Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o .96'.
1
N:o 96.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående rätt för
ordinarie ämneslärare och ämne slärarinna vid allmänt
läroverk, Jolkskoleseminarium och högre lärarinnesemina¬
riet att för erhållande af pension tillgodoräkna sig viss
tjänstgöring vid enskildt läroverk; gifven Stockholms slott
den 8 mars 1907.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen medgifva, att ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna vid all¬
mänt läroverk, folkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet må för
rätt till pension tillgodoräkna sig intill tio år af den tid, han eller hon,
efter fullgörandet af de för behörighet till sådan tjänst erforderliga prof,
vid enskildt läroverk med nit och skicklighet bestridt tjänstgöring, till om¬
fattningen motsvarande, i fråga om lärare, den tjänstgöring, som åligger
rektor eller ämneslärare vid allmänt läroverk, och, i fråga om lärarinna,
den tjänstgöring, som åligger första lärarinna eller ämneslärarinna vid
statens samskolor, under förutsättning:
dels beträffande tjänstgöring efter ingången af år 1908:
att Kungl. Maj:t på ansökning af vederbörande skolföreståndare eller
skolstyrelse medgifvit lärarpersonalen vid det läroverk, där tjänstgöringen
fullgjorts, sådan rätt att räkna tjänstår för erhållande af pension;
dels ock beträffande tjänstgöring före ingången af år 1908:
att Kungl. Maj:t på ansökning af vederbörande lärare eller lärarinna
finner sådan rätt att räkna tjänstår för erhållande af pension böra med-
gifvas sökanden.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 73 Höft. (N:o 96.)
1
2
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 96.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Hugo Hammarskjöld.
Kungl. Maj: ta Korf. Proposition N:o 90.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 8 mars 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
JuHLIN,
SWARTZ.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde: Ang. rätt för
»Med anledning af en hos Kungl. Maj:t gjord ansökning om höjning
af anslaget till understöd åt enskilda läroverk m. m. anbefallde Kungl. ämnesiära-
Maj:t genom nådigt beslut den 31 mars 1905 öfverstyrelsen för rikets*™™^'™
allmänna läroverk, bland annat, att undersöka, huruvida och under hvilka att för erhål-
villkor föreståndare och lärare vid enskilda läroverk borde tillerkännas landej/j>[n'
rätt att vid öfvergång till allmänt läroverk för pension räkna sig till godo räkna, sig viss
den tid, de tjänstgiort vid enskild! läroverk, samt att, sedan utredning i
nämnda hänseende blifvit verkställd, till Kungl. Maj:t inkomma med det läroverk.
förslag härutinnan, hvartill utredningen gåfve anledning.
Uti underdånig skrifvelse den 28 september 1906, rörande anslag för
de allmänna läroverken och andra under öfverstyrelsens inseende ställda
4
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.
läroanstalter, liar nu öfverstyrelsen förebragt den begärda utredningen och
framlagt förslag i ämnet, för hvilken utredning och hvilket förslag jag nu
ber att få redogöra.
öfverstyrelsen erinrar därvid till en början, hurusom i två motioner
vid 1905 års Riksdag framställning gjorts därom, att Riksdagen måtte
medgifva föreståndare och föreståndarinnor, lärare och lärarinnor vid sådant
högre läroverk, som förberedde till studentexamen och förty stode under
ofientlig kontroll, rätt att, såvida de uppfyllde villkoren för befordran till
allmänt läroverk eller af stat och kommun gemensamt underhållen sam¬
skola och hade tjänstgöring motsvarande den, som ålåge rektor eller före¬
ståndarinna, lärare eller lärarinna vid allmänt läroverk, efter eventuell
öfvergång till sådan läroanstalt, för pension räkna sig till godo den tid,
de tjänstgjort vid enskildt läroverk; att rörande detta förslag statsutskottet
yttrat, att förslaget torde vara förtjänt af beaktande, men att utskottet
likväl ansåge sig icke kunna tillstyrka detsamma, enär, därest ifrågava¬
rande rättighet skulle tillerkännas de lärare vid högre allmänna läroverk
och samskolor, hvilka förut tjänstgjort vid enskilda högre läroverk, som
förberedde till studentexamen, det antagligen skulle komma att ifråga¬
sättas, huruvida samma rättighet skäligen skulle kunna förvägras dem,
som förut haft tjänstgöring vid andra af staten understödda och under
dess kontroll ställda skolor, samt frågan sålunda hade en icke ringa
ekonomisk räckvidd och lämpligen syntes böra i sin helhet på en gång
utredas och afgöras; samt att Riksdagen fattat sitt beslut i enlighet med
utskottets berörda hemställan.
Härefter anför öfverstyrelsen följande:
Enligt gällande läroverksstadga räknades tjänstgöring vid enskilda
läroanstalter i vissa afseenden lika med tjänstgöring vid allmänt läroverk.
