Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
1
N:o 176.
Ank. till Riksd. kansli den 24 maj 1907, kl. 1 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till bildande af en jordförmedlingsfond jämte i ämnet
väckta motioner.
(I. A.)
I en den 9 april innevarande år till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 149) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt, i statsrådet
samma dag fördt protokoll, föreslagit Riksdagen att
l:o.
bemyndiga riksgäldskontoret att under åren 1908—1909 tillhanda¬
hålla statskontoret ett belopp af högst 2,000,000 kronor för bildande
af en lånefond, afseende underlättandet af inköp på landsbygden eller
å till stad hörande, men utanför det planlagda området belägen mark
af större jordområden, som kunde erhållas för billigt pris och särskildt
lämpade sig att helt och hållet eller till väsentlig de! utstyckas till egna-
hemslägenheter (jordfor medling sfonden);
2:o.
medgifva, att Kungl. Maj:t måtte under nämnda år disponera fondens
samtliga kapitaltillgångar till förlagslån åt aktiebolag och föreningar,
hvilka hade till uppgift att befrämja förvärfvandet af egna hem, under
förutsättning att nämnda aktiebolag och föreningar af Kungl. Maj it
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 112 Höft. (N:o 176.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
vid pröfning i hvarje särskildt fall i den ordning, Kungl. Maj:t funne
godt föreskrifva, funnes bereda tillräcklig trygghet för att deras verk¬
samhet bedrefves på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt, och under
villkor att deras bolagsordningar eller stadgar vore upprättade i öfverens¬
stämmelse med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna grunder;
3:o.
besluta, att för ifrågavarande lånerörelse skulle gälla följande all¬
männa bestämmelser:
Mom. 1. Ansökning om statslån skall ställas till Kungl. Maj:t
samt ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Vid ansökningen skola fogas:
a) i hufvudskrift eller bestyrkt afskrift handling, utvisande, att
sökanden inköpt eller å auktion inropat det jordområde, till hvars för¬
värfvande statslånet afses, eller att sökanden har anbud att få till visst
pris och på augifna villkor inköpa området,
b) beskrifning öfver området, innehållande uppgift å dess be¬
lägenhet, storlek, naturbeskaffenhet, kommunikationsförhållanden, taxe¬
ringsvärde, därest sådant finnes åsatt, de å området uppförda byggnader
och befintliga anläggningar in. m.,
c) de intyg och bevis, som erfordras för styrkande af uppgifterna
i beskrifningen äfvensom i öfrigt för bedömande af fastighetens värde
och lämplighet för styckning.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande åligger att ofördröjligen insända
de ingifna handlingarna jämte eget utlåtande till Kungl. Maj:t.
Mom. 2. Statslån kan beviljas till högst V5 af områdets med
ledning af de i mom. 1 omförmälda handlingar beräknade värde, dock
ej till mer än 4/6 af köpesumman.
Mom. 3. Beviljadt lånebelopp utanordnas af statskontoret, sedan
låntagaren dit aflämnat skuldförbindelse jämte sådan säkerhet för
förbindelsens behöriga fullgörande, som af statskontoret kan godkännas.
Var ej vid lånets beviljande giltigt köpeaftal träffadt, må ej lånet
utlämnas, förrän sökanden styrkt, att sådant aftal af bindande beskaf¬
fenhet kommit till stånd i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
vid lånets sökande uppgifvits.
Mom. 4. Hvad som af beviljadt statslån icke blifvit inom ett år
från den dag, då det beviljats, i statskontoret lyft, skall anses hafva
återfallit till fonden.
Mom. 5. Aktiebolag eller förening, som erhållit statslån, åligge
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
3
att skyndsamt gå i författning om det inköpta områdets styckning på
så lämpligt sätt som möjligt för vinnande af det med statslånets be¬
viljande afsedda ändamålet.
Finnes bolaget eller föreningen visa försumlighet härutinnan eller
varder eljest bolagets eller föreningens verksamhet icke handhafd på
ett förtroendeingifvande sätt, och är ej sådant fall för handen, att stats¬
kontoret, efter ty nedan sägs, äger påfordra lånets inbetalning, då an¬
kommer på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna förordna, att stats¬
lånet genast skall vara till återbetalning förfallet.
Varder ej rätten till statslånet förverkad, då må med de inskränk¬
ningar, som i mom. 7 här nedan omförmälas, statslånet åtnjutas intill
utgången af femte kalenderåret efter det, då detsamma blifvit i stats¬
kontoret lyft, vid hvilken tid lånet skall vara till statskontoret till fullo
inbetaldt, där ej Kungl. Maj:t med hänsyn till särskilda förhållanden,
på ansökan, finner skäl medgifva ytterligare utsträckning af lånetiden.
Mom. 6. A lyft lånebelopp skall erläggas ränta från lyftnings-
dagen efter fyra för hundra för år räknadt.
Förfallen ränta skall för hvarje kalenderår inom utgången af
januari månad påföljande år till statskontoret inbetalas.
Mom. 7. För hvarje kalenderår skall bolaget eller föreningen
inom nästföljande januari månads utgång till Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande ingifva redogörelse för sin verksamhet, innefattande uppgift
å de lotter af det inköpta området, som under året från detsamma
försålts, deras storlek och beskaffenhet samt de för desamma erhållna
köpeskillingar.
Med ledning af nämnda handling samt de upplysningar, Kungl.
Majrts befallningshafvande i öfrigt kan finna lämpligt införskaffa, skall
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, där ej sådant fall är för handen,
som i sista stycket af detta mom. afses, afgifva förslag till bestämmande
af det belopp af statslånet, som vid jämförelse med hela områdets
värde skall anses belöpa å de försålda lotterna. Nämnda förslag jämte
ofvannämnda redogörelse skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande därefter
öfverlämna till Kungl. Maj:t, som bestämmer huru stor del af lånet på
grund af de skedda försäljningarna skall till statskontoret inbetalas.
Sålunda till inbetalning bestämdt belopp skall inom en månad, efter
det bolaget eller föreningen erhållit del af Kungl. Maj:ts beslut, jämte
å samma belopp upplupen ränta till statskontoret inlevereras.
Har under året det inköpta området blifvit i dess helhet försåldt,
åligge det Kungl. Maj:ts befallningshafvande att därom ofördröjligen
lämna statskontoret underrättelse. I detta fall skall den utestående
A.ny. bildande
af en jord¬
förmedling s-
fond.
^ Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
delen af statslånet jämte ränta inom nästpåföljande januari månads
utgång- till statskontoret inbetalas.
Mom. 8. Därest statskontoret under lånetiden skulle finna den
ställda säkerheten icke längre nöjaktig, skall låntagaren inom tre må¬
nader efter därom erhållet föreläggande aflämna nya säkerhetshand-
lingar, som af statskontoret godkännas, vid äfventyr att statskontoret
eljest äger påfordra lånets ofördröjliga inbetalning.
kamma rätt tillkommer statskontoret, där föreskrifven ränte- eller
kapitalafbetalning icke erlägges inom fjorton dagar efter förfallodagen.
Mom. 9. A till betalning förfallet kapitalbelopp erlägges ränta
efter sex för hundra från förfallodagen, till dess likvid sker.
Mom. 10. Af inköpt område må, så länge någon del af erhållet
statslån är ogulden, upplåtelse af lotter ske endast under äganderätt.
Dock må, intill dess försäljning kan ske, område upplåtas på arrende
för kortare tid.
Mom. 11. Bolag eller föx-ening, som erhållit statslån, är, så länge
någon del af detta ännu återstår ogulden, underkastad den kontroll
och de öfriga föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna för godt bestämma;
4:o.
medgifva, att Kungl. Maj:t måtte äga meddela de ytterligare före¬
skrifter, som i afseende å ifrågavarande lånerörelse kunde finnas erfor¬
derliga;
5:o.
besluta, att riksgäldskontoret skulle af fondens medel erhålla godt-
görelse för den ränteutgift, som genom ofvanberörda medels öfver-
lämnande till fonden för riksgäldskontoret förorsakades;
6:o.
medgifva, att till fonden inflytande kapitalbetalningar och räntor,
i den mån de icke åtginge till ersättande af riksgäldskontorets ränteutgift,
måtte intill utgången af år 1909 tilläggas fondens kapital.
I detta ärende bär departementschefen till förberörda statsråds¬
protokoll anfört följande:
»Såsom jag vid anmälan den 4 innevarande april af frågan om vissa
ändringar i villkoren och bestämmelserna för statens egnahemslåne-
rörelse haft tillfälle nämna, har såsom ett af de viktigaste hindren för
egnahemsrörelsens utveckling ofta framhållits svårigheten att erhålla
det nödvändiga jordområdet, och har det påyrkats, att staten måtte, för
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
5
aflöpande af detta hinder, ingripa genom att på något sätt bidraga till,
att för egnahemsbildningar passande jord måtte finnas att tillgå i större
utsträckning och om möjligt äfven till billigare pris än för närvarande.
I enlighet med hvad jag då yttrade, anser äfven jag det vara en mycket
viktig förutsättning för egnahemsrörelsens utveckling, att åtgärder i
dylikt syfte vidtagas. De personer, hvilka, såsom jag vid anmälan af
förberörda ärende meddelat, blifvit af mig jämlikt nådigt bemyndigande
tillkallade för att biträda inom jordbruksdepartementet vid utredning
rörande åtgärder till egnahemssakens befrämjande, hafva äfven haft upp¬
märksamheten fäst på nu ifrågavarande förhållanden. De hafva för¬
klarat sig anse, att statsunderstöd till egnahemsförening eller för egna-
kemsändamål bildad! aktiebolag borde få formen af förlagslån till be¬
redande af nödigt rörelsekapital, och att dylikt förlagslån borde af lån¬
tagaren få användas, bland annat, till inköp och styckning af för egna-
hemskolonier lämpliga egendomar. Vid utlämnandet af förlagslån borde
enligt deras mening hänsyn tagas allenast till, att lånemedlen blefve
använda till beredande af egna hem åt sådana mindre bemedlade per¬
soner, som vore behöriga att undfå egnahemslån, samt att staten finge
nödig säkerhet för sin fordran. Räntan å lånen föreslogs till 3,6 procent.
På det att det skulle blifva hufvudsakligen arbetare och med dem lik¬
ställda personer, som komme att draga fördel af understödet, ansågo
emellertid de tillkallade, att föreskrift borde meddelas därom, att värdet
af lägenhet, som med understöd af statsmedel anordnades till eget hem,
icke finge öfverstiga de uti villkoren för egnahemslån stadgade maximi¬
värden för jordbrukslägenheter och bostadslägenheter. De tillkallade
personerna föreslogo slutligen, att medel till dylika förlagslån skulle
tagas från egnahemslånefonden.
Den sålunda framställda tanken anser jag vara förtjänt af beak¬
tande. Det kan nämligen icke bestridas, att den, som' önskat bilda
ett eget hem, hittills ofta mött stora svårigheter att finna lämpligt jord¬
område därtill. Ett sådant område måste under nuvarande förhållanden
i allmänhet erhållas genom afsöndring eller ägostyckning från en något
större. jordbruksfastighet, och det egna hemmets upprättande blir då
naturligtvis beroende af, huruvida jordägaren medgifver ett dylikt från¬
skiljande af en del af sin jordareal. Dessutom är att märka, att priset
för dylika lägenheter ofta blir oskäligt högt. I allmänhet torde näm¬
ligen jordpriset vid lägenhetsförsäljningar sättas icke lägre utan högre
än det pris, som skulle erhållits för samma areal vid försäljning af egen¬
domen i dess helhet. Sedan skall lägenheten bebyggas, hvilket drager
drvga. kostnader. Eu följd häraf är, att när lägenheten en gång är
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
färdig, har den kostat ägaren mer än kanske denne med bibehållande
af en god ekonomi kan bära. Vid bostadslägenheter äro måhända svårig¬
heterna att få jord icke fullt lika stora som vid jordbrukslägenheter,
enär de förra mestadels torde uppkomma så att säga kolonivis omkring
städerna, vid järnvägsstationer, industriorter m. m., och beträffande
dylika platser föreligger all sannolikhet för, att den privata företagsam¬
heten finner det fördelaktigt att inköpa, stycka och tillhandahålla jord.
