Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
1
N:o 25.
Ant. till Riksd. kansli den 11 mars 1907 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom, lag
om hvad. iakttagas skall i afseende å införande af lagen
om nyttjanderätt till fast egendom, lag om servitut, lag
om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt,
lag om inteckning i tomträtt, lag om ändrad lydelse af
17 kap. 5 och 6 §§ handelshalken, lag om ändrad lydelse
af 42, 43, 100, 105, 113 och 158 §§ utsökning slag en,
lag om ändrad lydelse af 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53,
55, 56 och 57 §§ i förordningen den 16 juni 1875 an¬
gående inteckning i f äst egendom, lag om ändrad lydelse
af 2 och 90 §§ konkurslagen, lag om ändrad lydelse af
1 och 3 §§ i förordningen den 20 november 1845 i af¬
seende på handel om lösören, som köparen låter i säl¬
jarens värd kvarblifva, lag om ändrad lydelse af 14 §
i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription
och om ärsstämning, lag om ändrad lydelse af 65 § i
lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan afledning
af vatten, lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24
maj 1895 angående hvad till fast egendom är att hänföra
samt lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16
juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter,
inteckningar och andra ärenden, dels ock sex med för¬
anledande af nämnda proposition väckta 'motioner.
Genom en den 31 december 1906 afbiten proposition, n:o 9, hvilken af
båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under
Bill. till Riksd. Frot. 1097. 7 Sami. 21 Ilåft. (N:o 25.) 1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda för¬
slag till
l:o) lag om nyttjanderätt till fast egendom;
2:o) lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om
nyttjanderätt till fast egendom;
3:o) lag om servitut;
4:o) lag om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt;
5:o) lag om inteckning i tomträtt;
6:o) lag om ändrad lydelse af 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbalken;
7:o) lag om ändrad lydelse af 42, 43, 100, 105, 113 och 158 §§
utsökningslagen;
8:o) lag om ändrad lydelse af 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53, 55, 56
och 57 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast
egendom;
9:o) lag om ändrad lydelse af 2 och 90 §§ konkurslagen;
10:o) lag om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i förordningen den 20
november 1845 i afseende på handel om lösören, som köparen låter i säl¬
jarens vård kvarblifva;
ll:o) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862
om tioårig preskription och om årsstämning;
12:o) lag om ändrad lydelse af 65 § i lagen den 20 juni 1879 om
dikning och annan afledning af vatten;
13:o) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 an¬
gående hvad till fast egendom är att hänföra; samt
14:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875
angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra
ärenden.
I sammanhang med nämnda proposition har utskottet till behandling
förehaft sex särskilda, i anledning af propositionen väckta motioner, näm¬
ligen :
l:o) af herr J. Retlig (motion inom Första Kammaren n:o 35);
2:o) af herr G. F. Ostberg (motion inom Första Kammaren n:o 40);
3:o) af herr J. Erlansson (motion inom Andra Kammaren n:o 80);
4:o) af herr E. L. Camitz (motion inom Andra Kammaren n:o 175);
5:o) af herr N. A. Nilsson i Malmö ni. fl. (motion inom Andra
Kammaren n:o 178); och
6:o) af herr J. G. Pettersson i Södertälje (motion inom Andra Kam¬
maren n:o 183).
Lagutskottets Utlåtande N;o 25.
Af dessa motioner afser herr J. Erlanssons förändringar i vissa
hänseenden i 2 kap. af ofvan omförmälda förslag till lag om nyttjande¬
rätt till fast egendom — hvilket kapitel innefattar bestämmelserna om
arrende —-, och herr N. A. Nilsson m. flis motion vissa ändringar uti de
i 3 kap. af samma förslag innefattade bestämmelserna angående hyra; alla
de öfriga motionerna äro föranledda af förslagets bestämmelser angående
den nya form af nyttjanderättsupplåtelse, som i förslaget benämnes tomt¬
rätt. För bättre öfverskådlighets skull har utskottet funnit lämpligast att
först vid hvarje särskild sådan afdelning af propositionen, som beröres af
någon af motionerna, lämna redogörelse för dessas innehåll.
De vidtomfattande lagförslag, som genom förevarande proposition
blifvit underkastade Riksdagens pröfning, sammanfalla till sitt innehåll
i det närmaste med de lagförslag i ämnet, som utarbetats af lagbered¬
ningen.
Genom beslut den 12 januari 1903 uppdrog Kungl. Majit åt lag¬
beredningen att verkställa omarbetning af jordabalken med därtill hörande
författningar; därvid det lämnades lagberedningen öppet att framlägga
förslag till jordabalk i ett sammanhang eller i särskilda afdelningar. Med
begagnande af denna rätt att afdela förslaget öfverlämnade lagberedningen
i februari 1905 till Kungl. Majit ifrågavarande fjorton stycken lagförslag,
ämnade att till sina hufvuddelar utgöra första afdelningen af den jorda¬
balk, som skulle träda i stället för den nuvarande jordabalken med därtill
hörande författningar. Denna afdelning omfattar väsentligen lagbestäm¬
melserna om nyttjanderätt till fast egendom samt om servitut; till dessa
ansluta sig åtskilliga andra, Indika dels afse att rörande den af lagbered¬
ningen föreslagna nya form af tomtupplåtelse (tomträtt) gifva för detta
instituts användning nödiga föreskrifter om rättens inskrifning och om
inteckning däld, dels innefatta förslag till sådana ändringar i särskilda
författningar, hvilka funnits af bestämmelser i ofvanberörda förslag på¬
kallade. Enligt hvad utskottet inhämtat, är det lagberedningens afsikt att
i den andra afdelning af jordabalken, med hvars utarbetande lagberednin¬
gen för närvarande är sysselsatt, innefatta hufvudsakligen bestämmelserna
angående laga fång till fast egendom samt angående lagfart och inteckning.
1 en tredje och sista afdelning skulle öfriga delar af det till jordabalken
hörande rättsområdet inrymmas; och skulle vid utarbetandet af denna del
de förut framlagda förslagen komma att inordnas under en för alla delarna
gemensam ram.
4 Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Den plan, som lagberedningen sålunda uppgjort för ordnandet af
ifrågavarande lagarbete, synes utskottet vara god och väl ägnad att läggas
till grund för den äfven enligt utskottets förmenande välbehöfliga revisio¬
nen af den gällande rätten på ett område, som är att anse såsom ett af
rättslifvets viktigaste. Utskottet finner det vara en riktig utgångspunkt
att söka, såvidt möjligt, bibehålla den gällande balkindelningen, hvilken
kan anses hafva i viss mån ingått i det allmänna föreställningssättet och
därför icke lärer utan tvingande skäl böra uppgifvas. Med lagberedningen
är utskottet ock ense däri, att det vidtomfattande rättsområde, hvartill
jordabalken hänför sig, icke gärna medgifvit framläggandet på en gång af
ett hela detta område omfattande revisionsförslag. Fastmera lärer, såsom
lagberedningen själf yttrar, uppdelningen i särskilda afdelningar medföra
den ingalunda oväsentliga fördelen att vid granskning af en afdelning
kunna komma att gifvas uppslag af betydelse äfven för arbetet med en
följande.
Hvad beträffar den afdelning af jordabalken, som nu framlagts, har
utskottet vid pröfning af de däri ingående särskilda lagförslagen kommit
till den uppfattning att genom dessa lagförslag de uppgifter, som före¬
legat, blifvit på ett mycket förtjänstfullt sätt lösta och att förslagens olika
syften blifvit vederbörligen tillgodosedda. De olika rättsförhållanden, som
varit föremål för behandling i förslagen, äro af sådan art, att deras reg¬
lerande är af stor betydelse icke minst i socialt hänseende. I synnerhet
gäller detta om förhållandet mellan jordägare och arrendator och mellan
hyresvärd och hyresgäst; att taga behörig hänsyn till alla de motsatta in¬
tressen, som här måste göra sig gällande, innebär för visso stora svårig¬
heter, hvilka dock synas vara i förslaget på ett tillfredsställande sätt lösta.
En del bestämmelser har visserligen utskottet funnit sig icke kunna till¬
styrka i oförändradt skick utan beträffande dem förordat vissa förändringar;
dessa äro emellertid, med mycket få undantag, alla af mindre betydande
art. Innan utskottet går att lämna redogörelse för dessa ändringar —
i sammanhang hvarmed utskottet skall tillåta sig att framställa erinringar vid
några paragrafer, i hvilka ändring ansetts icke böra ifrågakomma — torde
lämpligen en kort öfverblick öfver de viktigaste lagförslagens mera väsent¬
liga innehåll böra förutskickas.
Ö
Af de i propositionen innefattade lagförslagen afse, såsom redan an-
tydts, hufvudförslagen lag om nyttjanderätt till fast egendom och lag om
servitut.
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
5
Hvad först angår nytt janderättsförslaget, innehåller detta dels vissa
allmänna bestämmelser, hänförande sig till alla de slag af nyttjanderätt,
som afses i förslaget, och dels särskilda regler för vissa speciella nytt-
janderättsaftal, nämligen arrende, hyra och tomträtt. På upplåtelse under
stadgad åborätt af hemman eller lägenhet, som tillhör kronan eller allmän
inrättning, äger förslaget icke tillämpning, ej heller omedelbart på nytt¬
janderätt, som grundar sig på förhållande af familjerättslig eller offentlig¬
rättslig natur.
Bland de allmänna bestämmelserna märkas särskild! de, som angå
längsta tiden för nyttjanderätts bestånd; i detta hänseende innebär för¬
slaget i viss mån en nyhet. Härutinnan göres väl i förslaget, likasom nu,
en skillnad mellan land och stad, men med stad likställas i förevarande
afseende vissa samhällen å landet. I fråga om stad skall aftal om nytt¬
janderätt till fastighet, som ingår i stadsplan, icke vara bindande utöfver
tjugufem år från det aftalet slöts (för närvarande tio år); hvad sålunda
gäller för stad skall enligt förslaget också gälla i fråga om fastighet i
köping eller å annan ort, där byggnadsstadgan för rikets städer skall till-
lämpas. Beträffande eljest fastighet å landet — eller icke planlagdt område
i stad bibehåller förslaget den nu stadgade tidsbegränsningen af femtio
år (eller, för vissa skogsafverkningsaftal, fem år); äfven rätten att upplåta
jord för nyttjanderättshafvarens lifstid är emellertid bibehållen. De nu
nämnda bestämmelserna angående tidsbegränsning skola icke tillämpas å
upplåtelse, som sker från. kronan, och för tomträtten stadgar förslaget en
särskild maximitid af ett hundra år.
Under begreppet arrende sammanfattar förslaget upplåtelse af jord
såväl för jordbruk som för annat ändamål, såsom till upplagsplats, för
uppförande af eget hus, anläggande af fabrik in. m. Såsom en följd häraf
skulle den särskilda lagstiftningen om afsöndring af jord för viss tid eller
lifstid komma att aflysas. Äfven å jord i stad — obebyggd tomt eller
annan stadsmark — äro förslagets bestämmelser om arrende tillämpliga.
Det i ekonomiskt och socialt hänseende särskildt viktiga jordbruks¬
arrendet framträder emellertid i förslaget såsom hufvudtypen; i första hand
regleras således detta slag af arrrende. Skriftlig form för aftalet skall icke
vara obligatorisk; dock har i tvenne afsecnden åt det skriftliga aftalet till¬
erkänts en rättsverkan, hvilken det muntliga icke medför, nämligen dels
— såsom nedan närmare angifves — i fråga om beståndet af arrenderätt
vid öfverlåtelse af fastigheten och dels sålunda, att jordägaren allenast i
fall aftalet föreligger i skriftlig form äger retentionsrätt för arrende¬
fordringar.
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Beträffande arrendeförhållandets materiella innehåll äro naturligtvis
de därom föreslagna bestämmelserna i allmänhet dispositiva och kunna
således ersättas genom andra, om hvilka kontrahenterna öfverenskomma.
Allenast i vissa särskilda hänseenden har regeln om aftalsfrihet ansetts
icke böra vinna tillämpning. De tvingande bestämmelser, förslaget sålunda
innehåller, hänföra sig främst till frågan om arrendetiden. Då det måste
anses nödigt, att arrendatorn alltid är försäkrad om en viss tids tryggad
besittning af fastigheten, stadgar förslaget, att arrendeaftalet alltid — irån-
sedt lifstidsupplåtelse — skall ingås för viss tid; fideikommissarie, boställs-
hafvare och annan dylik jordinnehafvare dock obetaget att upplåta jorden
för sin besittnings tid. lakttages ej hvad sålunda bestämts, skall aftalet
anses ingånget för en tid af tern år. I sammanhang härmed stadgas, att
aftalet i allmänhet icke får slutas med förbehåll om rätt för jordägaren
att före den i aftalet bestämda arrendetiden uppsäga aftalet. Allenast i
vissa uttryckligen angifna fall lämnas jordägaren rätt att af särskilda an¬
ledningar hafva aftalet. Dessa anledningar äro hufvudsakligen: arrendatorns
konkurs samt arrenderättens förverkande på grund af vissa i förslaget an¬
gifna kontraktsbrott eller annat otillbörligt förhållande af arrendatorn.
Äfvenledes är det i förslaget jordägaren medgifvet att i aftalet intaga
särskilt förbehåll därom, att i händelse af arrendatorns död arrendeaftalet
skall upphöra att gälla.
Omförmälda syfte tillgodoses äfven därigenom, att förslaget väsent¬
ligen modifierar den nu gällande regeln »köp bryter legostämma». År
arrendeaftalet skriftligen upprättadt och har arrendatorn vid den tid, då
jordägaren öfverlåter fastigheten, redan tillträdt denna, skall aftalet gälla
mot köparen, äfven om förbehåll härom icke gjorts vid öfverlåtelsen och
aftalet icke heller är intecknadt; att denna bestämmelse är af tvingande
natur, motiveras därmed, att, om däremot stridande förbehåll finge gälla,
dylikt förbehåll måhända komme att allmänt intagas i arrendekontrakten
och lagens ordning således icke äga motsvarighet i verkligheten. I samman¬
hang härmed må nämnas, att förslaget så till vida sökt bereda arrendator
skydd äfven vid exekutiv försäljning af fastigheten, att det icke, såsom nu
är fallet, för att fastigheten skall utropas med förbehåll om aftalets
bestånd, erfordras, att aftalet är intecknadt eller åtnjuter ogulden köpe¬
skillings rätt.
Bland de tvingande bestämmelserna äro vidare att märka vissa före¬
skrifter i fråga om de arrendeaftal, enligt hvilka det åligger arrendatorn
att för fastigheten utgöra dagsverken till jordägaren (torplegan). Förslaget
hvilar härutinnan på den uppfattningen, att arbetsskyldigheten alltid skall
vara till sitt mått bestämd och att sättet för arbetsskyldighetens uttagande
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
7
skall, såvidt möjligt, regleras. Förbehåll i aftalet om skyldighet för ar-
rendatorn att utöfver fastställdt antal dagsverken på tillsägelse af jord¬
ägaren utgöra sådana är förbjudet och jordägaren har att för hvarje ar¬
rendeår eller för hvarje i aftalet bestämd dagsverksperiod lämna arrenda-
torn uppgift å de dagar, då han har att utgöra dagsverken.
Förslaget innehåller däremot icke någon tvingande bestämmelse
i fråga om rätt för arrendator!! att undfå ersättning af jordägaren för
förbättringar å fastigheten. Så till vida åsyftar emellertid förslaget ändring
i gällande rätt, att äfven utan särskild bestämmelse i aftalet arrendatorn
skall äga rätt till ersättning för afhjälpande af verkliga brister å fastig¬
heten samt till godtgörelse i viss mån för verkställd täckdikning. Dessa
bestämmelser kunna emellertid genom förbehåll sättas ur kraft.
I fråga om fastighetens åbyggnad utgår förslaget från att all under¬
hållsskyldighet åligger arrendatorn. Någon nybyggnadsskyldighet åligger
honom däremot icke; för det fall att genom vådeld eller annorledes, utan
arrendator^ vållande, byggnad förstöres är däremot jordägaren pliktig att
utan oskäligt dröjsmål bygga nytt.
Angående till- och afträdessyn äro i förslaget upptagna bestäm¬
melser, afsedda att bringa full klarhet i detta viktiga ämne.
Af särskild vikt är förslagets ståndpunkt med hänseende till det
numera ganska vanliga fall att jordägaren åt arrendatorn utleger kreatur
eller redskap till fastighetens bruk. Är visst värde satt å hvad sålunda
lämnats, är arrendatorn pliktig att under arrendetiden städse å fastigheten
hålla sådana lösören, motsvarande för hvardera slaget i värde hvad han
mottagit. Sådana lösören, som af arrendatorn sättas i stället för dem,
som af jordägaren lämnats, skola utan vidare tillhöra jordägaren.
S. k. sublokation — upplåtelse från arrendator^ sida af fastigheten
eller någon del däraf — medgifves icke utan jordägarens samtycke. Af sär¬
skilda skål har däremot, där ej annat aftalats, arrendatorn medgifvits rätt
i visst fall att öfverlåta arrendet och själf träda ur rättsförhållandet. Detta
är under viss förutsättning fallet, när arrendeaftalet slutits på viss tid
Öfverstigande tjugu år; enahanda rätt tillkommer äfven vid aftal å kor¬
tare tid arrendators stärbhus.
Rätt att i förtid uppsäga arrendeaftalet tillkommer i vissa i lagen
uttryckligen _angifva fall arrendatorn eller jordägaren. Såsom redan
nämnts, är jordägarens rätt att uppstiga aftalet på grund af förverkande
begränsad till vissa i lagen angifva händelser. Särskilt förtjänar fram¬
hållas, att försummelse att erlägga arrende enligt förslaget föranleder ar¬
renderättens förverkande allenast om arrendatorn utöfver en månad från
g Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
förfallodagen dröjer med betalningen. För utöfvande af uppsägningsrätt
är viss preskriptionstid stadgad.
En lucka i nu gällande lagstiftning är förslaget afsedt att. fylla ge-
nom de noggranna bestämmelser det innehåller angående ordningen för
verkställande af uppsägning.
Att jordägaren i förslaget tillerkänts en honom för närvarande icke
tillkommande retentionsrätt i arrendatorns lösören till säkerhet för arrende-
fordringar, är redan i det föregående nämndt. Denna rätt äger han
dock icke utöfva förr än vid tiden för arrendatorns afflyttning. För be¬
varande af jordägarens förmånsrätt för arrendefordringar har han erhållit
rätt att söka arrendatorn i konkurs, om denne tillhöriga lösören utmätas
för annans fordran eller säljas genom s. k. lösöreköp och hvad som återstår
ej räcker till jordägaren.
I fråga om annat arrende än jordbruksarrende — därmed åsyftas
hufvudsakligen alla dessa mindre lägenheter å landet, som för närvarande
upplåtas under form åt afsöndring för viss tid eller för lifstid . skall
hvad som gäller om arrende i det stora hela lända till efterrättelse i till
lämpliga delar. Mellan dylika arrenden och jordbruksarrenden förefinnes
dock den väsentliga skillnaden att hinder icke möter mot att sluta aftal
af förstnämnda slag på obestämd tid (uppsägningsaftal).
Fn dylik ståndpunkt intager naturligtvis förslaget äfven i fråga om
hyresaftal. ’ Förslagets bestämmelser om hyra äro afsedda att tillämpas å
upplåtelser af hus eller del däraf såväl å landet som i stad; undei hyres
aftalet hänföras emellertid äfven sådana fall, då tillika jord upplåtes att
nyttjas i förening med den förhyrda lägenheten.
Den allmänna karaktären af förslaget, såvidt det angår hyra, är att
förslaget afser att genom eu tidsenlig lagstiftning inskränka behofvet att
i den°utsträckning, som i synnerhet under senare tider skett, belasta hyres¬
kontrakten med detaljerade föreskrifter. Att härvid fortfarande bygga på
full aftalsfrihet kontrahenterna emellan har lagberedningen ansett icke
vara tillrådligt; förslaget åsyftar därför att äfven i hyresaftalet gorå den
inskränkning, som kan anses nödig för en sund utveckling af hyresförhål¬
landet särskilt i fråga om bostadshyra. Äfven i hyreskapitlet förekom¬
ma därför bestämmelser, som icke skola kunna genom förbehåll såttas
ur kraft. Sålunda har förslaget velat, gifva hyresgäst, som af en eller
annan anledning icke längre har behof af den lägenhet han hyrt, en af
hyresvärdens förgodtfinnande eller godtycke mindre beroende ställning,
än han för närvarande har. Vidare stadgas i förslaget, att, om bostads¬
lägenhet uppenbarligen är hälsovådlig, hyresgästen äger, ehvad aftalet än
må innehålla, uppsäga detta. Än vidare innehåller förslaget i fråga om
9
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
hyresaftalets bestånd vid frivillig öfverlåtelse af fastigheten enahanda stad¬
gande som i fråga om arrende, eller att hyresgäst, som på grund af
skriftligt kontrakt redan tillträdt lägenheten, äger sitta kvar på samma
villkor som förut hyrestiden ut. Slutligen hör hit förslagets bestämmelse
därom, att genom förbehåll i aftalet ej må stadgas annan grund för hyres¬
aftalets förverkande än som i förslaget angifves såsom förverkandeskäl.
För att vid uteblifven hyresbetalning hyresgäst skall kunna vräkas, fordras,
att han dröjt med hyrans erläggande utöfver två söckendagar efter för-
fallodagen.
Fardagarna för tillträde och afträde af förhyrd lägenhet skola fort¬
farande vara två, nämligen den 1 april och den 1 oktober; och äro nog¬
granna regler lämnade i syfte att förebygga förvecklingar mellan inflyt¬
tande och afflvttande hyresgäst.
Förslaget innefattar eu utförlig reglering af rättsförhållandet mellan
hyresgäst och hyresvärd för det fall, att lägenheten icke vid tillträdet är i
det skick, hyresvärden utfäst eller eljest hyresgästen skäligen äger
fordra, eller att under hyrestiden lägenheten kommer i annat än veder¬
börligt skick. Likaledes återfinnas i förslaget uttömmande bestämmelser
angående hyresgästens skyldigheter i afseende å lägenhetens begagnande
och vård; och har därutinnan förslaget äfven ordnat den viktiga frågan,
i hvad mån hyresgästen är ansvarig för andra personer, som äga tillgång
till lägenheten.
Med arrendeförslaget öfverensstämmer hyresförslaget däri, att upp¬
sägning af hyresaftal i regel skall ske i viss form och äfven eljest i den
ordning, som för uppsägning af arrendeaftal föreslagits.
I fråga om hyresvärds retentionsrätt stadgar förslaget, att han äger
sådan rätt för hyra, som är förfallen eller som skall erläggas inom när¬
maste sex månader.
Särskild uppmärksamhet tillvinna sig de af lagberedningen före¬
slagna bestämmelserna angående tomträtt. Lagberedningen framhåller,
hurusom under senaste tid framträdt önskningar om väsentlig modifikation
af den för nyttjanderättsaftals bestånd gällande tidsbegränsning. Man har,
erinrar lagberedningen, yrkat på införande i lag af bestämmelser, som
bereda städer och andra därmed jämförliga samhällen rätt att till bebyg¬
gande upplåta mark under nyttjanderätt för tid, som väsentligt öfverskrede
den för nyttjanderättsaftal i allmänhet medgifna. De skäl, som legat till
grund härför, vore väsentligen två. Dels hade man velat göra det för
samhället möjligt att i egenskap af tomtägare i vidsträckt omfattning be¬
fordra byggnadsverksamheten genom att på billiga villkor upplåta tomter
åt enskilda till bebyggande, dels hade man åsyftat att sålunda kunna, ge-
Bih. till Rihsd. Prof. 1007. 7 Sand. 21 Höft. 2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
nom successivt höjda afgifter för markens begagnande, åt samhället i vä¬
sentlig mån bevara den stegring af markvärdet, som endast i följd af sam¬
hällets egen utveckling inträdde.
Det hufvudsakligaste af hvad förslaget innehåller om tomträtt är
följande. Institutet skall vara ett så att säga municipalt institut, inskränkt
till städerna samt andra platser med en tätare sammanträngd befolkning,
såsom köpingar och municipalsamhällen; det skall vidare afse allenast så¬
dan inom samhällets planlagda område belägen mark, som är vid tomtin¬
delning såsom själfständig tomt afskild. Institutet skall vara förbehållet
samhället själft, enskild person skall icke kunna upplåta tomträtt. Äfven
kronan står dock denna upplåtelseform öppen; och under villkor af Ko¬
nungens medgifvande må äfven tomt, hörande till fideikommiss eller annan
stiftelse, kunna upplåtas under tomträttsvillkor. Maximitiden för upplå¬
telsen är, såsom redan nämnts, etthundra år; äfven en minimitid, tjugu-
sex år, är föreskrifven. Aftalet skall ovillkorligen ske skriftligen och med
vittnen; samma är förhållandet vid öfverlåtelse af tomträtt. För att tomt¬
rätten må kunna användas såsom pantsäkerhet har ett publiciteissystem
anordnats, därvid grunderna för det allmänna inteckningsförfarandet an¬
setts böra komma till användning och således panträttens uppkomst bun¬
dits vid inteckning i tomträtten. Innan sådan inteckning kan meddelas,
skall i särskild ordning hafva skett inskrifning af själfva tomträtten. Reg¬
lerna för sådan inskrifning samt för intecknande af tomträtt äro upptagna
i de särskilda förslagen till lag om inskrifning af tomträtt och af fång till
sådan rätt samt till lag om inteckning i tomträtt. Sedan till säkerhet för
beståndet af tomträtt inskrifning meddelats, skall byggnad eller annan
anläggning, som finnes å tomten, såsom tillbehör hänföras till tomträtten
och följaktligen vara inbegripen i inteckning, som meddelas i denna. Be¬
stämmelser äro meddelade i syfte att tomträttsaftalet icke skall kunna, in-
teckningshafvare till förfång, undergå ändring utan dennes samtycke.
Inteckningshafvaren äger företrädesrätt till dén lösen, som i allmänhet
torde komma att i tomträttsaftalet tillförsäkras tomträttshafvaren vid tomt¬
rättens upphörande. Vid utmätning samt försäljning utmätningsvis eller
under konkurs af tomträtt skall förfaras så, som är föreskrifvet i fråga om
fast egendom.
Genom förslaget till lag om servitut har för första gången i svensk
rätt servitutet blifvit föremål för ett systematiskt lagstiftningsarbete. För
närvarande förekomma i den allmänna lagen endast spridda rättssatser,
som afse servitut. Förslaget är grundadt på det häfdvunna servitutsbegreppet,
eller att å viss fastighet lägges besvär eller last till förmån för annan
fastighet. Någon utsträckning utöfver denna gräns har icke ansetts på¬
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
11
kallad eller behöflig. Enligt förslaget skall dock servitut kunna stiftas
äfven till förmån för grufva. Till de exempel på servitut, som nämnas i
gällande inteckningsförordning, har med hänsyn till den industriella ut¬
vecklingen i vårt land i förslaget fogats »ledning för öfverförande af kraft».
Särskild uppmärksamhet förtjäna förslagets bestämmelser därom, att dom¬
stolen skall kunna på begäran af den besvärade fastighetens ägare för¬
ordna om servituts förflyttning till annat ställe å fastigheten, därest på
grund af ändrade förhållanden dess bibehållande på förut bestämdt ställe
skulle medföra märkligt men vid fastighetens bruk, samt att domstol jäm¬
väl skall kunna förklara onyttigt servitut förfallet äfvensom förordna om
aflösning af servitut, som väl ej är onyttigt men medför ringa nytta i
förhållande till tungan för den besvärade fastigheten. Dessa bestämmelser
äro afsedda att tillämpas äfven på äldre servitutsförhållanden och äro af
tvingande natur.
De öfriga lagförslagen innefatta förslag till sådana ändringar i sär¬
skilda författningar, som påkallats af bestämmelserna i de lagförslag, för
hvilka nu redogjorts.
Försteget till teg om nyttjanderätt till fast egendom.
1 KAP.
8 §•
Från de i 1 kap. 1 § upptagna bestämmelserna angående längsta tid för
nyttjanderätts bestånd har i förevarande § gjorts undantag för upplåtelse, som
sker från kronan; enligt förslaget är det kronan obetaget att med bindande
verkan upplåta nyttjanderätt för obegränsad tid. Inom utskottet har ifrågasatts,
huruvida icke likartadt undantag borde för visst fall medgifvas äfven för
upplåtelse, som sker från kommun. Det har erinrats, hurusom behof
häraf kunde anses föreligga med hänsyn till sådana fall, då en kommun
önskade att åt någon offentlig institution, hvars syfte icke vore begrän-
sadt till viss tid, till bebyggande upplåta den därför erforderliga marken
utan att afhända sig äganderätten därtill; exempel härpå erbjöde sär-
skildt hufvudstaden, hvarest på senare tid åt vissa kyrkoförsamlingar upp¬
låtits mark för kyrkobyggnader med rätt för församlingen att, så länge
kyrkan funnes där, disponera området i fråga. Hvad sålunda anförts har
12
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
emellertid synts utskottet icke vara af beskaffenhet att föranleda afvikelse
från förslaget. Erfarenheten visar, att det för städerna i många fall varit
till stort men, att de varit bundna af nyttjanderättsaftal, ingångna under
en tid, då i lag saknades bestämmelser angående längsta tid för beståndet
af dylika aftal i städerna. För de fall, då behof finnes att upplåta nytt¬
janderätt för särskildt lång tid, lämnar förslaget kommunen den utvägen
att kunna anlita tomträttsinstitutet, som medgifver upplåtelse för ända till
ett hundra år; för beredande af dispositionsrätt under ännu längre tid
torde upplåtelse under nyttjanderätt icke vara den lämpliga formen. Ut¬
skottet har därför ansett den ifrågasatta ändringen böra förfalla.
2 KAP.
8 §.
Den förut omförmälda, af herr J. Erlansson väckta motionen (n:o
80 inom Andra Kammaren) hänför sig bland annat till denna paragraf;
och innehåller i denna del motionen följande:
»Länge har i vårt land närts längtan efter en bättre tingens ord¬
ning, hvarigenom nyttj anderätten till fast egendom åtnjöte större skydd
än hittills skett. Kungl. Maj:ts proposition, som framlagts för inneva¬
rande Riksdag, tyckes båda, att de gamla oegentligheterna snart skola
vika och gifva rum för nutida lämpliga bestämmelser.
Men här gäller då, liksom vid hvarje lagstiftningsarbete, den
största grundlighet och mångsidighet vid arbetet, så att det kan äga
någon tids bestånd, utan att behöfva göras om året efter dess antagande.
Man måste erkänna det goda arbete och den moderation, som nedlagts
på och i detta lagförslag, men det torde ändock behöfvas en del föränd¬
ringar i förslaget, om ej vissa punkter skola blifva orsak till framtida
missnöje.
Jag har särskildt sysselsatt mig med 2 kap. uti propositionen och
tager mig friheten framföra några tankar öfver vissa delar däraf.
1 8 § berättigas arrendator^ om han har öfver tjugu års arrende-
aftal, att lämna från sig arrendet antingen till jordägaren mot skälig
lösen eller, om han ej vill mottaga det, till annan person, med hvilken
jordägaren skäligen kan nöjas. Denna bestämmelse kan visserligen vara
god, men torde i de flesta fall blifva alldeles utan verkan för arrenda-
torerna. Redan nu är det, åtminstone i min hemort, högst sällan arren-
13
- Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
deaftal gälla öfver tjugu år; den allmännaste tiden för arrenden af jord¬
bruk är nog femtonåriga kontrakt. Och skulle denna § af Riksdagen
blifva antagen som lag, så är det antagligt, att arrendeaftal, som öfver-
stege tjugu år, skulle blifva stora sällsyntheter, och då blefve ju en så¬
dan bestämmelse blott en lag på papperet utan någon som helst prak¬
tisk betydelse i lifvet. Bör därför icke hvad denna paragraf föreslår
gälla äfven för kortare arrendetid, ja, ända till blott tio år? På en
arrenderad egendom med tioårigt kontrakt kan ju en arrendator under
de första fem åren hafva nedlagt mycket stora kostnader, ja, kanske
hela sin förmögenhet i tanke på att återfå det med ränta under åter¬
stoden af arrendeåren, men sjukdom eller andra särskilda omständig¬
heter kunna göra, att han icke utan stor förlust kan fortsätta arrendet,
men arrendegifvaren kan, om denna paragraf blir lag, tvinga honom att
fortsätta eller också lämna det utan ringaste godtgörelse för den kostnad
han nedlagt i egendomen.
