Riksdagens Skrifvelse N;o 129,
It
N:o 129.
Uppläst och godkänd lios Första Kammaren den 10 maj 1907.
— — — — Andra Kammaren den 10 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungi.
Maj ds proposition angående förhöjning af fonden för
fiskerinäringens befrämjande.
(Statsutskottets utlåtande n:o 90.)
Till Konungen.
I eu till Riksdagen aflåten proposition (n:o 143) har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden den 27 nästlidne mars, föreslagit Riksdagen att
dels bemyndiga riksgäldskontoret att för hvart och ett af åren 1908
—1912 på rekvisition af Eders Kungl. Maj:t till fonden för fiskerinärin¬
gens befrämjande, i mån af behof, öfverlämna medel till så stort belopp,
som funnes erforderligt för att tillsammans med till fonden inflytande
annuiteter å utlämnade lån och andra fonden tillhöriga medel ej mindre
bestrida den i nästa punkt omförmälda ränteutgift än äfven tillgodose ett
årligt lånebehof af 750,000 kronor;
dels besluta, att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse
för den ränteutgift, som genom medels öfverlämnande till fonden för riks¬
gäldskontoret förorsakades;
dels ock besluta, att för lån, som efter ingången af år 1908, från
fonden beviljades, räntan skulle utgå efter 3,6 procent, samt att i öfrigt
nuvarande villkor för lån från fonden fortfarande skulle gälla.
I sammanhang härmed har Riksdagen till behandling förehaft två
i ämnet väckta motioner, i hvilka sammanstämmande föreslagits, att Riks¬
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 129.
dagen måtte bifalla Eders Kungl. Maj:ts förenämnda proposition med den'
ändring, att bemyndigandet för riksg äldskontoret att till fonden för fiskeri¬
näringens befrämjande utlämna medel för att bestrida ränteutgift och
tillgodose ett årligt lånebehof af 750,000 kronor måtte afse hvart och ett
af åren 1907—1911.
Till stöd för detta förslag hafva motionärerna anfört att sättet för
fiskets bedrifvande inom vårt land under de senaste åren högst betydligt
utvecklats, nya fångsmetoder, hvilka kräfva nya, förbättrade redskap, till¬
kommit, och nya fångstplatser uppsökts, i följd hvaraf man måst nedlägga
större kapital än hittills vid fiskets bedrifvande. Glädjande nog hade det
äfven visat sig, att de sålunda gjorda offren blifvit fruktbärande, och vår
fiskerinäring syntes nu gå eu ljus och vacker framtid till mötes till båtnad
ej allenast för dem, hvilka direkt sysslade med denna näring, utan in¬
direkt äfven för hela vårt land.
Under bemödandena att höja fiskerinäringen hade särskildt fiskeri-
fonden visat sig ha en stor och viktig uppgift att fylla genom de lån man
från densamma kunnat erhålla.
Emellertid hade fonden härvid så starkt anlitats, att under de senaste
åren det icke varit möjligt att tillmötesgå alla de kraf, som blifvit ställda
på densamma, utan hade en hel del ansökningar om låns beviljande måst
afslås i brist på nödiga medel. Sålunda hade exempelvis under år 1906
till Göteborgs- och Bohus läns landstings förvaltningsutskott inkommit
låneansökningar, representerande ett sammanlagdt belopp af omkring 900,000
kronor, men hade man i brist på medel tyvärr icke kunnat bevilja lån
till högre sammanlagdt belopp än cirka 300,000 kronor.
Till innevarande år hade i samma län ansökningar om fiskerilån in¬
kommit, lydande på en summa af omkring 1,100,000 kronor. Anled¬
ningen till detta stora lånebehof bland Bohusläns fiskare var den, att
nästan alla de båtar, hvilka användts vid sillfisket, visat sig vara för små
för de moderna metoder, hvilka nu kommit i brak, och i stället måste
nya och större båtar anskaffas. Dessutom hade det visat sig fördel¬
aktigt, för att icke säga nödvändigt, att i de nya båtarna insätta motorer
— hvilket allt kostade afsevärda belopp.
En dylik fullt bruklig sillförarebåt droge en kostnad af omkring
10,000 kronor, och hade cirka 40 stycken nya vadar med båtar beställts
för det kommande sillfisket. Äfven vadarna voro ganska dyrbara. En
dylik vad med vadbåt och förebåt kostade omkring 16 ä 18,000 kronor.
I förhoppning om att erhålla lån ur fiskerinäringsfonden hade dessa
beställningar redan skett, på det man skulle kunna ha allting färdigt och
Riksdagens Skrifvelse N:o 120.
