Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
1
N:o 18.
Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1908, kl. 5 e. m.
Betänkande, angående beskattningen af socker.
Genom proposition, n:o 10, af den 13 januari innevarande år har
Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af stats¬
rådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att dels antaga ett vid propositionen fogadt förslag till förordning an¬
gående ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 an¬
gående beskattning af socker, dels ock förklara, att den ändrade lydelsen
af berörda författningsrum skall träda i kraft från och med den dag,
som af Kungl. Maj:t bestämmes.
Nämnda förslag är af följande lydelse:
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 11 oktober 1907
angående beskattning af socker.
1. För allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes,
skall, på sätt i denna förordning närmare bestämmes, vid sockrets ut¬
lämnande till fritt bruk erläggas skatt med 16 öre för hvarje kilogram.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 17 Håft. (N:o 18) 1
Kungl. Mnj.it
proposition
n:o 10.
Kutig i. Maj:ts
proportion
n:o il.
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna
i Östergötland och Västergötland och utlämnas till fritt bruk antingen
omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter
där verkställd raffinering, utgår dock skatten under tiden till utgången
af augusti månad år 1910 med 13 öre samt under tiden från och med
den 1 september samma år till utgången af augusti månad år 1912
med 15 öre, allt för ett kilogram räknadt; ägande Kungl. Maj:t att
meddela behöfliga kontrollföreskrifter.
För socker, som till riket införes, skall därjämte erläggas tull
enligt tulltaxan.
2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker (glykos) och
maltsocker (maltos) samt ej heller sirap eller melass, i hvilka socker¬
halten är mindre än sjuttio procent af torrsubstansens vikt.
Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation, därest icke kontroll-
och justeringsstyrelsen på framställning af tillverkaren förordnar, att
sockerhalten skall bestämmas genom fullständigare kemisk analys.
3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t vill med¬
dela, gjorts till förtäring af människor obrukbart (denaturerats), erlägges
ej skatt.
Vidare har i en till Riksdagen aflåten proposition, n:o 11, Kungl.
Maj:t, under åberopande af här ofvan omförmälda utdrag af protokollet
öfver finansärenden, föreslagit Riksdagen att besluta,
dels att tullsatserna å nedannämnda slag af socker från och med
den dag, då den föreslagna ändrade lydelsen af 1 § i förordningen den
11 oktober 1907 angående beskattning af socker träder i kraft, skola
utgöra följande belopp, nämligen:
å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt
krossadt eller pulveriseradt socker, 14 öre för kilogram;
å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än n:o 18 åt den i
världshandeln gällande holländska standard, likaledes 14 öre för kilogram;
å socker, till färgen mörkare än samma standardnummer, äfven
om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 10 öre för kilogram,
dels att från och med samma dag den i § 9 i underrättelser om
hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör under vissa villkor med-
gifna restitution af tullmedlen vid utförsel sjöledes från stapelstad af
raffineradt socker, topp-, kandi- och kak-, hviiket tillverkats inom riket
af utländskt råämne, skall utgå med 11 öre för kilogram sådant socker,
dels ock att de i tulltaxan bestämda tilläggsafgifter till nu gällande
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 3
tullsatser ä vissa slag af socker, som tillverkats i vissa där särskilt
angifna länder, skola tilläggas nyss angifna tullsatser.
I afseende å berörda propositioner, till livilkas innehåll bevillnings¬
utskottet anhåller få hänvisa, har utskottet ansett sig höra omförmäla,
att från chefen för finansdepartementet till utskottet inkommit en pro¬
memoria, innefattande rättelser i motiveringen till propositionen n:o 10.
Såväl de båda propositionerna som ock berörda promemoria äro såsom
bilagor fogade vid detta betänkande.
Jämlikt 40 § riksdagsordningen afgifver bevillningsutskottet här¬
med utlåtande öfver dels omförmälda propositioner, som hänvisats till
bevillningsiitskottets förberedande handläggning och af utskottet ansetts
böra i ett sammanhang behandlas, dels och följande inom Riksdagen
väckta, till bevillningsutskottet likaledes hänvisade motioner rörande nu
ifrågavarande ämne, nämligen inom Första Kammaren n:o 26 af herr
L. Danström jämte tre andra af kammarens ledamöter, n:o 41 af herr
Wijk, Ivar, med instämmande i motionens syfte af två af kammarens
ledamöter, n:o 42 af herr friherre Klingspor och n:o 45 af herr grefve
Wachtmeister, Axel, jämte två andra af kammarens ledamöter och med
instämmande af ytterligare eu ledamot, samt inom Andra Kammaren
n:o 50 af herrar J. Bengtsson i Bjärnalt och A. C. Gunnarsson, n:o 51
af herr K. G. Karlsson i Göteborg jämte tio andra af kammarens leda¬
möter, n:is 106 och 107 af herr J. B. Eriksson i Grängesberg med
instämmande i motionernas syften af sex andra af kammarens leda¬
möter, n:is 191 och 192 af herrar von Geijer och II. Andersson i Västra
Nöbbelöf, n:o 215 af herr M. H. Sandén och fjorton andra af kammarens
ledamöter samt n:o 235 af herr F. Söderbergh i Karlshamn.
