Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 147.
1
N:o 147.
Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående förhöj¬
ning af pensionsbeloppen från folkskollärarnas änke- och
pupillkassa; gifven Stockholms slott den 22 mars 1907.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen att medgifva
ej mindre sådan ändring af gällande bestämmelser rörande de från
och med år 1908 från folkskollärarnas änke- och pupillkassa utgående pen¬
sionsbelopp,
dels beträffande lärare vid folkskola, som är delägare i kassan efter
det för folkskollärare i lag stadgade lönebelopp:
att, därest sådan delägare efterlämnar änka, men icke barn, henne
skall tillkomma i pension 25 procent eller en fjärdedel af den lön, för
hvilken vederbörande skoldistrikt i afseende a delägarens egen pensionering
vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning;
dels ock beträffande samtliga delägare i kassan:
att, där afliden delägare icke efterlämnat änka, utan endast barn, och
barnen äro tre eller flera, som till pension äro berättigade, de skola äga
uppbära hela beloppet af den för änka med barn bestämda pension till
lika fördelning dem emellan; och
att, där efter afliden delägare lefva endast två barn, de skola äga till
lika fördelning sig emellan uppbära samma pension som änka utan barn;
än äfven att ifrågavarande ändrade bestämmelser må, likaledes från och
med ar^ 1908, äga tillämpning äfven på pensioner, som dessförinnan blifvit
till utgående från änke- och pupillkassan bestämda,
Bih. tiU Rilcsd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Af cl. 114 Eäft. (N:o 147.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 147.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Hugo Hammarskjöld.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 147.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stock¬
holms slott den 22 mars 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
JUHLIN,
SwARTZ.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde härefter: Ang. furhöj-
»Enligt gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning, § 2,ning af pen~
sådan denna paragraf lyder enligt nådiga kungörelsen den 14 september 1906,^4^»
ar skolområde, som underhåller högre folkskola, förbundet till delaktig^ 0^- | fol/cskollärar-
pensionsinrättningen för den lön, lärare vid sådan skola verkligen åtnjuter,
savida denna lön icke öfverstiger 1,000 kronor. Likaledes är hvarje
skoldistrikt, som har en eller flera egentliga folkskolor, förbundet att för
hvar. och en af där befintliga ordinarie folkskollärartjänster i pensionsin-
rättningen Jnga efter det högsta lönebelopp, hvaraf den lärare, som innehar
tjänsten, pa grund af tjänstalder, enligt gällande författning äger att komma
i åtnjutande.
Hvarje manlig innehafvare af ordinarie tjänst, för hvilken vunnits
delaktighet i pensionsinrättningen, har skyldighet och hvarje kvinnlio-
innehafvare af dylik tjänst rättighet att vara delägare i folkskollärarnas
4
Klingl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 147.
änke- och pupillkassa. Efterlämnar delägare i kassan änka, men icke barn,
tillkommer, enligt § 21 i reglementet för kassan, henne i pension 20 pro¬
cent eller en femtedel af den lön, för hvilken vederbörande skolområde
eller skoldistrikt i afseende å delägarens egen pensionering vunnit delak¬
tighet i folkskollärarnas pensionsinrättning. Har delägare efterlämnat, för¬
utom änka, ett eller flera pensionsberättigade barn, varder berörda pension
förhöjd med halfparten eller 50 procent. Har afliden delägare icke efter¬
lämnat änka, utan endast barn, och äro barnen två eller flera, som till
pension äro berättigade, äga de, enligt § 22 i reglementet för kassan, upp¬
bära hela beloppet af den enligt § 21 för änka utan barn bestämda
pension till lika fördelning dem emellan; lefver endast ett barn, uppbär
det hälften af dylik pension. Lag samma är, då änkas pensionsrätt upp¬
hört, samt då lärarinna efterlämnat barn, äfven om fadern lefver. Efter
enahanda grund förfares ock, då barn äro berättigade till pension efter
både fader och moder. Enligt § 13 i reglementet äro barn efter delägare
berättigade till pension intill aderton års ålder; dock upphör pensions-
rätten för dotter vid ingående af äktenskap före nämnda ålder. Son eller
ogift dotter, som af sinnes-eller kroppssjukdom eller ock af särskild! lyte
är oförmögen till arbete, må dock, i saknad af annan tillgång, efter direk¬
tionens för kassan ompröfning, äfven efter fyllda aderton ar tilldelas ett
understöd till högst halfva beloppet af moderns pension.