Öfverstyrelsen syftade härvid dels på § 179 punkt 8) af läroverksstadgan,
hvarigenom bestämdes, att den tvååriga tjänstgöring af viss art, som nu¬
mera vore föreskrifven såsom kompetensvillkor för att kunna till ordinarie
lärartjänst utnämnas, kunde fullgöras vid allmänt läroverk eller annan
under öfverstyrelsens inseende ställd läroanstalt eller vid folkskolesemi-
narium, dels också på § 183 mom. 2 b), hvarigenom föreskrefves, att vid
upprättande af förslag rörande tillsättning af lärartjänst skulle såsom
befordringsgrund gälla längden af väl vitsordad tjänstgöring vid sådan
läroanstalt, som nyss omförmälts. I detta sammanhang borde också erinras
därom, att under åren 1874 till och med 1904 tjänstgöring vid enskilda
läroverk under vissa villkor äfven i det viktiga afseendet varit likställd
med tjänstgöring vid de allmänna läroverken, att den fått tillgodoräknas
för lönetur. Denna lönetursrätt hade visserligen i samband med den nya
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Oli.
löneregleringen borttagits för lärare vid enskilda läroverk, men då den
samtidigt borttagits äfven för lärarna vid de allmänna läroverken, hade
därigenom ingen rubbning medförts i den principiella likställigheten af
tjänstgöring vid enskilda och allmänna läroverk.
Det syntes sålunda med skäl kunna göras gällande, att den likställighet
mellan tjänstgöring vid enskildt och allmänt läroverk, hvilken, enligt hvad
förut sagts, för närvarande i visst afseende funnes stadgad, och hvilken
dels innebure ett erkännande däraf, att erfarenhet, vunnen vid tjänst¬
göring i enskilda skolor, vore af betydelse för kommande tjänstgöring vid
allmänna läroverk, dels också vore att betrakta såsom ett värdefullt stöd,
gitvet af staten åt de enskilda läroverken, såsom en konsekvens borde
medföra likställighet äfven i nu ifrågavarande afseende, nämligen för be¬
räkning af pension.
Härvid torde äfven böra tagas i betraktande, att de allmänna läro¬
verkens egen fördel vore närmare förbunden med berörda pensionsrätt
för de enskilda läroverkens lärare än med andra rättigheter, som hittills
beviljats. I fall en sådan rätt icke medgåfves, finge mången gång de
allmänna läroverken mottaga redan till åren komna lärare, hvilka för¬
brukat sin bästa kraft i de enskilda läroverkens tjänst — och, då tjänste-
åldern hade mycket att betyda vid befordringar, funnes i många fall ingen
möjlighet att utestänga dem, äfven då detta kunde vara önskligt — för
att sedan, enär dessa lärare icke vore berättigade till pension vid normal
ålder, nödgas bibehålla dem i tjänst icke sällan många år utöfver nämnda
ålder eller, i händelse ålderdomssvaghet eller sjukdom hindrade dem att
tjänstgöra, ersätta dem genom vikarier, ofta med särskild kostnad för
statsverket.
Det syntes häraf framgå, att den ifrågasatta rätten, som tydligen
vore mycket värdefull såväl för vederbörande lärare själfva som, med hänsyn
till möjligheterna att vinna kompetenta lärarkrafter, för de enskilda läro¬
verken, vore önskvärd äfven med hänsyn till de allmänna läroverken.
I förutberörda motioner hade det varit fråga om tillgodoräknande för
pension af tjänstgöring endast vid sådana enskilda läroverk, som för¬
beredde till studentexamen. Det funnes emellertid knappast något skäl,
hvarför nämnda läroverk i detta afseende skulle gynnas framför andra
enskilda läroverk, vid hvilka tjänstgöring motsvarande den vid de allmänna
läroverken äfvenledes förekomme. Häraf framginge, såsom också fram¬
hållits såväl i statsutskottets yttrande som vid diskussionen i Riksdagen,
att den väckta frågan hade en icke obetydlig räckvidd. Det förhölle sig
visserligen så, att hittills endast ett ganska ringa antal lärare, som ut¬
nämnts till innehafvare af ordinarie tjänster vid allmänt läroverk, därförut
6
Ruutjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.
men efter vunnen behörighet till adjunkts- eller lektors tjänst haft en tjänst¬
göring af sådan art, att den kunde ifrågakomma att räknas till godo för
pension. I fråga om de enskilda läroverk, som åtnjutit understöd från
anslaget till understöd åt enskilda läroverk samt seminariekurser för ut¬
bildande af lärarinnor, hade antalet sådana lärare under läsåren 1894—
1904 icke uppgått till 20. Då till de nämnda läroverken de hörde, som
visade den största öfverensstämmelsen med statsläroverken, och då vid det
stora flertalet högre flickskolor manliga kompetenta lärare icke vore fast
anställda, kunde den totala siffran af eventuellt pensionsberättigade för
samtliga enskilda läroverk icke mycket öfverstiga den nämnda.
