Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Eiksd. kansli den 11 febr. 1908 kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om
skrivelser till Kungi. Maj.t angående förhud mot för¬
säljning af brännvin m. m.
(2:a A.)
I en inom Andra Kammaren af herr J. A. Jonsson i Hökhult jämte
ytterligare 38 af nämnda kammares ledamöter väckt motion, n:o 27, an-
föres följande:
»Bland de många stora frågor, som stå på dagordningen och vänta
på sin lösning, är väl nykterhetsfrågan en af de främsta. Och denna
fråga måste lösas snart, såvida vårt folk ej skall taga obotlig skada. Det
finnes knappt något i vårt land, som så skadar vårt folk i moraliskt och
ekonomiskt afseende som rusdryckerna. Många af landets söner ha sed¬
ligt och socialt sjunkit djupt genom dryckenskapen. Det är omöjligt och
obehöfligt att här framhålla alla de skador och lidanden, som uppkomma
genom rusdryckerna på det mänskliga lifvets alla områden.
Vi anse det vara vår plikt att åter föra denna stora och viktiga
fråga inför Riksdagen. Rusdryckshandteringens bibehållande påkallas ej
af något verkligt behof. Och en njutning eller krydda för lifvet bör
vara sådan, att den ej skadar och förgiftar detsamma.
Bih. till Biksd. Brok 1908. 5 Sami. 1 Afd. 7 Raft. (N:o 8.) 1
Motion
II: 27.
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
Det är icke endast läkarevetenskapen, som i allt högre grad kommit
till insikt om rusdryckernas skadliga inverkan. Äfven de sociala veten¬
skapernas målsmän, framför allt våra moderna kriminalsociologer och straff-
rättslärare, se numera i rusdryckerna den mest verksamma orsaken till
de härjande samhällssjukdomar, för hvilkas botande all sträfvan skall vara
förgäfves, för så vidt man icke går till roten af det onda. Den officiella
fångvårdsstatistiken ger vid handen, att mer än 70 procent af inom riket
begångna brott haft sitt upphof i missbruk af alkohol; en i sanning talande
siffra. Bortskaffande af rusdryckerna utgör säkert ett bättre medel mot
förbrytelser än alla fängelser.
Det är emellertid icke nog med att dessa af rusdrycker sedligt för-
därfvade individer ligga samhället till last och därigenom vålla direkta
utgifter för detta, utan samhället lider också en indirekt förlust genom
att mycken arbetskraft årligen går förlorad genom rusdrycksbruket. Det
torde i vårt land finnas omkring 50,000 alkoholister, hvilkas arbetsförmåga
är ringa eller ingen. Uppskatta vi hvarje arbetsför människas årliga
arbetsproduktion till endast 500 kronor, stanna vi således framför den
mycket höga summan af 25,000,000 kronor i årlig förlust af arbetskraft.
Yi vilja vidare undersöka, huru rusdryckerna inverka på vår han¬
delsbalans. Då vi inom landet ej för närvarande kunna producera till¬
räckligt af säd och potatis för att fylla våra behof, nödgas vi importera
sådana råämnen från utlandet. Det är tydligt, att denna import ökas
därigenom att dylika råämnen användas jämväl för tillverkning af rus¬
drycker. Yärdet af de kvantiteter råämnen i spannmål, potatis m. m.,
som förbrukades vid samtliga de brännerier i riket, där endast brännvin
tillverkas, uppgick för tillverkningsåret 1904—1905 till 6,044,630 kronor.
Men vi nöja oss icke med att importera råämnen, utan vi låta också
millioner årligen gå till utlandet för att i riket få införd en mängd sprit¬
varor. Så importerade vi under år 1905 spirituösa och andra rusgifvande
drycker till ett värde af, tullafgifter ej inberäknade, 6,425,471 kronor,
medan vi under samma tid endast exporterade för 334,993 kronor, hva¬
dan alltså vår import i dessa afseenden öfverstiger vår export med
6,090,478 kronor. Genom ett verksamt rusdrycksförbud, som äfven vore
ett importförbud, skulle således endast i nu ifrågavarande afseende vår-
handelsbalans minskas med summan af nu nämnda belopp eller mer än
12 millioner kronor.
