RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1907. Andra Kammaren. N:o 61.
Lördagen den 18 maj.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Justerades de vid kammarens sammanträde den 11 innevarande
maj förda protokollen.
§ 2.
!*** Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden n:is
125 och 128, sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtan¬
den n:is 11 och 12, bevillningsutskottets betänkande n:o 37 samt
sammansatta bevillnings- och lagutskottets betänkande n:o 2.
§ 3.
Vid föredraging af sammansatta bevillnings- och lagutskottets
memorial n:o 3, med hemställan om anvisande af ersättning åt
sammansatta bevillnings- och lagutskottets sekreterare m. in., blef
utskottets hemställan af kammaren bifallen.
§ 4.
Vidare föredrogos, men blefvo åter bordlagda lagutskottets
utlåtanden n-.is 66, 67, 68 och 69.
§ 5.
Härefter föredrogs första särskilda utskottets memorial, n:o 7,
angående aflöning åt dess tjänstemän och vaktbetjäning.
Utskottets hemställan bifölls.
Andra Kammarens Prof. 1907. N:o 61.
1
No 61.
2
Lördagen den 18 Maj.
§ 6-
Till fortsatt handläggning anmäldes statsutskottets utlåtande,
n:o 9, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
Angående 'Punkten 86, angående anslag för beredande af tilläggsunder-
tiUäggmnder-£t högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor.
* Skolor för 1 en ^ Riksdagen aflåten proposition af den 15 nästlidne
kvinnlig ung- februari hade Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag
dom och sam- af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden samma dag, före-
skolot-, slagit Riksdagen att på extra stat för år 1908 bevilja ett anslag
af 156,000 kronor att utgå med ena hälften år 1907 och andra
hälften år 1908 för att användas såsom bidrag till bestridande af
de ökade utgifter, som de högre skolor för kvinnlig ungdom och
samskolor, hvilka åtnjöte understöd från det under riksstatens åt¬
tonde hufvudtitel uppförda anslaget till högre skolor för kvinnlig
ungdom, förorsakades i följd af 1906 års Riksdags äfvensom ve¬
derbörande kommuners beslut om höjning af minimilönen för ordi¬
narie folkskollärarinna, dock under villkor att kommunen eller en¬
skilda donatorer för samma ändamål lämnade bidrag, hvars värde,
för år räknadt, uppginge till minst samma belopp som statens till-
läggsunderstöd.
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
en inom Andra Kammaren af herr C. B. Johansson i Jönköping
väckt motion, n:o 133, däri föreslagits, att Riksdagen måtte i skrif¬
velse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kung], Maj:t efter vederbörlig
utredning af förefintliga behof måtte — då vid nästa riksdag ny
framställning göres om statsunderstöd till högre skolor för kvinnlig
ungdom -— äska särskild! belopp för hvardera af skolarterna:
egentliga flickskolor och samskolor af realskoletyp.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte
a) på extra stat för år 1908 bevilja ett anslag af 156,000 kro¬
nor att utgå med ena hälften år 1907 och andra hälften år 1908
för att användas såsom bidrag till bestridande af de ökade utgif¬
ter, som de högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, hvilka
åtnjöte understöd från det under riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, förorsa¬
kades i följd af 1906 års Riksdags äfvensom vederbörande kom¬
muners beslut om höjning af minimilönen för ordinarie folkskollä¬
rarinna, dock under villkor:
att kommunen eller enskilda donatorer för samma ändamål
lämnade kontant bidrag, som, för år räknadt, uppginge till minst
samma belopp som statens tilläggsunderstöd;
att tilläggsunderstödet uteslutande skulle användas till förbätt-
Lördagen den 18 Maj.
3 N:o 61.
ring i lönerna för de lärarinnor, som tjänstgjorde i klasserna öfver Angående
de förberedande; samt stöd^Thögré
att skola, som ville komma i åtnjutande af tilläggsunderstöd, * ^
skulle vara underkastad det i mom. e) af de i Riksdagens skrif- kvinnlig ung-
velse den 15 maj 1902 angifna grunderna för understöd från an- dom och sam-
slagfet till högre skolor för kvinnlig ungdom bestämda villkor om
lärarinnas minimiaflöning;
b) besluta, att herr Johanssons berörda motion skulle genom
hvad utskottet i detta ärende samt under punkt 14 här ofvan an¬
fört anses besvarad.
Vid denna punkt hade emellertid fogats reservation af herr
Hammarlund, som ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksda¬
gen måtte
a) på extra stat för år 1908 bevilja ett anslag af 150,000 kro¬
nor att utgå med ena hälften år 1907 och andra hälften år 1908
för att användas såsom bidrag till bestridande af de ökade utgifter,
som de högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, hvilka
åtnjöte understöd från det under riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, förorsa¬
kades i följd af 1906 års Riksdags beslut om höjning af minimi¬
lönen för ordinarie folkskollärarinna, dock under villkor:
1) att skola kunde tilldelas dylikt tilläggsunderstöd med be¬
lopp intill 100 kronor för hvarje lärår kraf t i klasserna öfver de
förberedande, med iakttagande härvid, dels att detta tilläggsunder¬
stöd icke finge utgå med högre belopp, än som motsvarade 10
kronor för hvar och en af dess lärjungar i nyssnämnda klasser,
dels att tilläggsunderstödet i intet fall finge öfverstiga 1,500 kronor
till en skola;
2) att kommunen eller enskilda donatorer--— statens
tilläggsunderstöd (= utskottets villkor n:o 1);
3) att tilläggsunderstödet-----öfver de förberedande
(== utskottets villkor n:o 2); samt
4) att skola, som ville komma —---lärarinnas minimi¬
aflöning (= utskottets villkor n:o 3);
b) besluta, att herr Johanssons berörda motion----
anses besvarad (== utskottets förslag).
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, begärdes ordet af
Herr Hammarlund, som yttrade: Herr talman! Riksdagen
skall nu gå att behandla en anslagsfråga af något ovanlig art. Här
gäller det icke att höja eller minska ett förutvarande ordinarie eller
extra anslag, utan här är fråga om tilläggsunderstöd under två års
tid till flickläroverken, på grund däraf att Riksdagen under löpande
treårsperiod fattat ett beslut, som inverkat på flickskolornas ekono¬
mi och förorsakat dem ökade utgifter. Såsom villkor för statsun¬
derstöds utgående till flickläroverken gäller alltsedan år 1902, att
N:0 61. 4
Lördagen den 18 Maj.
Angående
tilläggsunder-
stöd åt högre
skolor för
kvinnlig ung¬
dom och sam-
skolor.
(Forts.)
ämneslärarinna, som har sin hufvudsakliga tjänstgöring i klasser
öfver de förberedande, skall för 24 timmars undervisning i veckan
under 36 läsveckor om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga
lofdagar inberäknade, erhålla aflöning uppgående minst till ordina¬
rie folkskollärarinnas inom samma kommun för åtta månaders tjänst¬
göring bestämda lägsta aflöning med inberäknande af naturaföfmå-
nerna. Nu bar som bekant fjolårets Riksdag beslutat höja folk¬
skollärarinnas lägsta aflöning med 200 kronor. I följd häraf har
flertalet kommuner i riket likaledes höjt sina folkskollärarinnors lö¬
ner med ett motsvarande belopp; somliga ha t. o. m. gått ännu
längre och böjt lönerna med ända upp till 400 kronor, beroende
på stegrade hyreskostnader, under det att andra ännu icke afgjort
frågan eller ock så nyss förut fattat beslut om löneförhöjning, att
de på den grund icke ansett sig böra vidtaga en så stor höjning
som den af Riksdagen beslutade.
Med anledning af detta Riksdagens beslut ha flickläroverken
gått in till Kungl. Maj:t med begäran om tilläggsunderstöd för de
två år, som återstå af nu pågående treårsperiod, d. v. s. för åren
1907 och 1908. Frågan bar varit hänskjuten till öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk, och denna har därvid som sin mening
uttalat, att man för hvarje lärarinnetjänst med normal tjänstgöring
borde beräkna så stor löneförhöjning, som svarar mot skillnaden
mellan minimiaflöningen för ordinarie folkskollärarinna år 1906 och
år 1907, och herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartemen¬
tet har förklarat sig vara ense med öfverstyrelsen därutinnan.
Men denna skillnad mellan folkskollärarinnornas löner år 1906
och år 1907 växlar med mycket varierande belopp; den minsta är
92 kronor 50 öre, den största 400 kronor. Enligt öfverstyrelsens
af statsrådet tillstyrkta förslag till grunder skulle ena hälften däraf
erläggas af staten och den andra hälften anskaffas på annan väg.
Hvad staten sålunda skulle ha att erlägga skulle vara minst 46
kronor 25 öre och högst 200 kronor.
Mitt enkla resonemang här har varit följande. Riksdagen har
höjt lönen för folkskollärarinna med 200 kronor, och då denna för¬
höjning beslutats under den pågående treårsperioden, kan Riksda¬
gen anses böra vara moraliskt förpliktad att svara för hälften af
denna förhöjning och att sålunda ersätta flickläroverken med ett
belopp, motsvarande 100 kronor för hvarje lärarinnekraft. Detta
understöd borde vara lika för alla skolor, där icke särskilda för¬
hållanden kunna föranleda en minskning.
Om dessa två olika meningar är det, som striden stått. Ut¬
skottets flertal har ansett, att understöd till skolorna borde utgå
efter de belopp, hvarmed lönerna för folkskollärarinna faktiskt höjts
i de olika kommunerna, vare sig detta nu är mer eller mindre än
200 kronor. Jag för min del har trott, att man här bör utgå ifrån
Riksdagens beslut och lägga det till grund och icke låta andra rent
5 No 61.
Lördagen den 18 Maj.
tillfälliga omständigheter spela in. För mig har alls icke anslags- Angående _
summans storlek varit den afgörande faktorn; i vissa fall vill jag g^gf^lt^högre
ju gå väsentligen längre än öfverstyrelsen. Jag har icke sett frå- skolor för
gan ur speciellt stockholmssynpunkt eller ur de stora städernas syn- kvinnlig ung-
punkt, utan jag har velat betrakta den ur statens synpunkt och ur doms£fforsam'
rättvisans synpunkt. 4 _ _ (Forts!)
Ser man frågan ur statens synpunkt, är det naturligtvis önsk-
ligt, att vi, såvidt möjligt, begränsa utgifterna. Om vi godkänna
de af öfverstyrelsen föreslagna grunderna, komma vi emellertid till
ganska afsevärda utgiftsbelopp, utan att dock skipa full rättvisa
skolorna emellan.
Ur rättvisans synpunkt tror jag icke, att öfverstyrelsens grun¬
der hålla måttet. De belopp, som enligt dessa skulle gifvas sko¬
lorna, komma att blifva mycket växlande per lärarinnekraft, och
det hela skulle verka mycket ojämnt. Jag vill i detta afseende an¬
föra några få exempel, tagna ur den tabellbilaga, som återfinnes i
utskottets utlåtande. Om vi t. ex. slå upp sid. 327, se vi, huru¬
som Gäfle högre flickskola, med 8,7 lärarekrafter, skulle få 1,740
kronor, men längre ned på sidan står Norrköpings norra läroverk
för flickor, och detta, som har nära på lika många lärarekrafter
som det nyssnämnda eller 7,6, skulle icke få mera äu 690 kronor,
sålunda icke ens hälften så mycket som läroverket i Gäfle. Ett
annat exempel! Om vi slå upp sid. 335, finna vi, hurusom Växjö
elementarläroverk för flickor, med 7,4 lärarekrafter, skulle få 1,110
kronor, medan Jönköpings elementarskola för flickor — som kom¬
mer i omedelbar följd — med sina 7,4 lärarekrafter, alltså lika
mycket som Växjö flickläroverk, icke skulle fä mer än 430 kronor,
sålunda icke ens hälften af hvad Växjö läroverk får, På samma
sida står, att Lunds högre elementarskola för flickor skulle för sina
7,3 lärarekrafter icke få mer än 550 kronor, medan Malmö högre
läroverk för flickor, som har föga flera lärarekrafter än Lunds,
nämligen 9,3, skulle fåo 1,860 kronor, således tre gånger så mycket
som skolan i Lund, Å sid. 343 se vi vidare, hurusom t. ex. Halm¬
stads högre elementarläroverk för kvinnlig ungdom för 6,8 lärare¬
krafter skulle få 550 kronor kronor, medan Kristinehamns elemen¬
tarläroverk för flickor med sina 7,3 lärarekrafter skulle få 1,030
kronor eller ungefär dubbelt så mycket. A sid. 345 finna vi, att
Sollefteå samskola med sina 6,7 lärarekrafter icke skulle få mera
än 310 kronor, under det att Umeå elementarläroverk för flickor,
som har ungefär samma antal lärarekrafter, eller 7,i, får mer än
tre gånger så mycket, nämligen 1,070 kronor. Flera liknande oegent-
ligheter har jag påpekat i min reservation.
Anslagen till flickläroverken utgå redan nu med mycket väx¬
lande belopp per lärarekraft, från icke fullt 200 kronor till öfver
800 kronor. Om de af öfverstyrelsen föreslagna och af statsrådet
tillstyrkta beräkningsgrunderna skulle följas, skulle dessa ojämn-
N:o 61. 6
Lördagen den 18 Maj.
Angående heter i många fall komma att ökas i stället för att minskas. Sålunda
skulle Gäfle högre flickskola, som nu har 517 kronor per lärarekraft,
8 Skolor för * ^ detta belopp ökadt med ytterligare 200 kronor, alltså till 717 kronor;
kvinnlig ung- Malmö högre läroverk för flickor, som nu har 483 kronor per lärare-
do»» och sam- kraft, skulle likaledes få detta belopp ökadt med 200 kronor eller
(F^rts) 683; Stockholms realskola för flickor har nu 538 kronor per
t er sj lärarekraft, och det skulle få ytterligare 182 kronor per lärarekraft,
d. v. s. inalles 720 kronor; Skara högre skola för kvinnlig ung¬
dom, som nu har 560 kronor per lärarekraft, skulle därtill få ytter¬
ligare 160 kronor, alltså 720 kronor per lärarekraft. Dessa skolors
bidrag, som redan nu äro mycket stora, skulle således ökas högst
väsentligt. Andra skolor däremot, som förut ha mycket små bi¬
drag per lärarekraft, skulle endast få mycket liten påökning i un¬
derstödet. Eksjö läroverk för flickor t. ex., som nu endast har 330
kronor per lärarekraft; skulle enligt öfverstyrelsens förslag icke få
detta belopp ökadt med mer än 50 kronor, till 380 kronor alltså;
enligt mitt förslag däremot skulle denna skola få 410 kronor per
lärarekraft. Jönköpings västra elementarläroverk för flickor har
hittills haft 333 kronor per lärarekraft; det skulle enligt öfversty¬
relsens förslag ökas med endast 57 kronor, alltså till 390 kronor
per lärarekraft; enligt mitt förslag skulle det bli 433 kronor. Sol¬
lefteå samskola, som nu har 373 kronor per lärarekraft, skulle en¬
ligt öfverstyrelsens förslag endast få 46 kr. mera eller 419 krö¬
ner per lärarekraft, men enligt mitt förslag 473 kronor.
Om öfverstyrelsens grunder följas, komma tillfälliga omständig¬
heter att i hög grad inverka på tilläggsunderstödets storlek. Detta
blir högre än 100 kronor, om en kommun, samtidigt med att den
höjt lärarinnelönen, äfven ökat ersättningen för bostad. Men om
sådan ersättning icke lämnas, utan denna aflöningsförmån utgår in
natura, så kan det hända, att man ansett sig icke böra öka folk-
skollärarinnelönen med mera än 200 kronor. Lärarinnorna vid ett
flickläroverk i en sådan stad få då sina löner höjda med endast
200 kronor, ehuru den skolans lärarinnor i lika hög grad som lä¬
rarinnorna i en annan stad, där folkskollärarinnornas naturaför¬
måner ersättas med penningar, äro i behof af en större löneför¬
bättring. På samma sätt ställer det sig, om en stad helt nyligen,
strax innan Riksdagen fattade sitt här omnämnda beslut, höjt lö¬
nerna för sina folkskollärarinnor. Så är förhållandet med Lund;
där beslutade man nämligen år 1905, året före det, då Riksdagen
fattade sitt beslut i denna lönefråga, att höja folkskollärarinnornas
lön med 200 kronor, hvarför man nu icke ansett sig behöfva ytter¬
ligare höja den med mera än 200 kronor, såsom man däremot gjort
i grannstaden Malmö. På det sättet blifva emellertid flickläroverken
i Lund lidande. De skulle icke få något tilläggsunderstöd för det,
som motsvarar förhöjningen år 1905, utan endast för det, som
svarar mot skillnaden mellan minimiaflöningen 1906 och 1907. På
7 N:0 61.
Lördagen den 18 Maj.
några orter har inan bordlagt frågan om löneförhöjning för folk- Ångande
skollärarinnorna. Å dessa platser skulle flickläroverken icke heller
få någon motsvarande förhöjning såsom de andra flickläroverken. skoior Jör
Jag har kommit till det resultat, att det är rättvisast att lägga kvinnlig ung-
Riksdagens beslut till grund och lika litet nu som vid föregående dom och sam -
tillfällen, när kommunerna af eget initiativ höjt lärarinnornas lö- .Fort^)
ner, lämna särskildt tilläggsunderstöd åt flickläroverken, beroende '
af kommunernas beslut.
Man har gjort åtskilliga invändningar mot den beräkning, som
jag uppställt. Jag skall be att redan nu få bemöta dessa invänd¬
ningar för att slippa att sedan ånyo taga till orda. Man säger, att
på några orter är löneförhöjningen icke så stor som 200 kronor;
men flickskolorna skulle ändå tå hälften af 200 kronor, d. v. s.
100 kronor per lärarekraft. Ja, detta gäller 12 orter, och jag har
icke heller förbisett detta förhållande. Jag säger därom i min re¬
servation: »Beträffande de 12 orter, där enligt öfverstyrelsens ta¬
bellbilaga skillnaden mellan folkskollärarinnas lön år 1906 och år
1907 ar mindre än 200 kronor, torde Kungl. Maj:t böra pröfva,
huruvida annat belopp än 100 kronor bör läggas till grund för be¬
räkningen eller om den lägre skillnaden är beroende på omständig¬
heter, som ej rättvisligen höra föranleda nedsättning i understöds-
beloppet.»
Det är ju att märka, att jag i min kläm icke yrkat, att de
ovillkorligt skola hafva 100 kronor för hvarje lärarekraft, utan jag
har föreslagit, att skola kan tilldelas ett dylikt tilläggsunderstöd.
Man invänder vidare, att somliga skolor skulle få mer, än de
begärt. Ja, det gäller hvilka grunder än komma att fastställas.
Ty° somliga hafva tagit till ganska mycket; andra hafva varit mått¬
liga i sina anspråk, och somliga hafva icke begärt något alls. Det
är sålunda alldeles klart, att man omöjligen kan taga till utgångs¬
punkt hvad skolorna själfva hafva begärt.
Vidare invänder man, att lönerna på åtskilliga orter faktiskt
blifvit höjda med större belopp än 200 kronor, och att Riksdagen
bör vara skyldig att här träda emellan med hela skillnaden. Men
det har inträffat äfven förut, att eu ort af eget initiativ har höjt
sina folkskollärarinnors löner, men icke har något understöd till
flickläroverken då kommit i fråga. Höjning af folkskollärarinne-
lönerna kan möjligen komma i fråga vid nästa kyrkostämma.
Huru skall det då bli? Skola flickläroverken då få ytterligare till-
läggsunderstöd utöfver hvad här är fråga om?
Det är för öfrigt icke alls ovanligt, att Riksdagen fastställer
villkor, som drabba olika hårdt, utan att därför staten känner sig
skyldig att träda emellan. Jag skall blott erinra därom, att Riks¬
dagen såsom villkor för statsbidrags utgående åt folkskollärarinna
bestämt, att kommunerna skola utaf egna medel lämna hostad och
vedbrand eller ersättning härför. Denna ersättningsplikt drabbar
N:0 61. 8
Lördagen den 18 Maj.
Angående emellertid kommunerna väsentligt olika. Här i Stockholm hafva
stöd9*!* £7évi.aDSett oss skyld'ga att 1 fJo1 hö.)a denna ersättning till lärarinna
skolor för från 485 h11 850 kronor per år, alltså med ett belopp al 165 kro-
kvinnlig ung- nor — detta på grund af de stegrade hyrorna här i Stockholm. Men
dom och sam- icke får kommunen den ringaste ersättning härför från statens sida.
8 ° °r' När det gäller nu ifrågavarande skolor, skulle däremot staten lämna
dyrorts tillägg, hvilket staten dock icke alls gör på andra områden,
där det gäller lärare och lärarinnor. Jag tror, att konsekvensen
skulle blifva ganska betänklig, om man slår in på den vägen, att
staten skall lämna de privata skolorna större understöd på grund
däraf, att lefnadskostnaderna ..och bostadskostnaden på en ort är
dyrare än på en annan ort. Är det så, att lefnadskostnaderna äro
stora å en viss ort, är allt annat också dyrare där. Jag tror, att
det under sådana förhållanden är rättvist, “att också föräldrarna få
på något sätt träda emellan och betala högre terminsafgifter å dessa
dyrare orter än på de billigare orterna.
Vid en föregående punkt, nämligen då det gällde anslag till
de privata högre läroverken, har utskottet uttalat, att det såknades
plan för^ statsunderstödet beträffande de privata läroanstalterna.
Andra Kammaren gillade för sin del denna uppfattning och god¬
kände det skrifvelseförslag, som utskottet i detta hänseende fram¬
lagt. Det synes mig därför riktigt, att, när det nu gäller detta
understöd, vi försöka få reda och ordning, såvidt sådant här är
löjligt. Och särskildt skulle det för skolorna — och jag tror äf¬
ven både för Riksdagen och Kungl. Maj:t — vara fördelaktigt, om
man här klart och bestämdt sade ifrån, huru man vill, att detta
tilläggsunderstöd skall utgå. Jag upprepar, att det särskildt för
skolorna skulle vara förmånligt, att de fingo veta, huru det blir,
så att de därefter kunde rätta sin ekonomi.
Genom ett bifall till mitt förslag skulle dessa skolor icke alls
få anledning att klaga. I medeltal är det understöd, som flick¬
skolorna åtnjuta för hvarje lärarekraft, för närvarande 432 kronor,
och det skulle genom ett tilläggsunderstöd af 100 kronor för hvarje
lärarekraft ökas till 532 kronor. Det understöd, som staten läm¬
nar kommunerna för ordinarie folkskollärarinna i första lönegraden
utgör dock 600 kronor. Således skulle staten gifva dessa privatskolor
nära på lika mycket per lärarekraft, som staten gifver till kommu¬
nerna för folkskolorna.
Utom den begränsning, som jag sålunda föreslagit med af¬
seende å de 100 kronorna för hvarje lärarekraft, har jag dessutom
ifrågasatt två andra begränsningar, hvilka jag dock icke torde be¬
höfva närmare motivera, då jag tror, att dessa begränsningar äro
ganska själfklara.
Den ena begränsningen är, att i understöd icke skulle utgå
mer än 10 kronor per lärjunge. Detta är ett villkor, som äfven
Lördagen den 18 Maj.
9 N:o 61.
öfverstyrelse!! ställt upp. Den andra begränsningen är, att tilläggs- Angående
understödet skulle utgå med högst 1,500 kronor för hvarje skola, tilläggsunder-
Hvad som skulle behöfvas för tilläggsunderstöd med de tre af Skolor
mig föreslagna begränsningarna finnes angifvet på sid. 474. Såsom kvinnligung-
där synes, skulle för 778,6 lärarekrafter ä 100 kronor erfordras 77,860 dom och sam-
kronor. Därifrån skulle afgå på grund af villkoret om högst 10
kronor per lärjunge ett belopp af 880 kronor. Detta villkor drab- Olts0
bar till god del de skolor, som äro under indragning. Vidare skulle
på grund af villkoret om högst 1,500 kronor per skola afgå ett belopp
af 1,610 kronor. Sammanlagda summan, som alltså skulle afdragas
på grund af de två sistnämnda villkoren, utgör 2,490 kronor. Netto¬
kostnaden skulle alltså uppgå till 75,370 kronor. Och detta belopp
anser jag, på anförda skäl, kunna jämnas ut till i rundt tal 75,000
kronor. Men detta anslag vill jag också skall utgå i dess helhet.
