RIKSDAGENS PROTOKOLL
1907. Andra Kammaren. N:o 66.
Lördagen den 25 maj.
Kl. 10 f. m.
§ I-
Justerades protokollet för den 18 innevarande maj.
§2.
Upplästes följande till kammaren inkomma läkarbetyg:
Att ledamoten af Riksdagens Andra Kammare baron Otto
Silfverscbiöld lider af lumbago och tills vidare är oförmögen att
deltaga i riksdagsarbetet intygas på heder och samvete.
Stockholm den 23/ä 1907.
T. Hwass.
med. d:r
legitimerad läkare.
§ 3.
Föredrogs statsutskottets memorial n:o 165, i anledning af kam¬
rarnas skiljaktiga beslut angående telegrafverkets utgiftsstater för
år 1908 m. m.
De föreslagna voteringspropositionerna godkändes.
§4.
"Vidare föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtan¬
den n:is 166, 167, 168 och 169, lagutskottets memorial n:is 71 och
72 samt Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande
n:o 36.
§5-
Härefter föredrogos hvartdera för sig statsutskottets utlåtanden:
n:o 145, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående
afsättande af medel till pensionering af statens järnvägars per¬
sonal; och
n:o 146, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
utvidgning af spårsystem och friplatser vid Albano järnvägsstation.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Andra Kammarens Prof. 1907. Nio 66.
1
N:o 66.
2
Lördagen den 25 Maj, f. m.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
in. m.
§6-,
Till afgörande förelåg häruppå statsutskottets utlåtande n:o 164,
i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för personalen vid statens järnvägar m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
I en till Eiksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande
behandling öfverlämnad proposition af den 23 april 1907 hade
Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsråds¬
protokollet öfver civilärenden samma dag, föreslagit Eiksdagen att
dels godkänna ett vid statsrådsprotokollet fogadt förslag till
aflöningsreglemente för befattningshafvare vid statens järnvägar;
dels ock medgifva,
att till en hvar af två järnvägsfullmäktige finge af trafikmedel
utgå arfvode efter 5,000 kronor för år;
att till en hvar af tre öfverrevisorer finge af trafikmedel utgå
ett årligt arfvode af 2,500 kronor; samt
att Kungl. Maj:t finge ej mindre i hufvudsaklig öfverensstäm¬
melse med de i statsrådsprotokollet angifna grunder utfärda nödiga
bestämmelser såväl i fråga om öfvergång på ny stat för den personal,
som antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande
i kraft, som ock beträffande aflöningsförhållandena under år 1907, än
äfven meddela erforderliga föreskrifter beträffande innehafvare af
sådana nu befintliga befattningar, hvilka föreslagits skola indragas
eller väsentligt förändras.
De i statsrådsprotokollet angifna grunderna för öfvergång på
den nya lönestaten voro följande:
att de nya aflöningsbestämmelserna måtte omedelbart efter
deras trädande i kraft varda i sin helhet gällande för samtliga
ordinarie befattningshafvare vid statens järnvägar så, som om be¬
stämmelserna varit tillämpade under hvars och ens hela ordinarie
tjänstetid;
att ingen befattningshafvare måtte genom tillämpningen af
kommitténs löneförslag i dess helhet vid öfvergång till den nya
staten lida minskning i den sammanlagda löneinkomst, öfvertids-
atsSittning dock undantagen, han enligt nu gällande bestämmelser
skulle hafva innehaft vid öfvergången under förutsättning jämväl,
att dyrtidstillägg samt tillfälligt lönetillägg jämlikt de senast af
1906 års Eiksdag fastställda grunder fortfarande skulle utgå;
att godtgörelse för minskad löneinkomst måtte utgå i form af
personligt lönetillägg att af befattningshafvare tillgodonjutas intill
dess han, vare sig genom afiöningsförhöjning i samma tjänst eller
genom förflyttning till annan befattning eller ort, erhölle en löne¬
inkomst, som minst uppginge till den, han enligt gällande aflö-
ningsregler skulle hafva innehaft vid öfvergången;
att till grund för beräkning häraf vid själfva öfvergången den
1 januari 1908 måtte läggas sammanlagda beloppet af dels det
ordinarie arfvode jämte öfriga enligt nu gällande aflöningsregle-
Lördagen den 25 Maj, f. m.
ii
N:o 00.
menta befattningshafvare tillkommande löneförmåner — med un¬
dantag af felräkningspenningar — äfvensom dyrtidstillägg och till¬
fälligt lönetillägg, som skulle hafva utgått till honom vid öfver-
gången, dels ock de extra inkomster, felräkningspenningar, pro¬
vision å godsnotiser och å fraktkredit, han eller tidigare inne¬
hafvare af tjänsten åtnjutit under år 1906;
att såsom villkor för nyssnämnda extra inkomsters medtagande
i beräkningen måtte gälla, att vederbörande befattningshafvare
efter öfvergången kvarstode i samma befattning och å samma sta¬
tion som vid öfvergången och dessutom i fråga om provision å
fraktkredit, att ersättningen för minskad dylik provision icke finge
öfverstiga x/2 procent å den frakt, som under året efter åtnjuten
fraktkredit vid stationen influtit;
att under alla omständigheter vagnsmörjare, som blifvit ordi¬
narie före den 1 april 1898, måtte bibehålla till dem nu utgående
godtgörelse för mistade milpenningar, samt att i fråga om de vagn¬
smörjare, som blefve stationära i sammanhang med ifrågavarande
lönereglering, hänsyn måtte vid bestämmande af ofvan nämnda
personliga lönetillägg tagas till beloppet af dem under år 1907
tillkommande milpenningar;
att för kvinnlig kontorsskrifvare å mil- och kontrollkontoren,
som enligt äldre stat än den nuvarande åtnjöte i arfvode 1,800
kronor, måtte vid öfvergång på ny stat, så länge hon utan att
vara berättigad till full pension kvarstode i tjänsten, det personliga
lönetillägget utgöra 300 kronor om året;
att, om hufvudkassören i styrelsen öfverginge på ny stat, han
måtte personligen bibehålla sin rätt till semester i en och en half
månad;
att anmälan om kvarstående på gammal stat borde för att
vinna afseende ske före den 1 maj 1908;
att äfven den personal vid distrikten, som kvarstode på gammal
stat, finge tillgodonjuta ersättning för bostad och bränsle enligt
kommitténs förslag; samt
att gift kvinna, som nu innehade ordinarie befattning, icke
borde tillåtas att öfvergå på ny stat.
I sammanhang härmed hade utskottet förehaft till behandling
i ärendet väckta motioner, inom Första Kammaren af grefve C. O.
Taube, n:o 75, och herr E. Hägglund, n:o 79, samt inom Andra
Kammaren af herrar J. Widén, n:o 270, E. Räf, n:o 271, E. L.
Camitz, n:o 272, 0. G. Erikson i Öfra Odensvi, n:o 274, K. E. O.
Kjellberg, n:o 275, K. G. Karlsson i Göteborg, n:o 277, J. J. Byström,
n:o 279, E. L. Camiiz, n:o 280, F. Berglund m. fl., n:o 281, H. Lind¬
qvist m. fl., n:o 282, och C. H. P. afl Burén, n:o 283.
Utskottet hemställde:
A) att Riksdagen i anledning af Kung! Maj:ts förevararande
proposition och de i ämnet väckta motionerna måtte
I) godkänna ett vid utlåtandet fogadt förslag till aflönings-
reglemente för befattningshafvare vid statens järnvägar;
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. m.
(Forts.)
N:o 66.
4
Lördagen den 25 Maj, f. m.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. m.
(Forts.)
II) medgifva,
a) att Kungl. Maj:t finge, i liufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angifna grunder, utfärda nödiga be¬
stämmelser såväl i fråga om öfvergång på ny stat för den per¬
sonal, som antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens
trädande i kraft, som ock beträffande aflöningsförhållandena un¬
der år 1907; dock med sådan ändring, att vid beräkningen af
den ersättning, som för minskad löneinkomst finge vid öfvergång
till den nya staten tilläggas befattningsbafvare, skulle förutom öfver-
tidsersättning jämväl provision å fraktkredit och notispenningar
undantagas;
b) att Kungl. Maj:t finge meddela erforderliga föreskrifter be¬
träffande innehafvare af sådana nu befintliga befattningar, hvilka
föreslagits skola indragas eller väsentligt förändras; samt
B) att vid bifall till hvad utskottet under punkt A föreslagit
herrar grefve Taubes, Hägglunds, Widéns, Käfs, Camitz (n:o 272).
Eriksons i Öfra Odensvi, Kjellbergs (n:o 275), Karlssons i Göte¬
borg, Byströms, Camitz (n:o 280), Berglunds m. fl., Lindqvists
m. fl. och af Buréns motioner finge anses vara besvarade.
Afel. A.)
Det i punkten I innefattade aflöning sreglementet.
Beträffande aflöningsreglementet »i dess helhet» hade reserva¬
tion afgifvits af herrar Starbäck, Larsson i Lund, Ekman i Mo gård
och Thorsson, hvilka ansett, att de af utskottet använda benämnin-
garne: »befattningshafvare af högre grad» och »befattningshafvare
af lägre grad» måtte utbytas mot den gemensamma benämningen
»tjänstemän».
Herr talmannen förmälte, att aflöningsreglementet komme att
föredragas paragrafvis och, där så erfordrades, moment- och punktvis.
För § 1 mom. 1 hade utskottet föreslagit följande lydelse:
Mom. 1. Till generaldirektören och chefen för statens järn¬
vägar utgår i årligt arfvode 20,000 kronor.
Till öfverdirektören och souschefen utgår arfvode med 12,000
kronor.
Vid detta moment hade fogats reservation af herrar E. Fränekel
och friherre N. A. H. Palmstierna, som yrkat, att något arfvode
till öfverdirektör och souschef icke måtte i aflöningsreglementet
upptagas.
Efter föredragning af momentet begärdes ordet af:
Herr Bergström, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Vi
befinna oss nu vid den tidpunkt på riksdagen, då vi känna på oss,
att vi icke längre äro rätt skickade att lösa stora organisationsfrågor.
Vi få nog medgifva, vare sig vi sitta i statsutskottet eller annars
tillhöra kammaren, att vi icke längre förfoga öfver tillräcklig tid
och kraft att ens studera de framlagda förslagen och granska dem,
långt mindre att klarera, hvilka fel och brister som i dem före¬
ligga och huru sålunda en verkligt god lösning bör kunna vinnas.
Lördagen den 25 Maj, f. m. 5
För mig har det ställt sig som en oafvislig plikt i afseende
på den fråga, som här föreligger, att se till, huruvida man icke
skullo kunna skilja på organisationsfrågan och löneregleringsfrågan,
huruvida man icke skulle kunna lösa löneregleringsfrågan i det
stora hela vid innevarande riksdag, men utlösa organisations¬
frågan och låta den ligga till följande riksdag, då vi skulle kunna
underkasta detta spörsmål en behöflig och nödvändig granskning.
För min del har jag kommit till det resultatet, att man kan så
göra, och jag skall längre fram i mitt anförande framställa förslag
därutinnan.
Till en början vill jag nu peka på några förhållanden, som
enligt mitt förmenande göra det alldeles nödvändigt, att organisa¬
tionsfrågan för närvarande får hvila. Men, som jag n}rss antydde,
endast hvila till om 8 månader, d. v. s. till början af nästa riksdag,
då Kungl. Maj:t bör kunna vara beredd att i god tid ånyo framlägga
densamma för oss. Om herrarne hafva tagit del af de vidlyftiga
handlingar, som föreligga i denna fråga, så hafva herrarne nog
märkt, att. jämsides med denna organisationsfrågas lösning har
också en annan mycket stor och mycket viktig fråga enligt Kungl.
Maj ds förslag funnit en för oss mycket oväntad lösning. Sedan
många år tillbaka har man haft skäl att fråga sig här i Riksdagen,
huruvida verkligen järnvägsstyrelsen vore skickad att taga hand
om det viktiga arbete, som utföres vid statens järnvägsbyggnader.
Det är få fält inom vår statsförvaltning, som varit föremål för så
många upprepade och jag kan också säga grundade anmärkningar.
Men hvad finna vi nu i Kungl. Maj ds förslag i detta afseende?
Jo, vi finna, att sedan eu kommitté i fjol blifvit särskildt tillsatt
för att yttra sig beträffande järnvägsbyggandets ordnande för fram¬
tiden och denna kommitté på bestämda skäl uttalat sig för att
detta arbete lösgöres från järnvägsstyrelsen och öfverlämnas åt
en särskild härför anordnad byggnadskommission eller byggnads¬
styrelse, så har man nu här kommit till det resultatet, att järnvägssty¬
relsen fortfarande bör anses skickad att tillika vara järnvägsbyggnads-
styrelse. Till detta resultat har man, såvidt jag kunnat finna, i det nu
föreliggande kommittébetänkandet och i den kungl. propositionen
kommit utan någon verkligt ingående utredning. Det heter i detta af¬
seende i kommittébetänkandet: »Kommittén anser, att åtminstone så
länge järnvägsbyggnader för statens räkning icke förekomma i synner¬
ligen stor utsträckning ledningen af och tillsynen öfver statens järn¬
vägsbyggnader fortfarande böra handhafvas af järnvägsstyrelsen».
Detta vill man, att vi skola skrifva under, och man vill till och
med att vi skola skrifva under något mera, ity att departements¬
chefen, när han yttrar sig i denna fråga, går ännu längre än kommittén.
Han har i detta afseende följande att anföra: »Då genom de för¬
ändringar af järnvägsförvaltningens organisation, som föreslagits,
möjlighet synes vara beredd för järnvägsstyrelsen att fortfarande
handlägga nu förevarande frågor», d. v. s. frågor rörande järnvägs¬
byggnader, »torde, på sätt kommittén föreslagit och styrelsen till¬
N:o ««.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. m.
(Forts.)
N:o 00.
6
Lördagen den 25 Maj, f. m.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. m.
