Lagutskottets Utlåtande N:o 62.
1
N:o 62.
Ank. till Riksd. kansli den 13 maj 1907, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i 20 § 1 mom. och 22
§ af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jord-
afsöndring den 27 juni 1896 dels ock två med föran¬
ledande af denna proposition väckta motioner.
Genom proposition, n:o 11, af den 10 januari 1907, hvilken af båda
kamrarna till lagutskottet hänvisats, har Kungl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll,
föreslagit Riksdagen att antaga här nedan intaget förslag till lag angående
ändring i 20 § 1 mom. och 22 § af lagen om hemmansklyfning, ägo¬
styckning och jordafsöndring den 27 juni 1896.
Rörande tillkomsten af ifrågavarande lagförslag äfvensom motive¬
ringen till detsamma tillåter sig utskottet hänvisa till följande:
I statsråd den 23 november 1906 yttrade chefen för justiedeparte-
mentet:
»Uti det underdåniga betänkande, som den 27 oktober 1904 afgifvits Departe-
af kommittén för utredande af frågan, huruledes den splitägande jordbru-
bände befolkningens ställning i Norrland och Dalarne må kunna vidmakt¬
hållas och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas,
har kommittén, bland annat, sökt uppvisa, hurusom de talrika gamla
bondehemman, som numera förvärfvats af sågverksbolag och enskilda
idkare af trävarurörelse, äro i hög grad utsatta för faran att blifva genom
olämplig delning väsentligt försämrade. Det har nämligen visat sig, att
Bill. till Riksd Prof. 1907. 7 Sami. 57 Raft. (N:o 62.) 1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 62.
flerstädes å trävaruindustriens hemman de odlade ägorna och jordbruket
endast i mycket underordnad grad äro föremål för ägarnes intresse och
att man ofta önskar afhända sig dessa ägor, hvilkas skötsel förorsakar
åtskilligt besvär. Då man emellertid vid inägornas försäljning högst
ogärna låter i försäljningen ingå jämväl skogs-, betes- och odlingsmark,
blifva i stor utsträckning trävaruindustriens hemman uppdelade sålunda,
att den lott ägaren behåller endast innefattar skogs- och utmark, under
det att den till försäljning afsedda lotten hufvudsakligen omfattar allenast
inägor. Att fastigheter af sistnämnda slag äro föga ägnade att bilda lifs-
kraftiga och själfständiga jordbruk torde ligga i öppen dag, och kom¬
mittén har utförligt framhållit de ekonomiska och sociala vådorna af att
låta de gamla bondejordbruken på detta sätt förfaras.
Inägornas skiljande från skogsmarken på ett hemman kunde enligt
1896 års lag om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring ske
på två vägar. Den första af dessa var ägostyckning. En af kommitténs
närmaste åtgärder blef därför framläggandet af förslag om nya ägostyck-
ningsbestämmelser för norra Sverige, • afseende att tillförsäkra de vid ägo¬
styckning bildade hemmanslotter, som innehålla inägor, jämväl nödig
skogs- och odlingsmark samt nödigt bete. Detta kommitténs förslag har
såtillvida redan blifvit af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen uppmärk-
sammadt som en provisorisk lag i nämnda syfte blifvit utfärdad den 16
juni 1905.
Den andra vägen, på hvilken, särskild! i norra Sverige, inägorna i
sin helhet kunna utbrytas från hemmanets öfriga mark, är genom jord¬
afsöndring. I nordligare delarna af riket uppgå nämligen i regel inägorna
i areal icke till en femtedel af hela hemmanet, och vid sådant förhål¬
lande möter enligt 1896 års lag icke hinder för deras afsöndrande. Då
kommittén befarat, att detta sätt, som redan emellanåt kommit till an¬
vändning, skulle, därest inskränkningar i ägostyckningsfriheten komme
till stånd, blifva i betydligt större omfattning anlitadt, ansåg kommittén
nödigt att föreslå äfven strängare bestämmelser i fråga om rätten att från
hemman afsöndra inägojord och i, bland annat, detta syfte har kommittén
framlagt förslag till lag angående ändring i 20 och 22 §§ af lagen om
hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 21 juni 1896.
öfver detta lagförslag hafva underdåniga yttranden afgifvits af
Eders Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i de sex norra länen äfvensom
af kammarkollegium och landtmäteristyrelsen.»