Enligt den officiella statistiken förbrukades i landet under år 1905
ungefär 3772 millioner liter brännvin med ett försäljningsvärde i minut-
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 8. 3
handel af omkring 56 millioner kronor. Uppenbart ar, att den utgift,
som vårt folk pålagt sig endast för brännvin och därmed jämförliga
drycker, i verkligheten vida öfverstiger nämnda belopp af 56 millioner,
enär däri ej ingår kostnaden för en del från utlandet importerade så kal¬
lade finare spritstarka rusdrycker, hvarjämto försäljningspriset för allt i
utskänkningslokaler serveradt brännvin ställer sig vida högre än minut-
handelspriset. Af de sålunda för brännvinskonsumtionen utgifna pen¬
ningarna inflöto visserligen år 1905 något mera än 37 millioner kronor
i statskassan och andra allmänna kassor, men i alla händelser är det
alltså mer än 18 millioner kronor, som vårt folk — utöfver hvad staten
och det allmänna uppburit — har utbetalat endast för brännvin och där¬
med jämförliga drycker. Lägges härtill det tvifvelsutan än större belopp,
som samtidigt utgifvits för andra rusdrycker, såsom vin, punsch, Öl m. fl.,
så inser man hvilka oerhörda utgifter rusdrycksförbrukningen hvarje år
vållar vårt land.
Vi måste betänka, att de stora summor, som genom rusdryckerna
tillföras stat och kommun, utgå från vårt eget folk, alltså från staten
själf. Vore det icke då förenligt med en god finanspolitik att uttaga
skatterna utan att därvid ekonomiskt och moraliskt ruinera de skatt¬
dragande. Det synes, som om man icke ville taga i betraktande följ¬
derna af rusdryckshandteringen, hvarifrån dessa summor komma eller
antalet människor, som direkt eller indirekt do en förtidig död genom
rusdrycksmissbruk hvarje år i vårt land. Vi ha ingen statistik, som
talar om för oss, hur många dessa äro, men att de äro många, därom
kan man vara öfvertygad. Vi ha icke råd att låta vårt folk falla offer
för rusdryckerna. Vi göra därigenom årligen en stor förlust för vårt land.
Vi klaga öfver att vårt folk utvandrar i stort antal till Amerika samt
öfver den förlust emigrationen härigenom vållar vårt land och vi söka
att finna medel däremot. Emigrationen är nog icke så lätt att hämma.
Men att förekomma, att vi ej förlora vårt folk genom rusdrycker, det
kunna vi göra.
För öfrigt må man ej förbise de mycket stora utgifter, som genom
rusdryckshandteringens följder tillskyndas staten, såsom till fattigvård,
sjukvård, fångvård, hospital m. m. Staten får ju också bekosta kontrollen
öfver tillverkningen, något, som äfven kräfver afsevärda summor.
Man gör numera rätt stora uppoffringar för att i någon mån söka
bota den skada rusdryckerna åstadkomma. Räddningshem byggas för att
där vårda och om möjligt återställa dem, som lida af dryckenskapens
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
följder. Men medan några få af rusdryckernas offar botas, hålla tusen
och åter tusen andra på att fördärfva sig genom dessa drycker. Det är
visserligen ädelt och godt att söka rädda de åt dryckenskapen hemfallna,
men ännu ädlare och bättre vore att söka förekomma det onda. Ett
betydelsefullt steg i den riktningen ha statsmakterna visserligen tagit
genom införande af förbud mot försäljning af rusdrycker å våra läger¬
platser. Men detta förbud har genom de flesta regementenas förläggande
till städerna förlorat mycket af sin afsedda betydelse. Så länge det finnes
rusdrycker att få från andra håll i vårt land, förskaffa sig nämligen
våra militärer sådana därifrån, och så har man icke vunnit hvad man
ville: rusdryckernas aflägsnande från lägerplatserna. Men erkänna vi
behofvet af en fullt fältduglig här, då måste vi också se till, att allt göres
som erfordras för att stärka och härda densamma, och ej lämna den till¬
fälle att genom rusdrycker blifva mindre skicklig till landets försvar.
Man talar och skifver i vår tid mycket om prostitutionen och om
det elände, som den för med sig för både de prostituerade och för dem
som besöka desamma äfvensom för samhället i dess helhet och man söker
att finna bot däremot. Det vore troligen icke möjligt för de prostituerade
att fortsätta med sin fördärfbringande sysselsättning, om de icke hade
rusdryckerna att tillgå för att med dem döfva sin bättre människa. Och
de som besöka dessa olyckliga skulle nog i många fall betänka sig, om
de ej vore påverkade af rusdrycker. Ett af de mest verksamma medel
att hämma prostitutionen är nog bortskaffandet af rusdryckerna.