(Forts.)
styrkt, ledningen af och tillsynen öfver statens järnvägsbyggnader
fortfarande böra bibehållas inom järnvägsstyrelsen». Ja, om man
läser herr departementschefens yttrande rätt, så går han där längre
än kommittén. Medan kommittén antydde, att endast när frågor
om större järnvägsbyggnader komme att föreligga, det spörsmålet
kunde uppstå, huruvida ej en särskild järn vägsbyggnadsstyrelse
eller jämvägsbyggnadskommission borde komma till stånd för att
bättre kunna utföra detta arbete, så går departementschefen ända
därhän att förklara, att med den organisation, som järnvägsstyrelsen
nu skulle få, den fortfarande vore skickad att taga hand om alla
statens järnvägsbyggnader. Emellertid: antaget att vi nu verk¬
ligen i detta afseende skulle ställa oss på kommitténs ståndpunkt,
så må vi väl fråga oss, huruvida vi böra vara villiga att i detta
ögonblick skrifva under äfven den satsen, att hela järn vägsbyggan¬
det fortfarande bör omhänderhafvas af järnvägsstyrelsen — i detta
ögonblick, säger jag, då till vårt bepröfvande föreligga frågor om
nya järn vägsbyggnadsföretag, som gå löst på i rundt tal trettio
millioner, och af hvilka åtminstone ett pekar hän mot framtida
utgifter på kanske hundratals millioner. Det förefaller mig, som
om denna fråga icke har erhållit den utredning, att vi kunna vara
beredda att nu fatta beslut i densamma.
Jag öfvergår nu till ett par spörsmål i afseende på järnvägs¬
styrelsens arbetssätt. Som herrarne hafva förmärkt, har man velat
få in ett mera affärsmässigt element i järnvägsstyrelsen och för
den skull föreslagit, att tvenne järn vägsfullmäktige skulle i den¬
samma hafva — enligt kommitténs förslag både säte och stämma,
men enligt Kung! Maj:ts förslag endast säte. Äfven detta är en
sak att lägga märke till. Kommittén har ansett, att för att sär¬
skilt under vissa förhållanden de affärsmässiga synpunkterna
skola blifva vederbörligen tillgodosedda inom järnvägsstyrelsen,
så kräfves det, att dessa järn vägsfullmäktige icke allenast hafva
yttranderätt, utan äfven medbeslutanderätt. Departementschefen
däremot har kommit, till ett annat resultat. Han yttrar i detta
afseende följande: »Åt fullmäktige synes mig inrymmas alldeles
tillräckligt inflytande på förvaltningen, därest det, på sätt nu är
föreskrifvet i fråga om afdelningschef, stadgas, att om i ett ärende,
i hvars handläggning fullmäktig deltager, beslut fattas, som strider
mot hans åsikt, det skall åligga honom att anmäla och till proto¬
kollet låta anteckna sin skiljaktiga mening». Ja, mina herrar, en¬
ligt departementschefens åsikt skall det sålunda komma att ställa
sig så, att, därest man i järnvägsstyrelsen har en viktig fråga före,
en fråga som kan leda till beslut om millioner, och dessa full¬
mäktige hafva en från chefens alldeles afvikande mening, de få
nöja sig med att få denna sin skiljaktiga mening förvarad i någon
dammig gömma uppe i järnvägsstyrelsen. Men inte blifva härmed
affärsmässighetens och den goda järn vägspolitikens grundsatser
tillgodosedda! Det är klart, att om det skall ställas så, som det
i detta afseende bör ställas, då bör man vara betänkt på en an¬
7
N:o 60.
L'ördagen don 25 Maj, f. m.
ordning, som i någon mån motsvarar hvad man nu fått eller får
infördt i arméförvaltningen. På grund af eu detta år af Katigt.
Maj:t gjord framställning bär nämligen Riksdagen uttalat sig för
att, när’ i någon viktig fråga skiljaktighet uppstår mellan de sak¬
kunnige å ena sidan och den beslutande chefen å den andra, detta
ärende skall underställas eu högre beslutande myndighet. Och
hvem bör i förevarande fall, under förutsättning af en liknande
anordning inom järnvägsförvaltningen, vara den högre beslutande
myndigheten? Jo naturligtvis trafikministern, d. v. s. för närvarande
civilministern — alldeles som, när det i liknande händelse inom
arméförvaltningen gäller ett visst minimibelopp, frågan skall un¬
derställas chefen för landtförsvarsdepartementet eller rättare sagdt
Kungl. Maj:t uti dennes person. På samma sätt borde naturligtvis
de ifrågavarande fullmäktige åtminstone äga rätt att påkalla, att
ett beslut af chefen, då det går emot deras mening, underställes
trafik- d. v. s. civilministern och Kungl. Maj:t.
Som herrarne sett af handlingarne, kan den stora organisa¬
tionsfrågan lättast betecknas med de orden, att här står en strid
mellan som det kallas ett distriktschefssystem och ett öfverdirek-
törssystem. Man vill — och i det afseende! tror jag att man har
alldeles rätt — inom kommittén främja detta s. k. distriktschefs¬
system, man vill söka ställa så till, att distriktsförvaltningarne
blifva kraftigare, än de hittills hafva varit. Men om vi se på detta
betänkande, sådant det nu föreligger, så finna vi ej blott, att kom¬
mittén efter att hafva strukit ett streck öfver öfverdirektörerna
likväl tager dem tillbaka i en annan form, utan äfven, att stats¬
utskottet har gifvit oss dem tillbaka uti en cacherad form, då det
nämligen i § 2, mom. 2 af förslaget till aflöningsreglemente säger,
att åt hvar och en af de byrådirektörer, som Kungl. Maj:t må för¬
ordna — en inom hvarje särskild af styrelsens fem af delningar —
att utöfva en sammanhållande myndighet och handlägga sådana
ärenden, som gemensamt afse flere byråer inom vederbörande af¬
delning, äger Kungl. Maj:t att gifva ett särskild! arfvode af 1,5000
kronor för år räknadt. Ja, mina herrar, såvidt jag kan se, hafva
vi här öfverdirektörerna tillbaka. Det är precis samma sak, fast
de hafva fått en annan kapprock på sig, och om det är så, att
det ena systemet kräfver, att man stryker ett streck öfver det andra,
d. v. s. ifall dessa tvenne system verkligen stå stridiga mot hvar¬
andra —• om, säger jag, en utredning ger detta vid handen, bör
man naturligtvis icke under en annan form återinföra de afskaffade
befattningshafvarne.
En annan viktig fråga, som enligt mitt förmenande ännu icke
fått tillräcklig utredning, för att den skulle vara mogen till af¬
görande, är frågan om förhållandet mellan järnvägsstyrelsen och
de tilltänkta starka distriktsförvaltningarne. Detta förhållande skall
naturligtvis ordnas genom instruktion och genom en, som det
heter, särskild af järnvägsstyrelsen utfärdad arbetsordning. Ja, af
den tilltänkta instruktionen se vi visserligen en del konturer i
kommittébetänkandet, men vi se den ej helt och hållet, som fallet
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
rn. in.
(Forta.)
N:o 66.
8
Lördagen den 25 Maj, f. m.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
771. m.
(Forts.)
var, när vi gingo att fatta vårt beslut om telegrafstyrelsens om¬
organisation, ty då fingo vi instruktionen fullständigt ställd fram
för. våra ögon. Emellertid, vi se verkligen åtminstone konturerna
af instruktionen, men af den tilltänkta arbetsordningen, som kanske
i grund och. botten komme att blifva den verkligt bestämmande,
af den se vi hvarken konturerna eller de färdiga linjerna. Det
förefaller mig, som om det vore af den allra största vikt, att vi i
detta afseende finge se något mera än vi hittills hafva fått se,
innan vi gå till ett beslut om en ändrad organisation.
Såvidt jag har kunnat förstå, böra vi, när vi gå till beslut i
denna fråga, fullt veta hvad vi göra. Det gäller dock, mina herrar,
statens största affärsföretag. Det gäller att för långa tider framåt
ordna dess förhållanden så, att de blifva tillfredsställande ur
affärsmässighetens synpunkt. Enligt mitt förmenande skulle det
ur alla synpunkter vara en fördel, om vi bereddes tillfälle att i
början af nästa riksdag taga denna fråga i förnyadt öfvervägande.
Jag skall därför här tillåta mig att väcka det förslag, att löne¬
regleringen i det stora hela antages, men att den i afseende på
topparne i järnvägsstyrelsen liksom också de tilltänkta topparne
i distriktsförvaltningarne: de nya distriktscheferna, icke antages
innevarande år, så att vi alltså få tillfälle att i ett sammanhang
pröfva denna lönefråga och den stora organisationsfrågan vid en
kommande riksdag. Till den ändan föreslår jag i afseende å det
nu föredragna momentet, herr talman, att det må erhålla följande
lydelse: »Till generaldirektören och chefen för statens järnvägar
utgår i årligt arfvode 12,000 kronor».
Yidare anförde:
Herr Larsson i Lund: Herr talman! Jag kan icke annat
än gifva den förste ärade talaren i viss mån rätt däruti, att det
är högeligen att beklaga, att Riksdagen vid så sen tidpunkt skall
ställas inför nödvändigheten att pröfva en så vidtomfattande fråga
som denna; och i likhet med honom antager jag, att det kanske
icke är så värst många af kammarens ledamöter, som, under den
korta tid som varit anslagen till detta arbete och under den bråd¬
ska som under riksdagens sista timmar varit rådande, förmått att
fullt sätta sig in uti detta vidlyftiga ärende.
Jag finner det därför helt naturligt, att den föregående ärade
talaren framkastat tanken på att man nu skulle afskilja frågan om
organisationen och låta den anstå, medan man endast ginge i för¬
fattning om ordnande af löneregleringen. Den tanken har också
varit uppe inom statsutskottet, men den måste öfvergifvas därför,
att organisationen strängt taget icke föreligger till Riksdagens
pröfning i någon annan form än i vissa bestämmelser i aflönings-
reglementet. Själfva organisationen är ju en angelägenhet, som
ankommer på Kungl. Maj:t att ordna. Därför har icke heller
Kung! Maj.t förelagt Riksdagen något annat förslag i fråga om
organisationen än det, som återfinnes i aflöningsreglementet. Na¬
turligtvis är det Riksdagens både rätt och plikt att, då Riksdagen
Lördagen den 25 Maj, f. m. 9
trår att pröfva aflöningsreglementet, äfven inlåta sig på det, som
ligger bakom, eller själfva organisationsfrågan, och göra detta med
allt allvar; men jag ställer mig något tveksam mot den ärade ta¬
larens förslag att ur aflöningsreglementet utbryta vissa detaljer
och pröfva reglementet i öfrig! Utom själfva organisationen af
statsjärnvägarnas ledning och förvaltning omfattar ju detta förslag
äfven, hvad personalen beträffar, en viss omflyttning och omgrup¬
pering; och dessa olika frågor sammanhänga nog med hvarandra
så pass nära, att det åtminstone inom statsutskottet ansågs vara
en mycket kinkig sak att här sönderdela förslaget så, att man
skulle kunna låta organisationsfrågan tills vidare anstå.
Den kritik, som den förste ärade talaren underkastade den
föreslagna organisationen, kommer tvifvelsutan att underkastas en
motkritik från vida mer kompetent håll än hvad jag kan göra an¬
språk på att företräda. Jag vill därför icke inlåta mig på någon
genomgående dylik motkritik; men jag anser mig dock vara skyl¬
dig att i allra största korthet redogöra för de skäl, som föranledt
mig att inom utskottet ansluta mig till den organisationsform,
som Kung! Maj:t föreslagit, och sålunda i reservation yrka afslag
å den medelväg, som utskottet funnit sig böra anvisa.
Det är, som den förste talaren anförde, här en strid emellan
två vidt skilda system. Det ena systemet hafva järnvägskommit-
terade betecknat som distriktschefssystemet, det andra såsom
öfverdirektörssystemet. Dessa båda. system skilja sig därutinnan,
att öfverdirektörssystemet centraliserar järnvägarnes ledning och
förvaltning, lägger allt afgörande i centralstyrelsens hand, medan
däremot distriktschefssystemet vill decentralisera förvaltningen,
men icke ledningen. Decentraliseringen skulle ske genom starka
distriktsförvaltningar.
Denna tanke är icke något nytt för det nu föreliggande or-
ganisationsförslaget. I teorien hafva vi den redan. 1893 års kom¬
mitté ville uppnå precis samma ändamål, som Kung! Maj:t med
detta förslag åsyftat, nämligen att få till stånd verkligen starka
distriktsförvaltningar. Till den ändan inrättades distriktchefsbe¬
fattningarna. Dessa distriktschefer voro afsedda att blifva verk¬
liga chefer, men hafva icke kunnat blifva det annat än till nam¬
net, icke till gagnet; och det ändamål, man velat vinna med di-
striktschefbefattningarnas införande, har blifvit alldeles förfeladt.
Den senaste järnvägsorganisationskommittén har sökt att utleta
orsakerna till att ändamålet förfelats och därvid funnit, att or¬
saken ligger just i öfverdirektörssystemet, som man icke velat
släppa, då man införde distriktschefssystemet. Det är blandningen
af dessa båda system, som vållat, att ändamålet fullständigt för¬
felats; och detta'har skett därigenom, att den fördelning, som in¬
om järnvägsstyrelsen ägt rum med afseende å olika afdelningar,
har fortsatts hela vägen igenom, äfven i distrikterna, med den på¬
följd att de olika af delningarna på distrikten — banafdelningen,
trafikafdelningen och maskinafdelningen —• icke kommit att i verk¬
ligheten sortera under distriktschen, utan sorterat under öfver-
N:o 00.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
in. in.
(Forts.)
N:o 60.
10
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. m.
(Forts.)
Lördagen den 25 Maj, f. m.
direktörerna i järnvägsstyrelsen. Distriktscliefen, som skulle kafva
hållit distriktsförvaltningens ledning i sin kand, kar på detta sätt
blifvit alldeles undanskjuten; ock kommunikationen sker direkt
mellan öfverdirektörerna i centralstyrelsen ock de olika organen
ute på distrikten.
Detta kar käft en högst menlig inverkan i synnerhet på för¬
hållandet mellan stats järn vägarna såsom vårt viktigaste affärsverk
och den stora allmänheten, som haft att göra med detta verk.
Det liar icke varit möjligt för den trafikerande allmänheten att
komma i direkt förbindelse med den beslutande myndigheten vid
statsjärnvägarna och att få sina önskemål afgjorda med den snabb¬
het, som vederbort, därför att allting skolat gå till centralförvalt¬
ningen i Stockholm, och distriktsförvaltningarna aldrig kunnat till¬
handagå allmänheten med de upplysningar och de tjänster, som
allmänheten haft rätt att fordra af detta det viktigaste af statens
affärsföretag.
