14
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 167.
N:o 167.
Kungl. Maj.-ts nådiga proposition till Riksdagen angående änd¬
rade bestämmelser i fråga om försäljning och utarrende¬
ring af kronan tillhörig fast egendom; gifven Stockholms
slott den 12 april 1907.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen att för sin del besluta,
dels, med upphäfvande af hvad förut stadgats häremot stridande,
att, då försäljning af kronan tillhörig fast egendom på grund af gällande
bestämmelser skall äga rum å offentlig auktion, skall iakttagas:
att auktionen förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
länet å landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande fin¬
ner särskilda omständigheter därtill föranleda, af vederbörande krono¬
fogde eller annan särskildt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande bestämd plats i den ort, där fastigheten är belägen,
samt att skriftliga anbud ej få mottagas;
dels ock att 7: de punkten i nådiga kungörelsen den 10 november
1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jord-
bruksdomäner skall erhålla följande ändrade lydelse:
7:o) Sedan arrendevillkoren blifvit af domänstyrelsen fastställda,
skall, därest förre arrendatorn enligt äldre kontrakt är berättigad till
optionsrätt eller innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans med
15
Kungl. Mapts Nåd. Proposition N:o 107.
återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år, och lian egendomen
väl brukat, livilket tillhör domänstyrelsen att efter därom vid arrende¬
uppskattningen och af Kungl. Mapts befallningshafvande afgifna yttran¬
den pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes, till det fast¬
ställda arrendevärdet hembjudas förre arrendator!! eller, i händelse han
med döden af gått, hans änka och barn; börande i senare fallet, därest
arrendatorn efterlämnat både änka och barn eller flera barn, dessa före¬
läggas att, om de vilja arrendet gemensamt bibehålla, till handhafvande
för deras räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig person.
Har under de sista fem arrendeåren arrendator stärbhusdelägare
efter medgifvande af domänstyrelsen fått öfvertaga arrendet, eller har
under samma tid med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller
måg öfverlåtit arrenderätten, äger vid nya u tarren d eri ngen den, som på
sådant sätt blifvit innehafvare af arrenderätten, för åtnjutande af options¬
rätt räkna sig till godo den tid, hvarunder företrädaren varit i besitt¬
ning af arrendet.
Har arrenderätt öfverlåtits på arrendator löftesmän för arrendet
eller öfvergått till i konkurs försatt arrendator konkursbo eller blifvit
af konkursförvaltningen försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för
optionsrätts åtnjutande föreskrifna villkor, löftesmännen, konkursboet
eller den, till hvilken arrenderätten blifvit af konkursförvaltningen för¬
såld, äga optionsrätt vid egendomens förnyade utarrendering, oaktadt
löftesmännen, konkursboet eller öfverlåtelsetagaren då icke innehaft ar¬
rendet i så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen af
arrendetiden uppgår till fem år, dock, då arrendet öfvergått till arrende-
löftesmän eller arrendators konkursbo, med enahanda förbehåll beträf¬
fande viss persons anställande för egendomens skötsel, som här ofvan
gjorts i afseende å arrendets öfvertagande af arrendators änka och barn.
Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande,
eller varder ej, då, enligt hvad här ofvan stadgats, viss person skall
anställas för egendomens skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person,
som af domänstyrelsen godkännes, anses optionsrätten förfallen, och
varde i sådant fall eller då optionsrätt ej äger rum, efter kungörelse,
som skall innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevill¬
koren och det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen böra be¬
tinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig auk¬
tion, hvilken förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å
landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande flnner sär¬
skilda omständigheter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde eller
annan särskilt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Mapts befallnings-
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.
hafvande bestämd plats i den ort, där fastigheten är belägen. Skriftliga
anbud må ej af auktionsförrättaren emottagas.
Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande, som för
sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där anmärkning emot hans frejd
icke förekommit och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom
under sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator
olämplig. År antagligt anbud, motsvarande minst det åsätta arrende¬
värdet, icke afgifvet, bör arrendet å ny auktion utbjudas.
På styrelsen ankomme därefter att, med iakttagande af ofvan stad¬
gade villkor i afseende å säkerheten samt arrendatorns 1 person och frejd,
arrendet åt den vid senare auktionen högstbjudande upplåta eller, i hän¬
delse antagligt anbud därvid icke erhållits, om egendomens skötsel tills
vidare efter omständigheterna förordna.
Ej må någon klaga däröfver, att hans anbud ej antagits.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj: t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.
