RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1907. Andra Kammaren. N:o 60.
Fredagen den 17 maj.
Kl. 7 e. in.
§ I-
Justerades de vid kammarens sammanträde den 10 innevarande
maj förda protokollen.
§2.
Anmäldes och godkändes följande förslag till Riksdagens skrif-
velser till Konungen, nämligen:
från bevillningsutskottet:
n:o 146, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riks¬
dagen angående bestridande af kostnaden för en kontroll- och juste-
ringsstyrelse m. m.; samt
från första särskilda utskottet:
n:o 147, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6,
7, 8, 10, 11, 13 till och med 22, 25, 28 och 38 riksdagsordningen
så ock till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen; och
n:o 148, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner n:o 29 med
förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om
kommunalstyrelse på landet samt till lag angående ändring i vissa
delar af förordningen om kommunalstyrelse i stad, n:o 30 med förslag
till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om landsting
den 21 mars 1862, n:o 69 med förslag till lag angående ändrad lydelse
af §§ 6, 7, 12 och 15 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 mars 1862, och n:o 70 med förslag till lag an¬
gående ändring i vissa delar af förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862.
§ 3.
Föredrogos, men blefvo åter bordlagda statsutskottets utlåtan¬
den n:is 126, 127, 129, 130, 131, 132, 133, 134, 135, 136, 137, 138,
139, 140, 141, 142 och 143 samt lagutskottets utlåtande n:o 65.
§4.
Till afgörande förelåg statsutskottets utlåtande n:o 9, angå¬
ende regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvud-
titel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
Punkterna 1—4.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Andra Kammarens Prot. 1907. N:o 60.
1
JOo 60. 2 Fredagen den 17 Maj, e. m.
Angående Punkten 5, angående universiteten.
universiteten.
Under denna hufvudtitel hade Kung!. Maj:t i statsverkspropo¬
sitionen gjort vissa framställningar beträffande anslag å ordinarie
stat till universiteten i Uppsala och Lund.
Sedermera hade Kung! Maj:t i en till Riksdagen den 8 sist-
lidne mars aflåten proposition, under åberopande af bifogadt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag,
med återkallande af de i statsverkspropositionen å ordinarie stat
under riksstatens åttonde hufvudtitel framställda äskandena för
universiteten, föreslagit Riksdagen att, med uteslutande ur riks-
staten af åttonde hufvudtitelns rubrik: universiteten, och afförande
af det under denna rubrik upptagna anslagsbelopp jämte däri in¬
gående särskilda poster samt med upphäfvande af alla utaf Riks¬
dagen förut fattade beslut, som afsåge vederbörande i de enligt
nämnda statsrådsprotokoll af departementschefen föreslagna sta¬
terna för universiteten i Uppsala och Lund omförmälda anslag och
därtill hörande särskilda föreskrifter, dels, med godkännande af de
i den föreslagna utgiftsstaten för universitetet i Uppsala upptagna
aflöningarna m. m., såviclt desamma icke utginge af donationsmedel,
äfvensom af vissa föreslagna bestämmelser om storleken af tjänst-
göringspenningar m. m., för tillämpning af nämnda utgiftsstat under
en ny rubrik: universitetet i Uppsala på ordinarie stat bevilja ett
belopp af 550,100 kronor, dels ock, med godkännande af de i den
föreslagna utgiftsstaten för universitetet i Lund upptagna aflöningar
m. m. äfvensom af vissa föreslagna bestämmelser, för tillämpning
af sistnämnda utgiftsstat under eu ny rubrik: universitetet i Lund,
på ordinarie stat bevilja ett belopp af 426,700 kronor.
I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft
dels en inom Första Kammaren af herr fl. 0. Lindgren väckt
motion, n:o 55, dels ock följande inom Andra Kammaren väckta
motioner, nämligen: n:is 3 och 4 af herr J. J. Byström, n:is 47
och 48 af herr J. E. Centerwall m. fl., samt n:o 74 af herr H. Anders¬
son i Yästra Nöbbelöf m. fl.
Herr Byström hade i sina ofvannämnda motioner föreslagit:
i motionen n:o 3, att Riksdagen måtte på ordinarie stat be¬
vilja till upprättande af en ordinarie professur i alkohologi vid
universitetet i Uppsala 6,000 kronor, däraf 4,000 kronor såsom lön
och 2,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar, med rätt för blif¬
vande innehafvare af denna professur till ålderstillägg och pension
i enlighet med hvad därom för de ordinarie professorerna vid
universiteten, med vissa särskilda undantag, vore stadgadt,
och i motionen n:o 4, att Riksdagen måtte på ordinarie stat
bevilja till upprättande af eu ordinarie professur i alkohologi vid
universitetet i Lund 6,000 kronor, däraf 4,000 kronor såsom lön
och 2,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar, med rätt för blif¬
vande innehafvare af denna professur till ålderstillägg och pension
i enlighet med hvad därom för de ordinarie professorerna vid uni¬
versiteten, med vissa särskilda undantag, vore stadgadt.
Fredagen den 17 Maj, e. m.
3
N:o (SO.
I de af herr Centerwall m. it. väckta motionerna hemställdes:
i motionen n:o 47, att Riksdagen måtte på ordinarie stat bevilja
till upprättande af en ordinarie professur i statistik vid universitetet i
Uppsala 6,000 kronor, däraf 4,000 kronor såsom lön och 2,000
kronor såsom tjänstgöringspenningar, med rätt för blifvande inne¬
hafvare af denna professur till ålderstillägg och pension i enlighet
med hvad därom för de ordinarie professorerna vid universiteten,
med vissa särskilda undantag, vore stadgadt, samt med de närmare
bestämmelser i fråga om tjänstgöring, som Kungl. Maj:t kunde
finna lämpliga;
och i motionen n:o 48, att Riksdagen måtte på ordinarie stat
bevilja till upprättande af en ordinarie professur i statistik vid
universitetet i Lund 6,000 kronor, däraf 4,000 kronor såsom lön
och 2,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar, med rätt för blif¬
vande innehafvare af denna professur till ålderstillägg och pension
i enlighet med hvad därom för de ordinarie professorerna vid uni¬
versiteten, med vissa särskilda undantag, vore stadgadt, samt med
de närmare bestämmelser i fråga om tjänstgöring, som Kungl.
Maj:t kunde finna lämpliga.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, i anledning af Kungl.
Maj:ts förevarande proposition och herr Anderssons i Yästra Nöbbe-
löf m. fl. ofvannämda motion samt med afslag å herr Lindgrens,
herr Byströms och herr Centerwalls m. fl. i ämnet väckta motio¬
ner, måtte bifalla vissa af utskottet gjorda framställningar, hvilka
af utskottet uppdelats under mom. aj—p).
Mom a)—m).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Efter föredragning häruppå af mom. n), angående utgiftsstat
för universitetet i Uppsala, begärdes ordet af
Herr Centerwall, som yttrade: Herr talman, mina herrar!
Såsom herrarne funnit, har jag jämte herrar Biesért, Broström,
von Geijer, Martin, Ljunggren och Palme väckt motioner om in¬
rättande af en professur i statistik vid hvardera af universiteten
i Uppsala och Lund. Utskottet har afstyrkt dessa motioner, men
det har gjort det på ett helt annat sätt än förra året, då dess
motivering var af den beskaffenhet, att den i Första Kammaren
öfverhöljdes med hån och icke heller senterades här i Andra Kam¬
maren. Den motivering, som utskottet i år lämnar, nästan in¬
bjuder motionärerna att komma igen, åtminstone inbjuder den
Kungl. Maj:t att komma med en framställning i ämnet. Utskottet
säger nämligen, att »det synts utskottet lämpligt att, innan beslut
fattas om inrättande af någon professur af ifrågavarande art, re¬
sultatet af den s. k. statistiska kommitténs nu pågående arbete
afvaktas och denna kommitté kommer väl sannolikt att föreslå
sådana professurer. Oaktadt jag känner mig tacksam mot ut¬
skottet för denna välvilliga och för framtiden godt lofvande
motivering, kan jag dock icke gå med på allt hvad som i öfrigt
Angående
universiteten.
(Forts.)
N:o CO.
4
Fredagen den 17 Maj, e. m.
Angående
universiteten.
(Forts.)
sitges i motiveringen. Liksom i fjol lägger utskottet vikt på, att
det af den utaf motionärerna förebragta utredningen icke funnit
sig öfvertygadt om, att för närvarande föreligger nödvändighet af
dylika professurer vid våra universitet. Jag tror dock, att, om
utskottet eller dess vederbörande afdelning hade läst genom de¬
battprotokollen för båda kamrarne från förra året, man hade funnit
en fullt tillräcklig utredning. I Första Kammaren upplyste eu
talare, som är sakkunnig af första rang, eftersom han är professor
i statistik, att vid Lunds universitet, där han är anställd, det nära
nog är omöjligt för honom att sköta detta ämne, som det borde
skötas. Han upplyste vidare, att professorn i statskunskap i
Upsala, hvilken också skulle befatta sig med statistik, förklarat,
att detta vore omöjligt, och han sade dessutom, att professorn
vid Göteborg, som för öfrig! är här närvarande, gjort samma erfa¬
renhet. Att sålunda all utredning, som i det fallet behöfs, också
förefinnes, torde vara tämligen klart.
Emellertid är dess bättre statsutskottets andra afdelning i år
något olika sammansatt mot förra året, och jag slipper detta år
att ha emot mig eu opponent, som förefallit oförstående mot all
vetenskap i högre bemärkelse.
Hvad behofvet af dessa professurer beträffar, får man väl till-
lämpa den gamla satsen, att känd sak är så god som vittnad. Det
är väl icke någon i denna kammare, som icke förstår, hvilken
grundläggande betydelse för hela vårt samhälles vara och icke
vara, statistiken nu för tiden har. Denna må väl i fråga om stats¬
kroppen jämföras med de vetenskaper, som kallas för anatomi
och fysiologi, i fråga om människokroppen. För eu läkare är det
numera absolut nödvändigt att känna dessa vetenskaper och vara
examinerad däri, för att han skall kunna göra den s. k. diagnosen,
säga hvad det är som fattas beträffande människokroppen och
därefter använda det behandlingssätt som kan vara nödigt och
nyttigt för att sjukdomen skall gå bort. Samma uppgift har väl
också statistikern i det moderna samhället — han skall ställa
diagnosen. Genom de siffror, som han samlar, får man liksom i
stenografisk skrift klart för sig, hvad som brister i somliga fall,
hvad som är för mycket i andra, och hur det bör jämnas ut.
Jag behöfver icke tala om, hur ofantligt mycket denna stati¬
stik uträttat t. ex. i fråga om befolkningsförhållandena. Vårbefolk-
ningsstatistik är den yppersta i världen och skulle vara ännu bättre,
om de, som lämna primäruppgifter, d. v. s. prästerna, hvilka väl
äro samvetsgranna i detta liksom efter hvad jag förmodar i andra
hänseenden, hade någon liten statistisk skolning. Jag visade förra
året genom officiella uppgifter 1,500 misstag i prästerskapets bi¬
drag till befolkningsstatistiken endast för år 1903 och jag tror,
att jag visade upp hvad hvarje misstag kostade staten, för att
få det rättadt. Det var omkring 10 kronor för hvarje misstag,
således 15,000 kronor om året. Och då här begäres blott 12,000
kronor, vore det ju rent af affär att inrätta dessa professurer.
Hvad statistiken har för betydelse för vår industri, för vår
handel och för jordbruket, behöfver icke sägas. Det är ju visser-
F>
N:o (JO.
Fredagen den 17 Maj, e. m.
ligen sant, att en handlande ej blir rikare, och att en jordbrukare
icke brukar sin jord bättre endast genom att studera statistik,
men han kan på grund af statistiken veta, hvar han lämpligen
kan anbringa sina varor, vet, hvar behofvet är fylldt och hvar det
icke är fylldt, och en jordbrukare får som slutresultat af jord¬
bruksstatistiken bland annat fram, hur han skall sätta upp sin
kreatursbesättning, och hur han skall odla sin jord fördelaktigast.
Nog är det sant, att den enskilde kan göra detta på grund af
erfarenhet, men ett helt folk måste ovillkorligen ha dessa siffror,
som statistiken ger, för att det genom gemensamma ansträngningar
skall komma dit det bör komma i ekonomiskt hänseende.
Detta i korthet om statistikens nytta för de praktiska yrkena.
Men denna vetenskap har kanske ännu större betydelse på ett
annat område. Vi lefva i en tid då de måhända viktigaste frå¬
gorna äro de s. k. sociala frågorna. Bärskildt träder arbetarefrågan
allt mer och mer i förgrunden, och det är icke utan sin stora be¬
tydelse, att just de män, som gå i spetsen för den stora arbetare-
och fackföreningsrörelsen äro de, som mest hålla på statistiken.
De, som haft med arbetareförhållanden närmare att göra, ha varit
tvungna att anlägga en statistik så att säga för sig själfva, ja man
kan nästan säga, att inom vissa arbetsfack statistiken utbildat sig
till ett litet ämbetsverk. Hur myrcket bättre vore det icke under
sådana förhållanden, om staten skötte denna statistik, om det
funnes tillräckligt med därför utbildade personer?
Härom sade en från Riksdagen numera afgången biskop förra
året i Första Kammaren, att vår statistik ju är så bra förut. Nej,
mina herrar, den är icke bra. Och det säger hela Europa, att
den med undantag af befolkningsstatistiken icke på långt när är
så, som den skulle kunna vara. Hvarför? Jo, därför att vi icke
ha tillfälle till någon statistisk utbildning. Men lika väl som man
ger en grundlig utbildning åt läkaren och juristen, som ha så att
säga att göra med företeelserna på samhällets yta, lika väl och
kanske ännu mera måste det för dem, som skola gå till djupet af
massföreteelserna i samhället, på hvilka dess utveckling eller till¬
bakagång beror, lika väl måste det för sådana finnas skolning
och en ordentlig skolning. Och dem, som utbilda andra i ung¬
domen, brukar man kalla lärare eller Hd universiteten professorer,
och hvarför icke förlägga denna undervisning i statistik just till
universiteten, där det finnes besläktade vetenskaper, och där dess¬
utom de flesta af dem som bidraga till statistiken, blifvande präster,
läkare o. s. v. studera? Mycket skulle kunna tilläggas men jag
nöjer mig att i det fallet hänvisa till förra årets motion i ämnet.
Det finnes väl icke något land i världen, åtminstone i de större,
som f. n. icke har insett detta. Till och med i Japan — hvilket
jag drog fram förra året som exempel i detta fall -— detta land,
som går fram med steg så stora, som aldrig blifvit tagna i Europa,
där har man funnit nödvändigheten af en fullständig statistik, och
jag är glad att kunna saga, att, hvad befolkningsstatistiken be¬
träffar, den är uppgjord till stor del efter svenskt mönster.
Angående
universiteten.
(Forts.)
Nso 60. 6 Fredagen den 17 Maj, e. m.
Angående Hvad bär t. ex. Tyskland gjort i fråga om statistiken, och
universiteten. }lvac[ }lar det vunnit? Jo, man liar icke allenast inrättat profes-
(r orts.) surer i statistik vid de flesta universiteten, utan det finnes där¬
jämte ett fyrtiotal s. k. Amt för kommunalstatistiken. Hen tyska
statistiken bär gjort den tyska industrien den tjänsten, att denna
industri i vissa hänseenden kunnat öfverflygla nästan alla andra
länders, t. o. m. Englands, och det är helt enkelt statistiken, som
skaffat de tyska varorna ett sådant rykte, att »made in G-ermany»
nästan blifvit ett hedersepitet — och det är nog ingen af de när¬
varande obekant, att krig mellan dessa stormakter stått nära för
dörren just på grund af Tysklands konkurrens med England inom
industrien.
Om jag nu skulle söka alla skäl för motionärernas hemställan
och sätta dem i ordning och läsa upp dem här i kammaren, fruktar
jag att kammarens visserligen mycket stora tålamod skulle taga
slut, åtminstone halfannan timme, innan jag slutat. Därför skall
jag icke göra något dylikt utan blott ännu eu gång anföra hvad
jag antydde nyss: är det riktigt, att, när man bildar läkare, lärare
och jurister vid universiteten, dessa, hvilka som sagdt få mera med
samhällets yttre habitus, yttre villkor att göra, är det då riktigt
att lämna statistikern, som skall tränga till samhällets nedersta
och djupaste grundvalar för att på denna fasta grund bygga vidare,
är det riktigt att lämna honom utan utbildning? — Om läkaren
är oskicklig, så dödar han ett fåtal människor, om statistiken icke
är riktig, går så mycket under i ett land både af människor och
värden, att det icke kan uppskattas i siffror.
Alltså tror jag verkligen, att det finnes skäl, åtminstone såsom
jag ser saken, för att icke denna utgift på 12,000 kronor skall
kunna sägas vara onyttigt använd. Och jag tror verkligen, att
man användt pengar ofantligt mycket sämre både här och i andra
länder.
Jag tycker mig nu höra den anmärkningen: detta är ju endast
entusiasm, statistisk entusiasm. — Ja, det är så, men om jag här
hade tillfälle att läsa upp hvad auktoriteter i andra europeiska
länder sagt, skulle herrarna finna, att de äro ännu mera entusi¬
astiska.