Frågan om höjning af de från änke- och pupillkassan utgående pen¬
sionsbeloppen har länge stått på dagordningen. Redan vid 1893 års Riks¬
dag väcktes af E. Hammarlund med flera motion i ämnet, och påfund
af denna anhöll Riksdagen i skrifvelse, att Kungl. Maj:t täcktes lata ut¬
reda, huruvida — utan höjning af vare sig statsbidraget till folkskollä¬
rarnas änke- och pupillkassa eller delägarnas afgifter — en sådan för¬
bättring i de dåvarande pensionsvillkoren i kassan kunde äga rum, att
samtliga pensioner komme att utgå med högre procent än hvad då
vore fallet, samt att Kungl. Maj:t ville till Riksdagen inkomma med det
förslag, hvartill utredningen kunde föranleda. En sådan utredning kom
ock till stånd, och med ledning af densamma aflat Kungl. Maj:t till 1895
års Riksdag proposition om pensionernas höjande med 25 procent, men
denna proposition vann icke Riksdagens bifall.
Sedermera hafva revisorerna för kassan gång efter annan framkommit
med förslag i ämnet, Med anledning af hvad 1903 års revisorer i sådant
afseende anfört anbefallde Kungl. Maj:t den 26 augusti 1904 direktionen
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning att efter utförande af statistiska
undersökningar angående dödligheten inom kassan lata genom sakkunnig
person verkställa undersökning af kassans ekonomiska ställning för utrö¬
nande, om och i hvad mån någon förhöjning af därifrån utgående pen-
Kungl. Maj Hs Nåd. Proposition N:o 147. 5
sioner kunde vidtagas. Den sålunda anbefallda matematisk-statistiska ut-
redningen utfördes enligt direktionens uppdrag af filosofie doktorn H.
Tiselius.
De af Kungl. Maj:t förordnade revisorerna för änke- och pupillkassans
förvaltning och räkenskaper för åren 1903, 1904 och 1905 upptogo i sin
den 25 augusti 1906 till Kungl. Maj:t afiåtna berättelse rörande den verk¬
ställda revisionen ånyo frågan om höjning af de från kassan utgående
pensionsbeloppen. Efter att hafva omnämnt de af Tiselius utförda be¬
räkningarna framhöllo revisorerna, bland annat, att med användning af
31/2 procents räntefot änke- och pupilikassan skulle vid ingången af år
1905 ägt ett kapital öfverskott af 4,083,036 kronor, motsvarande en års¬
ränta af 142,906 kronor. Den lönereglering för folkskollärarkåren, som
numera vidtagits och som trädde i kraft från och med år 1907, komrne
emellertid genom de ändrade delaktighetsbelopp, som därmed blefve gäl¬
lande äfven för änke- och pupilikassan, att öfva ett afsevärdt inflytande
på denna kassas både passiva och aktiva, mera dock på de förra än på
de senare. I det förut anmärkta öfverskottet skulle sålunda uppstå en
minskning af 558,246 kronor, och således 3,524,790 kronor därefter vara
i behåll. Med anlitande af denna tillgång skulle utan vidare kunna genom¬
föras en höjning af pensionsbeloppen med 35 procent. Begränsade man
höjningen — i likhet med hvad kassans revisorer år 1894 förordat — till
25 procent, skulle härmed af öfverskottet konsumeras 2,468,605 kronor.
