Bevillning sill skottets Betänkande N:n 4.
I
N:o 4.
Ank. till Riksd. kansli den 7 febr. 1908 kl. 4 e. in.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphörande af nu gäl¬
lande tullfrihet för varor, som införas för de kung1. hofvens
räkning.
(1: A.a)
I en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hän¬
visad motion, n:o 188, hemställes af herr N. A. Nilsson i Malmö jämte
tio andra af kammarens ledamöter, att Riksdagen, med upphäfvande af
den tullfrihet, som de kungl. hofven för närvarande åtnjuta, måtte be¬
sluta, att varor, som hädanefter för de kungl. hofvens räkning från ut¬
rikes ort införas, skola underkastas vanlig tullbehandling.
Till stöd för motionen anföres följande:
»De kungliga hof- och slottsstaterna sluta för innevarande år på en
summa af 1,421,000 kronor, hvaraf 1,296,900 kronor gå till de kungl.
hofven och 124,100 kronor till de kungl. slotten. I betraktande af vårt
folks fåtalighet och armod är detta en ganska stor utgift. Men nämnda
summa innefattar dock icke alla de ekonomiska förmåner, som det kungl.
huset fått sig tillerkända. Utöfver det egentliga apanaget utbetalas
årligen från riksgäldskontoret till Konungen ett belopp af 300,000 kronor
enligt den uppgörelse, som år 1815 träffades mellan Rikets Ständer och
kronprinsen Karl Johan i samband med Guadeloupe-affären, samt vidare
o procent årlig ränta för det kapital af 150,000 kronor som 1779 års
Riksdag anslog såsom hemgift åt dåvarande hertigen af Södermanland.
Och dessutom åtnjuta konungaättens medlemmar skattefrihet och de
kungliga hofven tullfri import i riket för eget behof.
Bih. till Riksd. Prof. 1008. 5 Sami 1 Afd. 4 Käft. (N:is 4, 5.)
Motio¬
närerna.
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.
Vid en sammanräkning af dessa anslag och förmåner komma vi
upp till en summa, som öfverstiger de 18 hundra tusen och som för
länge sedan öfverstigit den rimliga gränsen.
Den skattefrihet, som den kungl. familjen åtnjuter, torde ursprung¬
ligen grunda sig på gammal sedvänja. I våra äldre bevillningsförord-
ningar finnes härom ingenting nämndt. Först genom beslut af 1859—
1860 års riksdag inrycktes i 1861 års bevillningsförordning den ännu
gällande bestämmelsen om skattefrihet, så lydande: »Vidare äro från
utgörande af inkomstbevillning frikallade---b) medlem af konunga¬
ätten för af staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital». Då
nämnda Riksdag behandlade ifrågavarande ärende, förklarade ledamoten
af hedervärda bondeståndet Ola Jönsson, att han fann bestämmelsen
alldeles öfverflödig; den kungliga skattefriheten vore så häfdvunnen,
att den ej behöfde lagfästas. Härtill gemälde ledamoten Nils Larsson:
»Det är visserligen sant, att medlem af kungl. familjen aldrig förr på¬
förts dylik bevillning och momentet kunde alltså anses öfverflödigt,
men jag hemställer dock, att det må kvarstå, helst därigenom blifver
tydligt, att befrielsen gäller endast statsanslagen och inkomsten af
kapital, men icke inkomsten af egendomar, dem kungl. personer äga».
Hvad åter beträffar de kungl. hofvens tullfrihet, blef den år 1823
för första gången föremål för Riksdagens behandling. Denna resulterade
i eu underdånig hemställan om åvägabringande af vissa föreskrifter, hur
det vid tullbehandlingen af de för hofvens räkning importerade varorna
skulle förfaras. Och i öfverensstämmelse med detta riksdagsbeslut var
det, som Kungl. Maj:t till generaltullstyrelsen aflät ett nådigt bref af
den 2 december 1824, hvars ingress har denna lydelse: »Som i öfver¬
ensstämmelse med hvad Rikets Ständer, i sammanhang med deras vid
sista riksdag vidtagna reglering af tullinkomsterna, hos oss i under¬
dånighet hemställt och i likhet med hvad förr varit öfligt, varor, hvilka
för vår hushållnings behof och för de öfriga kungl. bofven från utrikes
orter införskrifvas, äro från och med nästa år från tull befriade, så
hafva vi funnit godt i nåder förordna» etc. Den lagliga tillkomsten af
den nu gällande tullfriheten har visserligen vid något tillfälle blifvit
bestridd. Sålunda yrkade vid 1873 års riksdag en enskild motionär,
att tullfriheten måtte upphäfvas, dels därför att den ansågs inbjuda till
missbruk, dels och förnämligast därför att den förmenades ha tillkom¬
mit på ett mot konstitutionella former stridande sätt. Men med hän¬
visning till den nyss citerade ingressen af det nådiga brefvet ansåg
1873 års bevillningsutskott sig kunna fullständigt underkänna motionä¬
rens misstankar och påståenden beträffande sakens konstitutionella sida.
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.