Jag började att taga mig an denna sak på grund af önskningar
från mycket auktoritativt håll, där man bäst känt bristen af en
ordnad statistik, men så småningom har jag kommit därhän, att
jag är fullkomligt lika öfvertygad och lika entusiastisk som de,
hvilka ursprungligen satte sig i gång.
Innan jag slutar, vill jag begagna tillfället att vederlägga något,
som jag sett i tidningarna. Det har där sagts, att detta förslag
om statistiska professurer skulle kommit fram för en enskild per¬
sons _ skull. _ Jag känner emellertid icke denne enskilde person,
och jag har icke lust att på detta sätt gagna någon enskild person.
Det har också stått i tidningarna, att man borde bedt om en per¬
sonlig professur för samma person. Det kan jag för min del icke
göra. Hvad jag här tänker på, är att begära något till nvtta för
vårt land.
Fredagen den 17 Maj, e. m. 7
Huruvida det är skäl att begära votering, beror på livad bär
förekommer.
I detta anförande instämde herrar Biesert, Palme, Beckman i
Linköping, Höjer, von Geijer, Kjellén, Larsson i Göteborg, Broström,
Wij/c, Valquisi, Beckman i Djursholm, Warbur g, Furst, Wawrinslcy
i Saltsjöbaden, Moll och Ekman i Mo gård.
Herr Starbäck: Herr talman, mina herrar! Den ärade mo¬
tionären slutade visserligen sitt anförande utan att göra något
yrkande, men då han emellertid sade, att det skulle bero på hvad
här förekommer, om han skulle begära votering, förmodar jag att
hans mening var att yrka bifall till motionen. Nu vill jag säga
som min individuella mening, att jag i stort sedt har samma
uppfattning i fråga om den föreslagna professuren som den ärade
motionären, hvilket framgår af det inlägg i debatten jag gjorde
förra riksdagen, och jag vill därför uttala den förhoppningen, att
den entusiasm, som så småningom uppkommit hos motionären,
som ifrån att ha varit, för så vidt jag förstod honom rätt, skäligen
indifferent i början blifvit lifligt intresserad för frågan, att den
entusiasmen också skall besjäla Kungl. Maj:t, så att vi ha att
motse en utredning och ett på denna utredning grundadt förslag
till en kommande Biksdag, men jag hemställer till Andra Kam¬
maren, om det nu kan vara lämpligt — och jag gör detta trots
motionärens påstående, att frågan vore tillräckligt utredd genom
yttrandena i Första Kammaren förra året, dem det väl då, inom
parentes, varit motionärens sak att bifoga motionen, jag hemstäl¬
ler, om det under sådana förhållanden, då det vid det ena univer¬
sitetet, i Lund, i allt fall finnes en professur i statskunskap och
statistik och vid det andra, i Upsala, finnes en professur i stats
kunskap, ett ämne. som af ålder ansetts beröra statistiken, kan
vara riktigt att på en enskild motionärs yrkande bevilja anslag
till tvänne ordinarie professurer.
Jag hade icke förra året tillfälle att deltaga i beredandet af
denna fråga, såsom jag haft i år, då jag varit med i den afdelning
inom utskottet, som behandlat den. Jag hade därför förbisett
dessa omständigheter, men under nuvarande förhållanden, herr
talman, måste jag yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Centervall: Herr talman! Jag skall bara i korthet
be att få säga, att det skälet, att man icke kan gå med på ett förslag
därför, att det framställts af enskild motionär, aldrig tagit mig.
Här i Biksdagen gick en af de mest betydande löneförhöjningar
igenom på enskild motionärs yrkande, nämligen då universitets-
professorernas löner höjdes från 4,500 kronor till 6,000 kronor.
Det var visserligen en berömd man, nämligen professor Bydin,
som framställde yrkandet; och det gick. Efter grundlagen gäller
en enskild motion lika med eu kunglig proposition, och så bör
det väl vara, ty Biksdagen skall väl åtminstone i dylika frågor
icke ha mindre makt än Kung!. Maj:t.
X:o <a».
Angående
universiteten.
(Forts.)
N:o 60.
Fredagen den 17 Maj, e. m.
Angående Hvad utredning beträffar så finnes ju sådan i föregående års
umversiteten. motion och motionärerna hänvisa till denna. Jag yrkar bifall
( or s.) tji} dei af mig Qgk medmotionärer väckta förslaget.
Herr Rydén: Herr talman! Vid ett föregående tillfälle har
jag tagit mig friheten att påvisa nödvändigheten af att få den
bästa möjliga statistik till stånd. På nästan intet område, där
man vill tränga till botten i en fråga kan man undvara statistiken,
som hjälpkälla. Om jag för bedömandet af statistikens tillstånd
i vårt land särskildt väljer de grenar af vår statistik, som jag
varit nödsakad att sysselsätta mig med, d. v. s. skolstatistiken och
arbetsstatistiken, så kan jag icke värja mig för den uppfattningen,
att denna statistik icke är i allo tillfredsställande. Jag tror, att
förnämsta anledningen härtill är, att vi sakna en utbildning i
statistik för våra studerande, hvilket gör att dessa, när de tråda
in på ämbetsmannabanan, icke äro vuxna att utarbeta den stati¬
stik, som åligger ämbetsverken att lämna till Kungl. Maj:t. Jag
skall i detta sammanhang taga mig friheten att för kammaren
föredraga ett yttrande, som för någon tid sedan har blifvit af-
läinnadt från på detta område mest kompetent håll, nämligen
statistiska centralbyrån. Det är afgifvet till Kungl. Maj:t med
anledning af en ansökan om en dispens af en studerande, som
vill hafva ämnet statistik som särskildt ämne i licentiatexamen.
Ur detta vill jag anföra ett par korta punkter, som måhända låta
oss hoppas, att eu framställning från Kungl. Maj:ts sida i denna
sak kan vara att snart förvänta. Jag skall uppläsa ett kort brott¬
stycke :
»Statistiska centralbyrån vill med anledning häraf på det lif-
ligaste tillstyrka nådigt bifall till förevarande ansökan särskildt
hvad ämnet . statistik angår, då enligt centralbyråns uppfattning
statistikens lösgörande från statskunskapen och uppställande som
särskildt undervisnings- och examensämne otvifvelaktigt skulle
vara till den allra största fördel för Sveriges administrativa stati¬
stik. _I underdånig skrifvelse den 16 sistlidne oktober vågade
statistiska centralbyrån fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på de betydande svårigheter, som under senaste tiden yppat sig
i fråga om rekryterandet af den ordinarie tjänstemannapersonalen
inom centralbyrån, svårigheter, som, enligt hvad ämbetsverket tror
sig veta, förekomma jämväl inom ecklesiastikdepartementet och
kommerskollegii statistiska afdelning.»
Centralbyrån slutar med att på det lifligaste tillsyrka denna
ansökan,, d. v. s. att denne studerande får använda ämnet statistik
såsom särskildt examensämne, hvilket förut icke förekommit. Frå¬
gan är icke afgjord af Kungl. Maj:t. För min del hoppas jag, att
man där måtte lösgöra sig från de gamla synpunkterna och bi¬
falla denna ansökan.
Jag skall exemplifiera med ett par tre fall, hur man nödgats
att rekrytera våra statistiska verk. Jag skall anföra kompetenser,
som några af de senast anställda amanuenserna i statistik ha
presterat. Vid statistiska centralbyrån anställdes för icke så
9
X ;o 60.
Fredagen den 17 Maj, e. m.
länge sedan en amanuens, hvilken som ämne i licentiatexamen
hade latin och teoretisk filosofi, alltså ämnen, som ligga åtskilligt
fjärran från statistiken. I kommerskollegii afdelning för närings-
statistik anställdes för en tid sedan en amanuens, som hade gre¬
kiska och teoretisk filosofi som ämne i licentiatexamen och i
samma afdelning har likaledes nyligen en amanuens anställts,
som har teoretisk och praktisk filosofi som ämne i licentiat¬
examen. Och om jag icke misstager mig, så är vid Stockholms
stads statistiska kontor en tjänsteman anställd, som hade som
kompetens teologie kandidatexamen.
Dessa exempel visa uppenbart, att man här saknar speciellt
utbildade ämnessvenner, och detta är för mig anledning_ att här¬
på det lifligaste biträda det yrkande, som är gjordt af motionären.
Ock skulle saken falla i år, så är min förhoppning, att man snart
må kunna få motse sådana åtgärder från Kung! Maj:ts sida, att
statistiken bringas upp till den högsta möjliga grad af tillförlit¬
lighet och öfverskådlighet. Detta är af så stor betydelse för lan¬
det, att några tusen kronor därvid icke få spela någon roll.
Herr Persson i Tallberg: Herr talman! Motionären har
ju själ! erkänt att hans motion fått eu välvillig behandling af ut¬
skottet. Jag skall tillåta mig att uppläsa något af hvad utskottet
yttrat:
»Utskottet vill särskildt framhålla, att ingen som helst upp¬
lysning af motionerna stå att vinna, om och i hvad mån statistiken
varder tillgodosedd genom redan befintliga lärostolar i med den¬
samma närbesläktade ämnen, nämligen vid Uppsala universitet
professuren i statskunskap och vid Lunds universitet e. o. pro¬
fessuren i statskunskap och statistik. Jämväl har det synts ut¬
skottet lämpligt, att innan beslut fattas om inrättande af någon
professur af ifrågavarande art, resultatet af den s. k. statistiska
kommitténs nu pågående arbete afvaktas.»
Det är ju två mycket tungt vägande skäl, och därtill kunna
läggas också andra sådana. Universiteten äro ju själfva icke hörda
om denna sak och deras uppfattning borde väl betyda något.
Kammaren har nyss fattat beslut om inrättande af eu professur
i pedagogik i Uppsala. Kungl. Maj:t har föreslagit, att sådana pro¬
fessurer skulle inrättas såväl vid universitetet i Uppsala som vid
universitetet i Lund. Men majoriteten af de akademiska myndig¬
heterna i Lund sade ifrån, att de icke ville hafva eu sådan pro¬
fessur, ty de fruktade, att då skulle andra ämnen, som mera än
detta kräfde professurer, få stå tillbaka, och därför motsatte de
sig förslaget, att sådan professur skulle inrättas där. Ecklesiastik¬
ministern har varit belåten med det beslut, hvartill utskottet i
detta afseende kommit.
Men jag har begärt ordet, icke blott för att säga detta, utan
också för att säga den ärade motionären eu annan sak. Han talade
om att prästerna skulla gjort sig skyldiga till 1,500 misstag rörande
de statistiska uppgifterna. Ku vill jag icke säga, att motionären
gjort sig skyldig till så många misstag genom hvad han sagt, men
Angående
universitet en.
(Forts.)
N:o 60.
10
Angående
universiteten.
(Ports.)
Fredagen den 17 Maj, e. m.
lian har dock gjort sig skyldig till ett stort taktiskt misstag, då
han yttrade, att han nu icke hade att diskutera med en opponent,
som satte sig alldeles emot allt hvad vetenskap hette. Han å-
syftade en person, som förut varit en framstående medlem af
denna kammare, men som nu icke tillhör Riksdagen och därför
icke kan försvara sig. Det är ett groft misstag, äfven om den
talare, som motionären åsyftar, var så skicklig i att försvara sin
ståndpunkt, att motionären känt sig slagen. Jag tror icke det är
lämpligt att på det sättet argumentera.
Med detta har jag icke sagt, att jag icke vill vara med om
att inrätta en sådan professur, som motionärerna föreslagit, därest
en blifvande utredning skulle visa, att den är nödvändig. Tv jag
underkänner icke betydelsen af statistik. Men jag underkänner
icke heller betydelsen af att hvarje fråga, som är viktig och som
drager med sig kostnad, också blir grundligt och fullständigt
utredd.
På grund af hvad jag anfört, yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.
Herr Lundell instämde häruti.
Herr Centerwall: Herr talman! Jag förmodar, att herr
Daniel Persson icke oeftergiflig! håller på att han citerar mina
verba formalia. Hvad jag yttrade var, att den person, som jag
syftade på, skulle som opponent visat sig föga förstående mot
vetenskapens kraf. Det är icke någon smädelse, om man om en
person, låt vara att han varit en duktig statsutskottsledamot, sä¬
ger, att han icke visat sig förstående mot sådana kraf. Gud bevare
mig från att vilja anfalla en frånvarande. Jag är säker om, att i
mina ord icke ligger någon som hälst öfverdrift, och jag anser
mig icke behöfva taga dem tillbaka, snarare skulle jag kunna för¬
stärka dem. Herr Daniel Persson vet nog, att den, som af naturen
fått ett lifligt sinne, lätt yttrar sig skarpt, och han behöfver ej
vara så sträng, om han ock för närvarande skulle vara Sveriges
mest berömde man.
Herr Persson i Tällberg: Herr talman! Då herr Center¬
wall icke håller på den första versionen af hvad han sade som
oeftergiflig utan tager tillbaka den och gifver sina ord en annan
formulering, så är jag för min del fullt belåten med hans för¬
klaring.
Herr Bergström: Hen- talman! Med afseende på hvad det
föredragna statförslaget innehåller har jag intet annat yrkande att
framställa än om bifall till statsutskottets hemställan. I afseende
å hvad det icke innehåller förenar jag mig för min del i den
första talarens yrkande.
Jag kan af egen erfarenhet betyga, att det är ett verkligt be¬
hof vid det universitet, som nu är i fråga, att erhålla en professur
i statistik. Från de årtionden, då jag kände till detta universitet,
11
N:o KO.
Fredagen den 17 Maj, e. m.
kan jag vittna, att statistiken elär var en terra ineognita för såväl
lärare som lärjungar; och jag tror icke, att det är alltför mycket
bättre ställdt nu.
Efter att hafva sagt detta, ber jag att få öfvergå till en annan
sak, som kanske kan förefalla eu och annan obetydlig, i jämförelse
med den frågan, som nu varit å bane en stund, men som dock
i själfva verket är af ganska stor betydelse.
Då det så väl för domare och andra tjänstemän som för ju¬
rister med enskild verksamhet är af vikt att äga sådan kännedom
om grunderna för bokföring, som kan sätta dem i stånd att med
nödig sakkunskap bedöma dithörande frågor, så ifrågasattes det
på sin tid att uti den nya juridiska examensstadgan intaga före¬
skrifter om anordnande af årliga undervisningskurser i bokföring
vid våra universitet. Universitetsexamenskommittén fann denna
sak mycket beaktansvärd; men kommittén ansåg, att dylik utbild¬
ning vore af betydelse icke allenast för blifvande jurister, utan
äfven för andra grupper af studerande, och hemställde fördenskull
till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t ville vidtaga erforderliga åt¬
gärder för åvägabringande vid universiteten i Uppsala och Lund
af årligen återkommande undervisningskurser i bokföring för de
studerande af olika fakulteter, hvilka ville af en sådan undervis¬
ning sig begagna, med rätt för dem att öfver nöjaktigt genom¬
gången kurs erhålla intyg.
Hittills har, såvidt mig är bekant, ingenting åtgjorts med an¬
ledning af denna för tre år sedan gjorda framställning. Då nu
förslag till nya stater för universiteten i Uppsala och Lund blif-
vit framlagdt, hade jag väntat att uti detta statförslag återfinna
någon antydan om att Kungl. Maj:t ämnat åtgöra något i detta
afseende. Såvidt jag kunnat skönja, finnes det emellertid icke
här någon sådan antydan. Då det emellertid vore af vikt att er¬
fara, huru herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartemen¬
tet ställer sig till denna, såsom jag nyss sade, icke oviktiga fråga,
så har jag nu begagnat tillfället att bringa den på tal.
Riksdagen har för närvarande en alldeles särskild anledning
att fästa sin uppmärksamhet vid densamma. För helt kort tid
sedan behandlade vi frågan om omorganisation af arméns centrala
förvaltningsmyndighet. I de undersökningar och utredningar,
hvilka lågo som basis för våra beslut härvidlag, framhölls så väl
af arméförvaltningskommittén som af de särskildt tillkallade sak¬
kunnige och chefen för landtförsvarsdepartementet, att uti kom¬
petensbestämmelserna för erhållande af anställning uti arméför¬
valtningen borde ingå, förutom bestämmelse om aflagd juridisk
examen, äfven kraf på intyg om insikter i bokföring.
Därest man nu icke vid universiteten anordnar sådan under¬
visning, så måste man naturligtvis anlita enskild undervisning.
Det är emellertid klart, att det för dessa alumner vore fördelak¬
tigt att, där de i öfrigt bedrifva sina studier, äfven blifva i till¬
fälle att inhämta nödig och af staten kontrollerad undervisning i
bokföring.
Angående
universiteten.
(Forts.)
N:o 60.
12
Fredagen den 17 Maj, e. m.
Angående Jag trop, att detta är en så viktig fråga, att vederbörande
universiteten, departementschef bör därpå hafva sin uppmärksamhet särskildt
(Forts.) riktad.
