RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1907. Första Kammaren. N:o 38.
Fredagen den 10 maj, f. m.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. in.; ocli dess förhandlingar led¬
des till en början af herr vice talmannen.
Herr statsrådet Swartz aflämnade Kungl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen, angående vissa ändringar i gällande stämpelförordning.
Justerades protokollen för den 2 och 3 i denna månad.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran föl¬
jande den 8 innevarande maj bordlagda ärenden, nämligen statsutskot¬
tets utlåtanden n:is 119 och 120, bevillningsutskottets betänkanden nås
33 och 34 äfvensom lagutskottets utlåtanden n:is 58 och 59.
Sedan herr talmannen öfvertagit ledningen af kammarens för- 0m utsträck-
liandlingar, föredrogs å nyo första särskilda utskottets den 6 och 7 ning af den
innevarande månad bordlagda utlåtande, n:o 3, i anledning af Kungl .politiska röst-
Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 rälten m- m-
regeringsformen samt §§ 6, 7, 8, 10, 11, 13 till och med 22, 25, 28
och .38 riksdagsordningen så ock till öfvergångsstadgande i riksdags¬
ordningen jämte inom Riksdagen i ämnet väckta motioner.
Till handläggning af särskilda utskottet n:o 1 hade båda kam¬
rarna hänvisat Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 28
jämte åtskilliga i anledning af densamma inom kamrarna afgifna ytt¬
randen. Uti nämnda proposition hade Kungl. Maj:t till Riksdagens
pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande
Första Kammarent Frat. 1907. 1V:o 38.
1
>':o 38. 2
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Förta.)
Förslag
till
ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6, 7,
8, 10, 11, 13 till och med 22, 25, 28 och 38 riksdagsordningen
så ock till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen.
Regeringsformen.
§ 31.
Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens all¬
männa angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behörige
personer, då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles
med rådmans- och magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och ålig¬
ganden, som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädan¬
efter Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, hvilkas ledamöter väljas
på sätt riksdagsordningen och särskild af Konungen och Riksdagen
gemensamt stiftad lag stadga. Kamrarna —---- — sammankalla.
Hos urtima riksdag — —----—---sammanhang.
§ 53.
Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa ut¬
skott: ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande
förändringar i grundlagarna så ock i vallag, hvarom i 49 § förmäles,
att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska de i
statsrådet förda protokoll; ett statsutskott, att utreda —----
kyrkolagarnas förbättring.
Å urtima riksdag skola — ----förekommande ärenden.
Riksdagsordningen.
Kamrarnas bildande.
a) Första kammaren.
§ 6.
1. Första Kammarens ledamöter skola till ett antal af etthundra¬
femtio utses af landstingen och stadsfullmäktige i de städer, som ej i
landsting deltaga. Valet gäller för en tid af sex år, räknade från och
med januari månads början året näst efter det, under hvilket valet
skett.
2. Hvarje landstingsområde — — — folkmängd.
3. För valkrets--- — riksdagsman.
4. Därest det antal---riksdagsman.
5. Det antal---riksdagsmannakallet.
6. Upphör stad att i landsting deltaga, inträder stadens rätt att
utse riksdagsman då, enligt 7 § 2 eller 3 mom., nytt val skall ske
Fredagen den 10 Maj, f. in. 3 S:() 38.
inom den valkrets, staden förut tillhört. År ej, då stadens rätt att Om uuträck-
välja inträder, riksdagsmännens antal för staden af Konungen bestämdt, nin,J af den
skall eu af valkretsens platser tillkomma staden. ' politiska rö,t-
7. Äro icke----- riksgäldskontor. t alun m. m.
° (Fortg.)
§ 7.
1. Valkretsarna..indelas i sex grupper. Denna indelning fast¬
ställes i vallagen. Är stad, som i 6 § 6 mom. sägs, berättigad att
utse riksdagsman, skall staden tillhöra samma grupp som det lands¬
tingsområde, hvari staden förut ingått.
2. Hvarje år skall inom en af de i 1 mom. nämnda grupper för¬
rättas val för nästföljande sexårsperiod. Hvilken ordning härvid skall
mellan grupperna iakttagas, därom stadgas i vallagen. Val verkställes
af landsting vid lagtima möte och af stadsfullmäktige vid sammanträde
under september månad.
3. Har Konungen förordnat om nya val i hela riket, förrättas
sådant val i hvarje valkrets för tiden intill utgången af den sexårs¬
period, för hvilken val senast hållits inom den grupp, valkretsen
tillhör.
4. Har i en valkrets riksdagsman afgått före sexårsperiodens slut,
och är ej annan valkrets, till följd af ny bestämmelse om riksdags¬
männens antal för de särskilda valkretsarna, berättigad till den lediga
platsen, fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledigheten
fyllas genom nytt val, verkställes sådant för den återstående tiden.
5-o Skall plats, när sexårsperioden för en valkrets tilländalupit,
öfvergå från denna till valkrets inom annan grupp, varde nytt val
dessförinnan anställdt för de år, som återstå af löpande sexårsperiod
för sistnämnda valkrets.
6. Har i en valkrets riksdagsman afgått före sexårsperiodens slut,
och är annan valkrets berättigad till den lediga platsen, varde i sist¬
nämnda valkrets nytt val anställdt för tid, som i 3 mom. afses; dock
att, där platsen jämlikt 2 eller 5 mom. redan är tillsatt för tid efter
löpande aret, det val, som för ledighetens fyllande hålles, skall gälla
allenast till årets slut.
7. Landsting sammanträder för riksdagsmannaval, där så erfordras,
till urtima möte.
§ 8.
Valen till Första Kammaren äro proportionella, där ej allenast en
riksdagsman skall utses.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
§ io.
Förren hvar, som blifvit till ledamot af Första Kammaren utsedd,
skall, på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen ut¬
färdas i tva exemplar, åt hyilka det ena öfverlämuas åt den valde och
det andra insändes till justitiedepartementet.
§ Il-
Ar någon missnöjd med val till riksdagsman i Första Kammaren,
Fredagen den 10 Maj, f. in.
2J:o 38.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
4
må lian däröfver hos Konungen anföra underdåniga besvär. Han äger
för sådant ändamål hos vederbörande protokollsförare äska behörigt
'protokollsutdrag, hvilket genast eller inom högst två dagar därefter
bör till klaganden utlämnas; och skall han — — — afgöras.
b) Andra kammaren.
§ 13.
Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundra¬
trettio väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari må¬
nads början året näst efter det, under hvilket valet skett.
§ 14.
1. Hvart och ett af rikets län så ock Stockholms stad utgör en
eller flera valkretsar.
2. Stad, som utgör del af län, skall, där stadens folkmängd vid
början af andra året inom eu treårsperiod uppgår till eller öfverstiger
tre tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd, utgöra en valkrets i
fråga om val, som afser tid efter periodens utgång; dock må stad,
hvars folkmängd utgör minst sex tvåhundra trettionde lar af rikets folk¬
mängd, kunna delas i valkretsar.
luträffar vid början af andra året inom en treårsperiod, att i stad,
som utgör en valkrets, folkmängden ej längre uppgår till en nittiondel
af rikets folkmängd, skall staden icke vidare bilda egen valkrets.
3. Rikets indelning i valkretser innehålles i vallagen.
§ 15-
1. I hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af
andra året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riks¬
dagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel af
rikets folkmängd.
2. För valkrets, hvars folkmängd ej uppgår till fullt tre två-
hundratrettiondelar af rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän.
3. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stad-
gandena i 1 och 2 inom. bör utses, icke uppgår till tvähundratrettio,
skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd
mest öfverskjuter de tal, som enligt 1 mom. äro bestämmande för
riksdagsmänuens antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter
öfverskottens storlek vara berättigade att välja ytterligare eu riksdags¬
man. Aro öfverskottstalen lika för två eller flera valkretsar, afgöres,
där så är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i 6 § 7 mom. är
stadgadt.
4. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna
grunder äger utse, fastställes för hvarje treårsperiod af Konungen.
§ 16.
Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad svensk man från och med
kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder,
dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
Kreilogen den 10 Maj, f. m. 5 N;o 38.
b) den, som häftar för understöd, livilket under löpande eller sist- Om utäträck-
förflutna kalenderåret af fattigvårdssambälle tilldelats honom själf, ning af den
hans hustru eller minderåriga barn; politiska rSst-
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och rä“,y ™\m'
kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalen- °r 9"
deråren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången
af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Till efterrättelse vid val skall tinnas röstlängd; o~eh skall, på sätt
i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena
vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet
inträffar.
§ 17.
1. "Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas under sep¬
tember manad aret näst före början af de tre år, för hvilka valen
gälla.
2. Förordnar Konungen om nya val, förrättas dessa ofördröjligen
för den tid, som återstår af treårsperioden.
3. Afgår riksdagsman innan deu tid, för hvilken han blifvit vald,
tilländalupit, fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledighe¬
ten fyllas genom nytt val, verkställes sådant ofördröjligen för den
återstående tiden.
§ 18.
Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val till¬
kommer hvarje röstande lika röst. Valsättet är proportionellt, där ej
allenast en riksdagsman skall utses.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
§ 19-
Till ledamot i Andra Kammaren kan endast utses man, som äger
valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad, bestående af flera
valkretsar, inom någon af dessa.
§ 20.
För en hvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren,
skall, på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen ut¬
färdas i två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och
det andra insändes till justitiedepartementet.
§ 21.
Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna
befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för
afsägelse. Såsom sådana anses:
1. de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2. ålder öfver 60 år;
3. att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima
riksdagar.
Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtill-
N:o 38. c
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck- fälle eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallnings-
ning af den hafvande.
politiska röst¬
rätten m. m. g 22.
Är någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,
eller vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsä¬
gelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, må han däröfver
hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger klaganden
hos Konungens befallningshafvande äska behörigt protokollsutdrag,
hvilket inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas;
och skall han, vid förlust af talan, sist inom tio dagar efter valförrätt¬
ningens slut eller, där afsägelse skett senare än vid valtillfälle, efter
erhållen del af Konungens befallningshafvaudes beslut sina till Konungen
ställda besvär ingifva till befallningshafvanden, som, på sätt i 11 §
stadgas, lämnar vederböraude tillfälle att sig förklara. Sedan den för
förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, har Konungens be¬
fallningshafvande att besvären järnte alla målet rörande handlingar
ofördröjligen till Konungen insända, hvarefter med målet vidare så
förhålles, som i 11 § sägs.
§ 25.
Riksdagsmannaval förrättas med slutna sedlar. Aro valsedlar till
större antal än hälften ogilla, varde Hytt val anställdt.
28.
1. Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de
ledigheter inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa
riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande
föranstalta, att riksdagsmän utses i de afgångnes ställe.
2. Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom
ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när
den afgångne tillhört Andra Kammaren, att så förfara, som i 1 mom.
är sagdt; och, då den afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att
om ledigheten göra anmälan hos Konungen, som förordnar om ledig¬
hetens fyllande.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grund¬
lagar och vallagen samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti,
dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verk¬
ställa, så ock att meddela utlåtande öfver de från kamrarna till ut¬
skottet häuvisade grundlags- och vallagsfrågor.
2.
3.
Utskottet
Utskottet —
--stadgadt.
— proposition.
Öfvergångsstadgande.
1. Riksdagsman i Första Kammaren, som är vald med tillämp¬
ning af de före år 1909 gällande stadganden, äger med sin befattning
Fredagen den 10 Maj, f. m
7 N:o as.
fortfara till utgången af det nionde kalenderåret efter det, under Om utiträcic-
hvilket Valet skett. ning af den
Där tjänstgöringstidens slut ej sammanfaller med början af sex-PHliti.ika röst
årsperiod för den valkrets, som är berättigad till platsen, skall val, rat‘e"
som för platsens besättande hålles, gälla för tiden intill början af or s'
närmaste sexårsperiod för valkretsen. Samma lag vare, där platsen
varder ledig före tjänstgöringstidens utgång.
2. För den grupp af valkretsar, hvilken är den första enligt den
i vallagen mellan grupperna stadgade ordning, utgöres första sexårs-
perioden af åren 1910—1915.
Förordnar Konungen om nya val till Första Kammaren, innan val
bör, jämlikt nyssnämnda ordning, i sjätte gruppen förrättas första
gången för sexårsperiod, skola de nya valen gälla för grupp, som haft
att välja för sexårsperiod, till periodens utgång och för annan grupp
till början af dess första sexårsperiod.
3. Intill dess nya val i hela riket till Andr-a Kammaren första
gången förrättas efter utgången af augusti månad 1910, skola i fråga
om val till kammaren tillämpas de före år 1909 i sådant hänseende
gällande stadganden.
I samband med ofvannämnda proposition hade Kungl. Maj:t till
Riksdagens granskning öfverlämnat ett förslag till lag om val till
Riksdagen.
Jämte den kungl. propositionen hade utskottet till behandling
förehaft följande till utskottet hänvisade motioner, nämligen:
dels motionerna inom Första Kammaren:
n:o 41 af herr Alb. Bergström, i hvilken motions syfte herr
Gott fr. Olsén instämt;
n:o 45 af herr Alb. Bergström;
n:o 68 af herr Sigfrid Wieselgren;
n:o 70 af herr Hugo Blomberg; samt
n:o 78 af herr G. F. Östberg;
dels och: motionerna inom Andra Kammaren:
n:o 197 af Chr. Olsson i Viken;
n:o 203 af herrar Karl Staaff, Fridtjuv Berg, David Bergström,
friherre Carl Carlson Bonde, K. G. Karlsson, Jacob T.
Larsson, Johan Ericsson, Th. af Callerholm, Aug. Hen-
ricson, S. II. Kvarnzelius, Victor Moll, G. Jansson, J. Bro-
mée, Lars Eriksson, Ernst Beckman, Magnus Höjer, G.
Kronlund, Elof Biesért, K. Joh. Larsson, Sven Palme,
Karl Otto, Julius Centerwall, Karl Starbäck, Joh. Ström,
A. Hansson, Bobert Johansson, G. Lindgren i Islingby, C.
Wallentin, Joh. Er. Nordin, J. Andersson i Baggböle, Adolf
Janson i Bråten, V. Hugo Wickström, Halvar Eriksson,
M. Sundström, J. M. Juhlin, J. G. Forsberg, Öl. Olsson i
See, J. E. Ericsson, G. M. Sandin, Smeds L. Olsson, M.
Matsson, Erik Röing, J. Byström, Hjalmar Wijk, E. L.
Camitz, Axel Bune, Emil Hammarlund, Alfr. Lundgren,
Karl M. Lindh, Linus Lundström, E. Sundin, Johan E.
Ekman, C. J. F. Ljunggren, Sixten Neiglick, C. J. Ham-
>':o 38.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst
rätten m. »».
(Forts.)
8 Fredagen deri 10 Maj, f. in.
malström, A. J. Hagström, W. Johansson i Olja, Dan. Bro¬
ström, Axel Ekman, Nils Larsson, Per N:son Bosson, ().
G. Erikson, Carl Jansson i Edsbäcken, B. P. Ersson, P.
Hörnstén, Bob. Karlsson, Oskar Berg, M. F. Nyström, E.
Loven, B. A. Walarm sky, Erik Martin, Oscar Forssling
och Gottfrid Thavenius, i hvilken motions syfte instämt herrar
Chr. Olsson, E. A. Nilson och Albin Ahlstrand;
n:o 205 af herrar Hjalmar Branting, Nils Persson, F. W.
Thorsson, Viktor Larsson, Ernst Blomberg, Herm. Lindqvist,
E. A. Leksell, N. Edv. Lindberg, E. C. Kropp, A. J.
Christiernson, L. J. Carlsson, Aug. Nilsson, Charles Bindley,
Värner By deri och Bernh. Eriksson;
n:o 208 af herrar Carl Lindhagen, Fr. Berglund, Curt Wallis,
Edvard Wavrinsky, A. Thylander, Jakob Pettersson, Knut
Kjellberg och £. Gast. Broomé, uti hvilken motion herr
Frithiof Söderbergh instämt med undantag för vissa uti den¬
samma framställda yrkanden;
n:o 210 af herr Karl TVarburg;
n:o 212 af herr P. . Hörnsten, uti hvilken motion instämt herr
TV. Johansson i Öija och i dess syfte herr S. J. Enander;
n:0 215 af herr Albin Ahlstrand;
n:is 216 och 253 af herr friherre Theodor Adelswärd;
n:o 252 af herrar D. Persson i Tallberg, A. A. Eriksson, Joll.
Johansson, Jöns Åkesson och Karl Karlsson;
n:o 258 af herrar J. P. Jesper son, P. Nilsson i Bonarp, AI.
Svallingson, Oscar N. Olsson, Ivan Svensson och T. T. Lind;
samt
n:o 262 af herr J. Bengtsson.
I den af herr Staaff in. fi. afgifna motionen hemställdes,
att Riksdagen måtte såsom hvilande för vidare behandling i grund¬
lagsenlig ordning antaga följande förslag till ändrad lydelse af
Regeringsformen.
§ 31.
Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens all¬
männa angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behöriga
personer, då Konungen en af dem utnämne. Pa lika sätt förhålles
med rådmans- och magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och ålig¬
ganden, som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädan¬
efter Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, Första Kammaren och
Andra Kammaren, hvilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen
och, beträffande ledamöterna i Andra Kammaren, jämväl särskild af
Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad lag stadga. Kamrarna
— — — —---------—- — — — sammankalla.
Hos urtima Riksdag —----------— sammanhang.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
‘J
N:o 38.
§ 53. Om ut sträck-
1 > . ning af den
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa åt-politiska rost-
skott: ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande r““e,‘ m-
förändringar i grundlagarna, så ock i vallag, hvarom i 49 § förmäles, (FortiD
att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva samt att granska de i
statsrådet torda protokoll; ett statsutskott, att utreda — — —--
kyrkolagarnas förbättring.
A urtima riksdag skola —-----förekommande ärenden.
Riksdagsordningen.
§ 10.
Val till Första Kammaren förrättas med slutna sedlar. Finnes
valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller på liera eller färre, än
som vid valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedel någon tvety¬
dighet i anseende till den eller de valdes namn, skall samma sedel
anses ogin.
Aro valsedlar till större antal än hälften ogilla och finnes det
inverka på valets utgång, varde nytt val anställdt.
De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas under
försegling och förvaras, till dess valets giltighet vederbörligen afgjorts.
§ 11.
För den, som---(lika med nuvarande § 10) —--- —
Ort och tid.
§ 12.
Är någon missnöjd---(lika med nuvarande § 11)---
afgöras.
§ 13.
Riksdagsman----(lika med nuvarande § 12)---be-
fallningbafvande.
b) Andra Kammaren.
§ 14.
1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundra¬
trettio, däraf etthundrasextiofem för landet och sextiofem för städerna,
väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads
början året näst efter det, under hvilket valet skett.
2. Riket skall vara indeladt i valkretsar* som välja hvar eu riks¬
dagsman.
3. Å landet* hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas
köpingar, utgör hvarje domsaga en valkrets. Understiger domsagornas
antal etthundrasextiofem, skola, för ernående af det bestämda antalet
riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, såvidt ske kan häradsvis, in¬
delas i tre valkretsar. Öfverstiger domsagornas antal etthundrasextio-
Nso 38. 10
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politioJca röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
fem, skola, i den män sådant erfordras, domsagor, som gränsa intill
hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden, förenas, två oek
två, till eu valkrets.
4. Stad, hvars folkmängd uppgår till en sextiofemtedel men un¬
derstiger tvä sextiofemtedelar af folkmängden i rikets alla städer, skall
utgöra en valkrets.
5. Stad, hvars folkmängd är större än nyss är nämndt, skall in¬
delas i så många valkretsar, som dess folkmängdssiffra innehåller sextio-
femtedelar af folkmängdssiffran för rikets alla städer. Vid denna in¬
delning skall iakttagas, att icke i någon valkrets folkmängden må med
mera än en tjugondedel öfver- eller understiga det tal, som erhålles
vid delning af stadens folkmängdssiffra med antalet valkretsar i staden;
att området för hvarje valkrets skall kunna omslutas med en samman¬
hängande gränslinje, så framt ej i särskild! fall sådant hindras däraf,
att under staden lydande mark är skild från dess öfriga område; att
delning af byggnadskvarter ej utan synnerliga skäl må äga rum; samt
att förening af territoriell församling eller del däraf med annan sådan
församling eller del däraf icke må äga rum i vidare mån, än tillämp¬
ningen af de förut i detta mom. gifna stadganden påkallar.
6. Städer med mindre folkmängd än i 4 mom. är sagdt ordnas,
såvidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som erfordras
för uppnående af det i 1 mom. föreskrifna antal riksdagsmän för
städerna.
7. Uppgår städernas folkmängd till mer än sextiofem tvåhundra¬
trettiondelar af folkmängden i hela riket, skall det här ofvan före¬
skrifna antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet och för
städerna efter förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna.
Stadgaudena i 3, 4, 5 och 6 mom. skola i sådant fall äga motsvarande
tillämpning.
8. Valkretsindelning verkställes, efter ofvan angifna grunder,
hvart nionde år af Konungen. I stad, som i 5 mom. afse?, skall för¬
slag till valkretsindelning upprättas af magistraten och stadsfullmäk¬
tiges yttrande däröfver inhämtas. Den fastställda ordningen vinner ej
tillämpning förr än i afseende å de val, hvilka näst därefter enligt
16 § 1 mom. skola äga rum. Utan afseende å inträffade förändringar
länder den sedermera till ovillkorlig efterrättelse, intill dess ny indel¬
ning, på sätt nu är stadgadt, träder i tillämpning.
§ 15.
Valrätt tillkommer en hvar välfrejdad svensk man från och med
kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder,
dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, livilket under löpande eller sist—
förflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans
hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och
kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalen¬
deråren ;
Fredagen den 10 Maj, f. m.
ii N:o 33.
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången Om uutråck-
af sisttörflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar. ni"f. d*n
Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt^'*
i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena ^Fort8
vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet
inträffar.
§ Ib-
1. Val till riksdagsmän---— (lika med nuvarande § 15
mom. 1) — — — — valen gälla.
2. Förordnar Konungen — ----(lika med nuvarande § 15
inom. 2) —---återstående tiden.
§ 17-
Valen till Andra Kaminaren äro omedelbara. Vid dessa val till¬
kommer hvarje röstande en röst. Har någon erhållit godkända röster
till större antal än hälften af alla afgifna röster, vare han till riksdags¬
man utsedd. Har ej någon erhållit sådan röstöfvervikt, skall inom tre
veckor från valets slutliga handläggning omval äga rum. Den, som
därvid erhållit flera godkända röster än någon annan, vare lagligen
vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit lika rösttal. Aro vid
omvalet valsedlar till större antal än hälften ogilla, och finnes det in¬
verka på valets utgång, varde nytt omval anställdt.
§ 18.
Till ledamot i Andra Kammaren kan endast utses man, som äger
valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad, bestående af flera
valkretsar, inom någon af dessa.
§ 19.
För den, som blifvit utsedd till ledamot af Andra Kammaren, skall,
på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas i
två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra
insändes till justitiedepartementet.
§ 20.
Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna
befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för
afsägelse. Såsom sådana anses:
1) de hinder, allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2) ålder öfver 60 år:
3) att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima
riksdagar.
Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, som göres vid valtillfälle,
pröfvas af den myndighet, som enligt vallagen lägger slutlig hand
vid valet. Sker afsägelse efteråt, mellan riksdagar, pröfvas den af
Konungens befallningshafvande.
§ 21.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
S:o 38. 12
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
Fredagen den 10 Maj, f. m.
§ 22.
1. År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kam¬
maren, må han däröfver anföra besvär hos Konungens befallningshaf¬
vande i den ort, där myndighet, som enligt vallagen lägger slutlig hand
vid valet, har sitt säte. För sådant ändamål äger klaganden hos nämnda
myndighet äska behörigt protokollsutdrag, hvilket genast eller inom
högst två dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall han,
vid förlust af talan, sist inom åtta dagar efter den slutliga handlägg¬
ningen ingifva sina besvär till Konungens befallningshafvande, som, på
sätt i 12 § stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara samt
sist innan nästa dags utgång, efter det den för förklarings afgifvande
bestämda tid tilländalupit, sitt utslag i målet utfärdar. Varder omval
utsatt, såsom i 17 § sägs, må öfver det första valet ej föras klagan
annorledes än i sammanhang med besvär öfver omvalet.
2. Den med Konungens beta! 1 ningshafvandes utslag missnöjde
äger att, sist inom åtta dagar efter däraf erhållen del, till Konungens
befallningshafvande inlämna sina besvär, ställda till Konungen, hvar¬
efter med målet vidare så förhålles, som ofvan i 12 § sägs.
3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord
afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, förfares i af¬
seende därå, om afsägelsen ägt rum vid valtillfälle, enligt 1 mom. i
denna § och, om afsägelsen efteråt skett, hos Konungens befallnings¬
hafvande, enligt 2 mom.
§ 25.
Fel, som vid riksdagsmannaval förelupit, må ej föranleda valets
upphäfvande, med mindre felet kan antagas hafva inverkat på valets
utgång.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grund¬
lagar och vallag, hvarom i 49 § regeringsformen förmäles, samt att
hos Riksdagen föreslå de ändringar deruti, dem utskottet anser högst
nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela
utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade grundlags-
och vallagsfrågor.
2. Utskottet---— stadgadt.
3. Utskottet — — — — proposition.
Öfvergång sstadgande.
Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första gången
förrättas efter det dessa bestämmelser trädt i kraft, skola i fråga om
val till kammaren tillämpas de före ikraftträdandet gällande stadganden.
Valkretsindelning, som i § 14 mom. 8 sägs, skall emellertid ofördröj¬
ligen verkställas och vinna tillämpning i afseende å förstnämnda val.
Ny valkretsindelning skall därefter företagas året innan allmänna val
jämlikt § 16 mom. 1 för fjärde gången efter den första valkretsindel¬
ningen äga rum.
13 N:o 38.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
Utskottet hade i föreliggande utlåtande på anförda skäl hemställt Om #«*i-
ning af deri
l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition icke kunde oförändrad bifallas, ville antaga att hvila till (i?orts.)
vidare grundlagsenlig behandling följande
Förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 58 regeringsformen
samt §§ 6, 7, 8, 9, 10, 11, 13 till och med 22, 25, 28 och 38
riksdagsordningen så ock till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen.
(Ivungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Regeringsformen.
§ 31.
Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens all¬
männa angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behörige
personer, då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles
med rådmans- och magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och ålig¬
ganden, som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädan¬
efter Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, hvilkas ledamöter väljas
på sätt riksdagsordningen och särskild af Konungen och Riksdagen
gemensamt stiftad lag stadga. Kamrarna äga i alla frågor lika be¬
hörighet och myndighet; skolande Riksdagen i kraft af denna grund¬
lag sammankomma till lagtima möte hvarje år den 15 januari, eller,
om helgdag då inträffar, dagen därefter; Konungen dock obetaget att,
emellan lagtima riksdagar, urtima Riksdag sammankalla.
Hos urtima Riksdag må endast förekomma ärende, som föranledt
Riksdagens sammankallande eller af Konungen eljest för densamma
framlägges, så ock hvad med dylikt ärende står i oskiljaktigt sam¬
manhang.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande
förändringar i grundlagarne, så ock i vallag, hvarom i 49 § förmäles,
att yttranden häröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska de i
statsrådet förda protokoll: ett statsutskott, att utreda och för Riks¬
dagen uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning
och behof; ett bevillningsutskott, att behandla bevillningsfrågor; ett.
bankoutskott, att öfverse bankens styrelse och tillstånd samt före¬
skrifter om bankoför välfången gifva; samt ett lagutskott, att utarbeta
de från kamrarna remitterade förslag till civil-, kriminal-, kommunal-
oeh kyrkolagarnas förbättring.
Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af därvid förekommande ärenden.
>’:o 38. 14
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
Riksdagsordningen.
Kamrarnas bildande.
a) Första Kammaren.
§ «•
(Utskottets förslag:)
(Forts.)
1. Första Kammarens ledamöter skola till ett antal af etthundra-
femtio utses af landstingen och stadsfullmäktige i de städer, som ej i
landsting deltaga. Valet gäller för en tid af sex år, räknade från
och med januari månads början året näst efter det, under hvilket
valet skett.
2. Hvarje landstingsområde och sådan 'stad, som nu är nämnd,
utgör en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område,
väljes eu riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundra¬
femtiondel af rikets folkmängd.
3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs,
väljes dock en riksdagsman.
4. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stad-
gaudena i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio,
skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd
mest öfverskjuter de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för riks¬
dagsmännens antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera
välja ytterligare en riksdagsman.
5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna
grunder äger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; dock må
hvad sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riksdags¬
mans rätt att under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.
6. Upphör stad att i landsting deltaga, inträder stadens rätt att
utse riksdagsman då, enligt T § 2 eller 3 mom., nytt val skall ske
inom den valkrets, staden förut tillhört. År ej, då stadens rätt att
välja inträder, riksdagsmännens antal för staden af Konungen bestämdt,
skall eu af valkretsens platser tillkomma staden.
7. Aro icke, då tillämpning skall ske af den i mom. 5 nämnda
bestämmelse, så många ledigheter inom kammaren, att nya valkretsar,
som i följd af stadgandet i näst förestående mom. ännu ej utsett riks¬
dagsmän, samt gamla valkretsar, för hvilka ökning af antalet riksdags¬
män bör äga rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande af rättigheten
att välja fullt antal riksdagsmän, skall, i afseende å ordningen för
sagda rättighets utöfning dessa valkretsar emellan, gälla till efter¬
rättelse: att nya valkretsar äga företräde framför äldre; att bland två
eller flera nya valkretsar företrädet tillkommer den, som tidigast ut-
trädt ur landsting; att valkretsar, för hvilka tillökningen i riksdags¬
männens antal är grundad på stadgandena i mom. 2, äga företräde
framför valkretsar, för hvilka sådan tillökning härleder sig från före¬
skrifterna i mom. 4; att bland sådana valkretsar, hvilka på grund af
stadgandena i mom. 2 äga välja ökadt antal riksdagsmän, den har
företrädet, för hvilken detta antal är störst, eller, om antalet är lika
Fredagen den 10 Maj, f. in.
15 N:o 38*
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:) Om utiräclc-
för tvä eller flera valkretsar, deu bland dem, hvars folkmängd mest
öfverskjuter de tal, som enligt samma mom. äro bestämmande för riks- m. m.
dagsmännens antal inom vaikretsarne; att bland sådana valkretsar, (j?orta.)
hvilka jämlikt mom. 4 äga utse ökadt antal riksdagsmän, företrädet
tillkommer den, för hvilken det i samma mom. omnämnda folkmängds-
öfverskott är störst; samt att i de fall, där folkmäugdsöfverskottet,
såsom lika stort för två eller flera valkretsar, ej kan tjäna till grund
för bestämmande af företrädet dem emellan, detta skall afgöras genom
lottning inför chefen för justitiedepartementet i närvaro af tre bland
fullmäktige i rikets bank och tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret.
§ "•
1. Valkretsarna indelas i sex grupper. Denna indelning fast¬
ställes i vallagen. Är stad, som i t> § 6 mom. sägs, berättigad att
utse riksdagsman, skall staden tillhöra samma grupp som det landstings¬
område, hvari staden förut ingått.
2. Hvarje år skall inom en af de i 1 mom. nämnda grupper
förrättas val för nästföljande sexårsperiod. Hvilken ordning härvid
skall mellan grupperna iakitagas, därom stadgas i vallagen. Val verk¬
ställes af landsting vid lagtima möte och af stadsfullmäktige vid sam¬
manträde under september månad.
3. Har Konungen förordnat om nya val i hela riket, förrättas
sådant val i hvarje valkrets för tiden intill utgången af den sexårs¬
period, för hvilken val senast hållits inom den grupp, valkretsen
tillhör.
4. Har i en valkrets riksdagsman afgått före sexårsperiodens slut,
och är ej annan valkrets, till följd af ny bestämmelse om riksdags¬
männens antal för de särskilda valkretsarna, berättigad till den lediga
platsen, fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledigheten
fyllas genom nytt val, verkställes sådant för den återstående tiden.
5. Skall plats, när sexårsperio- 5. Skall plats, när sexårsperio-
den för en valkrets tilländalupit, den för en valkrets tilländalupit,
öfvergå från denna till valkrets öfvergå från denna till valkrets
inom annan grupp, varde nytt val inom annan grupp, varde under
dessförinnan anställdt för de år, sjätte året af sagda period, å tid
som återstå af löpande sexårsperiod som i 2 mom. sägs, inom sist-
för sistnämnda valkrets. nämnda valkrets nytt val anställdt
för det eller de år, som återstå af
löpande sexårsperiod för samma
valkrets.
6. Har i eu valkrets riksdagsman afgått före sexårsperiodens
slut, och är annan valkrets berättigad till den lediga platsen, varde i
sistnämnda valkrets nytt val anställdt för tid, som i 3 mom. afses;
dock att, där platsen jämlikt 2 eller 5 mom. redan är tillsatt för tid
efter löpande året, det val, som för ledighetens fyllande hålles, skall
gälla allenast till årets slut.
7. Landsting sammanträder för riksdagsmannaval, där så erfor¬
dras, till urtima möte.
N:o 38. 16
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utstråck- (Kungl. Maj:ts förslag:)
ning af den
politiska röst- S 8.
(Fort".) Valen till Första Kammaren äro
proportionella, där ej allenast en
riksdagsman skall utses.
Närmare bestämmelser om valen
meddelas i vallagen.
(Utskottets förslag:)
§ 8.
Valen till Första Kammaren äro
proportionella, där två eller flera
riksdagsmän skola utses.
Närmare bestämmelser om valen
meddelas i vallagen.
§ 9.
Till ledamöter i Första Kam¬
maren kunna endast väljas män,
som uppnått trettiofem års ålder
samt äga och minst tre år näst
före valet ägt fastighet till taxe¬
ringsvärde, ej understigande åttatio¬
tusen riksdaler, eller ock till staten
skatta samt under tid, som nyss är
sagd, skattat för minst fyratusen
riksdaler årlig inkomst. Kommer
riksdagsman, efter det han vald
blifvjt, i den ställning, att han ej
längre skulle varit valbar till leda¬
mot i kammaren, frånträder han
sin befattning.
§ 10.
För en hvar, som blifvit till ledamot i Första Kammaren utsedd,
skall, på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen ut¬
färdas i två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och
det andra insändes till justitiedepartementet.
§ Il-
Ar någon missnöjd med val till
riksdagsman i Första Kammaren,
må han däröfver hos Konungen
anföra underdåniga besvär. Han
äger för sådant ändamål hos veder¬
börande protokollsförare äska be¬
hörigt protokollsutdrag, hvilket ge¬
nast eller inom högst två dagar
därefter bör till klaganden utlämnas;
och skall han, vid förlust af talan,
sina till Konungen ställda besvär,
sist inom en månad efter valför¬
rättningens slut, ingifva till Konun¬
gens befallningshafvande, som ge¬
nom kungörelse, hvilken i allmänna
tidningarna införes, utsätter viss
kort tid, inom hvilken underdånig
§ Il-
Ar någon missnöjd med val till
riksdagsman i Första Kammaren,
må han däröfver hos Konungen
anföra underdåniga besvär. Han
äger för sådant ändamål hos veder¬
börande protokollsförare äska be¬
hörigt protokollsutdrag, hvilket in¬
om högst två dagar därefter bör
till klaganden utlämnas; och skall
han, vid förlust af talan, sina till
Konungen ställda besvär, sist inom
en månad efter valförrättningens
slut, ingifva till Konungens be¬
fallningshafvande, som genom kun¬
görelse, hvilken i allmänna tid¬
ningarna införes, utsätter viss kort
tid, inom hvilken underdånig för-
n N:o 38.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
(Kungl. Majits förslag:)
förklaring må öfver besvären till
Konungens befallningshafvande af-
lämnas. Sedan den tid tilländagått,
bar Konungens befallningshafvande
att besvärshandlingarna jämte de
förklaringar, som må hafva inkom¬
mit, ofördröjligen till Konungen in¬
sända, för att i Dess Högsta dom¬
stol skyndsamt föredragas och af-
göras.
