RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1907. Första Kammaren. N:o 7.
Fredagen den 8 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Anmäldes och bordlädes bankoutskottets memorial, n:o 3,
angående upplåtande af mark från den riksbanken tillhöriga egen¬
domen Tumba för väganläggning.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts
den 6 i denna månad bordlagda nådiga proposition till Riksdagen,
angående förändrade bestämmelser rörande anslag till högre folk¬
skolor.
Föredrogs Kungl. Maj:ts den 6 innevarande februari bordlagda
proposition med förslag till lag angående stadsplan och tomtindel¬
ning samt lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 26 maj 1899
angående förändring af tomts område.
Herr Sjöcrona: Den fråga, som behandlas i nu föredragna
proposition, är af alldeles speciell natur. Den rör endast rikets
städer och ett jämförelsevis litet antal orter på landsbygden,
vlär bestämmelser rörande stadsplan ifrågakomma. Den ägnar sig
således särdeles väl för behandling af ett särskildt utskott, hvars
ledamöter blefve utsedda särskildt för behandling af en sådan
fråga. Då nu härtill kommer, att lagutskottet är i närvarande
stund synnerligt hårdt betungadt, och det kan blifva svårt att
medhinna allt, som blifvit till detsamma remitteradt och ytter¬
ligare kan komma, tillåter jag mig härigenom föreslå, att kam¬
maren för sin del behagade besluta att för behandling af före¬
varande kungl. proposition jämte sådana framställningar, som
därmed kunna äga sammanhang, tillsätta ett särskildt utskott,
bestående af 14 ledamöter, 7 från hvardera kammaren, äfvensom
att, om detta förslag jämväl vinner medkammarens bifall, antalet
suppleanter i utskottet från denna kammare skall utgöra 5.
På gjord proposition beslöt kammaren för sin del, att ett
särskildt utskott, bestående af fjorton ledamöter, sju från hvardera
Första Kammarens Prot. 1907. N:o 7. 1
Kungl. propo¬
sition med
förslag till
lag ang.
stadsplan och
tomtindelning
m. m.
N:o 7.
2
Fredagen den 8 Februari.
Kungl. propo¬
sition med
förslag till
lag ang.
stadsplan ^och
tomtindelning
in. m.
(Forts).
Om återläm¬
nande af en
motion till
Första
Kammaren.
Fråga om
återlämnande
af en motion
från stats¬
utskottet till
Andra
Kammaren.
kammaren, skulle tillsättas för behandling af ej mindre Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition än äfven sådana framställningar,
som därmed kunde äga sammanhang;
och skulle, jämlikt 37 § 1 mom. riksdagsordningen Andra
Kammaren inbjudas att i detta beslut förena sig med Första
Kammaren.
Vidare beslöt kammaren att, ifall båda kamrarna enades om
tillsättande af ett särskildt utskott för nämnda frågors behand¬
ling, Första Kammaren skulle för sina ledamöter i utskottet välja
fem suppleanter.
Härefter hänvisades ifrågavarande proposition till lagutskottet,
dock under förbehåll att, i händelse med anledning af därom
väckt förslag, ett särskildt utskott tillsattes för propositionens
behandling, densamma skulle öfverlämnas till detta särskilda
utskotts handläggning.
Föredrogs statsutskottets den 6 i denna månad bordlagda
memorial, n:o 13, med anledning af remiss från Första Kammaren
af en utaf herr A. Bergström väckt motion (n:o 18) om skrifvelse
till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag till åstad¬
kommande för statens räkning af ett järnverk vid den blifvande
inlandsbanan.
Då denna motion anginge ett ärende, som syntes utskottet
icke tillhöra dess behandling, hade utskottet, med stöd af § 7 i
de för Riksdagen gällande reglementariska föreskrifter, i nu före¬
dragna memorial hemställt, att herr Bergströms förenämnda motion
finge till Första Kammaren återlämnas.
Friherre Akerhielm: Jag hemställer, att kammaren, med
förklarande att ifrågavarande motion bör behandlas af tillfälligt
utskott, måtte bifalla statsutskottets hemställan.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter hvad utskottet
i föreliggande memorial hemställt af kammaren bifölls med för¬
klaring att ifrågavarande motion vore af beskaffenhet att höra till
behandling af tillfälligt utskott.
Föredrogs statsutskottets den 6 innevarande februari bord¬
lagda memorial n:o 14 med anledning af remiss från Andra Kam¬
maren af en utaf herr C. A. Lindhagen väckt motion (n:o 153)
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undersökning af de malm¬
kvantiteter, som finnas inom utmål, beviljade Luossavaara-Kiiruna-
vaara aktiebolag m. m.
Då denna motion anginge ett ärende, som syntes utskottet
icke tillhöra dess behandling, hade utskottet, med stöd af § 7 i
de för Riksdagen gällande reglementariska föreskrifter, uti nu före¬
Fredagen den 8 Februari.
i!
Ji:o 7.
dragna memorial hemställt, att herr Lindhagens föreniimnda motion,
n:o 153, linge till Andra Kammaren återlämnas.
Friherre Åkerhielm: I afseende å detta utlåtande, hem¬
ställer jag, att kammaren, med förklarande att motionen är af
beskaffenhet att böra tillhöra statsutskottets behandling, måtte
afstå statsutskottets hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning blef livad utskottet i före¬
varande memorial hemställt af Första Kammaren afslaget med
förklaring att ifrågavarande motion vore af beskaffenhet att böra
af statsutskottet behandlas.
Föredrogs och lades till handlingarna lagutskottets den 6
innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 1, i anledning af verk¬
ställd granskning af justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.
Föredrogs herr vice talmannens den 6 innevarande månad
väckta och då bordlagda förslag om tillsättande af ett särskild t
utskott för frågor angående den politiska och kommunala röst¬
rätten.
Herr Nyström, Johan Fredrik: Då jag vid förra sammanträ¬
det tillät mig föreslå, att de af Kung! Maj :t framlagda propositionerna
ifråga om politisk och kommunal rösträtt skulle hänvisas till re¬
spektive konstitutions- och lagutskotten, anhåller jag att nu med
några ord få motivera detta mitt yrkande.
Innan jag går in på de skäl, som anföras för propositioner¬
nas behandling af ett särskildt utskott, skall jag bedja få göra
några allmänna anmärkningar i saken.
Först och främst vill jag då påpeka, att liksom väl den åsik¬
ten är allmän, att ett yrkande sådant som det af herr vice talman¬
nen framställda, icke strider mot grundlagens bokstaf, det väl också
är ganska allmänt erkändt, att det strider mot grundlagens anda.
.lag har åtminstone under den preliminära diskussion, som varit
före i denna sak, icke hört någon, som haft mod att förneka detta.
Nu är det emellertid en mycket viktig och betänklig sak att
tumma på grundlagen i något afseende. — Jag tror, att det ofta
nog är farligare att kränka grundlagens anda än dess bokstaf.
Det förra sker mer oförmärkt och får måhända lättare skadliga
följder än det senare. — Det strider mot denna kammares tradi¬
tioner att så göra. Det fanns en tid, då denna kammare försva¬
rade grundlagens anda mot illojala anfall; det var under striden om
hvad som kunde dragas under de gemensamma voteringarne. Jag
tror, att kammaren vann ära genom att då skydda grundlagens
Fråga om
återlämnande
af en motion
från stats¬
utskottet till
Andra
Kammaren.
(Forts.)
Om till¬
sättande af
särskildt
utskott för
frågor ang.
politisk och■
kommunal
rösträtt.
N:o 7.
4
Om till¬
sättande af
särskildt
utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
(Forts.)