17
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 12 april 1907.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
Juhlin.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Alfred Petersson
anförde: /
I särskilda vid 1906 års riksdag väckta motioner har föreslagits,
dels att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
förändring i gällande bestämmelser rörande försäljning eller utarrende¬
ring af kronans jordbruksdomäner och därifrån afsöndrade lägenheter,
att föreskrifven auktion måtte äga rum endast å en plats, antingen på
den ort, där ifrågavarande egendom vore belägen eller ock hos veder¬
börande Kungl. Maj:ts befallningshafvande, och dels att Riksdagen måtte
Bih. till Biksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 133 Höft. 3
Motioner vid
1906 års i
riksdag.
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.
för sin del besluta sådan ändring i gällande bestämmelser angående
försäljning af kronan tillhöriga jordbruksfastigheter, att sådan försälj¬
ning skulle äga rum å auktion med muntliga anbud inför Kungl. Maj:ts
befallningshafvande.
Till stöd för förstnämnda framställning har af motionären anförts,
att på grund af det stora antal kronodomäner, som funnes inom landet,
ganska ofta förekomme, att dessa egendomar eller delar däraf försåldes
eller bortarrenderades. Enligt gällande förordningar skulle detta i de
fall, där ej annorlunda föreskrefves, ske genom auktion till den högst¬
bjudande, in en denna auktion skulle samtidigt förrättas dels hos Kungl.
Majrts befallningshafvande i länet, dels inför kronofogden å den ort,
där kronohemmanet vore beläget. Jämte uppfyllandet åt öfriga bestäm¬
melser måste därför en eventuell köpare eller arrendator vid en dylik
auktion för sig utse ombud, som vid endera auktionen bevakade hans
intressen och afgåfve hans anbud. Detta medförde åtskilliga olägen¬
heter: dels kunde omständigheter inträffa, då ombudet ej kunde afgöra,
hvad som för hans hufvudman skulle vara det bästa, dels rådde städse
stor ovisshet och oberäknelighet, då auktionen ej blott förrättades å
skilda ställen, utan äfven beträffande arrendeanbud skriftliga sådana
finge afgifvas. Vore därtill residensstaden aflägsen från den ort, där
kronodomänen vore belägen, så ökades ytterligare svårigheterna. En
gifven följd af dessa olägenheter vore, att mången, som under andra
förhållanden skulle uppträda såsom köpare eller arrendator, ej ville un¬
derkasta sig de stora besvär och kostnader, som nu gällande bestäm¬
melser medförde, isynnerhet som utgången ej på förhand kunde med
någon grad af sannolikhet beräknas. För allmänheten vore det därför
ej till fördel, att auktion samtidigt förrättades på två ställen. I regeln
förefunnes spekulanterna mestadels å den ort, där egendomen vore be¬
lägen, och ej i residensstaden, hvarför det också syntes motionären, som
om salubjudändet helst borde ske inför kronofogden; endast i ett mindre
antal fall borde försäljningen eller utarrenderingen ske hos Kungl. Majrts
befallningshafvande. Från statens sida åter skulle visserligen nuvarande
bestämmelser synas kunna möjliggöra att härigenom erhålla högre för¬
säljnings- eller arrendesumma än annars skulle blifva fallet, men erfa¬
renheten hade visat, att staten vid försäljning eller utarrendering af
sina egendomar ej erhölle högre priser än enskilda utan snarare tvärtom,
hvarför detta skäl ej kunde tillmätas någon synnerlig betydelse.
För det i den andra motionen framställda förslag har motionären
anfört, att stadgandet, att försäljning af kronan tillhöriga jordbruksfastig¬
heter skulle äga rum genom auktion, som förrättades samtidigt å två
19
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.
ställen, afsåge att tillförsäkra kronan högsta möjliga köpeskilling. En¬
ligt motionärens åsikt, som jämväl af förekommande fall bestyrkts,
vore emellertid ifrågavarande förfaringssätt, på samma gång det vore
besvärligt och vidlyftigt, ägnadt att motverka det angifna syftet. Vid
försäljning af ifrågavarande art måste spekulant, som ville tillvarataga
sina intressen, företräda vid båda auktion .sförrättningarna och då åtmin¬
stone på ena hållet genom ombud, som naturligtvis i sitt bud icke
finge öfverstiga ett af hufvudmannen satt, visst pris. Detta sattes
jämförelsevis lågt, då spekulanten själf på andra stället eller hans om¬
bud där skulle iakttaga hvad hans intresse vidare kräfde. Då kunde
det lätt hända, att lian på sistnämnda ställe mötte eu medtäflare, själf
eller genom ombud, som efter några bud på en jämförelsevis tidig
punkt lämnade honom i okvald besittning af ett af honom afgifvet an¬
bud såsom det högsta. På det sättet blefve han icke i stånd att där
bjuda högre och ej heller att på andra stället vara med högre än till
det maximipris, han satt för sitt ombud därstädes, och nödgades kan¬
hända sålunda lämna sin medtäflare tillfälle att på andra stället i skydd
för hans egen konkurrens inropa fastigheten för en billig köpeskilling.
