Andra Kammarens tillf Ulliga utskotts (N:o 3) utlåtande N:o it.
1
Sf:o O.
Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1907, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående föreskrift därom, att å hvarje lokomotiv
skall, då det framföres å järnvägslinje, finnas själf-
registrerande hastighetsmätare.
Utskottet har till behandling mottagit en inom Andra Kammaren af
herr F. W. Thorsson väckt motion n:o 82 af följande lydelse:
»Den 4:de juli 1904 urspårade norrgående tåget ett par kilometer
norr om Nyåkers järnvägsstation. Vid olyckan dödades två passagerare,
hvarjämte lokomotiveldaren Berg erhöll så svåra brännskador, att en
amputation af ena benet måste företagas. Dessutom blefvo flera personer
skadade.
Urspårningen inträffade å en s. k. utgräfning. Järnvägen går i denna
del fram öfver lerbankar, och den svällande jäsleran måste tid efter an¬
nan utgräfvas och ersättas med dyjord och annat material.
Reglementet föreskrifver, att tåg ej må framföras öfver sådan ut¬
gräfning med större hastighet än 20 kilometer i timmen och att en grön
flagga vid båda ändarna af utgräfningen skall utsättas som varsamhets-
signal.
Bik. till Riksd. Prof. 1907. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Käft. (N:o 9). 1
2
Andra Kammarens tillfälliga utskotts (Ko 3) utlåtande N:o 9.
Olyckan, som inträffade ungefär midt på utgräfningen, har varit
föremål för rättslig behandling. I alla rättsinstanser har lokomotivföraren
Malcolm Themén, som förde olyckståget, blifvit ansedd som den skyldige
till olyckan och lär nu aftjäna honom adömdt straff. Under rättsför-
handlingarna har kungl. järnvägsstyrelsen genom allmänna åklagaren sökt
leda i bevis, att Themén i strid emot gifna föreskrifter framfört tåget
med större hastighet, än det utfärdade reglementet tillät.
Themén å sin sida har sökt leda i bevis, att banvallens dåliga be¬
skaffenhet varit den egentliga skulden till olyckshändelsen.
Hela målets behandling har otvetydigt visat, huru nödvändigt det
är att å lokomotiven anbringa hastighetsmätare. Hade en sådan apparat
varit anbringad å det lokomotiv Themen förde, kunde detta bidragit att
säkrare kontrollera hos hvem eller hvilka ansvaret ligger för denna sorg¬
liga händelse.
Det synes mig vara oundgängligen nödvändigt, dels för kontrollen,
att personalen följer gifna föreskrifter vid tagens framförande, dels och icke
minst för att skydda den plikttrogne arbetaren från att påtaga sig ansvar
för andras förseelser, att i hvarje tåg, som framföres a linje, hastighets¬
mätare anbringas å lokomotivet.
På grund af hvad sålunda anförts, får jag vördsamt anhålla, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t föranstalta, att i de för järnvägstrafiken i landet gällande^ föreskrifter
intages bestämmelse därom, att a hvarje lokomotiv skall, da det fram¬
föres å järnvägslinje, anbringas själfregistrerande hastighetsmätare.»
Af hastighetsmätare för lokomotiv finnas i bruk två olika slag dels
sådana utan själfregistrering, hvilka under hvarje tidsmoment angifva
lokomotivets fart, och dels med själfregistrering, hvilka icke blott utvisa
lokomotivets hastighet utan äfven uppteckna densamma, så att man efteråt
kan afiäsa, huru stor hastigheten varit på olika delar af den tillrygga-
lagda vägen. Med ifrågavarande motion afses införande af själfregistre¬
rande hastighetsmätare.
På därom framställd begäran har utskottet från kungl. järnvägssty¬
relsen erhållit en skrifvelse, däri styrelsen redogör för den erfarenhet, man
vid statsbanan vunnit i fråga om hastighetsmätare; och anser sig utskottet
böra af nämnda skrifvelse intaga följande:
3
Andra Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 3) utlåtande N:o 9.
»Hastighetsmätare å lokomotiv för hastigt gående tåg finnas numera
å de flesta större järnvägar å kontinenten. I några länder, exempelvis
Schweiz, som hafva alpbanor med mycket branta lutningar, äro hastighets¬
mätare föreskrifna för alla lokomotiv.