Af här ifrågavarande motioner afse vissa skattesatsen, andra åter
tullsatserna, hvarjemte slutligen två, nämligen motionerna n:is 191 och
192 inom Andra Kammaren, innefatta begäran om vidare utredning
och förslag i ämnet.
Beträffande skattesatsen yrkas:
i motionerna 1:26 (af herr Danström m. fl.) och 11:50 (af herr
J. Bengtsson m. fl.):
att Riksdagen måtte besluta, att för det socker, som tillverkas vid
den redan anlagda råsockerfabriken i Halland och utlämnas till fritt
bruk antingen omedelbart från samma fabrik eller från något i riket
beläget raffinaderi efter där verkställd raffinering, skatten skall utgå med
13 öre för kilogram.
UttkottH.
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
i motionerna I: 41 (af herr Wijk) och II: 215 (af herr Sandén m. fl.):
att, för den händelse Riksdagen skulle besluta en förhöjning af
gällande sockerskatt, en dylik förhöjning dock icke skall gälla socker,
som tillverkats vid råsockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland
samt på Öland;
i motionen 11:106 (af herr J. B. Eriksson m. fl.):
att sockerskatten måtte bibehållas oförändrad med 13 öre för
kilogram, dock att för det socker, som tillverkas vid de redan anlagda
råsockerfabrikerna i öster- och Västergötland och utlämnas till fritt
bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet
i Lidköping- efter där verkställd raffinering, skatten skall utgå under
tiden till utgången af augusti månad 1910 med 10 öre samt under
tiden från och med den 1 september samma år till utgången af augusti
månad 1912 med 12 öre, allt för ett kilogram räknadt;
i motionerna 1:45 (af herr grefve Wachtmeister m. fl.) och II: 235
(af herr F. Söderbergh):
att, därest Riksdagen skulle besluta förhöjning i nu gällande socker¬
skatt, Riksdagen jämväl måtte besluta, att för socker, som tillverkas
vid den redan anlagda råsockerfabriken i Karlshamn och utlämnas till
fritt bruk antingen omedelbart från samma fabrik eller, enligt den förra
motionen, från visst raffinaderi och enligt den senare motionen från
något i riket beläget raffinaderi efter där verkställd raffinering, skatt
skall utgå under tiden till utgången af augusti månad 1912 med 13
öre samt under tiden från och med den 1 september samma ar till ut¬
gången af augusti månad 1914 med 15 öre, allt för ett kilogram
räknadt.
I fråga om tullsatserna yrkas:
i motionen 1:42 (af herr friherre Klingspor):
att tullen å råsocker, mörkare än n:o 18, måtte bestämmas till
9 öre för kilogram;
i motionen II: 51 (af herr K. G. Karlsson m. fl.):
att Riksdagen måtte besluta, att utöfver den sänkning af tullen
å raffineradt socker, som föreslås i Kungl. Maj:ts proposition n:o 11,
ytterligare nedsättning af sagda tull skall äga rum med 2 öre sålunda,
att tullsatsen å raffineradt socker från och med den 1 januari 1909
bestämmes till 12 öre per kilogram;
i motionen 11:107 (af herr J. B. Eriksson m. fl.):
att Riksdagen måtte besluta:
dels att tullsatserna å nedannämnda slag af socker från och med
den dag, då af motionärerna jämväl föreslagna ändringar af 1 § i för¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 5
ordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning af socker trädde
i kraft, skulle utgöra följande belopp, nämligen:
å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt
krossadt eller pulveriseradt socker, 12 öre för kilogram;
å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än n:o 18 af den i
världshandeln gällande holländska standard, likaledes 12 öre för kilogram;
å socker, oraffineradt, till färgen mörkare än samma standard¬
nummer, äfven om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd,
10 öre för kilogram;
dels att från och med samma dag den i § 9 i underrättelser om
hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör under vissa villkor med-
gifna restitution af tullmedlen vid utförsel sjöledes från stapelstad af
raffineradt socker, topp-, kandi- och kak-, hvilket tillverkats inom riket
af utländskt råämne, skulle utgå med 11 öre för kilogram sådant socker;
dels ock att de i tulltaxan bestämda tilläggsafgifter till nu gällande
tullsatser å vissa slag af socker, som tillverkats i vissa där särskilt
angifna länder, skulle tilläggas nyss angifna tullsatser.
Beträffande motiveringarna till de olika motionerna tillåter sig
utskottet att, i den mån desamma eller delar däraf icke här nedan in¬
tagas, hänvisa till själfva motionerna.
Det af Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget om höjning af socker¬
skatten synes vara byggdt på den förutsättning, att den svenska
sockerindustrien numera befinner sig i sådant läge, att densamma utan fara
för sitt bestånd skulle äga förmåga att omedelbart bära den höjda skatten
och dock tillmötesgå betodlarnes anspråk på högre betalning för betorna.
Sedan förslaget .framlagts, hafva emellertid förhållanden förekommit,
hvilka antyda, att svårigheter i detta afseende skulle hafva uppstått.