Och detta resultat syntes motionären vara en frukt af förfaringssättet
med auktion å två ställen. Tv då spekulanten icke kunde genom sitt
bud å ena auktionsstället vinna säkerhet, huru högt buden gånge, men
å andra sidan kunde hafva förhoppning att, till följd af hvad som
tima! å andra auktionsstället, erhålla egendomen för jämförelsevis bil¬
ligt pris, frestades lian lätt att i stället för att — kanske alldeles i onödan
— gå så högt, han ansåge sig möjligen kunna, söka komma öfver
fastigheten för jämförelsevis lågt pris. Han riskerade visserligen, att
han icke erhölle fastigheten. Men den risken finge icke han, utan
kronan betala, därigenom att till följd af det angifna förfaringssättet
köpeskillingen blefve lägre. Motionären ansåge därför, att det för vin¬
nande af så hög köpeskilling som möjligt lämpade sig bättre med auk¬
tion å ett ställe än med det nu iakttagna förfarandet.
1 skrifvelse den 27 april IDOG har i anledning af nämnda motio¬
ner Riksdagen uttalat den åsikt, att de nu gällande bestämmelserna
därom, att för försäljning och utarrendering af kronans domäner auk¬
tion skulle samtidigt hållas å två ställen, nämligen både inför Kungl.
Maj:ts befallningshafvande och å plats i den ort, där domänen vore be¬
lägen, föranledde, på sätt i motionerna angåfves, åtskilliga olägenheter.
Riksdagen ansåge därför önskligt-, att dessa bestämmelser blefve i så
måtto ändrade, att auktionerna komme att förrättas endast på ett ställe,
nämligen antingen inför Kungl. Majrts befallningshafvande eller undan¬
Nu tillämpadt
förfaringtsått.
20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.
tagsvis, då omständigheterna därtill föranledde, å plats inom den ort,
där egendomen vore belägen. Såsom villkor för tillstyrkande af en så¬
dan ändring i försälj ningssättet ansåge sig Riksdagen dock böra upp¬
ställa, att föreskrift meddelades därom, att ej blott vid utarrendering
utan äfven vid försäljning af kronoegendomar och därifrån afsöndrade
lägenheter finge före auktionen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifvas skriftliga, förseglade anbud, hvilka, sedan det muntliga utropet
blifvit med klubbslag afslutadt, öppnades och jämte de erhållna munt¬
liga anbuden underställdes domänstyrelsens pröfning, tv därigenom
kunde förebyggas, att vid auktionen en spekulant genom mellangift
kunde förmå en annan att afstå från anbuds afgifvande eller på annat
sätt föranleda auktionsbeloppets nedbringande; och har på grund af
hvad Riksdagen sålunda anfört Riksdagen anhållit, att Kungl. Mai:t
måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana
förändringar i gällande bestämmelser angående försäljning och utarren¬
dering af kronans jordbruksdomäner eller därifrån afsöndrade lägenhe¬
ter, att försäljning och utarrendering skulle ske genom auktion antingen
inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller undantagsvis å plats inom
den ort, där egendomen vore belägen, samt att före auktionen förseglade
anbud finge till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas.
I anledning af Riksdagens ifrågavarande framställning har do¬
mänstyrelsen, till följd af nådig remiss, afgifvit underdånigt utlåtande
af den 15 nästlidne januari samt därvid öfverlämnat underdåniga ytt¬
randen af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län utom Vä-
sternorrlands och Norrbottens län, där för statsverkets räkning genom
styrelsens försorg utarrenderad jordbruksegendom ej finnes.
Innan jag redogör för innehållet af dessa yttranden, anhåller jag
få lämna en kortfattad öfversikt af nu gällande bestämmelser uti bär
ifrågavarande afseende.
Beträffande först frågan om försäljning af kronan tillhöriga egen¬
domar har Kungl. Maj:t efter Riksdagens medgifvande genom nådigt
bref den 29 maj 1874 förordnat, att kronan tillhöriga, under kammar-
kollegii (numera under domänstyrelsens) förvaltning ställda och för stats¬
verkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter, för hvilka årliga
arrendeafgiften icke öfverstege 200 riksdaler, finge under vissa angifna
villkor på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas. Sedermera
har Riksdagen efter hand medgifvit försäljning af utarrenderade egen¬
domar, af hvilka inflöte arrendeafgifter, uppgående till respektive högst
400, 500 och 600 kronor, äfvensom af ej utarrenderade kronoegendomar
21
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 167.