Organisationskommittén har icke velat införa någonting nytt,
men vidtagit sådana anordningar, att det system, som redan är
antaget på grund af 1893 års kommittéförslag, må kunna kon¬
sekvent genomföras och vi sålunda få starka distriktsförvaltningar
med en verklig chef i spetsen, icke blott en distriktschef till nam¬
net. Till den ändan har det ansetts nödvändigt att afskaffa öf-
verdirektörema i järnvägsstyrelsen. I stället hafva organisations-
kommitterade föreslagit, att centralstyrelsens styrka skall ligga i
en kraftig vilja. Det skall vara i en kraftig hand, som ledningen
af hela detta stora affärsverk skall ligga; det skall vara en stark
ledning, en stark vilja, och en vilja som handlar under stark
känsla af ansvar. Denna vilja skall vara till finnandes hos verkets
chef. Man vill således här, där det gäller ett affärsdrifvande verk,
komma ifrån den kollegiala behandlingen af ärendena, hvilken
passar utmärkt väl för ett centralt ämbetsverk, men väl mindre
är lämplig i ett affärsverk.
Denna chef skall icke vara anställd på samma sätt som öfriga
chefer för statens centrala ämbetsverk. Han skall antagas för en
viss, kort tid; han skall, om han visar sig olämplig, vara skyldig
att afgå före denna kontraktstids utgång mot erhållande af en
viss godtgörelse i form af väntepension. Han vet sålunda, att
hans kvarblifvancle på denna viktiga plats är helt och hållet be¬
roende på huru han fyller de anspråk, som ställas på honom.
Jag är för min del öfvertygad, att detta är den riktiga vägen, på
hvilken man bör inslå, då det gäller att skaffa en modern ledning
af statens största och dyrbaraste affärsverk. Nu har emellertid
organisationskommitterades pluralitet efter en motivering, som,
om man med uppmärksamhet vill läsa den, konsekvent leder till
borttagande af öfverdirektörerna, bäfvat tillbaka för konsekven¬
serna af sin egen motivering och velat återinföra öfverdirektörerna
under benämning af »afdelningschefer», — visserligen under re¬
servation af två medlemmar inom kommittén, hvilka velat taga
konsekvenserna af sin motivering. Kungl. Maj:t har i detta fall
11
N:o (1(1.
Lördagen den 25 Maj, f. m.
ställt sig på reservanternas ståndpunkt ocli sålunda alldeles ute- Amj. inne¬
slutit dessa afdelningschefer, Indika i själfva verket icke korame
att blifva något annat än, såsom den föregående ärade talaren sa- lvid statens
de, öfverdirektörer i en ny kapprock. järnvägar
Utskottets majoritet bär ställt sig vacklande mellan det ena m. m.
och det andra. Den erkänner att konsekvensen fordrar, att öfver- (Ports.)
direktörerna skola försvinna men har ändå skattat åt den farhåga,
som gjort sig gällande mot att ställa chefen i direkt rapport med
de många byrådirektörerna. Därför har man icke velat' införa af-
delningscliefsbefattningar utan till Kungl. Maj:ts förfogande ställt
ett anslag, som Kungl. Maj:t skulle kunna använda till att öka
arfvodet åt 5 af byrådirektörerna. Detta är endast i formen nå¬
gonting annat, men i sak lider det intet tvifvel, att äfven utskot¬
tets förslag kommer att genom en bakdörr på nytt släppa in öfver-
direktörerna. Efter min öfvertygelse kommer följden häraf att
blifva den, att vi inom kort skola få se, att det syftemål, man
•velat vinna med hela denna organisation, på nytt förfelas. Det
kommer säkerligen icke att dröja länge, förrän vi ånyo börja att
söka efter utvägar att verkligen skaffa det, som för den trafike¬
rande allmänheten är af största vikt, nämligen starkare distrikts-
förvaltningar, som direkt kunna kommunicera med den trafikerande
allmänheten och som hafva vidsträcktare befogenhet än den, som
nu tillkommer distriktsförvaltningarna. Det är på grund af dessa
skäl som jag jämte herrar Sjö, Starbäck, Ekman och Thorsson
yrkat afslag å paragraf 2 inom. 2 af lönereglementet, hvarigenom
detta arfvode af 7,500 kronor skulle ställas till Kungl. Maj:ts för¬
fogande.
Då jag icke anser det vara lämpligt att, såsom den förste
ärade talaren föreslagit, sönderbryta förslaget, huru önskvärdt det
ur åtskilliga andra synpunkter än kunde vara, att Riksdagen haft
bättre tid att genomtänka detta förslag, ställer jag mig för när¬
varande på den ståndpunkt, att organisationsfrågan bör lösas i
sammanhang med löneregleringsfrågan.
Medan jag har ordet, skall jag tillåta mig säga något om en
fråga, som beröres i en annan reservation, i hvilken jag deltagit
och som gäller aflöningsreglementet i dess helhet. Det kan för
visso synas, som om den fråga, jag nu vill beröra, vore af under¬
ordnad vikt och det är den visserligen också i jämförelse med
den stora organisationsfrågan. Men huru oviktig den i mångas ögon
än kan synas, saknar den dock icke en viss betydelse. Detta
aflöningsreglemente kallas aflöningsreglemente för befattningshaf-
vare vid statens järnvägar. Löneregleringskommittén har haft en
liflig känsla af att man beträffande järnvägarna, liksom förut med
afseende å telegrafstyrelsen och telegrafverket, måste söka komma
ifrån den tudelning af statstjänarne i tjänstemän och betjänte,
som i vår tid icke kan anses vara lämplig, och kommittén har
därvid uttalat den mycket riktiga tanken, att man redan med af¬
seende på statstjänarnes benämning bör vidtaga eu sådan åtgärd
att man stärker samhörighetskänslan mellan de olika statstjänarne.
N:o GG.
12
Lördagen den 25 Maj, f. m.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. m.
(Forts.)
Löneregleringskommittén har därför infört den gemensamma be¬
namningen befattningshafvare. Då den sedan gifvit sig in på den
detaljerade affattningen af aflöningsreglementet, har den af rent
redaktionella skäl stannat vid att indela dessa befattningshafvare
i en högre och en lägre grad, således med andra ord återinfört
skillnaden mellan tjänstemän och betjänte. Vill man se efter
livar man dragit gränslinjen, förefalla!- det litet öfverraskande, att
denna icke dragits med hänsyn till lönesatserna, utan att den i
stort sedh dragits mellan kroppsarbetare och dem som arbeta med
pennan. Så ser man t. ex. att bland befattningshafvare af lägre
grad upptagas lokomotivmästare, Indika i lönehänseende stå öfver
ritare, manliga kontorsskrifvare och stationsskrifvare, medan dessa
senare . äro . att hänföra till befattningar af högre grad. Mot på-
yrkad ändring härutinnan har inom utskottet icke anförts annat
skål, än att det skulle möta någon svårighet vid redaktionen af
reglementet. Däremot har det från annat håll uppgifvits, att den
egentliga anledningen till graderingen skulle ligga däri, att man
på befattningshafvare af högre grad ville ställa vissa större anspråk
i afseende på allmänbildning, medan däremot till befattningshaf-
vare af lägre grad skulle hänföras sådana, hvilkas bildningsnivå
kunde begränsus till folkskolemuttet. För min del unser jjigden-
na åtgärd att indela befattningshafvare i en högre och en°lägre
glad vara af den art, att den alldeles motverkar det syftemål, som
löneregleringskommittén uppställt, nämligen att främja samhörig¬
heten mellan de olika befattningshafvarne i järnvägens tjänst. Då
det efter mitt förmenande icke kan åberopas något förnuftigt skäl
för denna tudelning och den alldeles strider mot det beslut Riks¬
dagen fattat beträffande telegrafverket och dess personal, vid hvil¬
kas lönereglering Riksdagen användt benämningen tjänstemän för
alla utan gradskillnad, tillåter jag mig att redan nu med anled¬
ning af en i. ämnet väckt motion och den afgifna reservationen
yrka, att rubriken må ändras till »aflöningsreglemente för tjänste-
män vid statens järnvägar», att öfverallt i detta reglemente be¬
nämningen befattningshafvare utbytes mot tjänstemän, att skill¬
naden mellan högre och lägre grad upphäfves och att till följd
däraf erforderlig omredigering af reglementet verkställas.
Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Juhlin: Herr
talman! Mina herrar! A id en undersökning om det lämpligaste
sattet för järnvägsförvaltningens omorganisation har man ju att
välja emellan öfverdirektörssystemet, som organisationskommittén
kallar det, och decentralisationssystemet eller distriktschefssyste-
met. Den kommitté, som år 1893 fick i uppdrag att framlägga
förslag till omorganisation af statens järn vägsförvaltning, uttalade
sig också med styrka för decentralisationssystemet, för starkare
distriktsförvaltningar. Den frångick därmed det system som förut
gällde, nämligen centralisationssystemet, och detta hade sitt ut¬
tryck i 1878 års bestämmelser, angående instruktion för styrelsen
att utöfva den ständiga tillsynen öfver linjeförvaltningen ined de
N:o (!(!.
Lördagen den 25 Maj, f. m. 15
personer, som af Kungl. Maj:t för hvarje år i stat bestämdes. De Ang. ttne-
skäl, hvarpå 1893 års kommitté i främsta rummet grundade sin []''
åsikt om olägenheterna af centralisation i vår svenska järnvägs-
förvaltning, voro den storartade utveckling de svenska statsbanorna jamväi/ar
tagit och de svårigheter, som mötte att i stor utsträckning från m. m.
hufvudstaden sköta trafiken. Om dessa skäl redan på den tiden (Forts.)
ägde giltighet, torde de i ännu högre grad äga det nu. Statens
järnvägar, som vid 1895 års slut hade en längd af något öfver
3,200 kilometer hafva nu en längd af 4,200 kilometer på en när.
En omständighet af synnerlig vikt, som härvid bör tagas i be¬
traktande, är nätets stora geografiska utsträckning mellan Malmö
och Eiksgränsen, en sträcka af nära 2,000 kilometer. Vid 1895
års slut utgjorde det i statsbanorna nedlagda kapitalet omkring
305.000. 000 kronor, under det att detsamma nu utgör omkring
478.000. 000 kronor. Inkomsterna som vid 1895 års slut utgjorde
omkring 27,000,000 hafva med 1905 års slut stigit till omkring
55.000. 000 kronor. Utom det att de geografiska svårigheterna
lägga hinder i vägen för att från hufvudstaden sköta linjedistrik¬
ten, äro också åtskilliga positiva fördelar förenade med decentra-
lisationssystemet. Dessa fördelar äro påpekade i den kungl. pro¬
positionen, hvarför jag här endast i några hufvuddrag vill vidröra
dem. En bland de förnämsta fördelar med detta system är, att
det bereder möjlighet för den trafikerande allmänheten till per¬
sonlig och omedelbar underhandling med vederbörande myndig¬
heter. Hvilken betydelse detta har, då det gäller att träffa aftal
och öfverenskommelser, behöfver jag icke påpeka. Vidare aflyftes
genom detta system från styrelsen en betydlig arbetsbörda, hvar¬
igenom tid beredes styrelsen att med mera omsorg behandla stora
och viktiga frågor, som röra järn vägsförvaltningen i dess helhet.
Arbetssättet kommer också att förenklas därigenom, att åtskilliga
ärenden, som förut handlagts i styrelsen, skola afgöras af distrikts-
förvaltningama, och därigenom skulle man undvika den nuvarande
betydligt utsträckta och tidsödande skriftväxlingen mellan styrelsen
och distriktsförvaltningarna. Men det är icke nog med endast
decentralisation. Det viktigaste är sättet för dess genomförande.
1893 års kommitté påpekade, att om den af kommittén förordade
förvaltningsreformen skulle kunna medföra åsyftadt resultat, måste
åt distriktsförvaltningarna gifvas en stark organisation. Detta an¬
såg kommittén kunna vinnas endast genom att sätta en verklig
chef för distriktet, som kunde upprätthålla enhet och samman¬
hållning inom distriktet. Emellertid drog kommittén icke ut
konsekvensen af denna sin åsikt, utan ställde i spetsen för di-
striktsförvaltningen en chef, som tillika skulle vara föreståndare
för trafikafdelningen och administrativa afdelningen och som för¬
öfrigt var och är tämligen kringskuren i sin makt. 1893 års kom¬
mitté har vidare förutsatt, att för ordnandet af förhållandet mellan
järnvägsstyrelsen och den lokala förvaltningen skulle utfärdas en
arbetsordning, något som emellertid ännu år 1907 icke kommit
till stånd. Häri torde man ha att söka en af de viktigaste orsa-
x\:o 60.
14
Lördagen den 25 Maj, f. m.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. m.
(Forts.)
kerna till att 1893 års kommittés organisationsförslag icke lent
till därmed åsjftadt resultat.
Hen kommitté, som Kungi. Maj:t tillsatte i augusti 1906, kar
till fullo beaktat dessa brister i den nuvarande distriktsförvalt-
ningen ock den kar också sökt råda bot för desamma genom att
åt distriktsckefen gifva en verklig chefsställning med en vidsträckt
beslutanderätt. Därjämte kar kommittén i detalj yttrat sig om,
kvilka ärenden som skulle anförtros åt distriktsförvaltningarnas
afgörande. Denna organisation anser jag i stort sedt vara lyck¬
ligt utarbetad, _ men vid fastställandet åf en blifvande instruktion
ock arbetsordning torde dock böra tagas i allvarligt öfvervägande
huruvida icke,^ såsom jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
uttalat, åtskilliga ärenden skulle kunna afgöras af befattningshaf-
vare, som lyda under distriktsckeferna, hvarigenom eu ytterligare
lättnad skulle kunna beredas den trafikerande allmänheten. Jag
betonar här med skärpa, hvad jag för öfrigt tydligt framhållit i
mitt yttrande till statsrådsprotokollet, att distriktsckefen ingalunda
skulle ensam afgöra alla frågor på sitt distrikt, utan det skulle
genom eu arbetsordning och instruktion samt för öfrigt genom
klok skötsel så ordnas, att de under distriktsckefen lydande
tjänstemännen, de må nu heta maskindirektörer, bandirektörer,
trafikdirektörer, trafikinspektörer eller stationsföreståndare, skulle
antingen genom bestämmelse därom en gång för alla eller efter
af distriktsckefen meddeladt uppdrag få rättighet att afgöra en
kel del löpande ärenden, som direkt beröra allmänheten. Skulle
det så inträffa, att en dylik befattningskafvare icke skulle våga
afgöra ett ärende, så behöfver man sannerligen icke tillgripa mång-
skrifveriet, utan vederbörande kan mycket väl genom att använda
telefonen ock telegrafen köra sig för kos den, som egentligen kar
att bestämma. Härigenom torde också till fullo vara vederlagdt
det ena af de kufvudmotiv, som en ärad motionär, herr Camitz,
i denna kammare framställt mot det framlagda organisationsför-
slaget.
