Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
1
N:o 145.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående för¬
ändrade grunder för den af staten utöfvade egnahems-
lånerörelse; gifven Stockholms slott den 4 april 1907.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att
l:o
medgifva, att under åren 1908 och 1909 hvad som återstår odispo-
neradt af det belopp af högst 10 millioner kronor, som Riksdagen år
1904 bemyndigat Kungl. Maj:t att under åren 1905—1909 disponera
till statslån åt egnahemslåneförmedlare, må af Kungl. Maj:t disponeras
att såsom statslån tilldelas de hushållningssällskap, aktiebolag och för¬
eningar (laneförmedlare), hvilka vilja genom utlämnande af egnahemslån
bereda mindre bemedlade arbetare eller med dem likställda personer
tillfälle att på landsbygden eller å till stad hörande, men utanför det
planlagda området belägen mark, förvärfva eget hem, dock att, hvad
beträffar aktiebolag och föreningar, dylikt statslån må tilldelas endast
sådana, hvilka hafva till uppgift att befrämja förvärfvandet af egna hem
samt af Kungl. Maj:t, vid pröfning i hvarje särskildt fall, finnas vara
såsom mellanhänder vid lånerörelsen lämpliga och bereda tillräcklig
trygghet för, att egna hems förvärfvande af mindre bemedlade personer
varder på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjadt, och
hvilkas bolagsordningar eller stadgar äro upprättade i öfverensstämmelse
med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna grunder;
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 113 Höft.
1
2
Kungl. Maj ts Nåd, Proposition Nio 145.
2:6)
besluta, att för ifrågavarande lånerörelse skola gälla följande all¬
männa villkor och bestämmelser:
Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stad¬
gade undantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där lån¬
tagaren äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan
beviljas för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk
(jordbruk slag enhet), eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostads¬
lägenhet:).
Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna,
än den, som är svensk medborgare, minst 21 år gammal, äger god frejd,
är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel samt visserligen
ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande af eget hem,
men är i behof af kraftigt bistånd för dess förvärfvande; börande
egnahemslån i regeln ej utlämnas till den, som är öfver 50 år gammal.
Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbruks-
lägenhet, med minst hälften och högst fem sjättedelar af det med
ledning af uppgjordt köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkrings-
handlingar, kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräknade
och af låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå befintliga
eller för uppförande afsedda byggnader samt, då fråga är om bostads¬
lägenhet, med minst hälften och högst tre fjärdedelar af samma värde.
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger:
för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000
kronor.
Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla statslån för att
däraf utlämna egnahemslån, skall före den 1 november året näst före
det, för hvilket lån sökes, därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig
ansökning, uti hvilken skall uppgifvas, huru stor del af lånet är afsedd
för jordbrukslägenheter och huru stor del för bostadslägenheter.
Mom. 4. Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af vederbörande
låneförmedlare efter ingången af det år, för hvilket lånet anvisats, och
före den 1 november samma år på en gång eller i skilda delar lyftas
i statskontoret emot afkunnande af en utaf låneförmedlaren till stats¬
kontoret eller order ställd, af statskontoret godkänd skuldförbindelse,
som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den
ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp, som nämnda dag kvarstår
outtaget, återfaller till fonden.
Kungi. Maj ds Nåd: Proposition N:o 145. ‘3
Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan
någon del af statslånet må utbekommas, till statskontoret tillämna af
statskontoret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens upp¬
fyllande. Låneförmedlare må icke förvägras att under lånetiden utbyta
aflämnad säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.
Inteckningar uti egnahemslägenheter, beviljade eller lämnade som säker¬
het för egnahemslån, hvilka af vederbörande låneförmedlare utlämnats
från statslånet i fråga, må kunna antagas såsom säkerhet intill ett be¬
lopp, icke öfverstigande beträffande jordbrukslägenhet fem sjättedelar
och beträffande bostadslägenhet tre fjärdedelar af lägenhetens genom
taxeringsbevis eller på annat sätt, som statskontoret godkänner, intygade
värde vid den tid, då säkerheten erbjudes.
Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet
icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret
förelagd tid, dock minst tre månader, aflämna nya säkerhetshandlingar,
som af statskontoret godkännas.
Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande
af egnahemslån, förräntas efter tre och sex tiondedels procent om året.
Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af det år, under hvilket
lånet i statskontoret lyfts, blifvit till egnahemslån utlämnadt eller eljest
disponerad^ skall jämte ränta till statskontoret inbetalas före utgången
af januari månad nästpåföljande år, där ej Kungl. Maj:t, på ansökning,
medgifver låneförmedlaren rätt att ytterligare ett år för afsedt ändamål
innehafva statslånebeloppet i fråga.
Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare genom aftal, upp-
rättadt i annan ordning, än i mom. 8 och 9 sägs, eller i strid mot
föreskrifterna i mom. 1 och 2, såsom egnahemslån disponerad!, äge
Kungl. Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där ej låne¬
förmedlaren inom af Kungl. Maj:t förelagd tid förmår styrka, att be¬
hörigt lånekontrakt angående ifrågavarande egnahemslån uppgjorts,
omedelbart därefter jämte ränta till statskontoret inbetalas.
Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma
icke bör inbetalas i sådan ordning, som här ofvan i detta moment
sagts, med afseende å återbetalningen delas i två lika stora delar; en
amorteringsdel och en stående del.
a amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till fullo
gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån för
jordbrukslägenheter, en annuitet af fem procent och vid statslån, som
utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en annui¬
tet af sju procent, hvarvid i hvardera fallet såsom ränta räknas tre
4
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 145.
och sex tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet af amorterings-
delen. Amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter utgången
af det kalenderår, under hvilket lånet från statskontoret utbekommits.
Intill dess kapitalafbetalningen börjar, erlägges endast föreskrifven ränta
å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amor-
teringsdelen, ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna
lånedel till fullo inbetalts.
Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i
mom. 7 här nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke upp¬
sägas, förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneför-
medlaren därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fall skall likväl
den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen
å amorteringsdelen bort fullgöras.
Ränta och amortering å statslån skall för hvarje år af låneför-
medlare till statskontoret inbetalas före utgången af mars månad näst-
påföljande år; skolande alltså den första amorteringen verkställas under
det femte året från utgången af det år, då statslånet lyfts.
Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i mom. 8 sägs,
blifvit angående beviljadt egnahemslån upprättadt, rätten till utbekom¬
mande af lånet eller del däraf af låntagaren förverkad, eller varder
redan utlämnadt egnahemslån till låneförmedlaren återbetaldt i annan
ordning än såsom årlig kapitalafbetalning å amorteringsdelen, skall det
lånebelopp, till hvars utbekommande rätten förverkats eller som till
låneförmedlaren återbetalts, före utgången af mars månad året efter
det, då förverkandet skedde eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta
till statskontoret inbetalas.
Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efterrättelse här
ofvan meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning,
eller underlåter låneförmedlare, som af statskontoret erhållit föreläg¬
gande att aflämna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven tid
sådant fullgöra, äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kungl.
Maj:t, som bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta
skall anses vara till återbetalning genast förfallet.
Mom. 8. Rörande hvarje egnahemslån skall, innan någon del
däraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren
upprättas fullständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i följande af-
seenden skola finnas intagna, nämligen:
beträffande belägenheten, storleken och värdet af den lägenhet,
för hvars förvärfvande lånet lämnas, samt densammas egenskap af jord-
brukslägenhet eller bostadslägenhet;
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta
och återbetalning;
huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas,
samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;
angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget,
vid äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara
förverkad;
beträffande hvilka byggnader böra å lägenheten uppföras och tiden,
inom hvilken de böra vara fullbordade;
rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens häfdande
och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;
angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren
skall vara skyldig underkasta sig; samt
därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare
och låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser
skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28
oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må
äga rum.
Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8 omförmälda låne-
kontrakt skall lända till efterrättelse:
1) att tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i kontraktet
bestämda byggnaders fullbordande icke må bestämmas sénare än till
början af det år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder;
2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i fall, hvarom i mom.
15 här nedan sägs — för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet
än första inteckning i lägenheten, dock att sådana inteckningar för
annat än fordran, hvilka icke hafva afsevärd betydelse för egnahems-
lägenhetens värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt; ägande
tillika låneförmedlare, utan hinder af dessa bestämmelser, att, sedan
lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljadt egnahemslån utbetala
större eller mindre del däraf mot säkerhet, som låneförmedlaren pröfvar
tillfredsställande, i hvilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ofvan
sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast före början af det
år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äfventyr att frågan
om egnahemslånet anses hafva förfallit och hvad i förskott utbetalts
jämte ränta genast skall till låneförmedlaren återbetalas; och
3) att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och åter¬
betalning, än i mom. 5 här ofvan angående statslån stadgats, dock med
undantag i följande afseenden, nämligen:
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 145.
att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del ma kunna
bestämmas till fem månader;
att låneförmedlare och egnahemslåntagare må äga att öfverens¬
komma angående tid och sätt för erläggande af de årliga rånte- och
kapitalafbetalningarna; samt
att kontrahenterna må kunna förbehålla sig rätt, låntagaren att,
därest han så önskar, ej mindre under amorteringstiden på en gång-
infria återstoden af amorteringsdelen än äfven före lånetidens utgång
inbetala egnahemslånets stående del i dess helhet eller delvis, samt
låneförmedlaren att under nedan angifna förutsättningar uppsäga egna¬
hemslånet till inbetalning å tid, som låneförmedlaren bestämmer, näm¬
ligen :
a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga
om lägenhetens bebyggande;
b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven
rånte- och kapitalbetalning;
c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsafgift
för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet
stadgade villkor;
d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad
nedrifves eller bortflyttas, och värdet å lägenheten därigenom så minskas,
att säkerhéten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande;
e) om äganderätten eller — beträffande de lägenheter, som i mom.
lo här nedan afses — besittningsrätten till lägenheten i dess helhet
eller del däraf genom köp eller annat fång från låntagaren öfvergår i
andra fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen af efter¬
lefvande make eller af bröstarfvinge eller af efterlefvande make och af
bröstarfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock af annan
person, hvilken är till egnahemslåns erhållande behörig;
f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt egnahems¬
lånets beviljande;
g) om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med
hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål, uppenbarligen
icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.
Mom. 10. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, hvaraf
hvardera kontrahenten skall taga ett; och skall afskrift af kontraktet
genom låneförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas affattande
insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet.
Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under lånetiden med¬
gifva låntagare de lindringar i afseende å egnahemslånets återbetalning
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 145.
eller låntagarens skyldigheter i öfrigt, Indika icke strida mot föreskrif¬
terna uti inom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets
ändamål, dock att tiden för egnahemslånets uttagande till fullo eller i
kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke må utsträckas längre,
än i mom. 9 stadgats.
Mom. 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid
lånekontrakt ej vara upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom. 8
och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom. 1 och 2, har Kungl.
Maj:ts befallningshafvande att, med bifogande af infordrad förklaring från
vederbörande låneförmedlare, därom göra anmälan hos Kungl. Magt.
Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april månads utgång till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet afgifva fullständig redogörelse
enligt fastställdt formulär för lånerörelsen under det nästföregående
året, hvilka redogörelser det åligger Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att inom påföljande maj månad till landtbruksstyrelsen öfversända.
Mom. 14. Därest hushållningssällskap så önskar och hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i länet i ämnet gör framställning, äger Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ombesörja, att räntor och afbetalningar å af
sällskapet utlämnade egnahemslån varda genom vederbörandes försorg
i sammanhang med kronoskatterna debiterade, uppburna och redovisade.
Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med
ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kungl.
och Hvitfeldtska stipendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare
utgå, utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt till lägen¬
hetens tomtområde; ägande låneförmedlare att för dylika egnahemslån
antaga den säkerhet, de pröfva lämplig.
Dessa villkor och bestämmelser skola träda i kraft den 1 januari
1908 och därefter, så vidt angår förhållandet mellan staten och låne-
förmedlarna, gälla äfven redan utlämnade statslån, dock att hvad i
mom. 5 femte stycket stadgas därom, att å amorteringsdelen vid statslån,
som utlämnats till beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter,
skall erläggas en annuitet af allenast fem procent, icke afser andra lån
än sådana, som beviljas efter nämnda dag;
3 ro)
medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterligare före¬
skrifter, som i afseende å ifrågavarande lånerörelse må finnas erforderliga;
8
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 145.
4:o)
medgifva, att Kungl. Maj:t må af egnahemslånefondens medel
årligen anvisa såsom bidrag till låneförmedlare för betäckande af för
dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga förluster
ett belopp, motsvarande för hvarje låneförmedlare en half procent af den
ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari låneförmedlaren på grund
af från fonden utbekomna statslån vid årets början häftat till staten.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Kungl. Magt» Nåd. Proposition N:o 145.
9
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock¬
holms slott den 4 april 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
Juhlin,
SWARTZ.
Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson anförde härefter:
Sedan Riksdagen år 1899 i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit,
att Kungl. Maj:t behagade föranstalta om utredning, huruvida och i
hvilket afseende åtgärder kunde vidtagas för beredande af tillfälle för
mindre bemedlade arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem, och
därefter till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen
kunde föranleda, samt med anledning häraf frågan varit föremål för
utredning genom en särskild kommitté — den s. k. egnahemskommittén
— och åtskilliga myndigheter yttrat sig, aflät Kungl. Maj:t år 1904
till Riksdagen proposition angående lån af statsmedel för beredande af
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 113 Häft. 2
Ang. statens
egnahems-
lånerörelse.