och till inköpta skogsegendomar hörande, för skogsskötsel icke erforder¬
liga områden, så vidt för dessa kronoegendomar och områden ej kunde
påräknas högre arrende än 600 kronor; och har Kungl. Maj:t genom
särskilda nådiga bref den 6 juni 1879, den 29 maj 1885, den 27 juni
1887, den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23 maj 1902 med¬
delat bestämmelser i fråga om försäljningen af kronoegendomar af nu
nämnd beskaffenhet. Något stadgande har i berörda nådiga bref icke
gifvits därom, att auktion skulle förrättas såväl inför Kungl. Majrts be¬
fallningshafvande som å plats i den ort, där egendomen vore belägen,
utan är det dubbla auktionsförfärandet, som allmänneligen tillämpas,
grundadt på en praxis, som redan tidigt synes hafva utbildat sig. 1
1888 års nådiga bref förekommer däremot uttrycklig föreskrift, att skrift¬
liga anbud ej få af auktionsförrättaren emottagas. Samma bestämmelse
gäller äfven vid försäljning af de fastigheter, som omhandlas i 1891
och 1902 års nådiga bref.
Därjämte har Kungl. Maj:t, i enlighet med af Riksdagen fastställda
grunder, genom nådigt bref den 25 september 1896 utfärdat bestämmel¬
ser att tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från
kronans jordbruksdomäner i syfte att åt mindre bemedlade och obemed¬
lade bereda tillfälle att bilda egna jordbruk. För vissa fall förekommer
äfven enligt detta nådiga bref försäljning å offentlig auktion, därvid
skall iakttagas, bland annat, att auktionen skall samtidigt hållas inför
Kungl. Maj:ts befallningshafvande å landskontoret och af vederbörande
kronofogde eller annan särskild! förordnad kronobetjänt i sockenstugan
inom den församling, där fastigheten är belägen, eller på annat lämp¬
ligt ställe i orten, äfvensom att skriftliga anbud ej få mottagas.
I fråga om utarrendering af kronans jordbruksdomäner innehåller
nådiga kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grun¬
der för förvaltningen af dessa egendomar, att all kronans fasta egen¬
dom, som ej med stadgad åborätt innehafves eller är till visst stats¬
ändamål anslagen, skall utarrenderas på en tidrymd, som i allmänhet
skall omfatta tjugu år.
Vid utarrendering för en sådan tidsperiod skall enligt 7:e punkten
i nämnda kungörelse, sådan denna lyder enligt nådiga kungörelsen den
13 juli 1887, då befintlig optionsrätt förfallit eller dylik rätt ej äger
rum, arrendet utbjudas på offentlig auktion, hvilken förrättas samtidigt
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet och å plats i orten, som af
Kungl. Majrts befallningshafvande bestämmes. Vidare är stadgadt, att före
auktionen skriftliga förseglade anbud få ingifvastillKungl.Majrtsbefallnings-
hafvande, Indika anbud, sedan det muntliga utropet blifvit med klubb¬
Kungl. Maj.ts
befallnings¬
hafvande.
22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.
slag afslutadt, öppnas och jämte de erhållna muntliga anbuden under¬
ställas domänstyrelsens pröfning. Vid utarrendering af jordegendom på
kortare tid än tjugu år förfares på sätt domänstyrelsen för hvarje fall
finner lämpligast; därest auktion för en sådan kortare tidsperiod kommer
till användning, tillämpas jämväl det dubbla auktionsförfarandet.
Af Kungl. Maj:ts förbemälde befallningshafvande hafva samtliga,
med undantag af Kungl. Majrts befallningshafvande i Södermanlands och
Värmlands län, förordat, att i stället för det nuvarande förfaringssättet vid
försäljning och utarrendering af kronoegendomar — samtidigt afhållande
af två auktioner — måtte föreskrifvas allenast en auktion. Kungl. Maj:ts
befallningshafvande hafva därvid anfört hufvudsakligen, att de dubbla
auktionerna för spekulanter vållade olägenheter och kostnader af flera
slag samt att statens intresse genom auktions förrättande allenast å en
plats icke kunde befaras blifva åsidosatt. Kungh Majrts befallninghafvande
i Södermanlands och Värmlands län hafva däremot afstyrkt Riksdagens
förslag i detta hänseende af skäl, bland annat, att det nuvarande till¬
vägagångssättet enligt dessa Kungl. Majrts befallningshafvandes mening
erbjöde den bästa trygghet till förekommande af överenskommelser mellan
spekulanter i svfte att obehörigen nedbringa auktionssumman samt att
rätten att afgifva skriftliga anbud icke i samma mån fyllde denna uppgift.
