Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
i
N:o 149.
Ant. till Riksd. kansli den 22 maj 1907, kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning af ej mindre Kungl. Majds proposition
angående anslag dels för ytterligare undersökningar an¬
gående den s. k. inlandsbanan dels och för byggnad
af statsbana från Östersund till Ströms vattudal, än
äfven i umnet väckta motioner. (R. A.)
I en den L9 nästlidne april till Riksdagen aflåten proposition, n:o
1G2, liar Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen
dels att för verkställande af ytterligare undersökningar angående
inlandsbanan på extra stat för 1908 bevilja 83,000 kronor med rätt för
Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1907 af tillgängliga medel
utanordna hela detta belopp,
dels ock att, under förbehåll att uti statsrådsprotokollet angifva vill¬
kor om kostnadsfri upplåtelse af mark m. in. iakttagas, besluta anlägg¬
ning af statsbana från Östersund till Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte
bispår från Ulriksfors till Strömsund för en beräknad kostnad af 10,900,000
kronor samt häraf för år 1908 anvisa 2,000,000 kronor att utgå från
riksgäldskontoret, med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1907 låta utaf
detta belopp förskottsvis af tillgängliga medel utanordna 500,000 kronor.
Förberörda belopp 83,000 kronor är afsedt att användas till föl¬
jande ändamål:
Bill. till Rik.nl. Blot. 1907. 4. Sami. 1 Afd. 95 Hiljl. (X;o 149).
1
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
till definitiv undersökning åt en linje från Gubbträsk norr om
Ume älf öfver Afvaviken, Kikkejaure och Jäknajanre till Kadnejaure
jämte en sträckning mellan Jäknajaure och Plassakårtje kr. 33,000: —
till definitiv undersökning af en linje Suoppatjaure
—Näsberg .................................................................................... » 8,000: —
till okulära undersökningar af en linje öfver Stor-
bolmen i öfre ändan af Volgsjön inom Vilhelmina
socken ................................................................................................ » 1,000: —
till okulära undersökningar af vissa sträckningar
inom Härjedalen och södra delen af Jämtland .................. » 3,000: —
till fortsatta utredningar, huruvida för de västra
delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län
samt delar af Bohuslän och Dalsland behofvet af kommu¬
nikationer skulle kunna tillgodoses genom anläggning
af bibanor.................................................................................- » 38,000: —
Summa kr. 83,000: —
I anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning hafva
följande motioner blifvit väckta:
n:o 77 i Första Kammaren af herr A. Bergström m. fl. och n:o 273
i Andra Kammaren af herr J. E. Biesert m. fl., i hvilka motioner, som
äro lika lydande, yrkats,
att Riksdagen måtte bifalla hvad Kungl. Maj:t föreslagit i propo¬
sition n:o 162 beträffande anslag för ytterligare undersökningar angå¬
ende inlandsbanan, men däremot på af motionärerna anförda skäl för¬
klara sig icke för närvarande kunna bifalla hvad Kungl. Maj:t i samma
proposition föreslagit beträffande anslag till påbörjande af en statsbana
från Östersund till Ströms vattudal;
n:o 276 i Andra Kammaren af herr A. Jonsson i Lycksele, med
hemställan,
att Riksdagen måtte för verkställande af ytterligare undersökningar
angående inlandsbanan, hvilka undersökningar jämväl böra omfatta
anläggningen af eu bibana från lämplig punkt å norra stambanan öfver
Lycksele kyrkoby till lämplig punkt å inlandsbanan, på extra stat för
år 1908 bevilja 103,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att låta för¬
skottsvis under år 1907 af tillgängliga medel utanordna hela detta
belopp;
n:o 278 i Andra Kammaren af herr L. J. Carlsson i Malmberget,
i hvilken motion yrkats,
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
3
att det i Kung! Maj:ts proposition n:o 162 äskade anslaget af
8,000 kronor för undersökning af en linje Suoppatjaure—Näsberg icke
måtte af Riksdagen bifallas;
samt n:o 80 i Första Kammaren af herr H. E. Montgomery, hvilken
därvid till en början såsom sin mening anfört, att därest de västra
gränstrakternas kommunikationsbehof genom bibanor vederbörligen till-
godosåges, inlandsbanans södra sträckning från Sveg till västerhafvet
icke vore behöflig, då man dels mellan Sveg och Västerhafvet redan
ägde en gen förbindelse, nämligen sträckan Sveg—Orsa—Mora —Herr-
hult—Göteborg, dels ägde tvänne relativt lätt realiserbara möjligheter
att erhålla än genare förbindelser, antingen genom byggande af en
bana från Deje station å Bergslagsbanan öfver Morkärnshyttan till
Rämens station å Mora—Vänerns järnväg, hvilken järnväg skulle afse-
värdt förkorta den nyssnämnda utfartsvägen, eller ock genom anläggande
af en järnväg mellan Kristinehamns ändstation å Mora—Vänerns järn¬
väg till Töreboda station å västra stambanan, då sträckan Orsa—Mora—
Kristinehamn—Töreboda—Göteborg skulle utgöra den äskade förbin¬
delseleden. Genom det senare förslaget skulle samtidigt äfven det
östra Värmlands och öfre Dalarnes behof af förbättrad järnvägsför¬
bindelse med Västergötland vederbörligen tillgodoses.
Genom inköp af Orsa—Sveg, Orsa—Mora, Mora—Vänerns och
Bergslagernas järnvägar, eventuellt med kombination af en järnvägs¬
anläggning mellan Deje och Rämen, eller alternativt genom ett inköp
af de tvänne förstnämnda järnvägarna, kombineradt med byggandet af
en järnväg Kristinehamn—Töreboda, erhölle staten en järnväg, som
satte inlandsbanan norr om Sveg i gen förbindelse icke blott med
Göteborgs hamn å västkusten utan äfven med Kristinehamns och,
därest det förra alternativet valdes, äfven Åmåls hamn vid Vänern,
hvarigenom samtidigt äfven skulle lösas det i samband med frågan om
fördjupningen af Trollhätte kanal stående viktiga spörsmålet om er¬
hållande af en för statens intressen välbelägen Vänerhamn.
Under dylika förhållanden hade motionären ansett det vara
högeligen önskvärd!, att den af regeringen äskade utredningen beträf¬
fande bibanor i nämnda landsdelar så lades, att den icke allenast komine
att omfatta ifrågavarande bibanor i och för sig eller i kombination med
eu eventuell ny längdbana utan äfven kommo att klargöra dessa bi¬
banors inflytande å nj^ssberörda redan befintliga eller lätt realiserbara
utfartsvägen från Sveg och öfre Dalarne till västerhafvet.
Endast i det fall att utredningen gåfves en dylik omfattning, syntes
det motionären blifva Riksdagen möjligt att bilda sig en klar uppfatt¬
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
ning af den ur statssynpunkt lämpligaste och nr ekonomisk synpunkt
fördelaktigaste lösningen af frågan om det öfre Dalarnes och Norrlands
järnvägsförbindelse med västerhafvet.
På grund häraf och af hvad i motionen i öfrigt anförts förordade
denne motionär, att den begärda utredningen äfven måtte ställa de till
undersökning föreslagna bibanorna i förhållande till de af motionären
påpekade redan befintliga utfartsvägarna mellan Orsa och västerhafvet
och detta på sådant sätt, att beräkningar kunde framläggas
1) för trafik å nämnda bibanor eventuellt kombinerade med en ny
tilltänkt statsbana samt å kostnaderna för samma banors byggande,
2) för trafik å utfartsvägen Sveg—Orsa—Mora—Herrhult — Göte¬
borg, eventuellt med öfverbyggnad Deje—Kämen, kombinerad med
samma bibanor, samt å kostnaden dels för byggandet af järnvägen
Deje—Rämen, dels för förvärfvande åt statsverket af de enskilda järn¬
vägarna Orsa—Sveg, Mora—Orsa, Mora—Vänern och Bergslagsbanan
samt för dessa järnvägars komplettering,
3) för trafik å utfartsvägen Sveg—Orsa—Mora—Kristinehamn—
Törnboda— Göteborg, kombinerad med samma bibanor, samt å kost¬
naden för byggandet af järnvägen Kristinehamn—Töreboda och för
inköp af de enskilda järnvägarna Orsa—Sveg, Mora—Orsa och Mora
Vänern äfvensom för dessa sistnämnda järnvägars komplettering.
Under framhållande, hurusom en utredning med den af motionären
föreslagna omfattning komme att kräfva större anslagsmedel än rege¬
ringen begärt, har motionären hemställt,
att Riksdagen måtte, för verkställande af ytterligare undersökningar
angående inlandsbanan nr. in. i öfverensstämmelse med hvad ofvan an¬
förts, på extra stat för år 1908 bevilja utöfver det af regeringen be¬
gärda anslag af 83,000 kronor ytterligare 17,000 kronor, eller inalles
100,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under
år 1907 af tillgängliga medel utanordna hela detta belopp.
I förevarande ämne har jämväl i början af Riksdagen inom Andra
Kammaren väckts eu motion, n;o 142, hvaruti herr P. Zimdahl hemställt,
att Riksdagen måtte ingå till Kungi, Maj:t med underdånig begäran
att i sin uti trontalet utlofvade nådiga proposition till årets Riksdag
rörande inlandsbanans byggnad och riktning äska, att byggandet dåra!
ordnas så, att först dess norra del mellan Östersund och Gellivarebanan
påskyndas med all kraft från båda nämnda punkter och fullbordas innan
byggandet af dess sydliga sträckning, samt att banan gifves sådan rikt¬
ning, som för landets utveckling och förkofran blir den bästa, och att
sidobana utlägges där möjligen strategisk synpunkt så påfordrar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
o
Uti åberopade statsrådsprotokollet lämnas till en början en redo¬
görelse för de åtgärder och undersökningar, som hittills vidtagits be¬
träffande inlandsbanan. Af denna redogörelse inhämtas, att järnvägs¬
styrelsen i skrifvelser till Kungl. Maj:t af den 28 februari och den 13
mars 1907 i fråga om de grunder, som tillämpats för banbyggnaden,
anfört, bland annat, följande.