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
tillfälle för arbetare att på landsbygdeu förvärfva egna hem. Denna
proposition blef af Riksdagen i hufvudsak bifallen. Den 17 juni 1904
utfärdades därefter nådig kungörelse angående de allmänna villkor och
bestämmelser, som skulle gälla för den sålunda beslutade egnahems-
lånerörelsen. Denna lånerörelse är byggd på följande hufvudgrunder.
Riksgäldskontoret tillhandahåller statskontoret under åren 1905—
1909 mot räntegodtgörelse ett belopp af tillhopa högst 10 millioner
kronor för bildande af en egnahemslånefond. Under nämnda tid får
sagda belopp af Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån tilldelas de
hushållningssällskap samt de aktiebolag och föreningar af viss, närmare
angifven beskaffenhet, hvilka vilja såsom ansvariga låneförmedlare om-
händerhafva lånerörelsen och af de erhållna statslånen utlämna egna¬
hemslån till enskilda låntagare för förvärfvande af jordbrukslägenheter
eller bostadslägenheter. Dessa lägenheter måste vara belägna å lands¬
bygden, d. v. s. utom stads jurisdiktionsområde, och deras beräknade
värde får icke öfverstiga, enligt beslut vid 1906 års riksdag, för jord-
bru k slägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor. Lån¬
tagaren skall hufvudsakligen hafva sin utkomst genom kroppsarbete
samt i öfrigt uppfylla vissa personliga och ekonomiska kvalifikationer.
Egnahemslånebeloppet får uppgå till högst 5/6 af jordbrukslägenhets
värde och till högst 3/t af bostadslägenhets värde. För statslån behöfver
hushållningssällskap icke ställa någon säkerhet, men annan låneförmed¬
lare skall ställa säkerhet, som af statskontoret godkännes. Den del af
statslån, som blifvit placerad såsom egnahemslån, skall, liksom äfven
dessa egnahemslån, delas i två lika delar, en stående del och en amor-
teringsdel, och äro särskilda föreskrifter meddelade angående sättet för
återbetalningen. Ränta å alla lån beräknas efter 3.6 procent. Annan
säkerhet för egnahemslånet får icke betingas än första inteckning i
egnahemslägenheten. Hushållningssällskap, men icke öfriga låneförmed¬
lare, åtnjuta årligt förvaltningsbidrag med V* procent af kapital¬
skulden.
Genom särskild kungörelse den 17 juni 1904 utfärdade Kungl.
Maj:t föreskrifter rörande beskaffenheten af de aktiebolag och förenin¬
gar, hvilka skulle kunna antagas såsom låneförmedlare, angående kon¬
troll å deras verksamhet, samt angående de handlingar, som borde före¬
tes vid ansökning om statslån ur egnahemslånefonden m. m.
Från och med år 1905 har nu den sålunda anordnade egnahems-
lånerörelsen varit i verksamhet. Resultatet framgår närmare af följande
sammanställningar.
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 145.
11
Hushållningssällskapens låneförmedling år 1905.
j L å n e f ö r m e d 1 a r e
|
Beviljade statslån
|
|
Disponerade egn
|
ahemslån
|
Till fonden
återfallet
|
Jordbruks¬
lån
|
Bostads¬
lån
|
Summa
|
J ordbruks¬
lån
|
Bostads¬
lån
|
Summa
|
eller åter-
betaldt
belopp.
|
Stockholms läns .........
|
75,00C
|
—
|
25,000
|
—
|
100,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
ioo,ooo'_
|
Uppsala „ ............
|
45,00C
|
—
|
30,000
|
—
|
75,000
|
—
|
31,000
|
|
8,200
|
—
|
39,200
|
Ä*.
|
35,800'_
|
Södermanlands..............
|
150,00C
|
—
|
100,000
|
—
|
250,000
|
—
|
77,900
|
|
80,600
|
—
|
158,500
|
_
|
91,500'_
|
Östergötlands ..............
|
80,000
|
—
|
20,000
|
—
|
100,000
|
—
|
71,200
|
|
11,700
|
|
82,900
|
_
|
17,100
|
!
|
Jönköpings „ ............
|
75,000
|
—
|
25,000
|
_
|
100,000
|
—
|
31,150
|
—
|
3,000
|
—
|
34,150
|
_
|
65,850
|
_
|
Kronobergs „ ............
|
75,000
|
—
|
25,000
|
|
100,000
|
|
65,700
|
—
|
17,750
|
—
|
83,450
|
—
|
16,550
|
|
Kalmar läns norra .........
|
150,000
|
I
|
50,000
|
—
|
200,000
|
—
|
22,300
|
—
|
9,700
|
—
|
32,000
|
_
|
168,000
|
|
„ „ södra .........
|
100,000
|
L
|
50,000
|
—
|
150,000
|
—
|
—
|
—
|
5,800
|
—
|
5,800
|
_
|
144,200 _
|
Gottlands läns ............
|
40,000
|
i_
|
10,000
|
—
|
50,000
|
—
|
23,725
|
|
5,075
|
—
|
28,800
|
_
|
21,200
|
|
Blekinge „ ............
|
150,000
|
—
|
50,000
|
—
|
200.000
|
|
87,500
|
|
11,305
|
—
|
98,805
|
_
|
101,195
|
|
Kristianstads,, ............
|
270,000
|
—
|
30,000
|
—
|
300,000
|
—
|
269,950
|
_
|
30,000
|
—
|
299,950
|
_
|
50
|
|
Malmöhus „ ............
|
150,000
|
—
|
• 50.000
|
—
|
200,000
|
—
|
68,225
|
—
|
1,200
|
—
|
69,425
|
_
|
130,575
|
i
|
Hallands „ ............
|
35,000
|
—
|
40,000
|
—
|
75,000
|
—
|
17,000
|
—
|
15,000
|
—
|
32,000
|
_
|
43,000
|
|
Göteborgs och Bohus läns
|
25,000
|
—
|
55,000
|
—
|
80,000
|
—
|
10,600
|
—
|
46,250
|
|
56,850
|
—
|
23,150
|
_
|
Alfsborgs läns norra ......
|
150,000
|
—
|
50,000
|
—
|
200,000
|
—
|
22,650
|
|
1,100
|
—
|
23.750
|
_
|
176,250
|
___
|
„ södra ......
|
200,000
|
—
|
100,000
|
—
|
300,000
|
—
|
55,450
|
—
|
3,900
|
—
|
59,350
|
_
|
240,650
|
|
Skaraborgs läns ......
|
250,000
|
—
|
50,000
|
—
|
300,000
|
—
|
87,600
|
—
|
5,500
|
—
|
93,100
|
|
206,900
|
L
|
Värmlands „ ......