De flesta Kungl. Majrts befallningshafvande hafva jämväl, på sätt Riks¬
dagen föreslagit, förbundit den ifrågasatta förändringen i sättet för försäljning
och utarrendering af kronoegendomar därmed, att skriftliga förseglade
anbud, hvilka öppnades efter det muntliga utropets afsilande, skulle, så¬
som redan nu är fallet vid utarrendering, få afgifvas såväl vid utarren¬
dering som vid försäljning. Några Kungl. Majrts befallningshafvande
hafva emellertid uttalat betänkligheter mot användande af skriftliga anbud.
Kungl. Majrts befallningshafvande i Södermanlands län har sålunda i
afseende härå anfört, att bestämmelsen om rättighet till afgifvande af
förseglad t anbud vore för allmänheten synnerligen förhatlig samt att
äfven det förseglade anbudet kunde användas och flera gånger blifvit
användt så, att konkurrerande spekulant förts bakom ljuset. Kungl.
Majrts befallningshafvande i Värmlands län har ansett det vara i hög grad
tvifvelaktigt, huruvida det vore lämpligt att öfvergå till förfaringssättet
med skriftliga anbud. Af Kungl. Majrts befallningshafvande i Östergöt¬
lands och Hallands län, hvilka icke haft något att erinra mot Riksdagens
framställning, såvidt anginge auktions hållande å endast en plats, har
uttalats, att auktionsförfarandet genom rätten att begagna skriftliga anbud
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.
skulle förryckas och intresset hos eventuella spekulanter minskas, utan
att staten på samma gång tillförsäkrades någon fördel.
Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har slutligen
föreslagits ett sådant tillvägagångssätt att, sedan muntligt anbud blifvit
klubbfäst samt skriftliga anbud öppnats, auktionen skulle, därest skrift¬
ligt anbud funnes å högre belopp än det högsta muntliga anbudet,
fortsättas med utgångspunkt från det högsta skriftliga anbudet.
Riksdagens uttalande, att auktionen i regel borde hållas inför veder¬
börande Kungl. Maj:ts befallningshafvande, men undantagsvis inom den
ort, där egendomen vore belägen, har biträdts af flertalet utaf de hörda
Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Några Kungl. Majts befallningshafvande
finna däremot lämpligare, att auktionen alltid eller åtminstone i regel hölles
i den ort, där egendomen vore belägen, enär de flesta spekulanterna
funnes där och många af dem skulle underlåta att uppträda som spekulanter,
om de därigenom nödgades vidkännas kostnaderna för en resa till residens¬
staden.
För egen del har domänstyrelsen i sin förberörda underdåniga
skrifvelse anfört följande.
Att en förändring i det nuvarande auktionssättet vore af behofvet
påkallad, syntes styrelsen uppenbart. Ändamålet med de dubbla auktio¬
nerna och de förseglade anbuden hade tydligen varit att förskaffa kronan
högsta möjliga anbud. Vore det styrelsens åsikt, att detta ändamål
främjats genom nyssnämnda förfaringssätt, skulle styrelsen ställa sig
tveksam till förslaget om ändring däri, oaktadt de olägenheter som, en¬
ligt hvad inom Riksdagen och af ett flertal Kungl. Maj :ts befallningshafvande
framhållits, vore förknippade med sagda förfaringssätt, men då så ej
vore förhållandet och då dessutom en förändring därhän, att auktionerna
hölles endast på ett ställe, skulle medföra en minskning i kronans för¬
säljnings- och utarrenderingskostnader, tillstyrkte styrelsen på det lifligaste
en dylik ändring i gällande bestämmelser om försäljning och utarren¬
dering af kronans jordbruksdomäner.
Riksdagen både såsom villkor för tillstyrkande af en sådan ändring
i försäljningssättet uppställt, att förseglade anbud skulle få ingifvas till
auktionsförrättaren. Härigenom skulle enligt Riksdagens åsikt förebyggas,
att en spekulant genom erläggande af mellangift kunde förmå en annan
att afstå från anbuds afgifvande eller på annat sätt föranleda auktions-
beloppets nedbringande. I likhet med flera Kungl. Maj :ts befallningshafvande
ansåge emellertid styrelsen rätten att aflämna förseglade anbud förrycka
auktionsförfarandet. Fri och öppen täflan vore enligt styrelsens åsikt
Domän¬
styr elsen.
24
Kungl. Ma:jts Nåd. Proposition N:o 167.
det bästa och staten mest värdiga förfaringssättet. Att införa ett till¬
vägagångssätt, som verkade hindrande för en dylik täflan, syntes sty¬
relsen ej välbetänkt, i synnerhet som någon anledning att med särskilda
medel skydda sig för underpris ej torde förefinnas för kronan. Kronan
vore nämligen genom verkställd arrende- eller saluvärdering alltid i stånd
att bedöma anbudens antaglighet, under förutsättning att dessa värde¬
ringar skedde omsorgsfullt. Att så numera vore förhållandet, ansåge
styrelsen sig kunna vitsorda. Värderingen gjordes af uppskattningsmän,
hvilka vore förtrogna med de omständigheter, som inverkade på egendoms¬
värdena. Vid uppskattningen toges hänsyn till de särskilda ägoslagens
beskaffenhet och afkastningsförmåga, egendomens brukbarhet med mera.