(Utskottets förslag:)
klaring må öfver besvuren till
Konungens befallningshafvande af-
lämnas. Sedan den tid tilländagått,
har Konungens befallningshafvande
att besvärshandlingarna jämte de
förklaringar, som må hafva inkom¬
mit, ofördröjligen till Konungen in¬
sända, för att i Dess Högsta dom¬
stol skyndsamt föredragas och af¬
göra.
b) Andra Kammaren.
§ 13.
Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundra-
trett10 valjas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads
början aret näst efter det, under livilket valet skett.
§ 14.
.. ^Ivart och ett af rikets län så ock Stockholms stad utgör en
eller flera valkretsar.
2. Stad, som utgör del af län, skall, där stadens folkmängd vid
början af andra aret inom eu treårsperiod uppgår till eller öfverstiger
tre tvabundratrettiondelar af rikets folkmängd, utgöra en valkrets i
fråga om val, som afser tid efter periodens utgång; dock må stad,
hvars folkmängd utgör minst sex tvåhundratrettiou delar af rikets
folkmängd, kunna delas i valkretsar.
Inträffar vid början af andra året inom eu treårsperiod, att i stad.
som utgor en valkrets, folkmängden ej längre uppgår till en nittiondel
af rikets folkmängd, skall staden icke vidare bilda egen valkrets.
B. Rikets indelning i valkretsar innehålles i vallagen.
§ 15.
o hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af andra
aret näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riksdags-
man för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel af rikets
folkmängd.
2. För valkrets, hvars folkmängd ej uppgår till fullt tre två¬
hundratrettiondelar af rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän.
o. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stad¬
gad en a i 1 och 2 mom. bör utses, icke uppgår till tvåhundratrettio,
skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd
mest ofverskjuter de tal, som enligt 1 mom. äro bestämmande för
riksdagsmännens antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter
öfverskott ens. storlek vara berättigade att välja ytterligare en riksda^s-
man. Aro öfverskottstalen lika för två eller flera valkretsar, af-
gores, där sa är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i 6 8 7 mom
ar stadgadt.
Första Kammarens Frot. 1907. N:o 38.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten vi. m.
(Forts.)
2
>':o 38. 18
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
Fredagen den 10 Maj, f. m.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
4. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna
grunder äger utse, fastställes för hvarje treårsperiod af Konungen.
§ 16.
Valrätt tillkommer eu hvar välfrejdad svensk man från och med
kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder,
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sist-
förflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans
hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom paförda utskylder till stat och
kommun, livilka förfallit till betalning under de tre sistförfluten,
kalenderåren; . , 0
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången
af sistförfhitna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar. _
Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, pa satt
i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena
vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet
inträffar. § 17
1. Val till riksdagsman i Andra Kammaren verkställes under
september månad året näst före början af de tre år, för hvilka
valen gälla.
2. Förordnar Konungen om nya val, förrättas dessa ofördröjligen
för den tid, som återstår af treårsperioden.
3. Afgår riksdagsman innan den tid, för hvilken han bill vit vald,
tilländalupit, fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledigheten
fyllas genom nytt val, verkställes sådant ofördröjligen för den åter¬
stående tiden.
§ 18. ä 1&-
Valen till Andra Kammaren äro
omedelbara. Vid dessa val tillkom¬
mer hvarje röstande lika röst. Val¬
sättet är proportionellt, där ej alle¬
nast en riksdagsman skall utses.
Närmare bestämmelser omvalen
meddelas i vallagen.
Valen till Andra Kammaren äro
omedelbara och, där två eller flera
riksdagsmän skola utses, propor¬
tionella. Vid dessa val tillkommer
hvarje röstande lika röst.
Närmare bestämmelser om valen
meddelas i vallagen.
§ 19.
Till ledamot i Andra Kammaren kan endast utses man, som
äger valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad, bestående af
flera valkretsar, inom någon af dessa.
§ 20.
För en hvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren,
skall, på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen ut¬
färdas i två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och
det andra insändes till justitiedepartementet.
19 N:o 38.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
(Ivungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag :) Om utsträcka
ning af den
» politiska röst•
Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna™?!” Tf
befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för
afsägelse. Såsom sådana anses:
1. de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall¬
it ålder öfver 60 år;
3. att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima
riksdagar.
Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtillfälle
eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallnings¬
hafvande.
§ 22.
Är någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,
eller vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse
af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, må han ' däröfver hos
Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger klaganden hos
Konungens befallningshafvande äska behörigt protokollsutdrag, hvilket
inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall
han, vid förlust af talan, sist inom tio dagar efter valförrättningens
slut eller, där afsägelse skett senare än vid valtillfälle, efter erhållen
del af Konungens befallningshafvandes beslut sina till Konungen ställda
besvär ingifva till befallningshafvande^ som, på sätt i 11 § stadgas,
lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara. Sedan den för förklarings
afgifvande bestämda tid tilländalupit, har Konungens befallningshaf¬
vande att besvären jämte alla målet rörande handlingar ofördröjligen
till Konungen insända, hvarefter med målet vidare så förhälles som i
11 § sägs.
§ 25.
Riksdagsmannaval förrättas med slutna sedlar. Äro valsedlar till
större antal än hälften ogilla, varde nytt val anställdt.
§ 28.
H°;s Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de
ledigheter inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa
riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande
föranstalta, att riksdagsmän utses i de afgångnes ställe.
2. Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom
ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när
den afgångne tillhört Andra Kammaren, att så förfära, som i 1 mom.
är sagd t; och, da den afgangne varit ledamot af Första Kammaren, att
om ledigheten göra anmälan hos Konungen, som förordnar om ledig¬
hetens fyllande.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar
och vallagen samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, d*em
Nso 38. 20
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck- (Ivungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
ning af den utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så
politiska röst. ocl_ att me(](]eia utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hän-
ra“‘" visade grundlags- och vallagsfrägor.
} 2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll,
med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden och kommando¬
mål, hvilka 'endast i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna
händelser kunna fordras. Om utskottets rätt och plikt att, efter gransk¬
ning af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar, hvar-
till° denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med
anledning af gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när af
riksdagsman eller af annat utskott än konstitutionsutskottet fråga blifvit
väckt,° att statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt
ämbete på obehörigt sätt utöfvat, däröfver, före frågans afgörande af
Riksdagen, afgifva yttrande, därom är i regeringsformen stadgadt.
3. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan
kamrarna uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra
hänvisas, därom besluta, så ock att skilja mellan kammare och dess
talman, då den senare vägrar proposition.
Öfvergångsstadgande.
1. Riksdagsman i Första Kam¬
maren, som är vald med tillämp¬
ning af de före år 1909 gällande
stadganden, äger med sin befatt¬
ning fortfara till utgången af det
nionde kalenderåret efter det, under
hvilket valet skett.
Där tjänstgöringstidens slut ej
sammanfaller med början af sexårs-
period för den valkrets, som är be¬
rättigad till platsen, skall val, som
för platsens besättande hålles, gälla
för tiden intill början af närmaste
sexårsperiod för valkretsen. Samma
lag vare, där platsen varder ledig
före tjänstgöringstidens utgång.
2. För den grupp af valkretsar,
hvilken är den första enligt den i
vallagen mellan grupperna stad¬
gade ordning, utgöres första sex-
årsperioden af åren 1910—1915.
Förordnar Konungen om nya
Öfvergångsstadgande.
1. Riksdagman i Första Kam¬
maren, som är vald med tillämp¬
ning af de före år 1909 gällande
stadganden, äger ej med sin befatt¬
ning fortfara längre än till början
af första sexårsperioden för den
valkrets, som utsett honom. Har
han vid ingången af året näst före
sagda period sin befattning icke
nio år innehaft, må han därmed
fortfara till årets slut, ändå att
under tiden nio år från valet
förflyta.
Där tjänstgöringstidens slut ej
sammanfaller med början af sexårs¬
period för den valkrets, som är be¬
rättigad till platsen, skall val, som
för platsens besättande hålles, gälla
för tiden intill början af närmaste
sexårsperiod för valkretsen. Samma
lag vare, där platsen varder ledig
före tjänstgöringstidens utgång.
2. För den grupp af valkretsar,
hvilken är den första enligt den
i vallagen mellan grupperna stad¬
gade ordning, utgöres första sex-
årsperioden af åren 1910—1915.
Förordnar Konungen om nya
Fredagen den 10 Maj, f. in.
21 X:o 38.
(Utskottets förslag:) Om utaträck-
val till Första Kammaren, innan ?/ den
, . ..... .... .... , .... politiska röst-
val i skatte gruppen forrattats tor rälttn m m>
(Kungl. Maj:ts förslag:)
val till Föx-sta Kammaren, innan
val bör, jämlilct nyssnämnda ord¬
ning, i sjätte gruppen förrättas
första gången för sexårsperiod, skola
de nya valen gälla för grupp, som
haft att välja för sexårsperiod, till
periodens utgång och för annan
grupp till början af dess första
sexårsperiod.
3. Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första
gången förrättas efter utgången af augusti månad 1910, skola i fråga
om val till kammaren tillämpas de före år 1910 i sådant hänseende
gällande stadganden.
sexårsperiod, skola de nya valen
gälla för grupp, som valt för sex¬
årsperiod, till periodens utgång och
för annan grupp till början af dess
första sexårsperiod.
(Korta.]
2:o) att Riksdagen måtte, under den förutsättning att ändring af
rikets grundlagar i öfverensstämmelse med utskottets här ofvan under
punkten l:o) gjorda hemställan blefve af Riksdagen i grundlagsenlig
ordning beslutad och af Konungen gillad, för sin del antaga följande:
Förslag
till
Lag
om val till Bilesdagen.
Härigenom förordnas som följer:
Om val till Första Kammaren.
l §•
Valkretsarna indelas i följande grupper:
första gruppen: Stockholms stad, Jönköpings län, Gottlands län,
Västmanlands län, Västerbottens län;
andra gruppen: Stockholms län, Blekinge län, Malmöstad, Skara¬
borgs län, Gäfle borgs län utom Gäfie stad;
tredje gruppen: Uppsala län, Kalmar södra landstingsområde,
Malmöhus län utom Malmö stad, Göteborgs stad, Jämtlands län;
fjärde gruppen: Södermanlands län, Kalmar norra landstings¬
område, Hallands län, Örebro län, Västernorrlands län;
femte .gruppen: Östergötlands län utom Norrköpings stad, Krono¬
bergs län, Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad, Gäfle stad,
Värmlands län;i
h sjätte gruppen: Norrköpings stad, Kristianstads län, Älfsborgs län,
Kopparbergs län, Norrbottens län.
a För valen iakttages den ordning mellan grupperna, i hvilken de
här upptagits.
N:o 36. 22
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
2 §.
Landsting eller stadsfullmäktige utse inom sig erforderligt antal
personer att vid valförrättningen biträda ordföranden.
3 §•
Val sker efter upprop. Valsedlarna skola vara af kvitt papper
utan kännetecken.
Å valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn
eller annan beteckning i ord för viss grupp af valmän eller för viss
menin gsriktning).
Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det
andra, och må utgöra högst två utöfver det antal riksdagsmän valet
afser. Af namnen anses så många, från början räknadt, som motsvara
antalet riksdagsmän, afse själfva riksdagsmannavalet och de öfriga
allenast val af efterträdare åt afgången riksdagsman. Har å valsedeln
medelst en linje afskilts ett mindre antal namn, från början räknadt,
anses dock allenast de sålunda afskilda främsta namnen afse själfva
riksdagsmannavalet.
4 §•
Omedelbart efter slutad omröstning verkställes pröfning af val¬
sedlarnas giltighet samt anteckning och sammanräknande af de afgifna
rösterna.
5 §•
Ogill är valsedel:
till hvilken användts annat än hvitt papper;
å hvilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med
afsikt där anbragt;
hvilken upptager partibeteckning å annat ställe än ofvanför namnen.
6 §•
Upptager valsedel namn på nå¬
gon, som ej är valbar, eller fram¬
går i afseende å något där förekom¬
mande namn ej fullt otvetydigt,
hvem som därmed åsyftas, eller är
något namn å sedeln öfver struket,
anses sådant namn såsom obefint¬
ligt.
Finnas å valsedel flera namn än som enligt 3 § är medgifvet,
anses de sista öfvertaliga namnen såsom obefintliga.
Valsedel, som lyder å färre namn än det antal riksdagsmän valet
afser, vare ändock giltig.
6 §•
Upptager valsedel namn på
någon, som ej är valbar, eller fram¬
går i afseende å något där före¬
kommande namn ej fullt otvetydigt,
hvem som därmed åsyftas, anses
sådant namn såsom obefintligt.
§
För rösternas sammanräknande
skola valsedlarna ordnas i grupper.
§ 7-
För rösternas sammanräknande
skola valsedlarna ordnas i grupper.
Fredagen den 10 Maj, f. m.
23 Nso 38.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
Valsedlar med samma parti¬
beteckning bilda en grupp (parti¬
grupp). Valsedlar utan partibeteck¬
ning utgöra tillsammans en grupp
(den fria gruppen).
Inom hvarje grupp skall, till
den utsträckning som för utseendet
af stadgadt antal riksdagsmän är
nödig, genom särskilda sammanräk¬
ningar bestämmas ordning mellan
dem, hvilkas namn finnas upptagna
d gruppens valsedlar och, enligt
hvad i 3 § sägs, afse själfva riks-
dagsmannavalet. Härvid ialdtages:
l:o) Vid första sammanräknin¬
gen gäller hvarje valsedel såsom hel
röst. Den, som fått högsta röst¬
talet, blifver den förste i ordningen.
2:o) Vid hvarje följande samman¬
räkning gäller valsedel, hvars röst¬
värde icke tillgodoräknats någon,
som erhållit rum i ordningen, så¬
som hel röst. Annan valsedel gäller
såsom half röst, där en af dem,
hvilka röstvärdet tillgodoräknats,
erhållit rum i ordningen; såsom
tredjedels röst, där två af dem
uppförts i ordningen; såsom fjärde¬
dels röst, där tre af dem uppförts
i ordningen; och så vidare efter
samma grund. För hvarje gång
kommer den närmast i ordningen,
som erhållit högsta rösttalet.
(Utskottets förslag:) Om utsträck-
Valsedlar utan partibeteckning ut- n,nf f1 den
gorå tillsammans en grupp (den rätten m. m
fria gruppen). Valsedlar med parti- (Korts.)
beteckning ordnas så, att sedlar
med samma beteckning bilda en
grupp (partigrupp).
Inom hvarje grupp skall, till den
utsträckning som för utseendet af
stadgadt antal riksdagsmän är nödig,
genom särskilda sammanräkningar
bestämmas ordning mellan de namn
å gruppens valsedlar, hvilka, enligt
hvad i 3 § sägs, afse själfva riks¬
dagsmannaval!.
Härvid iakttages i fråga om
den fria gruppen:
l:o) Vid första sammanräknin¬
gen gäller hvarje valsedel såsom hel
röst. Det namn, som fått högsta
rösttalet, blifver det första i ord¬
ningen.
2:o) Vid hvarje följande samman¬
räkning gäller valsedel, hvars röst¬
värde icke tillgodoräknats något
namn, som erhållit rum i ordningen,
såsom hel röst. Annan valsedel
gäller såsom half röst, där ett af de
namn, hvilka röstvärdet tillgodoräk¬
nats, erhållit rum i ordningen; såsom
tredjedels röst, där två af namnen
uppförts i ordningen; såsom fjärde¬
dels röst, där tre af namnen uppförts
i ordningen; och så vidare efter
samma grund. För hvarje gång
kommer det namn närmast i ordnin¬
gen, som erhållit högsta rösttalet.
I fråga om partigrupp iakt¬
tages:
l:o) Upptaga valsedlar till antal
af mer än hälften af hela antalet
valsedlar inom gruppen (gruppens
rösttal), samma för sta namn, blifver
detta namn det första i ordnin¬
gen; upptaga valsedlar, som hafva
samma första namn och utgöra
mer än två tredjedelar af gruppens
rösttal, jämväl samma andra namn,
blifver detta namn det andra i
ordningen; upptaga valsedlar, som
>':o 38. 24
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck- (Kungl. Maj:ts förslag:)
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
Vid hvarje sammanräkning skola
föras anteckningar, utvisande röst¬
värdet för de olika valsedlarna samt
det rösttal, som för hvarje namn
uträknats.
§ 8.
De platser, som äro att besätta,
fördelas mellan de olika valsedel¬
grupperna sålunda, att platserna, eu
efter annan, tilldelas den grupp,
hvilken för hvarje gång uppvisar
det största af nedan angifna jäm¬
förelsetal. Plats, som blifvit en
grupp tilldelad, besättes genast så,
att gruppens första plats tillerkän¬
na den förste i ordningen inom
gruppen, gruppens andra plats den
andre i ordningen, gruppens tredje
plats den tredje i ordningen, och
så vidare efter samma grund, ändå
att den, som är berättigad till plat¬
sen, redan fått sig tillerkänd plats
från en eller flera andra grupper.
För partigrupp är jämförelse¬
talet lika med de till gruppen hö¬
rande valsedlarnas hela antal
(gruppens rösttal), så länge grup¬
pen ännu icke fått sig någon plats
tilldelad. Därefter beräknas jäm-
(Utskottets förslag:)
hafva samma första och samma
andra namn samt utgöra mer
än tre fjärdedelar af gruppens
rösttal, jämväl samma tredje namn,
blifver detta namn det tredje i ord¬
ningen; och så vidare efter samma
grunder.
2:o) I den mån ordningen inom
gruppen icke han genom samman¬
räkningar enligt nyss angifna grun¬
der bestämmas, skall hvad här
ofvan är i fråga om den fria
gruppen stadgadt äga motsvaran¬
de tillämpning.
Vid hvarje sammanräkning skola
föras anteckningar, utvisande, där
de i fråga om den fria gruppen
stadgade grunder tillämpats, röst¬
värdet för de olika valsedlarna samt
det rösttal, som för hvarje namn
uträknats, men eljest antalet af de
valsedlar, som upptaga samma
första namn eller samma första
och andra namn, och så vidare.
§ 8.
1. Skola två eller flera platser
besättas, fördelas de mellan de olika
valsedelgrupperna sålunda, att plat¬
serna, en efter annan, tilldelas den
grupp, hvilken för hvarje gång upp¬
visar det största af nedan angifna
jämförelsetal. Plats, som blifvit en
grupp tilldelad, besättes genast så,
att gruppens första plats tiller-
kännes den, hvars namn är det
första i ordningen inom gruppen,
gruppens andra plats den, som bär
andra namnet i ordningen, gruppens
tredje plats den, som bär tredje
namnet i ordningen, och så vidare
efter samma grund, ändå att den,
som är berättigad till platsen, redan
fått sig tillerkänd plats från eu
eller flera andra grupper.
För den fria gruppen är jäm¬
förelsetalet det högsta rösttalet
vid den enligt 7 § företagna första
sammanräkningen inom gruppen,
N:o 38.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
25
(Kungl. Maj:ts förslag:)
förelsetalet för hvarje gång så,
att gruppens rösttal delas med ett
tal, som motsvarar antalet af de
gruppen tilldelade platser, ökadt
med 1. Har samma person erhållit
platser från två grupper (parti¬
grupper eller den fria gruppen),
skall dock, vid beräkning af det
antal platser som utdelats, hvar¬
dera platsen anses blott såsom en
half plats; har någon erhållit plat¬
ser från tre grupper, anses hvarje
sådan plats såsom en tredjedels plats;
och sä vidare efter samma grund.
För den fria gruppen är jäm¬
förelsetalet det högsta rösttalet vid
den enligt 7 § företagna första
sammanräkningen inom gruppen,
så länge gruppen ännu icke fått
sig någon plats tilldelad; därefter
högsta rösttalet vid andra samman¬
räkningen, så länge gruppen er¬
hållit allenast en plats; och så vi¬
dare i fortsatt följd.
Har en grupp redan fått sig
tilldelad plats så många gånger,
som motsvarar antalet af dem,
hvilkas namn finnas upptagna å
gruppens valsedlar och, enligt hvad
i 3 § sägs, afse själfva riksdags-
mannavalet, varde den från vidare
jämförelse utesluten.
(Utskottets förslag:) Om utsträak-
så länge gruppen ännu icke fått “/ den
tf •**»** «u“«di awtaHSKyr
högsta rosttalet vid andra samman- (p01.t9 >
räkningen, så länge gruppen er- ‘ '
hållit allenast en plats; och så vi¬
dare i fortsatt följd.
För partigrupp är jämförelse¬
talet lika med gruppens rösttal, så
länge gruppen ännu icke fått sig
någon plats tilldelad. Därefter be¬
räknas jämförelsetalet för hvarje
gång så, att gruppens rösttal delas
med det tal, som motsvarar antalet
af de gruppen tilldelade platser,
ökadt med 1. Har samma person
erhållit platser från två grupper
(partigrupper eller partigrupp och
den fria gruppen), skall dock, vid
beräkning af det antal platser som
utdelats, hvardera platsen anses
blott såsom eu half plats; har nå¬
gon erhållit platser från tre grup¬
per, anses hvarje sådan plats såsom
en tredjedels plats; och så vidare
efter samma grund.
Har en grupp redau fått sig
tilldelad plats så många gånger,
som motsvarar antalet af de namn
d gruppens valsedlar, hvilka, en¬
ligt hvad i 3 § sägs, afse själfva
riksdagsmannavalet, varde den från
vidare jämförelse utesluten.
2. Skall blott en plats besättas,
tillfaller platsen den, hvars namn
står främst i ordningen inom den
grupp, som, enligt hvad i 1 mom.
sägs, har största jämförelsetalet.
§ 9.
Där någon, som blifvit vald till riksdagsman, vid valtillfället af-
säger sig uppdraget, skall valförrättaren genast företaga ny röstsam¬
manräkning inom den valse del grupp, för hvilken den afgångne blifvit vald.
Blef den afgångne vald för liera grupper, skall sammanräkningen ske
mom den grupp, från hvilken plats först tilldelats honom.
Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar,
hvilkas röstvärden tillgodoräknats den afgångne. Hvarje valsedel gäller
såsom hel röst, och röstvärdet skall tillgodoräknas alla förut ej valda,
hvilkas namn förekomma å sedeln.
N:o 38. 26
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. to.
(Forts.)
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Den, som erhållit högsta rösttalet, är vald i den afgångnes ställe.
10 §.
Mellan lika rösttal eller jämförelsetal, skall, där så erfordras, skiljas
genom lottning.
11 §.
Hafva vid valet riksdagsmän icke blifvit till föreskrifvet antal ut¬
sedda, anställes genast nytt val för besättande af den eller de åter¬
stående platserna.
12 §.
Vid valet skall föras protokoll, i hvilket antecknas utom annat,
som vid förrättningen förekommit, huru många giltiga och ogiltiga
valsedlar afgifvits, de olika grupper, i hvilka valsedlarna blifvit ord¬
nade, antalet giltiga valsedlar i hvarje grupp, den ordning mellan
namnen å valsedlarna, hvilken inom hvarje grupp blifvit bestämd,
partigruppernas rösttal, de öfriga jämförelsetal, som varit bestäm¬
mande vid fördelningen af platserna mellan grupperna, det antal
platser, som tilldelats hvarje grupp samt slutligen de valda riksdags¬
männens namn.
De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas, de god¬
kända och de underkända hvar för sig, under försegling samt, jämte
de enligt 7 § gjorda anteckningar, förvaras intill utgången af den tid,
för hvilken valet gäller.
I fall, hvarom i 14 § sägs, skola valsedlarna jämte nyssnämnda
anteckningar och afskrift af valprotokollet tillhandahallas Konungens
befallningshafvande.
13 §•
Fullmakt för vald riksdagsman underskrifves, när valet verkställts
af landsting, af dess ordförande med kontrasignation af landstingets
sekreterare och, då valet skett af stad, af stadsfullmäktiges ordförande
jämte två af dessa fullmäktige. Sådan fullmakt skall hafva följande
lydelse:
»I kraft af det riksdagsmannaval, som af» N. N. »landsting»
(»stadsfullmäktige i» N. N. »stad») »blifvit den —--(dag, månad,
år)---förrättadt, varder» N. N. »härigenom befullmäktigad att
för en tid af sex år, räknade från och med den 1 januari nästkom¬
mande år» (eller där valet skett enligt § 7 mom. å—6 riksdagsord¬
ningen: »för tiden till den 1 januari år.........») »vara ledamot af Riks¬
dagens Första Kammare.» Ort och tid.
14 §.
Har riksdagsman annorledes än i 9 § sägs afgått före utgången
af den tid, för hvilken han blifvit vald, och skall platsen besättas från
den valkrets, som utsett den afgåugne, då skall Konungens befallnings¬
hafvande vid offentlig förrättning, som hålles så snart ske kan och
hvarom underrättelse minst åtta dagar förut meddelas genom anslag
27 N:o 3S.
Fredagen den 10 Maj, f. m.
(Kungl. Maj:ts förelag:,! (Utskottets förslag:) Om utsträck-
och medelst tryck så som med Konungens befallningshafvandes kun- nm'( af den
görelser vanligen förfares, verkställa ny röstsammanräkning enligt d
i 9 § angifna grunder. Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde (Forts\”‘'
såsom ledamot i den afgångnes ställe. Mellan lika rösttal skilje lotten. 1 ’
Efter sammanräkningens afsilande skola valsedlarna åter inläggas
under försegling.
15 §.
Vid förrättning, som i nästföregående § afses, skall Konungens
befallningshafvande i protokoll upptaga de föreliggande omständig¬
heterna samt hvilken på grund däraf skall inträda i den afgångnes
ställe. Sedan detta protokoll vid förrättningen upplästs, utfärde
Konungens befallningshafvande omedelbart fullmakt för den sålunda
utsedde.
Sådan fullmakt skall vara af följande lydelse:
»Sedan» N. N. »blifvit af» N. N. »landsting» (»stadsfullmäktige»
i N. N. »stad»; »utsedd till ledamot af Riksdagens Första Kammare
för en tid af sex år, räknade från och med den 1 januari år.........»
(eller där den afgångne blifvit utsedd jämlikt § 7 mom. 3—6 riks¬
dagsordningen: »för tiden till den 1 januari år.........») »men denna
plats blifvit ledig, har vid förrättning enligt 14 § af lagen om val till
Riksdagen» N. N. »blifvit utsedd att inträda såsom ledamot af nämnda
kammare för tiden den 1 januari år .........; hvarom detta länder till
bevis och fullmakt.» Ort och tid.
16 §.
Finnes i fall, som i 14 § afses, å där omförmälta valsedlar icke
namn å någon, som kan inträda såsom ledamot i den afgångnes ställe,
då skall nytt val anställas för besättande af den lediga platsen.
17 §.
Om besvär öfver val till Första Kammaren är stadgadt i riks¬
dagsordningen.
Om val till Andra Kammaren.
Y alkretsar.
18 §.
För valen till Andra Kammaren indelas riket i femtiosex val¬
kretsar, nämligen:
1. Stockholms stads första valkrets, innefattande Nikolai, Klara,
Kungsholms, Maria och Katarina territoriella församlingar;
2. Stockholms stads andra valkrets, innefattande Jakobs och
Johannes, Adolf Fredriks, Gustaf Vasa, Mattei, Engelbrekts, Hedvig
Eleonora och Oskars territoriella församlingar;
3.. Stockholms läns södra valkrets, innefattande Sotholms, Svart-
lösa, Öknebo, Färentuna och Sollentuna härad, Danderyds, Åkers och
Värmdö skeppslag samt städerna Södertälje och Vaxholm;
N:o 38. 28
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
p olihska röst*
rutten‘ m. in.
(Forts.)
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
4. Stockholms läns norra valkrets, innefattande Långhundra,
Arlinghundra, Seminghundra, Vallentuna, Lyhundra och Sjuhundra
härad, Bro och Vätö, Frötuna och Länna samt Väddö och Häfverö
skeppslag, Frösåkers och Närdinghundra härad samt städerna Norrtälje,
Östhammar, Uregrund och Sigtuna;'
5. Uppsala län;
6. Södermanlands läns norra valkrets, innefattande Väster-Rekarne,
Öster-Rekarne, Åkers och Selebo härad samt städerna Eskilstuna, Tors-
hälla, Strängnäs och Mariefred;
7. Södermanlands läns södra valkrets, innefattande Oppunda, Vill—
åttinge, Jönåkers, Rönö, Hölebo och Daga härad samt städerna Ny¬
köping och Trosa;
8. Östergötlands läns norra valkrets, innefattande Åska, Fin-
spånga.. läns, Björkekinds, Östkinds och Lösings härad, Bråbo härad
utom Östra Eneby kommun, Memmings härad utom Borgs kommun,
Hammarkinds och Skärkinds härad samt städerna Motala och Söderköping;
9. Norrköpings och Linköpings valkrets, innefattande Norr¬
köpings stad med Ustra Eneby och Borgs kommuner samt Linköpings stad;
10. Östergötlands läns södra valkrets, innefattande Dals, Bobergs,
Lysings, Göstrings, Vifolka, Valkebo, Gullbergs, Åkerbo, Bankekinds,
Hanekinds, Kinda och Ydre härad samt städerna Vadstena och Skeninge;
11. Jönköpings läns östra valkrets, innefattande Norra Vedbo,
Södra Vedbo, Östra och Västra, härad samt Eksjö stad;
12. Jönköpings läns västra valkrets, innefattande Tveta, Vista,
Mo, Östbo och Västbo härad samt städerna Jönköping och Grenna;
lo. Kronobergs läns östra valkrets, innefattande Konga, Upp-
vidinge, Norrvidinge och Ivinnevalds härad samt Växjö stad;
14. Kronobergs läns västra valkrets, innefattande Allbo och Sun-
nerbo härad;
15. Kalmar läns norra valkrets, innefattande länets norra lands¬
tingsområde ;
16. Kalmar läns södra valkrets, innefattande länets södra lands¬
tingsområde;
17. Gottlands län;
18. Blekinge län;
19. Kristianstads läns nordvästra valkrets, innefattande Södra
Åsbo, Bjäre, Norra Åsbo, Västra Göinge och Östra Göinge härad samt
Angelholms stad;
20. Kristianstads läns sydöstra valkrets, innefattande Villands,
Gärds, Albo, Ingelstads och Järrestads härad samt städerna Kristianstad
och Simrishamn;
21. Malmöhus läns norra valkrets, innefattande Luggude, Rönne-
bergs och Onsjö härad;
22. Malmöhus läns mellersta valkrets, innefattande Harjagers,
Frosta, Färs, Torna och Bara härad;
23. Malmöhus läns södra valkrets, innefattande Oxie, Skytts, Vem-
menhögs, Ljunits och Herrestads härad samt städerna Ystad, Trelle¬
borg och Skanör med Falsterbo;
24. Städerna Hälsingborg, Landskrona och Lund;
Fredagen den 10 Maj, f. in.
L’9 X:o 38.
(Kungl. Maj:ts förslag;)
25. Malmö stad;
26. Hallands län;
(Utskottets förslag:)
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten in. ni.
27. Göteborgs och Bolius läns södra valkrets, innefattande Åskhus, ,Fort|',
Västra Hisings, Östra Hisings, Säfvedals, Inlands Södre, Inlands Nordre, ° '
Inlands Fräkne, Inlands Torpe, Tjörns, Orusts östra och Orusts västra
härad samt städerna Marstrand och Kungälf;
28. Göteborgs och Bohus läns norra valkrets, innefattande Lane,
Tunge, Ståugenäs, Sörbygdens, Sotenäs, Kville, Tanums, Bullarens och
Vette härad samt städerna Uddevalla, Lysekil och Strömstad;
29. Göteborgs stad;
30. Älfsborgs läns norra valkrets, ^innefattande Nordals, Sundals,
Valbo, Tössbo och Vedbo härad samt Åmåls stad;
31. Älfsborgs läns mellersta valkrets, innefattande Flundre, Väne,
Bjärke, Vätle, Ale, Kullings och Gäsene härad samt städerna Väners¬
borg och Alingsås;
32. Älfsborgs läns södra valkrets, innefattande Ås, Kinds, Red¬
vägs, Marks, Vedens och Bollebygds härad samt städerna Borås och
Ulricehamn;
33. Skaraborgs läns norra valkrets, innefattande Vadsbo, Kåkinds,
Valle, Finne och Kinnefjärdings härad samt städerna Mariestad, Sköfde,
Hjo och Lidköping;
34. Skaraborgs läns södra valkrets, innefattande Åse, Viste, Barne,
Laske, Kållands, Skånings, Vilske, Gudhems, Vartofta och Frökinds
härad samt städerna Skara och Falköping;
35. Värmlands läns norra valkrets, innefattande Älfdals och
Fryksdals härad;
36. Värmlands läns östra valkrets, innefattande Fernebo, Ölme,
Visnums, Vase, Nyeds, Kils och Karlstads härad samt städerna Karl¬
stad, Kristinehamn och Filipstad;
37. Värmlands läns västra valkrets, innefattande Grums, Gill-
bergs, Näs, Nordmarks och Jösse härad;
38. Örebro läns norra valkrets, innefattande Nora och Hjulsjö,
Grythytte och Hällefors, Nya Kopparbergs samt Lindes och Ramsbergs
bergslag, Fellingsbro, Glanshammars och Örebro härad äfvensom stä¬
derna Örebro, Nora och Lindesberg;
39. Örebro läns södra valkrets, innefattande Karlskoga bergslag,
Fumla, Grimstens, Hardemo, Edsbergs, Sundbo, Askers och Sköllersta
härad samt Askersunds stad;
40. Västmanlands läns östra valkrets, innefattande Torstuna,
Simtuna, Öfver-Tjurbo, Våla, Ytter-Tjurbo, Siende, Tuhundra och
Norrbo härad samt städerna Västerås och Sala;
41. Västmanlands läns västra valkrets, innefattande Åkerbo härad,
Skinnskattebergs och Gamla Norbergs bergslag, Vagnsbro och Snefringe
härad samt städerna Arboga och Köping;
42. Kopparbergs läns östra valkrets, innefattande Folkare härad,
Hedemora tingslag och Falu domsagas norra tingslag äfvensom stä¬
derna Falun, Hedemora och Säter;
43. Kopparbergs läns västra valkrets, innefattande Falu dom¬
sagas södra, Västerbergslags samt Nås och Malungs tingslag;
>:o 38. 30
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
p olitiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
44. Kopparbergs läns norra valkrets, innefattande Gagnefs, Lek¬
sands, Rättviks, Mora, Orsa, Alfdals samt Sårna och Idre tingslag;
45. Gästriklands valkrets, innefattande Gästrikslands östra och
Gästriklands västra tingslag samt Galle stad;
46. Hälsinglands södra valkrets, innefattande Bollnäs och Ala
tingslag samt Söderhamns stad;
47. Hälsinglands norra valkrets, innefattande Ljusdals, Arbrå och
Järfsö, Enångers, Forsa, Bergsjö och Delsbo tingslag samt Hudiks¬
valls stad;
48. Medelpads valkrets, innefattande Selångers, Tuna, Torps, Nju-
runda, Sköns, Indals och Ljustorps tingslag samt Sundsvalls stad;
49. Ångermanlands södra valkrets, innefattande Säbrå, Stigsjö,
Viksjö, Häggdångers, Gudmundrå, Högsjö och Hemsö kommuner, Boteå,
Sollefteå, Resele och Ramsele tingslag samt Härnösands stad;
50. Ångermanlands norra valkrets, innefattande Nora, Bjärtrå
och Skogs kommuner, Nätra, Nordingrå samt Själevads och Arnäs
tingslag äfvensom Örnsköldsviks stad;
51. Jämtlands läns södra valkrets, innefattande Svegs, Hede, Bergs,
Ragunda samt Refsunds, Brunfio och Näs tingslag äfvensom Öster¬
sunds stad;
52. Jämtlands läns norra valkrets, innefattande Sunne, Ovikens,
Hallens, Undersåkers, Offerdag, Rödöns, Lits och Hammerdals tingslag;
53. Västerbottens läns södra valkrets, innefattande Normalings
och Bjurholms, Umeå, Degerfors, Lycksele lappmarks och Åsele lapp¬
marks tingslag samt Umeå stad;
54. Västerbottens läns norra valkrets, innefattande Nysätra,
Burträsks, Skellefteå samt Norsjö och Mala tingslag äfvensom Skel¬
lefteå stad;
55. Norrbottens läns södra valkrets, innefattande Piteå, Alfsby,
Arvidsjaurs lappmarks, Arjeplogs lappmarks, Neder-Luleå, Öfver-
Luleå samt Jockmoeks lappmarks tingslag äfvensom Piteå och Luleå
städer;
56. Norrbottens läns norra valkrets, innefattande Råneå, Neder-
Kalix, Öfver-Kalix, Gällivare lappmarks, Juckasjärvi lappmarks, Enon-
tekis lappmarks, Pajala, Korpilombolo, Öfver-Torneå samt Neder-Tor-
neå och Karl Gustafs tingslag jämte Haparanda stad.