Hvad lagberedningen nämner i sitt motiv häröfver — att en om¬
tänksam jordägare måste framför allt söka att i arrendatorns person —
hans vederhäftighet, hans redbarhet och förmåga att sköta jorden — finna
den garanti han behöfver, då det gäller kortare öfverlåtelse än tjugu år
— är ju en sanning. Men denna sanning kan äfven tillämpas, då det
gäller mer än tjuguårig arrendetid. Vill den, som har arrende på öfver
tjugu år, efter fem års brukningstid lämna från sig arrendet, så kan
detta ske; men är han en duglig brukare, så är det väl lika svårt för
ägaren att blifva af med honom efter fem år, som det kan vara att
efter samma tid blifva af med den duglige mannen, som blott har tio¬
årigt kontrakt. Dessutom kan det ju vara en möjlighet, att huru duglig
arrendatorn än är, så kan det finnas lika, ja, ännu driftigare perso¬
ner, som skulle vilja och kunna öfvertaga arrendet, men på grund af
en så lydande § som detta förslag skulle en kinkig jordägare kunna
hindra detta.
Skulle däremot meningen vara den, att vid arrendeaftal öfversti¬
gande tjugu år denna paragrafs innehåll icke skulle äga tillämpning,
förrän de första tjugu åren af arrendetiden gått till ända, så förfaller
denna sista anmärkning. Men mig synes då detta behöfva framställas
tydligare, så att ingen missuppfattning blefve rådande härom.
Likväl vågar jag vördsamt anhålla om Riksdagens uppmärksamhet
på nödvändigheten af att denna §:s innehåll kommer att tillämpas på
kortare arrendetid, än den i kungl. propositionen föreslagna.»
På grund af hvad motionären sålunda anfört, föreslår han, att i
andra stycket af ifrågavarande paragraf begynnelseorden: »År arrendeaf-
14
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
talet slutet för viss tid öfverstigande tjugu år» skola ändras till: »År
arrendeaftalet slutet för viss tid, ej understigande tio år.»
1 andra stycket af förevarande § är för sådana fall, då arrendeaftalet
slutits för viss tid öfverstigande tjugu år, arrendatorn tillerkänd en vill¬
korlig rätt att öfverlåta arrendet. Villkoret är, att arrendatorn förut hem¬
bjudit jordägaren att återtaga fastigheten mot lösen men att jordägaren
ej antagit erbjudandet.
Då af paragrafen synes klart framgå, att öfverlåtelserätten icke in¬
träder först efter utgången af de tjugu åren, har utskottet ansett hvad
motionären anmärkt angående behofvet af förtydligande icke böra föran¬
leda någon åtgärd. Ej heller i öfrigt har utskottet kunnat biträda mo¬
tionärens yrkande. I likhet med lagberedningen håller utskottet före, att
från den allmänna regeln om nödvändigheten af jordägarens samtycke till
öfverlåtelse icke bör medgifvas undantag för andra arrenden än sådana,
som icke kunna anses vara af någon större betydenhet. Vid arrenden af
större betydenhet torde, såsom lagberedningen yttrar, en arrendetid af tjugu
år knappast öfverskridas. Gränsen mellan de fall, som böra hänföras un¬
der den allmänna regeln, och dem, som böra komma under undantags-
stadgandet i förevarande lagrum, synes därför utskottet vara riktigt be¬
stämd, detta desto hellre som, när aftal slutes för tid öfver tjugu år, det
i regeln icke kunnat ingå i jordägarens beräkning att få behålla arrenda¬
torn hela tiden. På grund af hvad sålunda anförts, har utskottet lämnat
paragrafen oförändrad.
Inom utskottet har någon tvekan försports, huruvida förslaget inne¬
bär att i sådant fall, då jordägaren återtager fastigheten, skall tillämpas
hvad förslaget i 10 § innehåller angående syn vid afträdande i allmänhet
af arrenderad fastighet och om rätt för den ene eller den andre af kon¬
trahenterna att på grund af synens resultat undfå ersättning. Att, därest
skiljemännen fastställt visst belopp, som jordägaren har att gälda i lösen,
det därefter icke kan blifva fråga om någon syn, finner väl utskottet
uppenbart, då naturligtvis beloppets bestämmande måste hafva föregåtts
af en pröfning af alla på saken inverkande omständigheter. Men det låter
helt visst tänka sig, att till följd af arrendatorns eftersättande af sina
skyldigheter med hänseende till fastighetens skick detta är sådant, att
skiljemännen måste förklara arrendatorn oberättigad till någon som helst
lösen; härtill inskränker sig i detta fall skiljemännens befogenhet, de äga
således icke afgifva något yttrande därom, att det i stället är arrendatorn,
som ersättningsskyldighet åligger. Äfven i den sålunda förutsatta hän¬
15
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
delsen finner dock utskottet, att skiljemännens utlåtande bör anses inne¬
fatta ett slutgiltigt afgörande af kontrahenternas på fastighetens skick
grundade mellan varande. Jordägaren bör så mycket mindre kunna få syn
efteråt, som det ju icke. är uteslutet, att vid synen skulle komma att göras
gällande helt andra åsikter än skiljemännens; men att ett dylikt mindre
tillfredsställande resultat bör förebyggas, synes påtagligt. Har jordägaren,
när hembud gjorts, anledning antaga, att det är på hans sida som ersätt¬
ningsanspråket. kommer att stanna, äger han att vägra återtaga fastigheten
samt därefter i vanlig ordning hålla sig till arrendatorn eller annan, som
denne sätter i sitt ställe. På den uppfattning, utskottet nu uttalat, lärer
ock förslaget. vara grundadt; och under denna förutsättning har utskottet
saknat anledning att vid paragrafen göra anmärkning.
9 §•
Vid denna § har herr J. Erlansson i sin förberörda motion anfört:
»I 9 § och 2 stycket står: »Vid lifstidsarrende njute arrendatorns
hustru, där äktenskapet var ingånget innan aftalet slöts, efter mannens
död arrendet till godo, så länge hon förblifver änka; går hon i nytt gifte,
må godsägaren uppsäga aftalet.» Blir detta antaget som lag, kan det
komma att verka mycket orättvist i lifvets praktik. En jordägare har
till exempel två arrendatorer, för hvilka aftalet skedde samtidigt för den
ena å lifstid, för den andra å femtio år, och båda äro gifta \nd aftalets
upprättande. Om tio år dö båda männen efter att hafva nedlagt sin
kraft och förmögenhet på egendomens förbättring. Båda änkorna”gifta
sig. Den, som har arrende på viss tid, kan antingen sitta kvar å ar¬
rendet, om hon vill, eller erhålla skälig lösen för den i egendomen ned¬
lagda kostnaden och sålunda tillsammans med sin man och sina barn
njuta frukterna af arbetet i det förra äktenskapet. Den, som har arrende
på lifstid, blir uppsagd, och fastän det kanske var med hennes pen¬
ningar, som mannen hade förbättrat jordbruket, står hon nu rättslös, och
det beror på jordägarens godtycke, om hon skall få bo kvar eller få
någon ersättning för den förbättring, som hans egendom erhållit genom
hennes penningar. Att tvinga henne att förblifva änka för att hon skall
fa bo kvar är väl litet för hårdt, i synnerhet nu, då det är stor brist på
jordbruksarbetare och sålunda svårt att erhålla den hjälp, hon behöfde
för att till någon fördel bruka jorden, så att hon kunde försörja sina barn
och, om möjligt, återfå något af den kostnad, som nedlagts i den arren¬
derade jorden.»
16
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
I enlighet härmed har herr Erlansson ansett, att andra stycket i
förevarande § borde erhålla följande lydelse:
»Vid lifstidsarrende njute arrendatorns hustru, där äktenskapet var
ingånget innan aftalet slöts, efter mannens död arrendet till godo så länge
hon förblifver änka. Går hon i nytt gifte, inträder mannen i arrende-
aftalets rättigheter och skyldigheter; dock må agaren vara berättigad att
uppsäga aftalet, så att det upphör att gälla tio år efter detta äktenskaps
ingående.»
I det af motionären anmärkta hänseendet innebär Kungl. Maj:ts för¬
slå^ icke någon afvikelse från nu gällande rätt; och då ifrågavarande stad-
o-ande med hänseende till det speciella ändamålet med lifstidsupplåtelse
färer få anses vara grundadt i sakens natur, har utskottet ej funnit skäl
att tillstyrka ändring i motionens syfte.
10, 16 och 18 §§.
1 dessa paragrafer har af herr J. Erlansson i hans förut omnämnda
motion vrkats vissa ändringar. Motionären anför:
»Enligt den 10 §:ens lydelse, om den skall blifva lag, kommer nog
verkan att ° blifva densamma som under nuvarande system, om hvilket
läses i lagberedningens motiv: »Systemet leder till stillastående, som har
en naturlig benägenhet att glida öfver i tillbakagång.» Skall det blifva
nåo-ot nämnvärdt bättre än det är, så måste arrendatorn hafva ersättning
icke blott för »afhjälpt brist» utan äfven för förbättring af egendomen.
\nvändnino- af tegelrör vid täckdikning är den enda förbättring, som
enligt detta lagförslag, 17 §, kan erhållas ersättning för. Ett magert
jordbruk kan, i en ort där alla egendomarna stå på samma ståndpunkt,
'icke o-ärna anses som en brist, så att man kan genom höjande .af jordens
bärkraft vänta få godtgörelse. Ett sådant jordbruk kan ju höjas mycket
i afkastningsförmåga, men det kostar mycket arbete och penningar, sa
att en fattig arrendator oftast icke vågar sig på det, då han ej har
utsikt att få ersättning härför. Vid ett arrende kan vara mycket odlings¬
bar mark, som genom odling kunde höja egendomens värde; dar kan
vara åkrar,
vara atirar, som arrendatorn gärna ville och kanske kunde göra fria
från sten, men då han ej vid arrendetidens slut kan vänta någon ersätt¬
ning,
veu, men un uau —----- . 7- il¬
ning, så får det bero. I lagberedningens motivering öfver. 17 9 anlöres,
att beredningen ansett lagstadgad rätt till ersättning för jordförbättring
icke kunna i allmänhet tillerkännas arrendatorn, men den har dock
17
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
funnit sig påkallad göra en afvikelse härifrån för s. k. täckdikning. Och
denna afvikelse har ansetts berättigad på den grund, att de sakkunnige
hafva odeladt godt omdöme om täckdikningens nytta och nödvändighet.
Antagligen kan ingen sakkunnig säga annat, än att det är till nytta för
vårt jordbruk med stenröjning och odling af därtill passande marker, som
i sitt närvarande skick betyda helt litet för jordägaren och för national¬
förmögenheten. Här talas mycket, och det med skäl, om vårt jordbruks
efterblifvenhet, men skola vi i vårt land, som har tämligen många arren¬
deegendomar, _ komma framåt, så måste vi, så långt möjligt är, få bort
hindren. Blifva arrendatorerna tillerkända ersättning för gjorda förbätt¬
ringar, så har lagstiftningen röjt undan åtminstone ett af dessa hinder.
Af 16 § framgår, att ärrendatorn kan få bygga ett nytt hus i
stället för ett gammalt och vid arrendetidens slut härför tillräkna sig hus-
rötebeloppet, som vid tillträdet åsattes den gamla mottagna byggnaden,
men så skall han afdraga för befintlig brist å den nyuppförda byggnaden.
Detta skulle kunna arta sig så, att han finge betala för att han hade varit
vänlig och uppfört en behöflig byggnad, som rätt ansenligt höjt värdet å
egendomen till ägarens fördel. Den gamla byggnaden var t. ex. mycket
liten och nästan upprutten, den nya byggnaden är mycket större — men
icke för stor, därför att jordens afkastning har höjts — och den har vid
afträdet stått omkring femton år. Då börjar taket blifva dåligt och behöf-
ver läggas om. Målningen är försvunnen från väggarna, det måste målas
om. Sålunda kan det husets brister gå till mer än husrötebeloppet kunde
upptagas till för det gamla rucklet. Men no g är det nya huset värdt mera
för ägaren än det gamla.
Jordens afkastningsförmåga kan höjas så mycket, att nya hus behöfva
byggas, om än de gamla få stå kvar, och det kan vara för mycket be¬
tungande för arrendatorn att bygga för egendomen behöfliga hus utan att
erhålla något vederlag härför. I 18 § säges, att sådana hus och vissa
andra förbättringar skola hembjudas till jordägaren för inlösen, men han
har alls ingen skyldighet. Vill han icke lösa det erbjudna, så får arren¬
datorn flytta det. Detta ger en ovisshet, som visst icke sporrar till för¬
bättringar. Man kan invända: äro husen behöfliga, så löser naturligtvis
ägaren dem. I de flesta fall torde så ske, men ägaren är dock i tillfälle
att öfva ett rätt starkt tryck, ty han vet, att i allmänhet är det icke vinst
att flytta uppförda byggnader. Därtill kommer, att om han är en illslug
person, så är det lätt för honom att underhandla så länge med en okun¬
nig arrendator, att det blir ingen möjlighet för denne att få bort sina till¬
hörigheter inom den föreslagna tiden. Skulle så nybyggnaden vara upp¬
förd af gråstensmurade väggar, så kan huset vara mycket värdefullt för
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sand. 21 Haft. 3
18
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
egendomen, men skall arrendatorn flytta den, så blir nog ingen annan
vinst än mycket arbete och stora utgifter. Dessutom heter det i paragra¬
fen: »Äro till byggnad eller anläggning ämnen hämtade från fastigheten,
må byggnad eller anläggning ej borttagas, innan värdet af hvad från
fastigheten tagits blifvit ägaren godtgjordt.» Har nu arrendatorn gjort en
åker stenfri och af stenen uppfört ett hus, så äro ämnen hämtade från
fastigheten, men bör månne därför ske godtgörelse till ägaren?»
På grund af hvad sålunda anförts har motionären föreslagit, att
nu ifrågavarande paragrafer måtte erhålla följande ändrade lydelse:
no §.
Arrendatorn åligge att väl häfda jorden samt vårda och underhålla
byggnader och öfriga fastighetens tillhörigheter, så att icke något under
arrendetiden försämras. Bejinnes egendomen vara försämrad under arrende¬
tiden, vare arrendator härför ersättning sskyldig; hav den däremot för¬
bättrats, åtnjute arrendatorn ersättning af jordägaren.
Till efterrättelse mellan jordägaren och arrendatorn skall hållas syn,
när fastigheten tillträdes och när den afträdes; ej må angående fastig¬
hetens skick vid tillträdet eller afträdet bevisning annorledes föras.
16 §.
Vill arrendatorn i annat fall än 15 § afser i stället för byggnad,
som han mottagit, uppföra ny byggnad, ligge kostnaden därför å honom,
där ej öfverenskommelse med jordägaren kan träffas; äge dock,, där bygg¬
naden uppföres efter plan, som af ägaren godkänts, eller den eljest pröfvas
vara för sitt ändamål lämplig, vid afträdet af ägaren räkna sig till godo
det värde för egendomen, som den nya byggnaden har framför den gamla.
18 §.
Har arrendatorn å fastigheten uppfört annan byggnad än i 14, 15
och 16 §§ afses, eller har han utöfver hvad honom ålegat verkställt plan¬
tering af fruktträd, bärbuskar eller prydnadsträd, äfvensom då vid gam¬
malt mottaget hus nedlagts mycken kostnad, som ej kan räknas till dess
underhåll utan förbättring, är jordägaren skyldig att vid arrendets slut
ersätta detta, såvida det icke kan anses sakna värde för egendomen. Hafva
ämnen till byggnad eller annan anläggning hämtats frän fastigheten, sä
Lagutskottets Utlåtande N:o 25. 19
att dennas värde därigenom minskats, har jordägaren rätt härför erhålla
skäligt afdrag.
Kan ej öfverenskommelse träffas om huru stor ersättningen hör vara
i ena eller andra fallet, så skall det af göras i den ordning, 8 § bestämmer.»
På sätt förut framhållits, intager förslaget i fråga om arrendator^
rätt till ersättning för förbättringar den ståndpunkten, att i brist af annat
aftal arrendatorn allenast tillerkännes dels en i förhållande till nu gällande
lag ökad rätt till ersättning för botande af brister, som vid arrendets till¬
trädande befunnits å fastigheten (10 §), och dels under vissa förutsätt¬
ningar godtgörelse för verkställd täckdikning (17 §). Med denna stånd¬
punkt öfverensstämmer, att arrendator, som i stället för mottagen byggnad
uppfört ny sådan, icke äger fordra ersättning härför i vidare mån än så-
vidt husröta, hvarmed den mottagna byggnaden vid tillträdet varit behäf¬
tad, vid afträdet befinnes afhjälpt genom en i dess ställe uppförd, ny bygg¬
nad (16 §), samt att, därest arrendatorn uppfört s. k. öfverloppsbyggnad
eller eljest å fastigheten nedlagt kostnad, som ej ålegat honom, han icke
äger påfordra lösen härför utan allenast äger att inom viss tid bortföra
hvad han sålunda påkostat men som jordägaren vägrat att lösa. I dessa
bestämmelser åsyftar nu motionären sådan ändring, att, om den komme
till stånd, jordägaren finge sig ålagd en så godt som obegränsad ersätt¬
ningsskyldighet. En dylik utsträckning af hans skyldigheter! synes ut¬
skottet å ena sidan icke vara påkallad af något verkligt behof och å
andra sidan innebära ett underskattande af jordägarens berättigade in¬
tresse. Enligt utskottets förmenande hafva i lagförslaget båda sidornas
rättmätiga intressen blifvit på ett tillfredsställande sätt mot hvarandra af-
vägda. Utskottet har därför ansett, att motionen icke bör föranleda ändring
i förslaget.
11 §•
Utskottet underkänner ingalunda de skäl, som föranledt att funktio¬
nen såsom syneförrättare ansetts böra fortfarande vara förbehållen de tjänst¬
görande eller förutvarande nämndemännen. Det vill dock synas utskottet,
som om behörighet i nämnda hänseende borde — på sätt ock inom högsta
domstolen tillstyrkts — tillkomma jämväl ledamöter i ägodelningsrätt samt
gode män vid landtmäteriförrättningar, äfven om de icke äro eller förut
20
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
vant nämndemän. Det är numera långt ifrån ovanligt — särskildt å vissa
orter — att till nämndemän utses personer, hvilka icke själfva äro jord¬
brukare eller eljest besitta den för förrättande af syner nödiga känne¬
domen om jordbruksförhållanden. Det kan på grund häraf lätt inträffa,
att tillgången på lämpliga syneförrättare, om sådana få tagas allenast ur
nämndemännens krets, blir väl mycket begränsad. För allmänheten kan
det därför icke vara till annat än stor fördel att få för syners hållande
anlita äfven de jordbrukskunniga män, som erhållit förtroendet att vara
ledamöter i ägodelningsrätt eller skiftesgodemän; och äfven under van¬
liga förhållanden vinnes härigenom den fördelen, att jordägaren och arren¬
dator^ då de hafva långt till närmast boende lämpliga nämndemän, i stäl¬
let äga att vända sig till i närheten boende personer i nyssnämnda ställ¬
ning. Af nu anförda skäl har utskottet i förevarande paragraf vidtagit
ändring i angifna syftet; därvid utskottet funnit det vara i sin ordning
att tillerkänna jämväl förutvarande ägodelningsrättsledamot och skiftesgod-
man ifrågavarande behörighet under enahanda villkor, som i sådant hän¬
seende enligt förslaget gäller i fråga om förutvarande nämndeman.
12 §.
Ändringen i denna paragraf sammanhänger med ändringen i 11 §.
14 §.
För den händelse jordägaren i arrendeaftalet särskildt utfäst att å
fastigheten uppföra byggnad eller eljest försätta fastigheten i visst skick,
men han underlåter att fullgöra utfästelsen, skall enligt stadgande i denna
paragraf arrendatorn äga rätt att för den tid, fastigheten är i bristfälligt
skick, njuta skälig nedsättning i arrendeafgiften. Därest utfästelsen inne¬
fattar skyldighet för jordägaren att först å viss tidpunkt under den löpande
arrendetiden hafva vidtagit så beskaffad åtgärd, som nyss sagts, är det
uppenbarligen förslagets mening, att, om än fastigheten kan sägas hafva
redan vid arrendetidens början varit i bristfälligt skick i det hänseende,
som med utfästelsen afsetts, nämnda rätt för arrendatorn dock icke in¬
träder förr än jordägaren låtit komma sig någon underlåtenhet till last.
För att emellertid hvarje anledning till missförstånd härutinnan må före-
byggas, har utskottet i första styckets andra punkt tillsatt orden »på
grund af jordägarens underlåtenhet».
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
21
15 §.
Då i denna paragraf stadgas skyldighet för jordägaren att, när genom
vådeld eller annan olyckshändelse byggnad så skadats, att nybyggnad er¬
fordras, verkställa nybyggnaden, afses därmed, såsom af lagberedningens
motiv framgår, icke blott sådant fall, då den skadade byggnaden måste från
grunden ånyo uppföras; äfven ombyggnad eller en därmed likställd, mera
omfattande reparation kan komma att därunder hänföras. Hvad förslaget
sålunda innebär lärer få anses grundad! på den otvifvelaktigt riktiga tanken,
att man öfverallt i orterna torde hafva en bestämd uppfattning om hvad
som är att hänföra till »nybyggnad» och hvad som faller utanför detta
begrepp. Det förefaller dock utskottet, som om förslaget i denna sär¬
deles viktiga punkt skulle vinna på att i lagrummet komme att inflyta
ett uttryck, som vore ägnadt att för den allmänna uppfattningen tydligare
än som skett klargöra hvad som är åsyftadt. I detta hänseende har ut¬
skottet ansett, att lagrummet lämpligen bör sålunda ändras, att ordet »ny¬
byggnad» utbytes mot orden »ny byggnad eller ombyggnad»; af hvilken
ändring följt, att i stället för det på fjärde raden i paragrafen förekom¬
mande ordet »nybyggnaden» bort sättas »byggnaden».
Äfven så till vida har utskottet ansett jämkning i paragrafen erfor¬
derlig, att uttrycket »utan dröjsmål» förändrats till »utan oskäligt dröjs¬
mål»; detta har skett för att tydligt utmärka, att jordägaren är ansvarig
allenast för sådant dröjsmål med verkställande af honom åliggande bygg¬
nadsarbete, som icke skäligen kan anses vara af de föreliggande förhål¬
landena påkalladt.
17 §.
Enligt stadgande i denna paragraf äger under vissa förutsättningar
arrendator!! efter verkställd täckdikning uppbära ersättning af jord¬
ägaren med så stor del af kostnaden, som motsvarar värdet af de nedlagda
rören. För att förebygga den möjliga tolkningen, att, i strid mot för¬
slagets uppenbara syfte, arrendator!! skulle äga anspråk på godtgörelse
jämväl för kostnad, som själfva utförandet af täckdikningsarbetet medfört,
har utskottet ur paragrafen uteslutit de där förekommande orden »de ned¬
lagda».
22
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
36 §. 7 inom.
I förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af tillagade,
alkoholfria drycker samt svagdricka har viss maltdryck — svagdricka —
i afseende å villkoren för rätt till försäljning likställts med alkoholfria
drycker. Af arrendatorn bedrifven oloflig försäljning af sådan maltdryck
synes då icke heller böra utgöra giltigt skäl till arrenderättens förverkande;
allenast för den händelse försäljningen afser brännvin, vin eller Öl, torde
en så sträng påföljd vara påkallad. I enlighet härmed har 7 mom. i
förevarande paragraf af utskottet ändrats.
39 §.
I anledning af innehållet i denna paragraf har herr J. Erlansson i
sin förut omförmälda motion anfört följande:
»I sista punkten af första stycket i 39 § står: »Hade arrendatorn
ej tillträdt fastigheten när uppsägningen skedde, skall aftalet genast upp¬
höra att gälla.» Har en person arrenderat en egendom, så måste han
begynna skaffa sig bo innan själfva tillträdesdagen. Detta har bered¬
ningen tänkt på, då i 5 § bestämmes, att arrendatorn har rättighet i
hälften af fastighetens hus fjorton dagar före tillträdesdagen, men enligt
denna paragraf kan han uppsägas den 13 eller 14 mars. Det är ju onek¬
lig^ att om så skedde, kunde det kosta honom ofantliga utgifter och det
vore för sent för honom att arrendera annan egendom för det året.»
Under åberopande häraf hemställer motionären, att tredje punkten
i paragrafens första stycke uteslutes.
Då i motsats mot motionären utskottet anser, att ifrågavarande stad¬
gande hvilar på fullt riktig grund, och att bifall till ändringsyrkandet
ingalunda skulle verka till fördel för arrendatorn, har utskottet lämnat
paragrafen oförändrad.
40 §.
I denna paragraf har åt domstol inrymts befogenhet att, när arren¬
dator förpliktas att afflytta, tillika förordna att utslaget må verkställas utan
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
23
hinder däraf, att det icke äger laga kraft; och skall på grund af hänvis¬
ning i 3 kap. 28 § af förslaget detsamma gälla i fråga om hyresgäst.
Jämlikt 42 § utsökningslagen i dess föreslagna nya lydelse får emellertid
dylik verkställighet icke äga rum, med mindre den vinnande ställer pant
eller borgen. På det att icke detta villkor må af vederbörande exekutor
förbises, har en hänvisning till nämnda lagrum i utsökningslagen synts
vara lämplig.
3 KAP.
1 §•
I afseende å denna paragraf, som innefattar bestämmelserna angå¬
ende formen för slutande af hyresaftal, hafva herr N. A. Nilsson i Malmö
in. fl. i förut omförmälda motion (n:o 178 i Andra Kammaren) hemställt,
att paragrafen måtte på visst sätt fullständigas. Då emellertid denna hem¬
ställan sammanhänger med andra i motionen gjorda yrkanden, tillåter sig
utskottet att här i ett sammanhang upptaga ifrågavarande motion till be¬
handling i dess helhet.
I motionen anföres:
»Vid innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t framlagt en proposi¬
tion med förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom. Detta lag¬
förslag, som utarbetats af lagberedningen och utgör första delen af dennas
förslag till ny jordabalk, ger i sitt tredje kapitel utförliga och i 31 para¬
grafer detaljerade bestämmelser om hyra och hyresaftal, afsedda att ersätta
de torftiga stadganden i detta ämne, hvilka förekomma i joi’dabalken och
några särskilda förordningar. Man kan säga, att här föreligger för första
gången ett förslag till verklig hyreslagstiftning.
Detta förslag betecknar utan allt tvifvel eu afsevärd förbättring i
det nuvarande tillståndet. Utan att gå fastighetsägarens skäliga anspråk
för nära, tillgodoser det hyresgästens berättigade intressen i flere hän¬
seenden, t. ex. genom bestämmelserna om fardag och uppsägningstid, om
skadestånd i vissa fall, om hälsovådliga lägenheter och om hyresaftalets
bestånd vid fastighetens öfverlåtelse. Äfven i fråga om sublokation har
här någon liten rätt tillmätts hyresgästen, men denna rätt torde i de flesta
fall, trots lagbudets tvingande makt, blifva betydelselös.
Om vi emellertid än kunna erkänna, att det föreliggande förslaget
till ny hyreslag kanske i intet afseende försämrar hyresgästens nuvarande
lott men väl i flere afseenden medför förbättringar, måste vi dock tyvärr
konstatei’a, att det långt ifrån är tillfredsställande. Denna hyreslag har
24
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
blifvit otillfredsställande, mindre genom hvad den innehåller, än genom
hvad den icke innehåller. Den har blifvit otillfredsställande därigenom,
att dess upphofsman synas ha nöjt sig med att samla, förbättra och ut¬
vidga gamla lagtexter, jämförda med å olika håll använda hyresformulär,
men blundat för de nya former, hvari förhållandet mellan fastighetsägare
och lägenhetsinnehafvare gestaltat sig under trycket af vår tids industriella
utveckling, blundat för de kraf, som denna utveckling ställer på en full¬
komligt ny lagstiftning.
I sin historiska öfversikt af den svenska lagstiftningen angående lega
af jord och hus framhåller lagberedningen, att de båda hufvudarterna af
nyttjanderätt till fast egendom, jordbrukslega och hushyra, kunna sägas
hafva under de århundraden, den svenska rätten varit delad i landsrätt
och stadsrätt, tillhört hvar sitt af dessa rättsområden, och vidare fram¬
håller den, att jämväl de i 1734 års lag förekommande stadgande!) an¬
gående hyra afse allenast hus och gård i stad. Häri torde vi finna den
närmaste förklaringen, hvarför lagbered nii igen — liksom sedan justitie¬
ministern — vid utarbetandet af det nu föreliggande lagförslaget alls icke
hyst någon tanke på eller åtminstone ej med ett enda ord berört bostads¬
förhållandena vid en massa bruk, grufvor, sågverk och andra industriella
anläggningar, där bostaden helt eller delvis ingår i arbetarens lön såsom
ersättning' för verkställdt arbete. Lagberedningen har nästan uteslutande
haft uppmärksamheten inriktad på hyresförhållandet, sådant det af ålder
utvecklat sig i och blifvit typiskt för städerna. Endast i förbigående och
helt flyktigt erinrar sig lagberedningen, att på landet ej sällan förekommer
upplåtelse af smärre hyreslägenheter, hvarvid upplåtaren liksom vid torp-
lega betingar sig, att legotagaren skall såsom vederlag utföra dagsverken
åt upplåtaren. Och med hänsyn till dylika upplåtelser är det, som ett
par särskilda stadganden intagits i det föreliggande lagförslaget, det ena
i (i §, där det heter, att skall för lägenheten utföras dagsverken till hyres¬
värden, gäller hvad i 2 kap. 7 § sägs (om arrende), och det andra i 23 §,
där det heter, att hyresrätten är förverkad, om hyresgästen, där han på
grund af aftal et skall utföra arbete eller annan tjänstbarhet, undandrager
sig att fullgöra hvad sålunda åligger honom eller vid arbetets utförande
visar tredska. Det är uppenbart, att dessa stadganden, som ställa hyres-
aftalet i paritet med torplegan och som därför också bl. a. påbjuda, att
vederlaget, dagsverksskyldigheten, skall på ett rimligt sätt fördelas på årets
veckor, alls icke åsyfta de mångtusende fall, där bostaden ingår i veder¬
laget för det dagliga arbetet. Hela arbetarebostadsfrågan i ordets egent¬
ligaste mening har lagberedningen såväl som Kung!. Maj:t, äfven hvad
dess rent privaträttsliga sida beträffar, totalt förbisett. Och dock talar
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
25
lagberedningen på mer än ett ställe i sin motivering om hyreslagstiftnin-
gens sociala betydelse. Betecknande är det också, att då lagberedningen
känner sig ha behof att höra sakkunniga i ärendet, inkallar den sju per¬
soner, af hvilka ingen är arbetare och ingen är landtbo.
Mot slutet af förra årets riksmöte framställdes i denna kammare eu
interpellation, där behofvet af en hyreslagstiftning just i fråga om dessa
här åsyftade arbetarebostadsförhållanden påpekades. I nämnda interpella¬
tion framhölls det, hurusom det mångenstädes i vårt land och särskildt
vid fabriks- och grufsamhällen på landsbygden är regel, att arbetsgifvaren
upplåter bostad åt arbetaren i därför uppförda s. k. arbetarbostäder,
under hvilket. namn ofta till människoboningar mindre lämpliga lokaler
anses kunna begagnas. I allmänhet medför anställning vid ett företag
rätt till bostad i dess arbetarbostäder, utan att arbetaren härför erlägger
någon bestämd hyresafgift eller erhåller något hyreskontrakt; och i de fall,
där kontrakt upprättas, göres arbetarens rätt till bostaden illusorisk genom
mångahanda bestämmelser om rätt för hyresvärden-arbetsgifvaren att
bäfva kontraktet och utan iakttagande af laga fardag låta afhysa hyres¬
gästen-arbetaren. Genom detta sakernas tillstånd är arbetaren i själfva
verket rättslös, är helt öfverlämnad åt och beroende af arbetsgifvarens
godtycke. När han afskedas, går han därmed äfven genast förlustig rätten
till bostaden, hvaraf följer, att i samma stund arbetaren upphör eller nöd¬
gas upphöra med sin anställning, står han också utan bostad. När nu,
såsom allmännast är fallet i landets mellersta och nordliga delar, arbets¬
gifvaren (oftast ett bolag) är ägare till all mark på milsvida sträckor kring
fabriken eller bruket, finns det inga enskilda bostäder att tillgå; och då
arbetsgifvaren förbjuder sina arbetare, äfven om utrymme skulle finnas,
att utan hans samtycke hysa andra än familjens medlemmar, kan den af-
skedade ofta icke med bästa vilja i världen under den närmaste tiden
skaffa sig ny bostad. Han blir då, när han af brist på annan bostad icke
flyttar, vräkt ur sin innehafda lägenhet utan hänsyn till om han har vilja
och förmåga att betala huslega.