Dock torde äfven för dylika lägenheters bildande jordfrågan flerstädes,
särskildt på den rena landsbygden, utgöra en stor svårighet, ej minst
till följd af de dyra pris, som fordras för de små lotterna. Ehuru jag-
anser, att ett ingripande från statens sida i nu förevarande riktning i första
hand bör afse främjandet af uppkomsten af jordbrukslägenheter, vill jag
alltså ej tillråda en sådan inskränkning i bestämmelserna om dessa stats¬
lån, att möjligheten att erhålla lån till underlättande af bostadslägen¬
heters bildande helt och hållet afskäres. Äfven om lämpligt jordstycke
till skäligt pris kunnat erhållas, äro emellertid de med jordfrågan förenade
svårigheterna långt ifrån öfvervunna. Jorden är nämligen i regel be¬
svärad af inteckningar, och för erhållande af egnahemslån fordras nu,
att dessa dödas i lägenheten, så att första inteckning i denna kan lämnas
såsom säkerhet för egnahemslånet. Visserligen har Kung!. Maj:t på
min hemställan föreslagit Riksdagen sådan ändring i villkoren för
egnahemslånerörelsen, att låneförmedlare skulle äga rätt att, äfven
innan lägenhet blifvit gravationsfri, utlämna förskott å beviljadt egna¬
hemslån, och befintliga inteckningar skulle alltså icke utgöra något
oöfverstigligt hinder för, att arbetet på det egna hemmet kunde börja.
Men inom viss tid måste dock lägenheten vara befriad från alla
sådana inteckningar, som icke kunna anses sakna praktisk betydelse
för dess värde. Dödandet af dessa inteckningar är ofta en långvarig
och omständlig procedur, hvilken för en i hithörande förhållanden antag¬
ligen föga bevandrad egnahemsbyggare innebär mycket stora svårigheter.
Genom att staten lämnade förlagslån till inköp af lämpliga större jord¬
områden, som sedan kunde utstyckas i mindre lägenheter, skulle säker¬
ligen förberörda svårigheter till en stor del undanröjas och ett kraftigt
understöd beredas egnahemsrörelsen. Därigenom vore nämligen utväg-
öppnad ej mindre att förvärfva lämplig jord för billigt pris, då sådan
händelsevis vore till salu, utan äfven att på ett jämförelsevis enkelt
sätt få inteckningsförliållandena ordnade. Jag kan också i detta sam¬
manhang erinra, att såväl i Norge som i Danmark staten lämnar lån
för samma ändamål.
Jag ansluter mig alltså till tanken att genom statslån under¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
7
lätta förvärfvandet af jordområden, lämpliga att utstyckas till egna¬
hemslägenheter. Emellertid torde vid ett försök i nu angifna riktning
åtskilliga omständigheter vara att beakta. Först och främst synes mig
sålunda vara önskvärd^ att den nuvarande egnahemslånefonden användes
för det viktiga, speciella ändamål, för hvilket den är afsedd, nämligen
att hjälpa den enskilda egnahemsbyggaren vid förvärfvandet och iordning¬
ställandet af det hem, han redan utsett åt sig, och detta särskild!, om
de af mig föreslagna åtgärder för befrämjande af egnahemslånerörelsens
utveckling blifva genomförda. Jag kan således icke förorda, att nämnda
fond anlitas äfven för nu ifrågavarande ändamål. Vidare synes det ej
allt för strängt böra fasthålla^, att de statslån, om hvilka nu är fråga,
skola användas uteslutande för bildande af så små lägenheter, att egna¬
hemslån kunna å dem erhållas. En viss rörelsefrihet måste härvidlag
lämnas vederbörande låntagare, blott hufvudsyftemålet blir det angifna.
Det torde säkerligen icke vara vanligt, att man på tillräckligt fördel¬
aktiga villkor kan inköpa ett större område, som i sin helhet lämpar
sig att sönderstyckas till så små parceller. Däremot synes det mycket
antagligt, att för billigt pris åtskilliga områden skola stå att förvärfva
åt den beskaffenhet, att, sedan lämpligt antal egnahemslägenheter från-
styckats, återstoden bör kunna utan förlust afyttras i en eller flera större
lotter eller ännu hellre till sadana småbruk, som hafva i någon mån större
värde än de jordbrukslägenheter, hvilka kunna bildas med anlitande af
egnahemslån. Ofta torde efter styckningen eu större hufvudlott blifva
kvar. Så kan särskildt inträffa, då en jordbruksegendom styckas, och
hufvudgårdens byggnader äro af den storlek och beskaffenhet, att de
å ena sidan för att ekonomiskt tillgodogöras fordra eu viss jordbruks¬
areal och å andra sidan äro för göda att rifvas. Äfven ur andra syn¬
punkter torde det vara mindre lämpligt att föreskrifva, att hela det
inköpta området ovillkorligen skall styckas i sådana lägenheter, som äro
berättigade till egnahemslån. Så torde t. ex. sammanförandet af en mängd
små egnahemslägenheter i större kolonier kunna blifva eu fara för egna-
hemsbyggarna själfva. Egnahemsbyggaren, äfven den landtbrukande, kan
i allmänhet icke, särskildt under den första tiden, undvara den hjälp, som
ligger i möjligheten att erhålla arbete hos audra. Han får ju med nu
gällande bestämmelser för egnahemslån antagas hafva offrat hvad han haft
mbesparadt på förvärfvandet af det egna hemmet, och det är af synnerlig
vikt för hans förmåga att hålla sig kvar, att han ej beliöfver låna till
sitt dagliga uppehälle. Större egnahemskolonier medföra emellertid för
de flesta af kolonisterna, att afståndet till den eller de platser, där sådant
arbete kan erhållas, blir längre än som är lämpligt. Sker däremot
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
styckningen så, att större och mindre komplexer blandas om hvarandra,
torde förhållandet i förevarande hänseende blifva ett annat.
Af hvad jag förut anfört framgår, att enligt min åsikt de medel,
som må kunna anvisas för ifrågavarande ändamål, böra ställas fristående
från egnahemslånefonden och bilda en särskild fond, hvilken jag tänkt
mig lämpligen skulle kunna kallas jordförmedlingsfonden. Hvad angår
den föreslagna fondens belopp har jag ansett en viss försiktighet
betingas såväl af hela sakens egenskap af försök som af faran att, om
beloppet sättes för högt, framkalla en osund spekulation. Jag har såle¬
des ansett den årliga lånesumman böra beräknas till omkring 1,000,000
kronor. Då den tid, för hvilken egnahemslånefonden blifvit beviljad,
utgår med år 1909, har det synts mig lämpligt, att äfven till nu ifråga¬
varande fond medel till en början anvisas endast för tiden 1908—1909.