Läte man desslikes höjningen komma jämväl de nuvarande pensionärerna
till godo, skulle detta vålla en ytterligare minskning i öfverskottet af
403,776 kronor. Med sådant förfarande blefve ändock i behåll, för genom¬
förande af andra reformer, som kunde finnas önskvärda, och som för sitt
genomförande kräfde tillgångar, ett belopp af 652,409 kronor. Beträffande
frågan om medgifvande af rätt åt skoldistrikten att frivilligt höja del-
aktighetsbeloppen intill ett maximum af 2,000 kronor för lärare och 1,600
kronor för lärarinna, hvilken fråga jämväl utgjort föremål för undersök¬
ning i samband med olika förslag till delaktighetsbeloppens bestämmande,
ansåge revisorerna, att en eventuell tillåtelse till fakultativ delaktighet i
denna utsträckning och med delaktighetsbeloppen i öfrigt så bestämda,
som de komme att blifva från och med ingången af år 1907, skulle med¬
föra en minskning i kassans kapitalöfverskott af allenast 267,040 kronor.
Därmed vore öfverskottet nedbragt till ett belopp af 385,369 kronor.
Då således de verkställda beräkningarna ställt det utom allt tvifvel,
att en höjning af pensionsbeloppen med 25 procent kunde genomföras
utan höjning af vare sig årsafgifterna eller statsbidraget, och då de olika
meningar, som hittills i frågan framträdt, uteslutande gällt reformens
i
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 147.
I
ekonomiska möjlighet och icke dess behöflighet, ansåge revisorerna, att
ingen tvekan vidare borde råda om pensionsförhöjningens sättande i verket,
och att den borde komma till utförande just i den utsträckning, som nyss
angifvits. Väl hade genom den numera genomförda löneregleringen pen¬
sionen för ensam änka höjts till 270 kronor och för änka med barn till
405 kronor, men utan vidare beräkningar funne revisorerna det vara tyd¬
ligt, huru små och otillräckliga äfven dessa belopp måste visa sig med
nuvarande höga priser på alla lifsförnödenheter. Den förordade höj¬
ningen af pensionsbeloppen kräfdes dock icke blott af behofven utan jäm¬
väl — hvad som revisorerna ansåge vara viktigare — af rättvisa, då det
befintliga kapitalöfverskottet måste härledas därifrån, att vid kassans in¬
rättande, i följd af bristande kunskap om dödlighetsförhållandena inom
folkskollärarkåren och om flera andra betydelsefulla omständigheter, pro¬
portionen mellan pensionerna och årsafgifterna icke skulle blifvit på ett
rationellt sätt bestämd, utan dessa senare satts högre än som varit af om¬
ständigheterna påkalladt. Pensionernas höjning på föreslaget sätt skulle
bringa rättelse härutinnan, och fordrade en rättvis hänsyn till de nu¬
varande delägarna, att reformen icke längre ställdes på framtiden, hvar¬
igenom desto flera af dessa delägare blefve i saknad af de fördelar, som
därmed skulle ernås. Utgående från samma synpunkter förordade revi¬
sorerna jämväl, att förhöjningen skulle komma att omfatta äfven de
pensioner, som redan fastställts.
Revisorerna förordade äfven ändring i pensionsvillkoren i det fall, att
de pensionsberättigade vore flera än två, såväl moder- som faderlösa barn,
såmedelst att i stället för hvad hittills gällt, att pensionen utginge med
samma belopp som för ensam änka, pensionen borde bestämmas till änke¬
pension med 50 procents förhöjning, således till samma belopp som utginge
för änka med barn. Under framhållande af den ringa betydelse för kas¬
sans ekonomi, som en så beskaffad ändring af pensionsbestämmelserna
skulle innebära, då utrönt vore, att endast i 13 fall pensioner utginge till
två eller flera moderlösa barn med ett sammanlagdt årsbelopp af 2,060
kronor, betonade revisorerna, att därmed en betydelsefull hjälp ändock
skulle bringas åt en kategori af pensionstagare, som måste räknas till de
sämst lottade.