Efter att hafva redogjort såväl för kommitténs förslag som för de
i anledning däraf inkomna underdåniga yttranden anförde departements¬
chefen vidare:
Lagutskottets Utlåtande N:o 62. 3
»Då en lagändring i det af kommittén föreslagna syfte torde vara
nödvändig för att bereda full effektivitet åt såväl 1905 års lag om in¬
skränkning i rätten att erhålla ägostyckning som den nya lagstiftning om
ägostyckning, hvilken den provisoriska lagen förutsätter såsom tillämnad,
samt denna lagändring, såsom af kommittén påvisats, knappast innebär
annat än ett konsekvent fullföljande af den grundsats, hvarpå redan gäl¬
lande lag är byggd, finner jag ingen betänklighet vid att tillstyrka en
lagändring i förevarande riktning.
Vidkommande åter förslagets detaljer synes det mig — i likhet
med hvad om förslaget yttrats af en reservant inom kommittén samt de
flesta af de hörda myndigheterna — som om förslagets stadgande att i
hvad som afsöndras ej må ingå mera än en femtedel af hemmanets hela
åkerareal eller af dess sammanlagda ägovidd i tomt, åker och äng skulle
nödvändiggöra en alltför invecklad och tidsödande samt tämligen öfverflödig
pröfning. Det gäller ju här egentligen att förekomma uppenbara försök
att kringgå de nya ägostyckningsbestämmelserna, och detta synes på ett
tillfredsställande sätt kunna ske redan genom en bestämmelse, att inägojord
ej får afsöndras till den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom
märkligen försvagas. Den pröfning, som erfordras för konstaterande häraf,
kan tydligen ske på ett mycket mera summariskt sätt, än den af kom¬
mittén förutsatta, och onödig omgång undvikes därigenom.
I enlighet härmed har förslaget något omarbetats.»
Förslaget har sedermera undergått grundlagsenlig granskning i
högsta domstolen och därvid lämnats utan anmärkning.
I samband med denna proposition har utskottet till behandling före-
haft två särskilda med anledning af densamma väckta motioner, nämligen
dels inom Första kammaren under n:o 54 af herrar Enhörning, Hägglund
och Faldén och dels inom Andra kammaren under n:o 260 af herr Wik-
lund jämte tjugusju andra ledamöter af denna kammare.
Herr Énhörnings in. fl. motion är af följande lydelse:
»1 proposition n:o 11 till innevarande riksdag har Kungl. Maj:t före¬
lagt riksdagen till antagande förslag till lag angående ändring i 20 §
1 mom. och 22 § af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jord-
afsöndring den 27 juni 1896.
Enligt detta förslag skall beträffande Kopparbergs, Gäfleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län rätten att
från hemman afsöndra jord vara inskränkt på det sätt, att inägojord ej
må afsöndras till den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom
Herr En¬
hörnings
t. fl. motion.
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 62.
märkligen försvagas. Af chefens för justitiedepartementet yttrande till
statsrådsprotokollet framgår, att förslagets syfte är att förhindra, att ett
hemman genom afsöndring uppdelas sålunda, att inägorna komma att
utgöra en lott för sig utan skogs- och utmark. Vid detta förhållande
och då det enligt hvad justitieministern yttrat i fortsättningen af sitt an¬
förande egentligen gäller att förekomma uppenbara försök att kringgå de
nya ägostyckningsbestämmelserna, lärer hinder ej möta att modifiera den
föreslagna inskränkningen så, att den ej kommer att lägga hinder i vägen
för egnahemsrörelsen.
Vi tillåta oss därför hemställa, att Riksdagen ville för sin del be¬
sluta följande lydelse af 22 § af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning
och jorcjafsöndring den 27 juni 1896:
'Astundar innehafvare af hemman, hvarifrån afsöndring får ske, att
därifrån för alltid afsöndra mark som, ensam eller tillsammans med hvad
redan kan vara från hemmanet för alltid afsöndradt, utgöra mera än
hvad i 20 § 1 mom. sägs, ankomme på Konungens Befallningshafvande
att, där så omständigheterna därtill föranleda, sådant tillåta.
Tillstånd, som nu sagts, må ej vägras i fråga om afsöndring af
byggnadstomt för bostadslägenhet eller af sådant område, som omförmäles
i 3 § första stycket i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och
förening att förvärfva fast egendom.’»