Fredagen den 8 Februari.
anda, och tror, att det också lände till fäderneslandets nytta. Nu
skulle kammaren nedlåta sig till att handla på annat vis. Jag
kan ej tro det; och säkert är — därom är jag förvissad —att det
icke skulle gagna vare sig kammai’en eller fäderneslandet. 'Följ¬
den skulle blifva, att detta prejudikat komme att åberopas till
förmån för andra dylika tumningar. Det finnes ingenting, som
hindrar att, om vi i dag hänskjuta till ett särskildt utskott denna
grundlagsfråga, en annan gång till ett särskildt utskott komme
att hänvisas äfven andra af de angelägenheter, som konstitutions¬
utskottet har att sysselsätta sig med, t. ex. den, som nämnes i
sista punkten af 38 § riksdagsordningen: att fälla dom eller ut¬
slag i eventuella tvistemål mellan kammare och dess talman. Det
öppnas oändliga perspektiv, där man kan stödja sig på detta pre¬
judikat för att kunna göra, hvad man vill, och hvad som grund¬
lagen aldrig har tänkt sig. Detta är utan tvifvel en mycket be¬
tänklig sak. Jag tror icke någon af kammarens ledamöter kan
dölja för sig, att vi här stå inför ett salto mortale i den konstitu¬
tionella utvecklingen, och att följaktligen det måste vara mycket
tungt vägande skäl, som skulle förmå kammaren att taga det steg,
hvilket kunde leda till sådana följder.
Detta är den ena anmärkningen.
Den andra rör det sätt, hvarpå detta utskott lancerats från
Andra Kammaren. Det är egentligen icke denna kammare, som
frivilligt gått in på arrangemanget; man har blifvit tvungen af
Andra Kammarens majoritetsparti att fundera på saken. Och
detta tvång har, såsom mig synes, gått så långt, att det icke är
rätt öfverensstämmande med kammarens anseende att gifva efter.
Det är ju så, att man icke blott fordrar ett särskildt utskott, utan
man uppställer också villkor för kammaren. Yi få. icke samman¬
sätta utskottet så, som vi vilja, utan vi skola välja, så som det
kommenderas från Andra Kammaren. Jag förstår icke, huru det
kan vara öfverensstämmande med kammarens värdighet att falla
undan för en sådan fordran, allra helst som det på sista tiden för¬
mälts, att man från Andra Kammaren uppställt ännu större an¬
språk, nämligen att äfven få på förhand kontrollera hvilka per¬
soner skola insättas i utskottet. Emellertid skall jag litet när¬
mare undersöka, hvad detta yrkande innebär. Man fordrar, att
vi skulle köpa för våra vänner i Andra Kammaren rätt att sätta
in tre personer i detta särskilda utskott genom att själfva där in¬
välja tre antiproportionalister. Dessas antal i kammaren är, om
man räknar voteringssiffrorna för förra året, tjugusex, således unge¬
fär eu sjättedel af kammaren. Men de skulle hafva tre ombud i
utskottet, d. v. s. en fjärdedel af utskottshalfvan skulle tillsättas af
dem. Det är ju bra besynnerligt att börja en verksamhet, som
afser att införa proportionella val, med att välja så vådligt impro-
portionellt, som detta skulle vara. Det kan också frågas, hvilka
äro dessa 26 kammarledamöter, som i fjol röstade mot det pro¬
portionella valsättet? De utgöra icke något bestämdt parti, utan de
finnas, några i majoriteten, andra i minoriteten af denna kammare.
.Frodagen den 8 Februari.
N:o 7.
Man vet egentligen icke, hvillca de äro. Man kan af förra årets
diskussionsprotokoll leta sig till några samt af vissas anslutning
till förslaget om enmansvalkretsen gissa sig till andra, men i själfva
verket kan man härigenom icke få reda på alla. Då frågar jag,
huru skall man få tag på dem V Det är riktigt och naturligt, att
hvart parti själf bestämmer, hvilka det vill sätta in i ett utskott.
Så skall det gå till i Andra Kammaren, och så bör väl ock ske
hos oss. Denna regel borde ju äfven följas, då det gäller dessa
26, men härför fordras först, att de kunna återfinnas. Men huru
skall man återfinna dem? Tydligtvis måste man annonsera efter
dem; något annat sätt inser jag icke att man här kan använda.
Att fordra för eu så lös grupp, som denna, samma rätt, som gifves
de bestämdt begränsade partierna i Andra Kammaren, synes mig
vara en orimlighet. Och denna orimlighet kommer att framträda
i ännu högre grad, om man gifver åt dessa 26 att besätta tre
platser i utskottet på samma gång som tre stora partier på in¬
alles 101 man i Andra Kammaren icke få besätta fler än tre
platser.
Men därtill vill jag tillägga, att det blefve en mycket obehag¬
lig uppgift, som dessa tre antiproportionalister skulle få, ty det
är klart, att om de, på sätt nu är föreskrifvet, skola utses för att
bilda en motvikt mot Andra Kammarens tre proportionalister, så
blefve det mycket svårt, nästan omöjligt för ctem att blifva något
annat, att låta öfvertyga sig af skäl och omständigheter, som kunna
förekomma. Ty utan tvifvel skulle, om de ändrade uppfattning,
detta betraktas såsom illojalt handladt af dem. De äro tillsatta af
antiproportionalisterna i Andra Kammaren för att stå och falla
med dem, och om de vågade hysa en egen uppfattning, blefve
det utan tvifvel räknaclt dem till last.
Om jag nu öfvergår till de skäl, som anförts för bildande af
ett särskild!; utskott, så äro dessa väl aldrig officiellt tillkännagifna,
ty då förslaget förra gången väcktes, var det icke motiveradt. Men
man har dock så mycket talat om denna angelägenhet, att det icke
är för någon obekant, hvilka bevekelsegrunder, som föranledt för¬
slagets framställande. Det är dessa, som jag nu skulle vilja något
syna i sömmarne. Det ena, och det är väl hufvudargumentet, om
man skall tro hvad som allmännast säges, är, att dessa två frågor
om kommunal och politisk rösträtt hänga så tillsammans, att det
vore fördelaktigt, att de behandlades af samma utskott. Jag på¬
står, att dessa frågor icke hänga organiskt tillsammans. Visser¬
ligen hafva de blifvit sammanställda genom händelsernas gång,
men sammanställningen är rent yttre; ungefär lika mycket sam¬
manhang finnes mellan dem, som mellan en vara och dess pris.
Men något organiskt sammanhang dem emellan finnes icke, hvilket
lättast framgår däraf, att man mycket väl kan tänka sig, att ett af
dessa förslag framställdes utan det andra. Man kan tänka sig ett
förslag, fullständigt sammanfallande med det kungi. förslaget i
den kommunala rösträttsfrågan, utan att ändring i grundlagen
föresloges, och tvärtom. Detta påstående, att frågorna hänga
Om till¬
sättande eif
särskildt
utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
(Förta.)
A:o 7.
6
Fredagen den 8 Februari.
Om till¬
sättande af
särskildt
utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
(Forts.)
så nära ihop, håller alltså icke streck. Men man kan också sätta
i fråga nyttan af dessa tvänne frågors sammanförande till ett enda
utskott. Enligt min tanke skulle de tvärtom vinna på att behand¬
las af tvänne särskilda myndigheter. Den ena frågan rör näm¬
ligen, som bekant, kommunallagarna, den andra författningen.
Det är klart, att om båda dessa lämnas till ett utskott, kommer
författningsfrågan ovillkorligen att behandlas såsom hufvudsak
och den kommunala såsom bisak. Lämnas de åter till tvänne
utskott, kommer hvardera af dessa att betrakta sin fråga såsom
synnerligt viktig samt använda all sin energi och allt sitt skarp¬
sinne för att få den riktigt utredd. Hvad det betyder, torde lätt
framgå af ett exempel. Man skulle kunna tänka sig, att en viss
proportionell valordning finnes vara ganska lämplig för politiska
val, men mycket olämplig i fråga om kommunala. Komma nu
frågorna till ett utskott, kan det hända, att detta ensidigt fäster
sig vid att metoden är ganska passabel vid politiska val, och där¬
för förbiser, att den kanske icke är så bra i det andra fallet. Jag
'tror därför, att det skulle lända till hvardera af dessa frågors
nytta och till deras grundliga utredning, om de lämnades till olika
utskott. För öfrigt, mina herrar, hvad vore det annat än att till-
lämpa den princip, som ligger till grund för tvåkammarsystemet.