»Man hade sträfvat efter att utstaka linjerna så, att en maximilutning
af 10: 1,000 icke skulle, såvidt möjligt, behöfva öfverskridas. En bana
med maximilutning 14 : 1,000 kunde anses tillfredsställande för transport
af skogsprodukter, men ej då det gällde att å densamma framforsla
malm. Den hittills verkställda ekonomiska utredningen syntes emeller¬
tid gifva vid handen, att föga utsikter funnes för transport af malm
i större skala från nu kända malmfält i Norrland till järnverken i Värm¬
land och bergslagen, enär transporten sjöledes torde ställa sig billi¬
gare, och torde detta ännu mer blifva fallet, om fördjupning af far¬
leden genom Trollhätte kanal skulle komma att utföras. Då det likväl
icke borde hållas för osannolikt, att malmtransport kunde komma till
stånd till tvärbanan genom Jämtland eller eventuellt till järnbruk i
Dalarue eller Gästrikland, hade styrelsen förutsatt, att den nu definitivt
undersökta delen af inlandsbanan norr om Sveg byggdes med använ¬
dande af en största stigning af 10 : 1,000. För linjen söder om Orsa
syntes däremot skarpare stigningar än 10 : 1,000 — helst dock icke
för södergående tåg — kunna utan allt för stora olägenheter an¬
vändas. Enligt styrelsens uppfattning torde emellertid dylika skarpare
stigningar icke böra användas på andra ställen, än där afsevärda inbe¬
sparingar med afseende å längd och terrasseringskostnader kunde
åstadkommas.
Terrängen å sträckan norr om tvärbanan genom Jämtland, där
järnvägen tänkts skola framgå, vore i allmänhet sådan, att i det stora
hela linjen kunnat framdragas med maximilutning 10 : 1,000 utan syn¬
nerlig afvikelse från hufvudriktningen för afsevärdt längre sträckor och
utan allt för stora terrasseringsarbeten. Endast på få ställen skulle
man med användande af maximilutning 14 : 1,000 kunna i någon afse-
värd mån förkorta linjen eller minska terrasseringskostnaderna, men
då hvarje användande af sådan lutning på viss del af linjen skulle ned¬
sätta trafikförmågan å lång sträcka af banan, hade styrelsen ansett sig
icke böra å nu ifrågavarande del af banan låta utföra definitiva under¬
sökningar med beräknad maximilutning af 14 : 1,000. Äfven söder om
nämnda tvärbana fram till Sveg hade terrängen befunnits vara sådan,
att minskad längd och minskade terrasseringsarbeten icke i nämnvärd
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
grad skulle kunna åstadkommas genom användande af maximilutningen
14 : 1,000 annat än vid öfvergången öfver vattendelaren mellan Ljusne
älf och Ljungan, där också ett alternativ med sådan lutning blifvit
uppstakadt. Söder om Orsa och ned till bohuslänska kusten, å hvilken
sträcka terrängen i allmänhet vore betydligt mera bruten, hade däremot
alternativa linjer med beräknad maximilutning af 14 : 1,000 uppstakats
på åtskilliga sträckor.
Med maximilutning af 10: 1,000 och 14: 1,000 afsåges, att sådan
maximilutning tillämpats å delar af linje, liggande i kurvor med minimi-
radie 400 meter, men att i kurvor med större radie skarpare maximi¬
lutning användts ända upp till 11,9:1,000 respektiv^ 15,9: 1,000 i rak¬
spår på sådant sätt, att tågmotståndet ingenstädes öfverstege det, som
förorsakades af bana med maximilutning 10 : 1,000 respektive 14 : 1,000,
liggande i kurva med 400 meters radie.
Beträffande kurvförhållandena å banan hade man vid de nu verk¬
ställda undersökningarna såsom minsta radie användt 400 meter. På
ett och annat ställe dels vid ingång till station, dels ock på fria banan
torde dock enligt styrelsens uppfattning undantagsvis något mindre
radier kunna tillåtas, enär man genom användande af sådana radier
skulle i afsevärd mån kunna minska eljest mycket stora terrasserings-
arbeten.
Med anledning af uttalande, som gjorts af chefen för general¬
staben, hade vid undersökningarna förutsatts ett största afstånd mellan
mötesplatser af 15 kilometer och mellan vattentagningsställen af 35
kilometer. — Afståndet mellan fripålarna å mötesplats hade satts till
minst 350 meter.
För hela linjen hade föreslagits räler med en vikt af 34 kilogram
per meter.
Utgifterna för administration, arbetsredskap in. in. hade beräknats
till 15 % af öfriga kostnader för banan med undantag dock för den¬
sammas nordligaste del, för hvilken man, med hänsyn till dels de obe¬
bodda trakter, banan skulle genomlöpa, dels det hårda klimatet och den
korta arbetstiden per dag under stor del af året, som, enligt hvad er¬
farenheten vid statsbanans Gellivare—Riksgränsen byggande gifvit vid
handen, afsevärdt hindrade arbetenas bedrifvande, ansett sig böra för
ifrågavarande post upptaga 18 procent.
Med anledning af bestämmelser i Kungl. Maj:ts nådiga bref
den 16 februari 1903 rörande tjänstledighet med bibehållen aflöning
och reseersättning åt schaktmästare och materialvakter vid statens järn¬
vägsbyggnader äfvensom i fråga om beredande af bättre bostäder och
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
7
anskaffande af böcker och tidningar åt de vid järnvägsbyggnaderna an¬
ställda arbetare hade beräknats vissa belopp, som med ledning af den
erfarenhet, man i detta afseende vunnit vid den under byggnad varande
statsbanan genom Bohuslän, och med hänsyn till de vidt skilda för¬
hallanden, hvarunder olika delar af inlandsbanan skulle komma att byggas,
upptagits till 20,000 å 50,000 kronor per miljon af öfriga anläggnings¬
kostnader.
Rullande materiel både beräknats till 7,500 kronor per kilometer.
För jordlösen med mera hade styrelsen icke upptagit några belopp,
enär styrelsen föreställde sig att, om Kungl. Maj:t och Riksdagen be¬
slutade, att ifrågavarande järnväg skulle anläggas på statens bekostnad,
därvid komme att, liksom vid anläggning af statsbanor under senare
åren ägt rum, uppställas såsom villkor, att statsverket icke drabbades af
några kostnader för jordlösen, skadeersättningar och dylikt.
Vidkommande kostnadsförslagen för de olika bansträckorna vore
desamma uppgjorda under förutsättning, bland annat, att byggandet af ba¬
nans olika delar finge äga rum under en tillräckligt lång tidrymd, så att ej
arbetena genom forcering fördyrades, och att anslagsbeloppen fördelades
på de olika byggnadsåren så, att arbetena kunde bedrifvas ekonomiskt.
Styrelsen ansåge sig jämväl böra framhålla, att, med den tendens
till stegring i arbets- och materialpris, som allt mer gjorde sig gäl¬
lande, de nu gjorda kostnadsberäkningarna tydligen icke kunde läggas
till grund för de delar af inlandsbanan, som komme att byggas först
efter ett eller annat tiotal år.
Samtliga i kostnadsförslagen ingående arbeten och anordningar vore
beräknade att utföras med den soliditet och omsorg, hvarmed enligt
styrelsens förmenande statsbanebyggnader borde utföras.»
Af statsrådsprotokollet inhämtas vidare, hurusom järnvägsstyrelsen
i sin förberörda skrifvelse den 13 mars 1907 uttalat den åsikt, att ännu
eu. del undersökningar beträffande inlandsbanan vore erforderliga, äfven¬
som att styrelsen i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 9 april 1907 när¬
mare redogjort för dessa ytterligare undersökningar och gjort framställ¬
ning om anvisande af därför nödiga medel. Härom innehåller stats¬
rådsprotokollet följande.
»Styrelsen har därvid till en början erinrat, att styrelsen i förstnämnda
skrifvelse sagt sig hafva för afsikt att hos Kungl. Magt göra framställ¬
ning att få definitivt undersöka dels en förut okulärt undersökt sträck¬
ning Rya fäbodar—Alman—Limedsforsen—Laxvadet—Storåsen—Ransjö-
bodarne—Särnasjön—Svog, dels ock en sträckning från någon punkt
å den utstakade linjen närmast söder om Ångermanälfven till lämplig
Järnvägssty¬
relsens skrif¬
velse deri 9
april 1907
rörande nya
undersök¬
ningar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
8
anknytningspunkt i linjen norr om Dalasjö, hvilken linje styrelsen
tänkt sig skola framdragas till Volgsjöns östra ända. Därefter tiar sty¬
relsen vidare anfört.
Det belopp af sammanlagdt 427,000 kronor, som Riksdagen beviljat
T"------1 Maj:t sedermera ställt till styrelsens disposition för verk-
och
Kungl.
kronor 20,000
ställande af undersökningar för inlandsbanan, hade varit afsedt att an¬
vändas efter följande plan; nämligen för:
undersökning af hamnlagen vid Risö-Raftö och Ellöse
fjord ......................................................................................
undersökning af hamnläge vid Uddevalla samt utredningar
om kostnaderna för förvärfvande, ombyggande och
komplettering af Uddevalla—Lelångens järnväg............
utredningar beträffande inlandsbanans ekonomiska bärighet
utredningar om elektrisk drift..................................................
samt
öfriga linjeundersökningar jämte byråarbeten ....................
27.000
40.000
60.000
280,000
eller sammanlagdt kronor 427,000.
För ofvan angifna undersökningar af hamnlägen och utredningar
beträlfande dels Uddevalla—Lelångens järnväg, dels inlandsbanans eko¬
nomiska bärighet, dels elektrisk drift hade hittills utgifvits 62,061 kro¬
nor 34 öre; till återstående utbetalningar för dessa undersökningar och
utredningar beräknades åtgå 84,938 kronor 66 öre. För linjeundersök¬
ningar hade utbetalats 238,633 kronor 51 öre, hvadan för linjeunder-
sökningar 'skulle återstå 41,366 kronor 49 öre. Dessa 41,366 kronor
49 öre syntes styrelsen lämpligen böra användas sålunda, att för defi¬
nitiv undersökning af de ofvan omförmälda linjerna från Rya fäbodar
förbi Särnasjön till Sveg samt från någon punkt söder om Ångerman-
älfven förbi Volgsjöns östra ända till lämplig anknytningspunkt i den
definitivt undersökta sträckningen norr om Dalasjö, indika båda linjer
beräknades få en sammanlagd längd af omkring 236 kilometer, afsåges ett
belopp af 29,500 kronor. Återstående 11,866 kronor 49 öre ansåges
blifva erforderliga för byråarbeten och utredningar beträffande redan
verkställda linjeundersökningar.