Enligt hvad kändt är, hafva på sista tiden underhandlingar förts mellan
svenska sockerfabriksaktiebolaget och betodlarne rörande reglering
af betprisen; och lärer det därvid hafva visat sig, att eu för båda
parterna antaglig uppgörelse måst byggas på förutsättning af vissa
modifikationer i Kungl. Maj:ts förslag. Gifvetvis är det ock af största
betydelse icke blott för jordbruket i vidsträckta delar af vårt land utan
äfven i allmänhet för vårt ekonomiska lif, att hvitbetsodlingen må
kunna utan afbrott bedrifvas och tillverkningen af råsocker inom landet
ostördt fortgå. Utskottet har därför ansett Kungl. Maj:ts förslag böra
undergå viss jämkning.
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
Denna jämkning bör dock enligt utskottets åsikt icke afse skatte¬
satsens definitiva fastställande, då förhöjningen icke lärer kunna an¬
ses större än hvad som kan af industrien bäras, därest skäligt råd¬
rum beredes densamma att anpassa sig efter de nya förhållandena. Det
har också synts utskottet nödigt både för landtbruket och för industrien,
att den föreslagna skattesatsen icke i hela sin omfattning omedelbart
tillämpas, utan att en öfvergångstid bestämmes, hvarunder skatten
successivt höjes till det af Kungl. Maj:t föreslagna beloppet; och har
utskottet, som förutsätter, att idkarne af sockerindustrien icke genom
någon af Riksdagens beslut i frågan orsakad förhöjning af sockerpriset
under innevarande år helt eller delvis förtaga den afsedda verkan af
den nu ifrågasatta skatteregleringen, ansett, att någon höjning af skatten
icke bör inträda förr än från och med nästkommande års början. Ut¬
skottet har därför funnit sig böra föreslå, att skatteförhöjningen må
utgöra, under åren 1909, 1910 och 1911, 2 öre, under år 1912, 2,5
öre samt först därefter det af Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 3 öre,
allt för kilogram. I följd häraf skulle alltså skatten utgå, under åren
1909—1911 med 15 öre, under år 1912 med 15,5 öre samt från och
med år 1913 med 16 öre, allt för kilogram räknadt. Bestämmandet af
en dylik öfvergångsperiod lärer äfven ur den synpunkt få anses vara
lämpligt, att industrien under ett visst antal år skulle hafva att räkna
med allenast sådana förändringar i afseende å beskattningsförkållandena,
om hvilka densamma på förhand ägde kännedom; och har utskottet
ansett sagda tidrymd böra så bestämmas, att densamma i största möj¬
liga mån sammanfölle med den tid, för hvilken den internationella
konventionen angående beskattning af socker erhållit förlängd giltighet.
Beträffande tullsatserna har, på sätt ofvan omförmälts, Kungl.
Maj:t föreslagit, att tullen för raffineradt socker och därmed likställdt
slag af råsocker måtte nedsättas från nuvarande 17 öre till 14 öre för
kilogram samt för annat råsocker från 11,75 öre till 10 öre för kilo¬
gram. I ofvanberörda, af friherre Klingspor väckta motion föreslås,
såsom jämväl redan nämnts, att tullen för sistnämnda slag af råsocker
måtte i stället bestämmas till 9 öre för kilogram.
Till stöd för detta förslag har i motionen anförts följande:
»Den 1 september 1906 nedsattes på grund af Riksdagens beslut
vid 1905 års riksdag importtullen å raffineradt socker från 33 öre per
kilogram till 17 öre, under det att samtidigt en konsumtionsskatt å
socker af 13 öre per kilogram infördes. Afgifterna för den utländska
raffinaden blefvo således nedsatta med 3 öre per kilogram, utan att
för råsocker någon liknande nedsättning ifrågakom. Ifrågavarande
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 18. 7
riksdagsbeslut grundar sig på Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 76
till 1905 ars Riksdag, af hvars bilaga inhämtas, att skyddet för den
inhemska raflinaden ansetts böra vara 4 öre för kilogram, att vid eu
råsockertull af 11 s/« öre för kilogram och ett utbyte af 90 % raffinad
ur råsockret raffinadtullen utan något skydd beräknas vara 13 öre
(lw/9o x 11,75 = 13,055 öre) samt med tillägg af skyddet 17 öre för
kilogram.
Intill 1 september 1906 hade socker i abriken i Lidköping, som på
grund af landtbrukets i omgifvande trakt förhållanden icke varit i
tillfälle att af livitbetor tillverka tillräckligt socker för sin rörelse,
kunnat hållas i gång genom importeradt råsocker, men efter nedsätt-
ningen i afgifterna för den utländska raflinaden har det visat sig all¬
deles omöjligt att i Lidköping drifva raffinering af importeradt utländskt
råsocker, utan har fabriken måst ligga stilla utom under den korta
del af året, då socker erhållits från egna livitbetor och från fabriken i
Linköping. Att fabriken i Lidköping på grund häraf råkat ut för stora
ekonomiska svårigheter, torde vara allmänt bekant.
Af detta synes mig emellertid med tillräcklig klarhet framgå, att
redan den nedsättning i afgifterna för raffineradt socker, som skedde
den 1 september 1906, var för stor. Emellertid torde dock det nu¬
varande förhållandet vara sådant, att, i händelse sockerbrist uppstår
inom landet, sockerraffinaderierna kunna, om än utan någon som helst
vinst, importera utländskt råsocker och däraf tillverka den för landets
konsumtion nödvändiga raffinaden, hvaremot, i händelse tullförhållandena
mellan raffinad och råsocker skola ytterligare försämras, den under
omnämnda situation nödvändiga importen måste ske i raffinad, i följd
hvaraf raffinaderierna icke hafva användning för sina arbetare, hvilka
sålunda måste afskedas.