Herr Wik-
Iwnds m. fl.
motion.
Hr Wiklund jämte medmotionärer anför:
»I kungl. propositionen n:o 11 till innevarande års riksdag har före¬
slagits viss ändring i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jord-
afsöndring.
Detta förslag afser att utgöra ett led i norrlandskommitténs förslag
till åtgärder för tillgodoseende af jordbruket då bolagshemman och särskildt
att komplettera de ändringar i ägostyckningsförfarandet, som erfordras till
förekommande af en för jordbruket ogynnsam eller rent af ruinerande
ägostyckning. Detta senare kan nämligen ock ske genom jordafsöndring
om än ej med samma lätthet, då jordafsöndring förutsätter ett köpeaftal,
under det ägostyckning kan af ägaren ensidigt företagas när som helst.
Uppenbart är, att det nu framlagda förslaget om jordafsöndring är
nödvändigt för ändamålets vinnande. Man bör se hela denna lagstiftning
om bolagshemmanen i sitt sammanhang, och beklagligt är, att de olika
förslagen ej kunnat antagas och utfärdas på en gång. Om det nu väckta
förslaget i afseende å jordafsöndring ej antages, skulle inägojorden på de
olika bolagshemmanen småningom kunna utsäljas och under trycket af
en vanhäfdslag, hvarom en kungl. proposition nu också föreligger, skulle
Lagutskottets Utlåtande N:o 62.
5
dylika försäljningar ytterligare påskyndas. När sedan någon gång försla¬
get till ny ägostyckningslag framkommer, finnes ej vidare kvar någon
mark, på hvilken lagen kan verka.
Såsom i propositionen framhålles, innebär förslaget också knappast
annat än ett konsekvent fullföljande af den grundsats, hvarpå redan gäl¬
lande lag är byggd. Man får fortfarande som hitintills utan tillstånd af¬
söndra en femtedel af hela hemmanets ägovälde. Lyckligast vore, om detta
mått i sin helhet uttoges å den vanliga vidsträckta skogsmarken, ja, att
en ännu mera omfattande rätt därstädes genom ny lagstiftning medgåfves,
hvarigenom i verklig mening nya egna hem komme till stånd. Men har
man i sina afsöndringsplaner ej till uppsåt att skapa något nytt utan
endast att hålla sig till det vanliga lilla inägoområdet, så synes det väl
ej vara för mycket begärdt, att denna afsöndring ej får ske så, »att hem¬
manets jordbruk därigenom märkligen försvagas.»
När emellertid ett ännu större intresse påkallar undantag, så bör
detta kunna af Konungens befallningshafvande medgifvas. 1 lagen om ut¬
sträckning i rätten att erhålla ägostyckning den 16 juni 1905 är detta
tydligen uttryckt och äfven uppräknade vissa ändamål, som kunna gå före
j ordbruksändamålet.
I den nu framlagda propositionen om jordafsöndring synes oss dock
ej med erforderlig tydlighet framgå, att den i 22 § Konungens befallnings¬
hafvande medgifna dispensrätt äfven afser det fall, hvarom tillägg nu
gjorts i 20 §. Vi anse oss därför böra påyrka ett förtydligande i detta
afseende. Därjämte synes oss noga böra öfvervägas, huruvida Norrlands-
kommitténs eller Kungl. Maj:ts förslag äger företräde eller om bägge för¬
slagen möjligen kunna kombineras, hvarom vi dock ej velat uttala någon
bestämd mening.
På grund af hvad sålunda anförts hemställa vi, att vid behandling
af Kungl. Majts proposition n:o 11 angående ändringar i lagen om hem-
manskjutning, ägostyckning och jordafsöndring måtte tagas hänsyn till
ofvan gjorda erinringar.»
Af skäl, angifna i föredragande departementschefens ofvan intagna
yttrande, finner utskottet den i propositionen föreslagna lagändring såsom
ett led i de af Norrlandskommittén förordade lagstiftningsåtgärder af be-
hofvet påkallad. Emot propositionen har utskottet alltså icke haft något
att hufvudsakligen invända.
Utskottets
yttrande.
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 62.