Om valdistrikt och om valnämnd.
19 §.
I valkrets, som innefattar flera kommuner, förrättas val kommun¬
vis, därvid hvarje kommun bildar ett valdistrikt; dock att kommun,
som till följd af folkmängdens storlek, samfärdsförhållandena eller andra
orsaker finnes icke lämpligen böra utgöra ett enda valdistrikt, må delas
i två eller flera. Höra på landet delar af samma kommun till olika
valkretsar, bildar hvarje del ett valdistrikt.
Valkrets, som består af en stad eller del af stad, bildar ett val¬
distrikt; dock må, där så finnes lämpligt, sådan valkrets delas i två
eller flera valdistrikt.
Fredagen den 10 Muj, f. m.
31 N:o 38.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
20 §.
1. Vill någon i kommunen eller, beträffande stad, som är delad
i valkretsar, i valkretsen boende och till deltagande i riksdagsmannaval
berättigad väcka förslag om sådan delning af valdistrikt, som i 19 §
sägs, eller om upphäfvande af eller ändring i redan skedd delning,
göre framställning till Konungens befallningshafvande. Ej må fram¬
ställning bifallas med mindre yttrande inhämtas från kommunalstämma
eller i stad magistrat och stadsfullmäktige. Skall kommun på landet
delas, må delar af samma by eller hemman ej utan synnerliga skäl
förläggas till olika valdistrikt. I beslut om delning af valdistriktet
skall jämväl angifvas tiden för beslutets ikraftträdande, och varde be¬
slutet af Konungens befallningshafvande kungjordt.
2. Öfver beslut, som i 1 mom. afses, må besvär anföras i den
ordning, som är bestämd för öfverklagande af Konungens befällnings-
hafvandes utslag i mål, hvilka bedömas efter förordningarna om kom¬
munalstyrelse.
21 §.
För hvarje valdistrikt å landet skall finnas en valnämnd af fem
inom distriktet boende personer. Ordförande i denna nämnd jämte
suppleant för honom förordnar Konungens befallningshafvande årligen
före februari månads utgång. De fyra ledamöterna jämte två supple¬
anter väljas å första ordinarie kommunalstämma hvarje år i den ord¬
ning, som om nämndemansval är stadgad. Det åligger kommunal¬
stämmans ordförande att ofördröjligen utan lösen låta tillställa en hvar¬
af de valda ledamöterna och suppleanterna i valnämnden ett utdrag af
stämmoprotokollet, i hvad dem rörer. Om de personers namn och bo¬
stad, som blifvit till ordförande och suppleant för honom utsedda, låter
Konungens befallningshafvande i länskungörelserna meddela under¬
rättelse.
22 §.
I valnämnden skola minst två ledamöter utom ordföranden vara
närvarande. Såsom nämndens beslut gäller den mening, om hvilken
de flesta röstande sig förena, eller, vid lika rösttal, den mening ord¬
föranden biträder.
Vid valnämndens sammanträden föres protokoll! af ordföranden.
23 §.
Af kommunalstämma lämnadt uppdrag att vara ledamot eller
suppleant i valnämnd må ej annan afsåga sig, än ämbets- eller tjänste¬
man, som af sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den,
som uppnått sextio års ålder; samt den, hvilken eljest uppgifver hin¬
der, som af stämman godkännes.
24 §.
Menar någon, att val af ledamot eller suppleant i valnämnd icke
skett i laga ordning, eller vill någon klaga däröfver att af honom
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
Nso 38. 32
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
gjord afsägelse af uppdrag, som i 23 § afses, icke godkänts, äge lian
att lios Konungens befallningshafvande anföra besvär före klockan 12
å femtonde dagen, i förra fallet från den dag, då valet hölls, och i
senare fallet från den dag, då det beslut meddelades, däri rättelse
sökes; och må öfver Konungens befallningshafvandes utslag i sådant
mål klagan ej föras.
Om röstlängd.
25 §.
För hvarje valdistrikt skall röstlängd upprättas, på landet och i
stad, där magistrat ej finnes, af den tjänsteman, som verkställer debi¬
tering af utskylderna till kronan, samt i annan stad af magistraten
eller, där särskilda tjänstemän äro för nämnda debitering förordnade,
af dessa under magistratens inseende.
26 §.
Röstlängd upprättas före den 25 juni hvarje år och skall efter
mantalslängden för samma år upptaga alla manliga invånare inom val¬
distriktet, hvilkas ålder vid årets början ej understiger tjugufyra år.
En hvar sådan person, om hvilken upplysning ej vinnes, att han den
10 j uni brister i något af hvad lag stadgar såsom villkor för rösträtt,
antecknas i längden såsom röstberättigad; dock att den, som icke varit
i kommunen mantalsskrifven å sådan tid, att han under sistförflutna
kalenderåret skolat därstädes erlägga utskylder, ej må upptagas såsom
röstberättigad, med mindre af tillgängliga handlingar framgår eller
eljest styrkes, att honom i hans mantalsskrifningsort påförda, sistnämnda
år till betalning förfallna utskylder blifvit erlagda eller att han icke
detta år haft att erlägga några sådana utskylder.
Närmare föreskrifter i afseende å röstlängdens upprättande så ock
om skyldighet för vederbörande myndigheter att lämna erforderliga
uppgifter till införande i längden meddelas af Konungen.
27 §.
Senast den 25 juni skall röstlängd vara afsänd eller aflämnad för
landet till ordförande i valnämnden och i stad till magistraten, där
denna ej själf verkställt upprättandet.
28 §.
Från och med den 3 till och med den 9 juli skall röstlängden vara
å lämpligt ställe inom valdistriktet under behörig tillsyn framlagd för
granskning. Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten att
ej mindre senast den 25 juni kungöra, på sätt i 29 § sägs, tid och
ställe för framläggandet än äfven ofördröjligen till en hvar i röstläng¬
den upptagen person, som däri icke antecknats såsom röstberättigad,
härom med allmänna posten sända underrättelse med angifvande af
den eller de omständigheter, på grund hvaraf han från rösträtt ute¬
slutits. Till dem, hvilka åtnjuta fattigunderstöd eller sakna stadigt
hemvist, vare dock ej nödigt att sända underrättelse.
33 N:o 38.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
1 kungörelse samt underrättelse, hvarom i denna § förmäles, skall
jämväl angifvas tiden, inom hvilken anmärkning mot röstlängd för att
upptagas till pröfning bör, jämlikt 30 § här nedan, vara tillvalnämn¬
dens ordförande eller magistraten inlämnad, samt tid och ställe för
pröfning enligt 33 § af sålunda gjorda anmärkningar.
29 §.
Kungörelse samt underrättelse, hvarom i 28 § förmäles, skola
affattas enligt formulär 1 och 2 vid denna lag. Blanketter till nämnda
underrättelse tillhandahållas vederbörande af Konungens befallnings¬
hafvande. °
Kungörelsen skall uppläsas i kyrkan och, där så kan ske, i orts¬
tidningar införas.
SO §.
Vill någon, hvilken rösträtt enligt längden ej tillkommer, för sig
påstå sådan rätt, eller anser någon, att annan icke må vara däri upp¬
tagen såsom röstberättigad, äger han att sina anmärkningar, skriftligen
affattade och åtföljda af de bevis han vill åberopa, ingifva till val¬
nämndens ordförande eller magistraten sist den 15 juli före klockan
tolf på dagen.
31 §.
Har någon i rätt tid gjort anmärkning däremot, att annan i röst¬
längden upptagits såsom röstberättigad, skall härom till denne af val¬
nämndens ordförande eller magistraten ofördröjligen med allmänna
posten sändas underrättelse med angifvande af dagen för anmärkningens
pröfning. Blanketter till sådan underrättelse, affattade i öfverens¬
stämmelse med formulär 3 vid denna lag, skola af Konungens befall¬
ningshafvande hållas vederbörande till banda.
32 §.
Varder anmärkning ej ingifven inom föreskrifven tid, kommer den
ej under pröfning.
33 §.
Den 25 juli eller, om söndag då infaller, nästa dag sammanträder
på landet för hvarje valdistrikt valnämnden för pröfning af de mot
röstlängden framställda anmärkningar. Samma lag vare i stad för
magistraten, dock att sammanträde, som skulle hållas å måndag, i
stället äger rum nästa dag. Sammanträdet skall börja klockan 10 för¬
middagen, och vare förhandlingarna offentliga.
Sedan vid sammanträdet tillfälle lämnats till bemötande af gjorda
anmärkningar med rätt för den, mot hvilkens rösträtt anmärkning blifvit
enligt 30 § framställd, att åberopa jämväl omständigheter, som inträffat
efter den 15 juli, skall valnämnden eller magistraten öfver hvarje i be¬
hörig tid framställd anmärkning omedelbart eller senast dagen efter
slutad förhandling afkunna beslut, som, med angifvande i korthet af
skälen därför, tecknas å den pröfvade anmärkuingsskriften.
Första Kammarens Prot. 1907. N:o 38.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. in.
(Forts.)
3
>:o 38. 34
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst-
rätten m. in.
(Forts.)
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
I röstlängden införas de rättelser, som af dessa beslut föranledas.
Röstlängden, sålunda rättad, underskrifves af valnämnden eller
magistraten. Har anmärkning mot röstlängden ej inom behörig tid
framställts, varde intyg därom af valnämndens ordförande eller magi¬
straten tecknadt å längden.
hd §.
1. Vill någon klaga öfver beslut, som i 33 § sägs, göre härom
anmälan hos valnämndens ordförande eller magistraten genast eller
sist å tredje dagen från den dag, då beslutet afkunnades, och ingifve
sina besvär till Konungens befallningshafvande sist före klockan 12 å
tionde dagen från sistnämnda dag.
Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten att, då an¬
mälan om besvär sker, därom göra anteckning vid beslutet å anmärk-
ningsskriften samt att, sedan den för anmälan bestämda tid utlupit,
ofördröjligen insända till Konungens befallningshafvande utdrag af röst¬
längden i de delar, som angå besvär, hvarom anmälan skett, äfvensom
handlingarna rörande dessa besvär.
2. Afse besvären annan än klaganden, skola de ingifvas i två
exemplar; och vare i sådant fall klaganden skyldig att genast åter
uttaga det ena exemplaret af de ingifna besvärsbandlin garna och låta
det tillställas den, som besvären afse, samt inom den tid af minst två,
högst tio dagar, som Konungens befallningshafvande efter omständig¬
heterna i hvarje särskilt fall bestämmer, till Konungens befallnings¬
hafvande inkomma med bevis om dagen för delgifningen.
35 §.
Göres ej anmälan, som i 34 § 1 mom. sägs, eller ingifvas ej be¬
svären inom föreskrifven tid, eller inkommer ej bevis, som i 64 § 2 mom.
sägs, inom därför bestämd tid, varda besvären ej upptagna till pröfning.
36 §.
Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis be¬
stämda tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas den, som be¬
svären afse, äge denne tillfälle att inom den tid af minst två, högst
tio dagar, som Konungens befallningshafvande utsätter, räknad från
dagen för handlingarnas delgifning, till Konungens befallningshafvande
inkomma med förklaring.
37 §.
Hvad i afseende å besvärsbandlingars delgifning och ingifvande
af bevis därom samt förklarings afgifvande bör iakttagas sä ock på¬
följden för försummelse att i rätt tid inkomma med delgifningsbevis
skall tecknas på besvärsskriften.
38 §.
Då inkommet besvärsmål är i skick att kunna afgöras, teckne
Konungens befallningshafvande å besvärshandlingarna sitt beslut och
återsände handlingarna till till valnämndens ordförande eller magistraten.
35 >:o 38.
Fredagen den 10 Maj, f. m.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottsts förslag:)
De rättelser, som af Konungens befallningsbafvandes beslut föranledas,
skola af ordföranden eller magistraten i röstlängden införas.
Ej må besvärshandlingar till part återställas.
39 §.
Öfver Konungens befallningshafvandes beslut må särskild klagan
ej föras. Anföras besvär öfver valförrättning, vid hvilken beslutet tjänat
till efterrättelse, må i sammanhang därmed talan mot beslutet fullföljas.
40 §.
Ilar emot röstlängd, som blifvit i föreskrifven ordning framlagd,
anmärkning ej förekommit, eller har i anledning af framställd anmärk¬
ning beslut gifvits och rättelse, där sådan ifrågakommer, i längden
gjorts, lände den röstlängd vid riksdagsmannaval, som därefter, intill
dess ny röstlängd på enahanda sätt kommit till stånd, hålles, till ovill¬
korlig efterrättelse, där ej, på sätt nedan stadgas, rättelse skall i läng¬
den verkställas.
Har på klagan, som i samband med besvär öfver valförrättning
blifvit förd, röstlängden i någon del förklarats felaktig, skall, ehvad fel¬
aktigheten ländt till förrättningens upphäfvande eller ej, Konungens
befallningshafvande i längden införa de af beslutet föranledda rättelser.
41 §.
Ej må vid klagan öfver beslut i fråga om anmärkning mot röst¬
längd andra bevis gälla än de, som hos valnämnden eller magistraten
varit i laga ordning företedda.
Om valets kungörande och förrättande.
' 42 §.
Valförrättare vare på landet valnämnden; i stad, som utgör ett
valdistrikt, magistraten; och i annan stad magistratens deputerade,
hvarom i 71 § här nedan sägs.
43 §.
När val till Andra Kammaren skall aga rum, läte Konungens be¬
fallningshafvande därom i god tid förut utgå kungörelse, som uppläses
i kyrkorna och införes i ortstidningar. I kungörelsen upptages antalet
af dem, som skola väljas inom valkretsen, och utsattes, utom dag och
tid för valet, valstället inom hvarje valdistrikt samt tid och ställe för
rösternas sammanräknande. Kungörelsen skall tillika innehålla erinran
om den skyldighet, som jämlikt 55 § åligger valförrättare, att oför¬
dröjligen till Konungens befallningshafvande insända valkuvert, val¬
protokoll och röstlängd.
44 §.
Då nya val i hela riket till Andra Kammaren böra äga rum, skola
i stad, som bildar mer än en valkrets, val förrättas samtidigt i alla
valkretsar.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. ni.
(Forts.)
Kso 38. 36
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m
(Forts.)
(Kungl. Maj:ts. förslag:) (Utskottets förslag:)
45 §.
Valet äger rum inför öppna dörrar. Ej må därvid tal hållas, eller
tryckta eller skrifna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.
Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de före¬
skrifter, som valförrättaren för ordningens upprätthållande och valför¬
rättningens behöriga fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning,
som ej kan afstyras, äge valförrättaren att afbryta förrättningen.
I vallokal skall exemplar af denna lag finnas anslaget.
46 §. 46 §.
Valet skall börja klockan 9 för¬
middagen och fortgå till klockan
2 eftermiddagen samt därefter fort¬
sättas å landet från klockan 6 till
klockan 8 och i stad från klockan
5 till klockan 9 eftermiddagen; dock
att, där allmän gudstjänst å val¬
dagen hålles inom valdistriktet, uppe¬
håll göres för den tid gudstjänsten
pågår.
Bär å någon ort andra tider
för valets förrättande finnas mera
lämpliga, äge Konungens befall¬
ningshafvande att därom på fram¬
ställning af valförrättaren förordna,
med iakttagande att tillträde till
valet skall finnas minst två timmar
före klockan 3 eftermiddagen och
minst en timma efter klockan 6
eftermiddagen.
47 §.
Vid valet skola begagnas valsedlar af hvitt papper utan kännetecken.
A valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn
eller annan beteckning i ord för viss grupp af valmän eller för viss
meningsriktning).
Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det
andra, och må utgöra högst två utöfver det antal riksdagsmän valet
afser. Af namnen anses så många, från början räknadt, som motsvara
antalet riksdagsmän, afse själfva riksdagsmannaval och de öfriga
allenast val af efterträdare åt afgången riksdagsman. Har å valsedeln
medelst en linje afskilts ett mindre antal namn, från början räknadt,
anses dock allenast de sålunda afskilda främsta namnen afse själfva
riksdagsmanna valet.
Valsedel bör innehålla tydlig uppgift på den eller de utseddes
namn, titel eller yrke och hemvist så ock den beteckning i öfrigt,
som kan vara nödig för att fullt otvetydigt utmärka, hvem eller hvilka
åsyftas.
Valet skall börja klockan 9 för¬
middagen och fortgå till klockan 2
eftermiddagen samt därefter fort¬
sättas å landet från klockan 6 till
klockan 8 och i stad från klockan
5 till klockan 9 eftermiddagen.
Hvad nu är stadgadt utgöre ej
hinder för Konungens befallnings¬
hafvande att för valdistrikt, där så
finnes nödigt, utsträcka valtiden.
I hvarje fall skall dock, där all¬
män gudstjänst å valdagen hålles
inom valdistriktet, uppehåll göras
för den tid gudstjänsten pågår.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
37 .N:o 38.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
48 §.
Valsedlarna aflämnas i kuvert
af ogenomskinligt papper, lika till
storlek och beskaffenhet, hvilka vid
förrättningen tillhandahållas. In¬
nan valkuvert utlämnas, skall val-
förrättaren därå intrycka en stäm¬
pel, utvisande det valdistrikt, där
förrättningen äger rum.
Omedelbart före röstningens bör¬
jan skall ordföranden visa de när¬
varande, att valurnan är tom.
(Utskottets förslag:) Om utsträck-
ning af den
4# & politiska röst¬
rätten m. m.
Vid förrättningen skola kuvert (Forts-)
af ogenomskinligt papper, lika till
storlek och beskaffenhet, tillhanda¬
hållas valmännen för det ända¬
mål, hvarom i 49 § förmäles.
Innan valkuvert utlämnas, skall val-
förrättaren därpå intrycka en stäm¬
pel, utvisande det valdistrikt, där
förrättningen äger rum.
Omedelbart före röstningens bör¬
jan skall ordföranden visa de när¬
varande, att valurnan är tom.
49 §.
Enhvar, som- anmäler sig till valet, erhåller vid valbordet ett
valkuvert.
I vallokalen skola till lämpligt antal finnas afskilda platser, af-
sedda att möjliggöra för enhvar att med valhemlighetens bevarande
kunna inlägga sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa
platser vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så auord-
nadt att för saväl valförrättaren som allmänheten är synligt, när en
plats är upptagen; och åligger det valförrättaren att vaka öfver att
valmans förehafvande där ej må af någon kunna iakttagas.
Efter det valmannen vid någon af omförmälda särskilda platser
inlagt sin valsedel i kuvertet och tillslutit detsamma, öfverlämnar han
utan dröjsmål personligen kuvertet till ordföranden. Sedan denne för¬
vissat sig om, att den, som vill rösta, är i röstlängden upptagen så¬
som röstberättigad, och tillsett, att kuvertet är behörigen stämpladt
men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden kuvertet i val¬
urnan, i sammanhang hvarmed i röstlängden vid den röstandes namn
göres anteckning, att rösträtten utöfvats.
50 §.
Valman, som på grund af kroppsligt fel är oförmögen att i före-
skrifven ordning afgifva sin röst, äge att till biträde vid röstningen
anlita den, han själf därtill utser.
51 §.
Ej ma någon i annan ordning, än nu är sagd, sin rösträtt utöfva.
Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt
med annat kännetecken, varde ej mottaget.
52 §.
Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt
förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i
N:o 38. 38
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst•
rätten m. m.
(Fort».)
Fredagen den 10 Maj, f. m.
(Utskottets förslag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)
säkert förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fort¬
sättande borttages, valförrättare!! inför öppna dörrar förvissa sig om
att sigillen äro obrutna.
53 §.
De valmän, som vid det klockslag, då uppehåll i valet göres eller
valet skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där
saknas, å anvisad plats härintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga
rätt att aflämna sina valsedlar.
54
När alla, som vid det för valets slut fastställda klockslag äga
tillträde till valet, aflämnat sina valsedlar, förklare ordföranden röst¬
ningen afslutad.
Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas
oöppnade. I det protokoll, som i öfverensstämmelse med det vid denna
lag fogade formulär 4 med därå gjorda anvisningar skall föras vid för¬
rättningen, antecknas antalet valkuvert. Jämväl räknas och upptages
i protokollet antalet af de personer, som enligt anteckningarna i röst¬
längden deltagit i valet.
Valkuverten inläggas härefter i hållfast omslag, som omsorgsfullt
förseglas under minst två närvarandes sigill. De sålunda åsätta sigillen
skola jämväl i protokollet aftryckas.
55 §.
Sedan valprotokollet upplästs och
dess riktighet bekräftats af ord¬
föranden och två af de närvaran¬
de, afslutas valförrättningen med
tillkännagifvande af tid och ställe,
som blifvit utsatt för rösternas sam¬
manräknande.
Valförrättaren insände därefter
ofördröjligen till Konungens befall¬
ningshafvande valkuverten, valpro¬
tokollet och röstlängden.
55 §.
Sedan valprotokollet upplästs och
dess riktighet bekräftats af ord¬
föranden och två af de närvarande,
afslutas valförrättningen med till¬
kännagifvande af tid och ställe,
som blifvit utsatt för rösternas sam¬
manräknande.
Valförrättaren insände därefter
ofördröjligen till Konungens be¬
fallningshafvande valkuverten, val¬
protokollet och röstlängden. Sker
insändandet med allmänna posten ,
skall försändelsen assureras.
Om rösternas sammanräknande och valets afsilande.
56 §.
Det åligger Konungens befallningshafvande att i god tid före
röstsammanräknandet tillse, att valkuvert, valprotokoll och röstlängd
inkommit från alla valdistrikt, samt, där sa ej skett, från försumlig
valförrättare infordra hvad som felas.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
39 A:o 38.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:) Om utsträck-
57 n*n9 af de,‘
a . _ . politiska röst-
A utsatt tid och ställe verkställes af Konuugens befallningshaf- rutten m. m.
vande inför öppna dörrar sammanräknandet af de vid valet afgifna (Forts.)
röster.
Protokollen öfver röstningen granskas hvart för sig, och sigillen ä
omslaget till de vid hvarje protokoll fogade valsedlar jämföras med de
sigill, som äro å protokollet aftrycka. Förekommer därvid ej skälig
anledning, att omslaget efter tillslutningen blifvit öppnadt, brytes för¬
seglingen. I annat fäll lämnas omslaget orubbadt, och de däri inne¬
slutna valsedlar inverka ej på valet.
58 §.
Efter det protokollen från de särskilda valdistrikten upplästs samt
valsedlarna uttagits ur valkuverten och granskats, pröfve Konungens
befallningshafvande valsedlarnas giltighet och meddele de beslut, hvartill
valsedlarna och protokollen må gifva anledning.
59 §.
Ogin är valsedel:
till hvilken användts annat än hvitt papper;
å hvilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med
äfsikt där anbragt;
hvilken upptager partibeteckning å annat ställe än ofvanför namnen.
Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.
60 §. 60 §.
Upptager valsedel namn på nå¬
gon, som ej är valbar, eller fram¬
går i afseende å något där före¬
kommande namn ej fullt otvety¬
digt, hvem som därmed åsyftas,
anses sådant namn såsom obefint-
Upptager valsedel namn på nå¬
gon, som ej är valbar, eller fram¬
går i afseende å något där före¬
kommande namn ej fullt otvety¬
digt, hvem som därmed åsyftas,
eller är något namn å sedeln
öfverstrulcet, anses sådant namn
: _ såsom obefintligt.
Finnas å valsedel flera namn än som enligt 47 § är medgifvet,
anses de sista öfvertaliga namnen såsom obefintliga.
Valsedel, som lyder å färre namn än det antal riksdagsmän valet
afser, vare ändock giltig.
ligt.
61 §.
Rösterna sammanräknas och valets
7, 9 och 10 §§ angifna grunder.
62 8.
Hafva vid valet riksdagsmän icke
blifvit till föreskrifvet antal utsedda,
anställes genast nytt val för besät¬
tande af den eller de återstående
platserna.
utgång bestämmes enligt de i
Hafva vid valet riksdagsmän icke
blifvit till föreskrifvet antal utsedda,
anställes ofördröjligen nytt val för
besättande af den eller de åter¬
stående platserna.
N:o 38. 40
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten ni. m.
(Fort?.)
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
63 §.
Vid förrättningen läte Konungens befallningshafvande föra proto¬
koll, i kvilket antecknas utom annat, som vid förrättningen förekom¬
mit, huru många giltiga och ogiltiga valsedlar afgifvits i hvarje val¬
distrikt, de olika grupper, i hvilka valsedlarna blifvit ordnade, antalet
giltiga valsedlar i hvarje grupp, den ordning mellan namnen å val¬
sedlarna, hvilken inom hvarje grupp blifvit bestämd, partigruppernas
rösttal, de öfriga jämförelsetal, som varit bestämmande vid fördel¬
ningen af platserna mellan grupperna, det antal platser, som tilldelats
hvarje grupp, samt slutligen de valda riksdagsmännens namn.
Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända hvar¬
för sig, i omslag, hvilka, innan förrättningen afslutas, förses med minst
två närvarandes sigill, hvarom anteckning sker i protokollet. De så¬
lunda inlagda valsedlarna skola jämte de anteckningar, hvilka, på sätt
i 7 § sägs, blifvit vid valet förda, förvaras intill utgången af den tid,
för hvilken valet gäller.
64 §.
Kan förrättningen icke på en dag bringas till slut, eller varder
eljest nödigt att densamma uppskjuta eller afbryta, skola alla valsed¬
lar inläggas i omslag, hvilka förseglas under minst två närvarandes
sigill. Dessa omslag jämte andra till valet hörande handlingar skola
därefter läggas i säkert förvar; och må förrättningen ej ånyo före¬
tagas, innan de närvarande förvissat sig om att de åsätta sigillen äro
obrutna.
65 §.
Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning af val-
protokollet. Med protokollets uppläsning är valförrättningen afslutad.
66 §.
Fullmakt för vald riksdagsman utfärdas af Konungens befallnings¬
hafvande. Sådan fullmakt skall hafva följande lydelse:
»Vid riksdagsmannaval, som den ............ (dag, månad, år)............
hållits i .................. (valkretsens namn) har» N. N. »blifvit utsedd till
ledamot af Riksdagens Andra Kammare för en tid af tre år, räknade
från och med den 1 januari nästkommande år» (eller om valet hållits
efter treårsperiodens början: »för tiden till den 1 januari år...........»);
»hvarom detta länder till bevis och fullmakt.» Ort och tid.
67 §.
Har någon, som blifvit vald till riksdagsman, afsagt sig uppdra¬
get, och pröfvas afsägelsen giltig, då skall Konungens befallningshaf¬
vande ofördröjligen vid offentlig förrättning så kungjord, som i 14 §
sägs, verkställa ny röstsammanräkning enligt de i 9 § angifna grun¬
der. Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom ledamot i den
afgångnes ställe. Mellan lika rösttal skilje lotten.
Samma lag vare, då riksdagsman eljest afgått före utgången af
den tid, för hvilken han blifvit vald.
Efter sammanräkningens afsilande skola valsedlarna åter inläggas
under försegling.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
41 >:o 38.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:) Om utsirad
^ ning af den
politiska röst
Vid förrättning, som i nästföregående § afses, skall Konungens rälten m• “•
befallningshafvande i protokoll upptaga de föreläggande omständig- (1'orts.)
heterna samt hvilken på grund däraf skall inträda i den afgångnes
ställe. Sedan detta protokoll vid förrättningen upplästs, uttärde Konun¬
gens befallningshafvande omedelbart fullmakt för den sålunda utsedde.
Sådan fullmakt skall vara af följande lydelse:
»Sedan» N. N. »blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra
Kammare för ..................... (valkretsens namn) för en tid af tre år,
räknade från och med den 1 januari år ..................» (eller om den
afgångne utsetts först efter treårsperiodens början: »för tiden till den
1 januari år ...........»), »men denna plats blifvit ledig, har vid för¬
rättning enligt 67 § af lagen om val till Riksdagen» N. N. »blifvit
utsedd att inträda såsom ledamot af nämnda kammare för tiden till
den 1 januari år .........» (eller om förrättningen hållits före treårs¬
periodens början: »för sagda tid»j; »hvarom detta länder till bevis
och fullmakt.» Ort och tid.
69 §.
Finnes, i fall, som i 67 § afses, å där omförmälta valsedlar icke
namn å någon, som kan inträda såsom ledamot i den afgångnes ställe,
då skall nytt val anställas för besättande af den lediga platsen.
Samma lag vare, där fel, som på besvär öfver den omedelbara
utgången af valet förklarats hafva förelupit, är sådant att det ej kan
afgöras, hvem som bör inträda i den afgångnes ställe.
Allmänna bestämmelser.
70 §.
Hvad ofvan är stadgadt i afseende å magistrat vare i stad, där
magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt tillsatta
styrelse.
71 §.
Äre i stad flera valdistrikt, skall magistraten för hvarje valdistrikt
utse tre eller flera deputerade att vara valförrättare i distriktet. Af
dessa förer den främste ordet. Protokollet öfver valförrättningen föres
af den, magistraten därtill utsett.
Till deputerad må i fall af behof utses den, som eljest ej tillhör
magistraten.
72 §.
Om besvär öfver val till Andra Kammaren är stadgadt i riksdags¬
ordningen.
73 §.
I de ärenden rörande val till Andra Kammaren, hvarom i denna
lag förmäles, må det vara enhvar tillåtet att, under iakttagande af
8:o 38. 42
Fredagen den 10 Maj, f. in.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
behörig tid och ordning, på eget äfventyr till myndighet insända hand¬
lingar i betaldt bref med allmänna posten; dock att hvad sålunda är
stadgadt ej äger tillämpning i fråga om besvär.
74 §.
Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då anmärkning
mot röstlängd, som i 30 § sägs, sist bör framställas eller då åtgärd för
talans fullföljande eller bevarande sist bör företagas, må anmärkningen
framställas eller åtgärder vidtagas å nästa söckendag.
75 §-
Valnämnden eller magistraten åligger ombesörja, att de anord¬
ningar, som i 49 § afses, ordentligen verkställas.
Kostnaden för dessa anordningar så ock de af denna lag föran¬
ledda utgifter för valkuvert och stämplar äfvensom kungörande, som
åligger valnämndens ordförande eller magistrat, skola gäldas af kom¬
munerna, hvilka jämväl hafva att tillhandahålla lämpliga vallokaler.
Denna lag truder i kraft samma
dag som det kritande förslaget om
ändring i §§ 31, 49 ock 53 rege¬
ringsformen samt §§ 6, 7, 8, 9,10,
11, 13 till och med 22, 25, 28 ock
38 riksdagsordningen så ock till
öfvergångsstadgande i riksdagsord¬
ningen, efter att hafva af Riksdagen
antagits, varder af Konungen
gilladt; dock att, i fråga om val
till Andra Kammaren, de före år
1909 i sådant hänseende gällande
stadganden skola tillämpas, intill
dess nya val i hela riket till Andra
Kammaren första gången förrättas
efter utgången af augusti månad
1910.
Formulär 1.
Formulär till kungörelse om framläggande af röstlängd.
Kungörelse.
Härmed tillkännagifves, att röstlängd till efterrättelse vid val till
Riksdagens Andra Kammare i N. N. valdistrikt finnes under tiden
från och med den 3 till och med den 9 juli framlagd i —--l)
för att där vara för granskning tillgänglig; och erinras tillika, att den,
hvilken rösträtt enligt denna längd ej tillkommer, men som för sig
vill påstå sådan rätt, eller den, som anser, att annan icke må vara
Fredagen den 10 Maj, f. m.
43 Ji:o 38.
(Kungl. Maj:t8 förslag:) (Utskottets förslag:) Om uttiräck-
i längden upptagen såsom röstberättigad, äger att sina anmärkningar, m”!l “f de"
skriftligen affattade och åtföljda af de bevis han vill åberopa, ingifva7^''), aJBrÄ*1<*
till —--2) sist å . . .8) dagen den —8) juli före klockan 12 på (Korts)
dagen, äfvensom att pröfning af de mot röstlängden framställda an¬
märkningar äger ram i---4) . . .5) dagen den---5).
Ort och tid.
Underskrift.
Anvisningar.
4) Här angifves den lokal, i hvilken röstlängden kommer att fram¬
läggas. Vid bestämmande af lokal iakttages, att behörig tillsyn öfver
längden må kunna å det angifna stället utöfvas till förekommande af
att eljest anteckning i läugden skulle af någon kunna verkställas.
2) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.
3) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den tid,
iuom hvilken anmärkningarna sist skola vara ingifna; det är den 15
juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.
4) Sockenstuga, rådhus eller annan lämplig lokal.
5) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för
anmärkningars pröfning bestämda tid, som är den 25 juli eller, om
söndag då infaller, näst påföljande söckendag.
Formulär 2.
Formulär till underrättelse enligt 29 §.
Jämlikt den röstlängd, som detta år upprättats för att i N. N.
valdistrikt tjäna till efterrättelse vid val till Riksdagens Andra Kam¬
mare, varder Eder härigenom meddeladt, att Ni på grund af att —
---------------'----------1)
icke är i röstlängden antecknad såsom röstberättigad.
Därest Ni vill för Eder påstå rätt till deltagande i riksdagsmanna¬
val, vid hvilket nämnda röstlängd skall begagnas, äger Ni att Edra
anmärkningar, skriftligen affattade och åtföljda af de bevis, Ni vill
åberopa, ingifva till —--2) sist å . . .3) dagen den--3) juli
före klockan 12 på dagen, och kommer pröfning af sådana anmärk¬
ningar att äga rum i---4) . . .5) dagen den —5) juli med bör¬
jan klockan 10 förmiddagen.
Poststämpelns datum.
Underskrift.
Anvisningar:
4) Här införas den eller de omständigheter, på grund hvaraf ve¬
derbörande från rösträtt uteslutits.
N:o 38. ii
Fredagen den 10 Maj, f. m.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
2) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.
3) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den tid,
(Forts.) inom hvilken anmärkningarna sist skola vara ingifna; det är den 15
juli eller, om söndag då infäller, näst påföljande söckendag.
4) Vederbörande lokal.
5) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för
anmärkningars 'pröfning bestämda tid, som är den 25 juli eller, om
söndag då infaller, näst påföljande söckendag.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
Formulär 3.
Formulär till underrättelse enligt 31 §.
Härigenom varder Eder till kännedom meddeladt: att i rätt tid
anmärkning . . . framställts däremot, att i den röstlängd, som detta
år upprättats för att i N. N. valdistrikt tjäna till efterrättelse vid val
till Riksdagens Andra Kammare, Ni upptagits såsom röstberättigad;
samt att anmärkning .... afse, att-----------
Pröfning af anmärkning .... äger rum i---.. .2) dagen
den —2) juli med början kl. 10 förmiddagen, då tillfälle lämnas Eder
att bemöta anmärkning . . .
Poststämpelns datum.
Underskrift.
Anvisningar.
*) Vederbörande lokal.
2) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för
anmärkningars pröfning bestämda tid, som är den 25 juli eller, om
söndag då infaller, näst påföljande söckendag.
Formulär 4.
Utskottets förslag
lika med Kungl. Maj:ts här nedan intagna förslag utom där ut innan,
att ordet »förmiddagen» uteslutits.
Formulär till protokoll vid riksdagsmannaval.
Protokoll i J N. N. valdistrikt vid val af leda¬
mot i Eiksdagens andra r kammare å--— (val-
45 N:0 38.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
lokalen) i —
och är).
