RIKSDAGENS PROTOKOLL
1907. Andra Kammaren. N:o 25.
Tisdagen den 19 mars.
Kl. V2 3 e. m.
Justerades protokollet för den 12 innevarande mars.
§ 2.
Föredrogos hvar för sig Kung!. Maj:ts å kammarens bord fi¬
lande propositioner; och hänvisades därvid till konstitutionsutskot¬
tet Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af
§§ 7, 9, 11, 12, 28, 32, 33, 35, 86 och 105 regeringsformen samt
§ 38 mom. 2 riksdagsordningen.
Till lagutskottet öfverlainnades Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken;
Kungl. Majds proposition med förslag till understöd m. m. åt
vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona J. A. Nilsson
för honom genom olycksfall i tjänsten tillskyndad skada hänvisa¬
des till statsutkottet.
Efter föredragning häruppå af Kungl. Majds proposition an- Remiss af en
gående ny aflöningsstat för statskontoret lämnades på begäran proposition.
ordet till
Herr Widén, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Till
en början skall jag anhålla att få uttala min tillfredsställelse öfver
att man nu ändtligen fått fram en del, om också icke så stor, af
löneregleringskommitténs förslag. Såväl kommittén som tjänste¬
männen hafva länge nog väntat på, att löneregleringsförslaget skulle
framläggas för Riksdagen och löneregleringen således åtminstone
påbörjas.
För min del har jag icke heller någon anledning att uttrycka
någon missbelåtenhet med att Kungl. Majd i det nu framlagda
förslaget så väsentligt höjt de lönesatser, som kommittén föreslagit.
Det är nu fyra år sedan kommittén bestämde dessa lönesatser, och
den tid, som sedan dess gått, har medfört en så stor stegring af
behofven liksom äfven af pretentionerna, att man väl kunde både
vänta och hoppas, att lönesatserna skulle väsentligen höjas.
Andra Kammarens Prof. 1907. N:o 25.
N:o 25.
Remiss af eu
proposition.
(Forts.)
2 Tisdagen den 19 Mars, c. m.
Men man bar tillika väntat att, då Kungl. Maj:t så betydligt
böjt lönebeloppen, åtgärder skulle vidtagas för att från tjänstemän¬
nen för statens räkning få fram en fullt tillfredsställande arbets¬
produkt, I detta hänseende anser jag det kungl. förslaget särskilt
i en punkt vara bristfälligt, och bar därför velat nu särskilt fästa
uppmärksamheten vid denna del af detsamma. Såsom bekant hade
löneregleringskommittén i uppdrag icke endast att framlägga för¬
slag rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden, utan äfven att taga under öfvervägande, huruvida
»genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde beredas till in¬
dragning af tjänster, som genom de förändrade anordningarna
kunde undvaras». Kommittén bar visserligen ansett, att i detta
uppdrag icke skulle ligga att afgifva förslag till eu allmän omlägg¬
ning af de hittills häfdvunna förvaltningsorganisationerna hos oss,
men kommittén har dock på grund af sitt uppdrag framlagt täm¬
ligen vidtgående organisationsförändringsförslag samt i samman¬
hang därmed förslag om indragning af tjänster. Dessa beröra
emellertid icke så mycket statskontoret, som fastmera kammarkol¬
legium och kammarrätten. De afse, bland annat, att få bort den
tredubbla instansordning, som i de flesta administrativa mål numera
är stadgad och hvilken kommittén ansett hindersam och onödig.
Jag vill ej vidare uppehålla mig härvid, utan nämner detta endast
i förbigående, för att i detta sammanhang erinra om, att de in¬
dragningar af tjänster, som kommittén föreslagit, i väsentlig man
betingats ej uteslutande af de föreslagna organisationsförändrin-
garne, utan därjämte äfven af de af kommittén förordade förenk¬
lingar i arbetssättet och likaså af dess förslag om utsträckning af
arbetstiden och bestämda föreskrifter i fråga om densamma.