Såsom låntagare ur fonden anser jag böra antagas aktiebolag
och föreningar, hvilka hafva till uppgift att befrämja förvärfvandet
af egnahem, och torde för dessa låntagare böra uppställas ungefär
samma villkor som de, hvilka fordras för att aktiebolag och före¬
ningar skola antagas såsom förmedlare af egnahemslån. Jag anser
alltså, att det bör fordras, såväl att de af Kungl. Maj:t, vid pröfning i
hvarje särskildt fall, finnas bereda tillräcklig trygghet för, att verksam¬
heten af dem bedrifves på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt,
Tsom ock att deras bolagsordningar och stadgar skola vara upprättade
i öfverensstämmelse med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna grunder.
Det har äfven ifrågasatts, att statslån för ifrågavarande ändamål
skulle kunna lämnas hushållningssällskap, landsting och kommuner.
Jag har emellertid ansett mig, åtminstone till en början, icke böra
upptaga denna tanke. De företag, hvarom här är fråga, medföra ju
alltid eu viss risk och kräfva eu vidlyftig affär sförvaltning, som ej rätt
väl torde lämpa sig att handhafvas af nämnda institutioners eller kom¬
munernas kanske stundom för själfva saken personligen ointresserade
förtroendemän.
Statslånen böra, såsom jag ofvan angifvit, afses för inköp af
jordområden, hvilka äro lämpliga att till väsentlig del styckas till
egnahemslägenheter. I öfvei’ensstämmelse med hvad jag anfört
i fråga om egnahemslånen anser jag, att dessa inköp böra kunna fä
afse såväl jord å den egentliga landsbygden som mark, tillhörande
stad, men icke intagen i stadsplanen. Garantier för att lånemedlen icke
må användas till anläggande af s. k. villastäder eller liknande bildningar,
hufvudsakligen afsedda för de burgnare klasserna, synas mig ligga såväl
i nyss angifna bestämmelser, att det inköpta området skall till vä¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
9
sentlig del styckas till egnahemslägenheter, som i den kontroll, som
torde böra utöfvas öfver medlens behöriga användning. Såsom jag
redan förut framhållit, anser jag emellertid ifrågavarande lånerörelse
hufvudsakligen böra afse bildandet af jordbrukslägenheter.
Öfverhufvudtaget synes särskild vikt böra läggas vid, att köpe¬
skillingen kan anses jämförelsevis billig, så att de blifvande lotterna kunna
upplåtas till pris, som göra det möjligt för köparna att utan allt för
stora besvärligheter hålla sig kvar på de inköpta lotterna. Uppenbarligen
bör det område, till hvars inköpande statslån önskas, ej vara allt för
litet. Det kan nämligen starkt sättas i fråga, huruvida staten har något
intresse af att stycka t. ex. mindre hemmansdelar, där redan förut en
familj kanske endast med möda kan vinna sin bärgning. I hvarje fall
sker den ^styckning, hvarom här är fråga, bättre från större bruknings-
komplexer.»
Sedan departementschefen härefter uppläst ett inom jordbruks¬
departementet upprättadt förslag till villkor och bestämmelser för ifråga¬
varande lånerörelse, anförde han vidare:
»Statslånen böra naturligtvis beviljas af Kungl. Maj:t. Emellertid
har jag ansett ansökningarna om lån böra ingifvas till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, som skulle hafva att, där så erfordrades, sörja för
handlingarnas kompletterande och därefter insända desamma jämte eget
utlåtande till Kungl. Maj:t. Genom en sådan anordning hav jag sökt
sörja för att pröfningen af låneansökningarna måtte kunna försiggå så
skyndsamt som möjligt, något som ofta kan vara af stort intresse vid
affärsföretag sådana som de ifrågavarande, och särskildt då fråga är om
inköp af exekutivt försålda fastigheter.
För bedömande af lämpligheten att i ett särskildt fall bevilja
statslån måste Kungl. Maj:t äga tillgång till uppgifter i åtskilliga
hänseenden rörande det ändamål, hvartill lånet afses. Därför måste
först och främst fordras, att sökanden uppger ett visst jordområde,
hvars inköp skall genom lånet befrämjas, och styrker, att han antingen
redan inköpt detsamma eller inropat det på exekutiv auktion eller också
har det »på hand». Köpeskilling och öfriga köpevillkor böra också upp-
gifvas och styrkas. Därjämte erfordras uppenbarligen, att en så pass
noggrann beskrifning på området lämnas, att grund kan finnas för
bedömande, huruvida och i hvilken utsträckning området lämpar sig
för anläggande af egnahem, samt huruvida det betingade inköpspriset
kan anses skäligt. Äfven bör vid låneansökningen fogas intyg och
Bill. till Bil:sd. Prof. 1907. 4 Sami, 1 Afd, 112 Häft. . 2
Ad 3: o.
Mom. 1.
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
Mom. 2.
Mora. 3.
bevis, som lämna ledning vid det för hela saken så ytterligt viktiga
bedömandet af det ifrågavarande områdets värde och lämplighet. Att mera
ingående inlåta sig på ett bestämmande af hvilka intyg och bevis om
värdet som böra företes, har synts mindre lämpligt, då man härvidlag
i synnerligt hög grad synes böra rätta sig efter omständigheterna. År
fastigheten i fråga särskild!, taxerad, kan ju taxeringsvärdet tjäna till
ledning. År det fråga om ett inköp vid försäljning i exekutiv
ordning, bör saluvärderingen kunna i hufvudsak vara tillräcklig o. s. v.
Ännu olämpligare vore att söka gifva detaljerade föreskrifter om huru
områdets tjänlighet för styckning skall styrkas. Det blir uppenbarligen
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg att se till, att tillräckliga
upplysningar i förevarande hänseenden komma att föreligga. •
Statslånets belopp i förhållande till värdet af det område, som
skall inköpas, anser jag icke böra alltför knappt tillmätas. Låntagaren
får ju, utom inköpssumman, antagligen vidkännas ibland ganska afse-
värda utgifter för lagfart, ordnande af inteekningsförhållanden, områdets
uppmätning, kartläggning och styckning m. m. samt kanske äfven för
anläggande af vägar, upptagande af aflopp och dylikt. Dessutom är
att märka, att låntagaren behöfver förlagskapital för områdets skötsel
under den tid, som erfordras för styckningens verkställande. Jag anser
därför, att lånet må kunna beviljas intill V6 af områdets värde. Härvid
måste uppenbarligen förutnämnda utredning i första hand läggas till
grund. Skulle emellertid denna föranleda värdets bestämmande till
högre belopp än inköpssumman, bör dock naturligtvis ej mer än 4 5 af
den sistnämnda lämnas såsom statslån.
