RIKSDAGENS PROTOKOLL
1907. Andra Kammaren. N:o 20.
Onsdagen den 6 mars.
Kl. 7 e. m.
Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.
§ I-
Herr talmannen anmälde till fortsatt handläggning statsutskottets
utlåtande n:o 10, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde kufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.
Punkterna 32—44.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 45.
Lades till handlingarna.
Punkten 46, angående inrättande af en permanent vattenfalls-
kommission.
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen
dels att besluta:
att från och med år 1908 skulle inrättas en permanent vatten-
fallskommission för afgifvande af utlåtanden i ärenden angående dispo¬
sitionen af staten tillhöriga vattenfall, med en särskild af Kungl. Maj:t
förordnad vattenfallsingenjör såsom föredragande,
att i vattenfallskommissionen — förutom vattenfallsingenjören —
byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för tekniska ärenden
utom dem, som rörde järnvägar, äfvensom fiskeriinspektören och öfver-
ingenjören i landtbruksstyrelsen skulle vara själfskrifna såsom ledamöter,
och att öfriga ledamöter i kommissionen, hvilka skulle förordnas af
Kungl. Maj:t för en tid af tre år i sänder, skulle utgöras af en leda¬
mot af kammarkollegium, en byråchef i domänstyrelsen, en öfverdirektör
och ledamot i järnvägsstyrelsen, en representant för järnkontoret samt
en representant för de grenar af industrien och näringarna, hvilka icke
företräddes af järnkontoret,
Andra Kammarens Prof. J907. N:o 20. 1
Ang. inrät¬
tande af en
permanent
vattenfalls-
Jcommission.
.\':o 20. 2
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. inrät- samt att det skulle åligga vattenfallsingenjören att, utom före-
ta'ermå^entl c'rarll'11oen inom kommissioneu, jämväl enligt förut angifna grunder
vattenfalls- handhafva den hufvudsakliga förvaltningen af statens vattenfall,
kommission. dels ock att, vid bifall till hvad sålunda föreslagits, å extra stat för
(Forts.) år 1908 till genomförande af den sålunda föreslagna organisationen
bevilja ett anslag å tillhopa 13,000 kronor.
Utskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning
icke måtte af .Riksdagen bifallas.
Vid denna punkt hade emellertid fogats reservation af herrar I.
WijJc, friherre N. A. H. Palmstierna, P. Paulson, grefve P. O. L.
Kling spor, J. U. Berggren, Odqvist, Persson i Tallberg, Wiklund
och Ström, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,
a) att Riksdagen måtte besluta
att från och med år 1908 skulle inrättas en vattenfallskommission
för afgifvande af utlåtanden i ärenden angående dispositionen af staten
tillhöriga vattenfall, undantagandes de vid Trollhättan, med en särskild
af Kungl. Maj:t förordnad vattenfallsingenjör såsom föredragande,
att i vattenfallskommission en — förutom vattenfallsingenjören —
byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för tekniska ärenden
utom dem, som rörde järnvägar, äfvensom fiskeriinspektören och öfver-
ingenjören i landtbruksstyrelsen skulle vara själfskrifna såsom ledamö¬
ter, och att öfriga ledamöter i kommissionen, hvilka skulle förordnas
af Kungl. Maj:t för en tid af tre år i sänder, skulle utgöras af en
ledamot af kammarkollegium, en byråchef i domänstyrelsen, eu öfver¬
direktör och ledamot i järnvägsstyrelsen, en representant för järnkon¬
toret samt en representant för de grenar af industrien och näringarna,
hvilka icke företräddes af järnkontoret,
samt att det skulle åligga vattenfallsingenjören att, utom föredrag¬
ningen inom kommissionen, jämväl enligt förut angifna grunder hand¬
hafva den hufvudsakliga förvaltningen af statens vattenfall, och
b) att, vid bifall härtill, Riksdagen måtte å extra stat för år 1908
till genomförande af den sålunda föreslagna organisationen bevilja ett
anslag å tillhopa 13,000 kronor.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, begärdes ordet af:
Herr Odqvist, som yttrade: I denna punkt har jag jämte flere
af utskottets ledamöter icke varit belåten med det resultat, hvartill
statsutskottet kommit. Det har förflutit en lång tid, sedan motion här
i denna kammare inlämnades rörande undersökningen af statens vatten¬
fall. Och sedan detta förslag bifallits af båda kamrarna, tillsattes en
kommitté för undersökningen af detta viktiga ärende. Denna kommitté
har lämnat fullständiga uppgifter rörande våra vattenfalls betydelse
och bland annat föreslagit, att det borde tillsättas ett organ eller en
s. k. vattenfallskommission för att taga hand om vattenfallen,
reglerandet af dessa och ordnandet af den affär, som därigenom kan
uppstå. Nu har, sedan myndigheterna hörts, med tillstyrkande af det
Onsdagen den (5 Mars, e. m.
3 N:o 20.
förslag, som kommittén uppgjort, förslag framställts af Kungl. Maj:t,
gående i hufvudsaklig riktning ut på hvad myndigheterna yttrat med
undantag för kommissionens sammansättning, däri regeringen haft eu
annan åsikt än den, som har kommit till synes i de olika inkomna
yttrandena. Då jag nu för min del anser, att en sådan fråga icke bör
uppskjutas, utan att det är alldeles nödvändigt, att en kommission blir
tillsatt, som tar hand om våra fall, så att vattnet icke fortfarande får
rinna, som det gjort så många år i Trollhättefallen, där vi nu sett,
att det börjar blifva ett godt resultat, så har jag jämte mina med-
reservanter gillat Kungl. Maj:ts förslag, i någon form förändradt däri¬
genom, att vi sagt, att denna kommission icke skall vara permanent,
utan tillfällig. Mot detta förslag har man gjort åtskilliga anmärknin¬
gar. Så t. ex. den, att apparaten skulle vara för tungrodd. För min
del tror jag ej, att med den sammansättning, den har fått, den skall
blifva för tungrodd, och jag har också tänkt mig, att vattenfallsingen-
jören jämte några ledamöter till i kommissionen skulle kunna ordna de
löpande ärendena och kommissionen i sin helhet icke behöfva samman¬
träda så ofta. Då nu utskottet utgår från den synpunkten, att möj¬
ligen i stället för denna kommission Trollhättestyrelsen skulle kunna
fungera, så tror jag för min del, att detta ej är så görligt — hufvud-
sakligast därför, att denna styrelse i Trollhättan ännu har 3 år kvar,
innan det arbete blifvit fullbordadt, som där blifvit planlagdt; och det
är min öfvertygelse, att, sedan detta arbete blifvit fullgjordt, styrelsen
får tillräcklig sysselsättning med att sköta denna storartade affär, som
ju belöper sig på omkring 11 miljoner kronor. Det vill krafter till
för att kunna sköta en sådan affär och taga ut afkastning från det
kapital, som svenska folket där nedlagt.
För min del ser jag denna fråga hufvudsakligast från den syn¬
punkten, att det bör finnas en kommission, som så snart som möjligt
tager hand om våra vattenfall, och jag anser,, att det är mycket klokt
af regeringen, att den kommit fram med detta förslag.
Jag skall be att få yrka bifall till reservanternas förslag.
Herr Starbäck: Det är utan tvifvel en af de allra viktigaste
frågor för Sveriges rike, som vi nu hafva att behandla. Det är oer¬
hörda rikedomar, som vi nu gå att besluta om, huru nämligen de på
lämpligaste sätt skola förvaltas. Den utredning, som föreligger från
Kungl. Maj:ts sida, har också utan tvifvel ett stort värde, då den däri¬
genom, att frågan behandlats af olika ämbetsverk, gifvit oss tillfälle
att taga del af olika uppfattningar af huru frågan bör lösas. Emel¬
lertid förefaller det mig, som om denna sammansättning af den före¬
slagna vattenfallskommissionen måste väcka betänkligheter af mer än
ett slag. Det är någonting absolut nytt denna hopplockning från alla
håll och kanter af — jag ber om ursäkt för ordet, men jag tror, att
det är riktigt — s. k. sakkunnige. Denna sammansättning, som vi
återfinna i reservanternas förslag, skulle förutom vattenfallsingenjören,
till hvilken jag skall be att sedan få återkomma, bestå af byråchefen
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för tekniska ärenden utom dem,
som röra järnvägar, öfveringenjören i landtbruksstyrelsen, fiskeriinspek-
tören, en ledamot i kammarkollegium, en byråchef i domänstyrelsen,
eu öfverdirektör och ledamot af järnvägsstyrelsen, en representant för
Ang. inrät¬
tande af en
■permanent
vaitenfalU-
kommission.
(Forts.)
N:o 20. 4
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. inrät¬
tande af en
permanent
vattenfalls-
Jcommission.
(Forts.)
järnkontoret och eu representant för de grenar af industrien och närin¬
garna, indika icke företrädas af järnkontoret. Och jag ber herrarne
lägga märke till, att denna vattenfallskommission, hvilken, som den
siste ärade talaren uttryckte sig, skulle taga hand om våra vattenfall,
skulle blifva tillsatt för afgifvande af utlåtanden i ärenden angående
dispositionen af staten tillhöriga vattenfall.
Denna egendomliga sammansättning af kommissionen är något,
som jag skall be att få understryka, och till hvilket jag torde åter¬
komma, ty egendomlig måste den väl ändå synas redan vid första ögon¬
kastet. Den finner i den kungl. propositionen sin förklaring i det
påståendet, att den har tillkommit för att undvika remisser till olika
ämbetsverk af de frågor, som skulle komma till denna vattenfallskom¬
mission. Det är således den tanken, som ligger till grund för Kungl.
Maj:ts förslag, att ett ärende, som kommer till vattenfallskommissionen,
är af den brådskande beskaffenhet, att det måste så fort som möjligt
afgöras, och därför skall man undvika den, som vi alla känna, ytterst
långa, besvärliga och krångliga remissvägen, och alla sakkunniga i
stället samlas på en plats, och där skall frågan afgöras. Detta låter
ju säga sig, och det förefaller, som om det skulle vara en riktig syn¬
punkt. Emellertid finner man vid genomläsningen af de olika äm¬
betsverkens yttranden, att icke två hafva varit eniga om denna kom¬
missions sammansättning; alla variera i någon ringa mån, såsom jag
vill minnas, att herr departementschefen äfven i sitt yttrande fram¬
hållit. Ja, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen går så långt, att den vill
hafva icke mindre än 14 medlemmar i denna vattenfallskommission;
och den säger mycket bestämdt, att om det icke blir på det sättet,
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslår, så kommer det i alla
fall med nödvändighet att blifva remisser till de olika ämbetsverken.
Det tyckes således icke vara så alldeles säkert, huruvida det verkligen
skall lyckas att undvika remisser, äfven om kommissionen får en sådan
sammansättning, som Kungl. Maj:t föreslagit.
Detta är en viktig sak. Det må vara därmed huru som helst;
men nog förefaller det, som om, alldeles bortsedt från vattenfallskom-
missionens viktiga åligganden, det vore mindre lämpligt att från trägna
och viktiga göromål esomoftast kalla olika ämbetsmän i de olika äm¬
betsverken, så att antingen det arbete, som de där böra utföra, skall
hvila, och sålunda andra intresseområden blifva lidande, eller ock eu
extra sättas in för hvarje gång den ordinarie ämbetsmannen kallas till
vattenfallskommissionens sammanträden, och således ärendena blifva
behandlade »under vederbörandes frånvaro», måhända på ett mindre
lyckligt sätt. Detta är en viktig punkt.
Denna så att säga upplösning af en mängd ämbetsverk för att få
en enhetlig kommission, synes mig vara mindre tillfredsställande; och
jag skall be att få härvidlag påpeka, att denna min uppfattning styr¬
kes synnerligen väl af ett yttrande af den kommitté, på hvilken Kungl.
Maj:ts utredning och förslag framför allt stöder sig. Ty det säges
där, att beträffande formerna för den permanenta vattenfallskom¬
missionens verksamhet kommittén har tänkt sig, att, sedan ett
ärende till kommissionen inkommit, densamma skulle på ordfö¬
randens kallelse snarast möjligt sammanträda, därvid ärendet
Ousdagen den C Mars, e. m.
5 N:o 20.
skulle föredragas och beslut fattas om arten och sättet för verkställan¬
det af till äfventyra erforderlig utredning.
Således, kommissionen skall sammanträda från alla de olika äm¬
betsverken; ordföranden skall föredraga ärendet; och så skall det fattas
beslut, om det icke till äfventyra finnes någon ytterligare utredning
att infordra, fastän alla dessa sakkunniga äro vid sammanträdet när¬
varande.
Vidare heter det, satt en vid föredragningen till riktigheten vits¬
ordad framställning eller promemoria af ärendets hufvudsakliga inne¬
håll skulle vid samma tillfälle genom ordförandens försorg tillhanda¬
hållas kommissionens samtliga ledamöter, att kommissionen skulle åligga
att, om så befunnes nödigt, kommunicera berörda framställning med
den eller de myndigheter, hvilkas yttranden erfordrades, samt att,
sedan såväl samtliga yttranden som ock till äfventyra beslutade utred¬
ningar inkommit, kommissionen skulle ånyo på ordförandens kallelse
sammanträda för att företaga ärendet till afgörande».
Således åter igen ett kommunicerande för nödiga yttrandens in¬
förskaffande från andra håll; och detta skulle vara den utomordentliga
snabbhet, som det kungl. förslaget skulle sätta i verket.
Nu kan möjligen mot denna min framställning erinras, att denna
form för vattenfallskommissionens arbeten endast är framställd uti det
kungliga kommittébetänkandet; men jag har förgäfves letat efter någon
annan antydan, några som helst konturer, rörande det sätt hvarpå herr
departementschefen har tänkt sig kommissionens arbeten.
Nu är det ockå, synes det mig, rätt märkvärdigt, att, då enligt
svensk författningssamling nummer 28 år 1905 Kung]. Maj:t utfärdat
instruktion för styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, att gälla
från och med den 1 juli 1905, och således denna institution väl bör
hafva trädt i kraft och varit i verksamhet under en ganska lång tid,
innan denna kungl. proposition såg dagen, att, säger jag, bland alla
de ämbetsverk och institutioner, till hvilka ärendet remitterats för
utlåtandes afgifvande, saknas Trollhätte kanal- och vattenverk, hvilket
väl dock i alla fall är den institution, som skulle legat närmast för
att afgifva ett yttrande, som rör ordnandet af Sveriges vattenfall; och
det torde ju möjligen kunnat hända, att man i ett utlåtande från denna
institution skulle fått se framställda tankar, som icke väl stämma
öfverens med det slut, hvartill Kungl. Maj:t här har kommit.
Emellertid vill jag gärna medgifva, att, fastän de svagheter och
brister, som enligt min mening vidlåda Kungl. Maj:ts förslag, må fram¬
kalla stora betänkligheter, man dock skulle kunna låta dessa betänk¬
ligheter vika, om det visade sig, att det arbete, som denna kommission
skulle komma att uträtta, vore af en så pass obetydlig beskaffenhet
och så föga tidskräfvande, att man därför skulle finna det lämpligt
att bifalla Kungl. Maj:ts förslag. Eller jag skulle också kunna tänka
mig ett annat fall, nämligen att det arbete, som denna vattenfallskom-
mission skulle få om hand, vore af en så utomordentligt betydande
art, att man skulle låta betänkligheterna fara, enär man vore förvissad
om att kommissionen skulle komma att uträtta detta arbete synnerli¬
gen väl.
N u är det gifvet, att det arbete, som skall omhändertagas af vatten-
Ang. inrät¬
tande af en
permanent
vattenfalU-
kommission.
(Forts.)
N:o 20. 6
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. inrät¬
tande af en
permanent
vattenfalls-
kommission.
(Forts.)
fallskommissionen, är af en oerhörd omfattning. Väg- och vattenbygg-
' nadsstyrelsen framhåller uti sitt utlåtande eller, rättare sagdt, citerar,
att, enligt vattenfallskommitténs summariska utredningar, svenska staten
under nuvarande förhållanden äger en krafttillgång af omkring 396,000
hästkrafter vid lågvatten, fördelad å 32 skilda flod- och sjösystem. Det
är således icke småsaker, som det är meningen att denna vattenfalls-
kommission skall fä hand om; och det är också, om man läser noga
igenom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anförande, tydligt, att denna
myndighet åtminstone sätter stora fordringar på det blifvande arbetet.
Till att börja med, säger styrelsen, skall en genomförd plan uppgöras
rörande reglerandet af hela denna vattenkraft, så att det väldiga kraft¬
förrådet icke planlöst bortplottras genom meddelande af koncessioner
åt enskilde, innan det blifvit utredt, huru de olika flod- och sjösyste¬
mens kraftförråd i sin helhet och kombinerade med hvarandra kunna
på rationellaste sätt utnyttjas till största möjliga gagn för landet i dess
helhet.
För öfrigt, för att nu icke vidare citera väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen utan öfvergå till eu högre auktoritet, framgår det ty^dligt af
departementschefens framställning, att äfven han anser, att det är en
mycket stor uppgift, som skall läggas på denna kommissions skuldror.
Han säger, att för det första en gemensam plan bör uppgöras för be¬
byggande af en större komplex af vattenfall, en plan, som klöfver eu
institution, hvilken äger förmåga både af blick för de föreliggande
förhållandena och af vaket initiativ. Jag vill nu för ett ögonblick
stanna vid detta yttrande af departementschefen, ty jag kan icke förstå,
att man kan tänka sig, att en kommission, sammansatt på detta sätt,
skall kunna äga vare sig blick för de föreliggande förhållandena eller
framför allt förmåga af verkligt initiativ. Det säger sig själft, att en
mängd olika intressen komma att representeras inom denna kommission.
Härigenom splittras enheteD, och långt ifrån att skärpa blicken för
det stora målet att förvandla våra bortrinnande miljoner till verklig
valuta, medför detta förhållande, att blicken göres skum och hålles
tillbaka samt i stället riktas på de många små förhållanden, som kunna
stå på dagordningen i hvart och ett af de olika ämbetsverken. Häruti
synes mig en stor fara ligga. Vidare kräfves en omfattande reglering
af de vattendrag, i hvilka fallen äro belägna. Här syftar departements¬
chefen på eu revision af vattenrätten och på en sådan arbetas det
också. Men äfven på detta område torde initiativ kunna framkomma.
Dessutom framställas åtskilliga andra spörsmål, hvilka hvar i sin stad
synas gifva eu inblick i de mångfaldiga frågor, som skulle komma
under vattenfallskommissionens pröfning.
Jag ber nu att ett ögonblick få återgå till väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsens utlåtande. Efter én öfversikt i stort af det kommande
arbetsfältet uppräknas däri, hvad denna vattenfallskommission skulle
sysselsätta sig med. Den skulle hafva uppmärksamheten riktad på att
söka leda den lösgjorda elektriska energiens befruktande flod ut öfver
hela landet, »ej blott till storindustrien och den vidtomfattande elektro¬
kemiska industrien utan ock till de många små industrierna, handt-
verkerierna äfven på landsbygderna, till tegelbruk, bryggerier» och så
vidare — här uppräknas en mängd olika industrier — »samt icke minst
Onsdagen den C Mars, e. m.
7 N: o 20.
för landtbrukets alla behof af belysning och af kraft för drifvande af
mejerier, tröskverk och för vattenuppfordring med mera, äfvensom till
järnvägarnes drifvande med elektrisk kraft». Nu kunna herrarne kanske
tycka, att jag uti min skildring af det blifvande arbetsfältet för denna
vattenfallskommission varit något öfverdrifven. Jag tror dock icke, att
så varit fallet, men däremot torde man kanske med större fog kunna
säga, att detta endast är en ringa början till det, som väntar oss.
Det är icke meningen att genast famna om alla de stora möjligheter,
som beredas oss genom monterande af vattenfall och beredande af
arbetskraft; men jag tror det vara riktigt att, när man ger sig in på
detta område, redan från början omfatta problemet i hela dess vidd
och genast söka sätta in en enhetlig och starkt verkande kraft på lös¬
ningen af detta problem. Jag tror därför, att det vore lyckligt, om
Riksdagen beslutade sig för att dröja ett ögonblick med afgörandet af
denna utomordentligt viktiga fråga, och jag tror också, att utskottets
majoritet hittat på en bättre lösning af frågan, än den Kungl. Maj:t
föreslagit, då den säger, att man bör se till, »huruvida icke åt en redan
nu befintlig institution skulle kunna öfverlämnas att taga initiativ och
ledning i förevarande angelägenhet, exempelvis styrelsen för Trollhare
kanal- och vattenverk». På dessa grunder anhåller jag, herr talman
att få yrka bifall till utskottets hemställan. Jag anser nämligen att
denna af medlemmar från olika ämbetsverk sammansatta vattenfalls¬
kommission är en olämplig och föga enhetligt verkande inrättning,
som icke blott skulle komma att förrycka de olika ämbetsverkens
verksamhet utan äfven sakna förmåga att upptaga detta problem och
lösa det i sådan riktning jag skulle önska. Jag yrkar bifall till
utskottets hemställan.
Med herr Starbäck förenade sig herrar Lindhagen, Bältig, Berg i
Göteborg, Moll och Juhlin.
Herr Persson i Tallberg: Herr talman! Jag skall villigt er¬
känna, att jag känt mig betänksam rörande den af Kungl. Maj:t före¬
slagna anordningen, att man, såsom herr Starbäck uttryckte sig, skulle
från vidt skilda ämbetsverk plocka i hop personer för att bilda denna
vattenfallskommission. Då jag emellertid började granska de uppgifter
dessa personer skulle komma att få inom kommissionen, kunde jag icke
göra klart för mig, hvilka som skulle kunna undvaras i en kommission,
så beskaffad och med sådana uppgifter som denna.
Vi landtbrukare vilja naturligtvis icke opponera oss emot att öfver-
ingenjören i landtbruksstyrelsen, som är specialist på jordbrukets område,
skulle få säte i kommissionen. Öfvergå vi därefter till andra närings¬
grenar, så komma vi till samma resultat, och jag har därför anslutit
mig till den mening, som finnes företrädd uti den vid betänkandet
fogade reservationen. Härtill har jag också en annan anledning —
och det är den viktigaste — nämligen den, att jag anser, att vi alltför
länge låtit de oerhörda rikedomar, som finnas i våra vattenfall, gå för¬
lorade, utan att vi af dem dragit den ringaste nytta. Vidare kan jag
icke finna, att utskottet gifvit någon sådan ledning åt Kungl. Maj it,
att Kungl. Maj:t på grund däraf skulle kunna finna ut en lyckligare
Ang. inrät¬
tande af en
permanent
vattenfall*-
kommission.
(Forts.)
N:o 20. 8
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. inrät¬
tande af en
permanent
vattenfalls-
kommission.
(Forts.)
lösning af frågan än den Kung!. Maj:t nu föreslagit. Visserligen an¬
tyder utskottet, att man möjligen skulle kunna använda sig af en redan
befintlig institution, t. ex. styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk,
men utskottet framkommer därefter med något, som jag må säga full¬
ständigt afskräckt mig från att ansluta mig till utskottets förslag. När
utskottet vill ange såsom sin uppfattning, att denna styrelse skulle
behöfva kompletteras i ett eller annat afseende, säger det, »vare sig
denna institution för ifrågavarande uppdrags fullgörande måste beredas
någon förstärkning eller styrelsen endast må lämnas rätt att i mån af
behof anlita tekniskt kunniga personer för nödiga undersökningar och
eventuella planers uppgörande» etc. Sålunda förbiser utskottet helt
och hållet den viktiga omständigheteu, att vidt skilda näringsgrenar
ovillkorligen enligt min uppfattning böra vara representerade i denna
kommission. Jag erkänner villigt, att det icke vore lyckligt att gripa
in i framstående ämbetsmäns göromål och taga bort arbetskrafter frän
ämbetsverken. Men å andra sidan tror jag det vara en ganska viktig
sak, att alla de vetenskaper och näringsgrenar, för hvilka de personer,
som skulle insättas i kommissionen, äro målsmän, verkligen blifva re¬
presenterade inom kommissionen. Jag har därför icke vågat motsätta
mig bifall till Kungl. Maj:ts förslag i den form reservanterna gifvit
detsamma. Det är gifvet, att denna institution till en början icke
kommer att fungera fullkomligt, liksom att densamma alltid kommer
att vara underkastad den lag, som hela mänskligheten är underkastad,
nämligen ofullkomlighetens. Då jag emellertid hyser den uppfatt¬
ningen att därest vi icke börja, kommer verket aldrig i gäng, har
jag icke vågat yrka afslag å Kungl. Maj:ts förslag, och detta så mycket
mindre som utskottet icke lyckats framlägga några synpunkter, i enlig¬
het med hvilka frågan skulle kunna lösas på ett lyckligare, billigare
och mera praktiskt sätt än det Kungl. Maj:t föreslagit. Jag anhåller
därför, herr talman, att få yrka afslag å utskottets hemställan och
bifall till reservationen.
I detta anförande instämde herrar Wildun d, Jeansson i Kalmar,
Ström, Karlsson i Mo, Emthén, Vennersten, Sandén och Bengtsson
i Häradsköp.
Herr Kronlund: Herr talman! Herr Persson i Tallberg påpekade
något, som vi för öfrigt alla känna, nämligen att vi alltför länge
dröjt med ett afgörande beträffande tillvaratagandet af dessa stora
naturtillgångar, som nu få ligga obrukade. Redan för nio år sedan
aäät Riksdagen en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om ut¬
redning rörande användningen af våra vattenfall. Sedan började den
vanliga snigelgången. År 1903 var vattenfallskommittén färdig med
sin utredning och därefter började vandringen kring ämbetsverken,
hvarifrån frågan helt nyligen kommit för att förberedas af Kungl. Maj:t.
Vi må betänka, att, såsom vattenfallskommittén betonar, 400,000
användbara hästkrafter årligen rinna bort i statens egna vattenfall,
där staten sålunda årligen förlorar miljoner kronor. Nu föreligger
ändtligen ett förslag från Kungl. Maj:t att åtminstone provisoriskt
ordna denna fråga och detta på så sätt, att det anordnas en vatten-
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
9 N:o 20.
fallskommission. Hvad skulle nu denna vattenfallskommission ha att An,J- »«*•«-
göra? Jo, den skulle ha att uppgöra först och främst en plan för
fördelningen af landets olika kraftfördelningsområden, vidare eu plan Vattenfaiu-
för flod- och sjöregleringar samt slutligen en plan för fördelning af kommission.
olika vattenfall för de olika ändamål, för hvilka staten skulle vilja (Forts.)
upplåta desamma. Vid uppgörandet af en sådan plan kommer man ju
att för hvarje steg beröra eu mängd svårlösta och invecklade frågor.
För hvarje steg behöfves det en remiss till alla dessa olika ämbetsverk,
ur b vilka en ledamot enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle insättas i
vattenfallskommissionen. Om vi låta ledningen af dessa angelägen¬
heter öfvergå till exempelvis styrelsen för Trollhätte kanal- och vatten¬
verk, så kommer det vid hvart enda litet steg att fordras remiss till
alla dessa 7 eller 8 ämbetsverk. Och hvad blir följden? Jo, att dessa
ämbetsverks tid och krafter långt mera tagas i anspråk, än hvad fallet
skulle blifva, därest detta fullgjordes inom vattenfallskommissionen, där
delegerade från alla dessa ämbetsverk kunde samverka och åstadkomma
ett enhetligt arbete. Det är just denna synpunkt jag tycker är det
värdefullaste i Kungl. Maj:ts förslag, ty därigenom undvikes den eljest
oundgängliga tidsförlust, som uppstår af dessa remisser till alla ämbets¬
verk. Nu anmärkte herr Starbäck, att kommissionen icke får någon
enhetlig sammansättning och att dess arbete icke kan blifva tillfreds¬
ställande. Ja, häremot vill jag framhålla, att det dock finnes en central
person i denna kommission, och det är vattenfallsingenjören, som skulle
ha att uppgöra plan för och föredraga alla frågor. Han blir den
centrala personen i denna kommission och han kommer, om man får
en duktig person, säkerligen att utföra detta arbete bättre än om det
hänskjutes till denna styrelse i Trollhättan.
Det är på dessa grunder och med åberopande för öfrigt af de
skäl, som Kungl. Maj:t framhåller, jag ber att få yrka bifall till herr
Wiklunds m. fl. reservation.
Herr vice talmannen: Det vill synas, som om det icke lönade
mödan att söka försvara den ståndpunkt, som utskottet i denna fråga
intagit. Emellertid tror jag icke, att utskottet är så fattigt på skäl
för sin mening, som man skulle kunna tro af här gjorda uttalanden,
särskildt den förste talarens.