Det hufvudsakliga skälet för detta är, att, om samma sak behand¬
las och granskas af tvänne olika myndigheter, därigenom gifves
större garanti för ett godt resultat, än om blott en myndighet
fullgör granskningen. Detta är hufvudmotivet för tvåkammar¬
systemet, såsom man särskildt tydligt ser af de enskilda staternas
författningar inom den amerikanska unionen. De båda afdelnin-
garna af deras representationer utses i regel af samma valmän
och enligt samma census, men ändå har man funnit fördelaktigt
att tillämpa systemet med två kamrar, emedan man funnit, att
därigenom större garanti vinnes för att besluten blifva så goda
som möjligt. Ku vill man kassera denna grundprincip, på hvil¬
ken författningen är baserad, då man sträfva!- att få dessa frågor
hänvisade till samma utskott. Man kan också påpeka en annan
olägenhet af att hänskjuta dem till ett särskildt utskott, och den
är, att detta utskott aldrig kan få motionsrätt, hvarigenom det
blefve mera bundet i sina rörelser, än konstitutionsutskottet åt¬
minstone skulle vara.
Detta var det ena skälet, som anförts till förmån för det sär¬
skilda utskottet, och jag kan såsom sagdt icke alls uppskatta det.
Det andra — och det är väl det, som är hufvudskälet, kan jag tro
— är, att genom hänskjutande af frågan till ett särskildt tillsatt
utskott skulle, såsom man säger, kamrarnes mest betydande män
kunna lägga hand vid sakens utredning. Ja, det är något, som
låter säga sig om Första Kammaren, af hvars partier, såsom man
kan tänka sig, flera betydande män kunna inkomma i utskottet.
Men huru skall denna princip tillämpas på Andra Kammaren?
Där finnas tre partier, landtmannapartiet, framstegspartiet och
Fredagen den 8 Februari.
N:o 7.
vildarne, som tillsammans skulle få tre platser i utskottet. Jag
måste för dessa partiers egen skull hoppas, att inom dem finnas
liera framstående män, än som få plats på de tre lediga stolame.
Denna sats har således ingen betydelse för Andra Kammaren.
För öfrigt hvad vill man vinna genom att i utskottet insätta par¬
tiernas ledande män? Anser man, att dessa bättre skola utreda
frågorna än de personer, som nu sitta i konstitutionsutskottet och
lagutskottet? Det vågar jag för min del betvifla, tv då dessa per¬
soner insattes i utskotten, ansågos de väl fylla vissa kompetens¬
villkor, som gjorde dem särskild! lämpliga för dessa utskott och
•det arbete, som de i dem skulle få att utföra. Och hvad särskildt
konstitutionsutskottet angår, kommer därtill, att detsamma nu i tre
ur behandlat frågan om proportionella val och hvad därtill hör,
så att om någon särskild sakkunskap finnes i den frågan — jag
medgifver gärna och jag hoppas, att alla under tidernas lopp fått
åtskillig kunskap i ämnet — borde den val finnas hos konstitutions¬
utskottet, så vida man nämligen öfver hufvud taget får anse, att
detta har någon förmåga att lära.
Jag kan således icke tro, att man tänkt sig, att föreliggande
förslag i sak skulle bättre behandlas i ett särskildt utskott, så
.sammansatt som det nu föreslagna skulle blifva. Det måste då
finnas något annat skäl, som förmått förslagsställarne att yrka på
-ett särskildt utskott, och detta skäl har också tämligen tydligt
uttalats både i pressen och utom pressen. Det skulle vara, att
de ledande männen hafva större frihet att rockera bestämmelserna
i förslagen eller, såsom man kallar det med ett mera bekant namn,
kompromissa med hvarandra. Det är just ingen lycklig tanke
detta, ty, så vidt jag förstår, skulle en kompromiss här icke blifva
till annat än de åsikters nackdel, som finnas representerade i
denna kammare, förutsatt nämligen, att en sådan kompromiss
låter sig göra och att den öfver hufvud taget skall leda till ett
positivt resultat. Ty såsom stämningen nu är, vill det synas, som
om liberala samlingspartiet i Andra Kammaren icke på villkor
kommer att acceptera det kungi. förslaget, men möjligen kommer
det att uppställa villkor och fordra ytterligare medgifvanden, sanno¬
likt på den kommunala rösträttens område. Det kan då lätt tän¬
kas, att dessa ledande män, som känna på sig, att de kunna
handla mer oberoende, låta locka sig till löften och medgifvanden,
som kammaren sedan icke är böjd att infria.
Öfver hufvud tror jag, att den medlem af kammaren hade
rätt, som enligt en tidningsnotis yttrade, att på detta kungliga
förslag icke vore att svara annat än ja eller nej. Men just ett af
-dessa svar komme att gifvas med kläm och eftertryck af de van¬
liga utskotten. Från ett särskildt utskott misstänker jag, att svaret
kan blifva någonting midt emellan ja och nej.
Jag ber således få föreslå, att kammaren, med afslag å för
slaget om tillsättande af särskildt utskott, måtte låta vid den be¬
slutade remissen till konstitutionsutskottet och lagutskottet bero.
Oni till¬
sättande af
särskildt
utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
(Forts.)
X:o 7.
8
Fredagen den 8 Februari.
Om till¬
sättande eif
särskildi
utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
(Forts.N
Herr Unger: Jag anser för min del vara ostridigt hvad herr
Nyström anförde därom, att det icke är öfverensstämmande med
grundlagens anda att tillsätta ett särskildt utskott för konstitutio¬
nella frågor, ty det är ju uppenbart att, när konstitutionsutskottet
har skyldighet att granska grundlagen och därjämte befogenhet
att framställa de förslag, hvartill det anser denna granskning för¬
anleda, så och då konstitutionsutskottet icke kan fritagas från
denna skyldighet och icke heller kan betagas befogenheten attr
fastän ett ärende handlägges af annat utskott, själf ex nobili
offieio framkomma med ett förslag t. ex. i rösträttsfrågan, skulle
den oformligheten kunna inträffa, att det från olika utskott in-
komme förslag i samma fråga. Det har väl aldrig grundlagen
afsett kunna äga rum. Jag säger icke, att det nu skulle komma
att äga rum, men möjligheten af sådan oformlighet är icke ute¬
sluten, hvilket torde få anses utmärka, att särskildt utskott för
handläggning af konstitutionella frågor ej vore af grundlagen
åsyftadt. Herr Nyström antager däremot, att det icke strider mot
grundlagens ordalydelse, men jag för min del skulle åtminstone
vilja bringa under diskussion, huruvida det verkligen är så eller
icke. Sedan grundlagen bestämt hvilka ärenden, som skola gå till
hvarje ständigt utskott, säger den: ankommande på kamrarnas
sammanstämmande beslut att, när sådant finnes vara af nöden,
tillsätta särskildt utskott, för upptagande af fråga, som tillhör
ständigt utskotts behandling.
År det då nu af nöden att för upptagande af föreliggande
lagförslag och rösträttsförslag tillsätta särskildt utskott? Det
skulle väl då ATara därför, att lag- och konstitutionsutskotten voro
så illa sammansatta, att de icke skulle kunna handlägga dessa
frågor. Det har jag icke hört någon säga. Eller också skulle
något af utskotten hafva så mycket att göra, att det icke skulle
medhinna dessa frågor. Det har jag icke heller hört uppgifvas,
och jag fäster uppmärksamheten på att konstitutionsutskottet för¬
visso icke kan hafva sådant förhinder, och lagutskottet behöfde
väl icke spilla så synnerligen mycket tid på handläggning af frågan
om kommunallagarna, eftersom de förslag, som därom föreligga,
är o åtföljda af ovanligt fullständig utredning. Om det således
icke finnes några omständigheter som Ansa, att nöd är å färde, är
det enligt grundlagens ordalydelse icke tillåtet att tillsätta särskildt
utskott, enär det icke får ske under andra förhållanden, än då det
är af nödm.
För mig äro dessa konstitutionella betänkligheter alldeles
öfvertygande därom, att det skulle vara orätt och ur flere syn¬
punkter oklokt att, för handläggning af nämnda ärenden, nu till¬
sätta särskildt utskott, och därför kan, med den åsikt jag har i
saken, opportunitetssynpunkten icke betyda så mycket, ty den
lagliga synpunkt, ur hvilken jag ser saken, är åtminstone mig
tillräcklig.