Enligt öfverstyrelsens och Kungl. Maj:ts förslag skulle från det
belopp, som behöfs, afdragas 12,850 kronor. Men jag tror knap¬
past, att dessa 12,850 kronor kunna inbesparas från det ordinarie
anslaget, ty de äro nog delvis behöfliga för annat ändamål. Där¬
jämte anser jag det orättvist, att de skolor, som på grund af fjol¬
årets Riksdags beslut om höjning af det ordinarie anslaget skulle
kunna komma att få ytterligare bidrag från det ordinarie anslaget,
skulle blifva lidande därigenom, att de icke skulle fä motsvarande
tilläggsunderstöd som öfriga skolor. Mot detta har jag ock i min
reservation opponerat mig.
Utskottet har ansett, att det bör öfverlämnas åt Kungl. Maj:t
att framställa grunderna för understödens utgående. Jag antager,
att detta blir Riksdagens beslut, då jag står ensam om min reser¬
vation. Men jag vill hoppas, att, om detta beslut kommer att
fattas, Kungl. Maj:t dock vid ärendets slutliga afgörande skall taga
hänsyn till de synpunkter, som jag utvecklat i min reservation.
Emellertid anser jag, att de skäl, som jag anfört för bifall till
reservationen, äro välgrundade. Och jag har därför all anledning
att yrka bifall till den i min reservation gjorda hemställan. Den
skiljer sig från utskottet för det första med afseende å själfva in¬
gressen, däruti att jag säger, att det skulle beviljas ett anslag af
150,000 kronor i stället för 156,000 kronor, och att anslaget skall
utgå såsom bidrag till bestridande af de ökade utgifter, som de
högre skolorna för kvinnlig ungdom och samskolor få vidkännas
på grund af i fjolårets riksdagsbeslut om höjning af minimilönen
för ordinarie folkskollärarinna. Däremot har jag strukit de orden,
genom hvilka utskottet föreslår, att anslaget också skall utgå på
grund af vederbörande kommuners beslut om höjning af minimilönen
för ordinarie folkskollärarinna. Jag anser nämligen, att detta är en
sak, som icke vidkommer Riksdagen.
Såsom ytterligare villkor utöfver de, som utskottet föreslagit
har jag ställt upp det villkor, som finnes under moment 1 i re
N:0 61. 10
Lördagen den 18 Maj.
Angående
tilläggsunder-
stöd åt högre
skolor för
kvinnlig ung¬
dom och sam-
skolor.
Förts.
servationen, nämligen »att skola kan tilldelas dylikt tilläggsunder-
stöd med belopp intill 100 kronor för hvarje lärarkraft i klasserna
öfver de förberedande, med iakttagande härvid, dels att detta til-
läggsunderstöd icke må utgå med högre belopp, än som motsvarar
10 kronor för hvar och en af dess lärjungar i nyssnämnda klasser,
dels att tilläggsunderstödet i intet fall må öfverstiga 1,500 kronor
till en skola».
Herr talman! Jag yrkar bifall till det i min reservation fram¬
ställda yrkandet.
Vidare anförde:
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Hammar¬
skjöld: Herr talman, mina herrar! Jag vill till en början säga,
att jag för min del finner mig mycket tillfredsställd med det resul¬
tat, hvartill utskottet har kommit, om jag endast ser på utskottets
kläm. Men jag är icke fullt belåten med hvad som förekommer i
motiveringen, där utskottet vill framhålla, att »Kungl. Maj:t, till före¬
kommande af ovisshet om hvad hvarje skola kan i tilläggsunder-
stöd påräkna, icke lärer underlåta att före utfärdande af kungörelse
angående ansökning om tilläggsunderstöd närmare fastställa de
grunder, efter hvilka sådant understöd bör utgå». Jag vill försöka
att klargöra, att det är ofantligt svårt att kunna fastställa sådana
grunder. De understöd, hvarom nu är fråga, äro ju afsedda att
vara anpassade efter den faktiska ökningen i utgifter, som skolorna
hafva fått vidkännas på grund af Riksdagens och kommunernas
beslut om höjning af de ordinarie folkskollärarinnornas löner. Huru
omöjligt eller åtminstone huru ytterligt svårt det är att nu bestämma
vissa grunder för de ökade statsbidragen, skall jag försöka att
klargöra med ett litet exempel. Låt oss taga eu skola, där antalet
lärotimmar i klasserna öfver de förberedande uppgår till omkring
200. I den skolan kan undervisningen bestridas antingen af 8
lärarinnor med ungefär 24 timmar i veckan eller af t. ex. 10 lä¬
rarinnor, som hvardera hafva 20 timmar i klasserna öfver de för¬
beredande och 4 timmar i de förberedande klasserna, eller t. ex.
af 12 lärarinnor, af hvilka hvardera har 17 timmar i klasserna
öfver de förberedande och 7 timmar på det lägre stadiet. Enligt
Riksdagens beslut skulle samtliga lärarinnor, hvilka hufvudsakligen
undervisa i klasserna öfver de förberedande, ha en aflöning, som
icke får understiga den, som lämnas till folkskollärarinna på platsen.
Om vi nu tänka 03S, att löneförhöjningen skulle utgöra för hvarje
lärarinna 200 kronor, så blir i första fallet utgiftsökningen 1,600
kronor, i andra fallet 2,000 kronor, och i tredje fallet 2,400 kronor.
Och vidare är icke löneförhöjningen lika på alla håll, utan ganska
växlande. På ett håll kan förhöjningen för hvarje lärarinna vara
100 kronor, på ett annat 200 kronor och på ett tredje 300 kronor.
I anförda fall, som jag nyss nämnde, skulle sålunda utgiftsökningen
11 N:0 61.
Lördagen den 18 Maj.
i första fallet gå till 800 kronor, i andra fallet till 1,600 kronor Angående
och i tredje fallet 2,400 kronor. Huru skall det under sådana om- tdläggsunder-
standigheter garna vara möjligt att rinna nagra grunder, som man skolor för
ovikligen måste följa och som kunna tillämpas på alla håll? Jag kvinnlig ung-
har velat uttala detta endast för att visa, att, huru gärna jag än dom och sam¬
ville ställa mig en sådan begäran till efterrättelse, jag för närva- (p^ts)
rande har svårt att se, huru det skall blifva möjligt.
Jag skall nu nämna några ord för att söka bemöta hvad som
yttrades af herr Hammarlund. Hau har utgått från, att vissa grun¬
der måste framställas. Men hvad är det som egentligen föreligger
här? Det är ju endast, att man anser rättvist, att, när Riksdagen
ålagt skolorna att gifva sina lärarinnor en viss minimilön, staten
också bör se till, att de därigenom icke få för mycket ökade bördor.
Herr Hammarlunds reservation tar endast hänsyn till den af Riks¬
dagen beälutade höjningen i folkskollärarinnornas löner, och detta
skulle vara riktigt, om Riksdagen som villkor för åtnjutande af
statsunderstöd endast fordrat, att lärarinnorna vid högre flickskolor
skulle åtnjuta minst högsta stadgade lön för folkskollärarinna.
Men Riksdagen har gjort lärarinnornas aflöning beroende äfven af
kommunernas beslut angående ordinarie folkskollärarinnors löner.
Och då synes mig rättvisa och konsekvens fordra, att vid bestäm¬
mandet af tilläggsunderstödets storlek hänsyn jämväl tages till de
af kommunerna beslutade löner. Nu framhåller reservanten, att
åtskilliga kommuner under tiden näst före 1906 ha höjt de ordi¬
narie folkskollärarinnornas löner och att i följd häraf den höjning,
som påkallas af Riksdagens beslut 1906, ej i de kommunerna be-
höfver bli så stor som i andra kommuner och att med tillämpning
af öfverstyrelsens beräkningsgrunder skolorna på sådana orter skulle
erhålla endast ringa belopp i tilläggsunderstöd samt att detta icke
vore rättvist. Men så är icke förhållandet. Om dessa skolor er¬
hålla ersättning för sina ökade utgifter, så komma de att befinna
sig i samma ekonomiska ställning som före den af Riksdagen be¬
slutade löneförhöjningen för folkskollärarinnorna. Och meningen
med tilläggsanslaget är ju just att försätta skolorna i sådan ställ¬
ning, att det icke blir sämre för dem, än det var förut. Om före
denna tidpunkt den ena skolan på grund af kommunernas frikos¬
tighet mot sina folkskollärarinnor befunnit sig i ett ogynnsam¬
mare läge än en annan, så beror detta på förhållanden, som ej
kunna eller böra rättas genom det nu ifrågasatta tilläggsunderstö-
det. Det förnämsta skälet mot reservationen är, att skolorna skulle
erhålla alltför liten ersättning för de ökade utgifter, som de utan
sitt eget förvållande och alldeles opåräknadt få vidkännas, om de
skola ställa sig Riksdagens föreskrift angående lärarinnornas aflö¬
ning till efterrättelse.
Herr Hammarlund har mycket vidlyftigt polemiserat mot öfver¬
styrelsens förslag till grunder, såsom om äfven Kungl. Maj:t accep-
N:0 61. 12
Lördagen den 18 Maj.
Angående terat dessa grunder, men det är ett fullkomligt misstag. Det har
tilläggsunder- Kungl. Maj:t icke gjort. Jag ber att få hänvisa till hvad som står
S skolor för6 sidan 320: »Öfverstyrelsen har ansett, att en likartad begräns-
kvinnligJung- ning af tilläggsunderstödets belopp borde fastställas. Öfverstyrel-
dom och sam- sen föreslår i detta hänseende, att ökningen af statsunderstödet
s/co/or. icke skulle få öfverstiga 10 kronor för hvarje lärjunge i klasser
' ' öfver de förblödande, och att totala ökningen icke skulle för någon
skola få uppgå till högre belopp än 2,500 kr. Detta öfverstyrelsens
förslag anser jag mig af flera skäl icke höra biträda.»
Kungl. Maj:t har sålunda icke ställt sig solidarisk med öfver¬
styrelsen, utan har tvärtom tydligt framhållit, att det är omöjligt
att fastställa några grunder, och Kungl. Maj:t önskar att få ha
mera fria händer i afseende på dessa tilläggsunderstöd. Vore det
meningen, att de skulle gälla för en lång framtid, då skulle jag
icke säga så mycket om denna fordran på bestämda grunder. Men
då det icke gäller mer än två år, så synes det mig mindre behöf-
ligt. Det är alldeles klart, att vid pröfningen af-skolornas begäran
om hjälp Kungl. Maj:t kommer att taga hänsyn till de olika för¬
hållanden på olika orter och att icke i något fall gå längre, än att
den verkliga ökningen i skolornas kostnad blir ersatt, såvida sådant
låter sig göra, och att sålunda ersättningen blir rättvisare, än som
skulle kunna äga rum vare sig enligt öfverstyrelsens eller herr
Hammarlunds förslag.
I öfrigt vill jag framhålla, att jag fullständigt instämmer i
det uttalande, som gjorts dels af motionären herr Johansson i Jön¬
köping i hans motion och dels i statsutskottets uttalande angående
behöfligbeten af att det blir en större planmässighet i afseende på
understöden såväl åt privata läroverk i allmänhet som åt flick- och
samskolor. Och hvad på mig ankommer lofvar jag, att jag skall
försöka att på alla sätt ställa mig de uttalade önskemålen till efter¬
rättelse.
Jag hemställer, herr talman, att, då Första Kammaren redan
fattat beslut i öfverensstämmelse med utskottets förslag, äfven denna
kammare måtte bifalla detsamma.
Herr Johansson i Jönköping: Herr talman, mina herrar!
Jag skall icke närmare ingå på den fråga, som hittills utgjort
föremål för debatten vid behandlingen af denna punkt. Öfver¬
styrelsen har framställt ett förslag, som enligt dess mening borde
tillämpas vid fördelningen af de anslag, som det här är fråga om.
Detta förslag har icke vunnit Kungl. Maj:ts godkännande, icke ut-
skottsmajoritetens och icke reservantens. Sedan har herr Hammar¬
lund framställt ett annat förslag, men icke heller detta vinner
som det tyckes, Kungl. Maj:ts godkännande och icke heller
utskottets. Jag tror också för min del, att det är klokast, att
kammaren lämnar frågan i Kungl. Maj:ts händer. Ty ehuru jag
Lördagen den 18 Maj.
13 Nto 61.
i början var benägen att sluta mig till herr Hammarlunds mening, Angående
finner jag vid närmare öfvervägaude, att äfven de grunder, som
han föreslår, i tillämpningen skulle stöta på åtskilliga svårigheter gWor /or
och oegentligheter. Detta förhållande, att man icke kan finna pk kvinnlig ung-
lämpliga grunder för det nu ifrågavarande anslagets fördelning, sy- dom och sam-
nes emellertid antyda, att något är på tok med systemet i det hela skolor,
för fördelningen af anslagsmedlen till de enskilda skolorna, och '
detta är enligt min uppfattning fallet så till vida, att de grunder,
som hittills tillämpats för fördelningen af statsverkets anslag för
omförmälda ändamål, icke äro lämpliga. Om dessa grunder i och för
sig varit lämpliga, så skulle de utan tvifvel kunnat tillämpas äfven
vid fördelningen af det nu ifrågavarande tilläggsanslaget. Men de
äro enligt min uppfattning icke lämpliga och leda icke till rättvis
fördelning af förevarande anslagsmedel öfver hufvud. Nu utgår
den treårsperiod, för hvilken anslag till högre flickskolor beviljats,
med nästkommande år, och när detta anslag nästa år förelägges
Riksdagen till pröfning, skall nytt beslut fattas beträffande de grun¬
der, efter hvilka anslaget skall fördelas. Jag finner mig under
sådana omständigheter föranlåten att till herr statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet rikta en vädjan att taga under öfver¬
vägande, huruvida icke nästa år en framställning från Kungl.
Maj:ts sida kunde göras och förslag framläggas om bättre och
mera ändamålsenliga grunder för fördelningen af anslagsmedlen
till de högre flickskolorna. Jag hade tillfälle att för icke länge
sedan bevista ett möte af ombud från landets högre flickskolor och
fann då, hvad jag också förut trodde mig veta, nämligen att det
icke rådde belåtenhet med de i detta afseende hittills tillämpade
grundsatserna. Särskildt framhölls, att större hänsyn borde tagas
till antalet faktiskt anställda lärarinnor och antalet klassafdelningar.
Jag vill icke säga, att antalet klassafdelningar bör utgöra enda
grunden för anslagets fördelning, men jag är öfvertygad om, att
denna omständighet — klassafdelningarnas antal — bör i någon
mån vara bestämmande för medlens fördelniog. Nu skola medlen
fördelas efter sådana grunder, att statsunderstöd till hvarje skola
får utgå med högst 45 kronor för hvar och en af skolans lärjungar
i klasserna öfver de förberedande, dock högst 4,500 kr. För hvarje
lärjunge erhåller skolan således i regeln ett belopp af 45 kr., om
antalet lärjungar icke öfverstiger 100; om nu en skola har t. ex.
80 lärjungar, blir understödet alltså 80 x 45 kr. = 3,600 kr.
Men en dylik skola har nästan lika stora utgifter som den, hvilken
har 100 lärjungar. Det behöfves nämligen i båda fallen lärare¬
krafter för samtliga klasser, och om båda skolorna äro fördelade i
åtta klasser, behöfvas således i hvarje skola åtta olika klassrum
och samma antal lärarinnor. Men inkomsterna bli högst olika, ty
den mindre skolan får ej blott ett mindre statsanslag, utan äfven
mindre inkomst genom terminsafgifter. I dylika fall synes mig
N:0 61. 14
Lördagen den 18 Maj.
Angående statsunderstödet i högre grad, än nu är fallet, böra afpassas efter
Iföd^å^hf^revei'khga behofvet.
* Skolor för * Det ar donna omständighet jag velat påpeka, och jag tillåter
kvinnlig ung-mig uttrycka den förhoppning, att den vid utarbetandet af grunder
dom, och sam- för de 'ifrågavarande medlens framtida fördelning måtte blifva
skölor. beaktad.
(Forts.)
Herr Hammarlund: Herr statsrådet och chefen för eckle¬
siastikdepartementet sade, att jag i min reservation hade resonerat
så, som om Kungl. Maj:t skulle hafva godkänt de af öfverstyrelsen
föreslagna grunderna, men att Kungl. Maj:t icke hade gjort detta.
Påståendet är riktigt i fråga om det af öfverstyrelsen föreslagna
beloppet af 10 kr. per lärjunge samt 2,500 kr. per skola. Emot dessa
grunder har herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartemen¬
tet opponerat sig, men hvad angår den frågan, huru mycket som
skulle beräknas för hvarje lärarekraft, har statsrådet uttryckligen
förklarat sig vara ense med öfverstyrelsen. Det heter i den kungl.
propositionen (n:r 82) sid. 21 följande: »I fråga om aflöningens
förhöjning är jag ense med öfverstyrelsen därutinnan, att man ej
bör utgå från de löneförhöjningar, som skolorna från och med år
1907 vore nödsakade att gifva sina lärarinnor på grund af folk¬
skollärarinnornas ökade löner, utan att i stället för hvarje lärar-
innetjänst med normal tjänstgöring bör beräknas så stor löneför¬
höjning, som svarar mot skillnaden mellan minimiaflöningen för or¬
dinarie folkskollärarinna å orten år 1906 och år 1907.»
Herr statsrådet anmärkte vidare, att den beräkningsgrund, som
jag hade uppställt, kunde vara riktig, om komuner endast beviljat den
af Riksdagen fastställda minimilönen för folkskollärarinna, men då
Riksdagen fastställt som villkor, att lönen skall vara minst densamma
som den till folkskollärarinna inom samma kommun för åtta månaders
tjänstgöring bestämda lägsta aflöning med inberäkning af naturaför¬
måner, vore det icke rimligt att begränsa sig på det sätt, som jag
föreslagit. Nu vill jag häremot framhålla, att, såvidt jag vet. det
väl knappast finnes någon stad, som ger sina folkskollärarinnor i
första lönegraden mer än minimilönen. Jag kan nu icke erinra mig
någon sådan, åtminstone är det icke fallet med Stockholm, tv i
Stockholm hafva folkskollärarinnor i första lönegraden endast lag-
stadgad minimilön samt dessutom ersättning för naturaförmåner,
hvilka senare för 1906 beräknades till ganska låga belopp, men nu
blifvit höjda till deras verkliga värden. Äfven om Riksdagen
icke år 1906 hade beslutat en höjning af lärarinnelönen, hade
Stockholms stad blifvit nödsakad att på grund af de stegrade hy¬
rorna höja ersättningen för naturaförmånerna. Nu har man i
Stockholm höjt ersättningen för bostad från 400 till 550 kr. och
för bränsle från 85 till 100 kr.: sålunda sammanlagdt 165 kronors
förhöjning på naturaförmånerna. Detta skulle Stockholms stad
Lördagen den 18 Maj.
15 N:0 61.
hafva kommit att besluta, oafsedt löneförhöjningen. Men hade det Angående
månne då kommit i fråga att gifva flickskolorna ersättning, därför att tjMäggsunder-
vi här i Stockholm nödgats höja ersättningen för naturaförmånerna?*skolor för*
Jag tviflar därpå. Nu står det här i öfverstyrelsens tabell, attkvinnligJ ung-
folkskollärarinuelönen i Stockholm är höjd med 365 kr., men i dom och sant-
verkligheten är den ej höjd med mer än den af Riksdagen beslu- skolor.
tade summan af 200 kr., ty de 165 kronorna utgöra en förhöjning ^ or 8
i ersättningen för bostad och vedbrand, som lärarinnorna enligt
lag äro berättigade att få. Kommunen får icke någon högre er¬
sättning af staten för dessa naturaförmåner, men flickläroverken
däremot skulle på grund däraf, att kommunerna höjt ersättningen
för dessa förmåner, af staten få ersättning. Det är ju att slå in
på en alldeles ny väg och tillförsäkra de privata skolorna ett dyr-
ortstillägg, utgående som ersättning för bostad och vedbrand, under
det för lärarepersonalen vid kommunens folkskolor icke skulle utgå
någon sådan ersättning.
Vidare sade herr statsrådet, att flickskolorna skulle erhålla en
alltför liten ersättning, om de endast skulle få beräkna den efter
dessa 200 kr. Ja, det är just beroende på den principfrågan, huruvida
de äfven skola hafva bidrag för lärarinnornas naturaförmåner. Jag
har alltid trott, att, då Riksdagen uppställde det villkoret, att sko¬
lorna skola gifva sina lärarinnor samma lön som utgår för kom¬
munens folkskollärarinnor, Riksdagen då icke tänkte sig, att staten
skulle bidraga till lärarinnornas naturaförmåner, utan att flicksko¬
lorna liksom kommunerna skulle af egna medel gifva lärarinnorna
antingen bostad in natura eller också en ersättning, som motsvarar
den bostad, som anses vara tillräcklig för en folkskollärarinna på
orten.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr Persson i Tallberg: Herr talman! Herr Hammarlund
började sitt första anförande med att säga, att han ville se frågan ur
statens och rättvisans synpunkt. Ja, det har också utskottet velat göra,
men det har velat se den icke endast ur statens, utan äfven ur
skolornas rättvisa synpunkt. Nu har herr Hammarlund, som han
så många gånger redan inom utskottet och särskildt på vederbö¬
rande afdelning gjort, framställt en jämförelse mellan sitt för¬
slag och öfverstyrelsens förslag, men ecklesiastikministern har ju
på det mest briljanta sätt vederlagt honom och erinrat därom, att
Kungl. Maj:t icke har framlagt öfverstyrelsens förslag, och då
tycker jag, att det är ett lönlöst arbete att göra en jämförelse mel¬
lan dessa båda förslag. Det är vidare just för att vinna rättvisa
vid fördelningen, som utskottet har ansett det vara tryggare att
öfverlämna denna fråga åt Kungl. Maj:t än att öfverlämna den
ensamt åt herr Hammarlund, huru kunnig han än må vara i dessa
stycken.
N:0 61. 16
Lördagen den 18 Maj.
Angående Jag skall ej försöka att kär vederlägga herr Hammarlund, ty
stöd^a^höTe^ ^ar försökt det inom afdelningen, och det har ej lyckats mig.
* Skolor för & ^aS vill därför ej upprepa något af de skäl, som jag där anfört
kvinnlig ung■ mot hans ståndpunkt. Jag vill endast säga, att det är så mycket
dom och sam- hamradt på denna fråga, att jag tycker, att vi nu gärna kunna
fatta beslut i densamma, och därför, herr talman, skall jag be att
or s.) ^ yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Anderson i Hasselbol instämde häruti.
Härmed var öfverlägggningen slutad. Efter af herr talmannen
gifna propositioner å de därunder gjorda yrkandena blef utskottets
hemställan af kammaren bifallen.
Punkterna 87—95.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Angående
folkskolese-
minanum i
Luleå.
Punkten 96, angående anslag till ett foikskollärarseminarium i
Luleå m. m.
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att dels till uppförande,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar, af er¬
forderliga byggnader för ett foikskollärarseminarium i Luleå samt
anskaffande af inventarier för seminariet bevilja ett anslag af
261,800 kronor och däraf på extra stat för år 1908 anvisa ett be¬
lopp af 100,000 kronor, dels ock för bygynnande af verksamheten
vid nämnda seminarium vid början af höstterminen 1907 och uppe¬
hållande af undervisningen vid seminariet under samma termin
äfvensom vår- och hösterminerna 1908 på extra stat för 1908 an¬
visa ett belopp af 21,080 kronor.