Revisorerna hemställde förty, det täcktes Kungl. Maj:t till Riksdagen
aflåta nådig proposition
dels därom, att i nådiga reglementet för folkskollärarnas änke- och
pupillkassa i § 21 orden »20 procent eller en femtedel» måtte ändras till
»25 procent eller en fjärdedel» samt att § 22 måtte erhålla följande
ändrade lydelse:
7
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 147.
»§ 22. Har afliden delägare icke efterlämnat änka utan endast barn
och äro barnen tre eller flera, som till pension äro berättigade, äga de
uppbära hela beloppet af den enligt § 21 för änka med barn bestämda
pension till lika fördelning dem emellan; lefva endast två barn, uppbära
de samma pension som änka utan barn; lefver endast ett, erhåller det
hälften af sistnämnda pension. Lag samma vare, då änkas pensionsrätt
upphört, samt då lärarinna efterlämnat barn, äfven om fadern lefver. Efter
enahanda grund förfares ock, då barn enligt § 15 äro berättigade till
pension efter både fader och moder»;
dels ock därom, att dessa ändrade bestämmelser från den dag, då de
trädde i kraft, skulle äga tillämpning äfven på redan utgående pensioner.
Uti en den 18 december 1906 till direktionen öfver folkskollärarnas pen-
sionsinrättning aflåten skrifvelse att såsom komplement biläggas den under¬
dåniga berättelsen anmärkte revisorerna, att de genom förbiseende af eu
post i den af Tiselius gjorda utredningen kommit att uppskatta det belopp,
hvarmed kapitalöfverskottet skulle minskas, för den händelse pensions-
förhöjningen tillgodokomme äfven nuvarande pensionärer, till 403,776 kro¬
nor, i stället för, som bort ske, till 546,972 kronor. Med tillämpning
häraf borde det under nämnda förutsättning beräknade kapitalöfverskottet
ändras från det i revisionsberättelsen upptagna beloppet 652,409 kronor
till 509,213 kronor, och äfvenså den längre fram i berättelsen angifna
återstoden af kapitalöfverskottet, efter en fakultativ höjning af delaktig-
hetsbeloppen, ändras från 385,369 kronor till 242,173 kronor, sifferändringar
som dock vore utan betydelse på framställningen i öfrig!.
Vidare aflat centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarförening genom
sitt verkställande utskott den 19 november 1906 en underdånig skrif¬
velse, däri anfördes, bland annat: De pensioner, som enligt gällande reg¬
lemente för folkskollärarnas änke- och pupillkassa tillkomme afliden folk¬
skollärares efterlämnade änka och barn, vore så lågt tilltagna, att dessa
pensionärer i ett stort antal fall blefve utsatta för verklig nöd. Förslag-
om höjning af ifrågavarande pensioner hade vid många tillfällen blifvit
framställda inom folkskollärarkåren. Vid det ombudsmöte inom Sveriges
allmänna folkskollärarförening, som år 19<)3 formulerade folkskollärar-
kårens nuvarande önskningar i hithörande frågor, hade uttalats, att pensio¬
nen borde utgöra 30 procent af delaktighetsbeloppet för änka utan barn
med 25 procents förhöjning för hvarje minderårigt barn. Centralstyrelsen
skulle helst önska framgång åt ombudsmötets förslag i de delar, i hvilka
det ginge längre än revisorernas för änke- och pupillkassan omförmälda
hemställan. Men då den matematisk-statistiska utredning, som af direk¬
tionen föranstaltats, gåfve vid handen, att änke- och pupillkassans ekono-
8
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 147.
miska ställning näppeligen med full säkerhet tilläte en så stor höjning
af pensionerna, och då äfven ett bifall till revisorernas hemställan skulle
bereda afsevärda fördelar åt de aflidna lärarnas efterlefvande, ansåge sig
centralstyrelsen böra helt och hållet instämma i revisorernas framställning.