En tredje omständighet — som jag kanske borde anmärka —
under lmlken det möjligen kunde vara af nöden att utse ett
Freda#»*!! deri 8 Februari.
9
y-.o 7.
särskild! utskott, skulle vara den, att frågorna liade sådant omedel¬
bart samband med hvarann, att de icke kunde handläggas hvar
för sig. Men så är här icke förhållandet. Kung! Maj:t har skilt
på frågorna, och Kung! Magt har ytterligaro bestämt, i hvilken
ordning de skola handläggas genom föreskriften, att förslaget om
ändring i kommunallagarna må af Riksdagen antagas endast »under
förutsättning, att ändring i rikets grundlagar i öfverensstämmelse
med Kung! Maj:ts proposition n:r 28 varder af Riksdagen i grund¬
lagsenlig ordning beslutad». Således är därigenom bestämdt, i
hvilken ordning frågorna skola tagas. Lagutskottet skall först
pröfva lagfrågorna och kan därvid icke komma längre än att
antaga förslaget med det villkor Kung! Maj:t föreskrifvit. Sedan
den frågan är afgjord, får konstitutionsutskottet helt enkelt säga ja
eller nej till rösträttsförslaget, eftersom Kung! Maj :t, klokt nog, härvid
icke begagnat något tänjbart eller sväfvande uttryck, utan kategoriskt
bestämmer, såsom förutsättning för lagförslagens trädande i kraft, att
Riksdagen fattar beslut i, öfverensstämmelse med propositionen n:o 28.
Hvad så beträffar utskottets sammansättning, så finner jag
det icke synnerligen opportunt, att, efter hvad man hört, ut¬
skottet skall sammansättas så, att det kommer att bestå af 12
proportionaliter och 12 antiproportionalister. Under sådana
förhållanden kan man, synes det, icke sakna anledning befara, att
utskottet för att icke låta den förseglade sedeln afgöra frågan,
inlåter sig på kompromissande. Det tror jag i detta fall vara en
olycka, eftersom det nästan alltid händer, att Första Kammaren
är den mest medgörlig^ och får gifva med sig. Skulle så ske, att
utskottets förslag kornine att gå, låt vara, ett enda streck mera
till vänster än Kung! Maj:t föreslagit, vore det, enligt mitt för¬
menande, högst äfventyrligt för frågans utgång. Jag kan äfven lu¬
den synpunkten icke vara med om sär skridt utskott.
På dessa skäl och utan att öfverskatta eller underskatta den
enes eller den andres goda förmåga att leda frågan till godt slut,
tager jag mig friheten vördsamt hemställa att, med afslag på vice
talmannens förslag om tillsättande af särskild! utskott, måtte vid
den redan verkställda remissen till vederbörlige utskott få bero.
Herr Berg, Gustaf Axel: Den förste ärade talaren började
sitt anförande med det påståendet, att det föreliggande förslaget
om särskildt utskott skulle strida mot grundlagens anda, och han
gick så långt, att lian yttrade, att han icke hört någon, som »haft
mod» att förneka ett sådant förhållande. Jag får för min del
säga, att jag har hört många, som »haft mod» att alldeles bestämdt
påstå, att de nu föreliggande rösträttsförslagens hänvisande till
särskildt utskott strider lika litet mot grundlagens anda och mening
som emot dess ordalydelse och till den åsikten sluter äfven jag
mig. Den ärade talaren anförde icke heller något vidare stöd för
sitt påstående, utan det syntes stå endast såsom hans personliga
öfvertygelse; ty hvad den ärade talaren sade, att andra frågor,
-hvilka höra till konstitutionsutskottets bedömande, d. v. s. de
Om till¬
sättande af
särskildt
utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
Forts.'
N:o 7.
10
Om till¬
sättande af
särskildt
utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
(Forts.)
Fredagen den 8 Februari.
frågor, som afses i 38 § 2 ocli 3 mom. riksdagsordningen, icke
kunna öfverlämnas till särskildt utskott, däruti måste man visser¬
ligen ge honom rätt, men detta synes mig icke utgöra något stöd
för hans påstående i öfrig! Jag hemställer till den ärade talaren,
om han vare sig i motiveringen till vår nu gällande riksdagsord¬
ning eller i konstitutionsutskottets betänkande, då denna grundlag-
behandlades, eller hos någon mera känd statsrättslärare finner
något uttalande, att grundlagsfrågor, hörande till konstitutions¬
utskottets handläggning, icke skulle kunna hänvisas till särskildt
utskott. Grundlagens stadgande i 37 § E. O. synes mig tvärtom
vara helt kategoriskt. Där finnes eu bestämd föreskrift, att kam¬
rarna kunna »när sådant finnes vara af nöden», tillsätta särskildt
utskott för upptagande af fråga, som tillhör ständigt utskotts be¬
handling. Och hvarför — tillåter jag mig fråga — skulle det
strida mot grundlagens anda och mening eller äfventyra grund¬
lagens helgd att till särskildt utskott hänvisa grundlagsfrågor
hörande till konstitutionsutskottet, då ingen lärer påstå, att det
strider mot grundlagens anda och mening att till särskildt utskott
hänvisa lagfrågor, hörande till lagutskottet?
Nu säger man vidare, att det aldrig förekommit, att en grund¬
lagsfråga hänvisats till särskildt utskott. Ja, det är ju sannt, att
sådant aldrig förekommit, men jag vågar också säga, att det heller
aldrig efter nya riksdagsordningens tillkomst förelegat ett så
genomgripande förslag som detta och hvithet berört på samma
gång konstitutionsutskottets och lagutskottets verksamhetsområden.
Hvad den ärade talaren yttrade om det sätt, hvarpå denna
fråga lancerats, om villkoren för det blifvande valet o. s. v., anser
jag icke här behöfva upptagas till något skärskådande. Här be-
höfver man icke officiellt känna mer än ett sätt, hvarpå denna
fråga lancerats, och det är att här i denna kammare på grund-
lagsenligt sätt framställts yrkande på tillsättande af ett särskildt
utskott. Hvad från andra håll därom blifvit yttradt, anser jag
icke behöfva inverka på kammarens beslut.
Om man nu således icke hyser någon tvekan i afseende å den
konstitutionella sidan af saken, återstår ju att tillse, huruvida här
är, såsom grundlagen säger, af vöden att tillgripa denna utväg
med ett särskildt utskott. Då ber jag att för min del få uttala,
att dessa lagförslag utgöra ett sammanhängande helt, där samma
ledande tanke genomgår alla förslagen, att samma proportiona-
listiska valmetod återfinnes i dem alla, och att det sålunda icke
kan vara lämpligt, att förslagen behandlas på olika ställen, af olika
sammansatta delegationer.
Jag nämnde valmetoden, och jag skall då be att få yttra några
ord om densamma. Dessa lagförslag förutsätta såsom vi alla veta,
att samma valmetod skall begagnas för val af stadsfullmäktige,
landstingsmän och riksdagsmän. Men under det att detta valsätt
beträffande stadsfullmäktige och landstingsmän skulle kunna vid
denna riksdag definitivt pröfvas, är det ju så, att valsättet i fråga
om valmetoden för riksdagsmän icke skall nu afgöras, utan för¬
Fredagen den 8 Februari.
II
N:o 7.
slaget till vallag nu endast undergå förberedande granskning,
hvarefter vallagen eventuellt kommer att vid eu senare riksdag
framläggas för att antagas eller förkastas. Under sådana förhål¬
landen synes det mig, att genom behandling i två utskott de allra
svåraste förvecklingar skulle kunna uppstå. I lagutskottet skulle
nämligen definitivt behandlas, visserligen under förutsättning att
det kungl. förslaget till grundlagsändring antoges, valmetoden för
stadsfullmäktige och valmetoden för landstingsmän, men i konsti¬
tutionsutskottet skulle förslagsvis granskas metoden för val af
riksdagsmän. Kan detta vara ändamålsenligt? Och till exempel,
om det beträffande valmetoden blefve återremiss eller fråga om
sammanjämkning af kamrarnas olika meningar, skulle man kunna
förutse eu massa förvecklingar, Indika i och för sig skulle kunna
blifva tillräckliga för frågans fall, äfven om pluraliteten skulle
vara böjd för en annan utgång. Här fordras enligt min mening
fullständig enhetlighet i behandlingen af dessa förslag, som ju
icke innefatta tre frågor utan en enda stor fråga.