Enär det för frågans bedömande kunde synas hafva betydelse, ville
öfverstyrelsen äfven påpeka, att hela antalet manliga ämneslärare med
behörighet att söka ordinarie lärartjänst vid de allmänna läroverken, som
under läsåret 1905—1906 med en tjänstgöring, motsvarande rektors, lek¬
tors eller adjunkts, hade anställning vid enskilda läroverk, icke uppgått
till 40.
Det vore emellertid tydligt, att denna siffra, i likhet med den förut
anförda, icke kunde läggas till grund för någon beräkning gällande fram¬
tiden med afseende på den fråga, som förelåge. A ena sidan vore det
nämligen endast en del, och det läte sig svårligen beräkna, hur stor del
af de förutnämnda lärarna, som någonsin komme att öfvergå till stats¬
läroverken; å andra sidan vore det att vänta, att den pågående nyorgani¬
sationen af läroverken, hvarvid särskildt vore att tänka på den sannolikt
förestående utvidgningen af en del enskilda sainskolor till sexklassiga,
skulle medföra en ökning af antalet manliga lärare, som med full tjänst¬
göring vunne anställning i enskilda skolor.
Härtill komme vidare, att motsvarande rätt till pensionsberäkning
icke skäligen torde kunna förvägras de ordinarie ämneslärarinnorna vid
statens samskolor, af hvilka säkerligen många, till en början troligen fler¬
talet, före utnämningen skulle hafva ett större eller mindre antal tjänstår
vid enskilda läroverk. Någon tillförlitlig beräkning i detta afseende kunde
för närvarande, då på detta område ännu all erfarenhet saknades, icke
utföras, men man komme till ett öfre gränsvärde, om man betänkte, att
hela antalet af statens samskolor för närvarande utgjorde 19, samt att
antalet ämneslärarinnor vid hvarje sådan skola, sedan den i enlighet
med den fastställda organisationsplanen blifvit sexklassig, komme att
utgöra 3.
En utsträckning af rätten att för framtida pension tillgodoräkna
tjänstgöring vid enskilda läroverk äfven till öfningslärare ansåge sig öfver¬
styrelsen för närvarande icke böra ifrågasätta, enär dessa lärares ställning
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o. 06. "
vid läroverken åtminstone ännu icke ägde samma grad af fasthet och be¬
stämdhet som ämneslärarnas, hvarför de förutsättningar, under hvilka deras
tjänstgöring vid enskilda skolor skäligen kunde läggas till grund för
pensionsrätt, för närvarande syntes svåra att fastställa.
Af det anförda torde framgå, å ena sidan att antalet ämneslärare
och lärarinnor, hvilka skulle erhålla den ifrågasatta pensionsrätten för ett
större eller mindre antal tjänstår, icke vore obetydligt, men också å andra
sidan att det icke vore fråga om mycket stora tal.
Ehuru öfverstyrelsen, i enlighet med det förut yttrade, vore af den
meningen, att ifrågavarande pensionsrätt icke borde begränsas till läro¬
verk med dimissionsrätt till mogenhetsexamen, syntes den icke heller utan
vidare böra gifvas åt alla läroverk, icke heller åt alla, hvilka, på den
grund att de åtnjöte statsunderstöd eller af andra anledningar, vore ställda
under öfverstyrelsens inseende. Såsom villkor syntes böra fordras, att
skolan uppnått en viss, icke allt för ringa grad af utveckling. Med af¬
seende härå tänkte sig öfverstyrelsen, att ifrågavarande pensionsrätt borde
beviljas, förutom åt de enskilda läroverk, som ägde dimissionsrätt till
mogenhetsexamen, äfven åt dem, som framdeles erhölle rättighet att an¬
ställa realskolexamen. Rörande dessa båda slag af läroverk kunde det
förväntas, att deras organisation, undervisningsmetoder o. s. v. blifvit
tagna i ompröfning i samband med frågan om beviljande af dimissions¬
rätt. Det komme emellertid säkerligen alltid att finnas läroverk, och det
vore i hög grad önskligt, att sådana funnes, hvilka såsom slutmål upp¬
ställde hvarken studentexamen eller realskolexamen. Intet skäl funnes att
förvägra dessa läroverk samma rätt som de öfriga, nämligen ifall de upp¬
nått motsvarande utveckling. Då det emellertid syntes svårt att beträf¬
fande sådana läroverk uppställa någon bestämd norm, ansåge öfverstyrelsen,
att afgörandet däraf, huruvida tjänstgöring vid ett dylikt läroverk borde
medföra pensionsrätt, för hvarje särskildt fall borde pröfvas och afgöras
af Kungl. Maj:t.
I fråga om den tid af tjänstgöring vid enskildt läroverk, som för
pensionsrätt borde få tillgodoräknas, ansåge öfverstyrelsen en fast begräns¬
ning nödig. Det vore önskligt, att en lärare, hvilken, efter att i yngre år
hafve ägnat sig åt arbete i de enskilda läroverkens tjänst, sedermera öfver-
ginge till de allmänna läroverken, gjorde detta någorlunda tidigt. För
att i någon mån verka i denna riktning syntes den bestämmelsen lämplig,
att af tjänstgöring vid enskildt läroverk i intet fall finge för pension till¬
godoräknas längre tid än 10 år. Öfverstyrelsen tilläte sig härvid erinra
därom, att ifråga om den lönetursrätt, som tidigare varit dylika lärare
medgifven, gällde samma tidsbegränsning.
