyllest, om i kollega egen lokal komme att uppvakta,
förutom förste vaktmästaren, tre i stället för fyra vaktmästare.
I sammanhang därmed har emellertid från kollega sida för kom¬
mittén framhållits behofvet af, att kammararkivet erhölle två, i stället för
en, ordinarie vaktmästare, vid bifall till hvilken framställning skulle kunna
besparas det nu utgående arfvodet till en extra ordinarie vaktbetjänt i
kammararkivet.
Den sålunda gjorda framställningen har enligt kommitténs uppfatt¬
ning icke saknat fog; men med hänsyn till det läge, hvari frågan om
kammararkivet för närvarande befinner sig, har kommittén trott sig ej
böra upptaga förslag i nämnda hänseende.
Kommittén föreslår alltså,
att vaktbetjäntpersonalen hos kammarkollegium, kam¬
mararkivet inberäknadt, må utgöras af eu förste vakt¬
mästare samt fyra vaktmästare.
Uti första delen af sitt betänkande har kommittén, beträffande den
del af dess uppdrag, som afser att genom förenklingar i förvaltningen bereda
tillfälle till indragning af tjänster, uttalat, att af såväl kungl. brefvet den
3 oktober 1902 angående kommitténs tillsättande som statsrådsprotokollet
af samma dag synes framgå, att med uppdraget ej varit afsedt, att kom¬
mittén skulle ingå i någon undersökning, huruvida de allmänna förvaltnings¬
former, som under loppet af århundraden utvecklat sig i vårt land, fort¬
farande böra bibehållas såsom de för våra förhållanden ändamålsenligaste
eller ersättas med nya, utan att kommittén har att utgå från den grund¬
satsen att, med de undantag, som kunna af hänsyn till möjligheten af
förenklingar i förvaltningen finnas påkallade, de centrala ämbetsverken och
myndigheterna böra hufvudsakligen bibehållas vid den inbördes ställning
och organisation, de nu äga.
I enlighet med denna uppfattning har kommittén ej heller vid
den utredning rörande kammarkollegii blifvande organisation, som kom-
121
mittén på grund af sitt uppdrag haft att verkställa, upptagit spörs¬
målet om behofvet och lämpligheten öfver hufvud taget af ett centralt
ämbetsverk för fullgörande af de hufvudsakliga befogenheter, som till¬
komma kammarkollegium, utan kommittén har utgått från den uppfatt¬
ningen såsom gifven, att ett sådant ämbetsverk fortfarande bör bibehållas.
Men äfven med denna utgångspunkt kan, med hänsyn till den be¬
tydande inskränkning i afseende på såväl ämbetsbefogenhet som personal,
kammarkollegium enligt kommitténs förslag skulle undergå, ifrågasättas,
huruvida kollegium fortfarande bör bestå såsom ett fristående, själfständigt
ämbetsverk, eller om det ej till äfventyrs kunde och borde sammanslås
med något annat. Detta vore ju en ytterligare förenkling, som kunde
förmodas medföra minskning i tjänstemännens antal och därmed äfven
besparing i utgift för statsverket.
Ett särskildt skäl att icke lämna detta spörsmål alldeles å sido har
kommittén funnit sig äga däruti, att detsamma från sakkunnigt håll redan
varit väckt under den tidigare behandlingen af frågan om förvaltnings¬
verkens omorganisation. Då det vid 1868 års riksdag för behandling af
A. W. Björcks i första delen omförmälda stora motion om den administra¬
tiva domsrättens upphörande in. m. tillsatta särskilda utskottet afgaf sitt
betänkande rörande, bland annat, de centrala styrelseverkens ombildning,
fogades vid detta betänkande en reservation af dåvarande ledamöterna af
Första Kammaren presidenten grefve Carl Göran Mörner, f. d. statsrådet
grefve Henning Hamilton och presidenten Ludvig Theodor Almqvist. 1
denna reservation — uti hvilken reservanterna togo afstånd från utskottets
förslag, att de centrala ämbetsverken skulle, under förutsättning af mi¬
nisterstyrelses införande, ingå i regeringsdepartementen eller ock, äfven
oberoende däraf, vissa af dem förläggas såsom byråer till vederbörande
statsdepartement — angåfvo de emellertid såsom en fråga, hvilken för¬
tjänade att öfvervägas, huruvida icke, då en del mål, som af kammar¬
kollegium handlades, voro af öfvergående beskaffenhet, så att de slut¬
ligen måste upphöra, och antalet af de öfriga, i mån af beskattningsväsen-
dets förenkling, borde förminskas, kammarkollegium och kammarrätten
skulle kunna i eu ej särdeles aflägsen framtid sammanslås till en administra¬
tiv hofrätt, som hade att i andra instansen upptaga alla mål af blandad
122
judiciell och administrativ egenskap. Genom en sådan anordning skulle,
enligt reservanternas mening, vinnas enhet och säkerhet i de administra¬
tiva målens afgörande samt besparing af kostnad i framtiden.
För sin del har kommittén icke kunnat finna, att ett sammanslående
af kammarkollegium med något annat af de centrala ämbetsverken under
de förhållanden, som ligga till grund för det af kommittén uppgjorda
organisationsförslaget, skulle vara lämpligt. Under kollcgii ämbetsbefogenhet
skulle fortfarande falla hufvudsakligen handhafvandet af rikets jordeboks-
väsende, vården och inseendet öfver alla icke indragna boställen jämte åt¬
skillig annan kronans egendom äfvensom frågor rörande kameral- och all¬
männa hushållningen samt de på jorden hvilande extra ordinarie skyldig¬
heter och besvär med flera därmed sammanhörande ämnen. Dessa göro¬
mål bilda ett ganska skarpt begränsad t arbetsområde, på hvilket kammar¬
kollegium, med hänsyn till sin historiska utveckling och det arbetsmate¬
rial, hvartill där finnes tillgång, sitter inne med en alldeles särskild sak-
kunskap, ett arbetsområde, som icke är likartadt med något af de öfriga
centrala ämbetsverkens eller för närvarande lämpligen skulle kunna af
något bland dem upptagas.
Hvad särskildt angår den af reservanterna inom 1868 års särskilda
utskott framkastade utsikten, att »i en ej särdeles aflägsen framtid» kam¬
markollegium skulle kunna sammanslås med kammarrätten, vill kommittén
anmärka, att olikheten i organisation och ämbetsuppgifter för dessa båda
verk icke minskats eller kommer att minskas med inskränkningen af kam-
inarkollegii arbetsområde. Under det kammarrättens verksamhet är och
fortfarande torde komma att blifva väsentligen dömande, hvarför ock detta
verk i viss mån arbetar under sådana former, som tillhöra domstolarna,
skulle kammarkollegium enligt kommitténs förslag nästan helt och hållet
förlora sin dömande verksamhet samt öfvergå till att blifva ett förvaltande
och utredande verk. Kommittén har fördenskull ock föreslagit, att den
kollegiala formen för ärendenas föredragning och afgörande inom kammar¬
kollegium skulle i regel upphöra. Förutom att formerna för verkens or¬
ganisation och ärendenas behandling alltså inom dessa verk skulle blifva
väsentligen skiljaktiga, äro de ärenden, som hvardera verket skulle hafva
att handlägga, ej heller till sitt innehåll af någon närmare inbördes fränd-
123
skap. En sammanslagning af kammarkollegium med kammarrätten skulle
under sådana förhållanden, enligt kommitténs uppfattning, icke lända till
fromma för göromålen, likasom därigenom snarare skulle motverkas än be¬
främjas den ökning af tjänstemännens arbetsprodukt samt däraf följande
besparing af arbetskrafter, som kommittén afsett att vinna. Historien om
de hittills vidtagna reformerna inom vårt förvaltningsväsen gifver ock
vid handen, att dessa i allmänhet gått ut på en utskiftning på skilda myn¬
digheter af tillförne förenade ämbetsbefogenheter, icke ett sammanslående
af skilda sådana på en myndighet.
Med afseende på möjligheten, att framdeles frågan om kammarkollegii
bestånd såsom själfständigt ämbetsverk till äfventyra skulle under förändra¬
de förhållanden kunna ånyo väckas, har kommittén emellertid bland de
för kollegii personal föreslagna aflöningsvillkoren upptagit, att, därest
kollegii ställning inom statsförvaltningen skulle så förändras, att detsamma
ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa kolle¬
gium tillhörande göromål skulle öfverflyttas till annat ämbetsverk, inne¬
hafvare af ordinarie befattning i kollegium skall vara pliktig att, med
bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, tjänstgöra
i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas.
Löneregleringskommitténs bet. 11.
17
124
Kammar-
kollegii för¬
slag till af-
löningar.
Afiöningar och pensionsbelopp in. ra.