Het var en annan sak, som den ärade talaren yttrade och som
jag vill med ett par ord bemöta. Han sade att, om man granskar
dessa lagförslag, så förekommer det icke något egentligt inre orga¬
niskt sammanhang dem emellan. Det ena förslaget kan antagas
och det andra förkastas. Det är visserligen sannt, att det ur teore¬
tisk synpunkt kan sägas vara särskilda förslag, som nu föreligga,
men det finnes väl ingen som förutsätter, att i realiteten det ena
lagförslaget skulle kunna antagas och det andra falla utan antingen
måste alla tagas eller alla förkastas. Och därför synas mig dessa
förslag hafva fullt organiskt sammanhang i den ordning de in¬
kommit och nu föreligga. I anledning häraf biträder jag yrkandet
om särskildt utskott.
Herr Säve: Äfven jag hör till dem, som hysa betänkligheter
mot tillsättandet af det föreslagna särskilda utskottet.
Först och främst finner jag det icke vara fullt riktigt af Hiks-
dagen att genom öfverlämnande till särskildt utskotts behandling
af föreliggande kungl. proposition om den politiska rösträtten
göra en afvikelse från en konstitutionell ordning, som man städse
iakttagit allt sedan 1810 års riksdagsordning utfärdades. Här är
clet nämligen fråga om att fastslå ett prejudikat med afseende på
tillämpningen af grundlagen, som för framtiden han blifva ödes¬
digert. Jag vill nu icke närmare gifva mig in på spörsmålet, om
tillsättandet af utskottet i fråga är öfverensstämmande med grund¬
lagens anda eller ens om det är öfverensstämmande med grund¬
lagens bokstaf. Jag tror dock, att, om kamrarna verkligen vilja
tillsätta ett så beskaffadt utskott, hafva de stöd för sig i grund¬
lagen men blott under den i grundlagen själf fastslagna förut¬
sättningen, att utskottets tillsättande verkligen finnes vara af nöden.
Hvad ligger det då för betydelse i detta uttryck: vara af nöden?
För min del kan jag icke se, att man härur kan leda sig till till-
låtelsen att tillsätta ett särskildt utskott utan högst tvingande och
Om till¬
sättande af
särskildt
utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
(Forts.;
3:o 7.
12
Om
sättande af
särskildt
utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
(Forts.
Fredagen den 8 Februari.
nödiga skäl; och allra minst kan man emot grundlagens tydligt
angifna mening tillsätta ett sådant utskott, då det såsom här rent
af är onödigt, således rena motsatsen till nödigt.
Skulle' det vara nödigt att nu tillsätta ett så beskaffadt ut¬
skott, skulle det vara på samma grunder, som man hittills tillsatt
de särskilda utskotten, således antingen därför att konstitutions¬
utskottet är så öfverhopadt med göromål, att det omöjligen kan
hinna med att behandla rösträttsfrågan, eller därför att det saknar
tillräcklig kompetens att kunna bedöma och behandla frågan, eller
slutligen därför att propositionen angående grundlagsförändringarna
i sig innehåller eu mångfald af olika ämnen, som icke kunna falla
under ett och samma ständiga utskotts behandling. Jag tror nu,
att intet af allt detta föreligger här. Man kan icke säga, att
konstitutionsutskottet är öfverhopadt af göromål. Om den viktiga
rösträttsfrågan undandrages konstitutionsutskottets behandling vid
denna riksdag — en fråga på hvilken Riksdagens grundlagsvårdande
intresse i år företrädesvis är koncentreradt — får utskottet i
hufvudsak ingenting annat att sysselsätta sig med än med läs¬
ningen af statsrådsprotokollen, och det kan väl ändå icke vara
grundlagens mening. Icke heller lär man kunna säga, att konstitu¬
tionsutskottet, som under åren 1902—1906 haft att afgifva icke
mindre än fyra betänkanden om rösträttsfrågan saknar erforderlig
kompetens att utarbeta äfven ett femte betänkande om denna
fråga.
Till sist kommer jag in på det spörsmålet, om här i Kung!.
Maj:ts proposition om ändringar i regeringsformen och riksdags¬
ordningen verkligen ligga ämnen, som måste behandlas af olika
utskott. Jag för min del kan icke finna detta. Kung!. Maj:t
framhåller i sina båda propositioner om ändringar i kommunal-
lagarne, livilka rätteligen skulle gå till lagutskottet, att ett godkän¬
nande af propositionen om grundlagsändringarna är förutsättningen
för ett godkännande af de båda förstnämnda propositionerna. Så¬
ledes synes det mig klart och tydligt, att dessa propositioner, mellan
Indika "finnes en bestämd formell skillnad, äfven om i reellt afseende
åtskilligt binder dem tillsamman, mycket väl kunna behandlas hvar
för sig af respektive ständiga utskott utan någon hopblandning.
Men nu är det just denna hopblandning, man afser med tillsätt¬
ningen af ett särskildt utskott. Ja, det är just det man åtmin¬
stone har anledning att befara, och det kan blifva betänkligt nog.
Propositionen i den politiska rösträttsfrågan medgifver i själfva
verket icke någon s. k. kompromiss. Det kan icke här blifva
fråga för Riksdagen om annat än att antaga den — möjligen med
en eller annan mindre ändring — eller att förkasta den; men
hopblandningen med propositionerna om ändringar i förordningarna
om landstingen och kommunalstyrelsema ställer saken annor¬
lunda. Dessa senare erbjuda de rikaste tillfällen till kompro¬
misser på basen af det föreliggande förslaget om begränsning af
den kommunala rösträtten uppåt. Men dessa kompromisser kunna
Fredagen den 8 Februari.
N:o 7.
13
blifva betänkliga, och den farhågan får åtminstone icke vara för
oss fjärran, att det kan hända, att det liufvudsakliga intresset
inom det särskilda utskottet, om ett sådant kommer till stånd,
kommer just att koncentreras på kompromissandet och att man
gör ett godkännande af de kompromisser man åstadkommer i den
kommunala rösträttsfrågan till förutsättningen för ett godkännande
af propositionen om förändringarna i riksdagsordningen tvärt¬
emot hvad som förutsattes i regeringspropositionerna.
Det förefaller mig för öfrig! något egendomligt, att då man
nu, då vi stå i beredskap att inaugurera principen om de pro¬
portionella valen, vill tillsiitta ett särskild! utskott, som skall be¬
handla rösträttsfrågan, vid detta utskotts tillsättande synes vilja
helt och hållet frångå principen af de proportionella valen. Här
stå nu inom Riksdagens kamrar två olika uppfattningar mot hvar¬
andra, den ena proportionalistisk och den andra antiproportiona-
listisk. Sammanräknar man proportionalisterna i denna kammare
blir deras antal antiproportionalisternas långt öfvervägande, och
sammanräknar man proportionalisterna i båda kamrarna, blifva
dessa till antalet vida flera än sina motståndare inom Riksdagen.
Men huru kommer detta särskilda utskott att se ut till sin sam¬
mansättning? Här skola platserna lika. fördelas mellan partierna;
det blir alltså ett afvikande från proportionalitetsprincipen.
Herr grefve och talman! De! är en egendomlig situation, i
hvilken högern för närvarande befinner sig. Af omständigheternas
makt har den jagats allt längre åt vänster, jagats, fruktar jag, så
långt, att den börjat förlora synen på att äfven den är berättigad
att existera i vårt land. Proportionalismen är eu mycket god sak
så till vida som man genom den kan bereda platser inom kam¬
rarna för minoriteternas män, men den obestridliga fördel som
ligger däri är dock icke så stor, att den bör köpas till så dyrt
pris som det, att Första Kammaren skall uppgifva sin statsrätts-
liga ställning, att landstingen skola totalt demokratiseras och
kommunalstyrelserna demagogiseras.