Hvad nu frågan om förenklingar i arbetssättet angår, så har
kommitténs förslag i denna del ganska mycket uppmärksammats,
och det äfven af tjänstemännen och ämbetsverken. Man finner
t. ex. att i generalpoststyrelsen en del af kommittén föreslagna för¬
ändringar införts och likaså i kommerskollegium, hvars nuvarande
chef visat ett ganska stort intresse för reformer af dylikt slag; ja
äfven till någon del i kammarrätten och, som jag tror, i statskon¬
toret. Nu senast har man funnit, att kommitténs idéer äfven upp¬
tagits i det nyligen afgifna betänkandet angående telegrafstyrelsens
omorganisation; och justitieombudsmannen har gjort detsamma, i sin
till chefen för justitiedepartementet aflåtna framställning rörande för¬
ändrad anordning af arbetssättet i hofrätterna. — I förevarande
proposition har herr finansministern i detta afseende lofvat, att vid
utarbetande af ny instruktion och arbetsordning för statskontoret
kommitténs förenklingsförslag skola tagas i öfvervägande, i den
mån ske kan. Och det lärer äfven vara meningen, efter hvad mig
meddelats, att tillse, huruvida icke allmännare bestämmelser genom
t. ex. cirkulär eller dylik generell föreskrift skulle kunna meddelas
N o 25.
Tisdagen den 1!) Mars, e. in.
angående förenklingar i arbetssättet uti de centrala ämbetsverken i Remiss aj en
allmänhet. Härmed får man väl således vara nöjd; endast under ^ports)”
uttalande af den förhoppningen, att hvad som sålunda utlofvats och
hvad som kommer att föreslås skall innebära verkliga reformer på
detta område, så att icke, såsom dess värre nog ofta förr hal¬
sked., alltsammans torkar in, som man säger.
Men i fråga om arbetstiden förhåller det sig något annorlunda.
I detta afseende hade kommittén uppställt såsom en allmän förut¬
sättning för löneregleringar inom de centrala ämbetsverken, att det
borde stadgas, att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skulle,
där ej för särskilda fall undantag, efter pröfning, medgåfves, vara
å tjänsterummen tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag.
Detta förslag bar, såsom vi veta, från tjänstemännens sida mött
ett ganska starkt motstånd, och i denna del har, kan man säga,
byråkratismen afgått med segern. Det föreliggande förslaget inne¬
håller ej någon allmän föreskrift om utsträckt tjänstgöringstid å
tjänsterummet, utan det ställes endast i utsikt att bestämmelser
därom skola meddelas i framtida instruktioner och arbetsordningar.
Men äfven detta ställes icke i utsikt att genomföras annat än för
de lägre tjänstemännen, icke för de högre.
Man hade dock kunnat hoppas, att finansministern skulle hafva
följt sin kollega civilministern i spåren, hvilken, såsom vi veta,
uti den nyligen framlagda kungl. propositionen i fråga om tele¬
grafstyrelsens lönereglering föreslagit öfver hela linjen, såväl för
de lägre som för de högre tjänstemännen, ja äfven för chefen,
åtta timmars tjänstgöringstid å tjänsterummet. I stället har finans¬
ministern kommit med eu utförlig bevisning, att göromålen hos
telegrafstyrelsen äro annorlunda beskaffade än t. ex. i statskontoret.
Det är ju alldeles tydligt, att det icke är lika göromål i dessa båda
ämbetsverk, ehuru skillnaden väl ligger mera på det materiella än
på det formella området, hvilket sista i detta fall har mest att
betyda. Men då man däraf drager den slutsatsen, att inom stats¬
kontoret sex timmars arbetstid på tjänsterummet icke skulle vara
lämplig, är man inne på de oriktiga slutsatsernas område. Jag kan
icke betrakta det annat än som eu ren fiktion, ty det är alldeles
säkert, att i statskontoret, likasom i telegrafstyrelsen, en bestämd,
utsträckt tjänstgöringstid å arbetsrummet skulle vara till stort gagn
såväl för arbetets kvalitet som framför allt för dess kvantitet. Ty
därutinnan har finansministern gifvetvis rätt, att det är arbetspro¬
dukten, som är afgörande i denna fråga.