Enligt förevarande motioner har emellertid på sätt däri närmare ut¬
vecklas lagförslaget förmenats kunna lägga hinder i vägen för afsöndring till
egnahem m. m. dylikt. Det synes utskottet uppenbart, att genom bestämdt
uttalande i lagtexten möjligheten af en sådan tolkning bör aflägsnas. I
den provisoriska lagen om rätten att erhålla ägostyckning af den 16 juni
1905 har ock förklarats, att tillstånd till ägostyckning må kunna lämnas,
när ägostyckningen erfordras för bildande af egnahemssamhällen eller för
industriell anläggning eller för annat dylikt ändamål. Ett undantag för
liknande ändamål synes ock böra göras vid jordafsöndring i de sex norra
länen. De ändamål, som därvid särskild! böra tillgodoses, äro bildande af
egna hem, vare sig det är fråga om ett helt samhälle eller om en enstaka
lägenhet, samt industriella anläggningar. I lagtexten torde detta lämpligen
böra uttalas i form af ett tillägg till 1 mom. i 22 §.
Med stöd af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
att Riksdagen måtte — under förklarande att
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunnat i
oförändradt skick godkännas — i anledning af propo¬
sitionen och herr Enhörnings m. fl. motion n:o 54 samt
herr Wiklunds m. fl. motion n:o 260 för sin del antaga
följande förslag till
Lag
angående ändring i 20 § I mom. och 22 § af lagen om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896.
Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
Härigenom förordnas, att 20 § 1 mom. och 22 § i lagen om hem¬
mansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896 skola
erhålla följande förändrade lydelse:
20 §.
1 mom. Ägare af hemman, hvilket får klyfvas, hafve rätt att af
hemmanets ägovälde för alltid afsöndra till och med en femtedel af ägo¬
vidden i en eller flera delar; dock att inom Kopparbergs, Gäfieborgs,
7
Lagutskottets Utlåtande N:o 62.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ej må af¬
söndras inägojord till den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom
märkligen försvagas.
22
o
Astundar innehafvare af hem¬
man, hvarifrån afsöndring får ske,
att därifrån för alltid afsöndra mark,
som, ensam eller tillsammans med
hvad redan kan vara från hemmanet
för alltid afsöndradt, utgör mera än
hvad i 20 § 1 mom. sägs, ankomme
på Konungens befallningshafvande
att, där omständigheterna därtill
föranleda, sådant tillåta.
Tillstånd, som nu sagts, må ej
vägras i fråga om afsöndring af så¬
dant område, som omförmäles i 3 §
första stycket i lagen angående förbud
i vissa fall för bolag och förening
att förvärfva fast egendom.
Stockholm den 13 maj 1907.
§•
o
Astundar innehafvare af hemman,
hvarifrån afsöndring får ske, att
därifrån för alltid afsöndra mark,
som, ensam eller tillsammans med
hvad redan kan vara från hem¬
manet för alltid afsöndradt, utgör
mera än hvad i 20 § 1 mom. sägs,
ankomme på Konungens befallnings¬
hafvande att, där omständigheterna
därtill föranledada, sådant tillåta.
Särskildt må hvad i nämnda lag¬
rum stadgas beträffande Kopparbergs,
Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämt¬
lands, Västerbottens och Norrbottens
län icke utgöra hinder för sådant
tillstånd där afsöndringen erfordras
för egnahemsanläggningar eller in¬
dustriella anläggningar eller annat
dylikt ändamål.
Tillstånd, som i denna § sägs, må
ej vägras i fråga om afsöndring af
sådant område, som omförmäles i
3 § första stycket i lagen angående
förbud i vissa fall för bolag och
förening att förväfva fast egendom.
På lagutskottets vägnar:
C. A. SJÖCRONA.
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 62.
Reservationer:
af herrar Hedenstierna, Fahlén och Magnuson, som yrkat, att före¬
varande kungl. proposition icke måtte af Riksdagen antagas;
samt af herr Lindhagen, som velat för sin del utbyta senare delen
af utskottets motivering med följande mera utredande synpunkter:
»I de båda motionerna önskas förtydligande bestämmelser rörande
den i 22 § medgifna dispens från stadgandet i 20 § 1 mom. Herr Wik-
lund och medmotionärer önska mera tydligt uttaladt, att dispensrätten
äfven omfattar det genom propositionen föreslagna nya tilläggsstadgandet
i 20 § 1 mom. Herr Enhörning och hans medmotionärer åter föreslå, att
tillstånd härvid aldrig skulle få vägras i fråga om afsöndring af byggnads¬
tomt för bostadslägenhet.
