';*:*•*
RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1907. Andra Kammaren. N:o 12,
Fredagen den 15 februari.
Kl. 1/? 3 e. ro.
§ 1.
Justerades protokollet för den 8 innevarande februari.
§ 2.
Föredrogos hvar för sig Kungi. Maj:ts å kammarens bord hvilande
propositioner; och hänvisades därvid till statsutskottet Kungl. Majts
propositioner: J
angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter barn¬
morskan Ulrika Harrison från Hillersjö socken;
angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter ur¬
na akeriarbetaren Johan Edvard Andersson från Bosö i Lidingö socken-
och
angående försäljning af egendomen n:o 1 i kvarteret Sjöhästen i
Klara församling i Stockholm m. m.
Till lagutskottet öfverlämnades härefter Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen
den 2/ juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska an¬
läggningar.
Vidare hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
om anslag till fullbordande af Sveriges andel i det s. k. medel¬
europeiska gradmätningsarbetet; och
angående rektorerna Carl Vilhelm Hagbergs, Anders Johan Rein¬
hold Danielssons och Carl Johan Callins uppförande å allmänna in-
dragningsstaten.
§ 3.
Efter föredragning af herr E. Rafs på kammarens bord hvilande
motion, n:o 184, blef motionen hänvisad till konstitutionsutskottet.
Andra Kammarens Prof. 1907, N;o 12. 1
N:o 12.
2
Fredagen den 15 Februari.
§ 4.
Föredrogs, men bordlädes åter bankoutskottets memorial n:o 4.
§ 6.
Justerades protokollsutdrag.
§ 6.
Ledighet från riksdagsgöromålen
herr E. Jonsson i Freluga ...... under
» J. Johansson i Kälkebo... »
» K. G. Karlsson i Göteborg »
» A. Henricson.................... »
» S. L. Olsson i Älfdalsåsen »
» J. Johanson i Valared...... »
» G. M. Sandin i Grums ... »
» M. H. Sandén ................. »
i> K. Karlsson i Mo............ »
» K. E. von Geijer ............ »
» N. Larsson i Klagstorp ... »
» J. Andersson i Örstorp ... »
» J. P. Jesperson .............. »
Härefter åtskildes kammarens
beviljades:
6 dagar fr. o. m. den 18 febr,
11 » » » 18 »
2 » » » 15 »
den 16 februari,
8 dagar fr. o. m. den 16 febr,
10 » » » 16 »
5 » » » 16 »
4 » » » 16 »
5 » > » 16 »
6 » » » 18 »
7 » » » 16 »
12 » » » 19 >o,
den 16 februari.
ledamöter kl. 2.41 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
Lördagen den 16 Februari.
3
N:o 12
Lördagen den 16 februari.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 9 innevarande februari.
§ 2.
Herr statsrådet m. m. Alfred Petersson aflämnade Kung! Majrts
propositioner till Riksdagen:
angående pension å allmänna indragningsstaten för extra tyg-
arbetaren vid tygstationen i Kristianstad Nils Nilsson Lord; och
angående pension å allmänna indragningsstaten för arbetare vid
Karlsborgs fästningsbyggnad.
Dessa propositioner blefvo på begäran bordlagda.
§ 3.
Jämlikt därom den 13 innevarande februari fattadt beslut före-
togos nu val af dels tjugufyra valmän för utseende af Riksdagens
justitieombudsman och hans efterträdare, dels ock sex suppleanter för
dessa valmän; och utsågos därvid till:
valmän ;
herr F. O. Berg i Göteborg ............................... med 168 röster,
» C. J. Berggren ................................................ » 168 »
» F. Berglund ................................................... > 168 »
» L. G. Broomé i Bårslöf................................. » 168 »
» A. Ekman i Mo gård .................................... » 168 »
» L. Eriksson i Bäck ...................................... » 168 »
» C. P. Jansson i Edsbäcken ........................... » 168 »
> J. M. Johansson i Mellbyn .......................... > 168 »
> N. Jönsson i Kvarnberga .............................. » 168 »
> P. Nilsson i Bonarp ....................................... » 168 »
» J. Nydal ......................................................... > 168 »
» M. F. Nyström................................................ » 168 »
» G. Odqvist ..................................................... » 168 »
» A. Olsson i Tyllered...................................... » 168 »
> 0. Olsson i See ............................................. » 168 »
» J. P. Persson i Hult ........................ » 168 »
N:o 12.
4
Lördagen den 16 Februari.
herr
|
C. J. Öberg .........................................
|
.......... med
|
168
|
röster,
|
|
J. J. Byström ......................................
|
.......... »
|
167
|
|
»
|
F. W. Thorsson ..................................
|
.......... »
|
167
|
|
|
A. P. Gustafsson i Sjögesta.................
|
......... »
|
95
|
»
|
»
|
0. H. Svensson i Saläng ....................
|
.......... »
|
94
|
»
|
»
|
L. J. Jansson i Djursätra....................
|
.......... »
|
93
|
»
|
»
|
J. T. Larsson i Lund..........................
|
.......... »
|
92
|
»
|
|
P. 0. Lundell ......................................
|
.......... »
|
92
|
»
|
Närmast i röstetal kom herr P. Svensson i
|
Bondön med 77
|
röster.
|
|
suppleanter;
|
|
|
|
herr A. A. Eriksson i Rödsta ...................
|
.......... med
|
156
|
röster,
|
»
|
J. Åkesson ............................................
|
.......... »
|
155
|
»
|
»
|
A. R. Lundblad ................................
|
»
|
155
|
»
|
»
|
A. Johanson i Mossebo .......................
|
.......... »
|
154
|
»
|
»
|
N. A. Nilsson i Malmö .......................
|
.......... »
|
152
|
»
|
»
|
P. M. Olsson i Blädinge ...................
|
.......... »
|
87
|
»
|
Närmast i röstetal kom herr A. G. Månsson med 69 röster.
Ordningen mellan de två suppleanter, hvilka erhållit lika antal
röster, bestämdes, sådan den finnes här ofvan angifven, genom lott¬
ning.
§ 4.
Vidare företogos, likaledes enligt den 18 i denna månad fattadt
beslut, val af tre deputerade att å kammarens vägnar jämte talman¬
nen och vice talmannen närvara vid den akademiska fästen i Upsala
den 23 och den 24 nästkommande maj för högtidlighållande af Carl
von Linnés minne äfvensom af två suppleanter för dessa deputerade:
och blefvo därvid utsedde till:
deputerade;
herr H. Andersson i Västra Nöbbelöf .................. med 152 röster,
» D. Persson i Tällberg.................................... » 93 »
» F. Berg i Stockholm .................................... » 89 »
Närmast i röstetal kom herr K. A. Staaff med 66 röster.
suppleanter:
herr J. Nydal ....................................................... med 93 röster,
och » J. A. Sjö................................................. » 84 »
Närmast i röstetal var herr T. Zetterstrand med 41 röster.
5
N:o 12.
Lördagen den 16 Februari.
§ 5.
Justerades protokollsutdrag angående de i §§ 3 och 4 omförmälta
valen.
§ 6.
Till afgörande förelåg bevillningsutskottets betänkande, n:o 1, i
anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning af lägsta
viktsatsen för inrikes bref jämte en i ämnet väckt motion.
Genom proposition af den 12 nästlidne januari, som hänvisats
till bevillningsutskottets behandling, hade Kungl. Maj:t, under åbe¬
ropande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen, att stadgade lägsta
viktsatsen för inrikes bref finge från och med den 1 oktober 1907
förhöjas från 15 till 20 gram.
Om förhöj¬
ning af
lägsta vikt¬
satsen för
inrikes bref.
Enahanda förslag hade jämväl framställts i en inom Andra Kam¬
maren af herr G. J. Hammarström väckt motion, n:o 9, hvilken motion
likaledes blifvit hänvisad till bevillningsutskottet.