|
100,000
|
—
|
50,000
|
—
|
150,000
|
—
|
61,750
|
—
|
12,300
|
—
|
74,050
|
|
75,950
|
_
|
Örebro „ ......
|
75,000
|
—
|
25,000
|
—
|
100,000
|
—
|
65,450j
|
|
24,150
|
—
|
89,600
|
_
|
10,400
|
_
|
Västmanlands „ ......
|
80,000
|
—
|
20,000
|
—
|
100,000
|
—
|
72,500j
|
|
—
|
—
|
72,500
|
_
|
27,500
|
_
|
Kopparbergs „ ......
|
200,000
|
—
|
100,000
|
—
|
300,000
|
—
|
7,900
|
|
15,400
|
|
23,300
|
—
|
276,700
|
_
|
1 Gäfleborgs „ ......
|
90,000
|
—
|
10,000
|
—
|
100,000
|
|
40,800
|
|
3,800
|
—
|
44,600
|
—
|
55,400
|
|
Västernorrlands ,, ......
|
150,000
|
—
|
50,000
|
—
|
200,000
|
|
19,800'
|
|
7,200
|
—
|
27,000
|
|
173,000
|
|
Jämtlands „ ......
|
100,000
|
—
|
—
|
|
100,000
|
|
34,650:
|
|
—
|
|
34,650
|
|
65,350
|
_
|
Västerbottens „ ......
|
120,000
|
—
|
80,000
|
|
200,000
|
|
12,975
|
|
5,400
|
|
18,375
|
|
181,625
|
_
|
Norrbottens „ ......
|
325,000
|
—
|
75,000
|
—
|
400,000
|
|
68,005'so
|
7,700
|
|
75,705
|
50
|
324,294
|
50
|
Summa |3,260,000
|
|
1,170,000
|
-1
|
4,430,00o|
|
-1
|
l,325,78oj 5 o j
|
332,030
|
—|
|
1,657,810 5o|
|
2,772,189 so
|
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Hd.
Hushållningssällskapens låneförmedling år 1906.
Låneförmedlare
|
Beviljade statslån
|
Disponerade egnahemslån
|
Till fonden^
återta!let
eller åter-
betaldt
belopp
|
Jordbruks¬
lån
|
Bostads
lån
|
-
|
Summa
|
Jordbruks¬
lån
|
Bostads
lån
|
-
|
Summa
|
Stockholms lans.........
|
35,000
|
_
|
15,000
|
_
|
50,000
|
_
|
14,500
|
_
|
10,500
|
_
|
25,000
|
—
|
25,000
|
_
|
Uppsala „ .........
|
39,000
|
-
|
21,800
|
-
|
60,800
|
-
|
34,000
|
-
|
21,400
|
—
|
55,400
|
-
|
5,400
|
—
|
Södermanlands „ .........
|
97,100
|
-
|
94,400
|
-
|
191,500
|
-
|
93,350
|
-
|
94,050
|
-
|
187,400
|
-
|
4,100
|
-
|
Östergötlands .........
|
80,000
|
-
|
20,000
|
-
|
100,000
|
-
|
77,050
|
-
|
16,600
|
-
|
93,650
|
-
|
6,350
|
-
|
Jönköpings „ .........
|
43,850
|
-
|
32,000
|
-
|
75,850
|
-
|
31,500
|
-
|
25,500
|
-
|
57,000
|
-
|
18,850
|
—
|
Kronobergs „ .........
|
75,000
|
-
|
25,000
|
-
|
100,000
|
-
|
27,940
|
-
|
4,675
|
-
|
32,615
|
-
|
67,385
|
-
|
Kalmar läns norra .........
|
60,000
|
-
|
40,000
|
-
|
100,000
|
-
|
10,200
|
-
|
3,800
|
-
|
14,000
|
-
|
86,000
|
-
|
„ „ södra .........
|
60,000
|
-
|
40,000
|
-
|
100,000
|
-
|
7,816
|
-
|
17,950
|
-
|
25,766
|
-
|
74,234
|
-
|
Gottlands läns .........
|
32,700
|
—
|
500
|
-
|
33,200
|
-
|
29,075
|
—
|
500
|
-
|
29,575
|
-
|
3,625
|
-
|
Blekinge ,..........
|
150,000
|
-
|
50,000
|
-
|
200,000
|
-
|
55,644
|
-
|
4,937
|
-
|
60,581
|
-
|
139,419
|
-
|
Kristianstads „ .........
|
180,000
|
-
|
20,000
|
-
|
200,000
|
-
|
180,000
|
-
|
10,050
|
-
|
190,050
|
-
|
9,950
|
-
|
Malmöhus „ .........
|
50,000
|
-
|
10,000
|
-
|
60,000
|
-
|
34,850
|
-
|
6,600
|
-
|
41,450
|
-
|
18,550
|
-
|
Hallands „ .........
|
18,000
|
-
|
25,000
|
-
|
43,000
|
-
|
2,500
|
|
2,000
|
-
|
4,500
|
-
|
38,500
|
-
|
Göteborgs och Bohus läns
|
30,000
|
-
|
30,000
|
-
|
60,000
|
-
|
29,600
|
-
|
27,450
|
-
|
57,050
|
—
|
2,950
|
-
|
Älfsborgs läns norra ......
|
127,350
|
-
|
48,900
|
-
|
176,250
|
-
|
10,900
|
-
|
1,800
|
-
|
12,700
|
-
|
163,550
|
-
|
„ „ södra ......
|
200,000
|
-
|
100,000
|
-
|
300,000
|
-
|
35,625
|
-
|
4,450
|
-
|
40,075
|
-
|
259,925
|
-
|
Skaraborgs läns........
|
38,600
|
-
|
1,700
|
-
|
40,300
|
-
|
38,600
|
—
|
1,700
|
-
|
40,300
|
-
|
-
|
-
|
Värmlands ,, .........
|
100,000
|
-
|
30,000
|
-
|
130,000
|
-
|
52,150
|
-
|
12,100
|
-
|
64,250
|
-
|
65,750
|
-
|
Örebro „ .........
|
75,000
|
—
|
25,000
|
-
|
100,000
|
—
|
69,235
|
—
|
12,500
|
-
|
' 81,735
|
-
|
18,265
|
-
|
Västmanlands „ .........
|
41,000
|
—
|
7,000
|
—
|
48,000
|
-
|
41,000
|
—
|
3,100
|
-
|
44,100
|
-
|
3,900
|
-
|
Kopparbergs „ .........
|
192,100
|
—
|
84,600
|
-
|
276,700
|
-
|
13,500
|
-
|
14,500
|
-
|
28,000
|
-
|
248,700
|
-
|
Gäfleborgs „ .........
|
134,200
|
—
|
21,200
|
-
|
155,400
|
-
|
16,700
|
-
|
5,600
|
-
|
22,300
|
-
|
133,100
|
-
|
Västemorrlands...........