Såsom framgår af den å sid. 64—69 i första delen af kommitténs
betänkande lämnade redogörelse för de centrala ämbetsverkens förslag till
afiöningar för tjänstemän och vaktbetjänte, har kammarkollegium i sitt
utlåtande i anledning af kungl. cirkuläret den 25 oktober 1901 hemställt,
att, med ändring af nu gällande lönestat, för kollegium, aflöningen måtte
för framtiden bestämmas för
chefen, som förutsatts skola fortfarande benämnas president, till
7,600 kronor såsom lön, 2,700 kronor såsom tjänstgöringspenningar och
1,200 kronor såsom hyresbidrag eller tillhopa 11,500 kronor;
ledamot i kollegium till 4,400 kronor såsom lön, 2,400 kronor så¬
som tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor såsom hyresbidrag eller till¬
hopa 7,800 kronor, med bibehållande tillika af det nu medgifna ålders-
tillägget till lönen å 600 kronor efter fem års tjänstgöring;
tjänsteman i andra graden till 3,000 kronor såsom lön, 1,800 kro¬
nor såsom tjänstgöringspenningar och 800 kronor såsom hyresbidrag eller
tillsammans 5,600 kronor samt därutöfver fortfarande två ålderstillägg
till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter respektive fem och tio års tjänst¬
göring;
tjänsteman i första graden till 2,000 kronor såsom lön, 1,500 kro¬
nor såsom tjänstgöringspenningar och 600 kronor såsom hyresbidrag eller
tillsammans 4,100 kronor med likaledes två ålderstillägg till lönen, hvart¬
dera å 500 kronor, efter respektive fem och tio års tjänstgöring;
förste vaktmästaren till 800 kronor såsom lön, 300 kronor såsom
tjänstgöringspenningar och 200 kronor såsom hyresbidrag eller samman-
lagdt 1,300 kronor; och
enhvar af öfriga vaktmästare till 500 kronor såsom lön, 300 kronor
såsom tjänstgöringspenningar och 200 kronor såsom hyresbidrag eller sam-
125
manlagdt 1,000 kronor med ett ålderstillägg till lönen å 100 kronor efter
fem års tjänstgöring.
Alternativt har emellertid af kollegium framställts förslag om en
lönereglering med tillämpning af det s. k- Tenowska systemet. Till stöd
för detta förslag har af kollegium särskilt åberopats, att, då därstädes
finnas endast två befattningar i andra och sex i tredje tjänstegraden,
under det däremot tjänstemännens antal i första graden uppgår till tolf,
tillfälle till vidare befordran inom verket för samtliga dessa senare tjänste¬
män följaktligen icke torde stå att vinna. För en sådan tjänsteman,
som under hela sin tjänstetid komme att kvarstanna i samma grad,
skulle det otviffelaktigt medföra en särskild uppmuntran och eggelse till
fortfarande plikttrohet och vaksamhet i arbetet, därest han ägde utsikt
att, äfven utan befordran till högre tjänst, i allt fall få sin utkomst mera
betryggad. I sådant hänseende har kollegium föreslagit, utom hvad be¬
träffar verkets president, uti hvilkens aflöning några ålderstillägg icke i
någon händelse skulle ingå, att aflöningarna i öfrigt inom kollegium
måtte fastställas sålunda:
att ledamot i kollegium skulle erhålla nuvarande begynnelseaflöning
af 6,400 kronor samt därutöfver fyra ålderstillägg till lönen, hvart och
ett å 600 kronor, efter respektive tre, sex, nio och tolf års tjänst¬
göring;
att tjänsteman i andra graden likaledes skulle bibehållas vid nu¬
varande begynnelseaflöning af 4,500 kronor, men att ålderstilläggen till
lönen skulle ökas till fem att, hvart och ett till belopp af 500 kronor,
utgå efter respektive tre, sex, nio, tolf och femton års tjänstgöring inom
graden;
att tjänsteman i första graden skulle erhålla en begynnelseaflöning
af 3,600 kronor samt därutöfver fem ålderstillägg till lönen, hvarje å 400
kronor, efter respektive tre, sex, nio, tolf och femton års tjänstgöring
inom denna grad;
att förste vaktmästaren skulle, med bibehållande af nuvarande be¬
gynnelseaflöning af 1,100 kronor, tillerkännas fyra ålderstillägg till lönen
att, hvart och ett till belopp af 50 kronor, utgå efter respektive tre, sex,
nio och tolf års tjänstgöring; och
126
Kommitténs
hemställan.
att enhvar af öfriga vaktmästare skulle erhålla såsom nu en be¬
gynna seaflöning af 800 kronor jämte sex ålderstillägg till lönen, hvart
för sig å 50 kronor, efter respektive tre, sex, nio, tolf, femton och aderton
års tjänstgöring.
Slutligen har kollegium anfört, att, därest äfven i sistberörda fall
en del af aflöningen skulle anses böra i lönestaten särskild! rubriceras
under benämningen hyresbidrag, såsom sådant lämpligen torde kunna be¬
räknas enahanda belopp, som uti kollegii först framlagda regleringsförslag
linnes för de särskilda graderna angifvet, samt de senast föreslagna be-
gynnelseaflöningarna följaktligen sålunda fördelas, att för tjänsteman i
tredje graden 3,400 kronor utgöra lön, 2,000 kronor tjänstgöringspenningar
och 1,000 kronor hyresbidrag, för tjänsteman i andra graden 2,200 kronor
lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar och 800 kronor hyresbidrag, för
tjänsteman i första graden 1,800 kronor lön, 1,200 kronor tjänstgörings¬
penningar och 600 kronor hyresbidrag, för förste vaktmästaren 600 kronor
lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor hyresbidrag samt
för öfriga vaktmästare 300 kronor lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar
och 200 kronor hyresbidrag.
I händelse af genomförande af det s. k. Tenowska systemet har
kollegium tillika, för undvikande af den möjligen inträffande olägenhe¬
ten, att en tjänsteman, som ifrågasättes till befordran till högre tjänste-
grad, redan i den lägre tjänstegraden intjänat högre aflöning än begyn-
nelseaflöningen i den högre graden och därigenom skulle känna sig mindre
manad att söka och mottaga befordran, föreslagit, att särskild föreskrift
måtte meddelas därom, att i nyss antydda fall den befordrade tjänste¬
mannen borde omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg å lönen,
att hans begynnelseaflöning i den högre tjänstegraden blefve minst lika
hög som den aflöning, han senast åtnjöt i den lägre tjänstegraden.
Kommittén har redan å sid. 126—130 i första delen af sitt betän¬
kande behandlat de framställda förslagen om reglering af aflöningarna vid
de centrala ämbetsverken enligt det s. k. Tenowska systemet och om
uppförande af viss del af dessa afiöningar under titel »hyresbidrag»;
127
därvid kommittén på anförda grunder icke funnit skäl biträda dessa för¬
slag, utan ansett aflöningarna inom de centrala ämbetsverken böra, med
bibehållande af nu gällande aflöningssystem, fördelas å lön, tjänstgörings-
penningar och, i förekommande fall, ålderstillägg. Och kommittén har
därefter å sid. 133 i samma del angifvit de aflöningssatser, som kommit¬
tén ansett böra bestämmas för de normala lönegraderna inom de cen¬
trala ämbetsverken, äfvensom de för dessa lönegrader belöpande högsta
pensionsbelopp.
Hvad verkens chefer angår, har kommittén såsom hörande till hög¬
sta normalgraden betecknat de generaldirektörer, Indika för närvarande
uppbära i aflöning 9,000 kronor, och ansett aflöningsförmånerna för dessa
böra bestämmas till 7,000 kronor i lön och 3,000 kronor i tjänstgörings-
penningar eller tillhopa 10,000 kronor med ett pensionsbelopp af 6,000 kronor.
Enligt kommitténs åsigt bör den blifvande generaldirektören i kam¬
markollegium hänföras till nyssnämnda normalgrad; hvadan kommittén
hemställer,
att aflöningen för generaldirektören i kammarkolle¬
gium må bestämmas till 10,000 kronor och i staten upp¬
föras med 7,000 kronor såsom lön och 3,000 kronor så¬
som tj änstg öring spenning ar; samt
att pensionsbeloppet för generaldirektören bestämmes
till 6,000 kronor.
Kammarråden böra enligt kommitténs mening fortfarande som hit¬
tills hänföras till den tredje normala lönegraden för tjänstemän inom de
centrala ämbetsverken. För dem likasom för öfriga här nedan upptagna
ordinarie tjänstemän samt vaktbetjänte skulle tills vidare i fråga om pen¬
sionsbelopp gälla, såsom för närvarande, att pension utgår med lönens
hela belopp, ålderstillägg däri inräknade.
Kommittén föreslår,
att aflöningen för kammarråd må bestämmas till
7,000 kronor, däraf 4,600 kronor i lön och 2,400 kro-
General-
direktören.
Kammar¬
råden.
128
Advokat-
fiskalen.
Arkivarien.
Ofriaa ordi¬
narie tjän¬
stemän.
Ordinarie
vakt-
betjänte.
nor i tjänstgöring spenning ar, hvartill kan komma ett
ålderstillägg till lönen efter fem år med 600 kronor.