Hastighetsmätarna äro ofta förenade med en registreringsapparat, som
upptecknar, huru stor hastigheten varit på olika delar af banan.
Dessa registreringsapparater, som betydligt inveckla och fördyra hastig¬
hetsmätarna, afse att utgöra en kontroll pa att förarna efterlefvat gifna
föreskrifter angående hastigheten. Oaktadt en stor mängd pa olika prin¬
ciper grundade konstruktioner af hastighetsmätare finnas, föreligger emel¬
lertid, för så vidt kungl. järnvägsstyrelsen har sig bekant, dock ännu ingen
konstruktion, som kan anses fullt tillfredsställande. Hastighetsmätarna äro
nämligen synnerligen ömtåliga och svåra att hålla vid lag samt, hvad
registreringen beträffar, ofta mindre tillförlitliga. Det oaktadt betinga de
i inköp ganska högt pris, i allmänhet omkring 365 kronor, hvartill kom¬
mer ett belopp för aptering å lokomotivet, som ofta uppgår till mer än
sagda summa.
Det förhållandet, att hastighetsmätare å lokomotiv äro mycket öm¬
tåliga och ofta otillförlitliga, gör, att det af motionären uttalade syftet
med motionen, nämligen att dels erhålla en kontroll öfver att personalen
följer gifna föreskrifter vid tågens framförande, dels, och icke minst, att
skydda den plikttrogne arbetaren från att påtaga sig ansvar för andras
förseelser, icke genom den i motionen föreslagna åtgärden kan vinnas,
enär någon absolut säkerhet icke finne3, att den af hastighetsmätaren re¬
gistrerade hastigheten också varit den verkliga.
Kungl. järnvägsstyrelsens åsikt är, att hastighetsmätarnas betydelse
vid nu förefintliga konstruktioner mera ligger i möjligheten för föraren
att säkrare kunna bedöma den hastighet, med hvilken lokomotivet fram-
föres, än i kontroll öfver föraren, och anser kungl. järnvägsstyrelsen där¬
för, att hastighetsmätare icke äro behöfliga förrän vid hastigheter,' som
gå utöfver 60 kilometer i timmen, emedan en lokomotivförare väl,kan
lära sig bedöma hastigheter, som ligga under ofvannämnda tal. För kon¬
trollering af hastigheten på sådana sträckor af banan, å hvilka särskild
försiktighet af någon anledning är föreskrifven, finnas tillförlitliga elektriska
kontrollapparater konstruerade. Kungl. järnvägsstyrelsen har flera dylika
apparater i användning och kommer alltmera att på vissa sträckor an¬
vända sådana för kontroll, att den föreskrifna hastigheten icke öfver-
skrides.
4 Andra Kammarens tillfälliga utskotts (Ko 3) utlåtande Ko 9.
De flesta hastighetsmätare, både med och utan registrering, som på
utländska järnvägar funnit någon större användning, hafva blifvit försökta
å statens järnvägars lokomotiv, alla dock med otillfredsställande resultat.
Denna omständighet, tillika med hastighetsmätarnas ofvan framhållna in¬
vecklade konstruktion har verkat återhållande på järnvägsstyrelsens åtgär¬
der i frågan, så att tills dato endast ett relativt mindre antal af statens
järnvägars lokomotiv försetts med hastighetsmätare. ■_ Å de under senare
tiden beställda lokomotiven för hastigare tåg hafva emellertid hastighets¬
mätare af den konstruktion, som visat sig mest tillförlitlig och varaktig
anbringats. Kungl. järnvägsstyrelsen kommer gifvetvis att fortsätta med
åtgärder i nu anförda riktning. Detta är desto nödvändigare, sedan för
enskilda järnvägar genom kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och
kungl. järnvägsstyrelsens cirkulär den 21 juni 19*05 angående enskilda
järnvägars rullande materiel, af hvilket cirkulär härjämte ett exemplar bi¬
fogas, föreskrifvits, att hvarje nyanskaffadt lokomotiv, afsedt att framföras
med större hastighet än 60 kilometer i timmen, skall vara försedt med
hastighetsmätare.