Utskottet bar till en början uttalat sitt erkännande af Kungl.
Maj:ts initiativ och framlämnande af förslag i denna fråga så tidigt,
att den kunnat föreläggas innevarande års Riksdag. Därmed bar ut¬
skottet erkänt, att det till fullo uppskattar den stora betydelsen af
denna vidtomfattande fråga. Utskottet har emellertid varit af olika
mening med Kungl. Maj:t angående sättet att ordna saken. Herr
Starbäcks i det fallet redan gjorda uttalande rörande den kommission,
som Kungl. Maj:t föreslår, är sådant, att jag i allt väsentligt kan in¬
stämma med honom. För att nu icke onödigtvis upprepa något af
hvad herr Starbäck nyss har anfört, ber jag att få instämma i hvad
han i det afseendet yttrade.
Sedan kommer man till en annan fråga, och det är den: Kan
det icke låta sig göra på annat sätt än genom en kommission, som
skulle bestå af så många ledamöter som Kungl. Maj:t föreslår, ordna
N:o 20. 10
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. inrät- om statens vattenfall? Alldeles uppenbart är det, att en del af dessa
^permanent ämbetsverk icke höra vara orepresenterade i kommissionen, blott man
vattenfalls- uu icke får där allt för mycket ämbetsmannarutin och allt för mycket
kommission, byrakratism och allt för litet sakkunskap. Fara kan föreligga, att så
(Forts.) blir förhållandet. Utskottet har, som herrarne finna, tänkt sig, att
det skulle låta sig göra med en kommission sammansatt på en annan
väg, visserligen icke så, att den af Kungl. Maj:t föreslagna vatten-
fallsingenjören skulle saknas, och icke heller så, att det i öfrigt skulle
saknas personer med sakkunskap i den af Kungl. Maj:t angifna rikt¬
ningen. Man har tänkt sig, att allt detta skulle kunna ordnas på ett
lämpligare och kanske ock billigare sätt genom att välja eu annan
väg. Den är antydningsvis framhållen i utskottets motivering, där
utskottet framhållit lämpligheten af en utvidgning af styrelsen för
Trollhätte kanal- och vattenverk. Man skall invända, att den styrel¬
sen har tillräckligt att göra med det arbete, som för närvarande åligger
densamma. Det har den också för tillfället och under den allra när¬
maste framtiden, men snart nog äro ju anläggningarna vid Trollhätte¬
fallen icke allenast planlagda utan till stor del äfven utförda, och så
småningom återstår vid Trollhättan intet annat än att fördela den
elektriska energi, man lyckats frambringa genom anläggningarna. Då
kunde denna styrelse helt säkert öfvertaga detta arbete med statens
öfriga vattenfall och det så mycket säkrare, som, efter hvad man kan
se, det icke är fråga om att den ifrågavarande vattenfallskommissionen
skulle omedelbart börja sin verksamhet. Trollhättekommissionen skulle
kunna taga vid så fort som det behöfdes. Jag styrkes i denna min
uppfattning däraf, att såvidt man kan se — åtminstone framgår icke
något annat af de handlingar, som medfölja den kung], propositionen —•
järnvägsstyrelsen skulle ha tänkt sig att själf ordna och montera de
af densamma inköpta vattenfallen. Är detta förhållandet, så är det
ju inga andra vattenfall, som under den närmaste tiden kräfva några
närmare åtgärder. Således skulle det kunna bli tid för styrelsen öfver
Trollhätteverken att taga vid, när det verkligen fordrades ett ingri¬
pande för ordnandet af de statens vattenfall, som här äro i fråga.
Jag är för min del alldeles öfvertygad om, att detta sätt också i
längden skulle ställa sig mycket billigare. Men det är icke allt för
ofta fråga om i våra dagar, att man skall se på att man samtidigt
med att man söker åstadkomma något nyttigt och godt man ock gör
det så billigt som möjligt, utan i stället synes allt vilja gå ut på, att
det skall blifva så dyrt som möjligt. Knappast någon ser numera på
hvilka kostnader som erfordras för det ena eller andra. Jag kar
emellertid svårt att lämna min medverkan därtill. Det kan hitta på
att hända, att om det skall bli först en sådan kommission, som Kungl.
Maj:t föreslår, och så en understyrelse vid Trollhättan och en under¬
styrelse vid andra större vattenfall och så kanske en understyrelse på
3rtterligare ett eller annat håll — ty hvem vet hur många under¬
styrelser det kan behöfvas under denna kommission — det hela till
slut blir mycket dyrare än hvad det behöfde blifva. Och i alla fall
finnes det tid att ordna frågan. Om det är så, att järnvägsstyrelsen
själ!' ämnar vidtaga åtgärder för uttagande af den elektriska kraften
från sina inköpta vattenfall, så är det väl icke mera brådtom, än att
il N:o 20.
Onsdagen den G Mars, e. m.
man godt kan låta den föreliggande frågan anstå till nästa riksdag.
Det är det utskottet åsyftat, och jag tror, att utskottet liar lika goda
skäl för sin åsikt, som de sota framhållas för reservationen. Jag ber,
herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Alfred Peters¬
son: Herr talman, mina herrar! Ett bättre tillvaratagande af de
kraftkällor, som finnas uti statens vattenfall, torde väl af litet hvar
anses såsom ett eftersträfvansvärdt mål, och ingen af de herrar, som
hitintills haft ordet, har heller förnekat detta. Äfven herr Starbrak
ansåg, att det målet vore värdt att göra något för, ehuru han, enligt
min mening, var på väg att göra frågan till något än större, än den
i verkligheten är. Jag medger gärna, att frågan är stor, och jag vill
påstå, att vi icke ha råd att längre låta dessa naturtillgångar ligga
outnyttjade och låta denna kraft rinna bort i sanden eller här kanske
rättare i hafvet. Men när man nu frågar sig, hvilka åtgärder, som
från statens sida böra vidtagas för att ernå detta mål, så får man söka
göra klart för sig, på hvilka vägar staten kan tänkas villig att ställa
dessa naturtillgångar i industriens och näringarnas, uti nationens tjänst.
Vattenfallskommittén hade gifvetvis på sin tid den frågan uppe och
sökte också finna ett svar på den. Kommittén ställde under debatt
den frågan, huruvida staten borde försälja sina vattenfall till enskilda
personer, kommuner eller samhällen o. s. v. Den besvarade den frågan
med nej och tog alldeles bestämdt afstånd från den tanken, att staten
skulle afhända sig äganderätten. En annan tänkbar utväg, en utväg,
som kommittén ock stannade för och tog till utgångspunkt, var den,
att staten kunde finnas villig att på viss tid och mot bestämda afgifter
bortarrendera sina vattenfall. En tredje utväg är naturligtvis den, att
staten själf uppträder såsom bebyggare, såsom deu redan har gjort vid
Trollhättan, och sedan uthyr kraft till de afnämare, som behöfva den¬
samma. För att kunna bilda sig ett omdöme om, huru man här skall
gå tillväga, antingen bortarrendera fallen utan något bebyggande eller
distribuera kraften, sedan man själf anordnat behöfliga byggnader och
anstalter för att tillvarataga den, är det nödvändigt, att man gör en
liten undersökning af hvad vi i det afseendet ha att förfoga öfver,
huru stor kraft det finnes i statens olika vattenfall, hvarest de äro be¬
lägna och om näringslifvet på respektive ställen ännu är så pass ut-
veckladt, att det kan tillgodogöra sig den kraft, som staten här kan
erbjuda. Först vill jag då med ledning af vattenfallskommittén göra
en liten rond så att säga genom landet och se till, hvilka dessa statens
vattenfall äro. Jag ber då att redan nu få betona, att det naturligt¬
vis aldrig kan komma i fråga, att staten själf skall bebygga smärre
vattenfall. Man har sagt, att det kraftminimum, som alltid måste fin¬
nas, för att staten själf skall kunna uppträda som bebyggare, vore 1,000
hästkrafter. En auktoritet på detta område sade i dag i Första Kamma¬
ren, att 10,000 hästkrafter bör vara det minimum, under hvithet staten
själf icke bör uppträda såsom bebyggare af vattenfall. Ser jag nu efter
i södra Sverige, Sverige söder om Dalälfven ungefär, så finner jag, att
vi där i denna stund — om jag undantager några vattenfall, som sta¬
ten i dagarne har köpt för kommunikationsändamål, med tanke på att
Ang. inrät¬
tande af en
permanent
vatten/älla-
kommission.
(Forts.)
f\':o 20. 12
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. inrät- drifva Sveriges järnvägar med elektrisk kraft — näppeligen lia något
^permanent en(^a hvar, dår staten kan tänkas uppträda såsom Inbyggare.
vattenfalls- Trollhättan är där vårt största fall, med 75,000 hkr., men angående
kommission, dess disposition ha ju statsmakterna redan fattat beslut. Därnäst kom-
(Forts.) mer Alfkarleby vattenfall med omkring 15,500 hästkrafter, och det är näst
Trollhättan vårt allra största fall i södra delen af landet. Äfven detta
vattenfall torde med det snaraste komma att tagas i anspråk, möjligen
för kommunikationsändamål. Vidare ha vi Karseforsen med omkring
6,700 hästkrafter, som. tidigare betraktades såsom statens vattenfall",
men sedermera befunnits icke vara det, hvarför staten fått förvärfva
det åter för dryga penningar. Vidare ha vi Gullspångsfallen med
4,000 hästkrafter — de äro nu helt och hållet i enskilda händer —
samt Jössefors med 2,730 hästkrafter, och där äger staten blott den
ena stranden. Dessutom ha vi åtskilliga vattenfall nere i ustergötland,
bland dem Dufvedalskvarn med 1,160 hästkrafter, Björköfallet, där en¬
dast den ena stranden tillhör staten, med 1,563 hästkrafter samt Smedje-
holmsfallet och Holmensfallet i Norrköping med 1,908 hästkrafter —
det disponeras för närvarande af enskilda industrier —; och vidare ha vi
Torsebrofallen med 1,560 hästkrafter — det står upptaget i vattenfalls-
kommitténs förteckning såsom en statens egendom, men det har i dag
upplysts, att så icke är fallet — och slutligen Laholmsfallet med om^
kring 1,750 hästkrafter, hvilket visserligen äges af staten, men där
redan en del anläggningar blifvit gjorda. Om man sålunda går igenom
hela raden af vattenfall i södra Sverige, som staten för närvarande
helt ..eller delvis äger, och undantager de vattenfall, som för speciella
statsändamål redan äro disponerade, så finner man, att det näppeligen
gifves ett enda vattenfall, där staten själ! kan tänkas uppträda såsom
^byggare. Vi ha då att undersöka de norrländska vattenfallen, där
den största. kraftenergien finnes att tillgå. De allra flesta af dessa
vattenfall ligga i Norrbottens län. Där ha vi sålunda Pärkämäkoski
med 5,212 hästkrafter. Stora Sjöfallet med 5,702 hästkrafter, Porjusfal-
len med 6,020 hästkrafter, Harsprånget med 22,348 hästkrafter, Troll-
forsen med 5,535 hästkrafter, Edeforsen med 11,632 hästkrafter och
Storforsen med 10,171 hästkrafter. Där ha vi alltså utomordentliga
kraftförråd. Men, mina herrar, har utvecklingen där uppe ännu kom¬
mit på det stadium, att staten nu bör kunna bebygga dessa vattenfall?
Jag tror det icke; därtill lär nog fordras ett betydligt mera utveckladt
näringslif och en större industri samt i all synnerhet bättre och mera
utgrenade kommunikationsförhållanden, än hvad som för närvarande
finnas där uppe. Hvad Västerbottens län beträffar, ha vi där ett par
vattenfall, ett på 5,000 och ett på 8,000 hästkrafter, i Jämtlands län
två vattenfall på hvardera 12,000 hästkrafter och i Gäfleborgs län
Ljusne strömmar, hvilka ha eu betydande vattenkraft.
Af denna undersökning angående statens olika vattenfall och deras
belägenhet torde man näppeligen kunna komma till annat resultat än
att inom den allra närmaste tiden åtminstone ett utnyttjande och till¬
varatagande af statens vattenfall i regeln endast kan ske därigenom,
att staten utarrenderar vattenkraft till enskilde eller samhällen, som
äro i behof af ljus och kraft. Dessa mindre vattenfall kunna icke gärna
disponeras på något annat sätt. Kungl. Maj:ts proposition — och jag
13 N:o 20.
Onsdagen den 6 Mars, e. in.
ber att få fästa kammarens uppmärksamhet härå — riktar sig just på
det närvarande behofvet, och huru detta bäst skall kunna tillgodoses,
för att sedan förhållandena må få utveckla sig i den mån, som om¬
ständigheterna kräfva. Det behof, som för närvarande oafvisligen gör
sig gällande härvidlag, är just att nu få ett statsorgan, hvarigenom
dessa enskilda kunna komma till tals och underhandla med staten
och få ordentligt besked. Det behofvet bör och kali enligt min me¬
ning fyllas redan nu. Jag har här i min hand en afskrift af en an¬
sökan angående rätt till disposition af viss del åtminstone af ett vatten¬
fall uppe i Norrland. I denna ansökan heter det: »Undertecknade
bolag, som idkar grufdrift och kopparmalmsförädling i Nautanen vid
Gellivare, får härmed underdånigast anhålla att till rimligt pris få
arrendera så stor del af den kronan tillhöriga vattenkraften i Porjusfallen
i Luleälf, som för utnyttjande af 3,000 effektiva hästkrafter behöfves.
Arrendetiden skulle vi önska få fastställd sä lång som möjligt, och ej
under 75 år». Detta bolag har tidigare, innan denna ansökan inläm¬
nades, genom sitt ombud muntligen gjort förfrågan om möjligheten att
träffa någon öfverenskommelse med staten angående disposition af viss
del af den vattenkraft där uppe, som nu rinner bort till ingen nytta.
Det har sagts: vi arbeta under mycket tryckta förhållanden; kraften
är för dyr, såsom vi nu ha det ställdt, och kunna vi icke få det ordnadt
snarligen, se vi ingen annan utväg, än att vi måste flytta denna in¬
dustrigren öfver gränsen till Norge — där har man det ordnadt på
annat sätt, där kan man lättare fä träffa en öfverenskommelse, tv
vattenfallen äro där i allmänhet i enskildas händer.
Det är således alldeles gifvet, att man här står inför ett trängande
behof. Hvad har man nu att göra vid behandlingen af en sådan fråga
som denna, där det gäller att arrendera ut vattenkraft? Jo, man får
vandra den långa vägen, man får gå från det ena ämbetsverket till
det andra för att få den nödiga utredningen och de olika intressen,
som här beröras, belysta. Jag ber nämligen herrarne icke alldeles
glömma bort, att när det gäller disposition af ett vattenfall, är det
icke blott fråga om att utan vidare taga hand om kraften och bygga,
huru man behagar, utan det finnes äfven andra intressen därvidlag,
som icke alldeles fä ignoreras. När staten undantog vattenfallen i
Norrland, så skedde detta — det framgår såväl af afvittringsförfatt-
ningarna som af afvittringsutslagen — kanske icke i främsta rummet
med tanke därpå, att staten där skulle ha kraftkällor för en blifvande
industri; nej, dessa vattenfall förbehöll sig staten därför, att enskilda
icke skulle kunna förhindra i framtiden behöfliga regleringar, sjö- och
vattenaftappningar m. m. och sätta en damm för ntvecklingen. Nu är
det klart, att när en sådan fråga som upplåtandet af dispositionsrätten
till ett vattenfall skall pröfvas, måste man se till, att äfven flottning-
ens, jordbrukets, fiskets m. fl. intressen beaktas; man måste öfverväga
och ordna saken så, att icke dessa intressen blifva trädda för nära.
Såsom herrarne förstå, är det fördenskull alldeles nödvändigt, att
man i dylika frågor antingen hör dessa olika intressens representanter,
d. v. s. respektive ämbetsverk, eller också skapar ett organ, där denna
sakkunskap är representerad. Det är denna senare utväg, som vatten-
fallskommittén redan på sin tid förordat och som de olika myndigheter,
Ang. inrät¬
tande af eu
permanent
vatten falls¬
kommission.
(Forts.)
>*:o 20. 14
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. inrät- hvilka hörts i frågen, på det allra bestämdaste sanktionerat. Herr Star-
tan?rmaLlt sac*e visserligen, att dessa olika ämbetsverk och myndigheter, som
vattenfall- bl.ifvit hörda, varit af mycket olika mening. Hvarom rörde sig då de
kommission. olika meningarna? Jo, om antalet representanter från de olika verken,
(Forts.) men alls icke i fråga om önskvärdheten att få en dylik kommission
till stånd. I allmänhet ville ämbetsverken, att flera ledamöter skulle
sitta i kommissionen, än Kungl. Maj:t nu föreslagit. Kungl. Maj:t
ansåg nämligen, att man icke borde göra detta organ vidlyftigare eller
mera »tungrodd, för att begagna herr Starbäcks ord, än som nödvän¬
digt var, och därför har Kungl. Maj:t, så långt sig göra låtit, förenk¬
lat saken.
När en dylik dispositionsfråga förekommer, gäller det, som sagdt,
att våga mot hvarandra de olika intressen, som af frågan beröras och
att få frågan afgjord på ett enhetligt sätt. Såsom det nu går till,
sitter det ena ämbetsverket och resonerar för sig och det andra för
sig, ofta utan känning med hvarandra, men enligt den nu föreslagna
anordningen sknlle de olika representanterna komma tillsammans och
inför hvarandra framhålla sina intressen; dessa skulle då vägas mot
hvarandra, och man skulle då, enligt mitt förmenande, kunna komma
till ett enhetligt, lyckligt och godt resultat.
Vidare måste man naturligtvis i dylika fall beakta såväl de tek¬
niska förhållandena som affärssynpunkterna. Man måste afmäta arrende-
afgiften på ett lämpligt sätt, sä att å ena sidan staten får, hvad den
bör ha, och å andra sidan de, som för industriella eller andra syften
önska arrendera kraft af staten, icke blifva på ett obehörigt sätt upp¬
skörtade utan verkligen kunna arbeta under de uppställda villkoren.
Allt sådant måste noga afvägas.
Kungl. Maj :t har också utgått ifrån, att man borde se till, att icke
denna kommission blefve en alltför ämbetsmannamässig eller en mer
eller mindre formalistisk institution, och det är därför Kungl. Maj:t
velat i denna kommission insätta vattenfallsingenjören liksom äfven
personer, tagna direkt från det praktiska lifvet; Kungl. Maj:t har så
att säga i densamma velat ingjuta en lefvande kraft, en lefvande ande.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vattenfallskommittén föreslogo,
att en byråchef i nämnda styrelse skulle vara föredragande. Detta
har emellertid Kungl. Maj:t för sin del icke ansett vara görligt eller
möjligt, bland annat därför, att denna person och detta ämbetsverk
hafva fullt upp att göra.
Man har om denna kommission och om detta sätt att arbeta sagt,
att det skulle förrycka arbetet i ämbetsverken, det skulle blifva eu
upplösning, som herr Starbäck tillät sig att säga. *, Men hur kan man
påstå och försvara det? För min del påstår jag, att därigenom en del
arbetskrafter blifva frigjorda, Ty huru går det till'nu, om en dylik
fråga remitteras? Jo så, att en föredragande i hvarje ämbetsverk
måste grundligt sätta sig in i frågan och sedan föredraga den.
Däremot med en sådan anordning, som Kungl. Maj:t tänkt sig,
har den, som föredrager saken — i detta fall vattenfallsingenjören —
att göra upp en beskrifning, en promemoria, så fullständig, att repre¬
sentanterna för de olika ämbetsverken kunna på detta sätt bilda sig
ett omdöme om frågan; och så få de komma tillsammans och diskutera
Onsdagen den 6 Mars, e. in.
15 N:o 20.
frågan med hvarandra, men öfriga ledamöter i de respektive ämbets¬
verken äro befriade.
På skäl jag förut anfört håller jag före, att alla de mindre statens
vattenfall kunna bäst tillgodogöras genom att upplåta dem på arrende;
dock har jag icke förbisett, att staten särskildt i fråga om de större
fallen kan komma att beträda den andra vägen. Till statsrådsproto¬
kollet har jag därom yttrat följande:
»De nu nämnda fallen utgöra det stora antalet af statens vatten¬
fall. Det finnes emellertid ännu en kategori, de stora vattenfallen,
hvilkas vattentillgångar äro tillräckliga att förse ett större område
med dess behof af kraft. Beträffande dem måste, synes det mig, såväl
statens eget som de blifvande afnämarnas intressen bjuda, att staten
icke lämnar ifrån sig rätten att utöfva inflytande vid bestämmande
af sättet och villkoren för utnyttjandet af dessa viktiga kraftkällor.
Här bör alltså den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framkastade
tanken, att staten bör uppträda som företagare antingen så, att den
själf öfverbygger det ena eller det andra fallet och därifrån uthyr
kraft, eller så, att den ingår som störste delägare i företag, af¬
seende att sålunda tillgodogöra sig vattenkraften, hafva sin fulla gil¬
tighet. Detsamma synes gälla, därest till följd af särskilda omständig¬
heter det skulle låta sig göra att på ett eller annat ställe efter eu
gemensam plan bebygga en större komplex af vattenfall, något som
emellertid till följd af åtskilliga förhållanden synes för närvarande icke
låta sig göra i större utsträckning. Skall emellertid en dylik stats¬
verksamhet komma till stånd och blifva till största möjliga gagn, for¬
dras det, att det statsorgan, som skall handhafva den närmaste led¬
ningen af densamma, äger förmåga både af blick för de föreliggande
förhållandena och af vaket initiativ.»
Och detta är just motiveringen för insättandet i kommissionen af
denne vattenfallsingenjör, som jag påstår kommer att blifva den egent¬
liga pulserande kraften. När den tid kommer, då Kungl. Maj:t och
Riksdagen besluter, att det eller det fallet skall af staten monteras och
bebyggas, samt denna kommissionen i följd häraf behöfver växa ut
mera till en förvaltande äu såsom nu utredande myndighet, så finnes
ingenting som hindrar, att man omgifver denne vattenfallsingenjör med
en större eller mindre stab af ledamöter, som äro lämpliga för detta,
och får en afdelning, som kanske mer än denna kommission är ur
affärssynpunkt skickad att administrera.
Ja, med hänsyn till dessa faktiskt föreliggande förhållanden och
den omständigheten, att vi för närvarande icke hafva behof af att få
en vattenbyggnadsstyrelse utan ett organ, hvarigenom staten kan få
dessa förhållanden undan för undan, allt efter som de framträda, ord¬
nade — från den synpunkten har Kungl. Maj:t utgått. Och ser man
saken från den sidan, att man frågar, hvad som för närvarande behöf-
ves, tror jag Kungl. Maj:t har mycket goda skäl för det föreliggande
förslaget.
Vi veta, att medan tiden går, rinner kraften bort utan att komma
till användning. Det är 9 år sedan vattenfallskommittén tillsattes.
Skall man nu börja på nytt igen och få nya förslag, vet jag icke, huru
många år komma att gå, innan det blir något resultat, och under
Ang. inrät¬
tande af en
permanent
vatten falls-
kommission.
(Forts.)
N:o 20. 16
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. inråt- tiden bortrinna dessa naturtillgångar obegagnade. Hafva vi råd till
^permanent Jag tror det icke. Jag vill därför be herrarne bifalla Kungl.
vattenfalls- Maj:ts förslag. Det vore ett första steg och ett mycket viktigt steg
kommission, pa den väg, som afser att tillgodogöra sig dessa krafter i deras helhet.
(Forts.) Det var något, som nämndes af vice talmannen, som jag skall be
att få fästa mig något vid. Han sade, att det på detta sätt kan hända,
att vi få en del understyrelser. Ja, skulle så ske, att staten får kraft¬
stationer sådana som Trollhättan, tror jag det blir alldeles nödvändigt
att icke blott hafva en central institution utan också på vederbörande
platser någon lokal ledning. Det blir icke möjligt för eu central in¬
stitution att hafva dessa olika kraftstationer under sin direkta ledning.
Trollhättestyrelsen är tillsatt med sitt särskilda ändamål, och Troll¬
hättefallen äro också disponerade för sina särskilda ändamål. Det fram¬
går också af den kungl. propositionen, att dessa institutioner icke på
något sätt skulle komma in under nu ifrågavarande kommissions led¬
ung. Men det shulle vara underligt, om en lokalstyrelse, som är till¬
satt för detta särskilda fall, skulle få som bisyssla handhafvandet af
statens alla vattenfall. Jag tror äfven, att om denna styrelse nu
skulle träda i stället för den föreslagna kommissionen, det närvarande
mest aktuella behofvet ej blefve fylldt.
Jag ber att få hemställa om bifall till reservanternas förslag.
Herr Lindhagen: Herr talman! Jag hade icke tänkt begära ordet
i denna fråga, då jag föreställde mig, att ledamöter af kammaren, som
vore. mera kompetenta än jag att bedöma frågan, skulle yttra sig. Men
då jag har det bestämda intrycket, att tillsättandet af en sådan sty¬
relse som denna sannolikt måste blifva en ganska stor olycka, synes
det mig, att så många som möjligt bland dem af kammarens leda¬
möter, som hysa denna uppfattning, yttra sig i frågan.
Jordbruksministern har synnerligen rätt, såsom ock reservanterna,
däruti, att det är af största vikt, att statens vattenfall snart tillgodo¬
göras. Därom finnes blott en mening. Men vi, som äro tveksamma,
äro det just därför att vi befara, att genom denna inrättning det kan
inträffa, att statens vattenfall blifva tillgodogjorda men icke på bästa
sätt, och då får man i framtiden göra om saken med stora kostnader.
Det är väl ingen af herrarne, som icke med mig är enig därom, att
med den föreslagna sammansättningen af kommissionen man har den
allra största anledning att befara, att den skall blifva en byråkratisk
institution. Jag vill icke säga något ondt därmed. Ledamöterna komma
att göra sin gärning med den största samvetsgrannhet. Men det är
den frigjordhet från idéer och praktiska uppslag, som utmärker en
byråkratisk institution, det är denna frigjordhet, som jag anser icke vara
pa sin plats i en sådan fråga, där det gäller att utnyttja en stor natur¬
rikedom, så att den kommer alla i största möjliga mån till godo. Vi
finna, att en hel del ledamöter äro själfskrifna, och andra ledamöter
skola utses af Kungl. Maj:t inom en trång krets, där man icke alls
kan tänka sig, att det alltid skall finnas lämpliga personer. Dessa
ledamöter äro säkra att sitta där eu lång följd åt år, tills de blifva
mycket gamla, och det hela kommer kanske att gå mera efter formulär.
Jordbruksministern medgifver ock, att här behöfves ytterligare »eu
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
17 N:o 20.
lefvande ande», som således icke finnes lios dessa ledamöter. Härmed
syftas på vattenfallsingenjören, och jordbruksministern betonar, att det
är egentligen lian som skall göra susen; det är han som skall bliden
lefvande anden. Men då vill jag fråga jordbruksministern: kan man i
våra dagar verkligen räkna med att på näringslifvets område få en
lefvande ande för 7,000 kronor? Det är ju alldeles klart, att sådana
saker som de ifrågavarande, om staten öfver hufvud skall syssla med
dem, måste skötas på ett affärsmässigt sätt, såsom privata personer
sköta sina affärer. Denne vattenfallsingenjör, som skall omhänderhafva
skötseln af ifrågavarande vattenfall, skall aflönas med det belopp, som
jag nämude. Men hvem får man? Jo, mycket möjligt en person,
som icke kan vinna en mera lönande anställning i den enskilda indu¬
striens tjänst, hvarest så oerhördt mycket större aflöningar gifvas. Man
får kanske en liten snäll ämbetsman, som expedierar sina expeditioner
samvetsgrant med prydlig stil, det är icke sagdt, att man får något
mer. Och så alla byråchefer, som samlas tillhopa utan organiskt sam¬
manhang i organisationen — bvilka ledande grundsatser tro herrarne
skola kunna utgå från en så beskaffad styrelse? Det är ju möjligt, att
de ledande grundsatserna kunna komma, men jag tror det icke är san¬
nolikt.