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 51, af herr K. Ham¬
marlund, som hemställt, att Riksdagen måtte besluta, att, med bi¬
fall i öfrigt till Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande af
ett nytt foikskollärarseminarium i Luleå, det nya seminariet för¬
söksvis skulle organiseras såsom samskola, och att sålunda såväl
manliga som kvinnliga elever där skulle mottagas.
Utskottet hemställde:
a) att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke måtte för
närvarande af Riksdagen bifallas, samt
b) att i följd häraf herr Hammarlunds motion icke måtte till
någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.
Lördagen den 18 Maj. 17
Beträffande denna punkt hade emellertid afgifvits reservation
af herrar Hammarlund, Starbäck och Wiklund, hvilka ansett, att
utskottet bort hemställa:
a) att Kungl. Maj:ts förslag om anvisande af medel för upp¬
förande af erforderliga byggnader för ett folkskoleseminarium i
Luleå icke för närvarande måtte af Riksdagen bifallas;
b) att Riksdagen måtte, för begynnande af seminarieundervis-
ning i Luleå vid början af höstterminen 1907 och uppehållande
af undervisningen under samma termin äfvensom vår- och höst¬
terminerna 1908, under förutsättning att Kungl. Magt kunde med
Luleå stad träffa öfverenskommelse om tillhandahållande af nödiga
lokaler för ändamålet, på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp
af 21,080 kronor; samt
c) besluta, att den provisoriska undervisning, som sålunda
kunde komma till stånd, skulle ordnas såsom Barnundervisning
för manliga och kvinnliga elever.
Efter uppläsandet af utskottets hemställan lämnades på begä¬
ran ordet till:
Herr Hammarlund: Herr talmani Vid behandlingen af
denna fråga inom utskottet var man allmänt ense om behofvet af
ett nytt folkskoleseminarium för det nordligaste Norrland. Man var
också ense därom, att Luleå var den lämpligaste platsen för det¬
samma. Beträffande själfva seminariebyggnaden ansåg utskottet
sig böra hänskjuta ritningarna till seminariekommittén för att in¬
hämta dess yttrande. Efter den kritik, som denna ägnat dessa rit¬
ningar, och hvilken kritik förekommer här i utskottets utlåtande,
så kunde det ju ej gärna komma i fråga, att vi nu skulle omedel¬
bart tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag rörande byggnaden.
På den grund stannade utskottets majoritet vid att för närvarande
helt och hållet afstyrka det förevarande förslaget.
Det finnes emellertid några reservanter anmälda i denna punkt,
och dessa hafva ansett, att om man är ense om, att det behöfves
ett seminarium, och att detta skall ligga i Luleå, det ju kunde
vara skäl att bevilja det belopp, som Kungl. Maj:t begärt för att
provisoriskt låta seminariet börja redan med höstterminen 1907
uti lokaler, som skulle provisoriskt anordnas af stadsfullmäktige i
Luleå. Men om denna undervisning skulle börja redan innan Riks¬
dagen fattat beslut om seminariebyggnaden, komme gifvetvis denna
undervisning i provisoriska lokaler att fortgå ett år längre, än om
byggnaden nu omedelbart kunde beslutas. Då beror det på, huru¬
vida stadsfullmäktige i Luleå vilja gorå denna uppoffring, Reser¬
vanterna hafva trott, att det för Luleå stad skulle vara af ett så
stort intresse att få detta seminarium, att de skulle komma att
Andra Kammarens Prof. 1907. N:o 61. 2
N:o 61.
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
N:0 61. 18
Lördagen den 18 Maj.
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
vilja göra en dylik uppoffring, och därför hafva vi föreslagit, att
.Riksdagen måtte" bevilja detta anslag af 21,080 kr., för att under¬
visningen må kunna börja, under förutsättning, att Kungl. Maj:t
kan med Luleå stad träffa öfverenskommelse om tillhandahållande
af nödiga lokaler för ändamålet. Och i motiveringen är det ut¬
tryckligen framhållet, att stadsfullmäktige, naturligen kostnadsfritt,
skola anskaffa dessa lokaler. Vi hafva sålunda i likhet med öfriga
utskottsledamöter afstyrkt det föreliggande förslaget om en semi-
nariebyggnad, men vi hafva tillstyrkt, att Riksdagen måtte bevilja
21,080 kr., för att seminariets verksamhet måtte kunna börja redan
instundande höst. Därigenom vinner man ju så mycket, att man
får elever utexaminerade ett år tidigare, än hvad eljest skulle blifva
fallet. Det rådar lärarebrist i vårt land, och särskilt gör sig denna
brist gällande i Norrland. Då är det väl af ganska stor vikt, att
man sätter seminariet i gång redan nu, så att man med det sna¬
raste kan få någon lättnad i denna lärarebrist.
Men om man nu skulle vara med om detta och besluta, att
undervisningen skall börja trots det, att man ej nu bestämmer sig
för en seminariebyggnad, så uppstår frågan, hur denna undervis¬
ning skall ordnas. Domkapitlet har uttalat, att det kunde vara
lämpligt att göra ett försök med Barnundervisning med seminariet.
Rektor Sundén, som blifvit hörd i ämnet, har haft en liknande
mening och hänvisat till de gynnsamma erfarenheter, som i utlan¬
det vunnits i fråga om Barnundervisning vid seminarierna. Men
Kungl. Maj:t vill hafva ett manligt seminarium. Jag ansåg det
önskligt, att den frågan kunde komma på tal inom utskottet, och
väckte därför eu motion i saken. De ledamöter af utskottet, som
reserverat sig och tillstyrkt anslag till påbörjande af undervisnin¬
gen vid seminariet, hafva tillika velat, att man skulle uttala sig för
att den provisoriska undervisning, som kunde komma till stånd,
skulle ordnas såsom Barnundervisning, alltså för både manliga och
kvinnliga elever.
Detta har ansetts önskligt särskilt med hänsyn till att man
därigenom har full garanti för att tilloppet af elever till seminariet
blir tillräckligt. Där uppe i det nordligaste Norrland äro ju arbets¬
priserna ganska höga; de unge männen få bra betaldt vid sågverk,
bergverk och industriella anläggningar. Det kan då befaras, att
de icke vilja ge sig in vid ett seminarium och där offra fyra år
af sin tid för att därefter mottaga eu befattning med ganska låg
aflöning. Om man däremot lämnade tillträde till detta seminarium
äfven åt unga kvinnor, hade man full garanti för, att elever icke
skulle komma att tryta. Såsom i min motion påpekats, skulle
samundervisningen anses såsom ett försök. Längre fram har man
ju vunnit erfarenhet, huruvida antalet manliga elever blefve till¬
räckligt och huruvida några olägenheter visade sig, och man kunde
Lördagen den 18 Maj.
19 ll:o 61
då, om så funnes önskligt, ordna seminariet enbart för manliga
elever.
Jag förordar alltså den reservation, som jag,jämte herrar Star-
bäck och Wiklund hafva afgifvit vid denna punkt. Jag ber att få
nämna, att denna reservation i momenten a) och b) redan blifvit
antagen af Första Kammaren. Då jag tror, att Andra Kammarens
intresse för folkundervisningen i dessa nordliga trakter icke är
mindre än Första Kammarens, så vågar jag hoppas, att äfven denna
kammare skall stödja det förevarande förslaget.
Med afseende å momentet c) har Första Kammaren däremot
icke godkänt reservationen. Men om Andra Kammaren ställer sig
på reservanternas sida, d. v. s. delar den uppfattning, som uttalats
af domkapitlet i Luleå, så finnes intet, som hindrar, att denna
kammare uttalar sig i dylik riktning. Det kan ju tänkas, att eu
sammanjämkning kommer till stånd. Eller ock förfaller denna
fråga; då står uttalandet som en opinionsyttring, och Kungl.
Maj:t har friare händer att ordna frågan om samuudervisnmg vid
seminariet.
Jag hemställer alltså om rent bifall till samtliga tre punkter i
den af mig med flere framställda reservationen.
Häruti instämde herr Wiklund.
Herr Berglund: Herr talman, mina herrar! Det skulle icke
förvåna mig, om många af herrarne här från mellersta och södra
Sverige skulle anse, att man får göra allt för stora uppoffringar
för Norrland, och att allt för många och stora kraf framkomma
från denna landsdel. Vi norrlänningar erkänna ju också tacksamt
de stora uppoffringar, som Riksdagen gjort för våra bygder; och
jag ber, mina herrar, att denna vår känsla icke må inrangeras
under Sigurds bekanta definition, att »tacksamhet är en hulpen
människas stilla undran, huruvida icke mer är att hämta på samma
ställe». Det är emellertid min lifliga öfvertygelse, att dessa upp¬
offringar skola bära rika frukter såväl materiellt som nationellt.
Två af kulturens allra kraftigaste häfstänger heta kommunika¬
tioner och en sund och god folkskoleundervisning. Intet land och
ingen nation kunna offra för mycket på folkundervisningen. Den
är folkets ryggrad, dess märg och kärna. Alla känna vi den tyske
statsmannens ord, att det var den tyske folkskollärarens förtjänst,
att Tyskland utgått segrande ur den fruktansvärda kampen med
Frankrike. Härvid kan man tillämpa den satsen, att endast det
bästa är godt nog för folkets undervisning. Folkundervisningen
bör vara vår ögonsten och vårt ögonmärke; genom den skola vi
skapa kärlek hos vårt folk för hem och fosterjord; genom den
skola vi bestå i kampen, när det gäller; den är nationens högsta
skatt, och dess fana måste vi hålla högt.
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
N:0 61. 20
Lördagen den 18 Maj.
Angående
folåskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
Vår nation kan ju också berömma sig af att denna folkunder¬
visning står mycket högt; och dock, mina herrar, offra vi ofantligt
mycket mera på den högre undervisningen än på den lägre. Om
vi se på senaste tioårsperioden till år 1904, så har staten för den
högre undervisningen vid universiteten för hvarje elev en årlig
kostnad af ej mindre än 363 kronor; för undervisningen vid elemen¬
tarskolorna offrar staten på hvarje yngling 216 kronor per år; och
för en hvar af folkskolans elever offra vi, mina herrar, 7 kronor
och 50 öre om året. Se vi åter på statens och kommunernas
sammanlagda utgifter för denna undervisning, så bli siffrorna
respektive: 363 kronor, 285 kronor och 27 kronor 10 öre. Vi se
sålunda, att en yngling i elementarskolan kostar staten 30 gånger
så mycket som en yngling i våra folkskolor. Det är ju icke något
ondt att säga härom, äfven om man skulle tycka disproportionen
vara väl stor.
Mer än kanske i någon annan del af vårt land gör sig den
stora bristen på skolor och lärarekrafter märkbar i öfre Norrland.
Det är många orsaker, som härtill medverka: folkets fattigdom,
den hastiga materiella utvecklingen, hvarigenom massor af folk
komma upp till våra trakter, utan att organen för den andliga ut¬
vecklingen, d. v. s. skolorna, hinna att växa i jämnbredd med
denna folkökning. Detta jämte flera andra förhållanden gör, att
bristen på lärare och undervisningsanstalter nu är så trängande.
Mina herrar, jag är personligen ingen beundrare af biskops-
institutionen; men jag är glad, att vårt stift har haft lyckan att
till chef få en man med oomtvistligt nit och intresse för folkskolan.
Redan såsom kyrkoherde i Gellivare ådagalade den nuvarande
stiftschefen ett ovanligt intresse och nit för folkskolan, och erhöllos
genom hans initiativ statsanslag till skolor där uppe i de fattigaste
lappmarkerna. Det är sålunda icke att undra på, om samme man
nu såsom stiftschef, och med den kännedom han har om det
trängande behofvet af folkbildningsanstalter inom stiftet, har tagit
initiativ till det förslag, som nu föreligger beträffande inrättandet
af ett nytt folkskolelärareseminarium i Luleå.
Jag skall taga mig friheten att anföra några siffror ur dom¬
kapitlets i Luleå skrifvelse, hvilka äro anförda af chefen för
ecklesiastikdepartementet i hans yttrande till statsrådsprotokollet:
under läsåret 1903—1904 funnos i Luleå stift 53,705 skolpliktiga
barn. Af dessa undervisades 10,767, eller endast 20 % af hela
barnantalet, i fasta skolor. Det långt öfvervägande antalet under¬
visades i flyttande folkskolor och i mindre skolor. Antalet af dessa
barn var icke mindre än 25,215, alltså i det närmaste 50 % af
hela barnantalet. Domkapitlet uppgifver äfven, att icke mindre
än 5,177 barn undervisades i hemmet; och herrarna kunna själfva
tänka sig, hvad detta skall blifva för en undervisning. Det är
ungefär detsamma som ingen undervisning alls; och dock utgöra
21 No 61
Lördagen den 18 Maj.
<lessa barn nära 10 % af samtliga barnen i stiftet. Äfvenså upp¬
ger domkapitlet, att för närvarande behöfvas cirka 300 lärare eller
lärarinnor, för att något så när tillfredsställande kunna uppehålla
folkskoleundervisningen; men hvar skola vi taga dem ifrån?
Seminarierna i Hernösand och Umeå kunna på långt när icke
fylla denna brist. I Hernösand ha årligen under de sista åren
utexaminerats ungefär 33 elever från Norrbotten och i Hernösand
ha år 1903 af 97 sökande endast 27 kunnat mottagas. Däraf
kunna herrarne själfva bedöma, hurudana förhållandena äro.
Man invänder då: Ni kunna få lärare söderifrån. Ja, mina
herrar, om det vore så väl, men det går icke. Många äro orsakerna
härtill — de dvra lefnadskostnaderna, det omilda klimatet och många
andra omständigheter göra, att det snarare sker eu utvandring från
Norrland af dessa lärarekrafter än en invandring till Norrland.
Nej, skola vi kunna fylla bristen, så måste det ske genom orternas
egna söner och döttrar, och utan att vi få ett seminarium kunna
vi icke göra detta.
Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen begärt 100,000
kronor för att påbörja denna seminariebyggnad i Luleå. Stats¬
utskottet afstyrker detta och afstyrker hufvudsakligen af det skäl
att seminariekommittén haft några anmärkningar mot de ritningar
till detta seminarium som föreligga. Att dock seminariekommittén
icke afsett att stjälpa frågan eller skjuta undan densamma skall
jag be att få bevisa med ett par citat ur seminariekommitténs
yttrande. Den säger nämligen: »Då kommittén, såsom i det före¬
gående blifvit betonadt, finner den kungl. propositionens framgång
inom Riksdagen högeligen önskvärd, är det icke utan eu viss
tvekan, som kommittén går att för statsutskottet framlägga resul¬
tatet af denna granskning. Det vore nämligen enligt kommitténs
mening att beklaga, om bristfällighet i byggnadsförslaget skulle
föranleda Riksdagen till ett uppskof med det viktiga ärendets af¬
görande.» Vidare säger samma kommitté: »Af största vikt är
emellertid, att frågan så ordnas, att det föreslagna seminariet snarast
möjligt kommer till stånd, så att icke hela detta för våra nordliga
bygders andliga och nationella odling viktiga ärende blir undan¬
skjutet.»
Mina herrar! Efter statsutskottets afstyrkande finnes väl icke
något hopp att i år få detta anslag och kunna påbörja detta nöd¬
vändiga arbete. Det måste emellertid göias ju förr dess hellre.
Under tiden bli förhållandena allt olidligare. Redan nu sakna i
de fasta skolorna 22 lärare föreskrifven kompetens, och i de mindre
folk- och småskolorna äro 87 lärare oexaminerade. Luleå stads¬
fullmäktige, som naturligtvis väl känna och behjärta detta behof,
ha förklarat sig villiga att ställa lokaler till seminariets förfogande
och ha tillika till tomt för den nya byggnaden anslagit tre stora
kvarter, innehållande öfver 31,000 kvadratmeter. Man hade där
Angående
folkskoltse-
minarium
i Luleå
(Forts.)
Lördagen den 18 Maj.
N:o 61-
Angående
folkskolese-
.minarium
i Luleå.
CForts.)
22
hoppats, att Riksdagen redan detta år skulle anslå medel för på¬
börjandet af seminariebyggnaden. Nu blir förhållandet ett annat.
Staden måste åtaga sig att under ytterligare ett år hålla lokaler
för seminarieundervisningen.
Under den förhoppning att Riksdagen nästa år beviljar
detta anslag, så att denna nödvändiga och behjärtansvärda sak
icke ytterligare må undanskjutas, skall jag, herr talman, be att
få yrka bifall till reservanternas förslag om anvisande af 21,080
kronor, så att undervisningen redan denna hösttermin må kunna
börjas i Luleå.
I detta anförande instämde herrar Scedén, Hörnstén, Svensson
i Bondön, Lundström, Carlsson i Malmberget, Kronlund, Andersson
i Baggböle och Matsson.
Herr vice talmannen. Herr talman! Af den siste talarens
yttrande skulle man snarast få den uppfattningen, att det skulle
vara någon, som skulle motsätta sig ett folkskollärareseminariums
inrättande i Luleå. Så är emellertid icke förhållandet. Tvärtom
äro både myndigheternas utlåtanden och uttalanden från andra
håll fullkomligt samstämmiga uti, att ett nytt seminarium bör upp¬
rättas i Norrland, samt beträffande platsen därstädes, att den bör
vara Luleå. Jag förstår således icke en hel del af det resonne-
mang, som den nästföregående talaren hade inför kammaren.
Meningarna äro emellertid skilda därom, huruvida man bör
bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande förslag eller icke bifalla det¬
samma. Hvad som gjort statsutskottet betänksamt i det afseendet
är i främsta rummet de uttalanden, som gjorts af seminariekom-
mittén. Kommittén har vid granskningen af ritningar m. m. mot
inredningen af lokalerna i det nya, tilltänkta seminariet funnit sig
böra göra åtskilliga erinringar och anmärkningar, som äro af den
beskaffenhet, att det är alldeles omöjligt att icke taga hänsyn till
dem. Därför har utskottet, som väl velat främja denna frågas
framgång, haft att välja på å ena sidan att ytterligare vädja till
Kungl. Maj:t att få dessa af kommittén anmärkta olägenheter af-
hjälpta och att därefter få från Kungl. Maj:t förvänta snarast möj¬
ligt, d. v. s. redan till nästkommande års Riksdag, nytt förslag i
ämnet och å andra sidan att gå den väg, som herrar reservanter
föreslagit. Om vi nu se till, hvad reservanterna anfört, så finna
vi, att reservanterna anse, att det skulle vara riktigast att nu be¬
vilja ett visst anslagsbelopp för att ordna undervisningen redan un¬
der nästa år, så att således intet uppehåll skulle ske med anord¬
nandet af seminarieundervisningen i Luleå. Reservanterna moti¬
vera detta förslag med den lärarebrist, som förefinnes i landet. Ja,
det är ett kändt förhållande, att det har rådt och råder lärarebrist
i landet, men vid detta tillfälle kan det icke undgå hvarken mig
23 N:o 61.
Lördagen den 18 Maj.
eller mången annan att tänka på, att denna brist icke hade be-
höft vara så stor, om sådana män som för detta ecklesiastikmi¬
nister Berg och herr Hammarlund hade velat göra hvad de efter
mitt förmenande kunde ha gjort. Ty då hade åtminstone några
af de seminarier, som finnas i landet, helt säkert kunnat taga in
flera elever än hvad som har varit fallet, och därmed hade bristen
på lärarekrafter, det vågar jag bestämdt påstå, icke varit så stor
som den nu är, om ens någon sådan förefuunits. Hvad orsaken
nu varit till att våra seminarier förut kunnat mottaga mycket fler
elever än de för närvarande ha, det vet jag icke. Måhända kan
det vara beroende på nya åsikter om det lämpligaste sättet för
undervisningens ordnande och att man på den grund minskat an¬
talet elever vid de gamla seminarierna. Men då man sett, att det före¬
stått brist på lärarekrafter, hade man i alla fall enligt min mening
bort på något provisoriskt sätt inrätta sig vid de nuvarande semi¬
narierna, så att man icke blifvit utsatt för de svårigheter, som på
sista tiden onekligen yppat sig till följd af bristen af folkskol¬
lärare.
Slutligen vill jag yttra några ord med afseende på den af
motionären,herr Hammarlund,ifrågasatta samundervisningen. Kung].
Maj:t anser, att ett försök möjligen kunde och borde göras i det
afseendet. Kommittén ställer sig något tveksam, och icke så litet
ändå till den saken, då kommittén enligt citat, som återfinnes på
sid. 356 i statsutskottets betänkande, yttrar: »Med afseende härpå
vill kommittén framhålla sannolikheten af att inom Norrland ett
särskilt lärarinneseminarium jämte det i Umeå nu befintliga snart
nog skall befinnas vara af behofvet påkalladt och att nödvändig¬
heten af ett sådant seminariums upprättande icke lämpligen före-
bygges genom anordnande af ett samseminarium just i den del af
landet, där ett lärarinneseminarium redan finnes. Skall därför det
nu föreslagna seminariet i Luleå afses för både manliga och kvinn¬
liga lärjungar, så synes egenskapen af samskola böra tilldelas det
endast såsom en öfvergångsform och såsom ett försök till vinnande
af erfarenhet om samseminariers lämplighet inom vårt land.» Jag
vågar icke ställa upp min egen åsikt gentemot vare sig den ärade
motionärens än mindre gentemot Kungl. Maj:ts. Jag vill endast
uttala som min åsikt om denna Barnundervisning vid seminarierna,
att jag icke anser, att eu sådan kan vara lämplig. Skälen för
denna min uppfattning äro många och delvis af sådan art, att jag
icke vill här beröra dem. Jag vill endast påpeka en omständig¬
het, nämligen den ålder, i hvilken eleverna befinna sig vid inträ¬
det ioett seminarium.
Åtskilligt kunde nog vara att i öfrigt tillägga, men det vill
förefalla mig, som om det skulle vara klart för samtliga kamma¬
rens ledamöter, när de se den välvilliga motivering, som utskottet
har gifvit åt sin hemställan, och som går ut på, att Kungl. Maj:t
Angående
folkskolese-
minariwn
i Luleå.
(Forts.)
N:o 61. 24
Angående
folkskolesc-
minarium
i Luleå.
(Forts.}
Lördagen den 18 Maj.
icke skall låta detta ärende fördröjas utöfver hvad som högst nöd¬
vändigt är, och att man därför förväntar, att Kungl. Maj:t redan
till nästa Riksdag skall komma in med nytt förslag, att goda skäl
tala för bifall till utskottets förslag. Mot utskottets motivering gör
jag den anmärkningen, att äfven utskottet har låtit framskymta
möjligheten af att man kunde försöka sig på, huruvida det vore
lämpligt med samundervisning. Den delen af utskottets motivering
ber jag för min del att få uttala mig emot, men i öfrigt yrkar jag
bifall till utskottets hemställan.
Herr Pehrsson i Österby: Herr talman, mina herrar! Den
siste ärade talaren har påpekat, huru alla, som yttrat sig i denna
fråga, äro eniga om både behofvet af och platsen för det semina¬
rium, som bär är föreslaget, Han har däremot icke gifvit sig in
på, hvad som dock är det egentliga i denna fråga för närvarande,
nämligen huruvida undervisningen skall få börja redan under det
läsår, som kommer, eller skall skjutas upp ett år. Han har vidare
talat om, att den lärarebrist, som förefinnes, icke behof t vara så
stor. Jag vill nu icke alls inlåta mig på den saken utan vill en¬
dast betona, att sålunda äfven från statsutskottshåll har erkänts,
att lärarebristen verkligen är betydande. Där uppe kommer lärare¬
bristen att kännas på ett helt annat sätt än för oss här nere i lan¬
det, och en ärad talare på norrlandsbänken har framdragit siffror,
som till fullo belysa detta. Hvad som däremot på sina håll skulle
kunna tala emot detta förslag, synes vara, att man vill föra in sam-
skoleidén vid detta seminarium. Utan att för närvarande vilja göra
annat yrkande än som gjorts af herr Hammarlund, hemställer jag
likväl till alla dem, för hvilka hufvudsaken är att få skolan till
stånd så fort som möjligt, huruvida man icke, då frågan om sam-
skoleundervisningen redan är fallen i Första Kammaren, bör låta
denna punkt utgå ur beslutet, för att icke till äfventyrs komma
frågan att falla, då det väl kan vara tvifvelaktigt, huruvida gemen¬
sam votering kan sättas i fråga, om kamrarne stanna i olika beslut
med afseende på punkt c.