En af de största olägenheterna med det nuvarande systemet
kar varit den alltför stränga skillnaden mellan de tre hufvudaf-
delningarne maskin-, ban- ock trafikafdelningen. Man kan verk¬
ligen, såsom jag tillåtit mig göra i mitt anförande till statsråds¬
protokollet, jämföra dessa tre af delningar med tre parallella linjer,
hvilka som bekant aldrig råkas. Denna tredelning, som börjar
inom styrelsen och sträcker sig ned till förvaltningens alla gre¬
nar ned till den minsta station, är det mest skadliga i det nuva¬
rande systemet. Det system, som nu gäller ock som organisa¬
tionskommittén kallat öfverdirektörssystemet, kar verkat synnerli¬
gen otillfredsställande. Det har inverkat skadligt på de under¬
ordnade och därigenom också gjort själfva trafikförvaltningen jäm¬
förelsevis mindre god. Också kar ju organisationskommittén på
ett synnerligen öfvertygande sätt utdömt öfverdirektörssystemet
Hvar ock en, som läser organisationskommitténs förslag, finner
att de båda hufvudgrunderna i detsamma äro: Bort med öfver-
Maj, f. in.
16
Nio Ö6.
Lördagen clan 25
direktörsbefattningarna och fram med starka distriktschefer. Men
kommer man så längre bort i kommitténs betänkande, så finner
man, att dessa nyss afskaffande öfverdirektörsbefattniugar åter
komma fram. Innehafvarne lia visserligen blifvit omdöpta till
det mindre lysande namnet afdelningschefer, och äfven deras
makt bar i någon män minskats. Kommittén bär också käft gan¬
ska svårt att klargöra, hurudan ställningen och maktfördelningen
skulle bli mellan dessa så kallade afdelningschefer å ena sidan
och distriktscheferna, afdelningsföreståndarne och under dem ly¬
dande å andra sidan. För min del är jag alldeles öfvertygad om
att denna namnförändring och denna maktminskning icke skulle
medföra någon faktisk förändring af de nuvarande förhållandena.
Jag har blifvit så mycket mer öfvertygad därom, då jag läst järn¬
vägsstyrelsens, d. v. s. i detta fall öfverdirektörernas, utlåtande
öfver organisationskommitténs betänkande. Detta utlåtande går
i hufvudsak därpå ut, att öfverdirektörsbefattningarna skulle bibe¬
hållas och att de förut svaga distriktscheferna skulle ytterligare för¬
lora något af sin makt. Öfverdirektörerna ha niimligen föreslagit, att
i samlad distriktsförvaltning den i tjänsten äldste af olein ingsf örestån¬
daren i regel skulle vara ordförande. Vidare säga de, att enhvar före¬
ståndare skulle föredraga de ärenden som tillhörde hans afdelning.
I händelse af skiljaktiga meningar skulle beslutet affattas i enlig¬
het med föredragandens mening, enskild afdelningsföreståndare
obetaget att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening.
Det vill såga:'hvarje afdelningsföreståndare skulle göra som han
ville. Han kunde gärna sitta på sitt eget ämbetsrum och afgöra
frågorna i stället för att sammankalla de båda andra direktörerna,
maskin- och bandirektören. Därigenom skulle man ännu mer
skärpa skillnaden mellan de tre hufvudafdelningarna maskin-, ban-
och trafikafdelningen, hvilket är det största felet i den nuvarande
organisationen. Jag bär vid genomläsandet af järnvägsstyrelsens
utlåtande icke kunnat värja mig för den tanken, att genom det
hela går liksom en röd träd. att åt styrelsen bevara afgörandet af
så många frågor som möjligt. Om man emellertid i likhet med
mig och organisationskommittén är öfvertygad om detta öfver-
direktörssystems nackdelar, så måste man också se till, att syste¬
met förändras. Jag har därför ansett mig böra tillstyrka Kung!.
Maj:t att, såsom jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet när¬
mare utvecklat, borttaga öfverdirektörsbefattningarna. Detta för
att få bort den nuvarande ofördelaktiga skillnaden mellan de olika
afdelningarna inom järn vägsförvaltningen, i den mån sådant kan
ske. De nuvarande öfverdirektörerna, som ju äro chefer hvar och
en för sin afdelning inom järnvägsstyrelsen, ha naturligt nog
inriktat sitt intresse på att utveckla och gynna hvar och en sin
afdelning. Häri ligger ej något som helst klander mot dessa
chefer. Men järn vägsförvaltningen måste skötas som en enhet.
Framför allt gäller det att hålla den synpunkten klar, att trafik-
afdelningen är den förnämsta, att målet bör vara att höja trafiken
och att ordna densamma till största möjliga bekvämlighet för den
Ang■ löne¬
reglering för
personalen
vid statens
jär nr äg ar
m. in.
(Forts.)
N:o 66.
16
Lördagen den 25 Maj, f. m.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. m.
(Forts.)
trafikerande allmänheten. Till detta måls vinnande böra de öfriga
afdelningarna, ban- och maskinafdelningen, ställa sig som vänliga
redskap.
I en i denna kammare väckt motion har ifrågasatts, att den
nn föreslagna omorganisationen borde undanskjutas åtminstone
på ett år, emedan den behöfde undergå en mera grundlig och
saklig utredning. De skäl, som motionären anfört, verka emellertid
icke på mig öfvertygande. Skälen återfinnas i hufvudsak i öfver-
direktörernas utlåtande angående järnvägsorganisationen.
En fråga, som motionären berört, nämligen den om distriktens
omfattning, kan ju förtjäna att tagas i närmare öfvervägande. Men
detta bör dock icke ske förr än den föreslagna omorganisationen
någon tid fått verka. Skulle det framdeles befinnas vara ända¬
målsenligt att omändra distriktens eller de olika sektionernas stor¬
lek, så kan detta lika bra ske inom ramen af den nu föreslagna
organisationen. Den lägger icke det minsta hinder i vägen
härför.
En sak torde väl vara klar för oss litet hvar, att det näppe¬
ligen går för sig att längre uppskjuta frågan om lönereglering för
järnvägspersonalen, en lönereglering, som vi väl alla anse vara af
behofvet påkallad. Man har föreslagit, som jag nyss sade, att
man skulle undanskjuta organisationsfrågan. En sådan åtgärd
skulle enligt min åsikt vara synnerligen olycklig. Den skulle
härigenom uppskjutas icke på ett år, utan jag tror, att den skulle
komma att uppskjutas för en ganska lång tid franiåt. För öfrigt
hänger löneregleringsfrågan på det allra intimaste tillsammans
med organisationsfrågan, så att det torde vara mycket svårt att
skilja dem åt. Jag har verkligen haft saken före och gjort för¬
sök, men frågan är betydligt svårare, än man vid första ögonkastet
möjligen skulle kunna tycka.
Den viktigaste orsaken till att man vill undanskjuta omorga¬
nisationen är ju, såvidt jag kunnat finna, den att man på sina
håll är tveksam, huruvida det är riktigt att taga bort öfverdirek-
törs- eller, som de nu skulle kallas, afdelningschefsbefattningarna.
Men jag vågar säga, att afdelningschefernas starka maktställning
innebär, jag. upprepar det än en gång, en stor fara för enhetlig¬
heten inom järn vägsförvaltningen.
Området för hvarje afdelningschefs verksamhet är ju så stort,
att han icke kan i detalj behärska detsamma. Byrådirektörerna,
som under afdelningschefernas ledning bereda ärendena till före¬
dragning och sedan redogöra för desamma inför afdelningscheferna,
som sedan i styrelsen föredraga desamma, — dessa byrådirektörer
få icke inför den beslutande myndigheten framställa skäl och mot¬
skäl för hvarje sak, utan det står nu afdelningschef eller öfver¬
direktör fritt att, äfven med mindre omfattande kännedom om
ärendena, å desamma trycka sin subjektiva prägel. Ansvarskänslan
hos dem, som sitta fullt inne med sakkunskap och bereda ären¬
dena,, kan icke vidmakthållas, med mindre än att de få göra sin
mening gällande vid föredragningen. Att ärendena vid tillämp-
Lördagen den 25 Maj, f. m.
17
K:o ««.
ning af ett dylikt föredragningssätt komma att beredas enbart ur
det speciella fackintressets synvinkel, med förbiseende af det all¬
männas intressen, förebygges därigenom, att verkets chef för
hvarje gång bestämmer, Indika personer, Indika byrådirektörer
skola öfvervara ett ärendes föredragning och hvilka då också äga
att till protokollet anteckna sin afvikande mening.
Kommittén har till stöd för sin uppfattning om afdelnings-
chefernas bibehållande sökt anföra fördelningen på 5 afdelningar
af järnvägsärendena i det tyska ministeriet för allmänna arbeten.
Men vi böra komma ihåg, att dessa 5 afdelningar inom det tyska
ministeriet icke äro likartade med våra, Fördelningen är näm¬
ligen sådan, att första afdelningen har hufvudsakligen att behandla
nybyggnadsärenden, nämligen de delar af dessa ärenden, som äro
rent tekniska. Andra afdelningen har också att behandla nybygg¬
nadsärenden, men de delar, som röra förvaltningen och finan¬
serna. Tredje afdelningen har att behandla trafikärenden, fjärde
allmänna förvaltningsärenden och statens uppsyn öfver enskilda
järnvägar och den femte finansärenden. Till sitt förfogande har
ministern för allmänna arbeten en understatssekreterare och fem
ministerialdirektörer, hvar och en chef för en af de fem afdel-
ningarna. Dessutom finnes på hvarje afdelning en mängd högre
tjänstemän, som hafva föredragningsskyldighet.
Detta exempel, som kommittén anfört, ger icke något stöd för
kommitténs uppfattning. Antalet ordinarie föredragande inför
ministern är 33, men dessutom är det 19 biträdande, som också
hafva föredragningsskyldighet och i viss mån äro likställda med
de ordinarie 33.
Enligt Kungl. Maj ds nu föreliggande organisationsförslag
skulle det blifva 16 föredragande byrådirektörer, af hvilka dock
en del högst sällan torde komma att föredraga. Det är tydligt,
att det i detta fall är de föredragandes antal, som har verkat af¬
skräckande.
Fördelningen på de olika afdelningarna i Tyskland återfinnes
icke i det nyligen upprättade statsministeriet för kommunikations¬
väsendet i Bayern, som har kanske det bästa bland de nya
systemen. Hela förvaltningen af de många statsbanorna lyder där
under en enda afdelning. Dessutom finnes en annan afdelning
för byggnadsärenden. Antalet föredragande i Bayern är 16, till
livilkas bistånd finnes ett visst antal högre tjänstemän, som också
hafva själfständig föredragningsskyldighet.
Det skulle också vara förvånande, om kommittén till stöd för
sin uppfattning kunde åberopa exempel, hämtade från Tyskland.
I den tyska järnvägsförvaltningen är den principen genomgående
satt i system, att hvar och en, som bereder ett ärende, också
skall inför vederbörande föredraga detsamma, ty först därigenom
kommer den fulla sakkunskapen till sin rätt.
Man har velat låta påskina, att den föreslagna organisationen
icke skulle innefatta ett i detalj utfördt system. Om också af
helt naturliga skäl icke alla detaljer finnas utskrida i organisa-
.Indra Kammarens Prot. 1907. N:o 66.
Ant/, löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. m.
(Forts.)
2
N:o 66.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. m.
(Forts.)
18 Lördagen den 25 Maj, f. m.
%
tionskommitténs förslag, så äro dock hufvuddragen tillräckligt
klart och tydligt framlagda, hufvuddragen af en organisation, som
jag för min del tror skulle lända både statens järnvägar och den
trafikerande allmänheten till den största båtnad. Om statsmakterna
antaga denna organisation, är det ju uppenbart, att Kungl. Maj:t
kommer att noga se till, att den också genomföres så, som stats¬
makterna beslutat, genom utarbetande och fastställande af nödig
instruktion och arbetsordning.
En annan icke oväsentlig sak, som sammanhänger med denna
organisation, är, att om statsmakterna framdeles skulle komma att
besluta införande af ett kommunikationsdepartement, så lägger
det nu föreliggande förslaget icke några hinder härför, utan tvärtom
möjliggör och banar väg för en sådan åtgärd.
Jag vågar därför vädja till kammaren att nu antaga detta
organisationsförslag, samtidigt med att kammaren beviljar de för
järnvägsfolket så välbeliöfliga löneförbättringarna.
Herr Camitz: Redan vid detta ärendes remiss till statsut¬
skottet tog jag mig friheten med några ord påpeka, att frågan
om den föreslagna omorganisationen af järnvägsstyrelsen icke kunde
anses fullt utredd.
Jag har sedermera genom en motion yrkat uppskof med och
en mera saklig utredning af denna för vårt land och våra järnvägar
så viktiga fråga.
I största korthet och utan att ingå i några som helst detaljer
vill jag härmed redogöra för gången af denna utredning m. m.
Den 4 sistlidne augusti tillsattes den kommitté, som hade till
uppdrag att utarbeta förslag till omorganisation af järnvägsstyrel¬
sen. Sedan kommittén arbetat en kort tid, afgick ur densamma
en af dess ledamöter på grund däraf, att han hade en med de
öfriga ledamöterna stridande åsikt angående det system, hvarpå
kommittén skulle inrikta sitt arbete. Då den sålunda afgångne
ledamoten är en i järnvägsförvaltning synnerligen dugande och
förfaren man, var hans afgång ur kommittén i hög grad att be¬
klaga Den 8 sistlidne mars afgaf kommittén sitt betänkande,
hvarefter det lämnades till järnvägsstyrelsen i och för utlåtande.
Järnvägsstyrelsen, som endast hade några få dagar på sig för
detta sitt yttrande, afstyrkte emellertid med kraft hela förslaget.
Detta från sakkunnigt håll afstyrkta kommittébetänkande är så¬
lunda allt, hvarpå regeringen byggt sitt i största hast hopkomna
omorganisationsförslag i denna så ytterst viktiga fråga.