Utskottet hemställde:
l:o) att Riksdagen — med framhållande af att det tillkomme
Riksdagen allena att bestämma öfver alla slag af postafgifter såväl
för inrikes som för utrikes försändelser samt med återkallande af
det vid 1817—1818 års riksdag Kungl. Maj:t lämnade, vid 1823 års
riksdag förnyade bemyndigande angående regleringen af posttaxan
för utrikes brefväxlingen — ville bifalla Kungl. Maj ds förevarande
proposition angående höjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref;
samt
2:o) att herr Hammarströms ifrågavarande motion måtte få anses
besvarad genom hvad utskottet här ofvan under l.o) hemställt.
Efter föredragning till en början af utskottets i punkten l.o)
gjorda hemställan lämnades på begäran ordet till
Chefen för civildepartementet herr statsrådet Juhlin, som yttrade:
Herr talman, mina herrar! Såsom bevillningsutskottet påpekat,
är o postmedel jämlikt 60 § regeringsformen att hänföra till bevillningar,
hvadan det tillkommer Riksdagen att ensam besluta därom. Kungl.
Maj:t har hvarken kunnat eller velat bestrida detta förhållande.
Emellertid har bevillningsutskottet i sitt utlåtande framhållit, att
det tillkommer Riksdagen allena att bestämma öfver alla slag af post¬
afgifter såväl för inrikes som för utrikes försändelser samt i samman¬
hang därmed yrkat ett återkallande af det vid 1817—1818 års riks¬
dag Kungl. Maj:t lämnade, vid 1823 års riksdag förnyade bemyndi¬
gande angående regleringen af posttaxan för utrikes brefväxlingen.
Anledningen härtill synes närmast vara den, att Kungl. Maj:t icke i
N:o 12.
6
Lördagen den 16 Februari.
Om förhöj¬
ning af
lägtta vikt-
»atten för
inriket bref.
(F orts.)
någon del underställt Riksdagens pröfning de aftal, som under år 1906
träffades på världspostkongressen i Rom, utan den 9 november 1906
beslutat, att samma aftal borde för Sveriges del antagas och öfverlämnat
ärendet till utrikesdepartementet för vidare behandling. Det af Rikets
Ständer vid 1817—1818 års riksdag gifna bemyndigandet innehöll,
att ständerna öfverlämnade regleringen af posttaxan för utrikes bref-
växlingen till Kungl. Maj:ts omsorg för att efter förefallande för¬
ändringar i de af andra regeringar vidtagna och med postverket gemen¬
skap ägande anstalter höja eller nedsätta ifrågavarande af gifter — ett
bemyndigande, som torde ha gifvits af praktiska hänsyn. Detta beslut
upprepades vid 1823 års riksdag, och mig veterlig! har icke denna
fullmakt sedan dess af Riksdagen återtaga®.
Jag vill i detta sammanhang påpeka, att denna fråga var uppe
vid 1905 års riksdag. Bevillningsutskottet hade nämligen då uttalat
den meningen, att det tillkomme Riksdagen allena att bestämma öfver
alla slag af postafgifter. Emellertid framgick med önskvärd tydlighet
af den år 1905 i kamrarne förda diskussionen, att bevillningsutskottet
med detta uttalande icke velat föreslå någon förändring i Riksdagens
förut gifna bemyndigande. Jag ansåg mig af dessa skäl icke ha någon
anledning att tillstyrka Kungl. Maj:t, att ifrågavarande aftal skulle i
någon del hänskjutas till Riksdagens bedömande.
Bevillningsutskottet har nu emellertid tillstyrkt Riksdagen att åter¬
kalla den Kungl. Maj:t gifna fullmakten. Jag anser mig dock ej böra
underlåta att påpeka, att, därest Riksdagens beslut skulle utfalla i
enlighet med bevillningsutskottets hemställan, detta skulle komma att
medföra åtskilliga högst afsevärda svårigheter och olägenheter. Det
inträffar t. ex. ofta, att rörande postväxlingen med länder, med hvilka
Sverige har speciella fördrag, t. ex. England, fråga uppstår om ändringar,
som medföra nya eller förändrade afgifter och hvilka det skulle vara högst
önskvärd! att genomföra utan tidsutdräkt. I detta hänseende kan
anföras ett fall, som just för närvarande föreligger till afgörande, näm¬
ligen rörande höjning i den svensk-brittiska postutväxlingen af maximi¬
beloppet för assurans från 3,000 francs till det allmänna internatio¬
nella maximum, 10,000 francs. En sådan höjning skulle gifvetvis
medföra nya assuransutgifter, äfven om dessa skulle komma att be¬
räknas enligt enahanda grunder som hittills skett.
Därjämte torde böra påpekas, hurusom ändrade afgifter, hvilka
vid en postkongress beslutas beträffande den allmänna internationella
posttrafiken, jämväl kunna, för vinnande af likformighet, påkalla
jämkningar i de afgifter, som fastställts genom specialfördrag med
vissa länder, t. ex. Danmark och Norge, med hvilka sådana special¬
fördrag finnas. Förhandlingarna om dylika jämkningar kunna måhända
ej hinna afslutas inom sådan tid, att de kunna underställas Riksdagens
pröfning före den tidpunkt, då detta, med hänsyn till de vid kongressen
fattade besluten, lämpligen bort ske.
Ett annat exempel kan anföras i fråga om postanvisningsväsendet.
.lag vill emellertid här ej upptaga kammarens tid med att framdraga
flera exempel. Så mycket torde dock vara visst, att det skulle vålla
ganska stora svårigheter, om ej dylika och andra öfverenskommelser i
postalt hänseende med främmande länder skulle kunna afslutas mellan
Lördagen den 16 Februari.
N:o 12.
tvenne riksdagar — äfven om de vore af brådskande art och till fördel Om förhöj-
för den korresponderande allmänheten — endast därför att i dem ,ni*0 af
inginge en afgiftsbestämmelse eller därför att en sådan på desamma ^uen^för
i mer eller mindre grad inverkade. Och än värre vore det, om hvarje inrikes bref.
speciell taxebestämmelse ej skulle kunna tillämpas, förrän den blifvit (Forts.)
af Riksdagen pröfvad.
De olika slag af postafgifter, som äro föremål för överenskommelser
mellan Sverige och utlandet, äro af så mångfaldig art och äro under¬
kastade så många ändringar — hvilka ofta snarast möjligt behöfva
genomföras -— att det skulle verka i hög grad försvårande för post¬
verket att sköta den internationella posttrafiken, ifall detta bemyndi¬
gande utan vidare återkallades. Af sådana skäl hafva också icke blott
våra grannländer Norge och Danmark utan också de flesta andra
länder öfverlämnat åt sina respektive regeringar att bestämma de
postala afgifterna i postutväxlingen med utlandet.
Då det nu blifvit ifrågasatt af bevillningsutskottet, att Riksdagen
skulle återkalla det vid 1817—1818 års riksdag åt Kung!. Maj:t lämnade
bemyndigandet att bestämma öfver postafgifterna i trafiken med ut¬
landet, men ett dylikt återkallande synes mig böra föregås af allsidig
utredning rörande möjligheten att förebygga de praktiska olägenheter,
hvilka med skäl kunna befaras följa ett återkallande af bemyndigandet,
så vill jag härmed förklara mig beredd att låta verkställa en utredning,
huruvida det kan vara lämpligt, att det åt Kungl. Maj:t lämnade be¬
myndigandet att bestämma öfver utrikes taxorna må i sin helhet eller
delvis återkallas, så att den framställning, hvartill en dylik utredning
kan föranleda, må kunna till nästa Riksdag göras i ärendet.
Vidare anförde:
Herr Bergström: Herr talman! Den fråga, som nu föreligger,
har, såsom också herr civilministern har framhållit, två hvar för sig
beaktansvärda sidor, en konstitutionell och en praktisk. Hvad den
konstitutionella sidan af frågan angår, så förefinnes det ju, särdeles
efter herr civilministerns yttrande, icke någon meningsskiljaktighet .
mellan regeringen, å ena sidan, samt bevillningsutskottet och Riksdagen,
å den andra sidan, därom, att Riksdagen allena har bestämmande¬
rätten i afseende å postmedlen.