Hur mycket lidande och hur många olyckor, som genom här på¬
pekade missförhållande tillskyndats tusentals af vårt lands arbetare och
deras familjer, sade interpellanten sig ej kunna uppge, alldenstund vår
statistik ännu ej annoterar olyckor af detta slag. Men han vågade dock
påstå, att dylika tvångsflyttningar, med eller utan vräkning, äro så ofta
förekommande, att ett ingripande från statsmakternas sida till förhindrande
däraf är i hög grad och skyndsamt af nöden.
Det händer emellertid ej sällan, att det här påpekade missförhållan¬
det urartar från en mera singular till en verklig massföreteelse. 1 vår
Bill. till 1likså. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Höft. 4
26
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
tid använda sig arbetsgifvarne likaväl som arbetarne af sin föreningsrätt
till att sammansluta sig i fasta, hela landet omfattande organisationer.
Men medan alla och enhvar betrakta arbetsgifvarnes rätt att sammansluta
sig som en själfklar sak, händer det gång på gång, att arbetarnes lik¬
artade rätt göres illusorisk genom arbetsgifvarnes maktspråk. Den inter¬
pellation, hvarom vi nyss talat, föranleddes som bekant däraf, att sedan
samtliga arbeta re vid Hack myra sulfitfabrik afskedats, därför att de bildat
en förening, hade ett 40-tal af dem blifvit vräkt ur sina bostäder. Detta
tillvägagående år typiskt för vissa arbetsgifvares — särskildt vissa bolags
— sätt att behandla sina arbetare. I en hänsynslös arbetsgifvares hand
blir hans absoluta bestämmanderätt öfver arbetarens bostadsförhållanden
ett fruktansvärdt vapen, hvarmed han kan pressa ner sitt folk i ett till¬
stånd af slafvisk underdånighet. Senast för några veckor sedan hotades
tusentals arbetare icke blott med utestängning från arbetsplatsen, som så
många af deras kamrater, utan också med afhysning från bostaden, fastän
de alls icke svikit i sina åtagna förpliktelser, fastän de alls icke stodo i
något personligt konfliktsförhållande till sina arbetsgivare, utan blott där¬
för att dessa tillhörde en sammanslutning, Svenska arbetsgivareföreningen,
som hade för afsikt att under vissa förutsättningar göra lockout mot sina
sjuttio tusen arbetare. Om lockouten blifvit eu verklighet, skulle de massor
af arbetare, vi här åsyfta, svårligen haft annan utväg än att underkasta sig de
villkor, som arbetsgifvarne föreskrifvit. Ty det hade ej varit dem möjligt
att under närmaste tiden skaffa sig bostäder på annat håll. I själfva verket
är det så, att den s. k. arbetarbostaden mångenstädes blifvit ett bostadsband,
som ger oss tillbaka något af forna tiders lifegenskap i en modern form.
Med full rätt påpekar lagberedningen, att under nuvarande, hälft
laglösa förhållanden, då de i fastighetsägareföreningar sammanslutna hyres-
värdarne begagna sig af mycket detaljerade och till egen förmån affattade
hyresformulär, blir hyresgästen lätt nog underkastad sin medkontrahent
på nåd och onåd. Hvarje hyreslagstiftning måste därför i väsentlig grad
åsyfta att bereda hyresgästen ett välbehöfligt skydd. Men på det vid¬
sträckta område, där den moderna storindustrien kopplat ihop hyresaftalet
med arbetsaftalet och där i regeln arbetaren-hyresgästen ej vet af annan
rätt än den, som dikteras af arbetsgifvaren-hyresvärdens godtycke, där
har detta kungl. lagförslag icke spår af skydd att erbjuda, fastän här
föreligger eu sak af stor betydelse för land och samhälle. Här om någon¬
städes har lagen en uppgift att fylla — ej att stadfästa redan på enskild
väg uppkomna s. k. rättsförhållanden, men att åvägabringa vanlig mänsk¬
lig rättfärdighet på ett fält, där utan lagens ingripande de gröfsta utslag
af despotism och orättfärdighet gång på gång komma till synes.
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
27
För att kunna afhjälpa det här påpekade missförhållandet torde det
vara nödigt att skilja hyresaftalet från arbetsaftalet genom att åt det förra
gifva skriftlig form. Skriftliga bytesaftal förekomma visserligen redan
nu på några af de platser, vi här åsyfta, men de äro så affattade, att de
i händelse af arbetets upphörande genast ställa hyresgästen på bar backe.
Skall därför hyresaftalet äga någon reell betydelse, måste det låta lego-
tagaren komma i åtnjutande af tillräcklig uppsägningstid och laga fardag.
Detta kan ske på det sättet, att hyresbeloppet beräknas och i det skriftliga
kontraktet angifves i penningar för år. Härigenom och i anslutning till
3 kap. 4 § tillerkännes legotagaren en uppsägningstid af tre månader.
Denna tidrymd kan möjligen tyckas vara för högt tilltagen. Men
då man besinnar, att det här gäller massor af människor, att ofta nog
tusentals familjer på en enda plats och på samma gång uppsägas till af¬
flyttning, då måste man medgifva, att en så lång uppsägningstid behöfs
mer än väl för att bereda dessa människor tillfälle att skaffa sig nya bo¬
städer. Och lika rimligt och nödvändigt som det är för hyresgäster i
allmänhet att åtnjuta viss uppsägningstid, under hvilken ny bostad hinner
anskaffas, lika nödvändigt är det, att arbetsgifvares hyresgäster tillför¬
säkras samma förmån.
I detta sammanhang vilja vi äfven hemställa om ett tillägg till
tredje kapitlets sjunde paragraf. Mycket ofta begagnar sig nämligen
fastighetsägaren af sin rätt att förbjuda sublokafion på ett så hänsynslöst
sätt, att legotagaren beröfvas möjligheten att ens tillfälligtvis hysa en
gäst eller besökande — ja, på många håll har legotagaren till och
med förbjudits att upplåta sin dörr för sina egna barn, då dessa velat
eller varit nödsakade att anlita sina hem. Det behöfver väl knappast
upplysas, att de »husvärdar», som på det sättet uppenbara sin människo¬
kärlek, vanligen tillhöra samma kategori af arbetsgivare, om hvilka denna
motion förut talat. För att åstadkomma en rättelse i berörda afseende
föreslå vi, att i paragrafen inryckes ett förbehåll, som i likhet med de
härstädes allmänt brukliga hyreskontrakten tillförsäkrar legotagaren rätt
att hos sig hysa tillfälliga gäster eller besökande.
På grund af hvad vi sålunda anfört få vi härmed förslagsvis hem¬
ställa, att Riksdagen för sin del ville besluta, att följande paragrafer i
tredje kapitlet af iagen om nyttjanderätt till fast egendom, hvarom Kungl.
Maj:t gjort nådig proposition, måtte erhålla följande ändrade lydelse:
§ 1. Aftal, hvarigenom hus eller del af hus upplåtes till nyttjande
mot lega, skall upprättas skriftligen, där ej upplåtelsen sker för tid under¬
stigande ett år eller, vid upplåtelse för längre tid, upplåtaren och hyres¬
gästen annorlunda åsämjas.
28 Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Vid bruk, grufvor, sågverk, fabriker, verkstäder och andra indu¬
striella inrättningar, där arbetsgivare åt arbetare upplåter bostad, vare
arbetsgifvaren pliktig upprätta skriftligt hyresaftal, däri hyrespriset för lägen¬
heten beräknas i penningar för år.
§ 4. Är ej hyrestiden bestämd, skall aftalet upphöra att gälla efter
det uppsägning å någondera sidan skett. Har ej viss uppsägningstid af-
talats, skall lägenheten afträdas:
där hyran beräknas för fjärdedels år eller längre tid, å den fardag,
som inträffar näst efter tre månader från uppsägningen;
där hyran beräknas för månad, fjorton dagar efter uppsägningen,
dock ej förr än å den dag, som genom sitt tal i månaden motsvarar den
för lägenhetens tillträde bestämda dagen, eller, om motsvarande månads¬
dag ej finnes, å månadens sista dag;
'där hyran beräknas för vecka, tre dagar efter uppsägningen, dock
ej förr än å den veckodag, som motsvarar den för tillträdet bestämda
dagen; och
där hyran beräknas för kortare tid än vecka, dagen efter det uppsäg¬
ningen skedde.
Hvad sålunda stadgats angående uppsägningstid skall jämväl äga
tillämpning å hyresaftal, som är ingånget för bestämd tid, där förbe¬
håll skett om uppsägning men viss uppsägningstid ej är aftalad.
Den här bestämda uppsägningstiden gälle alltid om de hyres¬
aftal, som i 1 § 2 mom. af ses, ändå att aftalet innefattar annat för¬
behåll.
§ 7. Vill legotagaren åt annan än tillfällig gäst upplåta lägenheten
eller del däraf, inhiämte han förut hyresvärdens samtycke till upplåtelsen.
Vägras samtycke utan skälig anledning, eller lämnas ej inom en vecka
efter det framställningen gjordes hyresgästen besked, äge han, ändå att
aftalet innefattar annat förbehåll, uppsäga aftalet. Samtycker hyresvärden
till upplåtelsen, svare ändock hyresgästen till de skyldigheter,. aftalet
ålägger honom, utan så är, att hyresvärden tager den andre för god i hyres¬
gästens ställe.
Vi tillåta oss äfven hemställa, att lagutskottet, till hvilket denna
motion torde hänskjutas, ville såväl beträffande de tillägg, vi här före¬
slagit, och de paragrafer, till hvilka dessa tillägg hänföra sig, som ock
beträffande alla öfriga paragrafer, där det till äfventyra kan vara af nöden,
vidtaga alla de ändringar'och göra alla de tillägg, som vid en närmare
granskning kunna finnas behöfliga för att vinna de syften, som denna
motion afser, nämligen att tillförsäkra det ifrågavarande slaget af lego-
Lagutskottets Utlåtande N:o 25. 29
tagare dels tillräcklig uppsägningstid och laga fardag, dels rätt att hos sig
hysa tillfälliga gäster».
Såsom i motionen framhålles, förekommer synnerligen ofta, att vid
de industriella inrättningar, som i motionen afses, arbetarne erhålla anställ¬
ning på sådant sätt, att anställningen för dem medför rätt till bostad uti
lägenheter, som tillhöra arbetsgifvaren; där detta är förhållandet, är bo¬
staden att betrakta såsom en del af den ersättning, som tillkommer arbetarne
för deras arbete. Detta samband mellan arbete och bostad har medfört,
att arbetarne icke kunnat göra bostadsrätten gällande längre än själfva
anställningen varar. Med förevarande motion åsyftas nu hufvudsakligen
införande af vissa lagbestämmelser, hvarigenom arbetarnes bostadsrätt skulle
göras till en själfständig sak, så att icke arbetsgifvaren i och med anställ¬
ningens upphörande skulle hafva helt och hållet i sin hand att påfordra
arbetarens afflyttning från den af honom bebodda lägenheten. Detta
syfte borde, enligt motionen, vinnas därigenom, att arbetsgifvaren skulle
förklaras vara skyldig att med arbetaren upprätta särskild^ skriftligt
hyresaftal; att för detta aftal alltid skulle, ändå att annat förbehåll blifvit
gjordt, gälla den uppsägningstid, som i förevarande kapitels 4 § är stadgad för
sådana fall, då hyran beräknas för fjärdedels år eller längre tid, d. v. s.
tre månader före fardag; samt att för detta ändamåls vinnande arbets¬
gifvaren borde genom uttrycklig bestämmelse i lagen tillförbindas att i
hyresaftalet utsätta viss hyresafgift, beräknad i penningar för år.
Utskottet vill ingalunda bestrida giltigheten af de skäl, som föran-
ledt motionärerna att söka få i lagstiftningsväg ordnad den viktiga sida
af rättsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, som bostadsfrågan
otvifvelaktigt utgör. Men utskottet kan icke dela motionärernas mening
att denna fråga bör ordnas i sammanhang med den nu föreliggande all¬
männa hyreslagstiftningen. Väl innefattar lagförslaget vissa bestämmelser
om arbetsskyldighet, som på grund af hyresaftalet kan åligga hyresgästen.
Men härvid är att märka, att hyresrätten dock alltid är det väsentliga,
hufvudsaken, under det att hyresgästens arbetsskyldighet allenast utgör
ersättning, helt eller delvis, för lägenhetens begagnande; mellan arbets¬
givare och arbetare är förhållandet det motsatta, där är arbetet hufvud¬
saken och i stället bostaden en del af arbetslönen. Äfven om den rätta
lösningen af arbetarnes bostadsfråga skulle vara att söka på den af motio¬
närerna anvisade vägen, lära dock icke de därför erforderliga åtgärderna
böra eller kunna vidtagas annorledes än i sammanhang med den allmänna
reglering af det industriella arbetsaftalet, som är så behöflig ocli hvarmed
30
Lagutskottetit Utlåtande N:o 25.
helt visst icke kan anstå länge. Att, såsom motionärerna föreslagit, ut¬
mönstra en särskild sida af detta aftal och göra den till föremål för be¬
handling i den afdelning af allmänna civillagen, som omfattas af en syste¬
matiskt ordnad jordabalk, synes så mycket mindre möjligt, som för nämnda
frågas riktiga bedömande och ordnande med nödvändighet kräfves en all¬
sidig utredning af samtliga därpå inverkande omständigheter.
Utskottet tillåter sig påpeka, att för de icke alldeles ovanliga fall,
att arbetsgifvaren med sina arbetare upprättar särskilda hyresaftal för be¬
stämd tid, dessa aftal naturligtvis komma att regleras af de allmänna be¬
stämmelserna om hyra, och att sålunda det icke mot stadgandet i 25 § af
förevarande kapitel kommer att vara arbetsgifvaren medgifvet att förklara
hyresaftalet förverkadt af den anledning, att hyresgästens anställning såsom
arbetare upphört.
I motionen beröres äfven eu fråga, som angår hyresaftalet i allmän¬
het. Där hemställes nämligen om viss omarbetning af 7 § i förevarande
kapitel i syfte att legotagaren alltid skall vara oförhindrad att åt till¬
fällig gäst upplåta sin lägenhet. Rörande denna fråga hänvisar utskottet
till hvad vid 7 § anföres.
7 §•
Förevarande paragraf afser att reglera den viktiga frågan om rätt
för hyresgästen till s. k sublokation, d. v. s. rätt att åt annan upplåta
den förhyrda lägenheten eller del däraf utan att han därmed själf träder ut
ur rättsförhållandet till hyresvärden. I förslaget är denna fråga afgjord
så, att för sådan upplåtelse erfordras hysesvärdens samtycke. Men denne
får dock icke utan vidare förbjuda upplåtelsen; vägrar han utan skälig
anledning sitt samtycke, när sådant begäres, medför detta väl icke, att
hyresgästen blir oförhindrad att göra upplåtelsen, men denne erhåller i
stället rätt att uppsäga hyresaftalet, äfven om annat förbehåll gjorts.
Hvad förslaget sålunda innehåller anser utskottet icke fullt tillfreds¬
ställande. Såvidt fråga är om upplåtelse af lägenheten i dess helhet,
har visserligen utskottet intet att erinra mot förslaget. Vill hyresgästen
lämna ifrån sig hela lägenheten, synes det vara i sin ordning att hyres¬
värden äger förbjuda detta, äfven om intet skäligen finnes att anmärka
mot den, till hvilken hyresgästen önskar öfverlämna lägenheten. För
hyresgästens skyddande är i sådant fall tillräckligt sörjdt därigenom, att
det står honom fritt att genast uppsäga lägenheten med rätt att inom
viss kort tid därefter — bestämd enligt reglerna i 4 och 27 §§ ■— blifva
helt och hållet fri från hyresaftalet. För alla sådana fall däremot, då det
af en eller annan anledning är för hyresgästen önskvärdt att kunna upp¬
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
31
låta någon del af lagenheten åt annan, kommer, om förslaget oförändradt
antages, hyresgästen i en synnerligt ofördelaktig ställning. Visserligen
lärer icke — såsom i herr N. A. Nilssons i Malmö in. fl. förberörda mo¬
tion antagits *— förslaget få anses innebära, att det skulle vara hyresgäst
förmenadt att upplåta lägenheten åt tillfällig gäst; men däremot synes
förslaget lägga hinder i vägen för hyresgästen åt annan uthyra rum i
lägenheten, ett eller flera, vare sig rummen lämnas möblerade eller utan
möbler, vare sig upplåtelsen allenast afser att bereda bostad åt annan
person eller därmed tillika afses att denne skall blifva medlem af hyres¬
gästens hushåll (s. k. inackordering). Denna inskränkning i hyresgästens
befogenhet anser utskottet kunna leda till stort men och stå i strid mot
hvad behofvet i våra dagar krafvel’. En stor del af städernas invånare
äro för sin utkomst hänvisade att mot betalning låta andra personer bebo
viss del af förhyrd lägenhet; och mångenstädes, särdeles i storstäderna,
är det för mindre bemedlade personer förenadt med stor svårighet, för
att icke säga omöjligt, att erhålla dräglig bostad, såvida det icke står
dem öppet att låta andra med sig dela lägenheten. I fråga om upplåtelse
af allenast en del af lägenheten låter det sig i allmänhet icke göra att
uti uppsägningsrätt för hyresgästen finna det verksamma korrektivet mot
obefogad vägran från hyresvärdens sida att samtycka till upplåtelsen.
En sådan rätt är i detta fall för hyresgästen af föga värde, ty hvad han
i regeln är minst betjänt med är att behöfva afflytta från lägenheten.
På grund af det anförda har utskottet funnit sig föranlåtet att i
förevarande paragraf vidtaga den ändringen, att den kommer att äga
tillämpning allenast å sådan sublokation, som afser öfverlämnande till
annan af lägenheten i dess helhet; och har vid sådant förhållande ut¬
skottet ansett det i förslaget använda uttrycket »upplåta lägenheten åt
annan» lämpligen höra utbytas mot »öfverlåta lägenheten till annan».
Att lämna det helt och hållet till hyresgästens fria skön att åt
annan upplåta viss del af den förhyrda lägenheten torde emellertid å
andra sidan icke vara behörigt. Denna rätt får icke missbrukas till
hyresvärdens förfång. Hyresgästen bör icke få i lägenheten inrymma
främmande personer under sådana omständigheter, att det för hyresvärden
kan medföra verkligt men eller obehag; gör han detta, bör otvifvelaktigt
hyresvärden kunna inskrida däremot. Hyresvärden bör i sådant fall äga
att få hyresaftalet förklaradt förverkadt. Härom har utskottet infört be¬
stämmelse i 23 § 3 inom., hvilket lagrum i sammanhang härmed under¬
kastats vissa af ändringen i 7 § betingade jämkningar. Att, därest hyres¬
värden skulle i aftalet intaga förbehåll om hyresrättens förverkande äfven
i händelse af sublokation undet- sådana omständigheter, att däraf icke kan
32
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
uppkomma något men för hyresvärden, förbehållet är utan verkan, följer
af den allmänna regeln i 25 § af förevarande kapitel.
Då genom nämnda af utskottet vidtagna ändringar det syfte,. som
Häger till grund för herr N. A. Nilssons i Malmö med fleras hemställan
om ändring i 7 §, blifvit fullt tillgodosedt, föranleder motionen härutinnan
icke till något särskilt yttrande från utskottets sida.
9 §•
I denna paragraf stadgas, att hyresaftalet är förfallet, om före till¬
trädesdagen lägenheten genom vådeld eller annorledes blifvit förstörd eller
så skadad, att den icke kan iståndsättas. Såväl af lagberedningens
motiv som af en jämförelse med 10 § framgår, att med uttrycket »så ska¬
dad, att den icke kan iståndsättas» afses skada af så genomgripande art,
att den med hänseende till sina verkningar å hyresaftalet är att likställa
med total ödeläggelse. Då sålunda uttrycket i fråga i själfva verket är
öfverflödigt och, om det får stå kvar, det icke är uteslutet att angående
dess innebörd kan uppkomma missförstånd, har det synts utskottet lämp¬
ligast att ur paragrafen utesluta detsamma.
16 och 17 §§.
Tredje stycket af 16 § har af utskottet ändrats därhän, att det kom¬
mer att afse allenast sådan — i 7 § förbjuden sublokation, som om¬
fattar den förhyrda lägenheten i dess helhet. I följd häraf och då na¬
turligtvis hyresgästen alltid bör uti den i 16 § stadgade utsträckning
vara hyresvärden ansvarig äfven för sådana personers görande och låtan¬
de, som af hyresgästen inrymts i lägenheten, har utskottet i första stycket
af paragrafen gjort ett tillägg, hvarigenom dessa personer i berörda hän¬
seende likställts med hyresgästens husfolk. . n , ,
I 17 § har den där omförmälda, hyresgästen åliggande vardnads-
plikten utsträckts till att omfatta jämväl dem, som af hyresgästen inrymts
i lägenheten.
23 §.
För ändringarna i denna paragrafs 3 mom. har redogjorts vid 7 §.
Äfven paragrafens 4 mom. har bragts till öfverensstämmelse med 7 § i
dess af utskottet föreslagna lydelse.
33
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
4 kap.
I dessa kapitel behandlas det föreslagna nya institutet tomträtt. Så¬
som förut nämnts, hafva, med föranledande af vissa där upptagna bestäm¬
melser, motioner väckts dels inom Första Kammaren af herr J. Rettig
(motion n:o 35) och herr G. F. Östberg (motion n:o 40) och dels inom
Andra Kammaren af herr E. L. Camitz (motion n:o 175) och herr J. G.
Pettersson i Södertälje (motion n:o 183).
I de af herrar Rettig och Camitz väckta motionerna, hvilka äro lika
lydande, anföres:
»Af lydelsen af kap. 4 § 1 om tomträtt i Kung!. Maj:ts nådiga pro¬
position n:o 9 till Riksdagen med förslag till lag om nyttjanderätt till fast
egendom in. m. framgår, att endast tomt inom det för samhällets bebyg¬
gande planlagda området får ifrågakomma vid upplåtelse enligt det före¬
slagna nya rättsinstitutet.
Det vore dock synnerligen värdefullt, om detta rättsinstitut kunde
utsträckas i sådan grad, att det komme att hafva giltighet för donations-
jord äfven utom det för samhällets bebyggande planlagda området.
Ett stort antal af rikets städer hafva nämligen donationsjordar, som
ligga vidt skilda från själfva städerna och sålunda ej kunna ifrågakomma
i och för planläggning, men som synnerligen väl lämpa sig att upplåtas
till bebyggande af enskilda på spridda ställen.
En mycket stor olägenhet, ja, en brist i vår nu gällande lagstiftning
är gifvetvis, om samhället icke är i tillfälle att med för innehafvaren be¬
tryggande garantier upplåta områden af donationsjord till bebyggande.
Det enda nu till buds stående sätt för sådan upplåtelse är arrende
på kortare eller längre tid, högst 50 år.
Detta sätt är naturligtvis i högsta grad otillfredsställande, ty dels
kan innehafvaren icke gifvas betryggande garantier för fortsatt upplåtelse vid
arrendetidens slut och dels kan icke byggnad, uppförd å arrendejord, tjäna
till säkerhet för anskaffande af behöfliga medel i och för bildande af egna
hem. I synnerhet gör sig denna olägenhet kännbar för obemcdlade personer,
som utan underlag af därför nödiga medel önska skaffa sig ett eget hem.
Samhället är ej heller under sådana förhållanden i tillfälle att, vare
sig i socialt eller ekonomiskt afseende, draga den nytta af sin donations¬
jord, som under andra förhållanden möjligt och ensidigt vore.
De berättigade betänkligheter, som af vederbörande framhållits emot
upplåtelse enligt det föreslagna tomträttsinstitutet af enskild mark utom
planlagdt område, torde helt och hållet böra bortfalla, då fråga är om stä¬
ders donationsjordar.
Bill. till Riksd. Prof. 11)01. 1 Sami. 21 Käft.
5
34
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Gifvet är ock, att samhället, då sådant område som här ifrågasättes,
skall upplåtas, tillser, att det till sina gränser noga bestämmes och kart-
lägges.
På grund af hvad sålunda anförts, tillåter jag mig föreslå,
det Riksdagen måtte göra sådan ändring i Kungl. Maj:ts nådiga pro¬
position till Riksdagen med förslag till lag om nyttjanderätt till fast egen¬
dom m. in., att tomträtt måtte komma att hafva giltighet på städers do-
nationsjordar äfven utom det för samhällets bebyggande planlagda om¬
rådet.»
Herr J. G. Petterssons motion är af följande innehåll:
»I Kungl. Maj:ts proposition n:o 9 med förslag till lag om nyttjande¬
rätt till fast egendom in. in. föreslås införandet i vårt rättssystem af ett
nytt institut, tomträtt. Användningen af tomträtten inskränkes i den kungl.
propositionen till a) mark, tillhörig stad, köping eller annat samhälle, där
den för städerna gällande ordning för bebyggande skall tillämpas, samt
inom det för samhällets bebyggande planlagda området, b) kronan tillhörig
tomt inom dylikt område, samt c) sådan tomt, hörande till fideikommiss
eller annan stiftelse. I två motioner har därjämte föreslagits, att med
tomträtt skulle få upplåtas jämväl donationsjord, belägen utom stads plan¬
lagda område. Anledningen till dessa inskränkningar i tomrättsinstitutets
användning bör väl sökas i den uppfattningen, att de missförhållanden,
som framkallat ifrågavarande förslag, uteslutande skulle vara till finnandes
i städer, köpingar och andra dylika samhällen, där den för städerna gäl¬
lande ordning för bebyggande skall tillämpas. Detta torde emellertid ej
vara fullt riktigt. Visserligen må det vara sant, att det egentligen varit
bostadsbristen i städerna och de stadsliknande samhällena, som närmast
påkallat ifrågavarande kungl. förslag. Men först och främst må härvid
erinras, att sådan bostadsbrist kan förefinnas äfven i en landskommun eller
del af en sådan, för hvilken den för städerna gällande ordning för be¬
byggande icke ännu förklarats gällande. Och vidare förekommer inom
landskommunerna bostadsbrist i bemärkelsen brist på egna bostäder, brist
på egna hem. Statsmakterna hafva redan genom åtskilliga åtgärder visat
sig behjärta denna brist, men dessa åtgärder hafva icke ledt till det med
dem åsyftade resultatet. Utan att nu närmare inlåta mig på anledningarna
härtill vågar jag hålla före, att egnahemsrörelsen skulle i viss mån under¬
lättas, om rätten att på ett visst markområde uppföra en byggnad kunde
erhållas på billigare sätt än genom förvärf af äganderätten till marken.
Detta skulle ske, om äfven landskommuner samt kronan beträffande jord
å landet finge rätt att på samma villkor, som i den kungl. propositionen
medgifvits städer och dylika samhällen, upplåta lämpliga byggnadsplatser
Loff utskottets Utlåtande N:o 25.
35
samt eventuellt äfven jordbrukslägenheter under tomträtt. Genom an¬
ordnande af tomträttsupplåtelser äfven på landsbygden skulle för öfrigt
undvikas de svårigheter, som nu vid nyttjanderättstidens slut ofta uppstå
mellan tomtägare och nyttjanderättshafvare.
I synnerhet skulle tomträtten blifva af stor betydelse, när det gällde
att använda kronans domäner å landsbygden för befordrande af egnahems¬
rörelsen. Allmänt anses nu, att dessa domäner i större omfattning än
för närvarande sker borde användas till ifrågavarande ändamål. Men på
samma gång kan ej nekas, att vissa olägenheter äro förbundna med att
staten i alltför stor utsträckning afhänder sig själfva äganderätten till
jorden. Staten behöfver vidsträckta jordområden till alla sina skiftande ända¬
mål. Att vid en viss tid förklara, att staten icke behöfver och icke kan
komma att behöfva den eller den domänen, låter sig knappast göra, ty den
jord, som kan synas för staten obehöflig i dag, kan vara absolut ound¬
gänglig om 5, 10 eller 20 år. Och exempel finnas ju på att staten
genom expropriation nödgats återförvärfva jord för ett pris, mångdubbelt
högre än det staten erhållit, då den af hände sig jorden i fråga. I samma
mån staten afhänder sig äganderätten till sin jord, i samma mån försvårar
staten för sig själf möjligheten att framdeles till gagn för det icke jord¬
ägande flertalet ordna jordbesittningsförhållandena i samhället. För öfrigt
lär det icke, äfven med användande af den största försiktighet, kunna skapas
garanti mot att de domäner, som staten säljer för att de skola användas
till egnahemstomter, förr eller senare blifva spekulationsobjekt.
På grund af hvad jag nu anfört får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte vidtaga den förändring i den kungl. propositio¬
nen med förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom m. m., att
upplåtelse af tomträtt må kunna ske jämväl af kronan och kommuner
tillhörig jord å landet.»
I den af herr Ostberg väckta motionen yttrar motionären:
»Kungl. Maj:ts förslag att i vår lagstiftning införa tomträttsinstitutet
måste enligt min uppfattning hälsas med den största tillfredsställelse. Det
innebär en återgång till det gamla systemet med s. k. ofria tomter, hvilket
visat sig vara till gagn såväl för enskilda som för det allmänna. Men de
stadganden rörande tomträtten, hvilka Kungl. Maj:t i enlighet med lag¬
beredningens förslag nu underställer Riksdagens pröfning, synas mig i flera
afseenden mindre tillfredsställande.
I förslaget finnes icke klart angifvet, hvad som menas med tomt¬
rätt. Där finnes stadgadt, hvem som äger rätt att upplåta emot tomträtt
och på huru lång tid tomträttsupplåtelser kunna lagligen ske. Vidare
36 Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
stadgas, att tomträ,ttsaftal skola skriftligen upprättas, att de kunna in-
skrifvas hos rätten, om man så önskar, och att på tomten uppförda bygg¬
nader skola anses såsom tillbehör till tomträtten. Men däremot saknas
tydliga bestämmelser angående rättsförhållandet mellan tomtägaren och
tomträttsinnehafvaren. Fastställandet af detta rättsförhållande synes mig
emellertid vara det viktigaste vid ifrågavarande lagstiftning. Det konsti¬
tutiva för tomträtten är just, att densamma är en gentemot jordägaren
själfständig rätt. Så var förhållandet med de ofria tomterna, och detta
måste ock gälla för tomträttsupplåtelser, om de skola kunna få någon
betydelse. Det kan visst synas tilltalande, att den största möjliga frihet
förbehålles kontrahenterna att själfva bestämma villkoren för upplåtelsen,
men dennff frihet bör ej gå så långt, att upplåtaren kan under upplåtelse¬
tiden upphäfva tomträtten. 1 sådant fall skulle förtroendet för denna form
för jordupplåtelse fullkomligt omintetgöras. Om i upplåtelseaftalet skulle
stadgas, att jordägaren äger återtaga tomten, därest tomthyran ej ordent¬
ligt erlägges eller byggnader ej uppföras och underhållas enligt vissa före¬
skrifter, blifver tomträtten till den grad osjälfständig, att inteckning i
tomträtt vore så godt som värdelös. För betryggande af jordägarens rätt
att utfå tomthyra är tillräckligt, att han äger förmånsrätt därför i tomt¬
rätten; han kan låta exekutivt försälja tomträtten för utfående af sin
fordran. Han är ock i tillfälle att få i byggnadsordning intagna betryg¬
gande bestämmelser angående ändamålsenligt byggnadssätt. Men det synes
mig fullkomligt oriktigt, att lagen medger, att i aftalet intagas så kallade
upplösande villkor. Såvidt jag vet, förekomma icke sådana i fråga om
de ofria tomterna. Det skulle uppstå en högst betänklig osäkerhet och
förvirring, om den ena tomten vore upplåten med hvarjehanda förbehåll
af dylik art, men den andra utan förbehåll. Tomträttshafvaren och inne¬
hafvare af inteckningar behöfva framför allt säkerhet för beståndet af den
gjorda upplåtelsen. Jag anser därför, att i lagen bör införas ett uttryck¬
ligt stadgande, att deri som fått tomt åt sig upplåten med tomträtt äger,
sedan tomträtten blifvit lagfaren (eller inskrifven i tomträttsprotokollet hos
den rätt, hvarunder tomten lyder), att nyttja och bebygga tomten utan andra
inskränkningar än dem, som gälla för ägare af tomter, och att han ej kan
skiljas från besittningen däraf i annan ordning än den, som gäller för fast
egendoms afstående för allmänt behof. I öfverensstämmelse härmed bör
föreskrifvas, att i dylikt aftal ej må stadgas, att tomträtten förverkas i
händelse fastställda tomtören ej behörigen erläggas.