Vid värdering af skogen uppräknades timmerträd och timmerämnen i
skilda grofleksklasser efter diametern vid brösthöjd och upptoges annat
afsättningsbart virke af andra slag, såsom pappersmasseved, pitprops,
ved med mera i kubikmeter, allt med angifvande af värdet å rot, så
att fullständig utredning vunnes om ståndskogens totalvärde. Skog¬
markens värde bestämdes efter bördighetsgrad, och beräknades sådant
jämväl å de mossar och kärr, hvilka genom afdikning kunde göras pro¬
duktiva. I öfrigt pröfvades alla omständigheter, som inverkade på värdet,
såsom tillgång på vattenkraft och egendomens utvecklingsmöjlighet på
grund af belägenhet intill växande samhällen och industricentra.
I detta sammanhang ville styrelsen erinra, att i en vid 1905 års
Riksdag väckt motion föreslagits åtgärder i syfte att vid försäljning af
egendomar bereda kronoarrendator tillfälle att till åsatt saluvärde inlösa
af honom arrenderad kronoegendom. I den 2 maj 1905 afgifvet utlåtande
i anledning af berörda motion hade statsutskottet yttrat, att utskottet,
som väl funnit det med motionen afsedda ändamålet beaktansvärdt, emel¬
lertid inhämtat, att domänstyrelsen hade för afsikt att redan under år
1905 utarbeta förslag till bestämmelser i den af motionären angifna
riktning, hvarför och då det vid sådant förhållande syntes lämpligt att,
innan Riksdagen i ärendet vidtoge åtgärd, afvakta framläggandet af detta
förslag, utskottet hemställde, att motionen icke för det dåvarande måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och hade denna utskottets hem¬
ställan blifvit af Riksdagen bifallen. Det förslag, statsutskottet haft anled¬
ning förvänta från domänstyrelsen, hade emellertid på grund af de föränd¬
ringar, som under år 1905 inträffade i styrelsens sammansättning, uteblifvit,
men om än styrelsen numera icke ansåge sig kunna frambära ett förslag
af den innebörd, motionären afsett, funne styrelsen likväl motionens syfte¬
mål i så måtto böra befrämjas, att kronan icke genom tillvägagångs¬
sättet vid försäljningen beröfvade sina arrendatorer tillfälle att förvärfva
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 167.
de af dem arrenderade egendomarna. Fall hade inträffat, då krono-
arrendatorer varit beredda att till pris öfverstigande dem, kronan erhållit,
inropa den egendom, de innehaf t, men på grund af försälj ningssättet
hindrats att fullfölja sin afsikt. Försäljning å auktion på endast ett
ställe utan förseglade anbud vore äfven ur denna synpunkt att förorda.
Slutligen har styrelsen såsom sin åsikt uttalat, att auktionen i all¬
mänhet borde hållas inför vederbörande Kung], Maj:ts befallningshafvande,
då det för flertalet spekulanter torde med nutidens bekväma kommunika¬
tioner ställa sig lättare att resa till residensstaden än till den ort, där
egendomen vore belägen. I de fall, där spekulanter endast vore att för¬
vänta i orten, borde likväl auktionen hållas därstädes. Då emellertid veder¬
börande Kungl. Maj:ts befallningshafvande torde vara i tillfälle att säkrast
bedöma denna fråga, syntes det styrelsen böra inrymmas rätt för Kungl.
Maj:ts befallningshafvande att bestämma auktionsplatsen.
Det i Riksdagens föreliggande framställning upptagna förslag om Dep“*e*™nts~
åvägabringande af förenkling i det nu använda förfaringssättet vid yttrande.
försäljning och utarrendering af kronan tillhöriga egendomar synes mig
förtjänt af all uppmärksamhet.