Det är en synpunkt som icke hittills framhållits, som jag här
skulle vilja lägga herrarne på hjärtat, och det är sammanhanget
mellan denna skolfråga och frågan om svenskhetens bevarande i
de nordligaste delarne i vårt land, i finnbygderna. Skolan har
nämligen däruppe både en offensiv och defensiv uppgift. Herrarne
veta säkerligen, att det finska språket har en ganska stor benägen¬
het att tränga sig längre och längre söderut. Chefen för Luleå
stift har påvisat, hurusom det händer ganska ofta, att en by, som
förut varit helt svenskspråkig, efter tvenne generationer blifvit
finskspråkig. Därför gäller det här att sätta en damm mot finsk¬
hetens nedträngande, liksom också skolan har den offensiva upp¬
giften att sprida svensk kultur uppe i de egentliga finnbygderna.
25 N:o 61.
Lördagen den 18 Maj.
Detta sammanhänger med denna seminariefråga, emedan skolan i
de svensktalande trakterna nu med finnbygderna måste dela de
lärare, som egentligen äro afsedda för dessa bygder. Det går näm¬
ligen en strömning söderut äfven bland lärarekåren. Nu äro i
själfva verket de nordligare trakterna bättre tillgodosedda i skol-
afseende än de sydliga trakterna inom Luleå stift äro. Genom att
fördröja denna förstärkning af lärarekrafter, som vi hoppas fa ge¬
nom inrättandet af ett nytt seminarium, måste denna fördelning
kännas äfven i de nordligare trakterna. Skolans betydelse och in¬
flytande i det af mig påpekade hänseendet skulle sålunda komma
att förminskas. Jag vill härtill lägga, att bland den finska befolk¬
ningen för närvarande förefinnes en liflig önskan att få svenska
skolor; den börjar att känna sig som ett med det svenska foster¬
landet, och de olika byarna täfla sins emellan att få skolor dit för¬
lagda. Verkliga skäl synas föreligga för att vi nu också så mycket
som möjligt begagna oss af denna stämning. Det är ju eu riks-
angelägenhet, att svensk kultur sprides där uppe, och genom in¬
rättandet af skolor befästes och värnas bäst den svenska kulturen.
Från denna synpunkt är det som jag ser saken. Det synes mig
ganska viktigt, om vi ett år tidigare kunna få ut 25 lärare för att
fylla en lucka i den stora brist på 300 lärare, som finnes inom
Luleå stift, och jag ber därför att få tillstyrka den af herr Ham¬
marlund med flera afgifna reservationen.
Herr Persson i Tallberg: Först ber jag att få konstatera, att
den argumentering, som, om jag så får uttrycka mig, gjorts både på
längden och djupet till förmån för inrättandet af ett folkskolesemi-
narium i Luleå, den argumenteringen träffar icke alls utskottets
förevarande hemställan. Ty behofvet af ett seminarium har ingen
förnekat, utan det är endast rörande de förberedande åtgärder,
som skulle vidtagas, hvarom någon skiljaktighet här råder. Nu
säger herr Hammarlund i sitt anförande, att det varit af intresse
för folkundervisningen som hans förslag kommit fram, och herr
Berglund säger, att det icke skulle förvåna honom, om represen¬
tanterna för södra och mellersta Sverige tyckte, att staten gjort
alltför stora uppoffringar för Norrland. Nej, herr Berglund, detta
är icke alls skälet, hvarför vi afstyrkt Kungl. Maj ds förslag utan
snarare raka motsatsen. Skälet är icke alls det, att vi tyckt, att
vi skulle göra för stora uppoffringar genom ett bifall till Kungl.
Maj ds förslag, utan det, att när seminariekommittén påvisat, att
Kungl. Majds förslag icke skulle kunna tillgodose ett så fullstän¬
digt seminarium där uppe som kommittén funnit nödvändigt, an-
sågo vi oss icke kunna tillstyrka Kungl. Majds förslag. Om jag
icke fäste så stort afseende vid hvad seminariekommittén yttrat i
sitt utlåtande, på samma gång jag dock vill säga, att jag icke är
absolut beredd att acceptera allt hvad denna kommitté sagt, skulle
Angående
fvlkskolexe-
minarium
i Luleii.
(Forts.)
N:0 61. 26
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
Lördagen den 18 Mai.
jag, därest man ville nöja sig med Kungl. Maj:ts förslag, vara
den förste att rösta för detsamma. Det är möjligt, att utskottet
tillstyrkt ett sådant förslag som seminariekommitten förordat, därest
detta varit ett fullständigt förslag, hvilket emellertid ingalunda var
fallet. Vissa erinringar gjordes mot Kungl. Majrts ritningar och
kostnadsförslag, men seminariekommittén hade icke alls framlagt
hvarken ritningar eller kostnadsförslag, hvarför det således i detta
hänseende icke fanns någonting att bedöma. Man kunde icke
säga, huru det skulle komma att se ut eller huru mycket det
komme att kosta. Ett hade vi emellertid klart för oss och det
var, att med den summa Kungl. Maj:t föreslagit det icke vore
möjligt att få till stånd ett seminarium, som skulle motsvara tidens
kraf och allra minst de kraf, som i en snar framtid med fog skola
komma att ställas på ett folkskolelärareseminarium. Det är sålunda
af ren välvilja mot Luleå distrikt som utskottet afstyrkt Kungl.
Maj:ts förslag.
Hvad herr Hammarlunds motion beträffar, har jag en helt
annan uppfattning än vice talmannen. Jag skulle anse det olyck¬
ligt om denna kammare bifölle det förslag som Första Kammaren
bifallit. Den omständigheten att Första Kammaren tagit bort våra
uttalanden, såväl reservanternas som utskottets därom, att man
försöksvis skulle inrätta detta seminarium som samskola, detta är
för mig ett ytterligare skäl att icke bifalla reservanternas hemställan
härutinnan. Ja, nu säger man, att det är så brådskande, att man
för vinnande af ett års tid skulle hemställa hos stadsfullmäktige i
Luleå om upplåtande af lokaler, så att undervisningen redan nästa
år får börja. Men jag vill fästa herrar reservanters uppmärksamhet
på, att reservationen äfven i detta afseende innehåller eu betänklig
lucka, som kommer att göra, att staten — och vi få väl se på
statens bästa på samma gång som vi vilja tillgodose öfre Norr¬
lands — skulle kunna råka ut för ganska afsevärda utgifter, om
reservanternas förslag bifölles. Ty ingen kan inbilla sig, att eu
seminariebyggnad, hvars uppförande beslutes af 1908 års Riksdag,
kan blifva färdig under år 1908 utan därför lärer väl erfordras
två eller tre år. Men reservanternas förslag omfattar endast tiden
till och med 1908. Uti reservationen heter det nämligen i mom. b)
att Riksdagen må, för begynnande af seminarieundervisning i
Luleå vid början af höstterminen 1907 och uppehållande af under¬
visningen under samma termin äfvensom vår- och höstterminerna
1908, under förutsättning att Kungl. Maj:t kan med Luleå stad
träffa öfverenskommelse om tillhandahållande af nödiga lokaler för
ändamålet etc.
Sålunda skulle träffas en öfverenskommelse med Luleå siad,
men Kungl. Maj:t får icke fullmakt att träffa öfverenskommelse
längre än intill 1908 års slut, och sedan är Luleå stad befriad
från sin skyldighet att upplåta lokaler för seminariet. Förutom
27 N:o 61.
Lördagen den 18 Maj.
det nya däruti, att Riksdagen på förhand skulle binda sig
vid ett förslag, om hvars kostnad och utsträckning vi icke hafva
någon aning, vidlåder också den defekten reservanternas förslag,
att Luleå stad skulle befrias från sin skyldighet med 1908 års ut¬
gång. Nu kan man säga, att eu öfverenskommelse med staden
kan träffas på längre tid. Ja, detta är ju möjligt, men, om så
sker, är det icke reservanternas förtjänst. Vore det då icke bättre
att vi uppsköte frågans afgörande ännu ett år, så att man finge
ett fullständigt förslag framlagdt och frågan i sin helhet finge be¬
dömas, i all synnerhet som jag anser, att detta seminarium icke
på långa vägar lärer blifva till den nytta, som det skulle bli, om
det försöksvis inrättades som samskola.
Det synes mig därför, herr talman, som om alla skäl talade
för bifall till utskottets hemställan, till hvilken jag sålunda tillåter
mig att yrka bifall.
Herr Ström instämde häruti.
Herr Berg i Stockholm: Herr talman! Som af föreliggande
betänkande framgår, har jag haft tillfälle att redan förut yttra mig
i denna fråga. Enligt hvad som upplyses på sidan 355, har Kungl.
Maj :t på framställning af statsutskottet anbefallt den s. k. seminarie-
kommittén att afgifva yttrande öfver förslaget om en seminarie-
bvggnad i Luleå. Deuna befallning beslöts af Kungl. Maj:t den
19Ö april, och eftersom yttrandet skulle afgifvas skynsammast, gjor¬
des det färdigt till den 24 i samma månad, detta ehuru tre af
kommitténs medlemmar tillika voro medlemmar af Riksdagen och
särskilda utskottet n:o 1. Betänkandet finnes fullständigt intaget
här i statsutskottets utlåtande. Efter en, som jag tror, mycket in¬
gående och omsorgsfull granskning af de uppgjorda byggnadsrit¬
ningarna har kommittén icke kunnat undgå att komma till det
resultat, som återfinnes på sidan 370, nämligen, att om nämnda
ritningar i oförändradt skick skulle lända till efterrättelse, komme
detta för eu lång framtid att hämma det nya seminariet i dess
verksamhet. Granskningen visade nämligen, att nödiga lokaler
saknades för den naturvetenskapliga undervisningen, för seminarie-
biblioteket och dess begagnande, för öfningsskola, för slöjdunder¬
visningens lämpliga ordnande, för undervisningsmaterialens ända¬
målsenliga förvarande, för inrättande af möjligen behöfliga paral-
löllklasscr o» s. v.
Med anledning af herr Daniel Perssons anförande vill jag
betona, att det säger sig uaturligen själft, att seminariekommittén
icke kunnat under den ytterst korta tid, den hade till sitt förfo¬
gande, uppgöra nya ritningar och kostnadsförslag, hvartill den dess¬
utom saknade resurser.
Hvad nu önskvärdheten af den nya seminariebyggnaden be¬
träffar, har kommittén, hvilket redan herr Berglund betonat, mycket
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
N:o 61. 28
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
Lördagen den 18 Maj.
starkt och i full öfverensstämmelse med Kuugl. Maj:t och äfven
med utskottet framhållit, att det vore ett trängande behof att se¬
minariet Ju förr dess hellre komme i verksamhet och om möjligt
redan från början af nästkommande läsår, och kommittén slutar
sitt yttrande med att uttala, att den anser det vara af största vikt,
att frågan så ordnas, att det föreslagna seminariet snarast möjligt
kommer till stånd, så att icke hela detta för våra nordliga bygders
andliga och nationella odling viktiga ärende blir undanskjutet.
För min del ansluter jag mig fullständigt till detta uttalande
af kommittén. Det är af många skäl och icke minst af de natio¬
nella skal, hvilka herr Pehrsson i Österby närmare utvecklat och
som jag därför icke ytterligare behöfver ingå på, af yttersta vikt
att folkundervisningen i våra uordliga gränstrakter snarast möjligt
erhåller eu kraftig uppryckning. För närvarande ligger dess värre
folkundervisningen i Västerbottens och Norrbottens län jämförelse¬
vis sorgligt nere, särskild! af den anledning att dessa trakter lida
af eu mycket stor brist på kompetenta lärarekrafter. Till stöd för
detta mitt påstående skall jag be att få lämna några uppgifter.
Under det senaste år, för livilket statistik föreligger i detta afse¬
ende, nämligen år 1904, fanns i Norrbottens län 385 folkskolor och
mindre folkskolor, men af dessa voro endast 110 folkskolor, d. v. s.
skötta af personer med folkskolelärarkompetens. De öfriga 275
voro endast s. k. mindre folkskolor, d. v. s. skötta af lärare med
småskolelärarkompetens eller ännu lägre kompetens. Af 19,859
barn undervisades endast 7,638 af lärare med folkskolelärarkom-
petens, men däremot 12,221 af lärare med småskolelärarkompetens.
På ännu sämre sätt förhöll det sig i Västerbottens län, där det
fanns 435 folkskolor och mindre folkskolor, men däraf endast 78
folkskolor. 357 åter voro s. k. mindre folkskolor, d. v. s. med
lärare, som icke hade högre kompetens än småskolelärarkompetens.
Af 22,160 barn var det endast 5,729, som undervisades af lärare
med folkskolelärarkompetens, men 16,431 af lärare med småskole¬
lärarkompetens och ännu lägre kompetens. Så länge icke något
folkskolelärareseminarium finnes i dessa bygder, kan det icke gärna
stå bättre till i detta afseende. Ynglingar inom Norrbottens och
Västerbottens län kunna ju knappast tänka på att gifva sig in
vid något seminarium, ty intet närmare sådant finnes än i Härnö¬
sand, och hvad det innebär kan man lätt föreställa sig, om man
betänker, att afståndet mellan Tornedalen och Härnösand ungefär
motsvarar afståndet från Malmö till Uppsala eller från Växjö till
Falun. Härtill kommer ju att samfärdselförhållandena i dessa
nordliga trakter äro så oändligt mycket sämre än i mellersta och
södra Sverige. Blefve åter ett seminarium upprättadt i Luleå,
skulle uppenbarligen eu ny sakernas ordning inträda. Om man
tager kännedom om, huru många unga män, som trots alla de
svårigheter, Indika nu möta, dock gifva sig in vid folkskolelärare-
29 N:o 61.
Lördagen den 18 Maj.
seminarier, hvarvid de måste begifva sig mycket långt söder ut,
företrädesvis till Härnösand, så finner man, att de årligen i medel¬
tal utgöra från Norrbottens län 8 och från Västerbottens 7. När
man besinnar, hvilka oerhörda svårigheter, som dessa ynglingar
hafva att underkasta sig för att infinna sig vid ett seminarium,
då afståndet är så ofantligt stort, är det alldeles tydligt, att de
skulle få många efterföljare, om ett seminarium blefve förlagdt till
Luleå. Besinnar man dessa oerhörda svårigheter, kan man vara
förvissad om, att en stark tillströmning skulle komma att äga rum
till ett sådant seminarium och att det högst trängande behofvet af
lärarekrafter i dessa trakter skulle efter hand komma att fyllas,
äfven utan att man gjorde seminariet i Luleå till ett samsemina-
rium. Äfven om man inskränkte det endast till manliga inträdes-
sökande, skulle detta seminarium helt visst komma att fyllas. Det
är alldeles otvetydigt, att det i dessa trakter föreligger en myc¬
ket stor och mycket trängande lärarebrist. En dylik brist kan vis¬
serligen råda äfven på andra ställen i vårt land, men den är doek
icke att jämföra med den brist, som faktiskt råder inom Norrbot¬
tens och Västerbottens län.
Efter hvad jag nu anfört borde jag naturligen komma att
yrka bifall till den af herrar Hammarlund, Starbäck och Wiklund
afgifna reservation, men då, såsom redan nämnts, Första Kamma¬
ren nu antagit denna reservation endast delvis, nämligen momenten
a) och b), men icke godkänt mom. c), och då jag för min del icke
vill bidraga till att något som helst hinder lägges för att det trän¬
gande behof, som här föreligger att så fort som möjligt erhålla ett
seminarium i Luleå, blifver fylldt, skall jag för min del anhålla
att få yrka bifall till denna reservation i momenten a) och b) med
utelämnande af moment c). Jag underskattar icke på något sätt
de formella betänkligheterna mot ett dylikt beslut, hvilka här fram¬
hållits, men då Första Kammaren, inom hvilken de formella be¬
tänkligheterna väl torde hafva lika starkt fotfäste som här i kam¬
maren, låtit för den trängande sakens skull desamma stå tillbaka,
vågar jag vädja till Andra Kammaren, huruvida den icke vill
följa detta goda föredöme, och hemställer jag därför om bifall till
reservationen beträffande momenten a) och b).
Med herr Berg i Stockholm instämde herrar von Schéele, Johans¬
son i Jönköping, Wavrinshj i Stockholm, Wallis, Zetterstrand, Fors¬
ling, Thylander, Jonsson i Lycksele, Soedén, Kjellén och Lundgren.
Herr Kronlund: Herr talman! De ärade statsutskottsleda-
möter, som här uppträdt till utskottets försvar, ha påpekat den
välvilja, som utskottet visat mot motionen, och de ha hållit före,
att man nu kunde nöja sig därmed. Men välvilja lefver man icke
på, och genom att endast visa sådan af hjälper man icke den lärare-
Angåcnde
folkskolcse-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
N:0 61.
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
30 Lördagen den 18 Maj.
brist, som här förefinnes och som blir kännbarare för hvarje år,
som går.
Såsom kammaren hörde, påpekade herr Berglund denna stora
lärarebrist och de betänkliga förhållanden, som till följd däraf upp¬
stå, i det man använder icke examinerade lärare. Han framhöll
också den utveckling, som för närvarande gör sig gällande i nord¬
ligaste Sverige. Ja, därom kunna lierrarne få en aning endast af
följande siffror. Under åren 1895—1900 ökades folkmängden i
Norrbotten ifrån 115,000 till 134,000, således med 16 procent, un¬
der det att i öfriga Sverige på samma tid folkmängden endast
ökades med 4 procent; under den därpå följande femårsperioden
var folkökningen däruppe ännu större. Samtidigt därmed växer
naturligtvis bristen på lärarekrafter; de skolpliktiga barnens antal
beräknas hvarje år ökas med inemot 1,000 barn.
Jag bär för min del en alldeles särskild erfarenhet angående
användningen af oexaminerade såsom lärare och lärarinnor där
uppe. Jag vet, hurusom unga flickor på 15, 16 år användts så¬
som småskollärarinnor, flickor, som kommit uppifrån finnbygden
och skickats ned till Västerbotten. De kunna knappt tala svenska
ordentligt och de kunna ännu mindre skrifva svenska. Sådant
existerar, och sådant måste existera, på grund af den stora lärare¬
brist som där uppe råder.
Här har äfven påpekats en annan sak, nämligen förhållandena
i finnbygden. Ja, det är alldeles gifvet, att vi där ha en af kärn¬
punkterna just till förmån för reservationen, till förmån för ett
snabbt inrättande af ett folkskollärareseminarium där uppe i nord¬
ligaste Norrland. Undervisningen inom finnbygden måste nu huf¬
vudsakligen bedrifvas med svensktalande lärare och lärarinnor,
och hurudan den då skall blifva, kunna herrarna lätt tänka sig.
Dessa svensktalande lärare och lärarinnor kunna icke finska, utan
måste därför i de lägre klasserna, där barnen icke förstå svenska,
använda de äldre lärjungarna som tolkar vid undervisningen.
Skall undervisningen där uppe i våra stora finnbygd, som omfattar
en stor del af Norrbotten, verkligen blifva tillfredsställande, måste
man ha tillgång till tvåspråkiga lärare och lärarinnor, det måste vara
ortens barn, som fått utbildning vid ett seminarium. Men man
må aldrig tänka sig, att de unga ifrån denna trakt skola i något
större antal begifva sig ned till Umeå eller Härnösand; de äro all¬
deles för vana vid förhållandena i Norrbotten och vilja icke gärna
bort därifrån. Ekonomiska orsaker medverka också därtill. Skall
man tänka sig, att undervisningen där uppe skall kunna blifva
förbättrad, så måste det ske därigenom, att en undervisningsan¬
stalt kommer till stånd i Norrbotten, hvilken kan upptaga denna
bygds egna barn och göra dem till lärare.
Här har äfven anförts siffror rörande denna sak. Det är ju
betänkligt, att icke mindre än 6,000 barn årligen icke åtnjuta un-
Lördagen den 18 Maj.
Öl N:0 61.
dervisning i någon form och att likaledes 6,000 barn af det upp¬
växande släktet i Norr- och Västerbotten endast får öfver hufvud
taget en tvåårig folkskoleundervisning, under det att den normala
undervisningstiden i folkskolorna i allmänhet uppgår till fyra år.
Detta skapar med nödvändighet eu andlig efterblifvenhet i de nord¬
liga landsdelarna, som vi i längden icke kunna stå till svars för.
Gent emot herr Persson i Tallberg vågar jag framhålla, att
det synes mig vara bra formalistiskt af honom att hänga upp sig
på den omständigheten, att enligt reservationen Kungl. Maj:t icke
lämnas uppdrag att för längre tid än ett år utöfver den af Kungl.
Maj:t föreslagna träffa aftal med stadsfullmäktige i Luleå. Jag
hade nyligen en skrifvelse från biskop Bergqvist i Luleå, i hvil¬
ken han säger, att stadsfullmäktige där med all säkerhet komma
att åtaga sig ansvaret för den ytterligare tid, som lokal skulle
behöfva anskaffas för, och jag är fullkomligt öfvertygad om, att
regeringen kommer att ha så öppen blick, att den träffar aftal
med stadsfullmäktige på sådana villkor, att icke folkskolläraresemi¬
nariet efter de fyra åren sitter på bar backe, och regeringen kan
då ingalunda sägas ha handlat i strid med Riksdagens vilja, utan
tvärtom i konsekvens med densamma, om nämligen detta semina¬
rium beslutas.
Kärnpunkten i reservanternas förslag är således den, att vi
vinna ett år till förmån för folkskoleundervisningen där uppe,
hvilken redan nu i så hög grad lider af lärarebrist, och detta år
anser jag så dyrbart, att vi ingalunda på grund af formella be¬
tänkligheter här böra följa statsutskottet i dess afslagsyrkande,
utan i stället ber jag att få yrka bifall till reservationen.
Herr Sjö: Herr talman, mina herrar! Gärna skulle jag se,
att icke endast Kungl. Maj:t, utan äfven Riksdagen å sin sida
gjorde hvad den kunde för att af hjälpa den stora lärarebrist, som
för närvarande förefinnes i vårt land. Men om detta bör ske på
det sätt, som här är föreslaget, nämligen genom uppförande af ett
nytt seminarium i Luleå, därom är jag ganska tveksam.
Såsom vi veta, är den manliga befolkningen i dessa nordliga
bygder upptagen med sådana arbeten som grufarbete, skogsarbete,
vägbyggnadsarbete och äfven fabriksarbete, hvilka arbeten där be¬
talas mycket bra. Jag tror icke, att det finnes någon plats i hela
vårt land, där den manliga befolkningen aflönas så väl som just
där uppe.
Denna omständighet har också helt visst föresväfvat motionä¬
ren, herr Hammarlund, då han i sin motion framställt förslag om,
att det skulle bli ett samseminarium. Äfven domkapitlet i Luleå
har uttalat sig i samma riktning. Jag anser betänkligheterna där¬
vidlag vara sådana, att de jämte de betänkligheter, som skol-
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
N o 61. 32
Lördagen den 18 Maj.
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
kommittén uttalat med afseende å själfva byggnaden, borde för
oss utgöra en anledning att än så länge se tiden an.
Jag vill erkänna, att de anmärkningar, som skolkommittén
gjort mot ritningarne till byggnaderna, icke äro för mig nog tungt
vägande att enbart för sig motivera ett afslag. Jag anser näm¬
ligen kommitténs anmärkningar allt för öfverdrifna. Jag vill som
stöd därför endast anföra, att enligt det af kommittén uppgjorda
förslaget skulle för undervisningen i naturvetenskap vid seminariet
där uppe i Luleå erfordras icke mindre än sju rum. Herrarne
måste väl i likhet med mig tycka, att detta är bra mycket till¬
taget, sju rum för att studera naturvetenskap i vid ett seminarium!