Nu har emellertid statsutskottet, såvidt jag förstår, gifvit ett upp¬
slag, som verkligen förefaller tilltalande. Trollhättan är ju landets
förnämsta vattenkraft, och där skall man nu börja att göra anlägg¬
ningar. Där är sålunda centrum för all erfarenhet, som kan vinnas
på detta område. Den styrelse, som finnes där, är ock organiserad
efter mer affärsmässiga principer. Chefen får någorlunda betaldt, så
som man betalar i enskild industri. Han får därigenom ett större in¬
tresse för sin verksamhet, och jag tycker att det ligger något tillta¬
lande däri, att den styrelse, som skall leda allt detta på ett frukt¬
bringande sätt, har sitt säte på den ort, hvarest den största erfaren¬
heten i landet finnes. Där erhåller man ständigt den mest lefvande
erfarenhet inför sina ögon.
Na sades visserligen, att man genom att plocka ihop alla dessa
byråchefer får representanter för så många olika intressen. Ja, det
får man nog, men jag tror icke, att alla dessa intressen komma att
samverka på ett lyckligt sätt, och den samverkan, som sker, blir i
hvarje fall alltför byråkratisk. Den styrelse, hvarom här är fråga,
borde snarare så inrättas, att man finge tillfälle att kalla till ledamöter,
adjungerade eller fasta, just de personer i landet, som enligt den all¬
männa meningen hafva den största inblicken i hithörande frågor. Jag
delar icke den uppfattningen, att man på detta område så mycket bör
företrädesvis fästa sig vid billigheten. Jag tror, att det för landet
kommer att afkasta mycket mer, om de personer, som sysselsätta sig
med saken, få sådan aflöning, att äfven staten far dugligt folk och de
dugliga icke dragas uteslutande till den enskilda industrien.
För öfrigt, hufvudsaken, när det skall byggas och vattenfallen an¬
vändas, är att statens och teknikens intressen blifva bäst tillgodosedda.
Visserligen böra äfven fiskerinäringens och jordbrukets intressen komma
till beaktande, men för att få bygga i ett vattenfall inåste ju laga syn
hållas, och då kommer enligt lagens föreskrift att tillses, att dessa näringar
Andra Kammarens Prot. 1907. N:o 20. 2
sin g. inrät¬
tande af en
permanent
vatten/alU-
kommi8sion.
(Vörts.)
JJ:o 20. 18
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. inrät¬
tande af en
permanent
vattenfalla-
kommission.
(Forts.)
ej lida skada genom byggande. Häri ligger redan en viss garanti för
att anläggningen icke göres så, att jordbruksnäringen och fisket i något
afseende komma till korta.
Om jag förstod herr Kronlund rätt, ansåg lian, att det viktigaste
i detta förslag vore, att man sluppe infordra yttranden från så mänga
myndigheter, i det att representanter för de särskilda ämbetsverken
sammankomme på eu gång. Men hvarför skall man infordra yttranden
från så många myndigheter, om man har eu bra styrelse? Alla be¬
höfva väl ändock icke yttra sig.
Jag tänker dessutom, att bland de praktiska frågor, som före¬
komma beträffande vattenverksanläggningar och för hvilka den före¬
slagna institutionen enligt min tro sannolikt icke lämpar sig, också fin¬
nas så många af allmänt intresse, särskilt med hänsyn till att vatten¬
kraften kommer alla landets invånare till godo och att icke enbart de
spekulativa och storkapitalistiska intressena bli härskande. Men jag
befarar, att i den föreslagna styrelsen dessa skulle få ett mycket stort
gehör, och att nya tankar, afseende att tillgodogöra vattenkraften för
hela folket, kornme att möta mera hinder än understöd från denna
styrelse.
Nu har ju jordbruksministern vädjat till oss, att vi borde taga
hvad som helst, enär det eljest skulle dröja så länge. Ja, det är verk¬
ligen bekymmersamt, att, när saken en gång kryper fram, man icke
lagt sig vinn om att söka erhålla en mindre byråkratisk lösning af
frågan. Men nog tror jag, att man med god vilja skulle kunna redan
till nästa år, med utgångspunkt från statsutskottets förslag, vinna något
acceptabelt. I hvarje händelse tror jag att saken är så viktig för lan¬
det, att vi knappt äro mogna att nu kasta oss in på en sådan lösning
som den nu ifrågasatta. Åtminstone tilltror jag mig icke detta,
utan jag anser, att man i hvarje fall bör få tänka på den till nästa
år, och därför yrkar jag, herr talman, bifall till statsutskottets hem¬
ställan.
Häruti instämde herr Eriksson i Elgered.
Herr Sjö: Efter de yttranden, som här i afton afgifvits i denna
fråga, skall jag uttala mig ganska kort.
Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet yttrade, att
vi icke hafva råd att låta dessa naturkrafter gä ifrån oss oanvända. I
detta yttrande ber jag att till alla delar få instämma. Jag är förvissad,
att vi litet hvar skola förena oss däruti. Hvar och en vill helt säkert,
att vi skola tillvarataga statens vattenfall samt tillgodogöra oss den
kraft, som därur kan erhållas, och detta på bästa, säkraste och mest
ekonomiska sätt. Därom böra icke meningarna i ringaste mån vara
delade. Men här framställer sig ju det viktigaste spörsmålet: hur skola
vi ordna saken? Hur skola vi fa en styrelse, som verkligen är den
mest kunniga, den skickligaste att utföra detta stora arbete? Jag här¬
inom utskottet icke kuunat inse, att den apparat, som Kungl. Maj:t
föreslagit, nämligen en kommission, bestående af nio personer, tagna
från åtskilliga ämbetsverk, skall vara den lämpligaste och ändamåls¬
enligaste för dessa stora företags förverkligande. Här skulle, såsom
Onsdagen den 6 Mars, e. ro. 1!)
redan ett par talare erinrat, blifva en ingenjör, som skulle vara den
ledande sjäilen . i kommissionen, vara föredragande bos kommissionen,
och om kommissionen själf icke ville resa ut och se på vattenfallen
eller anläggningarna, som vore på fråga att besluta om, så finge leda¬
möterna ju lita på honom. Men det blefve, fruktar jag, ej sii Irra att
låta en kanske ung ingenjör taga hand om sådana dyrbara saker som.
statens vattenfall. Det synes mig, liksom äfven af den siste ärade
talaren och jämväl af ett par andra talare anförts, att vi nu borde
återremittera eller med andra ord afslå Kungl. Maj:ts framställning,
så att Kungl. Maj:t finge taga saken under iörnyadt bedömande med
beaktande af hvad utskottet här uttalat, nämligen att uppdraget kunde
lämnas åt den styrelse, som nu har att montera Trollhätte vattenfall.
Detta tror jag skulle vara icke allenast det enklaste utan äfven det
säkraste och bästa. Hvar och en minnes, när för två år sedan denna
styrelse tillsattes, hvilka vitsord dess ordförande och äfven bisittarne,
om jag så får kalla dem, erhöllo. Under den tid, de sedermera vant
sysselsatta med sitt arbete, hafva de helt säkert vunnit icke allenast
en större teoretisk kunskap än de förut haft utan äfven en ganska
god praktisk erfarenhet. Skola vi förlora denna duglighet och kun¬
nighet för ordnande äfven af statens öfriga vattenfall, det är ett spörs¬
mål, som framställer sig för mig och som jag icke kan komma ifrån.
Jag tror, att det af mig antydda sättet att sköta statens öfriga vatten¬
fall äfven skulle vara det säkraste och bästa.
Då säger man: vi skola söka tillgodogöra oss statens vattenfall fortast
möjligt. Ja, hvad detta beträffar, tror jag icke, efter hvad jag låtit
mig berätta, att det blifver så mycket att därmed göra under de när¬
maste två å tre åren. Under denna tid hinner ju styrelsen vid Troll¬
hättan skilja sig från sitt nuvarande arbete och är då troligen färdig
att gripa in med allvar beträffande de öfriga vattenfallen. Angående
de stora vattenfall, som järnvägsstyrelsen köpt för statens räkning, så
lärer denna styrelse själf skola aptera dem till att lämna elektrisk
kraft för järnvägsdriften. Man behöfver därför icke befara, att styrel¬
sen vid Trollhättan skulle nödgas taga hand om dessa vattenfall. Jag
tror också, att arbetet skulle blifva bättre och mera enhetligt ordnadt,
om samma styrelse finge handhafva skötseln af såväl Trollhättefallen
som öfriga statens vattenfall. Om det blefve en kommission, som öfver-
toge skötseln af de flesta vattenfall, och en särskild styrelse, som hade
hand om Trollhättefallen, så kunde det hända, att dessa båda myndig¬
heter komme i konflikt med hvarandra, och detta skulle väl icke vara
så angenämt. Därjämte skulle, såsom redan nämnts, arbetet förryckas
i de ämbetsverk, från hvilka alla dessa åtta tjänstemän skulle tagas.
Jag tror icke, att en lösning af frågan i enlighet med reservanternas
förslag vore den nyttigaste.
Jag ber att få erinra herrarne om, att vi böra noga tillse att få
kunniga och dugliga män att taga hand om dessa stora egendomar.
Det gäller att här förvalta värden, motsvarande många tiotal miljoner
kronor. Det är vidare fråga om att kunna göra affärer med dessa
stora egendomar, icke allenast för den närmaste tiden utan äfven allt
framgent, och blir saken till att börja med förfuskad, så kan man
befara, att oerhörda summor skola gå förlorade. Det är också därför,
N:o 20.
Ang. inrät¬
tande. af en
permanent
caitenfalla-
kom mission.
(Forts.)
S:o 20. 20
Onsdagen den G Mars, e. m.
Ang. inrät¬
tande af en
permanent
vatten fa ll s-
hominission.
(Forts.)
som jag vid detta tillfälle icke kunnat annat än, liksom jag förut gjort,
höja min röst för den mening, som jag nu här har uttalat, och det är
fördenskull, herr talman, som jag yrkar bifall till utskottets hem¬
ställan i den förhoppning, att, hvilket vore det lyckligaste, Kungl.
Maj:t måtte ännu en gång taga frågan om hand och densamma där¬
efter ånyo till nästa år föreläggas Riksdagen.
Herr Krön lund: För min del tror jag, att hela denna fråga
skulle gå i baklås för många år, om vi nu bitölle utskottets förslag.
Utskottet pekar ju alldeles tydligt på den lösningen af frågan, att
uppdraget skulle lämnas till styrelsen för Trollhätte kanal- och vatten¬
verk. Denna styrelse, hvars bisittare äro boende långt från Stockholm,
skulle alltså få utreda och uppgöra förslag rörande alla statens vatten¬
fall, ett arbete, som ovillkorligen kräfver en duglig och grundlig kon¬
troll af ämbetsverken här i Stockholm. Hur är det möjligt att tänka
sig, att denna styrelse där nere skulle kunna tillfredsställande utföra
ifrågavarande arbete? Detta är för mig omöjligt att fatta.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr Starbäck: Jag skall, herr talman, tillåta mig att ännu
en gång citera herr departementschefens anförande på tal om de olika
kategorierna af vattenfall. Om jag icke missuppfattade hans yttrande,
ansåg ban, att det egentligen endast vore de stora vattenfallens be¬
byggande, som skulle komma att blifva föremål för vattenfallskommis-
sionens öfverläggningar. Det kan ju hända, att jag missuppfattat ho¬
nom något, men detta torde icke inverka på det resultat, till hvilket
jag kommer. Jag skall be att få fästa uppmärksamheten på de två
mellersta kategorierna af vattenfall. Om dem säger departements¬
chefen: »Andra vattenfall äro sådana, som väl förslå att lämna drif¬
kraft åt ett eller ett mindretal industriella företag, men som dock ej
äro af den storlek, att staten själf bör befatta sig med deras utnytt¬
jande. Dylika fall synas därför lämpligast böra utarrenderas åt en¬
skilda. En tredje kategori äro sådana, som till följd af sitt läge och
sin storlek lämpa sig att förse en eller annan tätare bebyggd ort med
dess behof af ljus och kraft. Dessa torde måhända i regel böra upp¬
låtas på arrende till vederbörande kommuner och samhällen.» Jag
måtte val icke hafva misstagit mig i den förmodan, att dessa frågor
angående utarrendering af vattenkraft skola blifva föremål för vatten-
fallskommissionens öfverläggningar. Då ber jag er, mina herrar, att
tänka er, huru en sådan historia skall gå till. Yattenfallsingenjören
har förmodligen till att börja med ensam eller i sällskap med alla
vattenfallskommissionens medlemmar besökt platsen, där ett vattenfall
skall exploateras, och så komma de sedermera tillsammans någonstädes,
kanske i Stockholm, för att besluta om vattenkraftens upplåtande på
arrende. Då säger till exempel fiskeriinspektören: ja, dessa försiktig-
tigbetsmått måste iakttagas, för att det skall kunna blifva lämpligt,
att staten upplåter ifrågavarande vattenfall på arrende. Så kommer
byråchefen i domänstyrelsen och säger: ja, men detta har icke alls
någon betydelse i det föreliggande fallet; de villkor, jag vill föreskrifva,
äro af mycket större vikt. Så uttalar sig den ene efter den andre af
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
il N:o 20.
medlemmarna, och det kan hända, att vattenfallsingenjören, beträffande
hvilken jag visserligen delar herr Lindhagens tvekan angående möj¬
ligheten att för 7,000 kronor få en duglig karl, sitter där och lyssnar
uppmärksamt samt till sist får en samling papper med olika meningar
från alla de särskilda medlemmarne af kommissionen. Det kan likväl
då hända, att det är eu mycket duglig karl, ungefär som en gammal
karolin, som ställdes ensam mot tio — denne visserligen endast mot
åtta. I alla fäll vill jag förutsätta, att han är en sådan verkligt du¬
gande kraft, som siar näfven i bordet och säger: jag bryr mig icke
om hvad ni här skrifvit; så skall det blifva. Det är nämligen han,
som bestämmer, under det att kommissionens medlemmar endast hafva
att gifva utlåtanden. Men det kunde också hända, att vattenfalls¬
ingenjören icke är af det gamla karolinska kynnet och därför icke vågar
sig på en sådan kraftyttring som att slå näfven i bordet, utan sitter
och funderar i veckor och månader på huru han skall förena alla de
olika meningarna. Hur går det då med det snabba utnyttjandet?
Jag tillåter mig till sist en fråga: Är det verkligen herrarnes
och särskild! jordbruksministerns tro, att alla dessa intressen, som från
ämbetsverkens sida skulle tillvaratagas, då bestämmelser skulle träffas
rörande användning af statens vattenfall — jag menar de industriella
och affärsmässiga intressena — icke äro representerade i styrelsen för
Trollhätte kanal- och vattenverk? Är det verkligen så illa ställdt,
att det där går på tok med alla dessa intressen? Jag vågar hysa eu
annan mening. Jag tror, att den ofantliga vattenkraften i Troll¬
hättan kommit i goda händer, och nog må väl ändå herrarne med¬
gifva, att det är underligt, att, när Riksdagen inrättat en sådan
institution som Trollhätte kanal- och vattenverk, vi icke få höra dess
mening angående detta vidtutseende företag.
Jag ber att få vidhålla mitt yrkande.
Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Älfred Peters¬
son: Ja, det är ju möjligt, att herr Starbäck har någon underbar,
rent af öfvernaturlig tro på att dessa män vid Trollhättan sitta inne
med en magisk kraft, som icke kan finnas hos någon annan människa.
Det är ju dock icke alls omöjligt att flytta någon eller några af dessa
i Trollhättestyrelsen insatta personer till den kommission, hvarom nu
är fråga.
Jag skall gärna erkänna, att man kan göra berättigade invänd¬
ningar mot beloppet af vattenfallsingenjörens aflöning, 7,000 kronor.
Men jag tror, att denna sak ganska snart kan afhjäfpas tack vare herr
Lindhagens initiativ, om icke initiativet skulle komma från annat håll.
Jag har dock här med afseende å vattenfallsingenjöreus aflöning be¬
tonat, att den föreslagna lönen må gälla endast för närvarande, och i
den mån en utveckling kommer till stånd, bör och kommer lönen helt
säkert att böjas, såsom förhållandena kräfva det.
Hvad är det nu för en väsentlig skillnad mellan Trollhättestyrel¬
sen och den föreslagna kommissionen? Det är den, att den senare är
litet större, det skall jag medgifva. I Trollhättestyrelsen sitta en äm¬
betsman, två aflärsmän och två ingenjörer. Här finnas, det är sant,
på grund af skäl, som jag angifvit, flera ämbetsmän. Men här komma
Ang. inrät¬
tande af eu
permanent
vattenfalls-
Lommission.
(Forts.)
N:o 20.
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. inrät¬
tande af en
permanent
vattenfalls-
kommission.
(Forts.)
att sitta två ingenjörer och två affärsmän eller industrimänniskor. Jag
tror därför, att jämförelsen alls icke leder till sådant resultat, som herr
Starbäck försökt göra gällande.
Herr Jeansson i Kalmar: Såsom vi erinra oss, hade Kungl.
Maj:t förra året afgifvit en proposition till Riksdagen om beviljande af
5,000,000 kronor till inköp af vattenfall. Jag får säga, att jag icke
kände mig mycket tilltalad af detta förslag. Jag tänkte mig nämligen,
att hvad man framför allt borde söka vinna vore att använda vatten¬
fallen för förbättring af vår handelsbalans, genom att minska importen
af kol, men detta ändamål trodde jag icke skulle kunna vinnas på
det af Kungl. Maj:t då föreslagna sättet, ty jag tänkte mig, att om
staten inköpte vattenfallen, den komme att ligga på dem och icke på
läuge använda dera. De komme då att undandragas industrien, och
följden blefve, att industrien måste bränna kol, under det att vatten-
fållen läge oanvända. Ty det är ju alldeles naturligt, att den tid
ännu icke är kommen, dä järnvägarna kunna drifvas med elektricitet,
utan vi få väl afvakta en gynnsammare tidpunkt, då uppfinningarna i
detta afseende blifva kompletterade. Men bifalles det nu framlagda
förslaget, så får jag säga, att jag icke tror, att det beslut, som fatta¬
des i fjol, skall blifva oförmånligt för landet, ty förslagets antagande
torde komma att medföra, att de vattenfall, som annars skulle undan-
dragits industrien, blifva utarrenderade till industriellt bruk. När man
verkligen får någon att underhandla med, såsom här föreslagits, så
vågar en industriidkare sig på att inkomma med anbud rörande ett
vattenfall. Meningen är ju icke, att staten skall bebygga dessa fall,
som staten köper, utan att man skall tillse, att de användas i indu¬
striens tjänst, tills staten själf en gång behöfver dem. Skulle man
vara nödsakad att vända sig till alla de ämbetsverk, som annars hade
att uttala sig angående ett förslag om utarrendering af något statens
vattenfall, så skulle man hesitera. Ty innan man då finge besked på
sin framställning om rätt att arrendera vattenfall, skulle år och dag
gå om, och dessförinnan hade den industri, man tänker på, nog blifvit
omodern, respektive så många andra industriella företag i branschen
uppkommit, att man måste draga sig tillbaka. Då åter en vattenfalis-
kommission inrättats, har man utsikt att fä fortare svar, och då kan
man våga sig på att inkomma med anbud på arrende. Således skulle
vattenfallen fortfarande stå till industriens tjänst, oaktadt staten är
ägare till dem. Detta är, mina herrar, eu ganska viktig sak, som hit¬
tills icke framhållits. Jag kan icke förstå, att män, hvilka liksom jag
tillhöra näringarna, kunna motsätta sig eu så praktisk anordning, som
här föreslagits.
Man bar dragit sig för att medlemmarna af styrelsen skulle blifva
personer från olika ämbetsverk. Ja, jag må säga, att när jag först
läste igenom förslaget, tyckte äfven jag, att detta var olämpligt. Men
när man tänker litet närmare på saken, måste man säga, att de herrar,
som skulle hafva att göra härmed, representera ägaren, och liksom,
när 9 personer tillsammans äga ett vattenfall, alla maste höras, innan
vattenfallet kan utarrenderas, så måste väl här de olika institutioner,
som representera staten, få tillfälle att uttala sig. Jag får då också
Onsdagen den C Mars, e. m.
23 N:o 20.
säga, att, när det blir så praktiska män, som sitta i styrelsen — vatten-
fallsiugenjören, en person från järnkontoret och eu från näringarna —
jag icke tror, att vi behöfva frukta för, att dessa tre män icke skulle
komma att göra sig gällande och skaffa sig majoritet inom styrelsen,
om de verkligen hafva något godt att komma med. För majoritet be-
höfves endast 5 röster af de 9, och vi hafva ju redan de tre, som till¬
höra näringarna. Två af byråcheferna skulle väl därjämte kunna vin¬
nas. Jag tror icke, att det är så farligt.
Mina herrar! Jag ser saken helt affärsmässigt. Jag anser, att eu
affär skall skötas affärsmässigt, när staten drifver den. Såsom affärs¬
man och näringsidkare kan jag icke annat än gifva Kungl. Maj:t rätt
i förslaget, och, såsom jag nämnde under början af mitt anförande,
häfver förslaget de farhågor, som jag under fjolåret hyste, då anslaget
ä 5,000,000 kronor beviljades till inköp af vattenfall.
På de grunder, jag nu anfört, tillåter jag mig, herr talman, att
yrka bifall till reservationen.
Herr Iläf instämde häruti.
Herr Moll: Herr talman! Den senaste ärade talaren har bra
små pretentioner på hvad praktiska anordningar vill säga. tian tyckte,
att det var så utomordentligt praktiskt och är alldeles nöjd med att
i en styrelse af nio personer finnas tre, som kunna betecknas som
praktiska män. Detta anser jag vara att hafva för små pretentioner.
Yi hafva i organisationen af Trollhättestyrelsen ett exempel på hur en
styrelse eller kommission af nu ifrågavarande slag bör organiseras.
Trollhättestyrelsen består, såvidt jag vet, af chefen, två affärsmän och
slutligen två vattenbyggare. Detta kallar jag en praktisk inrättning.
Vidare ville herr Jeansson i Kalmar, att denna angelägenhet
skulle ordnas affärsmässigt. Ja, detta är just hvad jag önskar, och
därför tror jag, att styrelsen bör inrättas på ett mera praktiskt
och affärsmässigt sätt, än som här föreslås. Jag kan icke hjälpa, att
jag icke tycker, att en styrelse, som består af tre praktiska karlar och
sex byråchefer eller deras vederlikar från olika ämbetsverk, är någon
praktisk anordning. Därför tillåter jag mig att yrka bifall till stats¬
utskottets hemställan.
Herr Karlsson i Göteborg: Det är ju alldeles sant och har
för öfrigt här från alla sidor framhållits, att det är högst önskvärdt,
att man snarast möjligt träffar sådana åtgärder, att landets vattenkraft
icke rinner bort, utan att man kommer att draga den nytta af densamma
som man bör kunna erhålla. Emellertid förefaller det mig verkligen,
som om man nu återigen vore på väg att begå samma fel, som man
ofta förr gjort. Man tycker, att det dröjt så rysligt länge, innan man
kommer med något förslag, att man till sist på grund af sin längtan
att få något åtgjord! är färdig att taga hvad helst, som bjuds.
Här har från åtskilliga håll framhållits — särskildt från utskottets
sida och allra mest under det försvar, som här ägnats utskottets fram¬
ställning — så starka och så graverande anmärkningar mot denna
Kungl. Maj:ts proposition, att jag sannerligen tycker, att de skälen
Ang. inrät¬
tande af en
permanent
vatten/allé-
kommission.
(Forts.)
N:o 20. 24
Onsdagen den 6 Mars, e. in.
Ang. inrät¬
tande af en
permanent
vattenfalls-
fcommission.
(Forts.)
borde förmå kammaren att tänka sig för, innan den accepterar det
framlagda förslaget.
Här talas om affärsmässighet. Det nämndes senast af den ärade
talaren på kalmarbänken, att han önskar ett affärsmässigt behandlingssätt
af dessa frågor. Det förvånar mig på det högsta, att någon kan tro,
att det skall bli så synnerligt affärsmässig behandling af dessa frågor
genom en institution med mera byråkratisk sammansättning än de flesta
af dem, som åtminstone på senare tider kommit till stånd. Då det
gäller att träffa anordningar för en så modern sak som den ifråga¬
varande, förefaller det mig också, som om man skulle kunnat skaffa
en mera modern sammansättning af den styrelse, som skall hafva
saken om hand. Åtminstone tycker jag, att denna kammares leda¬
möter icke skulle hafva utaf våra ämbetsmäns skötsel af eu del saker
fått den uppfattningen, att just dessa — en mängd byråchefer och
andra — skulle vara de personer, åt hvilka man allra lämpligast borde
kunna anförtro en sådan sak som den ifrågavarande.
Det sades utaf herr statsrådet och chefen för jordbruksdeparte¬
mentet, att det inom den allra närmaste tiden endast gäller att taga till
vara statens intressen på så sätt, att man utnyttjar kraften, och därför är
det af nöden att hafva statsorgan, till hvilka vederbörande, som be¬
höfva kraft, kunna vända sig.
Det är sant, att vi skulle få ett statsorgan, men mig förefaller
detta organ så ovigt, att man icke bör vara med om att anordna saken
på sätt, som är föreslaget. Det är ju sant, att det är sorgligt, om
man skall behöfva vänta ännu ett år på en organisation för ifråga¬
varande ändamål, och det är sant, att man tillika bör vara regeringen
tacksam för att den tagit frågan om hand, men däraf följer icke, att
man bör taga det allra första, som bjuds, utan bör man noga granska
det, innan man bifaller hvad här blifvit föreslaget, alldenstund det
här gäller, som herr statsrådet betonade, att taga första steget, men
ett ytterst viktigt steg. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till
utskottets afstyrkande utlåtande.
Med herr Karlsson i Göteborg instämde herr Hammarström.
Öfverläggningen var härmed slutad. Därunder hade yrkats dels
bifall till utskottets hemställan, dels ock afslag å berörda hemställan
och bifall i stället till den af herr I. Wijk med flere vid punkten af-
gifna reservationen. Herr talmaunen, som nu framställde proposition
ä dessa yrkanden, förklarade sig anse den förstnämnda propositionen
hafva flertalets mening för sig. Som votering likväl begärdes, blef nu
uppsatt, justerad och anslagen en så lydande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i 46:e punkten af utskottets förevarande utlåtande n:o 10, röstar
Ja:
Nej;
Den, det ej vill, röstar
Onsdagen Jen 6 Mars, e. m.
Nso 20.
Vinner Nej, har kammaren med afslag a utskottets berörda hem¬
ställan bifallit den af herr I. Wijk med flere vid punkten afgifna re¬
servationen.
Omröstningen utvisade 119 ja mot 70 nej, hvadan utskottets hem¬
ställan af kammaren bifallits.
Punkterna 47—58.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 59, angående norrländska afdikningsanslaget m. m. Ang. non-
’ ° ländska afdik-
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen mngsansiaget
dels att på extra stat för år 1908 ställa till Kungl. Maj:ts för¬
fogande, under benämning norrländska afdikningsanslaget, till under¬
stödjande, medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af myr¬
utdikningar och vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföre¬
taget vore uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minsk¬
ning af frostländighet för närliggande bygd, ett belopp af 700,000
kronor;
äfvensom besluta, att i afseende å erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag från ifrågavarande anslag skulle tillämpas nu gällande
allmänna villkor och bestämmelser i sådant afseende;
dels ock att på extra stat för år 1908 ställa till Kungl. Maj:ts
förfogande, under benämning allmänna frostminskningsanslaget, till
understödjande, medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af
sådana myrutdikningar och vattenaftappningar inom öfriga delen af
riket, hvilkas ändamål vore att minska frostiändigheten för närlig¬
gande bygd, ett belopp af 200,000 kronor;
äfvensom godkänna de allmänna villkor och bestämmelser för er¬
hållande oeh tillgodonjutande af statsbidrag från sistnämnda anslag,
som i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 12 januari 1907
föreslagits.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hade ut¬
skottet till behandling forehaft två inom Andra Kammaren väckta mo¬
tioner, nämligen
motionen n:o 36 af herrar J. Ström och 1). Persson i Tallberg,
hvilka föreslagit, att Riksdagen för sin del måtte besluta att på de
villkor, som af Kungl. Maj:t föreslagits, dels på extra stat för år 1908
ställa till Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning norrlands- och
dalaafdikningsanslaget, till understödjande medelst statsbidrag utan
återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och vattenaftappningar
inom Kopparbergs, Gäfleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Väster¬
bottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
vore uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af
frostländigheten för närliggande bygd, ett belopp af 700,000 kronor,
dels ock att på extra stat för år 1908 ställa till Kung!. Maj:ts för-
i\:o 20. 26
Onsdagen den 6 Mars, e. ro.