I sitt yttrande angående tomträtten uttalar justitierådet Herslow den
meningen, att tomträtten bör betraktas såsom fast egendom. Han påpekar,
att genom tomträttens hänförande till fast egendom skulle en synnerligt
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
37
afsevärd reda och enkelhet i det ifrågavarande rättsinstitutet vinnas.
Denna uppfattning anser jag i hög grad beaktansvärd. Likaväl som de
ofria tomterna alltid ansetts såsom fast egendom och lagfarits såsom så¬
dana, likaväl kan tomträtten betraktas såsom fast egendom. Detta skulle
gifva önskvärd stadga åt detta rättsinstitut, och det är gifvet, att i sådant
fall inteckning i tomträtt skulle åtminstone i den allmänna uppfattningen
få en helt annan betydelse än som kan blifva fallet, i händelse det nu
föreliggande förslaget skulle godkännas. I öfverensstämmelse härmed borde
i stället för den föreslagna inskrifningen i tomträttsprotokollet bestämmas,
att tomlr ättsupplåtelser skola lagfaras.
En annan svaghet i det nu föreliggande förslaget är enligt min
mening, att inskrifningen icke är obligatorisk. Tomträtten blir därigenom
i högsta grad sväfvande, då det skulle finnas dels inskrifna, dels oinskrifna
tomträtter. Det hade helt visst varit till fördel, om inskrifningen gjorts
konstituerande för rättsinstitutet, så att en upplåtelse ej fått karaktär af
tomträtt, förrän den blifvit inskrifven. Jag anser därför, att i lagen
borde intagas ett stadgande, att den, som erhållit upplåtelse med tomträtt,
skall inom sex månader därefter till rätten ingifva upplät e Is e It a ndi i ngen för
vinnande af lagfart, och att, om detta uraktlåtits, upplåtaren skall äga rätt
att återtaga tomten. I sammanhang härmed borde föreskrifvas, att byggnad
å tomten icke må uppföras, förrän lagfart beviljats.
Det är enligt min uppfattning önskvärdt, att tomträttsinstitutet måtte
kunna få vidsträcktare tillämpning än Kungl. Maj:t nu afsett, så att upp¬
låtelse af tomträtt må kunna ske jämväl af kronan eller kommuner till¬
hörig jord å landet, på sätt herr Jakob Pettersson i motionen n:o 183 i
Andra Kammaren föreslagit, men jag kan medgifva, att det finnes skäl
att afvakta någon tids erfarenhet från städerna, innan man tillåter tomt-
rättsupplåtelser på landet, där behofvet icke är så starkt, äfven därför att
vanliga arrenden kunna ske på 50 år. Däremot är det angeläget, att städer,
som förvärfvat områden på landet för att tillgodose behofvet af bostäder
för städernas invånare, må kunna göra tomträttsupplåtelser på sådan mark.
Stockholms stad har i sådan afsikt inköpt betydliga områden utom staden,
och det är nödvändigt, att bestämmelserna i lagen blifva sådana, att staden
där kan upplåta tomter med tomträtt. Då det icke synes klart, att lag¬
förslaget medger staden sådan rätt, bör detta förhållande vid förslagets
granskning särskildt uppmärksammas.
På grund af hvad ofvan anförts får jag vördsamt hemställa, att
Riksdagen måtte för sin del besluta sådana förändringar i Kungl. Maj:ts
förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom m. m., att tomträttsinne-
hafvares besittningsrätt blir säkrare betryggad än enligt Kungl. Maj:ts förslag,
38
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
att tomträtt må kunna lagfaras liksom s. k. ofria tomter, och
att sådan lagfart blir obligatorisk, så att en upplåtelse ej medför
tomträtt, förrän den blifvit lagfaren.»
Under det att Herrar Rettigs, C armt z och J. G. Petterssons motio¬
ner allenast åsyfta sådan modifikation i Kungl. Maj:ts förslag, att det nya
institutet måtte kunna komma till användning i vidsträcktare omfattning,
än med förslagets bestämmelser är förenligt, och således hänföra sig endast
till 1 § i förslaget, utmynnar däremot herr Östbergs motion i förslag
därom, att åt själfva tomträttsinstitutet måtte i vissa afseenden gifvas en
annan konstruktion än det erhållit i Kungl. Maj:ts förslag. De yrkanden,
denna motion i sådant hänseende innehåller, synas utskottet icke böra
vinna bifall. Hvad först beträffar yrkandet om införande af föreskrift
därom, att tomträtt skall lika som s. k. ofria tomter vara föremål för
obligatorisk lagfart, hvilar detta yrkande väsentligen på den af motionä¬
ren uttalade uppfattningen, att tomträtten bör betraktas såsom fast egen¬
dom. Då emellertid detta betraktelsesätt obestridligen bygger på en fik¬
tion och redan i följd häraf icke torde förtjäna att läggas till grund för¬
ändring i Kungl. Maj:ts förslag, har utskottet ansett sig icke kunna under¬
stödja ifrågavarande yrkande. Hvad därefter beträffar motionärens yrkande
om ändring i förslaget i syfte att tomträttshafvarens besittningsrätt måtte
blifva säkrare betryggad än enligt förslaget, vill det synas utskottet som
om lagberedningen anfört tillfyllestgörande skäl för obehöfligheten att i
lag upptaga andra normerande bestämmelser än dem, som redan upptagits
i förslaget. Tomträttsinstitutet bör icke, opröfvadt som det är, på för¬
hand klafbindas genom regler, hvilka måhända, sedan institutet blifvit
pröfvadt, kunde komma att stå hindrande för dess vidare utveckling. Att
i lagen införa särskilda bestämmelser i syfte att bereda skydd mot att
tomträttshafvaren på grund af förverkande eller af annan anledning skil¬
jes från besittningsrätten i förtid, synes utskottet obehöflig! dels. med hän¬
syn därtill att institutet i regel icke skall äga användning enskilda emel¬
lan och dels därför, att ingen lärer vara villig att sluta tomträttsaftal på
villkor, som skulle för honom innebära en verklig fara i angifna hänse¬
endet, eller att lämna lån mot inteckning i eu tomträtt, hvars, bestånd är
beroende af sådant villkor. A andra sidan synes det vara af vikt för sam¬
hället att kunna, där så skulle behöfvas, göra tomträttens bestånd bero¬
ende af att tomträttshafvaren iakttager viss föreskrift, som . synes nödig
för främjandet af upplåtelsens egentliga syfte, t. ex. förbud för tomträtts¬
hafvaren att använda den å tomten uppförda, byggnaden till uthyrning
mot oskälig hyra.
39
Lagutskotttets Utlåtande N:o 25.
1 §•
Denna paragraf innehåller, bland annat, att tomträtt må af stad,
köping eller annat samhälle, där den för städerna gällande ordning för
bebyggande skall tillämpas, upplåtas till tomt inom det för samhällets be¬
byggande planlagda område, att jämväl kronan äger upplåta tomträtt till
tomt inom område, som nyss sagts, samt att, under viss förutsättning,
äfven till sådan tomt, hörande till fideikommiss eller annan stiftelse, imf
kunna ske upplåtelse af ifrågavarande art.
Utskottet delar den uppfattningen, att ifrågavarande upplåtelseform
bör väsentligen vara förbehållen kronan samt vissa samhällen. Då utskot¬
tet icke heller funnit anledning till anmärkning mot det i förslaget med-
gifna undantaget, att jämväl fideikommissarie må kunna, under villkor af
Konungens tillstånd för hvarje särskilt fall, upplåta tomträtt, har utskot¬
tet emellertid velat erinra, att utskottet föreställer sig, att sådant tillstånd
kommer att göras beroende däraf att icke, när upplåtelsetiden går till
ända, dåvarande fideikommissarie blir i tillfälle att för sitt samtycke till
tomträttsaftalets förnyande föreskrifva villkor, som för tomträttshafvaren
kunna blifva öfver höfvan betungande.
dill stöd för att allenast tomt i egentlig mening må kunna utgöra
föremål för tomträttsupplåtelse yttrar lagberedningen, att nödig försiktig¬
het synes bjuda, att innan upplåtelser för så lång tid, som här är i fråga,
ske, området planlägges och tomtindelning fastställes. Med denna utgångs¬
punkt har, i betraktande af den nu gällande lagstiftningen angående stadsplan
och tomtindelning, lagberedningen helt visst icke kunnat komma längre,
än att föremålet för tomträttsupplåtelse alltid skall vara tomt inom det till
visst samhälle stad, köping eller s. Ic. municipalsamhälle — hörande,
planlagda jordområdet. För närvarande lärer det nämligen icke låta sig
göra att åvägabringa sådan planläggning och tomtindelning, som afses i
byggnadsstadgan för rikets städer, för andra markområden än som ingå
såsom delar i det till staden, köpingen eller municipalsamhället hörande
området; äger stad mark utanför stadens område, måste, innan planlägg¬
ning kan ske å nämnda mark, denna först inkorporeras med staden. Lika
med lagberedningen anser utskottet, att allenast tomt inom planlagdt om¬
råde bör kunna utgöra föremål för tomträttsupplåtelse. Institutet är en¬
ligt sin natur väsentligen afsedt för främjande af bättre bostadsförhållan¬
den å orter med eu större, sammanträngd befolkning. Att, såsom i herr
J. G. Petterssons motion förordats, bereda institutet användning jämväl för
upplåtande af jordbrukslägenheter synes utan olägenhet kunna och böra
anstå till dess institutet visat sina verkningar på det område, för hvilket
40
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
det egentligen är afsedt. I följd af ofvannämnda uppfattning har utskot¬
tet icke heller kunnat biträda herr J. G. Petterssons motion i hvad den
afser rätt för kronan och landtkommun att under tomträtt upplåta oregle¬
rade byggnadsplats^1 å landet. Åt samma skäl har utskottet icke kunnat
tillstyrka bifall till herrar diet tigs och Caniitz motioner, såvidt dessa ga
ut på att tomträtt skall få upplåtas äfven till oregleradt område å städernas
dona tionsjorda v. Däremot har utskottet ansett lagförslaget böra undergå
sådan omarbetning, som betingas af möjligheten till en förändrad lagstift¬
ning i fråga om stadsplan och tomtindelning. Under Riksdagens pröfning
ligger för närvarande ett lagförslag i sådant syfte. Enligt detta förslag
— hvilket innefattas i Kungl. Maj:ts proposition (n:o 26) med förslag till
lag angående stadsplan och tomtindelning in. in. — skall, där å visst om¬
råde å landet större byggnadsverksamhet är att förvänta, stadsplan kunna
upprättas för området äfven i det fall, att detta icke ingår eller är afsedt
att ingå i sådant samhälle, för hvilket den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall tillämpas (36 §). Härom äger Konungen förordna
på framställning af Konungens befallningshafvande eller ock af områdets
ägare. Berörda proposition innehåller emellertid icke tillika någon bestäm¬
melse därom, att för område, för hvilket sålunda kan komma att fast¬
ställas plan, äfven skall fastställas tomtindelning i den därför gällande
ordning. I anledning häraf har af herr Sjöcrona väckts motion (n:o
49 inom Första kammaren), däri hemställes om berörda lagförslags
fullständigande! i anmärkta hänseendet. Samma motion innehaller äfven
ett annat yrkande af betydelse för nu förevarande fråga. På sätt
nyss nämnts, afser den åberopade 36 § i lagförslaget om stadsplan
m. in. allenast område å landet. Kändt är, att åtskilliga städer äro i
besittning af stora donationsj ordar, hvilka stundom, ehuru belägna inom
stadens jurisdiktion, ligga på betydligt afstånd från det egentliga stads-
området. Såväl den nu gällande som den föreslagna lagstiftningen angå¬
ende städernas bebyggande synes utgå från den förutsättningen, att plan¬
läggningen af stadsjord må ske endast i sammanhang med och i anslut¬
ning till den redan befintliga stadsplanen. Häraf kommer ofta att orsakas
hinder mot planläggande af afsides belägen donationsjord eller annan stads-
mark. För undanröjande häraf har i omförinälda motion jämväl framställts
yrkande om ändring i den föreslagna stadsplanelagen i sådant syfte, att
visst område af stads donationsjord eller af annan stadsmaik må kunna
blifva särskildt för sig regleradt. för bebyggande. Kommer en ny lagstift¬
ning till stånd i enlighet med den omförinälda propositionen och med
iakttagande af de förändringar, hvarom i herr Sjöcronas motion fram¬
ställts yrkande, kommer därigenom gifvetvis att beredas utväg till att
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
41
tomträttsupplåtelser må kunna i betydligt vidsträcktare omfattning, än
som enligt det förevarande tomträttsförslaget är möjligt, äga rum utan att
det där uppställda villkoret att allenast tomt i egentlig mening får vara före¬
mål för sådan upplåtelse behöfver uppgifvas. Så t. ex. kan kronan komma i
tillfälle att vid statens järnvägsstationer i allmänhet åt järnvägarnas funktionä¬
rer upplåta tomträtt och blir det möjligt för städerna att å af dem inköpta om¬
råden på landet göra tomträttsupplåtelser oberoende af områdenas inkorpore¬
ring med städerna. Vidare kommer syftet med de af herrar Rettig och Ca-
mitz väckta motionerna att så till vida vinnas, att städerna betydligt lättare
komma i tillfälle att å donationsjord eller annan stadsmark upplåta tomt¬
rätt. Slutligen vinnes äfven, att, på sätt herr J. G. Pettersson föreslagit,
jämväl annan landtkommun än köping må kunna begagna sig af den nya
upplåtelseformen.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, har utskottet funnit
lämpligt att så omarbeta 1 § i kapitlet om tomträtt, att lagrummet kan
utan vidare anpassas efter de förändrade förhållanden, som kunna blifva
en följd af en ny lagstiftning angående stadsplan och tomtindelning.
Förslaget till lag om servitut.
l §•
Likasom ingen tvekan råder därom, att inteckning kan meddelas i
fastighet innan ännu någon fordran uppkommit, torde det ej heller möta
hinder att, när tvenne skilda fastigheter ägas af samma person, på grund
af dennes ensidiga utfästelse ett servitut genom inteckning fästes vid den
ena fastigheten till förmån för den andra. Att de i gällande intecknings-
förordning förekommande bestämmelserna angående intecknande af servitut
hänföra sig endast till sådana fall, då ett aftal om upplåtande af servituts¬
rätt föreligger, torde få anses utgöra allenast ett uttryck för att ett ser-
vitutsförha Ilande icke kan komma till tillämpning med mindre fastighe¬
terna befinna sig i olika ägares hand. Det praktiska behofvet har också
föranledt att vid åtskilliga af landets domstolar ofvannämnda uppfattning
gjort sig gällande. Vid dessa förhållanden har utskottet ansett, att den
föreslagna servitutslagen bör erhålla eu affattning, som icke lämnar rum
för antagande, att nämnda uppfattning är oriktig. I sådant syfte har ut¬
skottet omarbetat förevarande paragraf.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Håft.
G
42
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
2 och 8 §§.
I följd af de uti 1 § vidtagna ändringarna hafva jämväl 2 och 8
§§ undergått erforderlig jämkning.
Förslaget till lag om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt.
2 §.
Till grund för den här upptagna föreskriften ligger den helt visst
riktiga uppfattningen, att man måste söka förebygga hvarje möjlighet till
rättskollision mellan innehafvare af inteckning i tomträtt med hvad därtill
hör och dem, som äga panträtt eller annan sakrätt i själfva tomten.
Detta syfte är i förslaget tillgodosedt därigenom, att, på sätt i förevarande
paragraf stadgas, inskrifning af tomträtten får meddelas allenast under
förutsättning att tomten är gravationsfri. På grund af detta stadgande
lärer med hänsyn till bestämmelsen i 3 § af 4 kap. i förslaget till lag
om nyttjanderätt till fast egendom hinder möta mot inskrifning af tomrätt
jämväl för den händelse att tomten redan skulle på grund af inskrifning
häfta för annan tomträttsupplåtelse än den ifrågavarande.. Att sådant
öfver hufvud taget är möjligt sammanhänger därmed att enligt grunderna
för den gällande fastighetslagstiftningen ett visst område, om ock vid
tomtindelning afskildt såsom en själfständig tomt, likväl fortfarande kan
utgöra allenast en del af en fastighet och därför icke kan ensamt för sig
blifva föremål för inskrifningsåtgärder. Detta förhållande, som lärer kunna
inträffa så snart fråga icke är om mark inom stads jurisdiktion, medför
att inskrifning af tomträtt till en af de tomter, i hvilka ett visst område
uppdelats, kommer att gravera jämväl alla de öfriga tomterna. Det hinder
för tomträttsinstitutets användning, som, därest förslaget i denna del blefve
lag, otvifvelaktigt skulle uppkomma, bör enligt utskottets förmenande helst
undanröjas utan afvaktande af den revision af gällande bestämmelser angå¬
ende fastighetsförhållandena, som är att förvänta. Det vill synas utskot¬
tet, som om den omständigheten att ett visst område är besväradt af flera
inskrifningar för tomträtt, hvilka sinsemellan äga olika förmånsrätt, i själfva
verket icke är af någon betydelse från den synpunkt, som föranledt det i
förevarande § upptagna förbudet mot inskrifning; skulle området eller
någon del däraf gå till exekutiv försäljning, lärer icke den ena tomträtten
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
43
mera än den andra vara utsatt för fara att därvid gå under, 1 betrak¬
tande häraf har utskottet i förevarande lagrum vidtagit vissa af nämnda
syfte betingade förändringar.
4 §•
Uteslutet är icke, att framdeles det kan blifva både möjligt och
behöfligt att medgifva upplåtelse af tomträtt till område, som icke utgör
tomt i sträng mening. Vid sådant förhållande har utskottet ansett, att i
förevarande paragraf icke lämpligen bör för angifvande af inskrifnings-
sökandes skyldighet i afseende å individualisering af tomten användas
alldeles samma uttryck, som i gällande lagfartsförordning finnes begagnadt
i fråga om lagfart å gård och tomt i stad, utan har i stället ett mera
allmänt uttryck i paragrafen införts.
Förslaget till lag om ändrad lydelse af 17 kap. 5 och 6 §§ handefsbalken.
5 och 6 §§.
Från den förmånsrätt för hyresfordran, som enligt stadgande i första
stycket af 5 § tillkommer hyresvärden i hyresgästens konkurs, är sådan
fordran utesluten, som förfallit till betalning tidigare än ett år före kon¬
kursens början. På grund af annat stadgande i förevarande kapitel lärer
enahanda begränsning vara att iakttaga när utmätning skett af de lösören,
hvari ifrågavarande förmånsrätt äger rum. Men då i fråga om den för¬
månsrätt till ränta, som tillkommer innehafvare af inteckning i fartyg, i
tredje stycket af förevarande paragraf utmätning uttryckligen omförmäles
jämte konkurs, har för undvikande af möjligt missförstånd äfven första
stycket af paragrafen synts böra i angifna hänseendet kompletteras. Det¬
samma har iakttagits i 6 § med afseende å där omförmäld förmånsrätt
för fordran på grund af arrendeaftal.
44
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Förslaget till lag om ändrad lydelse af 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53, 55,
56 och 57 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom.
55, 56 och 57 §§.
De här vidtagna förändringarna äro betingade af den omarbetning,
som utskottet verkställt af vissa paragrafer i här ofvan omförmälda för¬
slaget till lag om servitut.
Utskottet har icke haft någon anmärkning att framställa mot försla¬
gen till lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om
nyttjanderätt till fast egendom, lag om inteckning i tomträtt, lag om
ändrad lydelse af 42, 43, 100, 105, 113 och 158 §§ utsökningslagen, lag
om ändrad lydelse af 2 och 90 §§ konkurslagen, lag om ändrad lydelse
af 1 och 3 §§ i förordningen den 20 november 1845 i afseende på handel
om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarblifva, lag om ändrad
lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription
och om årsstämning, lag om ändrad lydelse af 65 § i lagen den 20 juni
1879 om dikning och annan afledning af vatten, lag om ändrad lydelse af
4 § i lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom är att
hänföra, samt lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni
1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra
ärenden.
Under åberopande af hvad här ofvan blifvit anfördt får utskottet
alltså hemställa,
att Riksdagen, under förklarande att Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition icke kunnat i oförändradt
skick antagas, ville — med afslag å herr J. Erlanssons
motion, n:o 80, herr N. A. Nilssons i Malmö med fleras
motion, n:o 178, och hr G. F. Östbergs motion, n:o 40,
— i anledning af berörda proposition och herr J. Rettigs
motion, n:o 35, herr E. L. Gamitz motion, n:o 175,
och herr J. G. Petterssons i Södertälje motion, n:o 183,
för sin del antaga följande förslag till
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
45
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
1:°) Lag
om nyttjanderätt till fast egendom.
Härigenom förordnas som följer:
1 KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Aftal, hvarigenom upplåtes nyttjanderätt till fastighet å landet, vare
ej bindande utöfver femtio år från det aftalet slöts; dock vare nyttjande¬
rätt, som åt någon för lifstiden upplåtits, gällande, ändå att sagda tid öfver-
skrides. Angår aftalet fastighet i köping eller å annan ort, där den för
städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, skall i fråga om
tiden för nyttjanderättens bestånd tillämpas hvad som gäller för stad.
Aftal, hvarigenom upplåtes nyttjanderätt till fastighet i stad, vare.
där fråga är om fastighet inom område, för hvilket plan för bebyggande är
gällande, eller om jord, som ligger utom sådant område men hör till tomt,
ej bindande utöfver tjugufem år från det aftalet slöts; dock att i fråga om
tid, för hvilken upplåtelse må ske af tomträtt, gäller hvad i 4 kap. stadgas.
Angår aftalet stadsjord, som ej hör till tomt, skall i fråga om tiden för
nyttjanderättens bestånd tillämpas hvad för fastighet å landet i allmänhet
gäller.
2 §•
Till säkerhet för beståndet af nyttjanderätt äge den, till hvilken rättig¬
heten upplåtits, erhålla inteckning eller, där fråga är om tomträtt, inskrif¬
ning under de villkor och i den ordning, särskilt är stadgadt.
46
Lagutskottets Utlåtande N;o 25.
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
3 §•
Sker öfverlåtelse af fastighet, hvartill nyttjanderätt upplåtits, vare
nyttjanderätten ej gällande mot nye ägaren, med mindre vid öfverlåtelsen
skett förbehåll om nyttjanderättens bestånd eller på grund af inteckning
eller inskrifning, enligt hvad därom är stadgadt, nyttjanderätten skall fort¬
farande gälla; dock att i fråga om rätt för arrendator eller hyresgäst att i
visst fall njuta sin nyttjanderätt till godo gäller hvad i 2 kap. 28 § och 3
kap. 19 § därom stadgas.
Varder fastigheten såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, vare
nyttjanderätten ej gällande mot köparen, med mindre försäljningen skett med
förbehåll om nyttjanderättens bestånd.
:4 §.
Kommer af anledning, som i 3 § afses, nyttjanderätt att upphöra,
njute nvttjanderättshafvaren skadestånd af upplåtaren, utan så är att, enligt
hvad särskildt är stadgadt, rätten till skadestånd är förverkad; var nyttjande¬
rätten upplåten utan vederlag, vare dock i det fall, 3 § andra stycket afser,
upplåtaren fri från ansvarighet-, där han ej vid öfverlåtelse af fastigheten
underlåtit något af hvad på honom ankommit för att bereda nyttjanderätts-
hafvaren rätt att få inteckning för nyttjanderätten.
Underlåter den, som förvärfvat fastigheten med förbehåll om nytt¬
janderättens bestånd, att vid öfverlåtelse af fastigheten till nyttjanderätts-
hafvarens säkerhet göra förbehåll, njute denne af honom skadestånd, där
nyttjanderätten åt sådan anledning går förlorad.
5 §•
Har någon för samma tid upplåtit nyttjanderätt till sin fastighet åt
derå, gifve vid tvist dem emellan den upplåtelse företräde, som först skedde,
utan så är att på grund af inteckning eller inskrifning, enligt hvad därom är
stadgadt, företrädet skall annorlunda bestämmas; och njute den, som måste
vika, skadestånd af upplåtaren, där han var i god tro när upplåtelsen skedde.
6 §•
Varder fastighet, hvartill nyttjanderätt upplåtits, efter klander vunnen
från upplåtaren eller den, till hvilken fastigheten från honom öfvergått, och
47
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. May.ts förslag: Utskottets förslag:
kommer till följd däraf nyttjanderätten att förfalla, njute nyttjanderättshafva-
ren, där upplåtelsen skett mot vederlag, skadestånd af uppi åt ar eu, så vida
han var i god tro när upplåtelsen skedde.
7 §.
Hvad här ofvan eller eljest i lag finnes i allmänhet stadgadt angående
nyttjanderätt till fast egendom skall jämväl tillämpas i fråga om rättighet,
som fastighets ägare åt annan upplåter att å fastigheten afverka skog eller
att där taga torf, ler, grus, sten eller annat, som icke är att hänföra till
fastighetens vanliga afkastning, eller att jaga eller att fiska; dock att, där
upplåtelsen afser allenast eller hufvudsakligen rätt att annorledes än till hus¬
behof afverka skog, längsta tid för rättighetens bestånd är fem är.
B §.
Hvad i 1 och 7 §§ stadgas angående längsta tid för beståndet af rättig¬
het, som där afses, äger icke tillämpning ä upplåtelse, som sker från kronan.
2 KAP.
Om arrende.
1 §•
Aftal, hvarigenom jord upplåtes till brukande mot lega, skall upp¬
rättas skriftligen, där ej upplåtaren och arrendator!) annorlunda åsämjas.
2 §.
Upplåtelse på arrende skall ske för viss tid eller ock för arrendatorns
lifstid; dock att, där upplåtelsen angår fideikommiss, boställe eller annan
fastighet, hvaröfver upplåtaren icke äger förfoga utöfver sin egen besin¬
ningstid, upplåtelsen jämväl må kunna ske för sådan tid. Är icke arrende¬
tiden så bestämd, som nu sagts, skall aftalet anses ingånget för en tid af
fem år.
48 Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Har vid arrende gällande för viss tid arrendatorn fortfarit med bruk-
ningen efter arrendetidens utgång, och har ej inom två månader därefter
jordägaren anmanat honom att afflytta, skall aftalet anses förlängdt på fem år.
3 §•
Den, som till annan upplåter jord på arrende, må ej i vidare mån än
som öfverensstämmer med hvad här nedan i 9, 27, 28, 33—37 och 39 §§
stadgas förbehålla sig eller annan ägare af fastigheten rätt att frånträda
aftalet före arrendetidens slut; har sådant förbehåll skett, vare det utan
verkan.
4 §•
Är arrendetiden så bestämd, att den i 1 kap. 1 § stadgade längsta
tid för nyttjanderätts bestånd öfverskrides, och vill jordägaren eller arren¬
datorn förty frånträda aftalet när sagda tid är ute, skall uppsägning ske i
den ordning 38 § bestämmer.
5 §•
Fardag för tillträde och afträde af arrenderad fastighet är den fjortonde
dagen i mars månad. Infaller fardag å söndag, skall tillträde eller afträde
ske följande dag.
Fjorton dagar före tillträdesdagen äge tillträdaren få åt sig upplåten
hälften i fastighetens hus.
6 §•
Är ej tid utsatt för erläggande af arrende, som skall utgå i penningar
eller naturalster, skall arrendet betalas sist tre månader före hvarje arrende¬
års utgång; saknas föreskrift om orten, där naturalster skola aflämnas, an-
komme på jordägaren att anvisa sådan ort, dock icke utom området för den
arrenderade fastigheten eller den hufvudgärd, hvartill denna hör.
7 §•
Skola för fastigheten utgöras dagsverken till jordägaren, och är ej i
arrendeaftalet bestämdt, huru dessa skola fördelas å särskilda tider af året,
skall hela antalet dagsverken på årets veckor i den mån det kan ske jämnt
49
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
fördelas. För hvarje arrendeår eller, där aftalet innehåller föreskrift om
utgörande af visst antal dagsverken under viss tid af året, för hvarje
sådan tid bör jordägaren i god tid förut lämna arrendatorn uppgift å de
dagar, då han har att utgöra dagsverken. Ej vare, ändå att aftalet annor¬
lunda bestämmer, arrendatorn pliktig att för arbetes utförande inställa
sig förr än å andra dagen efter det uppgift, som nu sagts, meddelats
honom.
Ej må i aftalet intagas förbehåll om skyldighet för arrendatorn att
utöfver fastställdt antal dagsverken på tillsägelse af jordägaren utgöra så¬
dana; har dylikt förbehåll skett, vare det utan verkan.
8 §.
Utan jordägarens medgifvande må ej arrendatorn åt annan till bru¬
kande upplåta fastigheten eller del däraf.
År arrendeaftalet slutet för viss tid öfverstigande tjugu år, och vill
arrendatorn lämna från sig arrendet, bjude då jordägaren att återtaga fastig¬
heten mot skyldighet att gälda arrendatorn skälig lösen. Vill ej jordägaren
det, eller har han ej inom en månad efter det hembudet gjordes förklarat
sig därtill villig, vare arrendatorn öppet att i sitt ställe sätta annan, med
hvilken jordägaren skäligen kan nöjas. Vill jordägaren återtaga fastigheten,
men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen bör utgå, skall frågan
därom afgöras af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera
parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera
parten att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ej förena sig om valet af
den tredje, äge domaren eller utmätningsmannen i orten att förordna om
valet. Den, som ej nöjes med hvad de fleste skiljemännen säga, äger att
draga tvisten under rättens pröfning, så framt han instämmer sin talan in¬
om nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och skall
i beslutet lämnas tydlig hänvisning om hvad den missnöjde har att iakttaga
för tvistens dragande under rättens pröfning.
9 §•
Dör arrendatorn före arrendetidens utgång, skall, där ej för sådant
fall arrendeaftalet innefattar annat förbehåll, aftalet fortfarande vara gäl¬
lande, men delägarne i boet äge i ty fall, ändå att aftalet icke är slutet för
viss tid öfverstigande tjugu år, enahanda rätt, som vid arrende för sådan
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Höft.
7
50
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Ma,j:ts förslag: Utskottets förslag:
tid enligt 8 § andra stycket tillkommer arrendator; dock åligge dem, där
de vilja göra bruk af denna rätt, att inom sex månader efter dödsfallet
hembjuda jordägaren att återtaga fastigheten.
Vid lifstidsarrende njute arrendator^ hustru, där äktenskapet var
ingånget innan aftalet slöts, efter mannens död arrendet till godo så länge
hon förblifver änka; går hon i nytt gifte, må jordägaren uppsäga aftalet.
10 §.
Arrendatorn åligge att väl häfda jorden samt vårda och underhålla
byggnader och öfriga fastighetens tillhörigheter, så att icke något under
arrendetiden försämras. Eftersätter han hvad sålunda åligger honom, vare
han pliktig att utgifva ersättning till jordägaren när fastigheten afträdes; finnes
då arrendatorn hafva afhjälpt brist, som befanns vid tillträdet, njute han
därför godtgörelse af jordägaren.
Till efterrättelse mellan jordägaren och arrendatorn skall hållas syn,
när fastigheten tillträdes och när den afträdes; ej må angående fastighetens
skick vid tillträdet eller afträdet bevisning annorledes föras.
11 §•
Syn, som i 10 § afses, skall för¬
rättas af minst två ojäfvige män af
nämnden i det tingslag, där fastig¬
heten ligger, men, om den hör till
stad, där rådstufvurätt finnes, i an¬
gränsande tingslag, eller ock bland
dem, som förut suttit i nämnden och
äro valbare till den befattning. Kunna
jordägaren och arrendatorn ej enas
om valet, namne, på begäran af en¬
dera, domaren i orten eller, där fastig¬
heten är belägen å stads område, råd-
stufvurättens ordförande synemän,
som nyss sagts.
