Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
1
N:o 168.
Ank. till Riksd. kansli den 23 maj 1907, kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
understöd till aktiebolaget svenska östasiatiska kompaniet
för uppehållande af regelbunden ångbålsförbindelse mellan
Sverige och Ostasien.
(2 IT. A.)
I en till Riksdagen den 7 innevarande maj aflåten, till statsut¬
skottets förberedande behandling öfver lämnad proposition (n:o 198) har
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finnansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att, under
förutsättning att det under bildning varande aktiebolaget svenska ost¬
asiatiska kompaniet kommer till stånd samt att aftal mellan detta bolag
och det danska »östasiatiske kompagni» blefve träffadt om upprättande
af gemensam regelbunden ångbåtsförbindelse mellan Sverige och Danmark,
å ena, samt Ostasien, å andra sidan,
dels medgifva, det statskontoret finge på enahanda villkor och med
enahanda återbetalningsskyldighet, som i fråga om lån ur lånefonden
till rederinäringens understödjande vore stadgade, för anskaffande af far¬
tyg till uppehållande af nämnda förbindelse bevilja bolaget lån å till¬
hopa 2,000,000 kronor, samt för sådant ändamål bemyndiga riksgälds-
kontoret att, i mån af behof, tillhandahålla statskontoret nämnda be¬
lopp, med skyldighet för statskontoret att, i den mån de utlånade medlen
eller därå förfallna räntor blefve till statskontoret inbetalade, leverera
hvad sålunda gnidits tillbaka till riksgäldskontoret;
dels, såsom understöd åt nämnda bolag för uppehållande af sådan
förbindelse, hvarom nyss nämnts, bevilja såsom förslagsanslag ett belopp
af högst 1,850,000 kronor, att, på de villkor, Kungl. Maj :t i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angifna gruuder kunde
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 106 Höft. (N:o 168.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
finna skäligt föreskrifva, för en tid af fem år, räknadt från den dag,
någon bolaget tillhörig ångare först afginge från Sverige till Ostasien,
till bolaget utbetalas med belopp, motsvarande de af bolaget för dess
fartyg erlagda afgifter i Suezkanalen, dock ej öfverstigande för år räk¬
nadt 370,000 kronor;
dels ock till beredande af sådant understöd åt bolaget för åren
1907 och 1908 af nämnda anslag å extra stat för år 1908 anvisa ett
belopp af högst 470,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsråds¬
protokoll anfört följande:
»Jämte eget underdånigt utlåtande har kommerskollegium den 3
innevarande maj öfverlämnat en till Konungen ställd skrift, däri ett
större antal representanter för vårt lands mest betydande företag på
industriens, sjöfartens, handelns och bankväsendets områden — med för¬
mälan, att de i afsikt att skyndsamt förverkliga planen om en svensk
ångfartygslinje till Ostasien bildat ett bolag, benämndt aktiebolaget
svenska ostasiatiska kompaniet, med ändamål att drifva rederirörelse
närmast genom en regelbunden trafik från Sverige till Ostasien och att
i framtiden möjligen utvidga sin verksamhet till att omfatta handels-
och industriell verksamhet — anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes till
nu pågående Riksdag aflåta proposition om beviljande af dels en årlig
subvention under en tid af fem år för upprätthållande af linjen till
belopp af högst 370,000 kronor, dels rederilån å högst 2,000,000 kronor
för anskaffande af de för företaget afsedda fyra första ångare.
Till stöd för denna ansökan hafva sökandena anfört:
»Den rastlösa utvecklingen af det industriella arbetet, som så
mäktigt sätter sin prägel på vår tid, tvingar nationerna att uppbjuda
sina yttersta krafter för att utveckla sina handelsområden och där¬
igenom vinna ökade afsättningsmöjligheter för varuutbytet.
Uti kolonisationspolitiken hafva stormakterna sökt att finna ett
medel för att skaffa fasta baser för sin handelsomsättning, och som
handelns bärare går sträfvan att utveckla och befästa förbindelserna,
vare sig till lands eller sjöledes.
Det är uppenbart, att uti denna täflan på världshandelns om¬
råden skola för de mindre nationerna yppa sig stora svårigheter att
tränga sig fram, vore det icke så, att hvarje land äger sina säregna
utvecklingsmöjligheter och förmåga att producera alster, som måste
göra sig gällande och genom sin egen inneboende kraft kämpa sig fram.
Men villkoret för att varuutbytet skall nå en sund och kraftig
utveckling, det är att säljaren i största möjliga utsträckning skall
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
3
kunna träda i direkt förbindelse med köparen. Häruti se vi anled¬
ningen till den sträfvan bos de europeiska folken, som drifva sjöhandel,
att framför allt med sitt eget lands sjöförbindelser fostra och utveckla
sin handelsrörelse med andra länder.
Hvad vårt land beträffar hafva våra reguljära sjöförbindelser med
utlandet allt intill senaste tiden inskränkt sig till de närliggande euro¬
peiska länderna, förnämligast Tyskland, England, Frankrike, Holland
och Belgien, och den afsättning, våra varor funnit uti aflägsnare län¬
der, har förmedlats genom omlastning uti dessa länders stora centra
för världshandeln.
Skall vår handel blomstra upp och nå en kraftig utveckling
äfven utom Europa, måste vi äfven med betydande pekuniära upp¬
offringar söka att träda i direkt förbindelse med afnämarna af våra
alster, ty först då kunna vi rätt lära känna deras behof och förut¬
sättningarna för att våra produkter skola kunna vinna en större mark¬
nad liksom köparna först genom den direkta förbindelsen kunna få en
rätt uppfattning och förvissning om, hvad vårt land kan producera
och afyttra.
Genom ökad företagsamhet och stegrad energi har vår industri
och handel likväl under senare år nått en glädjande utveckling. Äfven
rederirörelsen har kraftigt utvecklat sig och så ha vi för 3 å 4 år
sedan kommit därhän, att regelbundna svenska ångbåtslinjer med
transmarina länder upprättats. Klart är, att man därvid i första hand
lagt an särskildt på de områden, där man efter verkställda undersök¬
ningar fått kännedom om, att exporten af svenska varor varit särskildt
betydande. Och naturligt var, att man i första hand sökte sig fram
till de länder, i förbindelse med hvilka man kunde använda ett ej
allt för dyrbart fartygs tonnage, så att den ekonomiska risken med
företaget, om det skulle komma att icke visa sig lönande, ej skulle
bli för stor.