Chefen för ecklesiastikdepartementet herr statsrådet Ham¬
marskjöld: Herr talman! Med anledning af den siste tala¬
rens yttrande vill jag endast meddela, att undervisning i bok¬
föring redan meddelas vid universitetet i Lund. Sådan undervis¬
ning gafs redan under förra läsåret; och i fjor sommar eller höst,
— jag minns icke nu exakt hvilken tid — inkom en framställning
om förnyadt anslag för det nu pågående läsåret, hvilken fram¬
ställning också af Kungl. Maj:t beviljades. Beloppet var icke
stort, jag vill minnas sexhundra kronor eller något sådant; men
det var emellertid så mycket, att undervisning i bokföring verk¬
ligen har ägt rum.
Hvad Uppsala angår, har mig veterligen någon framställning
från de akademiska myndigheterna icke framkommit. Men om en
sådan framkommer, så är jag för min del fullt villig att försöka
tillmötesgå den på hvad sätt som kan finnas möjligt; ty jag är
fullkomligt öfverens med den föregående talaren därom, att kunskap
i bokföring är ett behof, som allt mer och mer börjar göra sig
kännbart, och att det skulle vara mycket nyttigt, om sådan under¬
visning komme att mera allmänt meddelas.
Herr Bergström: Herr talman! Jag är tacksam för det svar
och den upplysning, som meddelades af herr statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet. Herr ecklesiastikministern yttrade
emellertid, att han beträffande Uppsala universitet naturligtvis
vore beredd att vidtaga åtgärder i detta afseende, därest framställ¬
ning inkomme ifrån universitetsmyndigheterna. Det synes mig,
som om förhållandena kunde göra det påkalladt, att herr eckle¬
siastikministern vidtoge åtgärder, äfven om sådan framställning
icke skulle inkomma från Uppsala universitet.
Herr Kjellén: Jag kan icke betrakta denna sak som ett
privat mellanhafvande mellan motionärerna och enskilda med¬
lemmar af statsutskottet; och jag kan icke heller se den uteslu¬
tande från den af utskottet anlagda etikettssynpunkten, som fäster
afgörande afseende vid om förslaget framkommit från Kungl.
Maj:t eller från enskilda personer. År det så, att här föreligger
ett verkligt och stort behof, så synes mig detta böra tillgodoses,
under hvilket »firmamärke» det än kommer från början fram.
Härvid tänker jag ock på det vid första påseende ganska
starka skälet, att det från universiteten själfva icke förnummits
något kraf i denna riktning. Det kan finnas omständigheter, som
förfil ara detta. Vetenskapens kraf äro så många och olikartade,
att de ej alltid kunna tillgodoses samtidigt, utan de få tagas så
att säga i tur och ordning. Hvarje tid har vissa förhärskande
intressen, och det är uppenbart, att de vetenskapliga intressenas
högsta målsmän i vår tid hafva särskildt arbetat på att fylla de
13
N:o 60.
Fredagen den 17 Maj, e. m.
luckor, som visat sig inom språk- och naturvetenskaperna. Häri¬
genom hafva statsvetenskaperna utan tvifvel kommit i skymundan;
och när man i statsutskottet tänkte sig, att behofvet här skulle
kunna fyllas genom de professurer, som för närvarande finnas i
statskunskap (samt i statskunskap och statistik), så synes mig
detta omdöme innebära ett underskattande både af de statsveten-
skapligtpolitiska och de statistiska intressena.
Det har vid åtskilliga tillfällen, och med fog, klagats öfver,
att den politiska bildningen ej står högt i vårt land. Det är nog
utan tvifvel så, att detta till väsentlig del beror på försummande
af de statsvetenskapliga intressena vid vår undervisning. Den
statsvetenskapliga forskningen borde tillgodoses i mycket högre
grad, och det är eu nationell brist, att vi icke hafva så mycket
intresse för den saken. Nu föreligger här den ena sidan af den
direkt politiska bildningen, den som gäller den statistiska ytan.
Ur en synpunkt sedt är statistiken, om jag så får säga, den mest
praktiska af alla vetenskaper; hvad den härutinnan förmår att
uträtta, det hafva vi nyligen haft ett exempel på i den segrande
kungl. propositionen om den kommunala rösträttens utvidgning.
Eu vetenskap, som kan åstadkomma sådana ting, bör verkligen
kunna påräkna Riksdagens intresse, äfven om den ännu icke. så
att säga kommit i tur att framläggas af de vetenskapliga institu¬
tionerna.
Jag finner så mycket, som talar för denna sak, att jag icke
tvekar att tillstyrka bifall till motionärernas yrkande.
Herr Starbäck: Ja, jag har naturligtvis i och för sig ingen¬
ting alls emot, att Riksdagen bifaller motionärens framställning.
Men jag vill ännu en gång taga statsutskottet i försvar. Om her¬
rarna haft tillfälle och tid att läsa om, hur det har gatt med den
föreslagna nya professuren i historia vid Lunds universitet, om
herrarne haft tillfälle att läsa den historik, som finnes här i
departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet rörande
åttonde hufvudtiteln, få herrarne eu uppfattning om, hur vanskligt
det kan vara med fastställandet af ämnet för en dylik professur,
ifall man ej har någon som hälst utredning om, huru de ämnen,
som höra till samma grupp som statistiken, vid de olika univer¬
siteten skola fördelas, huru många nya lärostolar som behöfvas,
och hur pass stor säkerhet det finnes för, att dessa skola kunna
besättas med kompetenta innehafvare. Det är därför väl förklar¬
ligt, att statsutskottet icke kunnat utan vidare tillstyrka bifall till
motionen, och jag är lika öfvertygad, att ytterst få af dess med¬
lemmar skulle finna det förklarligt, om Riksdagen toge på sitt
ansvar att bifalla en sådan framställning, som den af motionären
gjorda.
Herr Byström: Som herrarne behagade finna, har jag liksom
herr Centerwall också ett par professurer att förorda, men jag
tycker dock, att utskottet har varit något mildare mot mig än mot
honom, och jag vill endast säga, att ehuru utskottet har af slagit
Angående
universiteten.
(Forts.)
Sso 60* 14 Fredagen den 17 Maj, e. m.
Angående min framställning det dock gjort detta i sådana ordalag, att jag
universiteten. tirmer anledning att åtminstone delvis uttala min belåtenhet med
(Forts.) dessa. Först säger sig utskottet anse, att det gäller en synner¬
ligen behjärtansvärd sak och att något borde göras i den rikt¬
ning, som jag har föreslagit. Men utskottet anser dock, att utred¬
ningen nu ej är så omfattande som den borde vara, och att en
dylik utredning borde göras af Kungl. Maj:t. Jag hoppas, att så
snarligen må ske. Jag har sålunda nu blott velat påpeka, att jag
varit glad åt denna motivering. Föregående år, då frågan varit
på tal, har. man utan vidare sagt bleklagdt nej. Nu är detta
åtminstone inlindadt i ganska aptitliga former.
Jag har, som sagdt, blott velat påpeka detta och gör nu intet
yrkande.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, förmälte
herr talmannen, att han komme att framställa propositioner sär-
skildt beträffande den af herr Centervvall väcktaj motionen, n:o 47,
och särskildt angående momentet i öfrigt; och blef till en början,
efter af herr talmannen gifna propositioner, utskottets hemställan,
i hvad den afsåge berörda motion, af kammaren bifallen.
Härefter biföll kammaren utskottets hemställan i mom. n).
Mom. o) och p).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 6.
Utskottets hemställan bifölls.
Angående Punkten 7, angående anslag till inrättande af nya ordinarie
nya ordinarie lärarbefattningar vid de allmänna läroverken.
niZaariitäe , KunSL Maj:t både föreslagit Riksdagen att höja reservations-
allmänna anslaget till de allmänna läroverken dels med 40,050 kronor för
läroverken, beredande af medel ej mindre för tillsättande af vissa utaf de
lärår- och lärarinnebefattningar, hvilka vore erforderliga för fyllande
af den 1904 års Riksdag förelagda normalstaten för de allmänna
läroverken, nämligen en adjunkts-och 12 ämneslärarinnebefattningar,
att på särskilda af statens samskolor fördelas på sätt i statsråds¬
protokollet för ecklesiastikärenden af den 12 januari 1907 angif-
vits, än äfven för genomförande af den för lärarpersonalen vid de
allmänna läroverken fastställda nya löne- och pensionsregleringen
med afseende å vissa dittills å gammal stat uppförda 5 rektors-,
16 adjunkts-, 5 teckningslärar-, 5 gymnastiklärar- och 5 musiklärar-
befattningar, dels ock med 300 kronor till fyllande af en adjunkts-
lön vid realskolan i Kristinehamn i stället för det dittills från sta¬
ten utgående lönebidrag å samma belopp, eller tillhopa med 40,350
kronor.
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
en af herr K. Starbäck i Andra Kammaren väckt motion, n:o 95,
Fredagen den 17 Maj, e. m.
15
N:o (JO.
däld föreslagits, att Riksdagen ville utom den i statsverksproposi¬
tionen föreslagna summan höja reservationsanslaget till de all¬
männa läroverken med ytterligare 225,000 kronor att användas för
inrättandet af 75 nya adjunktsplatser att tillträdas 1 januari 1908.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, med bifall till Kungl.
Maj:ts förevarande framställning och i anledning af herr Starbäcks
i ämnet väckta motion, måtte
a) höja reservationsanslaget till de allmänna läroverken
dels med 40,050 kronor för beredande af medel ej mindre för
tillsättande af vissa utaf de lärår- och lärarinnebefattningar, hvilka
vore erforderliga för fyllande af den 1904 års Riksdag förelagda
normalstaten för de allmänna läroverken, nämligen eu adjunkts-
och 12 ämneslärarinnebefattningar, att på särskilda af statens sam-
skolor fördelas på sätt i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik¬
ärenden den 12 januari 1907 angifvits, än äfven för genomförande
af den för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken fastställda
nya löne- och pensionsregleringen med afseende å i samma statsråds¬
protokoll omförmälda, dittills å gammal stat uppförda 5 rektors-,
16 adjunkts-, 5 teckningslärar-, 5 gymnastiklärar- och 5 musiklärar-
befattningar;
dels ock med 300 kronor till fyllande af en adjunktslön vid
realskolan i Kristinehamn i stället för det dittills från staden ut¬
gående lönebidrag å samma belopp,
eller tillhopa med 40,350 kronor, samt
b) besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte med framläggande för 1908 års Riksdag af fullständig
plan för fyllande af behofvet af ordinarie lärartjänster vid de all¬
männa läroverken utöfver de i 1904 års normalstat upptagna, hos
Riksdagen göra den framställning om tillsättande af nya tjänster,
hvartill omständigheterna kunde anses föranleda.
Vid punkten hade emellertid fogats reservation af herr Star-
bäeJc, som ansett utskottet böra föreslå Riksdagen att höja reser¬
vationsanslaget till de allmänna läroverken med ytterligare 225,000
kronor att användas för inrättande af 75 nya adjunktsplatser, att
tillsättas enligt de bestämmelser i afseende å tjänsternas ledig¬
förklaring och fördelning å de olika läroverken, Kungl. Maj:t kan
finna skäligt utfärda.
Sedan utskottets hemställan i mom. a) blifvit uppläst, läm¬
nades på begäran ordet till
Herr Starbäck, som anförde: Herr talman, mina herrar! Jag har
i eu inlämnad motion föreslagit, att Riksdagen skulle bevilja ett anslag
för inrättande af 75 nya extralärarplatser att tillsättas under kom¬
mande år. Som nog alla herrarne hafva sig bekant, har det s. k.
extralärareeländet, som före 1904 års läroverksreform så ofta om¬
nämndes i den dagliga pressen, ingalunda med denna läroverks¬
reform upphört, utan det finnes i denna dag alltjämt samma
Angående
nya ordinarie
lärarbefatt-
ningar vid de
allmänna
läroverken.
(Forts.)
N:o 60.
Angående
nya ordinarie
lär arbefatt¬
ningar vid de
allmänna
läroverken.
(Forts.)
16 Fredagen den 17 Maj, e. m.
anledning för medlemmarne af extralärarekåren att klaga öfver
sin ställning, som förut. Genom 1904 års läroverksreform gafs ju
åt lärarne vid de allmänna läroverken en ganska afsevärd förbätt¬
ring i deras lönevillkor med undantag för de sämst aflönade extra-
lärarne, som fingo en förhöjning af 20 kronor för år. Samtidigt
fråntogs dessa lärare rättigheten att räkna lönetur för erhållande
af ålderstillägg samt öka deras tjänstgöring i afsevärd grad, och
man måste då medgifva, att de hade föga skäl att rosa marknaden.
Hvad man då i klara och tydliga ord utfäste sig till — och
det såväl departementschefen, som statsutskottet och kamrarne —
var, att alltjämt i framtiden ett tillräckligt antal ordinarie platser
skulle tillsättas, för att icke antalet extralärare skulle i alltför hög
grad ökas. Hur har det nu gått med detta Eiksdagens bestämdt
afgifna löfte? Jo, det framgår af det resonemang, som föres af
nuvarande departementschefen för ecklesiastikdepartementet, och
som egendomligt nog slutar med förslag om tillsättande af en ny
ordinarie adjunktsplats. Herr chefen för ecklesiastikdepartementet
grundar detta snöpliga slut, hvartill han i sitt resonemang kom¬
mit, på frånvaron af en tillförlitlig utredning angående behofvet
af nya ordinarie platser. Jag vill här ej ingå på en undersökning
af, huruvida herr ecklesiastikministern skulle kunna bortse från
denna förmenta brist och trots den våga föreslå Riksdagen inrät¬
tandet af nya ordinarie platser. Jag vill endast nu i denna stund
fastslå; att en sådan utredning, sedan statsverkspropositionen i
midten af januari kommit på Riksdagens bord, blifvit framlagd
fullt klar och tydlig, utarbetad af öfverstyrelsen för allmänna läro¬
verken. I denna utredning klargöres, att antalet extralärare för
närvarande utgör 168. Antalet vikarierande lärare utgör likaledes
168 — slumpen har gjort, att dessa siffror äro lika — under det
att antalet ordinarie lärareplatser är omkring 1,000 stycken. Det
är således ett alldeles för stort procenttal, nämligen 83 %, hvartill
de obefordrade lärarnes antal, extra eller vikarierande, stiger.
Klart är, att under sådana förhållanden missnöjet inom denna kår,
som har sig ett så viktigt arbete förelagdt, blifvit allt intensivare
och intensivare; och med rätta hafva de vändt sina blickar mot
Riksdagen under den förhoppningen, att denna skulle infria sitt
år 1904 gifna löfte. Om det således är klart, att Riksdagen med
bestämdhet afgifvit ett löfte att tillse, att ett tillräckligt antal
ordinarie lärareplatser skulle inrättas, och om det vidare på grund
af föreliggande utredning har påvisats, att behofvet långt ifrån att
understiga det af mig föreslagna antalet lärareplatser tvärtom är
hö gre än detta, nämligen stiger till 81 adjunktsplatser — om så
är förhållandet, säger jag, kan jag icke finna, att utskottet kommit
till en riktig slutsats, då det, i stället för att föreslå bifall till min
motion, har föreslagit en skrifvelse till Kungl. Maj:t.
Nu är det ju visserligen sant, att om Riksdagen bifaller eu
sådan skrifvelse till Kung!. Maj:t, så skulle efter allt att döma
uppskofvet med de nya ordinarie platsernas inrättande icke blifva
längre än ett år eller efter den formulering, som utskottet begagnat,
till och med ännu kortare tid — utskottet föreslår nämligen, att
Fredagen don 17 Maj, c. in. 17
Kuiigl. Maj t redan under år 1908 skall tillsätta de nja platserna
— men som lierrarne val veta, eftersom vi just nu hålla på med
åttonde liufvudtiteln, lian det hända, att utskottets yttrande angå¬
ende denna hufvudtitel på grund af brådskande riksdagsarbete
kommer Riksdagen tillhanda så sent som i slutet af maj, och
därför tror jag samt har styrkts i denna min tro af de upplys¬
ningar, som jag fått från annat håll, att det för Kung!. Maj:t,
äfven om anslaget beviljas i den form, som utskottet föreslagit,
kan möta mycket stora svårigheter att till nästkommande höst
föreslå nya ordinarie lärareplatser. Jag kan således icke annat
än anse det vara oriktigt, om Riksdagen endast på det sätt, som
af utskottet föreslagits, infriar sitt 1904 afgifna löfte.
Emellertid finnes det där ett men, som kommer att föranleda
mig, herr talman, att framställa ett annat yrkande än det, som
jag i min reservation framställt. Det är nämligen det förhållandet,
att det beträffande vissa läroämnen kan hända, att det saknas
kompetenta lärarekrafter till befattningarnes besättande. Under
sådana omständigheter och då, enligt hvad herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet personligen meddelat mig.
det å reservationsanslaget för de allmänna läroverken finnes bety¬
dande besparingat, så tillåter jag mig, herr talman, att föreslå,
att Riksdagen ville medgifva Kung! Maj:t att af dessa besparingar
för år 1908 använda de medel, som erfordras för inrättande af ett
så stort antal nya ordinarie adjunktsplatser vid de allmänna läro¬
verken — dock högst 75 — som Kungl. Maj:t på grund af före¬
tagen utredning angående behofvet af platser och tillgång på kom¬
petenta lärarekrafter kan finna skäligt. Jag tror, att det vore
Riksdagen värdigt att på detta sätt infria sitt år 1904 bestämdt
afgifna löfte och sålunda tillmötesgå en kår, hvilken sannerligen
mer än andra har blifvit styfmoderligt behandlad.