Beviljadt statslån bör till låntagaren utanordnas af statskontoret
mot skuldförbindelse och sådan säkerhet, som kan af statskontoret god¬
kännas. Därjämte bör, om ej giltig fångeshandling kunnat företes vid
pröfningen inför Kungl. Maj:t, sådan företes i statskontoret till bevis,
att områdets inköp verkligen kommit till stånd och att därvid aftalade
villkor i hufvudsak öfverensstämma med hvad vid lånets sökande uppgifvits.
Beträffande beskaffenheten af den säkerhet, som skall lämnas för
statslånet, har det öfverlämnats åt statskontoret att pröfva densamma.
Uppenbarligen bör härvid största möjliga tillmötesgående visas lån¬
tagarna, därvid emellertid å andra sidan är att märka, att vid fråga om
lån af ifrågavarande beskaffenhet redan vikten att söka hindra äfven-
t.yrliga företag bör föranleda en viss försiktighet. Viktigt är i hvarje
fall, att anlitandet af borgensansvarighet så vidt möjligt begränsas, om
fonden öfverhufvud skall komma till någon större användning.
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
11
För att icke beviljadt statslånebelopp skall alltför länge innestå,
oanvändt, har bestämmelse inryckts därom, att hvad som icke däraf
lyfts inom ett år från den dag, då det beviljades, skall anses hafva
återfallit till fonden.
En viktig sak vid denna lånerörelse är naturligtvis det sätt, hvarpå
styckningen sker. önskvärdt hade visserligen varit, om man kunnat
föreskrifva, att under alla förhållanden minst en bestämd kvotdel af
det inköpta områdets areal skulle användas till egnahemslägenheter. Men
då de områden, som kunna komma att salubjudas, måste blifva till sin
beskaffenhet mycket växlande, och det icke alltid torde låta sig gorå
att blott förvärfva den eller de delar däraf, som förnämligast ägna sig
till dylika lägenheter, torde det icke 'rara möjligt att uppställa någon
allmängiltig regel i sagda hänseende. Man torde få låta sig nöja med
att området i så stor utsträckning, som lämpligen kan ske, styckas på
ett sätt, som motsvarar ändamålet med statslånet. Äfven i öfrigt är
det uppenbarligen af synnerlig vikt, att bolagets eller föreningens
verksamhet handhafves på ett sätt, som inger förtroende. Skulle i nu
berörda afseenden något brista, bör det uppenbarligen kunna påfordras,
att lånet inbetalas.
För lånets åtnjutande liar jag ansett böra stadgas en tid af fem
år. Genom att tiden sättes så kort, tvingas vederbörande att söka så
fort som möjligt förverkliga det med företaget afsedda ändamålet.
Å andra sidan kan det ju emellertid hända, att ett allt för strängt
framdrifvande af styckningen skulle kunna vålla förluster. För att i
detta hänseende lämna utväg att taga tillbörlig hänsyn till före¬
liggande omständigheter har det föreslagits, att Kungl. Maj:t skulle
kunna medgifva anstånd med lånets återbetalning utöfver nämnda tid.
I den mån emellertid försäljningen af lotter fortgår, böra uppen¬
barligen äfven mot de försålda lotterna svarande andelar af statslånet
återbetalas. Bestämmelser härom meddelas i förslaget, under mom. 7.
Den ränta, som skall erläggas å ifrågavarande statslån, har jag
funnit böra beräknas efter 4 procent. Visserligen hafva ofvan om-
förmälda tillkallade personer ifrågasatt en räntefot af endast 3,C
procent, men detta sammanhänger därmed, att de förutsatte, att medlen
skulle tagas ur egnahemslånefonden. Då numera staten icke själ!- kan
upplåna medel efter sistnämnda, låga räntefot, och jag icke finner an¬
ledning föreligga, att nu ifrågavarande lånerörelse bör på grund af
några särskilda omständigheter anordnas sålunda, att staten måste göra
förlust på densamma genom ränteskillnad, samt låntagarna i hvarje fall
skulle erbjudas en kraftig hjälp genom att få lån intill 80 procent af
Horn. 4.
Mom. 5 och 7.
t
3ifim. 6.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
Monn. 8 och 9.
Mom. 10.
Mom. 11.
Ad 4:o—6:o.
Statskontoret.
Jordförmed¬
lings fonden.
fastighetsvärdet, anser jag räntan både böra och utan olägenhet kunna
sättas något högre än i fråga om egnahemslånen. Fullmäktige i riks¬
gäldskontor^, hvilkas yttrande i denna del inhämtats, hafva ock före¬
slagit en räntefot af 4 procent.
Vidare synes höra stadgas skyldighet för låntagaren att på anmodan
prestera ny säkerhet, därest den lämnade icke vidare befinnes nöjaktig,
samt äfventyr för försummad inbetalning.
Att lägenhet endast må med full äganderätt försäljas från området,
så länge någon del af undfånget förlagslån är ogulden, synes böra ut¬
tryckligen stadgas. För att emellertid låntagaren må kunna på det
sätt, han kan finna fördelaktigt, tillsvidare använda sådana delar af
området, hvilka icke genast lämpligen kunna försäljas, bör det dock
medgifvas honom rätt att, intill dess sådan försäljning kan hinna ske,
upplåta lägenhets område på arrende för kortare tid.
Såsom en allmän regel bör äfven föreskrifvas, att bolag eller
förening, som erhållit statslån, skall vara underkastad den kontroll och
de öfriga föreskrifter, som Kungl. Maj:t kan finna godt bestämma.
I likhet med hvad som gäller beträffande egnahemslånerörelsen
torde bemyndigande böra äskas för Kungl. Maj:t att meddela de
ytterligare föreskrifter, som i afseende å lånerörelsen må finnas er¬
forderliga.