På grund af särskilda nådiga remisser har nu direktionen öfver folk¬
skollärarnas pensionsinrättning afgifvit underdånigt utlåtande i anledning
af revisorernas och centralstyrelsens omförmälda framställningar, hvilket
utlåtande den 18 mars 1907 inkommit till Kungl. Maj:t. Direktionen för¬
klarar, att från dess sida icke funnes anledning till erinran vid de upp¬
skattningar och kalkyler, hvilka innehölles i revisionsberättelsen med det
därtill fogade tillägget. Vidare framhåller direktionen, att kassan alltifrån
sitt inrättande varit i åtnjutande af icke obetydligt statsbidrag, för närva¬
rande utgående med ett årligt belopp af 66,855 kronor, och att detta för¬
hållande icke finge frankännas betydelse, när det skulle utredas, huru det
i kassan befintliga kapitalöfverskottet tillkommit, hvadan direktionen icke
kunde biträda revisorernas betraktelsesätt, att de föreslagna ändringarna i
pensionsbeloppen vore uteslutande ett tillgodoseende af rättvisans kraf
med hänsyn till, att årsafgifter och pensioner icke skulle blifvit sins emellan
på ett rationellt sätt bestämda. Härefter anför direktionen:
Betraktade man åter den af revisorerna föreslagna pensionsförhöjningen
såsom en af tidsförhållandena framkallad billighetsåtgärd, hvilken, tack
vare det omförmälda statsunderstödet, syntes kunna utan ökning af kas¬
sans nu beräkneliga årsinkomster genomföras, så funne direktionen för sin
del förslaget vara förtjänt af framgång och ansåge sig af sådan anledning
böra understödja detsamma. Genom de förmåner, som varit änke- och
pupillkassan beredda, och som skäligen finge förväntas skola äfven för
framtiden stå till buds, vore faktiskt i kassan förefintligt ett kapitalöfver-
skott, hvarmed man både kunde och borde tillgodose billiga kraf på pen¬
sionernas förbättrande. Ty att låta detta öfverskott stå oanvändt för ovissa
framtida uppgifter, syntes lika oegentligt som att anlita detsamma i sådan
utsträckning, att kassans ekonomiska ställning därigenom vedervågades.
Därmed att pensionerna i änke- och pupillkassan vore bestämda i viss
procent af den lön, för hvilken skoldistrikt i afseende å delägares egen
pensionering vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning, reg¬
lerades och bättrades visserligen de från kassan utgående pensionerna, så
att säga, parallellt med folkskollärarnas löneförmåner. Och delaktigheten
i folkskollärarnas pensionsinrättning, bestämd efter det högsta lönebelopp,
hvaraf läraren på grund af tjänstälder, enligt gällande författningar ägde
att komma i åtnjutande, hade, räknadt från den tid, då frågan om pen-
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 147.
sionernas höjning först framträdde, undergått ganska täta förhöjningar.
Det normala delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas pensionsinrättning föl¬
en folkskollärartjänst hade nämligen från och med år 1892 till och med
år 1898 utgjort 700 kronor, därefter till och med år 1900 800 kronor,
därefter till och med år 1906 1,000 kronor och utgjorde från och med år
1907 för manlig folkskollärartjänst 1,350 kronor, men för kvinnlig sådan
allenast 1,200 kronor. 1 det sammanhang, hvarom här talades, kunde
man emellertid utan vidare lämna å sido de kvinnliga lärartjänsterna, då
deras innehafvare endast i ytterst få fall begagnade sin rätt att inträda i
änke- och pupillkassan. Genom pensionernas bestämmande på sätt som
skedde förefunnes hos dem en inre utvecklingsmöjlighet grundad i själfva
organisationen; en omständighet som helt visst icke förbisetts, när frågan
om pensionernas bestämmande på sakkunnigt håll behandlats. Men huru
stor betydelse, som detta förhållande än kunde äga, hade det icke ansetts
möjligt att enbart på denna väg ernå en tillfredsställande lösning af frå¬
gan om höjandet af pensionerna för folkskollärarnas änkor och barn, utan
hade alltjämt den fordran vidhållits, att själfva den procentsats, hvarefter
pensionerna i förhållande till delaktighetsbeloppen bestämdes, skulle för¬
höjas. Och den förhöjning, som i detta afseende hade ansetts behöflig,
hade revisorerna nu — likasom det vid frågans behandling redan åren
1894 och 1895 ifrågasattes — föreslagit skola blifva från 20 till 25 pro¬
cent, en _ fjärdedel i stället för en femtedel af den lön, för hvilken folk¬
skollärartjänst vore delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning. Med den
procentsats, som allt hittills gällt, och med det delaktighetsbelopp, som
från och med år 1907 komme att tillämpas — nämligen 20 procent och
1,350 kronor — komme, såsom förut anmärkts, pension för ensam änka
att uppgå till 270 kronor och pension för änka med barn till 405 kronor.
