RIKSDAGENS PROTOKOLL
1907. Första Kammaren. N:o 43.
Tisdagen den 14 maj.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 7 i denna månad.
Vid föredragning af statsutskottets nästlidne dag bordlagda
memorial, n:o 121, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i an¬
ledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under punkt 2 af
andra hufvudtiteln gjorda framställning om höjning af justitierådens
aflöning, godkändes den i detta memorial föreslagna voteringspropo¬
sition.
Föredrogs och lades till handlingarna statsutskottets under går¬
dagen bordlagda memorial n:o 122, i anledning af kamrarnas skilj¬
aktiga beslut i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition till Riks¬
dagen angående förflyttning af flottans station i Stockholm till Elfvik
å Lidingön, dels ock en i anledning af samma proposition väckt
motion.
Föredrogs, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
sammansatta stats- och bankoutskottets sistlidne dag bordlagda
memorial n:o 9.
Vid föredragning af sammansatta stats- och bankoutskottets
nästlidne dag bordlagda memorial n:o 10, angående anvisande af er¬
sättning åt utskottets sekreterare, biföll kammaren hvad utskottet
i detta memorial hemställt.
Första Kammarens Prof. 1907. N:o 43.
1
N:o 43.
Sammanjämk-
ningsförslag i
fråga om
politisk röst¬
rätt m. m.
Tisdagen den 14 Maj.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande första sär¬
skilda utskottets den 12 och 13 innevarande maj bordlagda memorial,
n:o 5, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande ut¬
skottets utlåtande n:o 3, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen
samt §§ 6, 7, 8, 10, 11, 13 till och med 22, 25, 28 och 38 riks¬
dagsordningen så ock till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen
jämte inom Riksdagen i ämnet väckta motioner.
I utlåtande n:o 3, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt
§§ 6, 7, 8, 10, 11, 13, till och med 22, 25, 28 och 38 riksdagsord¬
ningen så oc-k till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen jämte
inom Riksdagen i ämnet väckta motioner, hade utskottet hemställt,
l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition icke kunde oförändrad bifallas, ville antaga att hvila till
vidare grundlagsenlig behandling i utlåtandet intaget förslag till
ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6, 7, 8r
9. 10, 11, 13 till och med 22, 25, 28 och 38 riksdagsordningen så
ock till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen, och
2:o) att Riksdagen måtte, under den förutsättning att ändring
af rikets grundlagar i öfverensstämmelse med utskottets under
punkten l:o) gjorda hemställan blefve af Riksdagen i grundlagsenlig
ordning beslutad och af Konungen gillad, för sin del antaga »För¬
slag till Lag om val till Riksdagen» af den lydelse utskottets ifråga¬
varande utlåtande utvisade.
I föreliggande memorial anförde utskottet, hurusom båda kam-
rarne, i enlighet med utskottets hemställan, antagit den ändring i
§ 9 riksdagsordningen, att orden »af kapital eller arbete» skulle
utgå. Men medan Första Kammaren inskränkt sig till denna änd¬
ring, hade Andra Kammaren dessutom beslutit att till hälften ned¬
sätta det taxeringsvärde och det inkomstbelopp, som vore bestäm¬
mande för valbarhet till Första Kammaren, så att följaktligen nu
stadgade taxeringsvärde 80,000 riksdaler utbyttes mot 40,000 riks¬
daler och nu gällande inkomstbelopp 4,000 riksdaler ersattes med
2,000 riksdaler.
En naturlig följd af nu berörda skiljaktighet mellan kamrarnas
beslut vore, att kamrarna beträffande utskottets hemställan i punkt
2:o) så till vida stannat i olika meningar, som hvardera kammaren
antagit vallagen under den förutsättning att ändring af rikets grund¬
lagar i öfverensstämmelse med kammarens beslut blefve af Riks¬
dagen i grundlagsenlig ordning beslutad och af Konungen gillad.
Vid öfvervägande, huru kamrarnas beslut rörande punkten l:o)
kunde sammanjämkas, hade utskottet funnit, att en sammanjämk¬
ning lämpligen skedde så, att de för valbarhet till Första Kammaren
bestämmande siffror å taxeringsvärde och inkomst fastställdes till
respektive 50.000 riksdaler och 3,000 riksdaler.
:>
N.o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
Utskottet hade alltså i sammanjämkningsändamål hemställt,
att kamrarna måtte, med frånträdande hvardera af sina be¬
träffande utskottets hemställan i punkterna l:o) och 2:o) af utlåtandet
n:o 3 fattade beslut,
l:o) antaga att hvila till vidare grundlagsenlig behandling följande
Förslag
till
ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6 till
och med 23, 25, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till
öfvergångsstadgande i riksdagsordningen.
Regeringsformen.
§ 31.
Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens all¬
männa angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behörige
personer, då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles
med rådmans- och magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och
åligganden, som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma
hädanefter Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, hvilkas ledamöter
väljas på sätt riksdagsordningen och särskild af Konungen och Riks¬
dagen gemensamt stiftad lag stadga. Kamrarna äga i alla frågor
lika behörighet och myndighet; skolande Riksdagen i kraft af denna
grundlag sammankomma till lagtima möte hvarje år den 15 januari,
eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter; Konungen dock obe¬
taget att, emellan lagtima riksdagar, urtima riksdag sammankalla.
Hos urtima riksdag må endast förekomma ärende, som föranledt
Riksdagens sammankallande eller af Konungen eljest för densamma
framlägges, så ock hvad med dylikt ärende står i oskiljaktigt sam¬
manhang.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott; ett Konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor
rörande förändringar i grundlagarne, så ock i vallag, hvarom i 49 §
förmäles, att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt att
granska de i statsrådet förda protokoll; ett Statsutskott, att utreda
och för Riksdagen uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets till¬
stånd, förvaltning och behof; ett Bevillningsutskott, att behandla
bevillningsfrågor; ett Bankoutskott, att öfverse Bankens styrelse och
tillstånd samt föreskrifter om bankoförvaltningen gifva; samt ett
Sammanjumlc-
ningsför8lag i
fråga om
politisk rost¬
rätt. m. m.
(Forts.)
N:o 43.
4
Sammavjämk-
nings/örslag i
fråga om
politisk röst¬
rätt m. m.
(Forts.'i
Tisdagen den 14 Maj.
Lagutskott, att utarbeta de från kamrarna remitterade förslag till
civil-, kriminal-, kommunal- och kyrkolagarnas förbättring.
Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som er¬
fordras för beredning af därvid förekommande ärenden.
Riksdagsordningen.
Kamrarnas bildande.
a) Första Kammaren.
§ 6.
1. Första Kammarens ledamöter skola till ett antal af ett¬
hundrafemtio utses af landstingen och stadsfullmäktige i de städer,
som ej i landsting deltaga. Valet gäller för en tid af sex år, räk¬
nade från och med januari månads början året näst efter det, under
hvithet valet skett.
2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd,
utgör en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område,
väljes en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundra-
femtiondedel af rikets folkmängd.
3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs,
väljes dock en riksdagsman.
4. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stad-
gandena i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio,
skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, livilkas folkmängd
mest öfverskjuter de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för
riksdagsmännens antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvar¬
dera välja ytterligare en riksdagsman.
5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna
grunder äger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; dock
må hvad sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riks¬
dagsmans rätt att under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.
6. Upphör stad att i landsting deltaga, inträder stadens rätt
att utse riksdagsman då, enligt 7 § 2 eller Simoni., nytt val skall
ske inom den valkrets, staden förut tillhört. År ej, då stadens rätt
att välja inträder, riksdagsmännens antal för staden af Konungen
bestämdt, __ skall en af valkretsens platser tillkomma staden.
7. Äro icke, då tillämpning skall ske af den i mom. 5 nämnda
bestämmelse, så många ledigheter inom Kammaren, att nya val¬
kretsar, som i följd af stadgandet i näst föreståenbe mom. ännu ej
utsett riksdagsmän, samt gamla valkretsar, för hvilka ökning af an¬
talet riksdagsmän bör äga rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande
af rättigheten att välja fullt antal riksdagsmän, skall, i afseende å
ordningen för sagda rättighets utöfning dessa valkretsar emellan,
gälla till efterrättelse: att nya valkretsar äga företräde framför
äldre; att bland två eller flera nya valkretsar företrädet tillkommer
0
N:o 43.
Tisdagen den i 4 Maj.
den, som tidigast utträdt ur landsting; att valkretsar, för livilka till¬
ökningen i riksdagsmännens antal är grundad på stadgandena i mom.
2, äga företräde framför valkretsar, för livilka sådan tillökning här¬
leder sig från föreskrifterna i mom. 4; att bland sådana valkretsar,
livilka på grund af stadgandena i mom. 2 äga välja ökadt antal
riksdagsmän, den har företrädet, för hvilken detta antal är störst,
eller, om antalet är lika för två eller flera valkretsar, den bland
dem, hvars folkmängd mest öfverskjuter de tal, som enligt samma
mom. äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarne;
att bland sådana valkretsar, livilka jämlikt mom. 4 äga utse ökadt
antal riksdagsmän, företrädet tillkommer den, för hvilken det i
samma mom. omnämnda folkmängdsöfverskott är störst; samt att i
de fall, där folkmängdsöfverskottet, såsom lika stort för två eller flera
valkretsar, ej kan tjäna till grund för bestämmande af företrädet
dem emellan, detta skall afgöras genom lottning inför chefen för
justitiedepartementet i närvaro af tre bland fullmäktige i rikets bank
och tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret.
§ 7.
1. Valkretsarna indelas i sex grupper. Denna indelning fast¬
ställes i vallagen. Är stad, som i 6 § 6 mom. sägs, berättigad att
utse riksdagsman, skall staden tillhöra samma grupp som det lands¬
tingsområde, hvari staden förut ingått.
2. Hvarje år skall inom en af de i 1 mom. nämnda grupper
förrättas val för nästföljande sexårsperiod. Hvilken ordning härvid
skall mellan grupperna iakttagas, därom stadgas i vallagen. Val
verkställes af landsting vid lagtima möte och af stadsfullmäktige
vid sammanträde under september månad.
3. Har Konungen förordnat om nya val i hela riket, förrättas
sådant val i hvarje valkrets för tiden intill utgången af den sex¬
årsperiod, för hvilken val senast hållits inom den grupp, valkretsen
tillhör.
4. Har i en valkrets riksdagsman afgått före sexårsperiodens
slut, och är ej annan valkrets, till följd af ny bestämmelse om riks¬
dagsmännens antal för de särskilda valkretsarna, berättigad till den
lediga platsen, fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledig¬
heten fyllas genom nytt val, verkställes sådant för den återstående tiden.
5. Skall plats, när sexårsperioden för en valkrets tilländalupit,
öfvergå från denna till valkrets inom annan grupp, varde under sjätte
året af sagda period, å tid som i 2 mom. sägs, inom sistnämnda
valkrets nytt val anställdt för det eller de år, som återstå af löpande
sexårsperiod för samma valkrets.
6. Har i en valkrets riksdagsman afgått före sexårsperiodens
slut, och är annan valkrets berättigad till den lediga platsen, varde
i sistnämnda valkrets nytt val anställdt för tid, som i 3 mom. afses;
dock att, där platsen jämlikt 2 eller 5 mom. redan är tillsatt för tid
efter löpande året, det val, som för ledighetens fyllande hålles, skall
gälla allenast till årets slut.
Sammanjämk¬
ning »förslag i
fråga om
-politisk röst¬
rätt m. m.
(Forts.)
N:o 43.
6
Sammanjämk-
ningsförslag \
fråga om
politisk röst¬
rätt m. to.
(Forts.)
Tisdagen den 14 Maj.
7. Landsting sammanträder för riksdagsmannaval, där så er-
' fordras, till urtima möte.
§ 8.
Valen till Första Kammaren äro proportionella, där två eller
flera riksdagsmän skola utses.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
§ 9.
Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män,
som uppnått trettiofem års ålder samt äga och minst tre år näst före
valet ägt fastighet till taxeringsvärde, ej understigande femtiotusen
riksdaler, eller ock till staten skatta samt under tid, som nyss är
sagd, skattat för minst tretusen riksdaler årlig inkomst. Kommer
riksdagsman, efter det han vald blifvit, i den ställning, att han ej
längre skulle varit valbar till ledamot i Kammaren, frånträder han
sin befattning.
§ 10.
För en hvar, som blifvit till ledamot i Första Kammaren ut¬
sedd, skall, på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröj¬
ligen utfärdas i två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den
valde och det andra insändes till justitiedepartementet.
§ 11.
År någon missnöjd med val till riksdagsman i Första Kammaren,
må han däröfver hos Konungen anföra underdåniga besvär. Han
äger för sådant ändamål hos vederbörande protokollsförare äska
behörigt protokollsutdrag, hvilket inom högst två dagar därefter
bör till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af talan,
sina till Konungen ställda besvär, sist inom en månad efter valför¬
rättningens slut, ingifva till Konungens befallningshafvande, som ge¬
nom kungörelse, hvilken i allmänna tidningarna införes, utsätter viss
kort tid, inom hvilken underdånig förklaring må öfver besvären till
Konungens befallningshafvande aflämnas. Sedan den tid tilländagå^,
har Konungens befallningshafvande att besvärshandlingarna jämte
de förklaringar, som må hafva inkommit, ofördröjligen till Konungen
insända, för att i Dess Högsta domstol skyndsamt föredragas och
afgöras.
§ 12.
Hvarje ledamot af Första Kammaren åtnjuter af statsmedel er¬
sättning för resekostnad till och från Riksdagen samt arfvode af
ett tusen två hundra riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att,
7
N:o 43.
Tisdagen den 14- Maj.
när antingen Konungen upplöser riksdag, innan den varit fyra må¬
nader tillsammans, eller ledamot af kammaren eljest afgår från sin
befattning under Riksdagen, innan så lång tid af dess sammanträde
förflutit, eller Riksdagen sammanträder i följd däraf att Konungen,
med upplösande af riksdag, förordnat om nya val, så ock under
urtima riksdag, kammarens ledamot undfår, jämte resekostnads-
ersättning, i dagtraktamente tio riksdaler, hvilket dock ej må öfver¬
stiga sammanlagdt ett tusen två hundra riksdaler.
Den ledamot af kammaren, som icke i rätt tid vid Riksdagen
sig inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio
riksdaler af arfvodet.
Vill ledamot af kammaren befattningen sig afsåga, ager han
det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan Riksdagar, hos
Konungens befallningshafvande.
b) Andra Kammaren.
§ 13.
Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvahundra-
trettio väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari
månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.
§ 14.
1. Hvart och ett af rikets län så ock Stockholms stad utgör
en eller flera valkretsar.
2. Stad, som utgör del af län, skall, där stadens folkmängd
vid början af andra året inom en treårsperiod uppgår till eller öfver-
stiger tre tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd, utgöra en
valkrets i fråga om val, som afser tid efter periodens utgång; dock
må stad, hvars folkmängd utgör minst sex tvåhundratrettiondelar
af rikets folkmängd, kunna delas i valkretsar.
Inträffar vid början af andra året inom en treårsperiod, att i
stad, som utgör en valkrets, folkmängden ej längre uppgår till en
nittiondel af rikets folkmängd, skall staden icke vidare bilda egen
valkrets.
3. Rikets indelning i valkretsar innehålles i vallagen.
§ 15-
1. I hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af
andra året näst före den treårsperiod, för hvilken^ valen gälla, en
riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en tvahundratrettion-
del af rikets folkmängd.
2. För valkrets, hvars folkmängd ej uppgår till fullt tre tya-
hundratrettiondelar af rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän.
3. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stad-
gandena i 1 och 2 mom. bör utses, icke uppgår till tvahundratrettio,
Sammanjämk-
ningsjörslag t
fråga om
politisk röst¬
rätt m. m.
(Forts.)
N:c 43.
8
Sammanjäm lc-
ning 8 för slag i
Jräga om
politisk röst¬
rätt rn. m.
(Forts.)
Tisdagen den 14 Maj.
skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd
mest öfverskjuter de tal, som enligt 1 mom. äro bestämmande för
riksdagsmännens antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter
öfverskottens storlek vara berättigade att välja ytterligare en riks¬
dagsman. Äro öfverskottstalen lika för två eller flera valkretsar,
afgöres, där så är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i 6 §
7 mom. är stadgadt.
4. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna
grunder äger utse, fastställes för hvarje treårsperiod af Konungen.
§ 16.
Valrätt tillkommer en hvar välfrejdad svensk man från och
med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra
års ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller
sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom
själf, hans hustru eller minderåriga barn; ,
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat
och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna
kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med ut¬
gången af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på
sätt i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på för¬
hållandena vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring
före valet inträffar.
§ 17.
1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas under
september månad året näst före början af de tre år, för hvilka
valen gälla.
2. Förordnar Konungen om nya val, förrättas dessa ofördröjligen
för den tid, som återstår af treårsperioden.
3. Afgår riksdagsman innan den tid, för hvilken han blifvit
vald, tilländalupit, fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall
ledigheten fyllas genom nytt val, verkställes sådant ofördröjligen
för den återstående tiden.
§ 18.
Valen till Andra Kammaren äro omedelbara och, där två eller
flera riksdagsmän skola utses, proportionella. Vid dessa val till¬
kommer hvarje röstande lika röst.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
Tisdagen den 14 Maj
9 N:o 43.
Sammanjämk¬
nings förslug i
fråga cm
Till ledamot i Andra Kammaren kan endast utses man. som pouu«k röst-
äger valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad, beståendo
af liera valkretsar, inom någon af dessa. or s'
För en hvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaien,
skall, på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen ut¬
färdas i två exemplar, af bvilka det ena öfverlämnas åt den valde
och det andra insändes till justitiedepartementet.
Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej
denna befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga
skäl för afsägelse. Som sådana anses:
1. de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2. ålder öfver 60 år; .
3. att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lag¬
tima riksdagar. _
Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid val¬
tillfälle eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens be¬
fallningshafvande.
Är någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,
eller vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord af¬
sägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, må han däröfver
hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger klaganden
hos Konungens befallningshafvande äska behörigt protokollsutdrag,
hvilket inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas;
och skall han, vid förlust af talan, sist inom tio dagar efter val¬
förrättningens slut eller, där afsägelse skett senare än vid valtill¬
fälle, efter erhållen del af Konungens befallningshafvandes beslut
sina till Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvande!!,
som, på sätt i 11 § stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig
förklara. Sedan den för förklarings afgifvande bestämda tid till-
ändalupit, har Konungens befallningshafvande att besvären jämte
alla målet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända,
hvarefter med målet vidare så förhålles som i 11 § sägs.
Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel
resekostnadsersättning samt arfvode eller dagtraktamente, enligt
hvad i 12 § är i fråga om Första Kammaren stadgadt.
§ 20.
§ 21.
§ 22.
N:o 43.
10
Sammavjämk-
nings/iirslag
fråga om
politisk röst¬
rätt m. m.
(Forts.)
Tisdagen den 14 Maj.
Den ledamot af Kammaren, som icke i rätt tid vid Riksdagen
sig inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio
riksdaler af arfvodet.
Riksdagsmannaval förrättas med slutna sedlar. Äro valsedlar
till större antal än hälften ogilla, varde nytt val anställdt.
§ 28.
1. Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de
ledigheter inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan
nästa riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befallnings¬
hafvande föranstalta, att riksdagsmän utses i de afgångnes ställe.
2. Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom
ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande,
när den afgångne tillhört Andra Kammaren, att så förfara, som i
1 mom. är sagdt; och, då den afgångne varit ledamot af Första
Kammaren, att om ledigheten göra anmälan hos Konungen, som
förordnar om ledighetens fyllande.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grund¬
lagar och vallagen samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar
däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga
att verkställa, så ock att meddela utlåtande öfver de från kamrarna
till utskottet hänvisade grundlags- och vallagsfrågor.
2. Utskottet åligger ock att äska de i Statsrådet förda proto¬
koll, med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden och
kommandomål, hvilka endast i hvad som rörer kända och af ut¬
skottet uppgifna händelser kunna fordras. Om utskottets rätt och
plikt att, efter granskning af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla
de anmärkningar, hvartill denna granskning funnits föranleda, eller
eljest vidtaga den med anledning af gjord anmärkning erforderliga
åtgärd, så ock att, när af riksdagsman eller af annat utskott än
Konstitutionsutskottet fråga blifvit väckt, att Statsrådet eller någon
dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt ut-
öfvat, däröfver, före frågans afgörande af Riksdagen, afgifva ytt¬
rande, därom är i regeringsformen stadgadt.
3. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan
Kamrarna uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och ämnen
böra hänvisas, därom besluta, så ock att skilja mellan Kammare
och dess talman, då den senare vägrar proposition.
Ofvergångsstadgande.
1. Riksdagsman i Första Kammaren, som är vald med tillämp¬
ning af de före år 1909 gällande stadganden, äger ej med sin be-
It
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
fattning fortfara längre än till början af första sexårsperioden för
deri valkrets, som utsett honom. Har han vid ingången af året
näst före sagda period sin befattning icke nio år innehaft, må lian
därmed fortfara till årets slut, ändå att under tiden nio år från
valet förflyta.
Där tjänstgöringstidens slut ej sammanfaller med början af sex¬
årsperiod för den valkrets, som är berättigad till platsen, skall val,
som för platsens besättande hålles, gälla för tiden intill början af
närmaste sexårsperiod för valkretsen. Samma lag vare, där platsen
varder ledig före tjänstgöringstidens utgång.
2. För den grupp af valkretsar, hvilken är den första enligt
den i vallagen mellan grupperna stadgade ordning, utgöres första
sexårsperioden af åren 1910—1915.
Förordnar Konungen om nya val till Första Kammaren, innan
val i sjätte gruppen förrättats för sexårsperiod, skola de nya valen
gälla för grupp, som valt för sexårsperiod, till periodens utgång och
för annan grupp till början af dess första sexårsperiod.
3. Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första
gången förrättas efter utgången af augusti månad 1910, skola i fråga
om val till kammaren tillämpas de före år 1909 i sådant hänseende
gällande stadganden.
2:o) antaga, under den förutsättning att ändring af rikets grund¬
lagar i öfverensstämmelse med utskottets här ofvan under punkten
l:o) gjorda hemställan blefve af Riksdagen i grundlagsenlig ordning
beslutad och af Konungen gillad,
Förslag till Lag om val till Riksdagen
af den lydelse, utskottets i punkten 2:o) af utlåtandet n:o 3 gjorda
hemställan utvisade, dock med den ändring, att stadgandet om la¬
gens ikraftträdande skulle erhålla följande affattning:
Denna lag träder i kraft samma dag som det hyflande förslaget
om ändring i §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6 till och
med 23, 25, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergångs-
stadgande i riksdagsordningen, efter att hafva af Riksdagen antagits,
varder af Konungen gilladt; dock att, i fråga om val till Andra
Kammaren, de före år 1909 i sådant hänseende gällande stadganden
skola tillämpas, intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren
första gången förrättas efter utgången af augusti månad 1910.
Punkten 1.
Herr vice talmannen: Herr grefve och talman, mina herrar!
Såsom af memorialet framgår, har jag jämte 4 andra ledamöter
från denna kammare ansett, att sammanjämkningen bort föreslås på
det sätt, att för valbarhet till Första Kammaren skulle stadgas så¬
som villkor att »äga och minst tre ar näst före valet ägt fastighet
Sammanjämk¬
nings förslag i
fråga om
'politisk röst¬
rätt m. in.
(Forts.)
N:o 43.
12
Samman järn k-
ning stordag
fråga om
politisk röst¬
rätt m. m.
(Forts.)
Tisdagen den 14 Maj.
till taxeringsvärde ej understigande fyratiotusen riksdaler eller ock
‘ till staten skatta samt under tid, som nyss är sagd, skattat för
minst fyra tusen riksdaler årlig inkomst.»
under den förberedande behandlingen voro vi fullt öfvertygade
om möjligheten af rösträttsfrågans slutliga lösning på denna grund
i förening med arfvode till Första Kammaren. Detta lärer tillräckligt
förklara den af oss intagna ståndpunkten vid frågans behandling i
kammaren.
Med den utgång frågan emellertid fick här, blef det oss klart,
att denna möjlighet var utskuren, och riktigheten häraf har blifvit
bekräftad.
Vi hafva ansett det som vår rättighet, vår skyldighet att få till
protokollet antecknadt det mål, som vi afsett, och den väg, som vi
ansett bäst kunna leda till vinnande däraf. Något yrkande om bifall
till den särskilda mening, som vi i memorialet uttalat, hafva vi icke
befogenhet att framföra, och äfven om denna befogenhet funnes,
skulle jag i rösträttsfrågans nuvarande läge icke begagna mig däraf.
Ställd i valet mellan bifall och afslag, kommer jag att rösta
för bifall till utskottets sammanjämkningsförslag, och jag gör detta
så mycket hellre som jag och de ledamöter, som med mig afgifvit
förenämnda uttalande, äfven med våra röster medverkat till utskottets
nu föreliggande sammanjämkningsförslag.
Grefve Wachtmeister, Hans: Jag ber att få afgifva en för¬
klaring, som jag visserligen icke skulle ansett vara af behofvet på¬
kallad, men som likvisst af ett och annat att döma icke torde vara
alldeles obehöflig.
En morgontidning i går drog af mitt votum i särskilda utskottet
i sammanjämkningsfrågan den slutsatsen, att jag, såsom orden folio,
»utan vidare fogat mig i ett fullbordadt faktum». Och efter hvad
jag förnummit, hafva äfven andra dragit den slutsatsen. Den slut¬
satsen är emellertid oriktig. När sammanjämkningsfrågan förekom
till behandling inom Särskilda utskottet, hade jag liksom utskottets
öfriga ledamöter att se till, huruvida en sammanjämkning af kam-
rarnes beslut kunde äga rum. Denna skyldighet ålåg oss enligt
grundlagen, oberoende af våra egna personliga meningar i själfva
hufvudfrågan. Det var uppenbart, att kamrarnas beslut voro sådana,
att en sammanjämkning kunde äga rum, och jag hade således att
såga min mening, på hvad sätt, så att säga tekniskt taget, en sam¬
manjämkning riktigast borde äga rum. Jag kände mig då endast
som en neutral och lojal expeditionskarl. Någon anledning för mig
att i reservation säga ifrån, att jag såsom ledamot af Riksdagen
icke kunde biträda den utväg till sammanjämkning, jag såsom ledamot
af utskottet fann mig böra understödja, fanns icke. Min åsikt i
själfva rösträttsfrågan hade ju ingenting att skaffa med den uppgift,
som förelåg i utskottet.
Hvad nu min åsikt i den stora hufvudfrågan beträffar, står jag
naturligtvis på samma punkt, där jag stod under frågans behandling
här i kammaren i förra veckan. Jag ber, herr talman, att med
N:o 43.
Tisdujren den 14 Mai.
åberopande af hvad jag under debatten då yttrade få yrka utslag å Samman)
utskottets hemställan.
_ 'i Dik¬
ning a j örala g
fråga om
•politisk röst-
Friherre De Geer: Jag anser mig böra tillkännagifva, att jag rätt m. m.
---- (Forts.)
delar grefve Wachtmeisters uppfattning om den skyldighet, som
ålegat mig såsom ledamot af utskottet, att bidraga till framläggande
af ett förslag till sammanjämkning. Såsom ledamot af kammaren
är jag naturligtvis däremot ingalunda skyldig att med min röst
bidraga till sammanjämkning af två beslut, hvillca båda äro för mig
oantagliga. Jag förenar mig alltså i det yrkande om afslag, som åt
grefve Wachtineister framställts.
Herr Bohnstedt, Knut: Då jag icke yttrade mig under fredags-
debatten, anhåller jag i dag få säga några ord. .
Vid debatten i fredags framhölls, »att aflöning till Första Kam¬
marens ledamöter vore en naturlig följd af Ivungl. Majds proposition,
och att det vore klokare och mera rättfärdigt att vid frågans be¬
handling genast bjuda livad man vill gifva, hvarför man bör redan
nu besluta om arfvode.»
Huru gick det? Jo! Man följde det rådet, och sedan regeringen
utspelat sin högsta trumf, vanns spelet, och aflöningen antogs af
kammaren.
Nu gäller det äfven censusfrågan.
Då jag, herr grefve och talman, icke varit med om aflöningen,
kan jag naturligen ännu mindre vara med om nedsättande af census,
hvarför jag yrkar afslag å utskottets sammanjämkningsförslag.
Grefve von Rosen: I förhoppning, att Riksdagens beslut i
lördags skulle utfalla i annan riktning än hvad som skedde, yttrade
jag mig icke då under denna kammares öfverläggningar. Då jag
emellertid för min del anser, att det fattade beslutet icke är ägnadt
att befordra landets sanna välfärd, vill jag nu begagna tillfället
framhålla, att den närmast liggande utvägen att afvända de enligt
min uppfattning ödesdigra följderna af ifrågavarande beslut är att
i dag afslå sammanjämkningsförslaget, och jag anhåller därför att
få framställa yrkande om afslag å detsamma.
Herr Åkerman: Jag har låtit till betänkandet anteckna, det
jag ansett, att sammanjämkningen bort grunda sig på ett taxerings¬
värde af 60,000 kronor och en beskattad inkomst af 3,000 kronor,
och jag har nu begärt ordet för att för kammaren uttala, att jag
icke är så enfaldig, att jag icke förstår det för kammaren och hela
vårt land fördelaktiga i det uttalande, somherr Lundebergm. fi.
gjort. Men hvarför jag icke kunnat inrangera mig bland dem, är,
att jag har den uppfattningen, att man vid sammanjämkning är
skyldig att ställa sig på den ståndpunkt, som man anser angifva
det riktigaste och rättvisaste medelvärdet mellan de två olika beslut,
som man har att sammanjämka; och vid sådant förhållande kunde
jag icke finna annat, än att, då det förelåg två väsentligt olika
N:o 43.
14
Sammanjämk-
ningsforslag
fråga om
politisk röst¬
rätt m. m.
(Forts.)
Tisdagen den 14 Maj.
punkter, i hvilka olika beslut fattats, man finge lof att taga medel¬
värdet mellan besluten i båda punkterna. Skulle jag hafva ansett
mig hafva haft rätt att gå efter hvad jag ansåg lyckligast både för
kammaren och landet i sin helhet, hade jag visst icke ställt mig
på den ståndpunkt, som jag gjorde.
Då jag icke i förra veckan, när saken i kammaren afgjordes,
begärde ordet, var detta därför att jag såsom utskottsledamot hade
min ställning gifven; och det syntes mig själfklart, att ingen kunde
tänka sig annat, än att jag skulle rösta för utskottets förslag, efter¬
som jag tillhörde dess majoritet. Emellertid vill jag nu, i frågans
närvarande läge, yrka bifall till utskottets sammanjämkningsförslag.
Herr Trygger: Då jag under debatten i fredags och lördags
talade och röstade såväl emot det beslut, som fattades af denna
kammare, som emot det förslag, som godkändes af Andra Kammaren,
och gjorde detta af det skäl, att enligt min mening dessa beslut vore
för riket skadliga, så är det uppenbart, att jag icke kan godkänna
en sammanjämkning mellan dessa båda beslut, huru formellt riktig
denna sammanjämkning än må vara gjord. På grund häraf, herr
talman, ber jag att få instämma i yrkandet om afslag å utskottets
hemställan.
Herr Svedelius: Då jag icke yttrat mig under den föregående
debatten i denna fråga, men önskar ätt få till protokollet antecknad
min ståndpunkt i frågan, skall jag be att få med dessa ord säga,
att jag skulle möjligen kunnat vara med om arfvodet. Men då redan
under förra debatten tydligt framgick, att ett sådant beslut af Första
Kammaren icke skulle blifva Riksdagens, utan att konsekvensen af
beslutet skulle blifva ytterligare eftergifter, såsom nu också verkligen
skett, röstade jag vid frågans afgörande mot förslaget om arfvode.
Jag har velat tillkännagifva detta, och yrkar jag nu afslag äfven å
samm an jämkningsförslaget.
Herr Heuman: Jag förstår för min del icke, hvarför Första
Kammaren i dag skulle morska upp sig. Kapitulationen skedde enligt
min mening i lördags, och då skedde också författningsrevisionen.