Auktionens samtidiga afhållande å två platser har, som i det före¬
gående framhållits, haft till syfte att tillförsäkra staten högsta möjliga
köpe- eller arrendesumma. Det lärer emellertid, såsom också framhållits
af såväl domänstyrelsen som flera Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
vara otvifvelaktigt, att detta syftemål i väsentlig mån motverkats af
de olägenheter samt besvär och kostnader, som för spekulanterna äro
förbundna med det dubbla auktionsförfarandet. Nämnda olägenheter —
bestående framför allt däri, att en spekulant, som har att på två särskilda
platser tillvarataga sin rätt, därigenom ofta betages möjlighet att på
det sätt han skulle önska bevaka sitt intresse — synas mig därjämte i
och för sig vara af den betydenhet, att en öfvergång till förfaringssättet
med auktion endast å ett ställe måste anses synnerligen önskvärd. Genom
sistnämnda tillvägagångssätt beredes spekulanten tillfälle att under
auktionens lopp bedöma hvad som är för honom förmånligast och där¬
efter rätta sitt bud, på samma gång honom besparas de kostnader och
besvär, som föranledas af hållande af ombud å det ena auktionsstället, m. m.
Beträffande frågan om den plats, där auktionen bör förrättas,synes det
mig lämpligast, att auktionen i regel hålles inför Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande, hvarigenom ett större antal spekulanter i allmänhet torde kunna
påräknas. Några större kostnader torde med nuvarande utvecklade
kommunikationer däraf icke vållas eventuella spekulanter. Endast för
Bih. till Biksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 133 Höft. 4
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.
det fall, att egendomen är mindre betydande eller spekulanter af
annan anledning kunna förväntas allenast från den närmaste trakten,
lärer auktionen böra förrättas å den ort, där egendomen är belägen. Åt
Kungl. Majrts befallningshafvande, hos hvilken myndighet bör förutsättas
kännedom om de förhållanden, som kunna inverka härå, synes mig
lämpligen kunna uppdragas att för hvarje särskildt fall härom förordna.
I afseende å frågan om rätt att vid auktion afgifva skriftliga
anbud har jag icke kunnat ansluta mig till den uppfattningen, att
sådana anbud skulle få komma till användning. Den rätt, som nu finnes
att vid arrendeauktioner ingifva skriftliga anbud, anlitas ej i större
mån. Enligt uppgifter, som jag låtit införskaffa, förekommo sålunda
skriftliga anbud under år 1904 allenast i 6 fall, år 1905 allenast i 5
fall och år 1906 allenast i 9 fall. Ej heller synas fördelarna af ett
sådant förfarande vara så stora, att de ej väsentligen öfverträffas af
olägenheterna. Åro dylika anbud tillåtna, afhålles helt visst mången,
som i annat fall vore benägen att inköpa eller arrendera en krono-
egendom, från att vid auktion afgifva anbud å densamma. Ovissheten
om, huruvida och till hvilket belopp skriftligt anbud föreligger, kan
äfven föranleda en vid auktionen närvarande spekulant att stanna vid
ett lägre anbud än han eljest skulle gjort, hvarigenom han till äfventyrs
går miste om egendomen. Vidare vill jag fästa uppmärksamheten där¬
på, att, på sätt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län
erinrat, en lojal täflan jämväl vid begagnande af skriftliga anbud kan
omintetgöras. För öfrigt synes mig den af domänstyrelsen anförda
omständigheten, att kronan genom verkställd salu- eller arrendevärdering
i hvarje särskildt fall är i stånd att bedöma anbudens antaglighet, vara
en tillfyllestgörande borgen för, att kronans berättigade intresse icke
kommer att äfventyras, äfven om auktion äger rum å endast en plats
med muntliga anbud.
I fråga om försäljningsauktioner är därjämte att taga i betraktande
ett enligt min mening synnerligen beaktansvärdt sakförhållande. Vid
förnyad utarrendering af kronoegendom äger arrendatorn optionsrätt till
arrendet, därest han innehaft detsamma under fem år och väl brukat
egendomen. Denna bestämmelse har tillkommit såväl för statens egen
skull som med hänsyn till arrendatorn. För staten är det uppenbar¬
ligen en fördel, att arrendatorn genom vissheten, att han själf eller hans
rättsinnehafvare får njuta frukterna af det arbete och de kostnader, han
nedlagt på egendomens förbättring, sporras till ett intensivare brukande.
Gent emot arrendatorn åter innebär optionsrätten endast en akt af
billighet. Någon bestämmelse om rätt för arrendator att inköpa en
27
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 167.
kronoegendom, som enligt gällande bestämmelser skall försäljas, finnes
däremot icke. Såsom domänstyrelsen erinrat, väcktes emellertid i sådant
syfte ^ en motion vid 1905 års riksdag, men denna motion föranledde
pJ n^Son Riksdagens åtgärd af anledning, att från domänstyrelsen då
mförväntades förslag i den af motionären angifna riktning. Goda skäl
kunna ock anföras för, att en dylik förmån tillerkännes kronans arren-
datorer vid försäljning af egendomar, som de innehaft på arrende.
I hvarje fall torde det emellertid vara synnerligen olämpligt att försvåra
e^er. rent ai omöjliggöra för en afträdande arrendator att vid egendomens
försäljning förvärfva densamma, något som, såsom domänstyrelsen fram¬
hållit, skulle blifva följden om skriftliga anbud tillätes.