8
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.
Med afseende på vederbörande lärares kompetens samt arten af den
tjänstgöring, som finge för pensionen beräknas, förmenade öfverstyrelse!),
att följande bestämmelser borde fastställas. Läraren borde hafva fullgjort
alla villkor för att kunna utnämnas till ordinarie adjunkt eller lektor vid
allmänt läroverk, och hans tjänstgöring borde till omfattningen hafva mot¬
svarat den, som ålåge adjunkt, lektor eller rektor, samt vara fullgjord i
klasser öfver de förberedande. Visserligen gällde det förstnämnda villkoret
icke i fråga om extraordinarie lärare vid de allmänna läroverken, hvilkas
tjänstgöring finge tillgodoräknas för pension, vare sig de fullgjort villkoren
för kompetens eller ej. Härvid vore emellertid att märka, att såsom
normalt borde anses, att alla lärare vid de allmänna läroverken ägde den
nämnda kompetensen, ehuru i tider af lärarbrist icke kompetenta lärare i
ganska många fall måst förordnas till extra lärare eller vikarier.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde öfverstyrelsen,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att lärare, hvilken,
efter vunnen behörighet till adjunkts- eller lektorstjänst vid allmänt läro¬
verk, vid enskildt läroverk, som erhållit rätt att anställa mogenhets¬
examen eller realskolexamen, eller som eljest på grund af särskild ansök¬
ning af Kungl. Maj:t förklarats i det afseende, hvarom nu vore fråga, med
sådant läroverk likställdt, med nit och skicklighet fullgjort tjänstgöring
väsentligen lika med adjunkts, lektors eller rektors vid allmänt läroverk,
finge, därest han utnämndes till sådan tjänst, under de ytterligare villkor,
som Kungl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva, för pension räkna sig till
godo sådan tjänstgöring vid enskildt läroverk, dock att i intet fall den tid,
som för pension tillgodoräknades, finge öfverstiga 10 år.
På grund af nådig remiss har statskontoret den 24 januari 1907 uti
ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört, bland annat, följande:
Visserligen innebure det af öfverstyrelsen framställda förslaget en
afvikelse såväl från hittills följda allmänna regler för tjänstårsberäkning
för erhållande af statspension, som ock från stadgandet i 17 § af det för
Riksdagen nu framlagda förslaget till lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension. Men de skäl, som talade för den ifrågasatta undantags¬
bestämmelsen, vore enligt statskontorets mening af den vikt, att de upp¬
vägde de betänkligheter, som förslaget ur nyssnämnda synpunkt onekligen
vore ägnadt att väcka.
Att den verksamhet, som utöfvades af de personer, hvilka vid de en¬
skilda läroverken handhade ungdomens uppfostran och undervisning, vore
för det allmänna af ungefär samma betydelse som de vid statens läroverk
anställda lärarnas, torde vara obestridligt, liksom ock att staten hade ett
A’ting}. Maj:is Nåd. Proposition N:o 06. 9
direkt ekonomiskt intresse af att sådana enskilda läroverk funnes, då
nämligen eljest de allmänna läroverken måste i motsvarande mån ökas
och utvidgas. Detta förhållande, som knappast torde äga sin motsvarighet
på något annat område af privat verksamhet, måste onekligen göra det
för staten angeläget att på lämpligt sätt understödja de enskilda läroverken.
Sådant understöd hade också af statsmakterna lämnats såväl genom direkta
penninganslag som ock genom beviljande åt de enskilda läroverken af vissa
förmåner, hvaraf i detta sammanhang torde böra särskilt framhållas den
rätt till lönetursberäkning vid öfvergång till allmänt läroverk, som eu
längre tid under vissa villkor åtnjutits af lärare vid enskilda läroverk.
Att vid den nya löneregleringens genomförande denna rätt ansetts böra
bortfalla i sammanhang med borttagandet af de extra ordinarie lärarnas
lönetursrätt torde ur den synpunkt, hvarom nu vore fråga, ej hafva syn¬
nerlig betydelse.
Den nu ifrågasatta rätten till tjänstårsberäkning syntes statskontoret
vara på samma gång påkallad af billig hänsyn till det för det allmänna
gagneliga arbete, som vederbörande lärare nedlagt äfven under sin tjänst¬
göring vid enskildt läroverk, som äfven en lämplig och ur kostnadssyn¬
punkt ej särdeles betungande form för understöd från statens sida åt de
enskilda läroverken.