1 en af föreståndaren för styrelsens statistiska kontor upprättad
promemoria beträffande den ekonomisk-statistiska undersökningen rörande
inlandsbanan hade anförts, bland annat, att öfverjägmästarne i Skellefteå
och Umeå distrikt äfvensom flera jägmästare i de till nämnda distrikt
hörande revir påpekat, att inlandsbanan i den nu definitivt undersökta
sträckningen genom Sorsele, Arjeplougs och delvis Jokkmokks socknar
9
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
skulle fa ett ålit för västligt läge och komma att ligga för nära barr¬
skogsgränsen, samt att det därför ur skogshandteringens synpunkt
vore fördelaktigt, om linjen från gränsen mellan Stensele och" Sorsele
socknar framdroges längs en östligare sträckning förbi Af vaviken, Kikke-
jaure och Jäknajaure till Kadnejaure å den nu definitivt uppstakade
linjen mellan Kasker och Jokkmokk. Enär de flottbara vattendragen
i ^ dessa trakter i allmänhet framrunne från nordväst mot sydost, skulle
ifrågavarande del åt banan med en sådan östligare sträckning, enligt
nämnda skogsstatstjänstemäns åsikt, komma att behärska en skogsareal
af omkring 534,000 hektar, i stället lör 327,000 hektar med den nu
definitivt undersökta västligare sträckningen öfver Kasker, äfvensom
komma att skära de större vattendragen på för uppsamling af virke
lämpligare ställen.
Styrelsen ansåge sig visserligen hafva anledning antaga, att den
nu definitivt uppstakade linjen öfver Kasker vore den i tekniskt afse¬
ende fördelaktigaste, och att en linje framdragen i ofvan angifna sträck-
ning förbi Afvaviken komme att blifva icke oväsentligt längre än linjen
öfver Kasker samt erhålla ofördelaktigare lutnings- och krökningsför-
hållanden än denna, hvarigenom den skulle blifva mindre lämplig för
större malmtrafik. Då det emellertid ännu måste anses outredd huru¬
vida banan borde afses för hufvudsakligen malmtransport eller för
öfvervägande transport af skogsprodukter, och det syntes styrelsen
uppenbart, att sträckningen förbi Afvaviken, ur skogshandteringens syn¬
punkt, vore att föredraga framför sträckningen öfver Kasker, funne
styrelsen ensidigt, att, innan banans läge uti ifrågavarande trakter
blefve fastslaget, definitiv undersökning af en sträckning förbi Afvavi¬
ken verkställdes, för utrönande af möjligheten att erhålla ett sådant
östligt läge för banan, som tillfredsställde skogshandteringens kraf på
samma gång, som banans lämplighet för eventuell större malmtransport
icke allt för mycket äfventyrades.
Sådan definitiv undersökning torde, så vidt nu kunde bedömas,
höra afse dels en sträckning från Gubbträsk, vid den nu definitivt
utstakade linjen, förbi Afvaviken och Jäknajaure till Kadnejaure dels
eu sträckning från Jäknajaure till Plassakårtje, hvarest nuvarande lin¬
jen skure Pite älf. Undersökning af dessa sträckningar, som beräkna¬
des få en sammanlagd längd af omkring 264 kilometer, skulle kosta
33,000 kronor.
I sin skrifvelse den 13 sistlidne mars hade styrelsen vidare omför-
mält, dels att styrelsen efter hos Kung!. Maj:t gjord underdånig fram¬
ställning att få verkställa definitiv undersökning af en sträckning
Bill. till ItiJcsd. Prol. 1907. 4 Sami. I Afd. 9Ö Höft. ‘j
10 Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
för inlandsbanan med anslutning till statsbanan Luleå Riksgränsen vid
Lina älfs hållplats i stället för vid Näsbergs hållplats — mot hvilken
förändrade sträckning chefen för generalstaben, jämlikt hvad med e-
mälde chef under hand förda underhandlingar, enligt styrelsens upp¬
fattning, gifvit vid handen, icke hade något att erinra — på grund åt
nådigt bemyndigande framdragit linjen till förstnämnda hallplats, här¬
emot linje till Näsberg icke blifvit definitivt undersökt dels att chefen
för generalstaben emellertid numera på förekommen anledning meddelat
styrelsen, att något missförstånd måste hafva ägt rum vid ofvanberorda
underhandlingar, i det att han icke förklarat sig kunna frångå den ar
1903 uppgångna sträckningen öfver Vuollerim och Storbacken till Nas
bergs hållplats samt godtaga en sträckning öfver Jokkmokk till trak¬
ten af Lina älfs hållplats, utan att han i försvarets intresse maste
fasthålla vid banans framdragande förbi Vuollerim och Stor backen titt
närliggande punkt å Luleå—Gellivarebanan. _ .
Med anledning af hvad sålunda i ärendet förekommit och da in¬
landsbanan vore af så stor strategisk vikt, att Kungl. Maj:t och Riks¬
dagen tilläfventyrs funne chefens för generalstaben ofvan omnamnda
åsikt beträffande platsen för banans anslutning till statsbanan Luiea—
Riksgränsen böra tillmätas afgörande betydelse, ansåge styrelsen, att
definitiv undersökning för banans framdragande till Nasberg äfven
borde genom styrelsens försorg verkställas. En sådan lmje, som vid
Suoppatiaure skulle utgå från den definitivt utstakade linjen, torde blifva
omkring 64 kilometer lång, och ansåges dess undersökning kräfva ett
belopp af 8,000 kronor.
Beträffande det af Kungl. Maj:t styrelsen lämnade uppdrag att un¬
dersöka, huruvida för de västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och
Jämtlands län behofvet af kommunikationer skulle kunna tillgodoses ge
nom anläggning af bibanor, anförde styrelsen, med erinran om hvad sty¬
relsen yttrat i sin underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne mars, att enligt
styrelsens förmenande borde, innan frågan om inlandsbanans framdra-
o-ande genom ofvan omnämnda län och landskap blefve definitivt al-
Siord, närmare utredning ske beträffande lämpligheten af anläggande
af bibanor, eventuellt kombinerade med en längdbana genom större
eller mindre del af dessa trakter, och hade styrelsen tänkt sig en sådan
utredning böra omfatta dels okulär undersökning af sådana sträckningar,
som förut icke blifvit genom styrelsens försorg okulär! eller definitivt
undersökta, dels utredningar i ekonomiskt hänseende beträffande trafik-
beliofvet i de trakter, ifrågaställa banor skulle genomlöpa, äfvensom
Statsutskottets Utlåtande N:o léO.
11
rörande utsikterna för banornas ekonomiska bärighet, dels slutligen un¬
dersökningar om lämpligheten af elektrisk drift på ett större eller min¬
dre antal af dessa banor. Kostnaderna för dessa utredningar, hvartill
medel icke blifvit af Riksdagen anvisade, hade af styrelsen beräknats
till följande belopp, nämligen: 8,000 kronor för okulära linjeundersök¬
ningar å omkring 670 kilometer, 15,000 kronor för ekonomiska utred¬
ningar och 15,000 kronor för utredningar angående elektrisk drift, eller
sammanlagdt 38,000 kronor.»
Med anledning af hvad sålunda anförts, har järnvägsstyrelsen hem¬
ställt, att Kungl. Maj:t måtte
dels bemyndiga styrelsen låta under år 1907 definitivt undersöka
ej mindre omförmälda linje från Rya fäbodar i Dalarna förbi Särnasjön
till Sveg i Härjedalen än äfven ofvan angifna linje inom Västerbottens
län från någon punkt söder om Ångermanälfven på den definitivt under¬
sökta sträckningen till lämplig anknytningspunkt norr om Dalasjö i
nämnda sträckning, för hvilka undersökningar medel, såsom styrelsen
i det föregående framhållit, funnes tillgängliga,
dels föreslå Riksdagen att, utöfver de af Riksdagen anvisade medel
för verkställande af undersökningar angående inlandsbanan, på extra
stat för år 1908 bevilja:
för definitiv undersökning norr om Ume älf af vissa sträckningar
i östligare trakter än de, hvarest de nu definitivt utstakade framdragits,
samt för okulär undersökning af en del sträckningar i Härjedalen,
Jämtland och Västerbottens län ett belopp af 45,000 kronor, äfvensom
för fortsatta utredningar, huruvida för de västra delarna af Värm¬
lands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och
Dalsland behofvet af kommunikationer skulle kunna tillgodoses genom
anläggning af bibanor, ett belopp af 38,000 kronor,
eller sammanlagdt 83,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
låta förskottsvis under år 1907 af tillgängliga medel utanordna hela
detta belopp.
Sedan Kungl. Maj:t den 22 mars 1907 anbefallt järnvägssty¬
relsen att inkomma med definitivt förslag jämte kostnadsberäkning-
beträffande inlandsbanans sträckning mellan Östersund och Ulriksfors,
afgaf styrelsen utlåtande i ämnet den 30 i samma månad. Styrelsen an¬
förde därvid enligt åberopade statsrådsprotokollet hufvudsakligen följande.
»Linjen mellan Östersund och Ulriksfors ginge från Östersund väster
och norr om Granbo till Indalsälfven, som korsades i närheten af Lits-
näset, och fortsatte öfver Långån förbi Lits kyrka till Hårkan, som
öfverginges nära dess utlopp. Härifrån löpte linjen väster om Häg-
Järnvägssty¬
relsens utlå¬
tande den 30
mars 1907.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
genås kyrka och Norderåsen samt vidare öster om Gulåstjärn förbi
Munkflohögen längs Fyrån till närheten af Sikås by, korsade Sikåsån
strax ofvanför dennas inflöde i Hammerdalssjön samt fortsatte förbi
Gårflon och Losjön öster om Russfjärden till Ulriksfors, beläget vid
Faxälfvens utlopp ur Strömsvattnet. — Längden å denna linje vore
118,472 meter.