Såsom jag förut framhållit, finnes förbud mot skriftliga anbuds
emottagande vid försäljningsauktioner redan stadgadt i förberörda nådiga
bref af åren 1888, 1891, 1896 och 1902. Jag anser nu, att detta förbud
uttryckligen bör utsträckas att gälla alla ifrågavarande auktioner.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånig¬
het, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att
för sin del besluta,
dels, med upphäfvande af hvad förut stadgats häremot stridande,
att, då försäljning af kronan tillhörig fast egendom på grund af gällande
bestämmelser skall äga rum å offentlig auktion, skall iakttagas:
att auktionen förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet
å landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner sär¬
skilda omständigheter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde eller
annan särskilt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande bestämd plats i den ort, där fastigheten är belägen,
samt att skriftliga anbud ej få mottagas;
dels och att 7:de punkten i nådiga kungörelsen den 10 november
1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jord-
bruksdomäner skall erhålla följande ändrade lydelse:
7.o) Sedan arrendevillkoren blifvit af domänstyrelsen fastställda, skall,
därest förre arrendatorn enligt äldre kontrakt är berättigad till options¬
rätt eller innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans med åter¬
stående delen af arrendetiden uppgår till fem år, och han egendomen
väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen att efter därom vid arrende-
uppskattningen och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifna yttranden
pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes, till det fastställda
arrendevärdet hembjudas förre arrendatorn eller, i händelse han med
döden afgått, hans änka och barn; börande i senare fallet, därest arren-
28 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 167.
datorn efterlämnat både änka och barn eller derå barn, dessa föreläggas
att, om de vilja arrendet gemensamt bibehålla, till handhafvande för deras
räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig person.
Har under de sista fem arrendeåren arrendators stärbhusdelägare
efter medgifvande af domänstyrelsen fått öfvertaga arrendet, eller har
under samma tid med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller
måg öfverlåtit arrenderätten, äger vid nya utarrenderingen den, som på
sådant sätt blifvit innehafvare af arrenderätten, för åtnjutande af options¬
rätt räkna sig till godo den tid, hvarunder företrädaren varit i besitt¬
ning af arrendet.
Har arrenderätt öfverlåtits på arrendators löftesmän för arrendet
eller öfvergått till i konkurs försatt arrendators konkursbo eller blifvit
af konkursförvaltningen försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för
optionsrätts åtnjutande föreskrifna villkor, löftesmännen, konkursboet eller
den, till hvilken arrenderätten blifvit af konkursförvaltningen försåld,
äga optionsrätt vid egendomens förnyade utarrendering, oaktadt löftes¬
männen, konkursboet eller öfverlåtelsetagaren då icke innehaft arrendet
i så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen af arrende¬
tiden uppgår till fem år, dock, då arrendet öfvergått till arrendelöftes¬
män eller arrendators konkursbo, med enahanda förbehåll beträffande
viss persons anställande för egendomens skötsel, som här ofvan gjorts
i afseende å arrendets öfvertagande af arrendators änka och barn.
Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande,
eller varder ej, då, enligt hvad här ofvan stadgats, viss person skall an¬
ställas för egendomens skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person, som
af domänstyrelsen godkännes, anses optionsrätten förfallen, och varde i
sådant fall eller då optionsrätt ej äger rum, efter kungörelse, som skall
innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevillkoren och det
arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen böra betinga, samt öfriga
nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig auktion, hvilken för¬
rättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å landskontoret
eller därest Kungl. Maj:ts befallninghafvande finner särskilda omständig¬
heter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde eller annan särskilt
förordnad kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd
plats i den ort, där fastigheten är belägen. Skriftliga anbud må ej af
auktionsförrättaren emottagas.
Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande, som för
sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där anmärkning emot hans frejd icke
förekommit och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167.
sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator olämp¬
lig. År antagligt anbud, motsvarande minst det åsätta arrendevardet,
icke afgifvet, bör arrendet å ny auktion utbjudas. „
På styrelsen ankomme därefter att, med iakttagande åt oivan
stadgade villkor i afseende- å säkerheten samt arrendator^ person och
freid, arrendet åt den vid senare auktionen högstbjudande upplåta eller,
i händelse antagligt anbud därvid icke erhållits, om egendomens skötsel
tills vidare efter omständigheterna förordna.
Ej må någon klaga däröfver att hans anbud ej antagits.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla: och skulle nådig proposition till Riksdagen ai-
låtas af den lydelse, bilagan . . . till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
J. Solan der.
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sarnl. 1 Afd. 133 Käft.