Upprättandet af de svenska linjerna på Sydafrika och Sydamerika
(La Platå) betecknar ett genombrott uti den svenska handelns och den
svenska sjöfartens historia, som kommer att ha den mest vidtgående
betydelse för vårt lands ekonomiska utveckling. Statsmakterna ha
också i synnerlig grad beaktat betydelsen af dessa företag genom att
understödja rederibolagen dels genom billiga lån till betydande belopp
ur lånefonden för rederinäringens befrämjande och dels genom subven¬
tion till La Platalinjen under en tid af fem år.
Alla tecken gifva vid handen, att, när början väl en gång är
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
gjord med egna ångbåtslinjer till transmarina länder, kommer det ej
att stanna vid de nu upprättade.
När Sveriges Kiksdag förra året beslöt upprättandet af en be¬
skickning uti Japan, var det helt visst en åtgärd, som var betingad
icke allenast med hänsyn till Japans ställning som stormakt utan äfven
med blicken fästad vid betydelsen af att i fjärran Östern ha en repre¬
sentation, som icke allenast kunde skydda utan äfven genom sitt inflytande
verka banbrytande för utvecklingen af Sveriges handelsförbindelser med
Ostasien.
Man kan med fog säga, att Europas folk slagits med häpnad
öfver den enorma kraft och intelligens, som det japanska folket visat
under de senaste fyra årtiondena för att uti sitt iand omsätta erfaren¬
heter och insikter, som deras utskickade landsmän inhämtat uti Europa
och Nordamerika uti icke allenast politiska, sociala och militära för¬
hållanden utan framför allt i hvad som rörer handel, industri och sjöfart.
Men ej må man tro, att denna rastlösa utveckling skall bland
Asiens många hundra millioner innebyggare inskränka sig allenast
till 50 millioner japaner. De äro i minoriteten. Och allt efter som
de betydligt större folkslagen, 400 millioner kineser och öfver 200
millioner indier, komma att röra på sig och öppna sina väldiga
riken för modärn kultur, måste deras behof af alster, som äro nöd¬
vändiga för den modärna kulturens utbredande, komma att göra sig
gällande i en enorm omfattning.
Många omständigheter gifva vid handen, att fjärran Österns folk
nu befinna sig uti en brytningsperiod. Det gäller därför nu mer än
någonsin tidigare att passa på, medan tid är, för att utveckla vår
handel med dessa aflägsna länders folk.
Att öfver storleken af vår export på Ostasien lämna en rätt upp¬
gift genom vår statistik låter sig icke göras. Vårt varuutbyte med
fjärran Östern har med några få undantagsfall skett genom omlastning
af de svenska varorna uti Hamburg, Bremen, Antwerpen, London och
liknande hamnar. Men de undersökningar, som under förra året gjordes
af vårt sändebud uti Tokio före hans afresa till Japan, och hvilka från
annat sakkunnigt håll bekräftats, gifva vid handen, att Sveriges export
till asiatiska hamnar redan nu kan uppskattas till omkring 50,000
tons årligen förnämligast bestående af järn, stål, maskiner, cement,
tändstickor, papper, pappersmassa, calciumcarbid, konserver m. m.
Det finnes sålunda redan nu ett högst beaktansvärdt underlag af
svensk export, hvarpå en reguljär förbindelse med Ostasien har att
räkna, ehuruväl det af flera skäl ej får förbises, att all den export,
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
5
som nu förefinnes, ej genast skulle kunna öfverföras till en regel¬
bunden ångbåtsförbindelse från Sverige. Man kan därför icke räkna
därpå, att fartygen enbart från Sverige skulle kunna erhålla fulla
laster, hvilket man väl kan förstå är af en för företagets ekonomiska
bärkraft oundgänglig nödvändighet.
Fartygen måste därför anlöpa andra hamnar för att intaga last-
fyllnad. På grund af den mångfald af stora och mäktiga bolag, som
från kontinentala och engelska hamnar upprätthålla förbindelser med
asiatiska hamnar, erbjuder det betydande svårigheter att vid sidan af
dessa kunna med ett nytt företag göra intrång på deras områden.
Tanken har därför med nödvändighet ledts därhän att söka ett
samarbete med en i traden redan inarbetad linje, hvilken genom sam¬
verkan med det svenska företaget erbjöds fördelen att deltaga uti det
svenska varuutbytet med Ostasien, men som å andra sidan kunde
genom sina redan inarbetade förbindelser uti de hamnar, som utgöra
hufvudexportplatserna till Ostasien, tillförsäkra det svenska bolaget de
godsmängder, som icke i Sverige kunde erhållas för att skaffa fartygen
fulla laster.
Verkställda undersökningar gifva vid handen, att ett dylikt sam¬
arbete kan erhållas med det östasiatiske kompagni i Köpenhamn, som
uppehåller en månatlig förbindelse från Danmark med anlöpande af
Antwerpen eller annan kontinental hamn för lastfyllnads erhållande.
Detta bolag, som icke allenast drifver rederi- utan äfven handelsrörelse,
äger en fullt upparbetad förbindelse till Ostasien med ett vidt för-
grenadt nät af tillförlitliga ombud, och utsträcka deras fartyg sina
resor ända till Vladivostock och Yokohama.
Fördelen af ett dylikt samarbete ligger i öppen dag. Det svenska
bolaget finge med ens fördel af den omfattande erfarenhet uti trafiken
på östern, som det danska bolaget efter årslång erfarenhet förvärfvat;
det danska bolaget erbjödes fördelen att uti ett land så närbeläget
som Sverige erhålla ökade godsmängder för sina ångare med utsikt att
en i framtiden väsentligt stegrad varuutskeppning från Sverige skulle
kunna fylla fartygen utan att behöfva anlöpa kontinental hamn, hvilket
blefve ekonomiskt fördelaktigare för fartygen.