Yi göra störa uppoffringar för att skydda oss mot sjukdomar, nöd
och yttre fiender. Skulle vi då icke vilja skydda oss mot den värsta
fienden, rusdryckerna. Yi ha byggt karantänsanstalter och vidtagit för¬
siktighetsåtgärder för att skydda oss mot införande och spridande af
smittosamma sjukdomar, vi ha förbjudit försäljning af mera starkt giftiga
ämnen för att vårt folk ej skall ha tillfälle eller komma åt att skada sig
genom dem, vi hafva sanatorier och äro betänkta på att bygga flera så¬
dana för att hämma tuberkulosens spridning och om möjligt rädda de
angripna, vi lämna medel för att lindra nöd som uppstått på grund af
missväxt eller olyckor, som någon ort blifvit hemsökt af, vi bygga fäst¬
ningar och krigsfartyg, som kosta oss många tiotal millioner kronor, vi
underhålla en armé till lands och sjöss, och hvarje vapenför svensk ung
man måste med eller mot sin vilja fullgöra en längre tids ålagd värnplikt,
allt detta för att skydda oss mot fiender. Skulle vi då icke också vid¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 5
taga verkligt kraftiga mått och steg för utrotande af den allra farligaste
åt vår nations fiender, som är rusdryckerna.
Kärleksbudet att so till och taga vara på våra medmänniskor har
helt säkert icke afseende blott å deras behof utan ålägger oss äfven att
se till att de ej göra sig skada och fördärfva sig. På samma gång vi ha
plikt att tillfredsställa deras verkliga behof, böra vi också söka undanröja
allt, hvarmed de kunna skada sig.
Mången hoppas och tror, att när kvinnorna blifvit politiskt röst¬
berättigade, skola de afskaffa rusdryckerna. Det är troligt, att så kommer
att ske, men vore det icke mera hedrande för männen, om de medan de
ännu ensamma äro i besittning af den politiska makten, genomförde en så
önskvärd, nödig och nyttig reform. Hvem vill ikläda sig ansvaret för
att rusdryckshandteringen med alla dess sorgliga följder får fortsättas?
År det icke hvarje god medborgares plikt att göra hvad på honom an¬
kommer för att bringa detta onda ur världen? Redan har det i vårt
land ingått i det allmänna medvetandet, att rusdryckerna äro skadliga
och ej borde få finnas. Det är, synes osa, hög tid, att statsmakterna på
allvar taga itu med att helt och hållet undanröja desamma. Och detta
gäller icke blott brännvinet. Det är lika viktigt att vidtaga en dylik åt¬
gärd med afseende å vin och framför allt Öl, som genom sin nuvarande
höga alkoholhalt verkar nära nog lika skadligt som brännvinet. På dess
rusgifvande förmåga ser man dagligen talrika bevis, och på vissa platser
har det gått så långt, att vederbörande myndigheter nödgats förbjuda all
servering af vin och Öl för undvikande af störande oordningar.
Ölförbrukningen har under de senare åren stigit högst betydligt och
fara synes föreligga, att den skall vinna insteg äfven bland kvinnorna
särskild! i städerna. Hvilken inverkan det skall ha på våra efterkom¬
mande, om både män och kvinnor blefve alkoholförgiftade och följderna
af en sådan förgiftning kom me att gå i arf till barnen, kan man lätt
förstå. Det är upprörande att se all den nöd och allt det lidande rus¬
dryckerna åstadkomma både för dem, som bruka desamma, och för deras
omgifning, men sorgligast af allt är att veta, att till och med de ofödda
släktena skola komma att få dragas med följderna af deras fäders för-
syndelse i och genom rusdryckerna.
Detta nu anförda och mycket annat, som icke är lämpligt eller be¬
höflig! att här upprepa, utgör rusdryckfrågans sociala och ekonomiska
sida: sociala missförhållanden, en ökad brottslighetsprocent," samhällets
minskade produktionsförmåga, nöd och elände och ett kommande släktes
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
degeneration — allt detta förorsakas af rusdrycksbruket. Yi fråga då:
hvem bär ansvaret härför? Hvem är i tillfälle att hjälpa, och hvarför för-
dröjes en reform, som påtagligen är så nödvändig?