Det är för öfrigt ganska egendomligt att i finansministerns
motivering upprepade gånger se sådana uttryck framkomma, som
t. ex. »det arbete, hvilket måste ske på tjänsterummet», »det arbete,
som endast kan förläggas till tjänsterummet», »tjänstemän, som
måste hafva sitt arbete uteslutande eller så godt som uteslutande
förlagdt till tjänsterummet». Det är ju alldeles, som om han
N:o 25. 4
Tisdagen den 19 Mars, e. in.
Remiss af i
proposition
(Forts.)
i skulle motivera rena motsatsen till den ofvan angifna uppfattningen,
hvilket väl går vida längre än hvad han afser. Hans motivering går
— tyckes det mig —• ut därpå, att strängt taget borde allt arbete för¬
rättas i hemmet och på tjänsterummet endast sådant arbete, som
man är alldeles tvungen att förlägga dit och som icke kan förrättas
annorstädes. Det skulle sålunda kunna vara nog, om registratorn,
hvars arbete för allmänhetens skull naturligtvis måste ske å tjänste¬
rummet, vore där; de öfriga tjänstemännen däremot behöfde kanske
icke alls komma dit, ty man kan ju säga, att deras arbete till allra
största delen skulle hunna förrättas hemma; till och med föredrag¬
ningarna skulle ju kunna ske där; vederbörande finge för dess
skull gå hem till hvarandra. — Det vore naturligtvis ett utom¬
ordentligt bekvämt sätt att anordna arbetet; då kunde tjänstemän¬
nen sköta sig och arbetet alldeles som de behagade.
Att sådant arbete som beredning af utslag och utlåtanden icke
lämpligen skulle kunna förrättas å tjänsterummet, är ett påstående,
som man ofta hör, men hvilket nog i allmänhet icke torde ha fog
för sig. Det finnes visserligen sådant arbete, såsom t. ex. bered¬
ning af mera omfattande utlåtanden o. d., då man måste studera
litteratur i större omfattning, som med fördel kan förrättas i hem¬
met. För sådana fall är det kommittén föreslår undantag. Men
jag vågar påstå, att det allra mesta äfven af beredningsarbetet kan
förrättas minst lika väl å tjänsterummet som i hemmet. Man har
å tjänsterummet tillgång till förut afgifna utlåtanden och utslag i
liknande ärenden som det, hvarom fråga är, eller ärenden som där¬
med sammanhänga, man har där ofta nog bättre tillgång till litte¬
ratur än hemma, och vidare har man tillfälle att utbyta tankar
med andra. Jag tror, att man kan såga, — för att nu taga exem¬
pel från ett område, som jag väl känner till — att landssekreterarne
ha fullt ut så mycket sådant beredningsarbete som någonsin fler¬
talet tredje gradens tjänstemän i de centrala verken. Men jag vet
af egen erfarenhet, att det går mycket väl för sig för landssekre¬
teraren att verkställa dylikt beredningsarbete å tjänsterummet, ja
till och med bättre än i hemmet. Det gäller härvid, bland annat,
att man ordnar allmänhetens mottagning på ett förnuftigt sätt.
Äfven i sistnämnda hänseende tror jag, att landssekreterarne äro
fullt ut lika illa ställda som någonsin tredje gradens tjänstemän i
de centrala verken, i det de förra ha fullt ut lika stor mottagning
af allmänheten som de senare. Och man kan — det vet jag —
göra sig mera oberoende af allmänhetens besök, om man ordnar
saken på ett förnuftigare sätt, än nu i allmänhet är fallet.