Det skäl, som af öfverstyrelsen anförts, för att det ifrågasatta med-
gifvandet vore önskvärdt äfven med hänsyn till de allmänna läroverkens
bästa, torde ock äga betydelse så till vida, att lärare, som på grund af
felande antal tjänstår ej vore berättigad till hel pension vid 65 års ålder,
förmodligen af billighetsskäl komme att tillåtas att i tjänsten kvarstå till
fyllda 70 år.
Den af öfverstyrelsen föreslagna begränsningen af ifrågavarande rätt
till högst 10 år, hvilken torde väsentligen förebygga faran för att lärare
vid alltför framskriden ålder och hufvudsakligen i syfte att vinna pen-
sionsrätt skulle söka öfvergång från enskildt till allmänt läroverk, syntes
vara lämpligen afvägd; och med afseende å nyssnämnda omständighet
torde icke heller någon skyldighet för vederbörande att erlägga retro¬
aktiva pensionsafgifter behöfva ifrågasättas.
Emellertid syntes det statskontoret, som om rättvisa och billighet
kräfde, dels att den föreslagna tjänstårsberäkningen borde få tillämpas,
äfven om vederbörande vunnit befordran till folkskoleseminarium eller
högre lärarinneseminariet, dels ock att den nya bestämmelsen borde gälla
äfven för de lärare, som redan erhållit tjänst vid någon af statens ifråga¬
varande läroanstalter, efter att förut hafva tjänstgjort vid enskildt läro¬
verk, hvilket ändamål kunde vinnas genom en enkel redaktionsförändring.
Bih. till Riksd. Prot. 1007. 1 Sami. 1 Åfd. 73 Häft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.
Frågan huruvida tjänstgöring vid enskildt läroverk varit sådan, att
den enligt det framställda förslaget borde få tillgodoräknas för pensions-
rätf, borde naturligtvis, såsom öfverstyrelsen framhållit, pröfvas af Kungl.
Maj:t i hvarje särskildt fall, hvilken pröfning torde böra ske, först då
frågan om vederbörandes pensionering förelåge; och torde härvid knappast
några sådana »ytterligare villkor», som i öfverstyrelsens hemställan om-
förmäldes, vara erforderliga.
Statskontoret hemställde därför, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen medgifva, att lärare, hvilken, efter vunnen behörighet till adjunkts-
eller lektorstjänst vid allmänt läroverk, vid enskildt läroverk, som erhållit
rätt att anställa mogenhetsexamen eller realskolexamen, eller som eljest
på grund af särskild ansökning af Kungl. Maj:t förklarats i det afseende,
hvarom nu vore fråga, med sådant läroverk likställdt, med nit och skick¬
lighet fullgjort tjänstgöring väsentligen lika med adjunkts, lektors eller
rektors vid allmänt läroverk, folkskol eseminarium eller högre lärarinne¬
seminariet, finge, därest han redan utnämnts eller hädanefter blefve ut¬
nämnd till tjänst af motsvarande eller lägre grad vid allmänt läroverk,
folkskoleseminarium eller högre lärarinneseminariet, efter Kungl. Maj:ts
pröfning för rätt till pension räkna sig till godo sådan tjänstgöringstid
vid enskildt läroverk intill högst 10 år.
Statskontorets utlåtande var emellertid icke enhälligt. Från beslutet
var nämligen föredraganden, statskommissarien Sylvan skiljaktig och af-
styrkte öfverstyrelsens förslag. Han framhöll, att förslaget innebure en af¬
vikelse såväl från hittills tillämpade regler för tjänstårsberäkning i berörda
hänseende som ock från de grunder för sådan tjänstårsberäkning, hvilka
innehölles i omförmälda, af Kungl. Magt för Riksdagen framlagda förslag
till pensionslag, samt att det fördenskull erfordrades synnerligen viktiga
skäl, för att eu undantagslagstiftning, sådan som den här ifrågasatta, borde
komma till stånd. De af öfverstyrelsen åberopade bestämmelserna i läro-
verksstadgan innebure, enligt reservantens åsikt, icke giltig grand för det
ytterligare medgifvande till förmån för de vid enskilda läroverk anställda
lärare, som nu föreslagits af öfverstyrelsen. Och genom de i nyssberörda
förslag till pensionslag inrymda stadganden om skyldighet för tjänstinne-
hafvare, som uppnått den för rätt till hel pension stadgade lefnadåldern,
att afgå från tjänsten, oafsedt om tjänstårens antal då medgåfve förmånen
af hel pension eller ej, finge i det väsentliga anses undanröjd den af öfver¬
styrelsen uttalade farhågan, att de allmänna läroverken skulle nödgas bibe¬
hålla otjänstbara lärare utöfver den normala pensionsåldern.
11
Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o !)6.