Jag har nu farhågor för att man genom tillsättandet af ett
särskildt utskott drifves längre åt vänster än regeringspropositio¬
nerna angifva. De gå tillräckligt långt åt vänster de, och det kan
vara nog med detta.
Med dessa farhågor för ögonen och med hänsyn till de
konstitutionella betänkligheter, som här påvisats, skall jag ansluta
mig till de talare, som yrkat, att ifrågavarande kungl. propositio¬
ner på vanligt sätt remitteras till respektive ständiga utskott.
Herr Afzelius: Den fråga som här föreligger har redan blif-
vit man och man emellan mycket debatterad och jag skall därför
icke här söka upptaga den i hela dess vidd. Men icke heller vill
jag bedöma frågan endast ur den synpunkt, med hvilken den siste
ärade talaren slutade, eller hvad "resultatet månde blifva af ett
sådant utskottsarbete. Därom kunna vi nu ingenting veta. För
mig och helt säkert för de flesta står det klart, att den förelig¬
Om till¬
sättande af
särskildt
'utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
(Forts.)
Nso 7.
14
Om till¬
sättande af
särskildt
utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
(Forts.)
Fredagen den 8 Februari.
gande frågan i sig själf är af den utomordentliga vikt, att på år¬
tionden ingen i det hänseendet kunnat mäta sig med den. De
särskilda delar, hvari detta ärende vid sitt framträdande sönder¬
faller, stå i mycket nära samband till hvarandra, och jag kan där¬
för icke tänka mig annat än att enhvar skall finna det i och för
sig önskligt att dessa särskilda delar behandlas och frågan sålunda
utredes af ett och samma utskott.
Men — och det är härom jag vill yttra några ord — här fin¬
nas, sade den siste talaren, likasom förut herr Unger, konstitutio¬
nella betänkligheter, och den förste talaren i ordningen strök under
dessa betänkligheter, så starkt, att han talade om att sådant vore
att tumma på grundlagen. Om så vore förhållandet, skulle jag
visserligen icke af min önskan att få till stånd en gemensam be¬
handling af de föreliggande frågorna låta förleda mig till att för¬
orda ett särskildt utskott. Men jag kan verkligen icke förstå, huru
här skulle kunna blifva tal om att tumma på, grundlagen. Riks¬
dagsordningens 37 § räknar upp Indika ständiga utskott som skola
finnas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillnings¬
utskott, ett bankoutskott samt ett lagutskott, och i sammanhang
därmed förekommer något längre ned i samma §: »ankommande
på kamrarnes sammanstämmande beslut att, när sådant finnes
vara af nöden, tillsätta särskildt utskott för upptagande af fråga,
som tillhör ständigt utskotts behandling».
Jag hör icke till den klass af grundlagstolkare, som tror, att
hela den konstitutionella visdomen ligger i 84 § regeringsformen,
som säger, att grundlagame skola tillämpas efter deras ordalydelse;
men det vill jag säga, att så mycket bör dock ordalydelsen få
gälla, att det ej kan förutsättas, att grundlagen skulle säga någon¬
ting, som grundlagsstiftaren alls icke menar. Grundlagen får icke
tillämpas mot ordalydelsen. Enligt den teori, herr Nyström gjort
gällande och som äfven omfattas af herr finger, skulle det ju aldrig
finnas något till konstitutionsutskottet hörande ärende, som skulle
kunna gå till särskildt utskott. Icke i något enda fall skulle ett
dylikt ärende kunna gå till särskildt utskott. Men, mina herrar,
hvad vore väl det för lagstiftare, som icke då skulle uttryckligen
vid detta stadgande hafva gjort den inskränkningen: med undantag
för konstitutionsutskottet? Om jag granskar de skäl, som anförts
för dessa ledamöters åsikt, så har herr Nyström hufvudsakligen
framhållit konstitutionsutskottets konstitutionella initiativ. Jag-
vill då fästa uppmärksamheten på att initiativrätt tillhör ingalunda
uteslutande detta utskott. Bevillningsutskottet har på sitt sätt ett
ännu vidsträcktare initiativ, i det att bevillningsutskottet äger att
uti bevillningsfrågor »föreslå hvad det anser nyttigt och billigt».
Jag har icke hört, att detta initiativ ansetts utesluta möjlig¬
heten att hänskjuta en bevillningsfråga till särskildt utskott. _
Här berördes äfven andra frågor, som tillhöra konstitutions¬
utskottet och herr Nyström förmenade, att om man gör början
med detta kan man ju gå vidare på den vägen och t. ex. fråntaga
utskottet den domsrätt, som i vissa fall tillhör konstitutionsut¬
Fredagen den 8 Februari.
15
N:o 7.
skottet. Jag vill dock icke säga, att detta är min mening. Därför
att jag uttalat den åsikten, att det finns konstitutionella frågor,
som kunna gå till särskildt utskott, vill jag icke därmed hafva
sagt, att hvarje ärende, som grundlagen lägger under konstitutions¬
utskottet, skall kunna därifrån skjutas under ett särskildt. Man
får därvid taga hänsyn till ärendets natur. Den befogenhet riks¬
dagsordningen, utöfver utskottens allmänna, att bereda riksdags-
ärendena, för vissa fall gifvit konstitutionsutskottet, kan lika litet
öfver flyttas på någon annan delegation, som t. ex. den befogenhet,
som tillkommer lagutskottet att granska justitieombudsmannens
verksamhet, kan öfverlåtas på någon annan.
Hvad jag velat säga är sålunda det, att något slags tummande
på grundlagen eller några konstitutionella betänkligheter af angif-
vet slag enligt min uppfattning här icke alls föreligga. En annan
sak är däremot att, då det gäller att tillsätta ett särskildt utskott
för en konstitutionell fråga, man bör förfara synnerligen varsamt
för att ej rubba det samband, som konstitutionsutskottets initiativ¬
rätt har med hvarje sådan fråga. Men jag anser, som jag nyss
antydt, att i förevarande fall skälen för den föreslagna åtgärden
äro af fullgod beskaffenhet.
Herr Säve undrade, hvad konstitutionsutskottet skulle få* att
syssla med, ifall utskottet ginge miste om allt detta; det skulle
då ej få annat att göra än att granska statsrådsprotokollen. Jag-
tillåter mig vördsamt hemställa, att utskottet då ville taga itu med
tryckfrihetsförordningen, hvars förbättrande så länge stått på dag¬
ordningen.
Om till¬
sättande af
särskildt
utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
(Forte.)
Herr vice talmannen: Det kunde ju vara rätt mycket att
svara på den förste ärade talarens anmärkningar, men jag tror,
att jag gagnar saken bäst genom att icke inlåta mig så mycket
på hans utkast och hans argumenteringar. Jag skall därför
be att nu . få inskränka mig till hvad som uttalats om de s. k.
underhandlingarna, för att det måtte blifva någon liten belysning
i fråga om dessa.
Det veta vi ju alla, att vi längta efter att få eu lösning på
rösträttsfrågan, en lösning, som lämnar oss i fred och ro och
öppnar möjlighet till arbete äfven på andra områden. För att
vinna denna lösning anses på många håll som någonting höge¬
ligen önskvärd!, om arbetet med hela rösträttsfrågan kunde för¬
läggas till ett enda utskott. Den uppfattningen har många an¬
hängare i denna kammare och äfven i Andra Kammaren och i
den allmänna meningen i landet. Med hänsyn därtill har man i
denna kammare lyssnat till uppslag, som blifvit gifna i med-
kammaren, uppslag, som herrarne alla känna till, b vilka gå ut på,
att man så att säga skulle skära utskottet i två hälfter: den ena
principiella, anhängare af den proportionella valmetoden, den andra
delen principiella anhängare af majoritetsmetoden. Huru det skulle
delas, veta vi ockå alla: 9 proportionaliter, om jag så får säga,
N:o 7.
16
Om till¬
sättande af
särskildt
utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
(Forts.)