Enligt gällande lönestat tillhöra advokatfiskal! och arkivarien i
kammarkollegium den andra normala lönegraden. Kommittén finner ej
skäl att häri föreslå någon ändring, utan hemställer,
att advokatfiskal och arkivarien tillerkännas hvar¬
dera en aflöning af 5,300 kronor, där af 3,500 kronor
i lön och 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill
kunna komma tvä ålderstillägg till lönen, det ena med 500
kronor efter fem år och det andra, likaledes med 500
kronor, efter ytterligare fem år.
Återstående ordinarie tjänstemän i kollegium, nämligen aktuarien,
registrator! och notarierna, tillhöra nu den första normala lönegraden.
Till denna lönegrad anser kommittén fortfarande höra hänföras såväl re¬
gistrator! och notarierna som den arkivtjänsteman, hvilken enligt kom¬
mitténs förslag skulle ersätta deri nuvarande aktuarien.
Kommittén hemställer,
att aflöningen för tjänsteman i första lönegraden
hos kammarkollegium må bestämmas till 3,800 kronor,
däraf 2,300 kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgö¬
ringspenningar, hvartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, hvart och ett å 400 kronor, det första efter fem
är, det andra efter ytterligare fem år och det tredje efter
än ytterligare fem år.
Till nuvarande normalgrader inom de centrala ämbetsverken räknas
förste vaktmästare med en aflöning af 1,100 kronor samt vaktmästare med
129
800 kronor i begynnelseaflöning och 900 kronor i slutaflöning. Till dessa
normalgrader höra ock kammarkollegii förste vaktmästare och vakt¬
mästare.
Med tillämpning af kommitténs i första delen af dess betänkande
gjorda uttalanden i fråga om de löneförmåner, som böra tillkomma de
centrala ämbetsverkens vaktbetjänte af normalgrader, samt beträffande
minskning af lönen för vaktbetjänt, hvilken åtnjuter fri bostad och ved¬
brand, hemställes,
att för förste vaktmästaren i kammarkollegium
aflöning en må bestämmas till 1,400 kronor, däraf 850
kronor såsom lön och 550 kronor såsom tjänstgörings-
penningar;
att vaktmästare i kollegium tilldelas en aflöning af
1,100 kronor, däraf 600 kronor i lön och 500 kronor i
tjänstgöring spenning ar, hvartill kan komma ett ålders-
tillägg till lönen efter fem år med 100 kronor; samt
att föreskrift meddelas därom, att, i händelse
vaktbetjänt i sådan egenskap åtnjuter fri bostad och ved¬
brand, lönen skall minskas med 250 kronor.
Förutom de löneförmåner, som enligt stat äro tillförsäkrade kammar- Sportler.
kollega advokatfiskal, arkivarie, aktuarie och registrator, åtnjuta dessa
tjänstemän äfven sportler.
Redan i det föregående är nämndt, att advokatfiskalen åtnjuter pro¬
vision å de medel, som, oafsedt böter och viten, genom hans ämbetsåtgärd
tillflyta kronan, hufvudsakligen danaarfsmedel. Denna provision, eller
advokatfiskal^ s. k. aktoratsarfvode, blef vid kollega senaste omreglering,
i enlighet med hvad af 1874 års löneregleringskommitté föreslagits, be¬
gränsad till tio procent af de ifrågavarande medlen. Enligt meddelad
upplysning hafva advokatfiskal^ inkomster af sportler utgjort år 1900
1,003 kronor, år 1901 1,059 kronor och år 1902 1,118 kronor.
130
De arkivarien tillfallande sportler, hvilka torde hufvudsakligen ut¬
göras af lösen för afskrifter, lära under åren 1900—1902 hafva lämnat
en behållen inkomst af 75—80 kronor för år.
För aktuarien har den behållna sportelinkomsten, härrörande af lösen
för afskrifter m. m., uppgått till omkring 100 kronor årligen.
De med registratorstjänsten förenade extra inkomster för lösen af
diarie- och andra bevis samt afskrifter hafva, enligt registratorns uppgift,
under åren 1900—1902 uppgått till 125—150 kronor årligen. Enligt
hvad i det föregående nämnts, äro jämväl de registratorn lämnade upp¬
drag såsom försäljningsman af stämplar och redogörare hos civilstatens
pensionsinrättning förenade med inkomst.
Beträffande registratorns uppdrag att vara kommissionär hos kam¬
markollegium, hvilket uppdrag ock tillför honom inkomst, har kommittén
uttalat den åsikt, att detta uppdrag bör upphöra.
De obetydliga sportelinkomster, som äro förenade med arkivarie-
tjänsten och med registratorsbefattningen såsom sådan äfvensom med den
nuvarande aktuariebefattningen, föranleda icke till någon erinran från
kommitténs sida.
Hvad däremot angår den advokatfiskal tillkommande provision, synes
det kommittén, att densamma bör upphöra En dylik inskränkning i af¬
seende å de med advokatfiskalänsten förenade inkomster bör, enligt kom¬
mitténs åsikt, icke kunna verka menligt å befattningens behöriga uppe¬
hållande. Kommittén håller nämligen före, att genom tjänstens bibehål¬
lande i den andra allmänna lönegraden är sörjdt för, att för densamma
bör kunna erhållas fullt lämplig person.
De advokatfiskalen tillhörande tjänsteåligganden, för hvilka de ifråga¬
varande sportlerna tillkomma honom, torde i regel ej vara af synnerligen
besvärlig art eller eljest kräfva något särskildt kraftigt initiativ. Det van¬
ligaste sätt, på hvilket advokatfiskalen skaffar sig upplysning om före¬
komsten af danaarf, hvaraf provisionen i fråga förnämligast tillflyter honom,
torde vara genom granskning af legala annonser om arf i Post- och In¬
rikes Tidningar. Där skall nämligen genom vederbörande domares försorg
införas kungörelse om arf, som fallit till inländsk arfvinge, hvars vistelseort
är okänd; och sådant kungörande plägar, ehuru lagen icke lämnar föreskrift
131
därom, af åtskilliga domare besörjas äfven i fall, då känd arfvinge ej finnes.
Men till ett dylikt genomgående af officiella annonser torde advokatfiskal
icke behöfva sporras genom åtnjutande af provision. Och hvad själfva,
utförandet af målen angår, synes detta, i den mån det verkställes af
advokatfiskalen, böra af honom fullgöras utan annan ersättning, än den
som innebäres i den honom tillkommande aflöning i andra lönegraden.
För kommittén vill det synas, att, därest föreskrift utfärdades därom,
att advokatfiskalen i kammarkollegium skall underrättas, då efter afliden
person anledning är till danaarf, skulle därigenom åstadkommas vida
större trygghet för iakttagande af kronans rätt uti ifrågavarande afseende,
än genom provision åt advokatfiskalen.
Kommittén föreslår således,
att advokatfiskalen i kammarkollegium icke vidare
må åtnjuta provision å medel, som genom hans ämbets-
åtgärd tillflyta kronan.
I den för kammarkollegium nu gällande stat finnes uppfördt med
23,600 kronor anslag till vikariatsersättning, renskrifnings- och trycknings¬
kostnad, arfvoden åt amanuenser och flitpenningar.
Uti kollegii utlåtande i anledning af kungl. cirkuläret den 25 ok¬
tober 1901 har erinrats, hurusom, enligt hvad kollegium tidigare fram¬
hållit, någon förhöjning jämväl syntes påkallad uti ifrågavarande anslag,
men att kollegium dock ej ansett sig därom böra i denna ordning fram¬
ställa något bestämdt förslag.
Beträffande de ändamål, för hvilka anslaget är afsedt, torde det
vara svårt att exakt beräkna den inverkan kommitténs förslag skulle
hafva i detta afseende. Men en approximativ beräkning torde kunna göra
till fyllest, då anslaget uppenbarligen bör så tillmätas, att utrymme finnes
för tillgodoseende, under växlande förhållanden, af de behof, för hvilka
detsamma är afsedt.
Anslag till
vikariatser¬
sättning,
rensknf-
nings- och
trycknings¬
kostnad, arf¬
voden åt
amanuenser
och flit¬
penningar.
Hvad då först vikariatsersättningen angår, skulle kommitténs förslag
medföra någon, ehuru ej betydande, minskning i utgifterna under denna
Löneregleringskommitténs bet. II. 18
132
titel. Ty fastän den föreslagna ökningen af tjänatgöringspenningarna
leder till förhöjning i de särskilda vikariatsersättningsbelopp, som under
semesterledigheter skola utgå af ifrågavarande anslag, kommer denna för¬
höjning dock ej att till fullo uppväga verkningarna af den minskning i
den ordinarie personalens antal, hvarom kommittén gjort framställning.
I utgifterna för renskrifnings- och tryckningskostnader torde komma
att inträda en väsentlig minskning, därest den begränsning af ämbetsverkets
åligganden inträder, hvarom kommittén hemställt, och tillika vidtages af
kommittén föreslagen förenkling i rubrik- och recitskrifningen.