Då släppte Första Kammaren genom sitt beslut om arfvodes införande
den uppgift, som konstitutionen har gifvit åt denna kammare, näm¬
ligen att tillvarataga landets stora kultur- och försvarsintressen och
upprätthålla jämvikten mellan konungamakten och folket.
Den frejdade svenske samhällsfilosofen, professor Boström, vårt
lands störste filosof, siade vid representationsreformens antagande
år 1865, att med den representationsformen komme det icke att
dröja mer än omkring 50 år, innan det svenska konungadömet vore
afskaffadt och republiken införd. Vi äro ännu icke vid slutet af de
50 åren, hafva åtta år kvar, men det glider hastigt utför. Den
framstående tänkaren resonerade så, att Första Kammaren skulle
rätt snart komma att förlora sin motståndskraft mot den alltjämt
påträngande folkopinionen och därigenom icke i längden vara det
15
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
stöd för konungamakten, som författningen afsett, och som de själf- Sammanjamk-
skrifna stånden förut kunnat vara. e mjfgaZ ‘
Det är dock en tröst att veta, att det vid denna frågas behand- }rgst.
ling icke är en påträngande folkmening, som drifvit kammaren att rätt m. m.
i lördags kapitulera från sin stora plats i författningen. Man kan (Forts.)
icke tala om en »påträngande folkmening», då icke folket fått uttala
sig i frågan om författningsrevision; och det kan icke heller anses
som ett uttryck för svenska folkets vilja i afseende på Första Kam¬
maren, att röstsiffran 123 i Andra Kammaren med blott 8 öfversteg
jämviktsgränsen. Enligt min mening har konungamakten själf i
och genom den nuvarande regeringen sagt ifrån, att den icke mera
anser sig behöfva det stöd af Första Kammaren, som den enligt
vår nuvarande konstitution har haft. Konungamakten har själf på
det mest bevekliga sätt och med användande af alla de medel, som
stå i dess tjänst, bedt Första Kammaren att vika från sin stånd¬
punkt.
När nu Första Kammaren i lördags fattat sitt efter min mening
ödesdigra beslut och antagit arfvodet, kan jag för min del icke
förstå, hvad det vore för mening med ett sådant beslut, om icke
Första Kammaren också ginge med på en nedsättning af census.
Det är väl icke för oss arfvodet nu är antaget, utan för dem, som
genom nedsatt census skulle komma att här rycka in. Ett bland
de starkaste motiven för fattandet af beslutet om arfvode var ju, att
det icke skulle ligga någon rim och reson uti att släppa in en ny
stor valmanskår och icke med detsamma gifva den rätt att välja
hvem den vill. Den rätten har den icke, så länge census är den¬
samma som nu. Man vet nog, att radikalerna komma att taga vara
på detta motiv, och att, då arfvodet en gång kommit dit, de skola
arbeta på att snart all census borttages. Att vi i dag besluta en
godtycklig siffra af 3,000 kronor, är icke någon garanti för fram¬
tiden. Denna census kan lätt bli af den nya Första Kammaren till¬
sammans med den Andra, hvilka egentligen äro uttryck för ett
enkammarsysten), ytterligare nedsatt, för att så småningom all census
skall försvinna.
Det synes mig emellertid, som om Första Kammaren handlar
mest lojalt mot sitt beslut i lördags, om kammaren nu antager
sammanjämkningen. Då har åtminstone Första Kammaren icke velat
lägga hinder i vägen för regeringen att komma i åtnjutande af den
ögonblickets ro i rösträttsfrågan, som regeringen med alla medel
vetat tillkämpa sig genom att så kraftigt stödja, icke sitt eget, väl
utarbetade och genomtänkta förslag, utan det Tällbergska.
På den grund och fastän jag hörde till de 52, som vid voteringen
i lördags röstade för en lösning af rösträttsfrågan enligt Kungl. Maj:ts
då af regeringen så oförmodadt öfvergifna och därför, just när dej
gällde, regeringslösa förslag, anser jag, på det att regeringen nu må
få i denna fråga den framgång, som den önskat, men också det
ansvar, som den påtagit sig, att Första Kammaren, sedan den redan
en gång gjort den stora eftergiften, icke nu må lägga hinder i den
N:o 43.
16
Sammanjämk-
ningsförsiag i
fråga om
politisk röst¬
rätt m. m.
(Forts.)
Tisdagen den 14 Maj.
väg, som regeringen själf valt, och därför, herr grefve och talman,
yrkar jag bifall till sammanjämkningsförslaget.
Herr Berg, Lars: Då jag är öfvertygad, att genom kammarens
beslut i lördags och den sammanjämkning, som däraf blifvit en följd,
vårt folk komme att beröfvas skyddet af ett öfverhus, och det just
i en tid, då de nya enväljare, som med all säkerhet komme att
fylla såväl Andra Kammarens som Första Kammarens bänkar till
det antal det proportionella valsättet medgifver, visa sitt sinnelag
genom upplopp och våld på olika ställen i landet, kan jag icke
annat än såsom föregående talare äfven yrka afslag å samman¬
jämkningsförslaget.
Herr Hammarström: Jag yttrade mig icke under hufvud-
debatten i frågan. Jag tillhörde emellertid dem, hvilka sökte bidraga
till att kammarens beslut måtte stanna vid bifall till utskottets
hemställan utan något tillägg. Men då jag numera i det väsentligen
förändrade läge, hvari frågan nu kommit, icke kan taga på mitt
ansvar att vara med om ett alslag å sammanjämkningen, har jag
velat tillkännagifva, att jag sluter mig till dem, som yrkat bifall till
utskottets sammanj ämkningsförslag.
Herr Fränekel: Då jag vid kammarens förra behandling af
denna fråga icke yttrade mig, ber jag att få tillkännagifva, att jag
röstade för bifall till utskottets förslag och afslag å reservationen.
Men i frågans närvarande skick anser jag mig skyldig att lojalt
böja mig för majoritetens inom kammaren beslut. Fastän det icke
uttalades, gick detta beslut tydligt i den riktningen, att, om man
antoge reservationen, man skulle vara beredd att gå ännu längre,
då en sammanjämkning komme i fråga. Det synes mig därför icke
linnas någon anledning att vidare diskutera hufvudfrågan. Då jag
böjer mig för majoritetens beslut, måste jag också böja mig för
beslutet om sammanjämkning, och då jag finner denna icke kunna
åstadkommas på annat sätt, än utskottet föreslagit, ber jag nu att
få yrka bifall till utskottets sammanj ämkningsförslag.
Herr Behm: Vid behandlingen af denna fråga i fredags och
lördags deltog jag icke i debatten, men vid frågans slutliga afgörande
röstade jag för utskottets hemställan. Jag kunde nämligen icke
godkänna hvad från liera håll då framhölls, eller att konsekvensen
af den kommunala rösträttens reformering i radikal riktning med
däraf följande sannolika förändring af Första Kammaren skulle fordra
införandet af arfvode till Första Kammarens ledamöter. Då nu
emellertid utskottets mening icke kunde göra sig gällande, utan
Första Kammaren beslöt införande af arfvode, vill jag däremot halla
före, att en nedsättning af census bör vara den gifna konsekvensen
af detta beslut. Jag anser nämligen, att dessa två saker samman¬
hänga så med hvarandra, att det är helt naturligt, att en samman¬
jämkning af kamrarnas beslut här bör ske. Då det förslag, som i
17
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
detta hänseende nu framställts af utskottet, enligt min åsikt är
nöjaktigt, ber jag att få yrka bifall till detsamma.
Friherre Åkerhielm: Det torde vara att förvänta, att de, som
vid frågans förra behandling bidrogo till det då fattade beslutet,
också skola acceptera sammanjämkningsförslaget. För min del kan
jag icke finna någon anledning för dem, som intogo en med min
öfverensstämmande ståndpunkt, att bifalla sammanjämkningen, utan
biträder jag det yrkande, som här framställts om afslag.
Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i afseende å föreliggande punkt yrkats, dels att hvad
utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock att kammaren skulle
afslå utskottets hemställan och vidhålla sitt förut i frågan fattade
beslut.
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner jämlikt dessa
yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller hvad första särskilda utskottet hemställt i
punkten 1 af memorialet n:o 5, röstar
J a;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår kammaren utskottets hemställan och vid¬
håller sitt förut i frågan fattade beslut.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—110;
Nej-29.
Punkten 2.
Utskottets hemställan bifölls.
Vid ånyo skedd föredragning af första särskilda utskottets den
12 och 13 i denna månad bordlagda memorial, n:o 6, i anledning af
kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande utskottets utlåtande n:o 4,
Första Kammarens Prof. 1907. N:o 43 2
Sam manjärn fc-
ninysförglag i
fråga om
politisk röst¬
rätt in. vi
(Forts.)
W:o 43.
Angående
ett aftal
mellan kronan
och Hälsing-
borgs stad i
fråga om ett
kasernetablis-
semang m. in.
18 Tisdagen den 14 Maj.
i anledning af Kungl. Majrts propositioner n:o 29 med förslag till
lag angående ändring i vissa delar af förordningen om kommunal¬
styrelse på landet samt till lag angående ändring i vissa delar af
förordningen om kommunalstyrelse i stad, n:o 30 med förslag till lag
angående ändring i vissa delar af förordningen om landsting den 21
mars 1862, mo 69 med förslag till lag angående ändrad lydelse af
§§ 6, 7, 12 och 15 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 mars 1862, och n:o 70 med förslag till lag an¬
gående ändring i vissa delar af förordningen om kommunalstyrelse i
Stockholm den 23 maj 1862, äfvensom i anledning af de inom Riks¬
dagens kamrar i dithörande ämnen väckta motioner, biföll kammaren
hvad utskottet i detta memorial hemställt.
Föredrogs ånyo statsutskottets den 8 och 10 i denna månad
bordlagda utlåtande, n:o 119, i anledning af Kungl. Majrts proposition
till Riksdagen angående ändring i det med staden Hälsingborg
träffade aftal i fråga om Skånska husarregementets förläggning.
I en till Riksdagen den 19 april 1907 aflåten proposition (n:o
168) hade Kungl. Majrt, under åberopande af ett propositionen bilagdt
utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag,
föreslagit Riksdagen medgifva, att, därest i det med Hälsingborgs
stad träffade aftal om förläggning till staden af Skånska husarrege¬
mentet gjordes den ändring, att endast fem skvadroner af regementet
dit förlädes, de i Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1903, i anledning
af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlåtande till staden
Hälsingborg af ifrågavarande regementes nuvarande kasernområde
m. m., angifna fastigheter finge till staden upplåtas under de för¬
ändrade villkor, som betingades af stadsfullmäktiges i Hälsingborg
beslut härom den 16 april 1907.
Utskottet hade i föreliggande utlåtande hemställt, att Kung],
Maj:ts förevarande framställning måtte varda af Riksdagen bifallen.
Herr Ewerlöf: Herr grefve och talman, mina herrar! I an¬
ledning af Kungl. Maj:ts proposition skall jag be att få säga ett
par ord. Jag anser nämligen, att när denna fråga framdeles kommer
att behandlas, det kan vara en fördel för icke fackmännen i respektive
utskott att få höra uttalanden i militärt hänseende från mer än
ett håll.
Jag har i 37 år tillhört det husarregemente, som nu antagligen
först kommer att uppdelas, och vill därför icke yttra mig om lämp¬
ligheten af denna åtgärd, om hvilken tankarna äro mycket delade,
utan öfvergår genast till frågan om på hvad sätt man lämpligast borde
disponera de 10 skånska skvadroner, som man, för stärkandet af
försvaret, tycks vilja draga norrut, och hoppas att man måtte taga
i öfvervägande, huruvida icke det kunde vara skäl att förstärka
»fördelningskavalleriet» så, att man finge 8 starka regementen i
1!)
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
stället för 10 relativt svaga. Så som förhållandena äro i Sverige, Angående
där terrängen är sådan, att kavalleriet ofta måste uppträda som ett °ftal
infanteri, måste det vara af allra största vikt att fältskvadronen m^h‘HäUing-
är så stark att den — med stöd af maskingevär — kan upptaga borga stad' i
striden med en icke alltför öfverlägsen infanteristyrka. Så är nu fråga om ett
emellertid ofta icke fallet, ty räknar man ifrån de hästar, som på knscmetabhs-
grund af sjukdom eller ålder icke kunna tagas med, de ordonnanser, “Toor”) "1‘
som tagas till staben, och det folk, som behöfs för betäckning för °r '
olika ändamål, så inträffar nog rätt snart, att fältskvadronen kommer
under den styrka, som man ansett böra vara den normala för en
svensk fältskvadron. Om man nu låter regementet gå i fält på
4 eller 5 skvadroner är en smaksak. Hufvudsaken är att fält-
skvadronerna äro starka. Jag hoppas äfven, att man vill lägga an
på bildande af en särskild »ordonnansskvadron». Med den briljanta
beväringspersonal vi nu hafva, torde det icke vara svårt att vid
hvarje regemente skapa en ordonnansskvadron, som kan vara till
ovärderlig nytta för respektive högre befälhafvare.
Slutligen öfvergå!- jag till frågan om den beridna gränsbevak¬
ningen i Norrland. Om denna äro tankarna äfven mycket delade.
Somliga anse, att man behöfver ett helt regemente i Boden, andra åter
att man kan nöja sig med kommenderingar från olika regementen.
Den saken tål nog att tänka på och bör bli grundligt behandlad.
Hufvudsaken är emellertid, att den beridna trupp, som skall ligga
där uppe, ständigt är krigsberedd och ständigt tränad för sin upp¬
gift. Den torde understundom äfven — jag låter tanken gå vidare
— behöfva tjänstgöra som gendarmer emot smugglarne vid norra
gränsen, hvadan det kan ifrågasättas, om den ej borde uttagas på
frivillighetens väg. — Jag är emellertid öfvertyga*! om att regeringen
i sinom tid nog skall finna ett lämpligt serum för den »husarfeber»,
som nu grasserar från Ystad till Haparanda. Jag har intet yrkande
att gorå.
Grefve Hamilton, Eaoul: Mot utskottets förslag, i hvad det
rör aftalet mellan kronan och staden Hälsingborg, har jag naturligt¬
vis icke något att erinra, men innebär den kungl. proposition, hvarpå
utskottets förslag är grundad!, att en förflyttning af en del af skånska
husarregementet från Skåne skall äga rum, måste jag uttrycka mitt
beklagande.
Då den nuvarande omorganisationen genomfördes, hade man
åtminstone den förhoppningen, att de värnpliktiga skulle få fullgöra
sin värnplikt i hemorten. Det är naturligen för beväringen en icke
ringa fördel att under sin lediga tid kunna komma hem, och det
är äfven kärt för föräldrar att kunna besöka sina söner på läger¬
platsen. Därigenom uppstår mellan hemmet och lägerplatsen ett
samband, som icke verkar skadligt. Denna förhoppning har gått i
fullbordan, utom just hvad Kristianstads och möjligtvis en del af
ett annat län beträffar. De värnpliktiga från Kristianstads län,
hvilka tilldelas infanteriet, måste fullgöra sin värnplikt i andra
landskap, en tredjedel i Blekinge, en tredjedel i Kronobergs län och
N:0 43.
20
Tisdagen den 14 Maj.
Angående en tredjedel i Halland. Att denna undantagslagstiftning för ett enda
ett aftal landskap, eller måhända två, skall väcka misstämning och harm,
”c/i källingär ju tydligt och klart. Gällde lagen alla andra landskap, så att
borgs stad i de värnpliktiga allmänt flyttades från det ena stället till det andra,
fråga om ett Vore ju saken af mindre betydelse, men denna undantagslagstiftning
temanen enc^a ort måste väcka misstämning.
^(Forfsjm Genom förflyttning af Skånska husarregementet från Skåne
blifva förhållandena än värre. Jag skall icke ingå på den militära
sidan af frågan, jag är ju själf icke militär. Men så vidt jag vet,
äro ju militärerna oeniga i frågan och tvista, huruvida kavalleri
kan användas i Norrland, huruvida icke sjätte arméfördelningen,
som har lika mycket kavalleri som de andra fördelningarna, kan
vara nöjd därmed, och huruvida det' icke är lättare att i farans
stund flytta kavalleri till Norrland än att mobilisera i dessa glest
befolkade landsdelar. Därom vill jag emellertid icke yttra mig.
Men jag uttalar den förhoppningen, att, därest en del af Skånska
husarregementet dragés från Skåne, ett annat regemente föres dit,
så att Skånes värnpliktiga i likhet med dem från andra landskap
få åtnjuta fördelen af att fullgöra sin värnplikt i hemorten.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i nu föredragna utlåtande hemställt.
Angående Föredrogs ånyo statsutskottets den 8 och 10 innevarande maj
telegrafverkets bordlagda utlåtande n:o 120. i anledning af Kung!. Maj:ts proposition
■utgi/tsstater Riksdagen angående godkännande af telegrafverkets utgifts-
m' m' stater för år 1908 in. m.
Uti en den 8 mars 1907 till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 84) hade Kungl. Maj:t. under åberopande af ett därvid fogadt
■utdrag af statsrådsprotokollet öfver civiiärenden för samma dag,
föreslagit Riksdagen
»dels medgifva,
att linjearbetaren Lars Johan Claessén, vaktmästaren vid Motala
telegrafstation Gustaf Bygel och telegrambäraren Algot Knut Bäck¬
man må från ingången af år 1907 af telegrafverkets medel uppbära
en hvar under sin återstående lifstid ett årligt understöd, Claessén
af 480 kronor. Bygel af 800 kronor och Bäckman af 150 kronor,
att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från
telegrafverket;
att för utvidgning af telegrafverkets lokaler i Stockholm må
reserveras ytterligare 200,000 kronor;
att å telegrafverket tillhöriga tomter i Hälsingborg och Härnö¬
sand må uppföras telegrafstationsbyggnader för en kostnad icke
öfverstigande för byggnaden i Hälsingborg 230,000 kronor och för
byggnaden i Hem osund, inrymmande jämväl lokaler för postkontoret
i staden, 252,000 kronor;
21
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
att för anskaffande af lokaler i landsorten för telegrafverkets Angående
behof må reserveras ett belopp af 100,000 kronor; ^un/tsstaic!*
att för telegrafverkets behof må få inköpas egendomarna n:o 2 “'
och o i kvarteret Aeolus med adressnummer 8 Slottsbacken och 3 (Forts.)
Telegrafgränd i Stockholm för 520,000 kronor samt fastigheten n:o
SO- 81 i kvarteret Björnen vid Älfgatan i Karlstad för 100,000
kronor;
dels, med godkännande af de i statsrådsprotokollet intagna förslag
till utgiftsstater för telegrafverket att tillämpas under 1908 och till
aflöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket, för år 1908,
bestämma telegrafverkets anslag, förslagsvis beräknadt till 9,980,000
kronor, att utgå direkt af telegrafmedlen;
dels bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla telegraf¬
styrelsen för anskaffande af lokaler för telegrafverkets behof ett låne¬
belopp af 3,000,000 kronor att, i mån af behof och sedan detta för
hvarje gång blifvit af Kungl. Maj:t och Riksdagen pröfvadt, af
telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret lyftas och jämte ränta, mot¬
svarande den ränteutgift, som genom berörda belopps öfverlänmande
till telegrafstyrelsen förorsakas riksgäldskontoret, inom tjugu år
från första lyftningsdagen återgäldas medelst af betalningar, i den
mån telegrafverkets medel därtill lämna tillgång, dock så att dylika
afbetalningar böra en månad förut af telegrafstyrelsen för riksgälds¬
kontoret tillkännagifvas;
dels af nämnda lånemedel anvisa till inköp för telegrafverkets
behof af egendomarna n:o IX och II i kvarteret Skvalperup i Malmö
350,000 kronor samt för utförande af vissa byggnadsarbeten för
utvidgning af stationslokalerna i Malmö 169,000 kronor;
dels och medgifva, att för telegrafverkets behof må, efter Kungl.
Maj:ts pröfning och godkännande, inköpas för byggnadstomter lämpliga
fastigheter i Göteborg, Norrköping, Landskrona, Örebro och Västerås,
äfvensom att köpeskillingarna därför må utbetalas af ofvannämnda
lånemedel.»
I sammanhang med Kungl. Maj:ts ifrågavarade proposition hade
utskottet förehaft till behandling följande inom Andra Kammaren
väckta motioner, nämligen n:o 222, af herr C. A. Lindhagen, n:o 223,
af herr E. A. Nilson i Örebro, n:o 227, af herr M. F. Nyström,
n:o 238, af herr J. Widén, n:is 243 och 244 af herr K. V. ltydén,
n:o 247, af herr K. Starbäclc, d:o 249, af friherre A. T. Adelsivärd,
och n:o 251, af herr M. F. Nyström.
Slutligen hade utskottet haft att handlägga Kungl. Maj:ts propo¬
sition n:o 158, aäruti föreslagits att vaktmästaren vid telegraf¬
verkets station i Uddevalla Otto Leonard Qvist måtte från och med
den 1 april 1907 under sin återstående lifstid, utöfver den honom från
telegrafverkets pensionsinrättning tillkommande pension, af telegraf¬
verkets medel uppbära ett årligt understöd af 140 kronor, att ut¬
betalas i den ordning, som gälde för fyllnadspensioner från telegraf¬
verket.
N:0 43.
Angående
telegrafverkets
utgiftsstater
m. m.
(Forts.)
22 Tisdagen den 14 Maj.
Uti § 4 mom. 3 i aflöningsreglementet hade Kung!. Maj:t före¬
slagit följande bestämmelser: »Uppflyttning i aflönings- eller löneklass
sker enligt de allmänna grunder, hvilka finnas sammanförda i de
vid detta aflöningsreglemente såsom bilagor fogade tabeller, under
iakttagande:
att tjänsteman under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna uppflyttning i högre klass, med godt
vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan
statens tjänst, dock att härvid icke må föras honom till last den
tid han åtnjutit semester.»
Genom här ofvan omnämnda motion n:r 238 hade herr Widén
föreslagit, att Riksdagen vid godkännande af de föreslagna utgifts-
staterna för telegrafverket måtte besluta, att i aflöningsreglementet
för tjänstemän vid telegrafverket i fråga om villkoren för uppflyttning
i högre aflönings- eller löneklass efter orden »eller, på grund af
förordnande, annan statens tjänst» skulle inskjutas orden »eller full¬
gjort annat offentligt uppdrag».
Uti förenämnda motion n:o 251 hade herr M. F. Nyström hemställt,
att bland öfvergångsbestämmelserna under aflöningsreglementets
§ 4 mom. 1 måtte efter orden »kontrollör af l:a lönegraden, förut¬
varande biträdande kommissarie eller kontrollör, enligt klass 13
3,800 kronor» införas:
Kontrollör af 2:a lönegraden, förutvarande biträdande kommis¬
sarie, kontrollör eller kassör, enligt klass 14 3,400 kronor.
Utskottet hade på anförda skäl hemställt:
I. att Riksdagen, på grund af Kungl. Maj:ts förevarande propo¬
sitioner och med bifall till herr Nyströms motion n:o 251 samt i
anledning af herr Widéns omförmälda motion, måtte
»a) medgifva, att linjearbetaren Lars Johan Claessén, vakt¬
mästaren vid Motala telegrafstation Gustaf Bygel, telegrambäraren
Algot Knut Bäckman och vaktmästaren vid telegrafverkets station
i Uddevalla Otto Leonard Qvist må, de tre förstnämnde från ingången
af år 1907 och den sistnämnde från och med den 1 april samma
år, af telegrafverkets medel uppbära en hvar under sin återstående
lifstid ett årligt understöd, Claessén af 480 kronor, Bygel af 300
kronor. Bäckman af 150 kronor och Qvist af 140 kronor, att ut¬
betalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegraf¬
verket;
b) medgifva, att för utvidgning af telegrafverkets lokaler i
Stockholm må reserveras ytterligare 200,000 kronor;
c) medgifva, att å telegrafverket tillhöriga tomter i Hälsing¬
borg och Härnösand må uppföras telegrafstationsbyggnader för er.
kostnad icke öfverstigande för byggnaden i Hälsingborg 230.000
kronor och för byggnaden i Härnösand, inrymmande jämväl lokaler
för postkontoret i staden. 252,000 kronor;
d) medgifva, att för anskaffande af lokaler i landsorten för
telegrafverkets behof må reserveras ett belopp af 100,000 kronor;
23
N o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
e) medgifva, att för telegrafverkets behof må få inköpas egen¬
domarna nås 2 och 3 i kvarteret Aeolus med adressnummer 8 Slotts¬
backen och 3 Telegrafgränd i Stockholm för 520,000 kronor samt
fastigheten n:o 80—81 i kvarteret Björnen vid Älfgatan i Karlstad
för 100,000 kronor;
f) bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla telegrafstyrelsen
för anskaffande af lokaler för telegrafverkets behof ett lånebelopp
af 3,000,000 kronor att, i mån af behof och sedan detta för hvarje
gång blifvit af Kungl. Maj:t och Riksdagen pröfvadt, af telegraf¬
styrelsen i riksgäldskontoret lyftas och jämte ränta, motsvarande
den ränteutgift, som genom berörda belopps öfverlämnande till
telegrafstyrelsen förorsakas riksgäldskontoret, inom tjugu år från
första lyftningsdagen återgäldas medelst afbetalningar, i den mån
telegrafverkets medel därtill lämna tillgång, dock så att dylika af¬
betalningar böra en månad förut af telegrafstyrelsen för riksgälds¬
kontoret tillkännagifvas;
g) af nämnda lånemedel anvisa till inköp för telegrafverkets
behof af egendomarne n:o IX och II i kvarteret Skvalperup i Malmö
350,000 kronor samt för utförande af vissa byggnadsarbeten för
utvidgning af stationslokalema i Malmö 169,000 kronor;
h) medgifva, att för telegrafverkets behof må, efter Kungl.
Maj:ts pröfning och godkännande, inköpas för byggnadstomter lämp¬
liga fastigheter i Göteborg, Norrköping, Landskrona, Örebro och
Västerås, äfvensom att köpeskillingarna därför må utbetalas af
ofvannämnda lånemedel; samt
i) med godkännande af här nedan intagna förslag till utgifts-
stater för telegrafverket att tillämpas under år 1908 (Bil. A.) och
till aflöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket (Bil. B.),
för år 1908 bestämma telegrafverkets anslag, förslagsvis beräknadt,
till 9,944,110 kronor, att utgå direkt af telegrafmedlen.»
II. att Riksdagen, vid bifall till hvad sålunda föreslagits, måtte
afslå herrar Lindhagens, Nilsons, Nyströms (motion n:o 227), Rydéns,
Starbäcks och friherre Adelswärds ofvannämnda motioner.
De i utskottets hemställan, punkten I. mom. i) åberopade bi¬
lagorna A. och B. hade följande lydelse:
Angående
telegrafverkets
utgiftsstater
m. m.
(Forts.)
N:o 43.
21
Tisdagen den 11 Maj.
Bil. A.
Utgiftsstater för telegrafverket
att tillämpas under år 1908.
A. Afiöningsstat.
1. Telegrafstyrelsen.
Chef.
Generaldirektören ............... arfvode
|
--—
|
Ledamöter.
|
|
1 Fullmäktig ..................... arfvode
|
3,000 —
|
1 „ ..................... „
|
3,000 —
|
1 Byråchef....................................
|
9,000 —
|
1 „
|
8,500;—
|
1 „ ....................................
|
3,000;—
|
Arfvode till en byråchef såsom general-
|
i
|
direktörens ställföreträdare .........
|
1.000 —
|
tillsammans förslagsvis
|
—
|
Byråt jänstemän.
|
' 1
|
Administrativa byrån: 1 Sekreterare...
|
6,000' —
|
1 Ombudsman..
|
4,600 —
|
1 Aktuarie......
|
5,000 —
|
1 Kamrer ......
|
5,500 —
|
1 Hufvudkassör
|
5,000 —
|
1 Revisor ......
|
6,000 —
|
1 ......
|
6,000 —
|
1 „ ......
|
4,600 —
|
1 Statistiker ...
|
4,600 —
|
j Linjebyrån: 1 Byråingenjör ............
|
5,000 —
|
1 Notarie.....................
|
6,000 —
|
1 Förrådsintendent ......
|
3,400 —
|
Trafikbyrån: 1 Föreståndare för un-
|
|
dervisningsanstalten
|
4,600 —
|
1 Aktuarie ...............
|
5,500 —
|
1 Kontrollör ...............
|
3,400 —
|
tillsammans förslagsvis
|
.... ~
|
Transport
|
__!_1
|
Kronor
15,000
6,000
26,500
--75,200
Tisdagen den 14- Maj.
25
N:o 43.
Kronor
Transport] ---
7,920 —
Biträdande tjänstemän.
8 Assistenter.................. förslagsvis! 12,000'—
4 Telegrafister............... „ j 4,560 —
1 Föreståndare för kuta-
logexpeditionen ......... förslagsvis] 2,100: —
18 Kontorsskrif vare...... „ j 19,800]—
6 Vaktmästare ..............................
Förste vaktmästare ............ arfvode]
Arfvoden till sekreterare, kamrerare,]
byråingenjör och förrådsintendent]
äfvensom till extra ordinarie tjänste- j
män, vikariatsersättning m. m.
i................................. förslagsvis]
2. Linjedistrikten.
7 Linjedirektörer ......... förslagsvis
16 Linjeingenjörer ......... „
7 Kassörer af l:a löne¬
graden ..................... „
6 Bokhållare............... „
9 Linjemästare af l:alöne-
graden ..................... „
25 Linjemästare af 2:a löne¬
graden ........................ „
37 Linjeförmän af l:a löne¬
graden ........................ „
40 Linjeförmän af 2:a löne¬
graden ..................... „
180 Reparatörer ............ „
Arfvoden till extra ordinarie tjänstemän,
vikariatsersättning m. m. förslagsvis
3. Trafikdistrikten och
stationerna.
2 Telefondirektörer......... förslagsvis
1 Telegrafdirektör af l:a
lönegraden.................. „
Transport
122,700;
|
i
|
4(7,380;
|
|
200
|
|
.
27,900
|
|
!
37,600
|
|
1 55,600
|
—
|
9,300
|
-1
|
5,760
|
—
|
1 21,300
1
|
—1
|
40,500
|
J
|
55,230
|
—
|
46,620
194,880
|
i
H
|
65,000
|
i
i-i
|
8,000
|
—i
1
|
4,600
|
l-l
|
-| 12,600
|
l-l
|
197,180
M:o 43.
26
Tisdagen den 14 Maj.
1
|
|
|
|
Krön
|
o r
|
Transporl
|
12,60o|—
|
728,97C
|
—
|
|
|
| 3 Telegrafdirektöreraf2:alönegraden förslagsvis
|
11,800 —
|
|
|
|
|
J 1 Telegrafinspektör ....................... arfvode
|
2,500-
|
|
|
|
|
j 3 Telegrafinspektörer ..................... „
|
7,500 —
|
|
|
|
|
| 12 Kommissarier af l:a lönegraden förslagsvis
|
i 38,400j—
|
|
|
|
|
| 17 „ „ 2:a lönegraden „
|
55,400 —
|
|
|
|
|
23 „ „ 3:e lönegraden „
|
53,20C
|
—
|
|
|
|
|
! IS 4-e
tt ti it it
|
33,60f
|
—
|
|
|
|
|
j 36 Kommissarier af 5:e lönegraden „
|
53,85C
|
—
|
|
|
|
|
! 40 „ „ 6;e
|
55,200
|
—
|
|
|
|
|
\ 24 „ „ 7:e „
|
20,850
|
—
|
|
|
|
|
Biträdande tjänstemän.
|
|
|
|
|
|
|
6 Kontrollörer af l:a lönegraden förslagsvis
|
26,000
|
-
|
|
|
|
|
| 7 tt tt ,, »*
|
28,200
|
r
|
|
|
|
|
j 120 Assistenter ..........................................
|
306,700
|
I —
|
|
|
|
|
I 300 Telegrafister ..........................
|
445,200
|
|
|
|
|
|
1 50 Vaktföreståndare ............... „
|
67,680
|
|
|
|
|
|
1 Kassör af l:a lönegraden...... „
|
1,140
|
—
|
|
|
|
|
i 12 Kassörer af 3:a ., ...... „
|
12,240
|
—
|
|
|
|
|
2 Bokhållare ........................ „
|
2,760
|
_
|
|
|
|
|
| 500 Interurbantelefonister ......... „
|
453,900
|
|
|
|
|
|
8 Stationsförmän ..................... „
|
9,720
|
—
|
|
|
|
|
i 35 Stationsbiträden..................... „
|
33,420
|
—
|
|
|
|
|
; Arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vika-
|
|
|
|
|
|
|
riatsersättning m. m................ förslagsvis
|
1,400,000
|
|
3,131,860
|
—
|
|
|
4. Verkstaden.
|
|
|
|
|
|
|
jl Verkstadsdirektör..................... förslagsvis
|
8,500
|
—
|
|
|
|
|
3 Verkstadsingenjörer .................. „
|
10,200
|
—
|
|
|
|
|
|1 Verkstadskassör och bokhållare... „
|
3,400
|
—
|
|
|
|
|
j 1 Materialförvaltare..................... „
|
2,400
|
—
|
|
|
|
|
4 Verkmästare ........................... „
|
10,200
|
—
|
34,700
|
—
|
|
|
5. Särskilda anslag.
|
|
|
|
|
|
|
Uppbördsprovision, förslagsvis .....................
|
185,000
|
—
|
|
|
|
|
Hyresbidrag, enligt bestämmelsen i aflönings-
|
|
|
|
|
|
|
reglementets § 15, förslagsvis ..................|
|
83,500
|
—
|
|
|
|
|
Transporti
|
268,500
|
_I
|
3,895,530
|
_! j
|
Tisdagen den 14 Maj.