Med herr Starbäck instämde herrar Ilo ing, Centerwall, Lindh i
Gäfle, Zetterstrand, Hjärne, Pehrsson i Österby, Kjellberg, Loven,
Höjer, Pettersson i Södertälje, Johansson i Jönköping, Fornander,
Nilsson i Malmö, Thorsson, Kronlund, Hagström, Ahlsirand, Berg¬
ström,, Berg i Stockholm, Staaff, Palme och TFar burg.
Herr Beckman i Linköping: Jag skall bedja att också få
göra hvad jag kan, för att denna viktiga fråga må få en för den
illa behandlade extralärarekåren lycklig lösning. Man blef nog;
litet hvarstädes inom elementarlärarekretsar något besviken, när
man i statsverkspropositionen fann, att regeringen begärt anslag-
till endast en ny adjunktstjänst. Man fann ock af samma propo¬
sition, att orsaken till detta förhållande var, att öfverstyrelse!! ej
hos Kungl. Maj:t begärt mera och det på den grund, att ovisshet
ännu rådde, huru de ökade terminsafgifterna skulle verka på lär¬
jungeantalet vid läroverken, samt att för närvarande brist rådde
på kompetenta sökande, särskild! inom vissa ämnesgrupper. Seder¬
mera har likväl öfverstyrelsen, såsom af handlingarna framgår,
företagit eu vidlyftig utredning af behofvet af nya lärarekrafter,
Andra Kammarens Prof. 1907. X:o 60. ~
N:o (K).
Angående
nya ordinarie
lärarbefätt-
ningar vid de
allmänna
läroverken.
(Forts.)
N:o tiö.
18
Fredagen den 17 Maj, e. in.
Angående
nya ordinarie
lärarbefatt-
ningar vid de
allmänna
läroverken.
(Forts.)
grundad på uppgifter om de sista fem årens lärjungeantal ock
lärarekrafter, ocli resultatet häraf är, att 110 nya platser visat sig
vara erforderliga. Det har också visat sig, att trots de höjda ter-
minsafgiftema lärjungeantalet vid våra läroverk långt ifrån att
minskas tvärtom betydligt ökats, detta beroende på det humana
och förståndiga sätt, hvarpå terminsafgiftsnämnderna skött sina
åligganden, och någon fara för att lärjungeantalet skall nämnvärdt
sjunka torde ej förefinnas. Ofverstyrelsen har också i sitt den
26 februari detta år afgifna yttrande visat sig hafva eu annan
uppfattning i denna sak än den, som förefanns i det yttrande,
som legat till grund för statsverkspropositionen, och med anled¬
ning däraf föreslagit nya platser till ett antal, som betydligt; öfver-
stiger hvad herr Starbäck yrkat i sin reservation. Faran af brist
på kompetenta sökande i vissa ämnen torde komma att minska»
genom den ökade utsikt till befordran, som uppstår genom ett
bifall till reservationen.
Under sådana förhållanden är det mig en glädje att kunna
instämma i det yrkande, som herr Starbäck gjort, viss som jag-
är, att, om detta blir Riksdagens beslut, det skall komma att
hälsas med stor tillfredsställelse af de många extralärare, som
lidit och fortfarande lida under rätt svåra villkor till följd af det
ganska hårdhändta sätt, hvarpå de hittills blifvit behandlade af
statsmakterna.
Det är, mina herrar, icke en liten kår, som det här gäller,
det är en tredjedel af hela den nuvarande läroverkskåren, som är
i den betryckta ställning, att den ej kan sägas hafva en tillfreds¬
ställande bergning för det hårda och tunga arbete, som den på
ett förtjänstfullt sätt utöfvar. Jag tillåter mig att med dessa få
ord yrka bifall till det af herr Starbäck framställda yrkandet.
I detta anförande instämde herrar Vennersten, Vatquist och
Nyström.
Herr talmannen yttrade nu: Jag ber att få fästa uppmärksam¬
heten på, att nu endast mom. a) är föredraget, hvarför de nu gjorda
yrkanden, som afse mom. b), skola upptagas vid föredragningen af
nämnda moment.
1
Härefter anförde
Herr Persson i Tällberg: Herr talman! Under sådana för¬
hållanden borde jag icke yttra mig, förrän mom. b) föredragits, men
eftersom yrkanden redan framställts med afseende å det mo¬
ment som här åsyftas, tar jag mig dock friheten att yttra några
ord. Jag vill då säga kammarens ledamöter, att det icke är så
godt för mig att prestera något starkt försvar för utskottets hem¬
ställan, då jag i hufvudsak står på samma sida som reservanten.
Jag tror dock, att med den kläm, som här förekommer, och den
motivering, som utskottet gifvit densamma, de extra lärarne bli
fullt så tacksamma mot Riksdagen, om den bifaller utskottets för-
Fredagen den 17 Maj, e. in.
Hl
N:o (Ml.
slag som om den bifaller motionärens. Nu bär ju motionären
framställt ett ändringsyrkande, som skulle gifva Kungl. Maj:t
något slags fullmakt att af tillgängliga medel taga livad som er¬
fordras samt tillsätta dessa platser, dock naturligtvis högst Tf),
och han har icke motionerat om flera. Men jag tror, att om vi
öfverlämna denna fråga till Kungl. Maj:t, så komma nog flera
platser att tillsättas. Ty det bör vara eu grundlig utredning här¬
vidlag, och, som motionären påpekat i sitt anförande, finnes det
redan 168 extralärare eller lika många som de ordinarie. Således
torde äfven med bifall till motionärens framställning antalet extra¬
lärare fortfarande blifva allt för stort. Denna kammare åtminstone
brukar i allmänhet och statsutskottet i synnerhet vilja ha eu
någorlunda grundlig utredning, så att den reform, som företages,
måtte bli så fullständig som möjligt. Då det här gäller endast
eu termin, tycker jag verkligen, att både motionären och de som
instämt med honom skulle finna det mera fördelaktigt, att man
finge en reform, som vore en verklig reform på detta område, så
att så många som möjligt kunde få ordinarie platser, därest det
finnes kompetenta sökande. Det gäller här icke endast adjunkt¬
platser utan äfven eu del lektorsplatser. Därom har emellertid
motionären icke motionerat, och den saken kan således icke bil
föremål för pröfning denna gång.
Med anledning häraf och då jag tror, att målet vinnes bättre
genom bifall till utskottets förslag, skall jag, herr talman, yrka
bifall till utskottets hemställan.
Häruti instämde herrar Ström och Anderson i Hasselbol.
Herr Larsson i Lund: Oaktadt jag inom utskottet biträdt
det slut, hvartill utskottet kommit, anser jag, att genom det yr¬
kande, som herr Starbäck framställt, frågan kommit i ett så för-
ändradt läge, att jag finner mig oförhindrad att biträda nämnda
yrkande.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Hammar¬
skjöld: Då rätt skarpt klander riktats mot mig under den gångna
tiden för att jag icke tillstyrkt Kungl. Maj:t att för Riksdagen
framlägga förslag om inrättande af flera ordinarie lärarplatser än
som finnas upptagna i den kungl. propositionen, så skall jag be
att med några ord få förklara hvarför jag så gjort och hur jag nu
ställer mig till det förslag, som blifvit framställdt af herr Starbäck.
Det bär i den kungl. propositionen blifvit upplyst, att det
ännu saknades nödig utredning om det antal platser, som kunde
behöfvas, och att Kung! Maj:t icke ansåge det lämpligt att för
Riksdagen framlägga något förslag, förrän en sådan utredning
hade blifvit gjord. Den 28 februari inkom från öfverstyrelsen eu
utredning med förslag om inrättande af 110 nya platser. Det bör
emellertid vara tämligen klart för den, som läser öfverstyrelsens
förslag, att Kungl. Maj:t icke gärna kunde utan vidare endast på
grund af denna utredning komma in till Riksdagen med förslag
Angående
nya ordinarie
lär arbefatt¬
ning ar vid de
allmänna
läroverken.
(Ports.)
N:o <>0.
20
Fredagen den IT Maj, e. in.
Angående
nya ordinarie
lärarbefatt-
ningar vid de
allmänna
läroverken.
(Forts.)
om inrättande af ett sä stort antal platser, och för öfrigt är det
ju icke riktigt angenämt att midt under riksdagen komma in med
ett förslag, som bryter sönder det förut inlämnade budgetförsla¬
get. Det behöfver nämligen ganska noggrant undersökas, på hur
lång tid dessa platser skola tillsättas. Det kan icke vara lämp¬
ligt eller ens möjligt att tillsätta dem på ett år. Man måste ut¬
reda, om det skall ske på två, tre eller fyra år, och man måste
tillika utreda, om det verkligen finnes i alla ämnen lämpliga kan¬
didater att föreslå till de nyinrättade platserna. Vidare måste
man undersöka antalet af de ledigheter, som kunna komma att
uppstå genom afgång af äldre ordinarie lärare. På grund af de
nya pensionsbestämmelserna har man att vänta ett icke obetyd¬
ligt antal sådana ledigheter Slutligen får man komma ihåg, att
man icke får ha för litet antal extraläraretjänster, ty då blir det
icke möjligt för extralärarne att förvärfva sig kompetens till ordi¬
narie platser. Det är nämligen stadgadt, att efter genomgående
af profåret extralärare skall tjänstgöra i två år vid läroverk för
att få rättighet att söka ordinarie befattning. Om det nu skulle
bli ett stort antal extralärare på en gång, men det icke skulle
finnas tillräckligt antal extralärareplatser, på hvilka de kunde för¬
värfva sig nödig kompetens, så vore det också ett missförhål¬
lande. Alla dessa omständigheter måste man taga i betraktande
och utreda, innan man kan framlägga ett förslag om så stor
ökning som den af öfverstyrelsen föreslagna.
Vidare kan jag tillägga, att inom vissa ämnen, såsom de mate¬
matiska och naturvetenskapliga ämnena, för närvarande råder full¬
ständig brist på kompetenta sökande, så att till och med tre
adjunktsplatser varit anslagna lediga utan att någon sökande med
verklig kompetens anmält sig och platserna fått anslås lediga än
en gång. Hvaraf detta kommer sig hör knappast hit, men må
dock antydas. Skälet är dels att det inrättats en hel del nya
platser af denna beskaffenhet och dels att många till följd af
industriens och näringarnas snabba utveckling gå till dessa banor
och icke gå in på lärarebanan. Emellertid är det tydligt, att det
småningom kommer att bli en förändring häri, tv om det visar
sig utsikter till snabb befordran, komma naturligtvis flera perso¬
ner att vända sig till lärarebanan.
Jag har nu anfört detta icke för att på något vis opponera
mig vare sig mot reservanten eller mot utskottet utan endast för
att orientera kammaren i frågan. Nu vill jag slutligen säga, att
jag naturligtvis med allra största nöje ser, om Riksdagen vill
bifalla det yrkande, som biff vit framställdt af herr Starbäck. Jag
kan bekräfta hvad han förut nämnde angående tillgångarne, att eu
sådan ökning kan ske utan att Riksdagen denna gång behöfver
öka sin budget med ett enda öre. Det behöfver icke anslås eu
enda krona af de 225,000, som stå nämnda i motionen, af det
skäl, att det finnes tillräckligt med besparingar på läroverksansla-
get för att för nästa år bekosta förändringen af ända till 75 extra¬
lärareplatser till ordinarie. Vi skola komma ihåg, att 75 extra¬
lärare, om det skulle bli så många, livilket icke är troligt, skulle
Fredagen dan 17 Maj, a. in.
21
N:o no.
draga eu kostnad af 150,000 kronor, under det att 75 ordinarie
skulle draga eu kostnad af 225,000 kronor eller något diiröfver.
Skillnaden är således 75,000 kronor och det beloppet och iller
därtill kan mycket väl tagas af besparingar. Således beliöfver
kammaren icke af ekonomiska skäl draga sig för att bifalla det
yrkande som gjorts af herr Starbäck.
Nu är det ju en sak, som icke har blifvit betvifla!! eller be¬
stridd från något håll, att det är behofHtfl att inrätta både 75
nya ordinarie platser och flera därtill. Jag kali därför icke inse,
att kammaren skulle på något vis inlåta sig på något äfventyr,
taga ett steg i det okända, genom att bifalla herr Starbäcks
yrkande, och jag skall med nöje se om kammaren gör det.
Angående
nya ordinarie
lärår be. fatt¬
ningar vid de
allmänna
läroverken.
(Forts.)
Herr Starbäck: Herr talman! Jag skall endast bo att få
omtala, att Första Kammaren lär ha antagit ett likadant yrkande
som det af mig framställda, och detta är ju ett ytterligare skäl
för denna kammare att bifalla detsamma.
Det kan icke vara riktigt, som herr Daniel Persson säger, att
det är bättre att bifalla utskottets hemställan, ty en del af extra-
lärarne skall alldeles gifvet bli lidande, nämligen sådana, som äro
fullt kompetenta i andra ämnen än de naturvetenskapliga, där
brist på sökande råder. Det kan ej heller vara något skäl, att
jag icke kommit med begäran om nya lektorat. Att jag icke be¬
gär allt som är nödvändigt kan ju icke vara ett skäl att utestänga
eu hel del behöfvande från de platser Riksdagen en gång utlofvat.
Jag ber därför att få vidhålla mitt först framställda yrkande.
Efter härmed slutad öfverläggning blef utskottets hemställan
i mom. a) af kammaren bifallen.
Härefter föredrogs mom. b); och biföll kammaren, efter af
herr talmannen gifna propositioner i ämnet, det af herr Starbäck
under öfverläggningen framställda yrkandet.
Punlcten 8. angående realskolans i Borås förändring till högre Angående
allmänt läroverk. högre allmänt
I två lika lydande motioner, väckta, den ena inom Första läroverk
Kammaren, n:o 24, af herrar J. A. Sandvall och L. A. Hedenlund ' 01 as'
samt den andra inom Andra Kammaren, n:o 78, af herr A. F.
Vennersten in. fl., hade föreslagits, att Riksdagen ville besluta att
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kung! Maj:t täcktes vid¬
taga åtgärder för realskolans i Borås förändring till högre allmänt
läroverk med realgymnasium och till nästa års Riksdag inkomma
med de framställningar, som däraf betingades.
Utskottet hemställde, att Riksdagen i anledning af förevarande
motioner måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande, huruvida real¬
skolan i Borås borde förändras till högre allmänt läroverk, samt
därefter till Riksdagen inkomma med det förslag i ämnet, som af
omständigheterna kunde anses påkalladt.
N:o (>0.
Fredagen den IT Maj, e. in.
Angående
högre allmän!
läroverk
i Boras.
(Forts.)
o*>
Beträffande denna punkt både emellertid afgifvits reservation
af herrar H. II. Törneblciäh, vice talmannen Pehr sm. Hammarlund.
Sjö, Larsson i Lund och Limdéll, Indika ansett, att utskottet bort
hemställa, att herrar Sandvalls och Hedenlunds samt herr Venner-
stens m. fl. ifrågavarande motioner icke måtte till någon Riks-
dagens vidare åtgärd föranleda.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter
Herr Larsson i Lund yttrade: Herr talman! Då jag icke kunnat
biträda utskottets hemställan i den nu föredragna punkten, anser
jag mig böra i korthet redogöra för de skäl, som föranledt mig
att inom utskottet instämma med dem, som velat afstyrka bifall
till motionen.
Af den redogörelse, som motionärerna lämnat, synes att denna
fråga icke är ny. Den förevar redan 1904 i sammanhang med den
då genomförda stora läroverksreformen. Redan därförut både
stadsfullmäktige i Borås hos Kungl. Maj:t hemställt, att Borås
femklassiga läroverk måtte utvidgas till fullständigt högre allmänt
läroverk. De skäl, som af stadsfullmäktige i Borås anfördes, voro
ungefär desamma som nu äro anförda af motionärerna. Framställ¬
ningen remitterades till läroverkskommittén, som afstyrkte den¬
samma. Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet afstyrkte
den likaledes. Särskilda utskottet vid 1904 års riksdag afstyrkte
väckta motioner i samma syfte och Riksdagen afslog motionerna.
Skälen hvarför både läroverkskommittén, ecklesiastikministern
och särskilda utskottet afstyrkt förslaget att utvidga Borås läro¬
verk till högre allmänt läroverk voro, att betänkligheter förekomme
mot inrättande af flere högre allmänna läroverk, innan man ännu
vunnit erfarenhet om, huru den då ifrågasatta och nu genomförda
organisationen af realskolan komme att verka, särskildt med afse¬
ende på lärjungeantalet i gymnasiiklasserna i de högre läroverken.