Beträffande utgifterna för arfvoden åt amanuenser må erinras, att
vid 1903 års början funnos hos kollegium anställda tio amanuenser, däraf
en å hvarje rotel med undantag af den sjätte, en hos advokatfiskal,
en hos arkivarien, en hos registratorn samt två hos aktuarien. Enligt
meddelande från kollegium tjänstgör hvarje amanuens å tjänsterummet
dagligen i medeltal omkring tre timmar, hvilken arbetstid dock måste
för amanuenserna hos advokatfiskal och registratorn tidtals ej obetydligt
utsträckas, hvarjämte uppgifvits, att för de två sistnämnda amanuen¬
serna likasom för flertalet öfriga amanuenser äfven förekommer hem¬
arbete. I årligt arfvode åtnjöto hvardera af amanuenserna hos advokat¬
fiskal och hos registratorn 1,500 kronor samt en hvar af de öfriga
1,200 kronor. Sex amanuenser innehade tillika aflönade amanuensbefatt¬
ningar i andra centrala ämbetsverk.
I flitpenningar hafva hos kammarkollegium utbetalats år 1900
6,308 kronor 94 öre, år 1901 6,531 kronor 62 öre och år 1902 5,651
kronor 8 öre.
Uti första delen af sitt betänkande har kommittén såsom sin mening
uttalat, att för de centrala ämbetsverken föreskrifter böra meddelas, i
syfte att, åtminstone i allmänhet, extra ordinarie tjänstemän må allenast i
mån af yppadt behof antagas och att för de extra ordinarie tjänstemännen
tjänstgöringen må, såvidt möjligt, ordnas på ett mera likformigt sätt, än
nu är fallet, såväl inom hvarje verk som de särskilda verken inbördes
emellan; och har kommittén framhållit, att det ville synas kommittén, som
133
om äfven för de extra ordinarie tjänstemännens vidkommande, likasom för
de ordinarie, en större koncentration af arbetet vore till fördel såväl för
arbetet som för tjänstemännen själfva. Därjämte har kommittén ifråga¬
ställa att grunderna för aflöningen till extra ordinarie tjänstemän inom
de centrala ämbetsverken i allmänhet böra bestämmas af Kungl. Maj:t
på förslag af vederbörande ämbetsverk.
Inom kammarkollegium hafva hittills extra ordinarie tjänstemän an¬
tagits utan afseende på yppadt behof. Någon indelning till regelbunden
tjänstgöring af oaflönade extra ordinarie tjänstemän har där icke före¬
kommit. '
Kommitténs i ofvan anförda hänseenden gjorda uttalanden i fråga om
den extra ordinarie tjänstemannapersonalen inom de centrala ämbetsverken
i allmänhet böra enligt kommitténs uppfattning vinna tillämpning äfven
beträffande kammarkollegium, i den mån så ej redan skett. Hvad sär¬
skilt angår arbetstiden för amanuenserna, synas, till åstadkommande af
önskvärd likformighet därutinnan hos de centrala statsmyndigheterna, be¬
stämdare föreskrifter därom böra gifvas, hvarje verk dock obetaget att
inom vissa gränser efter för handen varande omständigheter och behof
ordna denna angelägenhet. I regel bör, enligt kommitténs uppfattning,
af amanuens i centralt ämbetsverk och således äfven i kammarkollegium
kunna fordras fyra timmars arbete hvarje söckendag, förekommande hem¬
arbete inberäknadt, dock naturligen med enahanda skyldighet som för
ordinarie tjänsteman att, i fall af behof, äfven därutöfver stå till ämbets¬
verkets tjänst.
I fråga om arfvodesbeloppen till amanuenserna vill kommittén er¬
inra, hvad i första delen berörts, att, sedan genom aflöningsreglementena
för post- och telegrafverken den 6 juni 1902 stadgats, att grunderna
för aflöningen till de extra tjänstemännen bestämmas af Kungl. Maj:t
på förslag af vederbörande verk, Kungl. Maj:t i skrifvelse!’ till general¬
poststyrelsen den 19 december 1902 och till telegrafstyrelsen den 16
februari 1903 förordnat, med visst undantag i afseende å telegrafstyrel¬
sens linjebyrå, att såsom aflöning till amanuens hos styrelserna får utbe¬
talas arfvode, i allmänhet begynnande med 1,200 kronor för år, hvilket
134
arfvode sedermera får, i den mån sådant pröfvas skäligt, förhöjas, dock
icke utöfver 1,800 kronor för år. Hvad sålunda för dessa ämbetsverk
stadgats synes jämväl kunna och böra vinna tillämpning hos kammar¬
kollegium, likasom hos de centrala ämbetsverken i allmänhet.
Vidkommande därefter behofvet af extra arbetskrafter hos kammar¬
kollegium är det otvifvelaktigt, att, därest den af kommittén föreslagna
begränsningen i koliegii ämbetsverksamhet kommer till stånd och de före-
slagna förenklingarna i arbetssättet därstädes varda genomförda, detta
skall komma att verka till en väsentlig minskning i detta behof, helst om
tillika amanuensernas tjänstgöring varder ordnad och arbetstiden behöri¬
gen utnyttjas.
Antalet aflöna,de amanuenser torde därför kunna minskas i lika mån
som antalet notarier eller från tio till sex. Äfven efter en dylik minsk¬
ning skulle hvar och en af de föreslagna tre byråerna kunna erhålla en
amanuens samt därutöfver finnas tillgång till dylika biträden å advokat-
fiskalskontoret, i kammararkivet och där eljest sådant biträde må finnas
påkalladt.
Till arfvoden åt dessa amanuenser skulle, med beräkning att ofvan-
berörda för generalpoststyrelsens och telegrafstyrelsens amanuenser fast¬
ställda belopp blifva äfven för kammarkollegium gällande, erfordras högst
10,800 kronor, medan till koliegii nuvarande amanuenser utgår ett sam-
manlagdt arfvodesbelopp af 12,600 kronor.
Jämväl utgifterna för flitpenningar böra enligt kommitténs mening
kunna för framtiden beräknas till lägre belopp än hittills.
Med hänsyn till hvad sålunda anförts, anser kommittén, att för
det ifrågavarande anslaget ett nedsatt belopp af 20,000 kronor bör varda
fullt tillräckligt.
Kommittén får fördenskull hemställa,
att, de i kammarkollegium anställda amanuensernas
tjänstgöring måtte, så vidt möjligt, ordnas och aflöningen
till dem bestämmas i öfverensstämmelse med ofvan an-
gifna grunder, samt
135
att till vikariatsersättning, renskrifnings- och, tryck¬
ningskostnad, arfvoden åt amanuenser och flitpenningar
i kammarkollegium må uppföras ett anslag afl 20,000
kronor.
Medan den för kammarkollegium nu gällande stat, hvit- stat.
ken i bilagan Litt. A. härefter införts, slutar å......kr. 122,100,
skulle enligt kommitténs förslag staten, såsom bilagan Litt. B.
utvisar, sluta å.................... » 97,800
och således, oaktadt föreslagna aflöningsförhöjningar, under¬
stiga nu gällande stat med...............kr. 24,300.
Därest emellertid till slutsumman i den nuvarande staten för kam¬
markollegium, ....................kr. 122,100,
lägges beloppet af de dyrtidstillägg, som år 1902 utgingo
till kollega personal, tillhopa..............» 6,990,
varder totalsumman..................kr. 129,090,
hvilket belopp med 31,290 kronor öfverstiger slutsumman af den stat,
kommittén föreslagit.
Härvid bör dock erinras, att icke hela sistnämnda belopp kan för
statsverket varda inbesparadt. Såsom redan i det föregående är berörd!.,
måste nämligen ett bifall till kommitténs förslag om fullföljd direkt från
ortmyndigheterna till Kungl. Maj:t af besvär i åtskilliga mål, däri kam¬
markollegium nu är mellaninstans, i viss män föranleda till ökning af
arbetskrafterna annorstädes. A sid. 24 är i detta hänseende antydt,
att, därest besvärsmål rörande kommunikationsväsendet skulle komma
att fullföljas från ortmyndigheterna direkt till Kungl. Maj:t, detta
skulle nödvändiggöra inrättande af en ny byrå inom jordbruksdeparte¬
mentet. I stället för en af de kammarrådsbefattningar, som enligt kom¬
mitténs förslag skulle borttagas, komine därför att träda en byråchefstjänst
i Kungl. Maj:ts kansli, så att minskningen i tjänster af tredje lönegraden
blefve blott två, likasom minskningen i tjänstebefattningar inom kammar¬
kollegium i öfrigt komme att till en del uppvägas af den å den nya byrån
i jordbruksdepartementet nödiga kanslipersonal. Att emellertid äfven efter
136
de afdrag, som häraf betingas, ett ej obetydligt belopp kommer att kvar¬
stå såsom inbesparadt, är otvifvelaktigt. Hvad beträffar det tillskott i
arbete, som kommitténs förslag skulle medföra för andra departement
än jordbruksdepartementet, eller tilläfventyrs för andra ämbetsmyndighe-
ter, synes detsamma i intet fall vara af den betydelse, att någon ökning
af arbetskrafter varder påkallad.