27
N:o 43.
Kronor
Transport 268,500'-
Tilläggsnrfvode enligt bestämmelsen i aflönings-
3,895,530
reglementets § 16, förslagsvis.
Gratifikationer åt tjänstemän m. m............
B. Pensions- och understödsstater.
Förre befäl hufva ren å Landsorts indragna op-!
tiska station, sergeanten A. Liljander, enligt'
Kungl. brefvet den 2 juni 1876..................
j Förre telegrafisten å Dalarö indragna optiska
station, C. A. Törnros, enligt samma Kungl';
bref ......................................................I
Förre telegrafisten å Omö indragna station F. O.J
Åkerlind, enligt Kungl. brefvet den 23 mars
1877 ......................................................J
Förre föreståndaren för Skeninge indragna
station Nanny Arndtz, enligt Kungl. brefvet;
den 13 juli 1887 ....................................
Förre föreståndaren för Hjo station Anna Jo-
i kanna Charlotta Lagerberg, enligt Kungl.!
j brefvet den 27 maj 1898...........................j
Förre arbetsledare!! August Andersson, enligt
| Kungl. brefvet den 26 maj 1899 ...............
| Förre reparatören Fri b Bergman, enligt Kungl.
brefvet den 26 maj 1899...........................
i Förre arbetaren Karl Johan Ludvig Schönell,
enligt Kungl. brefvet den 6 juni 1902.........j
Förra extra biträdet Fredrika Charlotta Eu- j
genia Hjelm, enligt Kungl. brefvet den 9 juni
1905 ......................................................
| Änkan Hulda Maria Karlsson, född Anders¬
son, enligt Kungl. brefvet den 13 oktober 1905
Minderåriga Dala Sigrid Maria Karlsson,
enligt samma Kungl. bref ........................
Linjearbetaren Anders Forserstråle, enligt
Kungl. brefvet den 7 april 1906 ...............
Linjearbetaren Gustaf Isidor Andersson, en¬
ligt samma Kungl. bref ...........................
Transport
111,000 —
10,000 —
600
400
270
300
500
600
480
48o|
500!
120'
60
300
300
389,500
4,285,030
4,910-
--- 4,285.030 —
N:o 43.
28
Tisdagen den 14 Maj.
|
|
|
Krön
|
O
|
|
|
Transport
|
4,910
|
—
|
|
_
|
! 4,285,030
|
_
|
Förra lokaltelefonisten Eva Vilhelmina Doro-
|
|
|
|
|
|
|
tea Öhman, enligt Kungl. bref vet den 22 juni
|
|
|
|
|
|
|
1900 ......................................................
|
300
|
—
|
|
|
|
|
Aflidne telefonarbetaren Vilhelm Svenssons son
|
|
|
|
|
|
|
Folke Verner, enligt Kungl. brefvet den 3
|
• • •
|
|
|
|
|
|
november 1906 .......................................
|
60
|
—
|
|
|
|
|
Linjearbetaren Lars Johan Claessén.........
|
480
|
|
|
|
|
|
Vaktmästaren vid Motala telegrafstation Gustaf,
|
|
|
|
|
|
Bygel ......................................................
|
300
|
—
|
|
|
|
|
Telegrambäraren Algot Knut Bäckman ......
|
150
|
—
|
|
|
|
|
i Vaktmästaren vid Uddevalla telegrafstation Otto
|
|
|
|
|
|
|
J Leonard Qvist .......................................
|
140
|
_
|
6,340
|
_
|
|
|
Bidrag till telegrafverkets pensionsinrättning:
|
|
|
|
|
|
|
fem procent af den för året till 2,000,000 kro-
|
|
|
|
|
|
|
nor beräknade portoinkomsten af telegraf-
|
|
|
|
|
|
|
|
medel, förslagsvis ....................................
|
100,000
|
—
|
|
|
|
;
|
tilläggsbelopp..........................................
|
125,920
|
—
|
225,920
|
_
|
|
|
I Bidrag till telegrafverkets änke- och pupillkassa
|
|
|
■8,000
|
_
|
|
|
j Till fyllnadspensioner, enligt bestämmelserna i
|
|
|
|
|
■1„ ‘
|
|
Kungl. brefvet den 22 juni 1883, förslagsvis
|
__
|
|
66,650
|
—
|
306,910
|
I
|
C. Omkostnadsstat.
|
|
|
, t
" . ,v.V.
|
|
|
t
|
(F örslagsonslag.)
|
|
|
• ■ ■ , ■
|
|
|
|
Stationers och linjers underhåll ..................
|
|
—
|
1,760,000
|
|
|
|
Underhåll af telegrafverkets byggnader och
|
|
'
|
|
|
|
|
lokaler ...................................................
|
|
|
25,000
|
—
|
|
|
Resekostnads- och traktamentsersättniug ......
|
—
|
|
45,000
|
|
|
|
Blanketter, telefonkataloger, skrifmaterialier,
|
|
|
|
|
|
|
böcker, renskrifning m. m.........................
|
|
|
220,000
|
|
|
|
Hyror ........................................................
|
|
|
180,000
|
—
|
|
|
Eldning, belysning och städning af tjänstelokaler
|
|
|
200,000
|
—
|
|
|
Postporto....................................................
|
—
|
|
40,000
|
—
|
|
|
Beklädnad ................................................
|
—
|
|
120,000
|
—
|
|
|
Inköp och underhåll af inventarier, verktyg in. m.
|
|
_
|
115,000
|
—
|
|
|
Sjukvård och begrafningshjälp .....................
|
|
-1
|
15,000
|
—
|
|
|
Frakt- och transportkostnader .....................
|
—
|
|
75,000
|
—
|
|
|
Transport
|
—
|
—
|
2,795,000!
|
_
|
4,591,940
|
—!
|
Tisdagen den 14 Maj
20
N o 43.
Kronor
Transport'
^ Sveriges bidrag till underhållet af internationella
telegrafbyrån i Bern.................................;
j Telegrafverkets undervisningsanstalt ............
I Felräkningspenningar .................................
j Diverse utgifter..........................................
D. Ränta och amortering, förslagsvis
E. Fastigheter .......................................i
F. Telegraflinjebyggnader .....................
G. Öfvergångsstat.
(Förslagsanslag.)
Telegrafstyrelsen.
1 Byråchef .................................................
| 1 Registrator och aktuarie...........................
| 1 Öfveringenjör.........................................!
i 2 Notarier ................................................
1 Elektriker .............................................
| 1 Revisor ................................................
j 1 Bokhållare och kassakontrollant ...............
J 1 Förrådsförvaltare .............................
linjedistrikten.
6 Bokhållare
Trafikdistrikten och stationerna.
! 3 Kommissarier af 3:e klass .............
I 3 Kontrollörer ...............................
7.000 —
3,500 —
5.000 —
6,000j—
5,500—!
3,500 —
3.000 —
4,000—
37,500
10,680
|
—
|
14,100
5,400
|
—
|
10,800 —
10,000 —
|
20,800
r 10,080
|
—
|
Summa kronor;
i .i '3:D95F,qr:i.:v'‘.A
—>_! 2,795,000 - 4,691,940— j
2,000—,
20,000 -
10,000—j
59,130 —| 2,886,130 —'
__t— 1,884,400—!
___! 500,000 —
35,400 —
26,820
8,700
10,720 -
46,240!—i
— _ 9,944,110!—!
Anm. De befattningar, som tlro angifna med kursiv stil, 8ro afsedda att i regel
innehafvas af kvinnliga tjänsteman.
N:o 43.
30
Tisdagen den 14 Maj.
Bil. B.
Aflöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket.
§ i-
Generaldirektören och chefen för telegrafverket tillsättes genom
förordnande pa viss tid, öfriga tjänstemän vid telegrafverket genom
konstitutorial, hvilket skall anses innebära, att tjänsteman kan i
administrativ väg på grund af fel eller försummelse i tjänsten, af-
sättas från sin befattning.
§ 2.
Aflöning eller arfvode, som tillkommer vid telegrafverket an¬
ställd tjänsteman enligt stat, som af Riksdagen godkänts, utgår
enligt nedan angifna grunder, och fördelas aflöningen i lön och tjänst-
görmgspenningar eller, för provisionsberättigad tjänsteman, i lön och
uppbördsprovision.
§ 3.
l:o. Till generaldirektören och chefen för telegrafverket ut<4r
arfvode med 15,000 kronor. °
2:o. Till icke provisionsberättigad tjänsteman utgår aflöningen
enligt följande aflöningsskala med däri angifna årliga belopp.
Klass
|
j Lön
|
Tjänst-
I görings-
penningai
|
i Summa
i aflöning
|
Klass
|
1
Lön
|
Tjänst- ! „
görings-i ^lmDia
penningar! a^önul»
|
i...........
|
5,400
|
3,600
|
9,000
|
15............
|
1,800
|
900
|
j 2,700
|
2..........
|
5,100
|
3,400
|
8,500
|
16............
|
1,600
|
8C0
|
2,400
|
3...........
|
4,800
|
3,200
|
8,000
|
17............
|
1,400
|
700
|
2,100
|
4............
|
4,500
|
3,000
|
7,500
|
18............
|
1,350
|
450
|
1,800
|
5..........
|
4,200
|
2,800
|
7,000
|
19............
|
1,240
|
410
|
1,650
|
6............
|
3,900
|
2,600
|
6,500
|
20............
|
1,130
|
370
|
1,500
|
7...........
|
3,600
|
2,400
|
6,000
|
21............
|
1,040
|
340
|
1,380
|
8...........
|
3,300
|
2,200
|
5,500
|
22............
|
950
|
310
|
1,260
|
0...........
|
3,000
|
2,000
|
5,000
|
23............
|
920
|
220
|
1,140
|
10...........
|
2,760
|
1,840
|
4,600
|
24...........
|
820
|
200
|
1,020
|
11.........
|
2,520
|
1,680
|
4,200
|
25...........
|
770
|
190
|
960
|
12............
|
2,280
|
1,520
|
3,800
|
26............
|
720
|
180
|
900
|
13............
|
2,040
|
1,360
|
3,400
|
27 ...........
|
680
|
160
|
840
|
H.........
|
2,000
|
1,000
|
3,000
|
|
|
|
1
|
31 N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
3:o. Till provisionsherättigad tjänsteman utgår, förutom den i
§ 5 bestämda uppbördsprovision, lön enligt följande löneskala med
däri angifva årliga belopp:
Klass
|
1
Lön
|
1 .........................................
|
4,600
|
2 ...........................
|
4,200
|
3 .......................................
|
3,800
|
4 ........................................
|
3,400
|
5 ..........................................
|
3,000
|
1 °
I ..........................................
|
2,800
|
7 ..........................................
|
2,600
|
8 .........................................
|
2,400
|
Q ........................................
|
2,200
|
|
2,000
|
..................................
11 .....................................
|
1,800
|
12 .........................................
|
1,650
|
13 .........................................
|
1,500
|
i 14 .........................................
|
1,350
|
10.....................................
|
1,200
|
S 16 .........................................
|
1,050
|
4:o. Såsom telegrafinspektör förordnad tjänsteman äger att,
utom honom tillkommande lön, uppbära arfvode till belopp, som i
staten angifves. Sådant arfvode betraktas såsom tjänstgöringspen-
ningar.
§ 4.
l:o. Aflöning åtnjutes af icke provisionsherättigad tjänsteman
enligt följande reglering:
N:o 43. 32
Tisdagen den 14 Maj.
1
|
Lägsta aflöning
I
|
Högsta aflöning
|
|
Klass
|
| Kronor
|
Klass
|
j Kronor
|
|
|
|
|
|
A'i iuom Styrelsen:
|
|
|
|
|
Byråchef .......................................
|
3
|
8,000
|
1
|
1 9,000
|
Byrå tjänsteman ..........................
|
13
|
| 3,400
|
7
|
6,000
|
Föreståndare för katalogexpeditionen
|
18
|
1,800
|
16
|
2,400
|
Kontorsskrifvare ...........................
|
24
|
1,020
|
18
|
1,800
|
| Vaktmästare ...................................
|
23
|
1,140
|
21
|
1,380
|
B) vid Linjedistriklen:
|
|
|
|
|
Linjedirektör...................................
|
10
|
4,600
|
5
|
7,000
|
j Linjeingenjör ................................
|
14
|
3,000
|
8
|
5,500 |
|
1 Kassör af l:a lönegraden ...............
|
23
|
1,140
|
17
|
2,100
|
i Bokhållare ..................................
|
25
|
960
|
19
|
1,650
|
| Linjemästare af l:a lönegraden ... .....
|
20
|
1,500
|
15
|
2,700
|
» » 2:a » ........
|
23
|
1,140
|
17
|
2,100 |
|
|
24
|
1,020
|
18
|
1,800 :
|
|
|
26
27
|
900
840
|
20
21
|
1,500 1
1,380 !
|
Reparatör ......................................
|
C) vid Stationerna:
|
|
|
|
|
Kontrollör af l:a lönegraden ............
|
14
|
3,000
|
8
|
5,500
|
|
14
|
3,000
1,500
1,140
|
9
|
5,000
3,400
1,800
|
|
20
|
13
|
|
23
|
18
|
|
Vaktföreståndare ...........................
|
22
|
1,260
|
18
|
1,800
|
! Kassör af l:a lönegraden...............
|
23
|
1,140
|
17
|
2,100
|
» » 2:a » ...............
|
24
|
1,020
|
18
|
1,800
|
i Bokhållare ....................................
|
25
|
960
|
19
|
1,650
|
1 Interurbantelefonist........................
|
27
|
840
|
22
|
1,260
|
t Stationsförman .............................
|
26
|
900
|
20
|
1,500
|
Stationsbiträde ................................
|
27
|
840
|
22
|
1,260
|
D) vid Verkstaden:
|
|
|
|
|
Verkstadsdirektör ..................... .....
|
5
14
|
7.000
3.000
|
2
8
|
8.500
5.500
|
|
Verkstadskassör och bokhållare.........
Material torv altare .........................
|
16
20
18
|
2,400
1,500
1,800
|
13
14
14
|
3,400
3,000
3,000
|
Verkmästare ...................................
|
33
Tisdagen den 14 Maj.
De Tid denna aflöningsstats trådande i kraft vid telegrafverket anställda
ordinarie och extra ordinarie tjänstemän i nedan angifna befattningar äga vid
tillträdandet af motsvarande ordinarie befattningar i denna aflöningsstat beräkna
nedanstående begynnelseaflöning:
Kontrollör af l:a lönegraden, förutvarande bi¬
trädande kommissarie eller kontrollör ei
Kontrollör af 2:a lönegraden, förutvarande
biträdande kommissarie, kontrollör eller
kassör .......................... ............
Assistent ............................................
Telegrafist ...........................................
Bokhållare .......................................
Interurbantelefonist af förutvarande l:a
lönegraden ... ............... •■•••
Stationsförman, förutvarande vaktbetjänte af
l:a lönegraden ......
Stationsbiträde, förutvarande vaktbetjänte af
2:a lönegraden ..... .......
Anm. De befattningar, som äro angifna med kursiv
i regel innehafvas af kvinnliga tjänstemän.
klass 12
|
3,800 kronor;
|
»
|
13
|
3,400
|
|
|
17
|
2.100
|
*
|
|
22
|
1,260
|
»
|
»
|
22
|
1,260
|
|
»
|
26
|
900
|
»
|
»
|
24
|
1,020
|
|
»
|
26
|
900
|
»
|
samt
stil, äro afsedda att
2:o. Lön åtnjutes af provisionsberättigad tjänsteman enligt föl¬
jande reglering:
|
|
|
|
|
|
Lägsta lön
|
Högsta lön
|
■ .'■■■: • -
|
Klass
|
Kronor
|
Klass
|
Kronor
|
i ..... . , ,
Telefondirektör .............................1
|
|
3,400
|
1
|
4,600
|
4
|
Telegrafdirektör af l:a lönegraden ...|
|
|
» » 2:a » ......
|
5
|
3,000
|
2
|
4,200
|
Kommissarie » l:a » ......
|
5
|
3,000
|
3
|
3,800
|
» » 2:a > ......
|
7 .
|
2,600
|
4
|
3,400
|
» » 3:e » ......
|
8
|
2,400
|
j 5
|
3,000
|
» » 4:e > ......
|
9
|
2,200
|
6
|
2,800
|
Kommissarie af 5:e lönegraden ......
|
16
|
1,050
|
11
|
1,800
|
» » 6:6 ^ ......
|
16
|
1,050
|
13
|
1,500
|
» » 7:6 » ......
|
16
|
1,050
|
14
|
1,350
|
Anm. De befattningar, som äro angifna med kursiv stil, äro afsedda att
i regel innehafvas af kvinnliga tjänstemän.
N:0 43.
3:o. Uppflyttning i aflönings- eller löneklass sker enligt de all¬
männa grunder, hvilka finnas sammanförda i de vid detta aflönings-
reglemente såsom bilagor fogade tabeller under iakttagande:
i att tjänsteman under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna uppflyttning i högre klass, med godt
vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke
må föras honom till last den tid han åtnjutit semester;
Första Kammarens Prof. 1907. Ko 43.
3
N:o 43. 34
Tisdagen den 14 Maj.
att uppflyttning i högre klass ej må ske förrän vid början af
kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern
blifvit uppnådd; börande tjänsteman därvid tillgodoräknas den tid,
som före denna aflöningsstats trädande i kraft förflutit från hans
tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller kon¬
stitutorial eller, beträffande de i staten nyuppförda befattningarna,
på grund af förordnande;
att nu gällande bestämmelser om rätt för tjänsteman att för
erhållande af ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som förflutit från
hans tillträde till befattningen på grund af förordnande i följd af
frågan om verkets omorganisation med anledning af telefonväsendets
tillkomst samt om rätt för vissa vaktbetjänte att beräkna ålders¬
tillägg från den tidpunkt, de tillträdde de befattningar, som de vid
1902 års utgång innehade, fortfarande skola gälla vid beräknande
af ifrågavarande personals tjänstålder;
att tjänsteman, som vid tillträdande af den nya aflöningsstaten
skulle erhålla lägre aflöning än den aflöning eller det arfvode han
förut uppbär, äger såsom personligt tillägg till lönen uppbära skill¬
naden, intill dess hans aflöning stigit till samma belopp;
att tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas
från en befattning till annan, hvars begynnelseaflöning eller begynnelse¬
lön är lika med eller lägre än den aflöning eller lön, som han vid
tiden för förflyttningen uppbär, kvarstår i innehafvande klass och
äger för förflyttning i närmast högre klass tillgodoräkna sig hela
den tid han innehaft aflöning eller lön efter närmast lägre klass,
oafsedt hvilken befattning han därunder innehaft; dock att den,
som efter egen ansökning förflyttas till befattning med aflöning
eller lön enligt lägre klass än den han vid förflyttningen tillhör, ej
må bekomma högre aflöning eller lön än den för förstnämnda be¬
fattning bestämda slutaflöning eller lön; samt
att likväl tjänsteman, som, då han intjänat stadgad tid för upp¬
flyttning i högre klass, redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken
han enligt bestämmelsen i § 7 punkt 6:o a) här nedan är skyldig
att från tjänsten afgå, icke må uppflyttas i högre klass.
4:o. Undantagsvis må, när telegrafverkets intressen så fordra,
Kungl. Maj:t kunna tilldela tjänsteman aflöning eller lön efter högre
klass än den, som i ofvan angifna reglering finnes såsom lägsta
aflöning eller lön för den af tjänstemannen innehafda befattning an-
gifven; börande hvarje sådant undantag äfvensom skälen för det¬
samma angifvas i näst därefter afgifna statförslag.
§ 5.
Föreståndare för telegraf- eller centraltelefonstation äger upp¬
bära provision å vid stationen influten uppbörd af telegramporto-,
telefon-, abonnemangs- och inträdesafgifter samt telefonsamtals-
afgifter med:
5 procent af den del af uppbörden, som ej för år öfverstiger
10,000 kronor;
35
N:0 43.
Tisdagen den 14 Maj.
3 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 10,000 men
ej 30,000 kronor;
1 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 30,000 men
ej 100,000 kronor;
Va procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 100,000
men ej 500,000 kronor; samt
1/10 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 500,000
kronor.
Provisionsbeloppet för år räknadt, må dock icke för någon
stationsföreståndare understiga 450 kronor, hvadan af provisions-
anslaget må, utöfver ofvan angifna procentbelopp, utgå hvad som
till äfventyra erfordras för att fylla denna minimiprovision.
§ 6.
För åtnjutande af arfvode eller i stat uppförd aflöning och där¬
till hörande förhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande af be¬
fattning gälla, med undantag beträffande telegraffullmäktige, följande
bestämmelser:
att tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande
instruktion gifna bestämmelser, utan ock den utvidgade eller för¬
ändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller annan befattning, som kan varda honom i behörig ordning
ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen enligt
detta reglemente tillkommande aflöning;
att med ordinarie befattning vid telegrafverket icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse
för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj oförsedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänste¬
man i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad
slag som helst, såframt ej, hvad angår verkets chef eller byråchef,
Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan befattning,
telegrafstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller
befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
att, där generaldirektören beviljats ledighet och vikarie för
honom förordnats, på pröfning af Kungl. Maj:t beror, huru stor del
af arfvodet må till vikarien afstås;
att tjänstgöringspenningar, provision och sportler få uppbäras
endast för den tid, befattningsinnehafvare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester eller för beredande af semester förordnats att
bestrida högre befattning eller under den tid, som åtgått för full¬
görande af de skyldigheter, hvilka ålegat tjänsteman såsom fullmäktig
eller revisor vid telegrafverkets pensionsinrättning, men skola för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som
uppehållit befattningen;
N:o 43. 36 Tisdagen den 14 Maj.
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta,
äger uppbära hela lönen;
att under ledighet, som åtnjutes för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, under afstängning från
tjänstgöring eller under eljest förekommande lagligt tjänsteförhinder
den tjänstledige kan af telegrafstyrelsen förpliktas att, utöfver tjänst-
göringspenningar, provision och sportler, afstå så mycket af lönen,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;
att, därest emellertid tjänsteman i följd af kroppsskada, ådragen
under tjänstutöfning, blifvit tills vidare oförmögen till tjänstgöring,
må, såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt, allöningen å stat
kunna, efter telegrafstyrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad
under högst sex månader; ankommande däremot på pröfning af
Kungl. Majrt, till huru stor del aflöning kan böra till den skadade
utgå efter omförmälda tid af sex månader;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester eller för fullgörande af uppdrag såsom fullmäktig eller
revisor vid telegrafverkets pensionsinrättning, tjänsteman af lägre
grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning,
densamma bestrida, dock ej längre tid än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår; ägande han, om förordnandet er¬
fordras till följd af sjukdomsförfall, åtnjuta, i stället för egna tjänst¬
göringspenningar, så stor del af de med den tjänstlediges befattning
förenade tjänstgöringspenningar, som motsvarar de enligt detta regle¬
mente med den högre befattningens begynnelseaflöning förenade
tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet erfordras för beredande
af semester eller för fullgörande af ofvan nämnda uppdrag, allenast
den honom eljest tillkommande aflöning; ankommande på telegraf¬
styrelsens pröfning, huruvida vid förordnande å annan ort än placerings¬
orten hyresbidrag, motsvarande högst en femtedel af det vid resor
enligt gällande resereglemente tjänsteman tillkommande dagtrakta¬
mente, bör honom tilldelas;
att en hvar, som med eller efter 1908 års ingång tillträder
befattning såsom tjänsteman vid telegrafverket, skall vara pliktig
att underkasta sig nu gifna villkor och bestämmelser; samt
att till de nuvarande innehafvare af dylika befattningar, hvilka
före den 1 mars 1908 förklara, att de icke vilja underkasta sig
nämnda års aflöningsstat samt dessa villkor och bestämmelser och
som icke lagligen kunna därtill förbindas, aflöningsförmåner skola
utgå enligt för dem nu gällande grunder.
§ 7.
l:o. Rätt till pension vid afgång från tjänst tillkommer vid
telegrafverket anställd tjänsteman enligt nedan angifna bestämmelser.
2:o. Generaldirektör, hvilken i minst 12 år innehaft general¬
direktörs förordnande, skall vara berättigad att i pension uppbära
37
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
G,000 kronor. Om generaldirektör, innan han uppnår 12 tjänstår,
antingen på grund af sjukdom beiinnes till nöjaktig vidare tjänst¬
göring oförmögen eller ock utan egen begäran nödgas afgå från sin
befattning, utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma,
skall han vara berättigad att i pension uppbära 5,000 kronor, då
afgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,500 kronor, där af¬
gången sker efter 6, men före 12 tjänstår.
Pensionen utgår af telegrafverkets medel; dock att, därest
generaldirektören är delägare i telegrafverkets pensionsinrättning
och vid afgång från ämbetet är berättigad till pension från nämnda
pensionsinrättning, af telegrafverkets medel skall utgå allenast det
belopp, hvarmed honom från pensionsinrättningen tillkommande
pension understiger hvad han, enligt hvad förut nämnts, är berättigad
att i pension uppbära.
Såsom pensionsafgift skall å det för generaldirektören bestämda
arfvodet afdragas, därest han icke är delägare i telegrafverkets
pensionsinrättning, ett årligt belopp af 360 kronor, och, om han är
delägare i pensionsinrättningen, den del af detta belopp, som han ej
har att betala i årlig afgift till nämnda inrättning.
3:o. För öfriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till
följande belopp:
|
5,500
|
kr. för
|
4,600
|
» »
|
4,200
|
» »
|
3,800
|
» »
|
3,700
3,400
|
» 2>
|
»
|
3,300
|
» »
|
3,000
|
» »
|
2,800
|
2 »
|
2,200
|
2> »
|
2,000
|
» 7>
|
1,800
|
» »
|
1,500
|
» »
|
1,400
|
» »
|
1,300
|
» »
|
1,200
|
|
1,000
|
» *
|
900
|
» »
|
800
|
|
telefondirektör, telegraf direktör af l:a lönegraden
och verkstadsdirektör;
telegrafdirektör af 2:a lönegraden och linjedirektör;
kommissarie af l:a lönegraden;
byråtjänsteman;
kommissarie af 2:a lönegraden
kontrollör af l:a »
kommissarie af 3:e lönegraden, kontrollör af 2:a
lönegraden, linjeingenjör och verkstadsingenjör;
kommissarie af 4:e lönegraden;
assistent;
verkstadskassör och materialförvaltare;
verkmästare;
kommissarie af 5:e lönegraden;
» » 6:e »
» » 7.-e » och föreståndare för
katalogexpeditionen;
telegrafist, kontorsskrifrare, kassör, bokhållare, vakt-
föreståndare och linjemästare;
linjeförman och stationsförman;
interurbantelefonist och reparatör; samt
____ . stationsbiträde och vaktmästare.
4:o. Pension är till sitt belopp antingen hel eller oafkortad.
Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinnehafvaren
vid tiden för hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag;
dock skall, för tjänstinnehafvare, som under kortare tid än fem år
innehaft den tjänst, från hvilken afgång äger rum, beloppet af hel
N:o 43.
38
Tisdagen den 14 Maj.
pension utgöra en femtedel af sammanlagda beloppen af de högsta
pensionsunderlag, hvilka under hvart och ett af de senast förflutna
fem åren vant för tjänstinnehafvaren gällande; och skall, därest
sådan tjänstinnehafvare under någon del af nämnda tid, utan att
tillika innehafva tjänst, som i denna lag afses, innehaft annan stats¬
tjänst, med hvilken rätt till pension är förenad, pensionsunderlag
beräknas jämväl för den tid, sådan tjänst innehafts, och därvid till-
lämpas de i mom. 3:o här ofvan gifna föreskrifter.
Af kort ad pension utgör viss del af hel pension och beräknas på
sätt i punkt 7:o här nedan föreskrifves.
Pensionen utgår dels från telegrafverkets pensionsinrättning
enligt det för denna inrättning gällande reglemente, dels ock med
erforderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel.»
5:o. Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder vid
uppnådda sextiofem lefnads- och trettiofem tjänstår; dock att sådan
rätt inträder:
för tjänstemän i telegrafstyrelsen vid sextiosju lefnads- och
trettiofem tjänstår;
för verkstadsdirektör, linjeingenjör, verkstadsingenjör, assistent,
linjemästare, linjeförman och reparatör: vid sextio lefnads- och
trettiofem tjänstår;
för samtliga kvinnliga tjänstemän med undantag af telegrafister
och interurbantelefonister: vid sextio lefnads- och trettio tjänstår; samt
för telegraiiister och interurbantelefonister: vid femtiofem lefnads-
och trettio tjänstår.
6:o. Skyldighet att från tjänsten afgå inträder:
a) för samtliga tjänstemän vid uppnående af den i punkt 5:o
stadgade lefnadsålder, Kungl. Maj:t eller telegrafstyrelsen, om det
tillkommer telegrafstyrelsen att afskedet utfärda, dock obetaget att
låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det
allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda sjuttio år;
b) för tjänsteman, som icke uppnått stadgad lefnadsålder, då
han efter att under fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom,
vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för
framtiden till tjänstgöring oförmögen; samt
c) för tjänsteman, som träffats af olycksfall i tjänsten, där
olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.
Befinnes tjänsteman vara af sjukdom eller minskad arbetsför¬
måga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänst¬
åligganden och har han tillika antingen, där enligt punkt 5 rätt till
hel pension inträder vid sextiosju lefnadsår, uppnått en lefnadsålder af
minst sextiofem år, eller, där enligt samma punkt rätt till hel pension
inträder vid sextiofem år, uppnått en lefnadsålder af minst sextio år,
äge Kungl. Maj:t, uppå därom af telegrafstyrelsen gjord framställning,
förklara sådan tjänstinnehafvare skyldig att från tjänsten afgå.
7:o. Vid afgång från tjänst af anledning, som i punkt 6 c)
sägs, utgår hel pension med enahanda belopp, som det vid tiden för
olycksfallet för tjänstinnehafvaren gällande pensionsunderlag.
39
N:0 43.
Tisdagen den 14 Maj.
Har tjänsteman, som afgår på grund af någon af öfriga i punkt
6 intagna bestämmelser, uppnått det i punkt 5 för rätt till hel
pension stadgade antal tjänstår, utgår äfven till den tjänsteman hel
pension; i annat fall vare han, därest tjänstårens antal icke under¬
stiger tio, berättigad erhålla pension till afkortadt belopp i för¬
hållande till det mindre antal tjänstår; dock att vid afgång från
tjänst af anledning, som i punkt 6 b) sägs, pensionen icke i något
fall må understiga sjuttiofem procent af hel pension. Tjänstinne-
hafvare, som, vid uppnåendet af den i inom. 5 för rätt att komma
1 åtnjutande af hel pension stadgade lefnadsålder icke kan räkna tio
tjänstår och alltså icke då är berättigad till erhållande af pension,
må icke heller sedermera komma i åtnjutande af sådan, äfven om
han på grund af stadgandet i mom. 6 a) tillätes att kvarstå i
tjänsten efter nämnda lefnadsålders inträde.