--(orten) den — —
— ((lag, månad Om inträde-
ning af den
j)olitiska röst-
Till förrättande af det riksdagsmannaval, som blifvit utsatt att ratte(i ”■ m'
hållas härstädes denna dag, sammanträdde klockan — —törmiddagen or 5’!
den för sådant ändamål utsedda valnämnd (eller i stad, som utgör ett
valdistrikt: »stadens magistrat»; eller i stad, som består af flera val¬
distrikt: »magistratens deputerade»).
Valet fortgick till klockan —
eftermiddagen med uppehåll
Vid valet afgåfvo — — — —s) röstande i vederbörlig ordning
valkuvert. — —--• — — — —*)
Samtliga valkuvert inlades efter verkställd räkning i ett omslag,
hvilket förseglades med de--B) sigill, som bär nedan finnas af¬
trycka. ---------------, -—,----6)
Vid protokollet
N. N.
Aftryck
Aftryck
Att detta protokoll vid valförrättningen upplästs och befunnits
riktigt bekräftas.
N. N.
Ordförande vid valet
N. N. N. N.
Anvisningar.
*) Har valet till följd af gudstjänst ej kunnat börja å bestämd tid,
varde det här anmärkt.
2) Här angifves tiden, hvarunder uppehåll i förrättningen, äfven
på grund af gudstjänst, ägt rum.
3) Antalet.
4) Har någon förvägrats att utöfva rösträtt, varde det, med tyd¬
ligt angifvande af personens namn och orsaken till denna vägran, här
anmärkt.
5) Antalet, som skall vara minst två.
s) Här upptages hvad i öfrigt förekommit af beskaffenhet att böra
i protokollet antecknas.
>:o 38. 46
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
3:o) att a) herr Blombergs motion n:o 70,
b) herr Östbergs motion n:o 78,
e) herr Wieselgrens motion n:o 68,
d) herr Jespersons m. fl. motion n:o 258,
e) herr Chr. Olssons motion n:o 197,
f) herr D. Perssons m. fl. motion n:o 252,
g) herr J. Bengtssons motion n:o 262,
h) herr Alb. Bergströms motion n:o 45.
i) friherre Adelswärds motioner n:is 216 och 253,
j) herr Brantings m. fl. motion n:o 205,
k) herr Lindhagens m. fl. motion n:o 208,
l) herr Staaffs m. fl. motion n:o 203,
m) herr Warburgs motion n:o 210,
n) herr Ahlstrands motion n:o 215,
o) herr Alb. Bergströms motion n:o 41, samt
p) herr Hörnstens motion n:o 112,
måtte, där de ej genom utskottets ofvan under punkterna l:o)och2:o)
g'orda hemställanden kunde anses besvarade, icke föranleda någon
iksdagens åtgärd.
Reservationer hade afgifvits af, bland andra, herrar Olof Jonsson,
Berger, Nyström och Liedberg, hvilka hemställt vid punkten 1, att
Riksdagen, med förklarande att Kungl. Majt:s förevarande proposition
icke kunde oförändrad bifallas, ville antaga att hvila till vidare grund¬
lagsenlig behandling följande
Förslag
till
ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6 till
och med 23, 25, 28 och 38 riksdagsordningen så ock
till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen.
Regeringsformen.
§§ 31, 49 och 53.
Lika med utskottets förslag.
Riksdagsordningen.
Kamrarnas bildande.
a) Första Kammaren.
§§ 6 till och med 11.
Lika med utskottets förslag.
§ 12.
Hvarje ledamot af Första Kammaren åtnjuter af statsmedel er¬
sättning för resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af ett
Fredagen den 10 Maj, f. m. 47 ^;0 38.
tusen två hundra riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att, när Om uitträck-
antmgen Konungen upplöser riksdag, innan den varit fyra månader ninP. af den
tillsammans, eller ledamot af kammaren eljest afgår från sin befattning PollHska rö>t~
under riksdagen, innan så lång tid af dess sammanträde förflutit, eller ralt‘” m'
riksdagen sammanträder i följd däraf att Konungen, med upplösande
åt riksdag, förordnat om nya val, så ock under urtima riksdag, kam¬
marens ledamot undfår, jämte resekostnadsersättning, i dagtraktamente
tio riksdaler, hvilket dock ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen två
hundra riksdaler.
Den ledamot af kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen sig
inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio riks¬
daler af arfvodet.
Vill ledamot åt kammaren befattningen sig afsåga, äger han det
gorå vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar, hos Konungens
befallningshafvande.
b) Andra Kammaren.
§§ 13 till och med 22.
Lika med utskottets förslag.
§ 23.
Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel rese¬
kostnadsersättning samt arfvode eller dagtraktamente, enligt hvad i 12 §
är i fråga om Första Kammaren stadgadt.
Den ledamot af kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen sig
inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio riksdaler
af arfvodet.
§§ 25, 28 och 38 jämte öfvergångsstadgande.
Lika med utskottets förslag.
I nämnda reservation hade herr Olof Jonsson in. fl. hemställt vid
punkten 2, att Riksdagen måtte, under den förutsättning att ändring
af rikets grundlagar i öfverensstämmelse med deras vid punkten 1:0)
gjorda hemställan blefve af Riksdagen i grundlagsenlig ordning be¬
slutad, och af Konungen gillad, för sin del antaga »Förslag till lag
°m val till Riksdagen» af den lydelse, utskottets i punkten 2:o) al'
utlåtandet n:o 3 gjorda hemställan utvisade, dock med den ändring
att stadgandet om lagens ikraftträdande skulle erhålla följande affattning:
Denna lag träder i kraft samma dag som det hyflande förslaget
om ändring i §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6 till och
med 23, 25, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergångsstad¬
gande i riksdagsordningen, efter att hafva af Riksdagen antagits,
varder af Konungen gilladt; dock att, i fråga om val till Andra Kam¬
maren, de före ar 1909 i sådant hänseende gällande stadganden skola
tillämpas, intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första
gången förrättas efter utgången af augusti månad 1910.
N:o 38 48
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
Vid utlåtandets föredragning begärdes ordet af
Herr Blomberg, som yttrade: Jag tillåter mig med afseende å
ordningen för detta ärendes föredragning göra följande framställning:
Med afseende å sättet för föredragningen af särskilda utskottets
n:o 1 utlåtande n:o 3 hemställes, att utlåtandet måtte företagas till
afgörande punktvis på följande sätt:
att först punkten l:o) samt punkten 3:o) a), c)—g) samt i)—p)
föredragas i ett sammanhang och att, efter det öfverläggningen härom
slutats, propositioner göras särskilt beträffande hvarje föreliggande till
till ett helt sammanfördt förslag till ändrad lydelse af grundlagspara-
grafer; samt
att därpå föredragas i ett sammanhang punkten 2:o) samt punkten
3:o) b) och k).
Vidare hemställes:
att vid behandling af den först föredragna delen af utlåtandet
diskussionen må röra sig om utlåtandet i dess helhet äfvensom om
utskottets utlåtande n:o 4, samt
att, för den händelse utskottets förslag skulle komma att i vissa
delar af den ena eller andra kammaren återförvisas, utskottet må äga
rätt att vid ärendets förnyade behandling med afseende å de grund-
lagsparagrafer, hvilka blifvit med eller utan ändring af ena eller andra
kammaren godkända, föreslå sådana jämkningar, som af ifrågasatta
ändringar i återförvisade delar kunna föranledas.
Härtill lämnade kammaren sitt bifall.
Punkten 1 jämte punkten 3 mom. a), cj—g) samt i)—pj.
Hans excellens herr statsministern Lindman: Herr grefve och
talman, mina herrar! För ett år sedan debatterade denna kammare
frågan om utvidgning af den politiska rösträtten, hvilken nu åter i
dag sysselsätter oss. Kammaren stannade då med öfverväldigande ma¬
joritet vid ett beslut, som beträffande själfva valsättet afsåg införande
af proportionella val till Riksdagens båda kamrar. Första Kammaren
har därmed med önskvärd tydlighet uttalat sig för detta valsätt och
har sin ståndpunkt i den delen klar. Det torde således i detta fall
väl egentligen blott vara spörsmålet om det sätt, hvarpå regeringen
sökt lösa frågan, som här kan blifva föremål för allvarligare diskussion.
I fråga om Första-Kammare-valen stannade fjolårsbeslutet vid den
proportionella valmetodens begränsning till valen i landstingen, men
gifvet är väl, att om man erkänner detta valsätts berättigande och
vill gå fullt systematiskt till väga, så bör man låta det verka ända ned
till grunden, ända ned till urväljarne, såsom också regeringen i sitt
förslag gjort. I följd häraf torde icke längre kunna påstås, att icke
full konsekvens vunnits uti valsättets tillämpning.
Åt den af regeringen föreslagna valmetoden ägnar utskottet det
erkännandet, att den äger betydande företräden framför de propor¬
tionella metoder, hvilka Riksdagen tidigare haft tillfälle att granska.
Det är egentligen blott gentemot faran för dekapitering, som utskot¬
tet ansett lämpligt föreslå ett tillägg gående ut på att namnens ord¬
ningsföljd å valsedlarna skall tillmätas viss betydelse, därest orduingen
4!) N:o 3S.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
;lr lika ti ett öfvervägande antal valsedlar. Denna ändring torde icke Om utaträch-
vara annat än till fördel och skälet hvarför den icke iakttagits i Kungl. nin9 af den
Maj:ts förslag har allenast vant det, att Kungl. Maj:t velat göra
toden så enkel som möjligt och icke ansett dekapiteringsfaran hafva
större betydelse. ° (ForU')
Om den nu föreslagna valmetoden vinner Riksdagens godkän¬
nande och hos oss införes, har därmed ock tagits ett för hela vår fram¬
tida utveckling betydelsefullt steg. Vi skola då för våra politiska —
och väsentligen äfven för våra kommunala — val äga en rättvis och
fullt rationell valmetod, som bereder möjlighet för såväl flertal som
mindretal att göra sig gällande, tillvaratager krafterna från skilda
hall och därmed allsidigt vidmakthåller intresset för valen. De val-
manselement, som nu under långliga tider haft det afgörande ordet
vid valen till Andra Kammaren, skola väl blifva ett mindretal i den
så betydligt vidgade valmanskåren, men deras inflytande skall ej vara
såsom förrunnet och försvunnet utan kommer att tillgodogöras äfven
för de nya förhållandena. Så är det min förhoppning, att proportions¬
valen, ehuru i sig själfva för oss en stor nyhet, skola blifva ett lika
dugligt, som väl behöflig! medel att främja kontinuiteten i vår politiska
utveckling.
I Första Kammarens fjolårsbeslut ingick äfven en begränsning af
den kommunala rösträtten. Kungl. Maj:t har i detta fåll i det nu
framlagda förslaget gått väsentligt längre än då ifrågasattes, och säkert
torde mangen af denna kammares ledamöter finna det tagna steget
för stort. Uppenbart torde emellertid vara, att tiden nu är inne för
en kommunal rösträttsreform, såsom också det särskilda utskottet er¬
känner, då det framhåller såsom välbetänkt, att då nu en förändring
i den politiska rösträtten vidtages, man tillmötesgår sedan långt till¬
baka framställda anspråk på begränsning af den kommunala rösträtten.
Huru långt man härvid bör gåj kan blifva föremål för olika uppfatt¬
ningar och trappstegen äro många mellan toppen af den nuvarande
röstskalan och den af ytterlighetsmännen påyrkade allmänna och lika
kommunala rösträtten. Det gäller härvid att tillse, att när en reform
vidtages, den icke göres sådan att den till sina verkningar blir sken,
utan skall det bli en reform af bestående värde, måste en verklig utvidg¬
ning äga rum af inflytandet på kommunens angelägenheter till breda
lager af kommunen, men på samma gång måste anses tillbörligt att
något större inflytande tillmätes dem, som väsentligen fä bära de
kommunala skattebördorna. Om man ur denna synpunkt betraktar
och bedömer Kungl. Maj:ts förslag, lärer det ej kunna nekas, att det
gar långt i tillmötesgående af krafven att till de mindre bemedlade
vidga inflytandet inom kommunerna och att det ställer stora anspråk
på de nu makthafvandes offervillighet. Det särskilda utskottet fram¬
håller också detta, men ansluter sig likvisst till Kungl. Maj:ts förslag
och. har i själfva verket gått ännu något längre genom att låta röst¬
ökningen inträda vid hvarje påbörjadt nytt belopp af resp. 100 och
500 kronor af till kommunen beskattningsbar inkomst. Denna utskottets
tillstyrkan synes mig bära ett starkt och ojäfbart vittnesbörd om en
ärlig och uppriktig sträfvan att bana väg för en ändtlig uppgörelse
af den kraftförslitande politiska rösträttsfrågan och tillika innebära ett
Första Kammarens Prot. 1907. N:o 38.
4
X:o 38. 50
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten in. m.
(Forts.)
Öppet erkännande af angelägenheten af att nu vinna en verksam kom¬
munal rösträttsreform.
Ett viktigt skäl att nu genomföra en begränsning af den kommu¬
nala rösträtten ligger i omsorgen att bevara det konstitutionella för¬
hållandet mellan Riksdagens båda kamrar. Vårt nuvarande represen-
tationsskick bygger på tvenne lika berättigade, ehuru på olika sätt
bildade kamrar. Första Kammaren utgår från de kommunala institu¬
tionerna med för dem gällande rösträttsbestämmelser, medan Andra
Kammaren utses åt de särskildt politiskt röstberättigade medborgarne.
Härigenom äfvensom genom skilda bestämmelser för valbarhet m. m.
kommer Andra Kammaren att utgöra ett mera omedelbart uttryck för
den allmänna folkmeningen, under det att Första Kammaren mera
företräder opinionen hos de mera besinningsfulla och eftertänksamma
elementen inom nationen — en uppgift, som Första Kammaren fyllt
på ett sätt, som för visso gjort den berättigad till nationens erkännan¬
de, äfven om den icke kunnat undgå att från de hastigare framåtskri¬
dande partierna beskyllas för en väl långt drifven konservatism. Nu stå vi
inför en betydelsefull reform. Alla partier äro öfverens om att för valen
till Andra Kammaren införa den allmänna rösträttens princip, och enighet
torde ock kunna sägas förefinnes om de närmare villkoren för prin¬
cipens tillämpning. Nya skaror af valmän skola erhålla tillträde till
valurnorna. Jag skall icke inlåta mig på några vidare spekulationer
öfver hvilken inverkan detta kommer få på Andra Kammarens sam¬
mansättning, utan nöjer mig med att fastslå, att den betydande ut¬
vidgningen af valmanskåren — den blir långt mer än fördubblad —
kommer att på Andra Kammaren öfva ett väsentligt demokratiserande
inflytande. Första Kammarens ställning till den Andra kan icke und¬
gå att beröras af detta förhållande. Blir Första Kammaren oförändrad
under det att den Andra undergår en förändring i nu antydd riktning,
så blir gifvetvis motsättningen mellan kamrarne större än nu, och den
kan bli så stor, att hela systemet med två kamrar kan taga skada.
Helt naturligt framställer sig då tanken att låta äfven Första
Kammaren undergå en förändring i syfte att främja samarbetet mellan
kamrarne och närma dem till hvarandra eller ock att vidtaga andra
åtgärder till förebyggande af de motsedda vådorna. Samma tankegång
har uppenbarligen förefunnits hos dem, som framburit förslaget om
majoritetsval, ehuru de ej funnit lämpligt att nu framlägga något
förslag i ämnet. Af yttranden, som vid olika tillfällen af liberala
samlingspartiets ledare blifvit fällda, framgår emellertid, att man tänkt
sig utvecklingen så, att antingen Första Kammaren skall böja sig för
hvad den allmänna rösträttens Andra Kammare beslutar eller skall
man upptaga eu författningsstrid, inriktad mot Första Kammarens af¬
skaffande eller grundliga omdaning. Andra förslag gå i riktning af
införande af suspensivt veto för Första Kammaren. Jag hyllar nu den
uppfattningen, att ingen af dessa utvägar är att förorda, allra minst
den första, hvilken icke kan vara värdig karaktärsfasta representanter,
sådana vi varit vana att finna dem i denna kammare, och som i öfrigt
står i tydlig strid med Sveriges grundlag, hvilken ej känner annan
norm för en folkrepresentants handlingssätt än den som följer af hans
egen öfvertygelse. Ej heller en inskränkning af Första Kammarens
Öl >':o 38.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
befogenhet gentemot den Andra vill jag vara med om, da kammaren Om utah-uck-
härigenoni skulle rubbas i hela sin ställning såsom med den Andra "imJ “/ den
Kammaren likvärdig. Under sådana förhållanden föres man helt
turligt in på tanken att bygga vidare på den redan befintliga grunden (j!"r's )**'
men söka bygga denna fastare och djupare i folket. Utan tvifvel skall °' M
samarbetet mellan kamrarne främjas genom den föreslagna kommu¬
nala rösträttsreforinen, men Första Kammaren behåller därjämte sin
särprägel såsom utgående från de kommunala institutionerna.
Vill man en verklig rösträttsreform, synes mig icke någon väg
säkrare att beträda än den af Kungl. Maj:t föreslagna. I viss mening
innebär emellertid denna reform, såsom alla andra, ett steg ut i det
okända. Vi kunna väl söka beräkna det stegets verkningar — och i
Kungl. Maj:ts förslag har på sådana beräkningar nedlagts ett bety¬
dande och omsorgsfullt arbete — men beräkningarna måste ändock
sluta med hypoteser; ytterst får vår lit sättas till Sveriges folk och
förhoppningen att detta skall motsvara det förtroende, som visas det¬
samma. Väl förstår jag, att denna kammares ledamöter — med det
allmänna skaplynne som utmärker kammaren, med dess varma och
ädla nit om fosterlandets väl och med dess däraf härflytande aktsam¬
het i allt som gäller Sveriges framtid — skola icke utan oro ställa
sig inför så stora och vidtgående reformförslag som det här förelig¬
gande, helst då kraf framkommit att gå än längre än Kungl. Maj:t
ifrågasatt. Men kammarens mogna insikt om hvad ställningens allvar
kräfver, dess bepröfvade oegennytta och fasta beslutsamhet, närhelst
fosterlandet kallar, torde dock komma den att öfvervinna tvifvel och
tvekan. Jag bekänner för egen del uppriktigt, att så stora nyheter
bjudas i Kungl. Maj:ts förslag och så långt sträcker det sig, att
därvid bort fä stanna; men de jämkningar, som ytterligare synas er¬
forderliga för en uppgörelse, kan jag dock ingalunda tillmäta en så
afgörande vikt, att jag genom ett fullständigt afslag på dem skulle
vilja vedervåga hela frågans fall. I det slutliga afgörandets stund
skall säkerligen denna kammares stora flertal visa sig dela denna upp¬
fattning; men om detta kunde komma till synes redan i kammarens
första beslut, skulle därmed för den stora saken mycket vara att vinna.
Ty utan tvifvel skulle detta i medkammaren framkalla en starkare
koncentrering mot ett positivt beslut vid denna riksdag, och jag be-
höfver icke närmare utlägga hvad detta skulle innebära för den stora
reformens mottagande ute i nationen.
Mina herrar! Jag känner nogsamt hvilka stora offer af eder på¬
kallas och förstår väl huru tungt det kan vara att i en stor fosterländsk
angelägenhet medverka till en uppgörelse, som man helst ville se an¬
norlunda. Men jag vet också, att I med mig delen en stark känsla
af den bjudande nödvändigheten att göra slut på den genom årtionden
fortsätta striden om rösträtten. Och kännen 1 tvekan och oro inför
de kraf, som nu ställas på eder, då ville jag framställa den allvarliga
frågan, om det icke finnes eu mångfald större anledning till oro inför
möjligheten åt hela frågans fall på nytt och inför det perspektiv af
djupa Dinre slitningar och af oberäkneliga händelser, som då öppnar
sig. A andra sidan: om från denna Riksdag finge utgå budet att nu
är efter långliga strider den stora uppgörelsen i rösträttsfrågan uppnådd,
K:o 38.
52
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck- skulle detta utan tvifvel åstadkomma en lyftning af hela nationalandan,
mng af den gom g],u^e komma oss till godo, då vi gå till nya arbetsuppgifter. År
Präitenam°m. icke denna utsikt ägnad att just i denna kammare uppväga mycken
(Forts.) tvekan?
Det är i djupt medvetande om den politiska ställningens profvande
allvar och cm nödvändigheten att få rösträttsfrågan löst nu samt i
stark känsla af att äfven det sätt, hvarpå afgörandet sker, kan blifva
af stor betydelse för fosterlandets framtida väl, som jag tillåter mig
rikta eu varm vädjan till kammaren att för ernående af en lösning
antaga utskottets förslag med det af herr Olof Jonsson m. fl. därtill
gjorda tillägg.
Herr vice talmannen: Då jag nu begärt ordet för att förorda
bifall till utskottets förslag oförändradt, så har jag icke afsett att lämna
någon ingående redogörelse öfver innebörden af den stora fråga, som
nu föreligger, eller dess behandling under de senare åren. Allt detta
är så väl kändt förut, så att därom nu icke torde vara något att till-
lägga. Jag afser icke heller att lämna någon motivering för de än¬
dringar, som framkommit uti utskottets förslag. De äro icke många,
och motiven för dem äro tydligt angifna i utskottsbetänkande! Men
jag har önskat att få begagna detta tillfälle för att i korthet erinra
om den ställning, som Första Kammaren under de senare åren intagit
i denna fråga.
Sålunda, att inom denna kammare vid 1902 års riksdag allvarligt
uttalades, att det med hänsyn till 1901 års beslut angående härord¬
ningen vore klokt och riktigt att med utsträckta medborgerliga skyl¬
digheter äfven utsträcka de medborgerliga rättigheterna. I det beslut,
som kammaren då fattade om skrifvelse till Kung! Maj:t, låg förvisso
en ärlig vilja och mening hos kammaren att, så långt på den berodde,
medverka till en god lösning af rösträttsfrågan i denna riktning. I
sin skrifvelse till Kung! Maj:t hemställde kammaren om en från alla
synpunkter fullständig utredning om utsträckning af valrätten till
Andra Kammaren. Den begärda utredningen inskränkte sig emellertid
endast till det proportionella valsättet, ehuru man kunnat förvänta,
att den hade ingått på äfven andra valsätt, på verkningarna utaf den
allmänna rösträttens tillämpning i andra länder och på de särskilda
bestämmelser, som därmed voro förknippade. Trots denna knapphän¬
dighet biföll likväl Första Kammaren Kung! Maj:ts förslag vid 1904
års riksdag om utvidgning af valrätten till Andra Kammaren byggd
på principen af allmän rösträtt, i förening med proportionella val.
År 1905 biträdde Första Kammaren äfven ett förnvadt förslag
från Kung! Maj:t i samma riktning.
År 1906 framlade Kung! Maj:t ett nytt förslag till rösträtts¬
frågans lösning, byggdt på majoritetsvalens grund. Denna proposition
slöt sig till de under åren 1904 och 1905 afgifna i fråga om allmän
rösträtt, men den skilde sig från dessa propositioner i fråga om val¬
sättet, frångående den proportionella valmetoden och slutande sig till
majoritetsvalen. Gentemot detta valsätt intog Första Kammaren fort¬
farande samma ställning som under de tvenne föregående åren och
afslog den kungliga propositionen. Men om kammaren vidhöll sin
Fredagen den 10 .Maj, f. in. r>3 \;<> 38.
ståndpunkt i denna del, så vidblef den också sin anslutning till den Om uisträd-
proportionella valmetoden, och den gick ett steg längre på den be- nimj “/ den
trädda vägen. Orsaken därtill känna vi alla. Inom landet, inom*'0?/'*0 rö,t~
Första Kammaren och särskilt inom en stor minoritet inom Andrara m'
Kammaren hade under rösträttsarbetets fortgång framkommit en °r *
önskan, att om proportionell valmetod skulle tillämpas på val till
Andra Kammaren, skulle den äfven gälla vid val till Första Kammaren.
Om befogenheten häraf kan ju tvistas. Men vid öfvervägandet och
fattandet åt sitt beslut tog Första Kammaren icke någon hänsyn till
de skiljaktiga meningarna i detta afseende. Första Kammaren kände
det som en bjudande plikt att med uppoffring af egna åskådningar
söka,, så långt det var möjligt, verka framgång för en god lösning af
rösträttsfrågan och äfven att därvidlag söka bevara åt Riksdagen och
åt landet representanter för den del af landets folk, som hittills visat
sig vara i besittning af väl lämpade kvalifikationer för dylikt repre¬
sentantskap och hvilkas erfarenhet och lugna omdöme det kunde anses
såsom en synnerlig fördel att få fortfarande tillgodogöra riksdagsarbetet
och Andra Kammaren. Med detta mål framför sig samlade sig ock
eu majoritet af 118 röster om införande under vissa förutsättningar
af proportionellt valsätt till Riksdagens båda kamrar.
Ett annat moment från frågans behandling vid 1906 års riksdag
torde äfven vara skäl att återföra i minnet. I den motion, som af
herr Alfred Petersson m. fl. biifvit afgifven och som låg till grund
för konstitutionsutskottets utlåtande och den därvid fogade reserva¬
tionen, framhölls det såsom nödigt, att den kommunala rösträtten
måtte omläggas därhän, att vid val till representanter i landstinget eu
begränsad röstskala skulle tillämpas, men däremot framhölls i samma
motion, att det icke var påkalladt att göra någon begränsning utaf
den kommunala rösträtten i allmänhet. Till den meningen anslöto
sig flera talare i Första Kammaren, och att den äfven fann sympati i
kammaren, därom vittnade de talrika instämmanden, som kommo denna
mening till del.
Med denna kortfattade redogörelse har jag endast velat konsta¬
tera, att Första Kammaren ärligt sökt infria den uppfattning och den
mening, som låg i kammarens beslut vid 1902 års riksdag, och att
kammaren icke velat ställa sig hindrande i vägen för genomförande
af eu god lösning af rösträttsfrågan, såsom från åtskilliga håll inom
landet har biifvit proklameradt för att misstänkliggöra Första Kam¬
maren och dess insats i rösträttsarbetet. Utaf denna redogörelse lärer
väl äfven framgå, att Första Kammaren för vinnande af detta mål varit
beredd till stora medgifvanden såväl inom det politiska som inom det
kommunala rösträttsområdet.
Den tanke, som låg till grund för Första Kammarens beslut och
äfven för meningen hos en stark minoritet i Andra Kammaren 1906,
var sålunda, som hans excellens statsministern nämnde, utsträckning
af allmän rösträtt till Andra Kammaren, byggd på proportionella
valens grund, proportionella val till Första Kammaren inom lands¬
tingen och begränsning af den kommunala rösträtten i hvad beträffar
utseende af landstingsman.
Huru har nu regeringen förverkligat denna tanke? Den har, så-
>:o 38. 54
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträcka som hans excellens statsministern äfven yttrade, gått vida längre än
ning af den }mi(] vj,} 1906 års riksdag varit ifrågasatt. Regeringen bär nedskurit
politiska ™s<-(jen kommunala röstskalan icke allenast vid val af landstingen, utan
rä“*n m' äfven i fråga om kommunens allmänna angelägenheter, hvilket icke
°r *' ifrågasattes "vid 1906 års riksdag. Och denna nedskärning har gått
så långt, att den i regel förskaffar ett öfvervägande inflytande i kom¬
munerna åt de smärre inkomsttagarna, som sålunda blifva de, som
blifva bestämmande i fråga om kommunens ekonomiska angelägenheter.
Kungl. Maj:t anger eu jämviktsgräns, där de olika intressena
ofvan och nedan uppväga hvarandra. Efter min mening är den jäm-
viktsgränsen missvisande. Den infaller på landsbygden för inkomst¬
tagare med 1,170 kronors inkomst, men det lär väl kunna få antagas,
att med det oupphörligt fallande penningvärdet, med de oupphörligt
växande aflöningarna intressena hos en del röstägande, som std ofvan¬
för den s. k. jämviktsgränsen, sammanfalla med deras, som stå under
denna gräns och att sålunda ej den jämvikt inträder, som Kungl.
Maj:t ställt i utsikt. Utskottet, som väl beaktat detta, har likväl
under rösträttsfrågans nuvarande läge icke velat göra eller föreslå
någon ändring i detta fall. Utskottet har till och med gått ännu
längre än hvad Kungl. Maj:t föreslagit.
Kungl. Maj:t har föreslagit en röst för det första hundratalet, så¬
lunda för all inkomst upp till och med 100 kronor. Därefter en röst
för hvarje fullt 100-, respektive 500-tal. Herr Daniel Persson har
föreslagit den ändringen, att hvarje börjande 100-tal från och med
100 till och med 1,000 kronor skall få en röst, men utskottet har an¬
sett riktigast att fullfölja den af Daniel Persson föreslagna röstberäk¬
ningen och låta den gälla ända upp till 40 röster. Därigenom vinnes
ökadt inflytande för de mindre inkomsttagarne, men också eu konse¬
kvent tillämpning af rösträttsskalan.
Såsom nämnts äro de ändringar, som af utskottet föreslagits, icke
många.
Ett tillägg har dock utskottet föreslagit, som, genomfördt, lär
blifva af stor betydelse för valbarheten till Första Kammaren. Nu
gällande valbestämmelser föreskrifva, såsom vi veta, för valbarhet:
ägande af fastighet, taxerad till minst 80,000 kronor eller skatt till
staten för minst 4,000 kronors inkomst af kapital eller arbete. Med
dessa bestämmelser har det understundom inträffat, att eu person, som
t. ex. haft, låt oss säga, 75,000 kronors fastighetsvärde i egendom och
5,500 kronors inkomst, trots det att han har en inkomst, tillsammans
betydligt öfverstigande 4,000 kronor, icke har varit valbar till Första
Kammaren, och däraf har åter följt, att Första Kammaren mången
gång har gått miste om krafter, som kunnat tillföra kammaren skick-
Figket och " kunskaper. Sedan man nu genom den nya inkomstbeskatt¬
ningen kan vinna noggrann kännedom om de personliga förmögen-
heteförhållandena, har det synts utskottet, att eu ändring lämpligen
lian göras i de nu gällande bestämmelserna därhän att, med bibehållande
af nuvarande fastighetscensus, census för inkomst 4,000^ kronor och
däröfver må beräknas efter all sammanlagd inkomst. Någon beräk¬
ning öfver den ökning af valbare, som härigenom kommer att uppstå,
är "icke upprättad, men det är alldeles påtagligt, att den blir högst
Fredagen den 10 Maj, f. in. 55 N:o SB.
afsevärd och sålunda kommer att medverka till det mai, som nu ligger Om uuträck-
så många om hjärtat — Första Kammarens demokratisering. “/ den
Vi stå nu framför afgörandet. Det är, såsom hans excellens stats-^ljj”
ministern sade, stora olfer, stora medgifvanden som hegäras, och dessa ^orls ,
komma att gå ut hufvudsakligen och nästan uteslutande öfver de
lager af befolkningen, som hittills haft ett stort inflytande i kommu¬
nerna, både de stora och de små, och medelbart därigenom äfven i
landstingen och sålunda äfven i tillsättandet af ledamöterna i Första
Kammaren. Jag vågar tro, att dessa samhällslager i regel icke missbrukat
sin ställning. Jag vågar tro, att historien skall gifva dem det erkän¬
nandet, att de kraftigt medverkat till vårt lands utveckling oeh väl¬
gång, och att, då de emellanåt motsatt sig framkomna förslag, detta
i allmänhet haft sin orsak däri, att de ansett mera öfvervägande, mera
pröfning vara före afgörandet nödvändig.
Om nu Kungl. Maj:ts förslag i eu eller annan form varder af
Riksdagen antaget, kommer ledningen att öfverfiyttas till andra sam¬
hällslager, som komma att få det afgörande inflytandet både inom
kommunerna och inom Riksdagen.
Vi veta hvad vi hafva, men vi veta icke hvad vi få. Men vi må
få hafva den ljusa tro på framtiden, att den nva arbetsdag, som rin¬
ner upp för det svenska folket, måtte blifva till lycka och välsignelse,
att de nya arbetskrafter, som träda till ledningen, måtte känna icke
allenast sötman af sina rättigheter utan äfven det ansvar makten lägger
på dem för vårt lands lyckosamma framtid och utveckling.
Jag sade, att det var stora medgifvanden, som fordrades af Första
Kammaren.
Hans excellens herr statsministern har nyss i sitt anförande varmt
vädjat till Första Kammaren att vara med på ännu större eftergifter,
att söka möta på ännu mera vidtgående områden. Jag kan icke — om
jag också kan förstå den — undertrycka min förundran öfver denna
uppfordran från regeringen, som i den kungl. propositionen intagit en
bestämd ståndpunkt och i hufvudsak fått den af utskottet tillstyrkt
och som sålunda efter mitt förmenande borde hafva afvaktat Riks¬
dagens yttrande, innan den hade intagit en ny ståndpunkt. Regeringen
har nu, innan förhandlingarna börjat, funnit lämpligt att underbjuda
sig själf. Jag förstår icke detta sätt att regera. För min del torde
jag få tillfälle längre fram under öfverläggningen att uttala mig med
anledning af hans excellens statsministerns hemställan.
Jag inskränker mig därför nu, herr grefve och talman, till att
yrka bifall till utskottets förslag oförändradt.
Herr Nyström, Johan Fredrik: Den fråga, som i dag före¬
ligger för kammaren, återkommer, såsom bekant, nu för 4:e eller 5:te
gången. Hvar gång den åter kommit fram, har den antagit vidsträck¬
tare proportioner. Från att i början hafva gällt en enkel censusned-
sättning vid val till Andra Kammaren har den svällt ut, så att den
nu omfattar icke blott detta utan en fullkomlig omläggning af val¬
sättet till denna kammare. Den innebär vidare också en fullständig
omläggning af valsättet till Första Kammaren, och den innehåller
genom sina bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten eu
X:o 38. 56
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst■
rätten m. m.
(Forts.)
Fredagen den 10 Maj, f. m.
fullständig omhvälfning äfven på det området. Det är under sådana
förhållanden ingalunda märkvärdigt, om man på många håll känner
'en viss oro och frågar: hvar skall detta sluta? Men å andra sidan
kan man också säga, att dessa växande kraf hafva af oss i denna
kammare alltid mottagits med mycket stor välvilja. Vi hafva aldrig
tvärt afvisat dem, utan noga granskat dem och därvid varit milda vid
granskningen.
Men nu har frågan kommit därhän att, om man tänker sig en
vidare utveckling i samma riktning, komma vi så långt ut på det
opröfvades område, att ingen kanske vill följa med. Därför måste
man nu göra halt. Man måste försöka gripa tillfället i flykten, måste
söka få denna rörelse nedåt, denna rörelse utför att stanna och att
stanna så, att den icke åter börjar kort därefter. Det är också ut¬
skottets motiv, då det gått så långt i eftergifter och medgifvanden,
medgifvanden som för många af utskottets ledamöter — ja, jag kan
säga nästan för alla åtminstone från denna kammare — kräft verklig
själfbehärskning. Utskottet har därför kommit till ett förslag, om
hvilket man kan säga, såsom förut här sagts, att det borde vara till¬
räckligt liberalt. Men å andra sidan har situationen blifvit den, att
om vi nu icke lyckas åstadkomma ett riktigt godt beslut, riskera vi,
att frågan åter faller, och vi riskera, med den erfarenhet vi hafva,
att den kommer tillbaka i ännu sämre läge. Vi riskera framför allt,
att det, som är detta förslags kärnpunkt, nämligen det proportionella
valsättet, aldrig kommer att bjudas oss mer, om vi i dag fatta beslut
af den beskaffenhet, att det bringar det framlagda förslaget på fall.
Allvaret i denna situation har förmått fyra af denna kammares leda¬
möter i utskottet att framlägga en reservation, som icke afser annat
än att undanröja de stötestenar, som ännu ligga i vägen för ett godt
slut på denna sak. Den afser sålunda att sätta det utom allt tvifvel
att detta förslag skall kunna vinna bägge kamrarnes bifall, och att vi
därmed också måtte få fred från den rösträttsstrid, af hvilken landet
nu så länge upprörts. Vi hafva trott oss, då vi affattade denna reser¬
vation, handla såsom Sveriges väl krafvel-, ty detta kräfver icke sön¬
derslitande partistrider, utan lugn. Vi tro "också, att vi handlat, så¬
som majoriteten af svenska folket vill, och vi hafva trott oss se be¬
kräftelse därpå i de talrika uttalanden för denna reservations mening
och innehåll, som öfverallt gjorts.