Det omförmälda cirkuläret den 21 juni 1905 föreskrifver, beträffande
normalspåriga järnvägar, att lokomotiv, afsedt att framföra tåg med en
hastighet öfverstigande 60 kilometer i timmen och beträffande smalspåriga
järnvägar, att lokomotiv, afsedt att framföras med större hastighet än 40
kilometer i timmen skola vara försedda med hastighetsmätare, hvilket ut¬
skottet velat meddela till fullständigande af kungl. järnvägsstyrelsens här
ofvan meddelade uppgift. Genom cirkuläret har dock icke föreskrifvits,
att hastighetsmätarna skola vara själfregistrerande.
Redan den 1 december 1903 hade emellertid kungl. väg-och vatten¬
byggnadsstyrelsen uti cirkulär angående trafiksäkerhetens tillgodoseende
vid enskilda järnvägar erinrat vederbörande järnvägsförvaltningar om önsk¬
värdheten af »att å lokomotiven uppsättas och tagas i bruk numera i
handeln tillgängliga tillförlitliga mätare af tåghastigheten».
Behofvet af hastighetsmätare å lokomotiv synes härigenom vara kon-
stateradt och detta behof måste gifvetvis i lika hög grad förefinnas beträf¬
fande statsbanan som ifråga om de enskilda järnvägarna. Någon be¬
stämmelse härom gällande för statsbanans lokomotiv finnes dock icke, så-
vidt utskottet kunnat inhämta.
Genom kungl. utrikesdepartementets bemedling har utskottet förskaffat
sig uppgifter i ämnet från främmande länder, därvid meddelats:
Andra Kammarens tillfälliga utskotts (.N:o 3) utlåtande N:o 9. 5
.från lyskland: på en stor del af statens snälltågslokomotiv — men
ej på de öfriga lokomotiven — användes själfregistrerande hastighetsmätare,
nämligen dels Haushälters hastighetsmätare med själfregistrering och dels
Frahrns hastighetsmätare utan själfregistrering. Om fördelarna af dessa
vore, enligt hvad vederbörande i arbetsministeriet framhållit, meningarna
delade. Dock torde den förra, hvilken emellertid ställer sig ganska dyr,
hafva visat sig rätt tillförlitlig, under det att den senare ännu behöfde
förbättringar. Vid farligare sträckor kontrollerades dessutom hastigheten
genom vissa märken — »Streckenkontakt» — som längs spåret funnos
anbragta å bestämda afstånd;
från Frankrike: sedan något år hade man börjat använda själfregistre-
rande hastighetsmätare å lokomotiven och om ett par år väntades sådana
skola vara i bruk för alla persontåg. Det ansåges, att dessa apparater
vore tillförlitliga, men full visshet härutinnan kunde dock icke lämnas
uti »centralförvaltningen», som för öfrigt icke ägde gifva någon bindande
föreskrift i detta hänseende;
från Norge: vid statsbanan användes numera en del själfregistrerande
hastighetsmätare af Haushälters samt en sådan apparat af Boyers system.
Samtliga dessa apparater ansåges ganska pålitliga, men de utvisade icke för¬
ändringar uti farten lika hastigt som dessa inträffa. Det uppgåfves sålunda,
att i synnerhet vid större förändringar uti farten såsom vid kraftig broms-
ning med luftbroms apparaterna icke hunne med att utvisa denna hastiga
förändring, utan att dessa till exempel kunde utvisa en hastighet af 10
till 20 kilometer i timmen, under det lokomotivet nära nog hunnit stanna.
Da apparaternas underhållskostnader vore förhållandevis stora, vore emel¬
lertid blott några få sådana i bruk. Haushälters apparater ansåges bättre
än Boyers, då man särskildt vid snöfall hade minst olägenhet af de förra.
från Belgien: lokomotiven å belgiska statsjärnvägarna vore icke för¬
sedda med apparater till uppmätande af hastigheten; och
från Schweiz: där användes hastighetsmätare å lokomotiven till samt¬
liga tåg, men vore obligatoriska endast för persontågslokomotiv. Hastighets-
mätarna vore själfregistrerande och fabricerades i Bern af firman Hasler,
som förbättrat den apparat af liknande slag, som användes i Tyskland.