8:o. Rätt till fyllnadspension tillkommer ej den, som blifvit
från tjänsten afsatt eller för fel eller försumlighet från tjänsten
skild, ej heller den, som vid afgång från tjänsten icke är svensk
medborgare. Har pensionstagare blifvit dömd till förlust af med¬
borgerligt förtroende eller till, i stället för afsättning, straff enligt
2 kapitlet 17 § strafflagen, skall, efter det sådant beslut vunnit laga
kraft, fyllnadspensionen anses förverkad.
§ 8.
Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören och
byråcheferna, en hvar under en och en half månad, telefon-, telegraf-,
linje- och verkstadsdirektör, byråtjänsteman, kommissarie, kontrollör,
linje- och verkstadsingenjör, assistent, verkstadskassör, materialför¬
valtare, telegrafist, föreståndare för katalogexpeditionen, kontors-
skrifvare, kassör, bokhållare, vaktföreståndare och interurbantelefonist,
en hvar under en månad samt verkmästare, linjemästare, linje- och
stationsförman, vaktmästare, reparatör och stationsbiträde en hvar
under en half månad.
Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af vederbörande öfver-
ordnade myndighet bestämmes, begagna sig af semester.
§ 9-
Den, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, åtnjuter under
tiden de med densamma förenade aflöningsförmåner.
Byråtjänsteman, som enligt förordnande uppehåller sekreterare-,
kamrerare, byråingenjörs- eller förrådsintendentsbefattning, skall ut¬
öfver honom tillkommande aflöning, åtnjuta arfvode med 1,000 kronor
för år räknadt; ägande styrelsen jämväl att från det därför afsedda
anslag bereda sådan tjänsteman ersättning för mistadt arfvode under
den tid han åtnjuter semester.
N:o 43.
40
Tisdagen den 14 Maj.
§ 10.
Afhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hafva i
vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt
förfall, må han under tiden ej åtnjuta någon aflöning. Varder tjänste¬
man afstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden
den del af hans aflöning, som icke af telegrafstyrelsen pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, innehållas, såvida ej tele¬
grafstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära något däraf.
§ 11.
Vid afgång från telegrafverkets tjänst till följd af afskeds¬
tagande, entledigande eller dödsfall utgår" själfva lönen till månadens
slut. Enahanda är förhållandet med sådant arfvode, som icke be¬
traktas såsom tjänstgöringspenningar.
Aflider vid telegrafverket anställd person, som innehar befatt¬
ning, hvilken icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den
mån den myndighet, som antagit honom så pröfvar skäligt, den för
honom bestämda aflöningen utgå till månadens slut.
§ 12-
Aflider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, eller vid
verket anställd telegrambärare eller arbetare i följd af olyckshändelse,
timad under tjänstutöfning eller arbete vid verket, må ett belopp,
motsvarande den aflidnes aflöning för en månad, såsom begrafnings-
hjälp tilldelas hans dödsbo.
§ 13.
Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktaments-
ersättning för tjänstemän enligt bestämmelserna i gällande rese¬
reglemente, dock att vid långvarigare uppdrag, förenade med resa
från boningsorten, vid ofta återkommande tjänsteresor eller i sär¬
skilda fall, då omständigheterna därtill eljest föranleda, telegraf¬
styrelsen äger att bestämma lägre resekostnads- och traktaments-
ersättning.
§ U.
Felräkningspenningar tillkomma:
den hos telegrafstyrelsen anställde hufvudkassören med 500
kronor för år räknadt;
kassör å linjedistriktsbyrå med 200 kronor, likaledes för år
räknadt;
tjänsteman, som i regelbunden tjänstefördelning tjänstgör i kassan
vid telegraminlämning, där telegramuppbörden under näst föregående
41
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
år uppgått till minst 25,000 kronor, med en half procent af där¬
städes kontant inbetalda afgifter, efter lika fördelning mellan samt¬
liga nu nämnda tjänstemän vid stationen; samt
å station särskildt anställd kassör med en tiondedel sprocent af
influtna telefonabonnemangs-, inträdes- och samtalsafgifter, dock
högst 400 kronor för år räknadt; skolande ifrågavarande felräknings-
penningar vid station, där särskild kassör icke finnes anställd, till¬
falla stationsföreståndaren.
§ 15.
Anmärkningsprovisionen tillkommer vederbörande hos telegraf¬
styrelsen anställda tjänstemän enligt de närmare grunder, Kungl.
Maj:t bestämmer, med högst femton procent af hvarje belopp, som
på grund af anmärkning, gjord af sådan tjänsteman, antingen, såsom
ej behörigen uppburet, till telegrafverket inflyter och utan anmärk¬
ningens framställande ej skulle hafva kommit verket till godo, eller,
såsom för högt debiteradt, till vederbörande återgäldas.
§ 16.
l:o. Förmånen af fri bostad uti telegrafverkets egna eller för
ändamålet förhyrda lägenheter må, efter telegrafstyrelsens bepröt-
vande, tillkomma följande tjänstemän, nämligen:
kommissarie af 5:e, 6:e och 7:e lönegraderna, verkmästare, linje¬
mästare, linjeförman, stationsförman, reparatör och stationsbiträde.
2:o. Med fri bostad är för kommissarie förenad förmånen af fri
vedbrand och belysning.
3:o. De bland ofvan nämnda tjänstemän, hvilka ej åtnjuta fri
bostad, äga uppbära hyresbidrag, utgörande för kommissarie högst
300 kronor för år räknadt och för öfriga tjänstemän minst femton,
högst 30 procent af aflöningen.
4:o. Det ankommer på telegrafstyrelsen att i hvarje särskildt
fall bestämma, huruvida bostadsförmån eller hyresbidrag skall utgå,
äfvensom beloppet af berörda bidrag.
5:o. Förmånen af fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra
lönen.
§ 17.
Assistent, telegrafist, vaktföreståndare, interurbantelefonist, linje¬
förman af l:a lönegraden och reparatör, stationerade å ort, där de
allmänna lefnadskostnaderna äro särskildt höga, äga, så länge de
tjänstgöra å sådan ort, uppbära tilläggsarfvode utgående, enligt af
telegrafstyrelsen fastställda grunder, med tio eller femton procent
af dem tillkommande aflöning.
Linjeförman af l:a lönegraden och reparatör, som i stället för
fri bostad åtnjuta hyresbidrag, äga, i fall de uppbära tilläggsarfvode,
beräkna enahanda tillägg äfven å sådant bidrag.
N:o 43.
42
Tisdagen den 14 Maj.
§ 18.
Assistent eller telegrafist, som är anställd såsom föreståndare
för filialstation, må, såsom tillägg till tjänstgöringspenningarna, kunna
tilldelas arfvode till belopp af högst 200 kronor för år räknadt.
§ 19.
Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst
årligt belopp må tilldelas linjemästare, linjeförman, stationsförman,
vaktmästare, reparatör och stationsbiträde äfvensom telegrambärare
samt vid linjebyggnadema anställda extra ordinarie underbefäl och
arbetare, allt enligt reglemente, som af telegrafstyrelsen fastställes.
§ 20.
Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas åt den i
föregående § omnämnda personal äfvensom åt underbefäl och arbetare
vid telegrafverkets verkstad samt åt annan med densamma jämförlig,
i telegrafverkets tjänst befintlig tillfällig personal, enligt de närmare
bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.
Allmänna grunder till aflöningsförhöj ning
Klass............
Aflöning, kronor......
|
Begyn-
nelse-
aflöning.
|
1
| Uppflyttning i
|
högre klass kan äga rum, när aflöning enligt
|
|
27
840
|
26
900
|
25
960
|
24
1,020
|
23 22
1,1401,260
|
21
1,380
|
20
1,500
|
19
1,650
|
18
1,800
|
17
2,100
|
16
2,400
|
A. Inom styrelsen:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Byråchef ..................
|
08,00
|
—
|
_
|
—
|
—
|
—
|
e
|
|
|
|
|
|
|
Byråtjfinsteman ........
|
3,400
|
—
|
_
|
—
|
—
|
—
|
5
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Förest, för katalogexp.
|
1,800
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
3
|
Kontor sskri/väte .........
|
1,020
|
—
|
|
—
|
—
|
2
|
—
|
2
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
Vaktmästare..............
|
1,140
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
3
|
—
|
|
|
—
|
—
|
B. Vid linjedistrikten:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4,600
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kassör af l:a lönegraden
|
1,140
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
3
|
3
|
"3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
Bokhållare ..................
|
960
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
Linjemäst. af l:a lönegr.
|
1,500
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
»tr » 2:a „
|
1,140
|
—
|
—
|
—
|
—
|
-i
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
—
|
Linjeform. „ l:a „
|
1,020
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
»? 2:a ,,
|
900
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
---
|
|
Reparatör .............. ...
|
840
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
— I
|
Tia dagen den 14 Maj.
43
N:o 43.
§ 21.
Grunderna för aflöningen till extra tjänstemän vid telegraf¬
verket bestämmas af Kungl. Maj:t på förslag af telegrafstyrelsen.
§ 22.
Den, som tillträder den nya allöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig den minskning i befintliga sportelinkomster, som kan
varda af Kungl. Maj:t bestämd, äfvensom de förändrade bestäm¬
melser i fråga om pension, som kunna varda stadgade.
Detta aflöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och
med den 1 januari 1908, under förutsättning att, hvad telegraf¬
styrelsen angår, Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift därom,
att samtliga ordinarie tjänstemän skola, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning med-
gifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sju effektiva timmar
hvarje söckendag.
för icke provisionsberättigad tjänsteman.
närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.
15
2,700
|
14
3,000
|
13
3,400
|
12
3,800
|
11
4,200
|
10
4,600
|
9
5,000
|
8 1
5,500
|
7
6,000
|
6
6,500
|
5
7,000
|
4
7,500
|
3
8,000
|
2
8,500
|
1
9,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
3
|
|
|
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
|
|
|
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
3
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
N:o 43.
44
(Tisdagen den 14 Maj.
|
Begyn-
nelse-
aflöDing.
|
Uppflyttning
|
högre klass kan äga rum, när aflöning enligt
|
Klass............
Aflöning, kronor
|
|
27
840
|
26 1 25
900|960
|
24
1,020
|
23 1 22
1,1401,260
|
1 21
1,380
|
20
1,500
|
19
1,650
|
18
1,800
|
17 1 16
2,1002,400
|
C. Vid stationerna:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kontrollör af l:a lönegr.
|
3,000
|
|
|
|
|
|
|
|
[•
|
|
|
|
|
11 11 11
|
3,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Assistent ...........:......
|
1,500
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2
|
2
|
2
|
3
|
Telegrafist ..................
|
1,140
|
|
|
|
|
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
|
|
V ålit föreståndare .........
|
1,260
|
|
|
|
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
_
|
|
Kassör af l:a lönegraden
|
1,140
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
_
|
n ,, 2:a ,,
|
1,020
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
|
Bokhållare .............
|
960
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
|
|
|
In teruriantclefonist ......
|
840
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
___
|
_
|
_
|
|
|
|
Stationsförman............
|
900
|
_
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
_
|
|
|
|
Stationsbiträde...........
|
840
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
D. Vid verkstaden:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Verkstadsdirektör ......
|
7,000
|
_
|
_
|
_
|
_
|
_
|
|
|
|
|
|
|
|
Verkstadsingenjör ......
Verkstadskassör och
|
3,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
bokhållare...............
|
2,400
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Materialförvaltare ......
|
1,500
|
—
|
-J
|
—
|
_ J
|
_
......
|
|
—
|
|
3
|
3
|
3
|
3
|
|
l,oUU
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
- |
|
3
|
3
|
Allmänna grunder till löneförhöjning
|
|
Begyn-
nelse-
aflöning.
|
Uppflyttning i högre klass
|
|
Klass...........................
Aflöning, kronor.....................
|
|
16
1,050
|
15
1,200
|
14
1,350
|
13
1,500
|
i
i Telegrafdirektör
Telegrafdirektör
|
.............................................\
af l:a lönegraden.....................)
|
3,400
|
—
|
—
|
—
|
—
|
11
|
.. 2:a „ .....................
|
3,000
|
—
|
—
|
_
|
_
|
Kommissarie
|
ii tf .....................
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
_
|
11
|
„ 2:a „ .....................
|
2,600
|
—
|
—
|
—
|
—
|
11
|
ii ,, .....................
|
2,400
|
—
|
—
|
—
|
—
|
11
|
it »i .....................
|
2,200
|
—
|
_
|
_
|
_
|
Kommissarie
|
ii 5:6 ,, .....................
|
1,050
|
—
|
3
|
3
|
3
|
11
|
»
|
1,050
|
—
|
3
|
3
|
3
|
11
|
„ 7:e „ .....................
|
1,050
|
—
|
3
|
3
|
—
|
Tisdagen den 14 Maj.
45
N.o 43.
närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.
15
2,700
|
14
3,000
|
13
3,400
|
12
3,800
|
11
4,200
|
10
4,600
|
9
5,000
|
8
,5,500
|
7
6,000
|
6
6,500
|
5
7,000
|
4
7,500
|
3 1
8,000
|
2
8,500
|
1
9,000
|
|
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
|
|
i u-
|
|
|
|
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
.•4 •
|
—
|
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
|
' J -
|
~ —*
|
—
|
—*•
|
|
|
—
|
—
|
r
|
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
|
|
-
|
|
_
|
|
_
|
_
|
_
|
.
|
_
|
_
|
_
|
’
|
3
|
3
|
3
|
_
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
3
|
3
|
3
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
3
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
3
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
I —
|
|
|
för provisionsberättigad tjänsteman.
kan äga
|
rum, när lön enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.
|
12
|
11
|
10
|
9
|
8
|
7
|
6
|
5
|
4
|
3
|
•2
|
i
|
1,650
|
1,800
|
2,000
|
2,200
|
2,400
|
2,600
|
2,800
|
3,000
|
3,400
|
3,800
|
4,200
|
4,600
|
—
|
— '
|
|
-
|
—
|
—
|
—
|
|
.J • > * 7 >•:S
|
3
|
3
|
3
|
— V
|
— '?<
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
1
|
*1- 3
|
3
,... 1
|
•’-^3
i n-.Avt
|
—
|
—
|
—
|
■ —
|
|
—
|
|
—
|
—
|
3
|
3
|
|
—
|
—
|
|
— ,
|
—
|
|
—
|
3
|
3
|
3
|
—
|
|
—
|
—
|
|
|
,1 7^* .
|
|
3
|
3
|
|
--
|
•. * *
|
- 1:1
|
, •>
|
—
|
.7 *“ ■
|
|
i.TT -
|
3
|
3
|
3
|
. Tr*'
|
a
|
|>:.~4
|
|
—
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
. . *1 M
|
u.’i_
|
|
.i
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
■
|
—
|
-—*
|
|
i 'it) I :i
|
/.i in-’;
|
j 411
|
|
|
|
|
>/! * •...
|
; ‘ J .# ') /
|
|
|
N:o 43.
Angående
telegrafverkets
■utgiftsstater
m. m.
(Forts.)
46 Tisdagen den 14 Maj.
Vid utlåtandets föredragning begärdes ordet af
Herr Ta mm, Hugo, som yttrade: Jag får hemställa, att vid
föredragningen af detta ärende kammaren först ville besluta, att
ärendet punktvis föredrages, att i afseende å punkten I momenten
a)i b), c), d), e), f), g) och h), hvilka röra sådana frågor som byggnader
och dylikt, må föredragas först, att därefter vid föredragningen af
mom. i) diskussionen må röra sig om organisationen och aflönings-
frågan i dess helhet, samt att nämnda mom. så föredrages, att först
föredrages aflöningsreglementet för tjänstemännen enligt bil. B), och
därefter förslaget till utgiftsstater för telegrafverket att tillämpas
under år 1908 enligt bil. A), och slutligen mom i).
Härtill lämnade kammaren sitt bifall.
Punkten I.
Mom. a)—h).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Mom. i).
Bilagan B.
Utskottets förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid
telegrafverket.
§§ 1~3.
Godkändes.
, t A
§ ^
Mom. 1.
Vid förevarande moment hade reservation afgifvits af, bland
andra:
herrar E. Hammarlund, J. T. Larsson och F. V. Thorsson, som
yrkat, att utskottet måtte föreslå, att lägsta aflöningen åt kontors-
skrifvare måtte bestämmas till 1,260 kronor med rätt till uppflyttning
i högre löueklass efter 3, 6, 9 och 12 år, så att slutaflöningen blefve
1,800 kronor efter 12 år; samt
grefve A. F. C:son Wachtmeister äfvensom herrar J. 1. Larsson
och F. V. Thorsson, som yrkat, att utskottet skulle hemställa, att
begynnelselönen för telegrafist måtte bestämmas till 1,260 kronor.
Herr Törnebladh: Jag har låtit anteckna mig såsom reservant
vid utskottets förslag i detta afseende. Jag har gjort det för att
47
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
framställa mina betänkligheter i allmänhet mot den nu föreslagna
staten. Det livilar i .själfva verket ett oblidt öde (ifver telegraf¬
verket. Detta verk fick sina aflöningar reglerade år 1902 och redan
nu, år 1097, står man inför en alldeles ny och omfattande löne¬
reglering, som i många hänseenden skiljer sig från alla, vid hvilka
vi hittills varit vana. Det är i korthet sagdt affärssynpunkten, som
har blifvit bestämmande för regleringen. Nu kan man ju visserligen
mycket gärna erkänna, att dock denna synpunkt har mycket att
betyda i ett verk af sådan beskaffenhet som telegrafverket; men
det” kan å andra sidan vara fråga, om den skall spela in uti alla
detaljer i aflöningar och ordnandet af alla smärre tjänstemäns för¬
rättningar och aflöningar; det kan åtminstone vara tvifvelaktigt,
huruvida detta är riktigt. Jag förstår mycket väl jämförelsen med
den enskilda affärsverksamheten; men denna tager sig nog uttryck
uti andra och betydligt friare former, än som här framträda, oaktadt
i själfva verket dessa former torde lämna ett visst spelrum för god¬
tycket, om man också kan och bör hoppas, att verkets intressen
skola komma att handhafvas med omsikt, urskiljning och frihet från
mera godtyckliga och subjektiva uppfattningar. Jag är icke alldeles
säker på, att hela denna tabell med olika begynnelseaflöningar —
ämnad att utgöra en enhet, men i själfva verket, såsom utaf dess
uppställning lätt synes, sönderfallande i åtskilliga. grupper, mer eller
mindre sammanflytande med hvarandra — jag är icke alldeles säkei
på, att den till fullo representerar detta affärssystem. Men så mycket
tillåter jag mig att säga, att om också det finns svårigheter att nu
inpassa alla tjänstemän med olika utbildning och olikartad^ arbete
inom de två åldersklasserna, så torde det dock kunna sättas i fråga,
huruvida den inpassning, som blifvit föreslagen uti sväfvande grupper
och klasser, skall visa sig så synnerligen öfverlägsen. Det blifver
framtiden, som kommer att pröfva detta och visa, om och huru
snart en ny lönereglering för telegrafverket kan komma att blifva
behöflig; en profetia, som man visserligen må hoppas icke skall få
sin verklighet men som jag fruktar skall få sin verklighet i en eller
annan form. Det har särskildt framträdt också i utskottets be¬
tänkande ett ganska starkt tvifvel om berättigandet utaf hela detta
system med småningom automatiskt pa sätt och vis stigande^ aldeis-
tillägg. Ser man noga på kommitténs eget betänkande, så finner
man också, att kommittén har vid utdragandet af konsekvenserna af
sin grundåsikt varit något tveksam. _ På sidan 104 i kommittébe¬
tänkandet heter det; »Det är a andra sidan själfklart, att den sålunda
gradvis skeende löneförhöjningen såsom ett oeftergifligt villkor förut¬
sätter att det syfte, som ur statstjänstens synpunkt därmed afses,
också vinnes. Hvarje» — jag kursiverar ordet »hvarje», kommittén
har icke gjort det — »tillbakagång i arbetsintresse och arbetsdug¬
lighet måste således för honom göra ett slut på den ekonomiska
framgången.» Med den ekonomiska framgången menas här uppen¬
barligen befordran till högre åldersgrad eller högre aflöning,_ men
ser man på reglementet, finnes där såsom villkor för uppflyttningen
antaget detsamma, som i allmänhet gäller för ämbetsverk, nämligen
Angående
telegrafverkets
utgiftsstater
m. m.
(Forts.)
N:o 43. 48 Tisdagen den 14 Maj.
Angående »godt vitsord». Nu är erfarenheten sådan, att ett godt vitsord
\ugiftsstater y*sser^gen icke innebär att det icke kan finnas någon tillbakagång
m. m. * arbetsduglighet. Jag talar icke om den, som åldern kan medföra
(Forts.) utan om den som andra förhållanden framkalla. Ett godt vitsord!
•Ja, herrarne veta, huru det i allmänhet går till vid uppflyttandet i
en högre lönegrad. Tro herrarne, att det goda vitsordet uteblifver
annat än i högst få undantagsfall, nämligen när ett uppenbart fel
blifvit begånget? I samma ögonblick som den öfverordnade tjänste¬
mannen skall gifva det intyget, så ställer han också för sig den
frågan: Har jag rättighet att med starkt framhållande af min subjek¬
tiva, om också riktiga uppfattning, att han icke är precis så skicklig
som han borde vara, har jag rätt att förhindra hans uppflyttning
till högre åldertillägg? Och om han också ville göra det af ett
eller annat skäl, tro icke herrarne, att det då komme att yppa sig
åtskilliga betänkligheter och spörsmål för att icke säga klagomål,
som ytterst torde finna sin väg till Riksdagen och konstitutions¬
utskottet, såsom vi haft tillfälle att bevittna en eller annan gång.
Så kommer det med all säkerhet att ske, och därför kommer det
göda vitsordet helt enkelt att blifva, att han skött sin tjänst oför¬
vitligt. Jag vill icke ogilla detta, men jag säger, att detta icke är
någon affärssynpunkt, utan det kommer att blifva ämbetsmanna-
synpunkt. Också har det talats om i kommittébetänkandet, på sidan
103, att »eggelsen till fortsatta ansträngningar för att göra sig
förtjänt af en högre aflöning är af icke ringa betydelse för åstad¬
kommande af ett kvantitativt och kvalitativt godt arbetsresultat».
Jag erkänner det fullständigt, men jag undrar, om icke eggelsen finnes
mera i ett system med bestämda lönegrader och olika kvalifikationer
än i ett system med denna ständigt fortgående uppflyttning. Och
jag har så mycket mera skäl till mitt tvifvelsmål i detta fallet,
som utskottet sidan 83 säger, att »aflöningarna skulle för samtliga
byråtjänstebefattningars innehafvare afvägas enhetligt, oafsedt om
de utförde ett högre kvalificeradt arbete eller icke». Sedan fortsätter
utskottet: »Men just häri ligger, enligt utskottets tanke, förslagets
svaghet, då därigenom åt hela organisationen förlänas en jämn-
strukenhet, som icke kan väntas egga tjänstemännens sträfvan ut¬
öfver hvad som är erforderligt att icke förverka uppflyttningen i
högre löneklass.» Där har utskottet i själfva verket slagit in på
samma väg, som jag nyss betecknade, nämligen att den där affärs¬
synpunkten, den kan icke göra sig fullt gällande i ett statens ämbets¬
verk, utan det kommer att vidhäfta något som i själfva verket för¬
tager verkan af den princip, som man uttalat.
Jag tror sålunda, att detta förslag innebär i viss mån ett frö
till sin egen, hvad skall jag säga, förändring, för att icke begagna
något annat uttryck, och därför har jag varit ytterst tveksam, huru¬
vida den nu föreslagna löneregleringen för telegrafverket borde an¬
tagas eller icke. Men jag förstår mycket väl, att då en stor klass
af tjänstinnehafvare bör få sina förhållanden i aflöningsväg reglerade,
det vore orätt att nu i maj den 14:de yrka afslag och därför skall
jag ej heller göra detta, utan endast tillåta mig att i vissa enskilda
N:o 43.
Tisdagen den 14 i\laj.
tall, om det kan förekomma några olika åsikter, rösta med den ena Angå enär
eller andra. telyra, rn-ket,
ilil ut gift sstater
.lag har blott velat angifva min ståndpunkt och hvarför jag
velat sätta mitt namn såsom reservant. (Korts.)
Herr statsrådet Julilin: Herr grefve och talman, mina herrar!
Jag ber först att få frambära ett tack till utskottet för den väl¬
villiga behandling, som det låtit den kungliga propositionen vederfaras.
Hot förslag till omorganisation af telegrafverket, som i sina
hufvuddrag framlagts i den kungliga propositionen, och för hvilket
i hufvudsak redogjorts i statsutskottets betänkande, går såsom bekant
ut på att söka sä långt ske kan göra telegrafverket till ett modernt
kommunikationsverk. De former, enligt hvilka telegrafverket för
närvarande förvaltas, förskrifva sig fiån en tid. som ligger en 30 a
10 år tillbaka, och man kan ju med skäl säga, att dessa former ej
äro fullt ändamålsenliga för nuvarande förhållanden. Den nuvarande
organisationen är ju egentligen afpassad efter de öfriga ämbets¬
verkens; men då ju telegrafverket i synnerhet efter telefontrafikens
tillkomst och dess hastiga utveckling mera är en tekniskt industriell
inrättning, så bör den också organiseras med hänsyn härtill. For¬
merna för dess verksamhet böra afpassas efter verkets egen uppgift.
Det bör såsom varande ett kommunikationsverk och ett synnerligen
viktigt sådant organiseras såsom ett dylikt och bör också skötas
på ett för staten och allmänheten ekonomiskt fördelaktigt och prak¬
tiskt sätt. Då telegrafverket står i ständig affärsmässig förbindelse
med allmänheten, bör det också drifvas efter enklare, mera affärs¬
mässiga principer och så långt ske kan befrias från byråkratiska
former och onödigt mångskrifveri. Man måste ju i våra dagar fram¬
för allt då det gäller ett kommunikationsverk söka att frigöra sig
från den nedärfda ämbetsmannamässiga Uppfattningen af ärendenas
behandling. Man måste söka åstadkomma mera förenkling i arbetet,
mera tidsbesparande fördelning af arbetet, större arbetseffekt och
större arbetsintensitet. I ett verk, som står i daglig och liflig beröring
med allmänheten, och hvaraf allmänheten är i så hög grad beroende,
bör ju en snabb behandling af förekommande ärenden och en snabb
expedition äga rum. Verket bör också följa med sin tid och följa
med utvecklingen inom området för dess verksamhet. Blicken bör
ju ständigt vara öppen för allmänhetens berättigade kraf men också
för att det hela skötes på det mest ekonomiska och praktiska sätt.
Härvid får man icke förbise vikten af att hvarje arbete bör utföras
af en tjänsteman, som ej är mera kvalificerad än hvad som är
nödvändigt.
Dessa grundtankar hafva varit ledande för mig och äfven för
de kommitterade, som haft i uppdrag att utarbeta ett förslag till
omorganisation af telegrafverket. 1 hvad mån man lyckats, kan ju
vara svårt att säga. Meningarna kunna här, såsom i de flesta frågor,
vara delade. Man kan ju såsom utskottet antyder säga, att det är
ett försök, men i så fall vågar jag säga, att det äf ett försök i rätt
riktning, ett försök som jag tror icke behof ver skada staten eller
Första Kammarens Prof. 1907. N:o 43. 4
N:o 43.
Angående
telegrafverkets
utgiftsstater
m. m.
Forts.)
50 Tisdagen den 14 Maj.
allmänheten, ett försök som jag tror tvärtom kommer att gagna
icke blott telegrafverket utan också allmänheten och som också
möjligen kommer att medföra välgörande verkningar och utöfva
hälsosamt inflytande äfven på andra områden af statens verksamhet.
För att emellertid organisationen skall blifva en organisation ej endast
på papperet, är det naturligtvis af den största vikt, att eu genom¬
gripande instruktion utfärdas, och ett förslag till en dylik ligger
redan hos Kungl. Maj:t. Men det fordras också, att organisationen
genomföres med kraft och målmedvetenhet. För detta ändamål är
det nödvändigt, att rätter mannen sättes på rätt plats, och att de
personer, som skola genomföra organisationen och sedan tillämpa
densamma kunna arbeta med intresse och med energi, med arbets¬
lust och arbetsglädje, och att de kunna odeladt ägna sig åt sin upp¬
gift. Och detta gäller icke blott chefen för verket utan hela verkets
personal. Men härför fordras också, att personalen tilldelas en
aflöning, som så långt ske kan friar den från ekonomiska bekymmer,
och därför begäres nu också af Riksdagen en skälig förhöjning i
aflöningen för telegrafverkets personal.
Beträffande själfva aflöningen har utskottet gjort en del ändringar.
Kungl. Maj:t hade föreslagit för chefen en lön af minst 15,000 och
högst 20,000 kronor. Utskottet har i sin motivering beträffande
generaldirektörens och byråchefernas löner medgifvit, att man måste
taga hänsyn till de löner, som erbjudas motsvarande befattnings-
innehafvare inom affärsvärlden och de tekniska verken. Men ut¬
skottet anser, att Riksdagen ej torde vara benägen att gifva efter
för full likställighet härutinnan. Jag vill då säga, att skulle man
verkligen hafva yrkat på full likställighet beträffande chefens och
byråchefernas löner, borde man kanske hafva här gått längre än hvad
Kung]. Magt föreslagit. Hvad tror man. att den privata affärs¬
verksamheten skulle betala innehafvaren af en befattning i ett affärs¬
verk med ett kapitaliseradt egendomsvärde af 50 miljoner kronor
och en inkomst af cirka It miljoner kronor? Jag tror icke, att ett
affärsverk med en så stor omfattning skulle hafva prutat och det
kan hända, att, ifall man sätter chefernas löner alltför låga, det kan
hafva ganska ofördelaktig inverkan på åtskilliga håll.
Beträffande byråcheferna förhåller det sig så, att utskottet säger,
att man borde vis ä vis dem icke taga så stor hänsyn till affärs¬
världen. Utskottet har utgått från eu jämförelse med statskom-
missarierna i statskontoret och. med bestämmande af en något lägre
begynnelselön, satt slutaflöningen för byråcheferna i telegrafverket
något högre. Denna förhöjning har utskottet medgifvit vara betingad
af fyra omständigheter, som särskildt åligga telegrafstyrelsens byrå¬
chefer. Dessa omständigheter äro: Verkets tekniskt industriella
egenskap, byråchefernas skyldighet att låta sig förflyttas, den långa
arbetstiden å tjänsterummet och förmanskapet öfver en talrik personal.
Och hvad bjuder nu utskottet för detta? Jo, 300 kronor, det vill
säga en krona om dagen. En telegrafassistent har för sitt öfver-
tidsarbete en krona i timmen och då kan man ju säga. att byrå¬
chefens ersättning för detta arbete icke kan anses vara för hög åt-
Tisdagen den 14 Aluj. 51
minstone. Utskottet har sålunda ej ens velat gifva byråchefen till¬
räcklig ersättning ens för den lika de arbetstiden. För de öfriga tre
af utskottet påpekade uppgifterna har lian icke fått någon ersättning.
Det torde ock böra framhållas, att redan verkets egenskap af tekniskt-
industriell affär ovillkorligen, huru man än må resonera därom,
måste utöfva en betydande inverkan i detta afseende. Hvad vidare
beträffar skyldigheten att låta sig förflyttas, så bar under den tid
förslaget livilat hos Kungl. Maj:t och Riksdagen enligt inkomna
framställningar visat sig, hvilken stor betydelse denna bestämmelse
. har för personalen. Slutligen vill jag nämna, att förmanskapet för
personalen omfattar för byråchefen på linjebyrån öfver 1,500 per¬
soner, för byråchefen för trafikbyrån öfver 300 personer och för
byråchefen för administrativa byrån samtliga redogörare vid alla
stationer, telegraf- och telefonstationer. För allt detta har utskottet
ej velat gifva byråchefen mera ersättning än 1 krona om dagen.
.lag kan därför icke finna, att Kungl. Maj:t begärt för mycket för
dessa tjänstemän. Man skulle kunna i viss mån jämföra dessa byrå¬
chefer i telegrafverket med distriktscheferna vid statens järnvägar.
För dessa senare har Kungl. Maj:t föreslagit eu högst betydligt
större aflöning.