|
250,000
|
—
|
100,000
|
-
|
350,000
|
—
|
17,700
|
-
|
7,300
|
-
|
25,000
|
-
|
325,000
|
-
|
Jämtlands „ .........
|
46,950
|
|
18,400
|
|
65,350
|
|
46,950
|
|
18,400
|
|
65,350
|
-
|
-
|
-
|
Västerbottens „ .........
|
100,000
|
|
75,000
|
_
|
175,000
|
|
32,100
|
|
5,800
|
|
37,900
|
-
|
137,100
|
-
|
Norrbottens ...........
|
331,994
|
50
|
92,300
|
—
|
424,294! 5 o
|
93,274
|
50
|
25,500
|
-
|
118,774
|
50
|
305,520
|
—
|
Summa
|
2,587,844
|
50
|
1,027,800
|
|
3,615,644; so
|
1,095,759|5 0
|
358,762
|
|
|l,454,521 50
|
2,161,123
|
|
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
13
Till hushållningssällskap beviljade statslån för år 1907.
Låneförmedlare
|
Bev
|
iljade statslån
|
Jordbruks-
lån
|
Bostads¬
lån
|
Summa
|
Stockholms läns.............................
|
35,000
|
15,000
|
50,000
|
Uppsala „ ................................
|
60,000
|
40,000
|
100,000
|
Södermanlands „ .....................................
|
100,000
|
200,000
|
300,000
|
Östergötlands ,, ......................................
|
100,000
|
30,000
|
130,000
|
Jönköpings „ .....................................
|
3,400
|
16,500
|
19,900
|
Kronobergs „ ............................................
|
75,000
|
25,000
|
100,000
|
Kalmar „ norra ........................................
|
40,000
|
20,000
|
60,000
|
„ „ södra ........................................
|
60,000
|
40,000
|
100,000
|
Gottlands „ ................................................
|
17,630
|
—
|
17,630
|
Blekinge ,, ...................................................
|
80,000
|
20,000
|
100,000
|
Kristianstads „ ....................................................
|
200,000
|
25,000
|
225,000
|
Malmöhus „ ....................................................
|
90,000
|
10,000
|
100,000
|
Hallands „ ..................................................
|
25,000
|
20,000
|
45,000
|
Göteborgs och Bohus läns........................................
|
50,000
|
50,000
|
100,000
|
Alfsborgs läns norra........................................
|
115,250
|
47,100
|
162,350
|
|
150,000
|
50,000
|
200,000
|
Skaraborgs ,, ...................................................
|
118,100
|
5,500
|
123,600
|
Värmlands „ ..................................................
|
100,000
|
30,000
|
130,000
|
Örebro ,, ....................................................
|
37,000
|
13,000
|
50,000
|
Västmanlands „ ...................................................
|
175,000
|
7,000
|
182,000
|
Kopparbergs ,, ....................................................
|
178,600
|
70,100
|
248,700
|
Gäfleborgs „ ....................................................
|
100,000
|
100,000
|
200,000
|
Västernorrlands „ ....................................................
|
50,000
|
25,000
|
75,000
|
Jämtlands „ ....................................................
|
80,000
|
20,000
|
100,000
|
Västerbottens „ ....................................................
|
100,000
|
40,000
|
140,000
|
Norrbottens „ ....................................................
|
170,000
|
30,000
|
200,000
|
Summa |
|
2,309,980 |
|
949,2001
|
3,259,180
|
14
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 145.
Aktiebolags och föreningars låneförmedling.
Låneförmedlare
|
Län
|
Beviliadt
statslån.
Bostads¬
lån
|
Dispone¬
rade egna¬
hemslån
|
Till fonden
återfallet
eller åter-
hetaldt
belopp
|
1905.
|
|
|
|
|
Huskvarna egnahemsförening .
|
Jönköpings
|
48,000
|
35,500
|
12,500
|
Föreningen Egna Hem Hagaby
|
Örebro
|
69,750
|
69,750
|
—
|
Summa
|
|
117,750
|
105,250
|
12,500
|
1906.
|
|
|
|
|
Aktiebolaget Rickomberga egna
|
|
|
|
|
hem ........................................
|
Uppsala
|
25,000
|
25,000
|
|
1907.
|
|
|
|
|
Huskvarna egnahemsförening .
|
Jönköpings
|
150,000
|
—
|
—
|
Föreningen Egna Hem Hagaby
|
Örebro
|
26,250
|
—
|
—
|
Summa
|
|
176,250
|
—
|
—
|
Anm. Dessutom har från föreningen Egna Hem i Motala inkommit ansökning om lån å en
million kronor, hvilken ansökning dock, till följd af ofullständiga handlingar, ännu icke kunnat
för Kungl. Maj:t anmälas.
Af dessa tabeller framgår, bland annat, att samtliga hushållnings¬
sällskap i riket uppträdt såsom låneförmedlare, att däremot lånerörelsen
genom andra mellanhänder fått endast ringa omfattning, att, ehuru vissa
hushållningssällskaps låneförmedling varit ganska betydande, det likväl
i allmänhet äfven för hushållningssällskapen mött svårigheter att finna
användning för så stora belopp, som sällskapen från början beräknat,
att därför högst betydliga summor, ibland nästan hela de rekvirerade
statslånen, såsom odisponerade återgått till fonden, samt att det för
åren 1905 och 1906 till egnahemslån verkligen disponerade beloppet
utgjort för hushållningssällskapen tillhopa 3,112,332 kronor och för
öfriga låneförmedlare tillhopa 130,250 kronor eller tillsammans 3,242,582
kronor. På grund af olika tolkning af ordet »disponerad^), hvartill
jag anhåller att längre fram få återkomma, torde visserligen summan
af de beviljade egnahemslånen vara något större, men skillnaden är i
15
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 145.
detta sammanhang ej af nämnvärd betydelse. Å andra sidan är att
märka, att extra återbetalningar skett på grund däraf, att beviljade egna¬
hemslån af eu eller annan anledning icke utgått. Låneförmedlarnas
kapitalskuld vid 1906 års slut efter afdrag af de belopp, hvilka såsom
odisponerade varit förfallna till återbetalning före januari månads ut¬
gång innevarande år, uppgår därför enligt från statskontoret erhållen
uppgift till endast 3,207,232 kronor.