En linje till Östasien skulle i regel komma att anlöpa Port Said,
Colombo, Penang, Singapore, Hongkong, Schanghai, Vladivostock samt
följande hamnar i Japan, nämligen Yokohama, Ivobe och Moji, och
skulle fraktsatserna från Göteborg blifva enahanda med hvad som är
gällande från Köpenhamn eller Hamburg, sålunda särskild! förmånliga
för de svenska exportörerna. De blefve genom den nya linjen således
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
redan i frakthänseende ställda betydligt gynnsammare och i mera kon¬
kurrensmässig ställning än för närvarande är möjligt, att ej nämna de
uppenbara fördelar, som ligga däruti, att varorna ej behöfva omlastas
och därvid taga skada, eller deras afsändande försenas uti export¬
hamnen, som ofta inträffar vid omlastningar.
Men en afsevärd fördel är därjämte att taga i beaktande, näm¬
ligen att genom samarbetet med den danska linjen redan från före¬
tagets början kunde så ordnas, att varor kunde tecknas på genomgångs-
frakt till alla de hamnar i Ostasien, som äga sjöförbindelser med de
här ofvan angifna hamnarna, en lättnad för vår export, som är af den
största betydelse.
Genom samtrafik med såväl statens järnvägar som enskilda järn¬
vägar i vårt land, så att från en mångfald stationer direkta fraktbref
kunde tecknas till ostasiatiska hamnar, skulle därjämte fördelar bere¬
das vår export, hvilka torde komma att blifva af den allra största
betydelse för dess utveckling.
Snabba och täta förbindelser med billiga och bestämda frakt¬
satser, det är helt enkelt de allra bästa förutsättningarna att skydda
och främja vår export.
Utsikterna till en sådan förmånlig lösning af möjligheten att
träda i direkt förbindelse med Ostasien ligga nu nära till förverk¬
ligande, men härtill fordras ett snabbt ingripande från statsmakternas
sida för att genom ekonomiskt understöd möjliggöra en sådan plan.
Som ofvan nämnts, förutsättas särdeles låga och bestämda frakt¬
taxor. Omkostnaderna för dessa resor äro högst betydande, och får
uti trafiken på Ostasien särskildt tagas i betraktande de betydande
umgälder, som fartygen ha att erlägga vid passerandet af Suezkanalen,
och hvilka utgå med ett belopp af 8 7« francs per ton netto dräktighet
efter särskild mätning (Suez kanal tonnage), som är något högre än
vårt nuvarande svenska nettotontal, samt 10 francs för hvarje passa¬
gerare.
De understöd, som engelska, tyska och franska linjer erhålla i
traden på Ostasien äro högst betydande och uppgå till flere millioner
kronor årligen, men förhållandena äro med det föreliggande svenska
företaget ej analoga, då angifna utländska linjer måste i och för en
snabb post- och passagerarbefordran anskaffa särskildt dyrbara och
snabbgående ångare, som kräfva en anskaffningskostnad af flera mil¬
lioner kronor och snart bli omoderna.
Att på grund af en kalkyl angifva storleken af en erforderlig
subvention vore ett spegelfäkteri. då man icke har de bestämmande
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
7
faktorerna i sin kand, ty såväl de utgående som kemgående frakterna
äro beroende af konjunkturer, som man icke kan beräkna och som
kunna göra varutillförseln ytterst variabel. Då det »östasiatiske kom-
pagni» idkade trafik från Ryssland till Ostasien under rysk flagg, er¬
satte ryska regeringen bolaget umgälderna i Suezkanalen.
Då de större ledande ångfartygslinjerna i trafiken till Ostasien,
som ofvan nämnts, till afsevärda belopp erhålla understöd af sina
respektive regeringar, anse vi en subvention till den föreslagna linjen
absolut nödvändig, och kunna vi icke utan ett dylikt understöd tänka
på upprättande af densamma. Den lämpligaste formen torde vara, att
staten ersätter bolaget afgifterna uti Suezkanalen för bolagets egna
ångfartyg under svensk flagg.
Planen för det nya bolagets samarbete med det östasiatiske
kompagni är, att hvardera bolaget insätter fyra ångare, hvarigenom
afgångsturerna från Sverige beräknas redan från början kunna ske
hvar tredje vecka, alltså en särdeles förmånlig förbindelse, hvilken
tillåter svenska exportörer de bästa möjligheter att snabbt kunna ut¬
skeppa inkommande order.
Alltefter som behofvet af ökadt lastrum framträder, är afsikten
att insätta ytterligare ångare, dock alltjämt med fasthållande vid
den nu öfVerenskomna planen, att halfva antalet ångare skall vara
svenskt och halfva antalet danskt, så att uti planen för resornas ut¬
förande hvarannan ångare är svensk och hvarannan dansk.
Då linjen utvecklat sig därhän, att afgångstiderna kunna sättas
till hvar fjortonde dag, har man beräknat, att afgifterna uti Suez¬
kanalen för 26 enkla turer skulle uppgå till högst 370,000 kronor,
hvilket enligt vår förmening bör blifva den begränsning uppåt, hvartill
den årliga subvention, som vi nu i underdånighet anhålla om, bör
utgå, sålunda att bolaget för hvarje år erhåller understöd till det
belopp, som det med verifikationer kan styrka, att dess afgifter uti
Suezkanalen uppgå till, dock för hvarje år ej öfverstigande förenämnda
belopp af 370,000 kronor.
Den minsta tidsrymd, hvarunder ett dylikt understöd bör utgå,
synes oss vara fem år för att åt icke allenast företaget i sig själft
utan äfven åt den svenska exportrörelsen på ifrågavarande länder
skänka nödig stadga, och bör detta lämpligen beräknas från och med
den dag, då bolagets första ångare från svensk hamn utgår i trafik
till Ostasien.