Det hufvudsakliga är, såsom jag nämnde, att man får fram
eu ordentlig och tillfredsställande arbetsprodukt för statens räkning
från tjänstemännens sida. I det hänseendet äro förhållandena för
närvarande icke tillfredsställande, såsom äfven telegrafkommittén
har vitsordat. Det fordras ovillkorligen enligt mitt förmenande
5 N:o 25.
Tisdagen den 1!) Mars, e. in.
större ordentlighet och punktlighet i fråga om iakttagandet af ar¬
betstiderna. Såsom det nu ilr, är det mångenstädes synnerligen
illa beställdt i den delen. För många tjänstemän torde hela arbets¬
tiden nog icke uppgå till mer än fyra eller fem timmar om dagen,
ja, de finnas, för hvilka den kanske icke ens är så lång. I all¬
mänhet komma de upp i ämbetsverken kl. 11 och gå därifrån kl.
d, ja’ jag vet exempel, färska nog, på tjänstemän, som icke kom¬
mit upp förrän kl. 1, men i alla fall gått kl. 3. Icke kan detta
anses vara tillfredsställande? Det hände löneregleringskommitten,
då den eu gång ville tala med eu tjänsteman i ett af de centrala
verken — det var icke statskontoret; jag säger det till förekom¬
mande af missförstånd — att den tick söka honom först i ämbets¬
verket; där var han icke, så i hans hem; där var han icke heller.
Så enligt anvisning sökte man honom på ett bolagskontor, icke
heller där; i eu bank; nej, icke heller där var han. Slutligen sökte
man honom i eu kommitté, där han troddes möjligtvis kunna vara.
Såvidt jag nu kan påminna mig, fick man icke alls tag i honom
den dagen. År sådant riktigt?
För några år sedan skulle jag ha några upplysningar i ett
centralt ämbetsverk här i Stockholm, och jag gick upp och sökte
chefen för verket — han står nu icke längre kvar, utan har afgått
— och då svarades mig: »Han bor på landet» — detta var på en
onsdag. — »Jaså, är han icke i tjänstgöring?» — »Jo, men han
är på landet i alla fall.» — »När kommer han igen?» — »Ja,
sannolikt kommer han in om lördag», fick jag till svar. — »Nå,
än sekreteraren då, kan jag få tala med honom», frågade jag vidare.
— »Nej, han är icke heller uppe.» Jag måste då vända mig till
eu underordnad tjänsteman för att sålunda få mina angelägenheter
uträttade så godt ske kunde.
Jag vill äfven anföra ett annat, närmare liggande fall — det
inträffade för icke mer än ett par månader sedan. Jag kom upp
till ett annat centralt ämbetsverk; klockan var 12, och jag trodde,
att det var eu lämplig tid för att söka de personer, jag önskade
träffa. Jag frågade efter vederbörande föredragande »Han är icke
kommen ännu», svarades det mig. — »Kanske jag kan få tala med
chefen?» — »Ja, han är heller icke kommen.» Jag måste gå min
väg igen för att i stället komma upp en annan dag; såvida jag
icke skolat föredraga att sätta mig och vänta en obestämd tid,
ty vaktmästaren kunde icke närmare angifva, när någon af dem,
jag sökte, skulle komma upp. Nu är det alldeles gifvet, att man
kan säga, att sådana fall som de anförda tillhöra undantagen. Ja,
låt så vara — jag kunde ju ha haft eu synnerlig otur dessa
gånger. Jag tror dock, att mången med mig kan vitsorda, att så¬
dana fall, som jag nu skildrat, visst icke äro så ovanliga.
Tacka vet jag då att söka statsråden — det är mycket tack¬
sammare. Det tinnes ingen ämbets- eller tjänsteman här i Stock-
Remiss af ei
proposition.
(Forts.)
N:o 25. (I
-Remiss af c
proposition.
(Ports.)
Tisdagen don 19 Mars, e. in.