Skulden är i viss mån hela folkets, som varit fånget under rusdrycks-
brukets vana och ej tidigare velat afskaffa rusdryckerna. Tära förfäder
hade ej den kännedom och kunskap om rusdryckernas natur och verk¬
ningar, som vi nu äga. Hade de haft en sådan kunskap och insikt, som
vi nu hafva, hoppas vi att de nog afskaffat dem. Stora ekonomiska in¬
tressen hafva därjämte ställt sig hindrande i vägen: staten, landstingen,
hushållningssällskapen, kommunerna och enskilda hafva lika betydande
som säker inkomst af rusdryckshandteringen. Och då vår finanspolitik
sträfvar att rätta inkomsterna efter utgifterna i stället för tvärtom, har
man hittills icke ansett sig kunna tillåta någon som helst minskning af
statens eller kommunernas inkomster.
Man kan sätta i fråga, om statens inkomster af rusdryckshand¬
teringen äro oumbärliga. Staten, kommuner, landsting och hushållnings¬
sällskap kunna nog få tillräckliga inkomster från annat håll att fylla sina
behof med än från rusdryckerna. Af ett nyktert folk, som icke offrar
sina inkomster på rusdrycker, få vi nog medel till att betäcka statens
och det allmännas utgifter.
Det är svenska staten ovärdigt att tillåta rusdryckshandtering och
bereda sig inkomst däraf. Hur kan det väl rimligen förenas, att staten
påbjuder och bekostar för vår ungdom undervisning om rusdryckernas
egenskaper och skadliga verkningar, men på samma gång tillåter till¬
verkning och försäljning af rusdrycker och annonsering om hvar dessa
drycker finnas att tillgå.
Tanken på ett rusdrycksförbud i landet har stora sympatier bland
befolkningen, och vi äro lifligt öfvertygade om att vårt folk ej skall afstå
från denna tanke eller gifva sig någon ro förrän det genomfört denna
reform trots det motstånd som reser sig däremot från dem som vilja hafva
dessa drycker kvar. Denna goda reform skall bli genomförd, om än våra
motståndare för närvarande tyckas hafva stora utsikter att kunna för¬
hindra den.
Det kan icke vara i nykterhetens och sedlighetens intresse, att rus¬
dryckshandteringen får fortfarande utöfvas. Nykterhetens och sedlighetens
intresse är att förbjuda all trafik med rusdrycker.
Om vi ej sätta en damm för rusdrycksfloden, utan den får fortfarande
flöda, är det fara värdt, att den drager ned oss allt djupare i sina for-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 7
sando hvirflar. Låt oss därför dämma denna flod med rusdrycksförbud,
på det att våra barn ej må drunkna i den. Yi böra ordna vår rusdrycks-
lagstiftning så, att vi få ett verkligt förbud för tillverkning, importering
och försäljning af alla rusgifvande drycker med högre alkoholhalt än tre
procent utom för medicinska, tekniska och vetenskapliga behof.
\ i inse mycket väl, att man bör gå försiktigt till väga vid införande
af rusdrycksförbud, och detta äfven af den anledning, att icke en större
rubbning plötsligt må åstadkommas i vår budget. För att så småningom
kunna fylla den brist i statsinkomsterna, som uppstår genom rusdryckernas
borttagande, hafva vi tänkt oss en öfvergångstid af exempelvis 20 år.
Vi. äro fullt öfvertygade om att t. ex. med en under 20 år succes¬
sivt minskad alkoholhalt i rusdryckerna eller en på annat sätt ordnad
indragning af desamma vårt folk så småningom skulle vänja sig att und¬
vara dessa drycker.
Med ett rusdrycksförbud, som tilläte tillverkning och försäljning af
drycker med en alkoholhalt af endast intill tre procent, vore mycket
vunnet, och med nutidens högt utvecklade bryggarekonst kunde med så
låg alkoholhalt en i alla afseenden välsmakande dryck åstadkommas.
Ordnandet af denna tjugoåriga öfvergångstid kan naturligtvis ske
först efter en allsidig utredning. Denna utredning borde då särskildt
omfatta, på hvad sätt inskränkning i tillverkningen och försäljningen
lämpligast borde äga rum, huru den härigenom möjligen uppkomna bristen
i statskassan skulle täckas, och öfverhufvud taget belysa allt, som sam¬
manhänger med föreliggande fråga.