Slutligen torde böra bestämmas om den räntegodtgörelse, som
skall tillkomma riksgäldskontor, och därom att under åren 1908—1909
inflytande räntor och kapitalafbetalningar skola tillfalla fonden.
Statskontoret, hvars yttrande i ämnet infordats, har förklarat sig
icke hafva något att erinra mot innehållet af ett till ämbetsverket ölver-
lämnadt, inom departementet utarbetadt utkast till proposition i ämnet
i öfverensstämmelse med de af mig nu angifna grunder.»
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har ut¬
skottet till behandling förehaft två inom Andra Kammaren väckta mo¬
tioner, den ena (n:o 261) af herr-/. Widén, som hemställt, att Riksdagen
måtte för sin del besluta, dels att den i Kungl. Maj:ts proposition n:o
149 föreslagna jordförmedlingsfonden måtte få af Kungl. Maj:t dispone¬
ras jämväl till förlagslån åt hushållningssällskap för det enligt proposi¬
tionen med dylika lån afsedda ändamål, och dels att hushållningssäll¬
skap, som däraf ville begagna sig, måtte frikallas från skyldigheten att
ställa säkerhet för låneförbindelsens behöriga fullgörande; den andra
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
13
(n:o 266) af lierr 0. A. Ben7 i Stab?/, som yrkat, att Riksdagen måtte
besluta, att § 1 af Kungl. Maj:ts proposition n:o 149 måtte få följande
lydelse:
Bemyndiga Eiksgäldskontoret att under åren 1908—1909 till¬
handahålla statskontoret ett belopp åt högst 2,000,000 kronor för bil¬
dande af en lånefond, afseende underlättandet af inköp på landsbygden
af större jordområden, som kunna erhållas för billigt pris och särskildt
lämpa sig att helt och hållet eller till väsentlig del utstyckas till jord-
brukslägenheter (jordförmedlingsfonden).
Till stöd för sin motion har herr Widén anfört följande:
»Det genom Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 149 framlagda
förslaget om bildande af eu jordförmedlingsfond måste af alla, som
önska framgång åt egnahemsrörelsen, hälsas med stor tillfredsställelse.
Det är nämligen, åtminstone att döma af den erfarenhet, som gjorts
inom Jämtlands län, mindre det sätt, hvarpå egnahemslånerörelsen
handhafts, som vållat att denna ej tagit den utveckling, man från
början tänkt sig, utan de höga jordpriserna och svårigheten att bereda
tillgång på billig jord åt arbetarne. Tack vare de billiga penninglånen
hafva jordägare, som afyttrat lägenheter till egna hem, kommit i till¬
fälle att af köparne betinga sig åtskilligt högre priser, än som med
vanliga räntesatser skulle varit möjliga att ernå. I många fall har
därför den förmån, man afsett att genom egnahemslånen bereda arbetarne,
i själfva verket till stor del kommit jordägare till godo. Genom jord-
förmedlingsfonden bör man hoppas att häruti skall kunna åstadkommas
ändring till det bättre.
Enligt det framlagda förslaget skola af den ifrågavarande fonden
förlagslån utlämnas allenast åt aktiebolag och föreningar, hvilka hafva
till uppgift att befrämja förvärfvandet af egna hem, under vissa i
propositionen närmare angifna villkor. Däremot skulle dylika lån ej
få lämnas, såsom jämväl varit ifrågasatt, åt hushållningssällskap, lands¬
ting och kommuner, af skäl, såsom de af departementschefen angifvas,
att de företag, hvarom här är fråga, »alltid medföra en viss risk och
kräfva en betydlig affärsförvaltning, som ej rätt väl torde lämpa sig
att handhafvas af nämnda institutioners eller kommunernas kanske
stundom för själfva saken personligen ointresserade förtroendemän».
Detta resonemang torde äga sin riktighet hvad landstingen och
kommunerna, beträffar. Däremot synes det vara önskvärdt att lån ur
denna fond kunna erhållas jämväl af hushållningssällskap. Det intresse,
hvarmed flertalet af hushållningssällskapen ägnat sig åt låneförmedlingen,
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
synes mig göra sannolikt att dessa på sina håll skulle vara benägna
att äfven i afseende på inköp af fastigheter, som ägna sig till uppdel¬
ning i egna hem, träda förmedlande emellan. Mångenstädes torde ock,
såvidt något gagn af fonden skall dragas för egnahemsrörelsen, hus¬
hållningssällskapen böra gå i spetsen. Inom Jämtlands län, där hus¬
hållningssällskapet med intresse tagit sig an egnahemslånerörelsen, är
det föga sannolikt att några särskilda bolag eller föreningar under
närmaste framtiden komma att bildas för förmedling af egnahemslån
till jordbrukslägenheter. Det kan här förtjäna omnämnas, att nämnda
hushållningssällskap redan år 1905 beslöt att ställa ett belopp af 25,000
kronor till sitt förvaltningsutskotts förfogande för inköp af fastigheter,
som lämpade sig till uppdelning i egna hem, att af utskottet användas,
så snart verkligt behof kunde konstateras vara för handen. Hittills
har de lånesökandes antal varit så stort, att man med hänsyn till be¬
slutets affattning ej ansett sig befogad att för jordförmedling taga i
anspråk sällskapets egna små kapitaltillgångar. Inom den af hushåll¬
ningssällskapet för lånerörelsens handhafvande tillsatta egnahemsnämnden
har emellertid frågan vid flera tillfällen diskuterats och nämnden har
för sin del ansett önskligt att en jordförmedling kunde komma till
stånd på sådant sätt, att de, som ville bilda egna hem, själfva finge
taga initiativet och anmäla, att de gemensamt önskade få inköpt en
viss salubjuden fastighet för att efter densammas styckning och med
erhållna statslån därå bereda sig egna hem. På sådant sätt skulle ett
dylikt inköp väsentligen underlättas — då eljest, om medel till inköpet
skulle skaffas direkt af köparne, svårighet kunde tänkas möta såväl för
ställande af nödig säkerhet som för affärens ordnande i öfrigt. Och för
hushållningssällskapet torde jordförmedlingen, så ordnad, hvarken med¬
föra någon risk eller behöfva någon vidlyftigare affärsförvaltning. Men
fall kunna äfven tänkas förekomma, då initiativet lämpligen kan tagas
af sällskapet eller dess organer. Så har nyligen till Jämtlands läns
egnahemsnämnd framställts förfrågan från ett större trävarubolag, om
den vore villig inköpa ett större antal till egna hem lämpliga lägen¬
heter, för hvilka priset, om inköpet kan göras på en gång, skulle ställa-
sig synnerligen moderat. Sådana tillfällen borde ej försummas. Och
uppenbarligen skulle ett dylikt praktiskt sätt för egnahemsförvärf väsent¬
ligen underlättas för hushållningssällskapet, om lån ur jordförmedlings-
fonden kunde för ändamålet erhållas, helst sällskapets egna tillgångar,
såsom fallet är i Jämtlands län, kunna vara jämförelsevis begränsade.