De fyra ångare, hvarmed bolaget skulle börja sin verksamhet,
böra ha en storlek af 6 å 8,000 tons hvardera, och beräknas anskaff¬
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
ningskostnaden uppgå till omkring 4,000,000 kronor. Att på enskild
väg anskaffa hela detta betydande kapital låter sig icke nu göra, då
företaget icke kan beräknas att under de första åren äfven med den
begärda subventionen lämna någon afsevärd vinst. Nödvändigt är där¬
för, att bolaget stödjes med ett lån till halfva anskaffningskostnaden
för ifrågavarande fyra ångare, dock ej öfverstigande 2,000,000 kronor,
och på enahanda villkor, som äro förbundna med lån ur fonden för
rederinäringens understödjande. Då det är oss bekant, att de utaf
innevarande års Riksdag till nämnda fond beviljade 5,000,000 kronor
ej komma att ens till hälften kunna förslå att tillgodose lånebehofvet,
synes det oss icke lämpligt att ingå med ansökan om lån ur nämnda
fond till ett så betydande belopp, som här är erforderligt, hvilket, om
det skulle beviljas ur fonden, komme att väcka stort missnöje hos det
stora antal redare, som redan inlämnat ansökningar, och som i så fall
komme att se sina förhoppningar på lån gäckade af ett stort företag,,
som tillkommit efter det Riksdagen beviljat tillökningen i lånefonden.
I afsikt att skyndsamt förverkliga planen om en svensk ång-
fartygslinje till Ostasien hafva undertecknade bildat ett bolag, benämndt
aktiebolaget svenska östasiatiska kompaniet, hvars ändamål är att drifva
rederirörelse, här närmast en regelbunden trafik från Sverige till Ost¬
asien, och i framtiden möjligen utvidga sin verksamhet till att omfatta
handels- och industriel verksamhet.
Detta bolag äger ett minimikapital af 2,000,000 kronor, och skall
aktiekapitalet utgöra högst 6,000,000 kronor samt är bildadt under
förutsättning dels att bolaget för upprätthållandet af regelbunden ångfar-
tygsförbindelse mellan Sverige och ostasiatiska hamnar af staten erhåller
en årlig subvention under en tid af fem år, räknadt från första ångarens
afgång från Sverige till Ostasien, med ett belopp motsvarande de af
bolaget för sina ägande fartyg erlagda afgifterna uti Suezkanalen, dock
ej öfverstigande 370,000 kronor årligen, och dels att bolaget för anskaff¬
ningskostnaden af de fyra första ångarna erhåller ett lån af staten ä
högst 2,000,000 kronor på enahanda villkor, som äro nu gällande för
erhållande af lån ur fonden för rederinäringens understödjande.»
Skriften är undertecknad af följande personer: Th. Adelswärd,
Rob. Almström, Chr. Aspelin, John Bernström, ElofBiesert, Knut Bohman,
Carl C:son Bonde, Dan Broström, C. L. Danielsson, G. Danielson, Axel
Ekman, Johan Ekman, P. Eriksson, Y. Bolin, Louis Fraenckel, Erik
Frisell, Edv. Fränekel, William Gibson, Berndt Hay, Otto Höglund,
Carl Hultgren, Axel Johnson, Carl Aug. Kjellberg, Jonas C:son Kjellberg,
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
9
O. Lamm, E. J. Ljungberg, Tord Magnuson, Aug. Schmitz, W. von
Schwerin, Ivan Svensson, Gust. Tamm, W. Tham, Artbur Thiel, Axel
Wahlberg, K. A. Wallenberg, Marc. Wallenberg, Carl Wijk, G. F. Östberg.
I sitt ofvanberörda underdåniga utlåtande har kommerskollegium i
hufvudsak anfört följande:
Rörande ifrågavarande företags betydelse för svensk exportindustri
och handel tilläte sig kollegium, som till följd af ärendets synnerligen
brådskande beskaffenhet icke vore i tillfälle att förebringa en mera
ingående utredning än den sökandena förebragt, hänvisa till hvad af
dem i olika afseenden blifvit anfördt. Utsikterna till företagets fram¬
gång läte sig svårligen med fullständig säkerhet beräkna, men den
omständigheten, att de erfarna och framstående affärsmän, hvilka gjort
ansökningen, funnit sig äga anledning att teckna ett betydande kapital
för planens realiserande, utgjorde ett kraftig stöd för ett antagande,
att företaget skulle kunna utvecklas i gynnsam riktning och vinna
framtida bärkraft. Det planerade samarbetet med det östasiatiske
kompagni i Köpenhamn torde vara ägnadt att undanrödja en stor
del af de svårigheter, som eljest otvifvelaktigt skulle möta företaget
särskildt i dess början. En för företagets ekonomiska trygghet synner¬
ligen betydelsefull omständighet läge jämväl däri, att åt en linje på
Ostasien redan från början vore att påräkna återfrakter i stor om¬
fattning.
På grund af den svenska industriens alltjämt pågående uppsving
och dess synnerligen stora utvecklingsmöjligheter vågade kollegium
hysa den tillförsikt, att betydande mängder svenskt exportgods skulle
blifva att påräkna för den nya linjen. De vidtgående afsättnings-
möjligheter, som den skulle framkalla, måste i gynnsam riktning åter¬
verka på vår industri och jämväl på vår handel och sjöfart.
Företaget syntes därför blifva af så stor nationalekonomisk be¬
tydelse för vårt land, att dess förverkligande vore förtjänt af statens
kraftiga understöd.
Af detta skäl ville kollegium, som icke funnit anledning till
•någon hufvudsaklig invändning mot sökandenas framställning, för sin
del förorda bifall till ansökningen.
I likhet med sökandena ansåge kollegium, att till det begärda lånet
icke borde tagas i anspråk någon del af de lånefonden för rederi¬
näringens understödjande redan tillagda medel. De redan förut på
kollegii handläggning beroende ansökningar om lån ur fonden utgjorde
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 106 Häft. 2
Kommers-
kollegii
utlåtande.
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
Departements¬
chefens
yttrande.
ett antal af 24, och samman af de begärda lånebeloppen uppginge-
till i det närmaste 8 millioner kronor.
Hvad subventionen anginge, syntes de närmare bestämmelserna
böra intagas i kontrakt mellan kronan samt bolaget, sedan detta
registrerats.