Hvad är det då vi föreslå?
Vi föreslå till en början till punkt och pricka allt hvad utskottet
själft föreslår. Vår reservation innefattar hela utskottets förslag. Men
vi föreslå dessutom en bestämmelse till, som utskottet icke tagit med
i sitt förslag, och det är den, att ledamöterna i denna kammare skola
hafva arfvode.
Hvad nu själfva den saken angår eller nödvändigheten af att gifva
denna kammares ledamöter arfvode, så tror jag, att flertalet af kam¬
marens ledamöter hafva den uppfattningen, att det är nödvändigt, om
vi vilja hafva utskottets förslag fram. Däri ligger således icke skill¬
naden mellan reservanterna och flertalet af kammarens öfriga leda¬
möter, utan skillnaden ligger däri, att vi föreslå, att redan nu, i dag,
kammaren skall besluta sig för arfvode, medan många af de andra,
Fredagen den 10 Maj, f. ra.
;>7 \:<> 38.
som icke vilja vara med om denna sak, äro beredda att längre fram Om uistrack-
under denna frågas behandling vara med om arfvoden. Att vi nu yrka n,nA fj den
på detta, att arfvode skall gifvas redan i dag, beror därpå, att om
kammaren fattar ett sådant beslut, den därigenom tydligt och klart ,Forts,
har sagt en sak till, som vi vilja hafva sagt till Andra Kammaren,
nämligen att vi äro färdiga att vid eu senare sammanjämkning af beslu¬
ten äfven gå med på rubbning af de nuvarande censusbestämmelserna.
Situationen är nämligen nu den, att Andra Kammarens majoritet
fordrar och folket kring hela landet fordrar icke blott arfvoden utan
också censusändring. Genom att besluta, såsom utskottet har föresla¬
git, hafva vi tämligen tydligt sagt ifrån, att vi kunna vid en samman¬
jämkning vara med om — arfvoden men icke om censusändring. Ge¬
nom antagande af det förslag, som reservanterna hafva framställt,
har kammaren åter sagt: vi äro med om arfvoden redan nu, och vi
vilja senare vara med om en jämkning i censusbestämmelserna. Det
är den olika ståndpunkten mellan reservanterna och utskottets öfriga
ledamöter. Jag vågar påstå, att denna skillnad kan uttryckas så, att
vi reservanter vilja bjuda Andra Kammaren handen till ett vänligt
handslag, men utskottet vill endast göra en affär till så billigt pris
som möjligt, ja, till ett pris, som numera är alldeles oantagligt.
Hvarför skulle det icke vara möjligt att få denna uppgörelse till
stånd ensamt på basis af arfvoden? Jo, först därför, att de intressen
för hvilkas skull hela denna rösträttsreform är afsedd, icke blifva till¬
godosedda utan att äfven arfvoden och censusjustering medgifvas. Det
är i själfva verket efter vår mening en orimlighet att, då man säger
och medgifver, att de lägre beskattade nu skola få ett större inflytande
på valen än hittills, ja med hjälp af det proportionalistiska valsättet
till och med få makt att utse sina egna representanter i Första Kam¬
maren, man då på samma gång bjuder och befaller dem att välja
dessa sina ombud, icke bland sig själfva eller ens bland dem af de
valbare, som stå dem närmast, utan ur förmögenhetsgrupper, som stå
högt öfver dem. Det är något, som påminner om en skenreform; och
det är, såsom reservationen säger, en konsekvens af hela denna röst¬
rättsreform, att också arfvoden införas och att census i någon mån
ändras.
Hvad nu särskildt arfvodena angår, äro de äfven af andra skäl
befogade; och såsom bekant har den frågan mer än en gång varit
väckt på tal alldeles för sig. Det är en fråga, som under alla för¬
hållanden skulle förr eller senare trängt sig fram. Då den nya riks¬
dagsordningen antogs, betydde 4,000 kronor vida mer än nu. Det
hafva vi i reservationen sökt ådagalägga, men naturligtvis behöfves det
intet bevis härför: detta faktum är allmänt kändt förut. Då voro
4,000 kronor så mycket, att en person, som ägde den inkomsten, kunde
utan arfvode mottaga valet, förutsatt att han ägde, som det heter i
motiven, det politiska intresse, att han ville underkasta sig uppoff¬
ringar. Men i våra dagar är det alldeles omöjligt för en person, som
icke bor i Stockholm, att mottaga valet med blott 4,000 kronors in¬
komst. Att den, som har denna inkomst, icke kan mottaga val, det
är, menar jag, en af vår författnings svagheter. Det är en af dessa
N:o 38. o8
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Först.)
döda punkter, som endast stå till hinder i grundlagen och som därför
måste bort.
För det andra tiar detta anbud om arfvode enbart eller utskottets
förslag såsom det no lyder ingen möjlighet att vinna antagande, där¬
för att det icke bär något som helst stöd, som duger. Det har icke
något stöd i regeringen, det har icke något stöd hos folket. Öfverallt
i landet höjer sig i dessa dagar krafvel på dessa båda reformer, som
jag talat om, och det med en enstämmighet, som man icke behöfver
missförstå; af dessa uttalanden kan man veta »huru landet ligger» i
fråga om denna angelägenhet.
Vill nu denna kammare med allt detta för ögonen ändå blott slå
sig för sitt bröst och nöja sig att med Hamlet säga:
»Ur led är tiden; ve att jag är den, som föddes att den vrida
riltt igen.» Och tror kammaren sig om att kunna vrida tiden i led
igen?
Utom det att frågans inre sammanhang och åsikterna hos hela
folket tala för att redan i dag fatta ett sådant beslut, som reserva¬
tionen gifver anvisning till, finnes det ännu ett annat motiv för samma
sak. Det motivet är ju redan antydt med hvad jag i början sade,
nämligen att på denna reservations öde kan hela frågans utgång i
Andra Kammaren komma att bero. För ett lyckligt slut på rösträtts¬
frågan i Andra Kammaren fordras det nämligen icke blott anslutning
af dem, som stå oss politiskt taget nära, utan, såsom herrarne veta,
fordras det för att man skall vara säker om utgången äfven att åt¬
skilliga af de liberala gå öfver på proportionalismen och rösta för den.
Dessa herrar hafva emellertid valts på ett annat program och kunna
icke stå till svars för sina valmän, om de öfvergå till något som de
förut bekämpat, såvidt de icke kunna därför anföra talande och tungt
vägande skäl. Detta kunna de, om de kunna hänvisa på att det för¬
slag, till hvilket de öfvergått, i verkligheten är vida mera liberalt än
det program, på hvilket de blifvit valda, samt att det förslag, som de
accepterat, är just det förslag, som allmänheten, deras egna valmän,
nu uttala sig för. Detta blir för dem möjligt, om Första Kammaren
antager reservationen. Detta beslut erbjuder en möjlighet för dessa
liberala, som vilja hjälpa till att få det proportionalistiska valsättet
igenom, att gå öfver. Ett afslag på reservationen kan däremot lätte¬
ligen innebära, att frågan faller i Andra Kammaren. Ä andra sidan
intygas det af de mest erfarne och med läget i Andra Kammaren
mest förtrogne män att, om reservationen antages i denna kammare,
skall detta beslut så inverka på Andra Kammaren, att det liungl. för¬
slaget med reservationen där får en majoritet icke blott på några få
röster, utan en verklig imponerande majoritet; och hvad detta innebär
är icke svårt att inse. Skulle en sådan majoritet vinnas i Andra
Kammaren, är frågan tryggad äfven vid nästa nya val till den kam¬
maren. Inför eu sådan imponerande majoritet skulle våra motståndare
finna, att deras spel vore förloradt och att de måste resignera. Men
om man endast skulle kunna få några rösters majoritet i Andra Kam¬
maren för förslaget, vore det en ren uppmuntran för våra motståndare
att vid nästa val till Andra Kammaren uppbjuda alla sina krafter för
att af den ringa majoriteten göra en minoritet. De sönderslitande
Fredagen den 10 Maj, f. in.
59 N:<> 38.
politiska röst¬
rätten in. in.
(Forts.)
strider, som vi hittills bevittnat och som mesta delen af folket redan Om utsträck-
tröttnat på, skulle återkomma med ännu större styrka än förut, och V
att detta är, hvad svenska folket vill, vagar jag betvifla.
Inför den situationen, inför den möjligheten att allt kan gå för¬
loradt utan det förslag, som ligger i reservationen, bör man göra sig
den samvetsfrågan: innebär reservationen något så oerhördt, att vi för
den skull, för att bli kvitt denna reservations innehåll, skulle veder¬
våga det hela? Min åsikt är, att detta icke är fallet. Kammarens
vice talman betonade nyss i sitt anförande kraftigt och riktigt, huru
djupt ingripande detta förslag, såsom helt betraktadt, är, huruledes
den del af förslaget, som omfattar ändringar i kommunallagarna och i
kyrkostämmoförordning kominer att lägga makten i andra händer än
dem, som hittills haft den. Men därvid är att märka, att dessa hans
ord gälla om Kungl. Maj:ts förslag och om utskottets förslag. Han
åsyftade därvid icke särskilt denna reservation och det med rätta, ty,
mina herrar, det radikala, det farliga i årets förslag, det ligger i den
kommunala rösträttsfrågan. Men den reformen har utskottet tillstyrkt
och det kommer, antager jag, att af kammaren godkännas. I sådant
fall däfven I allt hvad reservationen vill gifva eder. Ni han det se¬
nast om några är, men då utan något vederlag. I år kan man få ett
godt valsätt, det proportionella valsättet, genom antagande af arfvode
och censusförändring för Första Kammaren. Låta vi frågan falla, då
kommer den tillbaka under andra och obehagligare former, och hvad
som kommer tillbaka på samma gång det är den kommunala rösträt¬
ten; den glömmer man icke bort. Men när genom den kommunala
rösträttens demokratisering denna kammare fatt ett annat skaplynne
än dess nuvarande, tron I icke, mina herrar, att arfvode för Första
Kammaren då kommer såsom ett bref på posten, äfven om vi i dag
säga nej? Således, innebörden af bestämmelserna om arfvode och en
moderat sänkning af census är icke något så stort, som man vill göra
det. Det är något, som är en konsekvens af hvad vi alla nu äro
eniga om.
Jag kunde stanna härvid, men vill dock framhålla en sak till.
Sedan år 1865 har Sverige icke stått inför ett viktigare afgörande än
nu. Sådana stora afgörande ögonblick i folkens lif framkalla stora
förhoppningar och stora farhågor, hvilka båda ofta äro lika öfverdrifna.
Huru många voro icke de, som spådde olycka och ruin för värt land.
då representationsreformen 1865 antogs? Huru många åter drömde
icke om, att endräktens och samhällsfridens tid då var inne? Vi hafva
emellertid efter den tiden haft nog af strider. Vi tro nu icke heller,
någon af oss, att det var samhällsfridens tid som inaugurerades 1865.
Men å andra sidan hafva de andra icke heller blifvit sannspådda.
Vårt land har under de år, som förflutit sedan 1865, haft en så utom¬
ordentlig uppblomstring, att ingen annan tid inom den korta gränsen
af 42 år har att uppvisa något liknande. Det beslut vi nu gå att
fatta, måste också framkalla förhoppningar och farhågor. Visserligen,
det vill jag säga, komma icke striderna att försvinna därmed, att vi
i dag enas om det förslag, som jag här förordar, men å andra
sidan komma icke heller afla de olycksprofetior, mången är böjd att
uttala, att slå in nu mera än 1865. Hvad vi stå i begrepp att göra
>':o 3S. 60
Fredagen den 10 Maj, f. m.
°m ut,träck-ä,r ingenting annat än att taga ett steg till på den bana, på hvilken
politiska rM-w\^e(^° Det förtroende, som då visades de utom Riksdagen
rätlen m. m. stående, har icke missbrukats, det har icke varit till fäderneslandets
(Forts.) olycka; och min fasta tro är, att, om vi i dag visa fullständigt och
oegennyttigt förtroende, det icke heller skall missbrukas. Men vikti¬
gare än denna min tro äro de garantier, som ligga i de nya lagbe¬
stämmelserna själfva, garantier för att medborgerlig frihet äfven hädan¬
efter skall bygga och bo i Sveriges rike. Dessa garantier försvagas
icke genom antagande af reservationen. Tvärtom, ju liera vi kunna
samla om den nya valordningen, dess tryggare grund lägga vi för den.
Det är icke lagens ord, som äro samhällenas starkaste grundvalar —-
Rom föll trots de bästa lagar — utan medborgarnes vördnad för
lagarne och förtroende till hvarandra. I detta förtroende är reserva¬
tionen afiattad, och jag hoppas, att äfven kammaren skall fatta sitt
beslut i samma förtroendets anda. — Jag yrkar bifall till reservationen.
Herr Säve: Det lär icke finnas någon här i kammaren, som icke
djupt känner, att vi stå inför en allvarlig författningskris. Jag tror,
att man kan säga, att denna kris är icke mindre allvarsam än den,
inför hvilken våra fäder stodo 1865, då de skulle fatta sitt beslut om
vår nu gällande riksdagsordning. De kunde dock icke befara, att
representationsreformen skulle på något betänkligare sätt rubba stats¬
skickets grundvalar, och mot den anstormande demokratien trodde de
att kraftiga stängsel voro satta i den census, som ställdes för valbar¬
heten till Andra Kammaren och i bestämmelserna om Första Kamma¬
rens sammansättning. Nu är förhållandet ett helt annat. Ty denna
representationsreform — det är nämligen en sådan, hvarom äfven nu
är fråga — afser just aflägsnandet af dessa stängsel eller dessa mo¬
deratorer för demokratien genom att taga bort censusbestämmelserna
för Andra Kammaren och väsentligen förändra Första Kammaren genom
att bereda de djupa lederna ett större inflytande på dess samman¬
sättning. Och sådan är folkmeningen i landet, och så ifrigt manar
man oss, som sitta i riksdagen, att nu komma till ett resultat,
som kan göra slut på dessa ständiga slitningar och strider, hvilka omöj¬
liggöra hvarje nationell sammanslutning för vårt folk, att vi icke längre
kunna undanskjuta den stora frågans definitiva lösning. Sorgligt för
oss är, att vi befinna oss i den ledsamma situationen att vi icke hafva
i var hand att fatta det beslut, som vi anse skall bäst gagna vårt
fosterland, utan att vi nödgas ena oss om det som minst kan skada
landet. Hvilka konsekvenserna af reformen skola blifva, ja, det kunna
vi delvis förutse men delvis blott ana. En konsekvens är dock viss,
och den är, att den lagstiftande makten i Riksdagens Andra Kammare
kommer att tillfalla ledarne för dessa 700,000 nya valmän, som representa¬
tionsreformen kommer att tillskapa.
Dessa nya valmän skola icke hafva samma syn på tingen som de
gamle. Naturligt är, att de icke i representationsreformen kunna se
blott ett mal utan ett medel, och hvartill? Jo, till att genomföra dessa
störa sociala reformer, som efter hand skola ställas främst på vår poli¬
tiska dagordning. Häri ligger ingen fara, men eu fara ligger däruti,
att man kan känna sig frestad, om man icke anser sig kunna åstad-
Cl N:o 38.
Frcdagcu den 10 Maj, f. in.
komma en lösning af de sociala frågorna i önskad riktning på annat Om utsträcka
sätt, att inkräkta på äganderätten, arbetets frihet och säkerheten till “/ den
person, alltnog att frammana despotismen nedifrån, som sanner]igen
icke är mindre farlig än despotismen ofvanifrån. Vid sådant framtids-
perspektiv är det alldeles gifvet, att de konservativa i vårt land omöj- °r
ligen kunna släppa från sig utsikten att inom Andra Kammaren för
framtiden bevara en del platser för de samhällsbevarande elementen,
ty därigenom tillförsäkrar man sig dock en viss kontroll öfver ett
majoritetsparti, som utan denna kontroll i känslan af sin obegränsade
makt lätt låter förleda sig till partityranni.
Jag skulle nu icke i princip vara motståndare till majoritetsval i
enmansvalkretsar, om det vore möjligt att på denna grundval åstad¬
komma ett rösträttsförslag, som för denna kammare vore acceptabelt.
Ett sadant förslag utarbetades dock af konstitutionsutskottet vid 1902
års riksdag och var enligt min mening fullt acceptabelt. Det afvisa-
des af denna kammare och äfven af den andra, och det var i
sanning icke konstitutionsutskottets fel, att vi icke redan då Ange
rösträttsfrågan löst. Sedan dess har det icke varit möjligt att åstad¬
komma en allmännare samling omkring något förslag, baseradt på
majoritetsval i enmansvalkretsar. Majoritetsvalens anhängare i Andra
Kammaren hafva fixerat sin ståndpunkt, det är det Staaffska förslaget, men
att åstadkomma eu jämkning i detta är för oss icke möjligt. Hvad
dess anhängare vilja det är, för att använda en bekant engelsk stats¬
mans uttryck, »the bill the wbole bill and nothing but the vvhole
bill», eller »förslaget, hela förslaget och ingenting annat än hela för¬
slaget», hvilket också kan öfversättas på detta sätt: »makten, hela mak¬
ten och ingenting annat än hela makten».
Nu hafva många bland oss, som ursprungligen icke voro anhängare
af det proportionalistiska valsystemet, lojalt fogat oss efter kammarens
majoritet och redan 1904 anslutit oss till detta system. Och förvisso
har detta valsystem många obestridliga fördelar. Det skyddar minori¬
tetens rätt, det är byggdt på rättfärdighetens grund och icke såsom våra
motståndares i Andra Kammaren på rättfärdighetens sken. Och ännu
är rättskänslan så stark hos massan af vårt folk, att blir den blott
upplyst om detta valsystems många företräden, måste den komma till
den öfvertygelsen, att det är rättfärdigt, då däremot ett rösträttsförslag,
enligt hvilket af 100 valmän de 49 kunna blifva betydelselösa, blott
är en vrångbild af rättvisa. Man har sagt: är detta system rätt, bör
det äfven rättvisligen tillämpas med afseende å Första Kammaren. Javäl,
denna kammare erkände förlidet år riktigheten af detta och den god¬
kände ett rösträttsförslag, byggdt på dubbelproportionalismens grund,
men detta förslag vann icke Andra Kammarens bifall. Nu har Kungl.
Maj:ts regering upptagit den idé, som låg till grund för detta för¬
slag. Men icke nog med detta; Kungl. Maj:t har tillagt åtskilligt,
som gör det föreliggande förslaget ytterst liberalt; jag menar den
långt gående begränsningen af den kommunala fyrkskalan och de nya
bestämmelserna för valen till landstingen, som äro denna kammares
valkorporationer. Att den kungl. propositionen går långt i demokra¬
tisering af landstingen och sålunda indirekt äfven af Första Kammaren,
är ju uppenbart. Och det särskilda utskottet nöjer sig ej härmed utan
N:o 38. 62
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst
rätten m. in.
'Forts.)
går ännu ett par steg längre. Men trots detta är man icke tillfreds¬
ställd i Andra Kammaren, man vill .ställa Första Kammarens bered¬
villighet att gå till en uppgörelse på ett ännu hårdare prof. Man vill
såsom villkor för förslagets antagande uppställa, att vi också skola med¬
gifva nedsättning i censusbestämmelserna för valbarhet till den Första
Kammaren och låta arfvodeslösheten för dess ledamöter bortfalla. Det
är hårda villkor! Emellertid hafva några reservanter från vår kammare
i utskottet förordat borttagandet af arfvodeslösheten, och nyss hörde vi
från statsrådsbänken hans excellens herr statsministern själ! med sitt
tungt vägande ord understödja yrkandena på införandet af arfvoden.
Hvad skola vi göra? Yi inse behofvet af eu reform och nödvändig¬
heten af att återställa lugnet i landet och förtroendet mellan samhälls¬
klasserna, och vi önska innerligen, att ett slut göres på de samhälls¬
upplösande stridigheter, som tyckas skola i grund förstöra vårt folk.
Men därmed måste vi äfven taga denna sista eftergift, som regeringen
fordrar af oss, i allvarlig onpröfning. För min de! måste jag, då jag
vill slutmålet, vara med om att tillstyrka den. Jag gör det, jag säger
det rent ut, därför att jag anser, att Första Kammaren icke är stark
nog att kunna bära ansvaret för risken af att hela frågan skall falla
på denna sista stötesten.
Första Kammaren är i denna stund fullkomligt isolerad och därtill,
fruktar jag, mycket impopulär. Den har visserligen ej förtjänt att
blifva det; jag tror tvärtom, att den i många hänseenden väl fyllt sin
uppgift. Den har alltid sökt värna de nationellt svenska intressena,
den har ifrigt sökt påskynda utvecklingen af vårt försvar, den bar be¬
kämpat de kosmopolitiska tendenserna inom vårt näringsliv och den
har, fastän fruktlöst i följd af brist på understöd från både regering
och medkammare, sökt försvara Sveriges rätt inom den union, som 1905
på ett så sorgligt sätt bröts sönder. För hvad den i dessa afseenden
velat och verkat kan den lugnt underkasta sig en eftervärlds dom.
Man har beskyllt den för alltför stor betänksamhet, då det gällt den
civila lagstiftningen och administrativa reformförslag, men det är dock
en» plikt för en Första kammare inom alla representationer att noga
pröfva lagförslagen och vid detta profvande aldrig bortse från traditio¬
nen och kontinuiteten, d. v. s. aldrig släppa den historiska utvecklingens
ledtråd. En Första kammare får aldrig glömma, att den närvarande
tiden ej blott är framtidens moder utan äfven det förflutnas dotter;
och det är för öfrigt visst ej något godt tecken på ett samhälles sund¬
het, att nya lagar ideligen utfärdas, ty ännu torde Taciti sats gälla:
»Corruptissima republica, plurimse leges», d. v. s., ju mer ett samhälle
kommer på förfall, ju mer hopas lagarne. Men trots allt detta saknar
Första Kammaren ett verkligt fast stöd hos nationen.
Anledningen härtill tror jag är att söka däri, att den stora all¬
mänheten fatt den falska uppfattningen inpräglad hos sig, att Första
Kammaren ej representerar de djupare folklagren utan blott de högre
samhällsklasserna, att den alltså företrädesvis är en representant för
börden, rikedomen och byråkratien, och såsom ett stöd för denna upp¬
fattning visar man på riksdagsordningens föreskrift om arfvodeslös¬
heten, i hvilken Louis De Geer själf såg en kammaren gifven aristo¬
kratisk prägel. Och i de nuvarande censusbestämmelserna vill man
Fredagen den 10 Maj, f. in.
r»3 Nso 38.
icke se, hvad 1865 års lagstiftare däri sago, eu garanti för att Första öm utsiräck-
Kammarens ledamöter skulle utses inom de kategorier, inom hvilka nin'J "/ den
den högre bildningen och den mera omfattande erfarenheten vore att
söka, men väl en garanti för de i ekonomiskt afseende bäst lottade, ‘ ,1(,ort \
att deras intressen skulle i kammaren blifva väl tillgodosedda. Med <H
denna såsom jag fruktar alltför vidt spridda uppfattning hos vårt folk,
som inpräglats hos det på folkmötena och genom otaliga tidningsartik¬
lar i den radikala pressen, har Första Kammaren förlorat mycket af
sin forna prestige. Och en representantkammare, som saknar erforder¬
lig prestige, måste blifva svag, huru stark dess ställning än va vara i
gällande författning. Historien gifver oss många lärdomar, men en af
dem, som vi i dag måste särskildt beakta, är den, att ingen represen¬
tativ församling kan hålla sig uppe, då oväderstiderna komma, utan att
hafva säkert rotfäste hos nationen. En representation liknar i detta
hänseende ett träd, som är planteradt på en mark, i hvilken det ej
kunnat slå djupa rötter; trädet står där visserligen tryggt i de lugna
tiderna och sträcker stolt sin krona mot höjden, men så kommer stor¬
men och så störtar trädet, ty det saknar det rotfäste det behöfver för
att kunna stå emot.
Det är min förhoppning, att den föreslagna begränsningen af den
kommunala röstskalan — så betänklig den i inånga hänseenden nu än
må vara — och de nya formerna för landstingsmannavalen skola gifva
Första Kammaren djupare och fastare rotfästen i de bredare samhälls¬
lagren och att borttagandet af arfvodeslösheten, som den mottagit som
ett i sig själ!' visserligen ärofullt arf efter de gamla riksståndens själf-
skrifna ledamöter, skall ytterligare medverka därtill. Att kammaren
därmed äfven blir i betänklig grad demokratiserad, är en gifven sak.
Men, mina herrar, den moderna utvecklingen har fört oss därhän, att
uppgiften för Första Kammaren ej längre är att vara en moderator för
demokratien; dess hufvuduppgift blir antagligen snart nog att upptaga
striden mot demagogien, och för att med någon utsikt till framgång
kunna utkämpa denna strid, måste den söka ett stöd hos de samhälls¬
bevarande, i hvilket lager de än äro att söka. För att i min mån
kunna bereda dem, som snart skola efterträda oss på detta rum, ett
säkrare fotfäste hos nationen än det vi haft i våra riksdagsstrider, skall
jag rösta för utskottets förslag jämte den af herr Olof Jonsson m. fl.
afgifna reservationen.
Friherre De Geer: Att det proportionalistiska valsystemet i sig
själft är något eftersträfvansvärdt och att man däri har en räddning
undan alla de vådor, som befaras af samhällets demokratisering, är en
här i kammaren så rotfast öfvertygelse, att jag ingalunda skall försöka
kämpa däremot. Jag har begärt ordet egentligen blott för att angifva
de skäl, som göra, att jag nödgas undandraga mig från att vara med
om den samling kring proportionalismen, som nu så allmänt utropas
vara en fosterländsk plikt. Det proportionalistiska valsystemet är na¬
turligtvis teoretiskt mycket tilltalande, och för eu matematiker, som
sitter vid sitt skrifbord och handskas med valmansgrupper och partier
lika ledigt som t. ex. deltagarne i ett krigsspel flytta nålarna, hvilka
föreställa de olika afdelningarna i eu armé, är det naturligtvis möjligt
N:o 38. 6-t
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
•att komma till de mest förträffliga resultat. Huru det går i verklig¬
heten är en annan sak. I valstrider liksom i krig finnas många oberäk¬
neliga faktorer, och ingen kan med säkerhet säga, huru detta system
kommer att verka kos oss. Man är hänvisad till sannolikhetskalkyler
för sitt omdöme, hvart systemet kan leda. Man kan därvid misstaga
sig, men kar man på denna väg kommit till en öfvertygelse, måste
man också följa den. Jag har i min reservation i korthet angifvit,
huru jag tror, att det proportionella valsystemet kommer att verka på
Andra Kammaren. Jag tror, att det egentligen kommer att gynna
ytterlighetspartierna, i främsta rummet det socialdemokratiska och seder¬
mera äfven den yttersta högern. Däremot torde vara gifvet, att de,
som blifva lidande på det för dem olämpliga valsättet, det är den
stora mängden af landtmän, mindre hemmansägare, mindre jordbrukare
— kärnan af landtbefolkningen — dessa komma otvifvelaktigt att för¬
lora därpå. Vi hafva i dessa dagar sett ett mycket varnande exempel
i detta afseende, då i Finland på 200 representanter endast 40 landt¬
män i egentlig mening kommo in i representationen. Man kan där¬
till lägga 15 torpare, men de motsvara icke vår hemmansägareklass,
utan tillhöra mera jordbruksarbetarne.
Är nu detta någon olägenhet? För min del tror jag, att det är
en mycket stor olägenhet; att högermiuoriteten i Andra Kammaren
ökas, är något, som mången sätter stort värde på, men, mina herrar,
har denna högerminoritet någon som helst utsikt att en gång blifva
majoritet? Jag tror det icke. Och en minoritet, som själf vet och om
hvilken alla andra veta, att den aldrig kan blifva majoritet, kan icke
uträtta mycket. Hvad vi borde sträfva efter vore att försöka få be¬
hålla landtmännen i Andra Kammaren i så stort antal som möjligt,
enär de, för den händelse den radikala riktningen i kammaren miss¬
brukade sin makt, kunde tänkas kunna komma i majoritet. Jag tror
icke att det finnes utsikt att komma därhän, om vi icke göra allt för
underlättande af möjligheten för landtmän att stanna kvar i kammaren,
emedan ingen annan grupp, enligt min åsikt, kan göra den längst åt
vänster gående riktningen makten stridig. Detta, att proportionsvalen
skulle skada landtmännens intressen, är icke blott en egendomlig upp¬
fattning hos mig; den delas af många landtmän, och just af dem, som
bäst känna till förhållandena på landsbygden, ibland hvilka jag kan
åberopa en man i Andra Kammaren, som alltid med stor kraft mot¬
satt sig proportionalismen, herr Carl Persson i Stallerhult; han torde
nog känna förhållandena på landsbygden. Detsamma är förhållandet
med den egentlige representanten för de mindre jordbrukarne i röst-
rättsutskottet, nämligen herr Jansson i Djursätra, hvilken reserverat
sig till förmån för majoritetsval.
Ja, härom är naturligtvis icke värdt att orda; jag vet, att ingen
här i kammaren låter sig öfvertygas af hvad som säges i denna rikt¬
ning, och jag vill därför icke vidare upptaga tiden med detta, utan
öfvergår till att undersöka, huru saken ställer sig, om jag utgår från
att proportionalismen verkligen är något eftersträfvansvärdt.
Frågan reducerar sig dä till: är detta system till den grad efter¬
sträfvansvärdt, att man för att få det genomfördt, skall vara beredd
att offra snart sagdt hvad som helst? Vi veta alla, att för det pris
65 N:o 38.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
Kungl. Maj:t bjudit kunna vi icke få dessa val. Det proportionella
valsättet iir hos de breda lagren af vårt folk. jag vågar säga det, i
hög grad impopulärt. Det måste trugas på nationen. Detta bekräftas
af den man, som nu tagit ledningen i den stora frågan. Herr Daniel
Persson i Tallberg säger i sin motion, att flertalet af folket icke hyser
sympatier för dep proportionella valmetoden och skulle helst önska att
få behålla majoritetsprincipen, men skola vi nu hafva detta valsystem,
måste man också gifva folket tillräcklig ersättning för proportiona-
lismens olägenheter och såsom ersättning skall Första Kammaren öpp¬
nas för, såsom han uttrycker sig, personer med lägre förmögenhets-
villkor. Om hemmansägarne genom ett olämpligt valsystem blifva
utträngda ur Andra Kammaren, böra de få komma in i Första Kam¬
maren i stället eller, med andra ord, Andra Kammaren skall svälla
ut så att den omfattar äfven den Första Kammaren, så att där blir
plats nog. Jäg kan förstå detta från herr Daniel Perssons Ståndpunkt.
Han säger det ej uttryckligen, men jag undrar, om han verkligen har
några principiella betänkligheter mot en-kammarsystemets införande.
Om han det har, så måtte han ej hafva noga genomtänkt sitt
förslag, tv säkrare väg att leda dit än hans förslag finnes icke, och
om vi antaga det, torde det ej dröja länge förrän vi hafva en-kammar-
systemet ej blott till gagnet utan äfven till namnet. Att detta
tilltalar mången, är ju tydligt, men att Första Kammaren, såsom jag-
befarar nu verkligen vara händelsen, anser sig kunna ens reflektera
därpå, har jag mycket svårt att förstå. Har Första Kammaren då en
så ringa tanke om sin betydelse som öfverhus, att den utan betänkande
vill kasta bort just de bestämmelser i vår grundlag, som afse att gifva
kammaren denna karaktär? Och hvarför skulle kammaren göra detta?
Jo, för att förmå det svenska folket att gifva sig in på detta experi¬
ment med en af de 150 proportionella valmetoderna, om hvilkas verk¬
liga värde man i själfva verket vet ganska litet. Man anser nu, att
det gamla sättet för politiska val, som dock tillämpas i hela den civili¬
serade världen, med några få i jämförelse med det hela föga betydande
undantag, med ens blifvit det mest absurda och orättvisa man kan
tänka sig. Men är man då säker om att man genom denna förändring i
Tällbergsk riktning ej skulle förlora mera än man vinner? Man får då,
i stället för en Första Kammare och en Andra Kammare, två Andra
Kammare eller tvenne tvillingbröder, som eu gammal erfaren politiker
i dessa dagar betecknat dem. Hurudan skall väl sämjan blifva mel¬
lan dessa? År det så säkert att den blir god? Hans excellens stats¬
ministern tycktes anse, att om Första Kammaren lämnades oförändrad,
men Andra Kammaren demokratiserades, kunde motsättningen blifva
så stor, att hela systemet äfventyrades; och vidare att det ej vore vär¬
digt karaktärsfasta representanter i Första Kammaren att underkasta
sig en sådan ställning, som i allmänhet ett öfverhus intager, då det
måste gifva vika. Jag undrar hvad meningen då är med de Tällberg-
ska kamrarna. Blir det ej någon motsättning, då är det lika bra med
en-kammarsystem; men blir det motsättningar, är det då meningen,
att i denna kammare skola finnas mindre karaktärsfasta män, som ha
lättare att ge vika?
Om man känner till våra landstings skaplynne, kan man vara
Första Kammarens Prot. 1907. N:o 38. o
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst-
rätten in. in.
(Forts.)
N:o 38. 66
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
Fredagen den 10 Maj, f. ra.
förvissad om att efter en sådan förändring, som införande af arfvode
till Första Kammaren, komma landstingen i regel att välja represen¬
tanter ur sina egna led, det vill säga ur hemmansägareklassen. Ingen
kan skatta denna klass högre än jag och ingen kan villigare erkänna
den insats i vårt politiska lif, som hemmansägarne gjort under de
ffångna 40 åren. Men månne de väl äro skickade att bilda majoritet
i ett öfverhus? Det är väl ej utan all betydelse, att man försökt att i
Första Kammaren reservera plats för den högre bildningen och för
den högre sakkunskapen på de politiska och ekonomiska områdena.
Ja, säger man, det är nog bra, men det är ändå omöjligt att bevara
Första Kammarens ställning sådan den nu är; den kommer att få sin
makt kringskuren och då är det bäst gifva tappt så godt först som
sist, blott man kan få igenom det proportionella valsystemet. Jag-
tror, att detta till en viss grad är sant och jag tror, att det i längden
är omöjligt att bevara den ställning, som Första Kammaren fick, då
den jämte Andra Kammaren och alldeles likställd med denna skulle
aflösa de fyra likställda riksstånden. Tiderna ha sedan dess förän¬
drats, det parlamentariska lifvet bär utvecklats, och det torde väl helt
naturligt och utan några grundlagsbestämmelser gå därhän, att Första
Kammaren i vårt land måste intaga samma ställning som i allmänhet
öfverhusen intaga inom representationerna. Jag kan dock icke inse,
att detta är en uppgift, som är för liten för Första Kammaren; det
är en både svår och maktpåliggande uppgift att vara en regulator
inom representationen, och jag är förvissad om att denna kammare,
om den lämnades i fred, ej skulle komma att utgöra någon mur mot
folkets önskningar, när nämligen dessa önskningar kommit till synes
genom säkra oeh fullt stadgade uttryck. Skall emellertid Första Kam¬
maren gå i land med den uppgiften, som icke är lätt, och skall den
kunna göra samma betydande insatser i lagstiftningsarbetet, som den
hittills gjort, måste den nog vara sammansatt på annat sätt än den
skulle blifva efter de Tällbergska bestämmelserna.
Ja, herr talman, det yrkande jag gjort i min reservation, och
hvithet yrkande jag vidhåller, har naturligtvis här ej utsikt att vinna af¬
seende. Den enda förhoppning man numera kan hysa från min stånd¬
punkt är, att Första Kammaren icke skall låta förmå sig att slå in
på den väg, som herr Olof Jonsson och hans vänner förordat. Eu
valmetod kan ändras, om den visar sig otillfredsställande, och en åter¬
gång från proportionella val låter till och med tänka sig, om propor-
tionalismen skulle visa sig värdelös, men sannerligen någon återvändo
är möjlig, om Första Kammaren nu är med om att afskaffa sig själf.