Hvad beträffar den praktiska sidan af saken, behöfver jag väl
knappast betona, att det naturligtvis aldrig har varit bevillningsut¬
skottets tanke att man skulle återkalla det bemyndigande till regeringen
att hafva omsorg om den utrikes brefväxlingen, som kan anses ligga
uti 1817—1818 och 1823 års riksdagsbeslut, för att dessa ärenden för
framtiden skulle komma att helt och hållet tagas om händer af Riks¬
dagen. Detta har naturligtvis aldrig varit meningen, utan man har i
bevillningsutskottet föreställt sig, att återkallandet skulle omedelbart
följas af en framställning från regeringen till Riksdagen, åsyftande
ett nytt bemyndigande, men, såsom bevillningsutskottet tänkt sig saken,
icke ett bemyndigande af den generella art, som det äldre bemyndi¬
gandet har varit, utan ett bemyndigande, på lämpligt sätt begränsadt
och efter nuvarande tidsförhållanden afpassadt. Det är ju dock, mina
9
«S2N:ol2.H3 8.3 ’ ^Lördagen den 16 Februari.'*? |
Om förhöj- herrar, en betydlig skillnad mellan förhållandena nu och då. Då inträf-
lägsta rikt- riksdagar tvärt femte år, sedermera hvart tredje år, numera hafva
sätten för riksdagar hvarje år. Redan detta utgör ju en mycket afsevärds killnad.
iBrj/fee* bref. Om vi nu se på det särskilda fall, som här föreligger, och som
L<( orts.) han anses hafva utgjort den närmaste anledningen till bevillnings¬
utskottets framställning, så yttrade herr civilministern, att då 1905 års
Riksdag, vid hvilken äfven frågan om den utrikes brefväxlingen hade
varit uppe, icke hade ansett sig hafva skäl att vidtaga någon åtgärd,
liknande den, som nu af bevillningsutskottet ifrågasatts, så har herr
civilministern å sin sida icke heller ansett sig hafva skäl att inför
Riksdagen framlägga den fråga om utrikesportot, som nu är på tal,
till dess afgörande. Ja, anledningen till att bevillningsutskottet vid
1905 års riksdag icke gick in på frågan om utrikesportot var ju den,
att man då förehade en fråga, som uteslutande rörde det inrikes
portot. Det fanns ej något skäl för bevillningsutskottet att då gå
närmare in på frågan om utrikesportot. Men nog synes det mig, som
om det i hvarje fall bort kunna förefinnas skäl för regeringen att
inför Riksdagen nu framlägga denna fråga om utrikesportot beträffande
lägsta viktsatsen för bref. Det synes mig, som om tre särskilda skäl
därtill i detta fall bort föranleda. För det första råder ju onekligen
ett mycket nära sammanhang mellan denna fråga om utrikesportot
och den fråga beträffande det inrikesportot, som Kungl. Maj:t i sär¬
skild proposition framlagt inför Riksdagen. Vi veta ju alla, hurusom
frågan om lägsta viktsatsen för inrikes bref har förelegat gång på
gång vid riksdagarna, men just på grund af sammanhanget med frågan
om utrikesportot hafva de motioner, som i detta afseende väckts, icke
ledt till något resultat. Det synes mig då, som sagdt, som om det
bort ligga nära till hands att nu i ett sammanhang framlägga dess
frågor inför Riksdagen. Ett andra skäl därtill hade man ju däri, att
öfverenskommelsen vid postkongressen i Rom sistlidet år på denna
punkt allenast var af villkorlig art, i det att det skulle bero på förhållan¬
dena i de olika länderna, huruvida de skulle vara skyldiga att genast
eller längre fram biträda beslutet i denna del. Ett tredje skäl var ju
det, att fristen för biträdandet af öfverenskommelserna vid postkon¬
gressen i Rom var satt till den 1 oktober 1907. Alltså borde denna
fråga utan tvifvel med mycken fördel kunnat i hela sitt sammanhang
framläggas inför Riksdagen. Nu kan man säga, att i detta fall tillmö¬
tesgick ändock Kungl. Maj:t en inom vissa kretsar af Riksdagen länge
närd önskan. Man må dock ej fördölja för sig, att man på andra
håll inom Riksdagen hyst en motsatt mening i fråga om lägsta vikt¬
satsen för bref, och att detta kunnat åberopas såsom ett ytterligare
skäl att framlägga frågan i sin helhet. Det är ju för öfrigt alldeles
klart, att man kan tänka sig åtskilliga fall, då Riksdagen skulle kunna
blifva formligen bunden i afseende på sin beslutanderätt med afseende
å det inrikes portot, därest Kungl. Maj:t utan någon hänvändelse till
Riksdagen inginge dylika aftal, som sedan med afseende å det inrikes
portot skulle hafva alldeles gifna konsekvenser.
Med hvad jag nu har sagt har jag velat visa, att man verkligen
har skäl att taga i öfvervägande, huruvida icke ett bemyndigade, som
O
Lördagen den 16 Februari.
N:o, 12.
framdeles gifves Kungl. Maj:t i detta afseende, bör vara af en mera
begränsad, mera efter tidsförhållandena afpassad art. Det är ju i
åtskilliga andra afseenden Riksdagen år för år lämnar Kungl. Maj: t
likartade bemyndiganden. På herr civilministerns egen fördragning
hafva till årets riksdag inlämnats ett par propositioner, som behand¬
lats i denna vecka, och på grund af hvilka Riksdagen lämnat Kungl.
Maj:t dylika bemyndiganden, nämligen med afseende å upplåtande af
kronojord för framdragande af vissa elektriska ledningar och med
afseende å beviljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanlägg¬
ningar. På herr jordbruksministerns föredragning förekomma också
hvarje år liknande propositioner, som gifva anledning till bemyndiganden
från Riksdagens sida, och på herr finansministerns föredragning hafva
vi särskildt att notera en viktig framställning, som också den ger
anledning till bemyndigande från Riksdagens sida, nämligen med
afseende å användandet af besparingarne. Emellertid, af herr civil¬
ministerns yttrande framgår det ju tydligt med afseende å sakens
praktiska sida, att den tanken icke varit främmande för herr civil¬
ministern och regeringen, att detta bemyndigande kan och bör få en
annan omfattning än hittills. Enligt mitt förmenande kan man också
väl tillgodose den ena synpunkten, den konstitutionella, utan att man
därför på något sätt behöfver eftersätta den andra synpunkten, den
praktiska. Och då nu enligt herr civilministerns gifna förklaring en
utredning skall igångsättas, afseende att klarera, huruvida det kan
vara lämpligt, att det åt Kungl. Maj:t lämnade bemyndigande att
bestämma öfver utrikespostafgifterna helt eller delvis återkallas, samt
till nästa riksdag en framställning i detta ämne skall göras, och då
naturligtvis riksdagen i sista hand kommer att hafva afgörandet i
denna fråga, så tillåter jag mig, därtill af bevillningsutskottet bemyn¬
digad, att hemställa, att mellanmeningen i första punktör: af bevill¬
ningsutskottets nu föredragna betänkande n:o 1 måtte utgå, och att
således Andra Kammaren i afseende å denna punkt måtte besluta, att
Riksdagen ville bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition angående
höjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref.
I detta anförande instämde herrar Jansson i Krakerud, Berg i
Göteborg och Bromée i Billsta.
Herr Hammarlund: Herr talman! Jag hade ursprungligen
begärt ordet för att yrka återremiss i denna fråga, och jag hade med¬
tagit detta åskådningsmaterial för att visa kammaren, huru omöjligt
bevillningsutskottets förevarande förslag är. Men efter de två an¬
föranden, som nu här blifvit hållna, har ju detta ärende kommit in
i ett alldeles förändradt läge, då nu bevillningsutskottets vice ordfö¬
rande medgifvit, att hela denna mellanmening finge strykas. Jag skall
emellertid i alla fall be att få yttra några ord i frågan, emedan jag
anser, att här är en sak, som blifvit förbisedd såväl i utskottsbetän-
kandet som under denna debatt, men som förtjänar att påpekas, och
det är, att denna fråga rör icke blott det utrikes portot utan i minst
lika hög grad de inrikes postafgifterna. När nu en reglering skall
ske och det gäller att bestämma hvilka afgifter Riksdagen skall fäst¬
om Jörhöj¬
ning af
längta vikt-
satsen för
inrikes bref.