De försök, som gjorts i och för utrönande af hastighetsmätarnas tillför¬
litlighet hade lämnat genomgående tillfredsställande resultat. Appara¬
terna utvisade ända till 1/t minut och bringades att fungera genom loko¬
motivets rörelser. Under tågets uppehåll måste de emellertid dragas upp
med handkraft. Erfarenheten hade bevisat hastighetsmätarnas praktiska nytta.
6
Andra Kammarens tillfälliga utslcotts (N:o 3) utlåtande N:o 9.
Den 31 december 1904 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté med upp¬
drag att uppgöra och afgifva förslag dels till bestämmelser angående de
fordringar, som för tillgodoseende af trafiksäkerheten eller eljest höra från
statens sida ställas på de enskilda järnvägarna, dels ock till anordnande
af nödig kontroll därå att samma bestämmelser behörigen efterlefvas.
Från en af kommitténs ledamöter har utskottet bemyndigats meddela, att
kommittén verkställer utredning angående det slag af hastighetsmätare,
som bör å lokomotiv lämpligen användas samt att kommitténs betänkande
kommer att afgifvas under loppet af innevarande år.
För vinnande af ökad trafiksäkerhet på våra järnvägar, ej mindre
statens än de enskilda, finner utskottet synnerligen nödigt och nyttigt, att
hastighetsmätare anbringas å hvarje lokomotiv, som framföres a järnvägs¬
linje. Och då det i sådant afseende synes vara af lika stor vikt såväl att
denna mätare för lokomotivföraren vid hvarje tidpunkt utvisar lokomoti¬
vets hastighet som att apparaten för nödig kontroll och bevisning registrerar
denna hastighet, anser utskottet, att mätarna böra vara själfregistrerande,
under förutsättning, att fullt tillförlitliga sådana kunna erhållas.
Det har ifrågasatts, att hastighetsmätare blott skulle användas å loko¬
motiv för persontåg eller å lokomotiv, afsedda för viss hastighet. Utskottet
vill däremot uttala den åsikt, att så fort själfregistrerande ^hastighets-
mätare af tillförlitlig och praktisk modell kunna anskaffas sådana böra
anbringas å alla lokomotiv, som framföras å järnvägslinje.
Så långt är utskottet alltså af samma åsikt som motionären, men
då det gäller frågan, huruvida någon åtgärd i det med motionen afsedda
syftet lämpligen bör redan nu vidtagas kan utskottet icke dela motionä¬
rens uppfattning.
Kungl. järnvägsstyrelsen, som låtit anställa försök med de flesta kända
hastighetsmätare, har ju ännu icke funnit någon sådan som visat sig till¬
förlitlig och kungl. styrelsen fortsätter alltjämt sina prof med olika mo¬
deller å sådana mätare; den af Kungl. Maj:t tillsatta här ofvan omförmälda
kommitté, i hvilken såsom ledamöter sitta nagra af vara mest erfarna
fackmän på detta område, är sysselsatt med sakkunnig utredning i frågan,
och upplysningarna från flera andra länder, med undantag af Schweiz,
tyda på att man icke heller i utlandet ansett sig hafva erhållit någon
fullt tillförlitlig och praktiskt lämplig konstruktion å själfregistrerande
hastighetsmätare. Vid sådana förhållanden anser utskottet lämpligast att
afvakta den utredning i frågan, den kungl. kommittén kommer att fram¬
lägga, äfvensom resultatet af de fortsatta försök, som af kungl. järnvägs¬
7
Andra Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 3) utlåtande N:o 9.
styrelsen anställas; och vill utskottet i samband härmed uttala den för¬
hoppning, att kungl. järnvägsstyrelsen, såvida detta icke redan skett, så
fort som möjligt bereder sig tillfälle att pröfva den förbättrade typ af
själfregistrerande hastighetsmätare, som enligt erhållen uppgift användes
uti Schweiz och där befunnits tillförlitlig och af praktisk nytta.
På grund af hvad utskottet här ofvan anfört, får utskottet hemställa,
att motionen för närvarande icke måtte af Andra
Kammaren bifallas.
Stockholm den 12 mars 1907.
På utskottets vägnar:
AXEL RUNE.