Vid järnvägsstyrelsens afstyrkande hade väl ändock något af¬
seende bort fästas.
Hade det oaktadt regeringen i sin kort därefter till Riksdagen
inlämnade proposition i hufvudsak ställt sig till efterrättelse den
af kommitténs majoritet uttalade åsikt angående omorganisationen
i fråga, hade man gifvetvis icke haft anledning till så grava och
berättigade anmärkningar, som nu är fallet; ty man må hafva hvil¬
ken mening som helst om kommitténs förslag, detta är dock ett
genomtänkt och delvis fullt utarbetadt förslag.
N:o CO.
Lördagen den 25 Maj, f. in.
i ;*
Regeringen följer emellertid ieke kommitténs anvisning i sjkifva
vitalfrågan, nämligen styrelsens sammansättning, utan afviker full¬
komligt därifrån. Kommittén föreslår, att järnvägsstyrelsen skall
bestå af
1 generaldirektör och chef,
1 öfverdirektör och souschef,
2 järnvägsfullmäktige,
5 afdelningschefer,
3 öfverrevisorer och
ett antal byrådirektörer m. fl. tjänstemän.
Regeringen åter föreslår, att de 5 afdelningscheferna helt och
hållet skola utgå ur styrelsen, hvilken sålunda skulle komma att
endast bestå af
1 generaldirektör och chef,
1 öfverdirektör och souschef,
2 järnvägsfullmäktige samt öfriga nyss uppräknade befattnings-
innehafvare. Utskottet har ej heller kunnat godkänna denna an¬
ordning, utan sökt upphjälpa saken genom ett anslag på 1,500
kronor till hvardera 5 af byrådirektörerna.
Detta torde väl icke kunna anses förändra förhållandena i
någon afsevärd grad, och då ingen som helst utredning förebragts,
huru denna våldsamma omgestaltning af järnvägsstyrelsen skulle
komma att verka eller om den ens är möjlig, anser jag mig hafva
fullt och berättigadt fog för mitt påstående, att frågan icke är
tillräckligt utredd.
Det torde väl icke kunna bestridas, att den nu föreliggande
frågan är en för hela landet ytterst viktig fråga, och det torde väl
ej heller kunna bestridas att en sådan fråga noga bör pröfvas, innan
den afgöres, ty har en omorganisation af järnvägsstyrelsen en
gång antagits, torde det blifva synnerligen svårt vinna ändring,
äfven om den skulle visa sig fungera illa. Jag kan därför icke
finna annat, än att jag har fullgoda skäl för mitt yrkande af upp¬
skof med afgörandet häraf, och då inga som helst giltiga skäl
för öfrigt kunnat förebringas, hvarför ett uppskof ej bör ske, så
tillåter jag mig instämma i clet yrkande, som af herr Bergström
framställts.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. in.
(Forts.)
Herr Ekman i Mo gård: Herr talmani Innan jag ingår på
diskussion af sjkifva den föreliggande frågan, anhåller jag — i
anledning af det af herr Bergström gjorda yrkandet och då jag
anser det vara möjligt, att på grund af detta yrkande det kan
gifvas anledning till att till statsutskottet återremittera en eller
flera delar af nu föreliggande betänkande — att få framställa föl¬
jande yrkande,
att, därest utskottets förslag till aflöningsreglemente skulle af
den ena eller andra kammaren i någon del återremitteras, utskot¬
tet må äga befogenhet att vid ärendets förnyade behandling äfven
med afseende på delar, hvilka blifvit med eller utan ändring af
ena eller andra kammaren godkända, föreslå sådana jämkningar,
som af ifrågasatta ändringar i återförvisade delar kunna för¬
anledas.
N:o 66.
20
Lördagen den 25 Maj, f. m.
Ang. löne¬
reglering föl-
personalen
vid statens
järnvägar
m. m.
(Ports.)
Jag anhåller, herr talman, om proposition på detta yrkande
och utbeder mig att sedermera få ingå på diskussion af själfva
hufvudfrågan.
Det af herr Ekman i Mo gård sålunda framställda yrkandet
bifölls af kammaren.
Herr Ekman i Mo gård, som ånyo erhöll ordet, yttrade
vidare: Herr talman, mina herrar! Den första ärade talaren på
stockholmsbänken anförde såsom inledning, då han här hade
ordet, att man knappt kan begära, att i en beträffande rikdags-
göromålen så brådskande tid som den nuvarande man skall kunna
hinna att grundligt granska och fatta beslut i frågor af den stora
betydelse som den nu föreliggande, särskildt beträffande organi¬
sationen. Jag skall gärna gifva honom rätt i, att det är brådkorn
med ärendena: men jag vill icke gifva honom rätt däri, att Riks¬
dagen, på grund af att ärendena mot slutet af Riksdagens verk¬
samhetstid hopas, skall kunna hafva rättighet att på ett helt år
undanskjuta eu fråga, som man erkänner vara synnerligen viktig
och hvars lösnings önskvärdhet icke torde kunna af någon be¬
stridas. Det synes mig därför, som om, äfven med risk af åter-
remiss till statsutskottet, det bör vara denna Riksdags plikt att
icke på det sätt, han föreslog, undanskjuta en så viktig del af be¬
tänkandet som den angående organisationen af den högsta led¬
ningen vid statsbanorna.
Jag har mer än de flesta af denna kammares ledamöter haft
med denna organisationsfråga att göra, då jag varit i tillfälle att
deltaga i den kommittés arbeten, som haft uppdrag att uttala sig
beträffande organisationen, och jag skall därför från början gärna
vidgå, att jag icke tror, att det i fråga om denna organisation, men
icke heller beträffande någon annan organisation, som rör sig om så
betydande verk och om så stora frågor, kunnat vara möjligt att i
alla detaljer så utarbeta ett förslag, att det icke i någon punkt
skall vid dess tillämpande sedermera kunna behöfva en eller annan
påbyggnad eller förändring. Jag tror dock, att man beträffande
det nu föreliggande förslaget, sådant som det af Kungl. Maj:t
blifvit framlagdt, kan hafva all anledning att säga, att det utgör
en god grund, på hvilken man kan bygga, och att det är så genom-
fördt, som man,’ utan att hafva fått närmare tillämpa detsamma i
praktiken, kan begära. Min förvissning är, att det, när detta för¬
slag kommit att tillämpas, skall visa sig, att det är endast smärre
delar af detsamma, som kunna behöfva att på den uppgjorda gran¬
den i någon mån förändras.
Det har icke kunnat undgå att i någon mån väcka min för¬
våning, att, då åtminstone beträffande själfva styrelsen i all huf¬
vudsak de delar, mot hvilka den förste ärade talaren framställde
anmärkningar, öfverensstämma med hvad Riksdagen redan antagit
i fråga om ett annat verk, nämligen telegrafverket, att icke redan
då dessa anmärkningar framkommit. Gärna skall jag erkänna, att
det i förevarande fall är fråga om ett verk af vida större utsträck-
21
>:o <M$.
Lördagen <lon 25 Maj, f. in-
ning, ett verk, som rör sig med större summor, och om hvilket
man kan säga, att det måhända fordrar en ännu starkare organi¬
sation än telegrafverket. Men de principer, som ligga till grund
för organisationen af det ena verkets styrelse, böra, synes det mig,
också blifva grundläggande för det andra. Jag tror, att denna
jämförelse mellan dessa båda verk bär mycket större skäl för sig
än den jämförelse, som herr Bergström uppdrog, då han ville
jämföra det sätt, hvarpå järnvägsstyrelsen, ett statens affärsverk,
skulle organiseras, med det sätt, hvarpå arméförvaltningen skulle
organiseras.
Herr Bergström fäste sig särskild! vid två delar af kommitté¬
betänkandet och Kungl. Ma j ds proposition. Han fäste sig vid,
att kommittén funnit anledning att föreslå, att åtminstone tills
vidare icke någon kommission för järnvägsbyggnader skulle till¬
sättas, utan att man med tillämpning af clen nu föreslagna orga¬
nisationen tills vidare därmed skulle låta anstå. Jag har redan
tillåtit mig påpeka, att jag anser den nu föreslagna organisationen
utgöra eu grund, på hvilken man efter behof kan göra de påbygg¬
nader, som äro erforderliga. När stora järnvägsbyggnader komma
i fråga — och vi stå ju redan inför hell of vet af sådana, jag tänker
därvid närmast på inlandsbanan — då kan det komma att inträffa,
att en sådan särskild kommission för handhafvande af järnvägs-
bygsnader kan blifva af beliofvet påkallad. Men jag tillåter mig
framhålla, att det föreliggande organisationsförslaget icke lägger
något som helst hinder i vägen för att Kungl. Maj:t tillsätter en
dylik kommission.
Den andra och, såsom herr Bergström ansåg, mycket allvar¬
liga anmärkningen angick de föreslagna järnvägsfullmäktiges ställ¬
ning inom styrelsen. Herr Bergström kunde icke förlika sig med
den tanken, att dessa fullmäktige icke skulle hafva rätt att i be¬
sluten deltaga, utan att de endast skulle hafva säte i styrelsen.
Herr Bergström använde de orden, att under det att i kommit¬
téns förslag åt dem äro inrymda både säte och stämma, så har
Kungl. Maj:t icke funnit anledning att åt dem inrymma annat än
säte. Herr Bergström utvecklade det sedermera på det sättet, att
han icke ville gifva dem direkt rösträtt i styrelsen, men gifva dem
rätt att omedelbart få afgifva sina reservationer emot besluten till
hvad herr Bergström kallade trafikministern, och därvid satte han
ett likhetstecken med civilministern. För min del kan jag icke
finna annat, än att äfven en sådan liten förändring mycket lätt
kan göras såsom eu påbyggnad på det föreliggande förslaget, därest
man finner sådant lämpligt. Kommittén har redan påpekat, att
det föreliggande förslaget ingalunda lägger hinder i vägen för att
längre fram utvidga det hela på ett sådant sätt, att vi öfver sty¬
relsen skulle få ett särskildt kommunikationsdepartement. Jag
har emellertid i själfva saken beträffande den af herr Bergström
gjorda anmärkningen eu något skiljaktig åsikt. Det synes mig
nämligen alldeles klart, att om man är ense därom, att i spetsen
för järnvägsstyrelsen bör sättas en person, som har att liksom nu
ensam fatta beslut och således verkligen bär ett stort och tungt
Ang. löne¬
regler ing för
personalen
vid st ni ens
järnvägar
in. in.
(Ports.)
N:o 66.
22
Lördagen den 25 Maj, f. in.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
in. m.
(Forts.)
ansvar för statsbanornas skötsel såväl beträffande allmänhetens
önskemål som beträffande affärsmässighet, så är det icke nöd¬
vändigt att åt de öfriga ledamöterna i styrelsen inrymma större
inflytande på besluten, än som af Kungl. Maj:t blifvit föreslaget.
Jag tror, att det i praktiken kommer att te sig så, att en chef
för järnvägsstyrelsen nog skall betänka sig många gånger, innan
han på egen risk går att fatta ett beslut, mot livilket han vet, att
de båda järn vägsfullmäktige komma att anföra sin reservation.
Jag tror heller icke, att, såsom herr Bergström sade, en sådan re¬
servation skall komma att försvinna i någon dammig gömma.
Detta af två skäl. Dels förefaller det mig, som om järnvägsfull-
mäktige illa skulle motsvara sitt uppdrag, om de, därest sådant
inträffade, icke skulle på ett eller annat sätt låta frågan komma
vidare, och dels ber jag att få peka på den föreslagna öfverrevi-
sionen, som skulle hafva att fästa uppmärksamhet vid sådana
frågor.
Slutligen erkände herr Bergström visserligen, att konturerna
till en instruktion för järnvägsstyrelsen i anledning af den före¬
slagna organisationen voro angifna, men han beklagade, att icke
detaljerna äfven funnos. Jag kan icke tro. att det kan vara be-
rättigadt att uttala den förmodan, att, om Biksdagen nu godkänner
den föreslagna organisationen, Kungl. Maj:t icke^skall komma att
äfven i detalj utfärda instruktionen i öfverensstämmelse därmed.
Hvad däremot arbetsordningen, som herr Bergström äfven
vidrörde, beträffar, så vill jag för min del säga, att jag tror, att
det icke är lämpligt, att Biksdagen ingår i sådana smärre detaljer
som utarbetande af en arbetsordning, och jag har den säkra för¬
vissningen, att äfven den skall komma att utarbetas i full öfverens¬
stämmelse med organisations- och instruktionsförslaget.
Herr Bergström uttalade sig för starka distriktsstyrelser, om
jag förstod honom rätt, och i detta afseende nödgas jag något
beröra hvad kommittén därom yttrat. Kommittén har uttalat den
grundprincipen, och därom har den varit fullt enig, att ledningen
af statens järnvägar bör läggas hos järnvägsstyrelsen, skötseln
däremot hos distriktsförvaltnmgama. Man har gjort sig den frå¬
gan, hvad orsaken varit till att icke skötseln af järnvägarne redan
tidigare i öfverensstämmelse med 1893 års förslag kommit att läggas
hos distriktsförvaltningarna. Yi skola nämligen ihågkomma, såsom
äfven af en talare på skånebänken redan blifvit framhållet, att uti
1893 års förslag gjordes uttalande därom, att de lokala myndig¬
heterna borde göras starkare, än hvad de förut varit. Orsaken
ligger nog just däri, att man icke samtidigt med att man velat
öfvergå till hvad vi kalla distriktschefssystemet brutit med öfver-
direktörssystemet. Min förvissning är, att alla de, som nu talat
om, att de vilja skapa starka distriktsförvaltningar, men samtidigt
uttalat sig för ett bibehållande af öfverdirektörerna, äfven om de
omdöpas till afdelningschefer, alla de begå ett grundligt misstag,
ty det kommer att i praktiken visa sig outförbart att åstadkomma
starka distriktsstyrelser, förrän vi fått bort ur styrelsen öfverdi¬
rektörerna eller afdelningsclieferna.
Ji:o OC.