(Forts.)
N:o 12.
10
Om förhöj¬
ning af
lägst e. vikt¬
satsen för
inrikes bref.
(Forts.)
Lördagen den 16 Februari.
ställa, och hvilka som Kungl. Maj:t skall hafva hand om, då böra
vi ej hålla oss blott till de utrikes postafgifterna, utan äfven till de
inrikes och söka att få hela denna sak reglerad.
Jag säde, att jag ursprungligen tänkt att begära återremiss. Jag
vågade nämligen ej gå så långt, som vice ordföranden i bevillnings¬
utskottet nu gjort, då han begärt, att mellanmeningen måtte alldeles
strykas. Principiellt sedt har utskottet ju alldeles rätt. Det kan icke
råda den minsta tvekan därom, att icke enligt 60 § regeringsformen
postmedlen äro att hänföra till bevillningar och i följd af denna sin
natur höra under Riksdagens beslutanderätt. Men denna bestämmelse
har aldrig tillämpats. Hvad den utländska rörelsen angår, så har —
såsom ju påvisats i betänkandet — Riksdagen lämnat Kungl. Maj :t ett
särskildt bemyndigande. Men hvad angår den inrikes rörelsen, så
har. aldrig något sådant bemyndigande lämnats, utan här har — na¬
turligtvis af rent praktiska skäl och med åsidosättande af det for¬
mella — Kungl. Maj: t på egen hand fastställt en massa utgifter utan
att fråga Riksdagen därom, och Riksdagen har hittills låtit det där¬
vid bero. Ty Riksdagen har förmodligen ansett, att det skulle vara
en orimlighet, att en hop små afgifter, som intet väsentligt inbringa, fast¬
ställdes af Riksdagen själf. Det är, ifall jag har räknat rätt, ej
mindre, än 17 olika afgifter rörande de inrikes postförsändelserna,
som hittills fastställts af Kungl. Maj: t och icke af Riksdagen, och
Riksdagen har, som sagdt, helt enkelt blundat inför detta förhållande.
För sex å sju år sedan hade jag tillfälle att deltaga i en på
Kungl. Maj: ts föranstaltande tillsatt kommité för reglering af tid¬
ningarnas postbefordringsafgifter. Den konstitutionella sidan i afse¬
ende å bestämmandet af dessa afgifter kom därvid helt naturligt
äfven på tal. Vid studiet af denna fråga kom jag till klart medve¬
tande om, hvilket kaos som råder på detta område i vårt land. Hvad
angår tidningarnas postafgifter, sökte vi helt naturligt ordna saken så,
att ingen anmärkning kunde ur konstitutionell synpunkt göras. Men
det var å andra sidan klart för oss, att åtskilliga afgifter, hvarom då
var tal, voro af den art, att de icke lämpligen kunde af Riksdagen
i detalj fastställas. Därför uppgjordes författningsförslaget efter den
normen, att Riksdagen skulle bestämma alla väsentliga afgifter, men
att Riksdagen skulle bemyndiga Kungl. Maj: t eller genéralpoststy-
relsen att i vissa fall medgifva undantag; så i fråga om bilagor samt
om inlämnande af tidningar på extra tid, o. s. v. I enlighet härmed
beslöt Riksdagen, då ärendet här afgjordes år 1904.
Sedan sålunda i fråga om tidningarnas postbefordringsafgifter
frågan blifvit fullt nöjaktigt ordnad, ansåg jag, att konsekvensen
kräfde, att det äfven ordnades på ett likartadt sätt beträffande fast¬
ställandet af öfriga postafgifter; och jag kom till det resultat, att
lämpligaste sättet att ordna saken vore, att vi i vårt land skaffade
oss en postlag, liksom man har ordnat saken i Danmark, Norge och
Tyskland in. fl. länder. I en sådan lag skulle sammanföras alla de
stadganden, som reglera hufvudgrunderna för postverksamheten, och där
skulle sålunda gränserna för Kungl. Maj:t befogenhet öfver posttaxan
noga angifvas. Jag satte upp ett utkast till en riksdagsmotion i ämnet
i tanke att föra fram frågan här i Riksdagen. Men det blef aldrig något
N:o 12.
Lördagen den lö Februari.
af med den saken, emedan jag erfor, att generalpoststyrelsen själf tänkte
taga initiativ i frågan; och det gjorde generalpoststyrelsen också, idet
styrelsen i slutet af år 1905 ingick till Kungl. Maj;t med en skrif¬
velse i ämnet.
Denna skrifvelse, som icke finnes omnämnd i utskottsbetänkandet
och icke heller varit på tal under debatten, ehuru den i hög grad
berör den föreliggande frågan, har jag här i dess helhet i min hand,
och klämmen lyder så:
att »det täcktes Eders Kungl. Maj:t finna skäligt förordna om
utarbetande af förslag till en svensk postlag; Och torde, därest arbe¬
tet skulle verkställas af generalpoststyrelsen, styrelsen erhålla bemyn¬
digande att tillkalla en eller två sakkunniga personer utom postver¬
ket, med rätt att af postmedel tilldela såväl desse som de posttjänste¬
män, hvilka kunna komma i fråga att för arbetet anlitas, ersättning
i likhet med hvad för kommittéiedamöter plägar af Eders Kung!.
Maj: t föreskrifvas».
Det var, som sagdt, i slutet af år 1905 denna skrifvelse ingick
till Kungl. Maj:t, men vid denna skrifvelse har, såvidt jag kunnat
förstå, Kungl. Maj:t hittills ingenting åtgjort. Detta har förmodligen
varit beroende på de många ministerskiftena under de senaste åren.
I stället för att lösa frågan på det sätt, som generalpoststyrelsen
antydt i sin skrifvelse, har nu bevillningsutskottet uti detta betän¬
kande trott, att en lösning kunde vinnas genom att helt enkelt draga
ett streck öfver det medgifvande, som Riksdagen förut lämnat Kungl.
Maj:t beträffande det utrikes postportot. Det skulle enligt min mening
vara ett alltför bryskt sätt att gå till väga för att lösa denna ganska
invecklade fråga. Där förekommer ingen som helst utredning; och
det lilla, som anföres, är delvis mycket dunkelt och oklart.
Sålunda säger utskottet visserligen, att Riksdagen allena bör be¬
stämma öfver postafgifterna; men hvad utskottet åsyftar med post-
afgifter, det har utskottet icke alls utredt, lika litet som det lämnar
Riksdagen någon ledning genom en förteckning på de särskilda slagen
af postafgifter. När man läser detta betänkande, stannar man för
öfrigt i stor villrådighet om hvad utskottet själft menar med »post¬
afgifter». Utskottet har nämligen icke mindre än tre olika defini¬
tioner härpå. I klämmen heter det »alla slag af postafgifter», således
äfven de postafgifter, som ej höra till postmedlen. Följaktligen skulle
Riksdagen bestämma äfven öfver följande afgifter, hvilka hittills
fastställts af Kungl. Maj:t, nämligen: afgift för lösväska, för bokföring
af postafgifter, för vidimation, för intyg rörande innehållet i ankommen
assurerad försändelse, för förbudssedlar samt för fackafläggning på
vissa orter, där postmästaren på egen risk anordnat s. k. amerikanska
boxar. Men om vi läsa öfverst på sid. 6, så finna vi en annan defini¬
tion på hvad utskottet menar med »postafgifter». Där säges det, att
det här är fråga om »postporto och alla de öfriga hithörande afgifter,
som ingå bland postmedlen», och det finner jag vara en alldeles riktig
definition. Men när vi så gå till nästa stycke, så vidhåller utskottet
icke själft denna mening, utan där ha vi en tredje definition. Där
säger nämligen bevillningsutskottet, att det är fråga om de »postaf¬
gifter, hvilka alla utgöras på ett och samma sätt, nämligen i forna af
Om förhöj¬
ning af
lägsta vikt¬
satsen för
inrikes bref.