Dessa siffror synas mig utvisa, att egnahemslånerörelsen åtmin¬
stone icke ännu vunnit den omfattning, som torde hafva afsetts vid
dess anordnande och som skulle satt den i stånd att i någon mera
afsevärd mån bidraga till att bereda egna hem åt landets inbyggare,
stärka den mindre bemedlade befolkningens ekonomiska villkor, hämma
emigrationen och främja landets uppodling. Att svårigheter i flera hän¬
seenden mött och ställt sig hindrande i vägen för rörelsens önskvärda
utveckling har också framhållits såväl i särskilda till Kungl. Maj:t eller
jordbruksdepartementet ingifna framställningar som annorledes. Det
synes mig därför böra tagas i öfvervägande, huruvida icke dessa svårig¬
heter och hinder kunna och böra genom åtgärder från statens sida af-
lägsnas eller åtminstone i någon mån mildras.
För att komma i tillfälle att i denna sak rådgöra med några
personer, hvilka under praktisk utöfning af låneförmedlares egnahems-
lånerörelse eller eljest genom verksamhet för egnahemssakens främjande
vunnit erfarenhet om de härmed sammanhängande förhållandena,
erhöll jag den 28 september 1906 Kungl. Maj:ts tillstånd att för
biträde inom jordbruksdepartementet i sådant åsyfte tillkalla högst fem
personer. De af mig på grund häraf tillkallade personerna, ordföranden
i Gäfleborgs läns hushållningssällskap, landshöfdingen grefve H. E. G.
Hamilton, sekreterarna i Malmöhus och i Norrbottens läns hushållnings¬
sällskap agronomen J. G. J. Leufvén och filosofie doktorn P. Hellström,
sekreteraren i Örebro läns egnahemsnämnd friherre N. G. O. Djurklou
samt kassören hos föreningen Egna Hem i Motala, F. W. Johansson,
sammanträdde under några dagar i Stockholm och afgåfvo ett till chefen
för jordbruksdepartementet ställdt, den 3 november 1906 dagtecknadt
. utlåtande, hvarur jag torde få anföra följande:
»Uppenbart är att den af Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutade
egnahemslånerörelse, för hvars verksamhet föreskrifter stadgats uti
kungörelsen den 17 juni 1904, icke vunnit den anslutning, som med
hänsyn till dess ändamål varit att vänta.»
Tillkallade
personers
yttrande.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
»Enligt vårt förmenande torde man, med nu gällande bestämmelser,
ej heller för framtiden kunna härutinnan motse någon afsevärd ändring.
Ifrågavarande rörelse handhafves nästan uteslutande af rikets • hushåll¬
ningssällskap. Att dessa nedlagt ganska mycket arbete på egnahems¬
rörelsens främjande kan ej förnekas, men med fog torde man ej af dem
på detta område kunna begära eller vänta något mer intensivt arbete,
än som nu af dem utföres, då ju egnahemsrörelsen i viss mån kan
sägas falla utom deras egentliga arbetsfält. Då det i öfrigt är helt
naturligt, att sällskapen, som hafva så många andra viktiga uppgifter
att främja, måste vara betänksamma att ikläda sig förbindelser för
egnahemslån, när dessa uppgå till sådana belopp, att de öfverstiga
sällskapens egna tillgångar, lär man ej på denna väg kunna motse den
utveckling af egnahemsrörelsen, som för vårt land måste anses så höge¬
ligen önskvärd.»
»Hvad åter beträffar föreningar och aktiebolag, hvilka genom 1904
års ofvan åberopade kungörelse jämväl berättigats att uppträda såsom
förmedlare af statens egnahemslån, så hafva hittills allenast två före¬
ningar och ett bolag begagnat sig af denna rätt. Och likväl lär det
svårligen kunna bestridas, att, därest egnahemsrörelsen skall vinna någon
verkligt afsevärd utveckling, densamma måste i främsta rummet fotas
på själfverksamhet hos dem, som önska komma i åtnjutande af det egna
hemmets fördelar, eller, med andra ord, just på föreningsväsendet. Att
på ett mer effektivt sätt än hittills skett söka väcka och understödja
denna själfverksamhet anse vi också därför vara det mål, till hvilket
man från det allmännas sida närmast bör sträfva. Den möjlighet att
blifva antagen såsom förmedlare af egnahemslån, som kungörelsen den
17 juni 1904 öppnat för föreningar och bolag, är tydligen ej tillfyllest,
då dels denna författning ej i nämnvärd mån förmått framkalla nya
dylika sammanslutningar, dels ock de flesta redan existerande egnahems-
föreningar icke kunnat söka eller i allt fall icke sökt egnahemslån af
statsmedel. Så är t. ex. förhållandet med föreningen »Egna Hem» i
Motala, som varit i verksamhet allt sedan början af 1890-talet och
numera vunnit en ganska betydande utveckling. Denna förening, som
står öppen för hvarje välfrejdad person, har sin verksamhet förlagd
hufvudsakligen till landsbygden, där den inköper lämpliga egendomar,
som styckas till egnahemslägenheter, men har undantagsvis i samma
syfte inköpt äfven tomter i stad. Föreningen bereder sina medlemmar
tillfälle att genom låga insatser själfva sammanspara första grundplåten
för det egna hemmet, hvarefter de få af föreningen på synnerligt billiga
villkor öfvertaga och förvärfva lägenheter, till hvilkas bebyggande äfven
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition No 145. 17
lan af föreningen beviljas. På samma sätt förhåller dot sig med de
Hosta andra dylika föreningar, hvilka i allmänhet arbeta under helt
andra former än de, som betingas af gällande regler för statens egna-
hemslånerörelse.» *
)iNu anmärkta förhållanden synas oss gifva en ganska tydlig an¬
visning därom, att, därest man vill från statens sida effektivt understödja
den på själfverksamhet fotade egnahemsrörelsen, detta måste ske på
sådant sätt, att vederbörande icke mer än nödigt är klafbindas i sitt
arbete utan få anordna detsamma under de former, som de i hvarje
fall finna för sig ändamålsenligas!.))
»Statsunderstöd till egnahemsförening eller för ifrågavarande ända-
“f1, “,ldadt aktiebolag, synes oss därför böra få formen af förlagslån
till bildande af nödigt rörelsekapital.))
.1 utlåtandet angifvas därefter åtskilliga synpunkter, hvilka syntes
böra iakttagas ifråga om dylika förlagslån. Därefter yttras följande:
»Det torde äfven böra tagas i öfvervägande, huruvida icke möjlighet
bor beredas att utlämna dylika förlagslån till hushållningssällskap eller
landsting för inköp och styckning af större egendomar i syfte att åstad¬
komma egnahemskolonier.))
))]^.an sku.lle kunna tänka sig att hushållningssällskapen, för att
erhålla lättnad i den för dem rätt tyngande egnahemslåneverksamheten
borde hvar inom sitt område verka för bildande af egnahemsföreningar
a hvilka arbetet med egnahemslånen så småningom kunde öfverflyttas*
men anse vi i alla händelser, att hushållningssällskapens verksamhet för
egnahemslånerörelsen bör fortfara under hufvudsakligen samma former
som hittills, liksom vi anse, att aktiebolag och föreningar, som så
önska,^ böra fortfarande medgifvas att vara låneförmedlare för egna¬
hemslån under de i kungörelsen den 17 juni 1904 angifna allmänna
villkor och bestämmelser.»