Ehuru vår afsikt sålunda är att väcka förslag om införande af ett
fullständigt tillverknings-, försäljnings- och importförbud af rusdrycker,
måste vi dock af formella skäl begränsa denna motion till förbud mot
försäljning af brännvin, och våga vi på grund af hvad här sålunda an¬
förts vördsamt föreslå, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda och för
Riksdagen framlägga förslag till ett sådant reglerande af rusdryckshand-
teringen i riket, att, efter en lämplig öfvergångstid, all försäljning af
brännvin må vara förbjuden till annat än medicinskt, tekniskt eller veten¬
skapligt ändamål.»
. Under åberopande af hvad i motiveringen till den nu omförraälda
motionen, n:o 27, anförts, hafva vidare framställningar gjorts
dels i en inom Andra Kammaren af herr Jonsson i Hökhult jämte Motion
ytterligare 39 af samma kammares ledamöter väckt motion, n:o 28, II: 28■
Motion
II: 29.
Utskottet.
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda och för Riksdagen framlägga
förslag till ett sådant reglerande af rusdryckshandteringen, att, efter lämplig
öfvergångstid, all tillverkning inom riket af brännvin må vara förbjuden
till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt ändamål»,
dels ock i en likaledes inom Andra Kammaren af förenämnde motio¬
när jämte ytterligare 40 af samma kammares ledamöter väckt motion,
n:o 29, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda och för Riksdagen fram¬
lägga förslag till sådant reglerande af rusdryckshandteringen, att allt in¬
förande i riket af vin, brännvin, sprit, likörer och därmed likställda varor
samt Öl med mer än 3 procents alkoholhalt må, efter lämplig öfvergångs¬
tid, vara förbjudet till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt
ändamål».
Bevillningsutskottet, som fått berörda tre motioner till sig hänvisade,
har funnit lämpligt upptaga desamma till behandling i ett sammanhang.
Motioner med enahanda yrkanden hade af herr Jonsson i Hökhult
blifvit väckta vid 1907 års riksdag. I det utlåtande, som bevillnings¬
utskottet då afgaf öfver motionerna, hemställde utskottet, att desamma
icke måtte af Riksdagen bifallas. Denna hemställan vann Första Kamma¬
rens godkännande, hvaremot Andra Kammaren med 89 röster mot 86 bi¬
föll en vid betänkandet fogad reservation, innefattande hemställan om
bifall till motionerna.
I sitt nämnda betänkande år 1907 anförde bevillningsutskottet följande:
»Förslag i enahanda syfte som de förevarande hafva förut framställts
i Riksdagen utan att kunna tillvinna sig bevillningsutskottets förordande
eller Riksdagens bifall. Emot en reform, innefattande förbud mot hvarje
tillhandahållande af spritdrycker, har bevillningsutskottet därvid såsom
skäl anfört, bland annat, följande. Ett sådant förbud skulle innebära ett
alltför stort och af förhållandena i vårt land icke berättigad! ingrepp i
den enskildes själfbestämmanderätt. Därmed skulle ej heller vinnas ett
tillfredsställande resultat, De resultat, som visat sig i de länder, där
dylikt förbud vore stadgadt, vore nämligen icke de bästa, i hvilket af¬
seende utskottet hänvisat till förhållandena i en del af Nordamerikas
Förenta stater och i en del af vårt eget land, Lappland, där vid tiden
för ifrågavarande utlåtandens afgifvande det sedermera, år 1897, upphäfda
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 9
förbudet mot införsel och försäljning af brännvin ännu var gällande.
Omöjligheten att på lagligt sätt förskaffa sig rusdrycker, hade, hvarhelst
ett sådant förbud stadgats, medfört och skulle med all säkerhet äfven i
vårt land medföra deras försäljande i smyg Häraf skulle följa bristande
aktning för lagarnas helgd, då dessas efterlefvande ej kunde upprätthållas.
hänvisning till hvad bevillningsutskottet sålunda vid föregående
tillfällen uttalat, vill utskottet i anledning af de nu väckta motionerna
framhålla, att, med allt tillbörligt beaktande af individens själfbestämnings-
rätt, det dock måste erkännas, att i nykterhets frågan så starka sociala
intressen spela in, att till motarbetande af rusdrycksmissbruket äfveö
restriktiva åtgärder, som otvifvelaktigt innebära en inskränkning af den
personliga friheten i förevarande hänseende, kunna vara befogade.