Grunderna för ett sådant kontrakt borde i tillämpliga delar
blifva hufvudsakligen desamma som de i afseende å La Plata-linjen
gällande, dock med de modifikationer, som måste betingas af de tätare
turerna, af det nödiga samarbetet med den danska linjen och af en
för bolaget synnerligen behöflig frihet att taga fyllnadslast vid utfarten
till Ostasien i andra än svenska eller danska hamnar, i den mån svenskt
eller danskt exportgods icke stode till förfogande.
Tanken på en direkt ångbåtsförbindelse med Ostasien är icke-
alldeles ny i vårt land. Redan handels- och sjöfartskommittén har i
sitt år 1900 afgifna utlåtande förordat upprättandet af en ostasiatisk
linje, ehuruväl först i andra rummet, sedan regelbunden förbindelse
med La Platastaterna åstadkommits. Under de närmast följande åren
kan denna tanke likväl sägas hafva hvilat. Först sedan nu den syd¬
amerikanska linjen kommit till stånd samt Sverige genom upprättande
af beskickningen i Tokio trädt officiellt i beröring med den mest fram¬
skridna af de ostasiatiska staterna, har denna plan åter med större
allvar upptagits.
Det skäl, som först och främst talar för statens understödjande
af det ifrågasatta företaget, är, såsom äfven af sökandena framhållits,
den omständigheten, att skapandet af en verkligt betydande export till
aflägsnare länder nödvändigtvis betingar direkta sjöfartsförbindelser.
Redan vårt aflägsna läge innebär för oss en underlägsenhet i jämförelse
med andra länder, hvilka ligga de stora världshafven närmare, men så
länge därjämte, såsom nu sker, det för export afsedda godset måste under¬
kastas omlastning å främmande ort och således utgifter och kostnader
tillkomma, hvilka äro våra medtäflare å världsmarknaden besparade,
synes icke mycken utsikt förefinnas för den svenska handeln och
industrien att bestå i denna täflan. Härtill kommer ett annat skäl.
Med frånvaron af direkta linjer följer gärna, att handeln besörjes icke
direkt mellan säljare och köpare utan genom mellanhänder. Men
dessa hafva naturligtvis intet särskildt intresse att göra det svenska
märket kändt; ofta no g går i sådant fall den svenska varan under
annat märke, och den svenska industrien löper därför, så snart de an¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
11
/
litade mellanhänderna finna fördelaktigare att vända sig till annan
marknad, fara att förlora den kundkrets, densamma möjligen kan hafva
lyckats att förvärfva. Därest en direkt, regelbunden ångbåtsförbin-
delse kommer till stånd, torde man däremot kunna antaga, att, åtminstone
efter hand, anlitandet af för den svenska handelns utveckling likgiltiga
mellanhänder må kunna i största möjliga mån undvikas.
Ett skapande af direkta sjöfartsförbindelser med de länder, hvarest
en större marknad för svensk industri kan påräknas, är därför uppen¬
barligen ett lifsbehof för densamma. Riksdagen har äfven föregående år
med beviljande af understöd till La Plata-linjen behjärtat betydelsen häraf.
Det skulle naturligtvis för bedömande af den ekonomiska bär¬
kraft, det nu ifrågasatta företaget kan antagas äga, vara synnerligen
önskvärd!, att fullständiga upplysningar rörande storleken af vår export
till Ostasien funnes att tillgå. Yår officiella handelsstatistik har
emellertid som bekant ända intill senaste tiden i afseende på vår
export varit föga tillförlitlig, i det att såsom destination för Sveriges
export angifvits icke det land, dit en vara verkligen försålts, utan det,
dit den närmast skeppats. Just den omständigheten, att vi sakna direkt
linje på Ostasien, har således medfört, att dit utfördt svenskt gods icke
alltid gått under sådan benämning.
Af åtskilliga konsulsberättelser från Japan framgår emellertid,
att redan nu en ganska betydande export från Sverige dit äger rum
samt att densamma under de senare åren i trots af de redan påpekade
ogynnsamma omständigheter, med hvilka den kämpar, synes vara stadd
ökning. Sålunda utvisar konsulns i Kobe årsberättelse för år 1905, i
att, medan värdet af Sveriges export till Japan år 1903 uppgick till
endast 290,697 yen (1 yen = omkring 1 krona 86 öre), hade densamma
för år 1904 stigit till 430,637 yen samt för år 1905 till 1,002,459 yen.
Denna export fördelade sig hufvudsakligen på följande artiklar, nämligen
järn, stål, trämassa och papper; och uppginge värdet af exporten af
dessa olika varuslag under åren 1904 och 1905 till följande belopp:
1904 1905
Järn och mjukt stål ........................... 127,393 yen 227,650 yen
Stål, andra slag än mjukt stål......... 117,165 ,, 216,856 „
Trämassa................................................... 122,584 „ 250,160 „
Papper ................................................ 62,693 ,, 291,180 ,,
Emellertid, tillägger konsuln, vore det antagligt, att den svenska
exporten till Japan varit icke obetydligt större än de af konsuln an¬
förda siffrorna utvisade; och erinrar konsuln i sammanhang härmed,
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
\
att endast sådana varor, som åtnjöte förmånen af behandling enligt
konventionstariff och som komme direkt från länder, hvilka i likhet med
Sverige behandlades enligt sådan tariff, vore beledsagade af ursprungs-
bevis. Transitovaror i allmänhet behandlades däremot såsom importerade
från det land, hvarifrån de slutligen skeppats till Japan. Vid sådant
förhållande och då man betänkte, att en så stor artikel som trämassa
samt åtskilliga artiklar inom järn- och stålbranschen förtullades enligt
den allmänna taxan, gjorde man sig enligt konsulns åsikt icke skyldig
till någon öfverskattning, om man beräknade värdet af Sveriges hela
export till Japan under år 1905 till i rundt tal 2,000,000 kronor. Då
vår export till Japan hufvudsakligen utgjordes af våra specialiteter
järn och stål samt trämassa och papper samt man i Japan kunde
räkna på ett beständigt, stort köpbehof af dessa artiklar, syntes
vår export där hafva betydande expansionsmöjligheter. Men hufvud-
villkoret härför, påpekar konsuln, vore en direkt, billig och snabb
förbindelse.
