Riksdagens Skrifvelse N:o 185.
1
N:o 185.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 maj 1907.
— — — — Andra Kammaren den 24 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande
af kronans rätt till storverksträd och ekar å härads-
allmänningar.
(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det Eders Kungl.
Maj:t måtte låta utreda, huruvida kronans rätt till storverksträd och
ekar å häradsallmänning kunde upphöra, samt därefter för Riksdagen
framlägga det förslag till ändring i kungl. förordningen af den 26
januari 1894, hvartill utredningen kunde gifva anledning.
Till stöd för denna framställning har i motionen anförts följande:
»Från äldre tider tillbaka har kronan haft sig förbehållen rätten
till afverkning af s. k. storverksträd och ekar icke allenast å en del
allmänningsskogar, utan äfven å kronoskattehemman. Denna rätt å
kronoskattehemman upphäfdes emellertid fullständigt genom kungl.
förordningen den 8 oktober 1875, efter det redan förut stadgats, att
kronan, mot erläggande af en stadgad löseskilling, kunde afträda för¬
berörda rättighet.
Bih. till liiksd. Prof. 1907. 10 Sami. lAfd. 1 Band. 58 Käft. (Näs 185—189.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 185.
Denna kronans rätt till storvirksträd och ekar fortfar emellertid
oförändrad för häradsallmänningar och finnes senast intagen i kungl.
förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de
allmänna skogarna i riket §§37 och 38.
Denna bestämmelse utgör emellertid en stor olägenhet vid eu
ordnad hushållning för dessa allmänningar. Storverksträd förekomma
väl numera sällan och åstadkomma ej så ofta svårigheter, men så mycket
värre är det med ekar, som å en del allmänningar förekomma i större
antal. Dessa ekar få nämligen icke afverkas samtidigt med den öfriga
skogen, och under ekarnas vida kronor kan icke återväxt af skog
åstadkommas, detta till stor skada för ett likformigt skogsbestånd;
men ännu värre skada åstadkommes därigenom, att, då befintliga ekar
skola fällas och utforslas, efter det ungskog omkring dem uppvuxit,
ett stort antal unga och vackra träd blifva nedslagna och fördärfvade
för hvarje ek, som sålunda hugges. Därtill komma extra svårigheter
att få någon återväxt å de små kala fläckar här och där, som uppstått
efter ekarnas aftorkning.
För kronan har numera rätten till storverksträd och ekträd å
häradsallmänningar säkerligen ringa betydelse, men för skogshushåll¬
ningen å allmänningarna är den till stor olägenhet, såsom förut anförts.»
Då Riksdagen, i likhet med motionären, finner den fördel, som
numera kan tillskyndas kronan genom bibehållande af dess rätt till
storverksträd och ekar å häradsallmänningar vara af ringa betydelse i
jämförelse med den skada och olägenhet för en rationell skogsvård,
som, på sätt af motionären framhållits, otvifvelaktigt åstadkommes
genom ifrågavarande bestämmelse, samt Riksdagen förty anser det
önskvärdt, att ändring härutinnan må i den af motionären angifna
riktning äga rum, får Riksdagen anhålla det Eders Kungl. Maj:t ville
låta utreda, huruvida kronans rätt till storverksträd och ekar å härads¬
allmänning må kunna upphöra, samt därefter för Riksdagen framlägga
det förslag i ämnet, hvartill utredningen kan gifva anledning.
Stockholm den 24 maj 1907.
Med undersåtlig vördnad.