I år anställes för första gången realskoleexamen. Det är därför
alldeles för tidigt att för närvarande peka på någon erfarenhet
om, huru realskolereformen kan hafva verkat, särskildt i den
riktning, som af ecklesiastikministern år 1904 påpekats. Jag har
därför ansett det vara betänkligt, att Riksdagen nu på en enskild
motionärs framställning skulle gå in till Kungl. Maj:t med hem¬
ställan om realskolans i Borås utvidgning till högre allmänt läro¬
verk. Jag kan mycket val förstå, att representanten för Borås
stad är synnerligt intresserad af att i Borås erhålla ett högre all¬
mänt läroverk, men jag betviflar, att Riksdagen är kompetent att
bedöma, huruvida sådana förhållanden föreligga, att skäl verkligen
förefinnas att nu utvidga läroverket i Borås till fullständigt läro¬
verk. Man kan visserligen invända, att utskottet icke hemställt
om något annat än en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran
om utredning och eventuel förslag i detta syfte. Eu sådan invänd¬
ning är alldeles riktig. Men det är alldeles uppenbart, att en skrif¬
velse, framburen af Riksdagen, kommer att på Kungl. Maj:t utöfva ett
visst tryck. Om nu Riksdagen, med bifall till motionen, gör en sådan
framställning hos Kungl. Maj:t, får Riksdagen naturligtvis vara
Frodagen den 17 Maj, e. in.
N:o (10.
beredd på att äfven från andra orter få mottaga liknande fram- Anfiåeiule
ställningar, och Riksdagen lärer då icke kunna underlåta att på ällmänt
nytt skrifva till Kungl. Maj:t. Jag hemställer, huruvida det kan f/t",
vara den rätta vägen, att framställningar om inrättande af högre ',|,,0„ts j
läroverk skola gå genom Riksdagen. För min del anser jag, att
det i detta fall varit riktigast, att stadsfullmäktige i Borås direkt
vänd! sig till Kungl. Maj:t. Kungl. Maj:t hade naturligtvis i så
fall, efter pröfning af alla på frågan inverkande omständigheter
och efter hörande af läroverksöfverstvrelsen, hos Riksdagen gjort
den framställning, hvartill utredningen kunnat föranleda. Om
Riksdagen skulle på detta sätt uppmuntra i dag ett ortsintresse
och i morgon ett annat, skulle detta lätt leda därtill, att dessa
särskildta ortsintressen möjligen komme att förskaffa oss flere all¬
männa läroverk, än som verkligen erfordras för att fylla de högre
allmänna läroverkens uppgifter. De högre allmänna läroverkens
uppgifter är att grundlägga de vetenskapliga insikter, som seder¬
mera vidare skola utvecklas vid universitet och högre tillämpnings-
skolor. Ett af syftemålen med realskolans inrättande var just att
på ett tidigare stadium från läroverken afskilja, för att utsändas
i det praktiska lifvet så många som möjligt af läroverkets alumner.
Detta sjffte kunde i väsentlig mån komma att förfelas, om den
ena staden efter den andra på en enskilds framställning och med
Riksdagens endossement ginge in till Kungl. Maj:t med begäran
om inrättande af högre allmänna läroverk.
Då jag sålunda anser, att Riksdagen i detta fall icke bort
göra sig till en enskild motionärs brefbärare till Kungl. Maj:t.
skall jag, herr talman, yrka afslag å utskottets betänkande och
bifall till den af herr Törnebladli m. fl. vid betänkandet fogade
reservation.
Vidare anförde:
Herr Vennersten: Herr talman, mina herrar! Då för tre
år sedan den stora läroverksreformen genomfördes, förelåg sam¬
tidigt en hel del därmed sammanhängande detaljspörsmål till
Riksdagens behandling. Hvarje ort, som hade något önskemål i
samband med den stora reformen, sökte framhålla dessa och där¬
vid var det naturligt, att många af dessa önskemål, huru berätti¬
gade de än kunde vara, blefvo undanträngda för att icke stå i
vägen för den stora reformfrågans lösning. Detta erkändes också
ganska allmänt af reformens största främjare, och jag skulle kunna
ur protokoll från 1904 års riksdag anföra åtskilligt som bestyrker
detta. Härmed vill jag dock icke nu trötta kammaren, då de flesta
af kammarens ledamöter torde erinra sig de strider, som då inom
kammaren ägde rum för den stora läroverksreformens genom¬
förande. Bland de städer, hvilkas intresse tillbakasätta för
reformens skull var enligt allas utsago Borås den främsta, en stad,
som hade de kraftigaste skäl för att få det högre läroverk, hvarom
dess representant här i Riksdagen då motionerade. Genom kraf¬
tiga bemödanden från annat håll fick en annan stad, nämligen
N:o ISO.
24
Fredagen den IT diaj, e. in.
Angående Ystad, företräde framför Borås, och denna sistnämnda stad, som
högre allmänt hade ett vida större lärjungeantal än Ystad, fick stå tillbaka ute-
i ^BoriU slutande på grund af att Ystad under en längre följd af år på
("Forts i e8en bekostnad hade underhållit gymnasialklasser vid sitt läroverk.
Redan då låg likväl, såsom jag förut påpekat, saken så, att Borås
ansågs förtjäna att komma i åtanke. Den nuvarande öfverdirek-
tören för våra allmänna läroverk yttrade, att han hyste lifliga sym¬
patier för de önskemål, som från Borås blifvit framställda, hvar-
järnte också särskilda utskottet gaf framställningen sitt erkännande.
Emellertid ansåg man, att detta speciella önskemål icke för det
dåvarande borde bifallas, på grund af att det kunde inverka något
på reformens realiserande. Hvad har nu sedan dess inträffat? Jo,
mina herrar, från det att Borås var eu stad på 17,000 invånare
har den på dessa tre år vuxit, så att den antagligen under inne¬
varande år får ett invånarantal af 20,000 personer. Från det att
läroverket, som då var femklassigt och hade 189 lärjungar, har
realskolan i Borås nu 223 elever. De skäl, som vi motionärer
anfört för den skrifvelse till Kungl. Maj it, som utskottet nu för¬
ordat, äro enligt mitt förmenande så starka, att det ingalunda för¬
vånar mig, att utskottet, trots det ovanliga uti att i frågor sådana
som den nu föreliggande, bifalla en framställning från enskilda
motionärer, dock här gjort detta. Jag vill begagna tillfället att
till utskottet framföra mina medmotionärers och mitt eget varma tack
■ för det välvilliga sätt, hvarpå det tillmötesgått våra framställningar.
Här har nu af den ärade reservanten i statsutskottet anförts
åtskilligt, som skulle tala emot ett bifall till motionen. Men, mina
herrar, hvad är det egentligen för skäl som anförts? Jo, att eu
enskild motionärs framställning icke borde bifallas. Detta finner
jag dock vara vederlagdt genom det sätt, hvarpå utskottets majori¬
tet behandlat denna sak. De skäl, som framställts, hafva tydligen
varit talande nog för att man i detta fall skulle kunna frångå
satsen att icke bifalla en enskild motionärs framställning i dylika
frågor. År då Riksdagen kompetent, att bedöma, huruvida ett
behof föreligger? Äfven därpå torde utskottet hafva gifvit ett
tydligt besked. Riksdagen bör kunna förlita sig på, att utskottet
noga tagit i öfvervägande, huruvida skälen varit vägande nog, och
när man betänker, att de skäl, som förefunnos för tre år sedan,
och då endast af en tillfällighet icke blefvo beaktade, med ytter¬
ligare styrka nu framläggas åtföljda af fullständig utredning, torde
det icke vara någon fara för att Riksdagen icke är kompetent att
afgöra saken.
Nu säger man vidare, att. om denna vår framställning bifalles,
skulle man kunna få motse åtskilliga liknande framställningar från
andra städer. Ja, mina herrar, detta är mycket möjligt, men jag är
alldeles öfvertygad om, att, därest sådana framställningar inkomma,
Riksdagen och dess statsutskott icke lära underlåta att lika nog¬
grant pröfva dessa framställningar, som statsutskottet i år pröfvat
och vi behandlat den nu föreliggande. Jag tror icke att någon
fara, såsom blifvit antydt, förefinnes för att hela utvecklingen af
våra läroverk på detta sätt skulle förryckas.
Frvdagen den 17 Maj, o. m.
N:o no.
Just detta förryckande af den störa läroverksreformen fram¬
hålla emellertid reservanterna som skäl mot vår framställning.
Men, mina lierrar, kan det kallas att förrycka reformen, kan det
kallas att förrycka realskolans ställning, om man tillgodoser det
starka behofvet af ytterligare utveckling af de högre läroanstal¬
terna? Om ett behof af ett högre läroverk på en ort visat sig
trängande, skall man då därför att eu realskola finnes på samma
ort undanhålla densamma detta högre läroverk. Jag kan icke inse,
att man på det sättet tjänar utvecklingen af den störa läroverks-
reformen; jag tror snarare, att man måste tillgodose de kraf, som
framställas, om de nämligen äro befogade, vare sig det gäller in¬
rättande af realskolor eller högre allmänna läroverk.
Det torde väl, om debatten härom kommer att fortgå, från
mera kompetent håll än från mig blifva vederlagdt hvad reser¬
vanterna uttalat därom, att man genom ett bifall till vår motion
möjligen skulle förrycka hvad Riksdagen själf åsyftat att främja.
Jag har endast velat uttala mina tankar i detta afseende, under
förhoppning att från anant håll tydligare besked skall kunna gifvas
herrar reservanter än jag kunnat gorå.
Hvad nu underskattandet af förmånen utaf realskolor beträffar,
ber jag att få påpeka ett förhållande, som tydligen visar, att real¬
skolan och dess fördelar ingalunda underskattas af de städer, som
fått sådana skolor eller af de målsmän, som dit siinda sin ungdom.
Jag har här ett sammandrag af antalet lärjungar i den s. k. afslut-
ningsklassen, således realskolans högsta klass. Detta antal är 722
vid de högre läroverken; alltså oberäknad! antalet elever, som
finnas i motsvarande klass af realskolorna. Samtidigt finnas på
reallinjen i de högre allmänna läroverken 825 elever, således icke
mycket mera. Det torde för öfrigt vara tydligt, att man i en stad
sådan som Borås ingalunda underskattar värdet af en realskola, då ju
där finnes en praktiskt anlagd befolkning, hvilken bättre än mången
annan är i tillfälle att sätta värde på de förmåner, som en real¬
skola kan bereda sina lärjungar.
Såsom ett exempel på, hvart konkurrensen mellan en realskola
och ett högre allmänt läroverk kan leda i ett samhälle jämförligt
med Borås, ber jag att få hänvisa till förhållandet i Norrköping.
Där fanns under den gångna höstterminen i realskolans afslut-
ningsklass 51 elever, under det att i gymnasiets första ring funnos
37 elever, hvaraf 31 på reallinjen. Man kan således vara fullt
öfvertygad om, att realskolan i Borås icke skall komma att lida,
därest man tillmötesgår vår begäran om inrättandet därstädes af
det högre läroverk, hvaraf vi äro i trängande behof. Förhållandet
kommer enligt min tanke att blifva liknande det, som råder i
Norrköping. Men ännu en annan sak ber jag få påpeka. Många
af de målsmän, som nu sända sina barn till skolan i Borås, kunna
icke låta dem fortsätta, äfven om barnen äga stor begåfning och
särskild fallenhet för studier, på den grund, att det är alldeles
för dyrbart att hålla dem i en främmande stad. Om man ser
igenom katalogen för Borås realskola, finner man, att fäder och
målsmän till 89 lärjungar af de 223, som utgöra hela elevantalet,
Angående
ii g re allmänt
läroverk
i Bords.
Forts.)
N:o (SO.
26
Fredagen den IT Maj, e. in.
Angående äro i sådan ställning, som jag nu antydt — förmän, verkmästare,
högre allmänt fabriksarbetare, bokhållare, smärre landtbrukare o. s. v. Då ett så
1°Borås st01't antal af ungdomens målsmän är i denna ekonomiska ställning.
(Fort?' tol'tle man kunna påstå, att det är på tiden att på eu sådan plats
inrätta ett högre allmänt läroverk. Man säger visserligen, att Borås
fortfarande såsom hittills kan släcka sin ungdom till angränsande
städer, framför allt till Skara, dit den nu i regel sändes. Men
huru förhåller det sig med utrymmet vid läroverket i Skara?
Jag har i dag mottagit ett telegram, som klargör detta. Enligt
detta meddelande förefinnes där just nu särskild! i gymnasial¬
klasserna så stor trängsel, att man måste för skolans behof till¬
gripa de lokaler i biblioteksliuset Indika nu användas af dom¬
kapitlet, hvilket måste återflytta till sitt urgamla hus. Hvilken
blir nu följden, om detta förhållande fortfarande kommer att råda
i Skara? Jo, naturligen den att staden antingen måste bygga ett
större läroverkshus eller också att den icke kan mottaga flera
elever från andra städer inom stiftet. Jag undrar, om det icke
vore ur ekonomisk synpunkt klokare att utvidga Borås läroverk
för att i någon mån undanröja de olägenheter, som nu råda i Skara.
Efter hvad man sagt mig i dag, råder i Göteborg ett mot¬
svarande förhållande i de högre klasserna. Hvart skola då Bo-
råsarne skicka sina unga studerande, dem nämligen som icke vilja
och icke kunna utsluta sina förberedande studier i realskolan?
För att söka förmå de ärade reservanterna att inse, att det
från vår sida icke föreligger den allra ringaste tanke på att komma
realskolan till lifs, skall jag be att få ytterligare tillägga, att vi i
Borås hafva ett tekniskt läroverk, dit naturligen en stor del af
den studerande ungdomen dragés. Till detta tekniska läroverk
kommer allt framgent såsom hittills en stor del af eleverna från
femte och kanske numera äfven från sjätte klassen — afslutnings-
klassen — att gå, och jag tror därför, att det för realskolan icke
medför någon fara, om vi taga steget ut och på det försiktiga sätt,
som utskottet föreslagit, besluta aflåtande! af en skrifvelse.
Jag skall inskränka mig till hvad jag nu anfört och hoppas
jag, att kammaren inser, att vi motionärer icke i onödan besvärat
Riksdagen med denna vår framställning. Yi äro så öfvertygade om
behof vet af denna utvidgning af realskolan, att vi icke kunnat
underlåta att göra framställning därom. Man har gifvit oss det
rådet, att vi skulle vända oss till Kung]. Maj:t. Därom väll jag
icke uttala mig. Nu har emellertid steget tagits, och jag hoppas,
att kammaren skall följa utskottsmajoritetens mening och god¬
känna utskottets förslag, hvartill jag, herr talman, anhåller att fä
yrka bifall.
Häruti instämde herr Svensson i Saläng.
Herr Sjö: Den föregående talaren uppmanade kammaren att
taga steget fullt ut och biträda utskottets hemställan. Ja, jag
medgifver, att det vore ofantligt bekvämt om så skedde, men,
såsom vi funnit, råder det olika meningar om hvad som kan anses
rättast, att bifalla utskottets förslag eller besluta i enlighet med
Fredag»'n den 17 Maj, e. in.
N:o dO.
reservanternas hemställan. Samme talare erinrade kammaren om Aui/årndc
de strider, som föregingo det år 11)04- af Riksdagen fattade hesintet Mm"nl
om läroverksreformen. Man kan dock icke säga, att denna reform
genomfördes på ett förhastadt sätt, utan den grundade sig på eu (Forts)
mångsidig utredning. Eu kungl. kommitté var först tillsatt för
att utreda frågan beträffande såväl själfva läroverksreformen som
en lönereglering för lärarne vid elementarläroverken samt de fem-
och sexklassiga läroverken, och sedan kommittén verkställt denna
utredning och vederbörande myndigheter blifvit däröfver hörda,
gjorde regeringen sitt inlägg i frågan. Efter det kungl. förslagets
framläggande inför Riksdagen tillsattes ett särskild!; utskott för
att ytterligare utreda frågan. Det har således försiggått en sådan
utredning af frågan, att man hade kunnat vänta, att den af Riks¬
dagen för endast tre år sedan beslutade reformen skulle stå sig
längre. Meningen synes nu emellertid vara en annan, eftersom
man föreslår och till och med fått medkammaren med om eu
skrifvelse, hvilken onekligen innebär en förryckning af den orga¬
nisation, som skedde för tre år sedan.
År 1904 gjorde man hvad man kunde i läroverksfrågan. Borås
stad erhöll då ett sexklassigt läroverk, livilket enligt min tanke
är tillräckligt för denna stad. Där finnas hufvudsakligen fabriks¬
arbetare. Förutom denna skola, hvilken, enligt hvad jag inhämtat,
skall vara utmärkt bra, finnes där ett tekniskt läroverk, från hvithet
de unga kunna gå ut i det praktiska lifvet, livilket måhända är
mycket nyttigare än att ägna sig åt den lärda banan. Det är för¬
öfrigt icke sagdt, att alla de, som ägna sig åt denna bana, lyckas
lika bra, som de, hvilka efter att ha genomgått dessa läroverk gå
ut i det praktiska lifvet. Dessutom är det för dem, som så önska,
mycket lätt att skicka sina söner till elementarläroverk i andra
städer, till och med kanske mycket lättare än för oss landtbor.