11 §•
Syn, som i 10 § afses, skall för¬
rättas af minst två ojäfvige män af
nämnden eller bland ledamöterna i
äg odelning srätten eller de för landt-
mäteriförr ältning ar utsedde gode män
i det tingslag, där fastigheten ligger,
men, om den hör till stad, där råd¬
stufvurätt finnes, i angränsande tings¬
lag, eller ock bland dem, som förut
innehaft sådan befattning och äro
därtill valbare. Kunna jordägaren
och arrendatorn ej enas om valet,
namne, på begäran af endera, doma¬
ren i orten eller, där fastigheten är
belägen å stads område, rådstufvu-
rättens ordförande synemän, som
nyss sagts.
51
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag:
Mot synemän galle de jäf, som
enligt rättegångsbalken gälla mot
domare; dock må ej synemän jäfvas,
där parterna varit ense om valet, så
framt ej jäfvet uppkommit eller
blifvit veterlig! först efter valet.
Tillträdessyn må ej hållas tidigare
än sex månader före tillträdesdagen
eller senare än sex månader efter
samma dag, ej heller afträdessyn läng¬
re tid än nu sagts före eller efter af-
trädesdagen.
12 §.
När syn, som i 10 § sägs, skall
hållas, utsätte synemännen dag för
förrättningen å tid, då marken därför
är tjänlig, och underrätte jordägaren
och arrendatorn om dagen. Uteblifver
någondera, må synen icke hållas, där
icke den uteblifne bevisligen under¬
rättats om tiden för förrättningen.
Menar part, att synemän är jäfvig,
anmäle det vid synen, och gifve sy¬
nemännen däröfver beslut. Ej må af
part, som varit vid synen tillstädes,
fråga om jäf senare väckas, där ej
jäfvet blifvit veterlig! först efter sy¬
nen, ej heller må i något fall jäf
göras gällande annorledes än i sam¬
manhang med klander af förrättningen;
skolande beträffande rättighet för part
att i rättegången göra gällande jäf
mot synemän hvad i fråga om domare-
jäf är i allmänhet stadgadt i rätte¬
gångsbalken äga motsvarande tillämp¬
ning. Hvad nu stadgats skall ock
Utskottets förslag:
Mot synemän galle de jäf, som
enligt rättegångsbalken gälla mot do¬
mare; dock må ej synemän jäfvas,
där parterna varit ense om valet, så
framt ej jäfvet uppkommit eller blifvit
veterligt först efter valet.
Tillträdessyn må ej hållas tidigare
än sex månader före tillträdesdagen
eller senare än sex månader efter
samma dag, ej heller afträdessyn
längre tid än nu sagts före eller efter
afträdesdagen.
12 §.
När syn, som i 10 § sägs, skall
hållas, utsätte synemännen dag för
förrättningen å tid, då marken därför
är tjänlig, och underrätte jordägaren
och arrendatorn om dagen. Uteblifver
någondera, må synen icke hållas, där
icke den uteblifne bevisligen under¬
rättats om tiden för förrättningen.
Menar part, att synemän är jäfvig,
anmäle det vid synen, och gifve
synemännen däröfver beslut. Ej må
af part, som varit vid synen till¬
städes, fråga om jäf senare väckas,
där ej jäfvet blifvit veterligt först
efter synen, ej heller må i något fall
jäf göras gällande annorledes än i
sammanhang med klander af förrätt¬
ningen; skolande beträffande rättig¬
het för part att i rättegången göra
gällande jäf mot synemän hvad i
fråga om domarejäf är i allmänhet
stadgadt i rättegångsbalken äga mot¬
svarande tillämpning. Hvad nu stad¬
52
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj.is förslag: Utskottets förslag:
gälla, där part menar, att synemän,
som förut suttit i nämnd, icke vidare
är valbar till sådan befattning.
Vid synen skall undersökas allt
hvad till fastigheten hör, såsom åbygg¬
nad, trädgård, åker och äng, betesha¬
gar, hägnader, diken, vägar, broar,
brunnar och vattenledningar, samt i
penningar uppskattas hvad till botande
af därvid befunna brister erfordras,
öfver allt hvad sålunda förekommit
skall upprättas skriftlig handling, som
af synemännen undertecknas.
Kostnaden för synen skola jord¬
ägaren och arrendatorn gemensamt
vidkännas.
gats skall ock gälla, där part menar,
att synemän, som förut suttit i
nämnd eller ägodelningsrätt eller varit
god man vid landtmäteriförrättningar,
icke vidare är valbar till den be¬
fattning.
Vid synen skall undersökas allt
hvad till fastigheten hör, såsom
åbyggnad, trädgård, åker och äng,
beteshagar, hägnader, diken, vägar,
broar, brunnar och vattenledningar,
samt i penningar uppskattas hvad
till botande af därvid befunna brister
erfordras. Öfver allt hvad sålunda
förekommit skall upprättas skriftlig
handling, som af synemännen under¬
tecknas.
Kostnaden för synen skola jord¬
ägaren och arrendatorn gemensamt
vidkännas.
13 §.
Är jordägaren eller arrendatorn missnöjd med syn, som hållits på sätt
och inom den tid 11 § bestämmer, äge efter stämning klandra densamma
vid domstol; instämme dock sin talan inom nittio dagar från det synehand-
lingen delgafs honom, eller vare synen gällande. Om hvad missnöjd part
sålunda har att iakttaga skall i synehandlingen lämnas tydlig hänvisning.
14 §.
Har i arrendeaftalet jordägaren
utfäst att å fastigheten uppföra bygg¬
nad eller att eljest försätta fastighe¬
ten i visst skick, men underlåter han
det, äge arrendatorn, sedan vid syn
beräknats kostnaden för bristens af-
hjälpande, utföra arbetet i jordäga-
14 §.
Har i arrendeaftalet jordägaren
utfäst att å fastigheten uppföra bygg¬
nad eller att eljest försätta fastig¬
heten i visst skick, men underlåter
han det, äge arrendatorn, sedan vid
syn beräknats kostnaden för bristens
afhjälpande, utföra arbetet i jord¬
53
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag:
rens ställe och därefter undfå godt-
görelse med det vid synen fastställda
belopp; vill arrendatorn hellre upp¬
säga aftalet, vare '.det, honom öppet,
där ej bristen är af allenast ringa
betydenhet. För den tid fastigheten
är i bristfälligt skick njute arrendatorn
skälig nedsättning i arrendeafgiften;
äge ock rätt till skadestånd.
I fråga om syn, som i denna §
afses, galle hvad i 11 § första och
andra, styckena, 12 § första och andra
styckena och 13 § stadgas om syn
vid tillträde eller afträde.
15 §.
Varder genom vådeld eller annor¬
ledes, utan arrendatorns vållande,
byggnad förstörd eller så skadad, att
nybyggnad erfordras, åligge jordäga¬
ren, där icke byggnaden utan olägen¬
het kan undvaras, att utan dröjsmål
verkställa nybyggnaden; underlåter
han det, vare lag som i 14 § sägs.
Var skadan ringare än nyss sagts,
ligge å arrendatorn att ombesörja dess
botande; njute dock vid brandskada
skälig godtgörelse af jordägaren för
kostnaden.
Utskottets förslag:
ägarens ställe och därefter undfå
godtgörelse med det vid synen fast¬
ställda belopp; vill arrendatorn hellre
uppsäga aftalet, vare det honom öppet,
där ej bristen är af allenast ringa
betydelse. För den tid fastigheten
på grund af jordägarens underlåten¬
het är i bristfälligt skick njute arren¬
datorn skälig nedsättning i arrende¬
afgiften; äge ock rätt till skadestånd.
I fråga om syn, som i denna §
afses, galle hvad i 11 § första och
andra styckena, 12 § första och andra
styckena och 13 § stadgas om syn
vid tillträde eller afträde.
15 §.
Varder genom vådeld eller annor¬
ledes, utan arrendatorns vållande,
byggnad förstörd eller så skadad, att
ny byggnad eller ombyggnad erfordras,
åligge jordägaren, där icke byggna¬
den utan olägenhet kan undvaras,
att utan oskäligt dröjsmål verkställa
byggnaden; underlåter han det, vare
lag som i 14 § sägs. Var skadan
ringare än nyss sagts, ligge å arren¬
datorn att ombesörja dess botande;
njute dock vid brandskada skälig
godtgörelse af jordägaren för kost¬
naden.
16 §.
Vill arrendatorn i annat fall än 15 § afser i stället för byggnad, som
han mottagit, uppföra ny byggnad, ligge kostnaden därför å honom, där ej
öfverenskommelse med jordägaren kan träffas; äge dock, där byggnaden
54
Lagutskottets Utlåtande JY:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
uppföres efter plan, som af jordägaren godkänts, eller den eljest pröfvas
vara för sitt ändamål lämplig, vid afträdet räkna sig till godo husrötebelopp,
som vid tillträdet åsatts den mottagna byggnaden, med afdrag, där den nya
byggnaden finnes behäftad med brist, af kostnaden för bristens aflöpande.
17 §.
Låter arrendatorn efter plan, som
uppgjorts af statens landtbruksingen-
jör eller blifvit af jordägaren god¬
känd, å fastigheten verkställa täck¬
dikning med användande af tegelrör,
vare jordägaren pliktig att, sedan
arbetet blifvit behörigen utfördt, till
arrendatorn utgifva ersättning för så
stor del af kostnaden, som motsvarar
värdet af de nedlagda rören.
17 §.
Låter arrendatorn efter plan, som
uppgjorts af statens landtbruksingen-
jör eller blifvit af jordägaren god¬
känd, å fastigheten verkställa täck¬
dikning med användande af tegelrör,
vare jordägaren pliktig att, sedan
arbetet blifvit behörigen utfördt, till
arrendatorn utgifva ersättning för så
stor del af kostnaden, som motsvarar
värdet af rören.
18 §.
Har arrendatorn å fastigheten uppfört annan byggnad än i 14, 15 eller
16 § afses, eller har han utöfver hvad honom ålegat verkställt plantering af
fruktträd, bärbuskar eller prydnadsträd eller eljest å fastigheten nedlagt
kostnad, heinbjude det jordägaren till inlösen när han frånträder arrendet.
Vill jordägaren lösa men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen
bör utgå, skall frågan därom afgöras i den ordning, 8 § bestämmer. Vill
ej jordägaren lösa, eller har han ej inom en månad efter det hembud gjor¬
des förklarat sig därtill villig, äge arendatorn bortföra hvad han påkostat;
återställe dock jord eller byggnad i det skick, hvari han mottog den.
Är ej hvad arrendatorn sålunda äger från fastigheten skilja därifrån
bortfördt inom tre månader från det arrendet upphörde, tillfälle det jord¬
ägaren utan lösen.
Äro till byggnad eller annan anläggning ämnen hämtade från fastig¬
heten, må byggnaden eller anläggningen ej borttagas, innan värdet af hvad
från fastigheten tagits blifvit jordägaren godtgjordt; skolande ersättningen,
där ej öfverenskommelse kan träffas, fastställas i den ordning, 8 § bestämmer.
55
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
19 §.
Utan jordägarens samtycke äge arrendatorn ej bortföra gödsel från
fastigheten, ej heller, innan arrendet upphör, därifrån föra stråfoder; har
arrendatorn, när han skall afflytta, strå foder kvar, vare han pliktig att till
pris motsvarande hälften af det i orten för dylikt foder gångbara öfver¬
låta det till jordägaren. Kan ej öfverenskommelse träffas om den ersättning,
hvilken sålunda bör utgå, skall denna bestämmas i den ordning, som i 8 §
stadgas.
20 §.
Arrendatorn äge ej i annan män än arrendeaftalet bestämmer nyttja
fastighetens skog eller taga torf från torfmosse, som hör till fastigheten;
äge ej heller afhända fastigheten annat, som icke är att hänföra till dess
årliga afkastning.
Utan jordägarens tillstånd må arrendatorn ej å fastighetens ägor svedja
eller verkställa bränning af jord.
21 §.
Angående arrendatorns rätt till jakt och fiske å fastigheten är sär¬
skilt stadgadt.
22 §.
Vill jordägaren under arrendetiden anställa besiktning å fastigheten,
vare arrendatorn pliktig att lämna tillträde till fastigheten. Om tiden för
besiktningen bör jordägaren i god tid förut underrätta arrendatorn.
23 §.
Arrendatorn ansvare för all skatt och annan allmän tunga, som för
fastigheten utgår och enligt lag åligger jordägaren, dock med undantag för
bevillning. Tillkommer under arrendetiden ny sådan skatt eller tunga,
svare jordägaren själf därför.
24 §.
Har jordägaren lämnat arrendatorn kreatur eller redskap till fastig¬
hetens bruk, och är visst värde satt å hvad sålunda lämnats, vare arren-
56
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
datorn pliktig att under arrendetiden städse å fastigheten hålla sådana lös¬
ören, motsvarande för hvartdera slaget i värde hvad han mottagit. De lös¬
ören skola utan särskildt förbehåll tillhöra jordägaren, ändå att andra sättas
i stället för dem, som blifvit lämnade.
25 §.
Har i arrendeaftalet jordägaren uppgifvit fastighetens ägovidd vara
större än den är eller lämnat annan dylik uppgift, som befinnes oriktig,
njute arrendatorn skälig nedsättning i arrendeafgiften äfvensom ersättning
för skada; äge ock rätt att uppsäga aftalet. Ej må dock uppsägning ske,
där det som brister är af ringa betydelse eller efter det ett år förflutit
från det arrendatorn tillträdde fastigheten, utan så är att jordägaren svik¬
ligen förfarit.
26 §.
Varda genom vattenflöde, jordras eller annan sådan händelse, utan
arrendator^ vållande, fastighetens ägor minskade eller försämrade, njute
arrendatorn skälig nedsättning i arrendeafgiften; äge ock rätt att uppsäga af¬
talet, där ej förändringen är af allenast ringa betydelse. Ej må dock uppsäg¬
ning ske efter det ett år förflutit från det förändringen inträffade eller, där
denna timade innan arrendatorn tillträdt fastigheten, från det tillträde skett.
Kommer af anledning, som i 1 kap. 3, 5 eller 6 § afses, någon del af
fastigheten att frångå arrendatorn, njute han skälig nedsättning i arrende¬
afgiften, äfvensom skadestånd efter ty i 1 kap. sägs; äge ock, där han var
i god tro när aftalet slöts, rätt, som nyss sagts, att uppsäga aftalet.
27 §.
Hafva till följd af skiftesförrättning eller genom dom i ägotvist fastig¬
hetens ägor till omfång eller läge så ändrats, att afkomsten och nyttan där-
af för arrendatorn förringas, skall angående nedsättning i arrendeafgiften
och rätt för arrendatorn att uppsäga aftalet tillämpas hvad i 26 § första
stycket stadgas.
Har för de vid skifte fastigheten tillagda ägor jordägaren fått utgifva
ersättning för odling eller bättre häfd, men vill ej arrendatorn för den ökade
afkomst och nytta, som för honom uppkommer, vidkännas skälig förhöjning
i arrendeafgiften, vare jordägaren öppet att frånträda aftalet; uppsäge dock
57
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
aftalet inom ett år efter det tillträde af ägolotterna skett, eller vare sin
rätt därtill förlustig. Hvad sålunda stadgats skall äga motsvarande til¬
lämpning, där jordägaren för dikning eller annan afledning af vatten fått
vidkännas kostnad; skolande den tid, inom hvilken uppsägning skall ske,
räknas från det företaget fullbordades.
28 §.
Sker öfverlåtelse af fastigheten efter det arrendatorn tillträdt den¬
samma, galle utan särskildt förbehåll arrendeaftalet mot nye ägaren, där
aftalet var skriftligen upprättadt; var ej aftalet så upprättadt, och vill ej
nye ägaren låta arrendatorn kvarsitta, uppsäge han aftalet inom tre månader
efter det öfverlåtelsen skedde, eller vare aftalet mot honom gällande.
29 §.
Nu har i arrendeaftal, som upprättats skriftligen, skett ändring eller
tillägg, utan att sådant anmärkts å jordägarens exemplar af handlingen; var
ej hvad sålunda ändrats eller tillagts nye ägaren kunnigt när öfverlåtelsen
skedde, och vill han det ej godkänna, gifve det arrendatorn till känna inom
en månad efter det denne underrättade honom om ändringen eller tillägget,
eller galle det mot honom såsom hade han det godkänt. Sker sådant tillkänna¬
gifvande, äge arrendatorn därefter tid af en månad att uppsäga aftalet.
30
När öfverlåtelse af fastigheten skett, äge, där ej annan tid för fastig¬
hetens öfvertagande aftalats, nye ägaren uppbära arrende, som förfaller till
betalning efter öfverlåtelsen, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på grund
af arrendeaftalet tillkomma jordägaren. Ej må å arrendebelopp, som för¬
faller till betalning mer än ett år efter det arrendatorn fick kunskap om
öfverlåtelsen, arrendatorn afräkna hvad han må hafva att fordra af förre
ägaren, ej heller galle i fråga om sådant arrendebelopp betalning, som af
arrendatorn erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse, som med denne
träffats, utan så är att nye ägaren därom hade kunskap när öfverlåtelsen
skedde.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Häft.
8
58
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
31 §.
Skall arrendeaftal gälla mot den, som efter öfverlåtelse blifvit ägare
af fastigheten, svare denne i förre ägarens ställe till de jordägaren åliggande
förpliktelser, hvilka skola fullgöras efter det han öfvertog fastigheten.
Vill arrendatorn förbehålla sig rätt att, där nye ägaren skulle brista
i aftalets fullgörande, söka ersättning af förre ägaren, gifve det denne till
känna inom sex månader efter det nye ägaren fick lagfart å sitt fång;
underlåter han det, äge ej mot förre ägaren annan rätt än till skadestånd
efter ty i 1 kap. sägs.
32 §.
Varder, innan tid för tillträde är inne, fastigheten utmätt eller för¬
ordnande, som i 28 § utsökningslagen sägs, meddeladt om fastighetens för¬
säljning, äge arrendatorn frånträda aftalet och bekomma ersättning för skada;
uppsäge dock aftalet inom en månad efter det han erhöll kunskap om ut¬
mätningen eller förordnandet, eller vare sin rätt därtill förlustig. Varder
utmätningen upphäfd, eller kommer eljest frågan om fastighetens försäljning
att förfalla, må ej därefter uppsägning ske.
Hvad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där före
tillträdesdagen jordägaren försättes i konkurs.
33 §.
Försättes arrendatorn i konkurs, äge borgenärerna uppsäga aftalet;
sker ej uppsägning sist å trettionde dagen från inställelsedagen i konkursen,
svare borgenärerna för legoaftalets fullgörande till legotidens utgång eller,
där uppsägning sker efter utgången af först sagda tid, intill dess på grund
däraf aftalet upphör att gälla.
Vill jordägaren själf uppsäga aftalet och återtaga fastigheten, äge
därtill rätt, dock vid arrende för viss tid öfverstigande tjugu år endast mot
skyldighet att gälda lösen, som i 8 § sägs. Var aftalet slutet med förbe¬
håll om rätt för arrendatorn att sätta annan i sitt ställe, och inträffar kon¬
kursen efter det arrendatorn tillträdt fastigheten, må jordägaren ej uppsäga
aftalet, där borgenärerna inom tre månader från inställelsedagen i konkursen
gitta visa, att öfverlåtelse skett i enlighet med aftalet; sker öfverlåtelse
senare men innan jordägaren gjort bruk af sin rätt, vare han samma rätt
förlustig.
59
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Uppsäges aftalet af anledning, som nu sagts, vare jordägaren berätti¬
gad till skadestånd, utan så är att aftalet var ingånget för viss tid öfver¬
stigande tjugu år och han själf uppsade aftalet.
34 §.
År för aftalets fullgörande ställd pant eller borgen, och försämras
sedan säkerheten, vare arrendatorn pliktig att på anfordran ställa ny säker¬
het, med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom tre
månader, vare jordägaren berättigad att uppsäga aftalet och bekomma ersätt¬
ning för skada.
35 §.
öfvergifver arrendatorn fastigheten och lämnar den obrukad eller
utan vård, må jordägaren genast återtaga den; äge ock rätt till skadestånd.
36 §.
Arrenderätten vare förverkad och
jordägaren förty berättigad att upp¬
säga aftalet:
1. om arrendatorn dröjer med
erläggande af arrende, som utgår i
penningar eller naturalster, utöfver en
månad efter förfallodagen eller undan¬
drager sig att utgöra honom enligt
aftalet åliggande arbete eller annan
tjänstbarhet eller vid arbetets ut¬
förande visar tredska;
2. om han gör sig skyldig till
vanvård af fastigheten, eller om han,
där jordägaren efter ty i 24 § sägs
lämnat honom kreatur eller redskap
till fastighetens bruk, eftersätter hvad
enligt sagda § åligger honom och icke
på tillsägelse vidtager rättelse;
36 §.
Arrenderätten vare förverkad och
jordägaren förty berättigad att upp¬
säga aftalet:
1. om arrendatorn dröjer med
erläggande af arrende, som utgår i
penningar eller naturalster, utöfver en
månad efter förfallodagen eller undan¬
drager sig att utgöra honom enligt
aftalet åliggande arbete eller annan
tjänstbarhet eller vid arbetets ut¬
förande visar tredska;
2. om han gör sig skyldig till
vanvård af fastigheten, eller om han,
där jordägaren efter ty i 24 § sägs
lämnat honom kreatur eller redskap
till fastighetens bruk, eftersätter hvad
enligt sagda § åligger honom och icke
på tillsägelse vidtager rättelse;
60
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag:
3. om han nyttjar fastigheten till
annat ändamål än vid upplåtelsen
förutsattes eller, där aftalet fastställer
viss odlingsplan eller eljest innefattar
bestämmelse angående fastighetens
häfd, afviker från hvad sålunda be¬
stämts och icke på tillsägelse vidtager
rättelse;
4. om han åt annan till brukande
upplåter fastigheten eller del däraf
utan jordägarens medgifvande eller i
fall, som 8 § andra stycket eller 9 §
första stycket afser, öfverlåter arrendet
å annan, utan att där gifna före¬
skrifter iakttagits;
5. om han mot stadgandet i 19 §
från fastigheten bortför stråfoder eller
gödsel;
6. om han å fastigheten eller
annan jordägaren tillhörig mark för-
öfvar åverkan eller olofligen jagar
eller fiskar;
7. om han å fastigheten olofligen
försäljer brännvin eller andra sprit¬
drycker eller maltdrycker;
8. om han, där någon, som är i
hans tjänst, så förbryter sig som
under 6 eller 7 är sagdt, underlåter
att, efter tillsägelse af jordägaren, så
snart ske kan skilja den brottslige
från tjänsten;
9. om han, oaktadt aftalet inne¬
fattar förbud att å fastigheten inhysa
främmande person, där inhyser sådan
och underlåter att på tillsägelse af¬
lägsna honom; eller
10. om han, där aftalet eljest
innehåller bestämmelse, hvars iakt-
Utskottets förslag:
3. om han nyttjar fastigheten till
annat ändamål än vid upplåtelsen
förutsattes eller, där aftalet fastställer
viss odlingsplan eller eljest innefattar
bestämmelse angående fastighetens
häfd, afviker från hvad sålunda be¬
stämts och icke på tillsägelse vidtager
rättelse;
4. om han åt annan till brukande
upplåter fastigheten eller del däraf
utan jordägarens medgifvande eller i
fall, som 8 § andra stycket eller 9 §
första stycket afser, öfverlåter arrendet
å annan, utan att där gifna före¬
skrifter iakttagits;
5. om han mot stadgandet i 19 §
från fastigheten bortför stråfoder eller
gödsel;
6. om han å fastigheten eller
annan jordägaren tillhörig mark för-
öfvar åverkan eller olofligen jagar
eller fiskar;
7. om han å fastigheten olofligen
försäljer brännvin, vin eller Öl;
8. om han, där någon, som är i
hans tjänst, så förbryter sig som
under 6 och 7 är sagdt, underlåter
att, efter tillsägelse af jordägaren, så
snart ske kan skilja den brottslige
från tjänsten;
9. om han, oaktadt aftalet inne¬
fattar förbud att å fastigheten inhysa
främmande person, där inhyser sådan
och underlåter att på tillsägelse af¬
lägsna honom; eller
10. om han, där aftalet eljest
innehåller bestämmelse, hvars iakt¬
61
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj.is förslag: Utskottets förslag:
tagande måste anses vara för jord¬
ägaren af synnerlig vikt, åsidosätter
sådan bestämmelse.
Finnes i fall, som denna § afser,
hvad arrendatorn låtit komma sig till
last vara af ringa betydenhet, må ej
arrendatorn skiljas från arrendet.
Uppsäges aftalet, vare jordägaren
berättigad till skadestånd.
tagande måste anses vara för jord¬
ägaren af synnerlig vikt, åsidosätter
sådan bestämmelse.
Finnes i fall, som denna § afser,
hvad arrendatorn låtit komma sig till
last vara af ringa betydenhet, må ej
arrendatorn skiljas från arrendet.
Uppsäges aftalet, vare jordägaren
berättigad till skadestånd.
37 §.
Har arrendatorn låtit komma sig till last sådant förhållande, som i 36 §
1, 2, 3, 8 eller 9 sägs, men sker rättelse innan jordägaren gjort bruk af
sin rätt att uppsäga aftalet, eller har i fall, som i 36 § 4, 5, 6, 7 eller 10
afses, jordägaren icke uppsagt aftalet inom sex månader från det han fick
kunskap om förhållande, som där afses, äge ej sedan jordägaren åberopa
förhållandet såsom grund för arrendatorns skiljande från arrendet.
38 §.
Uppsägning af arrendeaftal skall ske skriftligen eller med vittnen,
där ej skriftligt erkännande om uppsägningen lämnas.
Hvad i 11 kap. 11—19 §§ rättegångsbalken stadgas angående stäm¬
ning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om uppsägning. Är någon
satt att å jordägarens vägnar uppbära arrende, vare uppsägning, som hos
honom sker, lika gill, som hade den skett hos jordägaren själf.
Träffas ej den, hvilken för uppsägning sökes, i sitt hemvist, varde
iippsägningen i rekommenderadt bref under hans vanliga adress aflämnad
å posten samt skriftlig underrättelse om uppsägningen meddelad hans hus¬
folk, om sådant finnes, men eljest fäst å hans husdörr; skolande uppsäg¬
ningen anses hafva skett, när hvad sålunda föreskrifvits blifvit fullgjordt.
Har jordägare eller arrendator, hos hvilken uppsägning skall ske, ej
kändt hemvist här i riket, och finnes ej heller kändt ombud, som äger för
honom mottaga uppsägning, må uppsägningen ske genom kungörande i all¬
männa tidningarna.
62
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Stämning, däri talan föres om arrendes upphörande, så ock ansökan
om arrendators vräkande galle, där delgifning skett i behörig ordning, såsom
uppsägning, ändå att hvad här ofvan är stadgadt icke iakttagits.
39 §.
Sker uppsägning i fall, som 36 § omförmäler, äge arrendatorn kvar-
sitta till nästa fardag, där ej rätten eller öfverexekutor pröfvar skäligt
ålägga honom att afflytta tidigare. Skall eljest arrende upphöra efter upp¬
sägning, skall afträde ske å den fardag, som inträffar näst efter sex måna¬
der från det uppsägningen skedde. Hade arrendatorn ej tillträdt fastighe¬
ten när uppsägningen skedde, skall aftalet genast upphöra att gälla.
Vid lifstidsarrende skall, när arrendet upphör till följd af arrendatorns
eller hans änkas död, afträde ske å den fardag, som inträffar näst efter
sex månader från dödsfallet.
40 §.
Pröfvas i tvist angående skyldig¬
het för arrendator att afträda fastig¬
heten arrendatorn vara pliktig att
afflytta, äge rätten tillika, när skäl
därtill äro, förordna, att utslaget må
verkställas utan hinder däraf att det
icke äger laga kraft.
År sådant förordnande medde-
ladt, och fullföljes mot utslaget talan
i högre rätt, äge, när skäl därtill
äro, den rätt, innan ändringssökandet
slutligen pröfvas, förordna, att vidare
åtgärd för verkställighet icke må äga
rum.
40 §.
Pröfvas i tvist angående skyldig¬
het för arrendator att afträda fastig¬
heten arrendatorn vara pliktig att
afflytta, äge rätten tillika, när skäl
därtill äro, förordna, att utslaget må
pa sätt utsökning slag en bestämmer
verkställas utan hinder däraf att det
icke äger laga kraft.
År sådant förordnande medde-
ladt, och fullföljes mot utslaget talan
i högre rätt, äge, när skäl därtill
äro, den rätt, innan ändringssökandet
slutligen pröfvas, förordna, att vidare
åtgärd för verkställighet icke må äga
rum.
41 §.
Jordägare eller arrendator, som vill framställa fordringsanspråk på
grund af arrendeaftal, skall anhängiggöra sin talan inom två år från det
63
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
aftalet upphörde att gälla; dock att, där inom sagda tid syn, som vid afträ¬
de!; hållits,, klandras, talan ma anhängiggöras inom två år från det klandret
blifvit afgjordt genom utslag, som äger laga kraft. Försittes den tid, vare
rätt till talan förlorad. År i rätt tid af endera talan anhängiggjord, äge
den andre dock rätt till kvittning för fordran, som ej blifvit sålunda bevakad.
42 §.
Häftar arrendatorn, när han skall afträda fastigheten, i skuld för
arrende eller för ersättning, som vid afträdessyn eller genom skriftlig
öfverenskommelse blifvit bestämd, eller är utskyld eller afgift, för hvilken
arrendatorn skolat ansvara, icke af honom gulden; då vare, där aftalet upp¬
rättats skriftligen, jordägaren berättigad att af arrendatorn tillhöriga lösören
och byggnader, som finnas å fastigheten, kvarhålla så mycket, som svarar
mot hans fordran, till dess arrendatorn gör rätt för sig eller ställer jord¬
ägaren säkerhet. Ej må dock sålunda kvarhållas egendom, som jämlikt 65
§ utsökningslagen skall undantagas från utmätning.
Hade jordägaren enligt skriftlig handling lämnat arrendatorn kreatur,
redskap eller annat till fastighetens bruk, och är därför betingad lega ogul¬
den, eller gitter arrendatorn icke aflämna hvad jordägaren tillkommer, hafve
jordägaren enahanda rätt, som nyss sagts.
43 §.
Upplåtes jord på arrende för annat ändamål än jordbruk, skola å
sådan upplåtelse stadgandena i 1 och 4 §§, 5 § första stycket, 9—9, 18, 22,
25 och 26 §§, 27 § första stycket, 28—34, 36—41 §§ samt 42 § första
stycket äga motsvarande tillämpning; dock att hvad 33 § stadgar angående
rätt för jordägaren .att uppsäga aftalet ej skall tillämpas efter det arren¬
datorn tillträdt fastigheten, ej heller innan tillträde skett, där arrendatorn
på anfordran inom utgången af nästa dag för aftalets fullgörande ställer
säkerhet, med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas.
År ej arrendetiden bestämd, skall aftalet upphöra att gälla efter det
uppsägning å någondera sidan skett.
Ej må genom förbehåll i aftalet stadgas inskränkning i arrendatorns
rätt att vid öfverlåtelse af fastigheten kvarsitta, ej heller för arrenderättens
förverkande stadgas annan grund än 36 och 37 §§ bestämma; har sådant
förbehåll skett, vare det utan verkan.
64
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
3 KAP.
Om hyra.
1 §•
Aftal, hvarigenom hus eller del af hus upplåtes till nyttjande mot
lega, skall upprättas skriftligen, där ej upplåtelsen sker för tid under¬
stigande ett år eller, vid upplåtelse för längre tid, upplåtaren och hyres¬
gästen annorlunda åsämjas.
2 §•
Är hyrestiden så bestämd, att den i 1 kap. 1 § stadgade längsta
tid för nyttjanderätts bestånd öfverskrides, och vill hyresvärden eller hyres¬
gästen förty frånträda aftalet när sagda tid är ute, skall uppsägning ske i
den ordning 26 § bestämmer.
3 §•
Fardag för tillträde och afträde af förhyrd lägenhet är om våren den
första dagen i april månad och om hösten den första oktober. Infaller
fardag å söndag eller annan allmän helgdag, skall tillträde eller afträde ske
nästföljande söckendag.