(Forts.)
N:o 12.
12
Lördagen den 16 Februari.
0ninörhf' stämPelafSift. medelst frimärken». Då skulle sålunda undantagas
lägsta viki- alla c'e postafgifter, som icke erläggas genom frimärken, och de utgöra
satsen för sammanlagdt icke mindre än omkring en och en half miljon kronor,
inrikes bref. nämligen, enligt bokslutet för år 1905, postbefordringsafgifter för
(Forts.) tidningar och tidskrifter 1,114,000 kronor, befordringsafgifter för utgif-
varekorsband 87,000 kronor, afgifter för ankomna, med lösen belagda
försändelser 210,000 kronor, frakt- och passagerareafgifter å postverkets
ångfartyg 11,000 kronor, fackafgifter 6,000 kronor samt registrerings-
afgifter 13,000 kronor allt i afrundade tal. Det är således nära
en och eu half miljon kronor, som ej skulle ingå bland postafgif-
terna, i fall denna sista definition skulle godkännas såsom den riktiga.
Ja, som sagdt, hvad bevillningsutskottet här har menat med post¬
afgifter, det är mycket oklart.
Men hvad jag särskildt vill betona är, att då nu det är fråga om
att reglera hela denna stora sak, så synes det mig angeläget, att vi
icke blott hålla oss till de utrikes postafgifterna utan äfven till de
inländska. Utaf dessa inländska postafgifter är det icke mer än fem
slag, som hittills hafva bestämts af Riksdagen, nämligen: portot för
bref och brefkort, portot för paket, rekommendationsafgiften, assurans-
afgiften samt afgifterna för inländska tidningar och andra periodiska
skrifter.
I fråga om de öfriga inländska postafgifterna är det åtskilliga,
som äro af den natur, att de alldeles påtagligt borde bestämmas af
Riksdagen. Hit höra afgifterna för kortbref, för korsband bestående
af andra trycksaker än tidningar, för postförskott, för postanvisningar,
för guld- och silfvertackor till riksbanken i Stockholm. Då Riksdagen
fastställt afgiften för brefkort, synes det vara alldeles på sin plats,
att Riksdagen bestämmer afgiften äfven för kortbref; och likadant som
förhållandet är med afgiften för tidningskorsband, likadant borde det
väl äfven vara med korsbandsafgiften för andra trycksaker; och på •
samma sätt, som afgiften bestämts för rekommendation och assurans,
borde den väl äfven bestämmas för postförskott och postanvisningar.
Här är det onekligen det enda riktiga, att Riksdagen bestämmer
afgifterna; och i afseende å dessa afgifter har utskottet alldeles rätt.
I fråga om åtskilliga andra afgifter kan man stå tveksam, huru¬
vida de höra bestämmas af Riksdagen eller af Kungl. Maj:t. Jag
tänker härvid på sådana detaljer som afgifterna för expressbefordran,
mottagningsbevis, reklamation, adressförändring och återtagande af
postförsändelse, lösen för ofrankerade eller ofullständigt frankerade
försändelser, intyg om innehållet i afgående assurerad försändelse,
registrering af ankommen värdeförsändelse samt öfverflyttning af post-
abonnerad tidning. Dessa 8 olika postafgifter synas emellertid vara
alltför obetydliga, för att Riksdagen skulle lägga sig i sådana detaljer
— åtminstone förtjänar den saken utredas.
Slutligen hafva vi en grupp afgifter, som höra till postmedlen,
men som alldeles påtagligt icke böra fastställas af Riksdagen. Dit
höra afgifter för person- och godsbefordran å postverkets ångfartyg,
för hembäring af tyngre paket, samt för fackafläggning å orter, där
postverket själft anordnat s. k. amerikanska boxar.
Lördagen den 16 Februari.
13
N:o 12.
Dessa frågor angående de inrikes postafgifterna* borde, synes det
mig, ordnas på samma gång som det är fråga om att bringa en
ordning i fastställandet af de utrikes postafgifterna.
Den föregående talaren nämnde, att bevillningsutskottet visserligen
icke menat, att Riksdagen skulle i detalj fastställa alla de utrikes
postafgifterna. För att visa, huru opraktiskt det skulle vara, att Riks¬
dagen själf toge på sig denna börda, behöfver jag såsom exempel
allenast förevisa dessa två stora volymer, hvilka redogöra för postafgifter
rörande utländska postpaket; och det förstå herrarne, att icke kan det
vara rim och reson i att Riksdagen sitter här och bestämmer alla
dylika afgifter rörande postpaket till Ceylon, Montenegro, Tasmania
o. s. v. — Till sistnämnda ort 10 olika afgifter, men huru många paket
gå årligen från Sverige till Tasmania? För öfrigt undergå dessa afgifter
oupphörliga förändringar. Här ligga massor af lösa blad inuti "dessa
tryckta taxor; det är ändringar, som skett, sedan dessa taxor utkommo
1902. Om Riksdagen skulle fastställa de utrikes postafgifterna, så
skulle den väl också bestämma de postfördrag, hvarpå dessa afgifter
hvila. Jag har här ett exemplar af de allmänna internationella post¬
fördrag, som nu äro gällande, och här en diger volym, som innehåller
en samling särskilda fördrag, afskena mellan Sverige och vissa främmande
länder rörande postförhållanden, de flesta med en massa ändringar
och tillägg uti. Icke kan det vara lämpligt, att Riksdagens dyrbara
tid upptages af sådana detaljer; och icke heller är det behöfligt, att
riksdagstrycket belastas med sådana saker.
Nej, låt oss taga saken praktiskt och förståndigt. Det är då
nödvändigt att göra en åtskillnad mellan, å ena sidan, sådana i post-
utväxlingen med utlandet förekommande afgifter, som både i och för
sig och genom de konsekvenser, de medföra för den inrikes poströrelsen,
äro af verklig statsfinansiell betydelse, och, å andra sidan, sådana
postafgifter, som fullständigt sakna en dylik betydelse. Beträffande
den förra gruppen afgifter kan det ju ej vara annat än lämpligt att
lägga afgörandet i Riksdagens hand, men icke så med afseende å de
senare afgifterna.
Såsom jag redan framhållit, tror jag, att saken lämpligast kunde
ordnas genom en postlag. Den närmast föregående talaren menade,
att Riksdagen borde lämna regeringen ett årligt bemyndigande på
lämpligt sätt i denna fråga. Jag tror, att det vore bättre att fastställa
hela denna sak genom en postlag, på sätt generalpoststyrelsen före¬
slagit; och det var i syfte att Riksdagen nu skulle, med vidhållande
utaf den rent principiella ståndpunkten, skrifva till Kungl. Maj: t och
begära utarbetande och framläggande af förslag till en dylik postlag,
som jag hade tänkt begära återremiss. Men sedan nu från utskottets
sida yrkats, att mellanmeningen i klämmen helt enkelt skulle utgå,
så skall jag förena mig i detta yrkande, och gör detta under uttalande
af den förhoppningen att, då frågan nu blir föremål för Kungl. Maj:ts
utredning, uppmärksamheten måtte riktas icke blott på de utrikes
afgifterna utan äfven på de inrikes, och att förslag till en postlag
måtte snarast möjligt framläggas för Riksdagen. Jag förenar mig i
herr David Bergströms yrkande.
Om förhöj¬
ning af
lägsta vikt¬
satsen för
inrikes bref.
(Forts.)
N:o 12.
14
Lördagen den 16 Februari.
Om förhöj¬
ning af
lägsta vikt¬
satsen för
inrikes bref.
(Forts.)