Huru förhållandena uti ifrågavarande afseende skulle ställa sig, för
den händelse en regeringsrätt varder inrättad, lärer ligga utanför kom¬
mitténs uppdrag att utreda.
137
Öfvergångsforliålianden.
För att underlätta genomförandet af den reglering af löneförhållan¬
den in. m. vid kammarkollegium, hvarom kommittén i det föregående
framställt förslag, aflåter kommittén, samtidigt med afgifvandet af detta
betänkande, underdånig framställning till Kungl. Maj:t därom, att i afvak¬
tan på frågan om den föreslagna regleringens genomförande ledigblifvande
befattningar i kammarkollegium måtte varda tillsatta allenast medelst för¬
ordnande tills vidare.
Äfven under förutsättning af bifall därtill torde emellertid, därest
den föreslagna regleringen vinner godkännande, kunna inträffa, att vid ti¬
den för dess genomförande fortfarande finnas i ordinarie befattningar hos
kammarkollegium fast anställda personer, för hvilka ordinarie befattning
icke kan enligt den nya staten beredas. Då emellertid regleringens ge¬
nomförande ej lärer böra däraf uppehållas, torde nödigt blifva att öfver¬
flytta dylika befattningshafvande å öfvergångsstat, med de aflöningar, till
hvilka innehafvande fullmakter berättiga, samt med tjänstgöringsskyldighet
efter kollega bepröfvande.
Hvad denna tjänstgöringsskyldighet angår, håller kommittén före,
att å öfvergångsstat förflyttade ordinarie tjänstemän böra, i mån af inne¬
hafvande tjänstegrad, kunna påkallas att — i stället för eljest erforderlig
tillfällig personal — biträda vid de ökade arbeten, som för kammarkol¬
legium må föranledas af prästlöneregleringskommitténs förslag samt upp¬
rättandet af nya jordeböcker, därest sådant kommer till stånd, in. in.
Men därutöfver synes af de tjänstemän i första lönegraden, som må
varda å öfvergångsstat förflyttade, kunna påfordras, att de besörja sådana
göromål, för hvilka eljest skulle behöfva användas amanuenser. Därigenom
skulle antalet af dessa tills vidare kunna i motsvarande mån minskas och
138
sålunda besparas statsverket en del af det till vikariatersättning m. in.
inom kammarkollegium anslagna belopp.
Då emellertid ännu icke låter sig med någon bestämdhet afgöra, i
hvilken omfattning en öfverflyttning till öfvergångsstat af ordinarie befatt-
ningshafvande i kammarkollegium må blifva erforderlig, anser kommittén
sig icke nu kunna uppgöra något förslag till öfvergångsstat, utan har
blott velat lämna en antydan i afseende å ordnandet af ifrågavarande
förhållanden.
139
Sammanfattning.
Kommitténs i det föregående af denna del framlagda förslag kunna
hufvudsakligen sammanfattas sålunda:
Kommittén har (sid. 7—14) erinrat, att i följd af ändringar i
beskattningsväsendet och den kamerala lagstiftningen i öfrigt rn. in. en be¬
gränsning af kammarkollegii ämbetsverksamhet i vissa hänseenden inträdt
eller kominer att inträda.
Till ytterligare begränsning af kollega ämbetsverksamhet har kommit¬
tén föreslagit:
A) i afseende å upphörande af kollega befattning, såsom mellanin-
stans, med vissa besvärsmål:
att kollegium befrias från att pröfva och afgöra
dels följande besvärsmål rörande kommunikationsväsendet i vidsträckt
bemärkelse, nämligen:
om anläggning, indragning eller förändring af allmänna lands- och
bygdevägar med broar och färjor samt om sättet och fördelningen till
deras underhållande sommar- och vintertiden å landet, äfvensom å städer¬
nas ägor, då frågan äfven rörer landet;
om indragning, inrättande eller flyttning af gästgifvargårdar eller
skjutsstationer samt om rättigheten och skyldigheten att gästgifveri emot¬
taga, äfvensom villkoren därför;
om skyldigheten att utgöra håll- och reservskjuts, kungs- och kro¬
noskjuts samt regleringen däraf och af skjutsskyldigheten i allmänhet på
landet, äfvensom i städerna, då frågan äfven rörer landet;
om flott- och farleder i sjöar och strömmar samt sättet och villko¬
ren för deras begagnande, med undantag af de frågor om uppdämning
eller skadeersättning, hvilka, enligt hvad särskilt är stadgadt, på domstols
pröfning bero;
Löneregleringskommitténs bet. II.
19
140
om strömrensningar och vederbörandes skyldighet att därtill bi¬
draga; samt
om rätt att å allmän väg hafva grind och om tid för sådan grinds
öppenhållande (sid. 15—27);
dels ock följande besvärsmål rörande frågor om allmänna byggnader
å landet m. fl., nämligen:
om deltagande i nybyggnad eller reparation af kyrka på landet och
i de städer, där bidrag därtill från landet erhålles, äfvensom af andra
allmänna byggnader därstädes, hvilka af menigheterna skola underhållas,
stället för deras uppförande och byggnadernas beskaffenhet in. in.;
om kronofjärdingsmansbesvärets utgörande;
om tillstånd till s. k. kyrkostugors uppförande och köps afslutande
därom i Västerbottens och Norrbottens län, med hvad mera till ordningens
befrämjande vid dem är förordnadt och i administrativ väg bör behandlas;
om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt å
rikets hafsstränder;
om tillåtelse till svedjande, där sådan erfordras och frågan därom
ej tillhör annan myndighets pröfning;
om rättighet för ägare af sådant utaf nybygge uppkommet skatte¬
hemman, hvarå han endast innehar inskränkt dispositionsrätt till skogen,
att, för skogsmarks uppodling till åker eller äng, å hemmanet, utöfver
husbehofvet och det utsynade årshygget, falla skog;
om förbud för ägare eller innehafvare af jordegendom på Gottland
att tillsvidare anlita skogen å egendomens till skog eller beteshage häfdade
mark annorlunda än för husbehof;
huruvida, vid utsyning för försäljning af virke å öfverloppsmark
eller oafvittrad skog, skogstjänsteman trädt den ägare eller innehafvare af
hemman eller nybygge tillkommande rätt för nära; samt
om anläggning af och frihetsår för krononybyggen, jämväl då beslut
härom icke meddelas i sammanhang med afvittring (sid. 27—31);
B) i afseende å 'öfverflyttning till de allmänna domstolarna af vissa mål:
att, med upphörande af den beslutanderätt, som hittills tillkommit
administrativa myndigheter, måtte till allmänna domstolarna öfverlämnas
att upptaga och handlägga tvister:
141
emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlin¬
gens prästerskap, kyrkobetjening eller folkskolelärare om, huru och till
hvad belopp de senares löningsrättigheter skola enligt lag, fastställda löne¬
regleringar eller särskilda överenskommelser utgöras; samt
om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser rörande barn¬
morskors löneförmåner (sid. 31—36);
C) i afseende å öfverflyttning till andra förvaltningsmyndigheter af
vissa kollega mål och ärenden:
att till domänstyrelsen måtte öfverflyttas vården och inseendet öfver
kronans öfverloppsmarker och oafvittrade marker samt vid dem befintliga
fisken (sid. 37—40);
att pröfning och afgörande i första hand af ärenden om bortförande
från de under kammarkollegii vård och inseende ställda hemman och lä¬
genheter af foder, när tillfälligt öfverskott däraf i följd af odlingar eller
andra omständigheter uppstått, likasom uppställandet af de villkor, som i
dylika fall kunna finnas nödiga, må öfverlämnas till Konungens vederbö¬
rande befallningshafvande (sid. 40); samt
att de, enligt § 8 i instruktionen, kollegium ensamt eller gemensamt
med statskontoret tillhörande åligganden i afseende på tillsättande af
land sstatstjänstemän samt tjänstledighet, förordnanden och afsked för dem
må upphöra (sid. 40—43).