Hushållningssällskap, som ville verka härför, borde väl i afseende på
möjligheten att därtill erhålla nödiga medel för billig ränta ej vara
sämre ställda än ett aktiebolag.
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
15
Någon risk, att hushållningssällskapen i detta afseende lade sig
för vidt ut, torde, med kännedom om de korporationer, som hafva för¬
valtningen om hand, icke behöfva befaras. Snarare torde man kunna
antaga, att äfven om förlagslån af ifrågakomna slag skulle kunna ut¬
lämnas till hushållningssällskapen, dessa ändock ej skulle inlåta sig på
någon jordförmedling i större omfattning. Men detta bör ju ej vara en
tillräcklig anledning att i de landsändar, där sådan förmedling kunde
vara lämplig, helt utesluta härvarande hushållningssällskap från att
kunna begagna sig af den lättnad, som genom ifrågavarande fond af-
setts att beredas.
Därest lån från nämnda fond skulle komma att medgifvas äfven
hushållningssällskap, torde dessa, likasom äger rum i afseende å låne-
förmedlingen, böra frikallas från skyldigheten att ställa säkerhet och
följaktligen den i tredje punkten af den nådiga propositionen härom
intagna bestämmelse i detta afseende i erforderlig män jämkas.»
Utskottet ansluter sig i hufvudsak till Kungl. Maj:ts framställning
i här föreliggande ämne. Dock har det af herr Widén gjorda förslaget
att medgifva äfven hushållningssällskapen rätt att erhålla förlagslån ur
jordförmedlingsfonden synts utskottet vara värdt beaktande. Den er¬
farenhet man äger om hushållningssällskapens verksamhet såsom för¬
medlare af lån från egnahemslånefonden synes gifva fog för antagandet,
att de med intresse skulle omfatta jämväl eu sådan verksamhet till
åstadkommande af egna hem, som den här ifrågavarande.
Utskottet biträder jämväl herr Widéns förslag att hushållnings¬
sällskapen, i likhet med hvad som äger rum vid förmedlingen af lån
ur egnahemslånefonden, må vara fritagna från skyldighet att ställa
säkerhet för erhållna lån.
Hvad angår det förslag, som framställts i herr Bergs motion, till
hvilken utskottet tillåter sig att i öfrigt hänvisa, delar utskottet så¬
tillvida motionärens uppfattning, som utskottet anser, att lån ur jord¬
förmedlingsfonden i främsta rummet böra beviljas till åstadkommande
af jordbrukslägenheter; det framgår ock af hvad departementschefen i
ämnet anfört, att denna mening legat till grund äfven för Kungl. Maj:ts
framställning. Att, såsom herr Berg föreslår, utesluta sådana företag,
som afse anordnande af bostadslägenheter utan tillhörande jordbruk,
från möjligheten att erhålla lån ur jordförmedlingsfonden, synes utskot¬
tet emellertid icke vara tillrådligt. Utskottet, ansluter sig i denna
fråga helt och hållit till den uppfattning, som departementschefen
rörande densamma till ofvan åberopade statsrådsprotokoll uttalat; och
Utskottets
yttrande.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 176
har utskottet tillika velat framhålla, att bifall till herr Widéns före-
nämnda motion är utan tvifvel särskildt ägnadt att främja uppkomsten
af jordbrukslägenheter.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition och herr Widéns förenämnda
motion samt med afslag å herr Bergs ofvanberörda
motion, må
l:o) bemyndiga riksgäldskontoret att under åren
1908—1909 tillhandahålla statskontoret ett belopp af
högst 2,000,000 kronor för bildande af en lånefond,
afseende underlättandet af inköp på landsbygden eller
å till stad hörande, men utanför det planlagda om¬
rådet belägen mark af större jordområden, som kunna
erhållas för billigt pris och särskildt lämpa sig att
helt och hållet eller till väsentlig del utstyckas till
egnahemslägenheter (j ordförmedling sfonden) ;
2:o) medgifva, att Kungl. Maj:t må under
nämnda år disponera fondens samtliga kapitaltill¬
gångar till förlagslån åt hushållningssällskap samt åt
aktiebolag och föreningar, Indika hafva till uppgift
att befrämja förvärfvandet af egna hem, under förut¬
sättning, beträffande aktiebolag och föreningar, att dessa
af Kungl. Maj:t vid pröfning i hvarje särskildt fall i
den ordning, Kungl. Maj:t finner godt föreskrifva,
finnas bereda tillräcklig trygghet för, att deras verk¬
samhet bedrifves på ett. oegennyttigt och ändamåls¬
enligt sätt, och under villkor att deras bolagsord¬
ningar eller stadgar äro upprättade i öfverensstäm¬
melse med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna grunder;
3:o) besluta, att för ifrågavarande lånerörelse
skola gälla följande allmänna bestämmelser:
Mom. 1. Ansökning om statslån skall ställas
till Kungl. Maj:t samt ingifvas till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande.
Vid ansökningen skola fogas:
a) i hufvudskrift eller bestyrkt afskrift handling,
utvisande, att sökanden inköpt eller å auktion inropat
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
17
det jordområde, till hvars förvärfvande statslånet afses,
eller att sökanden har anbud att få till visst pris och
på angifna villkor inköpa området,
b) beskrifning öfver området, innehållande upp¬
gift å dess belägenhet, storlek, naturbeskaffenhet,
kommunikationsförhållanden, taxeringsvärde, därest
sådant finnes åsatt, de å området uppförda byggnader
och befintliga anläggningar m. m.,
c) de intyg och bevis, som erfordras för styr¬
kande af uppgifterna i beskrifningen äfvensom i öfrigt
för bedömande af fastighetens värde och lämplighet
för styckning.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande åligger att
ofördröjligen insända de ingifna handlingarna jämte
eget utlåtande till Kungl. Maj:t.