Häri instämde friherre von Schwerin.
Herr Benedicks: Jag kan inte annat än lyckönska mig till att
den föregående talaren tagit nästan alla mina argumenter ifrån mig,
ty han gjorde det på ett sätt, som jag antagligen icke hade förmått.
Men det är kanske bra för mig äfven i det afseendet, att jag då kan
ägna litet mera uppmärksamhet åt andra beaktansvärda förhållanden.
Om en revolution hade försiggått, tror jag knappast, att vi kunde
hafva fått ett mera radikalt förslag om allmän rösträtt. Ilufvudsaken
Fredagen den 10 -Maj, f. ra. G7 N:o 38.
därvidlag tycks nu vara, ehuru med orätt, det proportionella valsyste-Om utsträch-
met. Hvarför har detta påyrkats? Icke blott i och för sig sjiilft, att nins af den
det är en rättvisare valmetod, utan därför, att de gemensamma vote- PolUM" röft'
ringarna ännu äro kvar; ingen har väckt förslag om dessas bortta-
gande. Så mycket värde jag än har satt på dessa gemensamma vote- °r s'
ringar, hvilka skaffat vårt land så många nyttiga inrättningar, som
kanske eljest icke kommit till stånd, så litet håller jag på de gemen-
samma omröstningarna, då man ej längre kan vara säker på en till¬
räcklig, konservativ minoritet i Andra Kammaren. Därför, tag bort
dem och allting blir betydligt förenklad!! De äro icke några histori¬
ska institutioner, endast 42 år gamla och årsbarn med den represen¬
tation, som i dag skall förändras. Men förhållandet är det, att Andra
Kammaren motsatt sig deras borttagande, uteslutande, det säger jag
rent ut, af maktbegär — Andra Kammarens äro 230, vi 150 stycken
riksdagsmän.
Huru skall det då gå, om den allmänna rösträtten under den form,
som. nu föreslagits, skall införas? Jo, Andra Kammaren blir radikal,
det är nog klart; men jag tror, att den siste talaren hade fullkomligt
rätt i att säga, att det kommer äfven den Första Kammaren att blifva.
Men hvarför har då denna oerhörda, verkligt olycksbringande inskränk¬
ning i den kommunala rösträtten föreslagits? Den går ju längre,
ofantligt mycket längre än hvad som mig veterligt någonsin förut
föreslagits. Jag kan icke finna annat än att Kungl. Maj:t härvidlag
försett sig på medlet och glömt ändamålet. Ändamålet iiar tydligen
blott varit att proportional]sera kamrarna, i stället för att vara endast
ett medel vid införandet af den allmänna rösträtten. Ja, med Andra
Kammaren, det säde mig en af regeringens mest framstående ledamöter,
gick det lätt för sig, men för Första Kammaren voro rösträttssiffrorna
alldeles omöjliga. Nåväl, då var det ju en mycket lätt sak att blott
ändra dem, och det är, tyvärr, hvad som skett. Men att regeringen
därvidlag förbisett, att det snart sagdt vändes upp och ned på allting
här i landet, det förvånar mig, ty det är just det, som skulle blifva
följden häraf. Jag kan då icke se annat än att, om också orsaken
till den förändring, som nu föreslagits, må hafva varit aldrig så bety¬
delsefull^ borde likvisst dess verkan hafva varit närmare påtänkt. Jag
vill påminna om, huru den föreslagna kommunala rösträtten kan komma
att göra äganderätten inom kommunerna i det närmaste till en lögn,
och jag vill omtala ett exempel pa detta blifvande förhållande, som
jag hört af en af våra kamrater här i kammaren, och hvilket är myc¬
ket betecknande. Han fick i fjol besök af en norsk egendomsägare,
en af sina vänner. Nå hvad nytt från Norge? Jo, sade han,”icke
just så mycket, men jag skall bygga en ny skola igen. Hvad vill det
såga,, du byggde ju eu sådan härom året? Ja, det gjorde jag, men
det är icke så mycket skolan, som jag drager mig för, ty den kan jag
möjligen orka med, men det är meningen att det skall blifva ett
skolkök också, där barnen skola lära sig att koka mat. Ja, sade vår
kamrat, det är ju eu briljant idé. Jo, tusingen, sade den andre, det
är nog godt och väl, att de få lära sig koka, men jag skall bestå maten
åt dem under hela skoltiden och därtill har jag icke råd — och däruti
både han nog rätt. Men kan någon af eder, mina herrar, säga att
icke något dylikt kan inträffa äfven bos oss, och hvad blifver det då
X:o 38. 68
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
Fredagen den 10 Maj, f. m.
af egendomsvärdet? Kommer väl dä äganderätten, hvaruppå likvisst
samhället hvilar, att hållas i helgd? Jag tror det icke. För två år
sedan fick i ett af klubbrummen en af kamraterna ett telegram, och.
då han öppnade det, mörknade hans uppsyn. Jag hoppas, det icke är
något som rör din familj, sade jag; nej, men det är ledsamt nog ändå,
det är en af de fabriker i Norge, som jag haft afsättning till, hvilken
gjort konkurs. Jag beklagar, sade jag, men det är väl icke så farligt
för dig ändå.' Nej, men det gäller vår afsättning, och detta var den tredje
fabriken af samma slag, som under året slagit vantarna i bordet, främst
för de olidliga skatternas skull, hvilka i Norge kunna uppgå till öfver
50 % af inkomsten. Jag har redan förut framhållit detta, men huru
komma väl de blifvande ändrade förhållandena icke att inverka äfven
hos oss, då ej skattskyldige bestämma skatten för de skattdragande?
Jag vill då särskildt fästa mig vid, att rösträtten inom kommunen
betyder ju först och främst tillsättning af fullmäktige, som besluta om
kommunens angelägenheter, och hvad kommer den kommunala röst¬
rättens inskränkning att medföra för förändringar? Ja, med industrien
kommer det väl att gå hos oss ungefär som i Miilhausen, den stora
textilindustristaden söder om Strassburg, hvarest för ett par år sedan
socialismen lyckades få majoritet inom stadsfullmäktige. Några måna¬
der efteråt utbröt eu alldeles vild strejk bland textilfabrikernas ar¬
betare. Då beslöto stadsfullmäktige att bevilja strejkunderstöd åt
dessa arbetare, och fabrikerna fingo betala sin stora andel, kanske den
största, till sina egna motståndare. Finnes det den allra ringaste ga¬
ranti för, att samma förhållande icke äfven kan komma att inträffa
här i landet? Nej, mina herrar, tvärtom finnes det stor sannolikhet
för, att det kommer att inträffa här likaväl som det äfven inträffat i
t. ex. Frankrike, i sammanhang hvarmed jag särskildt vill påminna
om Marseille, där alldeles detsamma inträffade, som jag förut omtalade
rörande Miilhausen. Men det är mycket annat som kommer att för-
därfvas. Yårt jordbruk, som hittills just icke stått sig så väl, kommer
naturligtvis att betydligt blifva lidande under det förhållande, att det
första, den n}ra representationen kommer att göra, blir att taga bort
lifsmedelstullarna. Arbetarna blifva de beslutande och de hafva aldrig
älskat lifsmedelstullar, alltså bort med dem! Men herrarne tänka
kanske, att det i öfrigt kan gå bra på landet, där folket måhända är
mera oberördt af dessa förhållanden, och ni tänka möjligen, att socia¬
listerna icke skola bry sig så mycket om jordbruksarbetarna; det hafva
de ju hittills icke gjort, och det komma de kanske icke heller att göra
hädanefter. Men blir det väl så? Nej, mina herrar, tvärtom, hädan¬
efter får hvarje jordbruksarbetare sin röst, alltså blifver det en vinst
för socialisterna, och de komma nog äfven att begagna sig däraf för
att agitera allt hvad de kunna. Försvinna lifsmedelstullarna, blir det
nog här ungefär på samma sätt, sotn jag förut haft äran under remiss¬
debatten andraga i afseende å Australien, det kommer att gå här ej
bättre, än det gjort i det landet. Jag fick nyligen bekräftelse på den
saken af en högre svensk militär, som i fjol gjorde en resa till Ori¬
enten. Han träffade på ångbåten, som gick hem från Ceylon, en mängd
emigranter från Australien, från detta härliga »föregångsland» med
allmän rösträtt och socialister i regeringen. Han frågade dem, hvar-
Fredagen den 10 Maj, f. in.
G9 XSO 38.
för de flyttade från detta sköna land med de »obegränsade möjlighe-0* »ttträek-
terna» det innesluter. De svarade, att landet bulle pä att utarmas,
det lägges öde, man flyttar därifrån och emigrationen ökas oupphör-
ligen. Blott för några år sedan var detta ett land, som hade en ko- (Forts)
lossal invandring, och nu är utvandringen därifrån lika stor. Böra
vi dä icke taga någon lärdom af den erfarenhet, som vi själfva hafva
att taga på?
Hvad kommer vidare att inträffa, när arbetarne nu blifva herrar?
För 3 år sedan var det ju vid valen hos oss ett ständigt skrik om
lpilitarismen. Hären skall bort, vi hafva ju härför den mest genom¬
gående agitation äfvensom mot den militära lydnadsplikten och milita-
rismen i allmänhet, alltså komma både här och flotta att så småning¬
om, måhända rätt snart, försvinna, och därmed, mina herrar, äfven möj¬
ligheten för vårt svenska folk att häfda sin frihet och sjelfständighet.
Hur har väl ett sådant förslag som detta kunnat se dagen och
tyvärr hafva utsikt att gå igenom? Jo, mina herrar, vi hafva därpå
sett flera exempel i dag, det är brist på politiska karaktärer och
mannamod. Vi hafva sett huru personer här i kammaren, som hafva
uppträdt före mig, huru de med all kraft förut satt sig emot ett så¬
dant förslag, men huru de i dag dagtingat. Vi hade till och med nyss
det upplyftande exemplet af hans excellens statsministern, som i dag
utan vidare gaf på båten integriteten af den kungl. propositionen och
yrkade bifall till det Jonssonska förslaget, som i yttersta grad ingriper
uti densamma. Han talade därvidlag mest om, att de sinäs önskningar
skulle tillfredställas. Ja, mina herrar, äfven jag har alltid varit stor
vän af de små, men äro val dessa de enda i landet, som skola hafva
skydd af lag och rätt? Statsministern talade dessutom, såsom vi förut
sett af den kungl. propositionen i ämnet, där han talar om motsätt¬
ningen mellan kamrarna, på ett sätt, som alldeles klargör huru föga
verkligt statsmannaskap, som finnes representeradt i den nuvarande
regeringen. Motsättning bör ju just finnas, annars blir det hela ett
enkammarsystem. Dessutom, äro väl dessa eftergifter, eftergifter på
hvilka han själf gifvit ett så lysande exempel, äro väl de verkligen
en så god politik? Ja, någon gång möjligen, men sällan. Eftergifter
föda eftergifter. Vi hafva gjort eftergifter mot Norge, icke från bör¬
jan, icke under Carl Johans tid, ty han sammandrog en gång en liten
armé och det var tillräckligt för att norrmännen skulle falla till föga,
men sedan 60-talet, huru bär det icke sedan dess varit blott eftergifter
på eftergifter, till dess vi slutligen förlorat Norge och därmed var
säkerhet för vår västra gräns. Har det väl varit så, att eftergifter
alltid gagnat oss här i kammaren? Jag vill påstå rena motsatsen
och jag ber herrarne däremot tänka på hvad som hände år 1888, då
mod visades i ledningen af det största partiets angelägenheter i denna
kammare; hvad har icke då Första Kammaren uträttat? Det var
denna kammare, som trädde i spetsen för Sveriges utveckling, det
var denna kammare, som skaffade skydd åt näringarna, som åstadkom
vår nya härordning och som var med om och röstade för flottans ny¬
byggnad, och slutligen, mina herrar, var det denna kammare, som
försökte, fäst utan att få gensvar därifrån det kunnat förväntas, att
intaga en fast position mot de norska anspråken. Huru har det väl gått,
N:o 38. TO
Fredagen den 10 Maj, f. m.
0?n utsträck- sedan Reuterswärd och Alin lämnade oss? Eftergift pa eftergift i allt.
politiska s^u^e kunna uppräkna dem alla, men jag gitter icke tala härom
rätten m. m. Vidare.
(Forts.) Nu tillråder oss vice talmannen i dag, efter hvad jag kunnat för¬
stå, att vi skola uppgifva »vår egen åskådning» för att öfvergå på
andras. År detta ett sätt att uppträda, som ägnar och anstår en man
att säga: tänk ej på hvad du vill och hvad du är öfvertygad om, utan tag
något annat, som är främmande för dig! Jag vill framhålla för er,
mina herrar, hurusom vi hört det talet om, att vi skola få lugn och
arbetsro hädanefter, men blifver det väl så? Sannolikt motsatsen.
Det kommer att uppstå eu strid mellan mitt och ditt, det kommer att
blifva olyckor i stället för lugn och arbetsro. Det har vidare talats
om nationell samling, och det vill jag äfven vara med om; gäller det
yttre fiender, så tror jag visst, att vi få alla svenskar i en samling.
Men hvad jag skulle vilja hafva, vore samling äfven mot inre fiender.
Hvad ären I emellertid nu i begrepp att göra, mina herrar? Jo, att
på vid gafvel öppna portarna för socialisternas intåg i Riksdagen.
Kan detta vara rätt? Ni veta, att det är just dessa, som äro de far¬
ligaste inre fienderna. Yi hafva dem och liberalerna att tacka framför
aRt för att vi förlorade Norge. Skola vi nu göra dem starka i detta
hus? Skola vi just nu, när de hafva organiserat sig så, som de gjort,
så att de utgöra, snart sagdt, det enda väl organiserade partiet, släppa
in dem, för att de genast skola göra sådana förändringar, att sedan,
reaktion må inträda huru som helst, när som helst, icke Riksdagen,
icke regeringen har någon makt längre att stå emot, då vapnen nu
vridas ur deras händer? Och det är vi, som skola göra detta! Nej,
må vi önska oss en stark regering! Eu stark regering — jag vill
icke gå till den öfverdriften att säga: den må vara hurudan som helst
— har esomoftast fort lycka med sig. Den har varit målmedveten
och skaffat medel för sina mål.
År det icke rätt upplysande, blott vi tänka på hvad som hände
för 37 år sedan? I Frankrike var det en svag regering, som gaf efter
för partierna i lagstiftande kåren. Denna beviljade icke de begärda
anslagen till armén. Hvad blef resultatet? Det kolossalaste nederlag,
som väl något folk har lidit. Huru ställer sig icke däremot resultatet,
när man ser på förhållandena på andra sidan gränsen? Där var det med
tillhjälp af Herrenhaus, af Första Kammaren i Preussen, som rege¬
ringen visade prof på, att den förstod, hvarthän man skulle gå, och
äfven sättet. Resultatet var de stora segrarne mot Danmark, mot
Österrike, mot Frankrike.
Resultatet af det nu föreliggande lagförslaget skulle blifva, att
både i Andra Kammaren och i Första Kammaren man i de flesta fall
skulle få se det slag af ledamöter, som nu finnas där, försvinna och
ersättas af andra. Skall det blifva en vinst särskilt för Första Kam¬
maren, som har att se till, att en lugn utveckling försiggår i landet,
att på det viset gifva upp sig själf, så att det icke tillerkännes någon
plats åt bildningen, åt de kunskaper, som en förmögenhet alltid kan
skänka? För min del kan jag icke finna det.
Jag kan icke vara med om dessa förslag, och jag får därför med
Fredagen den 10 Maj, f. m.
71 N:o 38.
påminnande om vice talmannens ord, »att vi veta hvad vi hafva, men öm utsträck
f . i _ , n i . i a , .. i i «)]•! n /tf /len
pilllllUiltlllUc UIU > U>C Idll II till II Ullo U1U, 7/ diLL VI VUUl HVUiU VI UdlVii,
icke hvad vi få», yrka afslag å det nu föreliggande betänkandet.
ning af den
ning af den
politiska röst¬
rätten ra. m.
Herr Sjöcrona: Vid hvarje af de senaste tre årens riksdagar (Fort8.)
har jag framhållit den icke vederlagda uppfattningen, att vi, såvidt angår
deri manliga befolkningen i vårt land, alltsedan år 1866 haft och
fortfarande hafva allmän rösträtt, då ju enhvar med eget arbete kan
lätt förvärfva denna rätt, och att således denna så ifrigt uppagiterade
rösträttsfråga egentligen endast gäller det spörsmålet, huru förvärf-
vandet af rösträtt skall kunna lämpligen ytterligare underlättas. För
min del har jag förordat lösningen af detta spörsmål på det sätt, att
rösträtt skulle tillerkännas enhvar, som visade sig vara eu nyttig sam¬
hällsmedlem genom att vara taxerad till erläggande af bevillning, ge¬
nom att erlägga bevillning till ett belopp af endast 50 öre eller däröfver,
ett i sanning mycket lindrigt och lätt uppfylldt villkor!
Jag har vid detta djupt betydelsefulla tillfälle velat till kamma¬
rens protokoll uttala, att jag fortfarande vidhåller denna min åsikt.
Den är emellertid eller säges åtminstone vara en öfvervunnen stånd¬
punkt, och därför är det ju icke värdt att nu orda något vidare därom.
Det af Kungl. Maj:t till denna Riksdag framlagda och af utskottet
i hufvudsak godkända förslag rörande frågan i dess helhet, går, som
enhvar af oss väl vet, vida längre, än hvad Första Kammarens sistlidet
år fattade beslut kunnat gifva anledning till, och vida längre, än hvad
jag för min del skulle önska. Jag är dock beredd att nu gifva min
röst för det föreliggande förslaget, hvilket enligt min mening bör till¬
fredsställa alla, äfven de längst gående anspråk.
Men det synes icke vara förenligt med nutida maktbegär att låta
sig nöja, äfven om man icke i alla delar får sin vilja fram. Därom
kunde nu icke vara så mycket att saga, om man blott velat hålla sig
till denna så länge på dagordningen stående rösträttsfråga och den
därmed sammanhängande frågan om valsättet. Nu har man emeller¬
tid däri inblandat en annan därmed icke sammanhängande fråga, den
om villkoren för att vara ledamot i Första Kammaren. De i motio¬
nerna berörda villkor om census och arfvodeslöshet äro jämte åldersbe¬
gränsning de enda bestämmelser, riksdagsordningen uppställer för att
tillförsäkra Första Kammaren en sådan sammansättning, att kammaren
må kunna fullt värdigt fylla den uppgift, som genom grundlagar^
blifvit densamma anvisad och hvars innebörd jag icke lär behöfva här
närmare utveckla. Villkoren utgöra således viktiga delar af den grund¬
val, hvarpå hela vårt representationsskick hvilar. Att, såsom nu ifrå¬
gasatts, vilja rubba denna grundval är icke och har icke i ringaste
mån bevisats vara nödigt och nyttigt, långt mindre högst nödigt och
nyttigt, som grundlagen säger.
Första Kammaren har under de senaste åren i agitatoriskt syfte
varit utsatt för mångfaldigt klander, men kammaren kan med lugn
vädja till framtidens dom. Fel och svagheter hafva naturligtvis vid-
lådt denna kammare liksom hvarje annan representation och för öfrigt
allt annat mänskligt. Men historien skall bära vittne därom, att denna
kammare städse sökt samvetsgrant uppfylla sin plikt och alltid utan
personliga hänsyn pröfvat hvarje fråga med blicken fästad endast därpå
>:o 38.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
72 Fredagen den 10 Maj, f. m.
och på hvad som ansetts gagneligt för ett älskadt fosterland, för dess
lycka och dess ära. Så var förhållandet särskild! under sistlidet års
riksdag, då vi ju hade en ren andrakammarmajoritets partiregering,
hvilken den ena gången efter den andra erhöll stöd i Första Kam¬
maren, men icke af sitt eget parti. Det måste därför hos mig och
säkerligen hos många flere väcka förvåning, ja, jag säger, sorg, att
från medlemmar i denna kammare och äfven från regeringsbäpken
kunnat gifvas stöd, mer eller mindre, åt motioner om ändringar i be¬
stämmelserna rörande Första Kammaren, hvarigenom denna kammare,
som allt hittills hållit trogen vakt kring Sveriges lyckliga samhälls¬
skick och dess konstitutionella konungamakt, skulle till hela sin karak¬
tär väsentligen förändras, huru dugande och aktningsvärda än de nya
män må blifva, hvilka efter förändringen komma att intaga platserna i
denna kammare.
Jag kan för min del icke gilla de föreslagna förändringarna, utan
anser dem vara både onödiga och högst onyttiga, och jag kan ej heller
gilla, att Första Kammaren, då den skall fatta beslut i den störa och
utomordentligt viktiga frågan, skall grunda detta sitt beslut på giss¬
ningar, huru eu omröstning i Andra Kammaren kan komma att slå
ut, och därför, mina herrar, yrkar jag, att Kammaren icke måtte god¬
känna herr Olof Jonssons m. fl. reservation, utan bifalla utskottets för¬
slag utan någon förändring.
Herr Berger: Då jag har reserverat mig mot utskottets betän¬
kande, har jag begärt ordet för att få något utveckla skälen för min
reservation. Reservationen går, som bekant, därpå ut, att till utskottets
förslag skall göras ett tillägg af den innebörd, att Första Kammarens leda¬
möter skola åtnjuta resekostnadsersättning och arfvode i likhet med
hvad för Andra Kammarens ledamöter är stadgadt. Det kan ju med
råtta sägas, att personer, hvilkas årsinkomst understiger 6- ä 7,000
kponor, icke gärna kunna åtaga sig ett uppdrag att vara ledamöter af
Första Kammaren. Ett sådant uppdrag blir dem för kostsamt. Hela
den stora massa af till Första Kammaren valbara personer, som hafva
en inkomst af mellan 4,000 och 7,000 kronor, är i själfva verket
utesluten från tillträde till Första Kammaren; och valbarheten till
Första Kammaren kan icke blifva densamma i verkligheten, som den
är på papperet, i riksdagsordningen, på annat sätt, än därigenom att
Första Kammarens ledamöter få arfvode liksom Andra Kammarens leda¬
möter. Census för valbarhet till Första Kammaren är i själfva verket
nu uppe vid 7,000 kronor och däröfver, och census kan icke komma
ned till lagens stadgade 4,000 kronor på annat sätt än det i reserva¬
tionen anvisade.
Vidare synes det ligga eu obestridlig sanning i det påståendet,
att arfvode åt Första Kammarens ledamöter är en klar konsekvens af
de proportionella valen till Första Kammaren. Ett stadgande om
arfvode åt Första Kammarens ledamöter skulle högst betydligt under¬
lätta för de olika partigrupperna inom landstingen och stadsfullmäktige
i storstäderna att kunna välja riksdagsmän bland sina egna. Äfven
om dessa partigrupper icke alldeles sakna kandidater att välja på, skall det
dock ofta inträffa, att de hafva alldeles för få kandidater att välja emellan,
Fredagen den 10 Maj, f. in.
73 N:o 38.
om de valde icke få arfvode för uppdragets fullgörande. Meningen Om utsträck-
med proportionella val till Första Kammaren är ju den, att alla me- nlnP. af den
ningsriktningar skola blifva företrädda i Första Kammaren; men detta
skall för vissa partigrupper ställa sig mycket svårt, ja, för somliga rent (yortS )
af omöjligt, om till ledamöter i Första Kammaren allenast kunna väljas
förmögna personer.
Jag anser sålunda, att det finnes göda skäl för förslaget om arf¬
vode åt Första Kammarens ledamöter. Nu säger man emellertid, att
det icke går an att stadga något sådant, ty gör man det, kommer
karaktär sskillnaden mellan Första Kammaren och Andra Kammaren
att upphäfvas. Man säger: få Första Kammarens ledamöter arfvode,
är det slut med Första Kammaren, och då är, säger man, så godt att
först som sist införa en-kammarsystem. Ja, trodde jag, att det verk¬
ligen vore så, och att dessa farhågor vore grundade, .skulle jag natur¬
ligtvis icke vara med om att tillägga Första Kammarens ledamöter
arfvode. Men jag är lifligt öfvertygad därom, att dessa farhågor äi'o
betydligt öfverdrifna, och jag skall anhålla att nu få anföra åtskilliga
stadganden i den föreslagna riksdagsordningen, som hvar för sig skola
komma att bidraga till och alla tillsammans att verka därhän, att
Första Kammaren qch Andra Kammaren skola blifva vidt skilda till
sin karaktär, äfven om Första Kammarens ledamöter fä arfvode. Några
af dessa stadganden äro visserligen ej af synnerlig betydelse, men andra
äro så mycket mera afgörande.
Första Kammarens ledamöter skola väljas för 6 år. Första
Kammarens ledamöter skola därför vara i stånd att bättre än Andra
Kammarens ledamöter bevara sin själfständighet gentemot valmännen.
Första Kammaren omdanas successivt och ej såsom Andra Kammaren
helt och hållet hvart tredje år. Första Kammaren skall därigenom
blifva mindre beroende af opinionen för dagen äa den Andra Kam¬
maren. Första Kammarens ledamöter skola hafva en ålder af minst
■35 år. Jag vill härvid anmärka, att i den socialdemokratiska röst-
rättsmotionen vid denna riksdag föreslagits,* att denna åldersgräns
skulle sättas ned till SO år. Men detta yrkande har ej vunnit något
afseende. Så hafva vi bestämmelsen om census för valbarhet till
Första Kammaren, och är det stadgadt, att den erforderliga ekonomiska
ställningen måste hafva innehafts minst 3 år före valet. Census är
visserligen icke öfvermåttan hög; men å andra sidan gäller, att nästan
hvem som helst kan blifva ledamot af Andra Kammaren. Den valde
behöfver ej hafva ett öres inkomst. Det kan tvärtom vara så, att
riksdagsmannaskapet just blir hans lefvebröd. Vidare ske valen till
Första Kammaren medelbart genom landstingen och stadsfullmäktige,
och detta är högst viktigt, ty all erfarenhet bestyrker, att det medel¬
bara valsättet vid politiska val har ett alldeles bestämdt inflytande i
konservativ riktning. Vidare gäller, att Andra Kammarens ledamöter
väljas med allmän rösträtt, under det att uryäljarne till Första Kam¬
maren måste hafva betalt skatt till kommunen. Denna skillnad är
också af mycket stor betydelse, såsom vi kunna erinra oss från den
tid, då fråga var om att stadga, att rösträtten till Andra Kammaren
ej skulle vara allmän, utan man tänkte sig en gräns vid det s. k.
kommunalstrecket. Jag har ej några siffror till hands för tillfället,
?i:o 38. 74
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
men det är i allmänhet kändt, att stora massor af de nya valmän,
som skola få deltaga i valen till Andra Kammaren, sakna kommunal
rösträtt. Slutligen hafva vi den graderade röstskalan vid val af lands¬
tingsman och stadsfullmäktige, och det är ju klart, att denna 40-gradiga
röstskala skall ensam för sig medföra en högst betydande karaktärs-
skillnad mellan Första Kammaren och Andra Kammaren.
På de grunder jag nu anfört, anser jag det vara uppenbart, att,
äfven om Första Kammarens ledamöter få arfvode, skall det dock blifva
en mycket stor karaktärsskillnad mellan kamrarne. Och månne det ej i
själfva verket blir så, att Första Kammarens ställning blir starkare
gentemot Andra Kammaren, om Första Kammarens ledamöter få
arfvode, än Första Kammarens ställning blir utan arfvode. Utan tvifvel
komma särskildt åtskilliga representanter för bondeståndet att taga plats
i denna kammare, om kammarens ledamöter få arfvode. Och detta
skall, enligt min mening, komma att stärka Första Kammarens kraft
gentemot Andra Kammaren, sådan denna kau tänkas blifva samman¬
satt. Det är, mina herrar, i stort sedt, Sveriges allmoge, det är hem-
mansägarne, som insatt oss i denna kammare. De hafva därmed gifvit
oss ett bevis på det allra största förtroende. Jag tror, att tiden nu
är inne, då vi å vår sida böra visa dem värt förtroende, och jag tror,
att vi kunna utan någon fara för vårt fosterlands framtid något maka
åt oss i denna kammare till förmån för dem.
Då år 1866 arfvodeslöshet stadgades för Första Kammarens leda¬
möter, skedde detta, enligt hvad då uttryckligen sades, för att gifva
Första Kammaren en mera aristokratisk karaktär. Nu är det däremot
meningen att göra Första Kammaren mera demokratisk. Ligger det
då ej bra nära till hands att upphäfva den ifrågavarande arfvodes-
lösheten? Sker detta, skall det helt visst ej dröja många år, förrän
man skall betrakta det som den naturligaste sak i världen, att Första
Kammarens ledamöter liksom andra människor få betaldt för sitt arbete,
och man skall betrakta den motsatta åskådningen som något föråldradt,
som ej kan tänkas återkomma.
Ja, härmed har jag angifvit skälen, hvarför jag utan tvekan röstar
för arfvode åt Första Kammarens ledamöter, och jag skulle kunna stanna
härvid. Men jag vill tillägga några ord. Första Kammaren har nu
utan tvifvel i sin makt att bringa rösträttsfrågan till siu lösning vid
denna riksdag. Väl är det sant, att det förslag till lösning, som före¬
ligger till pröfning — jag tänker härvid på utskottets förslag med
tillägg af stadgandet om arfvode åt Första Kammarens ledamöter —,
är sådant, att det ganska allmänt inom Första Kammaren anses mindre
tillfredsställande. Men man bör icke tänka endast på de offer, som Första
Kammaren, enligt sin åskådning, skulle göra vid denna lösning åt
rösträttsfrågan. Man bör å andra sidan icke förgäta hvad man vinner.
Man vinner genom det förevarande lagförslagets antagande den stora
saken, att de proportionella valen blifva införda i vår statsförfattning.
De proportionella valen äro just jämte den allmänna rösträtten till
Andra Kammaren det stora och det beståndande i denna rösträtts-
reform. Första Kammaren bar hittills stått stark i sin strid för de
proportionella valen, och om nu rösträttsfrågan vid denna riksdag blir
löst på den väg, som synes vara utstakad, skall Första Kammaren
Fredagen den 10 Maj, f. m.
N:o 38.
hafva don tillfredsställelsen, att det dock i väsentlig män var genom
Första Kammarens energiska och konsekventa kamp för de proportio¬
nella valen och genom den orubbliga fasthet, som Första Kammaren
däri visade, som man lyckades att redan nu få detta framtidens val¬
sätt inskrifvet i vår riksdagsordning. Blir rösträttsfrågan nu löst, är
det min öfvertygelse, att svenska folket en gång, sedan kifvet har
tystnat och all hetsighet har lagt sig, skall hålla Första Kammaren
räkning för, att Första Kammaren i sin strid för de proportionella
valen aldrig sviktade, utan tog alla konsekvenser, om det också kostade
på, och höll sig rak intill den stridens slut.
Jag anhåller om bifall till herr Olof Jonssons m. fl. reservation.
Herr Trygger: För att kunna bedöma, hvad vi nu skola lämpligast
besluta, gäller det — och därtill hafva vi fått en särskild anledning
genom den siste ärade talarens anförande — att ärligt besvara den
frågan: Hvad var orsaken till proportionalismen? För min del tror
ja", att jag riktigt besvarar denna fråga, om jag säger, att grunden
till den sympati, hvarmed proportionalismen af många omfattats, var,
att de trodde, att man på den vägen — och endast på den vägen •—
kunde bevara ett behörigt inflytande i Riksdagens Andra Kammare åt
särskildt våra landtman, hvilka vi ha mycket att tacka för, och hvilka
gjort så stora insatser till fosterlandets bästa. Proportionalismen blir
sålunda liksom Cn försäkring — en försäkring för, att minoriteten skulle
få ett behörigt inflytande, en försäkring, som icke skedde i denna
minoritets intresse, utan i statens, i fosterlandets intresse. Men samma
ståndpunkt föranledde ock, att de, som omfattade proportionalismen,
ansågo sig icke kunna stanna vid att genomföra densamma vid valen
till Andra Kammaren, utan ansågo, att det var nödigt, att en
minoritet i de valkorporationer, som tillsätta Första Kammaren, äfven
skulle få tillfälle att göra sig gällande i denna kammare. I friherre
Gripenstedts vid denna riksdag framlagda förslag se vi det beslut, som
denna kammare vid förra riksdagen fattade, och hvilket var uppburet
af den tanke, som jag nu haft äran framställa. Detta beslut biträddes
icke blott af dem, som voro pj-oportionalister — som föredrogo detta
valsätt framför alla andra — utan äfven af åtskilliga vänner af ma¬
joritetsval, därför att vi ansågo det då föreliggande på proportiona-
listisk grund byggda förslaget vara i sig acceptabelt.
Detta Första Kammarens beslut i fjol, mina herrar, blef det program,
hvarpå regeringen bildades. Det förslag, som nu Kungl. Maj:ts re¬
gering framlagt, går emellertid långt utöfver hvad kammarens beslut
då innefattade, och innebär i viss mån eu författningsrevision. Men
ännu längre än Kungl. Maj:ts regering gå reservanterna, hvilka ha upp¬
gifva proportionalismens ursprungliga ändamål att bereda behörigt in¬
flytande för minoriteten, såväl i Första som i Andra Kammaren. Man
har i stället proklamerat den principen, att det pi-oportionella valsystemet
är det enda riktiga, och, mina herrar, vi hörde den siste ärade talaren
med sådan öfvertygelse framföra just denna uppfattning. Han ansåg,
att ett slag för proportionalismen var i och för sig ett slag för foster¬
landet. Proportionalismen har sålunda för många blifvit sitt eget
ändamål, den enda vägen till lugn och ro i vårt fosterland. Denna
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten in. in.
(Korts.)
N:o 3S. 7G
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. 77».
(Forts.)
sats, mina herrar, har på senare tiden upprepats från så många håll,
att den allmänhet, som tror på den, snart rakt icke vet, hvarför
den kommit till detta resultat. Följden har alltså blifvit, att det vid
denna riksdag gäller icke att bevara åt minoriteten ett behörigt in¬
flytande, utan att till hvarje pris genomföra proportionalismen.
Ursprungligen ville man på denna proportionalistiska grund göra
eu öfverenskommelse med ett parti i Riksdagens Ändra Kammare,
nämligen just det, hvilket proportionalismen ursprungligen afsåg att
bevara vid behörigt inflytande i landets angelägenheter. Men denna
uppgörelse har icke kunnat komma till stånd med detta parti ensamt,
därför att det icke kunnat behärska majoriteten, utan underhandlin¬
garna ha utsträckts, så att de förts med två partier, såväl med det
förstnämnda som med dem, h vil ka äro vänner af majoritetsval. Det
är ju tydligt, att, när man underhandlar med två för att med båda
samtidigt fä en öfverenskommelse, och dessa båda därvidlag fullfölja
olika intressen, den, som står på andra sidan, får göra synnerligen
stora uppoffringar. Och ser man på det förslag, som nu framlagts af
Kungl. Maj:t, måste man säga, att Första Kammaren får ganska högt
betala realiserandet af sin önskan att åt landtmännen bevara ett be¬
hörigt inflytande i Andra Kammaren, och de få jämväl betala för att
för ögonblicket få en uppgörelse med vissa ledamöter af samlings¬
partiet, hvilka ledamöter dock icke kunna garantera, att den öfverens¬
kommelse, som kommer till stånd, verkligen i framtiden kan från deras
sida honoreras.
Men, mina herrar, om landets intresse fordrar en uppgörelse, sä
måste vi gä in på den, trots den risk, som därmed är förenad. Det
spelar för visso ingen roll, huruvida vi, som nu sitta här i denna
kammare, bli kvar eller ej. Däraf beror icke landets välfärd. Men
den beror däraf, att i denna kammare finnas personer, som kunna till¬
varataga de stora och viktiga intressen, som denna kammare hittills
städse har tillvaratagit. Jag behöfver endast erinra om rikets försvar,
om bildningsintressena, om den störa ekonomiska utvecklingens oaf-
visliga kraf. Vårt tvåkammarsystem hvilar, som herrarne veta, på den
tanken, att i Första Kammaren dep större erfarenheten, den högre
bildningen, de störa ekonomiska intressena och den mera vidsträckta
blicken för fosterlandets stora kraf skola vara till finnandes. Denna
tanke är väl också riktig och har, såvidt jag förstår, utvecklats på
ett synnerligen klart sätt af den ärade talaren på kristianstadsbänken.