Om sålunda en nedsättning af sockertullarne skall äga rum, synes
det mig ligga i landets intresse, att någon rubbning icke göres i de
principer, som ligga till grund för beslutet i detta ärende vid 1905 års
riksdag. Enligt dessa bör, om raffinadtullen fastställes till 14 öre, och
då raffinaderiernas skydd bör utgöra 4 öre samt i följd däraf den utan
skydd uträknade raffinadtullen 10 öre, råsockertullen, då utbytet räknas
till 90 %, utgöra 9 öre för kilogram (10%0 x 9 öre - 10 öre).»
I likhet med Kungl. Maj:t finner utskottet det vara riktigt,
att skatteförhöjningen förbindes med en till hvarje tid motsvarande
nedsättning af tullsatserna och att alltså tullen å raffineradt socker från
och med den 1 januari 1909 nedsättes med 2 öre eller till 15 öre för
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
kilogram. Då Gnligt utskottets förslag skatten skall ytterligare höjas
den 1 januari 1912 med 0,5 öre och den 1 januari 1913 med likaledes
0 5 öre' bör äfven samtidigt vidtagas en motsvarande sänkning af raffinad-
tullen till respektive 14,5 öre och 14 öre för kilogram.
I fråga om förhållandet mellan tullen a raffinad och tullen a rå¬
socker anser utskottet i likhet med nyssnämnde motionär, att någon rubb¬
ning uti hvad som i detta afseende beslöts vid 1905 ars riksdag icke bör ske.
Förutsatt därför att raffinadtullen skulle komma att sänkas, på sätt ofvan
blifvit nämndt, skulle alltså råsockertullen den 1 januari 1909 nedsättas
till 10 öre för kilogram, hvarjämte en nedsättning med 0,5 öre hvarje
gång borde äga rum den 1 januari 1912 och den 1 januari 1913; och
har utskottet vidare förutsatt, att Riksdagen skulle i sinom tid på Kungl.
Maj:ts framställning därom fatta beslut.
Hvad angår Kungl. Maj:ts förslag rörande ändring af § 9 tull-
taxeunderrättelserna lärer, då råsockertullen jämväl af utskottet föreslagits
till 10 öre för kilogram, icke något annat vara att erinra mot den före¬
slagna nedsättningen af restitutionsbeloppet till 11 öre för kilogram
utfördt raffineradt socker, än att denna nedsättning likaledes bör till-
lämpas från ingången af år 1909. Emellertid bör naturligtvis i samman¬
hang med blifvande ytterligare nedsättning af råsockertullen tagas under
ompröfning, i hvad män, utöfver hvad nu föreslagits, jämkning i restitu¬
tionsbeloppet bör vidtagas.
Utskottet öfvergår härefter till att yttra sig rörande frågan om
lindring i skatten för vissa fabriker i riket. Enligt det kungl. för¬
slaget skulle sådan lindring tillgodokomma sockerfabrikerna i Öster¬
götland och Västergötland. Af enskilda motionärer har emellertid, såsom
redan blifvit sagd!, lindring ifrågasatts jämväl för den under anläggning
varande råsockerfabriken å Öland samt för två redan anlagda råsocker¬
fabriker, nämligen den i Halland och den i Karlshamn.
Beträffande till eu början sistnämnda två fabriker har utskottet
funnit sig icke kunna förorda, att desamma komma i åtnjutande af de
sålunda ifrågasatta särskilda undantagsförmånerna. Hvad först angår
fabriken i Karlshamn, så, oafsedt att denna numera tillhör den stora
sammanslutningen mellan sockerfabrikerna, är dessutom att märka, att
denna fabrik, som varit i verksamhet sedan omkring tretton år tillbaka,
redan i enlighet med förut gällande bestämmelser under fem tillverkningsår
åtnjutit förmånen af viss lägre skatteberäkning. Vidkommande härefter
fabriken i Halland kunde visserligen i den omständighet, att densamma
anlagts helt nyligen, hämtas något stöd för den ifrågasatta lindringen,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 9
men då denna fabrik arbetar under förhållanden, hvilka icke utan skäl
kunna betecknas såsom ganska likartade med dem, som äro rådande i
Skåne, har utskottet icke heller i fråga om denna fabrik ansett sig
kunna tillstyrka någon nedsättning i skatten.
Hvad åter angår fabrikerna i Östergötland och Västergötland
anser utskottet, på de 1 statsrådsprotokollet anförda grunder, dessa
fabriker böra undantagas från omedelbar tillämpning af en höjd socker-
SKaxt.
i- U -1 Betyä^nd® slutligen den under anläggning varande råsocker-
iabriken a Oland har som bekant denna fabrik tillkommit på initiativ
al delagarna 1 fabrikerna 1. Väster- och Östergötland i syfte att till¬
handahålla raffinaderiet i Lidköping erforderligt råsocker. Då, såsom
ofvan nämnts skattelindring ansetts böra tillgodokomma fabrikerna i
sistnämnda bada landskap, torde med hänsyn till nyssberörda förhållande
anledning få anses vara för handen, att också fabriken på Öland erhåller
motsvarande förmån i beskattningshänseende.