Lördagen don 25 Tvlaj, f. m. 2.1
Herr Bergström såg äfven eu fara i att gå med på statsut¬
skottets förslag att till en livar af fem byrådirektörer bevilja 1,500
kronor, därför att därigenom dock skulle åstadkommas ett slags
afdelningschefer, och jag vill gifva herr Bergström så till vida rätt,
att detta är ett steg i nämnda riktning. Men steget är så pass
litet, att jag icke tror, att faran är så stor, och faran är enligt
mitt förmenande väsentligt mindre, om man gar med på statsut¬
skottets förslag, än den som föreligger, om man uppskjuter frågan
om organisation af själfva de högsta, såsom herr Bergström kal¬
lade dem, topparne inom styrelsen. Huru skulle man uppfatta
Riksdagens beslut, om Riksdagen nu bestämde, att lönereglering
skulle ske för alla lägre grader, men att beträffande de af herr
Bergström angifna topparne, d. v. s. generaldirektören och afdel-
ningscheferna, därmed skulle anstå. Jag undrar, om icke ett så¬
dant beslut måste betraktas så, som om det innebure, att Riksdagen
gillat allt hvad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande lönerna, men
icke kunnat gilla, att Kungl. Maj:t i Öfverensstämmelse med kom¬
mitténs förlag velat föreslå distriktsstyrelsesystem i stället för
öfverdirektörsstvrelse. Åtminstone står det för mig klart, att ett
beslut, så formuleradt som herr Bergström angifvit det, måste af
regeringen och andra uppfattas på sätt jag nu nämnt.
Kommittén hade beträffande frågan om aflöning för general¬
direktör och souschef, Indika afses i nu föreliggande moment, före¬
slagit, att geueraldirektörens lön skulle sättas till 25 ä 30,000
kronor. Häri har Kungl. Maj:t gjort en förändring, då Kungl.
Maj :t föreslagit, att generaldirektörens lön måtte bestämmas till
25.000 kronor och souschefens till 15,000 kronor. Statsutskottet
har ansett sig böra ytterligare nedpruta dessa två belopp till resp.
20.000 och 12,000 kronor. Jag har inom statsutskottet talat för
att de af Kungl. Maj:t föreslagna lönebeloppen skulle bibehållas.
Jag har gjort det af den anledning, att jag beträffande det stora
affärsverk, som utgöres af Sveriges statsbanor, ansett det vara
nödvändigt, att man till chef för detsamma kunde i konkurrens
med enskilda verk förskaffa sig eu verkligt framstående förmåga,
och jag har trott, att de af Kungl. Maj:t föreslagna lönerna härför
skulle vara erforderliga. Då jag emellertid från de medlemmar af
statsutskottet, som tillhörde denna kammare, icke härvid rönte
något understöd, har jag icke funnit anledning att i denna punkt
reservera mig. Men jag har velat tillkännagifva den ståndpunkt,
jag intagit i frågan.
Jag anhåller därför, herr talman, att beträffande det nu före¬
liggande momentet få yrka bifall till statsutskottets förslag.
Häruti instämde herrar Martin och Nilson i Örebro.
Herr Berglund: Då jag nu går att yttra mig i förevarande
fråva, är jag ingalunda omedveten därom, att mina uttalanden
kunna misstolkas och att den blygsamma ställning jag intager i ver¬
ket skall gifva anledning till det påståendet, att jag icke äger
nödiga förutsättningar för att bedöma ämnet. Jag skall icke heller
göra anspråk på att äga den vidtomfattande blicken eller den pa
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
in. in.
(Forts.)
N:o <H».
24
Lördagen den 25 Maj, f. m.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. in.
(Forts.)
allsidig sakkännedom grundade kunskapen och erfarenheten om
nödvändigheten af detta stora verks omorganisation, ehuruväl jag
under en mera än 25-årig verksamhet i verket trott mig finna, att
allt icke är bra som det är.
Det största fel, som enligt mitt förmenande vidlåder detta
verk, är bristen på enhetlighet och sammanhållning och att det¬
samma, som dock i eminent mening borde vara smidigt och till-
lämpa moderna affärsprinciper, alltmera och i så hög grad ten¬
derar till att blifva ett vanligt ämbetsverk med tunga former och
mångskrifveri. Bristen på enhetlighet kan nog till stor del skrif¬
va på nödvändigheten af verkets uppdelande i tre skilda afdel-
ningar, ban-, maskin- och trafikafdelningen, med af hvarandra
oberoende afdelningsföreståndare, och sammanhänger naturligtvis,
äfven med verkets oerhördt stora utbredning, hvarigenom decentra-
lisation blir alldeles nödvändig.
De två kommittéer, som yttrade, sig härutinnan, ha också
utgått från nödvändigheten af decentralisation med starka distrikts-
förvaltningar. Äfven statsutskottet erkänner här denna nödvän¬
dighet. Utskottet .säger: »Utskottet, som till fullo delar den af
organisationskommittén icke mindre än af reservanterna och de¬
partementschefen uttalade meningen, att allt bör göras som lämp¬
ligen han göras för att åt distriktsförvaltningarne bereda den
starka och enhetliga organisation och den orubbade prestige, som
är en nödvändig förutsättning för ett verksamt handhafvande af
dess viktiga funktioner, skulle icke hafva något att erinra mot
den anordning inom styrelsen, som af Kungl. Maj:t föreslagits,
därest utskottet vore öfvertygadt, att icke den gamla indelningen
i särskilda hufvudafdelningar äfven inom styrelsen är en organisa¬
torisk nödvändighet, som under alla förhållanden måste åtminstone
i sina allmänna drag för framtiden uppehållas, och därest icke
utskottet befarade, att af ett så stort antal direkt under chefen och
souschefen sorterande småafdelningar afsevärda administrativa olä¬
genheter blefve en oafvislig följd.» Men tror då utskottet, att
öfverdirektörssystemet icke har några nackdelar? På alla håll
synes man vara öfvertygad om decentralisationstankens nytta
och nödvändighet. Kedan 1893 års kommitté pekade på denna
tanke, men den uppfattning, som då uttalades, har aldrig kommit
att tillämpas. I instruktionen föreskrefs visserligen, att distrikts-
chefen i distriktsförvaltningen skulle vara den bestämmande,
men detta blef en makt till namnet, aldrig till gagnet.
Härtill bär, såvidt jag kan förstå, öfverdirektörssystemet skul¬
den. Det är ju svårt för en utomstående att i denna invecklade
fråga få en klar och fast öfverblick, men för min del tror jag,
att det störa felet ligger däri, att de tre hufvudafclelningarne
kommit att sinsemellan rivalisera i stället för att samarbeta. Det:
är ju klart, att med den stränga åtskillnad, som råder mellan
dessa afdelningar och som ytterligare utvecklats genom öfver-
direktörssystemet, det icke skall vara möjligt att vinna den öns¬
kade sammanhållningen. Saken har utvecklat sig så : mellan de
olika afdelningarna har alltid funnits en viss rivalitet. Den ena
Ijöriliulen den 25 Maj, f. m.
Ji:o (Mi.
25
afdelningen liar ansett sig vara ett strå hvassare än den andra,
och vid konflikter mellan dem liar det naturligtsvis ofta nog blifvit
en hederssak för afdelningscheferna att så godt de kunnat skona
sin personal. Detta har ju varit förklarligt och pa sätt och vis
respektabelt, men det har nog orsakat olägenheter och har i alla
fall icke verkat i statens intresse.
Det var nog också med känsla häraf, som 1893 års kommitté
förordade dessa starka distriktsförvaltningar. Man ville där då
lägga makten i händerna på distriktscheferna, som skulle hos sig
sammanföra de skilda afdelningarna. Men, må man fråga, hur har
detta lyckats? Man har ju visserligen i instruktionen inrymt och
tillförsäkrat distriktscheferna rätt att ensamma besluta, men detta
har, som sagdt, endast varit till namnet, icke till gagnet. En ban-
eller maskindirektör t. ex. har icke betraktat distriktschefen såsom
sin förman, utan har i chefen för afdelningen sett sin närmaste
förman. Vid brydsamma förhållanden har gått så till, att han
vän dt sig till öfverdirektören. Denne har legat styrelsen närmare,
och det är ju lätt att inse, hvad resultatet häraf har kunnat blifva.
Enligt min åsikt har 1893 års system icke konsekvent tillämpats,
och därför är ställningen nu ohållbar.
Kungl. Maj:t synes mig hafva här gifvit det rätta uppslaget
genom att borttaga öfverdirektörerna och inrymma större inflytande
åt distriktscheferna. Kungl. Maj:t föreslår, att öfverdirektörs-
tjänsterna skola indragas och byrådirektörerna i styrelsen blifva
föredragande i stället för öfverdirektörerna. Det är häremot in¬
vändningar göras. I Första Kammaren föreligger en motion i
sådant afseende, och äfven i denna kammare har en motion i
ämnet väckts af herr Camitz.
Man säger, att dessa byrådirektörer icke äga den nödvändiga
kompetensen. Men detta faller ju därpå, att det just är byrå¬
direktörerna, som bereda ärendena och föredraga dem för öfver¬
direktören, hvilken i sin ordning föredrager inför chefen. År icke
detta en onödig omväg?
Vidare har invändes, att byrådirektörerna icke skulle äga till¬
börlig auktoritet gentemot distrikts- och afdelningscheferna ute
på linjen, och att det skulle vara omöjligt att få eu dugande man
från linjen att blifva byrådirektör i styrelsen, därför att byrå¬
direktörens aflöning är för låg. Ja, mina herrar, hvad beträffar
auktoriteten, lär den väl ändock icke sitta i lönen. Därtill be-
höfves väl personliga kvalifikationer, och man kan icke säga om
en person, att han får större auktoritet, därför att han har 500
eller 1,000 kronor mera. Har han icke de nödiga personliga kvali¬
fikationerna, lär han icke få auktoritet. Hvad beträffar svårig¬
heten att få en dugande man från linjen in till styrelsen, så tror
jag, att denna svårighet är öfverdrifven. Det står ju styrelsen
fritt att till tjänstgöring inkalla särskildt kvalificerad man, som då
åtnjuter dagtraktamente m. m., och för långvarig tjänst kan ju
framställning om anslag göras hos Kungl. Maj:t.
Men såvidt jag kan förstå, bottnar dock denna organisation i
ett särskildt kommunikationsdepartement, hvilket här också har
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
in. in.
(Forts.)
\:o ce.
Lördagen den 25 Maj, f. m.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. in.
(Forts.)
26
antydts. Uppslaget är emellertid riktigt, så vid t jag förstår att
bedöma. Det synes mig därför underligt, att statsutskottet, som
dock delvis går in på Kungi. Maj:ts principer, vill tillägga Kungl.
Maj:t rätten att utdela 7,500 kronor till dessa föredragande byrå¬
chefer. Jag frågar mig: hvarför? Kungl. Maj:t begär absolut icke
dessa penningar. Kungl. Maj:t säger: byrådirektörerna kunna före¬
draga i alla fall. Hvarför skall man då tvinga Kungl. Maj:t att
mottaga ifrågavarande penningar till utdelning åt byrådirektörerna?
Blir icke detta att återigen införa ett om jag så får säga maske-
radt öfverdirektörssystem?
Herr talman! På grund af hvad jag nu anfört ber jag att få
yrka bifall till Kungl. Majds förslag eller, hvilket är detsamma,
den reservation, som afgifvits af herrar Sjö, Starbäck, Larsson,
Ekman och Thorsson.
Herr Bergström: Herr talman, mina herrar! Jag började
mitt förra anförande med att påvisa, att vi i denna stund saknade
vissa nödvändiga förutsättningar för att kunna ingå uti ett fullt
sakligt bedömande af den viktiga organisationsfråga, som här före¬
ligger. Ligger icke också, mina herrar, ett rent yttre bevis för
att det icke vore fullt gynsamt, om vi här förhastadt fattade be¬
slut i frågan, i den omständigheten, att, när vi började våra öfver-
läggningar beträffande densamma, vi en lång stund sutto här i
kammaren allena och öfverlade, utan att regeringsbänken var före¬
trädd af en enda man, och att detta haft till följd, att, när herr
civilministern första gången yttrade sig i ämnet — han var förut
upptagen i Första Kammaren — han icke ägde den ringaste känne¬
dom om hvad i denna kammare hade förevarit?
Därför hafva vi också nu i det yttrande, som förekommit
från statsrådsbänken, icke fått veta något som helst om herr
civilministerns ställning till ett af de viktiga spörsmål, som jag
här berört, nämligen hvarför vi nu på samma gång, som vi skola
gå in på detta beslut om eu omorganisation af den högsta led¬
ningen af järn vägsförvaltningen och därmed ock af distriktsför-
valtningarna, skola skrifva under, att järnvägsstyrelsen fortfarande
skall i vårt land taga hand om järnvägsbyggnadsarbetet. Hvarför
skola vi göra detta i samma stund som vi gå att fatta beslut om
stora nya järnvägsbyggnadsföretag, belöpande sig på trettio millio¬
ner kronor, och hvilka ställa i utsikt långt större utgifter för
liknande föx-etag?
Icke hafva vi heller fått veta något som helst om de närmare
anledningarna till att herr statsrådet skilt sig från kommittén i
afseende å järilvägsful 1 mäktiges ställning i järnvägsstyrelsen och
skilt sig från kommittén ända därhän, att han allenast har velat
tilldela dem den af mig och en annan talare här berörda reser¬
vationsrätten.
Vi hafva icke heller erfarit något om herr statsrådets ställ¬
ning till det kaclierade öfverdirektörssystem — jag tillät mig an¬
vända detta uttryck — hvilket statsutskottet genom sitt förslag
till aflöningsreglemente är färdigt att införa.
27
N:<> (Mi.
LOrdagen den 25 Maj, f. m.
Herr civilministern framhöll här, att det stora målet i afse¬
ende å järnvägsförvaltningen vore att tillgodose allt, som rörde
trafiken, allt som rörde allmänhetens intressen. Ja, däruti gifver
jag honom fullständigt rätt. Detta är ett stort mål. Men detta
ar icke det enda stora målet, utan vid sidan däraf finnes också
ett annat, nämligen att se till, att vår järnvägsförvaltning skötes
ekonomiskt, skötes affärsmässigt. Det gäller här, att det ena skall
du göra och det andra icke låta, och det är med hänsyn till den
sistnämnda af mig framhållna synpunkten, som vi enligt mitt för¬
menande böra hafva tillfälle att noggrannare pröfva det omorga-
nisationsförslag, som här föreligger.
Herr civilministern har sagt, att, om man skulle fatta beslut
i enlighet med mitt förslag, den stora organisationsfrågan komme
att uppskjutas icke på ett år, utan på derå år. Hvad har herr
civilministern för skäl att påstå detta? Enligt mitt förmenande
bör det ligga i herr civilministerns eget intresse, i statens intresse,
i Kungl. Maj:ts intresse, i Riksdagens intresse att, om ett beslut
fattas i enlighet med mitt förslag, frågan om själfva organisationen
nästa år i god tid ligger på Riksdagens bord. Icke är det, mina
herrar, rimligt, att denna fråga därför skulle komma att uppskju¬
tas på flera är.