Herr Törnebladh vidrörde en punkt å sidan 104 rörande uppflytt¬
ning' i högre lönegrad. Han läste upp ett stycke nederst på samma sida
i kommittébetänkandet, men egentligen borde man läsa fortsättningen
för att fullt allsidigt kunna bedöma den föreliggande frågan, särskildt
ett stycke på sidan 105: »I det sista fallet, eller bristande intresse
och pliktkänsla, följer af sig själft, att tjänstemannen går miste om
hvarje vidare förbättring i sin ställning, och äfven i detta fall bör
säkerligen oftast ett gynnsammare resultat kunna vinnas, utan till¬
gripande af det strängaste medlet afskedande, genom en förflyttning
till annat arbete af exempelvis mera mekanisk art eller annan
arbetsplats, som lämnar möjlighet till så väl noggrannare övervak¬
ning som eventuellt undanröjande af de omständigheter, hvilka
åstadkommit tillbakagången.» Skälfva det lönesystem, det s. k.
Tenowska systemet, som här tillämpas, anser jag för min del vara
i det stora hela förträffligt. Det börjar med små begynnelselöner
och gifver efter jämförelsevis korta tidsperioder mindre löneförhöj¬
ningar så att vederbörande tjänsteman först efter jämförelsevis
många år kommer upp i högsta lönegraden. Detta lönesystem anser
jag vara nyttigt för tjänsteinnehafvaren. Jag anser det också vara
från statens sida synnerligen fördelaktigt, ty den omständigheten att
lönen efter korta mellantider ökas gör vederbörande icke så lätt
missnöjda. Jag skall nämna endast ett enda exempel. Utskottet
har vis å vis verkstadsdirektören, den som förestår telegrafverkets
verkstad, som sysselsätter omkring 750 man och har ett tillverk¬
ningsvärde af cirka 2 1 8 miljoner kronor, funnit den föreslagna al¬
lom ngen böra ändras. Den skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag börja
med G,000 kronor och efter sju ålderstil] ägg uppgå till 9,800 kronor
efter 21 års tjänstgöring. »Visserligen», säger utskottet, »är det
obestridligt, att så höga aflöningar hinna inom den privata verk-
N:o 43.
Angående
telegrafverkets
utgiftsstatrr
m. m.
(Forts.)
N.o 43.
~>-2 Tisdagen den 14 Maj.
Angående ^ stadsindustrien förekomma för med verkstadsdirektören jämförliga
U«t%fts!stater ')Cfattningskafvare. men utskottet har icke funnit öfvertygande skäl
U' in. in. ’ förebragta för behöfligheten att efter undantagsförhållanden inom
(Forts. den privata industrien bestämma de normala lönerna inom statsför¬
valtningen.» Nu bär det sig icke bättre än att till och med herr
Tenow själf, som ju varit utskottets sekreterare, icke tänkt sig in i.
hur detta system skulle verka beträffande verkstadsdirektören. Jämför
man, hvad Kung!. Maj:t föreslagit och hvad utskottet föreslagit, i
fråga om dennes aflöning, så finner man det egendomliga, att verk¬
stadsdirektören enligt Kung!. Maj:ts förslag skulle på de första 15
åren kosta statsverket 105.000 kronor, men enligt utskottets förslag
118.500 kronor. Under de 20 första åren skulle verkstadsdirektören
enligt Kungl. Maj:ts förslag erhålla 149,200 kronor och enligt ut¬
skottets förslag 161,000 kronor. Sålunda 11,800 kronor mer o. s. v.
Då utskottet i detta fäll har förbättrat verkstadsdirektörens lön.
har jag naturligtvis intet att invända mot detta utskottets förslag.
Däremot kan jag icke tycka annat än. att utskottet ifråga om
pensionsunderlaget för byråtjänstemännen varit något hårdhändt.
För att erhålla likhet med pensionsunderlaget för första gradens
tjänstemän hos statskontoret har utskottet föreslagit eu högst be¬
tydlig nedsättning af pensionsunderlaget för vissa byrå tjänstemän,
nämligen från 4,000 till 3.700 kronor. Om detta förslag .skulle
vinna Riksdagens bifall, skulle de nuvarande byråtjänstemännen af
andra graden få sin pension sänkt med 000 kronor på samma gång,
pensionsåldern höjdes från 65 är till 67 år. I allmänhet söker man
ju vid löneregleringar se till, ätt en minskning af de förut utgående
ersättningarna eller löneförmånerna icke äger rum, men här har
enligt mitt förmenande den mindre lyckliga jämförelsen med stats¬
kontoret kommit utskottet att föreslå en minskning, som helt säkert
kommer att medföra, att en del af de nuvarande tjänstemännen af
andra graden icke kunna ingå på den nya staten. Det kan icke
vara rimligt, att sekreteraren och kamreraren i telegrafverket nu
skola erhålla en pension af 3,700 kronor, under det motsvarande
tjänstemän i statskontoret erhålla i pension 4,600 kronor. Utskottet
har för nämnda tjänstemän i telegrafverket föreslagit en slutaflöning
af 7,000 kronor, under det motsvarande tjänstemän i statskontor^:
hafva en slutaflöning af 6,800 kronor, men samtidigt föreslås eu
minskning i pensionsunderlaget, som med 900 kronor understiger
motsvarande tjänstemäns i statskontoret pensionstmderlag. Jag kan
icke finna det vara rättvist och billigt mot dessa tjänstemän, att
dä i statskontorets af Riksdagen nyss antagna lönestat det blef
bestämdt att andra gradens tjänstemäns pension skulle utgöra 4,600
och första gradens tjänstemäns 3,700, de till en grad sammanslagna
tjänstemännen här i telegrafverket skulle erhålla en pension af 3,700
kronor. Tager man medeltalet mellan första och andra gradens
tjänstemäns pensionsunderlag i statskontoret, så kommer detta att
med 150 kronor öfverstiga den summa, som skulle ligga till grund
för pensionsunderlaget för dessa byråtjänstemän. Jag skulle därför
vilja hemställa, i likhet med hvad reservanterna gjort, att denna
N:o 43.
I ibtlugen den 11 Muj.
kammare ville besluta att gifva byråtjänstemännen en pension af
4.000 kronor.
En fråga, som jag också vill beröra, är frågan om det före¬
slagna lungsotssanatoriet. Utskottet har mycket välvilligt behandlat
denna fråga, men undanskjutit den på grund däraf, att det skulle
råda skiljaktiga meningar mellan fackmännen, huruvida det vore
lämpligt att sanatorierna blefve större eller mindre, och att därför
frågan icke skulle vara utredd. Skulle den frågan icke nu anses
utredd, sä torde en kommande Riksdag, hvarom utskottet talat och
som möjligen skulle besluta inrättandet af sanatorier och sjukvårds-
anstalter för lungsiktiga, nog låta vänta på sig. Emellertid torde
allmänna meningen bland fackmännen vara, att de mindre sanatorierna
äro att föredraga. De skickligaste specialisterna på detta område
hafva i regel numera denna uppfattning, och jag tror mig kunna
säga, att den tuberkuloskommitté, som för närvarande arbetar och
som snart kommer att afgifva sitt betänkande, kommer att förorda
något dylikt. Man ser ju, hurusom rundt omkring i landet af kom¬
muner och föreningar uppföres det ena mindre sanatoriet efter det
andra, och de beräkningar som Kungl. Maj:t framlagt för detta sjuk¬
hus, äro gjorda af nationalföreningen för tuberkulos. Hvad som för
mig gör det önskvärdt, att denna fråga ej uppskjutes ens ett år,
är den omständigheten, att ju förr man kan ingripa mot denna
hemska sjukdom, desto bättre är det, desto större utsikt har man
att kunna bekämpa den. Hufvudsaken för en lungsiktig arbetare
är att så fort som möjligt erhålla en hygieniskt riktig behandling,
hvithet i regel icke låter sig göra under hans vanliga levnadsför¬
hållanden. Vi se också af uppgifter i tidningarna, att våra folk¬
sanatorier äro så öfverfyllda, att inträdessökande få vänta i månader,
för att icke säga år, för att få inträde. Och det är verkligen i
många fall så, att när de lungsiktiga komma in på sanatorierna,
äro de sådana, att do icke borde forslas till sanatoriet, utan till en
asyl för lungsjuka. När nu den föreslagna utredning, som tuberkulos-
kommittén håller på med, helt visst kommer att gå i samma rikt¬
ning som Kung!. Maj:ts förslag, sä synes mig det ringa anslag, som
Kungl. Maj:t begärt, nämligen 38.000 kronor för sanatoriet och
4.000 kronor för den årliga driften, vara eu jämförelsevis liten summa.
Då jag haft särskild anledning att studera denna frågan och tämligen
noga satt mig in i den och är lifligt öfvertygad, att detta Kung].
Maj:ts förslag går i rätt riktning, vågar jag verkligen ställa till
denna kammare en vördsam bön att bevilja dessa små anslag. Helt
visst skulle kammaren därigenom åstadkomma större välsignelse
bland dessa stackars lungsiktiga arbetare än genom att bevilja dem
något litet högre aflöning.
Angående
telegrafverket»
utgijtsstatcr
m. in.
(Forts.)
Grefve Wachtineister, Fredrik: Jag kan i mångt och mycket
instämma i den kritik, som den törsta ärade talaren, herr Törnebladh,
framställde rörande kommitténs förslag till omorganisation af telegraf¬
verket, men då jag reserverade mig till statsutskottets protokoll,
så var det för att i en särskild punkt yrka ändring. Jag har näm-
N:o 43.
•"i* Tisdagen flen 14 Maj.
Angående ligen anslutit mig till den af herr Nilson i Örebro i Andra lvam-
Rut gift sstat er * ™aren väckta motionen. i hvilken han yrkat, att begynnelseaflöning
m. m. för telegrafist sättes till 1,260 kronor i stället för, såsom både Kung!
(Forts.) Maj:t och de kommitterade föreslagit, till 1,140 kronor. En af de
vackra principer, som kommitterade uttalat, har varit, att staten
alltid bör gifva tillräcklig betalning och full aflöning för fullt arbete,
men det synes mig, att när de kommitterade gått till att sätta
denna vackra princip i verket, hafva de ofta varit mindre lyckliga
och icke dragit konsekvenserna af sin princip.
De telegrafister, hvarom här är fråga, åtnjuta nu en aflöning
af 1,300 kronor med två ålderstillägg å 150 kronor hvardera efter
respektive 5 och 10 är. Kungl. Maj:t har föreslagit, att begynnelse-
aflöningen för dem skall utgöra 1,140 kronor, dock 1,260 kronor
för den redan nu befintliga personalen, och slutlönen 1,800 kronor.
Både kommitterade och chefen för civildepartementet betona, att de
löner, som dessa telegrafister nu ha, äro icke tillräckliga och att det
behöfves en påökning. Nu har herr Nilson i sin motion räknat
efter, huru mycket dessa telegrafister under 30 år få. Enligt kom-
mitterades förslag kommer han till en summa af 47,700 kronor.
Hur mycket få de under 30 år enligt nuvarande aflöningsbestäm-
melse? Jo 45,750 kronor. Kammaren förstår sålunda, att det är en
ofantligt liten påökning uti lönen, som här är föreslagen af kom¬
mitterade och äfven af Kungl. Maj:t och nu af utskottet. Jag ber
att få fästa kammarens uppmärksamhet på, att äfven om man jämför
dessa telegrafisters löner med dem likställda statsfunktionärers, så
finner man, att telegralisterna ha en ganska ofördelaktig ställning.
De kvinnlig postexpeditör i tredje lönegraden uppbär under JO år
en aflöning af 59,250 kronor och en i fjärde graden 51,750 kronor
d. v. s. att äfven en kvinnlig postexpeditör i fjärde graden nu upp¬
bär betydligt mera än dessa telegrafister enligt förslaget skulle få
under 30 år. En kvinnlig kontorsskrifvares aflöning vid statens
järnvägar går i Stockholm upp till omkring 54,000 kronor och i
andra orter än Stockholm till ungefär 53.340 kronor. Sålunda äfven
vid järnvägarna ett mycket bättre resultat för de kvinnliga biträdena
fastän deras] löner äro ganska låga. — Därtill kommer den omständig¬
heten. att denna apparattjänstgöring är af så uppslitande natur, ålit
man här stipulerat, att telegralisterna skola få afgå ur tjänsten 5 år
tidigare, än hvad nu är fallet. Det är visserligen sant, att slut-
aflöningen för de kvinnliga telegrafisterna är satt 200 kronor högre
än förut, men när man tänker på och jämför dem med de manliga
assistenterna, så ser man, att assistenternas slutaflöning är satt till
600 kronor högre än förut. Därtill kommer en annan omständighet,
som är ganska viktig, och den är, att dessa manliga assistenters
platser äro öfvergångsplatser. De hafva mycket större chanser att
avancera än dessa kvinnliga telegrafister hafva. Därför synes det
mig, att när man tänker äfven på detta dessa telegrafister hafva
kommit uti en ofördelaktig ställning. Jag ber därför att få yrka
bifall till reservationen.
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
llcrr von Möller: Det är ju alldeles naturligt, att både Kungl. , t“rafvtHteu
JVlaj:t och statsutskottet sett på denna fråga hufvudsakligen ur strängt
ekonomisk synpunkt, men jag undrar, om man icke bör se den äfven m. m.
från annan synpunkt, och det är rättfärdighetens och billighetens. (Forts.)
Som herrarna erinra sig, gjordes vid 1902 års Riksdag ett
försök att få till stånd inrättandet af 20 stationsmästarebefattningar
för att här ersätta de kvinnliga tjänstinnehafvarne med manliga.
Det var början till ett försök att få kvinnorna ut ur telegrafverkets
tjänst. Nu göres ett nytt försök att exploatera den kvinnliga arbets¬
kraften genom att nedsätta den lön, som telegrafisterna förut haft,
såsom den föregående talaren nämnde, från 1,300 kronor till 1,140
kronor. Kan det vara lämpligt, att taga ett sådant steg, samtidigt
med att man fordrar af kvinnan, att hon skall använda sin fulla
arbetskraft i verkets tjänst, och när, som herr statsrådet nyss nämnde,
man önskar, att hon skall arbeta, liksom alla, med full arbetsglädje.
Det låter närmast som ett hån, när man talar om, att en person i
hennes ställning — det är ju en bildad kvinna, som har några om
också de måttligaste anspråk på lifvet — skall arbeta med arbets¬
glädje för en sådan aflöning. Säkerligen har utskottsförslaget ej heller
framkallat någon glädje hos de 264 extra ordinarie telegrafisterna.
Så säger man: »men de få sjukhjälp, semester etc.» Det är ju
mycket godt och väl, men därför behöfde man ej nedsätta deras
aflöning.
Ser man på den i herr Nilsons motion uppgjorda tabellen, finner
man, att först vid det trettonde året uppnår telegrafisten en aflöning,
som med 50 kronor öfverstiger den nuvarande. Jag såg för några
veckor sedan uti en aftontidning en redogörelse för den ungefärliga
lefnadskostnaden för en telegrafist här i Stockholm per år.
»Rum ...................................................................... 250: —
Mat a 1: so per dag (middag 70, frukost och kväll
å 40 öre)................................................................ 547: 5 o
Ved ......... 24: -
Lyse ............................................................................ 18: -
Tvätt............................................................................ 40: —
Skatt och sjukkassa ............................................... 50: —
Kläder och diverse.................................................... 250: —.
Summa kronor 1.179: so,
ett belopp, som öfverstiger hennes inkomster, och i alla fall bär
hon ej utbetalat något till nöjen, böcker och dylikt. Är det att
förutsätta, att kvinnan skall under sådana förhållanden kunna känna
någon arbetsglädje? Jag ber er, mina herrar, uppmärksamma detta.
Det talas så mycket i denna kammare, hur önskvärdt det är att
bereda kvinnan politisk rösträtt och hur önskvärdt det är, att in¬
rymma henne mera plats i samhället så att hon kan taga mera del
i dithörande frågor. Man säger: hon skall visst icke utestängas utan
få arbeta och arbeta med arbetsglädje. Men när det blir tal om
hennes aflöning, då kommer alltid klokhetsprincipen fram, man skall
spara och knussla på den orepresenterade kvinnans bekostnad. Jag
vet, att det ofta af vissa talare framhålles, att kvinnans rätta plats
N:0 43.
56
Tisdagen den 14 Maj.
Angåtmic är i hemmet Och familjen, att hon icke har något bättre och nyt-
t (t giftsstat er$ tjgai'e att £öra an att gifta sig. att man skall befordra äktenskaps-
m. m. frekvensen, att man skall göra äktenskapet till ett slags ekonomisk
(Forts.) hamn för den fattiga kvinnan och på det sättet befordra lösning af
kvinnofrågan genom äktenskap. Jag vågar se skeptiskt på den
lösningen. Jag tror, att det vore mera önskvärdt, om äktenskapen
blefve färre, men i kvalitativt hänseende förbättrade. Det är icke,
att kvalitativt förbättra äktenskapen, om man söker utarma kvinnan
för att tvinga henne att gifta sig för att bli försörjd.
Jag skulle naturligtvis allra helst velat yrka bifall till herr
Lindhagens motion d. v. s. till de löneförbättringar, han föreslagit,
men är det sä, att uti Andra hammaren hans motion vinner bifall,
så kommer ju saken under gemensam votering, och då hoppas jag,
att äfven herrarna måtte bli artiga mot de i telegrafverket anställda
kvinnorna och visa dem sin medkänsla. Jag skall emellertid be
att få göra ett yrkande, ett steg utöfver hvad grefve Waehtmeister
gjorde, nämligen genom att yrka bifall äfven till den af herrar
Hammarlund, Larsson och Thorsson afgifna reservationen beträffande
de kvinnliga kontorsskrifvarne i styrelsen. De ha påyrkat, att lägsta
aflöning åt kontorsskrifvare måtte bestämmas till 1,260 kronor. Det
är ett ytterst ringa belopp, när man tänker på, att dessa personer,
som äro anställda i styrelsen, måste vistas i Stockholm med dess
dyra lefnadsomkostnader och hela förhöjningen belöper sig till 4,300
kronor, så att äfven af sparsamhetshänsyn är intet att invända.
■lag tror därför icke, att herrarna kunna afslå en så anspråkslös
begäran.
Herr grefve och talman, jag förenar mig sålunda om det yrkande,
som framställdes af grefve Waehtmeister, om bifall till hans reserva¬
tion och yrkar vidare bifall till den af herrar Hammarlund m. fl.
afgifna reservationen beträffande aflöningen åt kontorsskrifvarna.
Herr Tamm, Hugo: Anledningen hvarför jag begärt ordet är
den, att jag velat besvara vissa anmärkningar, som blifvit gjorda.
först gjordes den anmärkningen af chefen fö]' civildepartementet
mot att utskottet satt chefens för telegrafverket lön till 15,000
kronor, då Kung!. Majrt föreslagit densamma till lägst 15,000 och
högst 20,000 kronor. I utskottet var nämligen åsikten den, att om
lönen ° vore så obestämd, detta vore i i’ealiteten detsamma som att
fastslå den till 20,00Q. Ty har Riksdagen på detta sätt eventuellt
bestämt eu lön till 20,000 kronor, lärer nog en person, som tillfrågas,
om han vill mottaga platsen och som har kännedom om hvad han
duger till, komma att ställa sina fordringar på det högre lönebelop¬
pet. Vid valet mellan de två lönebeloppen har utskottet stannat
vid det lägre.
fVt gjordes vidare af statsrådet anmärkning däremot, att vi i
utskottet gifvit verkstadsdirektören högre lön än Kungl. Maj:t före-
slagit, om man räknar efter medellön för 15 a 20 år. och han nämnde,
att utskottet tycktes icke hafva uppmärksammat detta, hvilket skulle
bero närmast på ett förbiseende af sekreteraren herr Tenow. Ut-
:.7
N:0 43.
Tisdagen den 14 Maj-
skottet får väl stil loi
att på detta sätt tagi
an ligt Angående
telegraf verke
‘c . ° ntai/tsstate:
ntgi/tsstater
in. in.
«»-Jr*" *•- —o . ..i
anser emellertid, att utskottet fullkomligt kan sta för denna anmärk¬
ning. Statsrådet hade nämligen föreslagit, att lör chefen för en så (Forts.)
stor verkstad som denna, med 3 a 400 arbetare under sig — be¬
gynnelselönen skulle blifva 0,000 kronor och så småningom ined 7
älderstillägg efter 21 år komma upp till 9,800 kronor. Chefen lör
en sådan verkstad måste nog sökas bland äldre mera erfarna ingenjörer
och dessa hvarken kunna eller vilja vänta på högsta lönen i 21 ar.
För sådana passa icke de många ålderstilläggen. I praktiken skulle
nog Kung], Maj:t blifva nödsakad bestämma begynnelselönen vida
högre än den lägsta och då sammanfaller detta med utskottets
förslag — som innebär en begynnelselön åt 7,000 kronor, eu slutlön af
8.500 kronor. Betraktar man Kung!. Maj:ts och utskottets förslag
från synpunkten, huru det i praktiken kommer att ställa sig, sä
torde civilministerns räknestycke förlora sin beviskraft.
Så gjorde herr statsrådet anmärkning med afseende på byrå-
tjänstemännens aflönings- och pensionsförhållanden sådana de af
utskottet föreslagits. Förhållandet är detta, att alla byråtjänste¬
män af Kung]. Maj:t sammanslagits i en grad med alldeles samma
begynnelselön af 3,400 kronor och efter 8 älderstillägg slutlön åt
7.000 kronor, under det att 1 grad i statskontorets stat här d,000 —
5,500. Jämföras dessa, visar sig, att telegrafstyrelsens byråtjänste¬
män, hvaraf det öfvervägande flertalet, är att hänföra till hvad
man i statskontorets stat kallat 1 grads tjänstemän, efter 14 års
tjänst undfått en aflöning, som sammanlagdt motsvarar hvad som
tillmätes första gradens tjänstemän i statskontoret för samma tjänste¬
tid, men med det 15:de året skulle en stegring i lönesatserna begynna
som vid det 20:de skulle visa en skillnad för telegrafverkets tjänste¬
män på sammanlagdt 4,100 kronor och efter 25:te på 11,100 kronor
för att efter 35 år belöpa till icke mindre äu 26.100 kronor. Detta
har utskottet ansett för högt och därför för telegrafverkets byrå¬
tjänstemän föreslagit begynnelselön af 3,400, slutlön etter 15 år af
6.000 kronor — en lön som därefter med 500 kronor öfverstiger den
för motsvarande tjänstemän i statskontoret — och härmed följer
nedsättning i pension till samma som i statskontoret eller från 4,000
till 3,700, hvilken kompenseras af den högre lönen efter 15 år. Detta
rörande de tjänstemän, som ingalunda kunna ställas högre än stats¬
kontorets motsvarande.
Den egentliga anmärkning, som utskottet velat gorå emot Kung!.
Maj:ts förslag, är väl den. att bland dessa byråtjänstemän några
platser finnas, för Indika högre kvalifikationer erfordras, om de
skola skötas på tillfredsställande sätt. Kung!. Maj:t bär rakt icke
brytt sig därom utan ställt så, att oafsedt dessa högre kvalifikations-
kraf och juridisk bildning, alla från början äro likställda. Följden
blir den, att man icke får in personer, som duga något till på dessa
platser. Dessa platser borde likställas med 2 grads tjänstemän, men
då införande häraf skulle orsaka en rubbning i hela systemet halva
vi sökt afhjälpa detta genom att några af tjänstemännen, tillhörande
N:0 43.
58
Tisdagen flen 14 Maj.
leharafverkets ,första STad*n' få ei1 aflöninS> som mer närmar sig den. som till-
«stater k.omm„e!' andra gTadens tjänstemän, och detta har åstadkommits pa
m. m. sådan t sätt, att åt dö personer, li vilka förvalta de mest fram-
(Forts.) stående af ifrågavarande befattningar, skall gifvas ett årligt till¬
fälligt lönetillägg af 1,000 kronor, och har detta af herr statsrådet
accepterats.
^iu säger herr statsrådet, att vid pensionernas beräkning dessa
skulle haf\ a bestämts i enlighet med dem, som tillkomma första
och andra gradens tjänstemän i statskontoret på sådant sätt. att
man lade ihop pensionsbeloppen för båda graderna och dividerade
med 2. Men förhållandet är det, att beställningarna icke äro lika
många i statskontoret inom första och andra graden, hvarför vid
nämnda beräkning det lägre och högre pensionsbeloppet borde ingå
i den proportion, hvari dessa pensioners antal stå till hvarandra,
hvilken är såsom 5 till 8. Således var enligt utskottets mening
hei r statsrådets sätt att räkna icke riktigt. Enligt de beräknings¬
grunderna, skulle denna pension blifva något litet högre än den af oss
föreslagna, men komme icke alls att gå upp till det belopp, som
Kungl. Maj:t föreslagit.
Detta var de anmärkningar, som statsrådet gjorde i fråga om
lönerna. Dessutom anmärkte han, att utskottet visserligen erkänt
nödvändigheten af att, där så behöfdes, söka bereda sanatorievård
för telegrafverkets hela personal, och däremot hafva vi icke opponerat
oss. Man har dock ansett, att frågan om byggandet af sådana
mindre sanatoriehus ännu är ganska outredd, och man har varit
tveksam, huruvida detta tillvägagående i ena eller andra hänseendet
är det bästa. Det torde dock vara bättre, om dessa sanatorier
byggas något större; det är bättre och billigare, än om de läggas
kringspridda på olika orter, då telegrafverkets hela personal "från
V stad till Haparanda skulle för erhållande af vård intagas å ett och
samma sanatoriehus, så litet att man alltid hade svårt att få lämplig
läkarevård och skötsel, hvilket är väsentligen lättare i ett större
sanatorium. Beräkningarna äro för öfrigt något osäkra. Så t. ex.
är kostnaden vid Hesselby sanatorium 6,000 kronor per säng. men
enligt statsrådets beräkning skulle plats erhållas för 2,300 kronor
årligen; underhållet vid Hesselby för person går till 900 kronor,
men statsrådet anser, att det skulle kunna göras till 250 kronor.
\ i hafva sålunda i princip ingalunda satt oss emot förslaget. Tvärtom
uttalar utskottet ett varmt erkännande af grundsatsen att tjänste¬
männen i ett sådant verk som detta böra få åtnjuta den vård. som
deras sjukdom påkallar och som kanske kan rädda dem. om den
kommer i tid. Detta är ett, och det andra är, att utskottet hyst
tvekan, huruvida nu omedelbart, med dessa kanske något osäkra
siffror och beräkningar och med själfva byggnadsfrågan oafgjord.
man vid första förslag om byggandet af ett sanatorium skall besluta
sig därför.
Härmed tror jag mig hafva förklarat utskottets ställning till
de af herr statsrådet gjorda anmärkningarna, och jag kommer nu
till de privata. Därvidlag är egentligen yrkande framställdt af herr
N:0 43.
Tisdagen den 11 Maj.
von Möller, att de kvinnliga bokhållarne i telegrafstyrelsen skulle , ^“fa/Jfrkrts
erhålla högre aflöning än af Kungl. Maj:t föreslagits, och vidare af
grefve Wachtmeister, att begynnelselönen för telegrafisterna skulle
sättas högre. Frågan är icke nu om artighet eller oartighet mot (Forts.1
kvinnan, såsom herr von Möller uttryckte sig: den frågan kan lämnas
alldeles å sido, och jag skall för min del ställa mig på en annan
ståndpunkt. När man såsom vi i statsutskottet haft att reglera tre
sådana stora stater som för järnvägen, posten och telegrafen, Indika
hvar och en för sig tillsammans bilda en sammanhängande kedja
af aflöningsfrågor, som icke utan stora olägenheter kan brytas, hafva
vi blifvit tvungna att behandla detta på en afdelning inom utskottet
för att icke åstadkomma, hvad jag anser skulle göra mera ondt och
väcka mer missnöje än någonsin, en lägre eller högre aflöning, och
det är, om lönerna blefve olika eller illa afvägda. Detta är således
ett försök å vår sida att ställa dessa stora klasser af aflöningar
inom hela denna afdelning af administrationen så homogena och så
rättvist afvägda. som det varit oss möjligt. Vidare vill jag fästa
uppmärksamhet på, att det går mycket lätt att göra ett dylikt
yrkande, men för att med fog kunna framställa det, är icke nog
att hafva sympatier för den tjänstemannaklass det gäller, utan bär
fordras att noga veta, hvad man gör, sä att icke orättvisor komma
att på annat ställe uppstå. För hvarje sådan tjänst bör noga tagas
i betraktande kompetensvillkoren äfvensom möjligheten att tidigare
eller långsammare komma till ordinarie plats. Det gäller att tillse
den olika ålder, vid hvilken platserna kunna tillträdas, det gäller att
bedöma arbetets art. om det är svårare eller lättare, om det är mer
eller mindre riskabelt och mer eller mindre nervretande — det sista
efter det finnes så mycket nerver i vår tid — och slutligen får man
icke se blott och bart på löneskalan utan taga alla de andra med
aflöningen sammanhängande omständigheterna vid hvarje särskild
sådan post i beräkning.
Och nu skall jag be att få taga upp de två yrkanden, som
för närvarande äro gjorda. Det ena rör de kvinnliga kontors-
skrifvarna i telegrafstyrelsen. För närvarande hafva dessa 60 kronor
i månaden eller 720 kronor om året såsom begynnelselön, hvilken
stiger till 1,080 kronor, och det är föreslaget, att först nämnda
lönebelopp skall höjas från 720 till 1.020 kronor och slutlönen
från 1,080 till 1,800 kronor. Dessa lönebelopp äro hvad som
synes, men den ärade talaren borde icke så föraktligt hafva talat
om de små andra förmånerna. Han må tycka att de äro små.
men den tjänsteman, det gäller, tycker kanske icke på samma sätt.
Ty det var ett bland de allra bestämdaste yrkandena, att dessa
tjänster skulle blifva ordinarie, hvilket såsom talaren riktigt säde.
betyder för tjänstinnehafvaren, hvad han icke förut hade, nämligen
rätt till pension och därmed en viss säkerhet för gamla dagar; det
betyder, att han under sjukdom icke behöfver lida afdrag på lönen,
och eu bestämd lagstadgad ledighet under viss tid på året utan
att därför afdrag på lönen göres. Allt detta måste äfven beräknas.
Så kommer jag till tiden, när dessa erhålla sina platser — det är
N:0 43.
CO
Tisdagen den 14 Maj.
Angående fortfarande fråga om de kvinnliga kontorsskrifvarna. För dessa
«tqifisstater* *™nas ”iga kompetensvillkor föreskrifna, oeli folkskolans lärokurs är
" »t. m. således för närvarande grundläggande för deras utbildning, men det
(Forts. är nog meningen att undan för undan höja kompetensfordringarna;
huruvida det är lyckligt, lämnar jag därhän, ty det skulle verka
därhän, att ur högre klasser inginge på dessa platser personer, i
stället för att, med nu gällande låga fordringar, det står öppet äfven
för andra. Och slutligen, hvilken ålder hafva de vid inträdet? Jo,
åldern, då de komma till aflöning är mellan 18 och 22 år. Då
säger man: det är alldeles för lågt: en 18-åring bör hafva högre
aflöning än hvad här är föreslaget: en begynnelselön å 1,020 och
sedermera en slutlön af 1,800 kronor. Men det är obegripligt
svårt att säga, hvad som är högt och hvad som är lågt; för den
ene går det bra, för den andre illa att reda sig på en viss summa.
De beräkningar, den ärade talaren gjorde rörande lefnadskostnader
och dylikt kunna ju hafva sitt värde, men jag tror, att i allmänhet
dessa unga flickor, Indika ingå såsom bokhållare vid telegrafverket,
äro sådana, som vid 18 års ålder ännu bo i sina familjer och hvilka
där hafva sitt stöd. Först efter vid pass tredje ålderstillägget äro
de i den ålder att också önska hafva sitt eget lilla hem vid några
och 20 års ålder, och då äro de redan uppe i en lön, som möjlig¬
gör detta. Jag vill dessutom fästa uppmärksamheten på att, om
man såsom den ärade talaren till bevis för sitt påstående anför
inackorderingsprisen i Stockholm, detta ej är enda sätt att ordna för
dem. Låt två af dessa, som arbeta i samma verk. slå sig tillhopa och
bilda ett hem, där de hushålla för sig själfva. Huru ställer det sig
då? Det ställer sig så, att dessa tvenne flickor få, såvidt jag kan
se, tillsammans en aflöning med samma belopp, som gifves åt eu
manlig tjänstinnehafvare med hustru och två barn. Jag tror således,
att dessa svårigheter kunna rangeras, och jag tror icke man behöfver
finna dessa lönevillkor så orimliga, hvilka blifvit föreslagna af kom¬
mittén och af Kungl. Maj:t ännu mer förhöjda och förbättrade.