Styrelsen hade äfven verkställt okulär undersökning för att få ut¬
rönt möjligheten af banans anläggande söder om Östersund i en genare
sträckning från Hackås förbi Sunne kyrka öfver det s. k. Vallsundet
och Frösön till Östersund, men hade därvid framgått, att berörda
sträckning skulle till följd af öfvergången öfver sunden söder och öster
om Frösön medföra så afsevärda svårigheter och kostnader, att desamma
icke ansetts uppvägas af den vägförkortning af 8 å 9 km., som genom
banans förande öfver Frösön till Östersund skulle vinnas i förhållande
till sträckningen öfver Brunflo till samma stad.
Beträffande en statsbanas Östersund—Ströms vattudal ekonomiska
bärighet, för sig tagen, hade särskilda utredningar icke verkställts. Så¬
som styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 13 mars 1907 omförmäla*),
vore däremot trafikberäkningar utförda för de olika definitivt under¬
sökta sträckningarna mellan Åsarne och Ströms vattudal. Enligt dessa
beräkningar skulle bruttoinkomsten per år och bankilometer af den
lokala trafiken mellan sistsagda platser i sträckningen öfver Östersund
blifva 2,765 kronor, under det att bruttoinkomsterna för sträckningen
öfver Kyrkås upptagits till 3,003 kronor och för sträckningen väster
om Storsjön till 2,671 kronor.
Emellertid hade styrelsen grundad anledning antaga, att beträffande
delen Östersund—Ströms vattudal af sträckan Åsarne—Ströms vattudal
trafikinkomsterna komme att ställa sig betydligt gynnsammare än för
delen söder om Östersund, och att, då därjämte en afsevärd trafik
kunde påräknas från Hoting och Dorotea och andra norr om Ströms
vattudal belägna orter, bruttoinkomsterna för delen Östersund—Ström®
vattudal torde komma att icke oväsentligt öfverstiga de för hela sträc¬
kan mellan Åsarne och Ströms vattudal beräknade. Då för en stats¬
bana Östersund—Ströms vattudal driftkostnaderna antoges uppgå till
omkring 3,500 kronor per år och kilometer, torde enligt styrelsens
åsikt trafik eringen af banan ifråga icke böra medföra förlust för staten.
Såsom styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 13 mars 1907
framhållit00), borde — oafsedt att direkt förbindelse mellan järnvägs- och
*) Se sid. 62 i propositionen.
**) Se sid. 64 i propositionen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
13
sjötrafiken erhölles på södra sidan om Russfjärden vid den så kallade
Tännviken — ett bispår med lättare öfverbyggnad utläggas på statens
bekostnad från Ulriksfors till Strömsund, hvilken plats nu utgjorde
slutpunkten för sjötrafiken å Strömsvattnet och där farvattnet i följd
af vattnets strömning torde vara isfritt afsevärdt längre tid än i Russ¬
fjärden. Berörda bispår skulle få en längd af 4 kilometer och hade
beräknats kosta 162,000 kronor.
Hvad beträffade de tekniska bestämmelserna för linjen Östersund
—Ströms vattudal, funnes desamma upptagna i det vid utlåtandet fogade
kostnadsförslaget, men ansåge sig styrelsen här böra omnämna, att
maximilutningen vore föreslagen till 10:1,000 i kurvor med minimiradie
400 meter och upp till 11.9:1,000 i rakt spår; att minsta kurvradie vore
400 meter; att broarna beräknats för 20 tons lokomotivaxeltryck; samt
att räler af 34 kilograms vikt per meter afsetts för banan mellan Öster¬
sund och Ulriksfors, hvaremot sådana af 27,5 kilograms vikt beräknats
för bispåret mellan Östersund och Ulriksfors.
Linjens lutnings- och krökningsförhållanden framginge dels af
öfverlämnade plan- och profilritningar, dels ock af en vid kostnads¬
förslaget fogad tabell.
Såsom kostnadsförslaget utvisade, hade kostnaderna för en stats¬
bana Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors), med rullande materiel
efter 7,500 kronor per kilometer, beräknats till 10,700,000 kronor —
eller i rundt tal tal 90,400 kronor per kilometer — samt för bispåret
till 162,000 kronor.
I dessa kostnader inginge emellertid icke någon ersättning för er¬
forderlig mark eller för intrång och olägenheter med mera i följd af
järnvägsbyggnaden, enär styrelsen föreställt sig, att, därest Kungl.
Maj:t och Riksdagen beslutade, att järnväg mellan Östersund och Ströms
vattudal skulle anläggas på statens bekostnad, enahanda villkor om
kostnadsfri upplåtelse af mark med mera, som under de senare åren
plägat föreskrifvas rörande statens järnvägsbyggnader, jämväl kommo
att stadgas för nämnda järnväg.
I sådant afseende syntes det styrelsen böra föreskrifvas såsom
villkor för järnvägens byggande med statsmedel, att landsting, kom¬
muner eller enskilda utfäste sig:
att kostnadsfritt för densamma upplåta:
dels för all framtid;
all mark till banbyggnad med härtill hörande afdikningar, vatten-
aflopp och parallellvägar;
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
all mark för banbevakningsområden, bangårdar, håll-, last- och
mötesplatser, samt vattenstationer med tillhörande ledningar;
genom skogsmark en bredd af 15 meter å hvardera sidan om
banans medellinje samt, där arbetets beskaffenhet betingade en större
bredd, hvad som i sådant hänseende erfordrades, med all å den upp¬
låtna marken växande skog;
all mark för till följd af banbyggnaden erforderlig anläggning af
nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar äfvensom
rätt att efter behof i sjöar och vattendrag taga för järnvägsbyggnaden
och för banans trafikerande med mera erforderligt vatten samt att, där
område icke ansåges böra för ändamålet förvärfvas, framdraga och för
framtiden underhålla för vattentagning erforderlig ledning;
dels under arbetets fortgång:
all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och
grustäkter med därtill hörande vägar och sidospår äfvensom för vatten¬
tagning behöflig mark, att vid arbetets slut aflämnas i då befintligt
skick; < f
att upplåtelsen jämväl skulle innebära förpliktelser att lämna er¬
sättning för husflyttningar och olägenheter till löljd af försvårad bruk¬
ning och förlängda vägar eller andra olägenheter, af hvad namn och
beskaffenhet de vara måtte, som kunde anses härflyta af det genom
järnvägens anläggning orsakade intrång;
att utan kostnad för staten anskaffa och till styrelsen öfverlämna
alla för erhållande af lagfart å den upplåtna marken erforderliga hand¬
lingar, såsom kartor med mera;
samt att, när och hvar Kungl. Maj:t så pröfvade nödigt, vid
banlinjen till i orten gångbart pris tillhandahålla järnvägsbyggnaden
sågtimmer till ett sammanlagdt antal af 200 stycken per kilometer af
banans längd;
allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös för
hvad i ett eller annat afseende härutinnan till äfventyra kunde komma
att brista.
Hvad särskildt anginge bispåret mellan Ulriksfors och Strömsund,
torde, i enlighet med hvad styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den
13 mars 1907 anfört, såsom villkor för detsammas anordnande böra
uppställas, att landsting, kommuner eller enskilde åtoge sig att bekosta
nödiga kajbyggnaders utförande och att för framtiden underhålla de¬
samma äfvensom att ansvara för jordlösen och skadeersättning m. m.
för bispåret, allt i öfverensstämmelse med hvad ofvan angifvits i fråga
om banan mellan Östersund och Ulriksfors.
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
15
Vid uppgörandet af oinförmälda kostnadsförslag hade styrelsen ut¬
gått därifrån, att en statsbana Östersund—Ströms vattudal skulle ingå
såsom en länk i en blifvande inlandsbana. Af sådan anledning både
kostnaderna för nu ifrågavarande banas inledande på den nuvarande
stationen i Östersund upptagits till afsevärdt belopp, enär utvidgning
af denna bangård icke kunde ske utan delvis ombyggnad af densamma
och denna ombyggnad ansetts böra från början göras sådan, att den
kunde anpassas i den större utvidgning af stationen, som nödvändig¬
gjordes, därest inlandsbanan från Sveg byggdes och framdroges genom
staden.
Beträffande arbetsplan för ifrågavarande järnvägsanläggning och
de anslagsbelopp, hvilka borde för hvarje särskilt byggnadsår därtill
utgå, ansåge styrelsen — under förutsättning att banbyggnaden blefve
under år 1907 påbörjad, och att densamma skulle vara fullbordad redan
under loppet af år 1910, i hvilket fall arbetena måste så bedrifvas, att
rälsläggningen redan under år 1909 kunde framkomma till de stora
brobyggnaderna öfver Faxälfven strax söder om Ulriksfors — att föl¬
jande belopp erfordrades för de särskilda arbetsåren nämligen:
för år 1908 ..................................... 4,400,000 kronor
» » 1909 .......................................... 4,300,000 »
» » 1910 ......................................... 2,162,000 »
eller tillhopa 10,862,000 kronor.
För att kunna på ett ekonomiskt sätt bedrifva byggnadsarbetena
enligt sagda plan samt afsluta desamma vid ofvannämnda tidpunkt er¬
fordrades emellertid, att af det anslagsbelopp, som af Riksdagen äskades
för år 1908 eller 4,400,000 kronor, ett belopp af 750,000 kronor ställdes
redan innevarande år till styrelsens förfogande.
Under förutsättning däremot att banbyggnaden skulle vara full¬
bordad först under år 1911, syntes de beräknade kostnaderna böra på
de särskilda arbetsåren fördelas sålunda:
för år 1908
» » 1909
» » 1910
» » 1911
....................... 2,000,000 kronor
......................... 3,000,000 »
......................... 4,000,000 »
....................... 1,862,000 »
eller tillhopa 10,862,000 kronor;
och vore under sådan förutsättning erforderligt, att 500,000 kro¬
nor redan under innevarande år ställdes till styrelsens förfogande af
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
Kungl. Maj:ta
befallnings-
hafvandea i
Jämtlanda län
utlåtande.
det anslagsbelopp å 2,000,000 kronor, hvilket borde af Riksdagen äskas
för år 1908.
Enligt styrelsens förmenande skulle banbyggnadens fullbordande
redan år 1910 kräfva icke obetydlig forcering af arbetena under åren
1908 och 1909, och då därjämte, om mera betydande järnvägsanlägg¬
ningar för statens räkning, vid bvilka större arbetsstyrkor sysselsattes,
komrne att utföras under åren 1908 och 1909 i andra delar af landet,
det forcerade arbetet skulle fördyras i följd af mindre tillgång på
arbetskraft, ansåge styrelsen, att banans byggande borde utsträckas
till en period af 4 år.