Vunne _ åter revisorernas här framställda förslag tillämpning, blefve, efter
föreskrifven höjning till jämt antal kronor, pension för ensam änka 338
kronor och pension för änka med barn 507 kronor. En sådan ökning i
pensionerna ginge nog ej längre än hvad behöfdes för att motväga den
just under de allra sista åren inträdda starka stegringen af nästan alla
lefnadskostnader. Den borde åtminstone icke anses vara för högt till¬
tagen. För ifrigt kunde det ej anses annat än välbetänkt, att, när den
nu under sa lång tid förberedda regleringen af dessa pensioner sattes i
verket, den blefve sa pass tillfredsställande, att frågan finge anses åt¬
minstone för någon mera afsevärd tid framåt vara affärd från dagord¬
ningen.
Förslaget om bättring af pensionerna för fader- och moderlösa barn
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 114 Höft. 2
10
Kunyl. MajUs Nåd. Proposition N:o 147.
ville direktionen, med instämmande i de synpunkter, som revisorerna
framhållit, för sin del biträda.
Revisorerna hemställde slutligen, att de ändrade bestämmelserna för
pensionernas beräkning skulle, från den dag då de trädde i kraft, äga
tillämpning äfven på redan utgående pensioner. I denna del ginge för¬
slaget utöfver hvad som tidigare varit ifrågasatt och innebure ett afsteg
från den princip, som i allmänhet tillämpades, att en pension skulle för¬
blifva vid det belopp, hvartill den efter gällande grunder först bestämts.
Den utredning, som förebragts, visade emellertid, att, ekonomiskt sedt,
man ej behöfde hysa betänkligheter mot att gifva förhöjningen en sådan
utsträckning. Den minskning i kapitalöfverskottet, som härigenom skulle
uppkomma,' stannade vid i rundt tal 400,000 kronor^ motsvarande föga
mer än en tiondel af det öfverskott, som beräknats såsom befintligt vid
ingången af år 1905.
Direktionen ansåge, att, när ekonomiska hinder icke vore i vägen,
äfven denna fråga borde företrädesvis ses från synpunkten af deras behof,
som frågan gällde, och giorde man det, syntes det icke kunna förnekas,
att skälm för höjning af redan utgående pensioner vore lika, om ej mera
vägande, än de som anfördes för höjning af härefter tillkommande pen¬
sioner. Olägenheten af de alltjämt stegrade lefnadskostnaderna finge i sin
mån alla vidkännas, och finge i följd häraf den utkomstmöjlighet, som en
pension beredde, ett undan för undan minskadt penningvärde. Men ju
mera till åren pensionärerna vore — direktionen syftade här enbart på
folkskolläraränkorna — desto hjälplösare vore de i allmänhet äfven och
tyngdes desto mera af svårigheterna för den dagliga utkomsten; och ju
tidigare en pension börjat att utgå, efter desto lägre delaktighetsbelopp
hade — inom vissa tidsperioder räknadt — densamma fastställts. Behofvet
af ökning gjorde sig således mest kännbart i afseende a de tidigast fast¬
ställda pensionerna, men framträdde nog tillräckligt starkt äfven i afseende
å pensioner, fastställda efter delaktighetsgrunder, som tillämpats exempel¬
vis närmast före de nu gällande.