Så kommer jag till grefve Wachtmeisters och herr von Möllers
anmärkning i fråga om aflöningen till de kvinnliga telegrafisterna.
Såsom herrarne kunna se af en liten anmärkning, som förekommer
i lönestaten, är det icke fråga om annat än att de nuvarande kvinn¬
liga telegrafisterna skola bibehållas vid den högre lön, de innehafva,
ehuru de komma att öfverflyttas på ordinarie stat. Således gäller
det här endast nytillkommande dylika telegrafister. Aflöningen är
föreslagen till 1,140—1,800 kronor. För dessa äro visserligen högre
kompetensvillkor föreskrifna, de skola visserligen hafva gått igenom
en högre flickskola och måste äfven genomgå en termins kurs, såsom
det heter, i telegrafi, men, såsom herrarne torde observera, äro nyss¬
nämnda aflöningar icke stockholmslöner utan löner, hvilka tillkomma
telegrafister i lägsta lönegraden d. v. s. på de billigaste orterna
i Sverige. Så snart nämligen en telegrafist flyttas från dylik ort
till en dyrare, har lian s. k. dyrortstillägg med 10 ä 15 % å lönen
och far således, i stället för 1,140, på en något dyrare ort 1.254
kronor, d. v. s. just det belopp, som herrar Wachtmeister och von
N:o 43.
'Jisila^éii den 14 Maj.
Möller yrkade pa, cell pa de dyraste orterna Idill kronor. Här
är således just sörjdt för att löneförmånerna skola kunna lämpas ul9oifUslJer
för ifrågavarande tjänstemän vid förflyttning till olika mer eller m ,Hi
mindre dyra orter, och den beräkning, som al nyssnämnde talare (Forts,
anfördes, gäller endast de allra billigaste arbetsplatserna. Antagnings-
iildern för dessa bär visat sig variera mellan 17 och 20 år, och jag
kan upplysa, att dyrortstillägg begagnas för närvarande så pass
mycket, att icke mindre än 196 telegratister ocli 21o interurbanister
åtnjuta sådana tillägg, i hvilket fall de således hafva en aflöning.
hvilken af grefve Wachtmeister ansågs vara tillräcklig.
Jag tror således, att efter det arbete, som å frågans utredning
blifvit nedlagdt, först af kommittén, sedermera af Kungl. Maj:t och
slutligen af utskottet, dessa lönestater åro sa afvägda och billiga,
som möjligt är. Och jag säger ännu eu gång och slutar därmed,
att en rubbning i dessa nu nämnda fall rubbar hela löneskalan och
medför verkningar, icke blott här utan pa många andra hall, hvarför
de ärade herrar, som framställt nu nämnda yrkanden, torde icke
böra taga saken så lätt utan se till, att de i sin välvilja icke begå
orättvisor på annat håll. Nu äro dessa löner så afvägda, att jag
tror det icke vara utan stor risk att i detta fall gorå någon ändring,
och på dessa grunder, får jag, herr talman, yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr Heiiman: Jag begärde ordet egentligen för att instämma
i grefve Wachtmeisters yttrande och reservation, men jag kan icke
underlåta att i förbigående uttala min förundran öfver att ingen
sakkunnig begärde ordet, då g i i detta reglemente förevar, ty där
är, så vidt jag kan se — det förekommer på sidan 115 i utskottets
utlåtande — införd eu anmärkningsvärd bestämmelse angående tjän¬
stemännen i telegrafstyrelsen: regeringsformens § 35 tillförsäkrar
en ämbets- och tjänsteman att icke kunna afsättas utan föregående
dom och rannsakning. Men här står tydligen, att en tjänsteman
vid telegrafverket icke får fullmakt på sin tjänst såsom hittills utan
endast konstitutorial, och detta innebär, att lian kan i administrativ
väg på grund af fel eller försummelse i tjänsten afsättas. Det
synes under sådana förhållanden vara eu olycka att blifva tjänste¬
man i telegrafstyrelsen. Jag tycker dock, att den trygghet bör eu
tjänsteman ha, att han får fullmakt pa sin tjänst, sa att han icke
utan dom och rannsakning kan afsättas. Nu kan detta icke ändras,
enär paragrafen redan är antagen* och det skulle icke finnas något
annat sätt att få bort den än att yrka afslag på det hela, men där¬
igenom skulle en mycket önskvärd lönereglering uppskjutas. Jag
tycker emellertid, att det skulle vara bra, om man af statsutskottets
ärade ordförande kunde få en förklaring, hvarför telegrafstyrelsens
tjänstemän skola komma i den undantagsställningen, att de med
förbigående af regeringsformens ^ 35 kunna afsättas utan dom och
rannsakning och därigenom blifva beröfvade livad de hittills haft
eller fullmakt på tjänsten och blott få konstitutorial.
Jag ber äfven att få understryka, hvad herr statsrådet och
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
Angående chefen för civildepartementet nyss lade kammaren på hjärtat i fråga
\ZmssZur om höiande af pensionen från det af utskottet föreslagna beloppet
m. m. 100 kronor till 4,000 kronor. Det är ganska hårdt för de högre
Forts.) tjänstemännen, då de genom utskottets förslag först och främst få
pensionsåldern uppskjuten från 65 år till 67 år och så därtill, när
de sträfvat i detta mycket ansvarsfulla ämbete, veta, att de icke
få 4,000 utan 3,700 kronor i pension. Det förekommer mig, som
det .skulle vara önskligt, att lönestaterna uppgjordes så, att de nu¬
varande innehafvarne gärna ginge in på dem. Och förutsättning
därför är väl, att för sa viktiga poster som dessa pensionen icke
sänktes utan bibehölles vid 4,000 kronor.
I öfrigt har jag begärt ordet för att instämma med den högt
ärade reservanten, grefve Wachtmeister. Jag tror icke, att en så
val motiverad reservation som hans, att få lönebeloppet för de kvinn¬
liga telegrafisterna höjdt från hvad som här är föreslaget eller 1,140
kronor till hvad reservationen föreslår eller 1,260 kronor, skall i
denna kammare lämnas utan afseende. Statsutskottets ärade ord¬
förande vitsordade, att det fordras ganska många förutsättningar
för att en kvinnlig telegrafist skall komma till en sådan tjänst, och
förutsättningarna blifva ofta sådana, att de ådraga dem skulder.
De kunna icke tänkas lefva billigare än på 1,260 kronor. Äfven
med risk att staten skulle få höja begynnelselönerna i andra verk,
synes det, att staten, när den i den utsträckning, som nu sker,
begagnar sig af kvinnlig arbetskraft, också bör se till, att dessa
kvinnliga telegrafister få sitt dagliga bröd. Besinnar man, hvad det
kostar med inackordering och hyra, kan man icke tänka sig, att
dessa personer, som därtill ofta, såsom en och annan af dessa kvinn¬
liga telegrafister, som jag känner, hafva att försörja en gammal
mor, skola kunna lefva på en begynnelselön af 1,140 kronor.
Därför ber jag, att kammaren måtte behjärta grefve Wacht-
meisters reservation.
Herr von Möller: Herr Tamm sade, att det är nog möjligt,
att jarj tycker, att de förmåner, som beviljas dessa telegrafister och
kontorsskrifvare, äro små. men själfva tycka de nog, att förmånerna
äro stora.
Jag skall då be att få fråga herr Tamm: Af hvad anledning
tror han då, att, som på sidan 53 i betänkandet står omnämndt,
åtskilliga i telegrafstyrelsen anställda skrifbiträden uti en till Kungl.
Maj:t^ ställd skrifvelse af den 9 januari 1907 hemställt, att, med
bibehållande i öfrigt af de utaf kommitterade för kontorsskrifvarne
föreslagna förmåner, begynnelselönen för dem måtte bestämmas till
1,380 kronor? Det tyckes åtminstone icke vittna om, såsom herr
Tamm ^ trodde, att de själfva vore så synnerligen tillfredsställda, då
de ansågo sig böra göra en dylik framställning.
Längre ned på samma sida säger herr statsrådet — och det
ber jag få uttala, att jag förstår mer än väl, att herr statsrådet,
som naturligtvis helst ställt sig välvillig till deras anspråk, dock
icke vågat att taga steget för långt ut, och jag vågar uttala den
Tisdagen den IT Maj.
N:o 43.
t;:;
tron att, äfven om Riksdagen skulle öfverskrida, hvad lian begärt,
han gärna mottager denna ökning i anslaget —: Den omständigheten,
»att många af dessa arbetssökande kvinnor icke behöfva lita ute-
.slutande till inkomsten af sitt arbete utan hafva sitt egentliga ekono- (Forts.)
miska stöd i föräldrahemmet, synes dock icke böra alltför mycket
spela in, då det gäller kvinnliga biträden». Jag får säga att det
bär icke alls spela in, ty fordrar staten fullt arbete af dessa kvinnor,
så bör den äfven gifva fall försörjning och icke lita på att det
tinnes många stackars fattiga tiickor, som äro tacksamma för lönen
och som råka hafva ett hem, som möjligen kan stöda dem. År det
värdigt staten att, när den fordrar fullt arbete, på samma gång lita
på det understöd, som kommer från det fattiga hemmet. I så fäll
liar åtminstone jag eu motsatt uppfattning.
Så säger herr Tamm, att ett sätt vore, att två och två slå sig
tillsammans. För dem, som veta, hvad ett hem betyder, låter det
nästan som en bitter ironi, när man hör detta. Slå er tillsammans
två och två, då kan ni bilda hem. För en och en räcker det icke
till. Så mycket anse vi icke, att staten har skyldighet att betala.
Ja, så kan en affärsman, en privat arbetsgifvare resonera, men jag-
hoppas, att det ej må anses staten värdigt att resonera på det
sättet.
Vidare talade herr Tamm om det myckna arbete, som är ned-
lagdt på detta betänkande. Det tror jag visst, det. Men om man
kommer till galet resultat, är jag ledsen, att jag icke kan ha respekt
för kvantiteten af arbetet.
Slutligen sades, att man skall icke gå så långt i välvilja, att
det verkar orättvisa på annat håll. Man bör icke rubba systemet.
Ja, hvad systemet beträffar, så tycks det här gälla att sätta svältandet
i system, och kan det systemet rubbas, anser jag det för vår plikt att
göra det.
På dessa skäl, herr grefve och talman, yrkar jag fortfarande
bifall till reservationen.
Herr Tamm, Hugo: Jag vill endast säga, att det är förargligt,
att man icke lyckas uttrycka sig så, att man blir förstådd. Jag-
talade icke alls om lönerna, när jag sade, att herr von Möller ring¬
aktade förmånerna i det här fallet. Det var förmåner, sådana^ som
att komma till en ordinarie plats och att få pension och att få full
betalning under sjukdom. Det var dessa förmåner, jag nämnde, och
de äro ju icke så föraktliga, att man behöfver snudda öfver dem
utan att räkna dem, såsom de i verkligheten äro, för fördelar.
Jag ber att få svara äfven något på det, som herr Hetman
yttrade i afseende på pensionsunderlaget. Ja, i afseende på det är
väl frågan den: Hvarför skola första gradens tjänstemän inom tele¬
grafverket hafva högre pensionsunderlag än motsvarande tjänstemän
inom statskontoret? År det därföre, att det är ett affärsverk? Men
jag skulle nästan sätta det ideella högre än det materiella och säga,
att den verksamheten fordrar mycket större studier, den kräfver
längre utbildning. Åtminstone tycker jag, att man bör sätta dem
N:o 43,
(14
Angående
telegrafverkets
v.tgif testater
m. vi.
(Forts.)
Tisdagen den 11 Maj.
i pensionsafseende lika. så mycket mer som dessa tjänstemän verk¬
ligen få högre lön under sista åren, då de hafva 500 kronor mer
än någon motsvarande tjänsteman i statskontoret.
Jag förstår icke egentligen ett. Jag förstår nog mycket väl
det argument, som anföres med afseende på dessa bokhållare, men
herr Heiiman tyckes icke vilja lägga märke till, icke vilja sätta sig
in i eller icke hafva hört på noga, enär dessa telegrafister, som få
1,140 kronor, finnas icke i Stockholm. De bo på de billigaste orter,
där lefnadskostnaderna icke alls kunna jämföras med inackorderings-
prisen i Stockholm. För dem, som bo på de dyrare orterna, är
begynnelselönen 1.254 kronor och i städer, som äro ännu dyrare
1,011 kronor. Dessa få således mer än 1.260 kronor, om hvilket
här talas. Jag kan förstå, att det kan finnas mycken sympati för
att de, som äro placerade i Stockholm, skola få höjning, men för
dessa telegrafister kan jag icke se, att ställningen är så beklagans¬
värd, tv när de i Stockholm kunna reda sig på 1,260 kronor, bör
det också gå för sig i en liten landsort eller i våra minsta städer
att bärga sig på 1,140 kronor. Det är skillnaden, tror jag. Jag
vet nu icke — jag törs icke bedöma det — men den förefaller mig
alldeles riktig, den fanken, att dessa personer, som sitta vid telefon,
hafva ett ytterst nervretande arbete och därför icke kunna hålla i
så länge med det. Men huruvida denna telegrafering är så nerv-
skakande, det vet jag icke; och dessutom hafva dessa telegrafister
en fördel, som de andra sakna, nämligen den, att frän denna tjänste-
klass sker befordran till kommissarie i de lägsta 5, 6, 7 lönegraderna.
Och då få de det mycket bättre ställdt. Således kan jag icke se
annat, än att de kvinnliga telegrafisterna ha det jämförelsevis bra
ställdt, och jag vet icke, hvarför man just här slår ned på deras
aflöning, men troligen är det arbete utifrån, som åstadkommit det.
Jag bär således icke någon betänklighet mot att yrka bifall till
utskottets förslag.
Herr Fränekel: Jag hade icke tänkt yttra mig i denna fråga
förrän vid § 7. vid hvilken jag tillika med andra ledamöter inom
utskottet anmält en afvikande mening, men nu har under debatten
äfven den fråga, som beröres i § 7, eller pensionsfrågan kommit upp.
och då skall jag tillåta mig att yttra mig äfven i denna fråga.
Jag vill först nämna, att jag vid deltagandet i detta ärende i
utskottet varit mycket tveksam, huruvida det var klokt att slå in
på den väg. som här är beträdd med den nya organisationen af
telegrafverket.
Jag har ansett mig så mycket mer böra begrunda den frågan,
som jag tillhörde 1897 års kommitté för telegrafen och posten, och
var då med om att införa åtskilliga bestämmelser just i det syfte,
sota man nu vill fullfölja. Herrarne torde påminna sig, att vid den
tiden var den mycket frisinnade generaldirektör Storckenfeldt chef
för telegrafverket, och han såg nog till, att kommittén i detta fall
gick så långt som möjligt. Nu har emellertid detta icke ansetts
N:o 43.
Tisdagen den It Maj.
vara till fyllest — af hvad skäl hafva vi icke fatt fram —, utan
nu vill man hafva något nytt igen.
Jag har noga afhört, hvad chefen för civildepartementet anfört
såsom skäl för hela denna organisation, och jag kan icke underlåta
att upptaga några af dessa skäl. lian sade, att detta är ett modernt
kommunikationsverk och bör icke afpassas efter öfriga ämbetsverk.
Ja, jag skall vara den förste att erkänna, att ett moderat kommu¬
nikationsverk bör skötas modernt, men att det blir möjligt att i
längden skilja ett kommunikationsverk från andra statens verk, då
det dock är ett statens ämbetsverk, därom hyser jag stora betänklig¬
heter, och jag tror således, att hvad man här går att göra, nämligen
att lägga hela administrationen i generaldirektörens hand, kan halva
sina stora, mycket betänkliga följder.
Man har vidare sagt, att det är ett merkantilt verk och att
det bör afpassas därefter. Därmed äro vi inne på samma svårig¬
heter. Staten skall — och det med rätta — icke lägga sig om bord
med någon industri, därest den icke kan formas in, denna industri,
i statens öfriga former; och erfarenheten torde komma att visa, hvad
jag för öfrigt varit med om i egen erfarenhetsväg, att där sadana
försök göras, kunna de icke fullföljas. När statens järnvägar blefvo
ett större ämbetsverk genom de stora linjernas öppnande för trafik,
baserades detta i hufvudsak på sådana grunder. Man indelade perso¬
nalen i klasser, men gaf endast styrelsens ledamöter fullmakt. Alla
andra tjänstemän fingo konstitutorial, och man ansag, att veder¬
börande styrelse borde äga att använda personalen där den bäst
passade. Det dröjde icke länge, förrän såväl från personalen som
från Riksdagen framställningar gjordes om förändring i detta system.
Man ansåg, att det icke längre borde varit tillåtet, att general¬
direktören skulle hafva rättighet att flytta personalen efter sitt god¬
tycke, utan det tillsattes en kommitté, i hvilken den framstående
administratören, generaldirektör von Krusenstjerna var ordförande,
och han yrkade, och jag tror med rätta, att fullmakterna skulle
återinföras och att fullmakterna skulle utsträckas till ett mycket
större antal tjänstemän än förut. Då godkändes denna princip, och
arrangemanget är nu sådant.
Herr statsrådet sade vidare, att man bör göra sig fri från byrå¬
kratiska former vid detta nyinrättade verk. Dessa byråkratiska
former tror jag, att hvilket statsråd som helst skall hafva ganska
svårt att taga bort ur ämbetsverken. Dessa former få allt bli kvar;
de hafva dock medfört ordning och reda och förhindrat godtyckliga
avancemang. Jag tror för min del, att de komma tillbaka, och att
det blir som hittills.
Det andra skälet som anförts för genomförande af detta är, att
om tjänstemännen skola vara afsättliga, bör man vara skyldig att
tilldela dem högre lön. Fördelen häraf blir endast den, att de högre
lönerna bli kvar och de byråkratiska formerna komma tillbaka. Man
har såsom en fördel med detta arrangemang framhållit att man kan
använda tjänstemän, som icke äro bättre kvalificerade än som nöd¬
vändigt är. Jag är den förste att underskrifva en sådan åtgärd, men
Första Kammarens Prot. 1907. N:o 43. 5
Angående
telegrafverketa
utgifts stater
m. m.
(Forts.)
N:d 43.
G6
Tisdagen den 14 Maj.
Angående nog låter det litet besynnerligt, att i ett sådant land som Sverige,
telegrafverkets ^är man ar stolt öfver undervisningen, man, när det gäller under-
'm *\n tr visningen för beredande af kompetens för statens ändamål, då säger,
(Forts.) att man skall icke fästa så stort afseende vid kompetensen
utan använda folk med mindre kompetens. Jag erkänner, att mera
kompetent personal fordrar högre löner, men jag tror, att staten i
längden vinner på detta, och i de stora utmärkta verk som finnas
i Tyskland, där man får anse, att administrationen är den mest fram¬
stående, där har man på senare tider snarare börjat öka kompetens-
fordringarne än tvärtom.
Civilministern säger vidare, att hvad som nu brister i administra¬
tivt afseende kan fyllas genom den instruktion, som Kungl. Maj:t
nu har under behandling för telegrafverket. Jag skulle mycket
misstaga mig, om, när denna instruktion någon gång blir färdig, den
icke kommer att dela alla instruktioners öde — att blifva lagd på
hyllan. Jag påminner mig från gamla tider, då jag skulle taga
reda på organisationen af de engelska järnvägarne och frågade efter
instruktionen, så visade man mig på ett skåp, där det låg åtskilliga
upplagor af instruktioner, men ingen människa brydde sig om dem.
Praktiken bestämmer den instruktion som behöfs. Jag hyser ingen
förhoppning, att denna instruktion, när den en gång kommer, skall
fylla de brister, som genom denna organisation uppkomma.
Jag har emellertid, såsom synes, icke vågat och icke kunnat i
utskottet motsätta mig antagandet af föreliggande förslag, och jag
har icke gjort det, därför att utskottet för sin del på sid. 83 i
betänkandet själft darrar för hvad som skall komma och säger: låt
oss göra ett försök, så att vi få se hur det artar sig. Jag har i
detta fall icke velat skilja mig från den uppfattningen, att ett sådant
försök bör göras. Men jag vill endast nu påpeka, att då man gör
detta, skall man också låta det vara ett försök. Jag vill dock fästa
kammarens uppmärksamhet på att man redan vill göra ännu ett
försök genom den organisation. af järnvägarne, som nu ligger på
Riksdagens bord. Om detta skall göras i form af försök, bör erfaren¬
heten först visa, huru detta försök utfaller, innan man gör ett nytt,
mycket större och farligare, som då blir ett experiment.
I afseende på lönefrågan ber jag i likhet med ordföranden i
statsutskottet att få varna kammaren för att af känsloskäl röra
vid de olika klassernas minimi- och maximilöner, sådana som de i
utskottets förslag hafva kommit fram. Den erfarenhet, som är
vunnen vid dessa stora verk, visar, att man icke utan den största,
noggrannaste öfverläggning bör göra rubbningar af löneförmånerna
i någon klass, ty man riskerar därigenom att rubba hela systemet..
Jag tror således, att, ehuru man i ett eller annat fall kan vilja öka
minimilönen, man icke bör göra det på rak arm, utan man bör så-
vidt möjligt är följa utskottets förslag. Jag tror mig kunna för¬
säkra, att statsutskottet genom sin särskilda afdelning nedlagt ett
betydligt arbete på begrundande af dessa siffror.
En annan fråga är beträffande själfva pensionssiffrorna, hvilkas
ändrande icke behöfver rubba systemet. Och där hafva några reser-
Tisdagen den 14 Maj.
67
N:o 43.
vanter, hvaribland äfven jag, ansett att, genom den drakoniska
åtgärden först i kommitténs, så i Kungl. Maj:ts och slutligen i ut¬
skottets förslag att sammanslå två graders tjänstemän inom styrel¬
sen till en grad, man gör oklokt uti att införa en sådan förändring.
Man försämrar ställningen för de tjänstemän, som finnas i den högre
graden. Och deras ställning vill man nu äfven försämra i pensions-
hänseende. Jag kan nämna, att jag icke kan gå med ordföranden
i statsutskottet i hans uppfattning, att om dessa tjänstemän efter
ett visst antal år kunna komma till 500 kronors högre lön än mot¬
svarande tjänstemän i statskontoret i första graden, bör också pen¬
sionen kunna nedsättas. Det är åtminstone ett sätt att behandla
pensionsfrågor, som Riksdagen i allmänhet icke vill vara med om.
Snarare brukar högre lön betinga högre pension. När dessa tjänste¬
män af andra graden nu nedflyttas i grad, kunna de ju då icke gå
in på den nya staten, och om de stanna kvar i den gamla, medför
det en förlust för dem. Jag anser att man i det fallet borde ha
soulagerat dem och icke jämfört dem med statskontorets, utan gifvit
dem den pension, som Kungl. Maj:t har föreslagit, d. v. s. i stället
för 3,700 kronor 4,000 kronor. Därom skall jag emellertid icke i
detta sammanhang göra något yrkande, utan jag skall fullfölja det
yrkandet, då den paragrafen kommer före. Jag tror således, att
vill man hålla fast vid den princip, som uttalats i frågan, har man
ingen anledning att på grund af dessa 300 kronor afvika från prin¬
cipen utan vidhålla den högre siffran.
För närvarande har jag intet yrkande att göra.
Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till nu på¬
gående sammanträdes fortsättande kl. 7 på aftonen.
Grefve Wachtmeister, Fredrik: Den senaste ärade talaren
förenade sig med utskottets ordförande uti en anmaning till kamma¬
ren att icke låta känsloskäl här tala eller att af några dylika skäl
låta förmå sig till att rubba något på den föreliggande lönestaten.
Då jag här yrkat en ändring, har det varit hufvudsakligen förstånds-
skäl, som jag velat göra gällande, om ock billighetsskäl därmed
kunnat vara något blandade. Förut har jag för kammaren nämnt,
att den sammanlagda aflöningen för telegrafister under 30 års ålder
skulle enligt det föreliggande förslaget utgöra 47,790 kronor — efter
nu gällande stat utgör den 45,750 kronor — det vore således här
fråga om endast en ganska ringa påökning. Nu säger utskottets
ärade ordförande: ja, det är nog sant, men ni hafva glömt att
telegrafstyrelsen har rättighet att utöfver den bestämda lönen gifva
åt de telegrafister, som bo på dyrare orter, dyrortstillägg. Den
saken har jag nog reda på, därom talas ju i 17 §, men jag har
gjort en beräkning af hvad dessa dyrortstillägg skulle belöpa sig
till dels med 10 procent och dels med det allra högsta eller 15
procent. För 30 års tjänstgöring skulle de efter 10 procent uppgå
till 4,779 kronor och om man lägger detta till den förstnämnda
summan, utgör det hela 52,569 kronor. Om jag räknar med 15
Avgående
telegrafverkets
utgiJtMstatcr
m. m.
(Forts.)
N:o 43. 68 Tisdagen den 14 Maj.
Avgående procent, d. v. s. det högsta som kan komma i fråga, nämligen för
^utgiftumT städerna Stockholm och Göteborg, komma vi upp uti en summa af
m. rn. 54,958 kronor. Jag anser, att äfven om man tager det allra högsta
(Forts.) beloppet, är det ändock icke tillräckligt, när man skall uppgöra en
ny stat, om man nämligen tänker sig att denna stat skall räcka en
längre tid. Och jag vill fästa herrarnes uppmärksamhet därpå att,
om man jämför äfven den allra högsta summa, hvartill man i detta
fall kan komma, med hvad de kvinnliga stationsskrifvarna vid järn¬
vägarna enligt regeringens med kommitténs sammanfallande förslag
åtnjuta, så komma de i Stockholm tjänstgörande upp till 54,840
kronor, och de kvinnliga postexpeditörerna erhålla i tredje löne¬
graden ^59,000 och i fjärde lönegraden 51,000 kronor, och då har
jag ändå talat om de högsta löner, hvartill dessa telegrafister kunna
komma.
Det skäl, som utskottets ordförande anförde mot min argumenta¬
tion, var, att det ej är så farligt med denna låga begynnelselön, då
de ofta kunde få bo i sin familj, men jag tror icke att det öfverens-
stämmer med den princip, hvarifrån kommittén utgått, att nämligen
staten skall betala full lön för fullt arbete. Vidare sade samma
talare, att två stycken kunde slå sig ihop och då få de så mycket
som man och hustru kunna lefva på och ofta måste lefva på. Men
då glömde den ärade talaren, att när man och hustru lefva på en
sådan summa, utför hustrun arbete i hemmet som gör att familjen
kan lefva på en mindre inkomst, men om två telegrafister slå sig
tillsammans, är deras hela tid upptagen i verkets tjänst, så att det
för dem blir omöjligt att kunna utföra något produktivt arbete
hemma, om de också därtill hade förmåga.
Jag vidhåller alltså mitt yrkande om bifall till reservationen.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
då olika yrkanden därunder framställts beträffande dels afdelningen
A, dels ock afdelningen C, komme propositioner att göras särskildt
i afseende å hvar och en af dessa afdelningar. Vidare yttrade herr
talmannen, att rörande afdelningen A yrkats, dels att densamma
skulle godkännas enligt utskottets förslag, dels ock, af herr von Möller,
att samma afdelning skulle godkännas med den ändring, som an-
gifvits i den af herr Hammarlund m. fl. vid förevarande moment
anförda reservation.
Sedermera gjordes propositioner jämlikt dessa yrkanden och
förklarades propositionen på godkännande af utskottets förslag vara
med öfvervägande ja besvarad.
Herr talmannen yttrade vidare, att i afseende å afdelningen C
under öfverläggningen yrkats, dels att densamma skulle godkännas
enligt utskottets hemställan, dels ock, af grefve Wachtmeister, Fredrik,
att kammaren skulle antaga det förslag, som innefattades i den af
honom m. fl. vid detta moment afgifna reservation, och bifalla utskot¬
tets hemställan i öfrigt.
69
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
Härefter gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall till ut9,yuttaitr
grefve Wachtmeisters yrkande vara med öfvervägande ja besvarad. m. m.
(Forts.)
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som godkänner statsutskottets i utlåtandet n:o 120 punkten
I i) framställda förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid
telegrafverket § 4 mom. 1 afdelningen C, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den af grefve
Wachtmeister, Fredrik, m. fl. vid detta moment afgifna reservation,
och bifalles utskottets hemställan i öfrigt.
Vid slutet af den häröfver anställda omröstning befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—64;
Nej—49.
Sedermera yttrade herr talmannen, att i afseende å den åter¬
stående delen af nu föredragna moment endast yrkats, att utskottets
förslag skulle godkännas, hvilket ock, på gjord proposition, blef
kammarens beslut.
Mom. 2—4.
Godkändes.
§§ 5 och 6.
Godkändes.
§ 7-
Mom. 1 och 2.
Godkändes.
Mom. 3.
N:o 43.
70
Tisdagen den 14 Maj.
Angående vid förevarande moment hade reservation afgifvits af grefve
^utaijustater ^‘ < :son Wachtmeister och herr E. Fränekel, hvilka ansett, att
m. m. utskottet bort hemställa, att pensionsunderlaget för byråtjänstemän,
(Forts.) hvilka bestrede sekreterare-, kamrerare-, byråingenjörs- och förråds-
intendentsbefattning, måtte, på sätt Kungl. Makt föreslagit, beräknas
till 4,000 kronor.
Herr Fränekel: På grund af hvad jag redan yttrat i afseende
å 7 § 3 mom. angående de där uppräknade pensionsbelopp, skall jag
för min del anhålla, att den kungl. propositionen måtte bifallas och
att siffran 3,700 ändras till 4,000.
Herr Tamm, Hugo: Har jag fattat reservationen rätt, är
meningen med densamma, att de fyra personer, hvilka stå uppräk¬
nade i 9 §, sekreteraren, kamreraren, byråingenjören och förråds-
intendenten, som utöfver dem tillkommande aflöning hafva ett arf¬
vode af 1,000 kronor, skola räknas såsom 2:a gradens tjänstemän och
på denna grund erhålla pension med 4,000 kronor. Jag ber då att få
fästa kammarens uppmärksamhet på hvad som förekommer i denna
9 §: »byråtjänsteman, som enligt förordnande uppehåller» nyss¬
nämnda tjänstebefattningar o. s. v. Således skulle här personer,
hvilka tillfälligtvis förordnas att förestå dessa platser, oafsedt ålder
och andra omständigheter, på grund af ett tillfälligt förordnande
få en högre pension, än de skulle fått på grund af den lön de inne¬
hafva. Detta är val ändå något alldeles ovanligt, då hela saken
här tydligen är byggd på att icke dessa personer skola hafva de
ifrågavarande platserna såsom fasta. Om t. ex. en byråingenjör
flyttas öfver på linjen, där de högre kommissarieplatserna äro mycket
väl aflönade, försvinner han, då kommer det en annan på 4 å 5 år
från linjen eller från något annat håll och får tjänstgöra såsom
byråingenjör, och då får han, så länge han har den platsen, 1,000
kronor mera. Detta arfvode kan sålunda gifvas åt honom, men
han kan flyttas och en annan person komma i stället. Då synes
det mig bra egendomligt att, därför att en person en viss tid har
tillfälligt arfvode, först och främst kalla honom för en 2:a gradens
tjänsteman och för det andra att detta skulle förvandla honom till att
blifva pensionsberättigad efter en högre grad. Jag får erkänna att
jag icke kan förstå det resonemanget, att ett tillfälligt arfvode skall
kunna grundlägga denna rätt till högre pension, och således kan
jag omöjligen fatta att detta har något skäl för sig. Däremot har
herr Starbäck ett annat yrkande, nämligen att pensionsunderlaget
för samtliga dessa byråtjänstemän skulle sättas till 4,000 kronor.
Ja, det får man ju sätta huru man vill, och då är det åtminstone
en princip i det, det stöter då endast på den frågan, hvarför skola
dessa hafva högre pensioner än motsvarande i statskontoret. Det
kan göras den anmärkningen, att det är synd om de tjänstemän,
hvilka för närvarande innehafva fullmakt. Det finnes några sådana
i styrelsen, och då är frågan den: Skall man då för dessa 4 per-
71
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
soner, som hafva fritt val att bibehålla sina platser, aflöningar och
pensioner, fastslå en sådan ständigt gällande pensionsrätt för alla.