13
klart till nästa sillfiskesäsong. Då emellertid Eders Kungl. Maj:t nu icke
föreslagit något belopp af den begärda höjningen af fiskerifonden att utgå
för innevarande år, komme säkerligen detsamma att inträffa i år, som
hände i fjol, då betydligt öfver hälften af låneansökningarna måste afslås
i brist på medel.
Man kunde förstå det bryderi och de bekymmer den fiskeriidkande
befolkningen härigenom skulle råka ut för. En stor del af de gjorda
beställningarna måste naturligtvis inhiberas, men som detta tydligen icke
läte sig arrangeras utan ekonomiskt vederlag, skulle för fiskarena ytterligare
stora kostnader och penningutgifter tillkomma. Där sådan inhibering ej
läte sig utföras, kunde ännu svårare förvecklingar förekomma.
Eders Kungl. Maj:ts förslag hade öfverallt bland fiskerinäringens idkare
hälsats med känslor af glädje och tillfredsställelse. Man hade endast
hoppats, att fonden äfven för år 1907 skulle kunna sättas i tillfälle att
i vidsträcktare mån fylla sin viktiga uppgift, så att den icke äfven under
detta år skulle visa sig otillräcklig för det stegrade behofvet. Detta så
mycket mera som just under detta år det svenska sillfisket såväl hemma
vid våra egna kuster som i sjöterritoriet vid Island vore i särskild! behof
af stöd på grund af att så godt som hela fiskeflottan i hvad den användes
för sillfiske vore under omdaning.
I afvaktan på Riksdagens beslut i denna fråga hade Göteborgs- och
Bohus läns landsting i år ännu icke ansett sig kunna eller böra verkställa
någon fördelning af de lånemedel, som stå till dess disposition.
Mot Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har Riksdagen icke
haft annat att erinra än att Riksdagen, i likhet med motionärerna, ansett,
att femårsperioden, under hvilken det angifna lånebeloppet årligen skall
vara att tillgå, bör bestämmas till åren 1907—1911 i stället för af Eders
Kungl. Maj:t föreslagna åren 1908—1912, eller med andra ord, att det
ökade lånebehofvet skall redan under innevarande år kunna tillgodoses.
De skäl, motionärerna för denna åsikt framlagt, synas Riksdagen vara
afgörande.
I likhet med Eders Kungl. Maj:t anser Riksdagen, att räntan å samt¬
liga lån, som efter ingången af år 1908 beviljas från fonden, bör utgå
efter 3,6 procent. Samma räntefot synes äfven böra bestämmas för de
lån, som utgå från nu ifrågavarande, för 1907 års lånebehof afsedda
750,000 kronor. Yid det förhållande att räntan å lånen från det för
fondens höjande för år 1907 redan anvisade anslag å 250,000 kronor är
bestämd till 3 procent, uppkommer visserligen den olägenhet, att lån, som
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 129.
under innevarande år utlämnas från fonden, komma att löpa med olika
ränta. Men denna olägenhet synes icke böra vara afskräckande, då lånen
i regeln torde beviljas i den mån ansökningarna om dem inkommit och
lån från nu ifrågavarande medel ej böra utgifvas, förr än det förut för
ändamålet beviljade anslag blifvit anlitadt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt bar Kiksdagen dels bemyn¬
digat riksgäldskontoret att för hvart och ett af åren 1907—1911 på re¬
kvisition af Eders Kungl. Maj:t till fonden för fiskerinäringens befrämjande,
i mån af behof, öfverlämna medel till så stort belopp, som finnes erfor¬
derligt för att tillsammans med till fonden inflytande annuiteter å utläm¬
nade lån och andra fonden tillhöriga medel, med undantag för år 1907
af redan beviljadt statsanslag, ej mindre bestrida den i nästa punkt om-
förmälda ränteutgift än äfven tillgodose ett årligt lånebebof af 750,000
kronor;
dels beslutat, att riksgäldskontoret skall af fonden erhålla godtgörelse
för den ränteutgift, som genom medels öfverlämnande till fonden för riks¬
gäldskontoret förorsakas;
dels ock beslutat, att för lån, som från förenämnda, för år 1907
afsedda 750,000 kronor utlämnas, och för samtliga de lån, som efter in¬
gången af år 1908 från fonden beviljas, räntan skall utgå efter 3,6 pro¬
cent, samt att i öfrigt nuvarande villkor för lån från fonden fortfarande
skola gälla.
Stockholm den 10 maj 1907.
Med undersåtlig vördnad.