Herr civilministern har vidare sagt, att frågan står i så nära
sammanhang med' löneregleringsfrågan, och synes vilja därmed
antyda, att sistnämnda fråga icke skulle i stort sedt kunna lösas,
om man, på sätt jag föreslagit, utlöste organisationsfrågan. Nej,
mina herrar, så är ingalunda fallet. Det förslag, jag här fram¬
ställt, har jag framlagt efter en mycket saklig och sakkunnig
beredning, hvilken icke jag allena har kunnat åstadkomma, och jag
är fullkomligt förvissad därom, att den stora löneregleringsfrågan
kan lösas vid innevarande riksdag med antagande af detta förslag,
på samma gång som vi därigenom bereda oss tillfälle att få uti,
jag kan säga, god ordning pröfva organisationsfrågan.
Herr statsrådet pekade sedermera därpå, att för oss hägrar
ett kommunikationsdepartement, och om statsmakterna skulle be¬
sluta ett sådant, så vore det fördelaktigt, att vi vid innevarande
riksdag fattade beslut i den nu föreliggande organisationsfrågan.
»Om statsmakterna skulle besluta ett kommunikationsdepartemet.»
Ja, jag skall gå så långt, att jag till och med förutsätter, att
—- hvilket är mycket osannolikt, då vi för närvarande närmast
hafva att tänka på ett handels-, sjöfarts- och industridepartement —
det första beslutet i denna fråga skulle fattas vid nästa riskdag
och ett förslag då antagas såsom hvilande till eu följande riks-
dagsperiod. Jag anser icke, att däri läge något, som hindrade
oss att hvila på denna organisationsfråga och jämväl i densamma
fatta beslut vid nästkommande riksdag, hvilket beslut ju till och
med kunde, om så funnes önskligt, fattas före beslutet i grund¬
lagsfrågan.
Herr Ekman har i vissa delar vändt sig mot hvad jag ytt¬
rade, och jag skall till gensvar söka upptaga något af hvad herr
Ekman gentemot mig yttrat.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
in. in.
(Forts.)
N:o M.
28
Lördagen den 25 Haj, f. m.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
in. in.
(Forts.)
Han anmärkte mot mig, att den jämförelse, jag gjort med
arméförvaltningen, icke vore pa sin plats. Det vore snarare på
sin plats att göra en jämförelse med omorganisationen af tele¬
grafverket. Ja, lierr Ekman, men jag har icke gjort en allmän
jämförelse mellan organisationen af arméförvaltningen och orga¬
nisationen af järn vägsförvaltningen. Jag har allenast pekat på eu
enda punkt, nämligen frågan om järnvägsfullmäktiges ställning,
och jag har därvidlag sagt, att Riksdagen nyligen vid sitt beslut
i afseende å arméförvaltningens omorganisation har liksom Kung!.
Maj:t haft i sikte, att vid fattandet af viktiga beslut, beslut som
kunna afse millioner, det är af nöden att se till, att, därest me¬
ningarna skulle vara skiljaktiga, en högre myndighet må kunna
vara i tillfälle att sakligt slita tvisten mellan den beslutande
chefen och de sakkunnige, som stå vid hans sida och äro af olika
meningar med honom. I afseende härå kunde jag väl hafva
skäl att göra denna jämförelse mellan hvad vi beslutat sätta vårt
sigill under beträffande arméförvaltningen och hvad vi möjligen
kunna sätta vårt sigill' under i fråga om järnvägsförvaltningen.
Det är ju, mina herrar, klart, att dessa båda verk så till vida
äro fullt jämförliga med hvarandra, som arméförvaltningen å den
militära sidan och järnvägsförvaltningen å den civila äro de af
statens verk, som röra sig med de största summorna. Det är
sålunda äfven beträffande järnvägsförvaltningen skäl att se till, att i
afseende å skiljaktiga meningar, som i viktiga frågor yppas mellan
en beslutande chef och de vid hans sida ställda sakkunnige, finnes
någon som i sista hand skiljer dem emellan, och jag skall i detta
afseende ytterligare peka därpå, att detta icke behöfver ske under
några invecklade byråkratiska former, utan att man, såsom herr stats¬
rådet yttrade beträffande ett annat område, mycket väl kan begagna
sig af telefonen och af den muntliga framställningen och därigenom
ganska snabbt komma i förbindelse med den högste beslutande
eller den högste rådgifvande samt sålunda ganska snart åstad¬
komma ett Kungl. Majds beslut i en dylik fråga.
I afseende å spörsmålet om järnvägsbyggnaderna yttrade herr
Ekman, att det icke vore något hinder, att en särskild byggnads-
kommission tillsattes, då stora järnvägsbyggnader förekomme. Ja,
men stora järnvägsbyggnader stå ju redan nu för dörren, och det
kan icke hjälpas, att det är egendomligt att vi just samtidigt
härmed skola slå fast, att järnvägsstyrelsen skall blifva den, som
har hand om dessa stora järn vägs byggnadsföretag.
Beträffande arbetsordningen uttalade herr Ekman, att han
icke trodde, att det skulle vara länpligt att Riksdagen inginge i
pröfning af sådana smärre detaljer, som förekomma i en arbets¬
ordning. Ja, men hvad skall, mina herrar, denna arbetsordning
innehålla? Jo, den skall, såsom det heter, innehålla detaljbestäm-
melser rörande de olika myndigheternas befogenhet, och med den
kännedom, man har om tidigare instruktioner, — någon arbets¬
ordning har man nämligen hittills icke haft — vet man mycket
väl, att dessa detaljbestämmelser kunna vara af den allra största
betydelse, kunna hafva en alldeles ofantlig räckvidd, och därför
Lördagen den
20
N:o (»45.
25 Milj, f. m.
kunde det utan tvifvel på detta viktiga område varit af vikt, att
Riksdagen blifvit i tillfälle att, utan att ingå i pröfning af hvarje
liten detalj, få en öfverblick af, såsom jag uttryckte mig, kontu¬
rerna i en blifvande arbetsordning.
Jag vill bär till sist framhålla, att jag för min del fullväl
inser betydelsen och nödvändigheten af att denna Riksdag fattar
beslut i själfva löneregleringsfrågan i stort sedt. Sedan under
fjolåret den extra personalen vid statens järnvägar fått en af se¬
värd löneförbättring, är det fullkomligt klart, att denna riksdag
icke kan gå förbi utan att äfven den ordinarie personalen får sin
beskärda del af löneförbättringen. Men detta kan och skall enligt
mitt förmenande icke hindra, att vi tillika fatta det enligt min
uppfattning enda riktiga, enda kloka, enda fullt försvarliga beslutet,
nämligen att hvila på frågan om organisationen i toppen, såsom
jag har uttryckt mig, och vidhåller jag därför mitt yrkande.
Herr vice talmannen: Beträffande yrkandet om uppskof
med den här föreslagna organisationen vill jag för min del
icke gärna vara med om det, och det af flera skäl. Ett skäl
är, att min erfarenhet säger mig, att hvarje gång man har upp¬
skjutit en fråga och vädjat till regeringen att komma fram med
ett nytt förslag ett följande år till exempel, så har förslaget
visserligen kommit tillbaka, men det har, såsom en af våra finans¬
ministrar för icke så länge sedan uttalade från statsrådsbänken i
denna kammare, kommit tillbaka »med följe». Yi kunna beträf¬
fande kostnadsfrågan vara fullkomligt öfvertygade om att, därest
vi afstå hvad här i organisationSväg föreligger, få vi nog tillbaka
ett nytt organisationsiorslag ifrån regeringen till nästa Riksdag,
men hvad det kommer att kosta, därom veta vi icke mer, än att
det kommer att bli betydligt dyrare än det här föreliggande för¬
slaget.
Nu säger man, att kostnadsfrågan får icke vara det hela, ty
får man en bättre organisation för ett så stort och viktigt kom-
munikationsverk som statens järnvägar, då må vi väl vara beredda
på att taga äfven större kostnader. Ja väl, jag instämmer till alla
delar äfven uti den invändningen, men jag säger, att det före¬
finnes icke, efter hvad jag kan tro, säkerhet för att man nästa
gång skall få fram ett synnerligen bättre organisationsförslag.
Här ha gjorts de anmärkningar mot toppen på själfva orga-
nisationsförslaget, att dels skulle förslaget om denna souschef
icke vara väl motiveradt, dels skulle dessa fullmäktige icke vara
så väl placerade och deras uppgift icke så noga precicerad. Mot
detta vill jag, särskilt beträffande souschefen säga, att det är all¬
deles nödvändigt, att generaldirektören har en sådan man vid sill
sida. Generaldirektören behof ver kanske ofta nog resa ut på lin¬
jen, på distrikten, för att verkställa inspektion m. m, och kan
ock blifva sjuk. Då måste det vara en person i hans ställe i
styrelsen, och det får lof att vara en person, som är skickad till
att inträda i stället för generaldirektören såsom sådan. Hvar
skulle man finna denne man, om vi skulle taga bort den föreslagne
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvågar
m. m.
(Forts.)
N:o 06.
Ang. löne¬
reglering föi-
personalen
vid statens
järnvägar
m m.
(Forts.)
30 Lördagen den 25 Maj, f. m.
souschefen? Såvidt jag kan förstå, kunna vi icke på något håll
finna en sådan person, därest, man icke vill tillsätta en särskild
sådan plats. Beträffande anmärkningen mot fullmäktige, att de
äfven skulle ha stämma uti styrelsen och icke endast säte där¬
städes, som det sades, så har nog den frågan varit mycket på tal
under ärendets behandling inom statsutskottet. Men det gjordes
allvarsamma invändningar mot att dessa fullmäktige skulle ha
rösträtt, och jag har icke funnit för min del, att man kan helt
vederlägga dessa invändningar, utan jag har ansett mig böra böja
mig för desamma.
Jag ber att i sammanhang med detta få erinra om att Riks¬
dagen helt nyligen godkänt en annan fullmäktigeinstitution, näm¬
ligen när vi för några dagar sedan antogo den nya organisationen
för telegrafverket. Ingen skillnad förefinnes mellan hvad full¬
mäktige där hade till uppgift och hvad dessa fullmäktige uti järn¬
vägsstyrelsen skulle ha såsom sitt värf att utföra. Har man så
nyligen som för någon vecka sedan icke haft någonting att erinra
mot eu sådan fullmäktigeinstitution, hvarifrån komma då de starka
invändningarna mot eu liknande fullmäktigeinstitution i dag? Tv
hade man då haft så stora betänkligheter som nu mot att sätta
sådana fullmäktige vid sidan af generaldirektören, skulle man väl
hållit fram dessa betänkligheter när det var fråga om att orga¬
nisera telegrafstyrelsen.
Beträffande så öfverdirektörsinstitutionen, är jag på det klara
med att dessa öfverdirektörer för länge sedan hade bort varit
borta. Ja, det var också meningen både hos 1893 års järnvägs-
kommitté och likaledes hos 1897 års Riksdag, som antog det då
framlagda organisations- och löneregleringsförslaget rörande statens
järnvägar, att dessa öfverdirektörer icke skulle få så stort inflytande,
som de dittills hade haft, utan att man i stället skulle lägga mera
makt hos distriktsförvaltningen. Detta var Riksdagens mening, och
så skref man . också, men man skref icke tillräckligt tydligt, och
kanske icke tillräckligt allvarligt i det afseendet, och det gjorde,
att öfverdirektörerna fortfarande samlade i sin hand äfven alla
sådana ärenden som enligt både nyssnämnda kommittés, Kung!
Maj:ts och Riksdagens mening borde afgöras ute i distrikten. °
Nu kan man säga. att, när man ogillar öfverdirektörsinstitu¬
tionen, huru kan man då vara med om någonting sådant som att
göra en sorts öfverdirektörer af några af de nu föreslagna byrå¬
direktörerna inom styrelsen? Ja, inom statsutskottet ha vi haft
utom andra, som äro att räkna med, äfven två järn vägsmänniskor,
grefve Taube, och generalkonsul Fränekel, och dessa ha varit ganska
svåra i denna fråga, det ber jag herrarna vara öfvertygade om.
Jag och flere med mig inom utskottet ville icke, att Kung! Maj:ts
förslag äfven beträffande organisationen skulle falla, och därför
ha vi. måst något jämka på hvad vi i öfrigt ansett vara det rättaste,
och jag döljer icke här, att jag både på afdelningen och i ut¬
skottets plenum framhållit att Kung! Maj:ts förslag är bättre i
denna del. Ty man kan icke riktigt tydligt precisera hvad som
särskildt skulle läggas på dessa fem byrådirektörer, hvilka skulle
,31
N:o tf*;.
Lördagen den 25 Maj, f. in.
Ilil ett extra arfvode af 1,500 kronor hvardera, man kan icke riktigt
bestämdt säga, livad de skulle få för uppgift och för göromål ut¬
öfver hvad deras kolleger, de öfriga byrådirektörerna, hafva annat
än att de skulle verka som en sammanhållande kraft, och att de
skulle se till att sådana ärenden, som vore gemensamma för två
eller flera afdelningar, bereddes i rätt tid och på rätt sätt, hvar¬
jemte de väl skulle vara föredragande äfven i sådana ärenden.
Ja, det kan ju vara mycket nog för dem att få detta såsom ett
tillägg uti sitt arbete, och det kan ju väl hända, att detta extra
arfvode af 1,500 kronor således icke är för mycket. Det är heller icke
själfva kostnadsfrågan i denna detaljfråga som jag tagit mest i
öfvervägande, utan fastmera, huruvida dessa byrådirektörer med
extra arfvode verkligen kunna få sitt utskiftadt, som de skulle få
att göra utöfver hvad byrådirektörerna i allmänhet få sig ålagdt.
Eljest är det ju så, att hvarje byrådirektör styr om ärendena å
sin byrå och är föredragande för sin byrå inför generaldirektören.
Men, om i detta fall det skulle vara någon lucka, så tror jag, att
man icke bör så fästa sig vid det, att man därför skulle förkasta
hela förslaget.
Sedan är det en annan sak, huru det skulle taga sig ut, ifall
vi nu skulle afslå organisationsförslaget men godkänna löneregle¬
ringen.