Enligt hvad man kan finna af bevillningsutskottets betänkande i ämnet
vid 1823 års riksdag, då Rikets Ständer fattade nyss berörda beslut,
innebar detsamma emellertid icke, att därigenom någon ny rättighet
lämnades de kungl. personerna, utan afsågo ständerna endast åväga¬
bringande af vissa föreskrifter rörande tillämpningen af den tullfrihet,
som, i likhet med hvad förr varit fiffigt, erkändes tillkomma de kung],
bofven.
Enligt uppgift i tidningspressen uppgick värdet af importen för
de kungl. hofvens räkning år 1906 till en summa af 115,893 kronor.
Bland de olika posterna märkas: vagnar till ett värde af 66,000 kronor,
vin m. m. 13,294 kronor, pelsverk 2,289 kronor, porslin 1,650 kronor,
arbetadt guld 3,600 kronor, silfverarbeten 6,270 kronor, förnicklade
arbeten åt järn och stål 1,720 kronor, snickeriarbeten 2,983 kronor, hel-
sidenväfnader 950 kronor, linneväfnader 1,330 kronor, vattentäta mattor
1,103 kronor, fållade kläder af finne eller bomull 1,030 kronor, andra
slags kläder 1,060 kronor, lefvande växter 613 kronor samt musikinstru¬
ment 1,200 kronor. Det belopp, som borde ha erlagts i tull för de år
1906 importerade varorna, uppgår i rundt tal till 24,000 kr.
De gällande bestämmelserna om skattefrihet och tullfrihet ha utan
tvifvel för en äldre tids uppfattning tett sig fullt naturliga och riktiga.
Skatter och tullar var någonting ondt, som ej skulle drabba härskaren
och hans familj utan endast hans undersåtar. Men vår tids människor
ha bildat sig en annan syn på tingen. De se i konungen statens
främste ämbetsman, och de ha då svårt att finna något tillräckligt skäl,
hvarför icke han i likhet med andra ämbetsmän och andra samhälls¬
medlemmar betalar skatt för sina inkomster och tull för de varor, han
köper från utrikes ort.
Det har blifvit en grundsats bland oss, att svenska män böra
gynna sitt eget lands tillverkningar. I all synnerhet då ett svenskt ar¬
bete erbjuder fullgod vara för rimligt pris, anses det för fosterlands¬
vännen mindre lämpligt att fylla sitt behof från utlandet. De siffror,
som vi tillåtit oss anföra här ofvan beträffande importen för de kungl.
hofvens räkning, gifva en antydan därom, att den patriotism, som utan
tvifvel besjälar vår hofförvaltning, dock ej torde fara illa af det understöd,
som Bkyldigheten att erlägga tullafgift kan skänka.
Vi tro också, att ett utsträckande af skattskyldigheten till att gälla
äfven medlemmarna af konungaätten kräfves af följdriktigheten. Är det
egentligen rimligt, att då öfriga samhällsmedlemmar, som nått öfver
existensminimum, hafva skyldighet att erlägga skatt, de kungliga per¬
sonerna skola vara därifrån undantagna? År det rimligt, att medlem¬
Utskottet.
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.
marna af konungaätten, livilka dock äro skyldiga att skatta för de fa¬
stigheter, som de personligen äga, icke äro underkastade samma för¬
pliktelse beträffande sina kapitaltillgångar och sina inkomster af an¬
nan art?
Äfven för kungen, för fursten och prinsen torde det vara hälso¬
samt att känna något af de bördor, som tynga folket, och att dela dem.
Äfven för regenten är erfarenhetens skola den bästa. För oss stål'det
som ett önskemål att undanröja alla de bestämmelser, i följd af hvilka
statens främste representant intager en undantagsställning, som i flera
afseenden medför skadliga verkningar ej blott för samhället utan äfven
för hans egen person. Ett steg mot detta mål är att borttaga den
skatte- och tullfrihet, hvarom vi här talat. Och genom att upphäfva
dessa privilegier skulle också Riksdagen bereda Konung Gustaf ett
säkerligen välkommet tillfälle att på ännu ett nytt område förverkliga
och följa sitt vackra valspråk: v Med folket för fosterlandet».
De yrkanden, soin vi med anslutning till den förebragta motive¬
ringen ärna göra, måste vi åt hänsyn till § 55 mom. 3 i riksdagsord¬
ningen fördela på olika motioner.»