Då emellertid dessa villkor och bestämmelser syntes enligt de till¬
kallade personernas åsikt i vissa stycken kräfva förtydliganden eller
ändringar för att icke verka hämmande för egnahem slånerörelsens ut¬
veckling, särskild! beträffande hushållningssällskapens verksamhet där-
utinnan, angåfvos därefter i.nämnda utlåtande de synpunkter, som syntes
böra iakttagas vid en revision af ifrågavarande författning. Jag torde
längre fram få närmare redogöra för de tillkallade personernas yttrande
i dessa hänseenden.
Bih. till Riksd. Prot. 1307. 1 Sami. 1 Afd. 113 Höft.
3
18
Inkomna
framställ¬
ningar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
Jag anhåller nu att få i korthet omförmäla några inkomna fram¬
ställningar, hvilka beröra ifrågavarande förhållanden.
Uti en till Kungl. Maj:t den 17 november 1906 ingifven skrift
hafva styrelserna för föreningarna Arbetaren u. p. a. och Småbrukaren
u. p. a., bägge i Eskilstuna, framhållit, att sedan Kungl. Maj:t den 3
augusti 1906 förordna!, att Fors socken, inberäknadt Nyiors municipal-
samhälle, samt Klosters socken skulle med hela deras nuvarande om¬
råden från och med ingången af år 1907 införlifvas med Eskilstuna
stad, egnahemslån icke längre kunde erhållas till lägenheter inom nämnda
bägge socknar. Eskilstuna stad blefve efter dessa socknars införlifvande
den till ytan vidsträcktaste stad i Sverige med eu utsträckning i ena
riktningen af en mil och i den andra af en och en half mil. Häråt
följde, att afståndet till arbetsplatserna icke medgåfve förläggandet af
arbetarnes bostäder å landsbygden utom stadsgränsen. På ett ställe
sköte visserligen en liten kil af Torshälla landsförsamling in på ett
afstånd af ett par kilometer från själfva staden, men detta komme
endast att hafva till följd, att jordprisen å detta område komme att
stiga högst väsentligt, och att egna hem med statslån här komme att
sammanträngas, så långt utrymmet medgåfve. Hvad det egentliga små¬
bruket beträffade, komme en bestämd orätt att ske den jordbrukande
befolkningen i de gamla socknarna, i det den alldeles afstängdes från
den lånehjälp, som stode småbrukare på annan landsbygd i Sverige till
buds, och detta ehuru trakten i flera afseenden lämpade sig för eu små-
bruksutveckling. Efter egnahemslånens tillkomst hade redan uppstått
i dessa socknar en omfattande och lofvande egnahemsrörelse, från
april månad år 1905 till september månad år 1906 hade nämligen egna¬
hemsnämnden i Södermanlands län till egna hem i nämnda socknar
beviljat 119 lån. Af dessa vore dock 44 ärenden, som behandlats efter
det föreskriften om socknarnas införlifvande med staden utfärdats, för¬
klarade hyllande i afvaktan på eventuellt tillstånd till fortsatt egnahems-
lånerörelse därstädes. Berörda 119 lånesökande representerade omkring
600 familjemedlemmar, hvilket tydligt visade, att egnahemsrörelsen i
denna ort redan från början blifvit af ingripande betydelse. I ekono¬
miskt hänseende hade egnahemsverksamheten utfallit lyckligt, i det att
egnahemsbyggarnas årliga utgifter blefve väsentligt mindre, än mot¬
svarande lägenheter skulle kosta i hyra. Därest nu hela denna lycko¬
samma rörelse skulle tvingas att upphöra, måste arbetarna afstå från
tanken på egna hem, enär medel därtill annorledes än genom statens
egnahemslånerörelse svårligen kunde erhållas och i hvarje fall skulle
draga så hög ränta och så svåra amorterings villkor, att den årliga
19
Kung!. Maj.ts NM. Proposition N:o 145.
utgiften blefve dubbel eller flerdubbel i jämförelse med egnahemslånen.
Arbetarna skulle icke kunna bära dessa afgälder, utan måste då byra
in sig i kaserner. Ett stort antal medlemmar i de bägge föreningarna
hade erfarit välsignelsen af egnahemslånen, och flera andra äfvensom
många arbetare utom föreningarna önskade att efter hand komma i
åtnjutande af samma förmån. På grund af dessa förhållanden har i
skriften anhållits, att åtgärder måtte vidtagas för att egnahemslåne-
rörelsen måtte kunna fortgå inom nämnda bägge socknar.
I framställningen hafva instämt styrelserna för Eskilstunaortens
småbrukarförening u. p. a. samt för Eskilstunatraktens trädgårdsodlar-
förbund, och har densamma förordats af cheferna för ett flertal till
Eskilstuna förlagda industriella anläggningar, sysselsättande sammanlagdt
omkring 2,550 arbetare.
Kungl. Ivlaj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har i ut¬
låtande den 22 november 1906 tillstyrkt framställningen och hemställt,
att egnahemslån måtte få utgifvas för egnahemsbildningar inom nämnda
socknar äfven efter ingången af år 1907. Statskontoret, som äfven
hörts, har i inlåtande den 6 december 1906, järnte erinran att egna¬
hemslånens begränsning till endast landsbygden skett genom gemensamt
beslut af Kungl. Maj:t och Riksdagen, anfört att, då förhållanden, lik¬
nande de till stöd för nu förevarande ansökning åberopade, syntes
kunna förefinnas eller komma att förefinnas jämväl å andra orter, ämbets¬
verket ansåge skäl vara för handen att i lånevillkoren vidtaga sådan
ändring, att med statslån ur egnahemslånefonden skulle kunna under¬
stödjas jämväl egnahemsbildningar å stads utom det planlagda området
belägna mark, hvilken alltså borde i förevarande afseende likställas
med landsbygd. Statskontoret har hemställt om proposition till Riks¬
dagen innefattande förslag till ändring i lånevillkoren i dylikt syfte.
I en underdånig framställning från Södermanlands läns hus¬
hållningssällskap af den 5 december 1906 beröres samma ämne. Denna
framställning är föranledd af och hänvisar till en den 24 augusti samma
år till sällskapets förvaltningsutskott aflåten skrifvelse från sällskapets
egnahemsnämnd, däruti hufvudsakligen samma skäl anföras och vidare
utvecklas, hvilka framhållits uti förberörda skrifvelse från Eskilstuna-
föreningarna. Hushållningssällskapets hemställan innefattar, att de
arbetare, hvilka före den 1 september 1906, då enligt sällskapets låne-
reglemente ansökningar om egnahemslån för år 1907 skolat vara in-
gifna, inkommit med dylika ansökningar, afseende egna hem i Klosters
eller Fors socknar, måtte få komma i åtnjutande af egnahemslån, oafsedt
socknarnas införlifvande med staden. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
i Södermanlands län har i utlåtande den 17 december 1906 hänvisat
till sitt utlåtande i det förut omnämnda ärendet och förklarat sig icke
hafva något att erinra mot den nu gjorda ansökningen. Äfven stats¬
kontoret har i underdånigt utlåtande den 18 januari innevarande år
åberopat sitt utlåtande i först omförmälda ärende.