Såsom framgår af myndigheternas utlåtanden i ärendet, hafva skäl
anförts såväl för som mot ifrågavarande förslag, att tjänstgöring vid en¬
skilt läroverk skall för lärare, som befordras till ordinarie tjänst vid
allmänt läroverk, under vissa villkor få räknas såsom tjänstår för erhål¬
lande af statspension. Det torde vara riktigt, såsom reservanten hos stats¬
kontoret erinrat, att det af öfverstyrelsen anförda skälet, att genom öfver-
styrelsens förslag läroverken skulle befrias från olägenheten att få behålla
uttjänta lärare utöfver pensionsåldern, bortfallit genom de af reservanten
åberopade stadganden i omförmälda förslag till pensionslag. Dessa stad-
ganden om skyldighet att vid pensionsåldern afgå med s. k. afkortad pen¬
sion kunna emellertid från en annan synpunkt åberopas som stöd för
öfverstyrelsens förslag. Enligt berörda stadganden skulle nämligen en
lärare, som vid exempelvis 40 års ålder öfvergår från enskildt läroverk
till ordinarie anställning vid allmänt läroverk, få vid afsked efter upp¬
nådda 65 års ålder såsom pension uppbära högst 25/35 af det för tjänsten
stadgade högsta pensionsbeloppet d. v. s. för adjunkt 2,429 kronor i stället
för 3,400 kronor och för lektor 2,857 kronor i stället för 4,000 kronor,
Äfven om pensionsafkortningen vid tidigare öfvergång till allmänt läro¬
verk blir mindre, så torde det få anses sannolikt, att under sådana för¬
hållanden lärare, som hade utsikter på andra håll, skulle afhålla sig ifrån
att mottaga anställning vid enskilda läroverk; och sålunda skulle dessa i
afseende på möjligheten att erhålla goda lärarkrafter komma i en väsent¬
ligen försämrad ställning, öfverstyrelsens förslag kan därför anses som
eu lämplig utväg att förtaga de för de enskilda läroverken menliga följ¬
derna af den föreslagna pensionslagen.
I anledning af den mot öfverstyrelsens förslag framställda invändning,
att detsamma innebär en afvikelse från hittills tillämpade regler för tjänst-
årsberäkning för erhållande af pension af staten, vill jag vidare anmärka,
att den rätt till lönetursberäkning för tjänstgöring vid enskilda läroverk,
som från och med höstterminen 1874 intill utgången af år 1904 förefunnits,
väl måste anses hafva jämväl inneburit rätt att tillgodoräkna samma tjänst¬
göring för erhållande af pension af staten, och att följaktligen den nu
ifrågasatta förmånen till för kort tid sedan faktiskt tillkommit lärare vid
enskilda läroverk. Att denna rätt upphäfdes vid 1904 års lönereglering
för lärarna vid de allmänna läroverken berodde på förhållanden, som ej
inverka på den föreliggande frågan.
I fråga om den utsträckning, i hvilken den ifrågasatta rätten till pen-
sionsberäkning för tjänstgöring vid enskildt läroverk bör medgifvas, har
öfverstyrelsen föreslagit, att denna rätt skulle tillkomma dem, som befor¬
dras till ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken. Lika med
12
Kung!. Maj:ts Råd. Proposition N:o 96.
statskontoret anser jag, att ifrågavarande förmån bör tillerkännas jämväl
lärarna vid folkskoleseminarierna och vid högre lärarinneseminariet, enär
lärarna vid dessa tre slag af undervisningsantalter i afseende å utbildning,
aflöningsvillkor, tjänstgöringens omfattning och i hufvudsak äfven tjänst¬
göringens art äro med hvarandra likställda.
I sitt utlåtande har öfverstyrelsen anfört, att den ifrågasatta rätten
till pensionsberäkning icke skäligen torde kunna förvägras de ordinarie
ämneslärarinnorna vid statens samskolor, af hvilka många, till en början
troligen flertalet, före utnämningen skulle hafva ett större eller mindre antal
tjänstår vid enskilda läroverk. Emellertid hafva dessa lärarinnor icke blifvit
inbegripna vare sig i öfverstyrelsens eller statskontorets förslag. Då enligt min
mening lärarinnorna komma att i större utsträckning än lärarna vara i behof
af den ifrågasatta förmånen, särskildt under öfvergångsåren, innan läroverks-
reformen blir fullt genomförd, torde, såsom åtminstone öfverstyrelsen måste
antagas hafva åsyftat, rätten till pensionsberäkning för tjänstgöring vid en-
skildt läroverk böra uttryckligen tillerkännas äfven de ordinarie ämnes¬
lärarinnorna vid statens samskolor. Men under sådana förhållanden böra
ej heller de ordinarie ämneslärarinnorna vid folkskoleseminarierna och
vid högre lärarinneseminariet, hvilka för öfrigt utgöra ett ringa fåtal, ute¬
slutas från denna förmån.