Jag får sålunda säga, att jag icke kan tillmäta kommitténs an¬
märkningar den räckvidd, som man eljest vid första påseende
skulle vilja tillerkänna dem.
Om man emellertid här tager i betraktande alla hithörande om¬
ständigheter, kan man icke blifva annat än betänksam, när man
nu skall fatta beslut i frågan. Jag måste verkligen gifva herr
Daniel Persson i Tallberg rätt, då han säger, att om vi nu bifalla
reservanternas förslag — hvilket, enligt hvad det sägs, Första
Kammaren redan lär ha antagit — ha vi därmed bundit oss och
vi ha då fastslagit — vi må sedan nästa år tycka därom hvad
vi vilja — att ett seminarium skall förläggas till Luleå.
Jag har för min del trott, att man fortare och bättre skulle
kunna afhjälpa lärarebristen, om man inrättade parallellklasser
vid ett eller annat af de seminarier, som vi för närvarande ha i
vårt land. Om ecklesiastikministern och seminarierektorerna vore
med om en sådan anordning, skulle ju flera elever än hvad som
nu är möjligt kunna komma in vid seminarierna. Men äfven
under nuvarande förhållanden skulle detta elevantal kunna ökas.
Om det endast blefve en sex, sju elever mera vid hvarje semi¬
narium än hvad det nu är och varit under en lång följd af år,
tror jag, att man därigenom skulle kunna till stor del fylla den
lärarebrist, som nu är rådande i vårt land.
Nu frågar kanske någon, hvad man har för anledning att an¬
taga, att något sådant skall kunna vara möjligt.
Jag vill då endast hänvisa till statistiken, och dessutom kan
jag åberopa några uppgifter, som i detta afseende lämnats mig af
ett par seminarierektorer och af hvilka framgår, hur det förr
ställde sig med elevantalet. Jag vill icke besvära kammaren med
att anföra alla de siffror för olika seminarier, som jag här har,
utan då proportionen är något så när lika för dem alla, skall jag
hålla mig endast till ett seminarium, nämligen Växjö seminarium.
Där intogs 1873—74 47 stycken elever, år 1883 var antalet nya
elever där 41, 1884 40, 1885 44; enligt hvad en af de nyss omnämnda
seminarierektorerna meddelat mig, uppgick de nyintagna elevernas
antal vid nämnda seminarium år 1890 endast till 15, alltså icke
Lördagen den 18 Maj.
33 N:o 61.
ens hälften mot hvad det var på 1870- och 1880-talen; år 1891
utgjorde antalet 18, 1892 likaledes 18, 1893 21, 1894 23, och så
ökades det 1897 till 25 och 1898 till 34 för att sedermera 1905
nedgå till 23. Så varierande har det varit.
På grund af de slutsatser, man kan draga af dessa siffror, är
jag förvissad om att det väl gått för sig att taga in eu sex, sju
flera elever vid de nu befintliga seminarierna än hvad som på sista
tiden där funnits, och då skulle man fortare och bättre ha fått
lärare än på sätt, som nu är föreslaget.
Lärarebristen där uppe i Västerbottens och Norrbottens län
är stor, det finna vi af domkapitlets utlåtande. Det säger, att för
skolväsendets riktiga utveckling där skulle fordras 270 stycken
lärare.
Enligt en uppgift, som jag fått under innevarande riksdag af
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, skulle
inom Kronobergs och Jönköpings län, vara icke mindre än 41
skolor, som uppehållas dels af 10 st. gamla för detta lärare, så¬
dana som för länge sedan fått afsked, och vid de öfriga 31 skötes
undervisningen af småskolelärarinnor. Det är verkligen sorgligt,
att så skall vara förhållandet. Och huru vår folkskoleundervis-
ning på detta sätt skall blifva, kunna vi lätt tänka oss.
Jag anser mig ha rättighet att tala om, hvad en kyrkoherde,
som jag kom i sällskap med, när jag i januari månad reste hit
till Riksdagen, yttrade till mig. Han sade: >1 den församling, jag
tillhör, och äfven i angränsande församlingar är det verkligen stor
lärarebrist. Jag har två skolor, som jag oupphörligt fått annon¬
sera om, men ingen sökande har anmält sig. Så härom dagen,
det var eu af juldagarne, kom eu af lärarne till mig och sade, att
han hade två söner vid seminariet och den ena af dem hade hopp
om att blifva utexaminerad nästa vårtermin och då skulle han ju
kunna få en af de lediga lärareplatserna, men, tillädes det, han
vill] nog ha något högre aflöning. Jag svarade honom, att någon
högre aflöning kunde väl icke gärna komma i fråga, då Riksdagen
så nyligen reglerat lärarnes löner och därvid rätt betydligt höjt
dessa. Hvad sedan beträffar afhjälpandet af den lärarebrist, som
nu råder, så må det ankomma på Kungl. Maj:t och Riksdag att
därvidlag göra hvad de kunna, i annat fall får det gå som det går,
och lärarebefattningarna få då uppehållas af gamla pensionerade
lärare och af småskolelärarinnor.»
Jag har äfven korresponderat med eu annan seminarierektor,
utom den förut åberopade, rörande inrättandet af parallellklasser.
Jag skall icke tillåta mig att läsa upp hela hans bref, utan endast
det viktigaste och hvad jag förut berört. Han skrifver: »Kost¬
naden för en parallellklass blefve ju obetydlig, kanske 4,000 kronor
om året, således för en kurs 8,000 kronor eller låtom oss säga
9,000 kronor, med en klass af 28 elever, eller 322 kronor per
Andra Kammarens Prof. 1907. N:o 61.
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
3
N:o 61. 34
Lördagen den 18 Mai.
Angående
olkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
elev.» Det är en annan summa än den, som det skulle bil fråga
om, därest vi skulle bygga ett nytt och dyrbart seminarium uppe
i Norrbotten, som en i mellersta eller södra Sverige ej just har
mycket nytta af.
Man måste se denna fråga från olika synpunkter, och gör
man det, hoppas jag att man skall komma till det resultat, att
Kungl. Maj:ts här gjorda framställning icke kan bifallas, liksom
icke heller motionärens eller reservanternas förslag. Låt vara, att
Första Kammaren redan fattat sitt beslut i ?rågan; därmed är väl
icke saken afgjord, utan Andra Kammaren har väl sin beslutande¬
rätt i alla fall, och vi böra väl här alltid handla i öfverensstäm¬
melse med hvad vi anse vara det bästa och för landet nyttigaste.
För närvarande kan jag icke komma till något annat resultat
i denna fråga än yrkande på bifall till utskottets hemställan.
Herr Hagström: Herr talman! Det recept, som herr Sjö
här föreslagit för afhjälpande af lärarebristen i vårt land, nämli¬
gen inrättande af paraliellklasser i de nu befintliga seminarierna,
kan måhända vara dugligt, då det gäller att afhjälpa denna lärare¬
brist i södra och mellersta Sverige, men ingalunda då det gäller
Västerbotten och Norrbotten. Jag har en viss kännedom om för¬
hållandena i Härnösand, och jag vet, hurusom visserligen en del
af de ynglingar, som från de norra trakterna fara ned till Härnö¬
sand för att få utbildning vid seminariet därstädes, återvänder till
sin hemort, men att en stor del också söker att om möjligt komma
söderut. Det torde väl för oss alla vara en känd sak, att förhål¬
landena längst norrut icke äro så synnerligen lockande, och att
därför hvar och en, som erhållit seminarieutbildning, gärna söker
sig söderut till platser, som äro mera lockande. Vill man nu af¬
hjälpa den folkskollärarebrist, som förefinnes i Norrbotten och Vä¬
sterbotten, så tror jag, att det mest rationella är att uppsätta ett
seminarium i Luleå, och detta bör ske så fort som möjligt. Där¬
igenom blir det naturligtvis större utsikt, att ynglingar just från
de nordliga delarna af landet lockas in på folkskollärarebanan i
större antal än eljest, och då blir äfven utsikten större, att de
skola stanna kvar och söka sig plats däruppe i Väster- och Norr¬
botten, när de en gång blifvit utexaminerade från seminariet.
Herr talman! Jag ansluter mig till det yrkande, som här
blifvit framställdt af herr Berg från Stockholm och hvilket går ut
på bifall till reservationen med utelämnande af moment c.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Hammar¬
skjöld: Herr talman, mina herrar! När det utlåtande, som se-
minariekommittén afgifvit öfver ritningarna, blef bekant för mig,
insåg jag mycket väl, att det icke funnes någon möjlighet för att
Riksdagen skulle komma att bevilja anslag enligt dessa ritningar.
Lördagen den 18 Maj.
35 N:o 61.
Jag kan icke neka till, att jag fann detta ganska beklagligt, ty jag
hade mycket gladt mig åt att få se behofvet af ett nytt semina¬
rium i Luleå tillgodosedt. Jag hyser nämligen icke den ringaste
tvekan om att, därest ett nytt seminarium någonstädes i vårt land
behöfves, detta just är i Luleå. Glädjande är emellertid att höra,
att kammaren nära nog enstämmigt vitsordat detta behof, och att
man alltså kan hafva goda skäl att hoppas, att en kommande Riks¬
dag skall bevilja för ändamålet nödiga medel.
Men jag kan icke underlåta att framhålla, att frågan icke blir
så lätt löst, ty det är mycket svårt för Kungl. Maj :t att veta, huru
den ritning, som skall framläggas för nästa års Riksdag, skall vara
beskaffad för att kunna vinna Riksdagens bifall. Om man tager
hänsyn till de kraf, som framställts af seminariekommittén, kom¬
mer kostnaden att stiga alldeles oskäligt, och det är att befara, att
Riksdagen icke vill vara med om en så stor ökning af kostnaden.
Skall man åter pruta af på dessa fordringar, är det mycket svårt
att veta, huru mycket man skall pruta, huru mycket man skall
taga med och huru mycket man skall utlämna. I alla händelser
är det ganska svårt att veta, huru ritningen bör vara beskaffad.
Detta får naturligtvis icke hindra, att jag för min del skall göra
allt hvad jag kan för att åstadkomma ett acceptabelt förslag.
Hur nu än må blifva med afseende å den nya byggnaden,
anser jag det vara af allra största vikt, att redan nu något göres
för afhjälpande af skollärarebristen i Norrland. Att behofvet är
mycket stort, har ju på det mest vältaliga sätt blifvit påpekadt,
först af representanten för Luleå och därefter af herr Berg. Jag
tror icke, att någon skall kunna jäfva det påståendet, att ingen¬
städes i vårt land finnes en ort, hvarest behofvet af ett nytt semi¬
narium är så stort som i Luleå. '
Nu har här blifvit invända att Luleå stad kanske icke är vil¬
lig att binda sig för en tid, hvars längd man icke känner, så länge
något byggnadsförslag icke blifvit af Riksdagen gilladt. Ja, detta
är ju mycket möjligt, men det blir en sak, hvarom Kungl. Maj:t
får underhandla med Luleå stad. År det så, att Luleå stad säger,
att staden icke vågar gå in på en öfverenskommelse, när man icke
absolut säkert vet, att Riksdagen nästa år beviljar nödiga medel
till byggnaden, ja, då förfaller saken. Då är ingen annan skada
skedd, än att de anslagna penningarna ligga obegagnade. Jo,
skada har dock skett, ty däraf orsakas ytterligare minst ett års
uppskof. Men detta är något, som hvarken Kungl. Maj:t eller
Riksdagen då kan hjälpa. Det blir icke på deras ansvar, utan på
Luleå stads. För min del tror jag, att Luleå har stort intresse för
och mycken fördel af att ett seminarium inrättas i staden och att
staden för öfrigt kan fullt lita på, att Riksdagen efter de starka
och välvilliga uttalanden, som här i dag hafva gjorts, icke skall
allt för länge uppskjuta beviljandet af nödiga medel.
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
N:o 61. 36
Lördagen den 18 Maj.
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
Hvad som blifvit anfördt af herr Sjö angående sättet att lösa
frågan genom inrättande af parallellklasser har redan besvarats af
den föregående talaren, och jag kunde därför icke behöfva uppe¬
hålla mig vid denna sak. Men jag tror dock, att det kan anses
vara konstateradt, att det på grund af bristande utrymme icke går
för sig att inrätta parallellklasser vid de äldre seminarierna. Man
behöfver icke blott flera lärosalar för seminarieeleverna, utan man
behöfver också en parallell öfningsskola, därest sådan undervisning
skall kunna anordnas. Om det nu för 20 år sedan gick för sig
att vid ett par seminarier för en tid inrätta parallellklasser, så går
detta icke nu, ty de lokaler, som då möjligen funnos tillgängliga,
hafva sedermera tagits i anspråk för andra med undervisningen
sammanhängande ändamål. Jag tror därför, att man får anse det
vara omöjligt att anordna parallellklasser. Om detta skulle kunna ske
på något enda ställe, kan det icke särdeles mycket bidraga till af-
hjälpande af lärarebristen.
Jag har låtit inhämta underrättelser från samtliga seminarier
i riket om huru många lärjungar där funnes och huruvida det an-
såges möjligt att intaga flera, och alla hafva, om jag miunes rätt,
sammanstämmande intygat, att de hade så många elever, som de
bekvämligen kunde hysa. Somliga förklarade till och med, att de
hade litet därutöfver, således mer än egentligen bekvämligen borde
finnas. Med siffror, som jag själf skaffat herr Sjö, har han visat,
att eu stor lärarebrist råder, särskildt nere i Växjö stift, och jag
kan konstatera, att de uppgifter, han lämnat, äro alldeles riktiga.
Men det synes mig, som om dessa siffror just skulle tala för bi¬
fall till förslaget om inrättande af ett nytt seminarium och icke
tala i motsatt riktning. Jag är mycket tacksam för att herr Sjö
på detta sätt, kanske utan att vilja det, hjälpt mig.
Ja, här har blifvit tillräckligt taladt i frågan, och, såvidt jag-
kan förstå, är stämningen inom kammaren så välvillig gentemot
reservationen, att jag tror, att jag icke skall behöfva förgäfves
vädja till kammaren att bifalla densamma.
Herr Hammarlund: Då här yrkats bifall till momenten a)
och b) i reservationen, men afslag å momentet c) i densamma och
härför anförts formella skäl, skall jag be att få yttra några ord
angående frågans formella sida.
Utskottet har i mom. a) af siu hemställan af styrkt hela den
kungliga propositionen. Gentemot detta afslagsyrkande stå mo¬
menten a) och b) i reservationen — momentet a), i hvilket hem¬
ställes om afslag å den kungliga propositionen i hvad angår upp¬
förande af seminariebyggnader, och momentet b), däri hemställes
om ett anslag af 21,080 kronor för begynnande af seminarieunder-
visningen i provisoriska lokaler. Om kamrarna fatta sammanstäm¬
mande beslut angående momenten a) och b) i reservationen, blir
37 N:o 61.
Lördagen den 18 Maj.
detta naturligtvis Riksdagens beslut, ty i dessa moment linnes icke
inryckt något som helst villkor beträffande Barnundervisning.
Förslaget angående samundervisning har af utskottet afstyrkts
i momentet b). Reservanterna hafva däremot i sitt moment c) hem¬
ställt, att undervisningen vid det provisoriska seminariet i Luleå
måtte försöksvis ordnas såsom samundervisning. Om nu kamrarna
i anledning af ifrågavarande motion fatta olika beslut, och dessa
beslut icke kunna sammanjämkas, är det alldeles klart, att denna
fråga har förfallit. Det går med den såsom med andra motioner,
om hvilka kamrarna icke kunna enas och där frågan ej gäller ett
anslag. Nu har Första Kammaren redan afslagit motionen. Om
Andra Kammaren skulle bifalla densamma, så är det ju möjligt,
att en sammanjämkning kan ske. Detta synes till och med ganska
troligt, ty jag föreställer mig, att Första Kammaren icke skall mot¬
sätta sig en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran, att Kungl.
Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke undervisningen vid
ifrågavarande seminarium bör ordnas såsom samundervisning, eller
med andra ord att frågan hänskjutes till Kungl. Maj:ts afgörande.
Man gifver då Kungl. Maj:t fria händer att besluta däri. Detta
skulle, tycker jag, vara ganska lämpligt. Skulle nu äfven denna
kammare” ställa sig på den negativa ståndpunkt, som Första Kam¬
maren redan intagit, så får regeringen verkligen ganska svårt att
anordna samundervisning, tv då hafva båda kamrarna sagt bestämdt
nej därtill, och för sådan händelse kan det inträffa, att, såsom
Luleå domkapitel säger, svårighet yppas att erhålla tillräckligt antal
elever vid seminariet.
Hyllar man den uppfattning, åt hvilken herr vice talmannen
gifvit uttryck, att all samundervisning är af ondo och absolut icke
bör förekomma, så bör man naturligtvis rösta för afslag å momentet
c). Men om man hyser den mening, till hvilken jag anslutit mig,
och sålunda anser, att det kunde vara skäl uti att gorå ett försök
med samundervisning — och till stöd för denna åsikt kan jag åbe¬
ropa ingen mindre auktoritet än domkapitlet i Luleå — tycker jag,
att man bör rösta för bifall till moment c). Ett bifall till detta
moment kommer absolut icke att medföra, att den stora frågan om
seminariet i Luleå faller, ty förslaget om samundervisning är eu
alldeles själfständig fråga. Och om kamrarna icke fatta samstäm¬
mande beslut angående samundervisningen, kommer naturligtvis
frågan därom att förfalla.
Under sådana omständigheter håller jag fortfarande på bifall
till reservationen beträffande såväl momenten a) och b) som ock
momentet c).
Herr Sjö: Jag ber om ursäkt, att jag begärt ordet ännuTen
gång. Det skedde hufvudsakligast med anledning af herr statsrå¬
det och chefens för ecklesiastikdepartementet yttrande. Han sade,
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå
(Forts.)
N:o 61. 38
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå
(Forts.)
Lördagen den 18 Maj.
att det icke ginge an att inrätta parallellklasser vid de nuvarande
seminarierna. Jag vill med anledning däraf säga honom, att Riks¬
dagen för icke så många år sedan beslutit att inrätta eu parallell¬
klass, och detta har befunnits gå ganska bra. Jag har erhållit
upplysning härom icke allenast från rektorn vid seminariet, utan
äfven från de lärarinnor, som gått ut därifrån. Jag har tillika ett
meddelande, som jag för någon tid sedan fick från en seminarie-
rektor, hvilken uttalade sig på sätt jag nyss uppläst. Han säger,
att det går an och att anordningen skulle kosta 4,000 kronor, men
att kursen för året skulle med en klass på 28 elever gå till 8 å
9,000 kronor. Detta tror jag vara ett talande bevis, och förslaget
kommer icke från mig själf. Herr Hagström får därför icke säga,
att det är mitt recept — långt ifrån detta. Så klok är jag icke, att
jag själf kommer med recept på huru ett seminarium skall ordnas
eller parallellklasser inrättas. Här föreligger alltså verkligen utta¬
lande af en fackman.
Vidare sade statsrådet, att han hade inhämtat samtliga semi¬
nariers yttranden rörande möjligheten att mottaga flera elever, och
att de då skulle hafva svarat, att de icke kunde mottaga flera
elever. Men jag har redan sagt statsrådet, att af statistiska upp¬
gifter och uppgifter från rektorer vid seminarierna framgår, att
under 1870- och 1880-talen intogos ungefär dubbelt så många ele¬
ver som under de senare åren, och det har varit min förhoppning,
att detta med stöd af exemplet från nämnda år skulle kunna lyc¬
kas äfven nu under den för närvarande rådande stora lärarebristen.
Jag tror verkligen, att, om statsrådet ville vara så vänlig att lägga
sig vinn om att vidtala rektorerna, de skulle gå våra önskningar
till mötes. Detta är min förhoppning.
Efter uttalande af detta får jag endast anföra, att jag vid¬
håller detta mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, förmälte
herr talmannen, att han komme att framställa särskilda propositio¬
ner beträffande hvartdera momentet af utskottets hemställan. I
enlighet härmed gaf herr talmannen till en början proposition dels på
bifall till utskottets hemställan i mom. a), dels ock på af slag
därå och bifall i stället till de yrkanden, som framställts i mom.
a) och b) i den af herr Hammarlund med flere vid punkten afgif-
na reservationen; och blef därvid den sistnämnda propositionen af
kammaren godkänd.
I fråga om mom. b) i utskottets hemställan framställde här¬
efter herr talmannen proposition dels på bifall till utskottets hem¬
ställan, dels ock på afslag därå och bifall i stället till det yrkande,
som framställts i mom. c) i ofvannämnda reservation; och fann
herr talmannen den förstnämnda propositionen hafva flertalets
mening för sig. Votering begärdes emellertid af herr Kronlund, i
Lördagen den 18 Maj. 39
anledning hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs denna om-
röstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i 76:e punkten mom. b) i utskottets förevarande utlåtande n:o 9,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda
hemställan bifallit det yrkande, som framställts i mom. c) i den
af herr Hammarlund med flera vid punkten afgifna reservationen.
Voteringen utföll med 79 ja, men 99 nej, hvadan kammaren
bifallit det yrkande, som framställts i mom. c) i den af herr
Hammarlund med flere vid punkten afgifna reservationen.
Punkterna 97—102.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Herr vice talmannen öfvertog nu ledningen af kammarens för¬
handlingar.
Punkterna 103—141.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 142, angående anslag för beredande af religionsvård
t svenska sjömän m. fl. i utländska hamnar.
Med tillstyrkande af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställde utskottet, att Riksdagen måtte, för beredande af reli-
gionsvård åt svenska sjömän i utländska hamnar samt åt andra
därstädes sig uppehållande landsmän, å extra stat för år 1908 an¬
visa 25,000 kronor.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter
Herr Lindley yttrade: En ärad utskottsledamot säde i början
af debatten angående denna hufvudtitel, att han icke ville vara
med om någon utgift, huru befogad den än månde vara, utan att
behofvet blifvit till fullo utredt.
N:o 61.
Angående
folkskolese-
minarium
i Luleå.
(Forts.)
Angående
religionsvård
åt svenska
sjömän i ut¬
ländska
hamnar.
N o 61. 40 Lördagen den 18 Maj.
Angående Under sådana förhållanden undrar jag just, huru utskottet
Te&t 'svenska ^unnat med på att tillstyrka en förhöjning af detta anslag från
sjöman i ut- 15,000 kronor till 25,000 kronor. Visserligen finnes det i den
länåska kungliga propositionen en motivering, hvarför en ökning af detta
hamnar, anslag skulle vara af behofvet påkallad, men med denna moti-
( orts., Vering kunde man lika gärna varit med om att tillstyrka 100,000
kronor, som man nu gått med på att tillstyrka 10,000 kronors
förhöjning.
Nu finnes det ju en del personer, som anse, att behofvet af
själavård är omättligt, att det icke finnes någon gräns för det¬
samma. Angående denna sak vill jag icke tvista, ty detta är, må
jag säga, en ren känslouppfattning, som man sannerligen icke kan
motbevisa, och jag vill därför endast se denna sak från praktisk
synpunkt.
En förhöjning af detta anslag har föreslagits för att bereda
tillfälle att anskaffa assistenter åt sjömanspastorer på olika håll,
nämligen åt två sjömanspastorer i England, de i London och
West-Hartlepool anställda, åt en eller två sjömanspastorer i Frank¬
rike, äfvensom för anställande af ytterligare en sjömanspastor i
Tyskland. Det är således inalles fråga om en fyra eller fem platser.