Sist klockan tolf å afträdesdagen skall den, som har att afträda lägen¬
heten, hålla denna tillgänglig för den, som kommer efter; omfattar bostads¬
lägenhet flera än ett rum, skall hälften af lägenheten hållas tillgänglig
klockan tolf föregående dag eller, om denna är söndag eller annan allmän
helgdag, klockan åtta före middagen å afträdesdagen.
4 §•
Är ej hyrestiden bestämd, skall aftalet upphöra att gälla efter det
uppsägning å någondera sidan skett. Har ej viss uppsägningstid aftalats,
skall lägenheten afträdas:
där hyran beräknas för fjärdedels år eller längre tid, å den fardag,
som inträffar näst efter tre månader från uppsägningen;
65
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kung], Majds förslag: Utskottets förslag:
där hyran beräknas för månad, fjorton dagar efter uppsägningen,
dock ej förr än å den dag, som genom sitt tal i månaden motsvarar den
för lägenhetens tillträde bestämda dagen, eller, om motsvarande månadsdag
ej finnes, å månadens sista dag;
där hyran beräknas för vecka, tre dagar efter uppsägningen, dock ej
förr än å den veckodag, som motsvarar den för tillträdet bestämda
dagen; och
där hyran beräknas för kortare tid än vecka, dagen efter det upp¬
sägningen skedde.
Hvad sålunda stadgats angående uppsägningstid skall jämväl äga till-
lämpning å hyresaftal, som är ingånget för bestämd tid, där förbehåll skett
om uppsägning men viss uppsägningstid ej är aftalad.
5 §•
Har vid hyra gällande för viss tid hyresgästen suttit kvar i lägen¬
heten efter hyrestidens utgång, och har ej inom en månad därefter hyres¬
värden anmanat honom att afflytta, skall aftalet anses förläna!t på obe¬
stämd tid.
6 §.
År ej tid utsatt för erläggande af hyra, som skall utgå i penningar,
skall, där hyran beräknas för helt, hälft eller fjärdedels år, hyran betalas
senast å näst sista dagen af hvart fjärdedels år samt, där hyran beräknas
för månad, vecka eller dag, före utgången af hvarje sådan tidrymd; hyra, för
hvilken sådan beräkningsgrund ej är stadgad, skall gäldas vid hyrestidens slut.
Skola för lägenheten utgöras dagsverken till hyresvärden, galle hvad
i 2 kap. 7 § sägs.
7 §•
Vill hyresgästen åt annan upplåta
lägenheten eller del däraf, inhämte
förut hyresvärdens samtycke till upp¬
låtelsen. Vägras samtycke utan skälig
anledning, eller lämnas ej inom en
vecka efter det framställningen gjordes
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 7 Säl
7 §•
Vill hyresgästen till annan öfver¬
låta lägenheten, inhämte förut hyres¬
värdens samtycke till öfverlätelsen.
Vägras samtycke; utan skälig anled¬
ning, eller lämnas ej inom en vecka
efter det framställningen gjordes
'. 21 Höft. f)
66
Lagutskottets Utlåtande jV:o 2ö.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
hyresgästen besked, äge han, ändå att
aftalet innefattar annat förbehåll, upp¬
säga aftalet. Samtycker hyresvärden
till upplåtelsen, svare ändock hyres¬
gästen till de skyldigheter, aftalet
ålägger honom, utan så är att hyres¬
värden tager den andre för god i
hyresgästens ställe.
hyresgästen besked, äge han, ändå att
aftalet innefattar annat förbehåll, upp¬
säga aftalet. Samtycker hyresvärden
till öfverlåtelsen, svare ändock hyres¬
gästen till de skyldigheter, aftalet
ålägger honom, utan så är att hyres¬
värden tager den andre för god i
hyresgästens ställe.
8 §.
Dör hyresgästen före hyrestidens utgång, skall aftalet fortfarande vara
gällande; men delägarne i boet äge att i sitt ställe sätta annan, hvilken
hyresvärden skäligen kan taga för god såsom hyresgäst.
Är lägenhet upplåten för hyresgästens lifstid, skall hvad i 2 kap. 9 §
andra stycket är stadgadt angående lifstidsarrende äga motsvarande til¬
lämpning.
9 §•
Varder lägenheten, innan tid för
tillträde är inne, genom vådeld eller
annorledes förstörd eller så skadad,
att den icke kan iståndsättas, vare
aftalet förfallet. Ligger vållande
hyresvärden till last, äge hyresgästen
rätt till skadestånd.
9 §•
Varder lägenheten, innan tid för
tillträde är inne, genom vådeld eller
annorledes förstörd, vare aftalet för¬
fallet. Ligger vållande hyresvärden
till last, äge hyresgästen rätt till
skadestånd.
10 §.
Timar före hyrestidens början å lägenheten skada, som är ringare än
i 9 § sägs, och är ej skadan botad när lägenheten skall tillträdas, eller
finnes eljest lägenheten då icke vara i det skick, hyresvärden utfäst eller
utan särskild utfästelse hyresgästen skäligen äger fordra, må hyresgästen,
där icke hyresvärden på tillsägelse genast vidtager åtgärd för bristens af¬
löpande, själf därom besörja på hyresvärdens bekostnad. Kan ej bristen
utan uppehåll afhjälpas, eller underlåter hyresvärden att, efter tillsägelse,
67
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj.is förslag: Utskottets förslag:
så snart ske kan därom besörja, äge hyresgästen uppsäga aftalet; dock må
uppsägning ej ske, där bristen är af ringa betydelse.
För den tid lägenheten är i bristfälligt skick njute hyresgästen skälig
nedsättning i hyran; äge ock rätt till ersättning för skada, där lägenheten
var behäftad med bristen när aftalet slöts och bristen då var hyresvärden
veterlig eller kunnat med användande af vanlig uppmärksamhet upptäckas,
eller ock bristen senare tillkommit genom hyresvärdens vållande. Visar
hyresvärden försumlighet vid afhjälpande af brist, för hvilken han efter ty
nu sagts ej är ansvarig, ersätte han hyresgästen skada, som däraf kommer.
11 §•
Är ej i rätt tid lägenheten utrymd af den, som skall afflytta, njute
hyresgästen för den tid han är i mistning af lägenheten eller del däraf
skälig afkortning å hyran. Varder ej efter det hyresvärden om förhållandet
underrättats hindret genast undanröjdt, njute hyresgästen skadestånd, där
icke hyresvärden visar, att uppehållet ej kan tillräknas honom såsom för¬
summelse; hyresgästen äge ock rätt att efter ty i 10 § sägs uppsäga aftalet.
12 §.
Timar under hyrestiden å lägenheten skada, för hvilken hyresgästen
ej är ansvarig, eller uppstår af annan anledning, utan hyresgästens vållande,
för honom hinder eller men i nyttjanderätten, skall hvad i 9 och 10 §§
stadgas äga motsvarande tillämpning.
13 §.
Har i fall, som 10, 11 eller 12 § afser, hyresvärden afhjälpt bristen
eller undanröjt hindret, och sker ej uppsägning före utgången af nästa dag
efter det rättelse sålunda skett samt, där hyresgästen ej tillträdt lägenheten,
han därom underrättats, äge ej sedan hyresgästen uppsäga aftalet.
14 §.
Kommer af anledning, som i 1 kap. 3, 5 eller 6 § afses, någon del
af lägenheten att frångå hyresgästen, njute han skälig nedsättning i hyran,
68
Lagutskottets Utlåtande A :o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
äfvensom skadestånd efter ty i 1 kap. stadgas; äge ock rätt, som i 10 §
sägs, att uppsäga aftalet, där han var i god tro när aftalet slöts.
15 §.
Finnes förhyrd lägenhet, som är afsedd till bostad, vara så beskaffad,
att dess användande är förenad t med uppenbar våda för inneboendes hälsa,
och varder ej på tillsägelse bristen genast af hyresvärden afhjälpt, äge
hyresgästen uppsäga aftalet, ändå att
16 §.
Hyresgästen skall under hyres¬
tiden väl vårda och aktsamt handtera
lägenheten med hvad därtill hör och
ersätte all skada, som genom hans
vållande därå kommer. Uppkommer
därå skada genom vårdslöshet eller
försummelse af någon, som hör till
hans husfolk, vare han ock pliktig
att den ersätta; dock vare han utan
ansvar för brandskada, som sålunda
uppstått, där han icke brustit i den
omsorg och tillsyn, som vederbort.
Timar skada eller yppas brist å
lägenheten, och är ej skadan eller
bristen af beskaffenhet att med dess
afhjälpande kan utan äfventyr anstå,
vare hyresgästen pliktig att därom
utan dröjsmål underrätta hyresvär¬
den; försummar hyresgästen det, vare
han hyresvärden ansvarig för skada,
som däraf kommer.
År af hyresgästen lägenheten eller
del däraf upplåten åt annan, vare
hyresgästen, där ej hyresvärden tagit
den andre för god i hans ställe, an-
annat förbehåll skett.
16 §.
Hyresgästen skall under hyres¬
tiden väl vårda och aktsamt handtera
lägenheten med hvad därtill hör och
ersätta all skada, som genom hans
vållande därå kommer. Uppkommer
därå skada genom vårdslöshet eller
försummelse af någon, som hör till
hans husfolk eller som af hyresgästen
inrymts i lägenheten, vare han ock plik¬
tig att den ersätta; dock vare han
utan ansvar för brandskada, som så¬
lunda uppstått, där han icke brustit i
den omsorg och tillsyn, som vederbort.
Timar skada eller yppas brist å
lägenheten, och är ej skadan eller
bristen af beskaffenhet att med dess
afhjälpande kan utan äfventyr anstå,
vare hyresgästen pliktig att därom
utan dröjsmål underrätta hyresvär¬
den; försummar hyresgästen det, vare
han hyresvärden ansvarig för skada,
som däraf kommer.
År af hyresgästen lägenheten
öfverläten till annan, vare hyresgäs¬
ten, där ej hyresvärden tagit den
andre för god i hans ställe, ansvarig
69
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
svang för skada, som denne, därest
lägenheten varit af honom förhyrd,
efter ty nu sagts skolat ersätta.
17 §.
Hyresgästen vare pliktig att vid
lägenhetens begagnande iakttaga allt
hvad som erfordras för bevarande af
sundhet, ordning och skick inom
fastigheten. Hyresgästen hålle ock
noggrann vårdnad däröfver att hvad
sålunda åligger honom själf iakttages
jämväl af hans husfolk.
för skada, som denne, därest lägen-
heten vant åt honom förhyrd, efter
ty nu sagts skolat ersätta.
17 §.
Hyresgästen vare pliktig att vid
lägenhetens begagnande iakttaga allt
hvad som erfordras för bevarande af
sundhet, ordning och skick inom
fastigheten. Hyresgästen hålle ock
noggrann vårdnad däröfver att hvad
sålunda åligger honom själf iakttages
jämväl af hans husfolk och af dem,
som af hyresgästen inrymts i lägen¬
heten.
18 §.
Ej må tillträde till lägenheten förvägras hyresvärden, när sådant er¬
fordras för utöfvande af nödig tillsyn eller för utförande af förbättrings¬
arbete, som ej utan skada kan uppskjutas. Då lägenheten är ledig till ut¬
hyrning, vare hyresgästen pliktig att låta den förevisas å därför lämp¬
liga tider.
19 §.
Sker öfverlåtelse af fastigheten efter det hyresgästen tillträdt den
förhyrda lägenheten, vare angående hyresgästens rätt att kvarsitta lag som
i 2 kap. 28 § sägs. Ej må genom förbehåll i hyresaftalet stadgas in¬
skränkning i hyresgästens rätt att vid öfverlåtelse af fastigheten kvarsitta;
har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.
I öfrigt skall beträffande hyresaftal hvad i 2 kap. 29—31 §§ stadgas
om arrendeaftal äga motsvarande tillämpning; dock att hyresgäst icke äger
att å hyresbelopp, som förfaller till betalning mer än sex månader efter
det han fick kunskap om öfverlåtelsen, afräkna fordran hos förre ägaren
eller att i fråga om sådant belopp åberopa uppgörelse, som med denne
träffats, med mindre nye ägaren hade kunskap om uppgörelsen när öfver¬
låtelsen skedde.
70
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
20 §.
Varder, innan tid för tillträde af förhyrd lägenhet är inne, fastig¬
heten utmätt eller förordnande, som i 28 § utsökningslagen sägs, med-
deladt om fastighetens försäljning eller hyresvärden försatt i konkurs, skall
hvad i 2 kap. 32 § stadgas äga motsvarande tillämpning.
21 §•
Försättes hyresgästen i konkurs, äge borgenärerna uppsäga aftalet;
skolande i fråga om borgenärernas ansvarighet för aftalets fullgörande till-
lämpas hvad i 2 kap. 33 § sägs.
Har ej, när konkursen inträffar, tillträde af lägenheten skett, vare
hyresgästen pliktig att, där hyresvärden fordrar det, för aftalets fullgörande
ställa säkerhet, med hvilken denne skäligen kan nöjas; sker det ej inom
utgången af nästa dag efter det säkerhet fordrades, äge hyresvärden upp-
O o ö
säga aftalet.
Uppsäges aftalet af anledning, som nu sagts, äge hyresvärden rätt
till skadestånd.
22 §.
Är för aftalets fullgörande ställd pant eller borgen, och försämras
sedan säkerheten, vare hyresgästen pliktig att på anfordran ställa ny säker¬
het, med hvilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom en
månad, vare hyresvärden berättigad att uppsäga aftalet, och bekomma er¬
sättning för skada.
23 §.
Hyresrätten vare förverkad och
hyresvärden förty berättigad att upp¬
säga aftalet:
1. om hyresgästen dröjer med
erläggande af hyra, som utgår i pen¬
ningar, utöfver två söckendagar efter
förfallodagen eller, där han på grund
23 §.
Hyresrätten vare förverkad och
hyresvärden förty berättigad att upp¬
säga aftalet:
1. om hyresgästen dröjer med
erläggande af hyra, som utgår i pen¬
ningar, utöfver två söckendagar efter
förfallodagen eller, där han på grund
71
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Katigt. Majds förslag:
af aftalet skall utgöra arbete eller
annan tjänstbarhet, undandrager sig
att fullgöra hvad sålunda åligger ho¬
nom eller vid arbetets utförande vi¬
sar tredska;
2. om lägenheten nyttjas till
annat ändamål än vid upplåtelsen
förutsattes, och hyresgästen icke på
tillsägelse vidtager rättelse;
3. om hyresgästen åt annan upp¬
låter lägenheten eller del däraf utan
hyresvärdens medgifvande eller i fall,
som 8 § första stycket afser, öfver-
låter lägenheten till någon, hvilken
hyresvärden ej är pliktig att taga
för god såsom hyresgäst;
4. om lägenheten vanvårdas, eller
om hyresgästen eller, där lägenheten
eller del däraf upplåtits åt annan,
denne åsidosätter något af hvad jäm¬
likt 17 § skall vid lägenhetens be¬
gagnande iakttagas eller brister i den
tillsyn, samma § ålägger hyresgäst,
och icke på tillsägelse rättelse sker;
5. om i fall, där jämlikt 18 §
hyresgästen är pliktig att lämna hyres¬
värden eller annan tillträde till lä¬
genheten, sådant vägras, och hyres¬
gästen ej kan visa giltig ursäkt ; eller
6. om hyresgästen, där aftalet.
utöfver hvad i detta kap. är stadgadt
ålägger honom förpliktelse, hvars full¬
görande måste anses vara för hyres¬
värden af synnerlig vikt, åsidosätter
hvad sålunda åligger honom.
Utskottets förslag:
af aftalet skall utgöra arbete eller
annan tjänstbarhet, undandrager sig
att fullgöra hvad sålunda åligger ho¬
nom eller vid arbetets utförande vi¬
sar tredska;
2. om lägenheten nyttjas till
annat ändamål än vid upplåtelsen
förutsattes, och hyresgästen icke på
tillsägelse vidtager rättelse;
3. om utan hyresvärdens med¬
gifvande hyresgästen öfverlåter lägen¬
heten till annan eller han däri in¬
rymmer främmande personer under
sådana omständigheter, att däraf kan
uppkomma men för hyresvärden, eller
i fall, som 8 § första stycket afser,
i hyresgästens ställe sättes någon,
hvilken hyresvärden ej är pliktig att
taga för god;
4. om lägenheten vanvårdas, eller
om hyresgästen eller, där lägenheten
öfverlåtits till annan, denne åsido¬
sätter något af hvad jämlikt 17 §
skall vid lägenhetens begagnande
iakttagas eller brister i den tillsyn,
samma § ålägger hyresgäst, och icke
på tillsägelse rättelse sker;
5. om i fall, där jämlikt 18 §
hyresgästen är pliktig att lämna hyres¬
värden eller annan tillträde till lägen¬
heten, sådant vägras, och hyresgästen
ej kan visa giltig ursäkt; eller
6. om hyresgästen, där aftalet
utöfver hvad i detta kap. är stadgadt
ålägger honom förpliktelse, hvars full¬
görande måste anses vara för hyres¬
värden af synnerlig vikt, åsidosätter
hvad sålunda åligger honom.
72
Lagutskottets Utlåtande, N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Finnes i fall, som denna § afser,
hvad som lägges hyresgästen till last
vara af ringa betydenhet, må ej hyres¬
gästen skiljas från lägenheten.
Uppsäges aftalet, äge hyresvärden
rätt till skadestånd.
Finnes i fall, som denna § afser,
hvad som lägges hyresgästen till last
vara af ringa betydenhet, må ej hyres¬
gästen skiljas från lägenheten.
Uppsäges aftalet, äge hyresvärden
rätt till skadestånd.
24 §.
Är hyresrätten förverkad på grund af förhållande, som i 23 § 1, 2,
4 eller 5 sägs, men sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk af sin rätt
att uppsäga aftalet, eller har i fall, som i 23 § 3 eller 6 afses, hyresvärden
icke uppsagt aftalet inom en månad från det han fick kunskap om för¬
hållande, som där afses, äge ej sedan hyresvärden åberopa förhållandet så¬
som grund för hyresgästens skiljande från lägenheten.
25 §.
Ej må genom förbehåll i hyresaftalet stadgas annan grund för hyres¬
rättens förverkande än 23 och 24 §§ bestämma; har sådant förbehåll skett,
vare det utan verkan.
26 g.
Angående uppsägning af hyresaftal galle hvad i 2 kap. 38 § är stad¬
gadt i fråga om arrendeaftal; dock att, där hyrestiden ej är bestämd och
hyran beräknas för tid understigande ett fjärdedels år, uppsägning är gill,
ändå att den ej skett skriftligen eller med vittnen.
27 §.
Uppsäges hyresaftal af anledning, som i 10, 11, 12, 14, 15 eller 23 §
sägs, skall aftalet genast upphöra att gälla.
Sker eljest uppsägning af anledning, som efter ty här ofvan sagts
medför rätt för hyresvärd eller hyresgäst att frånträda aftalet, skall lägen-
73
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Katigt. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
heten afträdas å tid, som i 4 § är för hvarje särskilt fall stadgad; hade
hyresgästen ej tillträdt lägenheten när uppsägningen skedde, skall aftalet
genast upphöra att gälla.
År lägenheten upplåten för hyresgästens lifstid, skall, när på grund
af dennes eller hans änkas död aftalet upphör att gälla, lägenheten afträdas
å den fardag, som infaller näst efter en månad från dödsfallet.
28 §.
Hvad i 2 kap. 40 § stadgas angående förordnande om verkställighet
af domstols beslut, hvarigenom ålägges arrendator att afflytta, galle ock
i fråga om beslut, hvarigenom hyresgäst berättigas att tillträda förhyrd
lägenhet eller förpliktas att afträda sådan.
29 §.
Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på
grund af hyresaftal, skall anhängiggöra sin talan inom två år från det af¬
talet upphörde att gälla. Försittes den tid, vare rätt till talan förlorad. Är
i rätt tid af endera talan anhängiggjord, äge den andre dock rätt till kvitt¬
ning för fordran, som ej blifvit sålunda bevakad.
30 §.
För hyra, som är förfallen till betalning eller som skall erläggas inom
närmaste sex månader, äge hyresvärden att af hyresgästen tillhöriga lös¬
ören, som finnas inom fastigheten, kvarhålla så mycket, som svarar mot
hans fordran, till dess hyresgästen gör rätt för sig eller ställer hyresvärden
säkerhet. Ej må dock sålunda kvarhållas egendom, som jämlikt 65 § ut-
sökningslagen skall undantagas från utmätning.
31 §.
Innefattar aftal, hvarigenom lägenhet uthyres, tillika upplåtelse af
jord att i förening med lägenheten nyttjas, skall ändock å aftalet tillämpas
hvad i detta kap. är stadgadt.
Bill. till Riksd. Prot. 11)07. 7 Sami. 21 Höft.
10
74
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj ds förslag:
Utskott ds förslag:
4 KAP.
Om tomträtt.
1 §•
Stad, så ock köping eller annat
samhälle, där den för städerna gäl¬
lande ordning för bebyggande skall
tillämpas, må med iakttagande af
hvad här nedan i 2 § föreskrifves
för viss tid, ej understigande tj ugusex
och ej öfverstigande etthundra år, upp¬
låta tomt inom det för samhällets be-
byggande planlagda område. Upp¬
låtelse, som nu sagts, må ock ske
af kronan tillhörig tomt inom dy¬
likt område, så ock, där Konungen
för sårskildt fall finner skäligt att
sådant medgifva, af sådan tomt hö¬
rande till fideikommiss eller annan
stiftelse.
1 §•
Tomt d område, som blifvit i den
ordning, särskilt är stadgad, plan-
lagdt för bebyggande, må, där tom¬
ten tillhör kronan, stad eller annan
kommun eller ock municipalsamhälle,
med iakttagande af hvad här nedan
i 2 § föreskrifves upplåtas för viss
tid ej understigande tjugusex och ej
öfverstigande etthundra år. Upplå¬
telse, som nu sagts, må ock ske af
tomt hörande till fideikommiss eller
annan stiftelse, där Konungen för
särskildt fall finner skäligt att sådant
medgifva.
2 §•
Aftal, hvarigenom upplåtes tomträtt, som i 1 § sägs, skall upprättas
skriftligen och med vittnen; skolande i handlingen uttryckligen angifvas,
att upplåtelsen afser tomträtt.
Öfverlåtes tomträtt, skall ock aftalet därom upprättas slmftligen och
med vittnen.
3 §.
År till säkerhet för beståndet af upplåten tomträtt inskrifning sökt
eller meddelad, galle om verkan däraf hvad enligt lag i allmänhet gäller
angående verkan af sökt eller beviljad inteckning för nyttjanderätt.
75
Lagutskottets Utlutande N:o 25.
Kitngl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
4 §•
Sedan till säkerhet för beståndet af tomträtt inskrifning meddelats,
skall byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande bruk afsedd anläggning,
som finnes å tomten, såsom tillbehör hänföras till tomträtten.
5 §■
öfvergår från den, till hvilken tomträtt upplåtits, rättigheten till annan,
nv tomträttshafvare, där till säkerhet för tomträttens bestånd inskrif¬
ning är meddelad, erhålla inskrifning af sitt fång under de villkor och i
den ordning, särskildt är stadgadt.
6 §•
lomträtt, hvarför inskrifning är meddelad, må under de villkor och i
den ordning, särskildt är stadgadt, in tecknas för fordran; sker det, njute
sedan fordringsägaren panträtt i tomträtten med hvad därtill hör.
7 §•
Har i aftal, hvarigenom tomträtt upplåtits, skett ändring eller tillägg,
skall sådant i tomträttsprotokollet anmärkas. År inteckning förut sökt eller
meddelad i tomträtten, må anteckning om ändringen eller tillägget ej ske,
med mindre inteckningshandlingen för rätten uppvisas; och varde därom
bevis handlingen åtecknadt.
År, då tomt, hvartill tomträtt upplåtits, återgår till tomtägaren, denne
enligt tointrättsaftalet pliktig att för byggnad eller annat, som finnes å
tomten, gälda lösen, må ej, där inteckning är meddelad i tomträtten, sådan
lösen utgifvas till tomträttshafvaren, utan varde beloppet nedsatt hos öfver-
exekutor, som har att kungöra det inteckningshafvarne och lagligen för¬
dela beloppet. Menar inteckningshafvare, som ej fått sin fordran till fullo
betäckt, att löseskillingen icke blifvit bestämd i enlighet med aftalet, äge
han med tomtägaren tvista om löseskil lingens belopp.
76
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kung!. Maj ds förslag:
Utskottets förslag:
9 §.
I fråga om utmätning af tomträtt samt försäljning utmätningsvis eller
under konkurs af sådan rättighet skall så förfaras som för utmätning och
dylik försäljning af fast egendom är stadgadt; skolande hvad i 13 och 82 §§
utsökningslagen sägs angående lagfart gälla om inskrifning, hvarom ofvan
i 5 § sagts.
Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stadgadt
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.
2:o) Lag
om hvad iakttagas skall i afseende å införande af Sägen om nyttjanderätt till
fast egendom.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Den nu antagna lagen om nyttjanderätt till fast egendom skall
jämte hvad här nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1
januari 1908.
I fråga om nyttjanderätt, som upplåtits före nämnda dag, skola med
de undantag här nedan sägs bestämmelserna i nya lagen icke tillämpas.
Är arrende- eller hyresaftal, som därförinnan slutits, ingånget för obe¬
stämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåtaren som legotagaren
att uppsäga aftalet, och sker ej, efter det nya lagen trädt i kraft, uppsäg¬
ning till den tid, då på grund af sådan uppsägning aftalet tidigast kunnat
frånträdas, skall från nämnda tid nya lagen tillämpas å aftalet.
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kung}. Maj.is förslag:
Utskottets förslag:
2 §•
Bestämmelserna i nya lagen afse ej upplåtelse under stadgad åborått
af hemman eller lägenhet, som tillhör kronan eller allmän inrättning.
§•
Genom nya lagen upphäfvas:
16 kap. och 17 kap. 1, 2 och 5 §§ jordabalken samt 6 kap. 1 och
4 §§, 8 kap. 5 §, 10 kap. 7 § och 27 kap. byggningabalken, såvidt dessa
lagrum afse nyttjanderätt, hvarom i nya lagen stadgas;
13 kap. handelsbalken såvidt angår legoaftal, som i nya lagen afses;
Kungl. brefvet den 17 oktober 1781 angående torpares fardag;
förordningen den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af
husesyn emellan enskild jordägare och landbo, så ock lagen den 30 mars
1901, innefattande tillägg till samma förordning;
förordningen den 22 oktober 1867 angående ändring af 16 kap. 5
och 13 §§ jordabalken;
lagen den 25 april 1889 angående tiden för nyttjanderättsaftals be¬
stånd, så ock lagen den 24 juli 1903 om ändrad lydelse af 1 § i samma lag;
hvad lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och
jordafsöndring innehåller angående afsöndring af jord till besittning på viss
tid eller lifstid;
så ock hvad i öfrigt finnes i lag eller särskild författning stridande
mot nya lagens bestämmelser.
4 §•
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lag¬
rum, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället
tillämpas.
5 §•
Efter det nya lagen trädt i kraft må ej vidare ske upplåtelse af
stadstomt. med sådan rätt, att tomten ej må af ägaren återtagas, så länge
tomtören erläggas eller utan att lösen för byggnad å tomten gifves.
78
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
6 §•
Hvad nya lagen innehåller angående verkställande af uppsägning,
angående förordnande om verkställighet af domstols beslut i tvist om
skyldighet för arrendator att afträda arrenderad fastighet eller om hyres¬
gästs flyttning i eller ur hus samt angående rätt för jordägare eller hyres¬
värd att till säkerhet för fordran kvarhålla arrendator eller hyresgästs
egendom skall äga tillämpning jämväl i fråga om legoaftal, som slutits
innan nya lagen trädt i kraft.
I fråga om aftal, som nu sagts, skall ock tillämpas hvad nya lagen
i 2 kap. 41 § och 3 kap. 29 § stadgar angående tid, inom hvilken lego-
gifvare eller legotagare har att, vid talans förlust, göra gällande fordrings¬
anspråk på grund af legoaftalet; dock att, där det förhållande, från hvithet
tiden skall räknas, inträdt före den dag, då nya lagen trädt i kraft, tiden
skall i stället räknas från sagda dag.
O O
7 §■
Sker öfverlåtelse af fastighet, hvarom arrende- eller hyresaftal slutits
innan nya lagen trädt i kraft, skall hvad där stadgas angående tid,
inom hvilken ny ägare har att uppsäga arrendator eller hyresgäst, som
vid tiden för öfverlåtelsen finnes å fastigheten och ej äger rätt att kvar-
sitta, samt påföljden, där den tid försittes, tillämpas; dock att, där öfver¬
låtelsen skett före den dag, då nya lagen trädt i kraft, tiden skall räknas
från nämnda dag.
8 §-
s
År arrende- eller hyresrätt, som upplåtits före den dag, då nya lagen
trädt i kraft, af legotagaren förverkad, men uppsäger ej legogifvaren aftalet
inom sex månader från det han fick kännedom om det förhållande, på grund
hvaraf rätten är förverkad, eller, där rätten var förverkad när lagen trädde
i kraft och legotagarens förhållande då var legogifvaren kunnigt, inom lika
tid därefter; äge ej sedan legogifvaren åberopa förhållandet såsom grund
för aftalets frånträdande.
9 §■
Hvad nya lagen stadgar om skyldighet för borgenärerna i arrendator
eller hyresgästs konkurs att i visst fall svara för legoaftalets fullgörande
Lagutskottets Utlåtande N:o 25. 79
Kung!. Maj.is förslag: Utskottets förslag:
skall icke tillämpas, där konkursen börjats före den dag, då nva lagen trädt
i kraft.
10 §.
I flaga om an ende af viss jord a landet inom Norrland och Dalarne
är särskildt stadgadt.
3:o) Lag¬
om servitut.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Slutes aftal, hvarigenom å fastig¬
het lägges besvär och last till förmån
för annan fastighet eller ock för
grufva, såsom angående väg, vattens
ledning eller uppdämning, ledning
för öfverförande af kraft, skogsfång,
mulbete, torf-, ler- eller grustäkt,
utsikt eller fönster, må till säkerhet
för beståndet af det servitutsaftal
meddelas inteckning under de villkor
och i den ordning, särskildt är stad¬
gadt.
2 §•
Innefattar aftal, hvarigenom ser¬
vitut lägges å fastighet, tillika för¬
behåll om skyldighet för fastighetens
1 §•
Lägges å fastighet besvär och last
till förmån för annan fastighet eller
ock för grufva, såsom angående väg,
vattens ledning eller uppdämning, led¬
ning för öfverförande af kraft, skogs¬
fång, mulbete, torf-, ler- eller grus¬
täkt, utsikt eller fönster, må till sä¬
kerhet för beståndet af det servitut
meddelas inteckning under de villkor
och i den ordning, särskildt är stad¬
gadt.
2 §■
Innefattar upplåtelse, af rätt till
servitut tillika föreskrift om skyldig¬
het för ägare af den fastighet, hvarå
80
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
ägare att därå underhålla väg, bygg¬
nad eller inrättning, som för rättig¬
hetens begagnande erfordras, skall än¬
dock å aftalet tillämpas hvad i lag-
stadgas om servitut safta!.
servitutet lägges, att därå underhålla
väg, byggnad eller inrättning, som
för rättighetens begagnande erfordras,
skall ändock å upplåtelsen tillämpas
hvad i lag stadgas om servitut.
3 §•
Hvad i 1 kap. 3—6 §§ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom är
stadgadt i fråga om nyttjanderätt skall beträffande servitut äga motsvarande
tillämpning; dock att hvad där stadgas angående verkan af öfverlåtelse af
fastigheten eller af dess försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer
icke skall äga tillämpning å servitut, som uppkommit vid laga skifte eller
ägostyckning eller som tillkommit före den 1 januari 1876.
4 §•
Ägare af fastighet eller grufva, till hvars förmån servitut gäller, skall
vid servitutets begagnande så förfara, att icke därigenom den fastighet, som
af servitutet besväras, mer än nödigt är betungas.
5 §•
Nu är för begagnande af servitut visst ställe bestämdt; kommer till
följd af ändrade förhållanden servitutet att medföra märkligt men vid
fastighetens bruk, och kan därutinnan genom servitutets förflyttning till
annat ställe å fastigheten fördel beredas utan förfång för den egendom,
till hvars förmån servitutet gäller, må, där ägaren af deri. fastighet, som
af servitutet besväras, det yrkar, domstol förordna, om servitutets förflytt¬
ning; skolande den, som begärt förflyttningen, ej mindre vidkännas kostnad,
som för förflyttningen må erfordras, än äfven gälda vederpartens utgifter
vid första domstolen.
