Statsutskottets Utlåtande N:o 156.
7
N:o 156.
Ank. till Riksd. kansli clen 22 maj 1907, kl. 8,30 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af viss del af skillnadsarrende för förra
militiebostället 1 mantal Edsberga n:o 4 i Östergötlands län.
(I. A.)
Uti en den 26 april innevarande år till Riksdagen afgifven, till
statsutskottet för förberedande behandling remitterad proposition (n:o 189)
har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsproto¬
kollet öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att
medgifva,
att, därest förutvarande arrendatorn af förra militiebostället Eds¬
berga n:o 4 i Östergötlands län Carl August Hultgren före den 1 sep¬
tember innevarande år till vederbörande kronouppbördsman erlade
2,457 kronor, utgörande femtio procent af den skuld, hvari han häftade
till statsverket för skillnadsarrenden, som han kontraktsenligt varit skyldig
erlägga, han måtte befrias från vidare betalningsskyldighet för ifråga¬
varande skuld.
I detta ärende har departementschefen till förberörda statsråds¬
protokoll anfört följande:
»Genom kontrakt den 17 oktober 1884 upplät domänstyrelsen på
arrende under 20 års tid räknadt från den 14 mars 1885 till Carl
August Hultgren förra löjtnantsbostället 1 mantal Edsberga i Landeryds
socken och Hanekinds härad af Östergötlands län mot en årlig arrende-
afgift af 1,355 kronor och på villkor, bland andra, att arrendatorn,
som ställt godkänd borgen för arrendevillkorens fullgörande under de
O O O
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 156.
sju första arrendeåren, skulle minst ett år före berörda tids utgång
aflämna en lika beskaffad borgen för därpå följande sex år samt att,
om arrendatorn underläte att iakttaga sina skyldigheter i afseende å
säkerheten för arrendevillkorens fullgörande, arrenderätten vore för¬
verkad, hvarvid, om styrelsen funne skäl att för de återstående arrende¬
åren egendomen genom offentlig auktion till den högstbjudande ut¬
arrendera, arrendatorns bo skulle ansvara för den förlust, som, genom
arrendesummans nedgående under hvad förut bestämts, därvid kunde
uppkomma.
Då arrendatorn under år 1891 enligt kontraktet skulle ställa ny
borgen för de följande sex åren, underlät han detta, hvarför styrelsen å
arrendeauktion utbjöd egendomen på nytt arrende och med sökandens
svärfader Petter Erik Carlsson den 3 juli 1891 afslöt kontrakt för åter¬
stående 13 arrendeår mot en årlig arrendeafgift af 977 kronor.
Ifrågavarande kontrakt blef sedermera genom styrelsens trans¬
portresolution den 17 november 1899 öfverlåtet å Hultgrens dotter
Hilma Teresia Hultgren. För närvarande innehafves egendomen af den
sistnämnda på 20 års arrende från den 14 mars 1905 mot en årlig
afgift af 1,070 kronor.
Uti underdånig ansökning den 8 april 1905 anhöll Hultgren, att
Kungl. Maj:t i nåder måtte efterskänka det belopp, som han enligt
kontraktet vore skyldig utgifva i skillnadsarrende, uppgående till
4,914 kronor.
Genom nådigt bref den 25 augusti 1905 förklarade Kungl. Maj:t
den underdåniga ansökningen ej till annan Kungl. Maj:ts åtgärd för¬
anleda, än att handlingarna i ärendet öfverlämnades till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Östergötlands län, som ägde att, utan hinder
däraf att ansökningen blifvit till Kungl. Maj:t ingifven, densamma till
pröfning upptaga, hvarefter Kungl. Maj:ts befallningshafvande uti ut¬
slag den 6 december 1905 på anförda orsaker förklarat sig i ärendets
dåvarande skick icke kunna vidtaga någon åtgärd.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, af Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande jämte yttranden af vederbörande domänintendent och kronofogde
samt eget underdånigt utlåtande öfverlämnad ansökning har nu Hult¬
gren förnyat sin anhållan om efterskänkande af ifrågavarande skillnads¬
arrende eller, därest detta ej kunde medgifvas, hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte godtaga femtio procent af nämnda belopp såsom full likvid
för kronans ifrågavarande fordran.