Frågan om tullfrihet för varor, som från utlandet införas för de
kungl. hofvens räkning, har, såvidt af utskottet kunnat utrönas, icke
varit föremål för Riksdagens behandling förrän vid det af motionärerna
omförmälda Rikets Ständers sammanträde år 1823. I ett vid denna
riksdag af bevillningsutskottet samt allmänna besvärs- och ekonomiut¬
skottet gemensamt afgifvet memorial öfverlämnades till ständernas pröf¬
ning ett af utskotten uppgjordt förslag till underrättelser om hvad som
borde iakttagas vid förtullningen af såväl inkommande som utgående
varor. I § 10 af detta förslag förekomma bestämmelser om behand¬
lingen af varor, som infördes för främmande makters beskickningar i
Sverige, i hvilket afseende stadgas, att tull för sådana varor skulle
uppdebiteras, men, sedan bevis aflämnats, att varorna mottagits af
ägaren, afföras ur räkenskaperna. Därefter föreskritves, att till vinnande
af redighet och förekommande af missbruk borde på lika sätt förfaras
med de utländska varor, som för Kungl. Maj:ts hof införskrefves. I ett
senare under samma riksdag afgifvet utlåtande, som föranledts af åt¬
skilliga vid ofvanberörda förslag gjorda anmärkningar, yttra utskotten,
att de icke funne anledning till ändring i det föreslagna stadgandet,
huru förfaras borde med varor, inkommande för de kungl. hofvens räk¬
ning, då förslaget innebure, att några hinder icke blifvit lagda i vägen
för Kungl. Maj:t att efter godtfinnande införskrifva främmande varor,
och endast afsåge att vinna redighet i räkenskaperna.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.
I ständernas sedermera aflåtna skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
gående den af stora sjötullen utgående bevillning samt andra därmed
gemenskap ägande ärenden anföres, att berörda underrättelser om hvad
som borde iakttagas vid förtullning af varor blifvit af ständerna granskade
och jämkade enligt de åsikter, ständerna i allmänhet godkänt; och till-
lägga därefter ständerna, att dessa underrättelser, med visst angifvet
undantag, »varda till Kungl. Maj:t i underdånighet öfverlämnade».
Af den behandling, denna fråga sålunda undergick vid 1823 års
riksdag, framgår enligt utskottets mening oförtydbart — något som för
öfrigt motionärerna ock medgifva — att rättighet till tullfrihet för in¬
förda varor sedan äldre tider tillkommit medlemmarne af konungahuset
och att ständerna endast afsett att, med bekräftande af denna rättighet,
framhålla önskvärdheten och behofvet af föreskrifter, hvarigenom möj¬
lighet till missbruk uteslötes. Ordalagen i det af Kungl. Maj:t i anled¬
ning af ständernas skrifvelse aflåtna bref till generaltulldirektionen af
den 2 december 1824, hvilket delvis återgifvits i motionen, gifva ock
stöd åt detta antagande, då i brefvet säges, att varor, som införas för
de kungl. hofvens räkning, äro i öfverensstämmelse med hvad Rikets
Ständer hemställt och i likhet med hvad förr varit öfligt från och med
år 1825 från tull befriade. Sagda bref innehåller vidare bestämmelser
om förfaringssättet med dylika varor. Genom kungl. bref till general¬
tullstyrelsen af den 1 juni 1866 hafva nya bestämmelser i detta hän¬
seende utfärdats, hvilka fortfarande äga tillämpning.
Vid 1873 års riksdag väcktes af enskild motionär det förslag,
hvarom här ofvan i motionen närmare förmäles. I afgifvet betänkande
anförde bevillningsutskottet, att utskottet icke ansåge några förändrade
förhållanden hafva inträdt, som då mindre än förr skulle betinga fort-
varon af en frihet från tullbeskattning, som det kungl. huset af ålder
åtnjutit, samt hemställde, att motionen icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda. Denna utskottets hemställan blef ock af Riksdagen
utan diskussion i någondera kammaren bifallen.
Med hvad ofvan anförts tror utskottet sig hafva ådagalagt, att
den frihet från tullbeskattning, som tillkommer medlemmarne af det
kungl. huset, varit gällande sedan mycket lång tid tillbaka. Den ökning
i tullinkomsterna, som skulle tillföras statsverket genom bortfallandet
af nämnda förmån, kan icke anses vara af någon synnerlig betydelse.
Med hänsyn härtill och då hvad motionärerna i öfrigt anfört synes ut¬
skottet icke vara af beskaffenhet att böra föranleda ändring i nämnda,
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 4.
nedan lång tid tillbaka bestående och af föregående Riksdagar godkända
förhållande, hemställer utskottet,
att förevarande motion om upphörande af nu gällande
tullfrihet för varor, som införas för de kungl. hofvens
räkning, icke måtte föranleda till någon Riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 6 februari 1908.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
Reservation:
af herr Branting, som anfört:
»Motionärerna hafva gjort gällande principiella skäl hvarför de anse,
att statens främste ämbetsman samt hans familj icke böra ställas olika
mot alla andra svenska medborgare i förpliktelsen att betala tull för de
varor, som inköpas från utlandet. Utskottet har häremot egentligen
endast anfört, att de kungliga hofvens tullfrihet består sedan lång tid
tillbaka och af föregående Riksdagar lämnats utan anmärkning. Med
ett sådant argument kan hvarje ändring i bestående förhållanden till¬
bakavisas, äfven om dessa blifva i allt mindre grad stämmande med
tidens allmänna uppfattning. Då jag för min del anser det vara prin¬
cipiellt riktigt, om denna kvarlefva från ett äldre åskådningssätt om
monarkens ställning i statslifvet bortfaller och den lämpligaste tidpunkt
för dylika förändringar torde vara vid ett tronskifte, har jag inom ut¬
skottet yrkat bifall till motionen.»