Öfverstyrelsens och statskontorets förslag synas mig kunna innebära, att
medgifvandet af rätten till pensionsberäkning för tjänstgöring vid enskildt
läroverk skulle hafva retroaktiv verkan allenast i fråga om tjänstgöring
vid läroverk, som erhållit rätt att anställa studentexamen. Öfverstyrelsens
nyss åberopade yttrande angående det rättvisa uti, att lärarinnorna i
berörda hänseende likställas med lärarna, synes emellertid gifva vid
handen, att öfverstyrelsen tänkt sig, att tjänstgöring äfven vid andra läro¬
anstalter än de nämnda, fullgjord före innevarande tidpunkt, skulle kunna
medföra den ifrågasatta förmånen. För min del anser jag, att, liksom
man i det afseende, hvarom nu är fråga, icke för framtiden bör gifva de
läroverk, som erhållit rätt att anställa studentexamen, någon särställning,
så kan man svårligen göra det beträffande den gångna tiden. En sådan
skillnad skulle särskildt innebära en obillighet gentemot de lärarinnor vid
högre flickskolor, som under den närmaste framtiden väntas komma att
öfvergå till statssamskolorna. För lärarna spelar denna fråga ingen vä¬
sentlig roll, emedan de, som haft full tjänstgöring vid enskilda skolor, an¬
tingen varit anställda vid läroverk, som erhållit rätt att anställa student¬
examen, eller ock vid andra läroverk, som intill år 1905 åtnjutit förmå¬
nen af lönetursberäkning för lärarpersonalen.
L3
Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.
I detta sammanhang vill jag erinra, att, under det öfverstyrelsens
förslag endast afser lärare, som framdeles komma att befordras till ordi¬
narie statstjänst, så har statskontoret i sitt förslag jämväl inbegripit lärare,
som redan erhållit ordinarie anställning vid de nämnda läroverken. Jag
biträder statskontorets förslag härutinnan, icke så mycket med hänsyn till
lärarna, för hvilka denna fråga ej spelar någon större roll, alldenstund de
kunna åberopa den rätt till lönetursberäkning för tjänstgöring vid enskildt
läroverk, hvilken, såsom redan nämnts, varit medgifven från och dem
höstterminen 1874 intill utgången af år 1904, som fastmer med hänsyn till
lärarinnorna. Före nästkommande hö3t.termin torde nämligen åtskilliga or¬
dinarie lärarinnor vid statssamskolorna komma att utnämnas. Om dessa
utnämningar äga rum, innan Kungl. Maj:ts kungörelse i det nu förelig¬
gande ärendet utkommit, skulle dessa lärarinnor, vid bifall till öfversty¬
relsens förslag uti denna punkt, komma i en sämre ställning än de lära¬
rinnor, som utnämnas efteråt.
Beträffande vidare den frågan, hvilka läroverk som borde komma i
åtnjutande af rätten till pensionsberäkning för lärarpersonalen, hafva så¬
väl öfverstyrelsen som statskontoret föreslagit, att sådan förmån skall till¬
komma läroverk, som erhållit rätt att anställa studentexamen eller real-
skolexamen, eller som eljest på därom gjord ansökning af Kungl. Maj:t
förklarats i det afseende, hvarom nu är fråga, med sådant läroverk lik-
ställdt. För min del anser jag lämpligt att skilja på examensrätten och
rätten till pensionsberäkning för lärarpersonalen, då det ej är otänkbart,
att fall kunna förekomma, då den förra förmånen ej bör medföra den
senare.
Myndigheternas förslag, att lärare ej får i och för pensionsberäkning
tillgodoräkna sig mer än 10 år af sin tjänstgöring vid enskildt läroverk,
anser jag riktigt.
Hvad härefter angår frågan om de villkor i afseende på kompetens
samt tjänstgöringens omfattning och art, som böra föreskrifvas för åtnju¬
tande af den ifrågasatta rätten till pensionsberäkning, så hafva öfversty¬
relsen och statskontoret i detta afseende föreslagit, att nämnda rätt endast
skulle få åtnjutas för tjänstgöring efter vunnen behörighet till ordinarie
ämneslärartjänst vid de allmänna läroverken. För sådan behörighet erfordras
enligt gällande bestämmelser dels akademisk examen dels profår dels ock
två års tjänstgöring vid allmänt eller under öfverstyrelsens inseende ställdt
läroverk. Att uppställa jämväl denna sista behörighetsgrund såsom villkor
för den ifrågasatta pensionsrätten anser jag icke vara lämpligt. De extra
ordinarie lärarna vid de allmänna läroverken få räkna sina två första
tjänstår som pensionsår, och i detta fall synes mig ej förefinnas anledning
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 96.
att göra åtskillnad mellan tjänstgöring vid enskildt läroverk och tjänst¬
göring såsom extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk.
Mot hvad myndigheterna föreslagit som villkor i afseende på tjänst¬
göringens omfattning har jag ingenting att erinra. Däremot anser jag
skäl ej föreligga för den afvikelse från öfverstyrelsens förslag, som stats¬
kontoret gjort, då det ansett, att lärare, som bestridt tjänstgöring väsent¬
ligen lika med adjunkts, ej skulle få åtnjuta rätt till pensionsberäkning
för denna tjänstgöring, därest han utnämnts eller utnämnes till tjänst af
högre grad. Detta förslag torde strida mot eljest tillämpade regler för pen¬
sionsberäkning och emot den likställighet mellan tjänstgöring vid enskildt
läroverk och extra ordinarie lärares tjänstgöring vid allmänt läroverk,
från hvilken man vid bedömande af den föreliggande frågan har att utgå.
