2
Riksdagens Skrifvelse N:o 133.
N:o 133.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1907.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående utredning, huru¬
vida läkare må såsom straffpåföljd eller af annan
orsak kunna fråntagas rätten att utöfva läkareverk¬
samhet.
[Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 11.1
[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 22.]
Till Konungen.
Uti inom Riksdagen väckt motion har gjorts framställning om att
utredning måtte verkställas dels om och i hvad mån läkare må, såsom
straffpåföljd eller af annan orsak, kunna för längre eller kortare tid från¬
tagas rätten att utöfva läkareverksamhet, dels ock angående de villkor och
bestämmelser, som samhället till sina medlemmars skydd borde stadga
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 133.
med afseende på medicinsk verksamhet, utöfvad af personer, hvilka icke
äro läkare.
Enligt Riksdagens mening kunna förhållanden inträffa, då en befo¬
genhet att fråntaga läkare rättigheten att utöfva läkareverksamhet är af
behofvet påkallad. Emellertid har staten icke förbehållit sig någon sådan
rätt. Visserligen hafva bestämda villkor föreskrifvits, utan hvilkas upp¬
fyllande ingen, såsom regel, får utöfva läkareverksamhet inom landet, men
däremot synes man alldeles hafva förbisett, hvad som dock borde vara den
naturliga konsekvensen däraf, nämligen att staten, som meddelar den er¬
forderliga tillåtelsen till sådan verksamhets utöfvande, äfven bör äga rätt
att under vissa förhållanden återkalla densamma.
Att nu gällande bestämmelser beträffande den kontroll, medicinal¬
styrelsen skall utöfva öfver vederbörande läkare, och de åtgärder, styrelsen
äger vidtaga för att läkare skall ställa sig gällande författningar eller af
styrelsen meddelade föreskrifter till efterrättelse, icke äro tillfyllestgörande,
är otvifvelaktigt. Icke ens bestämmelsen därom, att, om en läkare gör sig
skyldig till förnyade försummelser eller till fel af svårare beskaffenhet,
medicinalstyrelsen skall äga att för åtals anställande anmäla honom hos
justitiekanslersämbetet eller Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, har
visat sig tillräcklig.
Uti flera andra länders, exempelvis Tysklands och Frankrikes medi¬
cinal- och allmänna lagstiftning finnas mycket detaljerade bestämmelser
rörande fel och försummelser från läkares sida, hvilka bestämmelser också
strängt tillämpas och i många fall visat sig medföra åsyftad verkan.
Att äfven hos oss något måste göras för att verksammare, än som
för närvarande är möjligt, motverka fel och försummelser vid utöfvande
af läkarens yrke, synes Riksdagen vara uppenbart och framgår äfven af
en del tilldragelser under senaste åren. Huruvida man för uppnående af
ett sådant syfte bör genom detaljerade bestämmelser i strafflagen och ge¬
nom hot om sträng bestraffning söka förekomma tjänstefel eller sådant
brott, hvartill just läkarens yrke särskildt kan gifva anledning, eller om
man hellre, vare sig uteslutande eller i samband med förenämnda straff¬
metod, bör genom en bestämmelse om behörighetens fråndömande såsom
straffpåföljd söka afskära möjligheterna, åtminstone i vissa fall, för en
brottslig läkare att upprepa sin förseelse, därom anser sig Riksdagen icke
kunna göra något uttalande.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen i anledning af mo¬
tionen anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utred¬
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 133.
ning, om och i hvad mån läkare må såsom straffpåföljd eller af annan
orsak kunna för längre eller kortare tid fråntagas rätten att utöfva läka¬
reverksamhet, samt därefter till Riksdagen inkomma med det förslag,
hvartill denna utredning kan föranleda.
Stockholm den 11 maj 1907.
Med undersåtlig vördnad.