Ang. norr- fogande under benämning allmänna frostminskuiugsanslaget-----
ländska me(j Kung!. Maj:ts förslag); samt
»mg samla g et motion n:o 139, däri af herr J. Andersson i Baggböle, med hvil-
(Forts) ken, hvad motionens syfte beträffade, flere af kammarens ledamöter
instämt, föreslagits, att Riksdagen mätte på extra stat för år 1908
ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af 1,000,000 kronor,
utgörande det norrländska afdikningsanslaget till understödjande me¬
delst statsbidrag utan återbetalningsskyldigket af myrutdikningar och
v a 11 e n a f ta p p n i u gar inom Yästernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget vore
uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frost-
ländighet för närliggande bygd.
Utskottet hemställde:
a) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
afslag å herrar Ströms och Perssons i Tallberg förenämnda motioner,
måtte ställa ett anslag till Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning
norrländska afdikningsanslaget, till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och vattenaftappningar
inom Västernorriands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
vare sig ändamålet med arbetsföretaget vore uppodling af till åker
eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet för närlig¬
gande bygd:
b) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och afslag
å herr Anderssons i Baggböle ofvanberörda motion, måtte besluta att
på extra stat för år 1908 uppföra det i mom. a) omförmälda anslag
med ett belopp af 700,000 kronor;
c) att Riksdagen måtte besluta, att i afseende å erhållande och till¬
godonjutande af statsbidrag från ifrågavarande anslag skulle tillämpas
uu gällande allmänna villkor och bestämmelser i sådant afseende;
d) att Riksdagen måtte på extra stat för år 1908 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande, under benämning allmänna frostminskningsanslaget,
till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar inom öfriga delen
af riket, hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för när¬
liggande bygd, ett belopp af 200,000 kronor; samt
e) att Riksdagen måtte godkänna vissa af utskottet angifna all¬
männa villkor och bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag från sistnämnda anslag.
Beträffande mom. a) och b) hade emellertid reservation afgifvits
af herrar Persson i Tallberg, Starbäclc, Wildund, Ström, Lundell
och Thorsson, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa:
a) att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts förslag och
herrar Ströms och Perssons i Tallberg förenämnda motioner, må ställa
ett anslag till Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning norrlands-
och dalaafdikningsanslaget, till understödjande medelst statsbidrag utan
återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och vattenaftappningar inom
Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorriands, Jämtlands, Västerbottens
Onsdagcu den G Mars, e. m.
27 N:o 20.
och Norrbottens lön, vare sig ändamålet med arbetsföretaget vore upp- Ang. norr-
odling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frost
ländighet för närliggande bygd; m.
b) att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts förslag och (Korts.)
herr Anderssons i Baggböle ofvanberörda motion, mätte besluta att
på extra stat för år 1908 uppföra det i mom. a) omförmälda anslag
med ett belopp af 1,000,000 kronor.
Efter föredragning till en början af utskottets i mom. a) och b)
gjorda hemställan lämnades på begäran ordet till
Herr Wiklund, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Äfven om
det kan förefalla så, som om en norrlänning borde låta sig nöja med det
föreliggande förslaget, i synnerhet som Kungl. Maj:t nu föreslagit en
höjning af det norrländska afdikningsanslaget från 500,000 kronor till
700,000 kronor, så, om man något känner till förhållandena där uppe
i Norrland, gifves det dock en del omständigheter, som göra, att man
icke känner sig fullt belåten.
Af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utredning, hvilken finnes
bifogad detta betänkande, inhämtas, att de ansökningar om statsbidrag,
hvilka inkommit före den 15 oktober förlidet år, uppgingo till ett be¬
lopp af öfver 2,000,000 kronor. Lägger man då därtill de ansökningar
om statsbidrag, som inkommit efter den 15 oktober förlidet år och till
den 15 januari i år, hvilket belopp går upp till 308,000 kronor, så
uppstår ett behof af 2,400,000 kronor.
Intresset för afdikningar i Norrland är synnerligen stort, hvilket
bevisas bland annat däraf, att i en del län, där förut funnits blott en
landtbruksingenjör, på sista tiden måst anställas en extra sådan, hvar¬
jemte en del landtbruksstipendiater hafva sysselsättning för upprättande
af planer och kostnadsberäkningar. Någon minskning i den stora ba¬
lans, som för närvarande finnes, är sålunda icke att emotse, enär an¬
sökningar om statsbidrag inkomma alltjämt. Det torde dock kunna
ifrågasättas, huruvida en så stor balans bör få finnas samt fortgå år
ifrån år. Ty detta vållar en hel del olägenheter.
Det är ej nog med att afdikningarna gå långsamt, enär Norrland
är så stort och dess sankmarker likaledes äro stora, däraf vållas oek
andra olägenheter. Så t. ex. bli kostnadsförslagen otillförlitliga, ju
äldre de bli, enär man ju vet, att såväl arbeten som materiel fördyras
är efter år. Äfvenledes kan den omständigheten inträffa, att det till¬
kommer en del nya jordägare, hvilka icke äro benägna att fullborda
ett planlagdt företag och sålunda underlåta att upprätta kontrakt med
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller med staten, hvarigenom sålunda
hela företaget strandar, och de kostnader, som staten har nedlagt på
undersökningar och kostnadsförslags upprättande, tjäna till intet. Det
synes mig därför vara nödigt, att medel alltid finnas att tillgå, för att
dessa jordbrukare, hvilka själfva göra så stora uppoffringar, enär de
bidraga med hälften af kostnaderna, ej må behöfva i åratal gå och
vänta på att komma i åtnjutande af statsbidrag.
Man måste härvid betänka, att det är ett stort kulturändamål,
som främjas genom dessa afdikningar. Därför bör det vara ett stats-
Ji:o 20. 28
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. norr- intresse, att afdikningarna må utan dröjsmål kunna fortgå så raskt som
landska af dill-j]^.
Beträffande nu den utaf herrar Persson och Ström väckta motio-
(Forts.) lle,h så '''ill jag erinra om att den uppdelning, som skett af frost-
minskningsfonden, tillkommit på grund af Norrlandskommitténs fram¬
ställning.
Fördelen med norrländska afdikningsanslaget består däri, att stats¬
bidrag kunna erhållas såväl till undersökningskostnader som ock till
afdikning af till odling tjänlig mark. Genom Kungl. Maj:ts förelig¬
gande förslag skulle äfven från frostminskningsfonden kunna erhållas
bidrag för undersökningskostnaderna. Skillnaden i villkoren är så¬
lunda numera ej synnerligen stor.
Att gränsen för rätten att erhålla bidrag från det ena och det
andra anslaget bestämdes så som skett, berodde på att man inom kom¬
mittén ansåg, att odlingen och kulturen inom Kopparbergs- och Gäfle-
borgs län skulle hafva nått en högre utveckling än hvad fallet i all¬
mänhet vore i Norrland. Att kommittén kom till denna uppfattning
är lätt förklarligt, då i kommittén fanns en ledamot från Kopparbergs
län och en från Gäfleborgs län samt dessutom äfven såsom ledamot i
kommittén chefen för landtbruksstyrelsen, hvilka väl ej kunde från-
kännas all sakkunskap på detta område.
Emellertid har jag för min del ingenting emot att båda dessa
län få komma i åtnjutande af anslaget i fråga, i stället för endast af
anslaget till frostminskningsfonden, detta gifvetvis dock endast under
den förutsättningen, att det norrländska afdikningsanslaget höjes, åt¬
minstone med samma belopp, som skulle åtgå för dessa båda län. Om
vi se på den tabell, som här är fogad till betänkandet, så finna vi, att
anslagen till Kopparbergs och Gäfleborgs län, hvilka äro på pröfning
beroende, uppgå till omkring 83,000 kronor. Det är ju då gifvet
att, om man utan vidare skulle tillåta dessa båda län att komma i
åtnjutande af statsbidrag från det norrländska afdikningsanslaget, utan
att således någon förhöjning däri sker, det skulle för själfva Norrland
uppstå en minskning med just det belopp, som åtgår till förstnämnda
båda län. Hvad som nu ställes i utsikt för Norrland att erhålla, eller
700,000 kronor, skulle således i själfva verket icke blifva stort mer än
000,000 kronor.
Då det beslut, som kammaren nu går att tätta, torde få afse både
mom. a) och b) och det således kommer att beslutas om dessa båda
mom. på en gång, så anhåller jag att få yrka afslag å statsutskottets
hemställan i mom. a) och b) och bifall till reservationen.
Herr Odqvist: Om jag till en början fäster mig vid den första
punkten, så hafva ju väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landt¬
bruksstyrelsen framhållit behofvet af en anslagstorhöjning å 300,000
kronor, så fördelade, att 250,000 kronor skulle tillgodokomma det s. k.
afdikningsanslaget och 50,000 kronor det s. k. frostminskningsanslaget.
För min del anser jag likvisst, att, då Kungl. Maj:t gått väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen så väl till hända, att Kungl. Maj:t föreslår en
höjning af 200,000 kronor, detta ändå borde med nuvarande förhållan¬
den vara tillräckligt. Man kan väl icke begära, att staten skall på
Onsdagen den G Mars. e. m.
29 N:o 20.
detta sätt med ens uppoffra så stora belopp, utan man får väl med Ang. norr-
detta göra så som med mycket annat, eller gå sä småningom fram.*®"**'* a!ilkl
För min del auser jag således, att, då utskottet nu föreslår en höjning
med 200,000 kronor i det s. k. afdikningsanslaget, detta bör vara till- (j,.ort8 )
r äckligt.
Nu kan jag af herr Wiklunds yttrande förstå, att diskussionen
får röra sig om båda punkterna på en gång, och då ber jag få be¬
gagna tillfället att yttra mig något om den af herrar Daniel Persson
och Ström väckta motion, som förekommer i punkt a). Såsom också
herr Wiklund säger, har Norrlandskommittén i sitt vidlyftiga betän¬
kande framhållit behofvet af ökning i såväl afdikningsanslaget som
frost in i nsk n i n g'fo n d en. Men denna kommitté har dock ej, ehuru den
var så sammansatt, att där funnos ledamöter äfven från Kopparbergs
och Gäfleborgs län, velat tillerkänna dessa båda län hvad nu herrar
Daniel Persson och Ström motionerat om, eller att dessa båda län
skulle blifva delaktiga af den fördel, som består i understöd från af¬
dikningsanslaget, de äro tvärtom alldeles uteslutna därifrån. För min
del anser jag, att dessa län hafva ett så sydligt läge och att deras
lokala förhållanden för öfrigt äro sådana, att, om de skulle i före¬
varande hänseende få räknas med de 4 norrländska länen, äfven pro¬
vinser i mellersta Sverige borde få vara med. Så är t. ex. förhållan¬
det med Småland, som, efter hvad jag för min del tror, har alldeles
lika behof af att erhålla dessa fördelaktiga lån, som beviljas åt de
norrländska länen, och likaså är nog förhållandet äfven med Väster¬
götland och Värmland. Om detta afdikningsauslag blefve höjd!, så
vore nog därför det klokaste och riktigaste, att anslaget finge fördelas
öfver hela landet.
Jag har således för min del icke något egentligt emot att bevilja
ett högre belopp; men under nuvarande förhållanden anser jag, att
herrar Daniel Perssons och Ströms motion icke bör bifallas. Jag ber
därför, att beträffande såväl första som andra punkten få yrka bifall
till utskottets förslag.
Häruti instämde herr Hazén.
Herr Persson i Tällberg: Det är egentligen två skäl, som
utskottet användt för sitt afstyrkande af herr Ströms och min motion.
Det ena skälet är det, att den s. k. Norrlandskommittén icke förordat,
att Kopparbergs och Gäfleborgs län skulle komma i åtnjutande af
denna förmån och att följaktligen utredning skulle saknas om dessa
läns behof i detta afseende. Det andra skälet är det, att medel saknas
för att utsträcka anslaget till att omfatta äfven dessa båda län.
Hvad nu det första skälet beträffar, så är det ju visserligen sant,
att Norrlandskommittén icke förordat, att afdikningsanslaget skulle till¬
komma Kopparbergs och Gäfleborgs län, men jag tror i alla fall icke,
att utskottet kan påstå, att någon så synnerligen stor utredning före-
fanus beträffande ens de norrländska länens behof i detta afseende.
Det har emellertid visat sig, att, då Riksdagen förlidet år på Kungl.
Majfls framställning inrättade detta s. k. afdikningsanslag, detta just
var ett steg i rätta riktningen, och bästa beviset därpå är det intresse,
J*i:o 20. 30
Onsdagen den G Mars, e. in.
Ang. norr- hvarmed denna sak omfattats, samt den utsträckning, i hvilken detta
ländska “/^'anslag tagits i anspråk.
°Se> Hvad beträffar det andra skälet, som här blifvit anfördt emot vår
(Forts!) motion, nämligen att ett bifall till densamma skalle komma att in¬
kräkta på de medel, som eljest äro afsedda för de fyra norrländska
länen, så har herr Andersson i Baggböle genom sin motion, som af-
handlas här i mom. b), dragit försorg om den saken, så att äfven det
skälet synes mig böra förfalla. Nu säger visserligen herr Odqvist, att
Kopparbergs och Gäfleborgs län hafva ett så sydligt läge, att de icke
böra komma i åtnjutande af detta anslag. Men han var på samma
gång genast färdig med att säga, att anslaget borde utsträckas till
att omfatta hela laude! Ja, detta är också min uppfattning. Men
herr Odqvist sade vidare, att man bör härvidlag gå varsamt till väga.
Ja, detta hafva ju vi motionärer också gjort, vi hafva velat gå succes¬
sivt till väga och denna gång försökt utsträcka saken till ytterligare
två län. Men rätta riktningen är nog i alla fäll den, att anslaget
utsträckes att gälla hela landet, öfverallt således, där förhållandena
äro sådana, att bidrag från anslaget kan vara af behofvet päkalladt.
Och sådana förhållanden finnas verkligen i andra delar af landet än
de fyra norrländska länen samt Gäfleborgs och Kopparbergs län. Men
om vi inskränka jämförelsen till att omfatta å ena sidan dessa fyra
norrländska län, å andra sidan Gäfleborgs och Kopparbergs län, så
skola vi finna, att såväl i Gäfleborgs som Kopparbergs län faktiskt
gifvas trakter, som äro fullt jämförliga, hvad hithörande förhållanden
beträffar, med dylika trakter i de förra länen och att det följaktligen
finnes lika mycket skäl för att äfven dessa båda län, Gäfleborgs och
Kopparbergs, må få komma i åtnjutande af detta afdikningsanslag.
Särskilt är detta förhållandet, när man gör jämförelse med stora
delar af Jämtland, beträffande hvilka det dock visat sig, att detta an¬
slag varit behöflig!
Nu kan man invända, att i t. ex. södra Dalarne de geografiska
och klimatiska förhållandena äro sådana, att anslaget där icke är så
behöfligt; jag tror nog också, att den anmärkningen med fog kan
göras. Men om det nu förhåller sig så, så är ju i alla fäll jorden
där redan uppodlad, och det kan således icke gärna komma i fråga
att där taga något af anslaget i anspråk.
Såsom ett ytterligare skäl för att Gäfleborgs och Kopparbergs län
i viss mån ändå hafva mera likhet med de norrländska iänen än den
öfriga delen af laudet, vill jag erinra därom, att, då sistlidet års Riks¬
dag på Kung!. Maj:ts framställning beviljade den s. k. nyodlingsfon-
den å 300,000 kronor, att användas med 100,000 kronor pr år, då¬
varande chefen för jordbruksdepartementet yttrade, att Gäfleborgs och
Kopparbergs län komme att i det fallet intaga en mellanställning
mellan de fyra norrländska länen och den öfriga delen af riket. Det
är således redan fastslaget — om man sä vill — att dessa två län
icke äro att likställa med de mera sydligt belägna länen, såsom dock
herr Odqvist syntes vilja göra gällande. Därför tror jag, att det finnes
mycket fog för bifall till reservanternas förslag i såväl mom. a) som
mom. b), d. v. s. för bifall till den af herr Ström och mig väckta
Onsdagen den G Mars, e. in.
31 N:o 20.
ningsanslaget
in. m.
Forts.)
motionen, som innefattas i mom. a), samt bifall till den af herr An- Ang. norr-
dersson i Baggböle framlagda motionen, som omförmäles i mom. b). land,ka afd,k'
Det är visserligen riktigt hvad utskottet såsom skäl emot herr
Anderssons motion anfört, eller att det är eu stor summa pengar, som
det då gäller, och att man med hänsyn härtill och till andra viktiga
anslagskraf bör iakttaga en viss varsamhet. Ja, detta är som sagdt
fullkomligt riktigt och kan icke vederläggas. Men om man har utsikt
att vinna ett afsevärdt belopp genom att bevilja ett mindre sådant,
så tror jag dock, att hvarje klok hushållare skall firma med sin fördel
förenligt att bevilja det mindre beloppet. Och just det förhållandet
komma vi till, om vi bifalla herr Anderssons i Baggböle motion, hvari¬
genom afdikningsanslaget komme att höjas till en million kronor.
Jag tror vidare, att man har all anledning antaga, att inom eu
ganska snar framtid den s. k. frostmiuskningsfouden skall komma att
helt och hållet försvinna. Ty det är visserligen sant — det kan
icke förnekas — att det har gjort en god insats i våra odlingsför-
hållanden, detta, att afdikniugar verkställts för minskande af frost-
ländigheten; men fackmännen äro icke fullt eniga om, huruvida dessa
afdikningar ensamt kunna hafva så stor bestyrelse för frostminskningen
att, om odling därefter icke verkställes, de på afdikningen nedlagda
pengarna verkligen kunna anses vara väl använda pengar. Man har
nämligen på senare tiden kommit under fund med att det är af ganska
ringa betydelse för frostminskningen att afdika, om man sedermera
icke odlar marken. Det ligger därför någonting jag skulle nästan
vilja säga onaturligt i att man får statsbidrag för att afdika, endast
där det icke finnes någon möjlighet att odla marken. Man uppmun¬
trar icke på detta sätt till odling, ty så snart en undersökning visat,
att marken kan odlas, genast är det hopplöst att få något understöd
ur denna frostminskningsfond. Man kan ju i stället söka få ett lån
härför, säger man kanske. Ja, men härmed förhåller det sig så, en¬
ligt en gammal regel, att ju mer man lånar, dess mer blir man skyl¬
dig, och man kan således icke säga, att jordbruket då får den hjälp,
som det behöfver.
På dessa i korthet anförda skäl, herr talman, ber jag att få yrka
afslag på utskottets hemställanden i mom. a) och b) samt i stället
bifall till den vid betänkandet fogade reservationen.
I detta anförande instämde herrar Ström, Starbäch, Enander,
Andersson i Baggböle, Lundström, Kronlund, Zimdahl, Karlsson i
Fjät, Nydal, Olsson i Älfdalsåsen, Eriksson i Elgered, Johansson i
Kälkebo och Söderberg i Hobborn.
Herr Sjö: Herr talman, mina herrar! Jag skall be att få yrka
bifall till utskottets födslag, men när jag detta gör, skall jag alls icke
förvåna mig öfver att dessa motionärer kommit fram med ett förslag,
som skulle tillgodose äfven de båda, Gäfleborgs och Kopparbergs län,
på samma sätt som staten under en lång följd af år gjort med de fyra
norrlandslänen. Jag skall, säger jag, alls icke förundra mig öfver att
man vill tillgodose äfven dessa nu ifrågavarande tvenne län; för min
del skulle jag beträffande min landsdel vara med om detsamma. Tv
»SO 20. 32
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Mg. norr- jag får saga dessa ärade motionärer, att äfven vi i Småland hafva stora
landska afdik-myrar oc|, mossar, till hvilkas utdikande och torrläggande vi skulle
nln9^ns^a0et önskat få statsbidrag, och jag tror, att det ligger en stor rättvisa
(Forts) ^ detta.
De fyra norrländska länen hafva ofantligt stora rikedomar, och
man talar också om »det rika Norrland». Hvarför skulle då dessa län
i detta fall undantagas och erhålla, såsom nu är föreslaget, ända till
700,001) kronor för det afsedda ändamålet? Om det är så befogadt,
att de öfriga 20 länen icke skola få något, det kunna vi ju litet hvar
tänka oss. Såväl i Småland som i öfre delen af Blekinge, öfre delen
af Kristianstads län, Halland, Västergötland och Värmland finnas stora
myr- och mossmarker. Hvarför skulle icke dessa landsdelar kunna få
bidrag, på sätt här nu föreslås, utan återbetalningsskyldighet? Det
vore ju ofantligt bekvämt och bra.
Under nuvarande förhållanden, då hvarken Kungl. Maj:t gjort
någon framställning i denna riktning, eller någon motionär framfört
detta önskemål, är det emellertid icke gärna möjligt att göra annat
än att bifalla utskottets hemställan, ehuru under nuvarande förhållande
det kan ifrågasättas, om de norrländska länens jordägare med sina
ofantligt stora och värdefulla skogar och skogsfonder längre böra få
sådana statsanslag. Emellertid, då jag ser, att herr statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet är här närvarande, vill jag till
honom framföra en vördsam önskan, att han ville hafva äfven öfriga
län i åtanke och för kommande Riksdag framlägga förslag om, att äfven
de öfriga länens jordbruksägare må bli tillgodosedda i ty fall som
detta med statsanslag utan återbetalningsskyldighet.
Herr talman, på grund af hvad jag nu anfört, ber jag att få yrka
bifall till statsutskottets hemställan.
Herr Kronlund: Jag skall endast be att få bemöta några ytt¬
randen af föregående talare.
Herr Sjö frågade, hvarför Norrland skulle särskild! gynnas fram¬
för den öfriga delen af vårt land. Ja, hade herr Sjö genomläst och,
framför allt, med intresse genomläst Norrlandskommitténs utlåtande,
skulle herr Sjös fråga varit öfverflödig. Norrlandskommittén har där
visat, huru ofantligt väl den själfägande befolkningen däruppe behöfver
stöd af statsmakterna icke blott mot naturförhållandena, utan äfven
mot de ekonomiska och sociala förhållanden, som vi alla ganska väl
känna till.
Herr Odqvist frågade, hvarför staten skall göra så stora uppoff¬
ringar för dessa landsdelar. Ja, härpå vill jag svara endast det, att
med dessa uppoffringar kan man icke jämställa uppoffringar i vanlig
mening, ty här är det fråga om uppoffringar eller åtgärder, som afse
att skapa nya värden, och sådana uppoffringar behöfvas öfverallt i vårt
land och särskild! i Norrland. Det gäller att skapa vidsträcktare od-
lingsmöjligheter i denna glest befolkade landsdel. I Norrbottens län
finnes det mossar och myrar till en areal af' 850 kv.-mil, hvaraf kan¬
ske större delen kan genom utdikning odlas och bebyggas. Vi se
således, att där finnas utomordentligt stora odlingstillfällen. Nu råder
verkligen det glädjande förhållandet, att öfverallt i Norrland är in-
Onada^eu den 6 Mara, e. m.
33
N:o 20.
tresset för utdikningar stort. Detta framgår bäst af de ansökningar Ang. norr¬
om statsanslag, som göras och gå till mångdubbla beloppet åt li
som tinnes att tillgå. Dröjer man med beviljandet af större anslag’"" m m 9
och fortsätter med dessa små anslag, så vållar det en stor tidsutdräkt (Korta.)
för dem, som sökt understöd. Detta har i sin ordning till följd in-
tresselöshet, slapphet och likgiltighet. Man får ligga ute med jäm¬
förelsevis stora kostnader för undersökningar, planer och dylikt, och
dessa kostnader har man icke utsikt att få tillbaka förr än i en ganska
aflägsen framtid.
På de skäl, som reservanterna åberopat för sin reservation, ber
jag att få yrka bifall till densamma. Jag ber dock att få yttra några
få ord till. Här har berörts den frågan, hvarför Norrlandskommittén
velat inskränka användningen af anslaget till de fyra norrländska länen.
Jo, det beror dels på de skäl, som herr Wiklund anfört, dels på att
man inom Norrlandskommittén lät sig angeläget vara att, såvidt möj¬
ligt är, begränsa de stora anslagskraf, som ett fullständigt genomfö¬
rande af Norrlandskommitténs uppfattning om behofvet skulle hafva
haft till följd, dels på hänsyn till, att befolkningens ställning i Norr¬
land är särskildt svag till följd af där förefintliga bolagsförhållanden
och mycket svagare än befolkningens i Gäfleborgs och Kopparbergs
län. Jag har för min del ingenting emot, utan är gärna med om att
rösta för utvidgning af området för detta anslag, under förutsättning
att anslaget ökas till det belopp, reservanterna föreslagit.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Herr vice talmannen: Herr talman ! Jag har begärt ordet egent¬
ligen för att framhålla eu uppfattning, som visserligen redan, ehuru
kanske mera i förbigående, antydts, men som jag tror hafva förtjänat
något mera uppmärksamhet, än hvad kanske hittills ägnats densamma.
Innan jag emellertid berör denna omständighet, ber jag att få
säga, att det vill förefalla mig, som om både herrar motionärer och
herrar reservanter vore väl fordrande. Detta anslag bestämdes ju vid
sistlidne riksdag till ett belopp af 500,000 kronor.
Kungl. Maj:t föreslår nu en förhöjning med 200,000 kronor till
700,000 kronor. Motionären, herr Andersson, vill emellertid höja an¬
slaget till nyodlingsfonden nu på en gång med en half miljon kronor
och detta utan hänsyn till att anslaget icke är afsedt för någon annan
del af landet än endast för de fyra öfre länen. Det vill förefalla mig,
att man hade bort tänka något äfven på den öfriga delen af landet.
Mig förundrar det icke, att tvenne andra motionärer velat gifva sitt
län delaktighet af detta anslag. Men samma förhållande gör sig nog
gällande äfven hos representanterna för öfriga delar af landet. Man
tycker det vara hårdt, att detta anslag skall vara så begränsad^ att
det icke kan tillkomma mer än blott en del af landet, då behofvet af
dess hjälp förekommer landet rundt. Därtill kommer, att skillnaden
mellan å ena sidan hvad man afser att åstadkomma med det anslag,
som skall gälla hela landet, och hvars belopp är 200,000 kronor, och å
andra sidan hvad man vill åstadkomma med ifrågavarande anslag, som
nu föreslås till 700,000 kronor, icke är synnerligen stor. Det ifråga¬
varande anslaget afser att åstadkomma uppodling af jord eller rninsk-
Andra Kammarens Prot. 1007. N:o 20. 3
N:o 20. 34
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. norr- ning af frostländigheten, under det att anslaget i punkt d) har till
landska “/^ändamål att minska frostländigheten för närliggande bygd. Skillnaden
"'"Cm br således, enligt min mening, i verkligheten icke synnerligen stor,
(Forts!) särskild! då man betänker, att kanske allra största delen af det anslag,
hvarom vi nu tala, hufvudsakligen har till uppgift att bidraga till
minskande af frostländigheten. Om man nu vinner detta ändamål just
på det sätt, man tänkt sig, är en annan fråga. Från sakkunnigt håll
har på senare tiden med styrka framhållits, att det icke förhåller sig
så, att man minskar frostländigheten endast genom att afdika jorden,
utan man skall äfven odla jorden. Om denna uppfattning är riktig,
så är det ju alldeles orimligt, att icke detta anslag, som afser äfven
uppodlande af jorden och icke endast minskande af frostländigheten,
skall få användas för andra län än de norrländska, då vi ju veta, att
jorden i öfriga delar af landet i allmänhet är bättre till sin art och
mera lämplig för uppodling. Mig vill det förefalla, som det skulle
vara riktigast att sammanslå dessa båda anslag till ett enda och låta
detta anslag afse utdikningar öfver hela landet. Jag tror, att om herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ville taga denna fråga
under närmare öfvervägande och se till, om det icke skulle låta sig
gorå att i nu antydt syfte sammanslå dessa båda anslag, vore det syn¬
nerligen lyckligt. Det borde enligt min uppfattning låta sig göra, då
ju de båda anslagen skilja sig så litet i fråga om hvad man afser att
med dem åstadkomma. Om de blefve hopslagna, och beloppet blefve
afpassadt med hänsyn till, att anslaget skulle afse hela landet, så
vunnes därmed äfven den fördelen, att riksdagsmännen sluppe stå här
vid hvarje riksdag och kifvas om beloppet och användningen af an¬
slaget. Ty, säga hvad man vill, så hafva de, som här talat för öfriga
delar af landet, fullkomligt rätt i, att det tinnes ofantligt stora sträckor,
som förtjäna att blifva afdikaae, äfven i andra län än de s. k. norr¬
ländska länen, däri inberäknade äfven Gäfleborgs och Kopparbergs län.