Till stöd för denna sin anhållan har sökanden anfört, bland annat,
att det ganska snart efter arrendets öfvertagande blifvit honom klart,
Statsutskottets Utlåtande N:o 156.
9
att afgiften vore för hög och skulle varit för hög, äfven om egendomen
befunnit sig i det yppersta skick; att den emellertid varit betydligt
vanhäfdad; att särskildt husen varit mycket gamla och dåliga och
kraft dryga underhållskostnader; att då sökanden insett, att han ej
skulle kunna i längden komma ut med det höga arrendet, han ansett
sig ej höra genom att anlita andra personer om borgen utsätta dem
för en gifven risk; att, oaktadt ifrågavarande egendom sedan 1892
varit till andra personer upplåten, sökanden därstädes haft sin bostad
och utan godtgörelse från statsverket å egendomen nedlagt arbete,
värderadt, enligt ansökningen bifogad uppgift, till omkring 3,360 kronor;
att under denna tid nyodlats omkring 5 tunnland, så att åkerarealen
nu utgjorde närmare 80 tunnland, hvarjämte all åkerjorden utom 6
till 7 tunnland på bästa sätt täckdikats, dels med dels utan bidrag
från kronan; att det vore klart, att då egendomen nu trots alla för¬
bättringar lämnade mindre arrende än det sökanden varit skyldig ut¬
göra, detta varit för högt; samt att sökanden vore fullständigt i saknad
af utmätningsbara tillgångar, men att, då medvetandet om skulden
kändes för sökanden tryckande, han genom anhörigas bistånd lyckats
göra ifrågavarande erbjudande om betalande af halfva skuldens belopp.
Domänintendenten har, med förmälan att sökanden under den tid,
han brukade gården, på densamma nedlagt allt hvad han ägde, samt
att därefter hans svärfar och barn fortsatt egendomens förbättrande,
tillstyrkt ansökningen.
Kronofogden har upplyst, att sökanden årligen blifvit affordra^
ifrågavarande skillnadsarrende men befunnits sakna utmätningsbara
tillgångar till dess gäldande, och har kronofogden, enär sökanden, enligt
hvad kronofogdens yttrande i afskrift närlagdt intyg utvisade, vid un¬
dersökning, som den 30 april 1906 ägt rum, fortfarande saknade ut¬
mätningsbara tillgångar till gäldande af skillnadsarrendet samt någon
utsikt icke torde förefinnas, att sökanden skulle kunna komma i till¬
fälle att gälda beloppet, jämväl tillstyrkt ansökningen om efterskän¬
kande af halfva beloppet, därest återstoden inbetalades.
Ivungl. Maj:ts befallningshafvande har förklarat sig anse, att, äfven
om sökanden icke kunde få räkna sig till godo de förbättringar i af¬
seende å häfd och byggnader, som skett efter hans afträdande af arren¬
det, den i ansökningen verkställda utredningen tydligt gåfve vid han¬
den, att den af sökanden bjudna arrendesumman varit för hög i för¬
hållande till fastighetens beskaffenhet vid tiden för arrendets upplåtande
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 100 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 156.
till sökanden, hvarför detsamma måst åsamka honom förlust. Då det
af sökanden gjorda erbjudandet å ena sidan innebure ett uttryck af
hans goda afsikt att göra rätt för sig, så långt det vore honom möjligt,
och å andra sidan vore en fördel för statsverket, samt sökanden, som
uppnått 60 års ålder, efter all sannolikhet icke kunde genom sitt arbete
förvärfva något utöfver hvad som erfordrades för hans uppehälle, har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, att, därest sökanden inom
viss tid till vederbörande kronouppbördsman inbetalade femtio procent
af ifrågavarande arrendefordran, han måtte befrias från vidare betal¬
ningsskyldighet.
I underdånigt utlåtande har efter nådig remiss domänstyrelsen
instämt i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes hemställan.
Statskontoret, som jämväl anbefallts att i ärendet afgifva yttrande,
har ansett skäl föreligga att förorda antagandet af det gjorda ackords-
anbudet.»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts före¬
varande proposition.
Stockholm den '11 maj 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.