Angående förflyttning af servitut i sammanhang med laga skifte är
särskildt stadgadt.
6 §•
Huru i vissa fall utbrytning af servitut må ske, därom skils i skiftes¬
stadgan.
81
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
7 §•
Varder till följd af ändrade förhållanden servitut onyttigt, må,
där ägaren af den fastighet, som af servitutet besväras, det yrkar, domstol
förklara servitutet förfallet. År ej servitutet onyttigt, men är nyttan ringa
i förhållande till den tunga, som däraf vid fastighetens bruk uppkommer,
må på yrkande af fastighetens ägare domstol förordna, att servitutet skall
aflösas. I fråga om skyldighet för kärande att gälda vederpartens ut¬
gifter å målet galle hvad i 5 § är stadgadt.
Har domstol förordnat om aflösning af servitut, men kan ej öfverens¬
kommelse träffas om löseskillingens belopp, skall detta bestämmas af tre
ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera parten och de sålunda
utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman,
eller kunna de utsedde ej förena sig om valet af den tredje, äge domaren
eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet. Den, som ej nöjes med
hvad de fleste skiljemännen säga, äger att draga tvisten under rättens pröf¬
ning, så framt han instämmer sin talan inom nittio dagar från det skilje¬
männens beslut tillställdes honom; och skall i beslutet lämnas tydlig hän¬
visning om hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under
rättens pröfning.
8 §•
Hvad här ofvan i 5 och 7 §§
stadgas angående förflyttning och
upphörande af servitut skall lända
till efterrättelse, ändå att servituts-
aftalet innefattar annat förbehåll.
8 §•
Hvad här ofvan i 5 och 7 §§
stadgas angående förflyttning och upp¬
hörande af servitut skall lända till
efterrättelse, ändå att vid upplåtelsen
annat förbehåll skett.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908; skolande hvad i
5 och 7 §§ stadgas tillämpas jämväl å servitut, som uppkommit före
nämnda dag.
Bill. till lliksd. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Höft.
11
82
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj ds förslag:
Utskottets förslag:
4:o) Lag
om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vill den, åt hvilken tomträtt upplåtits, få rättigheten inskrifven, göre
därom ansökan hos den rätt, hvarunder tomten lyder, och ingifve den hand¬
ling, hvari rättigheten upplåtits. Rätten läte handlingen offentligen upp¬
läsas och i tomträttsprotokollet införas.
Företer ej sökanden upplåtelsehandling så upprättad och i öfrigt så
beskaffad, som lag föreskrifter, varde ansökningen afslagen.
2 §•
Ej må inskrifning meddelas, där
tomten är besvärad af sökt eller be¬
viljad inteckning; ej heller må inskrif¬
ning ske, där tomten kan jämlikt stad¬
gandet i 11 kap. 2 § jordabalken i
upplåtarens hand häfta för fordran
eller rättighet, eller utmätning af
tomten skett och ej visas hafva upp¬
hört att gälla.
2 §•
Ej må inskrifning meddelas, där
tomten är besvärad af sökt eller be¬
viljad inteckning eller kan jämlikt
stadgandet i 11 kap. 2 § jordabalken
i upplåtarens hand häfta för fordran
eller rättighet, ej heller där utmätning
af tomten skett och ej visas hafva
upphört att gälla; dock att hinder för
inskrifning ej möter däraf, att till an¬
nan tomt inom område, hvartill tom¬
ten hör, tomträtt upplåtits och blifvit
inskrifven.
3 §•
Har upplåtaren åtkommit tomten genom fång, som enligt lag skall
lagfaras, må inskrifning ej meddelas utan att upplåtaren fått lagfart å
tomten; är lagfart sökt men ännu ej beviljad, eller är, när inskrifningen
83
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
sökes, talan instämd om klander å upplåtarens fång eller om återgång
däraf eller om lösningsrätt till tomten, skall hvad för dylikt fall är i fråga
om inteckning för nyttjanderätt stadgadt äga motsvarande tillämpning.
Hvad om upplåtarens åtkomst och lagfarten upplyses skall i tomträtts-
protokollet anmärkas.
4 §■
Den, som söker inskrifning af
tomträtt, vare pliktig att visa, i hvil-
ket kvarter och vid hvilka gator tom¬
ten är belägen, samt tomtens ytinne¬
håll och längden af dess särskilda
sidor. Visas det ej, när inskrifningen
sökes, vare ansökningen hvilande, till
dess sökanden fullgjort hvad i sådant
afseende åligger honom.
4 §•
Den, som söker inskrifning af tomt¬
rätt, vare pliktig att visa tomtens läge
enligt den för området upprättade pla¬
nen samt tomtens ytinnehåll och läng¬
den af dess särskilda sidor. Visas det
ej, när inskrifningen sökes, vare an¬
sökningen hvilande, till dess sökanden
fullgjort hvad i sådant afseende ålig¬
ger honom.
5 §•
Vill ny tomträttshafvare få sitt fång inskrifvet, ingifve till rätten
handlingar, som visa, att tomträtten till honom öfvergått från den, till
hvilken tomträtten upplåtits, eller, där senare tomträttshafvare fått sitt fång
inskrifvet, från denne; och läte rätten handlingarna i nödiga delar offentligen
uppläsas och i tomträttsprotokollet införas.
6 §.
Företer ej sökanden handlingar, som i 5 § sägs, så upprättade, som
lag i hvart särskildt fall föreskrifver, eller finner rätten eljest uppenbart,
att sökandens fång icke är lagligt, eller är ej inskrifning af tomträtten sökt,
varde ansökningen afslagen.
Sökes inskrifning på grund af testamente, dom eller annan handling,
som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det visas, att
handlingen blifvit ståndande.
84
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj ds förslag:
Utskottets förslag:
7 §•
År, då ansökning göres om inskrifning, som i 5 § sågs, inskrifning
af tomträtten sökt men frågan därom förklarad hyllande, må ansökningen
ej bifallas förr än inskrifningen blifvit beviljad. Lag samma vare, där in¬
skrifning af föregående tomträttshafvares fång är sökt men frågan därom
förklarats hyllande.
8 §•
Kan till följd af de i 6 § andra stycket och 7 § gifna föreskrifter
sökt inskrifning af tomträttshafvares fång ej beviljas, eller tinnes sökandens
rätt tvistig, eller möter eljest mot bifall till ansökningen annat hinder, som
icke är af beskaffenhet att den jämlikt 6 § första stycket bör afslås, förklare
rätten ansökningen hvilande i afbidan på hindrets undanröjande.
9 §•
Har tomträtt öfverlåtits till flera, galle den öfverlåtelse, på grund
hvaraf först sökes inskrifning; sökes på grund af de särskilda öfverlåtelserna
inskrifning samma dag, galle den öfverlåtelse, som först skedde. Uppstår
tvist om företrädet dem emellan, vare lag som i 8 § sägs.
10 §.
Utan hinder af inskrifning må talan å tomträttshafvares fång lagligen
pröfvas.
Hvar, som till rätten instämt sådan talan, vare skyldig låta den an¬
tecknas i tomträttsprotokollet. Har sådan anteckning ej skett, då käromålet
till handläggning förekommer, gifve rätten käranden nödig tid därtill, och
hvile emellertid målet. Försummas den tid, vare käromålet förfallet.
Sökes inskrifning samma dag sådan anteckning sker, som nyss sagts,
eller efteråt, vare ansökningen hvilande, till dess det visas, att laga kraft
ägande dom finnes i den sak, hvarom anteckning skett.
11 §.
Nu visas, att hinder, hvarför ansökan om inskrifning lämnats hvilande,
blifvit undanröjdt, eller att annan omständighet, som föranledt särskild an¬
85
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
teckning i tomträttsprotokollet, ej vidare äger rum, varde då det förändrade
förhållandet i nämnda protokoll antecknadt, och meddele rätten i öfverens¬
stämmelse därmed beslut öfver inskrifningsansökningen, där sådan är hvilande.
12 §•
Då inskrifning är beviljad, utfärde rätten därom bevis. I detta bevis
skall anmärkas tomtens läge och storlek, dagen då tomträtten uppläts samt,
där inskrifningen afser fång till tomträtt, dagen då inskrifning af tomträtten
meddelades, den tid, för hvilken tomträtten är upplåten, samt villkor,
där sådant förekommer, som inskränker tomträttshafvarens rätt att tomträtten
öfverlåta eller med inteckning belasta.
13 §.
Visar tomtägaren, att den tid, för hvilken tomträtten upplåtits, gått
till ända eller att tomträtten eljest upphört att gälla, varde det i tomträtts-
protokollet anmärkt.
Skall efter öfverenskommelse mellan tomtägaren och tomträttshafvaren
tomträtten upphöra innan därför aftalad tid gått till ända, må ej anmärk¬
ning, som nyss sagts, ske, med mindre tomträtten är fri från inteckning.
14 §.
Har beslut, hvarigenom underrätt afslagit ansökan om inskrifning,
som i 1 § afses, blifvit till följd af besvär ändradt af högre rätt, vare
sökanden pliktig att i stad inom tre månader och å landet sist å det ting,
som infaller näst efter tre månader, från det utslaget om ändringen vunnit
laga kraft, det hos underrätten förete, vid äfventyr att i annat fall inskrif¬
ning, som på grund af utslaget beviljas, gäller så som vore den sökt å den
dag, utslaget vid underrätten företes.
15 §.
Ärende angående inskrifning må af rätten upptagas i stad endast å
måndag eller, om helgdag då inträffar, nästa söckendag därefter samt å
landet endast å lagtima ting.
86
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj.is förslag-.
Utskottets förslag :
16 §.
Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras
bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, i fråga om
hvilken inskrifning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, fånget,
där ansökningen afser sådan inskrifning, samt villkor, där sådant förekom¬
mer, som inskränker tomträttshafvarens rätt att tomträtten öfverlåta eller
med inteckning belasta, så ock tiden då inskrifning blifvit beviljad eller af-
slagen eller ock ansökan om inskrifning förklarats hvilande eller därefter
åter hos rätten anmälts. Då ändring eller tillägg till tomträttsaftalet an¬
tecknats i protokollet eller anteckning däri skett enligt 10, 11 eller 13 §,
varde ock det i boken anmärkt.
I)e närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.
Å tomträttsbevis eller protokollsutdrag, som utfärdas i ärende, angå¬
ende inskrifning, skall tecknas afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt
i boken.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.
5:o) Let g'
om inteckning i tomträtt.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vill innehafvare af tomträtt, att tomträtten skall utgöra pant för
fordran, teckne medgifvande därtill å handling, hvarå fordran grundas,.samt
läte medgifvandet af vittnen styi‘kas; och värde fordran intecknad i den
ordning, här nedan stadgas.
87
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Ej må inteckning i tomträtt meddelas utan för visst belopp i pen¬
ningar eller, där tomträtt tillhör flera, i enderas andel däri, ej heller i flera
tomträtter för samma fordran.
Panträtt, som genom inteckning i tomträtt vinnes, må ej särskilt
göras gällande i andel af tomträtten.
2 §•
Inteckning i tomträtt sökes hos den rätt, hvarunder tomten lyder; och
skall den handling, på grund hvaraf inteckning äskas, därvid i hufvudskrift
till rätten ingifvas. Rätten läte handlingen eller den del däraf, som ligger
till grund för ansökningen, offentligen uppläsas och i tomträttsprotokollet
införas.
Finnes ej å handlingen sådant medgifvande, som i 1 § sägs, varde
ansökningen genast afslagen.
Då inteckning blifvit beviljad, teckne rätten bevis därom å fordrings-
handlingen.
År den, som medgifvit inteckning i tomträtt, annan än den, till hvil¬
ken tomträtten upplåtits, må inteckningen ej beviljas innan han fått sitt
fång inskrifvet.
4 §.
År, då ansökning om inteckning göres, inskrifning af tomträtten eller
af tomträttshafvarens fång sökt men frågan därom förklarad hvilande, skall
ock ansökningen hvila i afvaktan på frågans utgång; och åligge sökanden,
där inskrifningen beviljas, att därefter fullfölja ansökningen i stad inom tre
månader och å landet sist å det ting, som infaller näst efter tre månader,
vid äfventyr att eljest ansökningen är förfallen.
År, då ansökningen göres, talan å tomträttshafvarens fång instämd,
vare ansökningen hvilande i afbidan på målets utgång. Fullföljes ej an¬
sökningen inom tid, som nyss sagts, efter det dom i målet vunnit laga
kraft, vare ansökningen förfallen.
88
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj.is förslag:
Utskottets förslag:
5 §-
Upplyses, att före den dag inteckningen söktes eller ock samma dag
ansökningen gjordes tomträtten eller andel däri tagits i mät, och visas ej,
att utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen afslås.
6 §•
Öfverlåter tomträttshafvare rättigheten till annan, och har, innan
ny tomträttshafvare sökt inskrifning af sitt fång, inteckning i tomträtten
blifvit sökt på grund af tidigare tomträttshafvares medgifvande, utgör öfver-
låtelsen ej hinder för inteckningens beviljande; sökas å samma dag inteck¬
ning och inskrifning, vike inteckningssökanden för den, som förvärfvat
tomträtten.
7 §•
Afträdas tomträttshafvares tillgångar till konkurs medan ansökan om
inteckning i tomträtten är beroende på pröfning, må ansökningen pröfvas
utan hinder af konkursen; men verkan af inteckningen, där den beviljas,
bestämmes på sätt särskildt är stadgadt.
8 §•
Inteckning i tomträtt skall förnyas i den ordning,, som i 9 och 10 §§
bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades och sedermera
inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen förfallen,
ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i andra stycket af
11 § sägs.
Har rätten förklarat ansökan om inteckning hvilande, skall inom tio
år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut ansökningen, där den
fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos rätten anmälas. Sker det ej,
vare ansökningen förfallen.
9 §•
Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten fordringshand-
lingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där tecknadt å hand¬
lingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan underrätt förete inteck-
89
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kung!. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
ningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i sitt tomträttsprotokoll kor¬
teligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och årtal då den ut-
gafs, af hvilken rätt inteckningen år beviljad, när och under hvilken § i pro¬
tokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes eller annor¬
ledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis å handlingen, att den varit
företedd till vinnande af inteckningsförnyelse: sedan ingifve sökanden pro¬
tokollet däröfver till den rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 8 §
sägs; och vare detta så gällt, som om handlingen där blifvit företedd.
10 §.
Går tiden, inom hvilken inteckning i tomträtt, som afser tomt å lan¬
det, bör förnyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen för¬
nyas på urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens
innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla; vare dock inteck-
ningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete inteckningshandlingen
eller rättens bevis om förnyelsen att i tomträttsprotokollet införas. För¬
summar häri det, vare förnyelsen utan verkan.
11 §•
Vill någon låta inteckning helt och hållet eller för visst belopp dö¬
das, uppvise inteckningshandlingen i hufvudskrift för den rätt, som beviljat
inteckningen, och värde bevis om dödandet där tecknadt å handlingen.
Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, förfares i enlighet
med hvad angående intecknings dödande nu är sagdt.
12 §.
Har i den ordning utsökningslagen bestämmer försäljning af tomträtt
ägt rum, vare, sedan köpeskillingen blifvit emellan borgenärerna fördelad,
inteckning för fordran, som antingen alldeles icke eller endast till någon del
kunnat af köpeskillingen gäldas, utan verkan. Sådan inteckning varde, ändå
att inteckningshandlingen ej i hufvudskrift företes, dödad, där ny tomträtts-
hafvare, sedan försäljningen vunnit laga kraft, det äskar och till rätten in-
gifver bevis om de inteckningar, som vid tomträttens försäljning däri fun-
nos, så ock handling, som visar köpeskillingens fördelning, samt intyg alt
fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sand. 21 Höft. 1*2
90
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Har inteckning på grund däraf att konkurs inträffat blifvit genom
laga kraft ägande beslut förklarad vara utan verkan, då må ock på an¬
sökan af tomträttshafvare inteckningen dödas utan hinder däraf att ford-
ringshandlingen icke i hufvudskrift företes.
13 §.
Har intecknad fordringshandling kommit i gäldenärens eller, där annan
än gäldenären är tomträttshafvare, i dennes hand, och är ej sådant fall för
handen, att inteckningen kan dödas utan att fordringshandlingen företes, må
den ånyo utgifvas med fortfarande inteckningsrätt.
14 §.
Borgenär, som för sin fordran har inteckning till högre belopp än
fordringen, njute, i den män sådant för fulla gäldandet af fordringen är nö¬
digt, säkerhet i panten till hela det belopp, hvarå inteckningen lyder.
15 §.
Låter innehafvare af intecknad fordran ny tomträttshafvare å inteck-
ningshandlingen teckna förbindelse, hvarigenom han öfvertager skulden, vare
förre gäldenären fri från sin förbindelse, där ej annorlunda är aftaladt.
Har innehafvare af skuldförbindelse, till säkerhet hvarför inteckning
meddelats i tomträtt, hvilken sedermera öfvergått till ny innehafvare, låtit
inteckningen utan samtycke af förbindelsens utgifvare dödas helt och hållet
eller för visst belopp eller ock förfalla eller nedsättas, och kan fordringen
till följd däraf icke ur panten uttagas, vare utgifvaren fri från ansvarighet
för fordringen. Hvad nu är sagdt om förbindelsens utgifvare galle ock om
annan tomträttshafvare, som å sig tagit skulden eller eljest bör därför svara
i utgifvarens ställe.
16 §.
Varder intecknad tomträtt utmätningsvis såld, njute alla borgenärer,
som hafva inteckning däri, genast betalning ur panten hvar efter sin rätt,
91
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
ändå att deras fordringar eljest ej äro förfallna till betalning; och vare förre
tomträttshafvaren fri från ansvarighet för hvad ur köpeskillingen kunnat
gäldas.
17 §.
År tomträtt intecknad, och vanvårdar tomträttshafvaren byggnad eller
annat, som hör till tomträtten, så att inteckningshafvarens säkerhet märk¬
ligen minskas, äge denne att ur panten njuta betalning för sin fordran,
ändå att den ej är förfallen.
18 §.
Då tomträtt blifvit utmätt eller förordnande, som i 28 § utsöknings-
lagen sägs, meddelats om sådan rättighets försäljning, så ock då vid tomt-
rättshafvares konkurs borgenärerna äskat, att tomträtt, som hör till konkurs¬
boet, skall försäljas i den ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad,
skal], sedan bevis härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid
rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet införas i stad å nästa rättegångs¬
dag för inteckningsärenden och å landet å nästa rättegångsdag under lag¬
tima ting. Visas, att utmätningen upphäfts eller att frågan om tomträttens
försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet antecknadt.
19 §.
Har beslut, hvarigenom underrätt helt och hållet eller till någon del
afslagit ansökan om inteckning, blifvit till följd af besvär ändradt af högre
rätt, vare sökanden pliktig att i stad inom tre månader och å landet sist
å det ting, som infaller näst efter tre månader, från det utslaget om änd¬
ringen vunnit laga kraft, det hos underrätten förete, vid äfventyr att i
annat tall inteckning, som på grund af utslaget beviljas, gäller så som vore
den sökt å den dag, utslaget vid underrätten företes.
20 §.
Utan hinder åt inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet
lagligen pröfvas.
Har efter klander tomträttshafvares fång förklarats ogiltigt, vare in¬
teckning, som meddelats i tomträtten sedan den frångick rätte innehalVaren,
92
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
ogin. I fråga om rätt att tala å inteckning, som, efter det någon förkla¬
rats skola för död anses, tillkommit på grund af medgifvande af den, som
tillträdt hans egendom, galle hvad särskildt är stadgadt.
21 §■
Ärende angående inteckning i tomträtt må af rätten upptagas i stad
endast å måndag eller, om helgdag då inträffar, nästa söckendag därefter
samt å landet endast å lagtima ting; dock att fråga om inteckningsförnyelse
må af rätten handläggas i stad jämväl å annan rättegångsdag än måndag
och å landet så som i 10 § sägs.
22 §.
Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras
bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, däri inteckning
blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af fordran, hvar¬
för inteckning är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad eller afslagen,
förnyad, nedsatt eller dödad eller ock ansökan om inteckning blifvit för¬
klarad hyllande eller därefter åter hos rätten anmäld, tiden då sådant
skedde. Då enligt 18 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i
boken anmärkt.
De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.
A protokollsutdrag, som utfärdas i inteckningsärende, skall tecknas
afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt i boken.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.
93
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
6:o) Lag
om ändrad lydelse af 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbalken skola er¬
hålla följande ändrade lydelse:
5 §•
Därnäst äge hyresvärd förmåns¬
rätt i de hyresgästen tillhöriga lös¬
ören, som finnas inom fastigheten,
för hyra, dock ej för hyresfordran,
som förfallit till betalning tidigare
än ett år före konkursens början,
samt för kost under sista tre måna¬
derna, så ock för ersättning, där så¬
dan skall utgå, för skada å den för¬
hyrda lägenheten.
Har den, för hvars räkning fartyg
bygges, gifvit varfsägaren eller bygg¬
mästaren förskott i penningar eller
byggnadsämnen; är afhandling därom
upprättad och med afhandlingen så
förfaret, som i 3 § sjölagen sägs,
njute förskottsgifvaren sedan för¬
månsrätt i de lämnade byggnadsäm¬
nena och det, som med förskottet är
tillverkadt.
Därefter njute borgenär, som för
sin fordran har inteckning i fartyg,
förmånsrätt i fartyget och dess till¬
behör; dock galle ej förmånsrätt för
ränta, som före utmätning eller bör¬
jan af konkurs är upplupen, för
5 §•
Därnäst äge hyresvärd förmåns¬
rätt i de hyresgästen tillhöriga lös¬
ören, som finnas inom fastigheten,
för hyra, dock ej för hyresfordran,
som förfallit till betalning tidigare
än ett år före utmätning eller början
af konkurs, samt för kost under sista
tre månaderna, sa ock för ersättning,
där sådan skall utgå, för skada å
den förhyrda lägenheten.
Har deri, för hvars räkning fartyg
bygges, gifvit varfsägaren eller bygg¬
mästaren förskott i penningar eller
byggnadsämnen; är afhandling därom
upprättad och med afhandlingen så
förfaret, som i 3 § sjölagen sägs,
njute förskottsgifvaren sedan för¬
månsrätt i de lämnade byggnads¬
ämnena och det, som med förskottet
ärj, tillverkadt.
Därefter njute borgenär, som för
sin fordran har inteckning i fartyg,
förmånsrätt i fartyget och dess till¬
behör ; dock galle ej förmånsrätt för
ränta, som före utmätning eller bör¬
jan af konkurs är upplupen, för
94
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag:
längre tid än tre år. År fartyget in-
tecknadt för fleres fordringar, äge den
företräde, som först sökt inteckning;
hafva flere sökt inteckning samma
dag, äge lika rätt. År inteckning
för fordran vunnen på grund af med¬
gifvande, som lämnats efter fordrin¬
gens tillkomst, och varder den, som
inteckningen medgifvit, eller, där flere
äro, som den medgifvit, någon af
dem försatt i konkurs, som börjas
inom en månad efter det intecknin¬
gen söktes, vare inteckningen utan
verkan. Ej heller galle inteckning,
som blifvit sökt samma dag konkurs
börjats eller därefter.
6 §•
Deri, som äger rätt till tionde,
ränta eller annan sådan afgäld af
fast egendom, njute ock företräde
till betalning ur egendomen, i hvems
hand den vara må, där ej afgälden
stått inne längre än ett år efter för-
fallodagen. Samma förmånsrätt till-
komrne ock jordägare, som åt annan
upplåtit sin fasta egendom, i de
denne tillhöriga lösören och byggna¬
der, som å egendomen finnas, samt,
där tomträtt upplåtits, i tomträtten
med hvad därtill hör, för arrende eller
afgäld, som till jordägaren skall utgå,
samt för jordägaren åliggande utskyld
eller annan afgift, som bort af egen¬
domens innehafvare gäldas, dock ej
för fordran, som förfallit till betal¬
ning tidigare än ett år före kon-
Utskottets förslag:
längre tid än tre år. År fartygee
intecknadt för fleres fordringar, äg-
den företräde, som först sökt inteck¬
ning ; hafva flere t sökt inteckning
samma dag, äge lika rätt. År int
teckning för fordran vunnen på grund
af medgifvande, som lämnats efter
fordringens tillkomst, och varder den,
som inteckningen medgifvit, eller
där flere äro, som den medgifvit,
någon af dem försatt i konkurs, som
börjas inom en månad efter det in-
teckningen söktes, vare inteckningen
utan verkan. Ej heller galle inteck¬
ning, som blifvit sökt samma dag
konkurs börjats eller därefter.
6 §.
Den, som äger rätt till tionde,
ränta eller annan sådan afgäld af
fast egendom, njute ock företräde
till betalning ur egendomen, i hvems
hand den vara må, där ej afgälden
stått inne längre än ett år efter för-
fallodagen. Samma förmånsrätt till-
komrae ock jordägare, som åt pinnan
upplåtit sin fasta egendom, i de
denne tillhöriga lösören och bygg¬
nader, som å egendomen finnas, samt,
där tomträtt upplåtits, i tomträtten
med hvad därtill hör, för arrende
eller afgäld, som till jordägaren skall
utgå, samt för jordägaren åliggande
utskyld eller annan afgift, som bort
af egendomens innehafvare gäldas,
dock ej för fordran, som förfallit till
betalning tidigare än ett år före ut-
95
Lagutskottets Utlåtande N:o 23.
Kungl. Ma:j:ts förslag:
kursens början, så ock för husröta
eller vanhäfd, där sådan ersättning-
skall utgå. Har jordägare lämnat
arrendator kreatur, redskap eller annat
till egendomens bruk, njute jordäga¬
ren lika rätt för lega, som ej stått
inne längre än nyss sagts, äfvensom
för ersättning, där sådan bör utgå,
för hvad sålunda blifvit arrendatorn
lämnadt.
Därefter njute borgenär, som för
sin fordran har inteckning i tomt¬
rätt, förmånsrätt i tomträtten med
hvad därtill hör; dock galle ej för¬
månsrätt för ränta, som före utmät¬
ning eller början af konkurs är upp¬
lupen, för längre tid än tre år.
År tomträtten intecknad för fleres
fordringar, äge den företräde, som
först sökt inteckning; hafva flere sökt
inteckning samma dag, äge lika rätt.
År inteckning för fordran vunnen på
grund af medgifvande, som lämnats
efter fordringens tillkomst, och var¬
der den, som inteckningen medgifvit,
eller, där flere äro, som den medgifvit,
någon af dem försatt i konkurs, som
börjas inom eu månad efter det in¬
teckningen söktes, vare inteckningen
utan verkan. Ej heller galle in¬
teckning, som blifvit sökt samma dag-
konkurs börjats eller därefter.
Utskottets förslag:
mätning eller början af konkurs, så
ock för husröta eller vanhäfd, där
sådan ersättning skall utgå. Har
jordägare lämnat arrendator kreatur,
redskap eller annat till egendomens
bruk, njute jordägaren lika rätt för
lega, som ej stått inne längre än
nyss sagts, äfvensom för ersättning,
där sådan bör utgå, för hvad så¬
lunda blifvit arrendatorn lämnadt.
Därefter njute borgenär, som för
sin fordran hav inteckning i tomträtt,
förmånsrätt i tomträtten med hvad
därtill hör; dock galle ej förmånsrätt
för ränta, som före utmätning eller
början af konkurs är upplupen, för
längre tid än tre år. År tomträtten
intecknad för fleres fordringar, äge
den företräde, som först sökt inteck¬
ning; hafva flere sökt inteckning
samma dag, äge lika rätt. År in¬
teckning för fordran vunnen på grund
af medgifvande, som lämnats efter
fordringens tillkomst, och vårdel¬
den, som inteckningen medgifvit,
eller, där flere äro, som den med-
gifvit, någon af dem försatt i kon¬
kurs, som börjas inom en månad
efter det inteckningen söktes, vare
inteckningen utan verkan. Ej heller
galle inteckning, som blifvit sökt
samma dag konkurs börjats eller
därefter.
Genom denna lag upphäfva® 17 kap. 3 och 4 §§ jordabalken samt
förordningen den 22 oktober 1867 angående tillägg till 17 kap. 6 § handels-
balken i fråga om jordägares förmånsrätt till arrendator® lösegendom. Före¬
96
Lagutskottets Utlåtande N:o 2-5.
Kung!. May.ts förslag: Utskottets förslug:
kommer i lag eller särskild författning hänvisning till 17 kap. 5 eller 6 §
handelsbalken. skall hänvisningen afse samma, lagrum i dess ändrade lydelse.
Denna lag skall tillämpas i förmånsrättstvister, som göras anhängiga
efter utgången af december månad 1907; dock att i fråga om fordran, som
uppkommit före nämnda tid, inskränkning ej sker i förmånsrätt, som enligt
äldre lag må tillkomma den fordran.
7:o) Lag
om ändrad lydelse af 42, 43, 100, 105, 113 och 158 §§ utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 42, 43, 100, 105, 113 och 158 §§ utsök¬
ningslagen skola erhålla följande ändrade lydelse:
42 §.
Är dömdt i tvist om skyldighet för arrendator att afträda arren¬
derad fastighet eller om hyresgästs flyttning i eller ur hus, och har rätten
förordnat, att domen må verkställas utan hinder dåra! att den ej äger
laga kraft, äge utmätningsmannen befordra domen till verkställighet, där
den vinnande ställer pant eller borgen för det skadestånd, hvartill han
kan kännas skyldig, om domen ändras.
43 §.
Är det, hvarom i andra mål dömdt blifvit, sådant att ändringssö-
kandet ej varder onyttigt, om domen går i fullbordan, äge öfverexekutor,
där pant eller borgen ställes som i 42 § sägs. förordna, att domen må
verkställas, ändå att ändring däri sökes.
100 §.
Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika innehålla, att
de, hvilka hafva fordran, som bör ur egendomen gäldas, eller annan rått,
97
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
som bör vid auktionen iakttagas, äga att därvid sin rätt bevaka, samt att
de, hvilka på grund af skriftlig handling äga nyttjanderätt till egendomen
eller rätt till servitut eller till afkomst eller annan förmån af egendomen,
böra, där ej rättigheten är intecknad eller skall oansedt försäljningen
äga bestånd, före auktionen till auktionsförrättaren ingifva i hufvudskrift
eller bestyrkt afskrift den handling, därå rättigheten grundas. De, hvilka
hafva fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller enligt 11
kap. 2 § jordabalken häftar, eller fått åt sig upplåten rättighet, som bör
vid auktionen iakttagas, eller äga rätt till ränta eller annan afgäld, som
bör ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken,
skola, där de äro kände och inom riket boende, om auktionen underrättas
genom särskilda kallelsebref, hvilka auktionsförrättaren skall till dem med
posten afsända så tidigt, att kallelserna må kunna komma dem till banda
minst fjorton dagar före auktionen.
105 §.
År i skriftlig handling nyttjanderätt till egendomen åt annan upp¬
låten eller från egendomen upplåten rätt till servitut eller till afkomst eller
annan förmån, och är den rättighet intecknad eller är upplåtelsehandlingen
på sätt i 100 § sägs till auktionsförrättaren ingifven eller eljest vid auktio¬
nen för honom tillgänglig, varde egendomen till försäljning utropad med
förbehåll om rättighetens bestånd. Finnes härvid att någon, som äger
bättre rätt, ej kan ur den bjudna köpeskillingen erhålla full godtgörelse;
då skall, därest ej denne samtycker att vid det skedda utropet må för¬
blifva, eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens
innehafvare till auktionsförrättaren erlägges, egendomen utropas ånyo, utan
förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre, galle
sista försäljningen; i annat fall stånde vid den första fast.
Äro från egendomen upplåtna flera sådana rättigheter, som nyss
sagts, skall vid egendomens utropande iakttagas, att rättighet, som upp¬
låtits senare än annan, skall vika före denna, där ej på grund af inteck¬
ning eller inskrifning företrädet dem emellan skall annorlunda bestämmas.
Vid beräkningen huruvida den först bjudna köpeskillingen förslår
åt dem, som äga bättre rätt, varde förfaret så som i 104 § om fordrans
beräknande är stadgadt.
Bill. till Iiilcsd. Prat. 1907. 7 Sami. 21 Höft.
13
98
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
113 §.