Resultatet af höjningens utsträckning i dessa fall skulle, om man fäste
sig vid de normala och icke vid de fakultativa delaktighetsbelopp, som
under gångna år ägt tillämpning, blifva den, att pensioner för ensam änka
och för änka med barn, bestämda efter 600 kronors delaktighet och nu
utgående med respektive 120 och 180 kronor, komme att ökas till respek¬
tive 150 och 225 kronor; sådana bestämda efter 700 kronors delaktighet
och nu utgående med respektive 140 och 210 kronor komme att ökas till
respektive 175 och 263 kronor; sådana bestämda efter 800 kronors del¬
aktighet och nu utgående med respektive 160 och 240 kronor komme att
Ii
Kanyl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 147.
ökas till respektive 200 och 300 kronor; samt sådana, bestämda efter 1,000
kronors delaktighet och nu utgående med respektive 200 och 300 kronor,
komme att ökas till respektive 250 och 375 kronor.
Gifvetvis borde i höjningen äfven inbegripas sådana sjukunderstöd,
som ^enligt § 13 mom. 2 af pensionskassans reglemente kunde lämnas
öfveråriga barn, hvilka af sinnes- eller kroppssjukdom eller ock af särskild!
lyte vore oförmögna till arbete och befunne sig i utblottadt tillstånd, och
som efter direktionens ompröfning kunde utdelas med högst halfva be¬
loppet af moderns pension. Med hänsyn därtill att dessa hjälpmedel i
reglementet betecknades med särskild! namn — de kallades understöd
och ej pension - äfvensom därtill att de inom viss gräns af direktionen
till sina belopp diskretionärt bestämdes, syntes det behöfligt, att de, vid ett
eventuellt bifall till hvad revisorerna föreslagit, särskild! omnämndes.
Skälen för att dessa understöd skulle inbegripas i den ifrågasatta höj¬
ningen läge, syntes det, i öppen dag.
Under förutsättning att det arliga statsanslag, som för närvarande
utgar till änke- och pupillkassan, äfven fortfarande komme att stå till
kassans förfogande, bär direktionen, med stöd af hvad den sålunda anfört,
hemställt om bifall till revisorernas framställningar hvad folkskollärar-
personalen vidkomme.
Beträffande åter den delägargrupp, som med år 1906 vunnit inträde i
kassan, eller lärarpersonalen vid döfstumskolorna, uttalar direktionen såsom
sin asikt, att fragan, om ökning bör ske jämväl af pensionerna inom denna
särskilda grupp, måste bero därpå, huruvida vid närmare granskning det
befinnes, att äfven i afseende å denna grupp föreligger något verkligt be¬
hof af förhöjda pensionsbelopp, äfvensom därpå att, om så vore fallet, be¬
höfligt statsanslag för en dylik åtgärds genomförande också vore att
påräkna.
Att de från folkskollärarnas änke- och pupillkassa enligt nu gällande
bestämmelser utgående pensions- och understöd sbelopp äro för låga, för att
det med kassan afsedda syftemålet skall anses fylldt, torde vara alldeles
uppenbart. Fragan, huruvida en höjning af dessa belopp må äga rum,
synes därför vara af uteslutande ekonomisk natur. Den verkställda ut¬
redningen synes mig otvetydigt gifva vid handen, att kassans ekonomiska
ställning är synnerligen gynnsam, och att, utan förhöjda afgifter från del¬
ägarna eller förhöjdt statsbidrag, det af kassans revisorer framställda, af
centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening biträdda för¬
slaget om höjning af pensionsbeloppen kan genomföras. Häraf torde, på
12
Kung1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 147.
sätt direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning erinrat, med nöd¬
vändighet följa proportionell höjning äfven af de enligt § 13 punkt 2 af
kassans reglemente utgående understödsbeloppen, en höjning, som är af så
ringa ekonomisk betydelse för kassan, att någon särskild utredning om
dess verkningar icke torde erfordras. Någon framställning till Riksdagen
angående höjning af ifrågavarande understödsbelopp torde icke vara be¬
höflig, då berörda bestämmelse angående understödets storlek allenast inne¬
håller, att detsamma får utgå med högst halfva beloppet af moderns
pension. _ .