Detta skäl anser jag vara otillräckligt, då det ju i alla fall endast
skulle bli några få platser, som skulle komma att beröras af den
här föreslagna anordningen, och jag anser det därför icke vara
behöfligt att öka anslaget för detta ändamål. Men om detta anslag
nu ökas, är det helt naturligt, att det gång ifrån gång kommer
att ställas högre anspråk på ökning i detta afseende. Ty man
kommer naturligtvis snart nog att motivera krafvet på att det i
hvarje större sjöstad på hela kontinenten, eller hvarför icke i hela
världen, som besökes af svenska fartyg, bör finnas någon person,
som skall sköta om det svenska sjöfolkets själavård.
I sammanhang härmed vill jag också säga, att jag icke tror,
att det uträttas så värst mycket med denna själavård. Ty vi
känna ju vårt sjöfolk: det är unge män, vanligen i åldern 18—26
år. När de komma i hamn på kontinenten, vilja de naturligtvis
gå i land, ty de äro nöjeslystna. Just på grund af att de långa
tider varit afstängda från allt umgänge under sin tjänstgöring
ombord på fartygen, skynda de, så fort tillfälle därtill gifves, att
gå i land, och detta göra de för att roa sig. De ge sig icke tid
att sitta på missionsmöten, utan enda möjligheten för missionären
att träffa sjöfolket blir därför den, att han får gå ombord på far¬
tygen och söka sjömännen i skansen. Nu är det i regel fallet, att
sjöfolk har ganska knappt om tid, ty de sluta sitt arbete 6 eller 7
på aftonen, eller, om de fått öfvertidsarbete, ändå senare. Sedan
arbetet är slut, skaffa de sig en vattenskål och tvätta af sig den
värsta smutsen, hvarefter de stjälpa i sig något mat. När missio¬
nären kanske just då kommer ombord, huru blir han då bemött?
41 N:0 61.
Lördagen den 18 Maj.
Jo, det vanliga blir, att han får höra sådana uttryck som: »Hvad Angående
vill detta säga?» »Låt oss vara i fred!» »Låt oss få sköta oss .
själfva!» Jag tror icke man lyckas bibringa sjöfolket någon sjömän i ut.
större aktning för missioneringen på detta sätt, utan tvärtom mot- ländska
satsen. hamnar.
Utaf dessa skäl anser jag, att man icke bör öka det här 1 orts,)
anslaget.
Dessutom tror jag, att det icke är statens plikt att ensam bi¬
draga till denna missionsverksamhet, utan att det i stället åligger
de privata missionssällskapen att skaffa medel till ifrågavarande
ändamål. Ty eljest kunde ju lika gärna socialdemokraterna t. ex.
komma och begära anslag för sin propaganda, något som natur¬
ligtvis alls icke skulle accepteras.
Det har för öfrigt i Kungl. Maj:ts proposition angående denna
sak framkommit en, om jag så må säga, förstucken påminnelse om
att, därest det nu begärda beviljades, man sedermera skulle komma
och begära mera; man säger där, att ett mycket starkt behof gjort
sig gällande att få dylika sjömansmissioner stationerade i Peters¬
burg, i Hamburg, i Antwerpen — alla tre dessa städer hafva ju
stora sjöfartshamnar. Man tänker således efteråt komma med nya
framställningar, och det är ju helt naturligt, att om man det ena
året bifaller den ena framställningen, det andra året en annan,
man därmed kommer in på den vägen, att aflönade sjömans-
missionärer skola anställas på alla större utländska hamnplatser.
Jag vill också säga det, att något synnerligen starkt behof för
vidtagande af dylika åtgärder icke synes mig föreligga. Tv vill
man träffa sjömännen och bland dem drifva religiös propaganda,
så kan man göra det i vårt eget land. Det är ingen svårighet att
träffa dem, när de komma tillbaka till sitt hemland, och där bland
dem drifva den missionsverksamhet, som man anser så absolut
nödvändig, i stället för att gå ut i främmande länder och där söka
att få tag i dem. För öfrigt är det i detta hänseende redan väl
beställd! uti främmande länder, i all synnerhet i England, hvarför
jag tycker det vara nästan onödigt för svenska staten att söka
täfla med den därstädes bedrifna missionsverksamheten. I England
finnes det ett sällskap med ofantligt stora tillgångar och som spe¬
ciellt bedrifver sjömansmission. Detta sällskap har skaffat sig fly¬
tande Betelskepp, byggt upp stora och vackra institutioner för sjö¬
män i de största hamnarna och för dem anordnat stora, fina och
trefliga samlingssalar, dit sjöfolket gärna går, därför att där också
finnas läsrum med tidningar från en hel del länder, äfven från
Sverige; där har man också möjlighet till brädspel och dylika för¬
ströelser, genom hvilka anordningar man söker locka till sig sjö-
mansfolket. Man måste på detta sätt draga till sig publiken,
ty sjömän äro vanligen icke så precis upplagda för religion. För
samma ändamål brukar man till och med anordna konserter, där
N:o 61. 42
Angående
religionsvård
åt svenska
sjömän i ut¬
ländska
hamnar
(FortsJ
Lördagen den 18 Maj.
framstående artister medverka med spel och sång. Vidare skänker
man sjömännen tobak samt utdelar julgåfvor bland dem. Allt
detta kunna de stora engelska missionssällskapen åstadkomma, och
deras anstalter stå öppna för sjöfolk af alla nationer. Men sådant
kan icke göras af ett dylikt litet missionssällskap, som bos oss
linnes, utan den mission bland sjömän, om hvilken bos oss kan
blifva fråga om, den kan endast bestå däri, att man går ombord
på de respektive fartygen och passar på sjömännen just den lilla
stund dessa, såsom jag nyss sade, äro lediga, för att i vanliga fall
tala till en mycket otacksam publik.
Under sådana förhållanden, herr talman, anser jag mig icke
böra låta detta gå helt och hållet oanmärkt förbi, och jag vill där¬
för yrka afslag på utskottets tillstyrkan om eu förhöjning af det
ifrågavarande anslaget från 15,000 kronor till 25,000 kronor. Jag
vill ytterligare säga, att jag skulle velat yrka afslag på hela belop¬
pet, men detta anser jag mig icke kunna göra, ty det är dock en
mycket allvarsam sak att taga i öfvervägande, huru dessa missions¬
sällskap skulle plötsligt kunna afveckla sin verksamhet, när i alla
fall missionärer redan finnas stationerade på olika platser. Men
en annan sak är frågan, huruvida den här institutionen bör vidare
utvecklas eller ej. För min del tycker jag, att Riksdagen bör säga
nej därtill, och därför yrkar jag nu afslag på den af utskottet till¬
styrkta förhöjningen af ifrågavarande anslag.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Hamm ar-
skjöld: Det var en egendomlig bevisföring, som den siste talaren
anförde. Jag kan icke förstå annat än att han i början af sitt
anförande ville bevisa, att man skulle antingen hafva en sådan
här missionsverksamhet i alla stora hamnar i världen, eller också
hafva ingen sådan verksamhet alls. Men i slutet af sitt anförande
kom han till, att han icke ville yrka afslag å det belopp, som hit¬
tills för ändamålet i fråga utgått, tv något kunde man ju ändå
hafva. För min del kan jag icke se, att det är någon konsekvens
i detta.
Om talaren hade genomläst utskottsbetänkandet, så borde han
funnit, att här är icke fråga om att införa någon nyhet, utan att
anslag för detta ändamål utgått ända sedan midten af 1870-talet.
Och man har icke tagit några stora språng framåt i fråga om
detta anslag, utan det har gått ganska sakta. Anslaget utgick
till en början med 8,000 kronor, och det har på omkring trettio
års tid icke vuxit mer än till omkring 15,000 kronor. Detta kan
ju icke sägas vara någon brådstörtad utveckling. När man nu
begär, att anslaget skall höjas till 25,000. kronor, så är detta på
grund af de skäl, som blifvit anförda af svenska kyrkans primas,
ärkebiskopen, såsom högste styresman för denna missionsverksam-
Lördagen den 18 Maj.
43 N:o 61.
het. För min del tycker jag, att dessa af honom framlagda skäl Angående
äro mycket goda. religtonsvard
Nu framgick af den föregående talarens anförande, att han sjöman i ut
synes tro, att här icke skulle vara fråga om någonting annat än ländska
hvad han kallade religiös propaganda. Jo, det är tvärtom så, att hamnar.
sjömansprästerna hafva ofantligt mycket annat att göra än att (Forts.)
drifva religiös propaganda, och de hafva också i verkligheten ut¬
rättat ofantligt mycket godt till skydd och hjälp åt sjömän. Jag
har visserligen icke att tillgå någon statistik, som utvisar, huru
stora belopp utaf sjömännens hopsparade aflöningar, som blifvit
genom sjömansprästerna hemskickade till sjömännens anförvanter
i fäderneslandet, men jag tror dock, att de äro högst betydande,
dessa hemsända belopp, som i annat fall helt säkert skolat vandra
i fickorna på runnare och värdshusvärdar och än sämre folk.
Ensamt detta är ett skäl, som mycket väl förklarar, hvarför staten
består ett anslag till aflönande af sjömanspräster.
Mycket egendomligt att höra var också herr Lindleys påstå¬
ende, att det skulle vara olämpligt att låta svenska präster söka
upp våra sjömän i främmande hamnar; man skulle i stället in¬
verka på dem här hemma i Sverige, sade han. Hur skall då detta
senare egentligen gå till, hur skall man här hemma i Sverige få
fatt i de särskilda sjömännen, som då äro spridda öfver hela landet?
När däremot de fartyg, på hvilka svenska sjömän finnas, kommit
till en utländsk hamn, är det jämförelsevis lätt för eu svensk där
stationerad sjömanspastor att gå ombord på fartyget och erbjuda
sjömännen sina råd och sin hjälp. Om det verkligen är så, som
herr Lindley säger, eller att de slå ifrån sig med händerna och be
prästen gå sin väg, så är ju detta mycket ledsamt för dem. Men
jag tror icke, att sådant händer i på långt när flertalet fall, utan
jag tror tvärtom, att man kan anföra snart sagdt otaliga bevis på
motsatsen, eller att dessa präster mycket ofta blifva mottagna med
välvilja af besättningarna, hvilka äro tacksamma för den hjälp
som lämnas dem på detta sätt. Och om man finge tillfälle att
fråga de svenska sjömännen själfva, hvad de tycka om den verk¬
samhet, som utöfvas af dessa svenska sjömanspräster i främmande
hamnar, så undrar jag, om de verkligen skulle komma att in¬
stämma med herr Lindley. Jag tror, att om det kunde anställas
något slags »folkomröstning» bland dem, så skulle man få ett
mycket kraftigt uttalande af tacksamhet för hvad som från moder¬
landets sida blifvit gjordt för att sörja för de svenske sjömännens
religionsvård i främmande hamnar. Och dessutom skola vi —
såsom jag i början af mitt anförande framhöll — komma i håg,
att bär är det icke endast fråga om s. k. »religiös propaganda»
eller att förmana dem gå i kyrkan eller om det var på missions-
möten eller hvad nu herr Lindley kallade det för, utan här är det
också mycket annat, som dessa präster skola verka för; de skola
N:0 61.
Angående
religionsvärd
åt svenska
sjömän i ut¬
ländska
hamnar.
(Forts.)
44 Lördagen den 18 Maj.
t. ex. söka draga sjömännen från de mycket dåliga lockelser, som,
enligt hvarje sjömans erfarenhet, lura på dem i främmande
hamnar.
Jag kan icke tänka mig, att denna kammare skall finna det
vara värdigt att afslå en så rimlig begäran, som att med 10,000
kronor höja ett anslag, hvilket har till ändamål att taga vara på
våra egna, i främmande land befintliga landsmän just då de äro
i största behof af vård.
Herr talmannen, som emellertid återtagit ledningen af för¬
handlingarna, lämnade härefter på begäran ordet till:
Herr Pehrsson i Österby, som yttrade: Herr talman, mina
herrar I Då jag möjligen skulle kunna till de ärade ledamöter i
kammaren, hvilka åhört den representant på stockholmsbänken,
som nyss yttrade sig. lämna några upplysningar om huru sjömans-
vården bedrifves, så har jag ansett mig böra här framkomma med
dessa upplysningar, som nog i rätt betydlig mån divergera från
dem, som nämnde talare lämnade. Jag har nämligen många gån¬
ger haft tillfälle att i främmande hamnar följa svenska sjömans¬
präster eller deras assistenter i deras verksamhet.
Jag vill då först taga fasta på ett yttrande, som den ärade
talaren hade. Han sade, att det gällde att uppsöka sjömännen om¬
bord å fartygen. Ja, detta är just själfva kärnan i sjömansprästens
arbete, och det är just därför, som det behöfves assistenter. Ty i
betraktande af det stora antalet fartyg och de vidsträckta områdena
för dockorna i de stora hamnstäderna på kontinenten och i Eng¬
land är det för en ensam man omöjligt att kunna fullgöra hela
detta arbete.
Jag vill härvidlag icke alls hålla mig till den religiösa sidan
af saken, huru högt jag än skattar den — i det fallet stå vi nog,
denne talare och jag, på helt och hållet olika ståndpunkter, så att
hvad den ene af oss värderar mycket högt, det värderar den andre
icke alls — utan jag vill hålla mig till den sociala, den etiska och
den nationella sidan. Det är för oss af betydelse, att vi värna om
och söka taga vara på våra svenska landsmän därute i främmande
land. Nu begäres medel till aflönande af en assistent i Calais. Vet
herrarna hur det ser ut vid hamnen i Calais? Där finns det ett
hål — jag kan icke kalla det annat än ett hål — som hålles af
en samvetslös landsman, hvilken i ett af fönstren satt upp ett så
lydande anslag: »Här språkas skandinavisk» — ett anslag, som
man för resten icke så sällan möter i främmande hamnar. Hit
lockas sjömännen, här kan det hända att sjömannen spelar och
slarfvar bort hvad han haft att lyfta, när han kom till hamnen. Den
rusdryck, som där iskänkes åt dem, är absint, en förrädisk vara,
som våra svenska gossar icke just känna till, och som ofta för med
45 N:o 61
Lördagen den 18 Maj.
sig ras, hvarunder vilda upptåg ske med ledsamma följder. För Angående
att rädda dem undan slikt, undan boarding-husens innehafvare och
alla dessa runnare, som vid hamnarna lura på de lättrogna sjö- sjöman i ut
männen, är det som våra sjömanspastorer där ute och deras assisten- ländska
ter arbeta. hamnar.
Vidare framhölls af talaren det stora engelska missionssällska- (Forts.)
pet och hur detta arbetar såsom eu föredömlig motsättning till
våra sjömanspastorers arbete. Ja, mina herrar, det är just på all¬
deles liknande sätt, som våra svenska sjömanspastorer där ute ar¬
beta. Den som, om också blott för en enda gång, fått vara med
och se, med hvilken belåtenhet dessa sjömän, när de kommit i land
i eu främmande hamn, taga sin tillflykt till ett för dem afsedt in¬
bjudande läs- och skrifrum, där det finnes svenska tidningar och
böcker, där de hafva tillgång till skrifmaterialier, och där de upp¬
muntras att skrifva hem till sina anhöriga, där man hjälper dem
att skicka hem pengar och står dem bi med råd och dåd; den som
vidare sett den glädje, som vid dessa små enkla fester, hvilka där
hållas, t. ex. vid de »julfester», som kunna förekomma — jag hade
så när sagdt — året om, lyser fram hos dem öfver de gåfvor, som
då åt dem utdelas, och som på frivillighetens väg insamlats — ty hvad
här begäres är försvinnande litet mot det, som insamlas af sjö-
mansmissionens vänner i hemlandet — den som sett allt detta, den
förstår också, att sjömanspastorn härutinnan har eu betydelsefull
uppgift.
Jag tillåter mig för frågans ytterligare belysning för herrarna
omtala en liten episod, som jag själf en gång bevittnade i Ham¬
burg, och af hvilken framgår, att det härvidlag icke är fråga en¬
dast om besättningarna å de fartyg, hvilka här närmast åsyftas,
d. v. s. de svenska, utan att det här också gäller de talrika svenska
sjömän, hvilka taga hyra på utländska fartyg, i främsta rummet
då på engelska sådana. Jag var som sagdt i Hamburg och gick
vid hamnen i sällskap med den svenske sjömanspastorn i denna
stad. På min fråga om det brukade finnas mycket svenskar om¬
bord på utländska fartyg, ropade han an en nyss anländ engelsk
ångare: »Finns det några svenskar ombord här?» »Ja», svarades
det, »vi äro svenskar allesammans, så när som på kaptenen och
förste styrmannen.» — Något sådant kan man ju få erfara litet
hvarstädes. Det är sålunda icke tillräckligt att härvidlag bara fästa
sig vid officiella siffror om svenska fartyg och deras besättningar
i de respektive hamnarne. Vi måste också tänka på det stora an¬
tal svenskar, som äro på väg att förlora sin svenska nationalitet
genom sin tjänst å främmande fartyg Här har sjömansprästen
alltså ett betydelsefullt fält för sin verksamhet.
Jag har här ett bref, i hvilket lämnas eu del uppgifter om hit¬
hörande förhållanden i en del utländska städer. Kiel och Wismar
aulöptes t. ex. under år 1906 af 632 svenska fartyg med samman-
N:o 61. 46
Lördagen den 18 Maj.
Angående lagdt omkring 6,000 mans besättning. I West-Hartlepool var sam-
relåtlsvenska ma anta^et dit anlända svenska fartyg 516. Till London kom
sjömän^ ut- naturligtvis en massa fartyg, och 3,770 svenska sjömän hade be-
ändska sökt det för dem afsedda läse- och skrifrummet. Sjömanspastorn
hamnar, hade besökt 420 fartyg och 354 boarding-hus. Jag skulle kunna
(Forts. anföra åtskilligt flere sådana siffror, hvilka lämnats af mina vän¬
ner därute, sjömanspastorerna i de olika hamnarna, men jag skall
blott tillåta mig vidröra en enda sak till, som väger i detta hän¬
seende kanske mer än något annat, för mig liksom för en hvar,
som själf någon gång varit med om det. Eu ung svensk sjöman
sjuknar och lägges in på sjukhus i ett främmande land, långt bort
från fädernesland och hem och alla, som äro honom kära. Detta
är en ohyggligt ensam ställning. När nu sjömansprästen uppsöker
denne sjuke yngling och talar med henom på hans eget, svenska
tungomål, tror Ni då, mina herrar, att denne sjuke stackare, som
där ligger, »slår emot prästen med båda händerna och ber honom
gå sin väg»? Det är i sådana fall, som sjömannen såväl som sjö¬
manspastorn bäst känner betydelsen af sjömansprästens arbete. Äf¬
ven om dessa sjömanspastorer icke skulle ha någon annan uppgift
än att uppsöka, hjälpa, råda och trösta dessa våra på främmande
sjukhus liggande landsmän och förmedla sambandet med deras oro¬
liga anhöriga i hemlandet, så skulle jag icke kunna vara så hjärt¬
lös, att jag skulle vilja få bort sjömansprästerna och därmed be¬
röfva dessa stackars sjuka den hjälp och den tröst, som de så väl
behöfva, och de hemmavarande trösten att veta, att gossen icke är
alldeles öfvergifven därute. Och dessa sjuka äro för öfrigt icke så
få. I West-Hartlepool gjordes år 1906 106 och i London un¬
der samma år icke mindre än 682 sjukbesök af de svenska sjö¬
mansprästerna.
Jag vädjar därför till kammaren, huruvida den icke skulle
vilja här göra hvad den kan, om icke från religiös synpunkt sedt,
så åtminstone från social och nationell och — med hänsyn till hvad
jag sist yttrat — ur ren barmhärtighetssynpunkt, och därmed
hjälpa dessa svenska sjömanspastorer att kunna utföra ett arbete,
som med sådan glädje och tacksamhet mottages af åtminstone det
stora flertalet af våra svenska sjömän i främmande land.
I detta anförande instämde herrar Nyström, Sundin, Olsson i
See, Nilson i Örebro, Nordström, Lundblad, Johansson i Donna,
Hultkrantz, Hagström, Andersson i Baggböle, Berg i Staby, Ödman,
Mallmin, Hjärne, Beckman i Linköping, Bengtsson i Häradsköp,
Danielsson, Bäf Hazén, Jonsson i Hökhult, Redelius, Petersson i
Snällebo, Ericsson i Alberga, Lindgren i Oskarshamn, Risberg, Lun-
dell, Erlansson, Bosson, Nilsson i Skärhus, Jönsson i Kvarnberga,
Ström, Svensson i Skyllberg, Wallentin, Broström, Vennersten, Berg¬
gren, Oberg, Svensson i Bondön och Scedén.
47 N:o 61.
Lördagen den 18 Maj.
Herr Sandquist. Herr talman, mina herrar! Då jag repre¬
senterar en trakt, från hvilken icke så få sjömän besöka främ¬
mande hamnar, så har jag funnit det vara min plikt att å desses
vägnar här såga några ord.
Man har låtit påskina, att våra svenska sjömän skulle vara
mycket intresselösa för hvad som kan erbjudas dem genom den
af våra sjömanspastorer utöfvade verksamheten, att de icke skulle
hafva någon tid att besöka sådana tillställningar, som här afses,
och att de skulle vara så afvogt sinnade emot dessa sjömanspastorer,
att de skulle »slå med händerna» mot dem och säga: »gå er väg!»
Jag kan, herr talman, för min del alls icke instämma i ett sådant
yttrande. Att det finnes sjömän, som så kunna skicka sig, det be-
tviflar jag icke, men jag är på samma gång alldeles visst och fast
öfvertygad om att det är många af våra svenska sjömän, som med
glädje emottaga besök af de svenska sjömanspastorerna i de utländ¬
ska hamnarna och som icke ogärna uppsöka de tillfällen till upp¬
byggelse, som de svenska sjömanspastorerna söka bereda dem. Jag
ber få betyga, att jag är öfvertygad om att många af våra sjömän
i främmande hamnar med stor tillfredsställelse motse besök af sjö¬
manspastorerna och gärna följa dem också i land för att genom
deras tillskyndelse erhålla någon uppbyggelse. Men då jag säger
detta, så stöder jag denna min öfvertygelse därpå, att våra svenska
sjömän — för så vidt jag lärt känna dem, särskilt i Roslagsbyg-
derna — visat ett mycket stort intresse vid de försäljningar eller
auktioner, som man anordnat för missioneringens bedrifvande bland
våra sjömän. Jag vet, att just dessa sjömän i den bygd, jag re¬
presenterar, äro de frikostigaste beträffande de anbud, som göras,
då det är fråga om försäljningar för sjömansmissionens sak. Man
kan väl från ett eller annat håll få höra motsatsen, men det skall
icke hindra mig från att med glädje understryka, att just så är
förhållandet. Men hafva sjömännen ett sådant intresse här hemma
för denna missionsverksamhet bland svenska sjömän i främmande
hamnar, så antager jag att — något som jag nyss tillät mig fram¬
hålla —• de nog ej heller kunna visa sig likgiltiga för denna verk¬
samhet, då de äro ute i främmande land.
Det har nästan förvånat mig, att herr Lindley, hvilken jag
samtalsvis funnit i mångt och mycket uttrycka sig såsom en ar¬
betare- och människovän, skall söka förhindra våra svenska sjömän
från att blifva delaktiga af sjömansmissionens välsignelsebringande
verksamhet i främmande hamnar, och att han har mod nog att på
ett föraktfullt sätt yttra sig om denna verksamhet. Jag tror dock
att, om herr Lindley närmare känner efter, hvad som innerst rör
sig eller åtminstone borde röra sig äfven hos honom såväl som
hos mig, han skulle finna, att, om han också icke i allt vill god¬
känna hvad sjömanspastorerna, särskildt beträffande det rent re¬
ligiösa, intressera sig för, han dock icke skulle kunna förneka, att
Angående
religimisvård
åt svenska
sjömän i ut¬
ländska
hamnar.
(Forts.)
N:o 61. 48
Lördagen den 18 Maj
Angående
religion8vård
åt svenska
sjömän i ut¬
ländska
hamnar.