Beträffande förenklingar m. m. inom kollega arhetsområde har kom¬
mittén föreslagit:
A) i afseende å formerna för besvärsmål förberedande behand¬
ling :
att i mål, som från Konungens befallningshafvande genom besvär
fullföljas till kollegium, besvären skola aflämnas till vederbörande befall¬
ningshafvande, som, med iakttagande af gifna föreskrifter, infordrar ve-
derbörandes förklaring och insänder handlingarna jämte eget utlåtande till
kollegium (sid. 58—63);
B) i afseende å besvärsmål afgörande af kammarkollegium såsom sista
instans:
142
att öfver kollega beslut i besvärsmål, hvilka enligt kommitténs för¬
slag kollegium skulle hafva att såsom andra instans handlägga, klagan
icke måtte få föras (sid. 63—65);
C) i afseende å formerna för ärendenas registrering, skr ifsättet in. in.:
att i instruktion och arbetsordning för kollegium måtte meddelas
bestämmelser, i syfte att
dels förenkling måtte åstadkommas i sättet för ärendenas registre¬
ring samt antecknandet af vidtagna åtgärder och fattade beslut, så att
dubbelföring icke må förekomma samt äfven i öfrigt den mångfald af
särskilda anteckningar, som nu göras i olika böcker och listor eller eljest,
i görligaste mån undvikas,
dels protokoll måtte föras endast i de fall, då skiljaktiga meningar
förekomma, eller ett ärende enligt sin natur eller gifna föreskrifter bör i
protokoll upptagas, eller eljest förordnas, att i särskilt ärende protokoll
skall föras, men i öfrigt protokollen ersättas med föredragningslistor,
dels, utan föredragning, förberedande åtgärder för bringande af ett
ärende i det för dess pröfning erforderliga skick måtte ankomma på veder¬
börande föredragande, likasom påminnelser om insändande af delgifnings-
bevis och stämpelafgifter på den tjänsteman, hvilken tillsynen häröfver
åligger, samt
dels förenkling måtte vinnas i sättet för undertecknande af utgå¬
ende skrivelser och andra expeditioner;
hvarjämte, i afseende å konceptföringen, expeditionssättet samt sättet
för meddelelser emellan verket och dess särskilda afdelningar eller tjänste¬
män äfvensom emellan dessa inbördes, kommittén påpekat vissa till för¬
enkling härutinnan syftande åtgärder, hvilkas vidtagande kommittén emel¬
lertid ansett böra ankomma på kollegium själft, därvid kommittén dock
rörande den inom kammarkollegium synnerligen omfattande rubrik- och
recitskrifningen särskildt hemställt,
att densamma måtte i möjligaste mån inskränkas och förenklas, i
enlighet med de i sådant hänseende af kommittén angifna grunder (sid.
65—81);
D) i afseende å formerna för ärendenas föredragning och afgö¬
rande:
143
att, med undantag för nedan angifna mål och ärenden, den kolle¬
giala formen för ärendenas handläggning må upphöra och beslutanderätten
öfverlämnas åt verkets chef; dock med skyldighet för föredragande leda¬
moten att, om hans åsikt icke öfverensstämmer med det af chefen fattade
beslutet, låta till protokoll anteckna sin skiljaktiga mening;
att af kollegium samfälldt skola behandlas och afgöras ärenden, som
angå:
verkets organisation;
nya författningars utfärdande eller redan befintligas förklarande,
ändring eller upphäfvande;
allmänna föreskrifter, som det tillkommer kollegium att utfärda;
besvär, som hos kollegium anföras öfver underordnade myndighe¬
ters beslut;
befordringar, undantagandes sådan, som afser återbesättande af ledig
kammarrådsbefattning;
extra ordinarie tjänstemäns och vaktbetjäntes antagande;
bestämmande af arfvoden åt amanuenser äfvensom af godtgörelse åt
andra extra ordinarie tjänstemän och tillfälliga biträden samt åt extra
ordinarie vaktbetjänte;
afsked, tjänstebetyg, förordnanden, äfvensom tjänstledighet, med un¬
dantag af semester;
tjänstemäns och betjäntes fel och försummelser i tjänsten;
rikets regalier och dyrbarheter; samt
andra frågor, hvilka kollega chef finner skäl att göra till föremål
för samfälldt afgörande;
att i behandlingen och afgörandet af dessa ärenden skola deltaga
chefen samt föredraganden och minst en af de öfriga ledamöterna;
att den nu brukliga inskränkningen i föredragningen under de tre
första veckorna af året samt under veckan efter påsk må upphöra;
att åt chefen må öfverlämnas att själf föredraga sådana samfälldt
afgörande underkastade frågor, som angå befordringar, extra ordinarie
tjänstemäns och vaktbetjäntes antagande, bestämmande af arfvoden åt
amanuenser äfvensom af godtgörelse åt andra extra ordinarie tjänstemän
och tillfälliga biträden samt åt extra ordinarie vaktbetjänte, afsked, tjänste¬
144
betyg, förordnanden, tjänstledighet, samt tjänstemäns och betjäntes fel och
försummelser i tjänsten;
att i blifvande instruktion måtte meddelas föreskrift därom, att, då
kollegii chef begagnar semester eller eljest under kortare tid, som ej öf-
verstiger fjorton dagar, är förhindrad att sitt ämbete förrätta, äldsta tjänst¬
görande ledamoten skall, därest icke annorlunda af Kungl. Maj:t förordnas,
inträda i utöfningen af chefens åligganden; samt
att för registrator!! eller den tjänsteman, som eljest må varda ut¬
sedd till verkets redogörare, måtte föreskrifvas såsom åliggande: att emot¬
taga och förvalta expensmedel, som till kollegium anordnats, samt för dem
redogöra; att i öfverensstämmelse med de föreskrifter, som meddelas ho¬
nom af kollegium, ombesörja upphandling af skrifmaterialier och ved samt
andra inköp och arbeten, som för kollegii räkning erfordras; äfvensom att
enligt meddelade föreskrifter upprätta rekvisition å samt utdela och redo¬
visa kollegii aflöningsmedel (sid. 81—93).
Under erinran om det i första delen af betänkandet framställda
förslag om utsträckning af arbetstiden inom de centrala ämbetsverken
i allmänhet, har kommittén ock hemställt,
att för kammarkollegium måtte meddelas föreskrift därom, att samt¬
liga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, där ej för särskilda fall un¬
dantag, efter pröfning, medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes minst
sex timmar hvarje söckendag (sid. 93—94).
I fråga om villkoren för åtnjutande af de med ordinarie befattning
inom kammarkollegium förenade aflöning sför maner har kommittén funnit
sig böra föreslå de ändringar i de uti första delen af kommitténs betän¬
kande ifrågasatta allmänna aflöningsvillkor:
att beträffande förhöjning af lön efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad löntagare i kammarkollegium bör få
tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till befattningen, äfven om han, i följd af frå¬
gan om kollegii omorganisation, tillträdt befattningen allenast på grund af
förordnande; samt
145
att föreskriften om skyldighet för tjänsteman, som har sig' an¬
förtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, att begagna sig af semester
å tid af året, som af ämbetsverket bestämmes, bör, såsom ej ägande
någon egentlig tillämplighet i kammarkollegium, uteslutas från aflönings-
villkoren för detta ämbetsverk (sid. 95—100).
Beträffande kammarkollegii organisation har kommittén, hvad först
angår kollega chef, föreslagit, att, i samband med beslut om inskränk¬
ning af den kollegiala formen för ärendenas afgörande, måtte bestäm¬
mas, att den blifvande chefen skall benämnas generaldirektör (sid. 107
—108).
Under uttalande vidare af den åsikt, att kammarkollegium bör or¬
ganiseras på byråer, en för hvarje ledamot, har kommittén hemställt, att
ledamöternas antal måtte bestämmas till tre, hvilka, under fortfarande be¬
nämning' af kammarråd, skola vara chefer hvar för sin af kollegii tre by¬
råer (sid. 108—111).
Vidkommande advokatfiskalen och arkivarien har kommittén icke
funnit anledning föreslå någon ändring i afseende å de dem enligt instruk¬
tionen tillhörande ämbetsåligganden (sid. 111—114).
Hvad därefter angår aktuarien,_ har kommittén hemställt, att den
tjänsteman af första graden, som enligt gällande instruktion är afsedd för
bestridande af aktuarietjänsten, måtte bibehållas för uppehållande af en
biträdande arkivariebefattning med den förändring i tjänsteåligganden och
benämning, som häraf påkallas (sid. 114—117).
Beträffande registrator stjänsten har kommittén, som ansett denna
tjänst böra bibehållas, uttalat den mening, att det tjänstens innehafvare
meddelade förordnande såsom kommissionär hos ämbetsverket bör upphöra
(sid. 117—118). •
Vidare har kommittén hemställt,
beträffande antalet notarier i kammarkollegium, att detta må be¬
stämmas till sex (sid. 118—119); samt
beträffande vaktbetjäntpersonalen, att denna må utgöras af en förste
vaktmästare samt fyra vaktmästare (sid. 119—120).
146
För ordinarie tjänstemän och betjänte hos kammarkollegium har
kommittén hemställt om de afiöningar, som framgå af kommitténs härefter
införda förslag till stat och jämväl finnas angifna å sid. 127—129.
Hvad angår pensionsbeloppen, har af kommittén föreslagits, att pen¬
sionsbeloppet för generaldirektören måtte bestämmas till 6,000 kronor, samt
att för öfriga tjänstemän och för vaktbetjänte må tills vidare i fråga om
pensionsbelopp gälla, såsom för närvarande, att pension utgår med lönens
hela belopp, ålderstillägg däri inräknade (sid. 127).
De sportelinkomster, som äro förenade med vissa tjänstebefattningar,
hafva af kommittén lämnats utan erinran, med undantag af den advokat-
fiskalen tillkommande provision å medel, som genom hans ämbetsåtgärd till¬
flyta kronan, i hvilket afseende kommittén föreslagit, att advokatfiskal
icke vidare må åtnjuta sådan provision (sid. 129—131).