Vi ha behof af ett verkligt öfverhus. Men, mina herrar, redan genom
Kungl. Maj:ts förslag är denna tanke något rubbad, och jag kan icke
gifva hans excellens herr statsministern rätt, då han förklarade, att
Första Kammarens hufvuduppgift var att utgöra en representation,
framgången ur de kommunala institutionerna. Nej, mina herrar, Första
Kammarens uppgift är att inom representationen bereda plats för egen¬
skaper, som kräfvas i landets intresse och som icke äro tillräckligt
representerade i Andra Kammaren. Dessa kammare komplettera hvar¬
andra.
Men, mina, herrar, om Kungl. Maj:ts förslag är betänkligt i fråga
om den ställning, som Första Kammaren bör intaga, så är det ännu
värre beställdt med reservationerna. Jag vill då först vända mig mot
Fredagen den 10 Maj, f. in.
77 N:o 33.
den af herr Wieselgren framställda motionen, som blifvit tillstyrkt i Om v t »träck -
den reservation, som afgifvits af herr Olof Jonsson m. il. Min djupa
aktning för motionären har gjort, att jag med stor sorg läst hans
motivering för motionen. Ingen vill bestrida, att Första Kammaren (i.’0rts.)
har många brister och att Första Kammaren kan behöfva förbättras,
men huru motiouären i den omständigheten, att Första Kammaren i
vissa af honom framställda frågor har enligt hans mening beslutit på
olämpligt sätt, kan finna anledning till det påståendet, att kammaren
behöfver en annan sammansättning, när han dock erkänner, att i de
största af våra nationella frågor denna kammare dock varit på rätt
sida, det är mig oförklarligt. Herr Nyström åter har sagt, att Kungl.
Maj:ts förslag går så långt, att det just icke gör så mycket om man
går litet längre, och att man därför bör taga reservanternas förslag.
Detta förefaller mig vara en bra egendomlig uppfattning, när, såsom
här är fallet, frågan gäller ett utplånande af gränsen mellan de båda
kamrarne. Konsekvensen af herr Nyströms uppfattning är, såvidt
jag kan begripa, ingen annan än den, att man i^dan nu bör så godt
först som sist öfvergå till ett enkammarsystem. Herr Nyström jämte
öfriga reservanter ha vidare gjort gällande, att den förändring, som i
Kungl. Maj:ts proposition har skett i fråga om rösträtten vid val till
stadsfullmäktige och landsting, afser att bereda de lägre beskattade
tillfälle att i Första Kammaren insätta meningsfränder, som i ekono¬
miskt afseende stå dem så nära som möjligt. Jag känner icke —
kanske man inom regeringen kan gifva bättre upplysningar — hvad
afsikten varit med ifrågavarande stadgande i det kungliga förslaget.
Men för min del kan jag icke framläsa eu sådan afsikt som herr
Nyström antagit, och den kan icke heller, såvidt jag begriper, a
priori antagas. Icke kan jag tänka mig, att t. ex. de, som vilja ha
fram en förändring i prästvalsförordningen, så att hvar och en får eu
röst, önska detta, för att församlingen skall bli i tillfälle att bland de
mindre bemedlade välja sin präst, utan afsikten är väl att de må kunna
bland de kompetenta välja den, som majoriteten af valmännen anser
vara bäst, och för hvilken den har det största förtroendet. För öfrigt,
i stort sedt, tror jag för min del, att den satsen gäller, att förmåga
lätt omsätter sig i ekonomiskt oberoende, och jag finner icke det vara
för mycket begärdt, att den, som har plats i denna kammare och skall
på sätt nyss utvecklats här tillvarataga landets intressen, må kunna
undvara ett arfvode af 1,200 kronor. Undantag finnas för visso, men
dessa undantag bekräfta i sj kifva verket regeln.
Den siste ärade talaren fann utan tvifvel, att den motivering, som
äfven han i reservationen varit med om, icke var tillräcklig, och han
anförde därför ett nytt skäl för sin mening. Han sade, att propor-
tionalismen afser, att alla riktningar skola representeras i Första
Kammaren. För min del tror jag, att detta är ett misstag af den högt
ärade talaren. Proportionalismen afser, såvidt jag fattat den, att alla
berättigade riktningar skola representeras i Riksdagen, i den Första
eller Andra Kammaren. Men att proportionalismen skulle kräfva, att
alla representeras i Första Kammaren, lär icke vara riktigt, och vore
det riktigt, mina herrar, skulle vi icke kunna antaga Kungl. Maj:ts
förslag.
N:o 38. 78
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Den Tällbergska motionen går ännu längre än herr Wieselgrens.
Den blottar ännu tydligare, hvad afsikten är i fråga om Första Kam¬
maren: census skall förändras, massan skall delas i två grupper, af
hvilka arbetarna och deras representanter intaga platsen i Andra Kam¬
maren, landtmännen och deras representanter i den Första. Hvad
därutöfver är, beröfvas politiskt inflytande. Mina herrar, kan detta
anses vara förenligt med landets väl? Nej, svara de flesta. De säga:
Dessa Tällbergska villkor äro i sig oantagliga, men det är nödvändigt
att taga dem för att få frågan löst i år. Och så fordra de, att det
ena villkoret, arfvodet, skall tagas genast, och det andra, nedsättningen
af census, skall tagas vid en sammanjämkning mellan kamrarnes beslut.
Hans excellens herr statsministern förklarade, att äfven regeringen
numera öfvergifvit sin ståndpunkt, och tillrådde antagandet nu genast
af herr Jonssons reservation, där arfvode är föreslaget. Herr stats¬
ministern har förut uppmanat oss att följa vår mogna öfvertygelse, det
synes mig därför, att han bort komplettera nämnda uppmaning med
det rådet: Gören som jag lär, men ej som jag lefver. För min del
erkänner jag lika val som många andra, jag kan säga de flesta andra,
att rösträttsfrågan måste snart lösas, men, mina herrar, betyder detta
detsamma, som att den löses vid denna riksdag? För mig är en sådan
uppfattning ofattlig. Kunna kamrarne icke, trots all den offervillighet,
som finnes i denna kammare, komma till enighet, är det tydligt, att en
upplösning bör ske af den kammare, som icke antagit det af Konungen
framlagda förslaget, detta enligt den princip, som kronan förra året
fastslog i den kris, som då förelåg.
Mina herrar, sker en upplösning, så får folket uttala sig. För¬
kastar da folket proportionalismen, ja, då är det bättre, att det sker
1907 än 1908, godkännes åter proportionalismen, ja, då är allt väl för
dess anhängare, då kunna de till den tillfredsställelse, proportionalismen
skänker dem själfva, lägga också den, att de i hvad de anse riktigt
hafva med sig det svenska folket. Frågans slutliga lösning blir icke
med en enda dag eller ens med en timme försenad. Fn så enkel
utväg kunde man tycka bort erbjuda sig för hvar och en som den
naturligaste. Men hvad säger man därom? Jo, att resultatet af en
upplösning, om man nu icke godkänner ett oskäligt långt gående
förslag, kan bli, att vi nästa gång måste taga ett förslag, som är sämre
än något af dem, som nu kommit i fråga. Men härpå vill jag för min
del svara, att jag icke låter min röst afgöras af någonting annat än
min öfvertygelse om hvad för landet under de förhållanden, som jag
kan bedöma, synes mig bäst. Fruktan för en aflägsen möjlighet, som
icke kan på förhand på något sätt beräknas, bör icke bestämma en
folkrepresentants votum, och den bestämmer icke mitt. Jag tänker för
högt om vårt folk, jag har för stor aktning för denna kammare, för
att kunna räkna med den föreställningen, att landet skulle fördra, att
denna kammare skulle medgifva, att vi, så länge vi själfva bestämma
våra gärningar, läte våra beslut dikteras af annat än vår egen upp¬
fattning af hvad som för land och folk är det nyttigaste och lyck¬
ligaste. Yi sitta sannerligen icke i denna kammare för att ängsligt
lyssna till den allmänna opionionens bud, än mindre till en så kallad
partipress’ imperativ. Man må förlåta oss, om vi i motsats till Kungl.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
79 N:o 38-
Maj:ts regering ha svårt att som den högsta visdom i dag proklamera Om utsträck-
hvad vi för 14 dagar sedan ansågo såsom en orimlighet. Fosterlandet n!??
skulle enligt min mening taga mindre skada, om vi trots bästa öfver-^j^®, m
tygelse i ett särskild! fall felaktigt uppskattade dess behof, än om vi af ^Forts )
svaghet skulle låta dess öden bestämmas af något som vårt förstånd
och vår känsla utdöma såsom stridande mot fosterlandets sanna in¬
tressen.
Mina herrar, det gäller för den enskilde folkrepresentanten endast
och allenast att efter bästa förmåga göra sin plikt. Folkens historia
visar, att därigenom det helas välfärd bäst befordras. Herr grefve och
talman, jag anhåller om afslag å det yrkande, som hans excellens herr
statsministern, med uppgifvande af såväl Kungl. Maj:ts som utskottets
förslag, gjort i denna kammare.
Herr Jonsson: Det bör vara lätt att fatta, att konservatismens
män inom denna kammare, när de erinra sig, hvilken ledande ställning
dessa herrar själfva äfvensom kammaren inom Riksdagen intagit vid
afgörandet af rätt många viktiga frågor, hysa en viss fruktan och be¬
tänksamhet mot de till synes vidtgående förslag, som föreligga i dessa
utskottsbetänkanden. Om jag, som tidigare än herrarne bär följt ar¬
betet med de frågor, som här tagit gestalt, nu i viss mån skulle söka
reda begreppen om de vådor, som dessa förslag anses medföra, så torde
det vara förlåtligt, att jag anser mig skyldig göra det.
Om ändringarna i grundlagen beträffande Andra Kammaren är
det icke mycket att säga, ty de äro desamma, som förut varit före¬
slagna, både i fråga om valrätt och valsätt, om också metoden är ny.
Men det nya, som väcker fruktan och betänksamhet, är den reform,
som föreslås beträffande den kommunala röstskalan och de val, som
inom kommunerna bli grundläggande för Första Kammarens samman¬
sättning. När man nu har betraktat dessa siffror, som föreligga i de
i Riksdagen utdelade tabellerna, har den fruktan uppstått, att de lägre
fyrktalen skulle komma att alltför mycket dominera vid beslut inom
kommunerna eller vid val af stadsfullmäktige och ledamöter af lands¬
ting, och utskottets ärade ordförande gjorde sig såsom den förste tol¬
ken för den farhågan möda att visa, att den s. k. järn viktsgränsen icke
var något att bygga på, utan att man måste taga en helt annan gräns
för att bedöma det öfvervägande inflytande, som de små fyrktalen inom
kommunen skulle få. Om man följer den anvisningen i stället för
jämviktsgränsen och ser till, hvad fyrktalsgrupperna 1—50 väga inom
landskommunerna, så finner man, att endast i ett län dessa två grup¬
per 1 till 25 och 26 till 50 bli majoritet, i alla andra län komma de
att ligga under. Men, mina herrar, det är icke allenast vid de siffror,
som statistiken har att uppvisa, man får fästa sig, utan det finnes också
åtskilligt annat, som här öfvar inflytande. Jag är öfvertygad om att alla
kammarens ledamöter dela min mening därom, att de fyrktal, som grunda
sig på inkomst och således innehafvas af eu befolkning af mera rörlig
beskaffenhet och som oftare flyttar från den ena kommunen till den '
andra, kunna tillhöra element, som i fråga om kommunens hushållning
icke äro lika betänksamma som de ägare af fyrktal, hvilka grunda
sig på fast egendom, att således den befolkning, som är fastighets-
N:o 38. 80
Fredagen den 10 Maj, f. ra.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten in. m.
(Forts.)
ägare inom en kommun, bär, om jag så får säga, en mera samhälls¬
bevarande natur än i allmänhet den, som har sina fyrkar på grund
af inkomst.
Det är skada, att icke den nya kommunalstatistiken har kunnat
lämna oss siffror på huru förhållandet komme att ställa sig mellan
dessa två kategorier. Man har där endast de för fastighet och de för
inkomst påförda fyrktalen inom hvarje kommun och hvarje län att gå
till, men man vet icke, huru rösträtten efter det förslag, som nu före¬
ligger, skulle komma att fördela sig mellan dessa två olika kategorier.
Enligt statistiken utgör det fyrktal, som har påförts fastighet, sam-
manräknadt för alla landskommuner nära 49 procent, under det att
fyrktalet för inkomst är något öfver 51 procent. Jag tror mig våga
säga, att verkningarna af den nya rösträtten i kommunerna komma
att i väsentligt högre grad gälla det fyrktal, som är grundad! på in¬
komst, än det som är grundadt på fastighet, emedan såväl den första ned-
sättningen i röstetalet som särskilt den högsta begränsningen långt
mera komma att gälla dessa inkomstfyrkar än fastighetsfyrkarna. Så¬
ledes tror jag mig kunna säga — och jag vågar hålla före att detta
skall visa sig vara riktigt, när man kan komma till en närmare under¬
sökning — att fastig hetsfyr ktalen äro högst afsevärdt öfvervägande
i medeltal inom samtliga Sveriges landskommuner. Jag har särskildt
sökt taga reda på huru detta förhållande nu ställer sig beträffande de
lägsta fyrktalsgrupperna, och med ledning af den af aktuarien Flod¬
ström i och för det tilltänkta införandet af eu inkomstskatt verkställda
statistiska utredningen kan man sluta sig till att inom fyrktalsgruppen
1—25 fastighetsfyrktalen utgöra ungefär 86 procent af samtliga fyrkar,
att i nästa grupp 26—50 fastighetsfyrktalen äro ungefär 37 procent
af hela fyrktalet inom gruppen och att slutligen fyrktalen för fastighet
inom alla högre fyrktalsgtupper sammanlagdt utgöra omkring 34 "pro¬
cent, allt inom landtkommunerna. När man nu vet, att den lägsta
fyrktalsgruppen har ett så ojämförligt mycket större antal röstägande
än de öfriga grupperna och att denna fyrktalsgrupp så öfvervägande
består af fastighetsägare, så anser jag, att däri ligger en afsevärd
trygghet mot att den kommunala rösträtten skulle komma att med¬
föra några äfventyrliga verkningar. Har jag rätt i denna min upp¬
fattning, så har man där en omständighet att fästa sig vid, när man
skall bedöma, hvart man kommer genom ett bifall till dessa förslag.
Men, mina herrar, det är också eu annan omständighet, som man
måste taga i betraktande vid detta bedömande. Det är att — om jag
ser bort från en och annan industriell kommun med en sammanträngd
befolkning, tillhörande visst yrke — en alldeles gifven sak, att ett
hundratal röstägande icke har så lätt att infinna sig på ett samman¬
träde som exempelvis 4 å 5 och att således luckorna blifva större vid
tillslutningen i afseende å de lägre fyrktalsgrupperna än bland de
högre grupperna, hvilket naturligtvis måste spela in i fråga om det
inflytande, som man tror att de lägre fyrktalsgrupperna skola komma
att få inom kommunerna:
Man frågar sig dä: kan det väl ligga någon fara ur kommunal
synpunkt däri, att makten i så pass betydande utsträckning öfverflyttas
från dem, som nu hafva den, till de lägre fyrktalsgrupperna? Därpå
Fredagen den 10 Maj, f. in. 81 X;o 3S,
svarar jag, att den kvalificerade majoritet, som i åtskilliga fall erfordras öm utsträck-
för beviljande af' anslag eller upptagande af lån, bör vara en tillräck- niV. af den
lig garanti mot förlöpningar i afseende å kommunernas finanser ocli7^!!!,!^ räsl~
Om jag sedan tänker på livilka verkningar vi kunna kafva att.
politiskt taget, vänta.af den kommunala rösträttsordningen, nämligen
vid val af ledamöter i landsting och stadsfullmäktige, så kan jag icke
annat än finna, att väl böra då de lägst beskattade i åtskilliga fall
blifva i tillfälle att insätta ledamöter i landsting och stadsfullmäktige,
och val böra på grund däraf dessa korporationer också kunna kär och
där sätta in ledamöter i Första Kammaren, kvilka äro efter deras sinne
eller hylla deras politiska uppfattning, men om man föreställer sig,
att verkningarna i det fallet skulle sträcka sig så långt, att därigenom
Första Kammaren skulle komma att i alltför hög grad ändra karaktär,
sa tror jag att man räknar miste. De beräkningar, som jag i detta
afseende sökt göra, kafva visat, att de lägre fvrktalsgrupperna icke
kunna komma att spela någon afsevärd roll" vid dessa val, utan endast
i åtskilliga län kunna få så pass många röster, att en ock annan
ledamot i landsting eller stadsfullmäktige skulle kunna af dem tillsättas.
Jag skall nu öfvergå till den reservation, genom kvilken jag
skiljer mig från utskottets majoritet. Man kar då förmenat, att därest
arfvode skulle införas för ledamöter i Första Kammaren, skulle detta
arfvode komma att kafva alldeles gifna ock afsevärda verkningar på
kammarens sammansättning. Jag får för min del säga, att det argu¬
mentet förstår jag icke. Ty om "radikala element kunna insätta leda¬
möter i stadsfullmäktige ock inom landstingen i så stor omfattning,
att dessa element där klifva starka nog för att vid valen till Första
Kammaren kunna insätta en eller flera ledamöter, då, mina keraar,
lider det icke något tvifvel, att det finnes valbara män af kvilken röd
ock radikal färg som kelst, kvilka också kunna ock vilja mottaga detta
uppdrag, men skillnaden blir den, att om arfvode införes, kunna väl-
jarue taga sina män inom de trakter, där de bo, ock således bättre
känna dem de gifva sin röst, under det att, om arfvode icke införes,
det blir Stockholm, som skall förse landet med representanter af denna
färg. Ock tro kerrarne verkligen, att det skall vara något fördelaktigt
för kammarens karaktär ock anseende, att man med öppna ögon vill
låta. riktningen gå åt det kallet? Ty hvad som här är bestämmande,
det är, som sagdt, sammansättningen af valkorporationerna. Om denna
sammansättning blir sådan, att det kän plockas,in element af annan
beskaffenhet än de som nu finnas, så kan man vara säker om att de
komma att finnas där i alla fall, men de blifva kanske af den béskaffen-
het, att kerrarne komma att ångra sig öfver att icke genom arfvodets
införande kafva gjort det lättare att få in element, väl med samma
meningsuppfattning,. men kanske med mera stabil och resonlig läggning
än de, som skulle vinna inträde, därest väljarne tvingades att i själfva
centrum af. politikens härdar söka sina män. Jag kan således icke
finna, att införaudet af arfvode bör komma att öfva inflytande på
Första Kammarens sammansättning i olycklig mening, utan snarare i
god mening.
Första Kammarens Prot. 1907. N:o 38.
6
X:o 38. 82
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Utskottets ärade ordförande hade svårt att förstå anledningen,
hvarför hans excellens statsministern här uppträdde och bjöd under
hvad Kungl. Maj:t själf förut har föreslagit, när nämligen statsministern
uttalade, att kammaren handlade klokast, om den biföll den af mig
med flera afgifna reservationen. Ja, det må nu vara, att herr ord¬
föranden icke fattade den anledningen, men jag tror att andra kunna fatta
den, alla nämligen som ansett — och de äro många — att den kura-
gömmapolitik, som vid behandlingen af dessa frågor inom särskilda
utskottet i ett visst fall har bedrifvits, icke varit lycklig, utan att det hade
varit bättre, om dessa förhandlingars resultat kunnat angifvas mera öppet
och således allmänheten kunnat följa med hvad som försiggått. Jag
undrar, om icke nu äudtligen tillfället kunde vara inne att bedrifva
en mera öppen politik och säga, hvad man i själfva verket vill, äfven¬
som, tror jag också, hvad man från andra sidan är beredd att göra.
Öfverensstämmer icke detta, mina herrar, mera med Första Kammarens
värdighet att nu säga ett bestämdt ord, hvarigenom man säkrare kan
ernå frågans lösning, än genom att enbart ställa sig på utskottets
förslag?
Ingen torde vara i okunnighet därom, att stämningen i landet
dag för dag har med styrka utvecklat sig därhän, att det nu fordras,
att man skall komma till ett positivt resultat vid rösträttsfrågans be¬
handling. Herrarne må fästa hvilket afseende som helst vid dessa
rop, som nå våra öron, men jag undrar ändå, om icke Första Kam¬
maren i själfva verket har ett behof af att stå i rapport med svenska
folket, ty när det gäller, är det kanske ändå därpå det beror, hvilken
ställning Första Kammaren nu har och i framtiden kommer att få.
Man må följa sina egna meningar så långt som helst — det är be-
rättigadt — men man må också, när situationen är allvarlig, se till
icke allenast att klockan går rätt, utan också hvad klockan är slagen,
och under den stämningen fatta sitt beslut.
Jag anhåller om bifall till den af mig med flera afgifna reserva¬
tionen.
Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till nu pågående
sammanträdes fortsättande kl. 7 på aftonen.
Grefve Wachtmeister, Hans: Herr talman, mina herrar! Ett
faktum, som vid första påseendet kan förefalla egendomligt nog, är att
denna fråga om utsträckning af rösträtten till Andra Kammaren, hvil¬
ken under så många år intagit en förhärskande ställning i vårt poli¬
tiska lif, nu när allt tyder därpå, att den nalkas sin lösning, erhållit
en så förändrad karaktär, att frågans kärnpunkt icke längre är den,
huru med rösträtten till Andra Kammaren skall anordnas, utan hvil¬
ken Första Kammarens ställning i vår statsförfattning för framtiden
skall blifva. Om jag också beklagar, att förhållandena gestaltat sig
så, att denna fråga blifvit så akut som den är, så kan jag likväl icke
förneka, att i sammanhang med frågan om införande af allmän rösträtt
till Andra Kammaren frågan om Första Kammarens framtida ställning
äfven måste komma på dagordningen.
frcdngen den 10 Maj, f. m.
83 -\:o 38.
Enligt grundlagen äga båda kamrarna lika behörighet och myn- Om uuträck-
dighet. Denna kamrarnas sidoordnade ställning är för närvarande icke nms af den
endast formell, utan också på det stora hela taget reell, hvilket hvad
Första Kammaren beträffar innebär, att den fattar sina beslut efter (j,-orts )
hvad den i hvarje fall finner vara rätt och riktigt, utan att i regel
falla undan för Andra Kammarens kända mening. Jag är den förste
att erkänna, att detta förhållande icke kan fortfara, om allmän röst¬
rätt införes till Andra Kammaren, medan Första Kammaren lämnas
orubbad. Den allmänna rösträtten kommer att tillföra Andra Kam¬
maren en så väsentligt ökad pondus, att den politiska tyngdpunkten
utan tvifvel kommer att ligga där, och om Första Kammaren fortfa¬
rande som hittills följer sina egna vägar, hvilka kunna antagas komma
att i mycket gå i annan riktning än Andra Kammarens, så kommer
utan tvifvel vårt politiska lif' att bestå af en serie mer eller mindre
svårartade och svårlösta konflikter. Detta går icke i längden; det
måste sörjas för att de båda kaiprarnes kurser icke gå alltför mycket
i sär.
Detta erkänner jag, som sagdt, men på samma gång hyser jag en
orubblig öfvertygelse, att ett verkligt tvåkammarsystem är ett oefter-
gifligt villkor för att vårt konstitutionella, parlamentariska statsskick
skall fungera till landets bästa. Och med ett verkligt tvåkammarsy¬
stem menar jag icke endast ett sådant, där besluten fattas af två sär¬
skilda afdelningar åt representationen, utan ett system, där eu sådan
karaktärsskillnad består mellan kamrarne, att den ena kan sägas ut¬
göra ett uttryck för en mera bestående politisk åskådning.
Med dessa mina åsikter är det gifvet, att jag måste hysa stora
betänkligheter mot den s. k. dubbelproportionalismen och följaktligen
äfven mot Kungl. Maj:ts proposition. Denna angifver sig uttryckli¬
gen åsyfta att genom tillämpning af det proportionella systemet äfven
vid val till Första Kammaren söka utjämna den intressemotsättning,
som genom införande af allmän rösträtt till Andra Kammaren otvif¬
velaktigt måste uppkomma mellan kamrarne. Man kan befara, att
detta endast är första steget på en väg, som successivt kommer att
leda till utplånande af karaktärsskillnaden mellan kamrarne. Medgif¬
vande af arfvoden till ledamöterna i Första Kammaren och nedsättning
af census för denna kammare hägra redan som en mogen frukt af
dubbelproportionalismen, innan den ännu trädt i tillämpning. Och än
vidare: om jag ock kan väl förstå en proportionalism, som bereder
hvart parti dess rätt, beräknad i förhållande till antalet valmän inom
partiet, förstår jag vida mindre eu sådan proportionalism, där icke
antalet valmän, utan antalet fyrkar eller bevillningskronor, på visst
sätt beräknadt, fäller utslaget. Logiken pekar tydligt, i hvilken rikt¬
ning den vidare utvecklingen kommer att gå, och denna svaga damm
kommer snart att blifva genombruten.
Det kan då frågas, huru jag vill hafva denna viktiga fråga ord¬
nad. Jag måste då bekänna, att jag helst skulle vilja lämna Första
Kammaren orubbad, i hvilket fall proportionella val hvarken skulle
förekomma till Andra eller till Första Kammaren. Andra Kammaren
komme då att få en än mera folklig karaktär, än den skulle erhålla
enligt Kungl. Maj:ts förslag. Men huru går det då? kan man fråga.
N:o 38. Si
Fredagen den 10 Ma;, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
Komma icke då de hotande konflikter, om indika jag nyss talat, att
inträda? Konflikter, ja val, men jag., kan icke inse, att dessa be¬
höfva blifva ödesdigra för samhället. Äfven om Första Kammaren i
grundlagen lämnas orubbad, kommer den, ställd gentemot en ur all¬
män rösträtt framgången Andra Kammare, att finna sig uti att prin¬
cipalstämman inom representationen öfvergår till Andra Kammaren.
Första Kammaren kommer att finna sig uti att träda något mera i
bakgrunden. Jag kan för min del icke finna, att denna ställning på
något sätt skulle vara för Första Kammaren nedsättande. Första Kam¬
maren får ändå en synnerligen viktig uppgift; den kan verka mycket
positivt godt och den kan verka modererande och kontrollerande på
farten hos den måhända alltför hastigt framilande statsvagnen.
Den kommer icke att sakna medel att fylla denna sin uppgift. Jag
ber särskildt att få fästa uppmärksamheten på hvilken viktig roll de
gemensamma utskotten spela i vår representation. Första Kammaren
kommer hädanefter som hittills att äga tillträde till dessa utskott och
kommer där, i den personliga beröringen med Andra Kammarens män,
att kunna gifva skäl för sina meningar. Att denna punkt är viktig,
bör icke förbises.
Då mina åsikter i den föreliggande stora frågan äro dessa, kan
man fråga, hvarför jag icke inom särskilda utskottet yrkat på en lös¬
ning af frågan på majoritetsvalens grund, utan i stället anslutit mig
till Kungl. Maj:ts förslag i hufvudsak. Detta har jag gjort, därför
att jag ansett det vara ett oundgängligt villkor, för att Första Kam¬
maren skall kunna fylla sin uppgift, sådan jag angifvit densamma,
att det rådande enkammarsystemet på den direkta beskattningens om¬
råde bortfaller, hvad beträffar den progressiva beskattningen och viss
lindring i beskattningen. I annat fall kan genom användning af skatte-
skrufven Första Kammarens uppgift neutraliseras. Ett bortfallande
af de gemensamma voteringarna i nu antydda fall har synts mig vara
ett villkor för införande af allmän rösträtt med majoritetsval till Andra
Kammaren. Då jag emellertid icke såg någon utsikt till en lösning
af frågan på denna grund och då det i rösträttsfrågans nuvarande läge
hade varit meningslöst att uppställa ett program, som skulle komma
att sakna praktisk betydelse, har jag anslutit mig till regeringens för¬
slag. Jag har icke gjort det gärna, men jag har dock icke kunnat
förneka, att de betydande ändringar i Första Kammarens ställning,
som enligt detta förslag skulle komma att inträda, i sin mån motvä-
gas dåra?, att ändringen i Andra Kammarens sammansättning med
tillämpning af proportionella val icke skulle komma att gå så långt
som vid tillämpning af majoritetsval.
Men utöfver utskottets förslag går jag icke, och jag kan således
icke biträda det framställda yrkandet om införande af arfvoden till
Första Kammaren, lika litet som det yrkande, som hägrar bakom
detta, nämligen om nedsättning af census till Första Kammaren. Man
önskar — och det med fullaste rätt — en snar lösning af rösträtts¬
frågan; man önskar denna lösning på proportionalistisk grund, och
man söker intala sig att dessa eftergifter, de s. k. Tällbergska tilläggen,
icke skola komma att förstöra Första Kammarens ställning. Jag vågar
påstå, att detta är idel illusioner. I grund förändrad kommer Första
85 \:o 38.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
Kammarens ställning att blifva, och den sålunda förändrade kammaren ,,m ntaträch-
kommer i sinom tid att uppgifva de positioner, som ännu återstå. För- n,”P. “/ den '•
sta Kammaren kommer att nedsjunka till ett tämligen betydelselöst'Ziténln^m
eko af Andra Kammaren, en fördubbling af densamma. Nyttan af en (Fort9^
sådan Första Kammare kan med skäl ifrågasättas. Såsom en erfaren
politiker nyligen yttrat, lärer ett en-kammarsystem, nominellt eller
reellt, komma som ett bref med posten.
Nu kan det sägas, att det för Första Kammaren är fruktlöst att
söka bevara sin ställning i författningen, ty Första Kammaren har i
denna sin sträfvan icke stöd af den allmänna meningen i landet.
Skulle så vara, tror jag att den allmänna meningen icke tillräckligt
trängt in i hvad frågan gäller; den tänker måhända mest på de nu¬
varande förhållandena. Det nyligen ingångna 20:de århundradet kom¬
mer att blifva de sociala frågornas århundrade. Ju längre århundradet
skrider framåt, dess mer komma alla andra frågor att ställas i skuggan
för dessa frågor. Många dr kan det icke dröja, innan arbetarne eller
med andra ord socialdemokraterna komma att blifva det härskande
partiet i Andra Kammaren. Intet kan dä vara rimligare eller natur¬
ligare, än att detta parti sätter såsom sitt främsta mål lösandet af de
sociala problemen, och förvisso böra äfven alla andra klasser i sam¬
hället i sin mån söka medverka härtill. Faran är likväl, att för den
härskande arbetarmajoriteten alla andra intressen komma att träda i
skuggan för detta öfverväldigande intresse och att de för vinnande af
målet komma att använda väl våldsamma medel. Det behöfs en faktor
i statslifvet, som kan tillgodose äfven de kulturella intressena och värna
om landets försvarskraft mot yttre fiender samt, på samma gång som
den lämnar sin kraftiga medverkan till de sociala problemens lösning,
tillika sörjer för att denna lösning icke må föra till sociala omstört-
ningar. Fn sådan uppgift kan blifva Första Kammarens, om den får
fortlefva såsom sjelfständig faktor i statslifvet. Det kan hända, att
den allmänna meningen i landet då kommer att lämna Första Kam¬
maren det stöd, som kammaren nu anses sakna.
Till slut några ord af så att säga mera personlig innebörd. Un¬
der några veckor har af pressen i hela landet fastslagits, att de, som
icke accepterade de s. k. Tällbergska tilläggen, hora till högerintransi-
gensen. Jag har icke förut vetat, att jag hörde till högerintransigen-
sen, men det är ju svårt att känna sig själf — och nu vet jag det
således. Tiden går fort i våra dagar. Den, som för 10 år sedan hade
tiilkännagifvit sin anslutning till ett förslag af den innebörd, som ut¬
skottets förslag äger, skulle förvisso hafva ansetts tillhöra, icke höger-
intransigensen, utan en långt avancerad vänster — måhända den yt¬
tersta vänstern. Nu skall det sägas, att det är icke nog att tillkän¬
nagifva sin anslutning till ett sådant förslag; man måste också vara
med om hvad som fordras för att fa det genomfördt. Hvad är det då
som fordras? År 1884 väcktes en motion om medgifvande af resekost-
nadsersättning åt Första Kammarens ledamöter vid deras resor till och
från riksdagen. Vid behandlingen af denna motion i Första Kam¬
maren uppträdde det nya riksdagsskickets skapare, friherre Louis De
Geer och betecknade detta förslag som förkastligt — så folio hans
ord — emedan det skulle medföra en minskning af karaktärsskillnaden
N:o 38 8G
fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst¬
rätten m. m.
(Forts.)
mellan kamrarna. Nu fordras utöfver den genomgripande omgestalt¬
ning af Första Kammaren, som följer af det proportionella valsättets
införande, accepterande icke blott af resekostnadsersättniug utan äfven
af arfvode till Första Kammarens ledamöter och nedsättning i census.
Detta innebär, att 1866 års riksdagsskick omstörtas och att Louis De
Geers verk slås i spillror. Hvem är det då som fordrar detta? Ur¬
sprungligen har förslaget framförts af en grupp i Andra Kammaren,
som visserligen icke är stor, men som är mäktig på den grund att,
såsom det säges, den kungl. propositionen icke skulle kunna genom¬
föras utan dess bistånd. Nu framhålles det, att hänsyn till foster¬
landets väl och känslan af det tunga ansvar, som drabbar den, hvilken
medverkar till förslagets fall, fordrar ett bifall till detta Tällbergska
förslag. Hänsyn till fosterlandets väl hindrar mig att lämna min röst
till det Tällbergska förslaget; och hvad beträffar ansvaret, må det ligga
där det bör ligga. Med rättvisa kan icke sägas, att det ligger hos
Första Kammaren, om kammaren icke accepterar de Tällbergska vill¬
koren.
Herr grefve, och talman, jag yrkar bifall till utskottets nu före¬
slagna förslag oförändradt.
Herr Lundsten: Herr grefve och talman, mina herrar! Man
väntade, att Kungl. Maj:ts förslag i rösträttsfrågan skulle vid denna
riksdag inkomma i öfverensstämmelse med det af Första Kammaren
under förra riksdagen antagna förslaget, ehuru något mera demokra-
tiseradt. Denna demokratisering gick dock längre än man i allmänhet
väntat, särskilt hvad beträffar det kommunala strecket, som nedsattes
ända till högst 40 röster. Nu har utskottet emellertid i hufvudsak
antagit Kungl. Maj:ts förslag, i vissa punkter till och med ombildadt
i ännu mer demokratisk riktning. Som ingen väl ens lärer tänka på
att få kammaren att gå med på förändringar i mer konservativ rikt¬
ning, står kammaren nu således på denna punkt. Jag ämnar icke
upptaga tiden med att ingå i några detaljer. Den proportionella val¬
metoden är så mycket omdebatterad, att därom är ej mycket nytt att säga.
I afseende å förslagets innehåll är så mycket för oss alla klart,
att förslaget gifver allmän rösträtt, samt att det lägger den kommu¬
nala makten i medelklassens och de mindre jordbrukar nes händer; dock
anser jag icke någon fara ligga däri, utan tvärtom tryggas därigenom
samhällets lugna utveckling.
Naturligtvis skulle jag helst vilja stanna vid utskottets förslag,
men af politiska skäl är jag beredd att gå ännu något längre i demo¬
kratisk riktning. Jag kan nämligen icke vara med om att bidraga till
att frågan faller; och min öfvertygelse är, att om icke Första Kammaren
antager herr Olof Jonssons m. fl. reservation i år, är det högst sanno¬
likt att frågan faller. Flvad vinna vi då genom att uppskjuta frågau?