Fredagen den 8 Februari.
och 3 majoritetsmän från Första Kammaren, 9 majoritetsmän och
o proportionaliter från Andra Kammaren.
Vidare i öfverensstämmelse har man mig veterlig!; icke kom¬
mit mellan de båda kamrarne. Och det förefaller mig, att, om
man utgår från dessa gifna förutsättningar, det ligger i sakens
natur, att båda kontrahenterna skola veta att lojalt möta de så¬
lunda — jag vill icke säga — träffade aftalen, utan de sålunda gifna
uppslagen. Därmed förfaller också hvad som här yttrats i början
af öfverläggningen, att den ena kammaren skulle i något afseende
kommendera den andra i fråga om nämnandet af ledamöter i ut¬
skottet. Därmed förfaller också hvad som från samma sida fram¬
hållits, att det skulle vara imperativa mandat, — att den, som
blifvit vald i den ena gruppen, ovillkorligen skulle vara skyldig
att från början till slut vidhålla den principiella ståndpunkt, som
han tidigare kan hafva intagit. Det är ju för det första icke i
öfverensstämmelse med grundlagens anda, att mandaten aro im¬
perativa, och för öfrigt skulle väl allt riksdagsarbete vara tämligen
onyttigt, om man icke i ett utskott skulle få taga och gifva skäl.
Det kan ju tänkas, att den ena sidan tager skäl från den andra
och ( ändrar sin mening i vissa afseenden, och den andra sidan
likaså. Någon förbindelse i det afseendet är emellertid mig veter-
ligt icke ingången.
Herrarne hafva sig kanske bekant, att Andra Kammaren nyss
med betydande majoritet antagit förslaget om särskildt utskott,
och det förefaller mig vara ett ytterligare stöd för att vi för vår
del också skola ingå på särskildt utskott. Det är genom till¬
mötesgående från alla håll, som man skall försöka komma till
något resultat. Det är enighet man vill vinna, och utan enighet
blir det en dålig början.
Jag hemställer, herr grefve och talman, om bifall till förslaget
om särskildt utskott för behandling af ifrågavarande propositioner.
Herr Nyström, Johan Fredrik: Den siste talaren har
yttermera understrukit hvad vi alla känna, att det uteslutande
är opportunitetsskäl, som förmått honom och med honom lik¬
tänkande att gå in på detta förslag om särskildt utskott, så sam¬
mansatt, som det nu är dekreteradt från annat håll, att det bör
sammansättas. Jag har all respekt för opportunitetsskäl, men de
böra dock icke drifvas för långt. Då icke, som förr varit vanligt,
en kammares ledamöter få för sig afhandla sammansättningen af
ett utskott, utan den ena kammaren blandar sig i den andra kam¬
marens åtgärder i denna sak, då synes mig kompromissen gått
för långt. Jag tror för öfrigt, att det förhåller sig med dessa
kompromisser som med de goda föresatserna, enligt ett gammalt
ordspråk.
En talare har sökt visa — hvad jag misstänker, att ingen är
så alldeles viss på — att detta förslag öfverensstämmer med grund¬
lagen. Den talaren anförde som sitt argument — det enda jag
kunde finna, att han begagnade sig af — att ingen statsrättslärare
Fredagen den 8 Februari.
17
N:o 7.
— mera bekant, tror jag han sade — tiar talat emot hänskjutande
af en författningsfråga till särskildt utskott. Jag skulle vilja be
honom också upplysa, hvilken statsrättslärare sagt, att detta går
för sig. Såvidt jag vet, ingen alls. llvdin talar föga mer om
saken, än att han ungefär gör reda för hvad det står i 37 § riks¬
dagsordningen om särskildt utskott, och någon annan statsrätts¬
lärare har, såvidt jag vet, ej yttrat sig i detta ämne. Det tinnes
alltså ej anförda några argument hvarken pro eller contra, utan
vi få reda oss med vår egen tankeförmåga. Det har den siste
talaren, som yttrade sig om grundlagstolkningen, sökt göra, då
lian ville bevisa, att förslaget ej strede mot grundlagen. Men ehuru
han reserverade sig mot att anses hylla den uppfattningen, att
all statsrättslig visdom ligger i den paragraf, som säger att grund¬
lagarna skola tolkas efter sin ordalydelse, misstänker jag, att han
följde denna sats i praktiken, ty det enda han anförde för sin
mening var just de orden i 37 § riksdagsordningen, att kamrarne
äga rätt att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta ett särskildt
utskott »för upptagande af fråga, som tillhör ständigt utskotts
behandling». I uppläsningen af dessa ord lag i själfva verket all
den argumentering, som han presterade. Det finnes icke något
undantag angifvet från denna allmänna regel, sade han; därför
gäller den äfven för frågor, som tillhöra konstitutionsutskottet.
Han hajade dock till, då han skulle draga slutsatsen af sin pre¬
miss, och nödgades medgifva, att han icke ansåg, att alla konstitu-
tionsutskottsfrågor skulle kunna läggas under särskildt utskott.
Hvar går då gränsen? Hvilka konstitutionsutskottsfrågor äro af
beskaffenhet, att de få hänskjutas till särskildt utskott, och hvilka
äro det icke?
Nej, här säger sunda förnuftet någonting annat, än den sist¬
nämnde talaren ville medgifva. I 38 § uppräknas tre grupper af
ärenden, som skola behandlas af konstitutionsutskottet. De äro
alldeles koordinerade med hvarandra. Det finnes ej någon differens
dem emellan. Kan man till särskildt utskott hänskjuta ett slags,
konstitutionsärenden, måste man också kunna dit hänskjuta de
båda andra slagen; och om det senare befinnes vara orimligt —
såsom herr Afzelius själf menade — följer däraf också, att det
är orimligt att till särskildt utskott hänskjuta något konstitutions-
utskottsärende. Man kan ej taga något ärende från konstitutions¬
utskottet och lägga till särskildt utskott, om man vill följa grand¬
lagen, sådan den bör läsas och förnuftigt tolkas.
Herr Unger: Herr Afzelius förmenade, det mitt sätt att tolka
grundlagen skulle innebära, att icke under några förhållanden ett
särskildt utskott kunde få tillsättas, så snart däremot gjordes någon
opposition, och att grundlagens stadgande därom alltså vore för¬
gäfves. Men med det sätt att tillämpa lagen, som herr Afzelius
vill göra gällande, synes det väl, som skulle orden »när sådant fin¬
nes _ vara af nöden» stå alldeles »förgäfves». Dessa ord stå dock
enligt min mening ingalunda förgäfves, och det så mycket mindre,
Första Kammarens Prof. 1907. N:o 7. 2
Om till¬
sättande af
särskildt
utskott för
frågor ang.
jfolitisk och
kommunal
rösträtt.
(Ports.)
N:o 7.
18
Om till¬
sättande af
särskildt
utskott för
frågor ang.
politisk och
kommunal
rösträtt.
(Forts.)
Fredagen den 8 Februari.
som bär är fråga om ett undantagsstadgande, som bör, enligt van¬
lig lagtolkning, tolkas strictissimi juris, och det för öfrigt finnes
så mycket större skäl i detta fall för restriktiv tolkning, som, på
sätt jag förut sökt påvisa, det är en fullständig oformlighet att
hänskjuta en konstitutionell fråga till särskildt utskott.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
talmannen jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till herr vice talmannens föreliggande förslag samt
vidare på afslag därå, och förklarade sig anse den förra proposi¬
tionen, hvilken förnyades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller herr vice talmannens förslag om tillsättande
af ett särskildt utskott för behandling af Kungl. Maj ds proposi¬
tioner n:is 28—30 m. m., röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås herr vice talmannens ifrågavarande förslag.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja - 77;
Nej — 31.
Jämlikt 37 § 1 mom. riksdagsordningen skulle Andra Kam¬
maren inbjudas att i detta beslut förena sig med Första Kammaren.
Vidare beslöts, att, i händelse kamrarna enades om tillsättande
af ett särskildt utskott för behandling af Kungl. Maj ds ifråga¬
varande propositioner, Första Kammaren skulle för sina ledamöter
i detta utskott välja åtta suppleanter.