(Forts.i
— såsom redan af eu föregående talare blifvit vidrördt — mycket
af deras verksamhet är af beskaffenhet att gagna icke blott i reli¬
giöst afseende utan också i nationellt hänseende.
Med stöd af hvad jag här haft äran anföra, ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan i detta ärende.
Herr Förn ander: Herr talman, mina herrar! Visserligen är
jag till största delen förekommen af de föregående ledamöter, hvilka
talat till förmån för den begärda förhöjningen af anslaget till mis-
sionering bland svenska sjömän i utländska hamnar; men då vid
flere tillfällen under denna riksdag gjorts uttalanden i den rikt¬
ning, att kristendomen skulle liksom vara ställd på afskrifning,
och då det äfven från lekmannahåll bör betonas, att så ingalunda
är förhållandet, så vill jag gentemot den inledning af denna de¬
batt, som gjordes af herr Lindlev, bifoga några särskilda anmärk¬
ningar.
Det är visserligen sant att, såsom den sistnämnde talaren
framhållit, bland många sjömän förefinnes en afvoghet mot kri¬
stendomen, detta delvis beroende därpå, att, sedan man under år¬
hundraden i vårt land varit begåfvad med denna oändliga förmån,
det förhållandet inträffat att — för att begagna ett vulgärt uttryck
— när kon går i gräset ända upp till buken, så trampar hon på
det. Men det är i alla händelser icke ett genomgående drag hos
vårt folk, ej heller bland sjömännen, att de skulle hysa förakt för
kristendomen. Det har redan af den näst siste talaren betonats,
med hvilka varma sympatier de sjömanspastorer och deras assi¬
stenter, hvilka arbeta i utländska hamnar, mottagas af ditkomman-
de svenska sjömän.
Herr Lindley har nu framhållit den stora utveckling på detta
område, som ägt rum i England, och påstått, att det för ett så
litet land som Sverige icke vore skäl att befatta sig med något
liknande, beroende på att vårt land icke skulle sitta inne med de
resurser, som behöfvas för en sådan verksamhet. Men just genom
detta sitt påstående ådagalägger den förste ärade talaren, hur oänd¬
ligt litet hemma han är på detta område. Ty sedan flera årtion¬
den tillbaka pågår från vårt land ett missionsarbete, som afser att
just i utländska hamnar bereda möjlighet att komma i förbindelse med
de af våra svenska landsmän, hvilka antingen på våra egna eller
ock på främmande länders fartyg arbeta såsom sjömän. Organi¬
sationen af den i England och de öfriga stora länderna på detta
område bedrifna verksamheten kunna vi ju i många stycken icke
efterfölja, men vår organisation är i alla händelser så omfattande,
att den åtminstone kan med den förra förliknas och måste sägas
vara eu ansats i rätt riktning för att med sina metoder nå det
åsyftade ändamålet. För att då icke lämna herr Lindley i fort¬
farande okunnighet om denna sak och låta honom tro att det
Lördagen den 18 Maj.
49 N:o 61.
är endast de stora länderna som syssla med densamma, så ber jag Angående
få meddela, att våra grannar både i väster och i söder, både Norge religionsvård
och Danmark, sedan långa tider med stor framgång utöfvat lik- sjömän^ ut-
nande verksamhet och att de i detta fallet på många platser till ländska
och med samarbeta med vårt eget lands arbetare på ifrågavarande hamnar.
område, hvarför alla de, som varmt intressera sig för internatio- (Forts-
nella angelägenheter och särskildt för en förbrödring mellan de
skandinaviska folken, böra, synes det mig, med glädje hälsa en
sådan ansats till ett samarbete och samförstånd mellan skandina¬
ver för stora och ädla mål. Dessutom är detta arbetes välsignelse
erkändt af alla länder, som ha kristen kultur. Det är ett kultur¬
ändamål, som uppfylles genom detta arbete, och det finnes väl icke
någon i denna kammare, som vill förneka vår betydelse såsom ett
kulturfolk; vi äro ett kristet kulturfolk och därför skola vi också
bevaka äfven denna del af den kristna kulturen.
Det har sagts, att vi icke skulle behöfva uppsöka de svenska
sjömännen i utlandet, utan passa på tillfället, då de komma hit
in i vårt eget land. Däremot kan man dock invända, att en stor
mängd af våra svenska sjömän utföra sitt arbete på utländska
fartyg, hvarifrån de under årtionden ej komma öfver till Sverige,
och det gäller därför för sjömausmissionärerna och deras assisten¬
ter att icke blott uppsöka de svenska fartyg, som komma in i
dessa hamnar, utan äfven de främmande fartyg, där svenska sjö¬
män äro anställda. Dessa missionärer och assistenter söka då sätta
sig i förbindelse med de svenska sjömännen. Dessa äro svenske
män, som behöfvas knytas fast vid de intressen, som stå tillsam¬
mans med vårt fosterland, vår religion och vår kultur.
I dessa dagar arbetas ju starkt på att öka den svenska sjö¬
farten, men då förefaller det egendomligt, att herr Lindley vill
bibehålla detta anslag vid det belopp, hvarmed det utgått allt¬
sedan 70-talet och som då ansågs vara tillräckligt, och han vill
förmena, att icke en utveckling äfven på nu ifrågavarande område
bör komma till stånd. Just på grund af den omständigheten, att,
glädjande nog — såsom från flera håll framhållits— den svenska
sjöfarten tillväxer, bör också en motsvarande ökning äga rum på
alla de områden, som åsyfta att tillvarataga de intressen, som stå
tillsammans med denna sjöfarts bästa, och dit räknar jag då bland
annat inrättandet af dessa sjömanskyrkor och sjömanshus med
deras läsrum och skrifrum, deras fester och gudstjänstillfallen
m. m.
Det är särskildt en sak, som jag här vill påpeka och hvilken
redan blifvit betonad af herr Pehrsson. Han framhöll nämligen
det tillfälle, då den unge och kanske mången gång vilseförde och
till kropp och själ förderfvade sjömannen ligger i eu utländsk
hamn på ett främmande lands sjukhus. Då vågar jag påstå, är
det ett annat ljud från sjömannens sida. Alla de uttalanden, som,
Andra Kammarens Prof. 1907. N:o 61. 4
Lördagen den 18 Maj.
N:o 61. 50
Angående i obetänksamhet mången gång, runnit öfver en sådan persons läp-
religionsvård par, höras icke mer; han går in i sitt inre för att komma till
s^mä^tut klarhet me(l sig själf, men han famlar i mörkret och vet icke hvart
®Tänlika* han skall taga vägen. Då kommer som en hjälpande räddare vid
hamnar. hans sida en landsman, som står honom bi och som knyter till¬
förts.) baka den brustna tråd, som förbinder honom med evighetens värld
och med de försummade anförvanterna i hemlandet. Det verket
skattar jag icke obetydligt.
För att äfven 'betona den materiella sida af saken, som här
sannolikt för många är af den största betydelsen, vill jag nämna,
att jag själf såsom bankman varit i tillfälle att från våra i ut¬
ländska hamnar arbetande sjömanspastorer och assistenter mottaga
af sevärda belopp, utgörande besparade medel från i utlandet varan¬
de svenska sjömän, och hvilka belopp för deras räkning blifvit
insatta i våra inhemska banker, sparbanker och postsparbanken,
för att vara en grundplåt till ålderdomsförsörjning för dem själfva
eller till understöd åt deras hemmavarande fattiga föräldrar eller
andra nära anhöriga, modern och änkan, som kanske sitta i sin
ensliga lilla stuga, ensamma och öfvergifna. Det arbete, som i
det hänseendet utöfvas, torde icke vara betydelselöst. Visserligen
är jag icke beredd att vid detta tillfälle lämna några statistiska
uppgifter härom, men de siffror, jag sett i den vägen, äro så re¬
spektabla, att jag är öfvertygad om att den ökning af nu ifråga¬
varande anslag, som här föreslås, nämligen från 15,000 till 25,000
kronor, mer än väl uppväges af den nytta, som därmed åstad¬
kommes, enbart från socialekonomisk synpunkt.
För min del ber jag att få yrka bifall till utskottets hem¬
ställan.
Herr Gustafsson i Mjölby instämde häruti.
Herr Lindley: De föregående talarne ha talat med mycket
stor känsla och öfvertygelse. Jag för min del kan dock icke ka¬
rakterisera denna sak såsom en känslosak, som man här velat göra
den till. Jag talar helt enkelt af den erfarenhet, som jag varit
i tillfälle att förvärfva på detta område under de 13 år, jag varit
för om masten. Jag känner fullständigt till denna missionsverk¬
samhet, och jag vill icke taga upp till debatt frågan om den såsom
en känslo- eller öfvertygelsesak, ty då kanske vi skulle komma till
skarpare dispyt och ordväxling, än hvad här behöfver vara nöd¬
vändigt. Min opposition här gäller helt enkelt endast själfva an¬
slagsfrågan. Jag anser det vara alldeles onödigt att gå längre fram
på denna linje, såsom man här föreslagit.
När man exempelvis talar om sjuka sjömän på engelska eller
andra utländska hospital och mera sådant och att sjömanspasto-
rerna där kunna besöka dem, så vill jag endast fråga, hvad detta
51 N:o 61.
Lördagen den 18 Maj.
egentligen har för betydelse. Om det finnes en sjömanspastor i Angående
London och äfven eu i Hartlepool och eu sjöman ligger sjuk i
Glasgow, Cardiff, Bristol, Liverpool, Leith, Sunderland, Grimsby g,ö)näw ^ ut_
eller någon annan af de stora sjöfartsplatserna, hvad betyder det ländska
då, för honom, om denne sjömanspastor i London eller Hartlepool hamnar
besöker en sjöman, som ligger sjuk på ett hospital där i London (Forts.)
eller Hartlepool, nota bene om han har tid och tillfälle därtill? Och
om det kommer ett svenskt fartyg till någon af de platser, där en
dylik sjömanspastor finnes, och denne då kan besöka de svenska
sjömännen där ombord, hvad gagnar det själavården för hela den
stora sjömanskåren, det vill jag fråga. Det har icke någon som
helst betydelse.
När man sedan talar om den stora massan af svenska sjömän
å engelska fartyg, hvilka behöfva själavård, vill jag säga, att jag
tycker, att vi gå väl långt, när vi bege oss öfver till England för
att bispringa dessa, som blifvit engelska medborgare. Ty det sven¬
ska sjöfolk, som slagit ned sina bopålar i England, det kommer
aldrig tillbaka till Sverige — jag känner dessa män; jag har vis¬
tats tillsammans med dem under en 13 års tid, och jag har full¬
ständigt reda på deras känslor och tankar rörande den saken. Jag
anser det vara absolut bortkastade penningar att på dylikt sätt be¬
drifva själavård bland dem.
Här har äfven yttrats något om Calais och att där skulle vara
spelhelveten, dit sjöfolket lockas och där de förstöra sina sparade
slantar. Ja, det tror jag sannerligen också är gripet ur luften, ty
mig veterligt bruka aldrig svenska fartyg ens afbetala i Calais.
Har det verkligen varit något svenskt fartyg, som gjort det, och
sjöfolket sålunda fått penningar där, så är därför icke sagdt, att
de användas såsom man här antydt. I vanliga fall får sjöfolket
endast eu 4, 5 eller 10 kronor, när ett fartyg kommer till en hamn,
och det skall räcka hela tiden, man vistas där, till att förlusta sig
på; mera får icke folket. Vid sidan häraf är det vanligt, att de
anhöriga hemma få utkvittera halfva aflöningen under tiden folket
är ombord, och af den återstående hälften af aflöningen får besätt¬
ningen endast ut en liten del i form af fickslantar. Att sjöfolket
därför skulle kunna spela bort sina penningar, torde vara tvifvel¬
aktigt. Jag har varit i Calais, men jag har aldrig någonsin i hela
mitt lif hört talas om att svenska sjömän skulle där bruka spela
bort sina penningar — detta kunna de göra på fartyget, men den
saken tror jag icke man kan förhindra genom någon sjömans-
mission.
Jag måste äfven vända mig mot herr ecklesiastikministerns
yttrande, att vi icke i vårt land skulle kunna drifva propaganda
bland sjöfolket, utan att detta måste ske i de stora hamnarne ut¬
omlands, enär sjöfolket här hemma skulle vara alltför spridt. Men
är det då icke ännu mera spridt i utlandet än i vårt eget land?
Lördagen den 18 Maj.
N:o 61.
Angående
religionsvård
åt svenska
sjömän i ut¬
ländska
hamnar.
(Forts.)
52
På hvarje hamnstad, som vi ha här hemma hos oss, kommer det
väl eu 20 hamnstäder utomlands, och det är ju naturligt, att det
svenska sjöfolket sprides ut öfver hela världen och förekommer i
i alla dessa olika hamnstäder. Men då är det väl ändå svårare
att komma åt dem där än här hemma.
Jag vill också säga, att det förefaller mig på visst sätt endast
vara af fåfänga, som man vill försöka konkurrera med de utländ¬
ska missionssällskapen. Vi kunna väl ändå aldrig öfverträffa
exempelvis de stora engelska missionssällskapen, som ägna sin om¬
vårdnad åt såväl svenska som andra sjömän, af hvilken nationalitet
som helst. Vi kunna aldrig konkurrera med dem — men likväl
skola vi nu försöka att göra det i den lilla mån, vi det kunna.
Jag tycker för min del, att det är bortkastade penningar, som gif-
vas ut för en dylik verksamhet.
Sedan sade äfven herr ministern, att vi i fråga om dessa sjö-
mansmissionärer icke skola tänka så mycket på den religiösa syn¬
punkten, ty deras hufvuduppgift är en helt annan. Ja, jag kän¬
ner icke till denna deras hufvuduppgift, och jag måste ärligt tillstå,
att jag aldrig haft reda på hvilka andra uppgifter och dessa uppdrag
missionärer ha. Det säges, att de skicka hem penningar. Men är
icke detta konsulernas sak? Mig veterligen är det så, att då ett
svenskt fartyg afmönstrar i en utländsk hamn, är det den svenske
konsuln därstädes, som det åligger att skicka hem penningar. Hvad
sjömanspastorerna kunna inkassera och skicka hem, det torde vara
minimalt. Jag har hört talas om Skandinaviska sjömanshemmet i
London, men det är dock en helt annan institution, som står all¬
deles utanför den, hvarom här är fråga. Där har man försökt in¬
kassera penningar från sjöfolket och skicka hem dem till deras re¬
spektive hemorter, men något sådant uppdrag kunna vi väl
ändå icke pålägga dessa sjömanspastorer, utan den saken, näm¬
ligen hemsändandet af penningar, är väl något, som konsulerna
skola ombesörja.
Så säges det slutligen, att sjöfolket skulle vara tacksamt mot
Sverige för denna omvårdnad, som visas det. Jag tror sannerligen,
att man skulle vara mycket mera tacksam mot Sverige, om man
gjorde någonting på annat område till sjöfolkets bästa, men något
sådant tänker man knappast på, men däremot söker man fylla
rättfärdigheten genom en dylik anslagsförhöjning, ett anslag som
vi betrakta såsom värdelöst, och jag säger detta icke som enskild
person, utan som förtroendeman för sjöfolket i vårt land. Det fin¬
nes icke något kraf från dess sida på ett dylikt anslag, det är följ¬
aktligen något man vill ge sjömännen, som de icke begärt. Men
gif dem hvad de begära: gif dem bättre lagar och förordningar,
bättre villkor! Fortfarande bor sjöfolket i de där mörka, orena
kvffeua, dit hvarken ljus eller luft kan tränga in, fortfarande lefver
sjöfolket på medeltida kost, som bestods under den tid, då Kolumbus
53 N:o 61.
nordagen den 18 Maj.
seglade öfver hafvet för att upptäcka Amerika. Fortfarande kan
man verkligen gå till sjöss med fartyg, som icke tåla sjön. Gif ’ ^'/svenska
hvad vi begära i dessa stycken! Det tror jag skulle vara mera sjömän i ut-
storartadt, något som det svenska sjöfolket verkligen skulle hysa ländska
tacksamhet till svenska staten för. (Forts*)'
Det är på förslag att man skall reformera sjöfolkets pensio- ^ '
nering. Ja, det skulle bli ungefär 100 å 120 kronor om året åt
dessa, som under 10 till 20 år vistats på svenska fartyg och blif¬
va alldeles utarbetade. Detta obetydliga pensionsbelopp är alldeles
för litet: använd dessa 10,000 kronor för det ändamålet, och jag
är öfvertygad om att det svenska sjöfolket skulle med eu mun
tacka denna Riksdag för detta generösa tillskott till pensionsfonden!
När jag vet detta och så väl känner att det tinnes andra sätt, hvarpå
man kan gagna sjöfolket i stället för det man här föreslagit, så
vågar jag fortfarande hålla på min mening, att man här icke bör
gå med på det ökade anslaget för ifrågavarande ändamål.
Herr Byström: Herr talman, mina herrar! Med anledning
af den siste ärade talarens nu gjorda framställning ber jag få säga,
att jag antager, att flertalet af oss andra, för att icke säga alla,
kunna vara eniga med honom däri, att det är mycket, som brister
i fråga om hvad som borde göras för våra sjömäns välbefinnande,
och jag antager, att sådana frågor en gång komma upp, och att
de böra kunna vinna sympati här i kammaren. Ja, jag är viss
därom, i hela Riksdagen. Men det är i alla fall, synes det mig,
alldeles särskilda frågor, som icke direkt höra tillsammans med
den, som nu föreligger.
Jag vill också gifva den siste ärade talaren rätt däri, att sjö¬
männen ganska olika mottaga sjömansmissionärerna, men jag tror,
att han har orätt däri, att de i allmänhet äro så ovilliga mot sjö-
mansmissionen och sjömansmissionärerna, såsom han framställde
saken. Det är ju icke så många af oss, som kunna berömma sig
af detsamma som herr Lindlev, att ha varit sjöman och arbetat
för om masten, men det är dock somliga af oss, som ganska ofta
få tillfälle att göra resor i främmande länder och då också besöka
sjömanshem och missionsstationer, och jag tror, att man skulle vara
otacksam, om man icke erkände, att de utfört en ganska god
mission, och att de varit till stor nytta för sjömännen, och det
också i rent andligt afseende, en synpunkt, som jag icke vill för¬
bise, ty en verklig själavård behöfves äfven för sjömännen, liksom
den kan behöfvas för andra.
Vidare anser jag i likhet med eu föregående talare, att detta
är ett slags social och ekonomisk fråga, och jag ville tillägga, att
många sjömän i detta afseende haft god hjälp af sjömansmissionen
och sjömanshemmen i utländska hamnar. Där öfvas ock nykter-
hetsverksamhet och annan god verksamhet, och dylik behöfves lika
N:o 61. 54
Lördagen den 18 Maj.
Angående val bland sjömän som bland andra klasser, tv dessa sjöman äro
^åflTenskcf no» biga helgon framför andra.
sjömän i ut- . också betona en synpunkt, som på mig gjort ett sär-
ländsica skildt intryck, och det är den nationella. Man märker ju, då man
hamnar, kommer i främmande länder och talar vid sjömän och andra, med
(Forts.) hvilken tacksamhet de erfara, att det finnes något, som erinrar om
det gamla Sverige, då de komma till en hamn, att de få någon
hälsning från det kära hemlandet.
Jag tycker också det att, — låt vara att vi icke kunna göra så
mycket i fråga om sjömansmissionering, och att England, som är
stort och mäktigt, kan uträtta storverk i det fallet hvilket bör ju
endast glädja oss — vårt arbete icke blir öfverflödigt, ty det har
ändå en uppgift att fylla, äfven om vi skulle ligga under i kon¬
kurrensen med utlandet, om jag så får säga. För vårt anseende
där ute tror jag, att vi behöfva sätta till alla klutar för att hålla
vår farkost i så god fart som möjligt, just då vi jämföra oss med
andra nationer.
Jag anser mig därför med godt samvete kunna gifva allt er¬
kännande åt denna missionering, som bedrifves i främmande ham¬
nar, äfven om man icke kan förneka, att den är behäftad med
vissa fel. Men sådana böra vi söka afhjälpa och sålunda stödja
detta arbete, som är ett godt verk och eu ädel gärning.
Jag har också funnit af sjömansmissionen och dess präster i
utlandets hamnar, att den partiskhet, som märkes i hemlandet hos
somliga, tyckes försvinna därute. Där blir det mera en sak gemen¬
sam för alla, och därför kan man taga emot alla, som vilja be¬
gagna sig af den välvilja och de tjänster, som dessa hem kunna
gifva.
Hvad nu angår särskilt detta anslag, är det, som herrarne
se, litet och till och med så litet, att jag tror, att de, som begära
det, godt skulle på annat sätt kunnat samla dessa medel, ja, att
man lätt kunnat få ihop alla dessa 25,000 kronor på frivillighetens
väg, hvarigenom man skulle göra missionen mera älskad än genom
det sätt man här valt. Som herrarne veta, är jag mera för att
drifva allt missionsarbete på frivillighetens väg, hvilket jag anser
vara ägnadt att ingifva mera respekt på håll, där man möjligen
icke tycker det vara lämpligt med statsanslag för denna verksamhet.
Jag har ansett mig höra säga dessa ord för att uttala mitt
erkännande åt denna sjömansmission och dessa sjömanshem, vare
sig de ha understöd af staten eller äro själfständiga eller frivilliga
anstalter. Om det som sagdt kan förefinnas försummelse och fel
i deras verksamhet, är ju detta beklagligt, men i det stora hela
är den ägnad att glädja alla oss, som se saken med kristlig åskåd¬
ning och ur nationell synpunkt, och att bereda vårt land heder
och ära.
Häruti instämde herr Olsson i Älfdalsåsen.
55 N:o 61.
Lördagen den 18 Maj.
Herr Ödman: Herr talman, mina herrar I Jag vill endast säga
några få ord, hvilka jag som sjöman känner mig uppfordrad att
uttala vid detta tillfälle. Jag har lefvat på sjön ända tills jag
för några år sedan slutade ett verksamt lif där. Och jag repre¬
senterar eu trakt, där det bor tusentals sjömän, som tjänat om¬
bord på både svenska och utländska fartyg. Och jag kan med
stöd af min erfarenhet vitsorda, att detta anslag gjort nytta och
fortfarande bör kunna göra nytta, men jag tvifiar därför icke på,
att det är sant, som herr Lindley säger, att det finnes några, som
slå från sig med händerna, blott de höra talas om missionen, men
så är det öfverallt, när religion förkunnas — och sådana är det
just man skall söka draga till sig. Men det finnes tusentals an¬
dra, som man icke heller bör försumma. Vi veta, att det uppstår
en särskild känsla hos personer, som stå öga mot öga med döden
ute på de farliga djupen och de stormiga vågorna, och när sjö¬
männen komma i hamn, är det icke alltid de glömma denna fara
och denna ångest.
De lida emellertid brist på religionsundervisning där ute i de
främmande hamnarna, och jag har för min del aldrig å mina far¬
tyg erfarit, att man någonsin sändt en sjömansmissionär i land
eller ansett eu sådan vara ovälkommen, då han stiger ombord för
att tala med dem på hemlandets språk — redan detta språk väcker
hos dem angenäma känslor till lif.
Här har utaf såväl herr ecklesiastikministern som herr Pehrs-
son i Österby blifvit så öfvertygande taladt i denna sak, att jag
icke kan tänka på att tillägga något. Jag har blott i egenskap af
sjöman velat säga dessa ord och tacka Riksdagen för hvad den
gjort samt uttala förhoppning om att den må fortsätta på den in¬
slagna vägen, äfven om man här kan få höra några skränande
missljud.
Efter härmed slutad öfverläggning gaf herr talmannen propo¬
sition å de därunder gjorda yrkandena, därvid kammaren biföll
utskottets hemställan.
Punkterna 143—149.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punlcten 150, angående anslag till uppförande af en kapellbygg¬
nad i Gargnäs by af Sorsele församling.