I afseende å pröfningen af ansökningar om den rätt till pensions¬
beräkning, hvarom här är fråga, har statskontoret uttalat, att med sådan
pröfning bör anstå, tills frågan om vederbörande lärares pensionering före¬
ligger. Jag är af samma mening i fråga om tjänstgöring vid enskildt
läroverk efter ingången af år 1908. Från denna tidpunkt bör det på
grund af Kungl. Maj:ts beslut vara klart, hvilka skolor som åtnjuta för¬
månen af pensionsberäkning för lärarpersonalen. Det blir då ingen svårighet
för Kungl. Maj:t att framdeles med ledning af företedda tjänstgöringsbetyg
pröfva, huruvida en lärares tjänstgöring vid enskildt läroverk varit sådan,
att den bör medföra rätt till pensionsberäkning. Och den enskilde lä¬
raren bör på grund af de i detta afseende utfärdade bestämmelser med
hög grad af visshet kunna beräkna, huru många tjänstår han kommer att
få räkna vid afskedstagandet. Annorlunda ställer det sig i fråga om
tjänstgöring före år 1908. 1 fall ansökningar om rätt till pensionsberäk¬
ning för sådan tjänstgöring skulle pröfvas först då frågan om veder-
börandes pensionering förelåge, så skulle det helt visst komma att
inträffa, att Kungl. Magt framdeles finge att afgöra, huruvida ett läroverk
30 ä 35 år tillbaka i tiden hade den utveckling, att tjänstgöring därstädes
borde medföra rätt till pensionsberäkning; och den enskilde läraren skulle
under en stor, kanske den största delen af sin tjänstetid gå i ovisshet om,
huru det komme att ställa sig med hans pensionsförhållanden. Saken
synes ej kunna afhjälpas därigenom, att de enskilda skolorna medgåfves
retroaktivt verkande rätt till pensionsberäkning för sin lärarpersonal, ty
något egentligt intresse af att utverka en sådan rätt hafva skolorna icke,
och sålunda skulle lärarnas pensionsförhållanden i viss mån vara beroende af
vederbörande skolstyrelsers villighet att ingå med sådana ansökningar.
Frågan torde enligt min mening lämpligast lösas på det sätt, att lärare,
som vunnit befordran till ordinarie ämneslärartjänster vid de ifrågavarande
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 9(1.
statsläroverken, och som i och för rätt till statspension vilja åberopa tjänst¬
göring vid enskildt läroverk före ingången af år 1908, få omedelbart
ingå med ansökning härom. Det ligger i lärarnas eget intresse att i detta
fall snarast möjligt få besked. Varder förevarande förslag af Riksdagen
godkändt, torde det blifva lämpligt att i den kungörelse, som framdeles
kommer att utfärdas i ämnet, föreskrifva viss tid, inom hvilken dylik an¬
sökning skall göras, bestämd olika i fråga om lärare, som redan erhållit ordi¬
narie tjänst, och för lärare, som sedermera utnämnas till sådan tjänst.
Hvad slutligen beträffar den ökade utgift för staten, som skulle or¬
sakas af det ifrågasatta förslagets genomförande, så torde denna icke kunna
på förhand beräknas. Med hänsyn till de i öfverstyrelsens utlåtande läm¬
nade uppgifter lärer det emellertid kunna antagas, att denna utgift icke
skall stiga till något större belopp.
Under åberopande af hvad jag i ärendet anfört får jag alltså hem¬
ställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna vid allmänt läroverk,
folkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet må för rätt till pension
tillgodoräkna sig intill tio år af den tid, han eller hon, efter full¬
görandet af de för behörighet till sådan tjänst erforderliga prof, vid
enskildt läroverk med nit och skicklighet bestridt tjänstgöring, till omfatt¬
ningen motsvarande, i fråga om lärare, den tjänstgöring, som åligger rektor
eller ämneslärare vid allmänt läroverk, och, i fråga om lärarinna, den
tjänstgöring, som åligger första lärarinna eller ämneslärarinna vid statens
samskolor, under förutsättning:
dels beträffande tjänstgöring efter ingången af år 1908: att Kungl.
Maj:t på ansökning af vederbörande skolföreståndare eller skolstyrelse
medgifvit lärarpersonalen vid det läroverk, där tjänstgöringen fullgjorts,
sådan rätt att räkna tjänstår för erhållande af pension;
dels ock beträffande tjänstgöring före ingången af år 1908: att Kungl.
Majtt på ansökning af vederbörande lärare eller lärarinna finner sådan
rätt att räkna tjänstår för erhållande af pension böra medgifvas sökanden.»
Hvad föredragande departementschefen sålunda hem¬
ställt behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter,
i nåder bifalla; och skulle nådig proposition af den ly¬
delse, bilaga vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen
aflåtas.
Ex protocollo:
H. Boman.