Under åberopande af den i första delen af betänkandet uttalade
mening, att för de centrala ämbetsverken föreskrifter böra meddelas i syfte
att, åtminstone i allmänhet, extra ordinarie tjänstemän må antagas allenast
i mån af yppadt behof, och för de extra ordinarie tjänstemännen tjänst¬
göringen må, såvidt möjligt, ordnas på ett mera likformigt sätt, än nu
är fallet, såväl inom hvarje verk som de särskilda verken inbördes emellan;
samt att grunderna för aflöningen till extra ordinarie tjänstemän inom de
centrala ämbetsverken i allmänhet böra bestämmas af Kungl. Maj:t på
förslag af vederbörande ämbetsverk, har kommittén framhållit, att hvad
sålunda uttalats bör enligt kommitténs uppfattning vinna tillämpning äfven
beträffande kammarkollegium, i den mån så ej redan skett; och har kom¬
mittén hemställt, att de i kollegium anställda amanuensernas tjänstgöring
måtte, såvidt möjligt, ordnas och aflöningen till dem bestämmas i öfverens¬
stämmelse med af kommittén angifna grunder (sid. 132—134).
Det å kammarkollegii nuvarande stat uppförda anslag af 23,600
kronor till vikariatsersättning, renskrifnings- och tryckningskostnad, arfvo-
den åt amanuenser och flitpenningar har kommittén ansett kunna ned¬
sättas till 20,000 kronor (sid. 131—135).
Litt. A.
147
Stat
för kammarkollegium,
fastställd den 14 november 1879.
|
Krono
|
r.
|
|
|
|
|
Tjänst-
|
|
|
|
Lön.
|
görings-
|
Summa.
|
|
|
|
pen-
|
|
|
|
|
ningar.
|
|
|
|
1 president...........
|
7,G00
|
2,400
|
10,000
|
|
1 kammarråd.......
|
4,400
|
2,000
|
0,400
|
(Efter 5 år kan lönen höjas ;
|
5 d:o .......
|
22,000
|
10,000
|
32,000
|
) med 000 kr.
|
1 advokatfiskal......
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
(Efter 5 år kan lönen höjas i
|
1 arkivarie.........
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
^ med 500 kr. och efter i
|
1 tjänsteman i l:a graden ....
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
| 10 år med ytterligare
|
11 d:o i d:o ....
|
19,800
|
13,200
|
33,000
|
j 500 kr.
|
1 förste vaktmästare.......
|
800
|
300
|
1,100
|
|
1 vaktmästare.......
|
500
|
300
|
800
|
(Efter 5 år kan lönen höjas j
|
4 d:o ..........
|
2,000
|
1,200
|
3,200
|
( med 100 kr.
|
Anslag till vikariatsersättning, ren-
|
|
|
|
|
skrifnings- och tryckningskostnad,
|
|
|
|
|
arfvoden åt amanuenser och flit,-
|
|
|
|
|
penningar..........
|
|
.....
|
23,600
|
|
Summa
|
—
|
—
|
122,100
|
|
Anmärkning: T händelse vaktmästare åtnjuter förmån af fri bostad, skall den kontanta
lönen minskasjmed 150 kr.
Lönereglering skommitténs bet. II.
20
149
Stat
för kammarkollegium, att tillämpas från och med år
|
|
Krono
|
r.
|
|
|
|
|
Tjänst-
|
|
|
|
|
Lön.
|
görings-
pen-
ningar.
|
Summa.
|
|
1 generaldirektör......
|
|
7,000
|
3,000
|
10,000
|
|
1 kammarråd........
|
|
4,600
|
2,400
|
7,000
|
jEfter 5 år kan lönen höjas
|
2 d:o ........
|
|
9,200
|
4,800
|
14,000
|
| med 600 kr.
|
1 advokatfiskal.......
|
|
3,500
|
1,800
|
5,300
|
1 Efter 5 år kan lönen höjas
I med 500 kr. och efter
|
1 arkivarie.........
|
|
3,500
|
1,800
|
5,300
|
j ytterligare 5 år lika-
> ledes med 500 kr.
|
|
|
|
|
|
jEfter 5 år kan lönen höjas
|
1 tjänsteman i l:a lönegraden .
|
|
2,300
|
1,500
|
3,800
|
i med 400 kr., efter ytter¬
it ligare 5 år likaledes med
|
7 d:o i d:o
|
|
16,100
|
10,500
|
26,600
|
400 kr. samt efter än
|
|
|
|
|
|
ytterligare 5 år äfven¬
ledes med 400 kr.
|
1 förste vaktmästare.....
|
|
850
|
550
|
1,400
|
|
1 vaktmästare........
|
|
600
|
500
|
1,100
|
(Efter 5 år kan lönen höjas
|
3 d:o ........
|
|
1,800
|
1,500
|
3,300
|
j med 100 kr.
|
Anslag till vikariatsersättning,
|
ren-
|
|
|
|
|
skrifnings- och tryckningskostnad,
|
|
|
|
|
arfvoden åt amanuenser och
|
flit-
|
|
|
|
|
penningar........
|
|
—
|
—
|
20,000
|
|
Summa
|
—
|
—
|
97,800
|
|
Anmärkning: Om vaktbetjänt i sådan egenskap åtnjuter fri bostad och vedbrand, skall
lönen minskas med 250 kr
151
Utdrag af protokollet, hållet hos den af Kungl. Maj:t
den 3 oktober 1902 tillsatta kommitté för afgifvande af
underdånigt förslag rörande reglering af statens ämbets¬
verks och myndigheters löneförhållanden m. m.
1903 (len 18 november.
Närvarande:
Samtliga herrar kommitterade äfvensom representanten för kungl.
kammarkollegium, herr kammarrådet Nehrman.
§ I-
S. D. Slutbehandlades frågan om reglering af löneförhållanden m. m.
vid kammarkollegium; och beslöt kommittén att med underdånig skrif¬
velse af denna dag till Kungl. Maj:t öfverlämna betänkande och förslag dels
angående allmänna förutsättningar och grunder för en reglering af löne¬
förhållanden m. m. inom de centrala ämbetsverken, dels ock angående
reglering af löneförhållanden in. m. vid kammarkollegium.
I anledning af kommitténs betänkande och förslag beträffande kam¬
markollegium afgaf kammarrådet Nehrman till protokollet följande sär¬
skilda yttrande:
»Kommittén har hemställt, att den nu brukliga inskränkningen i före¬
dragningen inom kammarkollegium under de tre första veckorna af året
samt under veckan efter påsk må upphöra. En sådan anordning möter
ingen svårighet att genomföra, och jag har ej heller motsatt mig densamma.
Men för så vidt af hvad kommittén härom yttrat kan hämtas stöd för den
152
föreställning, att nyssnämnda tider, under hvilka divisionssammanträden i
regel ej hållas, skulle få af tjänstemännen utnyttjas till någon i instruk¬
tionen ej afsedd extra frihet eller ferieförmån, har jag ansett mig böra
här framhålla, att så icke är fallet. Ifrågavarande mellantider äro nämli¬
gen fullt upptagna af arbetena med konceptföring och expedition af när¬
mast därförut föredragna ärenden, hvilkas antal blifvit sä mycket större,
just emedan man haft att för deras afarbetande påräkna ett efterföljande
särskildt rådrum. Med borttagande af ett sådant rådrum måste de före¬
gående divisionsföredragningarna, äfven med fullt arbetsmått, gifva så
mycket ringare utbyte, och jag kan fördenskull ej firma, att någon
vinst i fråga om arbetsprodukten är af den föreslagna förändringen att
emotse. Det torde ock böra uppmärksammas, att, såsom kommittén an-
gifvit, af brotten i föredragningarna icke gälla plen imålen, och vidare, att
samma är förhållandet med alla divisionsmål af någon brådskande beskaf¬
fenhet, hvilka — då sådana undantagsvis förekomma — äfven under nu
nämnda mellantider i vanlig ordning föredragas. Under sådana förhållan¬
den torde det allmännas intresse icke kunna anses hafva varit genom den
hittills följda ordningen i någon mån åsidosatt, men jag har, såsom förut
nämnts, mot den af kommittén härutinnan föreslagna förändring, hvilken
ur ordningssynpunkt kan förefalla tilltalande, ej något att erinra.
Då för uppassningen i kammararkivet torde böra beräknas två ordi¬
narie vaktmästare och för uppvaktningen i kollega lokal tre sådana, för¬
utom förste vaktmästaren, har jag icke kunnat biträda kommitténs förslag
om inskränkning af antalet vaktmästare utan anser v aktb etjäntper sonalen
hos kollegium böra bibehållas vid sitt nuvarande antal eller en förste
vaktmästare samt fem vaktmästare.
I fråga om aflöning ssatser för kollegii personal omfattar jag äfven¬
ledes eu från kommitténs förslag afvikande mening.