..... Afs;kte1n, med den nu föreslagna skattelindringen bör vara att
stödja icke blott de industriella företag, som visats vara i behof af en
dylik hjälp, utan äfven jordbruket i de provinser, där fabrikerna äro
belagna. billigt utskottets åsikt är det emellertid af synnerlig vikt att
tillse, att ifrågavarande förmån också verkligen tillgodokommer båda de in-
tressen, för hvilkas gagn den sålunda bör afses. Med hänsyn härtill
och da det tillika är af viss betydelse, att icke på sockerindustriens
område all konkurrens inom vårt land uteslutes, bör enligt utskottets
förmenande förmånen af skattelindring få åtnjutas af här ifrågavarande
fabriker endast under förutsättning att rätten att förfoga öfver desamma
icke — vare sig genom köp eller arrende — finnes hafva kommit i
svenska sockerfabriksaktiebolagets händer. Utskottet finner sig därför
bora ifrågasätta ett bestämdt uttalande från Riksdagens sida därom att
om och så snart nyssnämnda förutsättning skulle skäligen kunna anses
icke längre föreligga, förutsättningen för undantagsställningen förfallit
och att sålunda Riksdagen då förväntar den framställning i ämnet från
Kungl. Maj:t, hvartill inträdda förändrade förhållanden gifva anledning.
,... Aed ,n kär ofvan uttalade uppfattning rörande förutsättningen
för den föreslagna skattelmdringen har utskottet icke heller funnit några
betänkligheter möta mot att denna förmån utsträckes något utöfver
hvad det kungl förslaget innehåller; och har utskottet i sådant afse¬
ende ansett, dels att lindringen bör få åtnjutas under fem år, eller
under åren 1909 1913, dels ock att skatten under hela denna tidrymd
bör utgå med dess nuvarande belopp, 13 öre för kilogram.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 17 Raft.
2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
Bevillningsutskottet, som slutligen anser sig böra uttala den me¬
ning, att efter utgången af omförmälda tid vidare skattelindring icke
bör ifrågakomma, får alltså, med åberopande af hvad sålunda blifvit
anfördt, hemställa,
l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts ofvanberörda proposition n:o 10 icke kunnat
oförändrad bifallas, i stället måtte antaga följande
Förordning
angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 11 oktober
1907 angående beskattning af socker.
1. För allt socker, som inom riket tillverkas
eller dit införes, skall, på sätt i denna förordning
närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande till fritt
bruk erläggas skatt med 16 öre för hvarje kilogram.
För socker, som till riket införes, skall därjämte
erläggas tull enligt tulltaxan.
2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker
(glykos) och maltsocker (maltos) samt ej heller sirup
eller melass, i hvilka sockerhalten är mindre än sjuttio
procent af torrsubstansens vikt. •
Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation,
därest icke kontroll- och justeringsstyrelsen på fram¬
ställning af tillverkaren förordnar, att sockerhalten
skall bestämmas genom fullständigare kemisk analys.
3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl.
Maj:t vill meddela, gjorts till förtäring af människor
obrukbart (denaturerats), erlägges ej skatt.
Denna förordning tjäder i kraft den 1 januari
1909; dock att skatten skall utgöra
intill 1911 års utgång endast 15 öre och därefter
intill 1912 års utgång 15,5 öre, allt för ett
kilogram räknadt; samt
att för det socker, som tillverkas vid de redan
anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland och Väster-
11
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
götland samt vid deri under anläggning varande rå¬
sockerfabriken på Öland och utlämnas till fritt bruk
antingen omedelbart från samma fabriker eller från
raffinaderiet i Lidköping efter där verkställd raffinering,
skatten fortfarande intill 1913 års utgång utgår med
13 öre för hvarje kilogram; ägande Kung!. Maj:t att
meddela behöfliga kontroll föreskrifter.
2:6) att Riksdagen, med förklarande att icke
heller Kungl. Maj:ts proposition n:o 11 kunnat oför¬
ändrad bifallas, måtte besluta,
dels att tullsatserna å nedannämnda slag af socker
skola utgöra följande belopp, nämligen:
å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi-
och kak- samt krossadt eller pulveriseradt socker, 15
öre för kilogram;
å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare
än n:o 18 af den i världshandeln gällande holländska
standard, likaledes 15 öre för kilogram;
å socker, oraffineradt, till färgen mörkare än
samma standardnummer, äfven om varan inkommer i
upplöst eller flytande tillstånd, 10 öre för kilogram;
dels att den i § 9 i underrättelser om hvad vid
tulltaxans tillämpning iakttagas bör under vissa villkor
medgifna restitution af tullmedel vid utförsel sjöledes
från stapelstad af raffineradt socker, topp-, kandi- och
kak-, hvilket tillverkats inom riket af utländskt råämne,
skall utgå med 11 öre för kilogram sådant socker;
dels ock att de i tulltaxan bestämda tilläggsafgifter
till nu gällande tullsatser å vissa slag af socker, som
tillverkats i vissa där särskildt angifna länder, skola
tilläggas nyss angifna tullsatser.