Ingen lärer kunna förneka, att det i Värmlands län finnes stora sträckor,
som behöfva afdikas lika väl som områden i de norrländska länen.
Detsamma är förhållandet beträffande stora delar af Västergötland,
Älfsborgs län, — ja, jag tror mig icke ens behöfva göra undantag för
Östergötland — vidare beträffande stora delar af Småland, öfre delen
af Blekinge och öfre delen af Kristianstads län med flera. Det kan
icke, enligt min uppfattning, få fortfara på samma sätt som nu, ty det
är icke rättvist. Jag är öfvertygad om, att de landsdelar, som nu icke
kunna komma i åtnjutande af detta anslag, behöfva det mycket väl,
ja, kanske lika väl som trots något af de norrländska länen.
Jag bar för denna gång icke något annat yrkande att göra än om
bifall till utskottets förslag.
Herr Lindhagen: Herr talman! Beträffande hufvudsaken skall
jag tillåta mig yrka bifall till reservationen, ty den innehåller ett
större belopp, och då man nitälskar för jordbruksnäringen inom vårt
land, måste man naturligtvis vara med om att tillgodose densamma så
mycket som möjligt. Och jag tycker, att vi böra vara angelägna att
skynda oss att i budgeten plocka in så mycket, som kan fås för pro¬
duktiva ändamål, innan det blir fråga om anslag å 40,000,000 kronor
Onsdagen den G Mars, e. in.
35 N:o 20.
till en flottstation, och mycket annat dylikt. Ty då blir det intet ram AnH- norr¬
om sådana anslag som de nu förevarande. ^n^antfaget
Då herr vice talmannen talade om rättvisan i detta fall, så vill 9m m_
jag nämna, att det är just ur rättvisans synpunkt, som jag anser an- (Forts.)
slaget böra inskränkas till de ifrågavarande länen. De öfriga länen
hafva under århundraden fått en massa anslag. Norrland har fått anslag
endast under senaste tiden. Skulle man räkna ut, hvad som anslagits
till de olika länen, så tror jag, att Norrland ännu har mycket mera
att fordra. Det är sant, att det ännu finnes mycket myrar i den
södra delen af landet. Och jag skulle mycket hellre vara med om att
anslå belopp äfven till deras utdikning än om att gifva 40,000,000
kronor till en flottstation. Men dä man nödgas begränsa sig, är det
klart, att man måste se till, att de största behofven först afhjälpas.
Och Norrland är mycket mindre utdikadt än öfriga delar af landet.
Det är vissa trakter af Norrland, som rent af simma i vatten, där
gårdar öfverallt äro omgifna af kärr, så att rättvisan ligger däld, att
det ej skall blifva mera sumpmarker i Norrland, än det nu är i södra
och mellersta Sverige.
Men hvarför jag begärde ordet var egentligen för att gorå en väd¬
jan till jordbruksministern i denna fråga. Det är nämligen en sak,
som är tämligen outredd. Det är ju klart, att dessa anslag, hvarom
här är fråga, äro afsedda att hjälpa de verkliga jordbrukarne, så att
de kunna få sin jord torrlagd och frostländigheten minskad. Men en¬
ligt villkoren för dessa anslags beviljande kunna äfven bolag få sådana
anslag, och det är ju möjligt, att detta i många fall kan vara befogadt.
Men det stod i tidningarna för någon tid sedan, och jag har själ!' fått
meddelande därom, som sagt, att detta anslag missbrukas. Det påstås,
— jag vet nu icke, om det är sant — att ofta inträffar, att stora och
rika bolag söka och också få statsanslag för att gratis torrlägga sina
skogsmarker och få bättre skogsbörd. Men de ha ju förut fått så stora
presenter af staten, att man kunde tycka, att det vore bättre, att bön¬
derna nu finge detta anslag i dess helhet. Emellertid har det nu sagts
mig, att man gjort undersökningar beträffande de anslagsansökningar,
som för närvarande ligga inne, och hvilka gå på öfver 2 miljoner, och så-
vidt man kunnat utröna, är det en jämförelsevis obetydlig del af dessa
ansökningar, som äro gjorda af bolagen. Och det kan ju ibland hända,
att dessa anslag till bolagen också skola gagna den jordbrukande be¬
folkningen, och då får man ej säga så mycket om den saken. Jag
tror dock, att hvad som sker däruppe sker så tyst, att man i allmän¬
het egentligen ej får någon klarhet om, hur det förhåller sig. Jag
skulle därför vilja rikta en vädjan till herr jordbruksministern att verk¬
ligen fästa sin egen och i all synnerhet sina underlydande ämbetsmäns
uppmärksamhet på, att det ej må blifva någon afvikelse från anslagets
rätta mening.
Nu är det emellertid en annan sak, som man vet att dessa anslag
användas till, och det i ganska stor utsträckning. Bolagen få nämligen
utan vidare anslag af staten för att utdika rundt om sina arrende¬
gårdar, hvit k et varit till gagn icke blott för bolagens skogar, utan, som
man får hoppas, äfven för arrendatorerna. Nyligen lärer sålunda
ett bolag begärt anslag ur denna fond för sådana utdikningar på 30
INjO 20. 36 Onsdagen den 6 Mars, e. m.
^4ny. norr- olika ställen. Detta är eu sak, som har två sidor, och jag ber, att
TinLaJiaget]ierr .jordbruksministern också ville uppmärksamma den saken, på hvil-
m. m. ken. .Dg ej tror, att någon tänkt. Staten skänker detta belopp för att
(Forts.) utdika dessa marker. Det blir eD vinst för ägarne till marken. Jag
skulle önska, att det blefve en vinst äfven för arrendatorerna. Ågaren
far större och bättre ägor, och det bör man visserligen ej missunna
honom, om man verkligen vore säker på, att arrendatorerna faktiskt
finge något med af den vinsten. Norrlandskom mitten har dock
tänkt sig, att alla arrendegårdarna skola blifva själfständiga jordbruk
längre fram, att de skola utlösas och eventuellt exproprieras från bo¬
lagen, så att arrendatorerna skola få köpa dem. Nu kan det först
hända, att när ägaren gratis får sin jord förbättrad på detta sätt, så
höjer han arrendet till att börja med. Det tror jag visserligen ej alltid
kommer att äga rum, men när han sedan skall sälja jorden till’arren¬
dator^ så har ju staten skänkt honom ett ökadt värde af hans egendom,
hvarigenom han kan betinga sig en högre köpeskilling af arrendator^.
Detta är ej riktigt trefligt, och jag tycker, att man verkligen bör hafva
uppmärksamheten fäst på, huruvida det verkligen är oundgängligt, att
det skall gå på det sättet. Faktum är, att afsevärda belopp af dessa
anslag få användas och verkligen användas af bolagen för att förbättra
deras egen. mark. Och jag vill betona, att det ej är meningen att
vara afundsjuk, men man skall se till, att jorden ej måste i en framtid
af den jordbrukande befolkningen eller kanske af staten själf köpas för
ett högre belopp just därför, att staten skänkt anslaget till dessa stora
jordägare, för hvilkas ekonomi det ej är afsedt.
Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Alfred P e ters-
son: Med anledning af herr Lindhagens till mig ställda dels fråga,
dels .uppmaning skall jag be att få lämna några upplysningar, sådana
jag i kväll är i tillfälle att lämna dem. Det undgick ej min upn-
märksamhet, att det gått en notis igenom pressen, som påpekat, att
bolagen i det ifrågavarande fallet skulle blifva delaktiga af kanske
oskäligt^ störa belopp af det anslag, hvarom nu är fråga, och som staten
i liera ar förut har lämnat — som vi veta endast för frost min skniims-
företag och som numera lämnas äfven för afdikning af sådan mark,
som är lämplig för odling. Med anledning däraf har jag sökt få reda
pa .dessa förhallanden, och har också fatt en utredning, som omfattar
perioden 1895—1906. Under den tiden har det utgått ur frostminsk-
nmgsfonden till de fyra norrländska länen sammanlagdt 3,612,878
kronor Häraf till Västernorrlands län 147,640 kronor, till Jämtlands
678,480 kronor, till Västerbottens 1,853,488 kronor och till Norr¬
bottens 933,270 kronor.
,Då k?n man D framställa den frågan: i hvilken mån ha bolagen
blifvit delaktiga af dessa från staten utgående anslag utan återbetala
ny*§sskyldighet? Man kan ju tänka sig, att en stor komplex, som
atdikas .pa eu gång, har flere ägare, däribland äfven bolag, som sålunda
blilva intresserade af afdikningsföretaget. Af den utredning i detta
afseende, som jag här har, framgår, att till dylika företag i Väster¬
norrlands län, i hvilka bolag varit delägare, utgått 36,200 kronor och
till företag, hvarom bolag stått ensamma, 26,750 kronor, detta af hela
Onsdagen den 6 Mars, e. in.
37 N:o 20.
det anslag å 147,640 kronor, som kommit på Västernorrlands län. Ang. norr-
I Jämtlands län har icke något bolag ensamt fått del af dylikt anslagMn<iäia afd,k-
under nn nämnda period, men till företag, i hvilka bolag varit del- n,n9™n^ttset
ägare, ba utgått 89,400 kronor. I Västerbottens län, dit det största (y01-ts.)
beloppet har gått, såsom vi nyss hörde, har till företag, i hvilka bolag
vant delägare, lämnats 147,200 kronor och till företag, om hvilka
bolag stått ensamma, 90,400 kronor; och i Norrbottens län äro mot¬
svarande siffror 26,650 och 3,200. Det är, såsom herrarne finna, på
det hela taget mycket minimala belopp i förhållande till hela anslags¬
summan, som kommit bolagen till godo. Villkoren äro och ha ju varit
sådana, att något förbud icke stipulerats mot att lämna anslag äfven
till företag, som utföras af bolag. Jag får dock säga, att när jag fick
se dessa uppgifter, blef jag verkligen förvånad öfver, att icke större
belopp än de nyss nämnda gått till bolagen. Nu kan man ju också
tänka sig, att äfven arrendatorerna på den jord, som äges af dessa
bolag, till stor del fått draga nytta och fördel af företagen i fråga.
Jag har äfven sökt att få reda på, i hvilken mån bolag gjort fram¬
ställning om förrättningar af statens landtbruksingenjör, och det visar
sig då, att vid 1906 års slut lågo i Västerbottens län — ty anmärk¬
ningen gäller just detta län — inne rekvisitioner för förrättningar, att
utföras af landtbruksingenjör, till ett antal af 325 med 613 förrättnings-
dagar. Däraf hade bolag begärt 82 förrättningar, och på dessa belöpte
sig af de 613 förrättningsdagarna 138.
Detta är de upplysningar, som jag nu är i tillfälle att lämna.
Herr Lindhagen: Herr talman! Det är ju dock ganska afse-
värda belopp, som, enligt hvad herr jordbruksministern nu visat, här
utgått till bolagen. Man vet ju icke, på hvad sätt dessa belopp ha
användts, så det kan ju alltid vara skäl att göra en undersökning
därom. Nu sade herr jordbruksministern, att han var förvånad öfver,
att det icke var mera. Fara härvidlag ligger således däri, att veder¬
börande ämbetsmän kunna tro, att detta anslag bör i än större utsträck¬
ning komma bolagen till godo och därför öka anslagen åt dem. Då
kanske en vacker dag herr jordbruksministern här får se större siffror,
om icke något effektivt försök göres för att undertrycka en dylik
tendens. Man har emellertid anledning att vara tacksam för, att herr
jordbruksministern tydligen ägnat denna sak sin uppmärksamhet och
redan nu var beredd att meddela oss dessa intressanta siffror. Jag vill
emellertid fortfarande framhålla, att hvad särskildt arrendegårdarne
angår, till hvilka ju herr jordbruksministern antog, att dessa anslag i
första rummet gått, vore det önskligare, om dessa gårdar med till¬
hörande husbehofsskog först kunde lösas ut af arrendatorerna och
dessa sedan hjälptes med dylika anslag, än att man nu först låter bolagen
få fördel af anslagen och sedan låter arrendatorerna lösa ut gårdarne
med större belopp. Jag förstår dock, att det är stora svårigheter att
förekomma något sådant, såvida man anser sig böra upprätthålla prin¬
cipen, att äfven bolag böra få anslag ur dessa fonder.
Herr Persson i Tällberg: Herr talman! Jag begärde ordet egent¬
ligen därför, att ingen skulle blifva missledd af herr Lindhagens an-
N:0 20. 38
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ång norr- förande, tv den senast berörda frågan faller icke under det nu före-
ningsansLget grägna momentet, tj det anslag, som där afhandlas, är ett helt annat.
m. m. "et år ett anslag, som beviljades först vid sistlidet års riksdag, näm-
(Forta.) ligen det s. k. norrländska afdikningsanslaget. Men de anslag, om
hvilka herr jordbruksministern talade, utgå ur en annan fond,"näm¬
ligen den s. k. allmänna frostminskningsfonden, och den ärickeafsedd
för odlingsföretag, utan för att minska frostländigheten för närliggande
och anslaget därtill är endast 200,000 kronor. Någon utredning
kan naturligtvis icke föreligga, huru det s. k. afdikningsanslaget blifvit
användt. hör öfrigt kan man ju saga — fastän meningarna dock i
det fallet kunna vara delade — att äfven om bolag fått anslag från
frostminskningsfonden, har väl i alla fall det arbete, som för dessa
medel utförts, gagnat den omkringliggande bygden och minskat frost¬
ländigheten äfven för denna, fastän jag medgifver, att det kanske i
första hand har befordrat skogskulturen, och däri ligger väl intet ondt.
Som sågat, man måste skilja mellan dessa båda anslag, det nu före¬
liggande afdikningsanslaget och det allmänna frostminskningsanslaget;
de ha hvardera sitt särskilda ändamål att fylla.
Medan jag har ordet, ber jag att få yttra något med anledning
af hvad herr vice talmannen nyss anförde. Han tyckte, att vi motio¬
närer voro något kräfvande. Ja, däri ger jag honom rätt, men anled¬
ningen till, att vi varit kräfvande, är den, att vi eljest icke få någon¬
ting. Jag gjorde under förra riksdagen på samma sätt som herr vice
talmannen och herr Sjö nu gjort. Jag vände mig till dåvarande chefen
för jordbruksdepartementet och anhöll, att han ville komma ihåg äfven
öfriga delar af riket, särskildt Dalarne naturligtvis, eftersom jag repre¬
senterar det landskapet. Men nu finnes icke han på sin gamla plats,
och den nuvarande chefen för jordbruksdepartementet har icke fram¬
ställt något förslag i den vägen. Då återstod för oss dalarepresentan¬
ter icke något annat än att motionera, och den vägen få väl herr vice
talmannen och herr Sjö också beträda nästa år, ifall icke jordbruks¬
ministern är mera nådig mot dem, än han varit mot oss. Yi äro,
enligt mitt förmenande, här inne pa en rätt väg. Hade en motion
förelegat i den riktningen nu, som de önskat, ja, då skulle jag genast
ha röstat för densamma också, och vi voro t. o. m. något betänksamma
och resonerade litet smått om ett sådant förslag, herr Ström och jag,
men^ vi fruktade, att det skulle komma att tarfva så stora belopp, att
vi vågade oss icke på den saken, i all synnerhet som ingen människa
bedt oss göra^ det. Det är ju naturligt, att hvar och en är sig själ!"
närmast, och lat vara, att detta är egoistiskt från viss synpunkt betrak-
tadt, är det dock så, att en hvar af oss anser sig böra representera
dpn valkrets, som han tillhör; och det ha herr Ström och jag gjort,
så godt vi kunnat, och nu hoppas jag, att kammarens ledamöter väl¬
villigt gå oss till mötes, så att de kunna få samma fördelar nästa år.
Herr Lindhagen: Jag vill endast förklara det, att det är just
nu ifrågavarande anslag, hvarom jag här yttx-at mig, som användes på
det sätt, vi nyss hörde, hvithet också uppenbarligen framgår af de
siffror, som herr jordbruksministern anförde.
39 N:o 20.
Onsdagen den 6 Mara, e. m.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, gaf herr tal¬
mannen i öfverensstämmelse med de yrkanden, som därunder förekom¬
mit, proposition dels på bifall till utskottets hemställan i de nu före¬
dragna momenten, dels ock på afslag dåra och bifall i stället till den
af herr Persson i Tallberg med flere vid dessa moment afgifna reserva¬
tionen ; och fann herr talmannen den förra propositionen vara med öf¬
vervägande ja godkänd. Votering begärdes emellertid, i anledning
hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition,
så lydande:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i
59:e punkten mom. a) och b) i utskottets förevarande utlåtande n:o 10,
röstar
Jä J
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda hem¬
ställan bifallit den af herr Persson i Tallberg med flere vid dessa
moment afgifna reservationen.
Voteringen utföll med 105 ja mot 70 nej; och hade kammaren
alltså bifalli? utskottets hemställan.
Mom. c)—e).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 60.
Lades till handlingarna.
Punkterna 61—64.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Efter föredragning häruppå af punkten 65, angående anslag till Ang. anslag
skogsodlingens befrämjande, begärdes ordet af: "odlingens
.... befrämjande.
Herr Lindhagen, som yttrade: Herr talman, jag skall icke till-
låta mig att göra något yrkande, utan jag vill endast erinra om, att
denna motion till följd af 55 § riksdagsordningen har kommit pa
villovägar, då den hänvisats till statsutskottet. Utskottet har nu, som
jag kan förstå, haft svårighet att veta, hvad det skulle göra med den¬
samma. Den väcktes af mig icke ensam, utan i sammanhang med
frågan om förfogande af skogsvårdsafgifterna, och det yrkades i motio¬
nen, att såväl dessa som detta extra anslag för skogsvårdens befräm-
jande måtte användas till inköp af mark, som man tänkte skogsödla.
Emellertid befanns det, att motionen borde delas, och den mindre och
oviktigare delen skickades till statsutskottet samt den större och vik-
Jho 20. 40
Onsdagen den 6 mars, e. m.
Ang. anslag tygare till lagutskottet. Hos lagutskottet tror jag, att den ligger bra,
odlingens och clär nJ^§en afgjorts och kommer val fram i sinom tid.
befrämjande. ^u kan det, som statsutskottet erinrar, ifrågasättas, om skogsvårds-
(Forts.) styrelserna äga rättighet att inköpa sådan mark, som här är tal om.
Lagutskottet är rätt forum för att yttra sig i deri frågan, hvarför
statsutskottets ställning är kinkig. Antingen måste utskottet begära
sammansatt stats- och lagutskott för frågans behandling — och jag
medger, att det vore kanske för mycket begärdt för en sådan detalj
i. den stora budgeten. Eller oek kunde statsutskottet hvila på saken,
tills lagutskottets utlåtande framkommit, men man kan ju icke begära,
att det skall bryta ur hufvudtiteln denna lilla sak. Utskottet kunde
slutligen ha föreslagit eu skrifvelse till Kungl. Maj: t med en hem¬
ställan, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida det kan
bil en sådan lagstiftning för skogsvårdsstyrelserna, att de få rätt att
inköpa skogsmark. Men det vill jag nu icke påstå, att statsutskottet
hade synnerligen stora skäl att göra, då det icke direkt har att be¬
fatta sig med lagfrågor.
Det är sålunda icke mitt fel, icke heller statsutskottets eller sakens
eget, att min motion blifvit afböjd, utan det ligger hos en i vissa af¬
seende bristfällig arbetsordning. Jag bar därför icke något yrkande
att göra, utan vill blott uttala, att jag hoppas, det statsutskottet med
sitt yttrande icke velat föregripa den framställning, som tilläfventyrs
kommer från lagutskottet. När denna afgjort saken, kan denna fråga
komma åter mera mogen till behandling, än hvad fallet nu varit. °
Herr Wiklund: Herr talman ! Då motionären icke gjort något
yrkande, torde det vara öfverflödigt att yttra något vidare i denna
fråga. Jag vill Jilott framhålla hvad utskottet påpekat, nämligen den
ovisshet, som rader, huruvida skogsvårdsstyrelserna under nuvarande
förhallanden äga rätt att förvärfva fast egendom. Riksdagen uttalade
i skrifvelse af den 19 maj föregående år, att det kan ifrågasättas, om
skogsvårdsstyrelserna må kunna beredas denna rätt. Nu har motio¬
nären åter bragt denna fråga under Riksdagens pröfning genom den
motion, som blifvit remitterad till lagutskottet. Då det emellertid för
statsutskottet var obekant, hvilken utgång den frågan skulle få, så var
det gifvet, att ingenting annat var att gorå än att afslå denna fråga
för närvarande. Någon fara i ett uppskof torde icke förefinnas, efter¬
som vi hittills ha ganska liten erfarenhet om skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet. Jag ber att få yrka bifall till statsutskottets hemställan.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
'Punkterna 66—68.
Lades till handlingarna.
Punkterna 69 och 70.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 71 och 72. •
Lades till handlingarna.
41 N:o 20.
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
§ 2.
Å föredragningslistan fanns härefter upptaget statsutskottets ut¬
låtande n:o 7, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.
Punkterna 1 och 2.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 3, angående postverket.
Mom. a) och bj.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Härefter föredrogs mom. c); och yttrade därvid: Ang. anslaget
till arfvoden
Herr Nilson i Örebro: Herr talman! Ehuru det är sent och jag
fördenskull icke borde trötta kammaren, så kan jag icke underlåta p^r
att under denna punkt uttala mig i visst hänseende. göring såsom
I det statsverkspropositionen åtföljande protokoll öfver civilarenden/^mära m. m.
har herr statsrådet och chefen för civildepartementet under rubriken
»anslag till arfvoden åt ordinarie postbetjänte för tjänstgöring såsom
förmän m. m.» gjort ett uttalande om, att en viss försiktighet för fram¬
tiden bör iakttagas i fråga om ökande af antalet utaf dem, som uppbära
dylika arfvoden, eller de s. k. förste postbetjänte. På grund af såväl
detta uttalande som ock af att statsutskottet i föreliggande utlåtande
med ena foten så att säga ställt sig på samma ståndpunkt, så anser
jag, såsom jag i början anförde, nödigt att något närmare belysa detta
spörsmål, och detta icke allenast ur synpunkten af hvad som kan vara
bäst för postbetjänte, utan äfven för postverkets ekonomi.
På sidan 69 i förut nämnda protokoll anger herr statsrådet och chefen
för civildepartementet på hvad sätt denna förste postbetjänt-institution
har uppkommit. Han säger där: »ändamålet med förslagsanslaget
är, såsom generalpoststyrelsen erinrat, att styrelsen måtte kunna, jäm¬
likt § 15 i aflöningsreglementet för tjänstemän och betjänte vid post¬
verket, till de ordinarie betjänte, som vore anställda såsom förmän för
postbetjäntpersonal vid Stockholms, Göteborgs, Malmö eller andra post¬
kontor, eller hvilka tjänstgjorde ensamma eller såsom förste män i
s. k. postiljonskupéer, eller som vid postanstalterna användes i andra
jämförliga sysslor eller till bestridande af göromål, hvilka dittills i
regeln utförts af tjänstemän, utbetala, utöfver den fasta aflöningen,
arfvode till belopp af högst 20 kronor för måuad räknadt. — Dessa
postbetjänte hade erhållit benämningen förste postbetjänte».
Därefter redogör herr statsrådet för de försök, som inom post¬
verket sedan 1904 gjorts i ändamål att åt förste postbetjänte anförtro
att på eget ansvar, som han säger, journalisera värdeförsändelser och
postanvisningar, och därvidlag har det konstaterats, att dessa försök,
som nu afslutats, utfallit till generalpoststyrelsens belåtenhet, hvadan
densamma utfärdat tilläggsbestämmelser till postbetjäntinstruktionen
X:o 20. 42 Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. anslaget af den 18 september 1906, hvarigenom åt förste postbetjänt kunde, i
till arfvoden c]en m|n distriktschefen så funne lämpligt, anförtros att på eget an-
postbetjänte svar joumahsera vardelor.sandelser och postanvismngar, under tomt-
för tjänst- sättning att postbetjänten öfvat sig i dylika göromål och befunnits
g örin g såsom kunna fullgöra dem på ett tillfredsställande sätt.
forman m. m. Man kan då verkligen fråga sig, hvadan denna försiktighet, hvar-
(Forts.) om herr . statsrådet talar, skall varabif nöden. Försöket bär utfallit
tillfredsställande — eu sådan erfarenhet borde väl mana till fortsätt¬
ning på den inslagna vägen, i stället för att man skall göra halt och
»iakttaga försigtighet».
Det synes emellertid allenast vara en enda omständighet, som
gjort, att herr statsrådet uttalat sig på detta sätt, nämligen den om¬
ständigheten, att antalet förste postbetjänte utgöra omkring en fjärde¬
del af hela den ordinarie postbetjäntpersonalen, och den omständig¬
heten har s)rnbarligen jämväl imponerat på statsutskottet, som dock
ej kunnat helt ansluta sig till den uppfattning, som förut uttalats af
herr civilministern, utan sökt att i någon mån taga afstånd från såväl
detta uttalande som också, efter hvad jag anser, i någon mån från sitt
eget, då det säger, att försiktighet, enligt utskottets förmenande, icke
lärer böra tillämpas i vidare mån än som är förenligt med behörigt
iakttagande af det synnerligen beaktansvärda ändamål, för hvars till¬
godoseende ifrågavarande anslag är afsedt, eller postbetjäntes förord¬
nande att utföra göromål af en mera ansvarsfull art än som i regeln
falla inom deras arbetsområde.
Kontentan af utskottets utlåtande synes då vara den, att, då vi
nu hafva så många förste postbetjänte, vi böra akta oss för att öka
deras antal, men då det visat sig vara eu god ekonomisk idé att i viss
utsträckning använda postbetjänte i stället för tjänstemän, får den saken
dock icke helt och håilet förbises.
Hur det skulle vara möjligt att fortgå på den vägen — utan att
i afsevärd omfattning låta postbetjäntpersonalen deltaga i postala göro¬
mål, i så mån ersättande posttjänstemän — om man ej på samma gång
något ökar förste postbetjäntes antal, det förstår jag icke.
Af en i statsrådsprotokollet förefintlig tablå framgår, att af de 431
förste postbetjänte icke mindre än 275 tjänstgöra i postiljonskupé an¬
tingen ensamma eller som förmän. Att genom en sådan åtgärd af-
sevärda besparingar kunna göras, är alldeles uppenbart. Jag har fått
mig meddeladt, att inom västra postdistriktet sedan år 1902 18 be¬
fattningar, som förut skötts af postexpeditörer, öfverlåtits att skötas af
postbetjänte. Än flera sådana förändringar torde kunna göras inom
samma distrikt. Men tvifvelaktigt är, om så kommer att ske med den
motivering, som statsutskottet gifvit åt detta ärende i anslutning till
det uttalande, som återfinnes i statsverkspropositionen. För att i någon
mån visa, Indika besparingar på denna väg kunna åstadkommas, vill jag
nämna linjen Galle—Orsa, hvarest framgår postexpeditörskupé med två
tjänstemän. Den årliga aflöningen m. m. till dessa tjänstemän, som
åtfölja denna kupé, uppgår till 6,595 kronor. På samma linje fram¬
går en postiljonskupé med två förste postbetjänte, som åtnjuta en årlig
aflöning m. m. af 3,151 kronor 50 öre. Skillnaden är sålunda 3,443
kronor 50 öre, som årligen genom en enda postiljonskupé på en enda
linje har kunnat inbesparas. Ännu större besparingar kunna otvifvel-
Onsdagen den G Mars, t. m.
43 N:o 20.
aktigt, soin jag redan antyda, göras. Med sådana erfarenheter kan Ang. anslaget
jag icke finna, att försiktighet härvidlag är att tillråda. Ty icke
det vara Riksdagens mening, att postbetjänte skola genom .särskilda p03lbetjänte
kurser, som de få undergå, utbildas till förste postbetjänte, så att de för tjänst-
kunua uträtta de åligganden, som åligga förste postbetjänte, men sedan väring såsom
icke vinna befordran. Det kan jag icke tänka mig är Riksdagenstorman '*■
mening. Det lär emellertid vara händelsen, att detta ägt rum, och (forts.)
det, just med hänvisning till och under åberopande af det uttalande,
som gjorts af herr civilministern till statsrådsprotokollet. Jag hyser
emellertid den vissa mening, att herr statsrådet ej afsett, att det
af honom gjorda uttalandet skulle tagas till intäkt för en sådan åt¬
gärd. (hiskligt vore dock, om man härom finge från herr statsrådet
och chefen för civildepartementet mottaga en förklaring, som undan¬
röjde allt missförstånd som härutinnan möjligen förefinnes.