153
Innan jag vidare yttrar mig därom, kan jag ej underlåta att i detta
sammanhang något beröra den af kommittén jämväl för kollegium föror¬
dade allmänna föreskrift, att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte
skola, där ej för särskilda fall undantag efter pröfning medgifves, vara å
tjänsterummen tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag. Utan att
egentligen taga afstånd från detta förslag, hyser jag emellertid åtskilligt
tvifvel, att detsamma är så afgjordt fördelaktigt eller lämpligt. En regle¬
menterad daglig, längre tjänstgöringstid å tjänsterummet må vara af andra
skäl ämbetsverkets lifligare beröring med allmänheten, göromålens mera
löpande natur m. fl. förhållanden, som för kollegium mindre än för de
flesta andra ämbetsverk äro för handen — än så berättigad och önskvärd;
men för så vidt ändamålet därmed skall vara hvad här väl hufvud¬
sakligen åsyftas, nämligen att, i högre grad än andra anordningar
förmå, uttvinga tjänstemännens allmänna arbetsplikt, torde den knappt
blifva särdeles verksam. För den flitige och plikttrogne tjänstemannen kan
den ej i sådant afseende vara behöflig eller eljest hafva annan inverkan än
att pålägga honom ett onödigt tvång, som kanske omsider skall minska
hans arbetsifver; för den åter, som mindre allvarligt fattat sin uppgift,
blir det strängare reglementerandet säkerligen ingen sporre till ökadt in¬
tresse för och intensitet i arbetet — fast hellre tvärtom, hvarpå exempel
nog icke saknas. Föreskriften om en viss tjänstetid på tjänsterummet, så
lång som här är föreslagen, kommer därjämte lätt att utbilda den ingalunda
hälsosamma föreställning, att staten utöfver den reglementerade tjänstgö¬
ringstiden icke har något kraf på vederbörandes arbete. Detta med afse¬
ende å alla dem, hvilkas arbete utan olägenhet kan på tjänstelokalen full¬
göras. För andra befattningshafvande åter, hvilkas arbete till mer eller
mindre väsentlig- del är sådant, att det oberoende af tjänstgöringen på
tjänsterummet i allt fall kan bättre utföras, eller t. o. in. måste utföras,
i hemmet, blir en längre uppvaktning på tjänsterummet onödigt tryckande.
Den föreslagna anordningen kommer på detta sätt att, med hänsikt till
den totala arbetstiden, träffa tjänsteinnehafvarne ganska ojämnt. Inom
kollegium skola förhållandena i detta afseende gestalta sig sä, att af tjänste¬
männen i första graden somliga blifva mera betungade än de öfriga och
kollega ledamöter ojämförligt mer än de underordnade tjänstemännen, ehuru
154
hvad ledamöterna beträffar anledning till utsträckning af den totala arbets¬
tiden, efter hvad jag tror mig kunna påstå, är minst för handen.
Frågan kan i själfva verket vara, om icke för här afsedda ändamål
vore lämpligast att, med anvisande åt hvarje tjänsteinnehafvare af ett så
strängt arbete, att han för dess behöriga fullgörande i regel måste helt
ägna sig däråt, så litet som möjligt reglementera om tid och rum därför.
Det skulle då ankomma på hvar och en att mera »under frihetens ansvar»
samt för öfrigt under förmäns förståndiga ledning och kontroll, hvilken
ingalunda för sin effektivitet behöfver förutsätta oaflåtlig personlig när¬
varo, afleverera så stor produkt han förmådde af ett intellektuellt arbete,
hvilket ju i följd af själfva sin natur är så vanskligt att mäta i visst
mått af tid, likasom det ej heller alltid låter binda sig till visst rum.
Huru som helst, måste de af kommittén uppställda fordringarna på
utsträckt arbetstid i förening med de föreslagna strängare bestämmelserna
i afseende å förening med ordinarie statstjänst ad andra befattningar eller
uppdrag, såsom ock kommittén ansett, betinga eu skälig förhöjning af
vederbörande löner. Det synes kunna ifrågasättas, om icke ensamt af
denna anledning borde påkallas lönernas höjande, hvad angår första gra¬
dens tjänstemän, till den nivå, vid hvilken kommittén ansett desamma,
böra stanna, samt för andra och tredje gradens tjänstemän ännu något
mera; äfvensom vidare, om icke jämväl för verkets chef ur denna syn¬
punkt aflöningen borde sättas högre än kommitténs förslag innebär.
I allt fall och då härutöfver, på sätt ock af kommittén iakttagits,
hänsyn måste tagas till de stegrade lefnadskostnaderna och i öfrigt till
löntagarnes sannolika skyldighet att inom kort få vidkännas bidrag till
egen pensionering, kunna de af kommittén för kollega personal föreslagna
aflöningssatser enligt min mening icke anses hålla måttet. För min del
har jag trott, att med antagande af enahanda förutsättningar, som legat
till grund för kommitténs förslag härutinnan, de af kollegium i dess under¬
dåniga utlåtande i anledning af nådiga cirkuläret den "25 oktober 1901 före¬
slagna lönesatser, till och med något förhöjda för första gradens tjänste¬
män, icke skulle vara öfverdrifna, och kan jag därför inskränka mig till
att åberopa, hvad ämbetsverket i denna del hemställt och hvarför finnes i
kommitténs betänkande redogjordt.
155
I olikhet med kommittén ånger jag slutligen den advokatfiskalen i
kollegium tillkommande rätt att åtnjuta s. k. aktoratsarfvode böra, om ock
med någon inskränkning, bibehållas. Genom den advokatfiskalen hittills
i detta afseende förunnade förmån har han, som i öfrigt åtnjutit lön så¬
som andra gradens tjänsteman, varit i fråga om aflöningsvillkor bättre
ställd än sina vederlikar inom tjänstegraden. Och då med hänsyn till
denne tjänstemans mera själfständiga ställning och ansvarsfulla bestyr
nämnda hans företräde också synts mig berättigad^ samt advokatfiskalen,
enligt, kommitténs af mig därutinnan biträdda förslag, skulle i den nya
oiganisationen för kollegium bibehållas med hufvudsakligen samma ålig¬
ganden som hittills, har jag redan ur denna synpunkt trott det vara lämp¬
ligt att advokatfiskalen fortfarande hade sig tillförsäkrad ifrågavarande
extra förmån. En sådan uppfattning å min sida låter sig med kommit¬
téns förslag om advokatfiskal^ löneförmåner så mycket mindre förlika,
som med den af kommittén för honom ifrågaställda tillökning i lön och
tjänstgöringspenningar, tillhopa 800 kronor, bemälde tjänsteman i betraktande
af det belopp, hvartill aktoratsarfvodet i genomsnitt för de senare åren
uppgått, icke blott icke kan antagas undfå någon effektiv löneförbättring
utan till och med kommer i sämre ställning än tillförne.
Men äfven ur en annan synpunkt anser jag det s. k. aktoratsarfvo¬
det böra kvarstå. Ehuru det naturligen måste förutsättas, att advokat¬
fiskalen i de saker, för hvilkas utförande aktoratsarfvodet utgår och hvilka
afse ej allenast danaarfs- utan jämväl andra frågor, utan särskild vedergäll¬
ning skall behörigen fullgöra hvad på honom ankommer, låter det sig nog
ej förneka, att han, med utsikt att för egen räkning få behålla någon liten
del af hvad han kan tillvinna kronan, kommer att ägna ett ännu mera
intresseradt och uppmärksamt aktgifvande på kronans fördel, och detta ej
blott i fråga om initiativ, utan jämväl med afseende å sina vidare åt¬
göranden i vederbörande mål. Det torde kunna förtjäna omnämnas, huru¬
som de genom advokatfiskalen till kronan inlevererade aktoratsmedel under
de tio åren 1892—1901 utgjort sammanlagdt omkring 115,000 kronor,
d. v. s. mer än dubbelt mot hvad advokatfiskalen från kronan under
samma tid uppburit. Till ett sådant för kronan rätt afsevärdt resultat
Lönereglering skommitténs bet. 11. 21
156
af denna gren utaf advokatfiskal^^ verksamhet torde nog ifrågavarande
provision i ej så ringa mån bidragit.
Härmed vill jag ock hafva uttryckt den mening, att provisions-
systemet, hvilket kommittén icke synes vilja allmänneligen förkasta, i
själfva verket på denna punkt i administrationen har lika stort berät¬
tigande såsom aflöningsform som annorstädes inom statstjänsten, där dess
anlitande kan komma i fråga.
Emellertid må det å andra sidan gärna tillses, att meranämnda
aktoratsarfvode, nu 10 procent, varder begränsad^ så att det icke kommer
att uppgå till oskäligt högt belopp. I sådant afseende har jag tänkt mig
den förändring, att arfvodet skulle för hvarje år sålunda beräknas, att det¬
samma efter att hafva nått exempelvis till 500 kronor skulle utgå med
allenast 5 procent möjligen med någon ytterligare begränsning, så att det
icke under några förhållanden komme att öfverskrida ett visst belopp
för år.»
In fidein
Allan Cederborg.