Herr Warburg; Herr talman! Jag skall tillåta mig att komma
in på själfva klämmen i utskottets utlåtande, nämligen om bifall
till Kungl. Maj:ts proposition angående höjning af lägsta viktsatsen
för inrikes bref. Då jag så gör, sker det icke för att på något sätt
vilja motsätta mig den förmån, som Kungl. Maj:t härigenom velat
bereda den korresponderande allmänheten; men jag kan icke under¬
låta att fästa herrarnes uppmärksamhet vid några ord i herr civil¬
ministerns motivering, hvilka synas mig vara af den beskaffenhet,
att vi i alla fall böra något tänka på dem, innan vi utan vidare bi¬
falla förslaget.
Herr civilministern säger nämligen: »I det förslag till stater för
år 1908, som generalpoststyrelsen aflämnat, har styrelsen visserligen
beräknat postverkets inkomster till 19,000,000 kronor, men samtidigt
föreslagit utgiftsstater, som springa upp till ett sammanlagdt belopp
af 18,425,000 kronor. Öfverskottet skulle således blifva allenast 575,000
kronor. Därest generalpoststyrelsens förslag härutinnan skulle hafva
vunnit bifall, skulle följaktligen en ökning i inkomster af 225,000
kronor betydt ett med nära 40 procent ökadt öfverskott. Jag har
dock ansett denna så att säga ekonomiska betänklighet ej vara större,
än att den uppväges af de fördelar, ett bifall till generalpoststyrelsens
nu ifrågavarande förslag skulle medföra. Herr civilministern förut¬
sätter alltså här, att generalpoststyrelsens förslag till stat möjligen
skulle vinna bifall, och då hade dessa 225,000 kronor spelat en
mycket stor roll. Men i ett anförande till statsrådsprotokollet samma
dag rörande regleringen af sjätte hufvudtiteln, finner jag, att han
kommit till ett annat resultat beträffande det belopp, hvarmed in¬
komsterna skulle öfverstiga utgifterna, i det att detta angifves vara
800,000 kronor. Det är en händelse, som ser ut som en tanke, att
om jag drar 575,000 kronor från de 800,000 kronorna, så får jag just
den skillnad af 225,000 kronor, som motsvarar minskningen i post¬
verkets finanser med anledning af viktens höjning. Hur har då denna
ändring kunnat ske? Jo, till en ganska stor del därigenom, att civil¬
ministern icke funnit anledning att upptaga generalpoststyrelsens förslag
om förbättring af postbetjäntes löner. Då jag tillika med en del andra
medlemmar af denna kammare instämt i herr Thylanders motion om
bifall till generalpoststyrelsens förslag härutinnan, så ber jag att få
påpeka, att om ett bifall till höjning af viktsatsen betyder, att post¬
betjäntes löner därigenom skola minskas, då, men endast då, kan jag
icke vara med om detta förslag. Ty visserligen kan jag sympatisera
med att korrespondenterna skola få så låga afgifter som med post¬
väsendets finanser är möjligt, men jag anser icke, att detta bör ske
på postbetjäntes och öfriga i postverket anställdes bekostnad. Post¬
verket är visserligen en afsevärd affär, men dess inkomster böra väl
icke i den meningen vara en bevillning för statsverket, att det skall
vara en mjölkko, af hvilken statsverket genom nedpressande af en¬
skilda personers aflöning under ett lämpligt existensbehof skall skaffa
sig ökade inkomster och gynna, om jag så får säga, sina kunder på
sina tjänares bekostnad. Detta är en affärsprincip, som jag för min
ringa del icke kan vara med om. Jag vill därför gärna taga som ett
godt omen, att civilministern förutsatt, att generalpoststyrelsens stat-
Lördagen den 16 Februari. 15 N o 12
förslag skulle vinna bifall, då han gjort denna beräkning om för¬
lusten på viktsatsen, och icke ens nämnt sitt eget förslag, som han
samma dag framlade, — ty i sådant fall skulle procenten för det
ökade öfverskottet — om ej viktsatsen höjdes — icke vara 40, utan
28, så vida jag räknat rätt. Jag ber således, på samma gång jag yr¬
kar bifall till herr David Bergströms och bevillningsutskottets förslag,
att få uttryckligen reservera mig mot att denna nedsättning i vikt¬
satsen skall drabba postbetjänte i deras aflöningsförmåner.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr tal¬
mannen framställt propositioner i ämnet, biföll kammaren det af herr
Bergström under öfverläggningen gjorda yrkandet.
Punkten 2;o).
Utskottets hemställan bifölls.
§ 7.
Efter föredragning vidare af bevillningsutskottets betänkande Om under-
n:o 2, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t handlingar
angående inledande af underhandlingar med Danmark och Norge i medkDaT
fråga om höjning af viktsatsen för bref, som befordras länderna emel- i fråga
lan för enkelt porto, begärdes ordet af om höjning
af lågtta
Herr Hammarström, som anförde: Då jag väckte förslag angå- v^ts“t,en
ende förhöjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref, syntes det mig, J°T TV'
att konsekvensen fordrade, att något gjordes med afseende på öfver-
enskommelsen de tre skandinaviska länderna emellan, och det var
därför jag väckte denna motion. Då jag emellertid läste utskottets
föregående betänkande — det som nyss behandlats — och ställde det
i sammanhang med detta betänkande, så kunde jag icke befria mig
från den känslan, att utskottet gjort sig skyldigt till en inkonsekvens.
Ty under det att utskottet i det föregående betänkandet föreslår Riks¬
dagen att besluta i enlighet med den passus som nyss blifvit struken,
säger det dock i detta: »De åtgärder, som för inledande af under¬
handling härom erfordras, lära emellertid ankomma på Kungl. Maj:t
att i vanlig ordning vidtaga, och hemställer utskottet fördenskull, att
förevarande motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående inledande
af underhandlingar med Danmark och Norge i fråga om höjning af
viktsatsen för bref, som befordras länderna emellan för enkelt porto,
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.» I det första
fallet säger således utskottet, att det är Riksdagen allena, som har
beslutanderätten, men i detta, att det lär ankomma på Kungl. Maj-t
att vidtaga nödiga åtgärder. Jag har under hand fått höra, att ut¬
skottet menat, att det skulle gå så till, att Kungl. Maj:t skulle få
inkomma med förslag i detta syfte. Men då synes det mig, som om
i ^ utskottsbetänkande^ som ju icke är mer än ett blad, bort få rum
några rader härom, så att man sluppit sväfva i okunnighet om hvad
utskottet i det fallet menar.
N:o 12.
16
Lördagen den 16 Februari.
Om under- Då emellertid utskottet är enigt med mig beträffande själfva för-
h<lnfd'l)an och sättet för dess realiserande, förefaller det mig, som om
mark och utskottet skulle vara väl ifrigt att få slå ihjäl motionen. Det vore
Norge ifråga mera grundlagsenlig^ om Riksdagen fått uttala sin mening, än att
om höjning privata underhandlingar fördes mellan utskottet och regeringen. Som
it lt9Sta-fa sa'ien nu lig§er> synes det ändamål, som jag velat vinna, i alla fall
‘bref r vinnas, hvarför jag, herr talman, icke skall besvära med något yrkande.
(F orts.)*
Herr Bergström: Då den ärade motionären icke gjorde något
yrkande, kunde jag kanske ha underlåtit att yttra mig i frågan, men
jag ber dock få framhålla att utskottet naturligtvis vid behandlingen af
denna motion uti den principiella frågan stått på alldeles samma
ståndpunkt, som det intagit vid behandling af Kungl. Maj:t proposi¬
tion. Utskottet har icke alls gjort något extra medgifvande med af¬
seende å Kungl. Majrts rätt, då utskottet sagt: »de åtgärder, som för
inledande af underhandling härom erfordras, lära emellertid ankomma
på Kungl. Maj:t». Det är alldeles klart, att det är Kungl. Maj:t, som
skall inleda underhandling i ärendet. De åtgärder, som sedermera kunna
ankomma på beslut af Riksdagen, blifva en senare fråga.
Herr Hammarström: Vid det plenum, då j*g ämnade fram¬
lägga min motion, talade jag med numera aflidne generalpostdirek¬
tören von Krusenstjerna om denna sak. Jag frågade honom då, om
det vore meningen att vidtaga några åtgärder i förevarande hänseende,
hvarpå han svarade: »något sådant har icke varit tal om och jag
kan därför icke yttra mig därom». Hade han gifvit uttryck åt den
meningen, att det skulle komma till något resultat med afseende på
förevarande fråga, hade jag icke framlämnat min motion. Men då
saken kommit på tal, torde det i alla fall icke hafva skadat, att det
blifvit berördt något litet.
Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Juhlin: Jag anser
mig böra lämna den upplysningen, att det, sedan en sådan ändring
som den om lägsta viktsatsens höjande blifvit beslutad, åligger enligt
en öfverenskommelse, som gäller mellan Danmark och Sverige från
år 1891, och en dylik mellan Norge och Sverige från år 1892, veder¬
börande poststyrelser i dessa riken att öfverenskomma om ändring i
den riktning, som af den ärade motionären här föreslagits. Men dessa
deras överenskommelser, som måste träffas på grund af det beslut,
som här i dag fattats, skola enligt de mellan rikena gällande överens¬
kommelser, underställas vederbörande regeringar.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 8.
Å föredragningslistan fanns härefter upptaget bevillningsutskottets
memorial n:o 3, angående vissa ändringar i gällande förordning an¬
gående stämpelafgiften.
Lördagen den lö Februari.
17
N:o 12.
1 detta memorial hemställde utskottet,
att Riksdagen ville besluta:
l:o) att 8, 27 och 54 §§ i gällande förordning angående stämpel-
afgiften skulle erhålla den förändrade lydelse, som ett memorialet
bilagdt förslag utvisade; samt
2:o) att de ifrågavarande förändrade bestämmelserna skulle träda
i kraft från och med dag under innevarande år, som af Kungl. Maj:t
bestämdes.
Sedan herr talmannen anmält ärendet till handläggning, begärdes
ordet af
Herr Bergström, som yttrade:' Herr talman! I afseende å
föredragningsordningen tillåter jag mig hemställa,
att bevillningsutskottets memorial n:o 3 måtte föredragas på
följande sätt:
att först behandlas de i betänkandet omförmälda 8, 27 och 54 §§
i stämpelförordningen, därvid paragraferna föredragas i nummerföljd
och, där desamma äro uppdelade i särskilda rubriker, hvarje rubrik
för sig;
att vid behandlingen af 8 § öfverläggningen må omfatta memo¬
rialet i dess helhet;
att af förslagets text ej må behöfva uppläsas andra delar än
sådana, beträffande hvilka uppläsning begäres;
att, för den händelse förslaget kommer att i en eller annan del
återremitteras, utskottet lämnas öppen rätt att vid ärendets förnyade
behandling i afseende å de delar, som blifvit med eller utan ändring
godkända, föreslå sådana jämkningar, som af ifrågasatta ändringar i
återförvisade delar kunna föranledas;
att, efter det ofvannämnda §§ blifvit genomgångna, hvad utskottet
hemställt i punkten l:o) företages till afgörande; samt
att därefter föredrages punkten 2:o) i memorialet.
Hvad herr Bergström sålunda hemställt bifölls af kammaren.
S, 27 och 54 §§.
Godkändes.
Utskottets hemställan i punkten l:o) förklarades besvarad genom
kammarens här ofvan antecknade beslut.
Punkten 2:o).
Utskottets hemställan bi ölls.
§ 9.
Vidare föredrogos hvar för sig och blefvo af kammaren godkända
lagutskottets utlåtanden:
Andra Kammarens Prot. 1907. N:o 12.
2
N:o 12.
18
Lördagen den 16 Februari.
n:o 2, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung]. Maj:t
angående upphörande af inteckningsförnyelse;
n:o 3, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående internering af alkoholister; och
n:o 4, i anledning af väckt motion om ändring af 18 kap. 16 §
strafflagen.
§ io.
Om lättnader Därnäst i ordningen förelåg till afgörande lagutskottets utlåtande
i värnplikts-n:0 5> ] anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
“ medlem angående lättnader i värnpliktgöfningen för värnpliktig, som är med-
m»hytta- lem i skytteförening.
förening. I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 128, hade herr P. Hörnstén föreslagit, att Riksdagen ville i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta
utreda möjligheten af lättnader i värnpliktsöfningen för värnpliktig,
som vore skytteföreningsmedlem, samt för Riksdagen framlägga de
förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.
Utskottet hemställde, att förevarande motion ej måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, yttrade:
Herr Hörnstén: Gentemot ett enhälligt lagutskotts afstyrkande
torde det icke vara lönt att komma med något vidlyftigt anförande.
Jag vill blott påpeka, att då vid 1904 års riksdag motion i samma
syfte blifvit väckt och behandlad af ett tillfälligt utskott, återkom
densamma till kammaren, åtföljd af en reservation, hvilken lyckades
samla 63 röster till förmån för den tanke, som i motionen uttalats.
Lagutskottet har nu, med åberopande af hvad 1904 års tillfälliga
utskott yttrat såsom skäl för afslag, enhälligt afstyrkt min motion
och därvid nämnt, att jag icke förebragt några nya synpunkter uti
ifrågavarande hänseende. Jag tror mig dock i min motion hafva
kommit med åtskilligt, som åtminstone i viss mån torde kunna sägas
vara nya synpunkter. Jag vågar icke bestämdt påstå, men jag tror
mig dock hafva funnit, att intresset för skytterörelsen numera icke
utmärkes af samma lifaktighet som förut, och jag tror mig vara
berättigad påstå, att den slapphet, som möjligen börjar förefinnas,
beror därpå, att de värnpliktige icke anse sig hafva någon nytta af
att ingå i en skytteförening. Vidare är det endast fråga om en be¬
gäran om utredning genom Kungl. Maj:ts försorg, och det torde
under" nuvarande förhållanden vara ganska lyckligt, om denna begä¬
ran kunde bifallas, då vi veta, att i Kungl. Maj:ts regering sitter en
person, som så varmt intresserar sig för skytterörelsen som den nu¬
varande chefen för landtförsvarsdepartementet. Men, som sagdt, gent
emot utskottets enhälliga afstyrkande torde det icke vara så lätt att
komma fram med några argument, som inverka så synnerligen mycket
Lördagen den 16 Februari. 19 N:o 12.
på den nu glest besatta kammaren. Jag finner mig dock oförhindrad Om lättnader
att yrka afslag å utskottets hemställan och bifall till min motion. i värnplikti-
öfning av för
TJ f. , . medlem af
Herr Zetterstrand: Gentemot hvad motionären anfört vill shjtte-
jag erinra om, att inga förändrade förhållanden inträdt, sedan denna förening.
fråga senast behandlades af kammaren. Då beslöt kammaren med (Forts.)
ganska stor majoritet att icke biträda framställningen. Dessutom är
det en annan omständighet, som inverkat på afgörandet. Det är
nämligen så, att, då numera skytteföreningarna i landet hafva en
gemensam skytteriksdag, som i alla afseenden kan tillvarataga deras
intressen, man väntat, att, för den händelse inom skytteföreningarna
verkligen skulle råda en bestämd önskan om, att något bestämdes i
det syfte motionären yrkat, framställning i sådant syfte skulle gjorts
från skytteriksdagen. Någon dylik framställning har emellertid veter¬
ligen icke blifvit gjord, och man har då icke ansett, att man endast
på grund af framställdt yrkande af enskild motionär borde i denna
fråga aflåta en skrifvelse till Kungl. Maj:t. Utskottet har med an¬
ledning däraf stannat vid det beslut, som här föreligger. Jag yrkar
bifall till utskottets hemställan.
Öfverläggningen var härmed slutad. Efter af herr talmannen
gifna propositioner å de därunder framställda yrkandena blef utskottets
hemställan af kammaren bifallen.
§ 11.
Bankoutskottets häruppå föredragna memorial n:o 4, om verk¬
ställd granskning af riksbankens styrelse och förvaltning, blef’af kam¬
maren godkändt.
§ 12.
Ordet lämnades härefter på begäran till
Herr Bran t ing, som yttrade: Då kammaren gifvit mig i upp¬
drag att vara ledamot af särskilda utskottet n:o 1, får jag härmed
vördsamt anhålla att blifva entledigad från mitt ledamotskap i be¬
villningsutskottet.