Med anledning af hvad styrelsen sålunda anfört, hemställde sty¬
relsen i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1907 års Riks¬
dag att — under förbehåll att ofvan angifna villkor om kostnadsfri
upplåtelse af mark med mera iakttoges — besluta anläggning af en
statsbana Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte bispår från
Ulriksfors till Strömsund för en beräknad kostnad af 10,862,000
kronor samt härför på extra stat för år 1908 anvisa 2,000,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf detta belopp för¬
skottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 500,000
kronor.»
Statsrådsprotokollet innehåller härefter följande:
»Efter nådig remiss inkom Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Jämtlands län den 4 april 1907 med underdånigt utlåtande öfver järn¬
vägsstyrelsens nu angifna förslag och anförde därvid följande.
Såsom af handlingarna framginge, vore det afsedt, att den ifråga¬
varande banan skulle ingå såsom en länk i en blifvande inlandsbana.
Hvilken storartad betydelse en Båda bana som den sistnämnda måste
få för utvecklingen af de landsdelar, genom bvilka den vore afsedd
att framdragas, och för tillgodogörande af de rika naturtillgångar, som
där funnes, men nu af brist på kommunikationer endast i ofullständig-
mån kunde tillvaratagas, vore många gånger och från många håll förut
framhållet. Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig därför kunna
nu inskränka sig till att allenast erinra härom och ville hufvudsakligen,
hvad ock remissen syntes gifva anledning till, fästa sig vid den nu
föreslagna banan och dess betydelse för länet.
Betydelsen för länet och orten af den ifrågavarande banan hade
länge varit klart insedd af befolkningen och länets myndigheter. Därom
vittnade, bland annat, de undersökuingar, som upprepade gånger för¬
anstaltats rörande en järnväg genom dessa trakter, och de ansatser,
som gjorts, för att få en sådan till stånd.
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
17
År 1883, således kort efter det tvärbanan genom Jämtland kommit
till stånd, afgåfvos af ingeniören J. Danielsson planer med kostnads¬
förslag för en bana af normal spårvidd från Krokoms station till Ströms
vattudal. Och i särskilda framställningar af den 7 oktober 1885 och
den 24 mars 1887 framlades dessa planer för Kungl. Maj:t med anhål¬
lan om statshjälp till en dylik järnväg med slutpunkt antingen i Ström
eller i Hammerdal. Enligt nådigt bref den 10 februari 1888 fann
Kungl. Maj:t dessa framställningar icke kunna bifallas.
År 1894 verkställdes sedermera genom ingenjören Sune Engström
utan länsmyndigheternas medverkan undersökning och upprättades för¬
slag rörande en järnväg om 60 centimeters spårvidd från Östersund
till Lits kyrka. Och år 1897 uppgjordes genom numera distriktschefen
W. Prinzencreutz en ny plan till eu dylik bana om 0,891 meters
spårvidd.
I skrifvelse den 15 december 1902 gjorde Kungl. Majrts befall¬
ningshafvande, med utredning angående de omständigheter och förhål¬
landen, hvilka påkallade såsom en statsangelägenhet af stor betydelse
byggandet af en inlandsbana genom Jämtlands län, underdånig fram¬
ställning om anläggning på statsverkets bekostnad af eu järnväg från
Sveg till den jämtländska tvärbanan och vidare till Ströms vattudal.
I denna skrifvelse lämnades en utförlig framställning af de ekonomiska
förhållandena och utvecklingsmöjligheterna inom ifrågavarande landsdel,
sådana de då tedde sig. Flera kommuner intill eller i närheten af den
då föreslagna banan både förbundit sig att till densamma lämna fri
mark m. m. eller att till kostnaden härför bidraga, hvarförutom andra
uttalat sig angående banans stora vikt och betydelse för orten.
På hösten 1902. utfördes slutligen ytterligare på enskildt initiativ
genom dåvarande löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren C. H.
Fogelberg undersökning med planer och kostnadsförslag för en järnvägs¬
linje från Krokoms station på tvärbanan till Strömsund.
Dessa upprepade undersökningar och förslag utmärkte nogsamt det
klart insedda behofvet af den nu ifrågaställda statsbanan. Att ansträng¬
ningarna ej ledt till önskadt resultat, hade berott på bristande tillgångar.
Det vore förnämligast de långa afstånden, som gjorde att kostnaderna i
förhållande till folkmängd och tillgängliga penningmedel blofve alltför
dryga för att kunna af ortsbefolkningen bäras. Med så mycken större
glädje hälsades därför nu utsikten, att genom statsmakternas ingripande
denna så länge åtrådda kommunikationsled skulle inom en nära lig¬
gande framtid komma till stånd.
Bill. till Riksd. Prat. 1907. 4 Sami. 1 A fä. 95 Haft.
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
Körande de naturliga ocli ekonomiska förhållandena inom de trak¬
ter, genom Indika den ifrågavarande banan skulle framgå, samt däraf
betingade utsikter till trafik å densamma, tilläte sig Kungl. Maj ds
befallningshafvande att hänvisa dels till dess förut åberopade skrifvelse
af den 15 december 1902, hvars uppgifter vore i hufvudsakliga delar
ännu tillämpliga och dels till de uppgifter, som med tillhjälp af därtill
utaf Kungl. Majds befallningshafvande anvisade personer inom länet
insamlats af föreståndaren för järnvägsstyrelsens statistiska kontor.
Kungl. Majds befallningshafvande ville i detta afseende allenast ytter¬
ligare framhålla och betona vissa punkter.
Af de hittills undersökta delarna af inlandsbanan vore, enligt
Kungl. Majds befallningshafvandes mening, åtminstone för så vidt be¬
träffade Norrland, den nu ifrågavarande bandelen den, som hade de
största ekonomiska betingelserna.
Redan nu framginge en mycket betydande trafik emellan Östersund och
Ström både af personer och gods. Det vore ett synnerligen vidsträckt,
visserligen ännu jämförelsevis glest befolkadt, handelsområde, hvars behof
för närvarande på denna väg tillgodosåges, omfattande norra Jämtland
samt angränsande delar af Ångermanland och Västerbottens län. Med
framdragande af järnväg genom eller till närheten af dessa trakter
komme gifvetvis befolkningen ganska snart att väsentligen ökas, hvil-
ket åter å sin sida komme att framkalla än lifligare trafik. Man kunde
göra sig en föreställning om de kostnader, med hvilka varutillförseln
till dessa orter för närvarande hade att kämpa, då man betänkte, att
endast landsvägen från Östersund till Strömsund hade en längd af
10,7 mil och därtill genom den lifliga trafiken vore mycket svårunder¬
hållen och vissa tider befunne sig i ett ganska svårtrafikabelt skick.
Det läge i öppen dag, i huru hög grad detta skulle inverka hämmande
på utveckligen af dessa landsdelar, helst i vår tid, då tillfällena till
obehindrad kommunikation med andra menniskor samt utbyte af förnö¬
denheter och idéer spelade en vida mera betydande roll i afseende å
befolkningens bosättningsförhållanden än någonsin förr. Ett aflyftande
af denna hämsko för utvecklingen, hvars inverkan kändes starkare år efter
år, skulle förvisso till och från dessa trakter frammana en rörelse, vida
lifligare och mer omfattande, än man nu ens torde föreställa sig.
Det vore nämligen så, att särskild! de delqr af Jämtland, om hvilka
här vore fråga — detta hade förut framhållits, men förtjänade än ytter¬
ligare betonas — hade mycket rika utvecklingsmöjligheter.
I främsta rummet hade man i sådant afseende framhållit skogstill¬
gångarna. Äfven om skogsmarken i norra Jämtland icke vore åt fullt
Statsutskottets Utlutande N:o 149.
19
lika utmärkt beskaffenhet som i dess östliga del, vore de skogsområden,
som den blifvande banan skulle komma att direkt eller genom flott-
ningsbara vattendrag beröra, så omfattande, att den måste framkalla en
betydande ökning af produktionen inom denna näringsgren, isynnerhet
genom bättre tillvaratagande af smärre och sämre virke samt genom
uppväckande af en hittills inom dessa trakter obefintlig förädlingsindustri.
Här kunde erinras, att den nu föreslagna banan — icke mindre än den
alternativt undersökta östligare linjen — komme att på en rätt lång
sträcka gå utmed den utvidgning af Indalsälfven, benämnd Litsjön,
som framhållits såsom en utmärkt samlingsbassäng för virke, som ned-
flottades på Indalsälfven och dess bifloder, Långån, Hårkan och örån med
deras tillflöden, utgörande flottlederna Iför en skogsareal af ej mindre
än 286,983 hektar. Vidare berördes viktiga flottleder längre norr vid
Hammerdalsjön äfvensom vid Ströms vattudal, hvilken sistnämnda om¬
fattade det mycket vidsträckta vatten- och flottningsområde, som utgjordes
af Faxälfvens öfre del med dess tillflöden. I afl synnerhet vid Litsjön,
men äfven vid Hammerdalssjön och vattudalen funnes utmärkta platser
för anläggning af trämasse- och andra träförädlingsfabriker samt för
kolugnar, äfven i det hänseendet lämpliga, att dessa orter tillhörde de
bördigaste och bäst odlade i norra Jämtland, hvilka kunde med lifs-
förnödenheter af ortens produktion förse en större arbetarebefolkning.
Ett förhållande, som måste få stor betydelse med afseende på fram¬
kallande i järnvägens närhet af industriella anläggningar, vore den rika
tillgången på vattenkraft i dessa trakter, hvilken kraft äfven* kunde
blifva till omedelbar nytta för järnvägen i form af drifkraft. Af vatten¬
fall, som delvis tillhörde kronan, kunde nämnas Kattstrupsforsen, be¬
lägen i Indalsälfven strax ofvan banans öfvergång af densamma, med
ett hästkraftbelopp enligt vattenfallskommitténs utredning vid industriell
medelvattenmängd af 4,400 å 5,500 hästkrafter, samt Hög- eller Hög-
broforsen i Hårkan, likaledes i banans omedelbara närhet, med 1,121
hästkrafter. Enskilda tillhöriga mera betydande vattenfall inom banans
rayon vore Hissmoforsen, Långforsen, Söreforsen, Skärhällsforsen, Med-
skogsforsen och Näfveredeforsen, belägna i Indalsälfven och Hårkan,
med ett kraftbelopp, enligt för 1897 års utställning i Stockholm gjord
utredning, af sammanlagdt 59,390 naturliga hästkrafter. Härtill komme
några, som icke vore uppmätta.