Vid förnyad föredragning af bankoutskottets den 2 och 6 i
denna månad bordlagda memorial n:o 2, angående förändrade be¬
stämmelser i bankoreglemente! i fråga om mottagande i riksban¬
ken af vissa depositioner, biföll kammaren hvad utskottet i detta
memorial hemställt.
Fredagen den 8 Februari.
19
N:o 7.
Afgåfvos och bordlädes följande motioner:
n:o 36, af herr Trygger, med förslag till ändrad lydelse af § 28
mom. 1 regeringsformen; och
n:o 37, af herr Hammarström, i anledning af Kung! Maj:ts
förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Hederstierna under två veckor fr. o. m. den 11 i denna
månad;
herr Trygger under högst tre veckor från innevarande dag.
Justerades åtta protokollsutdrag för denna dag.
Kammaren åtskildes kl. 2,3 5 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
N:o 7.
20
Lördagen den 9 Februari.
Lördagen den 9 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.
Justerades protokollet för den 2 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets utlåtanden:
n:o 15, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af delar af de till 41/* mantal Könö kungsgård n:o 1 i
Östergötlands län börande torpen Fyrtorpet och Språkstorpet;
n:o 16, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning till Fogelsta—Vadstena—Ödeshögs järnvägsaktiebolag af
ett område utaf förra häradshöfdingbostället 1 mantal Västerlösa
n:o 1 i Östergötlands län;
n:o 17, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af eu till förra regementsfältskärsbostället Stickelösa n:o 1
Kronogård i Jönköpings län hörande lägenhet;
n:o 18, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af ett till förra militiebostället Förstena n:o 1 i Älfsborgs
län hörande område;
n:o 19, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efter¬
skänkande af kronans rätt till danaarf efter torparen Johan Fredrik
Åbergs från Kisbäcksled under Skålltorp i Skärfs socken hustru
Kajsa Andersdotter Åberg;
n:o 20, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efter¬
skänkande af kronans rätt till danaarf efter sjömannen Karl Elias
Andreas Hesselberg;
n:o 21, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående upplåtande af kronojord för framdragande af vissa elek¬
triska ledningar;
n:o 22, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående be¬
viljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar;
n:o 23, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid,
som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmäktige i
nämnda kontor; och
n:o 24, angående Kungl. Maj:tsi statsverkspropositionen gjorda
framställningar om anslag till vissa hamnarbeten; äfvensom
Lördagen den 9 Februari.
21
N:o 7.
bevillningsutskottets betänkanden och memorial:
n:o 1, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
höjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref jämte en i ämnet
väckt motion;
n:o 2, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående inledande af underhandlingar med Danmark och Norge
i fråga om höjning af viktsatsen för bref, som befordras länderna
emellan för enkelt porto; och
n:o 3, angående vissa ändringar i gällande förordning angå¬
ende stämpelafgiften.
Upplästes två från Andra Kammaren ankomna protokollsutdrag,
n:is 48 och 56, utvisande, att nämnda kammare för sin del be-
slutit, att ett särskildt utskott, bestående af fjorton ledamöter,
sju från hvardera kammaren, skulle tillsättas för behandling af
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående stadsplan
och tomtindelning m. m., äfvensom förklarat, att den i sådant af¬
seende från Första Kammaren gjorda inbjudning skulle anses be¬
svarad genom Andra Kammarens förenämnda beslut.
Herr talmannen yttrade, att han, efter öfverenskommelse med
herr talmannen i Andra Kammaren, finge föreslå, att val af leda¬
möter och suppleanter i det sålunda af båda kamrarna beslutade
särskilda utskottet skulle företagas vid det sammanträde, som komme
att hållas nästa onsdag.
Detta förslag antogs.
Upplästes ett från Andra Kammaren ankommet protokolls¬
utdrag, n:o 49, utvisande, att nämnda kammare för sin del beslutit,
att ett särskildt utskott, bestående af tjugufyra ledamöter, tolf
från hvardera kammaren, skulle tillsättas för behandling af ej
mindre Kungl. Maj:ts nedannämnda propositioner:
l:o) med förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 rege¬
ringsformen samt §§ 6, 7, 8, 10, 11, 13 till och med 22, 25, 28
och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergångsstadgande i riks¬
dagsordningen ;
2:o) med förslag till lag angående ändring i vissa delar af för¬
ordningen om kommunalstyrelse på landet samt till lag angående
ändring i vissa delar af förordningen om kommunalstyrelse i
stad; och
3:o) med förslag till lag angående ändring i vissa delar af för¬
ordningen om landsting den 21 mars 1862;
. än äfven de ytterligare framställningar, som kunde komma att
af Kungl. Maj:t eller i enskilda motioner göras i dessa ämnen eller
andra i omedelbart samband därmed stående frågor.
It:o 7.
22
Lördagen den 9 Februari.
Herr talmannen yttrade, att, då båda kamrarne sålunda enats
om tillsättande af ett särskildt utskott för nyssnämnda frågors
behandling, han efter samråd med herr talmannen i Andra Kam¬
maren finge föreslå, att Första Kammaren ville besluta att vid
det sammanträde, som komme att hållas nästa onsdag, företaga
val af ledamöter och suppleanter i nu ifrågavarande särskilda
utskott.
Detta förslag antogs.
Upplästes ett från Andra Kammaren ankommet protokolls¬
utdrag, n:o 54, utvisande, att vid föredragning därstädes af stats¬
utskottets memorial, n:o 13, med anledning af remiss från Första
Kammaren af en utaf herr A. Bergström väckt motion, utskottets
hemställan om motionens återlämnande blifvit af Andra Kammaren
bifallen, med förklarande, att motionen borde tillhöra tillfälligt ut¬
skotts behandling.
På särskilda af herr talmannen framställda propositioner be¬
slöts, att det tillfälliga utskott, som ägde att behandla ifrågavarande
motion, skulle bestå af fem ledamöter med två suppleanter, äfven¬
som att val af ledamöter och suppleanter i detta utskott skulle
företagas vid kammarens sammanträde nästa onsdag.
Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet herr
Tryggers nästlidne dag bordlagda motion, n:o 36, med förslag till
ändrad lydelse af § 28 mom. 1 regeringsformen.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr Hammar¬
ströms under gårdagen bordlagda motion, n:o 37, i anledning af
Kungl. Maj:ts förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
bankoutskottets sistlidne dag bordlagda memorial n:o 3.
Herr talmannen anförde, att han efter öfverenskommelse med
herr talmannen i Andra Kammaren finge hemställa, det Första
Kammaren ville besluta, att vid det sammanträde, som komme att
hållas onsdagen den 13 innevarande månad, skulle företagas val
af dels revisorer och revisorssuppleanter för granskning af stats¬
verkets, riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och
2.‘!
N:o 7.
Tisdagen den 12 Februari.
förvaltning, dels ock valman och suppleanter för utseende af revi¬
sorer och revisorssuppleanter för granskning af riksbankens afdel
ningskontors i orterna räkenskaper och förvaltning.
Denna hemställan bifölls.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de under dagen
första gången bordlagda ärendena skulle sättas främst på föredrag¬
ningslistan till nästa sammanträde.
Justerades två protokollsutdrag för denna dag, hvarefter kam¬
maren åtskildes kl. 2,2 0 e. in.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Tisdagen den 12 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 2,3 0 e. m.
Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtanden:
nr -x:° 2l 1 anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!.
Mapt angående upphörande af inteckningsförnyelse;
n:o 3, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kund
Mapt angående internering af alkoholister; '
n:o 4, i anledning af väckt motion om ändring af 18 kap 16 S
strafflagen; och
åt • !l:° 5! i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
llaj.t angående lättnader i värnpliktsöfningen för värnpliktig som
ar medlem i skytteförening.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 9 innevarande månad bordlagda utlåtanden
n.is 10—24 äfvensom bevillningsutskottets samma dag bordlagda
betankanden och memorial n:is 1—3.
xi5^ n frånsågning af herr talmannen beslöts, att lagutskottets
utlåtanden n:is 2—5 skulle sättas främst på föredragningslistan
till morgondagens sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 2,3 7 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstj erna.