Huru jag än betraktar denna fråga, kan jag icke finna annat
än att vi måste vara beredda att taga konsekvenserna af ett dylikt
beslut, som utskottet nu förordat. Herrarne kunna vara förvissade
om att, för den händelse vi nu bifalla utskottets hemställan om
aflåtande af en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om fram¬
läggande af förslag i fråga om inrättande af ett fullständigt läro¬
verk i Borås, öfriga städer, som hafva fem- och sexklassiga läro¬
verk, komma att framställa liknande anspråk, och följderna däråt'
kan man lätt tänka sig.
Då jag således har den öfvertygelse, att staden Borås ännu i
många år kan vara nöjd med de läroverk, som den för närvarande
har, har jag, såsom herrarne finna af betänkandet, ställt mig af¬
böjande mot utskottets hemställan, och anhåller jag, herr talman,
att få yrka afslag å denna hemställan och bifall till den af herr
Törnebladh m. fl. afgifna, vid betänkandet fogade reservation.
Hen- Starbäck: Det är alldeles riktigt, som den föregående
ärade talaren yttrade, att 1904 års läroverksreform föregicks af eu
allsidig utredning, att eu kungl. kommitté var tillsatt, att den
hörde åtskilliga myndigheter, att sedermera Kungl. Maj:t tog frågan
N:o titt.
28
Fredagen den 17 Z\Iaj, e. in.
Angående
högre allmänt
lära verk
i Bords.
(Forts.)
om hand och föreläde Riksdagen densamma och att ett särskildt
utskott nästan ensamt behandlade frågan och framlade den för
Riksdagen. Men hvad hände? Jo, på enskild motionärs fram¬
ställning beslöt Riksdagen, mot utskottets hemställan och mot
alla hörda myndigheter, att inrätta eu samskola i Vimmerby, och
jag är öfvertygad om, att den ärade talaren ingalunda underlät
att lämna sin röst för detta mot all föregående utredning stridande
förslag.
Nu är det för öfrigt, med erkännande af nödvändigheten af
eu utredning, ingenting annat som föreslås af utskottet än eu
skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om yttrande angående
det föreliggande förslaget, och jag ber att få hemställa till herrame,
som uppmärksamt åhört herr Yennerstens anförande, om han icke
hade så talande skäl för bifall till utskottets hemställan, som
någonsin förelegat här i kammaren.
Jag skall icke förlänga debatten, men vill till sist framhålla,
att det kan väl icke vara meningen med 1904 års läroverksreform,
att den skall stå för långliga tider, utan att den utveckling, som
föregår kraftigare och snabbare på eu ort än på en annan, skulle
kunna rubba det som Riksdagen då beslöt. Det kan väl ingen
människa anse, att det vore det rätta sättet att vårda den viktiga
undervisningsfrågan i vårt land.
Jag ber således att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Hammarlund: Den föregående talaren erinrade om
de tider, som föregingo 1904 års beslut angående en läroverksreform.
Jag tror, att dessa strider böra mana oss att icke upprifva denna
sak och börja på nytt en kamp om hvar läroverken skola finnas.
Om vi slå in på den vägen, skall detta alldeles gifvet leda till
fortsatt kamp under de kommande åren. Yi fingo år 1904 eu
läroverksreform, och meningen var val då, att efter dessa strider
det skulle blifva åtskilliga års lugn, under hvilka den då beslutade
läroverksreformen skulle i fred och ro få verka. Nu vill man
redan åstadkomma en rubbning. Jag förstår så väl de skäl, som
manat representanten för Borås och orten däromkring att söka
få ett fullständigt läroverk. Det kan finnas mycket som talar
därför, speciellt ur deras synpunkt. Men jag tror dock icke, att
man kan säga, att denna ort är vanlottad med afseende på läro¬
verk. Jag skall be att få erinra om, hvad här anfördes 1904 af
en representant för Västergötland, då denna fråga var före. Det
var herr Carl Persson, som erinrade om, att Skara stift var af
alla det mest tillgodosedda. Vid denna tidpunkt var det 5,100
invånare på hvarje ämneslärare vid stiftets läroverk. Efter 1904
års reform skulle det blifva 4,600 invånare per ämneslärare. Till
den grad gvnnadt är icke något annat stift i Sverige, erinrade
den talaren.
Att nu efter tre års förlopp ändra denna läroverksreform, som
då kom till stånd, är enligt mitt förmenande ganska betänkligt.
Framför allt är det betänkligt därför, att det kommer att fram¬
kalla liknande yrkanden från andra orter, och då få vi under
Froclagen dtvn 17 Maj, o. in.
N:o våk
20
kommande riksdagar fortsatta strider om upprättande af nya
läroverk.
Hvad som mest af allt föranledt mig att ställa mig på reser¬
vanternas sida liar varit den omständigheten, att ett dylikt beslut
enligt mitt förmenande skulle bidraga till att förrycka hvad Riks¬
dagen själ! åsyftat att främja med den år 11104 beslutade läro-
verksreformen. Hvad man med denna reform ville åstadkomma,
det var att bättre än hittills tillgodose läroverkens uppgift att
bibringa allmän medborgerlig bildning. Dåvarande chefen för
ecklesiastikdepartementet Carl von Friesen, erinrade också om.
att någon klagan icke försports öfver, att man skulle äga för få
läroanstalter för utbildning af studenter, och framhöll, att huru
bristfälliga nuvarande anordningar än förmenades vara, hade ingen
påstått, att studenternas antal skulle vara för litet. Jag tror, att
det ligger mycket i dessa ord, som vi böra» beakta, och att vi
icke nu böra förrycka denna läroverksreform, som kom till stånd
1904.
Angående
högre allmänt
läroverk
i Borås.
(För ts.)
Jag hemställer om bifall till herr Törnebladlis med fleras
reservation.
Hen- Centervall: Både den sista och en af de föregående
talarne hafva tryckt mycket på. det ordet, som förekommer i deras
reservation, nämligen att »förrycka» reformen. Finnes det något
rationellt skäl att säga, att man förrycker den stora läroverks-
reformen, som närmast rör undervisningsplaneu och den inre
organisationen af skolan, genom att ett nytt realgymnasium in¬
rättas? Det är för mitt förstånd alldeles ofattligt. Det är icke
någon tillstymmelse till förryckning i afseende på andemeningen
i denna reform.
Man har också anfört det skälet, att det kan komma många
andra framställningar i samma riktning. Ja, det skälet hörde jag
oupphörligt under min första riksdagsmannatid. Numera är det
mindre vanligt, och det med rätta. Om andra orter komma med
lika goda grunder som Borås, då böra de få samma förmåner.
Jag undrar, om det icke är eu styrka för vårt land, att där in¬
vånarantalet gör det nästan nödvändigt, och där utvecklingen
lofvar att blifva bestående —- är det icke eu styrka för landet att
hafva goda läroverk på sådana orter? Icke kan väl någon män¬
niska säga, att det är förspillda penningar att sörja för så god
undervisning som möjligt för landets barn i alla läroverksformer
från och med folkskolan till och med universitetet.
Sist och mest: det begäres nu endast eu utredning af Kung!
Maj:t; och det förtroendet böra vi väl hafva till Kung! Maj:t, att
om utredningen skulle visa, att Borås icke bör hafva ett real¬
gymnasium i stället för realskolan, då föreslår Kung! Maj:t det
icke och vi hafva icke genom ett bifall härtill prejudicera! Kung!.
Maj:t. Jag anser därför, att det vore särdeles obilligt att afslå
eu så blygsam begäran som den om en utredning i fråga om
läroverket i eu sådan stad, som Borås visat sig vara. Jag skall
således be att få yrka bifall till utskottets förslag.
S:o 60.
Angående
högre allmänt
läroverk
i Borås.
(Forts.
30 Fredagen den 17 Maj, e. in.
Herr Persson i Tallberg instämde häruti.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Då jag icke varit i
tillfälle att inom utskottet deltaga i behandlingen af detta ärende,
skall jag anhålla att få tillkännagifva att, därest jag varit när¬
varande, jag skulle hafva anslutit mig till den af utskottet i dess
betänkande nu uttalade mening. Jag kan icke finna annat än att
det vore lämpligt, om den nuvarande realskolan i Borås förvand¬
lades till realgymnasiiun, hvilket enligt mitt förmenande ingalunda
innebär ett förryckande af den beslutade läroverksreformen. Nu
hav det, bland annat, framhållits, att man icke borde besluta sig
för denna utvidgning af det nuvarande läroverket, då man i sådant
fall hade att förvänta liknande framställningar från många andra
städer. Ja, det är nog möjligt att sådana komma att göras, men
jag tror, att Kiksdagen vill pröfva hvarje fråga för sig, och vill
man göra detta i nu föreliggande fall, torde man icke kunna
underlåta att erkänna, att Borås är berättigadt att få sin realskola
förvandlad till realgymnasium.
På grund af det anförda, anhåller jag, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.
I detta anförande instämde herrar Beckman i Linköping, Svens¬
son i Skyllberg, Bjellén och Hallin.
Herr Sjö: De två nästföregående talarne yttrade, att detta,
icke vore att förrycka den läroverksreform som antogs 1904. Ja,
men det kan väl litet hvar inse, att så verkligen är förhållandet.
Ty visst och säkert är, att om det bifalles, som utskottet hem¬
ställt, skola andra städer komma och hafva samma anspråk. Taga
vi detta i år, så skola vi till nästa år och följande år få ytter¬
ligare anspråk i den vägen, och detta blir väl en ganska stor för¬
ryckning.
Jag begärde egentligen ordet med anledning af herr Starbäcks
yttrande då han sade: att han var förvissad om, att jag på enskild
motionärs förslag 1904 här i Biksdagen hade röstat för läroverket
i Vimmerby. Nej, herr Starbäck, i det hänseendet var han icke
allvetande: jag gjorde icke det. Jag ansåg då som nu, att man
icke skulle förrycka reformen, utan när en allsidig utredning hade
åstadkommit ett resultat, som jag tror var lyckligt, borde man
också därvid förblifva. Jag ansåg det icke lyckligt, att man kom
med enskilda förslag och därmed vred frågan på sned. Det är
det svar, som jag vill gifva herr Starbäck.
För öfrigt vidhåller jag det yrkande, jag framställt.
Herr Nyländer: Herr talman, mina herrar! Äfven jag ber
att få yttra några ord särskildt med anledning af reservanternas
och ett par föregående talares påstående, att ett bifall till motionen
skulle förrycka hvad Biksdagen af såg med den år 1904 beslutade
organisationen af rikets allmänna läroverk. Det är så långtifrån,
att den ifrågasatta utvidgningen af Borås realskola skulle förrycka
Fredagen den 17 Maj, e. in.
:n
>’:o (10.
eller stå i strid med läroverksreformen, att den fastmera synes
mig stå i full öfverensstämmelse med densamma, octi jag skall
söka närmare ådagalägga detta.
I det kommittébetänkande, hvarpå läroverksreformen livilar,
uttalas den meningen, att lärjungantalet bör utgöra grunden för
läroverkens fördelning i fullständiga läroverk och realskolor samt
att gränsen mellan dessa båda slag af skolor bör vara vid om¬
kring 200 lärjungar. Vid tiden för kommittébetänkandets afgif¬
vande hade Borås femklassiga läroverk icke mera än löd elever.
Men det oaktadt yttrade kommittén, att goda skäl redan då före-
funnes för att Borås borde få äfven ett gymnasium, men att man
för det dåvarande kunde åtnöja sig med, att skolan ombildades
till realskola med sex klasser.
Yid läroverksreformen s genomförande 1904 anförde dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet Carl von Friesen, att han,
särskild t med anledning af den framställning som var gjord från
Borås stadsfullmäktige, villigt medgaf, att inrättande af högre
allmänt läroverk på en eller annan ort vore af omständigheterna
påkalladt, men denna fråga vore icke af den natur, att den nöd¬
vändigt behöfde tagas upp i samband med den läroverksreform,
som då var å bane; ty den väsentliga innebörden i denna reform
vore att ombilda de lägre läroverken och utvidga dem till real¬
skolor i och för bibringande af allmän medborgerlig bildning.
Det särskilda läroverksutskottet år 1904, af hvilket jag hade äran
vara medlem, uttalade sig likaledes välvilligt om den plan, hvarom
nu är fråga, men ansåg, att det ej vore nödvändigt, att den då
upptoges till afgörande, enär den ej vore i samma mån trängande
som frågan om de lägre läroverken.
Häraf synes mig uppenbarligen framgå, att man vid genom¬
förandet af 1904 års läroverksreform ingalunda var främmande för
tanken på inrättandet af ett och annat nytt fullständigt allmänt
läroverk, när och hvar hälst sådana visade sig vara af behofvet
påkallade. Såväl motionärerna som de talare, hvilka här uppträdt
för motionen, synas mig tydligt och klart hafva ådagalagt behofvet
af att Borås läroverk utvidgas till ett högre allmänt läroverk och
att tiden härför nn är inne. Dess elevantal är redan uppe i 223
och ökas för hvarje år. Skolan är för närvarande rikets största
realskola med undantag för realskolorna i Stockholm och Göte¬
borg, och utskottets majoritet har också för sin del funnit de skäl
som blifvit anförda, fullt öfvertygande för ett bifall till motionen.
Jag ber sålunda, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Med herr Xylander förenade sig herrar Elowson, Ström, Jo¬
hanson i Valared och Redelius.
Herr Larsson i Lund: Herr talman! Jag vill icke alls
inlåta mig på de skäl, som af motionärerna och af de öfriga talare,
hvilka biträdt motionen, blifvit anförda för realskolans i Borås
utvidgning till högre allmänt läroverk. Jag vill blott konstatera,
.4 ntjäende
ii t/re allmänt
läroverk
i Boras.
Forts J
Nso <>0.
Angående
högre allmänt
läroverk
i Borås.
Forts.
32 Fredagen den 17 Maj, c. m.
att ingen af dessa talare på något sätt förklarat, hvarför dessa
skäl icke framburits till rätt ort, nämligen till Kung! Maj:t. Det
är detta, som för mig är hufvudsaken, nämligen att Riksdagen
icke bör användas såsom forum för än det ena och än det andra
särskildta ortsintresset. Dessa ortsintressen skola frambäras till
Kungl. Maj:t, som, med hänsyn till hvad i de olika fallen kan
finnas berättigad^ till Riksdagen gör de framställningar, som äro
påkallade.
Jag finner mig därför föranlåten att vidhålla mitt yrkande.
Herr Tenn er st eu: För tre år sedan hade Riksdagen att
behandla denna fråga. Jag anser för min del, att Riksdagen äfven
nu bör vara rätt forum för en sådan framställning som den, vi
tillåtit oss göra. Att mina medmotionärer och jag icke hafva
alldeles orätt i denna vår uppfattning, synes mig bestyrkas af det
sätt, hvarpå utskottets majoritet upptagit och behandlat vår fram¬
ställning. Jag är icke i tillfälle att inlåta mig på något närmare
bemötande af den senaste ärade talarens anförande. Men jag-
anser det vara till fullo ådagalagdt, att vi icke gått tillväga på
något sätt, som rimligen kan stöta Riksdagen eller Kungl. Maj:t.
Herr Persson i Tällberg: Herr talman! Jag vill gentemot
herr Larsson utöfver hvad den siste ärade talaren yttrade endast
tillägga, att, om motionärerna icke vänd! sig till rätt forum, herr
Larsson väl dock får medgifva, att utskottet gjort det, då utskottet
hemställt om aflåtande af en skrifvelse till Kungl. Maj:t.
Det är därför jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Herr Lindblad: Herr talman, mina herrar! Om det skall
vara någon mening med det ofta hörda talet om sparsamhet, så
tror jag, att här är ett tillfälle, då man från denna kammares sida
kan visa densamma, ty visserligen har af motionärerna framhållits,
att det vore mycket önskvärd^ att ett fullständigt läroverk in¬
rättades i Borås, men motionärerna och de efterföljande talarna
hafva med synnerligen lätt hand rört vid den omständigheten, att
detta samhälle har en teknisk läroanstalt som motsvarar ett full¬
ständigt läroverk. Jag anser för min del, att det i ett samhälle
af denna beskaffenhet är vida viktigare att uppamma tekniska
ämnessvenner än att sätta ynglingarna i en vanlig lärdomsskola
och skapa universitetsämnen. Jag ser eu fördel i att vi få allt
flera och flera, som vilja gå igenom skolorna för att sedermera
ägna sig åt praktiska yrken. Därför kan jag icke finna den bevis¬
ning, som här förebragts, tillräckligt uttömmande. Ingen skulle
hellre än jag vilja att detta anslag beviljades, men jag vill påpeka,
att vi sedan hafva en annan stad, nämligen Eskilstuna, som nu¬
mera har större folkmängd än Borås, men likväl saknar både eu
sådan teknisk skola, som sistnämnda stad äger och därjämte äfven
fullständigt läroverk. Genom ett bifall till hvad nu föreslagits
skulle naturligtvis Eskilstuna få prejudikat på att kunna fordra
endera eller båda.
Fredagen den 17 Maj, e. in.
N:o «0.
33
Af denna anledning tror jag, att kammaren handlade väl¬
betänkt, om kammaren nu följde reservanterna, och jag tror, att
detta just är ett af de tillfällen, där vi kunna visa en behöflig
sparsamhet. Vid den utgång, den närmast föregående anslags¬
frågan här fått, då kammaren på rak arm beviljade 75,000 kronor
ytterligare till extra lärarekåren, tror jag, att vi nu kunna vara
nöjda med att åtminstone i denna punkt stanna vid det antal
läroverk vi hafva.