Denna järnväg komme att till nästan hela sin längd falla inom det
central-jämtska silurområdet, hvars mäktigaste del, den i norra Jämt¬
land, den ginge nästan midt öfver. Detta område hade enligt professor
A. G. Högboms geologiska beskrifning öfver Jämtland en jordmån,
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
hyllande på berggrund af fossilförande kalksten och lerskiffrar, af säll¬
synt godhet, som här redan framkallat en kultur vida öfverträffande
hvad man kunde vänta i en så höglänat och nordligt belägen trakt.
Högbom, som eljest icke uttalat sig förmånligt om utsikterna för joi'd-
bruk i Norrland, sade dock om denna trakt att, om öfverhufvudtaget i
norra Sverige eu kolonisation af jordbrukare skulle hafva några ut¬
sikter för sig, syntes det jämtländska silurområdet med dess ansenliga
obrukade vidder erbjuda de gynnsammaste betingelser. Belägenheten
på betydligt afstånd från fjällen innebure inom detta område jämförel¬
sevis god trygghet mot nattfrosternas härjningar. Och jordbruket hade
här den oskattbara fördelen af direkt tillgängliga jordförbättringsmedel,
så att jorden vore lätt att bearbeta och relativt motståndskraftig mot
ofördelaktig påverkan af såväl torka som nederbörd.
Myrmarkerna i norra Jämtland inneholle en särskild! för foder¬
växtodling synnerligen lämplig jordmån. Anställda fältförsök med gräs-
odling å dem hade visat särdeles gynnsamma resultat, vid gödsling
med lämpliga artificiella gödningsämnen ända till 5,000 å 6,000 kilo¬
gram per hektar. Odlingskostnaden vore i de flesta fall jämförelsevis
ringa och ansåges blifva betald på 3 år eller kortare tid; mången¬
städes kunde, sedan afdikning skett, plogen nästan omedelbart sättas i
marken för odling.
Börande arealen af den odlingsmark, som komme att falla inom
järnvägens mera direkta verkningssfär, vore Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande icke i tillfälle att lämna några exakta uppgifter. För hela
sträckningen af inlandsbanan från Asarne till Ström hade de odlings¬
bara ängs- och myrmarkerna beräknats till öfver 100,000 hektar; af
dessa folie nog största delen inom det område, som genomlöptes af
den nu föreslagna järnvägen. Odlingsmarken i sin helhet inom detta
område vore af synnerligen stor omfattning. Då emellertid utan kom¬
munikationer svårighet mötte såväl att tillföra nödiga gödningsämnen
som att afsätta erhållna produkter, vore tillkomsten af en järnväg ett
alldeles oundgängligt villkor för att odling skulle kunna i större om¬
fattning med fördel bedrifvas. Men om järnväg, såsom nu föresloges,
komme att genomgå detta område, syntes det ej vara för sangvinisk!
att förvänta att, utöfver ortens eget behof af foder för eu utvecklad
boskapsskötsel, en betydande export skulle komma till stånd, hvari¬
genom äfven andra delar af landet kunde förses därmed.
Äfven af mineralier funnes anledning antaga, att den föreslagna
banan skulle tillföras trafik, och att därigenom till nyttig användning
skulle bringas naturtillgångar, hvilka ännu läge obrukade i jordens
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
21
sköte. Särskildt på kalk vore den ort, hvarigenom banan skulle framgå,
mycket rik.
I fråga om banans ekonomiska möjligheter borde ej heller förgätas
dess betydelse för turisttrafiken, hvilken år för år särskildt för denna
del af landet erhållit allt större betydelse. I detta hänseende ville
Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhålla, att banan beredde tillträde
till Ströms vattudal, som bildade en nästan oafbruten vattenväg af
sällsynt naturskönhet midt igenom landet ända in öfver norska gränsen.
Genom de storartade scenerier, som en färd uppför detta vattendrag
erbjöde, och de imponerande vattenfall och andra sevärdheter — Häl-
lingsåfallet, Gäddedefallet, Junsterfallet kunde särskildt nämnas — kunde
man vänta att här öppna en af de förnämsta turistleder, som gärna
kunde tänkas.
Hvad sträckningen af banan anginge, anslöte sig Kungl. Maj:ts
befallningshafvande fullständigt till järnvägsstyrelsens förslag, som äfven
enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening bäst tillgodosåge
på en gång utvecklingsmöjligheterna inom provinsen och järnvägens
ekonomiska bärighet. Särskildt vore att framhålla, att det för provinsen
vore af stor betydelse, att banans södra utgångspunkt blefve Östersund.
Denna plats, för öfrigt den enda staden på den projekterade inlands¬
banans hela sträckning efter dess södra utgångspunkt vid bohuslänska
kusten, utgjorde och komme genom sin belägenhet i förhållande till
tvärbanan och Storsjön alltid att utgöra medelpunkten för länet såväl
på det materiella som det andliga området. En bekväm förbindelse med
denna medelpunkt måste för länets alla invånare vara af stor bety¬
delse, likasom man ock hade allt skäl att antaga, att den skulle gifva
ökad trafik åt den nu ifrågasatta järnvägen.
Slutligen ville Kungl. Maj:ts befallningshafvande äfven uttala sin
tillstyrkan af, att det föreslagna bispåret från Ulriksfors till Strömsund
måtte komma till utförande. Strömsund vore den naturliga slutpunkten
för trafiken på Ströms vattudal med delvis redan nu färdiga anstalter
för denna trafik och goda möjligheter för utveckling af desamma. För
den ömsesidiga trafiken på järnvägen och vattudalen måste det vara en
styrka, att den förra anslöte sig till en plats med redan upparbetade
möjligheter i detta hänseende, äfven om, hvilket torde vara tvifvelaktigt,
någon plats vid Russfjärden skulle kunna erhållas, som lämpade sig
till utgångspunkt för sjötrafiken på vattudalen — en plats, som i allt
fall först måste iordningställas och förses med anstalter för sagda
ändamål. Den ringa kostnaden för bispåret gjorde ock sannolikt, att
det jämförelsevis snart torde komma att betala sig.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
Chefens för
general-
fitaben ytt¬
rande den 12
april 1907.
Under åberopande af livad sålunda anförts och handlingarna inne-
hölle, tillstyrkte Kungl. Maj:ts befallningshafvande på det varmaste, att
Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen föreslå anläggning af en statsbana
från Östersund till Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte bispår från Ulriks-
fors till Strömsund, på sätt järnvägsstyrelsen hemställt.
Chefen för generalstaben har efter nådig remiss den 12 inneva¬
rande april afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört följande.
Med den föreslagna sträckningen Östersund—Ulriksfors syntes vara
fastslaget, att en blifvande inlandsbana komme att dragas öster om
Storsjön, och hade chefen under denna förutsättning ingenting att er¬
inra beträffande det allmänna läget af den nu ifrågavarande delen
Östersund—Ulriksfors.
Då emellertid Östersund valts till utgångspunkt, torde detta inne¬
bära, att den blifvande inlandsbanan i sin fortsättning söderut från
nämnda ort komme att få sträckan Östersund—Brunflo på ett eller
annat sätt gemensam med den nuvarande tvärbanan öfver Östersund.
Ur militär synpunkt måste den fordran uppställas, att vid kraftigast möj¬
liga militärtrafik på inlandsbanan transporter dock skulle kunna sam¬
tidigt äga rum på tvärbanan, och ansåge sig chefen böra redan nu
påpeka detta, för den händelse hänsynen härtill kunde hafva någon
inverkan på detaljanordningarna vid Östersunds station.
Beträffande den ifrågavarande statsbanans profil hade järnvägs¬
styrelsen föreslagit maximilutningar af 10 : 1,000 i kurvor med minimi-
radie 400 meter och upp till 11,9 : 1,000 i rakt spår. Enligt den be¬
räkningsgrund, som användts för beräkning af kurvmotståndet, motsva¬
rade denna maximistigning i minimikurvan en »sammansatt stigning» af
11,9: 1,000 och hade också järnvägsstyrelsen föreslagit sistnämnda stig¬
ning, 11,9 : 1,000, såsom maximistigning i rakt spår.
Utan att öfverskrida de gränsvärden, järnvägsstyrelsen angifvit,
kunde emellertid stigningar förläggas i kurvor på sådant sätt, att den
sammansatta stigningen ganska väsentligt öfverstege 11,9 : 1,000. Så
vore också förhållandet vid den nu föreliggande stakningen, i det att
på detta sätt uppkomna sammansatta stigningar funnes, som uppginge
till 12,2 och 12,8:1,000. Dessutom förefunnes den endast för rakspår
afsedda stigningen 11,9 : 1,000 på några ställen i kurvor, så att på ett
ställe — visserligen på en mycket kort sträcka — den sammansatta
stigningen uppginge till 13,8 : 1,000.
Då chefen vore af den åsikten att banans motstånd, i hvad detta
berodde på stigningar och kurvor, ingenstädes borde vara högre än hvad
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
23
som fått sitt uttryck i förhållandet till 11,9 : 1,000 i rakt spår, föresloge
chefen i fråga om den föreslagna statsbanans plan och profil den be¬
stämmelsen, att vid en blifvande renstakning banan omlades så, att
den sammansatta stigningen ingenstädes blefve större än 11,9 : 1,000.
Om en blifvande inlandsbana skulle motsvara de förväntningar,
som ställdes på densamma såsom strategisk bana, måste den byggas
för mycket stor trafikförmåga. Förutom en för kraftig trafik gynnsam
plan- och profilutstakning ansåge chefen, att rundspåren å alla för
militärtågmöten byggda stationer (mötesplatser) borde göras minst 400
meter långa, och att platser, där sådana möten kunde äga rum, borde
förekomma till det antal, att å banan kunde tillämpas en tabell för
24 tåg i hvardera riktningen per dygn. De beräkningar, chefen låtit
utföra på den nu ifrågasatta statsbanan, hade gifvit vid handen, att den
med de föreslagna stationerna med mera skulle medgifva ofvannämnda
tågantal, och hemställde chefen därför beträffande stationer och mötes¬
platser endast, att åt rundspåren måtte gifvas en längd af minst 400
meter.