Jo, efter hvad man kan antaga, kommer frågan efter rent af upplif¬
vande, ohyggliga valstrider ändtligen tillbaka till Riksdagen, för att
åter tagas under ompröfning. Tro herrarne då, att, äfven om majoritet
skulle finnas för den proportionella valmetoden, det Tällbergska för¬
slaget icke kommer med? Jo, det kan man vara säker på, och an¬
tagligt är, att icke någonting af detsamma då kommer att afprutas.
Fredagen den 10 Maj, f. in.
87 Nso 3S.
Det voro därför lyckligt för fosterlandet, om denna långvariga strid Om utsträck-
afslutades i försonligheteus tecken. Således anser jag det vara pol i- *."(i
tiskt klokt af Första Kammaren att söka lösa frågan i år på den Tall-am]°m.
bergska linjen, särskild! som hans excellens herr statsministern till- ,Forts)
kännagifvit, att regeringen också kan vara med om denna lösning af
frågan, eller närmare bestämdt på grundval af herr Olof Jonssons
m. fl. reservation.
På grund af hvad jag här framhållit ber jag, herr grefve och tal¬
man, att få yrka bifall till den af herr Olof Jonsson m. fl. afgifna, vid
utskottets betänkande fogade reservation.
Grefve Wachtmeister, Axel: Herr grefve och talman, mina
herrar! Då jag förlidet år, dels genom att underskrifva en motion,
dels genom att i kammaren yttra mig, angifvit såsom min åsikt att
rösträttsfrågans lösning borde grundas på majoritetsval, ehuru i oupp¬
lösligt samband med de i motionen angifna skattevillkoren, och jag
detta oaktadt nu kommer att gifva min röst för ett proportionalistiskt
förslag, anser jag mig skyldig att uttala detta, äfvensom att med några
ord närmare angifva min ställning till frågan i dess helhet.
Jag har ingalunda hytt om åsikt. Jag har alltid ansett och an¬
ser ännu, att en i konstitutionellt hänseende oförändrad Första Kam¬
mare, äfven jämställd eller kanske rättare sagdt motställd en genpm
allmänna val demokratiserad Andra Kammare, skulle komma att fylla
sin uppgift att betrygga en lugn samhällsutveckling långt säkrare, än
om den grundas på den proportionalism, som numera står sä högt i
kurs. Då jag emellertid anser det vara meningslöst att fortfarande
hålla fast vid ett förslag till frågans lösning, som icke synes hafva
vunnit någon allmännare tillslutning, och då jag, liksom såmånga andra,
ifrigt längtar efter att få slut på denna uppslitande rösträttsstrid, som
redan varat alltför länge, har jag offrat min personliga åsikt och sökt
öfvervinna min motvilja mot proportionalism eu samt slutit mig till det
förslag, som jag tycker mig finna skulle komma att verka mest sam¬
lande, nämligen Kungl. Maj:ts förslag, sådant det framgått ur utskot¬
tets behandling.
Likväl förefaller det nu som om frågan om den allmänna röst¬
rätten och om valmetoden har blifvit en bisak och som om striden för¬
ändrats till en strid om Första Kammarens karaktär. Man har yrkat
att Första Kammaren skulle demokratiseras ytterligare, än som redan
skett i Kungl. Maj:ts förslag, demokratiseras genom införande af arf-
voden och nedsättning af census. Man har velat gorå gällande, att
proportionalismen fordrar detta — denna proportionalism, som numera
tycks vara ett slags afgud, åt hvilken allting skall offras! Men vårt
tvåkammarsystems principer fordra väl ännu bestämdare — såsom af
flera talare i dag kraftigt framhållits — att Första Kammarens karaktär
skall vara afsevärdt olika Andra Kammarens. För mig ter sig idealet
af Första Kammaren sålunda: en kammare, som har mod och makt att
stå emot och äfven står emot tillfälliga strömningar, men som på
samma gång har förstånd att gifva efter för en upprepade gånger ge¬
nom en folkvald Andra Kammare uttalad folkmening — för så vidt det
icke gäller landets välfärd. För mig står Första Kammarens konsti-
N':o 3S. S8
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsiräck- tutionella betydelse mycket högt, och jag kommer icke att på något
politM.1rö>i-Sätt med m.in rösfc bidraga till utskottetts förslag, om det kombineras
ratten m. m. med vare sig ett eller båda af de Tällbergska villkoren, då, därigenom
(Forts.) mänskligt att döma, med nagra få öivergångsstadier Första Kammaren
skall komma att göras till ett med den Andra.
Herr grefve och talman, jag yrkar bifall till utkottets förslag
oförändradt.
Herr Liedberg: Då jag är eu af de fyra reservanterna i denna
kammare, må det tillatas mig att säga några ord. Då denna stora
fråga i fjol behandlades i denna kammare, var det konstitutionsutskot¬
tets utlåtande, som vann kammarens bifall. För min del kunde jag
icke lämna utskottets utlåtande min röst, på den grund att det icke
innebar, hvad medkammaren satt upp för att lösning skulle kunna
åstadkommas med proportionella val till båda kamrarne. Då jag stod
på den ståndpunkten, som jag alltid gjort, att det vore eu lycka att
fä denna fråga löst så fort som möjligt, ställde jag mig bland dem,
som sökte att med tillhjälp af dåvarande regeringens förslag lösa frå¬
gan. Men det gick i kras, som vi alla veta. No har regeringen fram¬
lagt ett förslag, hvilken såsom vi nog minnas, i vintras, då det kom
till allmänhetens kännedom och hvar och en fick sätta sig in däri,
väckte ganska stort uppseende, då nämligen till och med de liberala
tyckte, att regeringen gått för långt. Ja, man såg äfven i pressen
en framstående, politiker yttra, gtt här har man tagit ett stort steg,
ja ett skutt sa långt, att det vore fara värdt, att man bröte af sig
högra benet. För min del vill jag omvända dessa ord och säga, att
om man icke tager det störa steget, bryter man säkert af högra benet.
Nu hafva vi sett, att regeringen varit målmedveten om att, om man
skall lyckas på den vägen få frågan last, måste man taga detta stora
steg, som så många tala om. De hafva sett klart på saken och haft
medvetande om att här ingenting längre vore att fundera på. Nog
kan man säga med fog, som många här i denna kammare påstå —
och det ha de rätt i — att Första Kammaren sedan icke kan gä
längre „ i eftergifter. Det tyckes icke blifva slut från medkammarens
sida pa kraf. Det må sa vara. Det är rätt, men skall man vinna
något, maste man göra det på förståelsens väg; och vi hafva sett mer
än en gång att den, som gör de största eftergifterna, icke alltid i
framtiden drager det kortaste strået.
Hvad den delen af Tällbergska villkoren vidkommer, som samman¬
faller med herr Wieselgrens motion, har jag för min del icke tvekat
att bifalla den. Jag anser nämligen, att det är en fullkomlig konse¬
kvens af det demokratiska förslag, som regeringen lagt fram, att arf¬
vode, införes till Första Kammaren. Jag anser, att det icke är staten
värdigt att lägga fram ett sådant förslag och bjuda sina medborgare
något, som icke i verkligheten kan åstadkommas. Hvad skulle följden
blifva, om icke detta arfvode infördes? Jo, naturligtvis, att antingen
finge vissa partier söka sina förtroendemän inom andra partier, eller
också finge de drifvas till att själfva aflöna sina män. Ingendera af
dessa saker tilltalar mig, och det är heller icke rättvist. Jag förstår
mycket väl, att denna kammare säger: det är hårdt, att man skall
Fredagen den 10 Mnj, f. in.
80 N:0 38.
gorå så stora eftergifter, som nu ifrågasättas, men jag vädjar dock till 0ii‘ utsträcka
denna kammare: låt oss i dag gorå så stora eftergifter att frågan *"«■
verkligen föres i säker hamn. Vi skola komma ihåg: landet behöfVer m] m-
ro. Vi tala ständigt om samling, icke kan man tro, att den kali (i-vts.)
komma, förrän rösträttsfrågan är löst. Sedan vill jag fråga: Ha vi
rättighet att låta gamla Sverige upprifvas af dessa inre strider? Jag
tror det icke. Då jag, herr talman, icke vill åtaga mig det ansvar,
som kan följa, om icke frågan löses vid denna riksdag, ber jag att få
yrka bifall till den af herr Olof Jonsson m. fl. afgifua reservationen.
Herr Sjöholm: Hans excellens statsministern har med varm väd¬
jan till kammaren förordat Olof Jonssons reservation. Det torde vara
utan exempel i vårt politiska lif, att eu regering, som lagt fram en
kungl. proposition och fått densamma antagen och godkänd af ett ut¬
skott, redan innan debatten i kammaren tagit sin början öfverger sill
ställning och intager eu annan position. Det är att beklaga, att det
är en s. k. högerregering, som har den tvetydiga äran att hafva slagit
in på den vägen. Det är ju alldeles gifvet, att, om Första Kammaren
skulle antaga den ifrågavarande reservationen, frågan icke stannar på
den punkten, utan att följden blir, att vi få göra ytterligare eftergifter
och således komma in på den s. k. Tällbergska motionen. Detta inser
nog regeringen, och lierr Nyström har med älskvärd öppenhet visat,
att det kommer att gå så. Om nu striden alltså här kommer att stå
om den Tällbergska motionen, så anhåller jag, att till de herrar, som
sympatisera med den motionen, få framställa tre frågor, hvilkas besva¬
rande hvar och en torde göra för sig själf. Jag behöfver icke böra
svaren. Den första frågan lyder så: Hvilken uppgift har Första Kam¬
maren enligt nu gällande riksdagsordning? Svaret tinnes i statsråds¬
protokollet för den 5 januari 1863, där den nya representationens upp¬
hofsman angifver Första Kammarens karaktär och konstitutionella ställ¬
ning. Det skulle vara eu förolämpning att antaga, att någon i denna
kammare icke bar läst denna motivering, och därför behöfver jag icke
citera den. Jag ber endast, att herrarne måtte erinra sig den och be-
hjärta den. Andra frågan lyder: Hvilka kvalifikationer böra de män
äga, som skola fylla den uppgift, som är kammaren förelagd? För¬
utom de speciella fordringar, som hvarje enskild valman kan ställa på
sina kandidater, äro väl alla eniga i den åsikten, att Första Kamma¬
tens ledamöter böra vara ekonomiskt oberoende, äga en högre bildning
och en mera omfattande erfarenhet samt med karaktärsfasthet förena
en varm och själfuppoffrande fosterlaudsskärlek. Nu kommer osökt
tredje frågan: Kan man med någon grad af sannolikhet hoppas, att,
om det Tällbergska förslaget antages, Första Kammaren i framtiden
kommer att bestå af sådana män, som äga de augifna egenskaperna
och i öfrigt fylla den uppgift, som är kammaren förelagd? Jag vågar
på den frågan svara: nej! Det skall icke bestridas, att åtskilliga
komma att väljas, som äro så beskaffade, liksom också att' alla torde
blifva fosterländskt sinnade, men säkerligen skall flertalet brista i ett
eller annat hänseende. Har jag denna uppfattning, då kunna herrar¬
ne förstå, på hvilken sida jag kommer att ställa mig. Om den
kungl. propositionen blir antagen, kommer den att förändra Första
K?o 38,
00
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om utsträcka Kammarens karaktär till ett sämre än nu är förhållandet, men om
politiska rås"- ^lbbbergska^motionen antages, då kommer Första Kammaren icke vidare
rätten rn. m. att hafva någon raison d’étre, utan representationen blir i själfva ver-
(Forts.) het en enda kammare, fördelad på två rum.
Men, säger man, detta må vara huru som helst, vi få icke betrakta
frågan från den synpunkten, vi måste ovillkorligen nu lösa rösträtts¬
frågan och taga det anbud, som räckes oss af en medlem från Andra
Kammaren. Man påstår, att detta icke är farligt. Jo, mina herrar,
det är farligt, fosterlandet är i fara, och det är en förtviflad ställning
att taga ett steg, som alla besinningsfulla och rättänkande i själfva
verket ogilla. Vårt land är ett i ekonomiskt afseende ungt och i poli¬
tiskt afseende gammalt land. Jag fruktar att, om vi beträda den väg,
som herr Daniel Persson i Tallberg anvisat, vi snart skola befinnas
vara ett i politiskt afseende utlefvad! folk.
Då jag anser, att jag skulle svika min plikt såsom representant
för det flin, jag har äran tillhöra, om jag skulle acceptera den Täll-
bergska motionen, får jag, herr talman, härmed tillkännagifva, att jag
kommer att rösta mot densamma.
Herr Rettig: Jag har vågat begära ordet, emedan jag önskar få
min åsikt till protokollet. Jag har sedan år 1902 vid de olika röst¬
rättsförslag, som förevarit, icke yttrat mig. År 1902 var min upp¬
fattning den, och jag talade äfven därför, att kammaren skulle antaga
dåvarande konstitutionsutskottets förslag. Sedermera har jag, ehuru
icke entusiast för det proportionella valsättet, lojalt följt de förslag,
som framkommit, under förhoppning att frågan skulle bli löst, Jag
hade äfven tänkt mig att i år följa det kungl. förslaget, ehuru jag
måste medgifva, att, då jag för första gången läste detsamma, syntes
det mig vara högst betänkligt, ej så mycket själfva förslaget angående
rösträtt till Andra Kammaren, men så mycket mera i kommunalt hän¬
seende, och såsom själf en gammal kommunalman, har jag icke kunnat
underlåta att uppkonstruera alla de stora faror, som därmed skulle
vara förenade. Emellertid hade jag, som sagd!, tänkt följa Kungl.
Maj:t i frågan, men jag hade trott, att det skulle stanna därvid, jag
hade aldrig trott, att eu regering redan första dagen skulle frångå
sitt eget förslag och gå in på ett helt annat. Och säkert är att
hade regeringen tänkt sig, att det skulle blifva fråga om arfvode
till Första Kammaren och censusnedsättning, hade den icke be-
höft göra så stora förändringar med den kommunala rösträtten. Det
är två olika saker, som det här gäller. Jag vågar äfven säga, att,
om vi vetat förra året, att regeringen skulle komma med ett sådant
förslag, skulle den svårligen kunnat påräkna något stöd. Men, som
sagdt, jag har varit fast besluten att följa regeringens förslag ■—• längre
kan jag icke gå.
Herr Berger sade, med anledning af några yttranden, att följden
af att acceptera det Tällbergska förslaget skulle blifva enkammar-
system, att om han vore öfvertygad därom, skulle han icke kunna
vara med om förslaget. Då jag emellertid har en motsatt uppfattning,
och tror att Tällbergska förslaget har enkammarsystem till följd, måste
jag sätta mig emot reservationen.
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Öl N:o 3S.
Herr Olof Jonsson sade, att, om herrarne icke taga detta förslag Om utsträck-
nu, så få herrarne ångra det. Jag säger: taga herrarne detta förslag, nl"? den
få herrarne ångra det. Jag vet icke, hvarför Olof Jonssons åsikt skall
vara bättre än min. Jag tror, som sagdt, att en kammarsystem är en (j’orts.)
fara för fosterlandet, och jag tror, att vi få ångra oss, om vi taga
detta förslag. Så många hafva redan yttrat sig just med afseende härå,
att jag icke behöfver repetera allt hvad de sagt, men min uppfattning
är att, bifalla vi det Tällbergska eller Olof Jonssonska förslaget, tv
det är detsamma, om vi taga Olof Jonssons förslag nu, så få vi vid
sammanjämkningen censusnedsättning, och detta innebär detsamma som
antagande af enkammarsystem, det må nu komma förr eller senare.
Man har äfven sagt, att vi nu skola taga detta förslag för att
få lugn och ro. Det undras mig, om det blir lugn och ro därigenom.
Blir detta Riksdagens beslut, är det min öfvertygelse, att det icke blir
någon entusiasm i landet öfver det antagna förslaget, icke i något
läger. Högern tycker det är för mycket, vänstern tycker, att den
icke fått nog, och de, som vilja hafva majoritetsval, äro missbelåtna.
Vid 1908 års val skola vi få se, huru striden kommer att blossa upp igen,
och skulle händelsen vara den, att majoritetsväunerna då segra, hafva
vi gifvit dem på hand aflöning för Första Kammaren och census¬
nedsättning. Jag ber herrarne fästa sig vid detta förhållande.
Här har också talats mycket om tillmötesgående. Jag förstår icke
hvad som menas med ordet tillmötesgående, om det är bara den ena
parten, som skall tillmötesgå och icke den andra. Det kan jag icke
kalla tillmötesgående. Om man skall tala om tillmötesgående, skola
väl båda mötas. Nu har Första Kammaren gått så tillmötes genom
att acceptera det kungl. förslaget, att det synes mig vara det största
tillmötesgående man kan fordra.
Min åsikt är sålunda den, att ett antagande af aflöning till Första
Kammarens ledamöter och censusnedsättning leder till enkammar¬
system, hvilket jag anser vara till största olycka för landet, och ber
jag således, herr grefve och talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag och afslag å öfriga yrkanden.
Herr Berg, Gustaf Axel: Om större delen af 1800-talet kan
sägas hafva varit en arbetsgifvarnes tidsålder, då dessa på många om¬
råden varit de bestämmande, synes däremot åtminstone första delen af
1900-talet vara och komma att blifva arbetarnes tidsperiod, under
hvilken de allt mera träda fram i förgrunden. Vi kunna emellertid
hoppas, att den tid icke skall vara aflägsen, då en sammanslutning
kommer att ske, så att både arbetare och arbetsgivare komma till
insikt att hvad som är den enes fördel och intresse är äfven den
andres och att vi arbeta icke blott för oss själfva utan äfven för
andra, för ett gemensamt mål.
Men, mina herrar, om detta nu återger ställningen och framtids¬
förhoppningen på det sociala och det ekonomiska området, så äger
det nog sin tillämpning äfven på det rent politiska. Det är arbetarne,
som nu tränga fram till makten; och alla, åtminstone de allra flesta
här bland oss, medgifva deras rätt att på ett inflytelserikt och djupt
ingripande sätt deltaga i lagstiftningsarbetet. Frågan, den stora me-
N:o 38. 92
Om utsträck -
ning af den
politiska röst
rätten m. m.
(Forts.)
Fredagen den 10 Maj, f. in.
ningsskiljaktigheten inom Riksdagen, gäller nu: antingen arbetarne
och de nu tillträdande politiska klasserna på grund af sitt flertal skola
vara berättigade att med faktiskt om icke legalt uteslutande af alla
andra medborgare få all makt i folkrepresentationen — detta är
majoritetsvalens naturliga och matematiskt gifna följd vid allmän
rösträtt — eller om någon del af denna makt och detta inflytande
bör bibehållas åt öfriga klasser och samhällsmedlemmar, det är pro¬
per tion svalens stora och rättvisa tanke.
Nu föreligger här ett kung], förslag om proportions val icke blott
till Riksdagens båda kamrar utan äfven till landsting och stadsfull¬
mäktige, och i sammanhang härmed göres en reduktion af de större
skattedragarnes större röstetal, och man har, för att anföra endast ett
par exempel, gått så långt ned att i en landtkommun, där det finnes
ett stort bolag med kanske många miljoner kronors kapital och tusen¬
tals arbetare, fyra eller fem af dessa arbetare vid afgörande af kom¬
munens gemensamma angelägenheter kunna öfverrösta hela bolaget,
och att å landet likaväl som i städerna de, som betala de små och
obetydliga skattebidragen, kunna bestämma skattebördan för dem, som
detta hänseende få draga det tyngsta lasset.
Detta kungl. förslag, framlagdt af en konservativ regering, är ju
något, som vi knappast förut kunnat tänka oss, och likväl stå vi här
i denna kammare, vi som ju ansetts för och kännetecknats såsom
reaktionärer, tillbakasträfvare, likväl stå vi här nu beredda, visserligen
med någon tvekan, men, såsom jag tror, utan stor meningsskiljaktig¬
het, att antaga detta förslag och detta för att, på samma gång vi
vinna ett rättvist valsätt, förverkliga en sant demokratisk tanke i
detta ords vackraste betydelse, för att söka skapa frid och endräkt,
för att samla nationens nu söndrade krafter till ett gemensamt arbete
för fosterlandet.
Med detta kungl. förslag, som godkänts af utskottet med några
fä förändringar och de flesta af dessa förbättringar, hade man val
trott, att man kommit till den yttersta gränsen af de eftergifter, som
fordrades af Första Kammaren, speciellt i fråga om kammarens egen
sammansättning. Man både trott att, om framtiden skulle visa behof
af kammarens ytterligare demokratisering, framtiden också själ!" skulle
få draga försorg härom. Men så kommo dessa båda stormmoln på
Riksdagens horisont, som hotade att med eu hvirfvelvind sopa bort
den enighet och det samförstånd man hoppades vinna och för hvilka
man ville göra så stora offer. Stora grupper i Andra Kammaren
fordrade och fordra nedsättning i Första Kammarens census, och man
vill införa arfvode till Första Kammarens ledamöter, allt för att ni¬
velera den karaktäristiska skillnaden i de båda kamrarnes samman¬
sättning, som skaparen af det nuvarande riksdagsskicket ansett så vik¬
tigt att genomföra.
Fordran på nedsättning i census synes mig, att kammaren be¬
stämdt nu måste motsätta sig. Det är denna census, som utgör karak-
tärsskillnaden mellan de båda kamrarne; borttages denna skillnad,
eller blir censusnedsättningen väsentlig, skall tvåkammarsystymet, som
utgör eu af de grundpelare, på hvilka varf statsskick hvila!-, för¬
vandlas från en verklighet till eu skenbild. Det var om denna grund-
‘j:; >':o 3S.
Fredagen den 10 Maj, f. m .
pelare, tvakammarsystemet, som skaparen af vår nuvarande riksdags- Om nisträck-
ordning yttrade följande korta, men tänkvärda ord: nin'J «/ de”
; En lagstiftande församling liksom hvarje annan verklig makt^,°(i?(<^^amr^('
bör vid sin sida halva en jämlike för att icke förr eller senare urarta ^ (Forts 1
till ett envälde, som sätter egen maktfullkomlighet framför sanning
och rättvisa», hvarför representationen borde fördelas i tvä kamrar pa
ett sätt, som på samma gång förekommer förhastade beslut och be-
tryggar bestående rätt. Mina herrar, denna grundpelare få vi icke
undergräfva, icke rubba på sådant sätt, att den vacklar.
Den andra fordran för utjämnandet af skillnaden mellan kamrarne
är införande af arfvode åt Första Kammarens ledamöter. Man bär
af lätt insedda skäl alltid ansett den nu befintliga skillnaden i detta
hänseende såsom mycket väsentlig, och jag har varit mycket motvillig
att med min röst medverka till dess borttagande. Då jag nu emeller¬
tid i denna del ansluter mig till de fyra reservanterna från denna
kammare, sker det hufvudsakligen af två anledningar, som jag ber att
få förklara. Med de förändrade bestämmelser i valsättet till Första
Kammaren, som nu äro afsedda att införas, kommer ju den socialistiska
och radikala gruppen af valmanskåren att få sig tillerkändt det antal
representanter, som gruppens antal och sammanslutning betinga. För
denna grupp, mina herrar, skall det nog icke blifva någon svårighet
att finna för sig lämpliga kandidater, som äro kvalificerade genom
4,000. kronors årsinkomst. Inom industriens område är detta ett belopp,
som icke sällan uppnås. Men iandtmännen hafva icke så lätt att för
de platser de få sig tillerkända finna sina kandidater, om de icke ute¬
slutande vilja hålla sig till de stora godsägare, kapitalisterna, ämbets¬
männen och de stora industrimännen. Landtmännen hafva tvärtom
ganska svårt att inom egen krets bland de mindre jordägarne finna
representanter, som kunna och vilja utan arfvode intaga plats i Första
Kammaren. Ett fastighetsvärde af 80,000 kronor representerar nog
icke så .ofta i våra dagar en så oberoende ekonomisk ställning, helst om
inteckningar äro med i spelet. Man skulle till och med kunna tänka,
att de smärre jordägarne drefves in i de radikales leder för att finna
eu kandidat, som de ansågo passa för småfolket. Det är härför, som
jag ansett, att reservationen bör bifallas. Jag tror icke i likhet med
en ärad talare på kristianstadsbänken, friherre De Geer, att de mindre
landtmännen komma att bilda majoritet inom Första Kammaren, men
skulle så blifva förhållandet, är jag öfvertygad, att denna majoritet
icke kommer att blifva sämre kvalificerad utan fastmera bättre än
andra majoriteter, som man kan tänka sig i förening med de före¬
slagna förändringarna.
Det andra skälet, hvarför jag finner nödigt att kammaren under¬
kastar sig arfvodesvillkoret, är att kammaren icke nu bör uppskjuta
att göra hvad den möjligen kan för att få denna fråga löst. Visser¬
ligen är ju, såsom vi alla erkänna, hufvudsaken en god lösning, men
jag anser, att den nu ifrågasatta lösningen bör blifva så god som nå¬
gon lösning numera kan blifva. Viktigt är äfven att icke genom
dröjsmål äfventyra, utsätta fosterlandet för en sämre lösning af röst¬
rättsfrågan i dess helhet betraktad. Helst i tider, då allt går så fort
som nu, är det farligt att komma för sent. Exempel från andra om-
>:o 38: 94
Fredagen den 10 Maj, f. ra.
Om utsträck¬
ning af den
politiska röst
rätten m. m.
(Forts.)
råden visa, hvad man då kan förlora. Nu hafva vi kanske lösningen
i vår hand, men vi hafva den måhända icke en annan gång, och där¬
för, herr talman, anhåller jag att få yrka bifall till reservationen.
Herr Ericsson: Herr grefve och talman, mina herrar! En ärad
representant af ridderskapet och adeln yttrade de minnesvärda dagarna
i december år 1865 ungefär följande ord: Det gifves ögonblick i na¬
tionernas lif, då likgiltighet skulle vara ett brott, då tystnad skulle
kunna tydas som eu svaghet och då det är hvarje folkrepresentants
skyldighet att med öppet visir framträda och uttala sin mening.
Ett sådant ögonblick är enligt mitt förmenande nu inne för den
svenska nationen. Därför vågar jag, herr grefve och talman, mina
herrar, några minuter taga eder uppmärksamhet i anspråk. Jag skall
icke gå igenom denna rösträttsfrågas utveckling i dess olika skeden:
detta har redan skett. Jag skall inskränka mig till att redan nu säga
att, ehuru jag icke kan hysa någon större beundran för det kungl. för¬
slaget med dess långt gående bestämmelser, jag dock vill yrka bifall
till detsamma, äfven sedan det ytterligare radikaliserats i utskottet.
Hvad jag emellertid nu särskilt ber att få yttra några ord om, är
de fyra reservanternas förslag att införa arfvoden i denna kammare.
Jag anser att därmed är yxan satt till en af de kraftigaste och dju¬
past gående rötterna i vår konstitution. När ett sådant fall föreligger,
anser jag det vara hvars och ens, främst då representanternas plikt
att göra sig den frågan: Hvilka vilja då i själfva verket genomförandet
af denna reform, hvilka önska införandet af arfvoden till Riksdagens
Första Kammare? Jag undrar om i denna kammare, om jag stode
öga mot öga med en hvar af eder, mina herrar, det skulle finnas många
som anse denna sak i och för sig själf önskvärd! Jag tror det icke.
Jag tror, att om jag vänder mig till den ärade medkammaren, till dess
konservativa grupp, och frågar dess medlemmar eu och eu i sänder,
huruvida han anser att det är ensidigt att Första Kammarens med¬
lemmar få uppbära arfvode, så kan det väl hända att svaren utfälla
något olika. Men ginge jag de ärliga närmare in på lifvet, tror jag
att jag skulle få det svar af alla, som jag också verkligen fått där:
vi förstå Första Kammarens motstånd mot detta förslag; vi respektera
det, och vi önska egentligen icke förslagets genomförande — men så
komma alla möjliga »men».
Vänder jag mig till den liberala fraktionen i samma kammare,
så går det nog i allmänhet, såsom det också häudt mig, att jag mötes
af ieenden och axelryckningar. Liberalerna och framför allt socialis¬
terna vilja organisera, mobilisera och öfva sina skaror för att gå till
ett annat härnadståg, ett härnadståg i stort emot Första Kammaren.
De nöja sig icke med den reform man nu vill gifva dem. Vänder jag
mig åter ute i landet till dem jag där skattar högt såsom redliga, för¬
ståndiga män och frågar dem, så händer det icke — eller hittills har
det åtminstone icke händt mig —• att jag får det svaret, att det vore
önskligt att Första Kammarens ledamöter erhålla arfvoden. Tvärtom
ljuder det rundt om i landet bland dem, hvilka jag nu syftar på, att
det vore en olycka för vår konstitution, om så skulle ske. Vänder jag
mig till landstingen, kan det ju hända att svaren utfalla olika, men jag
Fredagen den 10 Maj, f. m.
95 N:o 38.
aktar denna institution sfi högt, att jag skulle anse det för eu förolämpning Om utsträck-
mot landstingens ledamöter att påstå, att de kräfva det, ty det skulle K,”P. aJ den
innebära eu krass egoism. '«««»
Nå, hvilka är det då som fordra det? Jo, det år en liten klick (Fort9^
män i Andra Kammaren, som stå där och balansera emellan två partier.
Och så är det pressen, säger man! Pressen, ja, men rötterna kunna
väl därvidlag icke vara så synnerligen djupa, ty knappt några må¬
nader hafva förflutit, sedan det första yrkandet på denna sak där framkom.
Hvilka faktorer räknar man då med för att få igenom detta för¬
slag? Jo, hnfvudsakligast med en faktor, och det är den trötthet, som
härskar öfver landet inför och under dessa uppslitande debatter. Man
vill således, att vi i detta ögonblick i trötthetens tecken skola fatta ett
beslut, som vi anse skadligt. För min del kan jag icke vara med därom.
Hvarför begär man då detta? Jo, man begär det därför att denna
kammare skall blifva demokratiserad. Ja, det är sant, och en ärad
talare har redan förut framhållit det, att 1866 års grundlagsstiftare
tänkt sig en aristokratisk Första Kammare. Jag vädjar emellertid till
eder, mina herrar, kunna vi verkligen säga, att det öfver denna kam¬
mare hvilar en så synnerligen aristokratisk prägel. Tiden och dess
strömningar hafva verkat och ingalunda lämnat denna kammare
i detta afseende oberörd. Nej, vi stå nog ganska nära Andra Kam¬
maren. Det är ännu endast en skillnad, så vidt jag vet, och det är
den, att vi vilja och kunna uppoffra att skiljas från våra hem och för¬
rättningar för att resa hit upp och bevista riksdagarne, och detta för
hedern att få räknas till Första Kammarens ledamöter och i vår ringa
mån kunna gagna vårt fosterland. Det är ju icke mycket, och de
ärade reservanterna hafva med matematisk noggrannhet preciserat off¬
ret till värde af 1200 kronor, men det är ju dock alltid något, och
dess mer hetyder det, ju svagare motståndskraften är att Bära ett
sådant offer.
Vilja vi då själfva i denna kammare icke hafva någon förbättring,
icke hafva någon reform? Ajo väl, jag är viss därom. Vi vilja hafva
nya krafter med vida vyer, som kunna uppfatta de stora fosterländska
frågor, hvilka det utgjort en hederssak för denna kammare att söka
lösa på för fäderneslandet bästa sätt. Tro herrarne då, att de, som
nu trängas utanför portarna till denna kammare, skulle medföra ett så¬
dant element hit in? Jag tror det icke. Jag tror, att de som nu
komma och med 1200 kronorsbiljetten söka inträde här, hafva —• för
att låna en bild — mången gång i sin andra hand den nej-sedel, som
i gemensamma voteringar skall motsätta sig lösningen af de frågor,
hvilka vi städse ställt såsom de första och viktigaste. Och se vi de
anryckande närmare under ögonen, skola vi bland dem kanske finna
mången, som icke fylkade sig med denna kammare det ödesdigra året
1905, då Första Kammaren — det vågar jag säga — stod ensam att
hålla de blå och gula färgerna högt.
Se vi rundt omkring oss i landet, mina herrar, för att få veta
hvad denna fråga om arfvode eller icke arfvode betyder, så hvad finna
vi? Jag ber härvidlag att få föra eder in på ett område, där många
af eder i likhet med mig äro hemmastadda. Jag tänker på våra hus¬
hållningssällskap, huru de verkat för jordbrukets höjande till den grad,
X:o 3S. 96
Fredagen den 10 Maj, f. m.
Om ulsträck- att detsamma i närvarande stund i de flesta afseenden står fullt jäm-
poiLfa förli§t nied utlandets- Tr0 herrarne verkligen, att detta både åstad-
rätten m. m. kommits, om förvaltningsutskottets medlemmar hade uppburit de 10
(Forts.) kronor, som nu bjudas oss bär i kammaren? Nej, mina herrar, skall
dét väckas intresse, skall energien sporras, får det icke vara med arf¬
vode, utan det måste vara de inneboende känslorna och önskningarna
att gagna fäderneslandet och därmed göra detsamma och sig själf
heder! °
Så säger man till sist, att man måste — detta hypnotiserande ord
öfver svaga andar! »Man måste», därför att något värre eljest skulle
komma. Hvad veta vi kortsynta varelser om hvad som skall komma?
Öfver morgondagen råder en annan makt, den makt som styrer fol¬
kens öden. Men hvad vi kunna veta är, att vi icke med en handling
som vi anse oriktig och orätt, få köpa en tänkt fördel under kom¬
mande dagar. »Man måste», säger man, ty det är konsekvensen af
Kungl. Mäj:ts förslag. Jag frågar eder, mina herrar, om vi, när vi
fattat beslut i andra frågor, därvidlag med ens tagit med alla dess
konsekvenser, hur skulle det då ha sett ut? »Man måste», sägs det,
tv regeringen har ändrat sin ståndpunkt: regeringen är kött och blod
af Första Kammaren, och därför måste vi följa den! Svenska folket
har i alla tider älskat att hafva en kraftig regering, och när detta för¬
slag kom, tror jag att det vann mångens sinne just därför att det vi¬
sade kraft och målmedvetenhet. Men inför en regering, som utan
strid lämnar sin position, tror jag att mången i Sverige måste känna
— hvad skall jag välja för ord — jag vill säga beklämdhet..
Man vill vinna frid, har det framhållits. Tro herrarne att det
lyckas? Kanske en kort frist, det är möjligt, kanske en dröm, ett
ögonblicks hvila. Men frid — ånej, stora, mäktiga skaror hafva re¬
dan förklarat, att Första Kammaren skall bort, och Första Kammaren
kommer att få en hård, eu allvarlig strid för sin tillvaro. Är det då
skäl att försvaga kammarens ställning genom att öppna den för ele¬
ment, som vi själfva icke anse komma att styrka den? Jag tror det
icke. Jag förstår dem, som under den striden komma att både kämpa
och falla och kanske vika. Men i sista fallet skola de ha inför sig
en enig folkmening; jag frågar er, mina herrar: Är folk meningen 1
detta ögonblick enig? Stå icke två partier i vår Andra Kammare?
Stå _ icke flera partier inom svenska folket så emot hvarandra, att om man
vädjade till en folkomröstning, det nu föreliggande förslaget sanner¬
ligen icke skulle utgå med seger, därom är jag viss! Jag kan förstå,
säger jag, att man går till det yttersta inför eu enig folkopinion, till
det yttersta, som man anser vara rätt. Jag kan förstå ridderskapet
och adeln år 1865, då det på fäderneslandets altare nedlade sina ärfda
rättigheter, men jag kan icke förstå en institution som vill begå —
jag vågar kalla det själfmord. Och detta vore enligt mitt förmenande
antagandet af förslaget om arfvoden till denna kammare.
På grund af hvad jag anfört yrkar jag, herr grefve och talman,
bifall till utskottets förslag.
Som tiden var tämligen långt framskriden och ytterligare tretton
af kammarens ledamöter begärt ordet i förevarande fråga, hemställde
97 N:o 38.
Fredagen den 10 Mej. f. m.
herr talmannen, att den fortsatta behandlingen
låtande måtte uppskjutas till aftonsammanträdet.
Härtill lämnade kammmaren sitt bifall.
Kammaren åtskildes kl. 4,o 3 e. m.
A. v.
af föreliggande ut-
In fidem
Krusenstjerna.
Finta Kammareni Prof. 1907.
N:o 38.
7