Denna herr Brantings anhållan bifölls af kammaren; och beslöt
kammaren på därom af herr talmannen gjord framställning att näst¬
kommande onsdag den 20 februari välja ledamot i bevillningsutskottet
efter herr Branting.
§ 13.
Herr L. J. Carlsson i Malmberget aflämnade en af honom med
flere undertecknad motion, n:o 185, om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående förebyggande af försäljning af eter- eller sprithaltiga lake-
N.o 13.
20 Lördagen den 16 Februari.
medel under sådana förhållanden, att de kunna användas såsom rus¬
gifvande medel.
Motionen bordlädes på begäran.
§ 14.
Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
n:o 25, i anledning af vissa af Kungl. Maj:t i statsverksproposi¬
tionen gjorda framställningar om anslag för statens järnvägar; och
n:o 26, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af vissa till indragna landssekreterarbostället Kjöflinge n:o 1 i
Hallands län hörande lägenheter;
bevillningsutskottets betänkanden;
n:o 4, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående sättet för verkställande af stämpelbeläggning af stäm¬
pelpliktiga handlingar och kontrollen därå;
n:o 5, i anledning af väckt motion om ändring af § 5 i förord¬
ningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig¬
heter;
n-.o 6, i anledning af väckt motion om tullfrihet af råtagel;
n:o 7, i anledning af väckta motioner om skrifvelser till Kungl.
Maj:t angående förbud mot försäljning af brännvin m. m.; och
n:o 8, i anledning af väckt motion om tillägg till 1 § 1 mom.
i förordningen om beskattning af socker; samt
lagutskottets utlåtande n:o 6, i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående vidtagande af sådan anordning,
att värnpliktig, som af samvetsbetänkligheter anser sig förhindrad att
deltaga i vapenöfning, må i stället få utföra annat arbete för statens
räkning.
§ 15.
Justerades protokollsutdrag.
§ 16.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr N. Jönsson i Gammalstorp under 8 dagar fr. o. m. den 20 febr.,
» A. O. Rune »
» E. Nilsson, i Kattleberg »
» S. Söderberg i Hobborn »
» E. F. W. Blomberg »
» A. Ifvarsson »
» H. S. Hallin »
» C. R. Johansson i Jönköping »
» K. J. M. Larsson i Göteborg »
» P. O. hunden »
Kammarens ledamöter åtskildes
2
|
|
|
|
19
|
|
8
|
|
|
»
|
20
|
|
4
|
»
|
|
|
18
|
|
3
|
»
|
|
|
18
|
»
|
7
|
|
»
|
»
|
21
|
|
14
|
|
|
»
|
19
|
|
4
|
|
|
»
|
18
|
»
|
3
|
»
|
|
»
|
18
|
» 0,
|
5 »
häruppå kl.
|
5»
1,3
|
» 18
i e. m.
In fidem
|
|
Herman Palmgren.
Tisdagen den 10 Februari.
21
N:o 13,
Tisdagen den 19 februari.
Kl. x/s 3 e. m.
I anledning af förfall för sekreteraren tjänstgjorde undertecknad,
jämlikt herr talmannens förordnande, vid protokollet.
§ I-
Justerades protokollet för den 12 innevarande februari.
§ 2.
Upplästes två till kammaren inkomna protokoll, så lydande:
År 1907 den 16 februari sammanträdde kamrarnes valmän för
att utse Riksdagens justitieombudsman; och befanns, efter valför¬
rättningens slut, rösterna hafva utfallit sålunda:
Herr revisionssekreteraren Berndt Fridolf Engelbrekt Hasselrot 44 röster
> häradshöfdingen Ossian Berger ................................... 4 » ;
i följd hvaraf herr revisionssekreteraren Berndt Fridolf Engelbrekt
Hasselrot blifvit till Riksdagens justitieombudsman utsedd.
J S. F. Stephens. Oloj Björklund.
L. J. Jansson Gust. Odqvist.
År 1907 den 16 februari sammanträdde kamrarnes valmän för
att utse den man, som skall efterträda Riksdagens justitieombudsman,
ifall han, innan nästa lagtima Riksdag anställt nytt val af justitie¬
ombudsman, skulle med döden afgå, samt utöfva ämbetet under den
tid, justitieombudsmannen kan vara af svår sjukdom eller annat laga
förfall därifrån hindrad; och befunnos, efter valförrättningens slut,
rösterna hafva utfallit sålunda:
. . - ' V';' • V.' K MO » : T : /•; • li !. f !.'• U '
Herr häradshöfdingen friherre Lave Robert Beck-Friis ...... 41 röster
» häradshöfdingen Ossian Berger .................................... 7 » ;
i följd hvaraf häradshöfdingen friherre Lave Robert Beck-Friis
blifvit utsedd till justitieombudsmannens efterträdare.
J S. F. Stephens. Olof Björklund
L. J. Jansson. Gust. Odqvist. ; >>< !< :
Jämte det protokollen lades till handlingarna, beslöt kammaren,
att Riksdagens kanslideputerade skulle genom utdrag af protokollet
underrättas om dessa val samt anmodas låta uppsätta och till kamrarna
afgifva förslag dels till förordnanden för de välde, dels till skrifvelse
till Konungen med anmälan om de verkställda valen, dels ock till
den paragraf, som därom borde i riksdagsbeslutet införas.
N:o 12.
22
Tisdagen den 19 Februari.
§ 3.
Herr statsrådet m. m. Alfred Petersson aflämnade Kungl. Maj:ts
propositioner till Riksdagen:
angående ökning af fonden för torfindustriens befrämjande;
angående anvisande af ytterligare medel till norrländska nyodlings-
fonden;
angående restitution af fraktafgifter för kalk, kalkstensmjöl och
märgel;
angående försäljning af ett till förra lagmansbostället 1 mantal
Viby n:o 4 i Södermanlands län hörande område; och
angående upplåtelse till landtförsvaret af förra hospitalslägen-
heterna n:o 67 Elisabeth och Nils lhres åker samt n:is 68 och 69
Trumslagareåker å Visby stads område.
Propositionerna bordlädes på begäran.
§ 4.
Föredrogos hvardera för sig och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts å kammarens bord hvilande propositioner:
angående pension å allmänna indragningsstaten för extra tyg¬
arbetaren vid tygstationen i Kristianstad Nils Nilsson Lord; och
angående pension å allmänna indragningsstaten för arbetare vid
Karlsborgs fästningsbyggnad.
.. .' ' . . u. i i > • • * * ;. ; .V- . :
§ 5.
Herr L. J. Carlssons i Malmberget m. fl på kammarens bord
hvilande motion, n:o 185, som härefter föredrogs, öfverlämnades till
kammarens tillfälliga utskott n:o 2.
§ 6.
Föredrogos, men blefvo ånyo bordlagda statsutskottets utlåtanden
n:is 25 och 26, bevillningsutskottets betänkanden n:is 4, 5, 6, 7 och 8
samt lagutskottets utlåtande n:o 6.
§ 7.
Till bordläggning anmäldes:
bankoutskottets memorial n:o 5, angående ändring af § 38 i
bankoreglementet beträffande deputerade bland fullmäktige i riksbanken
m. m.; samt
lagutskottets utlåtanden:
n:o 7, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående lagstiftning till förekommande af skada å betande
hemdjur genom järnvägsdrift;
n:o 8, i anledning af väckta motioner om ändring af 1 och 12 §§
lagen om skydd för varumärken; och
Tisdagen den 19 Februari. 23
n:o 9, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående ändring af 81 $ växellagen m. m.
§ 8.
Justerades protokollsutdrag.
§ 9.
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riks¬
dagens skrivelser till Konungen:
n:o 11, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förhöj¬
ning af lägsta viktsatsen för inrikes bref, och
n:o 12, angående vissa ändringar i gällande förordning angående
stämpelafgiften.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,46 e. m.
In fidem
Ernst Krcepelien
k'
N:o 12.