1 bolin, som jag under senare tider så många gånger besökt som
civilministern, men honom bar jag alltid råkat, vare sig jag kom¬
mit kl. 10, 12 eller 4. Jag tror också, att statsråden nog i all¬
mänhet ha fullt ut 6 timmars arbetstid å tjänsterummet, vare sig
detta ligger i departementet eller i statsrådsberedningen eller i kon¬
seljrummet eller kanske bär i Riksdagen. När jag både den äran
att sitta vid Konungens rådsbord och vara chef för civildeparte¬
mentet, kom jag upp till departementet ofta nog kl. 1/t 10, senast
kl. 10 hvarje morgon; jag hade nämligen min mottagningstid
ruellan kl. It) och 11. För öfrigt tror jag, att det var jag, "som
införde den ännu bibehållna kutymen i civildepartementet, att
statsrådet har sin mottagningstid kl. 10—11. När jag då kom, var
emellertid ofta nog icke ens någon vaktmästare kommen, och i
regeln fick jag vänta eu a en och en half timme, innan någon
tjänsteman infann sig. Den förste, som kom efter mig, var expe¬
ditionschefen. Sedan fingo vi, han och jag, ofta sitta där till fram
emot kl. 6, men då hade alla tjänstemän gått långt dessförinnan.
Detta, att statsrådet och expeditionschefen kunna ha så lång ar¬
betstid å tjänsterummet, borde väl vara det mest eklatanta vittnes¬
börd på, att sådant väl går för sig. Då de kunna,vara där så
länge, borde man kunna fordra, att äfven de underordnade skulle
vara där minst lika lång tid.
Eu ökning af arbetsintensiteten i ämbetsverken har fordrats och
länge fordrats af Riksdagen och äfven af den upplysta allmänheten.
Men till en ökning af arbetsintensiteten kommer man icke, för så
vidt man icke får det ordentligt ställdt med tjänstgöringstiden, och
dithän kommer man icke heller, såvida man icke meddelar be¬
stämda föreskrifter om arbetstiden på tjänsterummet och utsträcker
densamma; och det för alla grader. Jag kan för min del icke alls
gilla det betraktelsesättet, att man här skulle stadga eu utsträckt
tjänstgöringstid för de lägre tjänstemännen men låta de högre där¬
vid slippa undan. Detta hör till det förhatliga slag af lagstiftning,
där man för de lägre stående stiftar lagar, som icke afses att gälla
för de högre. Men det är icke nog med den sidan af saken, utan
det j är därhos .så ytterst viktigt, att de högre tjäustemänneu äro
på tjänsterummet lika länge som de lägre skola vara där. Detta
främst för deras eget arbetes skull — hvilket i sig är högst ange¬
läget — men icke blott därför ens, utan jämväl för exemplets skull
och för att de skola kunna ordentligt öfvervaka de underlydande i
deras arbete. Hvar och eu, som haft med underlydande att göra,
måste känna till den ofantliga betydelse för den underordnade, som
ligger däri, att han vet, att de öfverordnade draga samma lass som
lian och äro underkastade samma bestämmelser som han i arbetet.
För att visa, huru man äfven i vissa ämbetsverk ser saken,
skall jag, i detta sammanhang be att få tala om att jag i höstas
en gång språkade med chefen för ett centralt ämbetsverk i Stock-
Tisdagen den 19 Mars, e. in.
7 N:o 25.
bolin — det var dock icke chefen för vare sig statskontoret, kam- Remiss af eu
markollegium eller kammarrätten —. lian sade mig då, att lian proposition.
önskade, det löneregleringsförslaget snart måtte komma före, spe- (<01S-)
ciellt för att få in bestämmelsen om 6 timmars arbetstid å tjänste¬
rummet, detta utan att jag alls gaf anledning till ett sådant ytt¬
rande. Och han fullföljde detta så, att han sade sig omöjligt kun¬
na få någon ordning i arbetet inom verket och få upp arbetsinten¬
siteten utan eu sådan bestämmelse.
Jag anser det sålunda vara en angelägenhet af mycket stor
vikt att, då eii så väsentlig höjning af tjänstemännens löner är
föreslagen, man också bör taga hänsyn till nödvändigheten af att
öka arbetsintensiteten, och dit hör i första rummet en utsträckning
af arbetstiden å tjänsterummet. Det gäller här ej så mycket stats¬
kontoret — förhållandena där torde vara bättre än på andra håll
— utan att de beslut, som nu fattas och som blifva normerande
för de centrala ämbetsverken i allmänhet, blifva ägnade att leda
till ofvan nämnda mål. Ty utan en utsträckning af arbetstiden på
tjänsterummet kommer man aldrig till något resultat i detta stycke.
