Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 26.
1
N:o 26.
Ank. till Riksd. kansli den 19 april 1907, kl. 2,30 e. m.
Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i an¬
ledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående inrättande af lokala representationer för jord¬
bruket.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till fjärde tillfälliga ut¬
skottet hänvisad motion, n:o 162, yrkar herr Carl Lindhagen, att Riks¬
dagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära »ett öfvervägande,
huruvida och i hvad män, i anslutning till den nya organisationen af
skogsvårdsstyrelser i länen och skogsvårdskommittéer i kommunerna
såsom representanter för skogshushållningen, kunna lämpligen anordnas
enahanda lokala representationer för jordbruket genom inrättandet af jord-
brukskommissioner och i synnerhet jordbrukskommittéer samt fram¬
läggande för Riksdagen af de utaf utredningen föranledda förslag till
inrättandet af dylika representationer och till uppgifter, som skola till
en början åligga dem».
Detta yrkande ingår i en af herr Lindhagen väckt motion, n:o 161,
»om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående vissa statsåtgärder för att
understödja landtbefolkningen i dess själfverksamhet för vinnande af
ekonomiskt oberoende», men har, på grund af stadgandet i 55 § 3 mom.
riksdagsordningen, upprepats såsom särskild motion. Motiveringen till
nu förevarande motion innehålles i förenämnda motionen, n:o 161, hvartill
utskottet får hänvisa.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band, 26 Käft. (N:o 26).
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 26.
Vid läsningen af de delar i motionärens framställning, som närmast
torde afse det här ifrågavarande ämnet, kan man knappast undgå att
stanna i en viss tveksamhet om innebörden af de organisationer, motio¬
nären egentligen åsyftar. Såsom förebilder till dessa organisationer
hänvisar motionären till de genom 1903 års skogslagstiftning inrättade
skogsvårdskommittéerna jämte de öfver dem stående sxogsvårdsstyrel-
serna samt till de af uorrlandskommittén för hvarje af de sex nord¬
ligaste länen föreslagna jordbrukskommissioner och därunder lydande
jordbrukskommittéer i de särskilda socknarna.
»De två stora frågorna på landsbygden äro odlingspolitik och
skogspolitik», säger motionären. Om man nu får anse, att »skogs¬
politiken» lämnats i händerna på förenämnda skogsvårdsstyrelser, hvilka
förnämligast ha till uppgift att befrämja den enskilda skogshushållningen,
så synes, enligt motionärens förmenande, en organisation böra komma
till stånd, i liknande mån lämpad omhändertaga »odlingspolitiken».
De af norrlandskommittén uti dess »förslag till lag angående vissa
åtgärder för beredande åt. enskilde jordbrukare i Norrland och Dalarne
af lämpliga odlingslägenheter» upptagna jordbrukskommissioner skulle
endast ha i uppdrag att, då efterfrågan på odlingslägenheter yppade
sig, söka genom underhandlingar med vederbörande jordägare åväga¬
bringa frivilliga aftal om afstående af lämplig odlingsmark eller, om
tjänlig mark icke på så sätt kunde erhållas, väcka fråga därom, att er¬
forderliga odlingslägenheter skuile i närmare bestämd ordning af veder¬
börande jordägare mot lösen afstås, hvarförutom, enligt ett af norrlands-
kommittén jämväl afgifvet »förslag till lag innefattande bestämmelser
till förekommande af vanhäfd ä vissa jordbruk i Norrland och Dalarne»,
uppsikt öfver berörda lags efterlefnad skulle uppdragas åt samma jord¬
brukskommissioner och jordbrukskommittéer. Någon vidsträcktare upp¬
gift och befogenhet skulle icke tillkomma dem.
Härjämte uppräknar motionären, bland jordbrukets sociala frågor,
som förtjäna särskildt beaktande och järnte annat kräfva enhetlig
ledning, krafven på småbruk och egna hem, den af honom ifrågasatta
undersökningen af landtarbetarnas stallning, statens egnahemslånerörelse
samt det kooperativa föreningsväsendet, och förklarar slutligen, att den
åsyftade representationen för jordbruket, utom antydda speciella upp¬
gifter, skulle äga en allmän befogenhet i afseende å jordbrukets be¬
främjande.