I öfrigt hade chefen ingenting att erinra mot ifrågavarande stats¬
banas byggande på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit.
Med anledning häraf har järnvägsstyrelsen i skrifvelse den 16 april
1907 framhållit följande. r
Anordningarna vid Östersunds station beräknades skola så utföras,
att de blefve ändamålsenliga jämväl för den händelse dubbelspår an-
såges höra utläggas mellan Östersund och Brunflo. De anmärkta
»sammansatta stigningarna» förekomme endast på helt korta sträckor,
där de brantare stigningarna hade, praktiskt taget, mycket ringa be¬
tydelse. Orsaken till, att man ansett sig böra använda dylika stignin¬
gar, hade varit den, att, sedan stakningen å fältet ägt rum, man vid
den därefter företagna justering af balanslinjen och jordmassornas
balansering funnit, att jordflyttningarna skulle blifva icke oväsentligt
större än hvad de behöfde blifva, om en mindre omstakning verkställ¬
des, hvilket ock utan svårighet läte sig göra, hvadan man, för att få
kostnaderna mera öfverensstämmande med hvad de komme att blifva
efter verkställd omstakning, inlagt ifrågavarande korta sträckor med
skarpare lutningar än den teoretiskt taget tillåtna. Emellertid vore det
styrelsens afsikt att vid eu blifvande renstakning omlägga banan så,
att den »sammansatta stigningen» ingenstädes blefve större än 11,9 : 1,000,
och kunde detta ske utan ökning i den nu beräknade kostnaden för banan.
Med anledning af chefens för generalstaben framställning om 24
tåg i hvardera riktningen per dygn, och eu förlängning af rundspåren
J ärnvägssty-
relsens skrif¬
velse den 16
april 1907.
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
Chefens för
fortifikationen
utlåtande.
i alla för militärtågmöten byggda stationer (mötesplatser) till minst 400
meter, erinrade styrelsen, att chefen för generalstaben i skrifvelse till
styrelsen den 7 april 1905 — på föranledande af styrelsens framställda
förfrågan, om hvilka tekniska bestämmelser borde tillämpas för inlands¬
banan — uppgifvit, att de oundgängliga kraf, hvilka med hänsyn till
arméns transporter i krig syntes honom böra ställas på den blifvande
inlandsbanans trafikförmåga, vore, bland annat, 16 tåg om dygnet i
hvardera riktningen och högsta tåglängd 350 meter,- lokomotiven in¬
räknade. Emellertid ville styrelsen meddela, att någon svårighet icke
förefunnes för den föreslagna förlängningen af mötesspåren, men att
detta förorsakade, till följd af större terasseringsarbeten och spårlängder
å stationer och mötesplatser, en ökning af banans anläggningskostnad
med omkring 25,000 kronor. Det af chefen för generalstaben förut¬
satta större tågantalet ställde naturligtvis ökade kraf på vattenstatio¬
nerna, men torde detta dock icke förorsaka ökade kostnader annat än
för det fall, då vattenstation måst förläggas på plats, där vattentill¬
gången ansetts nätt och jämt räcka till för 16 tåg om dygnet i hvar¬
dera riktningen. Eu sådan plats vore, enligt hvad styrelsen hade an¬
ledning antaga. Gulåstjärn och skulle således därstädes särskilda åt¬
gärder blifva erforderliga för ökning af vattentillgången. Styrelsen
funne sig emellertid för närvarande, eller förrän särskilda undersöknin¬
gar och observationer ägt rum, icke kunna angifva den ökade kostnad
beträffande vattenstationerna, som föranleddes af chefens för general¬
staben nu framställda fordran om framförande å banan af ett ökadt
antal tåg.
Jämväl chefen för fortifikationen har afgifvit underdånigt utlåtande,
dagtecknadt den 12 april 1907 och därvid hemställt, att Kungl. Maj:t
i sammanhang med beslut angående utförande af stambanan Östersund—
Ströms vattudal (Ulriksfors) täcktes föreskrifva,
dels att järnvägsstyrelsen, så snart lämpligen kunde ske, skulle till
fortifikationen insända kopior i två exemplar af plan och profilanord¬
ningarna i detalj öfver broarna öfver Indalsälfven, Långån, Hår k au,
Sikåsån, Öjån, Gisselåsån och Lotsån samt de fyra broarna öfver Faxe
älf jämte situationsplaner och profiler öfver vattendragen vid öfver-
gångsställena,
dels att, därest på grund af dessa ritningar särskilda förstörelse¬
anordningar skulle anses erforderliga och sedan i dylikt fall bestäm¬
melser härom blifvit af chefen för fortifikationen meddelade, sådana
anordningar skulle genom järnvägsstyrelsens försorg och på dess be¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
25
kostnad utföras samtidigt med brobyggnadsarbetet och sedermera allt
framgent vidmakthållas.»
För egen del har departementschefen till statsrådsprotokollet an¬
fört följande:
. »För undersökningarna rörande inlandsbanan har Riksdagen hittills
beviljat ej mindre än 427,OOö kronor, alltså betydligt mer än det be¬
lopp af 280,000 kronor, man vid undersökningarnas beslutande år
1904 tänkt sig. Emellertid torde det ligga i sakens natur, att betydliga
utredningskostnader skola kräfvas i fråga om ett järnvägsföretag af så¬
dan omfattning som det förevarande, och det lärer få anses välbetänkt,
att vid en anläggning, som för sitt utförande torde kräfva en kostnad
af närmare 150 miljoner kronor, icke eftersätta något, som kan lända
till utredning om företaget. Af den af järnvägsstyrelsen lämnade redo¬
görelsen torde framgå, att undersökningarna ännu icke hunnit så långt,
att man kan bilda sig ett säkert omdöme i frågan. Sålunda föreligger
den ekonomiska utredningen i fullt utarbetadt skick endast beträffande
vissa delar, nämligen dels sträckningen mellan Lelångens södra ända
och Malung dels ock sträckningen genom Jämtland. Vidare har utred¬
ningen rörande elektrisk drift ännu icke afslutats. Slutligen hafva de
anbefallda utredningarna rörande hamnförhållandena vid bohuslänska
kusten icke nått därhän, att banans slutpunkt vid kusten kan bestäm¬
mas. För dessa nu nämnda arbetens bringande till slut lära, så vidt
nu kan bedömas, medel förefinnas af beviljade anslag.
Men äfven linjeundersökningarna torde, på sätt järnvägsstyrelsen
framhållit, behöfva ytterligare kompletteras. Lika med järnvägsstyrelsen
finner jag definitiv undersökning böra äga rum af den förut okulärt
undersökta linjen Rya fäbodar—Almån—Limedsforsen—Laxvadet—Stor¬
åsen—Ransjöbodarne—Särnasjön—Sveg äfvensom af en sträckning från
någon punkt å den utstakade linjen söder om Ångermanälfven förbi
Volgsjöns östra ända till lämplig anknytningspunkt å linjen norr om
Dalasjö, hvilka undersökningar beräknats kosta ett belopp af 29,500
kronor. Äfven dessa kostnader beräknas kunna bestridas af förut an¬
slagna belopp.
Beträffande de af järnvägsstyrelsen i öfrigt föreslagna ytterligare
undersökningar skulle den, som afser definitiv undersökning af en öst¬
ligare linje från Gubbträsk norr om Ume älf öfver Afvaviken, Kikkejaure
och Jäknajaure till Kadnejaure jämte en sträckning mellan Jäknajaure och
Plassakårtje, betinga en kostnad af ej mindre än 33,000 kronor. Med hän¬
syn till hvad vederbörande skogsstatstjänstemän anfört därom, att den
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 95 Häft. 4
Departements¬
chefens ytt¬
rande.
26 Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
redan undersökta linjen läge för nära barrskogsgränsen och att en östligare
sträckning ur skogshandteringens synpunkt skulle vara fördelaktigare,
anser jag den af järnvägsstyrelsen föreslagna undersökning vara af
behofvet påkallad. Emellertid bör enligt mitt förmenande denna under¬
sökning sträckas längre söderut. — Vidare torde frågan om inlandsbanans
indragande på Gellivarebanan å någon punkt söder om Gellivare vara
af sådan vikt i strategiskt hänseende, att den föreslagna definitiva
undersökningen af linjen Suoppatjaure—Näsberg, hvilken undersökning
beräknats kosta 8,000 kronor, bör verkställas. — Järnvägsstyrelsens
hemställan om anslag för okulära undersökningar dels af en linje öfver
Storholmen i öfra ändan af Volgsjön, hvilket skulle kräfva en kostnad
af 1,000 kronor, dels ock af vissa sträckningar inom Härjedalen och
södra delen af Jämtland för en kostnad af 3,000 kronor anser jag mig
också böra tillstyrka.
Spörsmålet huruvida för de västra delarna af Värmlands, Koppar¬
bergs och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och Dalsland behofvet
af kommunikationer kan tillgodoses genom anläggning af bibanor, torde,
på sätt äfven inom Riksdagen anmärkts, vara ett viktigt moment i
undersökningsarbetet. Vare sig inlandsbanan kommer till stånd eller ej,
lära bibanor kräfvas på vissa sträckor. Jag finner därför de af Kungl.
Maj:t under år 1906 anbefallda undersökningarna i detta afseende böra
fullföljas, och har jag ingen erinran att göra mot de af järnvägssty¬
relsen härför äskade belopp.
Några andra undersökningar än de af järnvägsstyrelsen ifrågasatta
finner jag mig för närvarande ej hafva anledning föreslå.
Ehuru, såsom ofvan framhållits, ännu åtskilliga, omfattande, under¬
sökningar rörande inlandsbanan återstå, synas mig likväl utredningarna
i ett afseende hafva hunnit så långt, att ett. förslag till banbyggnad
kan framläggas, nämligen i fråga om en linje mellan Östersund och
Ströms vattudal, angående hvilken järnvägsstyrelsen jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut den 22 mars 1907 inkommit med definitivt förslag jämte
kostnadsberäkning.