3: o) att de i detta betänkande omförmälda motioner
a) I: 26 af herr L. Danström m. fl.,
,, ,, I. Wijk,
b)
c)
d)
1:41
I: 42
I: 45
e) II: 50
f) II: 51
friherre Kling spor,
grefve Axel Wachtmeister
m. fl.,
J. Bengtsson m. fl.,
K. G. Karlsson m. fl.,
11
12
Bevillningsutskottets Betänkatide N:o 18.
g) II: 106 af herr J. B. Eriksson m. fl.,
h) II: 107 „ desamme,
i) II: 191 „ „ von Geijer m. fl.,
j) II: 192 „ desamme,
k) II: 215 „ „ M. H. Sandén m. fl. och
l) II: 235 „ „ F. Söderbergh
måtte anses besvarade genom hvad utskottet här ofvan
hemställt; samt
4:o) att, vid bifall till hvad under l:o) här ofvan
hemställts, Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t, jämte öfverlämnande af sitt beslut i fråga om
beskattningen af socker, anhålla, att därest å tid, då för
socker från fabrikerna i Östergötland och Västergötland
samt på Öland skattelindring åtnjutes, rätten att för¬
foga öfver någon af dessa fabriker finnes hafva kommit
i svenska sockerfabriksaktiebolagets händer, Kungl.
Maj:t täcktes till Riksdagen afgifva det förslag i fråga
om sockerbeskattningen, hvartill i berörda afseende
inträdda förändrade förhållanden kunna gifva anledning.
Stockholm den 23 mars 1908.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
13
Reservationer:
l:o) mot utskottets hemställan:
af herr G. Jansson i Krakerud, som ansett, att någon förhöjning
i sockerskatten icke bort tillstyrkas och alltså att genom tullnedsätt-
ning utan motsvarande skatteförhöjning billigare socker borde beredas
den konsumerande allmänheten; samt
af herr Branting, som anfört:
»Jag har icke funnit mig kunna frånträda den principiella stånd-
unkt jag intagit, då jag ansett, att vinsten af dessa statsfinansiella åt¬
gärder icke bör förbehållas statskassan, utan fastmer komma hela all¬
mänheten till godo i form af prissänkning på sockret. Sedan Riksdagen
nyss afslagit alla framställningar beträffande lindring i spannmåls¬
tullarna, vore det dubbelt behöfligt, att åtminstone det viktiga närings¬
ämne och nödvändighetsvara, som sockret blifvit, kunde sänkas i pris,
helst som äfven i detta fall vårt land hör till de dyraste. Några sådana
skäl, som gjorde många betänksamma gent emot en rubbning af spann¬
målstullarna, föreligga ju här alls icke, och sockerprisets nedbringande
till ett måttligare belopp skulle, som den kungl. propositionen visar,
högst antagligt äfven ha kunnat påräkna herr finansministerns fulla
bevågenhet, därest icke statsverkets behof af ökade intäkter kommit för
hans del emellan. Med nödig sparsamhet gent emot vissa äskanden
torde dock de belopp, hvarom här är fråga, icke vålla oöfverstigliga
svårigheter vid statsregleringen. Jag har därför inom utskottet yrkat,
i öfverensstämmelse med grundtanken i de af herr J. B. Eriksson i
Grängesberg m. fl. väckta motionerna, men med frånfallande af de där
föreslagna sifferbeloppen, att tullen sänkes, men skatten bibehålies oför¬
ändrad. Och är min förutsättning härvid själffallet alldeles densamma
som utskottets, nämligen att Riksdagen senare fortgår enligt kompro¬
missplanen på tullnedsättningarnas väg och alltså ytterligare sänker
raffinadtullen från 1 januari 1912 till 14,5 öre och från 1 januari 1913
till 14 öre per kilogram, med motsvarande nedsättningar beträffande
råsockertullen.
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
Hvad slutligen angår de särskilda förhållandena för fabrikerna i
öster- och Västergötland, har det synts mig lika med Kungl. Maj:t och
utskottet, att dessa billigtvis böra för en öfvergångstidj undantagas från
den hårdare belastning, som det stora sockerbolaget, utan svårighet
lärer bära. Denna lindring kan då lämpligen gifvas, äfven om Riks¬
dagen vill gå den väg, jag tillåtit mig förorda, genom ett bifall till
Kungl. Maj:ts ursprungliga förslag i denna del med den ändring i
skattesatsernas belopp, som föreslagits i herr Erikssons i Grängesberg
motion n:o 106. Detta förslag bestämmer visserligen ej alldeles samma
förändringsdata, som i utskottsförslaget i öfrigt fastställts, men detta
torde vara af mindre vikt och kunde, om så befunnes lämpligt, lätt
jämkas vid en följande riksdag. Däremot erbjuder detta förslag det
företrädet, att undantagsförmånen, som skäligt och rimligt är, ställes
under öfvergångsperioden på successiv afskrifning, medan utskottets
förslag tvärtom ökar differensen från 2 öre i början till 3jöre’sista året.
Jag hemställer alltså,
l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts proposition n:o 10 icke kunnat oförändrad bi¬
fallas, i stället måtte antaga följande
Förordning
angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 11
oktober 1907 angående beskattning af socker.
1. För allt socker, som inom riket tillverkas
eller dit införes, skall, på sätt i denna förordning
närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande till fritt
bruk erläggas skatt med 13 öre för hvarje kilogram.