I likhet med direktionen anser äfven jag, att höjning af pensionerna
för döfstumlärarpersonalens änkor icke nu bör ifrågakomma, vid hvilket
förhållande jag naturligtvis ej heller kan förorda någon ändring i de pen¬
sionsbelopp, som enligt de i innevarande års statsverksproposition under
tionde hufvudtiteln gjorda framställningar rörande pensionering af lärar¬
personalen vid skolhemmet för blinda döfstumma i Vänersborg och af
föreståndare och lärare vid folkhögskolor och därmed förenade landtmanna-
skolor kunna komma att utgå från folkskollärarnas änke- och pupillkassa
till ifrågavarande föreståndares och lärares änkor.
Till innevarande års Riksdag hafva äfven gjorts framställningar om
förhöjd delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning samt i följd däraf
i folkskollärarnas änke- och pupillkassa för dels lärarpersonalen vid högre
folkskolor dels ock lärarna i läsämnen vid folkskoleseminariernas öfnings-
skolor. Därest dessa framställningar bifallas, skulle pensionen för änka
efter lärare vid högre folkskola blifva, enligt nu gällande bestämmelser
för folkskollärarnas änke- och pupillkassa, 480 kronor och för änka efter
lärare vid seminariums öfningsskola 520 kronor. Med iakttagande af den
nu föreslagna ökningen af pensionen från 20 till 25 procent af delaktig-
hetsbeloppen skulle dessa pensioner komma att bestiga sig till respektive
600 och 650 kronor. Jämför man dessa belopp med t. ex. det pensions¬
belopp, som åtnjutes af änka efter adjunkt vid folkskoleseminarium, be-
finnes detta uppgå till endast 584 kronor. Häraf synes mig framgå, att
ej heller någon höjning af den föreslagna pensionen för änka efter lärare
vid högre folkskola eller vid seminariums öfningsskola i detta sammanhang
bör ifrågakomma.
Hvad däremot angår de föreslagna ändringarna rörande pensionsrätten
för barn efter lärare vid de egentliga folkskolorna, synas dessa ändringar
i lika hög grad och på samma sätt hafva betydelse äfven för barn efter
öfriga delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och böra pa dem
tillämpas.
13
Kung!, Mops Nåd. Proposition N:o 147.
medgifva hen’Stä,ler därför> att KunSL Milj=t täcktes föreslå Riksdagen att
ej mindre sådan ändring af gällande bestämmelser rörande de från
sionsbelo pP 1908 ^ folkskollärarnas änke- och pupillkassa utgående pen-
A . £els, beträffande lärare vid folkskola, som är delägare i kassan efter
det tor tolkskollärare i lag stadgade lönebelopp:
i 11atb,11därest sadan delägare efterlämnar änka, men icke barn, henne
■skall tillkomma i pension. 25 procent eller en fjärdedel af den lön, för
vilken vederbörande skoldistrikt i afseende å delägarens egen pensionering
vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning; °
dels ock beträffande samtliga delägare i kassan:
att, dar afliden delägare icke efterlämnat änka, utan endast barn, och
barnen aro tre eller derå, som till pension äro berättigade, de skola äga
uppbära hela beloppet af den för änka med barn bestämda pension till
lika fördelning dem emellan; och
att där efter afliden delägare lefva endast två barn, de skola äga till
ika fördelning sig emellan uppbära samma pension som änka utan barn;
an äfven att ifrågavarande ändrade bestämmelser må, likaledes från
n-f -w-n £ o90?’ krämpning äfven på pensioner, som dessförinnan
olif vit till utgående från änke- och pupillkassan bestämda.
Till denna åt statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten i nader lämna bifall; och skulle proposition i
ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar
till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
A. I. Lindhagen.
Bill. till Riksd. Prof. 1,901. 1 Sami. 1 Afd. 114 Höft.
3