Det torde böra nämnas, att i tillgängliga, från Japan meddelade
uppgifter rörande dess handelsomsättning med främmande länder Sverige
och Norge intill år 1903 befinnas sammanförda med hvarandra, hvar¬
för icke någon tillförlitlig ledning med afseende på vår export före
nämnda år kan hämtas ur dessa källor.
Beträffande öfriga ostasiatiska länder, Kina, Siarn m. fl., kan icke
någon egentlig utredning förebringas. Jag ber blott att få erinra,
hurusom Kungl. Maj:ts minister i Tokio G. Wallenberg kort före
sin afresa till beskickningsorten förliden höst vid anställda under¬
sökningar i Köpenhamn och Hamburg beräknat den godskvantitet, som
årligen utginge från Sverige till hela Ostasien, till cirka 50,000 tons, däraf
största delen utgjordes af pappersmassa och papper samt något järn,
stål, cement och tändstickor.
Vid beräkningen af våra exportmöjligheter till ifrågavarande
länder måste slutligen tagas i betraktande den rika utveckling, hvari de¬
samma för närvarande äro stadda. Alla kompetenta vittnesbörd öfverens¬
stämma härutinnan. Allbekant är den storartade utveckling, Japan i våra
dagar uppnått och som på några årtionden förvandlat detta rike till en
med de europeiska stormakterna jämnbördig stat. Men äfven Kina
och Siarn sträfva numera att blifva delaktiga af den västerländska
odling, från hvilken de så länge utestängt sig.
Måhända skulle man med hänsyn därtill att för närvarande icke
möjlighet gifves att exakt beräkna utsikterna för vår export å Ostasien
härutinnan finna ett skäl för frågans uppskjutande tillsvidare. Här¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
13
emot må dock till en början erinras, att man vid uppgörande af
dylika beräkningar alltid i väsentlig mån är hänvisad till sannolikhets¬
kalkyler. Och vidare skulle det säkerligen vara mindre välbetänkt att
genom ett uppskof lämna de nationer, hvilka sedan länge äro kunder
å den östasiatiska marknaden, tillfälle att där ytterligare befästa sig.
Äfven kan man genom ett dröjsmål måhända utsätta sig för risken, att
andra sjöfartsidkande nationer upprätta ångbåtsförbindelser, med hvilka
det sedermera skulle blifva svårt för oss att konkurrera.
Slutligen — och detta synes mig vara det viktigaste skäl, hvar¬
för frågan redan nu kräfver sin lösning — förefinnes ingen säkerhet
för, att den nu föreliggande möjligheten för det nya svenska bolaget
att samverka med det danska ostasiatiska kompaniet vidare kan stå till
buds. En nödvändig förutsättning för att ett företag sådant som. det
ifrågasatta skall kunna krönas med framgång synes mig nämligen vara,
att ett samarbete, på sätt sökandena förorda, kommer till stånd mellan
de båda bolagen. Fördelarna häraf kunna svårligen underskattas; och
tillåter jag mig att i sådant afseende erinra om hvad sökandena därut-
innan anfört. Särskildt ber jag att få fästa uppmärksamheten därå,
att endast på denna väg verkligen täta ångbåtsförbindelser kunna ernås.
Möjligen skulle man kunna, såsom äfven under ärendets förbe¬
redande behandling varit ifrågasatt, anse, att den utsikt till direkt af¬
sättning för våra industrivaror, som genom förslaget afses, skulle kunna
vinnas på enklare och billigare sätt, nämligen sålunda, att aftal uppgjordes
med det danska bolaget därom, att dess fartyg mot lindringar i hamnum-
gälder och möjligen direkt ersättning på utgåendet till Ostasien an-
löpte Göteborg för att där mottaga de svenska exportörernas varor.
Frånsedt att härigenom den för nationalkänslan tilltalande tanken, att den
svenska flaggan åter, liksom fordom, komme att vaja öfver dessa fjärran haf,
icke skulle bringas till utförande, skulle ett sådant tillvägagångssätt med¬
föra äfven rent praktiska olägenheter. Redan däri, att Sverige såsom
industri- och sjöfartsidkande land alltjämt förblifver tämligen okändt å
nu ifrågavarande delar af jordklotet, ligger en reell olägenhet. Vidare
skulle vår sjöfartsförbindelse med Ostasien förmedlas genom utländska
händer, och det är tydligt, att ju större framgång ett sådant företag vunne,
desto svårare skulle det blifva för oss i en framtid att lösgöra oss från det
beroende, hvari vi ställt oss. Jag anser mig således, i trots af de be¬
tydande uppoffringar, som från statsverkets sida kräfvas för förverkli¬
gande af den af sökandena ifrågasatta planen, böra förorda, att pro¬
position i öfverensstämmelse med hvad af dem föreslagits varder till
Riksdagen aflåten.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
Det understöd, bolaget begär, afser dels ett statslån å högst 2,000,000
kronor såsom bidrag för anskaffande af fyra ångare dels ock under fem
års tid eu årlig subvention, motsvarande det belopp, hvartill afgifterna
för Suez-kanalens passerande beräknats årligen uppgå, dock ej högre än
370,000 kronor; och är under förutsättning af bifall härtill bolagets
bildande, enligt hvad jag haft tillfälle inhämta, fullt betryggadt.
Af skäl, som af bolaget framhållits och äfven af kommerskollegium
biträdts, synes för det lån, som af bolaget begärts, rederilånefonden icke
böra anlitas, utan synes lämpligare, att för ändamålet ett särskildt anslag
af Riksdagen äskas, hvilket dock i likhet med de till rederilånefonden an¬
visade medel, synes böra utgå från riksgäldskontoret. I fråga om vill¬
koren för lånets lyftande och återbetalande torde däremot enahanda villkor
böra gälla som i fråga om lån ur nyssnämnda fond.
