Statsutskottets Utlåtande N:o 127.
1
N:o 127.
Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1907, kl. 9 f. m.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
understöd ra. m. åt vaktkonstapeln vid tvångsarbets-
anstalten i Karlskrona J. A. Nilsson.
(l:a. U. A.)
Uti en till Riksdagen den 8 mars innevarande år aflåten proposition
(n:o 98) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af stats¬
rådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit,
att till vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Johan August
Nilsson måtte, såsom ersättning för honom genom olycksfall i tjänsten till¬
skyndad skada, af fångvårdsmedel utbetalas dels för en gång 112 kronor
87 öre, dels ock från och med år 1907 en årlig lifränta af 60 kronor.
I detta ärende har departementschefen till ofvannämnda statsråds¬
protokoll anfört följande:
»Under tjänstgöring den 25 april 1906 i anstaltens stenhård, där
fångarna sysselsattes med gatstenshuggning, träffades Nilsson i vänstra
ögat af kringflygande stenskärfvor.
På grund af uppkommen varbildning i ögat kunde Nilsson ej skötas
i eget hem, utan vårdades å Karlskrona länslasarett från och med den 2
Bill. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 85 Haft. (N:o 127). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 127.
till och med den 31 juli samt behandlades därstädes polikliniskt från och
med den 1 till och med den 26 augusti 1906.
Enligt intyg af legitimerade läkaren Vict. L. Lundberg uppstod af
skadan svårartad hornhinneinflammation, som medfört kvarstående men för
framtiden genom en hornhinnefläck, hvilken väsentligen förtagit synskärpan
och ej kommer att försvinna, hvadan Nilssons arbets- och förvärfsförmåga
är för all framtid nedsatt.
Efter olycksfallet har Nilsson varit under tre månader och en dag
förhindrad att förrätta sin tjänst.
Nilsson, som är född den 28 december 1861, har 7 barn, däraf 5 i
åldern 2 till 14 år.
Enligt hvad anstaltens direktör intygat, har Nilsson, som icke är
kunnig i något annat yrke än stenhuggning, alltsedan olyckshändelsen
vant urståndsatt att utom tjänsten bereda sig och sin stora familj någon
extra inkomst.
Såsom ersättning för ifrågavarande skada har Nilsson begärt dels
godtgörelse för läkarlön och annan kostnad 55 kronor (rätteligen 54
kronor 50 öre), hvaraf enligt företedda räkningar åtgått i sjukvårdsafgift
14 kronor 50 öre samt läkarhonorar 25 kronor, ersättning för sveda och
värk 100 kronor samt för hinder och brist i näring genom förlorade
tjänstgöringspenningar 58 kronor 37 öre, eller i ett för allt 213 kronor
37 öre, dels ock för stadigvarande men för framtiden en årlig skadeersätt¬
ning af 50 kronor eller däremot svarande kapital. Nilsson har härvid
framhållit, att han befinner sig i synnerligen knappa omständigheter såsom
försörjare af en talrik familj, hvadan hans förlust nu och för framtiden
är mycket kännbar.
För närmare bedömande af föreliggande ärende har fångvårdsstyrelsen
till jämförelse erinrat om ett af 1906 års Riksdag behandladt liknande fall.
I fråga om två vid postkontoret i Stockholm anställda extra postbetjänte,
Johan Gottfrid Sundvall och Jakob Bernhard Asbrink, hvilka i följd af
olycksfall under tjänstgöring i maj månad 1905 fått sin arbetsförmåga
nedsatt, gjorde nämligen Ivungl. Maj:t framställning till Riksdagen om
årligt understöd. Därvid upplystes, att nämnda två betjänte åtnjutit läkar¬
vård och medikamenter på postverkets bekostnad äfvensom full aflöning
äfven för den tid, hvarunder de varit af sina vid olyckshändelsen lidna
skador urståndsätta att tjänstgöra. De hade sedermera kunnat återgå till
tjänstgöring och voro sålunda fortfarande bibehållna vid sin utkomst i
verkets tjänst, men det ansågs, att postverkets ersättningsskyldighet borde
sträcka sig något längre, så att de af olyckan drabbade i någon mån
godtgjordes för iråkad oförmögenhet att vid sidan af sin postanställning
Statsutskottets Utlåtande N:o 127.
3
genom arbete i enskild tjänst förskaffa sig en välbehöflig tillökning i års-
inkomst. I enlighet med Kungl. Maj:ts framställning tillerkände Riks¬
dagen nämnda postbetjänte understöd å postverkets pensionsstat, Sundvall
med 135 kronor och Asbrink med 45 kronor om året, räknadt från och
med år 1906.
På grund af detta Riksdagens beslut, hvarvid hänsyn tagits jämväl
till den ersättningssökandes oförmögenhet för framtiden att vid sidan af
sin anställning i det allmännas tjänst genom enskildt arbete bereda sig
ökad inkomst, har fångvårdsstyrelsen, med vitsordande, att de tjänstgörings-
penningar, som Nilsson i följd af olycksfallet måst afstå, uppgått till det
af honom uppgifna belopp 58 kronor 37 öre, samt med öfverlämnande
till Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida icke någon ersättning för sveda och
värk må kunna Nilsson tillgodokomma, hemställt, att Nilsson måtte åt
fångvårdsmedel tillerkännas godtgörelse med uppgifna belopp för sina
direkta utgifter och för förlorade tjänstgöringspenningar samt för fram¬
tiden beredas ett understöd af 50 kronor om året, räknadt från och med
år 1907.
Riksförsäkringsanstalten har i afgifvet yttrande erinrat, att, därest
bestämmelserna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till
följd af olycksfall i arbete skolat i förevarande fall tillämpas, Nilsson icke
varit berättigad till särskild ersättning för sjukvårdskostnader och läkar-
honorar eller för sveda och värk, men att Nilsson under enahanda förut¬
sättning bort anses berättigad dels till sjukhjälp med en krona om dagen
för tiden från och med sextioförsta dagen efter olycksfallet till den dag
han kunnat återinträda i tjänstgöring, dels ock till en efter en invalidi-
tetsgrad af 20 »/. till 60 kronor beräknad årlig lifränta att utgå från och
med dagen näst efter den, då sjuk hjälpser sättningen upphört.
Uti infordradt utlåtande har statskontoret, med erinran, att under-
stödsbeloppen till de båda postbetjänte bestämts i enlighet med de i lagen
den 5 juli 1901 upptagna grunder, såsom sin mening uttalat, att i öfver¬
ensstämmelse med Riksdagens beslut år 1906 åt Nilsson torde böla be
redas ersättning såväl för hvad han visat sig hafva utgifvit i läkarlön och
för ofriga af skadan orsakade kostnader med tillhopa 54 kronor 50 öre som
ock för mistade tjänstgöringspenningar 58 kronor 37 öre, äfvensom att Nilsson
torde tillförsäkras en årlig lifränta från och med år 1907 till belopp,
som, enligt den af riksförsäkringsanstalten lämnade upplysning, torde böra
bestämmas till 60 kronor. Däremot har statskontoret ansett Nilssons
anspråk på särskild ersättning för sveda och värk ej vara? förtjänt af
bifall».
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 127.
förslå:
Utskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande
t', hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 14 maj 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Stockholm 1907. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.