Det jag minst förstår och tinner minst riktigt, det är den a
herr Fränekel gjorda reservationen, som går ut på, jag vill ännu
en gång upprepa det, att ett tillfälligt arfvode, som kan tagas uran
en person när som helst och gifvas åt en annan, skall grundlägga
en högre pensionsrätt än hvad öfriga med arfvodestagaren likstal a
tjänstemän kunna få.
Angående
telegrafverkets
utgiftestater
m. m.
(Forts.)
Grefve Wachtmeister. Fredrik: Då herr Tamm förklarade,
att han icke förstod den tanke, som ligger till grund för den åt
herr Fränekel och mig afgifna ^ reservationen, skall jag be att ta
förklara, huru åtminstone jag tänkt mig denna sak.
Det är så. att en af de märkligaste nyheterna, som telegrat-
kommittén framkommit med i sitt förslag, är undertryckandet he
och hållet af andra klassens tjänstemän; det har äfven utskottet
funnit högst märkvärdigt, och utskottet har icke kunnat gilla denna
åtgärd af telegrafkommittén, såsom kammaren torde finna, om kam-
maren vill tänka på hvad utskottet här skrifver.
»Men just häri ligger, enligt utskottets tanke, förslagets svaghet,
då därigenom åt hela organisationen förlänas en jämnstrukenhet, som
icke kan väntas egga tjänstemännens sträfvan utöfver hvad som är
erforderligt att icke förverka uppflyttning^ i högre löneklass Det
psykologiskt upplifvande moment, som ligger i möjligheten att na
en högre tjänsteställning med af själfva tjänsteställningen betingad
högre lön, har i förslaget nästan alldeles förbisetts eller lämnats
ja, då tror man naturligtvis när man läser detta, att utskottet
skulle komma med förslag att återställa dessa andra klassens tjänste¬
män, men det gör utskottet icke. Nej, utskottet har i stället gjort
så, att det lämnar 4,000 kronor till Kungl. Maj:t på det att Nungl.
Maj:t genom lönetillägg till åtskilliga tjänstemän ma kunna pa den
vägen administrativt tillskapa en ny sorts andra klassens tjänste¬
män. Nu kunde man ju tänka sig, att med dessa 1,000 kronors
tillökning hvar och en af dessa fyra tjänstemän skulle kunna erhålla
en lön, som någorlunda motsvarar hvad en andra gradens tjänste¬
man i allmänhet åtnjuter; men det är dock en ^högst väsentlig
skillnad mellan den ställning, som de komma att få, mot den som
de skulle haft med bibehållande af sina nuvarande aflöningsförmaner.
Först och främst är då att märka det, som äfven af herr Tamm
påpekades, att de kunna tillfälligtvis få andra order af styrelsen,
så att de få flytta till annat håll och sålunda ej kunna sitta kvar
i styrelsen. Det tror jag dock icke skulle kunna komma att ske
annat än mycket undantagsvis, ty dessa ifrågavarande fyra tjänste¬
män äro nog så behöfliga för styrelsen, att därest de ej sköta sig
alltför illa, få de nog sitta kvar. Men det är i andra afseenden de
få en sämre ställning. För det första ha dessa andra klassens
tjänstemän förut haft 1 1;2 månads årlig semester, nu skulle de blott
få 1 månad. Vidare har alltid en andra klassens tjänsteman i andra
N:o 43.
72
Tisdagen den 14 Maj.
eUgrafverkets -6rk, f.makt men dessa skulle endast få konstitutorial. Och vidare
ut,gi/tsstater ar denna fråga om pensionen, som herr Tamm nyss talade om
m. m. och som är föreslagen att vara densamma, nämligen 3,700 kronor,
(Forts.) och slutligen skulle pensionsåldern flyttas upp från 65 till 67 år i
öfverensstämmeke med pensionslagen. Men det synes mig vara
särdeles hardt för dessa tjänstemän, att pensionen icke sättes högre'
an till 3,700 kronor. Jag hade verkligen i utskottet först tänkt
att reservera mig och begära, att de skulle få samma pension som
de “ed dem likställda tjänstemän i statskontoret erhålla, nämligen
4,600 kronor,. men detta mötte vissa konstitutionella hinder, i det
att ingen motion härom förelåg som man kunde stödja sig på, och
darlor maste jag inskränka mig till att yrka, att de skulle få en
pension af 4,000 kronor, och som det förefaller mig vara rättvist
och billigt, anhåller jag att få yrka bifall till reservationen.
i -klerr Tamm, Hugo: Jag vill fråga min ärade reservant: När
skall den där pensionsrätten grundläggas?- Är den grundlagd för dem,
som haft dessa platser och sedermera gått därifrån, eller för dem,
som händelsevis hafva dem, då de uppnå pensionsåldern? Man måste
stryka under hvad som står i 9 §. De äro tillfälligt förordnade,
°i mycket antagligt, att dessa allihop komma att söka sig
ut till bättre kommissarieplatser, som äro högre aflönade och grund¬
lägga högre pension. Det är detta, som synes mig konstitutionellt
j 1^’ a^, tillfälligt arfvode, som gifves till en person, därför
att det är förenadt med en tjänst, som han tillfälligtvis bestrider,
skall tor honom grundlägga en högre pension. Grefve Wachtmeister
nämnde, hvad han trodde i detta afseende. Men här är ej fråga
om tro eller icke, utan om huruvida enligt Sveriges statsförvaltning
et existerar sådana förhållanden, att tillfälliga lönetillägg skola
giundlägga en särskild högre pension. Jag kan icke förstå detta.
•n ?err Fränekel: Jag beklagar, att den ärade ordföranden icke
vill taga, hänsyn till att dessa fyra tjänstemän böra få möjlighet
att ga öfver pa den nya staten. Stanna de kvar på den gamla
staten, har ju detta ej betydelse för dem. Men just för att möjlig¬
göra för dem att gå öfver på den nya staten hafva reservanterna
ansett, att man icke bör träda deras befintliga lönevillkor allt för
nära.
i ?Vai }!ar n,1)KunSL MaJ;t föreslagit? Kungl. Maj:t har före¬
slagit, att oberoende af den pensionslag, som gäller för öfriga verk
pensionGn för alla första gradens byråtjänstemän skulle höjas till
/ 4,000 kronor i stället för 3,700 kronor. Så långt hafva reservan¬
terna ej vagat ga, men reservanterna hafva ansett, att dessa tjänste¬
man, som, i fall de stått kvar på andra gradens tjänster, kunnat
ta en pension pa 4,600 kronor, åtminstone skulle få den pension,
som Kung], Maj:t föreslagit. Nu säger herr Tamm, att man ej
kan grunda en högre pension på ett tillfälligt lönetillägg. Men,
mina herrar, hvad har utskottet, gjort? Utskottet har i strid med
ivungl. Mapts förslag gifvit ett tillfälligt arfvodesbelopp till styrel-
73
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
sens förfogande för dessa fyra tjänstemän. Hvad är det då, som
hindrar utskottet och sedan Riksdagen att på samma sätt förändra
pensionsunderlaget för dem? Man riskerar genom nedsättningen,
att dessa tjänstemän skola blifva nödsakade att stå kvar på gamla
staten och gå miste om de förmåner, som den nya staten bereder
deras kamrater. Jag kan emellertid ej finna annat, än att det
högre pensionsbeloppet icke grundlägges genom det extra arfvodet.
Detta har ej med saken att göra. Men Kungl. Maj:t har icke blott
för dem, utan äfven för deras kamrater höjt pensionsbeloppet till
4,000 kronor. Och när därtill kommer, att pensionsåldern enligt
nya lagen höjts från 65 till 67 år, tror jag, att det är helt enkelt
en gärd af rättvisa att bifalla reservationen.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande förevarande moment yrkats, dels att det¬
samma skulle godkännas enligt utskottets förslag, dels ock att mo¬
mentet skulle godkännas med den ändring, som angifvits i den af
grefve Wachtmeister, Fredrik, och herr Fränekel vid detta moment
afgifna reservation.
Härefter gjorde herr talmannen propositioner jämlikt dessa yr¬
kanden och förklarade sig anse propositionen på godkännande af
utskottets förslag vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som godkänner statsutskottets i utlåtandet n:o 120 punkten
Ii) framställda förslag till afiöningsreglemente för tjänstemän vid
telegrafverket § 7 mom. 3, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, godkännes momentet med den ändring, som angifvits
i den af grefve Wachtmeister, Fredrik, och herr Fränekel vid detta
moment afgifna reservation.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—67;
Nej—40.
Mom. 4—8.
Godkändes.
N-0 43. 74 Tisdagen den 14 Maj.
O
Återstående delar af förslaget till aflöningsreglemente.
Godkändes.
Bilagan A, innefattande utskottets förslag till utgiftsstater för
telegrafverket att tillämpas under år 1908.
Godkändes.
Utskottets hemställan i mom. i).
Bifölls i hvad den ej kunde anses besvarad genom kammarens
förut fattade beslut.
Punkten II.
Utskottets hemställan bifölls.
Vid ånyo skedd föredragning af bevillningsutskottets den 8 och
10 i denna månad bordlagda betänkanden:
n:o 33, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ändring i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af
brännvin, och
n:o 34, i anledning af väckt motion om ändring af 3, 8 och 15
§§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa betänkanden hemställt.
Ifrågasatt
utredning af
kommunernas
skattebördor.
Föredrogs ånyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 12
och 13 innevarande maj bordlagda utlåtande, n:o 17, i anledning
af väckt motion af herr M. Matsson angående skrifvelse till Kungl.
Maj:t med begäran om utredning och förslag i fråga om jämnare
fördelning af kommunernas skattebördor.
ic
I anledning af en inom Andra Kammaren af herr M. Matsson
väckt motion, n:o 182, hade nämnda kammare i enlighet med sitt
fjärde tillfälliga utskotts hemställan beslutat att hos Kungl. Maj:t i
skrifvelse anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en så vidt
möjligt fullständig, jämförande utredning angående de olika kom¬
munala skattebördorna jämte därpå inverkande förhållanden till
ledning för eventuella vidare åtgärder i motionens allmänna syfte.
Motionären hade ifrågasatt, »att Riksdagen ville besluta att i skrif¬
velse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verk¬
ställa utredning om huruvida och på hvad sätt staten bör, utöfver
hvad redan nu äger rum, bidraga till en jämnare fördelning af
kommunernas skattebördor samt därefter för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill denna utredning kan föranleda».
75
N:0 43.
Tisdagen den 14 Maj.
Sedan Andra Kammarens ifrågavarande beslut delgifvits Första
Kammaren, samt denna kammare hänvisat ärendet till behandling
af sitt första tillfälliga utskott, hade detta utskott i nu föredragna
utlåtande hemställt, att Första Kammaren måtte biträda Andra
Kammarens i ärendet fattade beslut.
Herr Sjöcrona: Under den öfveransträngande brådska, som
nu är rådande inom Riksdagen, lära helt visst kammarens ledamöter
icke haft tillfälle att noga granska och begrunda alla de utskotts-
betänkanden, som föreligga på kammarens bord. För min del tror
jag knappast, att jag hade varit i tillfälle att närmare granska
detta betänkande, om jag icke förut tagit en särskild befattning
med den fråga, som nu här föreligger.
Då ingen annan begärt ordet, har jag ansett mig icke kunna
underlåta att fästa kammarens uppmärksamhet därpå, att det skrif-
veiseförslag, som här föreligger, ingalunda kan anses vara så oskyl¬
digt, som man vid första påseendet skulle kunna föreställa sig.
Andra .Kammaren har i enlighet med sitt tillfälliga utskotts hem¬
ställan beslutit att anhålla hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte
låta verkställa en såvidt möjligt fullständig, jämförande utredning
angående de olika kommunala skattebördorna jämte därpå inverkande
förhållanden till ledning för eventuella vidare åtgärder i motionens
allmänna syfte. Motionären hade föreslagit, att Riksdagen ville
besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t låta verkställa utredning om huruvida och på hvad sätt staten
bör, utöfver hvad redan nu äger rum, bidraga till en jämnare för¬
delning af kommunernas skattebördor samt därefter för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill denna utredning kan föranleda. Jag
vill i förbigående säga, att, om jag skulle välja mellan dessa två
skrifvelseförslag, jag vore nästan mera benägen för motionärens,
åtminstone med någon modifikation.
Grefve Hamilton har väckt en ungefär liknande motion vid
denna riksdag. Jag skall återkomma till den sedan.
Denna fråga har varit före i Riksdagen ett par gånger förut,
särskildt vid 1904 års riksdag. Då hade i Andra Kammaren väckts
en motion om att Riksdagen måtte besluta att ingå till Kungl.
Maj:t med anhållan om att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huru
utgifterna till allmänna fattigvården i riket lämpligen kunde mellan
kommunerna utjämnas, samt därom för Riksdagen framlägga det
förslag, som af sådan utredning kunde föranledas. Andra Kamma¬
rens tillfälliga utskott tillstyrkte då en skrifvelse i det syftet och
antydde i sin motivering, att den önskade utjämningen möjligen
kunde ske därigenom, att staten öfvertoge alla i kommunernas
fattigvårdskostnader då ingående utgifter för sinnessjuka, sinnesslöa
eller på annat sätt abnorma fattiga, eller att staten skulle bidraga,
när den kommunala skattebördan för fattigvården öfverstege ett
visst belopp.
Detta kona till Första Kammarens första tillfälliga utskott, i
hvilket jag hade äran att då vara ordförande. Utskottet förklarade
Ifrågasatt
utredning af
kommunernas
skattebördor.
(Forts.)
N:o 43.
76
Tisdagen den 14 Maj.
Ifrågasatt
utredning af
kommunernas
skattebördor.
(Forts.)
enhälligt: »Utskottet anser därför, lika med Andra Kammaren och
dess utskott, det vara ett särdeles eftersträfvansvärdt önskningsmål,
att en utjämning må åstadkommas i de fall, då denna kostnad
finnes vara alltför betungande». Men sedan upptog utskottet till
granskning Andra Kammarens tillfälliga utskotts motivering och
kunde ej till alla delar instämma i den, utan utskottet framställde
den tanken, att man möjligen skulle kunna få en utjämning af fattig-
vårdskostnaderna på det sätt, att det fattigvårdssamhälle, som var
synnerligen hårdt betungadt, skulle inom viss tid på våren ingå till
Konungens befallningshafvande med framställning om bidrag, och
att Konungens befallningshafvande skulle öfverlämna denna fram¬
ställning till landstinget, som sedan finge taga i öfvervägande, om
ej landstinget ville hjälpa en sådan kommun. Det skulle således
vara en utjämning inom landstingsområdena. Detta mycket mode¬
rata förslag afvisades bestämdt i Första Kammaren. Emellertid
framgår däraf, att jag för min del icke velat ställa mig alldeles
afvisande mot försök till en moderat utjämning mellan kommu¬
nerna.
Nu har denna fråga återigen kommit upp genom en motion i
Andra Kammaren och genom en motion i Första Kammaren af
grefve Hamilton. Den senare motionen har på hemställan af samma
Första Kammarens tillfälliga utskott, som nu afgifvit detta betän¬
kande, blifvit af kammaren afslagen, och när sedan Andra Kamma¬
rens tillfälliga utskott skulle behandla den motion, som väckts inom
Andra Kammaren, yttrade Andra Kammarens tillfälliga utskott, att
vid sådant förhållande det ej torde vara någon utsikt att få bifall
till den ifrågavarande motionen i oförändrad form. Med hänsyn
till vissa angifna synpunkter ansåge emellertid utskottet, att åt¬
minstone ett steg borde tagas i motionens syfte. »Detta steg»,
fortsätter utskottet, »torde då närmast erbjuda sig på den statistiska
utredningens område. Efter inhämtade meddelanden om det mate¬
rial, som innehålles i den nu befintliga kommunala beskattnings-
statistiken, har utskottet tyckt sig finna, att denna icke i sitt nu¬
varande skick lämnar erforderlig ledning att tjäna till underlag för
bedömande af alla de olika faktorer, som skulle inverka på vidare
åtgärder från det allmännas sida till utjämnande af åtminstone en
del af'de kommunala skattebördorna».
Ja, jag tillåter mig betvifla riktigheten af detta Andra Kam¬
marens tillfälliga utskotts påstående. Vi hafva, som herrarne alla
mycket väl känna, en mycket omsorgsfullt utarbetad och fullständig
kommunal finansstatistik, som hvarje år utdelas och i särskilda
kolumner redogör för huru det är ställdt med kommunernas finanser
i hela riket. Det synes mig, att, om denna fråga skulle tagas un¬
der behandling inom vederbörande departement eller af någon kom¬
mitté, den mycket väl skulle kunna utredas med ledning af den
kommunala finansstatistik vi redan hafva, möjligen med inhämtande
därutöfver af upplysningar, som från ett eller annat håll kunde
anses vara behöfliga. Ty, mine herrar, man löser dock ej organisa-
77
N:0 43.
Tisdagen den 14 Maj.
tions- och lagstiftningsfrågor med statistik. Det behöfves val äfven,
att man uppställer nya grundsatser, hvarefter man vill ordna dessa
förhållanden. Det säger sig ju själft, att, om jag till exempel
tager fattigvårdskostnaderna, livarenda eu i kammaren och hela
Riksdagen vet, att de falla sig ofantligt olika inom de olika kom¬
munerna. Icke behöfver man hafva någon statistik för att få kun¬
skap om detta. Det gäller ju då att öfverväga: Skola vi- antaga
en ny princip? Skola fattigvårdskostnaderna fördelas inom lands¬
tingsområdet, eller skall staten bidraga o. s. v.? Och icke behöfver
man hafva vidlyftig statistik för att kunna fatta sin position i en
sådan sak.
Men hvad är det nu, som föreslås? Jo, att man skall hos
Kungl. Maj:t begära en såvidt möjligt fullständig, jämförande ut¬
redning angående de olika kommunala skattebördorna jämte därpå
inverkande förhållanden till ledning för eventuella vidare åtgärder
i motionens allmänna syfte. Vilja herrarna vara goda och betänka,
hvilket arbete detta skall medföra, då omkring 2,500 kommuner
skola komma in med uppgifter i detalj, mera detaljerade uppgifter,
än som nu lämnas angående de kommunala finansförhållandena. Det
blir ett alldeles oerhördt stort arbete, och, som jag redan antydt,
ett arbete, som jag skulle tro till stor del icke behöfves för att
lösa denna fråga, ifall man verkligen är ense om att någonting
skall göras i den riktningen. Jag har vid ett föregående tillfälle i
denna kammare fäst uppmärksamheten därpå, att statistiska byrån
under de senaste åren varit till den grad öfverhopad af statistiska
utredningar, att den är betydligt på efterkälken med sitt ordinarie
arbete. Den har t. ex. ännu ej kunnat framkomma med samman¬
drag af Konungens befallningshafvandes femårsberättelser för den
period, som slutar med år 1900.
På denna grund tillåter jag mig, för att sätta kammaren i till¬
fälle att uttala sitt omdöme i denna sak, att yrka afslag.
Herr von Oelreich: Att de kommunala skattebördorna i vårt
land äro inom många kommuner särdeles tryckande och ojämna, är
nog en sanning, som är svår att jäfva, och därom vittna också de
år efter år återkommande motionerna i syfte att få detta missför¬
hållande rättadt. Äfven inom Första Kammaren hafva i år väckts
motioner i samma syfte, och det Första Kammarens tillfälliga ut¬
skott, som jag har äran att tillhöra, har redan förut till behandling
förehaft en motion af detta slag. Den motionen innehöll dock be¬
gäran om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att åtgärder
måtte vidtagas för att afhjälpa de åberopade missförhållandena.
Men som utskottet då ansåg, att den utredning, som förelåg för
detta yrkande, icke var så fullständig, att därpå med säkerhet kunde
grundas ett omdöme, fann sig utskottet, som saknade tillfälle att
verkställa en sakrik utredning i detta hänseende, icke kunna till
annat slut komma än att afstyrka motionen, hvilken ock af kam¬
maren afslogs.
JfrågusciU
utredning af
kommunernas
skattebördor.
(Forts.)
N:o 43.
78
Ifrågasatt
utredning af
kommunernas
skattebördor.
(Forts.)
Tisdagen den 14 Maj.
I den nu förevarande motionen har emellertid framställts ett
annat yrkande. Såsom nyss af den föregående ärade talaren åbe¬
ropades, har motionären yrkat, »att Riksdagen ville besluta att i
skrifvelse till Kung!. Maj;t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta
verkställa utredning om huruvida och på hvad sätt staten bör, ut¬
öfver hvad redan nu äger rum, bidraga till en jämnare fördelning
af kommunernas skattebördor samt därefter för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.» Jag delar icke
den föregående ärade talarens uppfattning om att det vore större
skäl att bifalla detta förslag än det, som Andra Kammaren har an¬
tagit och hvilket innehåller en hemställan, »att Kungl. Maj:t måtte
låta verkställa en såvidt möjligt fullständig, jämförande utredning
angående de olika kommunala skattebördorna». Jag delar icke heller
den föregående ärade talarens uppfattning, att vår statistik i detta
hänseende är fullständig. Åtminstone fann sig utskottet vid behand¬
lingen af den förut åberopade, här i Första Kammaren väckta
motionen ej kunna af denna statistik draga fullt tillförlitliga slut¬
satser. Nu gäller frågan att göra en framställning till Kungl. Maj:t
just för åstadkommande af en bättre utredning rörande de faktorer,
som inverka på de olika kommunala skattebördorna, och det är val
en ^utredning, som bör föregå eventuella åtgärder till afhjälpande af
ifrågavarande missförhållande. Då en sådan utredning icke behöfver
förutsätta några synnerligen omfattande åtgärder för själfva af¬
hjelpande^ ^utan endast skulle ligga till grund för bedömande af
huruvida några åtgärder kunna vidtagas, har utskottet ansett sig
kunna biträda Andra Kammarens beslut och göra ett steg i den
riktning, motionärerna såväl där som här i Första Kammaren hafva
åsyftat.
Det är på denna grund, som jag tillåter mig att yrka bifall till
utskottets hemställan.
Grefve H amilton, Raoul: Då för några veckor sedan min
motion rörande en jämnare beskattning på landsbygden förevar till
behandling i kammaren, framhölls det såsom skål för afslag å
motionen, att statistiken icke vore fullständig och att man därför
icke kunde hafva full tillit till de siffror, hvilka jag åberopade här
i kammaren. I dag inträffar det egendomliga förhållande, att då
man går till Riksdagen och begär att få en fullständig statistik, så
förklaras det af den förste ärade talaren, att den nuvarande stati¬
stiken är tillräcklig, och att det skulle kräfva ett oerhördt arbete
att få en annan statistik till stånd. Det är således fullkomligt mot¬
satta åsikter och motsatta skäl som åberopas. Vid det föregående
tillfället säger man, att statistiken icke är fullständig och att man
därför icke kan bifalla en motion, liknande den som då förelåg; nu
däremot begär man en ordentlig statistik, och då svaras det att
statistiken är fullt tillräcklig. Det är möjligt, att den utredning,
som i utskottets förslag afses, kommer att kräfva ett drygt arbete,
men det arbetet faller i en god jord, då det gäller att få bort det
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj. 79
oerhörda missförhållande, som förefinnes med afseende å beskatt¬
ningen på landsbygden.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr vice
talmannen, som för en stund öfvertagit ledningen af kammarens för¬
handlingar, i enlighet med de yrkanden, som under öfverläggningen
förekommit, propositioner, först på bifall till hvad utskottet i före¬
varande utlåtande hemställt samt vidare på afslag därå; och för¬
klarade herr vice talmannen sig anse den senare propositionen vara
med öfvervägande ja besvarad.
Grefve Hamilton, Raoul, begärde votering, i anledning hvaraf
uppsattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande
lydelse:
I ' • • . ;
Den, som bifaller hvad kammarens tillfälliga utskott hemställt
i utlåtandet n:o 17, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.
Vid slutet af den häröfver anställda omröstning befunnos rösterna,
hafva utfallit sålunda:
Ja—50;
Nej—58.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 7 och 8 i denna
månad bordlagda utlåtanden:
n:o 50, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående tillämpning af vissa bestämmelser i den vid internatio¬
nella konferensen i Algeciras år 1906 antagna generalakt,
n:o 51, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående ändrad lydelse af 23 § i kungl. stadgan den 31
maj 1878 angående skjutsväsendet,
n:o 52, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i vissa delar af lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet,
n:o 53, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med dels för¬
slag till lag angående ändrad lydelse af § 57 i förordningen om
N:o 43.
80
Tisdagen den 14 Maj.
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, dels ock förslag till
förordning angående särskild grund för beräkning af rösträtt och ut¬
görande af utskyld eller annan afgift i förhållande till inkomstbe-
villning på grund af taxering år 1908, och
n:o 54, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 1 §
förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande lagutskottets
den 7 och 8 innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 55, i anled¬
ning af väckta motioner angående ryttare-, soldat- och båtsmans-
torps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stam- „
hemmanet m. m.
Lagutskottet hade till behandling förehaft fyra särskilda motioner,
afgifna, de tre inom Första Kammaren under n:is 11, 12 och 13 af
herr Ericsson samt en inom Andra Kammaren under n:o 34 af herr
Åkerlund, i hvilka motioner föreslagits, att Riksdagen måtte för sin
del antaga förslag till
l'°) lag
om ändrad lydelse af 12 och 19 §§ i lagen den 30 september 1904
om samäganderätt;
2:o) lag
angående förutvarande ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i
vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet;
samt
3:o) lag
om ändrad lydelse af 37 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom,
alla dessa förslag så lydande, som förenämnda motioner angåfvo.
Utskottet hade i föreliggande utlåtande på anförda grunder
hemställt, att Riksdagen i anledning af förevarande motioner måtte
antaga förslag till lagar i ofvanberörda ämnen, af den lydelse ut¬
skottets utlåtande utvisade.
Tisdagen den 14 Maj.
Hl
Punkten 1.
Utskottets förslag till lag angående, ryttare-, soldat- och båtsmans-
torps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stam-
hemmanet.
i 8-
Denna paragraf hade följande lydelse:
1. Är lägenhet afsöndrad från hemman och varder, då lagfart
sökes eller eljest, inför vederbörlig domstol styrkt, att lägenheten
utgör område, som varit till ständigt ryttare-, soldat- eller båts-
manstorp anslaget, må anteckning om sådant förhållande införas i
lagfartsprotokollet, för så vidt lägenhetens ägare därom gör ansök¬
ning före den 1 juli 1908, där lägenheten från stamhemmanet upp¬
låtits innan denna lag trädt i kraft, men eljest inom natt och år
efter det upplåtelsen skedde.
2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten, där ej nedan
annorledes stadgas, fri från ansvar för inteckning för fordran, som
meddelats i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen
oafkortad gälla i återstoden af den intecknade fastigheten, ändå att
med öfriga rättsägande ej är sålunda aftaladt.
Herr Ericsson: Jag kan icke annat än hembära lagutskottet
min tacksamhet för den uppmärksamhet, som utskottet ägnat den
motion, hvilken jag tagit mig friheten väcka, och för den synner¬
ligen omsorgsfulla utredning, som innehålles i utskottets betänkande.
Jag kan för min del icke finna annat än att de hufvudsakliga för¬
ändringar, som hafva skett, äro förbättringar, och på den grund an¬
håller jag om bifall till lagutskottets föreliggande förslag.
Herr Afzelius: Jag ber endast att få yttra några få ord. Det
ämne, som behandlas i detta betänkande, hör till de allra ange¬
lägnaste, men på samma gång de allra svåraste. Jag för min del
vill uttala min erkänsla till motionärerna, därför att de tagit upp
denna fråga; det vore till stort gagn, ifall man kunde skapa någon
utväg att bringa dessa soldattorp in under omsättningen och däri¬
genom låta dem öfvergå till de »egna hem», hvartill de så väl ägna
sig. Men att väl lösa den uppgiften är å andra sidan mycket svårt.
Det är ju en ganska ovanlig åtgärd, att ett utskott tilltror sig att
framlägga ett formuleradt lagförslag. Denna åtgärd finner emeller¬
tid sitt berättigande däri, att det är ytterst angeläget, att snarast
möjligt något i denna sak åtgöres. Och ehuru jag icke saknar an¬
ledning till anmärkningar eller önskningar om ändring af bestäm¬
melserna i vissa delar, skall jag dock icke vid detta tillfälle lägga
det ringaste hinder i vägen för förslagets fortgång till Kungl. Maj:t,
viss som jag är, att i fall det skulle befinnas, att förslaget är be-
häftadt med brister, högsta domstolen icke skall underlåta att på¬
peka detta.
Första Kammarens Prof. 1907. Ko 43.
N:o 43.
Lagförslag
av/j. vissa
knektetorps
befriande, frän
ansvar för in
teckningar i
stamhem
manet.
6
N:o 43.
82
Ifrugasatt
undersökning
om jämvugs-
olyckors orsak
m. m.
Tisdagen den 14 Maj.
.lag ber således, herr talman, att få förena mig i yrkandet
om bifall.
Efter härmed slutad öfverläggning godkändes den föreliggande
paragrafen.
Öfriga delar af lagförslaget.
Godkändes.
Punkterna 2 och 3.
Utskottets däri framlagda lagförslag godkändes.
Utskottets hemställan.
Förklarades besvarad genom kammarens beslut vid föredrag¬
ningen af lagförslagen.
Vid ånyo skedd föredragning af lagutskottets den 7 och 8 i
denna månad bordlagda memorial och utlåtande:
n:o 56, angående arfvoden åt de personer, som hos lagutskottet
anställts att biträda vid handläggningen dels af Kungl. Maj:ts propo¬
sition, n:o 9, med förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom
m. m., dels ock af väckta motioner angående förutvarande ryttare-,
soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för in¬
teckningar i stamhemmanet m. m., samt
n:o 57, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse af § 3 i förordningen den 24 juli
1908 angående skogsvårdsafgifter,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa betänkanden hemställt.
Föredrogs ånyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 7 och
8 innevarande månad bordlagda utlåtande, n:o 14, i anledning af
väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om
utredning och förslag angående verkställande vid inträlfad järnvägs¬
olycka af undersökning om olyckans orsak m. m.
Med föranledande af därom inom Andra Kammaren väckta
motioner, n:o 31, af herr F. W. Thorsson, och n:o 225, af herr A.
O. Bane, hade nämnda kammares tredje tillfälliga utskott i afgifvet
utlåtande hemställt, att Andra Kammaren för sin del ville besluta,
att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kungl. Majrt begära utredning
och därå grundadt förslag i syfte att vid inträffade järnvägsolyckor
N:o 43.
Tisdagen den 1-i Maj. H3
vid statens eller enskilda järnvägar undersökning om olyckans orsak,
dess omfång och verkningar m. m. måtte uppdragas åt fullt kom¬
petent och opartisk myndighet eller nämnd samt att det måtte tagas
i öfvervägande, huruvida icke vid handläggning af mål rörande järn¬
vägsolycka sakkunniga åt domstolen böra tillkallas.
Sedan Andra Kammaren bifallit hvad dess tillfälliga utskott så¬
lunda föreslagit, hade ärendet blifvit öfverlämnadt till Första Kam¬
maren, som hänvisat detsamma till sitt första tillfälliga utskott för
förberedande behandling.
I nu föredragna utlåtande hade sistnämnda utskott anfört
följande:
»Ehuru utskottet ställt sig något tveksamt vid att biträda
yrkandet, ’att det måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke vid
handläggning af mål rörande järnvägsolycka sakkunniga åt dom¬
stolen böra tillkallas», så har utskottet likväl ej funnit anledning
att i detta hänseende intaga annan ståndpunkt än den Andra Kam¬
maren intagit; det torde nämligen vid en blifvande utredning blifva
ådagalagdt, om en dylik bestämmelse är af behofvet påkallad eller
ens utterbär. Utskottet, som anser tillräckliga skäl föreligga för
Andra Kammarens i ärendet fattade beslut, får alltså hemställa, att
Första Kammaren behagade biträda Andra Kammarens beslut i detta
ärende.»