Hvad angår den begärda subventionen, synes mig, på sätt före¬
slagits, lämpligt, att statens understöd till bolaget bestämmes till visst
årligt belopp, afsedt att täcka bolagets utgifter för Suez-afgifternas
erläggande. Ett årligt statsunderstöd är med hänsyn till de låga frakt¬
satserna och de andra omständigheter, som äro förenade med startande
af en så omfattande ångbåtslinje en absolut nödvändighet för att trygga
företagets existens under de första banbrytande åren af dess verksam¬
het. I fråga om storleken af det belopp, som från statens sida erfordras,
har bolaget, såsom nämnts, begränsat detsamma till högst 370,000
kronor. Med afseende härå anser jag mig böra nämna, att, enligt mig
tillhandakomna upplysningar, afgifterna för Suez-kanalens passerande
för hvarje enkel resa med fartyg af den storlek, det danska kompaniet
använder, belöpa sig till omkring 22,000 kronor i medeltal; och skulle
således, då enligt den uppgjorda planen det svenska bolagets ångare
skulle till en början göra 16 enkla resor, den årliga subventionen an¬
tagligen i verkligheten komma att utgöra omkring 350,000 kronor.
Då emellertid i anseende till sättet för den föreslagna subventio¬
nens beräknande det årliga beloppet däraf icke kan på förhand fixeras,
torde det anslag, som må komma att såsom statsunderstöd åt bolaget
beviljas, böra gifvas natur af förslagsanslag.
En förutsättning för beviljande af såväl lån som subvention är,
såsom redan framhållits, att aftal om samarbete med det danska bolaget
kommer till stånd. I öfrigt synas för subventionens åtnjutande i hufvud¬
sak följande grunder böra tillämpas:
1) Sedan det svenska bolaget snarast möjligt anskaffat fyra ång¬
båtar samt träffat aftal med det danska ostasiatiska kompaniet om
upprätthållande af gemensam trafik å Ostasien, skall regelbunden ång-
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
15
fartygsförbindelse äga rum mellan Sverige och Ostasien enligt följande
plan. En ångbåt om minst 6,000 tons expedieras från Göteborg ungefär
hvar tredje vecka till Ostasien sålunda, att hvar annan gång afgår en
af bolagets båtar samt hvar annan gång en af det danska ostasiatiska
kompaniets. I enahanda ordning och å ungefär samma tid expedieras
en ångbåt i motsatt riktning.
2) Från Sverige till Ostasien afgående svenskt fartyg må icke,
förr än allt för befordran åt fartyget erbjudet, till Asien destineradt
svenskt gods i fartyget mottagits, tagas i anspråk för fraktande af
annat gods. Det till Asien destinerade svenska godset befordras enligt
af Kungl. Maj:t fastställda maximitaxor.
3) Postföring å bolagets fartyg ombesörjes kostnadsfritt.
4) Sjöfolk, som af svenska konsulat hemförpassas från de hamnar,
de svenska fartygen anlöpa i Asien, medföres utan ersättning.
5) Fri öfverresa och fritt vivre under resan lämnas å de svenska
fartygen de handelsstipendiater, som utsändas till Asien, hvarjämte fri
återresa lämnas de stipendiater, som återvända till Sverige.
6) Motsvarande förmåner lämnas de ombud, hvilka af svenska
industriidkare och exportörer utsändas för att i Asien verka för afsätt¬
ning af svenska industrialster.
7) Understöden utbetalas för hvarje halfår, så snart bolaget styrkt
beloppet af de afgifter för Suez-kanalens passerande, som under samma
halfår af dess fartyg erlagts; dock med skyldighet för bolaget att,
i händelse de intäkter, hvilka under hela den tid, subventionen afser,
af trafiken influtit, öfverskjuta hvad för bestridande af öfriga kostnader
för linjens uppehållande erfordras, till statsverket återbära så stor del
af understödet, som motsvarar öfverskottet; ägande bolaget att bland
omkostnader beräkna 5 procents amortering för år å värdet af de
ångare, som användas för linjens upprätthållande, äfvensom årligen
4 procents ränta å ångarnas efter afdrag af beräknade amorteringar
återstående värde.
8) Bolaget skall vara skyldigt att beträffande ifrågavarande företag
föra särskilda, fullständiga räkenskaper, hvilka med alla därtill hörande
handlingar och verifikationer skola granskas af en utaf Kungl. Maj:t
eller den myndighet, som Kungl. Maj:t förordnar, utsedd kontrollant.
9) I händelse Sverige under den tid, subventionen afser, invecklas
i krig, ställas bolagets för förbindelsen med Ostasien afsedda ångare
mot viss godtgörelse till svenska regeringens disposition.
De sålunda föreslagna grunderna äro i enlighet med kommers¬
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
XJtskottets
yttrande.
kollega hemställan uppgjorda i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
dem, som gälla för rederibolaget Nordstjerna^
Med hänsyn till storleken af det understöd, som, enligt hvad jag
nu tillåtit mig föreslå, skulle tilldelas bolaget, anser jag detsamma icke
böra bestämmas att utgå från någon af de under Kungl. Maj:ts dispo¬
sition ställda fonder, hvilka därigenom skulle för hårdt anlitas, utan
synes mig särskildt anslag böra för ändamålet af Riksdagen äskas.
Bolaget har för afsikt att så snart som möjligt sätta det beramade
företaget i gång. Med hänsyn till den tid, som åtgår för anskaffande
af fartyg äfvensom för de öfriga förberedelser, som kräfvas för ett så
omfattande företags igångsättande, torde säkerligen åtskilliga månader
förflyta, innan bolaget kan blifva i tillfälle att utsända någon ångare till
Ostasien och således komma i åtnjutande af den ifrågasatta subventionen.
Det belopp, som erfordras för kanalafgifternas gäldande under inne¬
varande år, kan därför icke nu med visshet beräknas. Då emellertid
den svenska linjen antages kunna öppnas under innevarande års sen¬
sommar, torde ett belopp af 100,000 kronor för år 1907 få anses till¬
räckligt. Därest, såsom lämpligt synes vara, det för år 1908 erforderliga
beloppet anvisas redan innevarande år, skulle således å 1908 års riksstat
behöfva uppföras ett belopp af sammanlagdt 470,000 kronor. Då den
del häraf som kan komma att på innevarande år belöpa, jämlikt be¬
stämmelserna i punkt 7 af ofvanintagna villkor för subventions åtnju¬
tande, icke skall till bolaget utbetalas förrän vid ingången af år 1908,
behöfver icke framställning göras därom, att ifrågavarande del af det
begärda anslaget må redan under år 1907 af Kungl. Maj:t disponeras.»