Förevarande proposition berör ej den för hela riket viktiga ange¬
lägenheten om utvidgad rätt till jordafsöndring. I detta ämne har egna-
hemskommittén afgifvit ett förslag, som ännu är beroende på Kungl.
Maj:ts pröfning och snart lärer komma på dagordningen.
Propositionen utgör som sagdt endast ett led i Norrlandskommitténs
förslag till åtgärder för att uppehålla jordbruket på trävaruindustriens
hemman i de sex nordligaste länen. Kommittén har därvid velat före¬
komma, att inägorna till dessa hemman i regel genom ägostyckning eller
jordafsöndring utstyckas så att jordbruket därigenom väsentligen skadas.
För ändamålet tillämnas en ny ägostyckningslag för dessa landsändar och
i afvaktan på densamma har för de fem norrländska länen Kopparbergs
län har ej medtagits därför att ägostyckning där på de flesta orter ej kan
lagligen äga rum — antagits en lag om inskränkning i rätten att erhålla
ägostyckning den 16 juni 1905. Den nu ifrågavarande propositionen före¬
slår de för ändamålet erforderliga bestämmelserna om jordafsöndring.
Större intressen än jordbruket eller eljest särskilda omständigheter
böra kunna påkalla undantag från denna lagstiftning. I fråga om ägo¬
styckning angifvas dessa i 1905 års lag genom dess stadgande, att tillstånd
till ägostyckning ej må lämnas med mindre hvarje lott, som komme att
erhålla inägor, skulle med hänsyn såväl till dessa ägors omfattning som
ock till den myckenhet husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark, som blefve
lotten tilldelad, varda tjänlig för jordbruk, eller ock ägostyckningen er¬
fordras för bildande af egnahemssamhällen eller för industriell anläggning
eller för annat dylikt ändamål. Beträffande jordafsöndring skall enligt
det nu framlagda förslaget tillämpas den nu gällande bestämmelsen, att befall-
Lagutskottets Utlåtande N:o 62. 9
ningshafvande ma. medgifva undantag, »när omständigheterna därtill för¬
anleda.».
Det senare är i själfva verket ett vidsträcktare medgifvande än det
som gäller för ägostyckning. Men å andra sidan måste ett dylikt stadgande
i tillämpningen lätt anses böra endast mera undantagsvis tillämpas. Det
synes därför vara lämpligt att framhålla i lagtexten, att i nu ifrågavarande
fall dylikt undantag bör särskilt medgifvas för enahanda ändamål, som
då det gäller ägostyckning. Därmed blir det också tydligt, hvad uppen¬
barligen är meningen, nämligen att dispensrätten äfven omfattar det nu
föreslagna tillägget i 20 § 1 mom.
Bland de i 1905 års ägostyckningslag uppräknade ändamål, som få
med åsidosättande af jordbruksintresset tillgodoses, är »egnahemsamhällen».
Uttrycket är med afsikt valdt för att ej lagen skall kringgås genom att
kalla hvarje för ett jordbruk otjänlig afsöndring af inägojord för af¬
söndring af ett eget hem. Emellertid lärer förenämnda bestämmelse ledt
till olika tolkning. Närmast syftar författningen på hemmanens gamla
odaljord, och den har gifvetvis ej velat lägga hinder i vägen för ett friare
förfogande i skäliga fall öfver enstaka torplägenheter. Så har ock lagen
uppfattats i ett län, under det i ett annat lärer lika strängt bedömts'ägo-
styckning af enstaka torplägenheter som af hemmans odalinägor. Då detta
senare icke kan vara meningen, har utskottet föreslagit ordet egnahems-
anlägg i stället för »egnahemssamhälle» i den förvissningen, att befallnings¬
hafvande däri ej skola rimligtvis se någon uppfordran att tillåta äfven jord-
afsöndringar,tj hvilka uppenbarligen afse ett kringgående af lagen. Åkdon na
anledning kan utskottet ej tillstyrka herr Enhörnings in. fl. förslag,jsåvidt
det afser ovillkorligt förbud att vägra afsöndring af byggnadstomt för
bostadslägenhet.»
Herrar G. Andersson och Uppström hafva begärt få antecknadt, att
de icke deltagit i detta ärendes slutliga behandling inom utskottet.
Tlih. till Riksd, Vrot. 1601. 1 Sami. Öl Väft.