Häruti instämde herrar Ericsson i Alberga, Rydén och C kri¬
st iernson.
Herr Centerwall: Jag vill visst icke karakterisera den ärade
södermanlandsrepresentanten så, att jag vill gifva honom samma
benämning, som tillkommer den advokat, hvilken vid en tilltänkt
kanonisering motsätter sig den ifrågasatta åtgärden. Men visser¬
ligen vill jag säga, att hans resonemang förefaller mig högst
egendomligt. Han söker på det vanliga sättet slå ihjäl det goda
med det bättre. Alltså, enligt hans resonemang bör aldrig, där
ett tekniskt läroverk är inrättadt, kunna finnas ett fullständigt
vare sig real- eller latinläroverk. Detta är dock två olika saker.
I ett så stort centrum som Borås — ett samhälle, omgifvet af en
betydande landsbygd, en af Sveriges förnämsta industriplatser —
skall där icke behöfvas någon annan bildningsanstalt än den tek¬
niska? Jag är visst icke den, som föraktar den tekniska bild¬
ningen. Tvärtom tror jag, att det är vår tekniska bildning, som
till stor del skapat det nya Sverige och som gjort, att vi nått en
ekonomisk utveckling, hvilken icke kunde ens anas af den närmast
föregående generationen. Men detta är icke allt! Yi behöfva
icke blott tekniska kunskaper, utan vi behöfva äfven en mångfald
andra saker, och jag undrar, huru långt den åsyftade talaren hade
kommit utan att hafva andra än tekniska kunskaper, han, som är
för öfrigt latinbildningens svurne försvarare i denna kammare.
Hvad lundarepresentanten beträffar, så förstår jag icke det af
honom anförda skälet. År.. det att anlita orätt forum att väcka
en motion i Riksdagen? År det meningen att upphäfva grund¬
lagens tydliga och klara bud om enskilde riksdagsmäns rätt att
här framställa förslag? Jag kan icke tro det. Detta resonemang
kommer igen och igen och begagnas, när man vill slå ihjäl något,
men det är lika trivialt och oriktigt i alla fall.
På grund af hvad jag nu sagt och ännu mera på grund af
allt det öfriga, som här förekommit, får jag på det allra lifligaste
vidhålla mitt yrkande om bifall till utskottets hemställan.
Ofverläggningen var härmed slutad. Därunder hade yrkats
dels bifall till utskottets hemställan, dels ock af slag å berörda
hemställan och bifall i stället till den af herr H. R. Törnebladh
med flere vid punkten afgifna reservationen. Herr talmannen,
som nu framställde propositioner å dessa yrkanden, förklarade sig
Andra Kammarens Prot. 1907. N:o 60.
Angående
högre allmänt
läroverk
i Borås.
(Forts.)
3
N:o 60.
34
Fredagen den 17 Maj, e. m.
Angående
högre allmänt
läroverk
i Borås.
(Forts.)
anse den förra propositionen vara med öfvervägande ja godkänd;
men som votering begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen
denna voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i åttonde punkten af utskottets förevarande utlåtande n:o 9, röstar
Ja; b ,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda
hemställan bifallit den af herr H. E. Törnebladh med flere vid
punkten afgifna reservationen.
Omröstningen utvisade 108 ja mot 83 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.
PunJcterna 9—20.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 21.
Lades till handlingarna.
Punkterna 22—26.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Efter föredragning af punkten 27, begärdes ordet af
Herr Starbäck, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Jag
har visserligen icke något annat yrkande att göra än om bifall Tom
den föredragna punkten, men jag kan dock icke underlåta att'i fråga
om ett utaf de ikorn densamma inneslutna ordinarie anslag göra en
erinran. Det gäller ett anslag stort 380,000 kronor till högre skolor
för kvinnlig ungdom — om jag icke bedrager mig, så lyder anslags-
titeln på det sättet.
Det har nämligen vid dessa högre flickskolor, enligt hvad jag
har mig bekant, inträffat, att lärarinnor uti naturvetenskap blifvit
trakasserade, då de meddelat undervisning efter naturvetenskapens
nuvarande ställning.
Det inträffade uti en stad att en lärarinna under den geologi¬
ska undervisningstimmen tillfrågades af sina lärjungar uti 7idb
klassen angående människans härstamning, således rörande utveck¬
lingsläran. Hon svarade på detta ungefär så, att, ehuruväl det
ingalunda vore fastslaget af naturvetenskapen, att människorna
härstammade ifrån aporna, och, ehuru säkerligen ingen naturveten¬
skapsman hade påstått något sådant, vore det dock naturveten¬
skapens bestämda mening, att människan, liksom andra djurarter,
hade så småningom utvecklat sig från lägre former. Hon framdrog
35
N:o (10.
Fredagen den 17 Maj, e. m.
åtskilliga exempel på allt detta fullt objektivt och i enlighet med
de läroböcker, som användas vid våra universitet, och som för öfrigt
i populär framställning kunna köpas i hvarje boklåda.
Jag vill nu icke indraga en lång redogörelse i kammarens
protokoll öfver allt, som rör detta fall, men det sagda kan vara
nog för att visa, hvad frågan egentligen gällde. Hvad blef följden
af detta? Jo, efter eu tid blef hon inkallad till föreståndarinnan
vid läroverket och efter ett långt resonemang försökte man af¬
tvinga henne löftet att hädanefter icke undervisa efter de grunder,
hon förut användt vid de naturvetenskapliga lektionerna. Då hon
icke afgaf ett sådant löfte, dröjde det icke länge, innan hon af
föreståndarinnan fick klart reda på, att hon för nästa termin icke
skulle komma att i skolan användas.
Ifrågavarande lärarinna ägde en god akademisk bildning, hon
hade filosofie doktorsgrad, under det föreståndarinnan saknade
akademisk bildning. Till historien hör, att föreståndarinnan, eller
båda föreståndarinnorna, tj de voro två, äfven undervisade i natur¬
vetenskapliga ämnen, och, på hvad sätt denna undervisning skett
och sker, torde utaf det sagda vara ganska klart.
Måhända skulle jag icke, herr talman, ha dragit fram denna
undervisningen i en del flickskolor belysande historia, om det icke
hade blifvit mig bekant, att trakasserier af liknande art inträffat
på andra ställen i vårt land.
Jag är fullkomligt öfvertygad om, att, då jag från denna plats
inför höga vederbörande, högste styresmännen för vårt undervis¬
ningsväsende, påpekat dessa förhållanden, och då naturligtvis, som
jag hoppas, mitt uttalande blir bekant landet rundt och således
innebörden af detsamma kan öfvertänkas af vederbörande före¬
ståndarinnor, en sådan missuppfattning angående vården om vårt
undervisningsväsende, som detta exempel, jag här framdragit, visar,
icke skall komma att upprepas. Men jag har just därför också
ansett det vara min absoluta skyldighet att framdraga frågan ifrån
denna plats.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 28.
Utskottets hemställan bifölls.
Härefter föredrogs punkten 29, angående anslaget till biträde
vid utförande af de statistiska arbetena inom departementet; och
yttrade därvid
Herr Bergström: Herr talman! På grundvalen af 1902 års
riksdagsskrifvelse, åsyftande begränsning af studietiden inom uni¬
versitetens olika fakulteter, ha vi erhållit en stadga, 1904 års stadga,
i afseende på de juridiska examina och, om jag rätt kan tyda före¬
buden, torde vi under detta år ha att vänta liknande nya stadgar
för de medicinska och filosofiska examina vid universiteten. Då
så är, har jag funnit anledning att här erinra om en framställning,
Angående
de statistiska
arbetena inom
ecklesiastik¬
departementet.
Nso liO.
so
Fredagen den 17 Maj, e. m.
Angående som universitetsexamenskommittén gjort i samband med utarbetande
arMena inol af försla& tm dessa stadgar, en framställning, att Kungi. Maj:t måtte
ecklesiastik- föreskrifva, att vederbörande fakulteter skulle hvart femte år till
departementet. Kung! Maj:t afgifva statistiska redogörelser, enligt fastställdt for-
(Forts.) mulär, angående tiden för de inom fakulteterna aflagda examina,
Universitetsexamenskommittén åsyftade naturligtvis med denna
hemställan, att man genom en sådan fortlöpande statistik skulle
kunna bedöma verkningarne utaf de nya stadgarne och se till, att
deras bestämmelser, särskild! med afseende på studietiden, icke
komme att stanna på papperet. För oss här i Riksdagen, som,
särdeles då riksdagsskrifvelsen kom till stånd, hade ganska öppen
syn för nödvändigheten af att äfven på detta område taga till vara
våra nationella tillgångar, måste det naturligtvis vara af en viss
vikt att detta kontrollmedel också kommer att användas, och jag
har därför velat begagna detta tillfälle för att utaf herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet möjligtvis erhålla någon
upplysning om, huru det nu kan vara meningen med afseende å
denna sak.
Det är så mycket viktigare att en sådan statistik åvägabringas
i händelse, såsom det för närvarande ser ut, det med afseende å
medicinska examina skulle gå därhän, att — såsom åtskilliga af
de medicinska myndigheterna och de senast tillkallade medicinska
sakkunniga synas hafva önskat — man i den medicinska stadgan
icke skulle få någon motsvarighet till den bestämmelse, som finnes
uti den af Kungl. Maj:t utfärdade juridiska examensstadgan be¬
träffande en viss normaltid för hvarje examen. Med denna normal¬
tid menas naturligtvis icke att man skulle med eftersättande af
de vetenskapliga studierna vilja pressa fram alla och en hvar att
inom viss tid hafva aflagt examen. Man vill naturligtvis bereda
tillfälle för dem, som det vilja och böra, att fördjupa sina studier,
men å andra sidan har man funnit det nödvändigt att lägga en
dylik bestämmelse om en normaltid till grund för de nödiga an¬
strängningarna vid universiteten att vid upprättande af studie-
och undervisningsplaner och vid bestämmande af studiekurser
hålla sig inom en viss gräns. Att detta särskildt med afseende
på de medicinska studierna är nödvändigt, det har en på detta
område mera sakkunnig än jag yttrat sig om redan vid remissen
af den kungl. proposition, som rör dessa studier, nämligen en utaf
kammarens ledamöter som tillika är läkare. Jag tror sålunda, i
hvarje fall, att det är utaf allra största vikt, att de framställningar,
som universitetsexamenskommittén har gjort i afseende på denna
fortlöpande statistik, också komma att realiseras.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkterna SO—33.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Angående .. Punkten 34, angående anslag till uppförande af ett landsarkiv
landsarkiv j Östersund.
i Östersund.
37
njo ce.
Fredagen den 17 Maj, e. m.
Kungl. Maj:t både föreslagit Riksdagen att, för uppförande a
af stadsfullmäktige i Östersund erbjuden tomt och i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar af byggnader för ett
landsarkiv äfvensom för byggnadernas inredning m. m., bevilja ett
anslag af 210,000 kronor och däraf på extra stat för år 1908 an¬
visa ett belopp af 125,000 kronor.
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
två särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner, den ena,
n:o 112, af herr A. J. Hagström, som hemställt, att Riksdagen till
uppförande af ett landsarkiv i Härnösand ville bevilja ett belopp
af 210,000 kronor, med villkor, att staden förbunde sig dels att
lämna fri tomt af tillräcklig storlek och fritt belägen,, dels att till
tomtgränsen framdraga nödig vatten- och afloppsledning;
samt den andra, n:o 121, af herr G. A. Ahlstrand, som före¬
slagit, att Riksdagen, i händelse Kungl. Maj:ts förslag om bevil¬
jande af medel till byggnader för ett norrländskt landsarkiv vunne
dess bifall, måtte besluta landsarkivets förläggande till Umeå, un¬
der förutsättning att Umeå stad kostnadsfritt därtill uppläte tomt,
jämngod med af Östersunds stadsfullmäktige erbjuden sådan.
Utskottet hemställde
a) att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke måtte vinna
Riksdagens bifall;
b) att herr Hagströms ofvanberörda motion ej heller måtte
af Riksdagen bifallas; och
c) att herr Ahlstrands ofvannämnda motion likaledes icke måtte
af Riksdagen bifallas.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, lämnades på be¬
gäran ordet till
Chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet
Hammarskjöld: Då statsutskottet enhälligt har afstyrkt den
kungl. propositionen angående anslag till ett nytt landsarkiv i
Östersund, kan det ju icke falla mig in att försöka förmå kam¬
maren att tillägna sig någon annan uppfattning. Jag skall därför
endast yttra ett par ord om denna sak.
Utskottet stöder sitt afstyrkande på det förhållande, att den
nuvarande indelningen af landsarkivdistrikten icke synes tillfreds¬
ställande och att man därför vill se en fullständigt ny plan här¬
för, innan man beviljar anslag till upprättande af ett nytt lands¬
arkiv.
Ja, det är alldeles riktigt, att den nuvarande distriktsindel-
ningen icke är fullt tillfredsställande, men huru än distriktsindel-
ningen kommer att blifva, är det dock en sak, som är fullkomligt
klar, och det är, att det behöfves ett särskildt landsarkiv för
Norrland.
Det andra skälet för afstyrkande är, att frågan om platsen
synes vara tvifvelaktig, eftersom två motionärer påyrkat annan
plats än Kungl. Maj:t, den ene att det skulle förläggas till Umeå
Angående
landsarkiv
i Östersund.
(Forts.)
N:o 60.
38
Fredagen den 17 Maj, e. m.
och den andre, att det skulle förläggas till Härnösand. Ja, detta
är en fråga, som ånyo får upptagas af Kungl. Makt; för min del
står jag kvar på den uppfattningen, att Östersund vore den lämp¬
ligaste platsen. Emellertid är det icke någon egentlig större skada
skedd därmed att frågan får hvila, och därför vill jag icke göra
någon vädjan till kammaren, utan har endast velat uttala min åsikt
i denna fråga.
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Det skall icke
heller falla mig in att göra något som helst yrkande beträffande
den nu föredragna punkten; jag har begärt ordet allenast för att
understryka — hvad för öfrigt utskottet äfven erkännt — att ett
behof verkligen förefinnes att inrätta ett särskildt landsarkiv för
nordligaste Sverige. Utskottet säger ju här, att det »icke vill be¬
strida, att ett landsarkiv särskildt för Norrland kan vara af behofvet
påkalladt». Jag vill för att ytterligare framhålla detta behof,
erinra om, huru det förhåller sig med denna fråga.
Till en början var det ju meningen, att alla arkivalier från
Norrland skulle öfverlämnas till landsarkivet i Uppsala för att
där förvaras. Sedermera kom man emellertid under fund med.
att det vore ganska olämpligt att förvara arkivalierna från denna
vidsträckta och aflägset belägna landsdel i Uppsala. Härtill kom
därjämte följande. Man hade först tänkt sig, att arkivalierna i
Södermanlands, Värmlands och Örebro län — samtliga hörande
till Svea land — skulle uppsamlas i Vadstena. Detta fann man
emellertid vara olämpligt, och den ursprungliga planen ändrades
därför så, att dessa sistberörda arkivalier skulle gå till lands¬
arkivet i Uppsala. Men därigenom blef det än olämpligare, att
ej säga omöjligt, att där kunna förvara arkivalierna från Norrland.
På grund häraf är det uppenbart, att ett särskildt landsarkiv för
Norrland bör komma till stånd.
Vid bedömandet af frågan, hvarest ett landsarkiv lämpligast
bör förläggas, har man gifvetvis att taga i betraktande två om¬
ständigheter. Den ena af dessa är, att arkivet skall vara tämligen
lätt tillgängligt för dem, som i vetenskapligt eller annat syfte vilja
begagna sig af arkivhandlingarna, och den andra, att arkivet icke
ligger alltför långt aflägset ifrån de orter, som skola leverera hand¬
lingar till detsamma, då det alltid är att antaga, att i dessa orter
förefinnes ett visst intresse för dessa handlingar. Nu är det gifvet
att i förstnämnda hänseende kan Uppsala vara lämpligt såsom för¬
varingsort för arkivalier, då ju dessa där blefve lätt tillgängliga
för personer, som i vetenskapligt syfte ville studera dem. Men å
andra sidan skulle Uppsala vara ganska olämpligt såsom förvarings¬
ort för arkivalier från Norrland, därför att det ligger så afsides
från de provinser, som skulle dit lämna sina arkivhandlingar.
Vi finna också, att de myndigheter, som hörts i frågan och
som ha att tillse, att nyssnämnda synpunkter vederbörligen be¬
aktas, genast från början tämligen bestämdt förklarat, att Uppsala
icke är den lämpliga platsen för ett landsarkiv för Norrland. Så¬
lunda framhöll riksarkivarien redan år 1896, att det var i högsta
Angående
landsarkiv
Östersund.
(Forts.)
N:o (JO.