En regelbunden direkt sjöfartsförbindelse med Ostasien är utan
tvifvel för våra handels- och rederiintressen af stor betydelse såväl på
grund däraf, att genom en sådan förbindelse undanröjes det hinder
för en mera betydande export, som ligger i den omständigheten, att
de svenska varor, som nu äro afsedda att utskeppas till Indien, Kina,
Japan och Sibirien, för närvarande måste underkastas en med kostnad
och tidsutdräkt förenad omlastning i de stora engelska och kontinentala
frakthamnarna som ock därigenom att en stor del af de mellanhänder
mellan köpare och säljare, som för närvarande i allmänhet användas
beträffande de svenska exportvarorna, torde vid direkt fraktförbindelse
kunna i väsentlig mån undvaras och de svenska märkena således hafva
lättare att göra sig kända och efterfrågade. Då det emellertid ligger i
sakens natur, att ett företag som det ifrågasatta ej kan beräknas under
de första åren visa sig ekonomiskt bärande, har utskottet ansett, att
Statsutskottets Utlåtande N:o 168-
17
statsunderstöd bör beredas detsamma, på sätt förut ägt rum beträffande
rederiaktiebolaget Nordstjärnans direkta ångbåtstrafik på La Plata-
länderna; och har utskottet icke haft något att erinra mot hvad i sådant
afseende föreslagits eller beviljande af, dels såsom bidrag för an¬
skaffande af fyra ångare ett lån å 2,000,000 kronor med enahanda
villkor och återbetalningsskyldighet som äro stadgade i fråga om
lån från lånefonden till rederinäringens understödjande, dels ock en
årlig subvention af högst 370,000 kronor till täckande af afgifterna
för bolagets båtar vid passerandet af Suezkanalen.
I afseende å det ifrågasatta samarbetet med det Östasiatiske
kompagni i Köpenhamn har utskottet fäst sig vid hvad sökandena i
ärendet framhållit angående omöjligheten för fartygen att redan från
början erhålla full last från Sverige och nödvändigheten att, för att
företaget skall blifva ekonomiskt bärande, lasten kan kompletteras i
utländska hamnar. Enligt hvad utskottet inhämtat, förefinnes emellertid
bland de ångbåtslinjer, som från engelska och kontinentala hamnar
behärska trafiken på Östasien, eu i afsikt att utestänga konkurrens
bildad sammanslutning, hvilken genom sina bestämmelser om frakttaxor
och fraktrabatter så godt som omöjliggör för varuafsändare att skeppa
sitt gods med andra ångbåtslinjer än dem, som äro upptagna i denna
sammanslutning. En samverkan med ett uti denna förening upptaget
ångbåtsbolag anses därför såsom en nödvändig förutsättning för att åt
ett svenskt bolag bereda den utsikt till lastfyllnad uti hamnar som
beröras af omnämnda sammanslutning, förutan hvilken det svenska
företaget ej skulle vara ekonomiskt möjligt. Det ioreslagna svenska
ångfartygsbolagets upphofsmän hafva nu åvägabragt ett samarbete med
det Östasiatiske kompagni i Köpenhamn, som tillhör den omtalade
sammanslutningen, och anser man sig härigenom hafva grundad för¬
vissning om att de svårigheter, som eljest skulle hafva uppstått för
det svenska företaget med hänsyn till godsanskaffning från hamnar
utom Sverige, blifvit till en väsentlig del undanröjda.
I afseende å de af Kungl. Maj:t omnämnda villkor för understödets
åtnjutande har utskottet icke funnit annan anledning till erinran mot
desamma, än att det synts utskottet, som om, till förekommande af
missbruk beträffande utnyttjandet af den i mom. 6 omförmälda förmånen
af fri öfverresa och fritt vivre för svenska industriidkares och expor¬
törers ombud, kommerskollegi yttrande öfver framställning om sådan
förmån bör före dess beviljande inhämtas.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 106 Häft.
3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 168.
att Riksdagen må, under förutsättning att det
under bildning varande aktiebolaget svenska ostasia¬
tiska kompaniet kommer till stånd samt att aftal
mellan detta bolag och det danska »östasiatiske kom-
pagni» varder träffadt om upprättande af gemensam
regelbunden ångbåtsförbindelse mellan Sverige och
Danmark, å ena, samt Ostasien, å andra sidan,
a) medgifva, det statskontoret må på enahanda
villkor och med enahanda återbetalningsskyldighet,
som i fråga om lån ur lånefonden till rederinäringens
understödjande äro stadgade, för anskaffande af fartyg
till uppehållande af nämnda förbindelse bevilja bolaget
lån å tillhopa 2,000,000 kronor, samt för sådant
ändamål bemyndiga riksgäldskontoret att, i mån af
behof, tillhandahålla statskontoret nämnda belopp, med
skyldighet för statskontoret att, i den mån de utlånade
medlen eller därå förfallna räntor varda till statskon¬
toret inbetalade, leverera hvad sålunda giddits tillbaka
till riksgäldskontoret;
b) såsom understöd åt nämnda bolag för uppe¬
hållande af sådan förbindelse, hvarom nyss nämnts,
bevilja såsom förslagsanslag ett belopp af högst
1,850,000 kronor, att, på de villkor, Kungl. Maj:t i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsråds¬
protokollet öfver finansärenden den 7 maj 1907 an-
gifna grunder må finna skäligt föreskrifva, för en
tid af fem är, räknadt från den dag, någon bolaget
tillhörig ångare först afgår från Sverige till Ostasien,
till bolaget utbetalas med belopp, motsvarande de af
bolaget för dess fartyg erlagda afgifter i Suezkanalen,
dock ej öfverstigande för år räknadt 370,000 kronor;
samt
c) till beredande af sådant understöd åt bolaget
för åren 1907 och 1908 af nämnda anslag å extra stat
för år 1908 anvisa ett belopp af högst 470,000 kronor.
Stockholm den 23 maj 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.