För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda
råsockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland
och utlämnas till fritt bruk antingen omedelbart
från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lid¬
köping efter där verkställd raffinering, utgår dock
skatten under tiden till utgången af augusti månad
år 1910 med 10 öre samt under tiden från och med
den 1 september samma år till utgången af augusti
månad år 1912 med 12 öre, allt för ett kilogram
15
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
räknadt; ägande Kungl. Maj:t att meddela behöfliga
kontrollföreskrifter.
För socker, som till riket införes, skall därjämte
erläggas tull enligt tulltaxan.
2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker
(glykos) och maltsocker (maltos) samt ej heller sirap
eller melass, i hvilka sockerhalten är mindre än sjuttio
procent af torrsubstansens vikt.
Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation,
därest icke kontroll- och justeringsstyrelsen på fram¬
ställning af tillverkaren förordnar, att sockerhalten
skall bestämmas genom fullständigare kemisk analys.
3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl.
Maj:t vill meddela, gjorts till förtäring af människor
obrukbart (denaturerats), erlägges ej skatt.
2ro) — utskottets hemställan.
3:o) = utskottets hemställan.
4:o) = utskottets hemställan.»
2:o) mot utskottets motivering:
af herrar Cavalli och friherre Trolla beträffande vissa delar af
motiveringen;
af herrar Cavalli, A. Hammarström och K. G. Karlsson, hvilka
anfört:
»De principiella betänkligheter, som vid upprepade tillfällen under
de senare åren, då vid riksdagen fråga förevarit om skattelindring för
sockerfabrikerna i öster- och Västergötland, blifvit framförda mot sär-
skildt premierande i beskattningshänseende af vissa sådana företag,
kvarstå enligt vårt förmenande med oförminskad styrka. Och ehuruväl
sålunda utskottets förordande af en undantagsställning för nämnda
fabriker och den därmed likställda fabriken på Öland icke lär kunna
undgå att väcka betänklighet, hafva vi dock i betraktande af de sär¬
skilda billighets- och lämplighetsskäl, som i fråga om dessa fabriker
nu gjorts och kunna göras gällande, och på det att icke möjligheten
af deras fortsatta verksamhet skäligen må kunna sättas i samband med
skattelagstiftningen, ansett ett sådant afsteg från riktiga beskattnings-
grundsatser som det ifrågavarande kunna försvaras; och hafva vi på
grund häraf funnit oss ej böra motsätta oss utskottets hemställan i
denna del.»
16
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
%
af herr A. Hammarström beträffande vissa delar af motiveringen
för utskottets hemställan utöfver hvad den afser den särskilda skatte-
lindringen för fabrikerna i Öster- och Västergötland samt på Öland;
af herrar Åkerberg och Håkanson, hvilka ansett, att utskottets
yttrande bort hafva följande lydelse:
»Utskottet, som i likhet med Kungl. Maj:t finner det vara riktigt,
att skatteförhöjningen förbindes med en till hvarje tid motsvarande
nedsättning af tullsatserna, och i likhet med motionären friherre Kling-
spor, att någon rubbning uti hvad som beslöts vid 1905 års riksdag i
fråga om förhållandet mellan tullen å raffinad och tullen å råsocker
icke bör ske, har förutsatt, att Riksdagen skall i sinom tid på Kungl.
Maj:ts framställning om ändring af dessa tullsatser fatta beslut»;
af herrar K. G. Karlsson och F. O. Berg i Göteborg, som anfört:
»Uti motionen n:o 51 i Andra Kammaren hafva vi jämte med-
motionärer föreslagit, att utöfver den sänkning af tullen å raffineradt
socker, som föreslås i Kungl. Maj:ts proposition n:o 11, Riksdagen
måtte besluta, att en ytterligare nedsättning af sagda tull skulle äga
rum med 2 öre sålunda, att tullsatsen å raffineradt socker från och med
den 1 januari 1909 skulle bestämmas till 12 öre per kilogram. Då vi
nu likväl anslutit oss till utskottets föreliggande förslag, anse vi oss
böra med några ord motivera denna vår ändrade ståndpunkt.
Först be vi då få framhålla, att vi fortfarande hysa den åsikten,
att sockerindustrien mycket väl hade kunnat utan öfvergångstid bära
den ökade beskattning, som i Kungl. Maj:ts proposition föreslagits, och
att antagligen någon ytterligare minskning i tullskyddet hade bort kunna
vidtagas utan att industriens fortbestånd därigenom behöft äfventyras.
Då emellertid den strid, som nyligen fördes mellan betodlare och fabri¬
kanter, visade, att verklig fara förelåg för betodlingens — och därmed
äfven råsockertillverkningens — åtminstone tillfälliga nedläggande, hvar¬
igenom stora ekonomiska intressen skulle sättas på spel, började det
blifva alltmera tydligt, att trycket af dylika farhågor kunde komma
att verka därhän, att man måste ifrågasätta, huruvida Kungl. Maj:ts
proposition icke till sist kunde blifva af Riksdagen afslagen. En hvar
vet huru starkt sockerhandteringens intressen äro företrädda i Riksdagen.