Jag har sökt påvisa, att motiveringen å sid. 7 i statsutskottets
utlåtande lider af viss oklarhet. Jag tillåter mig emellertid att tolka
utlåtandet så, att statsutskottet icke vill vara med om eu inskränkning
i den under senare åren vidtagna anordningen att öfverflytta en del
postala göromål från postexpeditörer till förste postbetjänte. Utskottet
har, synes det mig, gifvetvis klart för sig, att detta måste som nödig
följd medföra, att flera förste postbetjäutebefattningar måste inrättas,
men det har, till förekommande af att nämnda befordringsrätt i oträugda
fäll skulle komma till användning, velat taga fasta på herr civilmini¬
sterns omförmälda uttalande. I den förhoppning, att jag rätt uppfattat
innebörden af statsutskottets uttalande, vill jag dock erinra om att,
äfven om antalet förste postbetjänte kan förefalla stort i förhållande
till de ordinarie postbetjänte, så är det dock så, att dessa förste post¬
betjänte i stor utsträckning ersätta posttjänstemän. Jämväl vill jag
erinra om, att det finnes en extra postbetjäntepersonal, som uppgår
till omkring 700 stycken, och att man alltså icke har anledning att
låta afskräcka sig af detta jämförelsevis till synes höga antal förste
postbetjänte. Under förhoppning, att den tolkning, jag velat gifva
åt hvad statsutskottet anfört, är riktig, har jag intet annat yrkande
att göra än om bifall till föreliggande punkt i statsutskottets utlåtande.
Häruti instämde herr Thylander.
Chefen för civildepartementet, herr statsrådet J uhlin: Herr talman,
mina herrar! Den föregående talaren har anmärkt, att jag till stats¬
rådsprotokollet har uttalat några ord angående de s. k. förste post¬
betjänte eller förmännen som de också kallas. Anledningen till att
jag gjort detta bär varit den, att, såsom synes å sid. 69 i statsverks¬
propositionen, antalet förste postbetjänte år 1904 utgjorde 235, att
det vid 1906 års slut var 431 af 1,400 ordinarie och att för närvarande
antalet är 531 af 1,600, hvadan sålunda 1/8 af ordinarie postbetjänte
faktiskt äro s. k. förmän. Jag anser att, om man på så kort tid som
här skett tillsätter så många förmän, befordringsmöjligheterna minskas
för det stora flertalet postbetjänte högst betydligt. Detta är anled¬
ningen till att jag till statsrådsprotokollet gjort ifrågavarande uttalande.
I likhet med utskottet anser jag det vara mycket lämpligt, att post-
S:o 20. 44
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. anslaget betjänte allt framgent få utföra göromål af mera ansvarsfull art än
till arfvoden gom j regel faller inom deras arbetsområde.
åt ordinarie 0
postbetjänte
förtjänst- Herr Thorsson: Herr talman! Det ärende, som vi nu behandla,
göring såsom har ju liera gånger varit föremål för Riksdagens behandling, och Riks-
forman m. m.(jagen har med synnerlig styrka framhållit angelägenheten af att man
(Jorts.) } postverket tillvaratoge och utnyttjade den billigare arbetskraft, som
finnes hos betjänteklasscn, så långt detta vore förenligt med post¬
verkets intresse. Herr statsrådet och chefen för civildepartementet
har nu manat till försiktighet i denna befordran, då redan 1/4 af de
ordinarie postbetjänte befordrats och därigenom erhållit eu lönefyllnad
af 180 och 240 kronor. Herr ministern anförde nyss, att denna hastiga
befordran skulle verka hämmande på de öfriga i verket anställda be-
tjäntes befordringsrätt. Jag vill då nämna, att redan 1894 påbörjades
inom postverket en tillämpning af det system, som 1902 vann Riks¬
dagens anslutning, nämligen att i postiljonskupéexpeditioner, där så
kunde låta sig göra, använda postiljoner i stället för tjänstemän. Då
inrättades också ett 60-tal sådana postiljonstjänster. Sedan har det
under årens lopp ökats, så att det år 1906 var 237 dylika befattningar
inrättade. Då nu generalpoststyrelsen — därtill uppfordrad af Riks¬
dagen — efter eu del försök anser sig kunna mera effektivt tillämpa
denna princip, kommer herr statsrådet strax med den anmodan, att
generalpoststyrelsen skall gå försiktigt till väga, och, om jag icke hörde fel,
sade herr statsrådet, att på den korta tiden af ett par år eu tredjedel af
hela den ordinarie postpersonalen har fått anställning som förmän. Ja,
så kan man säga, om man räknar från 1904, men räknar man från
1894, blir resultatet ett annat. På sid. 19 i sjätte hufvudtiteln
finnes en liten tabell, som erinrar om att herr statsrådet gått ut från
en alldeles felaktig beräkningsgrund, då han beräknat antalet af dem,
som blifvit förordnade till förmän. Där heter det, att 1893 fanns det
inom postverket 1,341 tjänstemän, år 1901 fanns det 1891 tjänstemän
och för år 1908 beräknas tjänstemännen till 2,214. Längre ned i
samma tabell heter det: 1893 fanns det 1,370 betjänte, 1901 fanns
det 2,198 betjänte och slutligen år 1908 räkna vi med en grupp
af 3,080 betjänte. Vi skola väl i alla fäll, när det gäller uträkna
procentantalet befordrade, räkna med hela antalet anställda betjänte,
och icke endast med de ordinarie. Räknar man med dessa 3,080,
lär näppeligen kunna påstås, att befordringen skett i för hastigt tempo.
Vill man förvissa sig om hvar dessa postbetjänteförmän finnas, finner
man, att i järnvägsposten ensamt användas 300 stycken, att i direkt
ersättning vid postkontoren för afgångna tjänstemän användas ett 40-tal
och att ett antal af 85 äro förmän å de resp. postkontoren. Ingen
lärer väl förneka behofvet af dessa förmän, när man tänker på de
olikartade arbeten, som skola utföras af delvis extra personal och under
vissa omständigheter af reserv- och »aspirant»personal, hvilken naturligtvis
måste hafva något öfverinseende öfver sig, när den utför sitt arbete.
Jag finner alltså icke generalpoststyrelsens befordringar vara något,
som ger anledning till erinran om försiktighet.
Följer man vidare dessa tabeller, så visar det sig, att, ehuru Riks¬
dagen åtskilliga gånger har framhållit, att generalpoststyrelsen skall
Onsdagen den C Mars, e. ni.
45 N:o 20.
så långt som möjligt använda betjänteklassen, sfi hafva vi ungefär samma Ana- anslaset
stegring hela tiden af tjänstemannaklassen. Efter mitt sätt att se ordinärt
förefaller det mig, som om generalpoststyrelsen alls icke gått för fort „U3tbetjänte
fram i utnämnandet af postbetjänteförmän, utan tvärtom att det hängt för tjansi-
för mycket byråkratism kvar, att man icke velat släppa in betjäute på göriny såsom
tjänstemännens fridlysta område. Det är klart för hvar och en, att, form“n m-
om man byter ut en person, som kräfver 3,000 kronor, mot en person, O'01'*8-)
som kräfver 1,500 å 1,800 kronor, så skall detta bli till förtjänst för
postverket. I min hemtrakt förtjänar staten årligen på en järnväg
4,381 kronor, därför att tjänstemän utbytts emot betjänte. En för ett
par år sedan gjord utredning har ådagalagt, att inom västra distriktet
eu besparing af öfver 50,000 kronor årligen skulle kunna göras, om
ett rationellt utbyte af arbetskrafter ägde rum.
Det förestår nu ett chefsombyte i generalpoststyrelsen. Det skall in¬
träda eu ny person på den plats, där den chef suttit, som har infört
just detta system. Yi veta icke i närvarande stund, om denne chef
blir en person, som har praktiska synpunkter på tingen, eller om det
blir en person som ser byråkratiskt på dem; vi veta icke, om den nye
chefen vill aflägsna befordringsmöjligheterna för postbetjänte och i
obehörig grad framhålla tjänstemännen, eller om han vill än ytterligare
utveckla hvad den nyss aflidne chefen påbörjat. Ur denna synpunkt
synes det mig vara mindre välbetänkt, om Riksdagen nu skulle fastslå
en princip, som skulle innebära ett afsteg från den nu påbörjade för¬
ändringen af förhållandena. Det är ur den synpunkten, som jag för
min del på det bestämdaste vill varna för att vi här i Riksdagen skulle
gifva ett finger åt den uppfattningen, som af chefen för civildeparte¬
mentet har framförts uti hans anförande vid äskandet af det nu före¬
varande anslaget.
Staten har, såsom det förut omnämnts här, inrättat skolor, genom
hvilka dessa postbetjänte utbildas till att öfvertaga vissa ansvarsfulla
göromål; och när sedan de hafva gått igenom dessa skolor, skall man
neka att befordra dem! Det är en tankegång, som jag för min del
icke kan följa med. Jag hyser nämligen den uppfattningen, att de
lägre postala göromålen utföras betydligt bättre af en postbetjänt än
af eu ung tjänsteman, som endast betraktar den plats, han bekläder, som
en passage för vidare befordran. En sådan tjänsteman inlägger icke
på långt när samma intresse i sitt arbete som den gamle trägne ar¬
betaren, hvilken vet med sig, att: »här får jag stanna; jag kommer
icke längre».
Som jag förut framhållit, är jag öfvertygad om a.tt de postala göro¬
målen skulle komma att skötas både bättre och billigare, om man ut¬
vecklar denna princip mera, än man hittills har gjort. Det är också
min lirtiga öfvertygelse, att denna uppfattning slutligen skall slå igenom.
Men då komma vi kanhända i den belägenheten, att, därigenom att
man i postverket har anställt ett oproportionerligt antal yngre tjänste¬
män, hvilka det synes vara svårt redan nu bereda plats, man genom
denna hastiga rekrytering har skapat ett tjänstemannaproletariat. Det
synes mig att man tjänar postverket, att man tjänar den personal, som
är anställd i postverket, bäst, därigenom att man icke anställer flera
tjänstemannaaspiranter än man har utsigt att äfven med hänsyn till
>':o 20. 46
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. anslaget sakernas nya ordning bereda plats. Här om någonsin behöfs den af
‘åt ordinarie ^err statsrådet antydda försiktigheten tillämpas.
‘postbetjZitl . Jag bär velat anföra detta och ber för fiffigt att få yrka bifall
för tjänst- till den anslagspunkt, som är i fråga.
göring såsom
forman m. m. Herr Carlsson i Malmberget instämde häruti.
(Forts.)
Herr Starbäck: Herr talman: Jag tror ej, att inom statsutskottet,
i allt fall icke inom den afdelning som jag tillhört, funnits någon
meningsskiljaktighet rörande de synpunkter, som här framhållits af de
ärade representanterna för Örebro och för Ystad. Dessutom synes det
mig icke, som om man skulle kunna läsa statsutskottets yttrande i denna
punkt på mer än ett sätt; och det är naturligtvis det sätt, hvarpå
min ärade vän på örebrobänken tolkade detsamma. Således den prin¬
cipen, åt hvilken äfven herr statsrådet och chefen för civildepartemen¬
tet nyss i sitt anförande gaf sitt gillande, är ju alldeles riktig, att man
icke skall hafva öfverkvalifieerade personer för att uträtta en tjänst,
som lätt kan skötas af andra; och att detta måste slå igenom och med¬
föra en stor besparing för statsverket, därom lärer val icke tvifvel äga
rum. Det är endast denna upplysning angående vår motivering, som
jag härmed har velat lämna.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. d) och e).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 4.
Lades till handlingarna.
Punkterna 5 och 6.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 7, angående inrättande af en statsmedicinsk anstalt.
tanäet^äfin Kungl. Maj:t hade under denna hufvudtitel föreslagit Riksdagen
statsmedicinsk medgifva, att med ingången af år 1909 finge, i hufvudsaklig öfverens-
anstait. stämmelse med i statsrådsprotokollet angifven plan, inrättas en stats¬
medicinsk anstalt, under villkor att det å medicinalstyrelsens stat upp¬
tagna anslag till aflöning åt en rättskemist indroges, samt att reserva¬
tionsanslaget till vaccinationens befrämjande nedsattes till 7,700 kronor.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte, i anledning af Kungl.
Makts förevarande framställning, besluta, att en statsmedicinsk anstalt,
bestående af två afdelningar, en medicinskt-bakteriologisk och en
rättskemisk, skulle med ingången af år 1909 inrättas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12
januari 1908 angifna grunder för nämnda afdelningar af den af Kungl.
Maj:t föreslagna anstalten, under villkor att det å medicinalstyrelsens
stat upptagna anslag till aflöning åt en rättskemist indroges, samt att
reservationsanslaget till vaccinationens befrämjande nedsattes till 7,700
kronor.
Onsdagen den 6 Mars, c. in. 47 Nso 20.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter An9- inrät¬
tande af en
Chefen för civildepartementet, herr statsrådet J u h 1 i n yttrade: Herr ,t"t™atau"“k
talman, mina herrar! På samma gång jag tacksamt erkänner den väl- (]fort8.)
villiga behandling, statsutskottet låtit sjätte hufvudtiteln undergå, ber jag
att få yttra några ord med anledning af utskottets utlåtande angående
den statsmedicinska anstalten. Det trängande bebofvet af en sådan
anstalt, som ju vårt land i olikhet med derå andra länder sakuar, har
ju under senare tider gjort sig alltmera kännbar; och inrättandet af
eu statsmedicinsk anstalt har påyrkats af såväl den kommitté, som år
1899 afgaf betänkande i frågan, som äfven af medicinalstyrelsen, af de
medicinska fakulteterna vid rikets högskolor, af våra läkare och veteri¬
närläkare, af direktionen för veterinärinstitutet och af landtbruksstyrelsen.
Det har ju såväl i statsverkspropositionen som i statsutskottets utlåtande
också med kraft framhållits, att något måste göras i den riktningen.
Emellertid har statsutskottet ansett sig böra tillstyrka endast två
af de båda afdelningar, som hafva föreslagits, nämligen den medicinskt-
bakteriologiska och den rättskemiska. Däremot har utskottet ansett
sig böra afstyrka inrättandet af den veterinär-bakteriologiska och af
den tekniskt-hygieniska afdelningen.
Hvad nu” särskildt beträffar den veterinär-bakteriologiska afdel¬
ningen, hafva ju de mest sakkunnige på detta område, professorerna
Svensson och Lundgren samt medicinalrådet Kjerrulf, förordat det snara
inrättandet af eu dylik afdelning. Dessutom har landtbruksstyrelsen
också kraftigt betonat det trängande behofvet af att något gjordes i
det afseendet; och svenska veterinärläkareföreningen har i eu resolution
uttalat sig för att ett veterinär-bakteriologiskt laboratorium snarast
möjligt inrättades för hämmande af husdjurssjukdomarna, hvilket ju
skulle vara af den allra största betydelse för våra landtbrukare.
Jag vill nu icke bär upprepa alla de skäl, som utaf de sakkunniga
myndigheterna vid olika tillfällen anförts; jag vill endast i största
korthet påpeka de skäl, som gjort, att jag lifligt velat tillstyrka, att
proposition i ämnet framlades för innevarande Riksdag. Jag behöfver
här icke heller påpeka, af hvilken stor betydelse vårdandet af vår hus-
djursskötsel är för vårt land, ej heller hvilka stora förluster våra landt¬
brukare årligen lida på grund af husdjurssjukdomar. Yi veta ju alla,
att man nu genom veterinärbakteriologiska undersökningar kan påvisa
smittosamma och elakartade sjukdomar bland våra husdjur. Yi veta
också, att man genom ett snabbt och kraftigt ingripande kan hejda
dylika farsoter. Flere exempel härpå finnas ju, då medicinalstyrelsen
hastigt och kraftigt ingripit. Men klart är, att det för medicinal¬
styrelsen måste under nuvarande förhållanden många gånger vara ytterst
svårt att så hastigt och kraftigt ingripa, som nödigt vore, när det
gäller så betydliga ekonomiska intressen för vårt land. Man bör där¬
för enligt min åsikt göra allt, hvad som göras kan, för att söka åstad¬
komma ett dylikt veterinärbakteriologiskt laboratorium. De flesta
kulturländer hafva också vidtagit ganska omfattande åtgärder i ifråga¬
varande hänseende. Jag behöfver endast peka på, hvad vart grann¬
land Danmark nyligen gjort för att upprätta ett veterinär seruminstitut.
N:o 20. 48
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. inrät- Det har nämligen anslagit öfver 300,000 kronor för ett dylikt institut samt
tande “/“vidare en summa af öfver 30,000 kronor för dess årliga drift.
Vid ett dylikt veterinärbakteriologiskt laboratorium kunna bakteri-
anstalt.
(Forts.)
ologiska undersökningar ske snabbt och hastigt, hvilket ju är af den
största vikt. Dessutom kan dess föreståndare eller assistent, när helst
så påfordras, resa till hvilken landsända det än må vara för att kraftigt
ingripa, ifall en farlig farsot bland kreaturen utbrutit eller hotar att
utbryta. Vidare skulle ett dylikt laboratorium kunna tillverka tuberkulin,
hvaraf numera ganska stora kvantiteter användas i vårt land till boskaps¬
skötselns fromma. Vidare skulle det också kunna dels tillverka, dels
undersöka en hel del sera och vacciner, som på senare tider visat sig
vara ganska verksamma och som, såvidt jag vet, i ej obetydlig kvantitet
införskrifvas från främmande länder.
Emot inrättande af det veterinärbakteriologiska laboratoriet har i
första rummet anförts, att då förra årets Riksdag beslöt nybyggnad af
veterinärinstitutet det bestämdes, att stora lokaler skulle anordnas för
ämnet bakteriologi, hvadan därstädes de veterinärbakteriologiska undersök¬
ningarna skulle kunna ske. Emellertid torde alla sakkunniga myn¬
digheter vara ense därom, att ett laboratorium, som är inrättadt vid
en undervisningsanstalt, bör anordnas uteslutande för undervisnings-
ändamål; och man kan väl ej begära, att dess lärarepersonal, äfven om
den, hvilket jag är öfvertygad om, mycket snart skulle för ändamålet
behöfva ökas, skulle när som helst kunna vara redo att företaga resor
hit och dit, allra minst under sommarferierna, då det ju som bäst skulle
behöfvas.
Vidare har utskottet talat om att genom inrättande af ett ifråga¬
satt veterinärbakteriologiskt laboratorium veterinärinstitutet möjligen
skulle beröfvas det undersökningsmaterial, som nu från landets skilda
delar till institutet inkommer, men som enligt förslaget är afsedt att
ingå till den veterinärbakteriologiska afdelningen af den statsmedicinska
anstalten. Det är sant, att lärarekollegiet vid veterinärinstitutet till
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet inlämnat en skrif¬
velse, däri framhålles vikten af att veterinärinstitutet ej beröfvas
ifrågavarande undersökningsmaterial. Men tilläggas bör, att lärarekollegiet
i samma skrifvelse framhåller behofvet af ett veterinärbakteriologiskt
laboratorium, där sera och tuberkulin etc. kunde tillverkas, som synner¬
ligen behjärtansvärdt.
Jag anser det därför vara i hög grad ändamålsenligt och väl-
behöfligt att nu inrätta ett dylikt veterinärbakteriologiskt laboratorium
i samband med en statsmedicinsk anstalt. Och de ökade kostnader,
som härigenom skulle uppstå, måste anses obetydliga, åtminstone i
jämförelse med de stora fördelar, som genom dess inrättande skulle
beredas landet och speciellt dess jordbrukare.
Beträffande åter den tekniskt-hygieniska anstalten har statsut¬
skottet också afstyrkt denna därför, att de i statsrådsprotokollet anförda
skäl icke gåfve vid handen, att behofvet af en sådan afdelning finge
anses synnerligen trängande. Och vidare har utskottet anfört, att det
synts utskottet, som om å den tekniskt-hygieniska afdelningen skulle
komma att handläggas en hel del frågor, som vore af mera teoretiskt
vetenskaplig natur. Men om man närmare studerar statsverksproposi-
Onsdagen den G Mars, e, in.
41) N:o 20.
tionen, så finner man, att de frågor, som af den ifrågaställda afdel- An9- il¬
ningen skulle komma att handläggas, äro så godt som uteslutande '“auledicinak
praktisk art och för den allmänna hälso- och sjukvården af den största
betydelse. Där talas ju om viktiga undersökningar beträffande hygienen
i arbetslokaler, bostäder, verkstäder o. d., rörande luft-, vatten och
afloppsförhållanden m. in.
Jag vill i sammanhang härmed påpeka en fråga, som är, tror jag,
af ganska stor betydelse, och hvilken fråga väl torde inom den närmaste
framtiden böra upptagas till behandling af statsmakterna. Som bekant
börja ju redan litet hvarstädes i vårt land uppstå en del rättegångar
på grund däraf, att våra sjöar, åar och bäckar förorenas dels af kloak¬
vattnet från våra städer, köpingar, municipalsamhällen och andra mera
tätt bebyggda platser, dels ock af afloppsvattnet från de många indu¬
striella anläggningar, som glädjande nog börja anläggas litet hvar¬
städes i vårt land. Det problemet, hur man skall kunna förebygga
alla de olägenheter, som härigenom uppstå, är af den vikt och omfatt¬
ning, att upprättandet af en tekniskt-hygienisk afdelning inom den
statsmedicinska anstalten endast för lösningen af detta problem skulle
vara berättigad!.. Frågan om renandet af kloak- och spillvatten är
synnerligen svårlöst. Såvidt jag förstår, kan och bör denna fråga ej
lösas på det numera vanliga sättet genom tillsättande af en kommitté,
som i åtskilliga år arbetar på frågans lösning utan att kanske nå önskadt
resultat. Under sådana förhållanden tror jag, att det vore välbetänkt,
om man med det allra snaraste inrättade ett tekniskt-hygieniskt labora¬
torium, hvars chef naturligtvis skulle vara en vetenskapsman, ty äfven
vid dylika laboratorier, hvarom här är fråga, måste det vara chefer,
som äro vetenskapligt utbildade, ty annars lära de ej kunna uträtta
mycket. Det skulle vara synnerligen glädjande, om man nu toge ett
steg i den riktningen, hvarom jag tillstyrkt Kungl. Maj:t att fram¬
lägga förslag för Riksdagen, nämligen genom att nu på en gång inrätta
alla de fyra afdelningarna.
anstalt.
(Forts.)
Vidare anförde:
Herr Starbäck: Herr talman, mina herrar! Till att börja med
ber jag att få med några ord klargöra för kammaren, hvarför utskottet
icke ansett sig kunna tillstyrka den veterinär-bakteriologiska anstalten.
Uti det kommittébetänkande, som afgafs, om jag minnes rätt, år
1899, tillstyrktes icke en sådan del af den statsmedicinska anstalten.
Det var endast i eu reservation af den veterinärt sakkunnige, professor
Svensson, i hvilken behofvet af denna anstalt framhölls. Sedermera
ha visserligen Kungl. Maj:t och andra sällat sig till denna uppfattning,
men från veterinärinstitutets sida har man, såsom ock herr statsrådet
och chefen för civildepartementet nyss antydde, mycket bestämda tvif¬
vel angående lämpligheten af inrättandet utaf denna anstalt. Då till¬
låter jag mig att i alla fall fråga herrarne: är det icke synnerligen
naturligt, att statsutskottet blifvit betänksamt, innan det ger sig in på
den af Kungl. Maj:t utvisade vägen?
Nu säger visserligen herr statsrådet, att gentemot denna skrifvelse,
som han tydligen icke har reda på, står det, att ändamålet är mycket
Andra Kammarens Prof. 1907. N:o 20. 4
>:o 20. 50
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. inråt- behjärtansvärdt. Ja, det vore ja högst märkvärdigt, ifall de veten-
tande af «ffl skapsm än, som ha att sköta den veterinära undervisningen i vårt land,
^anstalt™ 'c^e skulle anse, att inrättandet af ett laboratorium för veterinär-
(Forts) hakteriologi vore en mycket behj ärtan svärd sak. En utsago i motsatt
riktning vore högst underlig. Men jag säger, att det kan råda syn¬
nerligen stora tvifvel, huruvida det icke bör förläggas till veterinär¬
institutet, då ju Riksdagen förra året beviljade synnerligen stora summor
för byggandet utaf nya lokaler för veterinärinstitutet och bland dessa
särskildt en lokal, en stor paviljong, där de undersökningar, som skulle
göras i den nya veterinär-bakteriologiska anstalten, skola kunna utföras.
Det förelåg sålunda förra året ungefär samma motivering för be¬
viljande af medel till denna störa bakteriologiska paviljong som nu för
den veterinär-bakteriologiska anstalten. Då torde man kunna medgifva,
herr talman, att det är bra stora fordringar på Riksdagens och stats¬
utskottets offervillighet att begära, att mara ena året åt ett håll skall
bevilja för ett ändamål en stor summa penningar och året därpå för
samma ändamål åt ett annat håll en lika stor summa. Detta är nog
att gå för långt.
Jag tror således, att de skäl, som i och med detta anförts, äro
alldeles tillräckliga för att försvara utskottets ståndpunkt i denna sak,
så mycket mer som statsutskottet å sid. 22 ju mycket tydligt säger
ifrån, att utskottet icke förbisett, att möjligen lärarepersonalen för skö¬
tande af detta laboratorium förr eller senare måste ökas med en eller
annan tjänsteman. Härigenom blefve det i själfva verket orduadt på
ungefär samma sätt som vid den storartade institution, som, om jag
icke hörde fel, herr civilministern sade vara uppförd i Köpenhamn och
som för öfrigt stod omtalad i tidningarna i går afton. Det är ett stort
institut, men med eu föreståndare, som på samma gång är lärare vid
V eteri mer- Land hojskolen i Köpenhamn. Detta är således icke ett
exempel, som talar mot utskottets uppfattning, utan för densamma.
Hvad nu beträffar den andra afdelningen, den s. k. tekniskt-
hygieniska, hvilken utskottet uteslutit, så far jag ändock lof att säga,
att, hur utomordentligt högt jag än skattar vetenskapens idkare, och
hur stort förtroende jag än kan ha för särskildt vissa af dem, är det
dock väl mycket begärdt, att chefen för det tekniskt-hygieniska labora¬
toriet skall kunna omfatta allt hvad i statsverkspropositionen af de¬
partementschefen anses böra sammanföras under hans kunskap. Det
är, som kerrarne finna genom att studera sid. 191 i utlåtandet, ett
verkligt »Seid umscklungen, Millionen!», som han bar att syssla med.
Där talas om allt mellan himmel och jord, om utarbetande af desin-
fektionsföreskrifter, om undersökningar öfver närings- och njutnings¬
medel, rörande luft-, vatten- och afloppsförhållanden samt beträffande
hygien i fabriker och bostäder, om utspisningsförhållandena å sjukhus,
hospital och fängelser, fall af närsynthet i skolorna, kontroll af han¬
deln med giftiga ämnen, och, för att ändtligen komma till hvad herr
statsrådet yttrade, han skall också kunna klargöra frågan om förore¬
ningen af fiskevatten, en såväl ur vetenskaplig som, efter hvad jag
tror, äfven ur juridisk synpunkt utomordentligt svårlöst fråga.
Skulle det nu vara så lätt att komma på det klara med alla dessa
frågor, af hvilka flera i långliga tider sysselsatt vetenskapsmännen, att
man endast behöfde inrätta ett tekniskt-hygieniskt laboratorium och där
Onsdagen den (J Mars, e. in. 51
tillsätta en föreståndare, dä vore det mycket oriktigt af Riksdagen att
icke bevilja detta anslag, men jag tror icke, att det är på det sättet ; och
jag finner stöd för denna min uppfattning just i statsverkspropositio¬
nen, då det säges, att 1908 vore ett lämpligt år att använda för attsöka
reda på en föreståndare, som skulle lämpa sig till chef för de olika
laboratorierna. Nej, åtskilliga af de frågor, som äro upptagna i de¬
partementschefens yttrande på sid. 191, äro af den art, att de nog
ännu ganska länge måste förberedas vid de vetenskapliga läroanstal¬
terna, innan de kunna föras ut i det praktiska lifvet och där bli om¬
händertagna på sätt här föreslås.