Vidkommande först den anmärkta undersökningen af landtarbetar-
nes ställning, så har, i enlighet med motionärens egen hemställan, sär¬
skild skrifvelse till Kungl. Maj:t blifvit af utskottet föreslagen med begäran
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N'o 26. 3
om utredning angående lämpligaste sättet för åstadkommande af en dylik
undersökning. Hvad det kooperativa föreningsväsendet beträffar, så
lärer väl organiserandet däraf på olika områden i skilda orter och lands¬
delar hufvudsakligen böra ankomma på den enskilda företagsamheten,
och torde något slags gemensam, af staten anordnad organisation i
berörda hänseende lämpligen icke kunna åstadkommas. Gifvetvis måste
det emellertid anses vara af allmänt intresse, att ett energiskt upplysnings¬
arbete i fråga om de påtagliga och bepröfvade fördelarna ai ett dylikt,
föreningsväsende bedrifves. Angående vidare krafven på småbruk och
egna hem pågår, såsom väl bekant, på flera orter inom landet ett
nitiskt arbete för tillgodoseendet häraf och åtgärder ha igångsatts såväl
af kommuner och redan befintliga organisationer som af enskilde,
hvaraf man torde kunna förvänta gynnsamma resultat. Staten har
för sin del gifvit sin medverkan till egnahemsrörelsens förkofran och
ändamålsenliga utveckling genom utlämnande af lån till dem, som
önska bilda eget hem, men som utan dylik lånehjälp svårligen kunna
nå det åsyftade målet.
I Riksdagens skrifvelse till Konungen år 1904 »angående lån
af statsmedel för beredande af tillfälle för arbetare att på lands¬
bygden förvärfva egna hem» hänvisar Riksdagen till Hushållnings¬
sällskapen såsom synnerligen lämpliga till mellanhänder vid ifråga¬
varande lånerörelse. »Då de ha till sin hufvudsakliga uppgift», säger
Riksdagen, »att befrämja jordbrukets och därmed förbundna näringars
förkofran, synes frågan om beredande af egna hem på landsbygden åt
arbetare böra vara föremål för deras iifliga intresse, och torde detta
intresse kunna påräknas icke blott hvad egentliga jordbruks]ägenheter
angår, utan äfven i fråga om bostadslägenheter. Genom de utvägar, de i
hvarje särskildt fall finna lämpliga, och genom sina underordnade organ,
hvilka på olika orter äro inrättade på skilda sätt, böra hushållnings¬
sällskapen särdeles väl kunna inhämta nödiga upplysningar såväl
angående de lånesökandes personliga egenskaper som i öfriga afseen-
den samt äfvenledes utöfva nödig kontroll å låntagare och deras sätt
att sköta sina angelägenheter.» Och slutligen gör Riksdagen i samma
skrifvelse följande uttalande: »Dessa sällskaps hittills utöfvade allmän¬
nyttiga verksamhet, bland annat för det lilla jordbrukets höjande, synes
äfven utgöra en borgen för att de skola befinnas villiga att åtaga sig
bestyret med ifrågavarande lånerörelse.»
Husnållningssällskapen med deras underordnade organ, (hushåll-
ningsgillen, hushällningsnämnder, kretsafdelningar o. d.), samt de i nära
samband med dem stående landtmannaföreningarna och landtmanua-
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 26.
klubbarna i olika orter, bestående af såväl större som mindre jord¬
brukare och andra intresserade, äro, enligt utskottets förmenande, de
rätta organisationerna för bedrifvande af en framgångsrik »odlingspolitik».
Hushållningssällskapen ha till sitt hufvudändamål att främja utvecklingen
af landtbruket och dess binäringar, och de äro jämväl så inrättade och
ha så betydande medel till sitt förfogande, att de böra kunna såsom
ingen annan jämförlig institution fullgöra sina viktiga uppgifter. Och
det måste erkännas af. enhvar, som haft tillfälle att på närmare håll
följa eu del hushållningssällskaps verksamhet, att denna, sådan den
flerestädes och synnerligast under senare tider utöfvats, varit icke allenast
för det större, utan alldeles särskilt för det mindre jordbruket och dess
utöfvare af största gagn och betydelse.
Motionären har icke bortsett från dessa sällskaps tillvaro, men
de omnämnas blott i förbigående och förmenas ej vara organiserade
för »ifrågavarande ändamål». Dock skulle ju den af motionären ifråga¬
satta organisationen ha till uppgift att omhändertaga »odlingspolitiken»
och få »en allmän befogenhet i afseende å jordbrukets befrämjande».
Utskottet har erinrat om att det sistnämnda är och alltid har varit
hushållningssällskapens hufvudsakliga ändamål och att de, enligt hvad
allmänt kan vitsordas, troget och nitiskt rikta sitt arbete härpå. Men
»jordbrukets befrämjande» är väl också det främsta målet för all
»odlingspolitik» och innebär otvifvelaktigt i och för sig allt det goda,
som motionären härvidlag vill åstadkomma. Såmedelst torde någon ny
allmän organisation i ifrågavarande afseende af i allt fall sväfvande
innebörd och befogenhet icke vara af behofvet påkallad.
Med stöd af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon
Andra Kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 april 1907.
På utskottets vägnar:
RUDOLF KJELLÉN,
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTKRTE. TRYCKERI, 1907.