Köparen äger att tillträda egendomen, då han sin betalningsskyldig¬
het fullgjort; och gifve, där så fordras, utmätningsmannen därtill hand¬
räckning. Har ej gäldenär annat hemvist att tillgå, anvise utmätnings¬
mannen honom nödiga rum; och må han efter försäljningen sitta i dem
kvar till näst infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet. Finnes
å egendomen arrendator eller hyresgäst, hvars rätt ej är vid försäljningen
bibehållen, åligge köparen, där han ej ändock vill låta legotagaren kvar-
sitta, att inom eu månad efter tillträdesdagen uppsäga legoaftalet vid
äfventyr att det eljest varder mot köparen gällande; sker uppsägning,
galle om tid för, afträde hvad i lag stadgas angående tid för afträde, när
på grund af frivillig öfverlåtelse af fastighet arrendator eller hyresgäst
uppsäges.
Sedan köparen tillträdt egendomen, äge han uppbära arrende eller
hyra, som därefter förfaller, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på
grund af arrende- eller hyresaftalet tillkomma ägaren; svare ock, där av¬
talet skall gälla mot honom, i förre ägarens ställe till de jordägaren ålig¬
gande förpliktelser, hvilka skola fullgöras efter sagda tid. Ej må å lego-
afgift, som förfaller till betalning mer än ett år eller vid hyra mer än sex
månader efter det försäljningen skedde, legotagaren afräkna hvad han må
hafva att fordra af förre ägaren, ej heller galle i fråga om sådan afgift
betalning, som af legotagaren erlagts till förre ägaren, eller annan upp¬
görelse, som med denne träffats; fordran, hvaraf legotagaren blifvit inne¬
hafvare, eller uppgörelse, som träffats, efter det legotagaren fick kunskap
om egendomens utmätning eller om förordnande, som i 28 § sägs, må ej
åberopas mot köparen.
Angående verkan däraf, att i arrende- eller hyresaftal, som skall gälla
mot köparen, skett ändring eller tillägg, hvarom icke vid försäljningen gjorts
förbehåll, samt om legotagares rätt att, där köparen skulle brista i aftalets
fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall hvad i fråga om frivillig öfver¬
låtelse af fastighet är stadgadt äga motsvarande tillämpning.
158 §.
Vägrar arrendator eller hyresgäst att afflytta, då bestämd legotid är
till ända eller eljest, utan att legorätten förverkats, för honom inträdt skyl¬
dighet att afflytta, och gitter han ej visa sannolika skäl att han ändock
99
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kung1. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
äger kvarsitta, då må öfverexekutor förordna om hans vräkande. Menar
ägaren, att arrendator eller hyresgäst förverkat legorätten, må ock för¬
ordnande, som nyss sagts, meddelas, där öfverexekutor finner uppenbart,
att rätten är förverkad.
Om rätt för den, mot hvilken sådan handräckning gifves, att sin talan
vid domstol utföra, galle hvad i 157 § sägs.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908. Mål, som vid
nämnda tid redan äro anhängiga, skola behandlas enligt äldre lag; dock att
de nya föreskrifterna i fråga om fast egendoms försäljning skola tillämpas,
där ej ..dag för första auktionen blifvit utsatt innan lagen trädt i kraft.
År på grund af försäljning, som skett enligt äldre lags bestämmelser,
köparen berättigad att uppsäga arrendator eller hyresgäst, som finnes å
egendomen, men sker ej uppsägning inom en månad från det köparen ägt
tillträda egendomen eller, där tillträdesdagen infallit före den dag då de
nya bestämmelserna trädt i kraft, inom lika tid från sist sagda dag, skall af-
talet vara mot köparen gällande.
8:o) Lag¬
om ändrat! lydelse åt 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53, 55, 56 och 57 §§ i
förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.
Härigenom förordnas, att 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53, 55, 56 och
57 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egen¬
dom skola erhålla följande ändrade lydelse:
39 §.
Den, som i skriftlig handling fått nyttjanderätt till fast egendom,
må, till betryggande af nyttjanderättens bestånd efter ty bär nedan sägs,
100
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
erhålla inteckning därför vid den rätt, hvarunder egendomen lyder; dock
att i fråga om tomträtt gäller hvad angående inskrifning af sådan rätt är
särskildt stadgadt.
Huru i visst fall inteckning ej må beviljas utan att upplåtarens
hustru samtyckt till upplåtelsen, därom skils i giftermålsbalken.
46 §.
År äganderätt öfverlåten till en och nyttjanderätt upplåten till annan;
galle nyttjanderätten, om inteckning därför sökes förr än lagfart å fånget.
Sökas lagfart och inteckning samma dag, galle om företrädet hvad i lagen
om nyttjanderätt till fast egendom stadgas.
47 §.
Varder egendom afträdd till konkurs innan den, som undfått nytt¬
janderätt i egendomen, därför sökt inteckning, och går egendomen till för¬
säljning; då skall hvad i 46 § stadgas angående verkan däraf att inteck¬
ning för nyttjanderätten sökes förr, än nye ägaren söker lagfart å sitt fång,
icke äga tillämpning.
48 §.
Har någon vid öfverlåtelse af äganderätt till fast egendom förbe¬
hållit sig eller annan nyttjanderätt till egendomen eller någon del däraf,
eller skall, utan att sådant förbehåll skett, arrende- eller hyresaftal, efter
ty särskildt är stadgadt, äga bestånd mot nye ägaren, eller är fast egendom
utmätningsvis såld med förbehåll om beståndet af nyttjanderätt, som ej
är intecknad; vare nyttjanderätten gällande mot nye ägaren, ändå att denne
söker lagfart å fånget, innan inteckning för nyttjanderätten sökes.
Har vid öfverlåtelse eller försäljning skett förbehåll, som nyss sagts,
och öfverlåter nye ägaren sedan fastigheten till annan, vare lag samma, där
inteckning sökes inom den ill kap, 2 § jordabalken stadgade tid efter det
lagfart meddelades å den förres fång.
49 §.
Innehafvare af nyttjanderätt, som enligt 48 § skall gälla mot ny ägare,
njute i förhållande till dennes borgenärer den rätt, som enligt lag tillkom¬
mer ogulden köpeskilling.
101
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
50 §.
Lpplåter någon nyttjanderätt till samma egendom åt flere, vare den
upplåtelse gällande, hvarför inteckning först sökt varder; sökes för upp¬
låtelserna inteckning samma dag, galle om företrädet hvad i lagen om
nyttjanderätt till fast egendom stadgas.
53 §.
Innehafvare af nyttjanderätt, som måste vika i något af de fall nu
sagde äro, har ej för skadestånd, hvartill han enligt lag kan vara berättigad,
förmånsrätt i egendomen, med mindre att skadeståndet är såsom fordran
till bestämdt belopp särskilt intecknadt.
Har den, som upplät nyttjanderätten, öfverlåtit egendomen till annan,
och låter nyttjanderättens innehafvare beviljad inteckning utan upplåtarens
samtycke dödas, förfalla eller nedsättas, eller har han i fall, som 48 § afser,
försummat att för nyttjanderätten söka inteckning inom den tid, som i 11
kap. 2 § jordabalken stadgad är; hafve då förverkat den rätt till skade¬
stånd af upplåtaren, som eljest skolat honom tillkomma.
55 §.
Slutes servitutsaftal skriftligen,
må aftalet, till betryggande af rät¬
tighetens bestånd efter ty nedan
sägs, intecknas, såsom om nyttjande-
rättsaftal är stadgadt.
Om förnyelse, förändring eller
dödande af inteckning för servitut
vare lag som i 43, 44 och 45 §§
sägs.
56 §.
Öfverlåtes äganderätt till en och
slutes servitutsaftal med annan, vare
servitutet gällande, om inteckning
därför sökes förr än lagfart å fånget;
55 §.
Upplåtes servitutsrätt skriftligen,
må, till betryggande af rättighetens
bestånd efter ty nedan sägs, inteck¬
ning meddelas, såsom om nyttjande¬
rätt är stadgadt.
Om förnyelse, förändring eller
dödande af inteckning för servitut
vare lag som i 43, 44 och 45 §§
sägs.
56 §.
öfverlåtes äganderätt till en och
upplåtes servitutsrätt till annan, vare
servitutet gällande, om inteckning
därför sökes förr än lagfart å fånget;
102
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Klingl. Maj:ts förslag:
sökas lagfart och inteckning samma
dag, galle om företrädet hvad i lagen
om servitut stadgas; skolande hvad
i 47, 48 och 49 §§ är stadgadt
angående nyttjanderätt jämväl till-
lämpas å servitutsaftal.
57 §.
Är servitutsrätt upplåten till flere,
eller upplåtes servitutsrätt till en och
nyttjanderätt till annan, och kunna
ej rättigheterna jämte hvarandra fullt
bestå; äge den rätt företräde, där¬
för inteckning först söktes: äro in¬
teckningarna sökta samma dag; äge
den rätt, som först uppläts, företräde.
Hvad i 51, 52 och 58 §§ stadgas
om nyttjanderätt galle ock i fråga
om servitutsaftal.
Utskottets förslag:
sökas lagfart och inteckning samma
dag, galle om företrädet hvad i lagen
om servitut stadgas; skolande hvad
i 47, 48 och 49 §§ är stadgadt an¬
gående nyttjanderätt jämväl tillämpas
å servitut.
57 §.
Är servitutsrätt upplåten till flere,
eller upplåtes servitutsrätt till en
och nyttjanderätt till annan, och
kunna ej rättigheterna jämte hvar¬
andra fullt bestå; äge den rätt före¬
träde, därför inteckning först söktes:
äro inteckningarna sökta samma dag;
äge den rätt, som först uppläts, före¬
träde.
Hvad i 51, 52 och 53 §§ stadgas
om nyttjanderätt galle ock i fråga
om servitut.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.
103
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kung!. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
9:o) Lag
om ändrad lydelse af 2 och 90 §§ konkurslagen.
Härigenom förordnas, att 2 och 90 §§ konkurslagen skola erhålla
följande ändrade lydelse:
2 §•
1 mom. Borgenär äge ock söka, att gäldenärs egendom afträdas skall
i följande fall, nämligen:
1. då gäldenär är för skuld rymd eller veterligen ur riket faren
och anledning är för handen, att han förblifver utrikes för att undgå
borgenärers kraf;
2. då verkställighet af utmätning, hvarigenom all gäldenärs kända
egendom medtagas skulle, blifvit för annans fordran sökt;
3. då gäldenär svikligen, borgenärer till förfång, afhänder sig eller
undanskaffar sina tillgångar.
2 mom. Borgenär äge jämväl söka, att gäldenärs egendom afträdas skall:
då lös egendom, däri förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § första stycket
handelsbalken eller på grund af förlagsinteckning tillkommer borgenären,
blifvit utmätt för annans fordran,
. eller egendom, som nyss sagts, eller egendom, däri han har förmåns¬
rätt jämlikt 17 kap. 5 § första stycket handelsbalken, genom skriftlig af¬
handling föryttrats med villkor, att säljaren äger behålla egendomen i
sin vård,
samt skälig anledning är att befara, att den öfriga egendom, hvari
borgenären äger förmånsrätt, är otillräcklig till gäldande af hans fordran.
90 §.
Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteck¬
ning i gäldenärens fasta gods eller i tomträtt, där sådan rätt tillkommer
gäldenären, eller i denne tillhörigt fartyg eller rätt till betalning ur fartyg,
frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap. sjölagen sägs, njute, där han ford¬
ringen i konkursen icke bevakat, ej rätt till betalning ur annan konkurs¬
104
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Majds förslag: Utskottets förslag:
boets egendom än den, som för fordringen sålunda häftar. Sådan borgenär
vare ock pliktig, där det äskas, att, innan han betalning ur egendomen
njuta må, sin fordran med den i 82 § föreskrifna borgenärsed fästa. Askas
sådan ed; förelägge rätten eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären
viss tid, från det han af föreläggandet erhållit del, att till rätten eller
domaren ingifva bevis, att han föreskrifven ed aflagt: utsätte ock viss tid
af högst en månad, inom hvilken den, som edgången yrkat, har att del-
gifvandet ombesörja och med bevis därom inkomma, vid den påföljd för
underlåtenhet däraf, som i sistnämnda § stadgas. Ej må i detta fall före¬
läggandets införande i tidning såsom delgifning godkännas.
Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångs-
bevis inkomma eller laga förfall därför visa; då må egendomen, såsom
annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomännen om
händer tagas, och utdelning därutur ske till andra borgenärer, som sina
fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning
skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.
t
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.
i
10:o) Lag
om ändrad lydelse af I och 3 §§ i förordningen den 20 november 1845 i af¬
seende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarblifva.
Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ i förordningen den 20 november
1845 i afseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård
kvarblifva, skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåter, att desamma få i
säljarens vård kvarblifva, att hvad han tillhandlat sig skall fredas från ut¬
105
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
mätning för säljarens skuld och i händelse af dennes konkurs från boets
tillgångar afskiljas, upprätte skriftlig afhandling om köpet, med förteckning
å de köpta persedlarne och vittnens underskrift, och läte sedermera från
predikstolen i kyrkan uti den församling, där säljaren bor, å nästa söndag,
då gudstjänst därstädes hålles, om samma afhandling uppläsa kungörelse,
upptagande säljarens och köparens namn och yrken, (lagen då köpeafhand-
lingen blifvit uppgjord samt köpeskillingens belopp, öfver hvilket uppläsande
bevis bör tecknas å handlingen; hvarefter densamma bör, om egendomen
finnes i stad, inom åtta dagar efter kungörandet, uppvisas, i Stockholm hos
öfverståthållareämbetets kansli, och i rikets öfriga städer inför rådstufvu¬
rätt, för att i dess protokoll intagas, samt, om egendomen finnes å landet,
ej allenast inom berörde tid för kronofogden i orten uppvisas och i be¬
styrkt afskrift honom tillställas, utan ock senast vid det lagtima ting, som
näst efter en månad infaller, inför häradsrätten, till intagande i dess proto¬
koll, företes.
3 §•
År köpeafhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men
inträffar utmätning eller konkurs inom trettio dagar efter det alhandlingen
för intagande i protokollet hos öfverståthållareämbetets kansli eller inför
rätten företeddes, vare den sålda egendomen ej fredad från att utmätas
eller att till konkursboet räknas. Göres efter utgången af nämnda tid jäf
mot köpeafhandling, hvilken befinnes så upprättad och behandlad, som nyss
sagts, vare, där jäfvet göres vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig
att, om han vill fullfölja jäfvet, inom tre månader därefter instämma såväl
säljaren som köparen till domstolen i den ort, där godset finnes, eller vare
all talan i ty mål kvitt; och stånde godset i kvarstad, därest sökanden
inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen hos öfverexekutor ställer
full borgen för den kostnad och skada, som af kvarstaden följa kan; var
säljarens egendom afträdd till konkurs, skall hvad om återvinning af lös
egendom till konkursbo är stadgadt i 37 § konkurslagen äga motsvarande
tillämpning.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908 men äger ej till-
lämpning i fråga om köpeafhandling, som före nämnda dag blifvit så upp¬
rättad och behandlad, som i 1 § sägs, ej heller vid konkurs, som börjat
före samma dag.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Höft.
14
106
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj.-ts förslag:
Utskottets förslag:
ll:o) Lag
om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig pre¬
skription och om instämning.
Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om
tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade
lydelse:
Är borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt eller
i fartyg, eller har han lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt
i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå
att han ej, efter årsstämning, sin fordran angifver. Om rätt till kvittning
för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs, ändå att den fordran ej blif-
vit efter årsstämning angifven.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.
12:o) Lag
om ändrad lydelse af 65 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan
afledning af vatten.
Härigenom förordnas, att 65 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning
och annan afledning af vatten skall erhålla följande ändrade lydelse:
Vattenverk, som lösas skall, så ock annan fast eller lös egendom, som
det åligger jordägaren att jämte verket öfvertaga, skall, där ej annorlunda
öfverenskommet är, afträdas å den fardag för afträdande af arrenderad
107
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
fastighet, som inträffar näst efter sex månader sedan lösens belopp blifvit
slutligen fastställdt och därefter uppsägning skett. Uppsägning må ej med
laga verkan ske, med mindre lösen för vattenverket och annan fast egen¬
dom, som skall afträdas, blifvit hos Konungens befallningshafvande i ränte-
riet nedsatt. Sker ej sådan uppsägning inom sex månader, sedan lösens
belopp fastställdes, vare den då väckta frågan förfallen; varder ej, sedan
uppsägningen skett, lösen för den lösa egendomen, så ock skadeersättning,
som vattenverksägaren tillkommer, före tillträdesdagen erlagd, skall frågan
ock anses förfallen, där vattenverksägaren det yrkar.
Medel, som jämlikt denna § skola nedsättas i ränteriet, må, där jord¬
ägaren det äskar, insättas i bankinrättning, som af Konungens befallnings¬
hafvande godkännes, för att där emot ränta innestå under den tid Konungens
befallningshafvande bestämmer; och kommer räntan intill tillträdesdagen
jordägaren till godo.
Denna lag skall träda i kraft, den 1 januari 1908.
i3:o) Lag
om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast
egendom är att hänföra.
Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående
hvad till fast egendom är att hänföra skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har någon efter särskildt. stadgande eller på annan emot en hvar
gällande grund äganderätt till byggnad eller annat, som, efter ty i 2 eller
3 § sägs, skulle till annans fasta egendom höra, då må det ej till den fasta
egendomen räknas. Byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande bruk
afsedd anläggning å tomt, som besväras af inskrifven tomträtt, må ej,
ändå att byggnaden eller anläggningen tillhör tomtägaren, hänföras till
tomten.
108
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
För grufdrift afsedd byggnad, stängsel, ledning eller annan anlägg¬
ning, hvarom i 2 § är sagdt, må ej, ändå att den tillhör ägaren af den
jord, hvarå gr åfvan är belägen, till den jord hänföras.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.
och 14:o) Lsg1
om ändrad lydelse afl § i förordningsn den 13 juni 1875 angående särskilda
protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 16 juni 1875 an¬
gående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll,
nämligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver inteck¬
ningar i sådan egendom; ett öfver inskrifningar af tomträtt samt af fång till
sådan rätt så ock öfver inteckningar i tomträtt; ett öfver äktenskapsförord;
ett öfver förmyndares tillsättande och entledigande, samt ett öfver boupp¬
teckningar, testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och
afhandlingar om lösöreköp. Uti lagfarts-, intecknings- och tomtråttsproto-
kollen skall för hvarje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom,
ärendet rörer, samt uti öfriga protokollen för ärende, som angår inregistre¬
ring af bouppteckning eller bevakning af testamente, den dödes namn och
för annat ärende namnet å den person, ärendet rörer.
Vid rådstufvurätt skall, utom de protokoll nu sagda äro, föras sär-
skildt protokoll öfver förlagsinteckningar. I det protokoll skall för hvarje
ärende å brädden tecknas förlagstagarens namn jämte uppgift om rörelsens
beskaffenhet och orten, hvarest den drifves.
lios Stockholms rådstufvurätt varde ock särskildt protokoll fördt
öfver inteckningar i fartyg; och skall i det protokoll för hvarje ärende å
109
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Kungl. Maj.is förslag: Utskottets förslag:
brädden tecknas namnet å det fartyg, hvarom fråga är, samt det nummer,
hvarunder fartyget blifvit i fartygsregistret infördt.
Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde det i
protokollet anmärkt.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.
Stockholm den 8 mars 1907.
På lagutskottets vägnar:
Ö C
C. A. SJÖCKONA.
Reservationer:
af herr Nyström:
»Lagförslaget innehåller — synnerligen i de delar, som beröra för¬
hållandet mellan husegare och hyresgäst — i riklig mängd mångtydiga
uttryck, som naturligtvis komma att tolkas af de båda parterna i mottatt
riktning. Exempel på sådana uttryck äro »skälig», »lämplig», »vanlig»,
»uppenbar», »giltig», synnerlig», »ringa», »utan uppehåll» m. 11. Detta har
anförts såsom en brist i denna lagstiftning. För min del anser jag, att
det tvärtom är en stor förtjänst hos en lag af denna art, att den lag¬
kunnige, erfarne och ansvarsmedvetna domaren äger en handlingsfrihet,
som sätter honom i stånd att fälla i sak rättvis dom och icke en sådan
dom, hvars reella innebörd strider mot hans rättsmedvetande och som
no
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
han dock för att tillämpa lagens alltför trånga formulering nödgas fälla.
Med ett ord: domarens vidgade handlingsfrihet är eu god sak.
Men om man nu kan hoppas att med den nya hyreslagen rätte¬
gångar på detta område skola blifva på bästa sätt afdömda, tinnes dock
ett skede i förhållandet mellan husägare och hyresgäst, där de mångtydiga
och sväfvande uttrycken i lagen äro till skada. Detta gäller om de många
fall, där båda parterna komma i tvist om lagens rätta innebörd, men där
ännu ingen rättegång blifvit anhängiggjord. De skola då tyda de omtalade
mångtydiga uttrycken, hvar och en efter sin uppfattning och till sin för¬
del, och den upphetsning, som härvid uppstår, i det att hvardera parten
anser sig hafva de sväfvande lagbestämmelserna på sin sida, skall sanno¬
likt leda till ökadt antal rättegångar. Om man därför vill behålla den
formulering, som jag af anförda skål anser vara fördelaktig, måste man
se sig om efter något medel att bilägga de privata tvister, som ofvan om¬
talats och som, om antagandet är riktigt att de skola leda till ökadt
antal af rättegångar, väl kunde utgöra föremål för lagstiftning. Det har
förekommit mig, att man borde söka botemedlet i något slags förliknings-
institut, hvarigenom säkerligen ett stort antal af sådana tvister skulle kunna
redan i sin början biläggas. Sådana förlikningsman borde väljas af de
kommunala myndigheterna, antingen nu deras verksamhet skulle blifva
dömande i första instansen eller blott rådgifvande. Äfven de sistnämnda
skulle blifva till gagn i de många fall, där i realiteten de tvistandes
meningsskiljaktigheter icke äro så stora, men där rättshafveri och hetsig¬
het hota att fördärfva saken. Där skulle en opartisk skiljeman kunna ut¬
rätta mycket godt. Måhända kunde man tänka på ett samband mellan
en sådan funktionär och en redan nu tilltänkt officiell medlare eller
hjälpare vid uppsökande af hyreslägenheter och uppgörande af hyresaftal.
Tilläggas må, att Stockholms fastighetsägareförening uttalat sig för ett
sådant förlikningsinstitut.»
beträffande 1 kap. 36 § 9 punkten
af herr Lindhagen, med hvilken herrar C. P- Jansson i Edsbäcken,
B. P. Er sson och Nordin instämt:
»Enligt punkt 9 af 36 § i arrendekapitlet är arrenderätten förver¬
kad om arrendator, oaktadt aftalet innefattar förbud att å fastigheten
inhysa främmande person, där inhyser sådan och underlåter att på till¬
sägelse aflägsna honom. Motsvarande bestämmelse i hyreskapitlet (23 §
punkt 3) innehåller, att hyresrätten är förverkad, om hyresgästen i lägen¬
heten inrymmer främmande personer under sådana omständigheter, att
däraf kan uppkomma men för hyresvärden.
in
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Det senare är ett förnuftigt stadgande, som tar behörig hänsyn till
båda parternas verkliga intressen. Det förra åter ger en absolut rätt åt
jordägaren i det angifna fallet samt lemnar befogade anspråk från arren-
datorns sida utan afseende.
Visserligen förutsätter förenämnda stadgande i arrendekapitlet, att
jordägaren skall kunna åberopa sig på föreskrift i arrendeaftalet. Däraf får
man dock ej låta förvilla sig. I de flesta torpkontrakt och andra afhand-
lingar om smärre arrenden kommer ifrågavarande föreskrift att dikteras
af jordägaren utan någon verklig frihet för arrendatorn, som kanske icke
heller i det honom förelagda kontraktsformuläret uppmärksammar eller
förstår innebörden af densamma. Ifrågavarande lagstiftning har ju för
öfrigt till uppgift bland annat att skydda de svagare.
Eu garanti har man måhända afsett att vinna genom att begagna
uttrycket »inhysa» i stället för »inrymma», hvithet senare anses vara mera
omfattande. Men uttrycket är dock oklart och sväfvande, och fall kunna
lätt utpekas, där jordägaren oemotsägligt kan med stöd af detta lagbud
ingripa mot arrendatorn med åsidosättande af sunda begrepp om rätt och
personlig frihet.
t Det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till en särskild arrendelag
för Norrland och Dalarna innehåller i detta fall efter den finska allmänna
arrendelagens föredöme ett ovillkorligt stadgande, som äfven söker ta
hänsyn till båda parterna. I nämnda förslag (§ 25 punkt 8) föreskrifves
nämligen i enlighet med finska lagens formulering, att arrenderätten är
förverkad, »om arrendatorn å fastigheten för eller tillåter andra föra ett
lastbaid eller lösaktigt lefverne, så att egendomen däraf varder beryktad».
Norrlandskommittén föreslog detsamma, men förordade därjämte arrende¬
rättens förlust, om »arrendatorn uppför hus å fastigheten och låter främ¬
mande person bosätta sig däri». Detta senare förslag har uteslutits i pro¬
positionen. Måhända kunde saken också affattas i nära öfverensstämmelse
med hyreslagens formulering. Då nu emellertid den förra affart ni ngen
föreligger granskad och pröfvad i förslaget till arrendelag för de nord¬
ligare landsdelarna, hemställer jag:
att Riksdagen måtte besluta att 9 punkten i 36
§ af arrendekapitlet skall erhålla följande lydelse:
»9. om han å fastigheten för eller tillåter andra
fora ett lastbart eller lösaktigt lefverne, så att egendo¬
men däraf varder beryktad.»
i anledning af utskottets hemställan om afslag å herr N. A. Nilssons
i Malmö m. fl. motion, n:o 178, af herrar Zetterstrand, C. P. Jansson i
112 Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
Edsbäcken, Widén, Lindhagen, B. P. Er sson och J. Pettersson i Söder¬
tälje, hvilka yrkat,
att Riksdagen, med anledning af förevarande mo¬
tion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes snarast möjligt låta utarbeta och för Riks¬
dagen framlägga förslag till lagbestämmelser, genom
hvilka rättsförhållandet i afseende å bostäder, som af
arbetsgivare vid industriella inrättningar upplåtas åt
deras arbetare, ordnas på grundvalen af de för hyres-
aftal gällande bestämmelser.
Såsom skäl härför har särskildt anförts
af herrar Zetterstrand och Widén:
»I beslutet att afstyrka bifall till ofvan berörda motion, i hvad den
omfattar förslag till vissa bestämmelser att införas såsom tillägg till 1 och
4 §§ af 3 kap. i lagen om nyttjanderätt till fast egendom, hafva vi varit
med utskottets majoritet ense. Men fastän dessa bestämmelser icke synas
lämpligen böra upptagas uti den nu föreslagna lagstiftningen angående
hyresaftal, synes oss den af motionärerna väckta frågan om ordnande, i
den mån sådant kan ske, på lagstiftningens väg af arbetsgifvares och
arbetares ömsesidiga rättsförhållanden med afseende på bostäder, som af
de förra upplåtas åt de senare, vara af den stora betydelse, att den bort
af utskottet i anledning af motionen bringas under Kungl. Maj:ts. skär¬
skådande. Det skulle, enligt vår mening, i sin mån väsentligt bidraga
till åstadkommande af förbättrade förhållanden emellan arbetsgivare och
arbetare, om de senares rättigheter och skyldigheter. med afseende å
bostaden kunde ordnas fristående utan inblandning i själfva arbetsaftalet
under liknande former, som föreslagits att gälla för hyresaftal; vid några
större industriella inrättningar har en sådan utväg med framgång kom¬
mit till användning. Att detta icke låter sig göra med afseende på alla
slag af arbetsaftal torde emellertid vara uppenbart. En utredning härom,
likasom angående lämpligaste formen för en sådan lagstiftning som den
ifrågasatta, måste alltså föregå och bör ankomma på Kungl. Maj:t att
verkställa.»
och af herr Lindhagen, med hvilken herrar C. P. Jansson i Eds¬
bäcken, B. P. Ersson och J. Petterson i Södertälje i hufvudsak instämt:
»Den af herrar Nilsson i Malmö m. fl. väckta motionen berör, så¬
som ock framgår af motionärernas framställning, en viktig angelägenhet.
113
Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
En ordentlig och trygg bostad är en af de första förutsättningarna
för en människovärdig tillvaro. Man börjar också alltmer inse, hurusom
omsorgerna att tillgodose detta lifsvillkor för den dagliga tillvaron hör till
de samhällsuppgifter, som böra stå främst på dagordningen.
Bostaden kan ägas, men den måste också, åtminstone under nuvarande
förhållanden, i det öfvervägande antalet fall förhyras mot ersättning i pen¬
ningar eller arbete. I sistnämnda fall gäller det, såvidt på civillagstift¬
ningen ankommer, att skapa rättsnormer, som på ett förnuftigt sätt ordna
förhållandet mellan ägaren och hyresgästen och särskildt värna om den
senare såsom oftast den svagare parten. Detta blir således en hyreslag-
stiftningens uppgift, och det är just den lagstiftningen, som nu föreligger.
I de hos oss mycket vanliga fall, som motionärerna främst syfta på,
är husägarens makt synnerligen stor. Han äger i vida omkretsar all jorden
och äfven de på densamma uppförda bostäderna. Det finnes därför ej
något, som förhindrar honom att begagna sitt monopol så, att upplåtelsen
af bostaden helt uppgår i själfva arbetsaftalet och arbetaren därigenom
blir undandragen det skydd, som hyreslagstiftningen afsett att bereda dem,
hvilka äro hänvisade att söka tak öfver hufvudet i andras byggnader.
Detta är, som man kan förstå, ett missförhållande. Dettas afhjälpande kan
hänföras till sådana statsåtgärder, som ha till ändamål att förekomma och
undanröja enskildas jordmonopol.
Lagutskottet skjuter nu på visst sätt ifrån sig hufvudfrågan under
hänvisning till, att denna sak skulle beröra endast det industriella arbets¬
aftalet samt böra oi'dnas allenast i sammanhang med en allmän reglering
af detsamma. Detta är riktigt endast så tillvida, att det faktiskt nu stäl¬
ler sig så, att de båda frågorna obehörigen sammanbindas. Men, såsom
ofvan framhållits, bör det icke få vara på det sättet. Möjligheten att åstad¬
komma en för alla tillfredsställande lagstiftning om arbetsaftal är dessutom
en oviss framtidssak, som lätt kan bli ett stort"stridsämne, om den ensidigt
framföres såsom ett maktanspråk från en klass mot en annan. Där gäller
det den ständiga stridsfrågan om förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetare i arbetet. Här åter gäller det förhållandet mellan husägare och
hyresgäst, och detta bör af förut angifna skäl alltid och således äfven i de
af motionärerna angifna tillfällena falla under den mera neutrala hyres-
lagstiftningen och hållas borta från tummelplatserna. Det lärer ock på
flera håll finnas arbetsgivare, som redan frivilligt börjat inse detta och
därför upprätta särskilda hyreskontrakt med sina arbetare om de bostads¬
lägenheter, som upplåtas åt dem.
Möjligen kan det sägas, att här dock alltid måste bli en undantags¬
lagstiftning och att det därför formellt scdt är lämpligare att affatta före¬
gå. till Likså. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Raft. lä
114 Lagutskottets Utlåtande N:o 25.
skrifterna i en särskild lag, såsom tillägg till den allmänna hyres-
lagstiftningen, som gäller mera undantagslöst. Något hinder synes mig
dock ej möta att äfven i den allmänna hyreslagen införa de ifråga¬
varande bestämmelserna. Hvilkendera vägen man än vill gå, så kräfves
det tid och omtanke för att formulera saken så, att man träffar just de
fall som böra vara med, och detta på ett bindande sätt. Och ehuru mo¬
tionärerna icke osannolikt angifvit den riktning, man bör följa i formule¬
ringen, så möta dock här vissa vanskligheter, som måste öfvervinnas. Det
är ock möjligt att vid ett närmare öfvervägande skall befinnas, att lag¬
stiftningen rättvisligen bör ingå något äfven på andra arbetsområden än
de rent industriella. För min del har jag emellertid icke kunnat med¬
hinna ett sådant arbete.»
Herr RudebecJc har begärt anteckning därom, att han af ledamotskap i
särskildt utskott varit förhindrad att deltaga i ärendets slutliga behandling.
Stockholm 1907. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.