Då utskottet emellertid anser resultaten af det i vårt land bedrifna
för nykterhetens befrämjande vara sådana, att detta arbete bär
fullföljas på öfvertygelsens väg i förening med väl afvägda lagstiftnings¬
åtgärder till förhindrande af missbruk af rusdrycker, finner sig utskottet
— under erinran tillika, att yrkandena på ett rusdrycksförbud icke visa*
iwm, SJÖd nåS°n öfvervägande folkmening — icke kunna tillstyrka
bifall till de af motionären nu framställda förslag.»
Under åberopande af hvad utskottet år 1907 sålunda anfört, hem-:
ställer bevillningsutskottet,
1:°) att förevarande motion, n:o 27, om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående förbud mot försäljning af
brännvin, icke måtte af Riksdagen bifallas;
2:o) att förevarande motion, u:o 28, om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående förbud mot tillverkning af
brännvin, icke måtte af Riksdagen bifallas; samt
3.o) att förevarande motion, n:o 29, om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående förbud mot införsel af bränn-
vin, vin och öl, icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 10 februari 1908.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAYALLI.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1908. 5 Sand. 1 Afd. 7 Käft.
2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
Reservationer:
af herrar O. A. Ericsson i Ofvanmyra och F. O. Berg i Göteborg,
hvilka anfört: ...... . ,
»Bevillningsutskottet framhåller i sitt betänkande i ar, likasom i fjol,
då samma frågor voro under behandling, att, 'med allt tillbörligt be¬
aktande af individens själfbestämniDgsrätt, det dock måste erkännas, att
i nykterhetsfrågan så starka sociala intressen spela in, att till motarbe¬
tande af rusdrycksmissbruket äfven restriktiva åtgärder, som otvifvelaktigt
innebära en inskränkning af den personliga friheten i förevarande hän¬
seende, kunna vara befogade’.
Detta erkännande af restriktioners nödvändighet med afseende å rus-
dryckstrafiken är emellertid intet nytt. Hela vår rusdryckslagstiftning har
ju länge varit grundad på sådana restriktioner. Med. kännedom om rus¬
dryckernas natur och verkningar kan väl numera ingen, soin studerat
hithörande spörsmål, vara i tvifvelsmål om hvart dessa alltjämt 'på öfver-
tygelsens väg åstadkomna och väl afvägda lagstiftningsåtgärder till för¬
hindrande af missbruk' — vi skulle vilja säga bruk — ’af rusdrycker
slutligen komma att föra hän. De komma med nödvändighet att utmynna
i rusdrycksförbud. Äfven icke-absolutister stödja också redan nu
tanken på lokalt veto, som ju är en förelöpare till totalt förbud.
Då utskottet påstår, att yrkandena på ett rusdrycksförbud icke visat
sig äga stöd i någon öfvervägande folkmening, torde detta påstående vara
•mycket svårt att bevisa. Yi kunna naturligtvis ej ännu med bestämdhet
påstå motsatsen, ehuru vår erfarenhet pekar åt annat håll än utskottets.
Under åberopande af hvad vi sålunda anfört, hemställa vi:
l:o) att förevarande motion, n:o 27, om aflåtande
till Kungl. Maj:t af skrifvelse med begäran om ut¬
arbetande af förslag till ett sådant reglerande af rus-
dryckshandteringen i riket att, efter en lämplig öfver-
gångstid, all försäljning af brännvin må vara förbjuden
till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt
ändamål, måtte af Riksdagen bifallas;
11
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
2:o) att förevarande motion, n:o 28, om aflåtande
till Kungl. Maj:t af skrifvelse med begäran om ut¬
arbetande af förslag till ett sådant reglerande af rus-
dryckshandteringen, att, efter lämplig öfvergångstid,
all tillverkning inom riket af brännvin må vara för¬
bjuden till annat än medicinskt, tekniskt eller veten¬
skapligt ändamål, måtte af Kiksdagen bifallas; samt
3:o) att förevarande motion, n:o 29, om aflåtande
till Kungl. Maj.t af skrifvelse med begäran om ut¬
arbetande af förslag till sådant reglerande af rus-
dryckshandteringen, att allt införande i riket af vin,
brännvin, sprit, likörer och därmed likställda varor
samt Öl med mer än 3 procents alkobolhalt må, efter
lämplig öfvergångstid, vara förbjudet till annat än
medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt ändamål, måtte
af Kiksdagen bifallas.»
samt af herrar G. Jansson i Krakerud och S. Söderberg i Hobborn.
Ledamoten i utskottet, berr friherre Trolle har begärt få antecknadt,
att han icke deltagit i den slutliga behandlingen af detta betänkande.