Jag vill bestämdt säga, att, fastän jag icke har haft tillfälle,
och måhända, äfven om jag så hade haft, likväl skulle saknat för¬
måga att djupare tränga in i denna fråga, jag ändå vågar göra det
påståendet, att det är omöjligt att göra en lönereglering, med
mindre man icke allenast snuddar vid, utan äfven kommer in på
organisationen, och detta rätt mycket på vissa ställen. Huru skall
man här kunna taga en lönereglering och afslå organisationen,
då dessa frågor så hänga tillsammans, att de efter min mening
på vissa punkter äro fullkomligt oskiljaktiga.
Ja, så har det gjorts eu erinran beträffande aflöningarna för
generaldirektören och souschefen, hvarom här i 1 paragrafens första
moment är fråga. Det ber jag att få svara herr Ekman, att om jag-
vore öfvertygad om, att ju mera man betalte eu generaldirektör, ju
bättre generaldirektör fick man, skulle jag gärna vara med om att
höja detta belopp ifrån de föreslagna 20,000 kronor — ja, märk väl,
när det rör statens järnvägar, men icke generaldirektörer i all¬
mänhet — till dubbla beloppet och än mera. Men då jag i stället
är fullt öfvertygad om att det icke bara är på detta det hänger,
utan på mycket annat, så tror jag, att, i jämförelse med de af-
löningar Som här i landet gifvas åt motsvarande höga tjänstemän,
det väl kan låta sig försvaras med de nu föreslagna 20,000 kro¬
norna till generaldirektören och 12,000 kronor till souschefen.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den föredragna
punkten.
Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Juli lin: Herr
Bergström har påpekat, att, då frågan här upptogs till behand¬
ling, statsrådsbänkarna stodo tomma — han nämnde visser-
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
in. in.
(Forts.)
lf:o 66.
32
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid stålens
järnvägar
m. m.
Forts.)
Lördagen den 25 Maj, f. m.
ligen tillika, att jag då Tar upptagen i Första Kammaren och icke
kunde hinna hit, såsom jag hade önskat. Jag ber då att få med¬
dela, att mina kolleger voro upptagna af eu viktig extra konselj.
Herr Bergström frågade, hvarför jag icke vidrörde frågan om
järnvägsbyggnaderna i mitt första anförande.
Som bekant tillsatte regeringen år 1906, jag tror det var i
januari månad, en kommission, som skulle yttra sig om frågan,
huru man skulle gå till väga vid järn vägsbyggandet, huru dessa
arbeten skulle ledas. Denna kommissions utlåtande skickades till
järnvägsstyrelsen för att den skulle afge yttrande däröfver, och
då omorganisationskommittén tillsattes i augusti 1906, öfverläm-
nades detta ärende till denna kommitté, därför att clet yttrande,
som järnvägsstyrelsen afgifvit öfver kommissionens utlåtande, var
af. den beskaffenhet, att jag ansåg, att denna organisationskom¬
mitté borde yttra sig därom. Kommittén har nu föreslagit, att i
spetsen för statens järnvägsbyggnader skulle ställas en öfverin-
genjör. Det är sant, att kommittén icke närmare utvecklat denna
fråga, men det torde väl icke behöfvas, ty då Riksdagen beslutar
påbörjandet af någon järnvägsbyggnad, skall ju Kungl. Maj:t för¬
ordna en järn vägsbyggare, en öfveringenjör, och Kungl. Maj:t kom¬
mer väl då att taga i allvarligt öfvervägande, huru järnvägsbyg-
gandet skall bedrifvas. Det går icke att utan vidare alldeles skilja
själfva byggandet från järnvägsstyrelsens förvaltning, ty det är så
många frågor, där kontakt lätt skulle uppstå mellan en byggnads¬
styrelse och järnvägsstyrelse, såsom frågor rörande materiel under
byggnadstiden o. s. v., att det enligt min åsikt skulle i hög grad
fördyra byggandet, om en från jämvägsförvaltningen fullständigt
skillcl byggnadsstyrelse inrättades. För öfrigt har jag beträffande
järnvägen Järna—Nyköping—Norrköping i mitt yttrande till stats¬
rådsprotokollet uttalat mig för, att man beträffande denna stora
bananläggning bör söka att få till stånd en generalentreprenad.
Huruvida man kan gå till väga på samma sätt äfven i fråga om
öfriga järnvägsbyggnader, därom vill jag nu icke yttra mig. Men
klart är, att om det skall byggas på liera håll, måste järnvägssty¬
relsen och Kungl. Maj:t noga öfverväga, att byggnadsarbetena ske
efter en bestämd och ordentligt uppgjord plan. hvilket hittills icke
alltid varit fallet.
Herr Bergström har vidare uttalat sin förvåning öfver att jag
icke vidrört frågan om järn vägsfullmäktige. Organisationskom¬
mittén hade föreslagit, att järnvägsstyrelsen skulle blifva ett kolle¬
gialt verk. För min del kan jag omöjligen gå med på något dy¬
likt. Skall man ha en chef, så skall han också verkligen vara
chef, han skall då också ha bestämmanderätt och bära ansvaret;
skall ansvaret fördelas på mer eller mindre ansvarslösa personer,
veta vi väl, huru det går, Detta är hufvudmotivet, hvarför jag anser,
att järnvägsstyrelsen ej bör göras till ett kollegialt verk. Det vore
enligt min åsikt mycket olämpligt. Det skulle kunna inträffa, att
vid ett sammanträde i järnvägsstyrelsen, organiserad på sätt kom¬
mittén föreslagit, vore närvarande chefen och souschefen, men att
tiörilagon (lön 25 Mnj, f. in. 33
möjligen de båda, järnvägsfullmäktige vore förhindrade och i deras
ställe en suppleant inkallats, det skulle då kunna inträffa, säger
jag, att denne ende suppleant kunde rösta omkull chefen för ver¬
ket, hvilken dock är den, som bär ansvaret för det hela. Något
dylikt vill jag för min del icke tillstyrka. Het skulle sannerligen
leda till sådana konsekvenser, att det vore bättre att icke ha nå¬
gon chef alls. Ja, man skulle nog också kunna draga ut den
konsekvensen af öfverdirektöremas yttrande om organisationsför-
slaget, att äfven chefen skulle kunna anses öfverflödig.
Med afseende å bestraffningsfrågor har jag tillstyrkt ett annat
förslag än organisationskommittén, jag har nämligen ansett, att
nar dylika frågor föreligga till di strikts förvaltningens afgörande,
skulle distriktssekreteraren som ar juridiskt bildad där sitta såsom
medlem. I sådana fall skulle distriktsförvaltningen alltså vara
kollegial. Distriktssekreteraren skulle icke blott ha att föredraga
ärendena, titan han skulle också ha rösträtt, hvarigenom man finge
eu garanti för att dessa viktiga frågor blefve på ett betryggande
sätt behandlade. ' n
Likaledes har jag tillåtit mig föreslå en ändring i organisa¬
tionskommitténs förslag angående behandlingen af bestraffnings¬
frågor inom styrelsen. Jag har nämligen föreslagit, att äfven sty¬
relsen i fråga om bestraffningsfrågor skulle besluta kollegialt.
Närvarande skulle vara chefen, souschefen, vederbörande byrådi¬
rektör, ombudsmannen, som är juridiskt bildad och som skulle
vara föredragande, samt äfven chefen för den administrativa by¬
rån, som också är juridiskt bildad. Sålunda skulle man vid be¬
handlingen af dylika frågor i järnvägsstyrelsen ha tvenne jurister
närvarande, och frågorna skulle val då blifva äfven från juridisk
synpunkt sedt juste behandlade.
Herr Bergström har äfven till mig riktat den frågan, huru
jag ställer mig till utskottets förslag vis ä vis tillägget af de 7,500
kronorna. ^ Jag trodde, att jag tillräckligt tydligt uttalat, att jag
höll på Kung!. Maj:ts förslag, som jag anser vara det riktiga.
Det är nog så, som herr Bergström sade, att det dock, om utskot¬
tets förslag antages, föi-efinnes möjlighet för att det skulle blifva
ett kascheradt öfverdirektörssystem, men det är just för att und¬
vika ett .sadant som jag föreslagit, att öfverdirektörsbefattningama
skulle afskaffas.
Om man sedan den nya organisationen tillämpats en tid
skulle af en eller annan anledning finna, att man i järnvägssty¬
relsen behöfde eu framstående man, eu särskild fackman, t. ex. eu
framstående ingenjör, för ordnandet af de ytterst viktiga och snart
förestående frågorna om ändring af bangårdarne i Stockholm, Malmö,
Linköping, Norrköping, Hälsingborg och Göteborg - om man
vid ordnandet af dessa frågor skulle behöfva tillkalla eu särskildt
skicklig man, och det kan ju hända, att denne kan finnas i
något af distrikten — då kan ju Kungl. Maj:t hos Riksdagen be¬
gära ett anslag, icke på 1,500 kronor, utan möjligen ett större
belopp, ty om man verkligen vill förvärfva en dylik, skicklig man,
fordras nog ett ännu något större extra arfvode. Ett sådant större
Andra Kammarens Prof. 1907. X:o 66.
N:o <JG.
Ang. löne¬
reglering för
personalen
rid statens
järnvägar
m. 7n.
(Forts.)
3
N:o 66.
34
Ang. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. m.
(Forts.)
Lördagen den 25 Maj. f. m.
arfvode, aom utbetalas vid ett dylikt tillfälle, skulle, enligt hvad
jag tror, kunna komma att bespara stora summor. På samma
sätt skulle man ju kunna förfara, äfven om man till byrådirektör
i en annan afdelning skulle vilja förvärfva en mera framstående
man vare sig från något af distrikten eller från annat håll. Om
man emellertid först tillämpar det organisationsförslag, som Kungl.
Maj:t här framlagt, får man tillfälle att pröfva de personer, som
finnas i styrelsen, och utröna, huruvida skäl föreligga att i
händelse af behof i styrelsen genom särskild! arfvode kvarhålla en
framstående behöflig förmåga, som fyller måttet.
Jag anser, att det är klokare att gå den vägen än att genom
att, såsom utskottet föreslagit, nu genast bevilja ett arfvode af
1,500 kronor åt hvar och en af fem byrådirektörer låsa fast det
hela, så att man sedan ej skulle ha fria händer att gå den väg,
som jag tänkt mig och som jag här skisserat.
Herr Bergström talade vidare om att trafiken är det enda
stora målet härvidlag. Ja. det är just det, som jag också fram¬
hållit: felet är nu, att trafikafdelningen är tillbakasätta Den bör
komma i främsta rummet, ty om trafiken skötes riktigt, då skötes
järn vägsförvaltningen på ett ekonomiskt och affärsmässigt sätt.
Det är detta som är grundtanken i hela organisationsförslaget, det
är därpå det hvilar med dess bestämmelser om trafikdirektörernas
och distriktschefernas ställning. Enligt min åsikt skall verket
skötas af chefen och souschefen samt de fem distriktscheferna.
Men chefen eller souschefen kan ju när som helst tillkalla distrikts¬
cheferna och afdelningsföreståndarne för att med dem rådgöra i vik¬
tiga frågor. Om också icke alla distriktschefer, maskindirektörer,
bandirektörer eller trafikdirektörer skulle vara utmärkt skickliga,
finnes det väl i alla fall bland dem en och annan, hvars större
erfarenhet och skicklighet kan göras fruktbärande, när det gäller
att få det hela ställdt på bättre bog och få till stånd den enhet¬
lighet och sammanhållning, hvarom vi litet hvar här talat och
som jag anser vara af den största betydelse.
Enligt herr Bergströms förslag skulle man skära af i toppen.
Ja, jag undrar, om herr Bergström gjort fullt klart för sig, huru
det förhåller sig med denna fråga. För närvarande finnes det en
öfverdirektör, som har 7,000 kronors lön jämte bostad, eu annan,
som har 6,400 kronor, en tredje tillförordnad, som har 6,400 kro¬
nor i lön men som är ordinarie byrådirektör, en fjärde, som också
är tillförordnad — han är egentligen maskindirektör — och han
har 6,400 kronor i lön jämte bostad, den femte är mera tillfälligt
förordnad — han är egentligen byrådirektör — med 6,400 kronors
lön. Om man nu toge herr Bergströms förslag med en aflöning
af 8,000 kronor, tror jag det var, åt hvar och eu af dessa fem
personer och sloge fast detta, låt vara blott för ett år, och vidare
tilldelade trafikdirektörerna inom distrikten ett extra arfvode, så
torde det nog icke blifva så lätt att om ett år, ifall man då ville
taga bort öfverdirektörssystemet, genomföra omorganisationen i
den riktning, som här blifvit föreslagen. Herr Bergström måste
nog gå en annan väg, nämligen skära bort en större del af sty-
Lördagen den 25 Maj, f. m.
35
N:o 60.
relsen och icke reglera lönerna för så inånga inom styrelsen, som
han tänkt sig. Enligt herr Bergströms förslag skulle det, såvidt
jag kunde fatta, bli 11 byrådirektörer. För närvarande är deras
antal 10. Enligt organisationskommitténs förslag skulle det bli
en souschef, 5 afdelningschefer och 14 byrådirektörer, om jag
bortser från byrådirektören för den s. k. militärbyrån, och enligt
Kungl. Maj:ts förslag skulle det bli en souschef och 16 byrådi¬
rektörer, byrådirektören för militärbyrån fortfarande ej medräknad.
Hvilken funktion den elfte af de af herr Bergström föreslagna
byrådirektörerna skulle ha, är icke klareradt, åtminstone har icke
jag kunnat få det klart för mig.
Jag tror, att det vore ganska betänkligt och farligt att nu
uppskjuta omorganisationen. Man skulle få eu mera sakkunnigt
gjord utredning, heter det, om man väntar till nästa år. Ja, mina
herrar, det skulle då i första hand vara öfverdirektörerna, som
skulle verkställa eu sådan utredning, kan jag förstå. Men får ett
år gå om, torde det kanske icke blifva så lätt att få bort dessa
befattningar. Det hinner då att arbetas mera, än hvad som nu
har kunnat ske.
Härefter uppsköts den vidare behandlingen af förevarande
utlåtande till kl. 8 e. m., då enligt utfärdadt anslag detta sam¬
manträde komme att fortsättas; och åtskildes kammarens ledamö¬
ter kl. 12.5 7 middagen.
In fidem
Herman Palmgren.
Aiuj. löne¬
reglering för
personalen
vid statens
järnvägar
m. m.
(Forts.)