Emellertid vågar jag påstå, att denna sak har äfven en dju¬
pare innebörd. Det har klagats öfver — och under de senare
åren har man fått höra det mer än eljest — att vi svenskar i all¬
mänhet icke bedrifva ett tillräckligt intensivt arbete i vår gärning.
En viss sanning torde ligga i detta påstående. Det är utan tvif¬
vel synnerligen angeläget, att vi sträfva att öka intensiteten i vårt
arbete. Ur den synpunkten är det emellertid sannerligen icke
oviktigt, utan i högsta grad viktigt, att statens ämbetsverk gå i
spetsen; att arbetsintensiteten där ökas. Och mig synes, som om
Riksdagen, då den nu inlåter sig på ett afgörande, som är be¬
stämmande för framtiden med afseende på de centrala ämbetsver¬
ken, har all anledning att också se till att åtgärder för nämnda
ändamål vidtagas.
Vidare anfördes ej. Kammaren beslöt att öfverlämna ifråga¬
varande proposition jämte det i anledning af densamma nu afgifna
yttrandet till statsutskottet.
Till sistnämnda utskott remitterades jämväl Kungl. Maj:ts pro¬
positioner :
angående inköp af den kvarstående delen af Dädesjö försam¬
lings gamla kyrka m. m.;
angående rätt för rektorn vid folkskoleseminariet i Strängnäs
S. F. G. bandqvist till uppflyttning i högre lönegrad;
angående anordningar för eldens ledning å pansarfartygen; och
angående pension åt tryckeriföreståndaren vid sj ökarte verket 1
A. J. Aurell.
t
N:o 25. 8 Tisdagen den 19 Mars, e. m.
§ 3.
Härefter föredrogs, men bordlädes åter statsutskottets utlåtande
n:o 5.
§ 4.
Föredrogos hvart för sig statsutskottets memorial:
n:o 47, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
en ny förbindelseled mellan Baggensfjärden och den inre Stock-
holmsskärgården;
n:o 48, i anledning af kamrarnas skiljaktliga beslut i fråga om
anslag till utgifvande af en uppslagsbok, innehållande kortfattade
upplysningar angående 1907 års Riksdag och dess arbete; och
n:o 49, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i frågor
rörande anslag under riksstatens tredje hufvudtitel;
och blefvo de i dessa memorial föreslagna voteringspropositio-
nerna af kammaren godkända.
§ &"•
Vidare föredrogs statsutskottets memorial, n:o 50, i anledning
af kamrarnas skiljaktiga beslut i frågor rörande anslag under riks¬
statens nionde hufvudtitel.
Punkterna 1 och 2.
De däri föreslagna voteringspropositiouerna godkändes af kam¬
maren.
Punkten 3.
Lades till handlingarna.
§ 6-
Föredrogos, men blefvo ånyo lagda på bordet Andra Kamma¬
rens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 10, och Andra Kam¬
marens första tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 11.
Följande nya motioner afgåfvos, nämligen af:
herr B. Persson i Tällberg, n:o 213, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande särskilda be¬
stämmelser om arrende af viss jord å landet inom Norrland och
Dalarna; och
9 N:o 25
Tisdagen den 19 Mars, e. m.
friherre A. T. Adelswärd, n:o 214, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående stadsplan och tomtindel¬
ning m. m.
Dessa motioner bordlädes på begäran.
§ 8.
Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden och memorial:
n:o 2, angående regleringen af utgifterna under. riksstatens för¬
sta hufvudtitel, innefattande anslagen till kungl. hof- och slottstaterna;
n:o 51, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition till Riks¬
dagen med förslag till lag angående civila tjänstinnebafvares rätt
till pension m. m. dels ock fyra i anledning af samma proposition
väckta motioner;
n:o 52, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående omföring till en peusionsfond för civila tjänstinnehaf-
vare af vissa löneinnehållningar;
n:o 53, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ök¬
ning af lånefonden för rederinäringens understödjande;
n:o 54, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående be¬
redande af lånemedel för år 1907 för fortsatt utveckling af statens
telefonväsende;
n:o 55, om anvisande af de i regeringsformens 63 § föreskrifna
kreditivsummor;
n:o 56, angående riksgäldskontorets bokföring;
n:o 57, angående inrättande af en svensk statsskuldbok; och
• n:o 58, angående afsättande, i anledning af 1906 års statslåns
upptagande, af medel för amortering å statsskulden;
lagutskottets utlåtanden:
n:o 28, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående åtgärder till tryggande af aftal rörande leverans af
elektrisk energi; och
n:o 29, i anledning af väckta motioner om ändring af 15 §
i förordningen angående försäljning af vin och Öl; samt
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 13,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angå¬
ende statistiska uppgifter rörande alkoholens verkningar.
§ 9.
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riks¬
dagens skrifvelse, n:o 41, till Konungen, i anledning af Kungl.
Andra Kammarens Prot. 1907. N.-o 25. 2
N:o 25. 10
Tisdagen den 19 Mars, e. m.
Maj;ts proposition med förslag till förordning angående rätt att
hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen
af varor, af sedda att till riket införas.
Vidare anmäldes och godkändes lagutskottets förslag till Riks¬
dagens skrifvelse, n:o 32, till Konungen, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående aflösning af afgäld
från afsöndrad lägenhet.
§ io.
Justerades protokollsutdrag.
§ Il-
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr J. W. Bengtsson i Häradsköp under 10 dagar fr. o. m. den 21 mars,
»
|
A. Olsson i Tyllered
|
»
|
12 »
|
»
|
21
|
»
|
»
|
C. J. Öberg
|
»
|
12 » »
|
»
|
21
|
»
|
»
|
C. F. Petersson i Dänningelanda »
|
8 > »
|
|
21
|
>
|
»
|
N. Nilsson i Skärhus
|
|
10 » »
|
»
|
22
|
»
|
»
|
N. Jönsson i Kvarnberga
|
»
|
10 » »
|
|
22
|
»
|
»
|
J. Hellgren
|
»
|
13 » »
|
»
|
22
|
»
|
»
|
F. Berglund
|
»
|
12 » »
|
7>
|
21
|
»
|
»
|
J. Andersson i Baggböle
|
»
|
12 » »
|
»
|
21
|
|
»
|
A. L. Lundström
|
»
|
12 » »
|
>
|
21
|
»
|
|
A. A. Eriksson i Rödsta
|
»
|
12 »
|
»
|
21
|
»
|
»
|
C. G. Johansson i Aflösa
|
»
|
8 » »
|
>
|
20
|
»
|
»
|
A. P. Bisberg
|
>
|
13 » »
|
»
|
21
|
|
»
|
F. E. Neess
|
»
|
9 »
|
|
25
|
»
|
|
C. J. F. ljunggren
|
|
9 »
|
»
|
25
|
»
|
»
|
E. V. Beckman i Linköping »
|
12 » »
|
»
|
22
|
|
|
F. Söderbergh i Karlshamn under den 22 mars.
|
|
|
|
|
C. B. Johansson i Jönköping under 14 dagar fr. o. m. den 21:
|
mars.
|
»
|
C. A. Danielsson
|
»
|
13 > »
|
|
22
|
|
»
|
E. A. Leksell
|
»
|
14 >
|
*
|
21
|
»
|
»
|
L. J. Carlsson i Malmberget »
|
12 » »
|
7>
|
21
|
|
|
Kammarens ledamöter åtskildes häruppå kl. 3,20
|
e. m.
|
|
In fidem
Herman Balmgren.
Stockholm 1907. Kung!. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.