Mom. 2. Statslån kan beviljas till högst 4/5 af
områdets med ledning af de i mom. 1 omförmälda
handlingar beräknade värde, dock ej till mer än 4/5
af köpesumman.
Mom. 3. Beviljadt lånebelopp utanordnas af
statskontoret, sedan låntagaren dit afl ämnat skuldför¬
bindelse. Annan låntagare än hushållningssällskap
skall därjämte till statskontoret aflämna af statskon¬
toret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindel¬
sens uppfyllande.
Var ej vid lånets beviljande giltigt köpeaftal
träffadt, må ej lånet utlämnas, förrän sökanden styrkt,
att sådant aftal af bindande beskaffenhet kommit till
stånd i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
vid lånets sökande uppgifvits.
Mom. 4. Hvad som af beviljadt statslån icke
blifvit inom ett år från den dag, då det beviljats, i
statskontoret lyft, skall anses hafva återfallit till fonden.
Mom. 5. Hushållningssällskap, aktiebolag eller
förening, som erhållit statslån, åligge att skyndsamt
gå i författning om det inköpta områdets stjmkning
på så lämpligt sätt som möjligt för vinnande af det
med statslånets beviljande afsedda ändamålet.
Finnes låntagaren visa försumlighet härutinnan
Bill. till Biksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 112 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
eller varder eljest hushållningssällskapets, bolagets
eller föreningens verksamhet icke handhafd på ett
förtroendeingifvande sätt, och är ej sådant fall för
handen, att statskontoret, efter ty nedan sägs, äger
påfordra lånets inbetalning, då ankommer på Kungl.
Maj:t att efter omständigheterna förordna, att stats¬
lånet genast skall vara till återbetalning förfallet.
Varder ej rätten till statslånet förverkad, då må
med de inskränkningar, som i mom. 7 här nedan
omföjjmälas, statslånet åtnjutas intill utgången af femte
kalenderåret efter det, då detsamma blifvit i stats¬
kontoret lyft, vid hvilken tid lånet skall vara till
statskontoret till fullo inbetaldt, där ej Kungl. Maj:t
med hänsyn till särskilda förhållanden, på ansökan,
finner skäl medgifva ytterligare utsträckning af låne¬
tiden.
Mom. 6. Å lyft lånebelopp skall erläggas ränta
från lyftningsdagen efter fyra för hundra för år
räknadt.
Förfallen ränta skall för hvarje kalenderår inom
utgången af januari månad påföljande år till stats¬
kontoret inbetalas.
Mom. 7. För hvarje kalenderår skall låntagaren
inom nästföljande januari månads utgång till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ingifva redogörelse för sin
verksamhet, innefattande uppgift å de lotter af det
inköpta området, som under året från detsamma för¬
sålts, deras storlek och beskaffenhet samt de för de¬
samma erhållna köpeskillingar.
Med ledning af nämnda handling samt de upp¬
lysningar, Kungl. Maj:ts befallningshafvande i öfrigt
kan finna lämpligt införskaffa, skall Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, där ej sådant fall är för handen,
som i sista stycket af detta mom. afses, afgifva förslag
till bestämmande af det belopp af statslånet, som
vid jämförelse med hela områdets värde skall anses
belöpa å de försålda lotterna. Nämnda förslag jämte
ofvannämnda redogörelse skall Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande därefter öfverlämna till Kungl. Maj:t,
som bestämmer huru stor del af lånet på grund af de
Statsutskottets Utlåtande N:o 176.
19
skedda försäljningarna skall till statskontoret inbetalas.
Sålunda till inbetalning bestämdt belopp skall inom
en månad, efter det låntagaren erhållit del af Kungl.
Maj:ts beslut, jämte å samma belopp upplupen ränta
till statskontoret inlevereras.
Har under året det inköpta området blifvit i
dess helhet försåldt, åligge det Kungl. Maj ds befall¬
ningshafvande att därom ofördröjligen lämna stats¬
kontoret underrättelse. I detta fall skall den ute¬
stående delen af statslånet jämte ränta inom näst-
påföljande januari månads utgång till statskontoret
inbetalas.
Mom. 8. Därest statskontoret under lånetiden
skulle finna den ställda säkerheten icke längre nöjak¬
tig, skall låntagaren inom tre månader efter därom
erhållet föreläggande aflämna nya säkerhetshandiingar,
som af statskontoret godkännas, vid äfventyr att
statskontoret eljest äger påfordra lånets ofördröjlig»
inbetalning.
Samma rätt tillkommer statskontoret, där före-
skrifven ränte- eller kapitalafbetalning icke erlägges
inom fjorton dagar efter för fallodagen.
Mom. 9. A till betalning förfallet kapitalbelopp
erlägges ränta efter sex för hundra från förfallodagen,
till dess likvid sker.
Mom. 10. Af inköpt område må, så länge någon
del af erhållet statslån är ogulden, upplåtelse af lotter
ske endast under äganderätt. Dock må, intill dess
försäljning kan ske, område upplåtas på arrende för
kortare tid.
Mom. 11. Hushållningssällskap, bolag eller för¬
ening, som erhållit statslån., är, så länge någon del
af detta ännu återstår ogulden, underkastad den kon¬
troll och de öfriga föreskrifter, Kungl. Magt kan
finna för godt bestämma;
4:o) medgifva, att Kungl. Maj:t må äga med¬
dela de ytterligare föreskrifter, som i afseende å ifråga¬
varande lånerörelse må finnas erforderliga;
5:o) besluta, att riksgäldskontoret skall af fon¬
dens medel erhålla godtgörelse för den ränteutgift,
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 176-
som genom ofvanberörda medels öfverlämnande till
fonden för riksgäldskontoret förorsakas; samt
6:o) medgifva, att till fonden inflytande kapital¬
betalningar och räntor, i den mån de icke åtgå till
ersättande af riksgäldskontorets ränteutgift, må intill
utgången af år 1909 tilläggas fondens kapital.
Stockholm den 23 maj 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Det skulle antecknas, att herr E. Hammarlund icke deltagit i
förestående ärendes behandling inom utskottet.
STOCKfiOLM, ISAAC MABCUS* BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.