Frodagen den IT Maj, e. in. 39
grad olämpligt, att arkivhandlingarna i Norrland uppsamlades i
Uppsala. Dels läge nämligen Uppsala helt och hållet utanför de
norrländska provinserna, dels måste man äfven taga hänsyn till
den tillväxt af arkivalier, som vore att förvänta inom Norrland;
man borde nämligen något tänka äfven på framtiden. Redan sex
år därefter, år 1902, var riksarkivarien så öfvertygad om riktig¬
heten af den uppfattning, hvaråt han lutat år 1896, att han för¬
klarade det vara en »orimlighet» att någonsin tänka på att samman¬
föra de norrländska arkivalierna i Uppsala, och i sin berättelse
för år 1903 framhåller han återigen samma sak. Han säger där,
»att det syntes vara naturligt, att då Norrland utgjorde till arealen
mera än hälften af Sveriges rike, den centraldepå, till hvilken de
norrländska lokalarkivens äldre delar så småningom skulle insamlas,
förlädes något så när i midten af detta ofantliga område, icke
utanför detsamma». Sedan har han gått från ord till handling
och verkställt en ordentlig undersökning, hvar ett sådant lands¬
arkiv borde ligga, och resultatet däraf har blifvit det, att han
ansett sig böra därvid förorda Östersund.
Häraf torde vara alldeles uppenbart, att beliofvet af ett lands¬
arkiv i Norrland är stort och att man icke bör dröja alltför länge
med att tillgodose detta behof. En viss tid kommer nämligen
alltid att förflyta, innan ett dylikt landsarkiv kan blifva färdigt,
men under denna tid kunna icke arkivhandlingarna i dessa lands¬
ändar förvaras på sätt, man anser önskligt.
Hå är frågan: hvar skall detta landsarkiv ligga? Jag får för
min del säga, att den frågan för mig spelar en mindre roll. Riks¬
arkivarien och öfriga i frågan hörda sakkunniga ha för sin del
ansett, att detta landsarkiv lämpligen borde förläggas till Öster¬
sund såsom varande en centralt belägen plats, och icke till någon
stad vid kusten. Motionärerna däremot ha önskat det senare;
den ene vill ha arkivet förlagdt i Härnösand och den andre i
Umeå. Jag kan dock icke finna, att motionärerna ha rätt i hvad
de uttalat. En af motionärerna anför t. ex. såsom stöd för sin
mening bl. a., att Jämtland är en sent tillkommen provins, och
han vill antyda, att däfoicke kunna förefinnas så stora kulturella
intressen som t. ex. i Ångermanland. Häri har han dock enligt
min mening alldeles orätt. Jag håller före, att, hvad kulturen be¬
träffar, står Jämtland till tiden före både Ångermanland och Väster¬
botten, fastän han kan ha rätt däri, att Östersund är en sent till¬
kommen stad. Jag tror också, att Jämtland ej mindre än dessa
båda andra provinser framträdt såsom en ort med lifliga intressen.
Het må emellertid vara hur som helst med den frågan, hvilken
stad som här är att anse såsom den bästa förläggningsorten för
ett landsarkiv för Norrland. Jag bär ingenting emot, att Kungl.
Maj:t ytterligare får undersöka den saken; jag är, med den känne¬
dom, som jag har om förhållandena, alldeles öfvertygad därom,
att denna undersökning kommer att resultera i, att det befinnes
lämpligast och billigast att förlägga detta landsarkiv i Östersund.
Till det resultatet har man kommit i andra frågor, där under-
Angående
landsarkiv
i Östersund.
(Forts.)
Jf:o 60.
40
Fredagen den 17 Maj, e. m.
Angående
landsarkiv
Östersund.
(Forts.)
sökning skett, hvarest där uppe i Norrland institutioner af det
ena eller andra slaget lämpligen bort förläggas.
Med det sagda har jag förnämligast velat understryka, att
utredningen af denna fråga måtte så mycket som möjligt påskyndas,
så att redan vid nästa riksdag proposition i frågan ånyo kan ligga
på Riksdagens bord och vi då vara redo att fatta ett afgörande
beslut i densamma.
Häruti instämde herr Warbur g och Karlsson i Mo.
Herr Hagström: Jag skall icke så lång stund upptaga kam¬
marens tid, och jag skall icke heller tillåta mig att göra något
yrkande i den föreliggande frågan.
Det förefaller mig, som om den utredning, som här förebragts
och hvilken går ut på, att landsarkivet för Norrland bör förläggas
till Östersund, varit ytterst knapphändig och otillfredsställande.
Det säges där, att Östersund har ett jämförelsevis centralt läge
vid en under en del af året mycket trafikerad stråkväg. Ja, det
behöfs ju icke många ord för att visa, att det skälet näppeligen
håller streck.
Det är att hoppas, att saken skall komma åter vid en kom¬
mande riksdag och att då en bättre och allsidigare utredning må
kunna framläggas. Jag ber att i och för denna utredning få under¬
stryka särskildt några af de synpunkter, som riksarkivarien gjort
gällande i sin underdåniga skrifvelse af den 25 augusti 1902 be¬
träffande nu förevarande fråga. Han vände sig där särskildt mot
den bestämmelsen att å ena sidan Södermanlands, Värmlands och
Örebro läns arkivalier skulle uppsamlas i Vadstena och å den
andra Jönköpings, Kronobergs och Kalmar läns i Lund. Det strede
enligt riksarkivariens förmenande mot en verkligt rationell orga¬
nisation, att Småland, en så viktig del af det gamla Sverige, skulle
sända sina arkivalier till en hufvudort i en sent förvärfvad lands¬
ända, så väsentligen olika till natur, utveckling och folklif, och på
samma sätt att hela södra Svealand skulle sända sina arkivalier till
Vadstena, då Uppsala i hvarje fall vore en mycket naturligare upp¬
samlingsort för dem, åtminstone tills vidare. Samma synpunkt
kan man anlägga här i fråga om ett landsarkiv för Norrland.
Det skulle, synes det mig, strida mot en verkligt rationell oi'ga-
nisation, att Västernorrlands och Västerbottens län, hvilka ju
också äro af ålder kultiverade landsändar i det gamla Sverige,
skulle sända sina arkivalier till Östersund, hil,7udorten i en sent
förvärfvad landsända, väsentligen olika de fö*- hi till natur, utveck¬
ling och folkkaraktär. t<_
Det är endast detta som jag velat nänina. För öfrigt skall
jag, som sagdt, icke göra något yrkande. !t
Herr Zetterstrand: Herr talman, mina herrar! Jag har
naturligtvis icke något yrkande att framställa beträffande den nu
föredragna punkten. Här har kommit på tal frågan om förän¬
drade landsarkivdistrikt, och det har därvid från flere håll uttalats
41
X:o SO.
Fredagen den 17 Maj, e. m.
önskvärdheten af att få arkiven förlagda i den ena eller andra pro¬
vinsen. Under sådana förhållanden kan jag icke underlåta att be¬
gagna tillfället här att i egenskap af östgöte gifva uttryck åt den
sorg,, som väckts hos oss däröfver, att det arkiv, som vi redan
fått i den gamla vasaborgen uti Vadstena, skall förflyttas därifrån.
Jag vill endast däremot inlägga min bestämda protest.
I detta anförande instämde herrar Vahlquist, Beckman i Lin¬
köping, Johansson i Berga, Andersson i Bråborg och Henricson.
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Endast ett par ord.
Som herrarna torde bemärkt i mitt första anförande sökte jag där, så
vidt möjligt, aflägsna lokalsynpunkten i denna fråga. Jag anser
nämligen, och detta är för mig hufvudsaken, att vi lära få ett
landsarkiv i Norrland och få det snart.
För min del tror jag, att ur lokalekonomiskt intresse är det
af ganska ringa betydelse, om man får arkivet förlagdt hit eller
dit. Om man nämligen tar hänsyn till de stora uppoffringar, som
exempelvis Östersund förklarat sig villigt att göra, såsom att först
och främst afstå mark och därtill förbinda sig att ej bebygga en
del annan därintill belägen mark, så att landsarkivet icke skulle få
ett eldfarligt läge, och än vidare att draga fram vattenledning till
området; om man så tillika tänker på att med arkivet icke följer
någon större personal, så är det uppenbart, att ur ekonomisk syn¬
punkt spelar den frågan, hvart landsarkivet förlägges, ingen syn¬
nerlig roll. Utan intresset är nog företrädesvis af mera ideell art:
Man vill få lätt tillgång till de handlingar, som skola i arkivet
förvaras; man älskar dem i viss mån och vill ha dem så nära som
möjligt. Men det är gifvet, att, när det gäller en så stor lands¬
del som Norrland, icke alla kunna få det lika bra i den delen, ty
någonstädes måste ju arkivet ligga.
Anledningen till, att jag nu åter begärt ordet, är den, att jag
velat opponera mig emot, att denna fråga göres till en så liflig
lokalfråga, som skett i de väckta motionerna och som nu äfven
här gjorts gällande. Hvad Östersund beträffar har det aldrig er¬
bjudit sig, utan vederbörande ha, med hänsyn till denna stads
belägenhet, kommit dit och frågat, om staden vore villig att upp¬
låta mark för ändamålet i fråga; och då har staden gått till mötes.
Såsom jag sade i mitt första anförande, en utredning i denna
fråga har jag ej ('et allra ringaste emot, utan anser en sådan på
sin plats, och det It - heller icke min afsigt att nu göra något sär-
skildt yrkande i fr, an.
Herr Bromée i 1 (lista instämde häruti.
Efter härmed sb cad öfverläggning biföll kammaren utskottets
hemställan.
Angående
landsarkiv
i Östersund.
(Forts.)
Punkterna 35—66.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Andra Kammarens Prat. 1907. N:o 60.
4
N:o 60.
42
Fredagen den 17 Maj, e. m.
Punkten 67.
Lades till handlingarna.
Punkterna 68—82.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Angående Punkten 83, angående förändrad anordning af det medicinska
det medicinska undervisnings- och studieväsendet, föredrogs häruppå, och anförde
undervis- härvid
ning sväs en-
ds i •
Herr Bergström: Herr talman! Med den utveckling, real-
linien numera vunnit i vårt land vid de allmänna läroverken, visar
det sig nödvändigt att öppna vägen för realstudenterna i lika grad
som för latinstudenterna, när det gäller studiet vid våra univer¬
sitet, och det är därför med tillfredsställelse, som man förmärker
af herr statsrådets yttrande till statsrådsprotokollet i den här före¬
liggande propositionen n:o 116, att herr departementschefen icke
längre vill upprätthålla fordran på studentbetyg i latin för vin¬
nande af tillträde till den medicinska studiebanan.
Men det ges också ett annat studieområde, där samma nöd¬
vändighet utan tvifvel framträder och där vi, enligt mitt förme¬
nande, skulle stå oss illa, om härtill icke toges hänsyn. Det är
nämligen det juridiska studieområdet. För närvarande, enligt den
nu gällande stadgan, äger icke en realstudent tillträde till afläg¬
gande af juridisk kandidatexamen, därest han icke har komplet¬
terat i latin —• ett arbete, som kanske kan ta ett ä ett och ett
hälft års tid för honom — eller också har aflagt annan akademisk
examen.
På grund af sistnämnda bestämmelse inträffar det i en hel
mängd fall, att realstudenten går den långa omväg till de juridiska
studierna, som består i att taga matematisknaturvetenskaplig kan¬
didatexamen. Han skaffar sig visserligen härigenom en liten hjälp
för de juridiska studierna, då han, såsom herr statsrådet väl vet,
i regeln genom dispens erhåller rätt att ta med nationalekonomi i
denna matematisknaturvetenskapliga examen, och då har han sitt
betyg i detta ämne, när han sedan skall aflägga juridisk kandidat¬
examen. Men i våra dagar, då det gäller att ta vara på tiden,
är det utan tvifvel oklokt, att de unga studenterna skola behöfva
gå sådana omvägar till en viktig studiebana.
Vi veta alla, att nu för tiden det enskilda affärslifvet i ganska
hög grad tar hand om de skickliga juristerna. Det visar sig där¬
för också ganska tydliga tecken till att vi, såväl inom statsför¬
valtningen som äfven inom domarebanan, stå inför en kanske rent af
betänklig brist, både med afseende på kvantiteten och kvaliteten.
Under sådana förhållanden vågar jag här göra en vördsam appell
till herr ecklesiastikministern, att han måtte vidtaga åtgärder för
att denna mur, denna så att säga »kinesiska mur», som faktiskt
•Fredagen den 17 Maj, e. m.
43
N:o (JO.
äfven när det gäller afläggande af juridisk kandidatexamen, och
att de i hvarje fall måtte få gorå det, därest de, i valet mellan
att studera romersk rätt eller nationalekonomi, välja det senare.
I (ifrigt har jag intet annat yrkande att göra än om bifall till
den nu föredragna punkten.
Med herr Bergström instämde herrar Zetter strand, Warbur g,
Widén, Kjellberg, af Callerholm, Kronlund och Lindhagen.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan blef af kammaren
bifallen.
Punkterna 84 och 85.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Som tiden nu var långt framskriden, uppsköts den vidare be¬
handlingen af förevarande utlåtande till morgondagens plenum
kl. 11 f. m.
§5.
Anmäldes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:
n:o 149, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående tillämpning af vissa bestämmelser i den vid in¬
ternationella konferensen i Algeciras år 1906 antagna generalakt;
n:o 150, i anledning af Kungl. Majits proposition med förslag
till förordning angående ändrad lydelse af 23 § i kungl. stadgan
den 31 maj 1878 angående skjuts väsendet;
n:o 151, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar af lagen den 23 oktober 1891 an¬
gående väghållningsbesvärets utgörande på landet;
n:o 152, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med dels
förslag till lag angående ändrad lydelse af § 57 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 dels ock för¬
slag till förordning angående särskild grund för beräkning af röst¬
rätt och utgörande af utskyld eller annan afgift i förhållande till
inkomstbevillning på grund af taxering år 1908;
n:o 153, i anledning af väckta motioner angående ryttare-,
soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för
inteckningar i stamhemmanet m. in.;
n:o 154, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse af § 3 i förordningen den 24 juli
1903 angående skogsvårdsafgifter;
n:o 155, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående dels ändrad lydelse af § 45 i förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862, dels ock upphäf¬
vande af § 47 i samma förordning; och
n:o 156, i anledning af Kung! Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse af § 40 i förordningen om kyrko¬
stämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 novem¬
ber 1863.
Angående
det medicinska
undervis¬
ningsväsen¬
det.
(Forts.)
S:o (SO.
44
fredagen den 17 Maj, e. m.
§ 6,
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden:
n:o 125, angående ordinarie postbetjäntes aflöningsförhållanden,
pensionsrätt åt kvinnliga posttjänstemän samt fastställande af ut-
'giftsstat för postverket m. m.; och
n:o 128, angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen un¬
der punkt 2 af femte hufvudtiteln gjorda framställning om för¬
höjning af de å marinintendenturkårens stat uppförda vaktmästar¬
nas löneförmåner samt om tilldelande af personligt lönetillägg åt
tre å flottans civilstat kvarstående vaktmästare;
sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtanden:
n:o 11, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående ersättning till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt
10 § i förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni
1905 tillkommande rätt till utskänkning af brännvin; och
n:o 12, i anledning af motion rörande skatt å jordvärdestegring,
uppkommen genom anläggning af statsjärnvägar;
bevillningsutskottets betänkande n:o 37, i anledning af Kung!
Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande stämpel¬
förordning;
sammansatta bevillnings- och lagutskottets betänkande och
memorial:
n:o 2, i anledning af väckta motioner rörande beskattning af
jordvärde eller jordvärdestegring; och
n:o 3, med hemställan om anvisande af ersättning åt samman¬
satta bevillnings- och lagutskottets sekreterare m. m.;
lagutskottets utlåtanden:
n:o 66, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag om rikets vapen, dels ock tre med föranledande af
propositionen väckta motioner;
n:o 67, i anledning af väckta motioner om lagstiftning, som
bättre än den gällande tillförsäkrar staten afkomsten af dess jord¬
ägareandelar i inmutade malmfyndigheter samt förebygger, att ut¬
länningar komma i besittning af grufvor och grufaffärer;
n:o 68, i anledning af väckt motion om tillägg till 2 § förord¬
ningen angående försäljning af vin och Öl; och
n:o 69, i anledning af väckt motion om valbarhet för kvinna
till samtliga kommunala representationer och nämnder; samt
första särskilda utskottets memorial, n:o 7, angående aflöning
åt dess tjänstemän och vaktbetjäning.
§ ?•
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr K F. W. Blomberg under 5 dagar fr. o. m. den 18 maj,
» J. Ekman i Göteborg » 2 » » » 21 »
» J, P. Jesper son » den 18 maj,
» C. F. Petersson i Dänningelanda » 2 dagar fr. o. m. den 21 maj,
45
Fredagen den 17 Maj, e. m.
herr M. E. SvaUingson under den 21 maj,
» 0. A. Ericsson i Ofvanmyra » 5 dagar fr. o. m. den 21 maj
» S. Söderberg i Hobborn » 2 » » » 20 »
» K. F. G. Almqvist » den 18 maj och
» C. Olsson i Viken » 5 dagar fr. o. in. den 18 maj
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 11,8 e. in.
In fidem
Herman Palmgren.
Andra Kammarens Prat. 1907. N:o 00.
F)