Äfven är det helt naturligt, att många bland Riksdagens ledamöter
blifva tvehågsne beträffande ett förslag sådant som det föreliggande, då
de, hvilka skatteförhöjningen och tullnedsättningen närmast skulle träffa,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 17
med all kraft påstå, att de icke kunna bära den tilltänkta åtgärden.
Då så härtill kom eu berättigad fruktan för de ödesdigra följder, som
ett nedläggande af betodlingen och råsockerfabrikationen under särskilt
nuvarande ekonomiska situation skulle medföra, var det omöjligt att
förutse, hurudant det kungl. förslagets öde till sist skulle blifva i Riks¬
dagen. Under sådana förhållanden hafva vi ansett oss böra medverka
till åstadkommandet af den kompromiss, som utskottets förslag innebär.
Härigenom vinnes en till visshet gränsande sannolikhet för att Riks¬
dagen skall komma att fastslå samma skattesiffra som Kungl. Magt
föreslagit, om den än icke omedelbart träder i full kraft.
Beträffande frågan om huruvida det belopp, som ett minskadt
skydd skulle komme att afvinna sockerindustrien, borde komma stats¬
kassan eller sockerkonsumenterna till godo, hafva vi redan i vår motion
uttalat, att endast fruktan för att yrkanden i olika riktningar skulle
försvaga deras position, som önska en begränsning af skyddet för socker¬
industrien, förmått oss att i denna punkt biträda Kungl. Maj:ts förslag.
Samma ståndpunkt intaga vi fortfarande));
samt af herr Branting, som anfört:
»För min del känner jag mig fortfarande öfvertygad, särskildt.
genom de jämförelser mellan den svenska och den tyska sockerindustriens
förhållanden, som från sakkunnigt håll framlagts, att Kungl. Maj:ts
proposition alldeles icke ställt för höga kraf, utan att man fastmera
haft godt fog att ifrågasätta, om man icke skäligen kunnat gå ännu
något längre i utnyttjande af denna monopolindustris skatteförmåga.
Af hufvudsakligen två skäl har jag dock, så som förhållandena
utvecklade sig, ansett mig icke böra vägra min anslutning beträffande
själfva storleken af den ökade börda, som borde åläggas sockerindustrien,
till den kompromissuppgörelse, som i utskottet ifrågasattes och som
torde ha haft enhällighet i hufvudsakliga yrkanden till en grundläggande
förutsättning.
För det första var det uppenbart att, praktiskt sedt, ingen den
minsta utsikt förelåg att i det skede, hvari frågan kommit, genomdrifva
i Riksdagen mera än kompromissen. Blefve däremot denna upprifven,
så kunde alltför väl en sådan utgång tänkas, att ingen som helst positiv
ändring i skatte- eller tullsatser i år beslutades. Under ett sådant
sakernas läge syntes det mig vara lämpligast att medverka till att
trygga åt det allmänna hvad det genom en sådan hållning syntes kunna
med full säkerhet erhålla, och detta så mycket hellre som den i utskottet
Bih. till Bikscl. Prat. 1908■ 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 3
18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
beslutade kompromissen i och för sig icke är af någon ofördelaktig
typ: den ger genast % af det hela, som afsetts, och leder efter en
måttlig öfvergångstid fram till att fullt uttaga hvad Kungl. Magt begärt.
Men härtill kommer en annan synpunkt, som för mig vägt tungt.
Det torde vara ostridigt, att beredvilligheten hos statsmakterna till
en uppgörelse, fotad på någon modifiering af förut intagna ståndpunkter,
väsentligen haft sin rot i deras lifliga önskan att medverka till att bi¬
lägga en stor social intressekonflikt, den som i Skåne under någon tid
syntes ställa de organiserade betodlarne och de till en högre enhet
sammanbragta sockerfabrikerna i en olöslig motsättning mot hvarandra.
Regering och Riksdag ha därvidlag känt som en plikt att till hela
landets fromma söka bidraga till att denna konflikt måtte kunna af-
vecklas, innan den hunnit medföra olycksbringande följder för en hel
landsdels befolkning. Den gången var det jordägare- och industriidkare-
intressen, som stodo mot hvarandra. Men man kan utan svårighet tänka
sig, att en annan gång en liknande social konflikt mellan arbetare- och
arbetsgifvareintressen, och som på likartadt sätt kunde medföra långt
räckande verkningar för en landsdel eller rent af för hela landets närings-
lif, också skulle kunna afvecklas, därest statsmakterna då visa samma
goda vilja att medlande ingripa, eventuellt äfven med jämkning på egna
förut intagna ståndpunkter i ena eller andra afseende!, som kan ha
samband med konflikten. Jag tror det vara riktigt och lyckligt för
framtiden, att en sådan väg för förekommande möjliga fall hålles öppen.
Det är ej minst Önskan att medverka vid ett dylikt prejudikat som
gjort, att jag nu gifvit min anslutning till den i utskottet träffade upp¬
görelsen så till vida, att jag icke vill för min del ifrågasätta, att Riks¬
dagen skall gentemot sockerindustrien — själfklart under förutsättning
af motsvarande lojalitet från dess målsmäns sida i alla afseenden —
gå under nästkommande femårsperiod längre i sina kraf för det all¬
männas räkning än hvad som innebäres i utskottets hemställan.))
STOCKHOLM, I8AAC MARCU8’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.