Det är också märkligt, att vi här finna en punkt — jag har ännu
icke vidrört den —• af hvilken det framgår, att just det tekniskt-hygie-
niska laboratoriet skulle studera »smittosamma sjukdomar, där man icke
känner sjukdomsfröet» — precis samma historia, som återfinnes orda¬
grant såsom motiv till ett veterinär-bakteriologiskt laboratorium. Nu
torde väl litet hvar medge, att särskildt studiet af dessa slags sjuk¬
domar i och för sig är en vetenskaplig uppgift, som torde fordra lång
tid, innan man kan komma till frågans lösning, och jag tror således,
att det vore lämpligt nog att uppskjuta beviljandet af anslag till detta
tekniskt-hygieniska laboratorium.
Såsom herr statsrådet och chefen för civildepartementet i början
af sitt anförande var vänlig nog att medgifva, har utskottet gått Kungl.
Maj:t ganska långt till mötes, då det föreslår, att Riksdagen åtar sig
bevillning för tvenne af de här föreslagna delarna af laboratoriet, och
med afseende på den tredje, den veterinärbakteriologiska afdelningen,
synes mig utskottet ha påvisat tillräckliga skäl för att den tills vidare
må söka finna utrymme och trefnad i veterinärinstitutet; och jag tror,
att om vi vänta litet med den teknisk-hygieniska delen, det icke kan
göra så stor skada. Jag tillåter mig, herr talman, anhålla att få yrka
bifall till utskottets hemställan.
Herr Wawrinsky i Saltsjöbaden: Herr talman! Det talas nu för
tiden såväl inom som utom Riksdagen så många klandrande ord om
byråkratism inom ämbetsverken, och detta kan hända mången gång
med rätta, men i så fall måste det väl vara ägnadt att framkalla för¬
våning, att när ett ämbetsverk för en gång vill göra sig kvitt denna
byråkratism, när det som i förevarande fall själft söker ställa sin verk¬
samhet på praktisk fot och frigöra sig från tvånget att grunda sina
åtgärder på mer eller mindre teoretiska spekulationer, så säger stats¬
utskottet nej till en anhållan om de medel, som erfordras för ända¬
målet, och begagnar sig därvid med eu förnäm axelryckning af den
gamla godtköpsförevändningen för afslag, att behofvet af anslaget icke
är tillräckligt styrkt ocli erfarenheten i frågan icke tillräcklig. Hur
lång tids erfarenhet begär då utskottet af andra, för att det verkligen
skall kunna säga, att behofvet är styrkt, och för att utskottet skall
finnas villigt tillstyrka en åtgärd, som den, hvilken skon klämmer,
säger sig ovillkorligen behöfva för att sköta sina åligganden?
Själf har jag i snart 16 år varit ledamot af medicinalstyrelsen,
och jag trodde verkligen, att jag hade någon erfarenhet om styrelsens
arbetsmetoder och behof; och dessutom har jag äfven varit ledamot af
N:o 20.
\ng. inrät¬
tande af en
statsmedicimk
anstalt.
(Forts.)
N:o 20. 52
Onsdagen den 6 Mara, e. m.
Ang. inrät- den kommitté, som utarbetade det förslag, som legat till grund för
tände of en den kungl. propositionen. Men detta är naturligtvis icke något skäl
StaU<ZstalL f°r utskottet att tro, det jag har någon erfarenhet i hithörande ärenden,
(Forts.) oc^ icke heller anser utskottet den omständigheten, att medicinalsty¬
relsen under 10 års tid vid tre olika tillfällen obetingadt förklarat sig
vara i behof af en statsmedicinsk anstalt, betyda något. Hvilket bevis
fordrar då utskottet ytterligare för att finna behofvet af anstalten styrkt?
Herr statsrådet och chefen för civildepartementet har redan klart
framhållit de olika ändamål, för hvilka anstalten skulle inrättas, och
jag vill icke vid denna tid på dagen uppta herrarnes tid med att upp¬
repa detta, utan jag förbigår densaken. Jag vill blott påpeka, att såväl
i statsverkspropositionen som i medicinalstyrelsens framställningar till
regeringen angående denna fråga begärts tre olika laboratorieafdelnin-
ningar — jag förbigår nämligen helt och hållet frågan om den rätts¬
medicinska afdeluingen, ty den afdelningen är icke ny, utan har funnits
i 30 år med sin laborator, rättskemisten, och sin assistent, och frågan
gäller blott att skaffa lokaler för densamma, hvilket ju i ekonomiskt
afseende är af underordnad betydelse. Det är således endast tre nya
laboratorier det gäller. Af dessa tre laboratorieafdelningar har stats¬
utskottet nådigt beviljat en. Man måste medgifva, att statsutskottet
har förstått sig bra på konsten att pruta, men det beror väl, förmodar
jag, på gammal vana. Det har, som jag nämnde, begärts tre laboratorie¬
afdelningar: en medicinskt-bakteriologisk, en veterinär-bakteriologisk
och slutligen en tekniskt-bygienisk. Af dessa tre afdelningar har, som
herr statsrådet påpekade, utskottet tillstyrkt den medicinskt-bakteri-
ologiska, men afstyrkt de båda andra. Hur har då statsutskottet tänkt
sig, att medicinalstyrelsen skall reda sig utan dessa två laboratorier?
Jo, beträffande den veterinär-bakteriologiska afdelningen påminner sig
lyckligtvis statsutskottet, att Riksdagen i fjol beviljade anslag till ett
nytt veterinärinstitut och därvid bland annat äfven lät förmå sig att
anslå medel till en paviljong för patologisk anatomi och bakteriologi
på 45 rum, af hvilka flertalet icke på 1U å 20 år kunna komma till
någon användning. Nu måste statsutskottet i år finna ut någon använd¬
ning för de där öfverflödiga rummen, och af detta skäl anses det
lämpligt att hänvisa medicinalstyrelsen till att åka på snålskjuts hos
en annan institution, som styrelsen för öfrigt icke har något att skaffa
med, och så säger utskottet: Nu får ni reda er bäst ni kan. Utskottet
slår genom detta förslag två flugor i en smäll. Det skyler öfver fjol¬
årets — hvad skall jag säga — lättsinne, då statsutskottet lät narra
sig att tillstyrka veterinärinstitutets luxuösa anstalt, och far på samma
gäng briljera med sin storartade sparsamhet gentemot medicinal¬
styrelsen.
Emellertid finnes dock en ljuspunkt i det utlåtande, utskottet
afgifvit, om jag nu får kalla den här lilla tvåtumsledaren, som utskottet
bestått en så viktig fråga för ett utlåtande. Utskottet har med den
maktfullkomlighet, som det måste tro sig äga, bemyndigat medicinal¬
styrelsen att i oinskränkt mått begagna sig af veterinärinstitutets lokaler
och lärarekrafter för sina ändamål, eu rättighet, som medicinalstyrelsen
förut icke ägt och som jag trodde att blott Kungl. Maj:t, men icke
statsutskottet, kunde bevilja. Jag vill dock därvid framställa den frågan
Onsdagen den 6 Mars, e. in. 53 ^tO 20.
till utskottets talman: Har utskottet gjort sig öfvertygadt om att inrät-
veteriuiirinstitutets lärare äro kompetenta att sköta de uppdrag, som statsmtdicinsk
-de kunna komma att få sig ålagda från medicinalstyrelsen? Jag sak- anstalt.
nar icke anledning betvifla detta, och jag kan försäkra, att jag känner (Korta.)
många personer med namn, heder och värdighet af professor, som
icke äro så praktiska, att de kunna utföra sådana undersökningar,
hvarom här är fråga. Ty här gäller det icke undervisning eller veten¬
skapliga spörsmål, utan rent praktiska undersökningar, och sådana duga
herrar teoretici vanligen icke till att utföra. Här erfordras därför
alldeles särskilda personer, och jag betviilar, att de herrar, till Indika
utskottet hänvisar medicinalstyrelsen, i allo äro lämpade för det åsyftade
ändamålet.
Dessutom en aunau sak. År det så alldeles säkert, att veterinär¬
institutets lärare äfven äro villiga att gå styrelsen till hända? I den
kommitté, som utarbetade förslaget till den här ifrågasatta anstalten,
var äfven eu ledamot af veterinärinstitutets lärarekollegium. Han för¬
klarade då, att det var tvång, att den statsmedicinska anstalten äfven
inrymde en veterinärbakteriologisk afdelning. Sedan kom kommitté¬
betänkandet såväl till de medicinska fakulteterna som ock till veteri¬
närinstitutet, och alla tillstyrkte förslaget om en veterinärbakteriologisk
afdelning och ansågo det alldeles nödvändigt, att en sådan fanns vid
anstalten. Efter detta fann sig medicinalstyrelsen, som förut endast
tillstyrkt en underafdelning för veterinärbakteriologi, föranledd — och
detta just af veterinärinstitutet — att gå med på förslaget om att bilda
en särskild afdelning för veterinärbakteriologi. Men så fort detta är
gjordt, säger veterinärinstitutets lärarekollegium: Nej, nu går det ej
an att ha afdelningen på edert laboratorium, nu vilja vi ha den själfva.
Kan man ej mycket väl vänta, att efter ett eller annat år kommer
veterinärinstitutets lärarekollegium att svänga på nytt i fråga om åsikter,
åtminstone ligger den tanken mycket nära till hands.
Nu är det emellertid uppenbart, att skulle det verkligen gå där¬
hän, att Riksdagen beslutade hänvisa medicinalstyrelsen till veterinär¬
institutet för att få erforderliga veterinärbakteriologiska undersökningar
utförda, så blir resultatet, att medicinalstyrelsen tidt och ofta måste
skicka bort veterinärinstitutets lärare till olika delar af landet på längre
eller kortare tid för att verkställa dessa undersökningar. Hur går det
då med undervisningen? Jag betviilar, att dessa båda intressen, det
praktiska intresset och undervisningsintresset, låta sig förenas. Men då
svarar statsutskottet: I så fall få ni anmäla, att det behöfs flera lärare¬
krafter. Jag ber att särskilt få understryka detta löfte af statsutskottet,
ty med den organisation af veterinärväsendet, som utskottet föreslagit,
komma sannerligen nya arbetskrafter att mycket snart behöfvas. Jag
hoppas, att Kungl. Maj:t äfven aktar på det löftet, som väl utskottet
icke kommer att svika, likasom ock att Riksdagen slutligen skall infria
detsamma.
Reder sig statsutskottet sålunda tämligen bra med den veterinär-bakte¬
riologiska afdelningen, genom att afsnäsa medicinalstyrelsen med att
lefva på nåder bos veterinärinstitutet, så reder det sig ännu bättre med
den tekniskt-bygieniska afdelningen. Ty beträffande denna svarar
utskottet helt kort och godt, att saken får bero på framtiden, och det
Ji:o 20. 51
Onsdagen den 6 Mars, e. m
Ang. inräi- är ju ett mycket enkelt svar. Men då frågar jag tillbaka: hur skall
tände af en rnedieinalstyrelsen under tiden bete sig, då Kungl. Maj:t skickar in
itntsme^cins.^reri(je]1 till styrelsen, kvilkas utredning förutsätter laboratorieundersök-
(Ports) ningar i ena eller andra hänseendet? Ja, förmodligen säger utskottet:
Ni få göra som ni gjort förut. Hittills har medicinalstyrelsen näm¬
ligen lånat sig fram hos Stockholms hälsovårdsnämnd, som verkligen
vid behof stått till tjänst. Ty det är att märka, att Stockholms och
Göteborgs kommunala myndigheter ha för många år sedan skaffat sig
tekniskt-hygieuiska laboratorier, som de ansett nödvändiga för att de
skulle kunna uppfylla sina åligganden som hälsovårdsnämnder, men
hvilka statsutskottet anser onödiga för medicinalstyrelsen, som är hela
landets hälsovårdsöfverstyrelse. Men om hälsovårdsnämnden i Stockholm
skulle säga nej till en framställning om hjälp, om hälsovårdsnämndens
laborator skulle svara: Jag har icke lust att stå till tjänst längre.
Hvad då? Ja, om så fatalt skulle hända — och det ligger förvisso
nära till hands — kan jag icke se annat, än att medicinalstyrelsen
får skicka remissen tillbaka med det besked, att styrelsen icke kunnat
fullgöra det gifna uppdraget af brist på resurser att utföra den äskade
undersökningen. Eu mycket angenäm situation, icke sant!
Äfven här finnes emellertid en liten ljusglimt, och det är det uttryck,
som utskottet använder, då det afstyrker framställningen om denna
afdelning. Utskottet säger nämligen, att därmed får anstå, det vill med
andra ord säga, att om några år går det an att komma tillhaka med
frågan, men än så länge få vi vänta. Ja, vi få väl taga fasta på det
löftet, i hopp att det snart kommer därhän, att statsutskottet lär sig
bättre förstå landets intressen och finner sig böra tillstyrka äfven detta
laboratorium. Tv det kan dock icke i längden gå för sig, att medici¬
nalstyrelsen, d. v. s. ett statens ämbetsverk, skall låna sig fram hos
kommunala myndigheter.
Innan jag slutar skulle jag gärna vilja framhålla en annan sak,
som jag icke kunnat riktigt fatta. Det är ett uttryck, som förefaller
mig något orakelmässigt i det lilla betänkande, som utskottet ägnat
denna fråga. Det heter nämligen på sid. 23:
»Slutligen har utskottet i detta sammanhang velat ifrågasätta,
huruvida icke genom upprättande, på sätt utskottet föreslagit, af en
statsmedicinsk. anstalt medicinalstyrelsens arbetsbörda kommer att lättas
i sådan grad, att eu minskning i styrelsens arbetskrafter skulle kunna
äga rum.»
Hvad menar utskottet med detta? Tror utskottet, att det är medi¬
cinalstyrelsens ledamöter, som hittills gjort de rättskemiska och bakterio¬
logiska undersökningarna? Nej, det ha de hvarken tid eller kompetens
till, utan dessa arbeten få nog utföras af särskilda personer. Då nu
utskottet är så vänligt att unna medicinalstyrelsen sakkunnigt biträde
af dessa två personer eller rättare af en sakkunnig bakteriolog, ty
rättskemisten finnes ju redan förut, så får dock medicinalstyrelsen icke
därför mindre arbete. Tvärtom, just därför att det finnes eu person,
som kan utföra eu del nya arbeten, komma också nya frågor att före¬
läggas styrelsen, och arbetet kommer alltså snarare att ökas än att
minskas. Hur således den omständigheten, att medicinalstyrelsen får
en laborator, som utför ett arbete, hvilket hittills i det närmaste fått
55 »N:o 20.
Onsdagen den G Mars, e. in.
vara (gjordt, skall kunna lindra styrelsens arbetsbörda, det förstår jag Ang.mrat-
icke. Kanske utskottet tänkt pa det veterinär-bakteriologiska labora-J"”^
toriet och förutsätter att hela veterinärväsendet skall öfverflyttas till anatau.
veterinärinstitutet. Ja, dä blir det onekligen en lättnad i medicinal- (Korts.)
styrelsens arbetsbörda, och skulle detta vara meningen och Riksdagen
beslutar något sådant, så skulle jag för min del vara synnerligen tack¬
sam, ty det är ett önskemal, som åtminstone jag hyser, att vi i medi¬
cinalstyrelsen dock någon gång måtte bli befriade från de veterinära
angelägenheterna och fä enbart hålla oss till de medicinska.
Herr talman, efter hvad jag yttrat kunde det synas mest konsekvent,
att jag yrkade afslag på utskottets hemställan och bifall till Kungl. Majrts
förslag. Det gör jag emellertid icke. Jag har icke någon lång riks¬
dagsår farenhet, men så mycket har jag dock redan funnit, att stats¬
utskottet kan komma med 'kvilka vilseledande och oriktiga utredningar
som helst; är utskottet blott enigt, går Andra Kammaren så godt sola
alltid med på dess förslag. Det sago vi senast häromdagen vid
behandlingen af andra hufvudtiteln, då det gällde frågan om Göta
hofrätt. Hur gick det icke då? Jag anser mig således icke ha den
ringaste utsikt att vinna något genom ett yrkande på bifall till Kungl.
Maj:ts förslag, utan lämnar gärna utskottet i okvald besittning af slag¬
fältet, viss som jag är, att hvad statsutskottet än må vinna pa det
betänkande det bär afgifvit, icke vinner det något erkännande i landet,
framför allt icke från sådana personer, som kunna tänka sig in i denna
för hela vårt medicinalväsende så ytterst viktiga fråga.
Herr Wallis: Herr talman! Jag skall be att i denna fråga få
yttra mig från en synpunkt, som bär knappast alls blifvit berörd och
som dock är ganska viktig. Yi finna, att vi här erhållit en kunglig
proposition om inrättande af en stats medicinsk anstalt, och detta efter
ett mycket långvarigt förberedande arbete. Man skall icke neka till,
att bär blifvit nedlagdt ett högst betydande kvantum arbete för att
göra frågan klar, och vi finna nu, att förslaget mynnar ut i anord¬
nande af fyra laboratorier, som skulle ställas till medicinalstyrelsens
förfogande för att göra dess arbete mera fruktbärande. Det är två
bakteriologiska laboratorier, ett för människo-bakteriologi och ett för
djur-bakteriologi, ett rättskemiskt laboratorium och ett tekniskt-bygie-
niskt. Sä inträffar det högst besynnerliga, att statsutskottet enhälligt
tillstyrker det ena bakteriologiska laboratoriet och lika enhälligt af¬
styrka- det andra. Och dock finnas precis samma principiella skäl för
inrättandet af det ena som för inrättandet af det andra, och jag skall
be att få visa, hur de skälen småningom arbetat sig fram.
Då hakteriologien först uppkom, var den en rent teoretisk vetenskap.
Ganska snart blef det emellertid praktiska resultat af densamma, och
det är detta, som gjort dessa oerhörda betydelse för så väl människo- som
djurterapien. Det skedde först, som vi alla veta, genom antiseptiken,
som fullständigt omvandlat hela den moderna kirurgien och är betingelsen
för dess utveckling. Men i början af 1880-talet skedde den grundläg¬
gande upptäckten af Pasteur, hvilken fann en vaccin mot mjältbranden,
som väsentligt minskade den fruktansvärda sjukdomen i en mängd länder,
där den förut härjat. Sedan har följt en lång serie af praktiskt be-
N:o 20. 56
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Mg. inråt- tydelsefulla upptäckter af vacciner ock s. k. sera, kvilka i förbigående
Jåt,medfci™ksagdt långt mera konmla djurterapien till godo än människoterapien.
anstalt. Det var helt naturligt, att i början af bakteriologiens utveckling
(Forts.) beredningen af dessa vacciner och sera skulle anförtros åt vetenskaps¬
männen vid de medicinska fakulteterna eller vid veterinärhögskolorna.
Men jag kan försäkra, att det icke dröjde länge förr än man’ vid dessa
medicinska fakulteter — ty veterinärhögskolan är ju också eu medicinsk
fakultet ■— kom uuder fund med, att detta var rent praktiska åtgärder,
som icke alls gagnade det syfte, som dessa fakulteter egentligen voro-
afsedda att främja, nämligen undervisningen och utbildningen af du¬
gande människo- eller djurläkare. Vi ha erfarenhet äfven från vårt
land i det hänseendet, nämligen från karolinska institutet. Vi ha där
hälsat med glädje, att vårt undervisnings- och forskningsarbete på
bakteriologiens område icke störes af dessa rent praktiska spörsmål. Vi
fabricera icke där sera och vaccin. Det hafva vi icke tid till. Skulle
våra lärarekrafter auvändas till så tidsödande sysselsättning, dä skulle
med säkerhet själfva undervisningen komma att lida däraf. Vi äro
tacksamma för att slippa det, och öfverallt har samma utveckling ägt
rum: denna fabrikation och dessa praktiska åtgöranden hafva öfver-
lämnats endera åt det privata initiativet, åt industrien kunna vi säga,
eller också åt en statsinstitution. Den stora statsinstitutionen i Berlin
har härutinnan varit föregångare. Den har blifvit efterföljd af andra,
och den berömdaste af dessa, Pasteurinstitutet, har ingenting att göra
med. undervisningen, och ingen af de andra har heller någon under¬
visningsverksamhet. Det ligger i sakens natur, att en sådan utveck¬
ling skall äga rum öfverallt. Detta har också behjärtats af stats¬
utskottet hvad angår den medicinska undervisningen vid våra medi¬
cinska fakulteter, men det har icke behjärtats af statsutskottet med
afseende på den undervisning, som skall äga rum vid veterinärinsti¬
tutet. Då vi förra året frikostigt lämnade veterinärinstitutet det stora
miljonanslag, som skall användas till att anordna ett verkligt först¬
klassigt veterinärinstitut, gjorde vi det — åtminstone gjorde jag det
för min del — i den förhoppning, att detta veterinärinstitut skulle
komma att, i likhet med många i utlandet, sköta den medicinska
undervisningen äfvensom den vetenskapliga forskningen på ett tillfreds¬
ställande sätt, h vilket den förut icke kunnat göra till följd af bristande
tillgång på tillbörlig utrustning. Vilja vi hoppas på att detta en gång-
skall verkligen kunna realiseras, då böra vi se till, att vi icke lägga
denna stora börda, att fabricera vacciner och sera, på deras axlar,
utan låta den ligga där den skall ligga, nämligen på en särskild, ute¬
slutande för praktiskt ändamål anordnad institution.
Jag förstår mycket val, hvad det är som ledt statsutskottet till att
för närvarande yrka på att veterinärinstitutet skulle åtaga sig detta
arbete. Det har ju fatt stora lokaler, och dessa lokaler skola användas.
Ja, de skola användas, och jag vill till och med gå sä långt, att jag säger,
att dessa lokaler måhända äro större än som för undervisnings- och forsk¬
ningsändamål för ögonblicket skulle vara behöflig!. Men, mina herrar,
det finnes ytterst få vetenskaper, som för närvarande så hastigt utveckla
sig som de bakteriologiska, särskilt på det veterinära området. Skola
vi nu kunna hoppas, att veterinärinstitutet skall fylla den uppgift, som
Onsdagen den 6 Mars, c. in.
57 >’:o 20.
är detsamma förelagd, nämligen att sköta undervisningen i första -in3- inräi-
rumrnet och den vetenskapliga forskningen i andra rummet, på bästa dicimk
möjliga sätt, då skola vi hvarken upptaga dess krafter eller dess lo- anstalt.
kaler med detta nya arbete. Det är i själfva verket ett arbete, som (Forts.)
icke hör institutet till, utan bör bedrifvas på en särskild anstalt.
Nu kan man ju säga, att för tillfället skulle detta institut med
sina. lokaler på ett tillfyllestgörande sätt kunna åtaga sig denna börda.
Men i statsutskottets betänkande se vi, hvad som hotar, nämligen att lärare¬
krafter då icke blifva tillräckliga, utan behöfva ökas för att tillfreds¬
ställa dessa nya anspråk. Och nog kunna vi vara förvissade, mina herrar,
att denna institution, som nu är tillräcklig och kommer att under en
lång följd af år visa sig tillräcklig för uteslutande undervisningsändamål
och för utförande af vetenskapliga arbeten, likväl under sådana förhål¬
landen mycket snart kommer att visa sig vara otillräcklig, om dessutom
till institutionen beredningen af vacciner och sera dessutom skulle för¬
läggas.
Jag tror därför, att det icke är välbetänkt af statsutskottet att
säga nej till denna del af Kungl. Maj:ts proposition. Men jag vill
tillägga, att dess utslag på den tekniskt-hygieniska afdelningen icke
heller förefaller mig väl motiveradt. Jag kan icke finna, att den
motiveringen består i något annat än uppläsandet af allt det myckna,
som finnes angifvet som ändamål för detta tekniskt-hygieniska labora¬
torium. Det finnes anfördt på sid. 191 i betänkandet. På er, mina
herrar, imponerar kanske den mångfald af göromål, som detta tekniskt-
hygieniska laboratorium skulle åtaga sig, som något afskräckande, men
den imponerar icke alls på mig. Ty den innebär icke något annat än
just precis det, som hvarje profession i hygien får lof att studera. Vid
hvarje hygienisk anstalt måste också finnas ett bakteriologiskt labora¬
torium. Man måste där ägna sig åt utforskandet af hittills okända
orsaker till de smittosamma sjukdomarna. Man är där tvungen —
det låter mycket märkvärdigt — att sysselsätta sig äfven med närsynt¬
het, men endast i den mening, att man måste se till, hvilka belysnings-
förhållanden åstadkomma närsynthet hos det uppväxande släktet; detta
är ju en hygienisk åtgärd. Meningen med det tekniskt-hygieniska
laboratoriet är icke någon annan än att i det praktiska lifvet utföra
den teoretiska hygieniska läroanstaltens undersökningar. Och jag
finner det fullt befogadt, att medicinalstyrelsen erhåller ett sådant
laboratorium till sin disposition. Ty det kan val icke förnekas, att
utförandet af hygienens läror i lifvet är just hvad vi alla önska. Herr
statsrådet har lämnat några upplysningar om eu del sådana under¬
sökningar. Dessa hafva ansetts så utomordentligt svåra. Jag vill icke
neka till, att de äro det; men det är just därför det behöfves en
verkligt skolad vetenskapsman som föreståndare för ett dylikt institut.
För min del kan jag icke finna annat, än att Kung!. Maj:ts pro¬
position är väl förberedd. Det kommer att vara till väsentlig skada
icke blott för medicinalstyrelsens arbete, utan äfven för hela landets
medicinska arbete, om den afslås. Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition.
Häruti instämde herr Vahlquist.
Jf:o 20. 58
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
- Herr btarbäck: Herr talman! Jag är mycket tacksam för det
anförande, som den siste ärade talaren nyss höll. Det är
anstalt, alldeles gifvet, att jag icke vågar att med något anspråk på sakkun-
(Forte.) s*faP bemöta de skäl, som han anfört, men med afseende å det vefceri-
när-bakterioiogiska laboratoriet vill jag dock säga, att i och med det¬
samma som statsutskottet pekar på, att det kraf på ett veterinär-bak¬
teriologiskt laboratorium, som framställts i den kungl. propositionen,
kan fyllas af den bakteriologiska afdelningen vid veterinärinstitutet,
som genom Riksdagens beslut förra året där inrättades i en särskild
paviljong, har utskottet därför icke sagt, att ett veterinär-bakteriologiskt
laboratorium icke. är lika så nödvändigt som ett medicinskt-bakteri-
ologiskt laboratorium. Jag tror, att min ärade vän på stockholms¬
bänken i alla fall måste medgifva, att det är eu liten omvändning af
värdena, som han där försökt. Jag vill dessutom nämna, att jag här
i min hand har ett dokument från chefen för veterinärinstitutet, hvilket
jag dock icke skall läsa upp, men som jag her att få ställa till pro¬
fessor Wall is förfogande. Sävidt jag kan förstå, bevisar där chefen för
veterinärinstitutet, att de anspråk, om hvilka här nyss talades, verkligen
kunna fyllas af den bakteriologiska afdelningen vid veterinärinstitutet.
Hvad det tekniskt-hygieniska laboratoriet beträffar, kan det hända,
att det är sä, som professor Wallis säger, nämligen att man icke bör
låta sig imponeras af mångfalden utaf de göromål, som där skulle
Komma pa chelens och tjänstemännens lott. Ja, jag får verkligen säga,
att jag icke heller imponerats af denna mångfald, och det är just
därför, som jag velat afstyrka inrättandet af detta laboratorium. Tv
om man hopar alla möjliga mer eller mindre vidtutseende frågor under
eu enda chef, sa synes det väl ändock vara väl djärft att påstå, att man
i och med detsamma har gjort ett stort steg för att undanröja alla de
svårigheter, som här finnas på det ena eller andra området. Jag tror
för min del, att en säkrare och bättre utredning af denna fråga behöfs.
Med anledning af den näst föregående ärade talarens anförande
skall jag äfven tillåta mig, herr talman, att yttra några få ord. Han
fragade: huru lång erfarenhet skall då behöfvas, för att en sådan
utredning ändtligen skall föreligga, att Riksdagen får full klarhet om
denna sak? Det synes mig, som om det var ganska lyckligt, att icke
kommitterades förslag, när det år 1899 var färdigt, genast framlades
af Kungl. Maj:t, ty då hade förslaget sett ut på ett helt annat sätt
än det nu föreliggande; det_ hade nämligen innehållit sådant, som
medicinalrådet Wawrinsky, hvilken var ordförande i nämnda kommitté,
nu anser vara alldeles på tok. Sålunda ha tydligen något litet lugn
och ett litet dröjsmål pa nagra få år härvidlag visat sig, åtminstone
för den ärade kommittéordförandens uppfattning, ganska välbehöfliga.