De verkställda utredningarna hafva visat,„ att inlandsbanan norr om
jämtländska tvärbanan bör erhålla en sådan sträckning, att den passerar
ungefär midt igenom det jämtländska silurområdet. De tre definitivt
undersökta linjer, som här föreligga, både de t va, som tänkts söderut
skola framgå öster om Storsjön, och den, som i fortsättningen förlagts
väster om samma sjö, hafva också från Indalsälfven norrut till Ströms
vattudal erhållit i hufvudsak samma sträckning. Närmast Indalsälfven
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
27
hafva linjerna olika sträckning, i det att den ena följer älfven västerut,
den andra öfvergår älfven vid Litsnäset och fortsätter söderut till Öster¬
sund samt den tredje passerar älfven längre österut vid Handog och
därefter fortsätter till Brunflo utan att beröra Östersund. Då det
emellertid torde böra uppställas såsom ett önskemål af största vikt, att
en inlandsbana i denna trakt omedelbart berör Jämtlands största affärs¬
centrum Östersund, synes mig den af järnvägsstyrelsen här förordade
sträckning öfver Östersund vara den bästa.
Hvad som emellertid ytterligare föranleder mig att föreslå byg¬
gande af denna bana, innan ännu undersökningarna om inlandsbanan
i öfrigt bragts till slut, är, att en bana Östersund—Ströms vattudal
såsom lokalbana för dessa orter skulle fylla ett länge kändt stort behof
och att denna bana har goda förutsättningar för en lönande trafik, äfven
om man endast tager hänsyn till banans eget trafikområde.
Redan nu äger en liflig trafik rum mellan Östersund och Ström¬
sunds municipalsamhälle, hvilket senare genom ett särskildt spår skulle
förenas med banans slutpunkt vid Ulriksfors. Banan skulle, såsom
nämndt, komma att genomgå det jämtländska silurområdet, som har
gynnsamma betingelser för ett lönande jordbruk. Af de stora vidder
utmärkt jord, som här förefinnas, har endast obetydligt bragts under
odling. För att en odling i större omfattning skall kunna med fördel
bedrifvas, är järnvägen ett oundgängligt villkor, då den förutan svårig¬
het möter såväl för tillförsel af gödningsämnen och redskap som för
afsättning af jordbrukets produkter. Ej minst vid ett framtida byg¬
gande af inlandsbanan norrut skulle det vara af vikt att från trakterna
längs linjen Östersund—Ulriksfors kunna erhålla tillförsel af lifsför-
nödenheter. Den föreslagna banan skulle komma att beröra för upp¬
samling af virke lämpliga bassänger vid flera flottleder. Industriella an¬
läggningar kunna väntas uppstå vid de många vattenfall, som finnas i*
banans närhet. Såsom Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmärkt,
finnas äfven möjligheter för turisttrafik till Ströms vattudal.
För banans byggande med statsmedel torde böra uppställas de af
järnvägsstyrelsen föreslagna villkor beträffande markupplåtelse med mera;
och lärer jämväl böra iakttagas det i fråga om förbindelsespåret mellan
Ulriksfors och Strömsund föreslagna villkor om skyldighet att anordna
och bekosta underhållet af kajbyggnader vid Strömsund.
Med hänsyn till hvad järnvägsstyrelsen anfört i sin skrifvelse den
16 innevarande april bör anläggningskostnaden ökas med 25,000 kro¬
nor, eller till 10,887,000 kronor, hvadan järnvägen i rundt tal skulle
betinga en kostnad af 10,900,000 kronor.»
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
TJtskottets
yttrande.
Beträffande de skäl, som utöfver hvad härofvan upptagits anförts
till stöd för ofvan omförmälda af enskilda motionärer framställda för¬
slag, tillåter sig utskottet att hänvisa till de särskilda motionerna.
De ytterligare undersökningar angående inlandsbanan, för hvilkas
utförande Kungl. Maj:t nu af Riksdagen äskat ett anslag af 83,000
kronor, synas utskottet i allmänhet väl motiverade. Beträffande en af
de sålunda föreslagna undersökningarna, nämligen den som afser banans
framdragande från Suoppatjaure till den vid Gellivarebanan sydost om
Gellivare belägna Näsbergs hållplats, torde man dock hafva skäl att
hysa stora betänkligheter. Chefen för generalstaben, som, enligt hvad
järnvägsstyrelsen år 1905 meddelat, då förklarat sig icke hafva något
ur strategisk synpunkt att invända mot att inlandsbanan anslöte sig till
Gellivarebanan vid Linaälfs hållplats nordväst om Gellivare, har emel¬
lertid sedermera förklarat, att han i försvarets intresse måste hålla på
inlandsbanans framdragande till Gellivarebanan i närheten af Näsberg;
och med anledning häraf har anslag för undersökning af denna linje
nu af Kungl. Maj:t äskats. Med påpekande af de olika åsikter, gene-
ralstabschefen sålunda vid olika tider uttalat, och då den nu ifrågasatta
förändringen i inlandsbanans sträckning måste anses vara ur statseko-
nomisk synpunkt mindre tillfredsställande, har herr Carlsson i Malm¬
berget uti sin i ämnet väckta motion yrkat, att medel för berörda un¬
dersökning icke skulle af Riksdagen beviljas. Utskottet, som delar mo¬
tionärens tvifvel om lämpligheten af banans dragande mot öster och
icke kunnat öfvertygas om det berättigade i den ståndpunkt, som af
generalstabschefen senast intagits, har dock icke velat motsätta sig,
att hela det för undersökningar begärda anslaget beviljas, då medlen
’ antagligen kunna blifva behöfliga för andra med ifrågavarande utred¬
ningar förenade utgifter.
Hvad angår de särskilda förslag, som i motioner af herr Montgo-
mery samt af herr Jonsson i Lycksele framställts i fråga om utförande
af undersökningar beträffande vissa bibanor, har utskottet med anled¬
ning särskild! af den mycket begränsade tid, som utskottet haft tillfälle
att ägna dessa mot slutet af riksdagen framkomna frågor, icke kunnat
bilda sig ett bestämdt omdöme om det praktiska värdet och betydelsen
af de uppslag, som gjorts i berörda motioner. Under sådana förhål¬
landen finner sig utskottet icke böra tillstyrka någondera af dessa mo¬
tioner utan anser det vara klokast, att Riksdagen med afseende å om¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 149. 29
fattningen af de fortsatta undersökningarna ock planen för desamma
för närvarande ansluter sig till Kungl. Maj:t.s förslag.
Gent emot det af Kungl. Maj:t framställda förslaget om anlägg¬
ning af en statsbana mellan Östersund och Ströms vattudal har i^de
af herr Bergström m. fl. och af herr Biesért m. fl. väckta motionerna
framhållits, att Riksdagen icke borde fatta beslut om byggande af någon
del af inlandsbanan förr än fullständig plan för hela byggnadsföretaget
blifvit framlagd. Denna uppfattning kan utskottet dock icke biträda.
Då det gäller ett företag af den vidlyftiga beskaffenhet och stora om¬
fattning, som här är fallet, synes det nämligen utskottet vara fara
värdt, att man icke inom en öfverskådlig framtid kan komma till något
praktiskt resultat, om icke företaget efter hand igångsättes å sådana
delar, där utredningen föreligger färdig och linjens sträckning kan med
säkerhet fastslås, oberoende af ännu återstående undersökningar inom
andra trakter. Såsom framgår af den i statsrådsprotokollet lämnade
redogörelsen, är detta förhållandet med den bansträcka inom Jämtland,
som nu af Kungl. Maj:t föreslagits till anläggning. Då härtill kommer*
att ifrågavarande sträcka torde vara den del af inlandsbanan inom
Norrland, som kan anses hafva de bästa ekonomiska betingelserna,
synes det utskottet vara skäl att denna handel redan nu kommer till
utförande. Utskottet, som vid Kungl. Maj:ts framställning i denna del
icke haft något att erinra, anser sig alltså böra tillstyrka densamma.
Hvad slutligen angår den af herr Zimdahl i början af riksdagen
väckta motionen om skrifvelse till Kungl. Maj: t i fråga om den då
väntade propositionen rörande inlandsbanan, så påkallar uppenbarligen
denna motion under nuvarande förhållanden icke något yttrande.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
a) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
därom framställda förslag och med afslag å ofvan
omförmälda af herrar Carlsson, Jonsson och Mont-
gomery väckta motioner, må för verkställande af
ytterligare undersökningar angående inlandsbanan på
extra stat för år 1908 bevilja 83,000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1907
af tillgängliga medel utanordna hela detta belopp;
b) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag och med afslag å hvad i de af herr Berg¬
ström m. fl. och herr Biesört in. fl. väckta motio¬
nerna härom yrkats, må, under förbehåll att uti stats-
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 95 Höft. 5
BO Statsutskottets Utlåtande N:o 149.
rådsprotokollet öfver civilärenden den 19 april 1907
angifna villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark
med mera iakttagas, besluta anläggning af en stats¬
bana från Östersund till Ströms vattudal (Ulriksfors)
jämte bispår från Ulriksfors till Strömsund för en
beräknad kostnad af 10,900,000 kronor samt häraf
för år 1908 anvisa 2,000,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att under år 1907 låta utaf detta belopp för¬
skottsvis af tillgängliga medel utanordna 500,000
kronor; samt
c) att herr Zimdahls ofvan omförmälda motion
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Angående sättet för anskaffande af det under b) omförmälda an¬
slaget 2,000,000 kronor kommer utskottet att framdeles afgifva ytt¬
rande.
Stockholm den 21 maj 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Reservationer:
af herrar G. Olsén, L. Eriksson, J. Ström och C. J. ödman, livilka
ansett, att utskottet bort i enlighet med de af herr Bergström m. fl. och
herr Biesért m. fl. väckta motionerna hemställa,
att Riksdagen må bifalla hvad Kungl. Maj:t i förevarande propo¬
sition föreslagit beträffande anslag för ytterligare undersökningar angå¬
ende inlandsbanan men däremot förklara sig icke för närvarande kunna
bifalla hvad Kungl. Maj:t i samma proposition föreslagit beträffande
anslag till påbörjande af en statsbana från Östersund till Ströms vattudal;
samt af friherre J. T. Gripenstedt och grefve C. O. Taube mot vissa
delar af utskottets motivering.
Herr D. Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
detta ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1907.