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att för uppförande i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hos öfverintendentsämbetet
upprättade ritningar af en kapellbyggnad i Gargnäs by af Sorsele
församling bevilja ett belopp af 36,465 kronor och däraf på extra
stat för år 1908 anvisa 10,000 kronor.
Angående
religionsvård
åt svenska
sjömän i ut¬
ländska
hamnar.
(Forts.)
Angående
uppförande
af en guds¬
tjänstlokal
inom Sorsele
församling,
N:0 61. 56
Angående
uppförande
af en guds¬
tjänstlokal
inom Sorsele
församling.
(Forts.)
Angående
understöd åt
skönlitterära
författare.
Lördagen den 18 Maj.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, i anledning af Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, måtte för uppförande af en guds¬
tjänstlokal i Gargnäs by af Sorsele församling bevilja ett belopp af
20,000 kronor och däraf på extra stat för år 1908 anvisa 10,000
kronor.
Efter föredragning af utskottets hemställan begärdes ordet af
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Hammar¬
skjöld, som anförde: Herr talman, mina herrarl Statsutskottet och
Riksdagen ha hittills visat den största välvilja i fråga om åttonde
hufvudtiteln, och jag kan icke annat än med den allra varmaste tack¬
samhet erkänna den offervillighet, som här biff vit ådagalagd.
När nu i den föredragna punkten statsutskottet icke har velat
tillstyrka hvad Kungl. Maj:t begärt, nödgas jag dock beklaga, att,
när sparsamhet skall iakttagas, den just råkat träffa en fattig lapp-
markssocken i afseende på eu kapellbyggnad. Jag har icke för
afsikt att i denna sak opponera mig mot utskottets hemställan eller
att söka rubba det beslut, som kammaren med anledning däraf
kommer att fatta, men jag vill likväl säga det, att jag tror, att
det blir mycket svart att åstadkomma en tillräcklig kapellbyggnad
för det belopp, som är föreslaget, nämligen 20,000 kronor, och som
är sa högst betydligt reduceradt från hvad som ursprungligen be¬
gärts, och jag vill hänvisa till föregående punkt angående kapell-
byggnaden i Tärna, där Riksdagen fått en mycket bedröflig erfa¬
renhet af hur svårt det är att beräkna, hvad byggnadskostnaden
kan gå till långt uppe i lappmarken.
Slutligen vill jag tillägga, att det nog icke är stor förhoppning
om att Sorsele socken skall kunna mycket bidraga till någon ka-
pelbyggnad i Gargnäs, ty denna socken är den tyngst beskattade
i hela lappmarken. Kommunalskatten utgör icke mindre är 1: 31
kr. per fyrk eller 13: 10 kr. per bevillningskrona.
Jag har endast velat anföra detta för att för framtiden reser¬
vera mig, ifall det kommer att visa sig, att de penningar, som nu
beviljas, icke komma att räcka till.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 151—171.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 172, angående anslag till understöd åt inhemska skön¬
litterära författare.
Uti eu inom Andra Kammaren af herr K. Warburg väckt
motion, n:o 54, hade föreslagits, att Riksdagen måtte till fasta år-
57 N:0 61.
Lördagen den 18 Maj.
liga understöd under åren 1908—-1910 åt inhemska skönlitterära
författare af utmärkt förtjänst bevilja ett anslag af 30,000 kronor
att utgå med 10,000 kronor årligen för att af Kungl. Maj:t efter
sakkunniges hörande fördelas, samt att Riksdagen må af detta an¬
slag å extra stat för 1908 anvisa ett belopp af 10,000 kronor.
Utskottet hemställde emellertid, att herr Warburgs förevarande
motion icke måtte af Riksdagen bifallas.
Vid denna punkt hade likväl fogats reservationer af
herrar grefve A. F. C. Wachtmeister, G. Boman, Hammarlund,
Persson i Tällberg, Starbäclc, Larsson i Lund och Lundell, hvilka
ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen måtte till fasta
årliga understöd under åren 1908—1910 åt inhemska skönlitterära
författare af utmärkt förtjänst bevilja ett anslag af 30,000 kronor
att af Kungl. Maj:t efter sakkunniges hörande fördelas samt däraf
å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 10,000 kronor;
herr P. Sörensson; samt
herr H. B. Törnebladh.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, lämnades på begä¬
ran ordet till:
Herr Warburg, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Förra
året biföll Andra Kammaren den kungl. propositionen i denna punkt
som åsyftade ungefär detsamma, som jag i min motion har upp¬
tagit, om också med ändringar, som påkallats af de anmärkningar,
som förra året gjordes inom Riksdagen. Nu har Första Kammaren
utan votering antagit grefve Wachtmeisters, herr Hammarlunds,
herr Daniel Perssons m. fl. reservation, som i hufvudsak går ut på
bifall till min motion. Jag vågar uttala den förhoppning, att An¬
dra Kammaren ville vidblifva sin åsikt från i fjol. Den fråga som
nu är föredragen är, kan man säga, både en mycket liten och en
mycket stor fråga. Den är liten så till vida, som det här gäller
ett belopp, som icke spelar någon större roll på denna hufvudtitel
och ännu mindre på budgeten i dess helhet, men det är en stor
fråga så till vida, som den skall visa, om representationen är vil¬
lig att lämna bidrag till den kulturfaktor, som benämnes vår na¬
tionella litteratur.
Jag nödgas uppehålla mig något vid utskottets afslagsyrkande.
Därom är dock icke mycket att säga. Utskottet yttrar endast:
»Med afseende därå att ett af Kungl. Maj:t nästlidet år framlagdt
förslag af ungefär enahanda innebörd som det föreliggande blef af
utskottet afstyrkt och af Riksdagen afslaget, tilltror sig utskottet icke
att förorda bifall till det nu af enskild motionär framställda förslaget.»
Jag inser nu mycket väl, att statsutskottet har ett sa oerhördt
Angående
understöd åt
skönlitterära
författare.
(Forts.)
N:o 61. 58
Lördagen den 18 Maj.
Angående
understöd åt
skönlitterära
författare.
(Forts.)
arbete, att det ofta icke kan bestå sina yrkanden med någon fylli¬
gare motivering, men jag tror icke, att jag brister i vördnad för
detta utskott, om jag säger, att denna motivering icke är synnerli¬
gen imponerande och icke lider af öfverflöd på realskäl. Jag har
nog hört, att man afvisar enskild motionär därför att hans motion icke
fått den utredning, som man väntar af Kungl. Maj:ts regering.
Men när nu frågan varit utredd af Kungl. Maj:t, kan det väl icke
vara något fel, att den sedan upptagits af enskild motionär. Icke
blott ha vi ett så färskt exempel som fallet Rösiö, utan t. o. m.
detta hus är ett lefvande bevis på att enskild motionär kan upp¬
taga Kungl. Maj:ts förslag och få det igenom.
När utskottet påstår, att förslaget är af ungefär enahanda in¬
nebörd som det af Kungl. Maj:t förra året framlagda, ber jag her-
rarne likväl observera, att jag med största omsorg beaktat just de
formella betänkligheter och de anmärkningar, som förra årets stats¬
utskott liksom debattörer i Första Kammaren framhöllo som skäl
för afslag. Det anmärktes, och icke utan skäl, att då dessa un¬
derstöd voro afsedda att vara »lifstidsunderstöd» det vore olämp¬
ligt att sätta dem på extra stat; det innebure, som en talare i
Första Kammaren säde, en formell omöjlighet. Dessa formella be¬
tänkligheter har jag nu sökt undanröja dels i min motivering,
dels genom att uttryckligen begränsa tiden för dessa fasta under¬
stöd. En annan sak, som anmärktes med afseende på Kungl.
Maj:ts proposition, nämligen att den nämnd, som där antyddes
skola utdela understöden, icke i allo vore sådan, som man ön¬
skade. I min motion har uttryckligen framhållits, att Riksdagen
icke behöfde fatta närmare beslut angående den sakkunniga insti¬
tution, som skulle bereda ärendena, dess tillsättande skulle, som i
likartade fall skett, kunna öfverlämnas till Kungl. Maj:t. Det före¬
faller mig som hade jag härmed lyckats bemöta, jag vill icke pre¬
cis säga skälen för utskottets afslag, men för dess bristande »till¬
tro» att kunna förorda bifall.
Hvad saken vidkommer, så ha icke ens motståndarne kunnat
säga, att våra vitterhetsidkare och skönlitterära författare af staten
åtnjuta det understöd och den omvårdnad, som vore önskliga. Re¬
dan så tidigt som 1863 förklarade Riksens Ständer, att det vore
statens plikt att understödja utmärkta och hoppgifvande vitterhets¬
idkare. Då i trots häraf detta förslag mött motstånd både i fjol
och i år, så kan man icke underlåta att misstänka, att det ligger
något bakom de formella skälen, nämligen en viss motvilja att gå
med på själfva saken, och det kom också fram något därom i dag
i Första Kammaren under debatten. Jag har ock hört en ärad
statsutskottsledamot säga, att han icke ansåg vår litteratur för när¬
varande befinna sig i en sådan blomstring, att den förtjänade upp¬
muntran, och det talades i dag i vår medkammare ett och annat
om att det funnes riktningar inom den moderna litteraturen, som
59 N.o 61.
Lördagen den 18 Maj.
man icke kunde sympatisera med. Hvad det första beträffar, så
ber jag få försäkra, att såvidt något vitsord bör skänkas åt fack¬
mäns omdöme, är det endast en mening därom, att i konstnärligt
afseende vår litteratur under senaste årtiondena i stort sedt nått
en höjdpunkt, som den icke på långa tider intagit. Som jag bar
tillfälle att i min verksamhet följa med utlandets omdöme rörande
dessa förhållanden, kan jag nämna, att nästan hvarje vecka läm¬
nar bevis på med hvilken uppmärksamhet utlandet följer vår lit¬
teratur. Man hör ock sägas: Nu är det Sveriges tur att taga led¬
ningen i Norden. Jag hörde en berömd dansk skald för någon
tid sedan yttra: Nu är det Ni som äro »ofvanpå». Det må nu
vara, att den ene eller den andre icke kan sympatisera med allt i
vår nya litteratur; det ligger i sakens natur, att så icke kan vara
fallet. Men då det under debatten i Första Kammaren framhålles
ett och annat dekadent drag och man därpå vill döma det hela, så an¬
ser jag mig ha rättighet att åberopa hvad eu man, som ingen skall
jäfva, åtminstone ingen från det håll, där man nu sätter sig emot
förslaget, nämligen riksarkivarien Odhner i sin egenskap af sven¬
ska akademiens direktor, yttrade vid en återblick på Sveriges litte¬
ratur under senaste årtionden i ett tal 1902: »Både inom konst
och litteratur har ett rastlöst och energiskt arbete fortgått under
ledning af både äldre och yngre krafter. Det har åtföljts af starka
meningsbrytningar, framkallade af de nya åsikter, konstriktningar
och skolor, som i vår tid hastigare än förr efterträdt hvarandra.»
Efter att hafva omnämnt de skuggsidor som stundom vppat sig
framhöll han, att »i litteraturens och konstens ädlare yttringar man
med glädje iakttagit ett gemensamt förhärskande grunddrag, rikt¬
ningen mot det nationellt svenska, det fosterländska; många såväl
diktare som målare ha med förkärlek uppsökt ämnen ur Sveriges
natur, dess folklif och dess historia; de hafva ägnat dem ett kär¬
leksfullt intresse, ett djupgående studium och sökt behandla dem
i svensk anda. — — Det är inom konst och litteratur, national-
andans högsta yttringar, som den nationella renässansen framträder i
sin mest karakteristiska form.» Jag åberopar dessa ord just därför,
att man å vissa håll tycks vara alltför benägen att fästa blicken
på en och annan mörk punkt utan att vilja se de stora och vackra
ljussidor, som vår litteratur i dessa dagar företer.
Nu säger man, att, ehuru arbetet på den litterära banan i all¬
mänhet är törnbeströdt och ofta ägnadt att ingifva missmod, kan
dock ett lyckligt grepp vara förenadt med ekonomisk framgång.
Det är visserligen sant, att det någon gång kan ske. Men då
glömmer man, att bakom ett sådant lyckokast ofta ligga år af förarbe¬
ten, och för att skapa mästerverk fordras år af arbete och arbetsro.
För öfrigt vågar jag bestämdt betona, att, när det antydts, att för
våra skriftställare och prosadiktare tiden nu är bra mycket lyckli¬
gare än förr, detta icke kan gälla om skalderna i trängsta mening,
Angående
understöd åt
skönlitterära
författare.
(Forts.)
N:o 61. 60
Lördagen den 18 Maj.
Angående
understöd åt
skönlitterära
författare.
(Forts.)
lyrikerna, för hvilka det knappast kan vara möjligt att ensamt på
sin diktningsproduktion skaffa sig någon egentligen lysande utkomst.
Man kan icke i detta fall — det vågar jag säga — påstå att detta
är ett arbete som allt annat arbete. Man kan icke göra anslag på
sin dörr och säga »Här diktas från 9—11.»
Statsutskottet och Riksdagen ha på ett sätt, som i allo förtjä¬
nar erkännande från hvarje kulturväns sida, behandlat åttonde huf-
vudtiteln i år. Och särskildt har jag att uttrycka min tacksamhet
för det af Riksdagen under näst föregående punkt redan beviljad»
anslag, hvilket liksom det nu föreliggande grundar sig på enskild
motion. Man kan dock icke neka, att i allmänhet just i afseende
å litteraturen vår budget är ojämn. Eu ärad talare och statsut-
skottsledamot framhöll i Första Kammaren, att ett utaf de skäl,
hvarför han önskade bifall till min motion, var den fullkomliga
disproportion, som rådde emellan anslagen till litteratur och bud¬
geten för den kulturella utvecklingen i allmänhet. Jag behöfver
blott, mina herrar, erinra därom, att de s. k. tillfälliga honoraren
af 6,000 kronor äro de enda understöd, som för närvarande gifvas
åt litteraturen. Anslagen för sådant ändamål hafva stått på samma
punkt under 44 år. Dessa äro de enda anslag, som svenska Riks¬
dagen har gifvit åt litteraturen, oaktadt sedan den tiden vår bud¬
get femdubblats, för att nu icke tala om penningevärdets fall och
allt annat som härvidlag kan spela roll, särskildt tillväxten i för-
fattarnes antal.
Sveriges författare och den svenska litteraturen hafva alltså
varit styfbarn under hela den tid, vår nya representation verkat.
Icke ett öre utöfver hvad som redan beviljats under ståndstiden
ha Riksdagens kamrar sedermera anslagit för detta ändamål. Det
må då tillåtas mig fråga, om det är rättvist att sånggudinnan en¬
samt skall af statsmakterna behandlas såsom eu askunge bland alla
de ideella och praktiska makter, som täfla om statens välvilja. Men
icke blott rättvisan, äfven klokheten bör här få tala. För min del
tror jag, att det vore klokt att genom uppmuntran och stödjande
af de andliga krafter, som skapa vår litteratur och som bidraga
till nutidens och framtidens andliga fysionomi, ytterligare främja
deras verksamhet och skänka dem ny arbetsglädje och ny arbetsro
eller, när redan deras arbetstid är förbi, skaffa dem någon möjlig¬
het att existera, utan att behöfva skapa öfver förmågan, detta sist¬
nämnda såsom en gärd af tacksamhet för hvad de redan verkat.
Staten gifver redan anslag och står kanske i begrepp att gifva
än ytterligare större understöd åt de institutioner, som sträfva att
föra vår flagga på svenska kölar utöfver världshafven. Må vi då
icke heller förgäta dem, som med heder föra den blågula flaggan
ut i andens värld och där skaffa respekt åt landet här uppe i norr.
Men det är icke det viktigaste af deras gärning. Det viktiga¬
ste är, att de skänka åt vårt eget folk nya lifsvärden, nya skön-
61 N:o 61.
Lördagen den 18 Maj.
hetsvärden, visserligen skiftande efter olika uppfattning och olika
skolor, men i stort sedt alltid något för enhvar.
Herr talman, som jag redan sagt, har Andra Kammaren förra
Året bifallit ett liknande förslag. Vid gemensam omröstning föll
detsamma. Då nu Första Kammaren emellertid i år bifallit för¬
slaget, vågar jag uttala den förhoppning, att Andra Kammaren
icke i sin ordning skall påkalla eu ny gemensam omröstning.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till den af
grefve Fredrik Wacbtmeister, herrar Boman, Hammarlund, Daniel
Persson, Starbäck, Jacob Larsson och Lundell afgifna reservationen.
I detta anförande instämde herrar Höjer, Hammarlund, Wav-
rinshy i Stockholm, Berg i Stockholm, Bergström, Byström, Staaff,
Branting, Lindhagen, Palme, Moll, Lovén, Kjellberg, Furst, Beckman
i Djursholm, Pettersson i Södertälje. Johansson i Oja, Fornander,
friherre Bonde, Nydal, Wallis, Larsson i Klagstorp, Bosson, Nilsson
i Bonarp, Lindberg, Thylander, Nilsson i Malmö, Larsson i Lund,
Ghristiernson, Thorsson, von Geijer, Asker, Neiglick, Broström, Lars¬
son i Göteborg, Wijk, Böing, Starbäck, af Callerholm, Lindh i Gäfle,
Eriksson i Grängesberg, Ström, Vennersten, Bromée i Billsta, Sur¬
din, Vahlquist och Centerwall.
Herr Sjö: Herr talman! Såsom herrarne kanske erinra sig,
inkom Kungl. Maj:t under fjolårets riksdag med en framställning,
som var nästan alldeles lika med den nu ifrågavarande motionen.
I denna framställning begärdes 30,000 kronor, däraf för år 1907
skulle anvisas ett belopp af 10,000 kronor. Detta anslag beviljades
då här i kammaren utan votering. Men Första Kammaren afslog
anslaget. Sedermera röstade, uti den gemensamma voteringen, i
denna kammare 110 ledamöter för afslag, under det 104 röstade
för bifall, och i Första Kammaren röstade för afslag 96 och för
bifall 39, hvadan således anslaget afslogs med sammanlagdt 206
röster, eller således 63 rösters öfvervikt.
Herrarne skola för den skull icke alls förundra sig öfver att
utskottet icke har kunnat komma till något annat resultat i år, än
hvad utskottet gjort, när Riksdagen under förlidet år uttalade sig
på detta sättet. Vi äro ju samma ledamöter nu som under förlidet
år. Och jag vet sannerligen ej, om någon förändring har kunnat
ske för att förändra åsikterna uti nu föreliggande fråga? Utan att
nu vilja vidare yttra mig om nödvändigheten af detta anslag eller
behöfligheten utaf detsamma, så kan jag dock icke neka mig att
ändå säga, att hvilken som helst, som skrifver för folket föräd¬
lande och goda skrifter eller böcker, blir belönad icke allenast af
nutids- utan äfven af framtidsmänniskor. Och såsom bevis därpå
vill jag åberopa en författarinna i våra dagar, som har gjort sig
förtjänt af uppmuntran och äfven har uppmuntrats icke allenast
Angående
understöd åt
skönlitterära
författare.
(Forts.)
N:o 61.
Angående
understöd åt.
skönlitterära
författare.
(Forts.)
62 Lördagen den 18 Maj.
genom folkets tack och beundran, utan äfven med folkets pengar.
Det har sagts, att hon har intjänt på sina aktningsvärda och goda
skrifter mellan 70 ä 80,000 kronor — men om den uppgiften är
riktig, det vill jag icke yttra mig om. Nog utaf, hon har blifvit
belönad af folket. Och sådana skrifter som hennes, de komma
också helt säkert att blifva belönade icke allenast med erkänsla
utan äfven med kontanter.
På grund utaf hvad jag anfört yrkar jag afslag å motionen.
Herr Thorsson: Herr talman! Under sitt försvar för stats¬
utskottets utlåtande anförde herr Sjö de röstsiffror, som förekommo
i de olika kamrarna då denna fråga vid fjolårets riksdag behand¬
lades, och han förmodade, att, då det var samma ledamöter, som
voro uti riksdagen i år och i fjol, skulle det icke hafva inträffat
något särskildt. Ja, denna kammare har naturligtvis ingenting att
förebrå sig, om den i år följer sitt beslut i fjol, men om Första
Kammaren omvänder och bättrar sig, böra vi väl icke klandra
det, utan tvärtom vara glada, att Första Kammaren insett, att fjol¬
årets beslut icke fullt öfverensstämde med hvad svenska Riksdagen
borde i den saken göra och låta.
Den ärade talaren anförde vidare, att det fanns en författar¬
inna, som på sitt arbete förtjänat mellan 70 å 80,000 kronor. Ja,
det är mycket bra för henne, men antagligen icke vidare upp¬
muntrande för de andra författarna, som misslyckas i den ekono¬
miska kampen. Om man bygger på det resonemanget, skulle
man ju säga, att därför att det finns en person som förtjänat 1
million, skall man icke hjälpa den, som icke förtjänar mer än 10O
kronor. Detta är icke en säker ståndpunkt att stå på.
Jag kan naturligtvis såsom arbetare icke äga tillräcklig sak¬
kännedom att yttra mig om värdet utaf de olika författarnas ar¬
beten, men jag är lifligt öfvertygad om att i detta fall likaväl som
i många andra staten har en uppgift att fylla. Och jag vill lifligt
understryka det uttalande, som den förste talaren i denna fråga
gjorde, när han sade, att man icke kan dikta pr timme. Det är
nog många timmar af dessa personers arbeten, som rinna bort utan
att komma fram till allmänheten. Mig synes det, som om man i
riksdagen bör i någon mån försöka att hjälpa fram dem, som ar¬
beta på att äfven i andligt hänseende höja vår nation.
Jag får på det lifligaste instämma i den förste talarens yrkande
om bifall till reservationen.
Herr Persson i Tällberg: Herr talman! Blott några få ord.
Det är som herr Sjö anmärkte, att en del af dessa författare för¬
tjäna rätt bra på sina böckor och andra litterära alster, så att de
på den grunden icke egentligen behöfde någon uppmuntran; men
jag skall be att få erinra herr Sjö om ett annat område, på hvil.
63 N:o 61.
Lördagen den 18 Maj.
ket han och jag äro mera hemma än på det nu föreliggande. Det
förhåller sig nämligen så, att om vi sköta vår jord bra, få vi pre¬
mier, på samma gång som vi själfva draga den största nyttan
af att sköta den bra. Samma princip synes mig äfven böra till-
lämpas på våra skönlitterära författare. Sålunda kommer jag till det
resultatet, att jag vill vara med om ett anslag. På den grunden
ber jag att få yrka bifall till reservationen och afslag å utskottets
hemställan.
Öfverläggningen var härmed slutad. Efter det herr talmannen
framställt propositioner i ämnet, afslog kammaren utskottets hem¬
ställan och biföll i stället den af grefve A. F. C. Wachtmeister med
flere vid punkten afgifna reservationen.
Punkterna 173—179.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 180 och 181.
Lades till handlingarna.
Punkten 182.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 7.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtande n:o 11, angående regleringen af ut¬
gifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen
till pensions- och indragningsstatema; och
lagutskottets utlåtande n:o 70, i anledning af dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af 30
kap. rättegångsbalken, dels ock en med föranledande af denna pro¬
position afgifven motion.
§ 8.
Justerades protokollsutdrag.
§ 9.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr O. H. Svensson i Saläng under 4 dagar fr. o. m. den 21 maj,
» S. M. Petersson i Snällebo » 3 » » »21 »
Angående
understöd åt
skönlitterära
författare.
(Forts.)
Lördagen den 18 Maj.
C. B. Johansson i Jönköping und. 2 dagar fr o. m. den 21 maj
P. M. Olsson i Blädinge » 2 » » »21 »
K. O. Karlsson j. Göteborg » 2 » » »21 »
P. Pehr sson i Österby under den 24 maj,
S. L. Olsson i Älfdalsåsen under 3 dagar fr. o. m. den 21 maj
E. O. Magnusson i Tumhult under den 21 maj och
A. Hansson under 2 dagar fr. o. m. den 21 maj.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 4,io e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
Stockholm 1907. Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.