.Nu säger herr Wawrinsky, att det är egentligen endast ett labora-
form in af de här föreslagna, som vi för närvarande velat vara med om;
frågan om den rättskemiska afdelningen är en mera underordnad fråga.
Ja, det är rätt underligt ^att höra sådant, när man varit i tillfälle att
sätta sig närmare in i frågan. Hvarför vi inom utskottet kommit till
den bestämda uppfattningen, att det rättskemiska laboratoriet icke är
en underordnad fråga, beror därpå, att till vederbörande afdelning inom
utskottet har kommit en skrifvelse från rättskemisten — hvilken icke
Onsdagen den (» Mars, e. in.
51) N:o 20.
anstalt.
(Forts.)
blifvit hord i frågan, utan sjiilf mast göra sig påmind såväl hos don
ena myndigbeten, herr Wawrinsky, som hos den andra, veder horan de
afdelning inom statsutskottet. Genom detta dokument ha vi ratt klart anstalt.
för oss, att ett ordnande af de rättskemiska laboratorieförhallandena är
alldeles oundgängligt. Sä var det med den saken.
Dä herr Wawrinsky använde åtskilliga störa ord med afseende ä
Riksdagens beviljande af anslag till veterinärinstitutets nybyggnader
i fjol — jag tror t. o. in., att han sade. att Riksdagen lät narra sig att
bevilja medel till uppbyggande af en ny paviljong vid veterinärinstitutet
— ja, då kände jag mig verkligen litet förvänad, ty visserligen trodde
“ ---- -------- «J ~ r?
jag ju, att medicinalstyrelsen
såsom
ett gammalt ämbetsverk stod
mycket högt, och att det understundom var ganska svåråtkomligt, det
hade jag också reda pa, men att det stod så högt, att det icke kunde anses
lämpligt, att, när denna fråga om veterinärinstitutets nybyggande förra
året var före i Riksdagen, representanten för medicinalstyrelsen beled¬
sagade beslutet därom med ett enda ord, ehuru han sedan anser, att Riks¬
dagen b Hvit narrad med detta beslut, det förefaller mig mycket märkligt.
° Jag vill äfven påminna herr kommittéordföranden därom, att det
icke blott är det veterinär-bakteriologiska laboratoriet, som kommit
till på grund af den erfarenhet, som gjort sig gällande^ under tiden
mellan kommittébetänkandets afgifvande år 1899 och Kungl. Maj:ts
proposition år 1907, utan att (let är ett liknande förhållande äfven
med det tekniskt-bygieniska laboratoriet. Det heter nämligen i kom¬
mittébetänkandet, att ett hygieniskt-farmaceutiskt laboratorium borde
inrättas. Men i det förslag, som nu föreligger, är den viktigaste delen
af detta laboratorium försvunnen, nämligen den farmaceutiska delen,
och i stället skall det nu blifva ett tekniskt-kygieniskt laboratorium.
Jag tror verkligen, mina herrar, att jag har rätt att påstå, att de
skal, hvilka jag nu anfört såsom representant för statsutskottet, ändock
torde gälla något mera än eu hel del af de påståenden, som hen
medicinalrådet Wawrinsky nyss framkom med.
Jag ber således, herr talman, att få vidhålla mittyrkande på bifall
till statsutskottets hemställan.
Ilerr Wawrinsky i Saltsjöbaden: Herr talman! blott magra
ord till svar å hvad den siste ärade talaren yttrade.
Herr Starbäck påpekade, att jag varit ordförande i den kommitté,
som utarbetat det förslag, kvilket ligger till grund för den kungl. pro¬
positionen. Ja, det är alldeles riktigt. Han sade vidare, att jag då
hade en annan, något olika mening mot den jag nu uttalad och det
är också riktigt, nämligen så till vida, att jag då yrkade på upprät¬
tandet af en medicinsk-bakteriologisk och eu veterinär-bakteriologisk af¬
delning, men ville ställa den veterinär-bakteriologiska afdelningen så¬
som underafdelning under den medicinsk-bakteriologiska ocn icke så¬
som själfständig afdelning. Såsom jag nyss nämnde, bär emellertid
medicinalstyrelsen genom påtryckningar frän veterinärinstitutet blifvit
förmådd att frångå sin ursprungliga ståndpunkt, som öfverensstämde
med den. kommittén intog. Skillnaden är således endast den, att i
stället för att, som kommittén föreslog, den veterinär-bakteriologiska
afdelningen skulle blifva en underafdelning under den medicinsk-bak¬
teriologiska afdelningen, hemställes nu, att den skall bli en fullt själf-
?f:o 20 60
Onsdagen den 6 Mars. e. in.
lind* Ständig afdelning. Men i såväl det ena som det andra fallet skulle
statsmedicinskP^eci® samma arbete uträttas af den veterinär-bakteriologiska afdel-
anstalt. nlDgen- Om den göres till en underafdelning eller icke, är helt enkelt
(Forts.) en kostnadsfråga, icke någonting annat..
Hvad det rättsmedicinska laboratoriet beträffar, bär jag visst icke
sagt, att frågan därom är eu bagatellfråga, utan jag har sagt, att
Kostnaderna i detta fall äro en bagatellfråga. Jag vet mycket val,
att denna afdelning inom kort kommer att stå utan lokal — därom
har jag ju^ lämnat herr Starbäck upplysning redan i utskottsafdelnin-
gen. hörhallan det år ju emellertid, att man för den rättskemiska af-
delningen blott behöfver anslag till lokaler och dylikt, under det att
arbetspersonalen redan finnes och sedan länge funnits. Och det är af
detta skäl, som jag betecknat frågan om det rättskemiska laboratoriet
nu vara af jämförelsevis underordnad betydelse.
Slutligen har den förebråelsen riktats mot mig, att jag icke sade
ett enda ord förra aret mot beviljandet af det stora anslaget till ny¬
byggnader vid veterinärinstitutet. Detta är alldeles riktigt men beror
helt enkelt därpa, att jag, då frågan förra året var före i Riksdagen,
hade giltigt förfall; jag låg då på sjukbädden och kunde alltså icke
vara .iär närvarande: jag kunde icke därför heller med mitt ord häri
Riksdagen inverka på den saken. Det var också hela skälet till min
tystnad.
Slutligen kommer frågan om den hygieniskt-farmaceutiska afdel-
ningen, som blifvit förvandlad till eu tekniskt-hygienisk afdelning.
Ja, kan det trösta herr Starbäck, att man ändrat namn på denna af¬
delning, så gärna för mig. Chefen för civildepartementet bär beklag¬
ligen ansett sig böra slopa det farmaceutiska arbetet vid denna afdel-
ning, emedan han anser, att den eljest skulle ha fått för mycket att
göra, nien i öfrigt är afdelningen såväl nu som förut afsedd att blifva
alldeles oförändrad, oafsedt hvilken benämning den har. Vare sig den
heter den hygieniskt-farmaceutiska eller den tekniskt-hygieniska afdel¬
ningen, inverkar detta icke på själfva afdelningens beskaffenhet och
hufvudsaTcliga arbete.
Herr Wallis: Herr talman! Jag ber att endast få säga några
få ord med anledning af hvad den senaste talaren för statsutskottets
mening nu yttrat. Såvidt jag icke alldeles missuppfattat honom, har
han här uttalat som sin mening, att det skulle finnas en väsentlig
skillnad mellan bakteriologiska institutionen vid karolinska instituted
och bakteriologiska institutionen vid veterinärinstitutet. Den senare
skulle vara fullt kompetent och utrustad till att fabricera vacciner och
sera. Ja, det är nog också karolinska institutets bakteriologiska insti-
tion. Där har under en lång följd af år fabricerats det difteriserum,
som anväudes här i Sverige. Af den erfarenhet, som vi i detta fall
vunnit, ha vi emellertid lärt oss, att det i dessa medicinska läroanstalter
icke är lämpligt att använda en stor del af lärarnes tid till sådana
praktiska göromål, utan böra de uteslutande kunna ägna sig åt under¬
visning och vetenskaplig forskning. Samma erfarenhet har man äfven
gjort utomlands, och samma visdom torde en gång veterinärinstitutet
också komma att få. Det synes mig därför, som om man just med
Onsdagen den C Mars, c. m.
61 N:0 20.
hänsyn till denna erfarenhet borde bespara veterinärinstitutet detta Ang. invit-
arbete tatide af en
Jag vill äfven säga, att af de skäl, som anförts emot inrättandetsla\lnstait
af ett veterinär-bakteriologiskt laboratorium, är det verkligen ett, som (i-’orts.)
tycks kunna imponera, nämligen det, att därigenom skulle veterinär-
institutet för sina undervisniugsändamål gå forlustigt en hel mängd
mycket dyrbart och viktigt material, som eljest skulle komma in till
detsamma — det skulle nu i stället gå till den särskilda stats-mediciu-
ska anstalten och dess veterinär-bakteriologiska laboratorium. Jag må
säga, att äfven den invändningen har icke för mig någon betydelse.
Vid karolinska institutet och för öfrigt vid alla medicinska läroanstal¬
ter har man gjort den erfarenheten, att samma material kan komma
flera olika lärare till godo, och det desto mera, om det blott finnes
god vilja. Oupphörligt händer det, att extra ordinarie professorn i
patologisk anatomi använder det material, som förut använda af den
ordinarie professorn, liksom ofta äfven det motsatta förhållandet äger
rum. Det inträffar, som sagdt, vid alla läroanstalter; om jag sålunda
såsom obducent vid Sabbatsbergs sjukhus är i tillfälle att få godt ma¬
terial, står detta till lärarnes i kirurgi, i medicin eller gynekologi för¬
fogande, fastän det naturligtvis är mig alldeles obetaget att använda
det för mina ändamål. Det är den goda viljan därvidlag, som behöf-
ves. Men kan man icke tro, att medicinalstyrelsen har denna goda
vilja gentemot veterinärinstitutet? Det ligger dock påtagligen i medi¬
cinalstyrelsens sannskyldiga intresse, att våra veterinärer blifva så väl
utbildade som möjligt, ty huru skola vi kunna föra den praktiska ve¬
terinärmedicinens utveckling vidare annat än med tillhjälp af just vete¬
rinärerna själfva?
Herr Persson i Tallberg; Herr talman! Det kan måhända anses
vara förmätet af en lekman att begära ordet i denna fråga, där de
lärda herrarne tvista så, som här är fallet. Men det finnes dock här
vissa synpunkter, som äro så enkla, att jag nästan misstänker, att de
höglärda herrarne icke riktigt begripa dem, och därför skulle jag vilja
yttra några ord, i all synnerhet som medicinalrådet Wawrinsky fram¬
kastat en fråga, på hvilken han ännu icke fått svar, men på grund af
hans höfiiga framställning borde han väl vara berättigad att få ett
höfligt svar.
Jag vill dock först säga, att jag tycker, att herr Wawrinsky
utdelade nästan stora doser åt statsutskottet — och framför allt mycket
billigare, än hvad medicinare i allmänhet bruka bestå.
Det är dock ett faktum, att när vi förlidet år beviljade 1,600,000
kronor till ombyggnad af veterinärinstitutet, så användes af dåvarande
statsrådet och chefen för civildepartementet precis samma motiv, som
man nu anför för inrättandet af detta veterinär-bakteriologiska institut.
Nu säger visserligen herr Wawrinsky till sin ursäkt — och däri gifver
jag honom rätt — att han för tillfället var sjuk. Ja, men hela medi¬
cinalstyrelsen var väl icke sjukskrifven den dag, då vi fattade beslut
om detta stora anslag? Nog hade väl medicinalstyrelsen kunnat tala
om för oss, att Kungl. Maj:t den gången höll på att narra oss. För
öfrigt har medicinalstyrelsen icke intagit en alltför stabil ståndpunkt i
N:o 20- 62
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Ang. inrät- denna fråga. Den har nämligen afgifvit icke mindre än tre utlåtanden
tände af en beträffande denna statsmedicinska anstalt, ett den 19 januari 1900,
3" “anstalt™'den “4 september 1902 och ett den 7 november 1906, och det ena
(Forts.) utlåtandet är icke det andra likt, utan styrelsen har där vacklat rätt
mycket. Nu kan det också sättas i fråga, på hvilken myndighet vi
skola tro mera, på veterinärinstitutets lärarekollegium eller påmeclicinalsty-
relsen. Nu säger herr Wawrinsky, att veterinärinstitutets målsmän ha
narrat oss eu gång — ja, kanske medicinalstyrelsens målsmän hålla på
att narra oss nu. Det är bäst, att vi äro försiktiga. Detta herr
Wawrinskys uttalande manar åtminstone mig till den yttersta försik¬
tighet, och det allra längsta, jag här kan gå, är att vara med om ett
bifall till statsutskottets hemställan.
Såsom jag nyss sade, bör herr Wawrinsky äfven ha ett svar på den
af honom höfligt framställda förfrågan. Han uppläste en del af utskottets
yttrande i denna fråga, så lydande: »Slutligen bär utskottet i detta sam¬
manhang velat ifrågasätta, huruvida icke genom upprättande, på sätt
utskottet föreslagit, af en statsmedicinsk anstalt medicinalstyrelsens arbets¬
börda kommer att lättas i sådan grad, att en minskning i styrelsens
arbetskrafter skulle kunna äga rum.» Nu frågar herr Wawrinsky: hvad
menar utskottet med detta? Det är någonting för honom så ofattbart,
att man skulle kunna tänka sig en liten minskning af arbetspersonalen
i medicinalstyrelsen, att han ieke alls kan fatta, hvad utskottet här
menar, faslän vi skrifvit så fullkomligt tydligt. Jag skulle i detta sam¬
manhang nästan anse mig befogad att tillråda den kungl. styrelsen
att på sig verkställa en mycket noggrann själfdiagnos; jag misstänker,
att den möjligheten icke är utesluten, att styrelsen då skall hos sig
kunna upptäcka en inom ämbetsverken i allmänhet icke alldeles ovanlig
åkomma, hvilken vi bruka benämna för byråkratism. Det fordras nog
en allvarlig pröfning därvidlag. Det är icke blott statsutskottets utlåtan¬
den, som skola kritiseras — det är nyttigt, att så sker — utan jag
tror också, att man inom ämbetsverken icke saknar anledning att verk¬
ställa eu liten kritik af sig själf, och särskildt borde medicinalstyrelsen
undersöka, huruvida icke en förenkling af arbetssättet inom styrelsen
skulle kuuna bereda herrar medicinalråd tillfälle att uträtta mera nyttigt
arbete. Jag har så mycket större anledning att tro detta, som herr
Wawrinsky frågar: tro berrarne, att medicinalstyrelsen själf gjort detta,
nämligen en del undersökningar? Ja, man hade nästan hoppats, att
medicinalstyrelsen hade gjort det, men efter detta uttalande kom jag
underfund med, att medicinalstyrelsen i mycket högre grad är en skrif-
byrå än eu medicinsk inrättning, och på grund däraf, herr talman, är
det med knapp nöd, som jag kan gå med på ens så mycket, som stats¬
utskottet föreslagit. Men som jag är mycket mild till mitt sinne, vill
jag, som sagdt, i alla fall vara med om hvad statsutskottet här hemställt.
Efter det öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr
talmannen framställt propositioner å de därunder gjorda yrkandena,
blef utskottets hemställan af kammaren bifallen.
Punkterna 8 — 33.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Onsdagen den C Mara, e. m.
G 3 N:o 20.
Punlcten
hospital.
angående uppförande af eu byggnad vid Göteborgs Ang. upp¬
åt- l J on förande af en
1 denna punkt hemställde utskottet, att Riksdagen måtte, med
bifall till Kungl. Majts förevarande framställning, för uppförande, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med företedda ritningar och kostnads¬
förslag, vid Göteborgs hospital af eu byggnad, afsedd för sömnsjuka
af första betalningsklassen, bevilja ett anslag af 354,250 kronor samt
däraf på extra stat för år 1908 anvisa 100,000 kronor.
byggnad vid
Göteborgs
hospital.
Reservation hade anmälts af herrar I.
vissa delar af utskottets motivering.
Wijk och G. Boman mot
Efter uppläsandet af utskottets hemställan begärdes ordet af
Herr Karlsson i Göteborg, som anförde: Det kan icke falla mig in
annat än att tacksamt erkänna den åtgärd, som af Kungl. Maj:t är föreslagen
och hvilken utskottet tillstyrkt, nämligen uppförande af eu anstalt för,
som det heter, sinnessjuka af första betalningsklassen. Men hvad jag
härvid funnit något märkvärdigt är, att man vid denna anstalt frångår
den princip, som man i öfrigt följt vid samtliga rikets hospital, näm¬
ligen att hafva en och samma afgift för patienter af samma betalnings-
klass. Som herrarne sett i betänkandet, är den afgift, som betalas vid
rikets öfriga hospital af första klassens patienter, 2 kr. 25 öre om
dagen, då enskildt rum lämnas, och 1 kr. 70 pr dag, då två patienter
dela rum.
Nu har den omständigheten, som väl i och för sig är helt natur¬
lig, att första klassens afdelning blifvit dyrare än afdelningen för andra
och tredje klassens patienter, ja, blifvit' dubbelt så dyr som denna,
föranledt medicinalstyrelsen att i första rummet antyda, att, ifall man
så vill, man kan höja afgifteu på denna anstalt med 1 kr. Medici¬
nalstyrelsen säger då, att på samma gång som visserligen anläggnings¬
kostnaderna äro dubbelt så höga för första klassens platser soin för
andra och tredje klassens, så äro afgifterna två till tre gånger så höga,
och följaktligen täckas ganska väl de utgifter, som äro förenade med
anstalten. Men, säger man, om man vill göra den beräkningen, att
personer i eu viss förmögenhetsställning icke böra åtjnuta vård på sådana
villkor, att staten har utgifter för dem, utan att de själfva böra betala
såväl anläggningskostnaderna som räntan på det nedlagda kapitalet,
då kan man taga 1 krona mera för hvarje plats. Det förefaller mig
för det första vara en väl obetydlig höjning. Då man skall höja,
borde man göra det i en viss proportion, så att man icke höjer med
1 krona både för dem, som betala 1 kr. 70 öre, och för dem, som
betala 2 kr. 25 öre. Men framför allt beklagansvärdt är, att man
skall frångå den principen, att samma afgift skall betalas i hela landet
för samma vård. Det är ju beroende af helt tillfälliga omständigheter,
om omkostnaderna för ett sjukhus på den ena eller andra platsen
blifva större. Jag föreställer mig då, att, om, såsom väl är antagligt,
man inom längre eller kortare tid kommer att i Stockholms närhet
bygga en anstalt för samma ändamål, och kostnaderna härför, såsom
N:o 20. 61
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
ny
fståndf'P/f auser Oroligt, blifva ännu något högre, man skall höja afgifter
X9nJii?mfdf 1 krona 25 öre eller 1 krona 50 öre. På sådant sätt får man åter en u,
Göteborgs ®r samma slagaf patienter. Jag antager nu,att detkan blifvaalldeles
hospital, oberoende af vederbörande patient eller rättare sagdt af hans anhörigas
(Forts.) önskningar, till hvilket hospital han skall komma. Har en gång första
klass-afdelningen i Göteborg blifvit fullt belagd, så föreställer jag mig,
att ansökningen, när den inkommer, går till medicinalstyrelsen, och
att patienten da remitteras till det sjukhus, där plats kan finnas. Då
vet familjen, när den söker en plats, icke, om den skall betala 1 krona
11 1 er ^ kr- 70 öre, icke, om den skall betala 2 kronor 25 öre
eller ;3 kronor 25 öre. Detta förhållande har man ju — äfven om
man anser det vara riktigt, att eu person i den förmögenhetsställning,
hvarom här är fråga, bör betala jämväl ränta å anläggningskostnaden —
kunnat komma ifrån, därigenom att man något höjt afgiften för alla
första klass-patienter vid rikets hospital. Om man t. ex. satt denna
i-ii o a^a. ^ 2 kronor 75 öre i stället för 2 kronor 25 öre och
+•1! 1 kronor i stället för 1 krona 70 öre, så skulle ju staten fått in
till och med mera än genom den nu föreslagna åtgärden, men man hade
icke. tillgripit den, savidt jag förstår, ganska olämpliga utvägen att
bestämma olika afgifter för patienter vid olika hospital. Om man fort¬
gå! pa denna väg, kan man ju komma därhän, att äfven andraklass-
patienterna vid ett hospital, som vid uppförandet blifvit dyrare än andra
hospital, skola betala mera. Men detta förmodar jag Riksdagen aldrig
kommer att gå in på. Därför hoppas jag äfven, att kammaren skall
vara med om den ändring i hvad här förekommer, att kammaren god¬
känner hvad utskottet föreslagit, men med ogillande af motiveringen.
Jag ber alltså, herr talman, att få föreslå, att kammaren måtte
med ogillande af motiveringen godkänna hvad utskottet föreslagit.
Öfyerläggningen var härmed slutad. Herr talmannen framställde
proposition dels på bifall till utskottets hemställan, dels oek på bifall
, herörda hemställan med ogillande af utskottets motivering; och
förklarade herr talmannen sig finna den förra propositionen hafva
flertalets mening för sig.. Men som votering äskades, blef nu uppsatt,
justerad och anslagen följande voteringsproposition;
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i 34:e
punkten af utskottets förevarande utlåtande n:o 7, röstar
Ben, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
med ogillande af utskottets motivering.
utskottets berörda hemställan
Voteringen utföll med 94 ja mot 50 nej, hvadan kammaren således
godkänt utskottets hemställan och den af utskottet anförda motiveringen.
Punkterna 35—38.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
65 N:o 20.
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Härefter föredrogs punlcten 39, angående anslag för vård af obe¬
medlade skrofulösa barn vid hafskuraustalten å Styrsö; och yttrade
därvid
Herr Karlsson i Göteborg: Herr talman! Utskottet bär ställt
sb* mycket välvilligt mot min och mina medmotionärers framställning,
icke minst därigenom att utskottet såsom sin asikt uttalat, att anstalten
på Styrsö i icke mindre grad än anstalten vid Skelderviken, för hvil¬
ken utskottet tillstyrkt och kammaren beviljat ett anslag åt 2UU,UUU
kronor, »är förtjänt af att i sin gagnande verksamhet understödjas med
allmänna medel» — det är utskottets egna ord. ,
Nu endast några få ord. Bristerna i utredningen synas ha hindrat
utskottet att tillstyrka anslaget, och i klämmen säges blott, att motio¬
nen »icke för närvarande måtte af Riksdagen bifallas». Allt detta
synes mig innebära ett tydligt löfte, att, sedan en mera utförlig u -
redning förebragts, utskottet vid en kommande riksdag kommer a.tt
tillstyrka Riksdagen att lämna ett anslag sådant som det nu begarda.
Detta är ett löfte, som jag och mina medmotionarer skola taga fasta
på, och som vi skola på Styrsöanstaltens vägnar be att fa tacka för,
eller kanske snarare på deras vägnar, som komma att erhålla sin vard
på anstalten. , . . , , , , ,, ..
Som frågan nu ligger, herr talman, har jag intet yrkande att gorå.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Funkterna 40—43.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Funkterna 44 och 45.
Lades till handlingarna.
§ 3.
Herr E. A. Lindblad aflämnade en af honom med flere under¬
tecknad motion, n:o 200, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt
af ^Deima motion blef på begäran omedelbart remitterad till bevillnings¬
utskottet.
§ 4.
Vidare afgaf herr E. A. Lindblad följande af honom med flere
undertecknade motioner, nämligen:
n:o 201 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändring i vissa delar af förordningen om kommunal¬
styrelse på landet m. m.; och
n:o 202, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändring i vissa delar af förordningen om kommunal-
styrelse” i Stockholm den 23 maj 1862.
Andra Kammarens Prot. 1907. A:o 20.
5
N:o 20. 66
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Dessa motioner bordlädes på begäran.
§5.
Till bordläggning anmäldes statsutskottets utlåtanden:
n:o29, i anledning af Kungl. Maj :ts proposition angående försäljning
åt mark från förra militiebostället Stora Folåsa n:o 2 i Östergötlands län;
n:o 30, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försälj¬
ning af en till förra käradsskrifvarbostället 3jt mantal Sätinge n-o 3-
Lars Börjesgård i Hallands län hörande lägenhet;
• n: j * anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försälj-
P1!!" af jtorra kronofjärdingsmansbostället 5/g mantal Krigsberga n:o 2
i Östergötlands län tillkommande andel i Krigsberga utjord;
n:o 32, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förvalt¬
ningen af de på grund af arrendekontrakt om säteriet Stenhammar
m. fl. hemman och hemmansdelar i Södermanlands län inflytande
medel m. m.;
n:o 33, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försälj¬
ning af tre till förra mönsterskrifvarbostället Görtorp n:o 1 med Yaller-
ängstorp i Östergötlands län hörande lägenheter;
.... P:0 f anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af en till Bråborgs kungsgård n:o 1 med underlydande i Öster¬
götlands län hörande utjord;
... ,n:o f anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efter¬
skänkande af kronans rätt till danaarf efter barnmorskan Ulrika Harri-
son från Hillersjö socken; och
n:o 36, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efter¬
skänkande af kronans rätt till danaarf efter urmakeriarbetaren Johan
Edvard Andersson från Bosö i Lidingö socken.
§ 6.
Justerades protokollsntdrag.
§ 7.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr N. Persson I
Malmö under 5 dagar från och med den 7 mars.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. l,io på natten.
In fidem
Herman Palmgren.
Fredagen den 8 Mar*.
er Ji«o 20.
Fredagen den 8 mars.
Kl. */j 3 e. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 1 innevarande mars.
§ 2.
Upplästes ett till kammaren inkommet, så lydande läkarintyg:
Att herr riksdagman Joh. Larsson, Presstorp, till följd åt sjuk¬
dom (Periostitis alveolaris) för tillfället är urstandsatt att bevista Riks¬
dagens förhandlingar, intygas härmed på heder och samvete.
Göteborg den 7/s 07.
Wilhelm Lundgren,
leg. läkare.
§ 3.
Herr statsrådet m. in. Ä. H. Hammarskjöld aflämnade Kungl.
-Maj:ts proposition till Riksdagen angående anslag för beredande af
tilläggsunderstöd åt högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor.
Propositionen bordlädes på begäran.
§ 4.
Föredrogos hvar för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord hvilande
propositioner; och hänvisades därvid till Riksdagens särskilda utskott
n:o 1 Kungl. Maj:ts propositioner:
med förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 6, 7, 12 och 15
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21
mars 1862; och
med förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.
Till statsutskottet öfverlämnades Kungl. Maj:ts proposition an¬
gående uppförande af ett ridhus för ridskolan vid Strömsholm.
§ 5.
Vidare föredrogos hvardera för sig herr E. A. Lindblads tn. fl.
på kammarens bord hvilande motioner, n:is 201 och 202; och hänvi¬
sades dessa motioner till Riksdagens särskilda utskott n:o 1.
§ 6.
Härefter föredrogos, men blefvo åter bordlagda statsutskottets ut¬
låtanden n:is 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35 och 36.
N:o 20. 68
Fredagen den 8 Mara.
§ 7-
Anmäldes och godkändes följande förslag till Riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen:
från statsutskottet:
n:o 23, i anledning af vissa af Kungl. Maj:t i statsverkspropositio¬
nen gjorda framställningar om anslag för statens järnvägar,
n:o 24, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
för Dejefors—Forshaga järnvägs- och slussverksaktiebolag från skyl¬
dighet att underhålla järnväg vid Dejefors, och
n:o 25, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af ett till förra militiebostället Förstena n:o 1 i Älfsborgs län
hörande område;
från lagutskottet:
n:o 26, i anledning af väckta motioner om ändring af 11 kap.
38 § rättegångsbalken, och
n:o 27, i anledning af väckt motion om upphäfvande af frälsemäns
och deras vederlikars rätt till särskildt forum i vissa mål; samt
från bevillningsutskottet:
n:o 28, till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående sättet för verkställande af stämpelbelägg¬
ning af stämpelpliktiga handlingar och kontrollen därå.
§ 8.
Till bordläggning anmäldes:
lagutskottets utlåtande n:o 19, i anledning af väckt motion an¬
gående skrifvelse till Konungen, med begäran om framläggande af
förslag till en invandringslag; och
Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 5, med
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
styckning och försäljning af kronojord till egnahemstomter.
§ 9.
Justerades protokollsutdrag.
§ io.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr I. E. G. Svensson i Skyllberg under 3 dagar fr. o. m. den
11 mars, och
herr AT. E. Lindberg under den 9 mars.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 2,4 3 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
Stockholm, Ivar Hasggströms Boktryckeri A.-B., 1907.