Grefve Taube: Herr talman, mina herrar! Om jag vore kvar
vid järnvägen, skulle jag kanske hysa någon tvekan att här yrka
afslag, men då jag lämnat den för länge sedan, så gör jag det, och
jag gör det för personalens skull. Jag gör det icke alls för att det
icke skall blifva den klarhet i dessa förhållanden, som kan behöfvas,
utan för personalens och mest för den lägre personalens skull.
Här har visserligen i utskottets betänkande sagts, att utskottet
anser det böra blifva ådagalagdt, »om en dylik bestämmelse är af
behofvet påkallad eller ens utterbär». Ja, för mig ställer det sig
redan svårt att afgöra, hvad som menas med en järnvägsolycka.
Kunna herrarne gifva mig en definition på detta? Jag kan icke
definiera det på annat sätt än att vid alla tillfällen, då allt icke går
sin normala gång, är det en olycka. Om allt går, som det skall
göra, så är det bra, men om det blir något mankemang, så är det
en järnvägsolycka. Men det är icke nog med detta, utan hvad som
mångfaldiga gånger är mycket farligare, är tillbud till olyckshändelse.
Hvarje förseelse vid sådana tillfällen kan vara vida mera olycks-
bringande än en sådan småsak som att växla ut en vagn. Lagens
bestämmelser äro emellertid så svåra, att om en stationskarl växlar
sönder en vagn å bangården, så kan han blifva dömd såväl till
tjänstens förlust som till fängelse. Så stränga äro bestämmelserna
för en sådan sak, och jag tycker, att man från denna kammares
sida icke bör ytterligare späda på i det fallet. Ty skall här ske
en dylik undersökning, så är det min fullkomliga öfvertygelse, att
man svårligen kan undgå att beifra saken. Om det gäller personer,
Ifrågasatt
undersökning
om järnvägs,
olyckors orsak
rn. ni.
(Forts.)
N:0 43.
81
[jragasatt
undersökning
om järnvägs-
olyckors orsak
m. m.
(Forts.)
Tisdagen den 11 Maj.
som tillhöra järnvägen, så går saken till domstol, och då får man
folket på fästning.
Det är således för folkets egen skull, som jag anser, att man
icke bör biträda denna motion. Jag är fullkomligt öfvertygad om
att den kommit upp af idel välvilja, men man bär icke tänkt sig,
att en dylik anordning är farlig för personalen. Jag tror att det
är bäst, att saken får fortfarande skötas såsom det nu äger rum.
Det har i alla fall icke visat sig vare sig vid svenska statens eller
vid de enskilda järnvägarna, att så många olyckor inträffa, och jag
är öfvertygad om, att om en särskild utredning skulle behöfvas. så
vet man nog, huru man skall förfara för att reda upp ett sådant
förhållande.
Jag yrkar som sagdt afslag å utskottets hemställan.
Herr Stephens: Herr talman, mina herrar! Det är ju klart,
att när motioner framkomma i en viss riktning, så finnes det någon
anledning, hvarför de framkommit. I förevarande afseende har det,
enligt motionärernas uppgift, vid järnvägsolyckor förekommit fall,
som upprört det allmänna rättsmedvetandet. Man har förklarat för¬
hållandet därmed, att det vore järnvägsstyrelsen, som i hufvudsak
hade med undersökningen att göra och således egentligen vore den
dömande myndigheten, och då järnvägssstyrelsen hade vissa för¬
pliktelser med hänsyn till de åtgärder, som kunde ifrågakomma
beträffande de med olyckorna sammanhängande förhållandena, så
hafva motionärerna ansett, att det i många fall vore en partisk
dom, som järnvägsstyrelsen kunde komma att fälla. Vidare har
det ansetts, att undersökningarna mången gång blifva fördröjda till
följd af förhållanden, som röra trafiken, samt att i sådana fall, då
olyckor skola närmare utredas vid domstol, domstolen saknar till¬
gång till verkligt sakkunniga biträden. På grund af dessa för¬
hållanden hafva motionerna framkommit, och, såvidt utskottet kunnat
bedöma, synes det verkligen, som om oegentligheter här skulle
föreligga.
Vid statens järnvägar är det hufvudsakligen distriktscheferna,
som utreda förhållandena rörande olyckor, och vid de enskilda järn¬
vägarna är det mången gång personer, som icke äro fullt inne i alla
detaljer. Olyckor kunna ju vållas genom olika förhållanden. Såsom
herrarne nog hafva sig bekant, finnas vid järnvägsförvaltningen tre
hufvudafdelningar: det är maskinafdelningen, trafikafdelningen och
ingenjörsafdelningen. Nu är det ju tydligt, att en olycka kan vara
vållad dels till följd af bristande tillsyn vid maskinerna och dels till
följd af att järnvägens ingenjörer icke gjort sin skyldighet. Det
kan förekomma brister ute på banan och det kan förekomma kom¬
binerade brister, sådana som uppkommit genom maskinskada eller
därigenom att rälsen kommit i galet läge eller därigenom att till
följd af hvarjehanda naturförhållanden jordarbetena gifvit vika o. s. v.
Således är det helt naturligt, att en sakkunnig utredning i alla rikt¬
ningar är nödvändig för att kunna rätt bedöma, i hvilken män en
person kan hafva varit anledning till olyckan eller icke. Härtill
N:o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
kommer förhållandena vid trafikafdelningeu; en olycka kan sålunda Jfrägatau
bero på eu felväxling eller att en oriktig order utfärdats. Då nu J^rn,n^g
frågan om en olyckshändelses behandling är högst viktig, synes det 0iyckors orsak
verkligen, som om den icke borde lämnas helt och hållet i händerna »». m.
på den part, som i första rummet har att lämna ersättning, när (torts.)
sådan förekommer.
Om vi nu vända oss till förhållandena i främmande länder, så
finna vi, att i de flesta europeiska länder förekomma särskilda nämn¬
der eller särskilda oafhängiga inrättningar, som taga dessa frågor
om hand. Nu har den ene af motionärerna anhållit, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen måtte blifva den myndighet, som skulle
gripa in och verkställa dessa utredningar, men den andre motio¬
nären har förbigått detta, och Andra Kammaren har heller icke
tagit hänsyn till denna begäran utan endast hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte verkställa en utredning och bestämma, hvilken myndig¬
het bör taga saken om hand.
På grund af hvad jag nu har sagt och då jag anser, att något
bör göras i denna fråga, anhåller jag om bifall till utskottets hem¬
ställan.
Herr Trygger: Herr talman! Jag har suttit som domare i det
mål, som gifvit anledning, såvidt man vet, till denna motion, och
blef underrätternas domslut af högsta domstolen enhälligt fastställdt.
Nu känna herrarne mycket väl till, att den svenska straffprocessen,
liksom tydligen den moderna straffproesssen, är byggd på den uppfatt¬
ningen, att hvarje tvekan kommer den tilltalade till godo. Om således
någon utredning skulle brista i ett eller annat afseende, kommer det
att medföra, icke någon risk för att den oskyldige fälles eller att en
skyldig fälles till för hårdt straff, utan att den tilltalade antingen blir
frikänd eller kommer undan med ett lindrigare straff. Detta är en
grundsats inom straffprocessen, som man upprätthåller och som man
bör upprätthålla. Hade därför någon tvekan med afseende på den
tilltalades skuld i detta fall förelegat, hade det kommit den tilltalade
till godo. Hade utredningen varit bristfällig eller ofullständig, hade
det kommit honom till godo, men man var, som sagdt, enhälligt af
den meningen, att någon tvekan icke var berättigad, och därför blef
underrätternas beslut fastställdt af högsta domstolen.
Jag kan därför icke förstå, att det finnes något skäl, hvarför
man på grund af detta rättsfall skulle begära nya anordningar för
undersökning i fråga om järnvägsolyckor, och jag kan icke förstå,
huru man öfver hufvud taget af hänsyn till järnvägspersonalen har
anledning att, när det är fråga om dess bestraffande eller icke, be¬
gära en särskildt anordnad undersökning. Däremot skulle man kunna
tänka sig, att man af hänsyn till allmänheten gjorde en extra under¬
sökning, när större järnvägsolyckor inträffa, för att få reda på orsa¬
ken och för framtiden förebygga dylika olyckshändelser, men därom
är ju här alls icke fråga. Sålunda kan jag för min del icke vara
med om en skrifvelse, sådan som den, hvilken här är föreslagen.
N;0 43.
86
Tisdagen den 14 Maj.
(F orts.)
unäsöknL , . ,Ut.skottet. h“* också vant mycket tveksamt med afseende å
om järnväg!. sknfvelsens innehåll. I den senare delen, som afser »huruvida
olyckors orsak icke vid handläggning af mål rörande järnvägsolycka sakkunniga åt
m. m. domstolen böra tillkallas», ställer sig utskottet minst sagdt skep¬
tiskt, men tillråder oss i alla fall att biträda Andra Kammarens
beslut. Då jag delar utskottets tvekan i sistnämnda punkt och till
och med går ännu längre, ty jag är öfvertygad om att en sådan
ändring är obehöflig och då jag med afseende å den förra punkten
tror, att alla de garantier i personalens intresse finnas, som rimligt¬
vis kunna begäras, för att järnvägsmännen liksom andra här" i
landet skola blifva rättvist dömda i händelse af åtal, anhåller ja<r
om afslag å utskottets hemställan. °
... Ffter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjordes
jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall
till hvad utskottet i nu föredragna utlåtande hemställt samt vidare
pa afslag därå; och förklarades den senare propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad.
yid förnyad föredragning af Första Kammarens tillfälliga ut¬
skotts den 7 och 8 i denna månad bordlagda utlåtande, n:o° 15 i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
ordningsföreskrifter för landskommuner, biföll kammaren hvad ut¬
skottet i detta utlåtande hemställt.
visningen ',: Q . Föredr°gs ånyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 7 och
landthushåu- 8 “^varande maj bordlagda utlåtande, n:o 16, i anledning af väckt
ning. motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t rörande undervisningen i landt¬
hushållning.
Med föranledande af en inom Första Kammaren af herr C.
Wennberg därom väckt motion, n:o 57, hade denna kammares första
tillfälliga utskott, till hvilket ifrågavarande motion öfverlämnats för
förberedande behandling, i nu föredragna utlåtande tillstyrkt, det
Första Kammaren ville med bifall till förevarande motion för sin
del besluta, »att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller,
det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvad mån, i sam¬
band med de hittillsvarande landtbruksskolornas ombildning eller
minskning i antal eller med andra ändringar i fråga om landtbruks-
undervisningen, särskilda åtgärder kunde vidtagas för inrättande af
öfningsskolor i landthushållning å härför lämpliga mindre gårdar i
syfte att bereda mindre jordbrukare, gifta och ogifta, män och
kvinnor, tillfälle till icke blott teoretisk undervisning utan äfven
praktisk handledning i landtbruket och dess binäringar under en
eller flera månader medels förevisningar, beräkningar och planmässigt
deltagande i sådana arbeten, som för småbrukets ekonomiska resultat
äro af särskild betydelse. »
87
N:0 43.
Tisdagen den It Maj.
Herr Åkerberg: Ehuru jag sympatiserar med motionens syfte
är jag dock icke fullt enig mod utskottet hvarken i afseende a dess landthu,h$
motivering eller dess kläm. Jag ber därför att med några ord fa nin<]_
påpeka hvarutinnan jag skiljer mig från utskottet. (Forts.)
Utskottet framhåller nödvändigheten af att här omhandlade
undervisning af småbrukare blir mera praktisk. Såsom herrarne
veta, hafva vi för närvarande småbrukarkurser som göra mycket
godt! men jag tror att det skulle vara synnerligen lämpligt, om
man äfven tänkte på den praktiska delen åt undervisningen. De af
herrarne som i likhet med mig besökt dylika smabrukarkurser kunna
intyga, att där formligen öses ut vetande på småbrukarna, ett
vetande som för dem är alldeles omöjligt att kunna smälta, Säkert
är, att de betydligt bättre skulle kunna tillgodogöra sig undervis¬
ningen, om den gjordes mer praktisk, och i denna del är jag sålunda
fullt ense med utskottet. Men då utskottet i motiveringen härom
yttrar: »Den i motionen framkastade tanken, att i hvarje län en
eller annan mindre kronoegendom skulle kunna upplatas föi dvlik
åskådlig undervisning i småbruk, synes förtjänt af all uppmärksamhet»,
kan jag icke längre följa utskottet, ty från en sådan åtgärd vill jag
på det bestämdaste afråda. Jag har nämligen sett exempel på, att
just när man skall bilda s. k. mönsterjordbruk, har det blifvit all¬
deles motsatsen. Dessa ha i allmänhet blifvit så illa skötta, att de
icke alls blifvit efterföljansvärda exempel.
Vidare säger utskottet, att jämväl länets landtmannaskola skulle
kunna förläggas till en sådan egendom. Ja. d. v. s. det är i moti¬
veringen som utskottet säger detta; men utskottet talar aldrig om
landtmannaskolor i klämmen, utan där talas endast om landtbiuks-
skolor. Dessa anser utskottet skulle kunna ombildas, liksom utskottet
äfven förutsätter att en minskning i deras antal skulle kunna ske.
Jag är icke heller ense med utskottet i sistnämnda afseende, utan
skulle helst se, att man öfverlämnade åt Kungl. Maj:t att anställa
utredning härom och efter sådan utredning yttra sig om lämplig¬
heten af den föreslagna åtgärden.
Att landtbruksskolorna för närvarande synas behöfva en minsk¬
ning i antal vill jag erkänna, ty förhållandet är, att man vid vissa
landtbruksskolor har svårt att erhålla tillräckligt många elever.
Detta beror emellertid egentligen icke på, att landtbruksskolomas
antal i och för sig är för stort, utan beror pa andra förhallanden,
särskildt därpå att den afgift, som eleverna fä erlägga till skolorna,
är för dem ytterst betungande. Det är visserligen icke kontanta
utgifter för dem i och för undervisningen. Men de få utgöra tva
års strängt arbete såsom ersättning för den lilla teoretiska under¬
visning de erhålla vid landtbruksskolorna. .....
Såsom jag nyss nämnde, har utskottet visserligen i motiveringen
omnämnt landtmannaskolorna, men icke gjort detta i klämmen. Jag
tror i alla fall, att det hade varit lämpligt, om utskottet omnämna
dem äfven i klämmen, då vid dessa skolor för närvarande icke
meddelas praktisk undervisning. Jag kan försäkra herrarne, att till
dessa skolor rätt ofta komma ynglingar, som aldrig ha praktiserat
Tisdagen den 14 Maj.
visulruun i * jai)dtbruk förut; hur skola dessa då kunna tillgodogöra sig under-
landthushåii- visningen därstädes? Jag har öfvertänkt dessa saker och kommit
ning. HI1 den öfvertygelsen, att landtbrukarundervisningen skulle kunna
(Forts.) lämpligast ordnas på så sätt, att landtbruks- och landtmannaskolorna
sattes i något slags gemenskap med hvarandra. Jag vill emellertid
icke närmare ga in härpå vid detta tillfälle, utan öfverlämnar ut-
lédtnngen härutinnan till Kungl. Maj:t, då jag icke anser det vara
Tunt riktigt, att Riksdagen binder Kung], Maj:t i detta afseende.
-r nr ^ d.e skäl. JaS nu hatt äran anföra kan jag som sagdt icke
milt instämma i utskottets kläm. Jag vill icke göra den så vid¬
lyftig och så bindande för Kungl. Maj:t, utan skulle helst önska få
den något enklare affattad, på det att Kung], Maj: t måtte hafva
friare händer och kunna gripa sig verket an i större omfattning än
utskottets kläm möjligen medgifver.
• dessa grunder ber jag att få hemställa om en liten ändring
i klämmen, så att den må få följande lydelse: »Att Riksdagen i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl. Maj:t täcktes låta
utreda, om och i hvad mån, i samband med de hittillsvarande landt-
bruksläroverkens eventuella ombildning, åtgärder kunde vidtagas för
att bereda idkare af mindre jordbruk (småbruk) tillfälle till teoretisk
och praktisk undervisning i landtbruket och dess binäringar.»
Herr \V ennberg: Jag hoppas, att herr Åkerbergs tvekan i
inseende å utskottets förslag icke må förmå kammaren att afslå
detsamma.
... ' min n)°^on har jag varit så vidlyftig, som jag vågat, och
anfört sa många skäl för densamma, som jag ansåg lämpligt för
motionens framgång; hade jag vant vidlyftigare, fruktar jag att
kammaren icke velat fästa afeeende vid densamma. Faran för att,
0111 man _ an°rdnar ett eller annat s. k. mönsterjordbruk, detta icke
skall skötas så väl, att det kan tjäna såsom exempel, tror jag
iörebygges rätt lätt, om man förfar på det sätt, som väl äfven
herr Åkerberg skulle göra i liknande fall. Om han har en dålig
förvaltare, sa kan han reda sig ändå, om han själf öfvervakar
skötseln; men om han skall fara till Riksdagen och ligga där i
månadtal, kan han icke begära att hans gård skall skötas väl,
förrän han skaffat sig en ny och bättre förvaltare.
Äfven jag anser det vara önskvärdt, att landtmannaskolor för-
läggas till sadana platser, där det finns möjlighet för eleverna att
få praktisk undervisning. Önskvärdheten häraf är också betonad i
min motion. Jag känner till särskildt två landtmannaskolor, den
ena belägen i Skara, den andra i Småland, där den praktiska under¬
visningen icke tillräckligt kan tillgodoses. Den förstnämnda är pla¬
cerad i stad, så att säga på gatan: eleverna kunna därför icke få
se, huru en planta växer, utan endast höra teoretiskt förklaras för
sig huru det ena eller det andra sädesslaget tar sig ut i verkligheten.
När de gå ut från denna skola, veta de likaledes icke t. ex. huru
en ko skall mjölkas, hvilket dock är en af de viktigaste faktorer
— näst foderordning och foderblandning kanske den viktigaste faktor
N o 43.
Tisdagen den 14 Maj. 89
— hvarom en elev, som utgår från en landtmannaskola, bör äga Om under-
kännedom. I Jönköpings län har man också en dylik skola, som *
ligger så att säga på gatan; den är belägen i Nässjö och har icke an
en kvadrattum jord, hvarest praktisk undervisning kan bedrifvas. (Forts.)
Lika viktigt som det numera anses vara, att en arbetares hustru
och dotter få insikt i ett landtmannahems skötsel och vana vid att för¬
rätta där förekommande sysslor, tror jag att det är, att elever, som
genomgå de kurser, hvarom det här är fråga, redan medan kursen
pågår få tillfälle att praktiskt se, huru ett småbruk i verkligheten
organiseras och skötes.
Jag hoppas, att Andra Kammaren kommer att taga utskottets
förslag, sådant det där formulerats, med alldeles samma lydelse som
denna kammares utskottsförslag. Jag tillåter mig därför hemställa,
att äfven denna kammare måtte godkänna skrifvelseförslaget, så som
det af dess tillfälliga utskott formulerats.
Herr von Oelreich: Den förste ärade talaren yttrade med
afseende å utskottets betänkande, att han dels icke kunde gilla en
del af motiveringen, dels ej heller utskottets hemställan. Han före¬
slog därför också en annan kläm än utskottets.
I själfva verket skiljer sig hans yrkande, hvad klämmen be¬
träffar, icke så mycket från hvad utskottet hemställt. Han har
visserligen ställt sitt yrkande på en något bredare basis, än hvad
utskottet gjort, äfvensom förkortat detsamma; och detta är ju alltid
en förtjänst — det kan icke förnekas.
Den ärade talaren utgår emellertid ifrån en annan ståndpunkt,
än hvad utskottet gjort. Utskottet har tänkt sig, att undervisningen
af landtbrukare i vårt land får lof att ske på ett väsentligt olika
sätt, allt efter de olika slag af landtbrukare som skola beredas
undervisning. I detta fall stå ju våra landtbruksinstitut främst vid
såväl den vetenskapliga som den praktiska utbildningen af lärare
och utöfvare af större jordbruk. I detta hänseende har utskottet
helt och hållet förbigått frågan om någon föi’ändring af deras ut¬
bildning, därför att det redan föreligger förslag under utarbetning för
en behöflig tillökning af kurserna för utbildande af landtbrukslärare
och konsulenter.
Därnäst kommer utbildningen af rättare och förmän. Härför äro
våra lantbruksskolor danade; och en ombildning af dem tror jag
oafvisligen kräfves, då de ända sedan sin stiftelse och allt intill
våra dagar med några få undantag arbeta efter samma program.
Ett annat slags utbildningsanstalter för jordbrukare äro våra
landtmannaskolor. Dem har äfven den förste ärade talaren berört
rätt mycket, hvarvid han framhållit, att den undervisning, som
meddelas i dessa skolor, egentligen är alltför mycket teoretisk.
Detta är fullkomligt sant; men meningen med dem är dock, att de
i hufvudsak skola vara teoretiska. Lärjungarne vid dessa landtmanna¬
skolor utgöras i allmänhet af hemmansägaresöner och hemmans¬
ägare, yngre män som hafva praktiserat i jordbruk under sin upp¬
växttid och sedermera äfven skola personligen deltaga i praktiskt
Första Kammarens Prof. 1907. N:n 43. 7
N:o 43.
Om under¬
visningen i
landthushåll¬
ning.
(Forts.)
90 Tisdagen den 14 Maj.
jordbruksarbete. Hvad de sakna är egentligen just teoretisk utbildning.
I våra tider lärer icke något jordbruk kunna skötas, utan att man jämte
de praktiska erfarenheterna äfven tager hänsyn till teorien. Nu
räcker denna kurs i allmänhet blott sex månader. Det skulle natur¬
ligtvis vara mycket önskligt, om med den teoretiska kursen kunde
förenas praktiska öfningar i landtbruk. Men de män, som genomgå
en landtmannaskola, hafva sommartiden praktiskt arbete hemma och
kunna knappast lämna detta. Dessutom äro meningarna ganska
delade om nödvändigheten att hafva praktiskt jordbruk förenadt
med landtmannaskolorna. Därtill kommer att dessa skolor äro
enskilda företag, och ehuru statsbidrag i allmänhet lämnas dem, så
äro dock hufvudintressenterna i dessa skolor i allmänhet länens
landsting och hushållningssällskap. För min del har jag visst ingen¬
ting emot om de kunna organiseras på ett bättre sätt, men jag
tror icke, att denna omorganisation får gå alldeles i den riktning,
som den förste ärade talaren framhöll; jag kan icke fullkomligt
dela hans åsikter i detta afseende.
Så komma vi till den stora klass småbrukare, för hvilka hittills
undervisning visserligen redan varit anordnad i de småbrukarkurser
med föreläsningar o. d., som hushållningssällskapen föranstalta. Man
har nu tänkt sig, att dessa småbrukarkurser skulle kunna ordnas
antingen på väl skötta gårdar eller, såsom utskottet säger i sin
motivering sid. 11, på platser, där ett mönstergillt jordbruk, helst i
form af småbruk bedrifves, på det den teoretiska undervisningen i
alla lämpliga fall, må kunna förbindas med förevisningar i jordbrukets
praktik.
Den första ärade talaren tycktes, om jag uppfattade honom
rätt, hafva förbisett, att här verkligen är fråga om att vid dessa
kurser förevisa praktiskt jordbruk, samtidigt med att teoretisk
undervisning meddelas. Dessa småbrukarkurser kunna emellertid
icke pågå långliga tider. De skola besökas, såsom namnet säger,
af småbrukare, d. v. s. ägare af egna hem, smärre jordbrukare,
torpare o. d., och de kunna icke länge vara frånvarande från sina
hem. Kurserna få därför inskränkas till en ganska kort tid. Det
är emellertid ingenting som hindrar, att samma personer kunna
genomgå kurserna vid ett annat tillfälle, hvarvid man bör afpassa
undervisningen så, att de få vara med vid olika årstider för att se
huru jordbrukets praktiska skötsel ställer sig under olika förhållanden.
Allt detta ingår nu i utskottets förslag; utskottet hemställer ju,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Ivungl. Maj:t
täcktes låta utreda, om och i hvad mån, i samband med de hittills¬
varande landtbruksskolornas ombildning etc. Den ärade talaren vill
hafva detta ändradt till landtbruksläroverkens eventuella ombildning.
Skillnaden är icke så synnerligen stor, men den ärade talarens förslag
är ju vidsträcktare än utskottets.
Jag kan icke inse, att det är någon olägenhet förenad med ett
bifall till den första ärade talarens förslag; men jag kan icke heller
annat än finna, att utskottets förslag är fullt acceptabelt, hvarför
Tisdagen den 14 Maj. 91
jag öfverlämnar till kammaren att själf bestämma, hvilketdera den
anser vara lämpligast.
För min del yrkar jag emellertid, herr grefve och talman, bifall
till utskottets hemställan.
Herr Ros: Herr talman, mina herrar! Det kan icke förnekas
att man vid behandlingen af hithörande ärenden under nu pågående
riksdag har gjort försök att på alla möjliga sätt och vis tillgodose
landtbrukets intressen.
Såsom i utskottets här föreliggande utredning är påvisadt, har
man ifrågasatt en ombildning af de gamla landtbruksskolorna, så
att den praktiska undervisningen därstädes inskränkes eller rent af
borttages. Jag vill icke inlåta mig på lämpligheten af denna om¬
organisation, men jag vet, att starka sympatier därför förefinnas i
det hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som jag har äran till¬
höra. Emellertid är det nu äfven föreslaget, att Riksdagen, medan
denna utredning pågår, d. v. s. innan frågan är afgjord om de
nuvarande landtbruksläroverkens omorganisation, skall skrifva till
Kungl. Maj:t och föreslå, att i stället för de praktiska kurser, som
funnits i derå år, man skulle hitta på ett nytt sätt att leda den
praktiska undervisningen. Jag tillåter mig erinra därom, att åtminstone
i åtskilliga län aflöna hushållningssällskapen s. k. vandringsrättare, som
resa omkring och undervisa småbrukare såväl teoretiskt som praktiskt
i jordbrukets skötande.
Allt detta gör, att jag för min del anser det vara något obe-
fogadt att nu aflåta en skrifvelse till Kungl. Maj:t i här föreslagna
syfte.
Jag tillåter mig således, herr grefve och talman, yrka afslag å
utskottets förevarande utlåtande.
Herr Wijk, Ivar: Jag ber endast att få instämma i den åsikt,
som uttalats i den föreliggande frågan af herr Åkerberg, och hem¬
ställer om bifall till den af honom föreslagna klämmen.
Herr von Baumgarten: Då jag under 18 år haft skötseln af
en statens landtbruksskola i Kronobergs län mig anförtrodd, anser
jag mig skyldig att yttra några ord om den erfarenhet, jag därunder
vunnit. Det är nu visserligen 6 å 7 år sedan jag lämnade skolan,
men jag tar för alldeles gifvet, att skolan behöfver omorganiseras,
efter det att den under 50—60 år varit anordnad på ungefär samma
sätt. Allra helst torde nu en omorganisation behöfvas, som den nya
värnpliktslagen trädt i kraft; denna förhindrar nämligen, att man
kan antaga eleverna i dessa skolor vid samma ålder som förr ägde
rum. Det var förut mycket lämpligt för dem att efter slutad kurs
kunna antagas såsom rättare eller föregångsmän vid större jordbruk.
Numera antagas de vid 18 års ålder; efter slutad kurs inställa de
sig till värnpliktens fullgörande. De äro då emellertid i allmänhet
för unga och oerfarna att antagas såsom föregångsmän, hvarför
landtbruksskolorna äro mycket obetydligt anlitade för utbildning af
N:o 43.
Om under¬
visningen i
landthus kän¬
ning.
(Forts;)
N:o 43.
Om under-
vigning en i
landthuthåll••
ning.
(Forts.)
92 Tisdagen den 14 Maj.
rättare. Dessutom har på senare år den teoretiska kursen ganska
väsentligt utvidgats, detta på bekostnad af den praktiska kursen, så
att på den korta tid, som den praktiska undervisningen fortgår, och
med det stora antal elever, som där i allmänhet finnes, lärlingarne
numera i allmänhet icke hinna inhämta tillräcklig färdighet i skötseln
af nutidens alla maskiner och i öfrigt tillägna sig den kunskap som
behöfs för att blifva instruktörer eller föregångsmän vid nutidens
tidsenligt och väl skötta jordbruk.
För min del anser jag således, att en omorganisation af dessa
skolor bör företagas, och härvidlag går enligt mitt förmenande,
utskottets kläm i den riktning jag anser vara lämplig och ändamåls¬
enlig. Då utskottets formulering är så allmänt hållen, att Kungl.
Maj:t i anslutning därtill, så som Kungl. Maj:t finner lämpligast, kan
taga saken under ompröfning och inrätta landtbruksskolorna efter
ett annat system än det nu rådande, tillåter jag mig, herr talman,
yrka bifall till utskottets förslag.
Grefve Wachtmeister, Axel: Herr grefve och talman! Jag
vill bara med ett par ord vända mig mot det af herr Ros fram¬
ställda afslagsyrkandet. Jag anser för min del, att den lösning af
frågan om småbrukarnes utbildning, som af motionären afses, är
fullkomligt fristående i förhållande till frågan om landtbruksskolomas
omorganisation, hvilken fråga är mer invecklad. Dessa tva frågor
synas mig icke behöfva hafva något som hälst samband med hvar¬
andra.
Med afseende å själfva klämmen sympatiserar jag visserligen
rätt mycket med herr Åkerbergs förslag, men då utskottets förslag
leder till samma resultat, enär det fastän väl mycket detaljeradt
lämnar Kungl. Maj:t fria händer, anhåller jag om bifall till utskottets
hemställan.
Herr Berggren, Emil: Jag anhåller endast att för min del få
yrka bifall till „ utskottets hemställan med den ändring däri, som
blifvit af herr Åkerberg föreslagen.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande föreliggande utlåtande vore framställda
följande yrkanden:
l:o) att hvad utskottet hemställt skulle bifallas; 2:o) af herr
Åkerberg, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvad mån, i samband
med de hittillsvarande landtbruksläroverkens eventuella ombildning,
åtgärder kunde vidtagas att bereda kikare af mindre jordbruk (små¬
bruk) tillfälle till praktisk och teoretisk undervisning i landtbruket
och dess binäringar; samt 3:o) att utskottets hemställan skulle afslås.
Efter gjorda propositioner i enlighet med dessa yrkanden för¬
klarades propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med
öfvervägande ja besvarad;
93
N o 43.
Tisdagen den 14 Maj.
och skulle jämlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen detta beslut
genom utdrag af protokollet delgifvas medkammaren.
På framställning af herr talmannen beslöt kammaren att upp¬
skjuta behandlingen af återstående ärenden på föredragningslistan
till morgondagens sammanträde.
Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:
n:o 131, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ny
aflöningsstat för statskontoret jämte i ämnet väckta motioner; samt
n:o 145, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition till Riks¬
dagen angående organisation af arméns centrala förvaltningsmyndighet,
dels ock två i ämnet väckta motioner.
Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtanden:
n:o 60, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag innefattande särskilda bestämmelser om arrende af viss
jord å landet inom Norrland och Dalarne, dels ock sex med för¬
anledande af denna proposition afgifna motioner;
n:o 61, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag angående förekommande af vanhäfd å jordbruk i Norr¬
land och Dalarne, dels ock två med anledning af denna proposition
afgifna motioner;
n:o 62, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag angående ändring i 20 § 1 mom. och 22 § af lagen
om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni
1896 dels ock två med föranledande af denna proposition väckta
motioner;
n:o 63, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om bredden af hjulringar å arbetsåkdon på landet; och
n:o 64, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för
telegrafering eller telefonering utan tråd; äfvensom
Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 18, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undersökning
och utredning rörande landtarbetarnas lefnadsför hållanden.
Justerades elfva protokollsutdrag för denna dag.
Första Kammarens Prot. 1907. N:o 43.
8
N:o 43.
94
Tisdagen den 14 Maj.
På framställning af herr talmannen beslöts, att på föredragnings¬
listan till nästa sammanträde skulle sättas främst de under dagen
första gången bordlagda ärendena samt därnäst bevillningsutskottets
betänkanden n:is 35 och 36;
hvarjämte, likaledes på hemställan af herr talmannen, kammaren
medgaf, att de anslag, som utfärdats till nu pågående sammanträdes
fortsättande på aftonen, finge nedtagas.
Kammaren åtskildes kl. 4,13 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
%
Stockholm, Isaac Hareris’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1907.