Uti en särskild, till chefen för jordbruksdepartementet ställd
skrift af den 10 november 1906 har vidare egnahemsnämnden i Söder¬
manlands län dels ånyo fäst uppmärksamheten å låneförmedlingen inom
nämnda bägge socknar dels ock framhållit vissa önskemål i åtskilliga
andra hänseenden.
Jämväl Östergötlands läns hushållningssällskap har uti en till
Kungl. Maj:t ställd skrifvelse af den 24 december 1906 framställt
åtskilliga förslag i afseende på egnahemsrörelsens underlättande. I
denna skrifvelse auföres hufvudsakligen följande. Man hade kommit
till insikt om, att svårigheterna vid egnahemslånerörelsens bedrifvande
vore vida större, än i allmänhet kunnat förutses. Bland de svåraste
hindren syntes kunna räknas de omständliga och tidsödande åtgärder,
som erfordrades för att erhålla det blifvande egna hemmet afsöndradt,
lagfaret och gravationsfritt liksom ock de stora kostnaderna härför.
Hushållningssällskapet hade visserligen sökt att härvid lämna de lån¬
tagare, som sådant önskat, största möjliga hjälp, men hindret läge i
själfva de gällande bestämmelserna rörande afsöndrings- samt lagfarts-
och inteckningsärenden. Då den egnahemslånesökande i regel ej kunde
anskaffa medel till gäldande af eu inköpt lägenhet, förrän han utbe¬
kommit egnahemslånet, vore det säkerligen af största betydelse, om
tiden mellan lånets beviljande och utbetalande kunde förkortas till den
minsta möjliga. Enligt gällande bestämmelser rörande jordafsöndring
fordrades nu, att afhandling rörande lägenhetens föryttring skulle företes,
då ansökning gjordes om fastställelse å afsöndringen. Då i allmänhet
den, som önskade förvärfva ett eget hem, vore beroende af, huruvida
egnahemslån erhölles, måste detta göras till villkor för köpeaftalets
trädande i kraft, och egnahemsnämndens beslut därför afvaktas, innan
fastställelse å afsöndringen kunde vinnas. Härigenom förorsakades
onödigt dröjsmål. Visserligen kunde ägostyckning användas, men jord¬
afsöndring vore otvifvelaktigt en mera lämplig och omtyckt form för
egnahemsbildningar. Någon olägenhet af att jordafsöndring medgåfves,
utan att köpeaftal förelåge, syntes knappast kunna befaras. Vidare
ville sällskapet framhålla, hurusom framför allt i domsagor, där högst
tre ting årligen hölles, men äfven i tingslag med annan tingsordning
afgörandet af lagfarts- och inteckningsärenden nu kräfde alltför lång
Kungl. Maj:ls Nå"l. Proposition N:o 145. 21
tid. Ett mera tidsenligt liandläggningssätt af dessa ärenden, i afseende
hvarå sällskapet hänvisade till den i justitieombudmannens ämbets-
berättelso till 1901 års Riksdag intagna framställning, skulle enligt
sällskapets åsikt blifva al stor betydelse för egnahemslånerörelsen. Men
äfven om dessa ärendens handläggning sålunda påskyndades, skulle den
nuvarande bestämmelsen om förmånsrätt för ogulden köpeskilling alltid
i hög grad fördröja utlämnandet af beviljadt egnahemslån, enär detta
icke kunde utbetalas, förrän den s. k. lagaståndstiden ullupit. Med
nutidens förbättrade kommunikationer syntes denna tid kunna för lands¬
bygden väsentligt förkortas. Vidare vore att märka, att för lossandet
åt stamhemmanets inteckningar från afsöndrad lägenhet förefunnes ofta
sa årigheter. Ett förenklande af åtgärderna härför vore synnerligen af
behof vet påkalladt. Ifall hushållningssällskapen blefve, hvad egnahems¬
lånerörelsen anginge, befriade från stämpelafgift, skulle eu icke
oa äsentlig lättnad i kostnaderna kunna beredas låntagarna. Vid relaxe-
rande af inteckningar uppstode dryga kostnader, särdeles för bevis å
efterliggande inteckningar. Dessa kostnader borde inskränkas genom
föreskrifter angående förfaringssättet vid relaxationer. Vidare ansåge
sällskapet det önskAräi’dt, att jordbruksinventarier finge samintecknas
med jordbruksfastighet. Dylika inventarier motsvarade i inköpspris
ofta mer än 30. procent af fastighetens A7ärde. Då egnahem slåntagaren
måste skaffa sig dessa inventarier för andra medel än egnahemslånet
och dessutom själf tillskjuta 1 /6 af själfva lägenhetens värde, ställdes
icke små anspråk på hans ekonomi. Om inventarierna äfAren finge
intecknas, skulle kanske lånekvoten kunna höjas.
Äfven från enskilda, för egnahemssaken intresserade personer
hafva skriftliga framställningar inkommit till jordbruksdepartementet.
Jag anser mig vidare böra erinra, att frågan om statens egna-
liemslånerörelse varit under de senare åren ganska uppmärksammad i
pi essen och litteraturen och att flera anmärkningar och förslag därvid
framställts. Den behandlades äfAren vid den af centralförbundet för
socialt arbete nyligen anordnade småbrukskonferensen i Stockholm.
De vid denna konferens fattade resolutionerna hafva ingifvits till jord¬
bruksdepartementet.
Såsom ett af de viktigaste hindren för egnahemsrörelsens ut- rusa åtgärder
Arecklmg har framhållits svårigheten att erhålla det nödvändiga jord- f°r e9nahcms-
området. Staten bör, har man sagt, härvid ingripa genom att på något undsättande.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 145.
sätt bidraga till, att för egnaliemsbildningar passande jord må finnas
att tillgå i större utsträckning och måhända äfven till billigare pris än
för närvarande. Äfven jag finner det vara en mycket viktig förut¬
sättning för egnahemsrörelsens förkofran, att åtgärder vidtagas för att
bereda lättare tillgång till jord för pris, som icke genom mellankom-
mande spekulation blifvit på ett konstladt sätt uppdrifvet.
Såsom ofvan meddelats, hafva de af mig tillkallade personerna
i sitt utlåtande föreslagit, att staten skulle lämna förlagslån åt aktie¬
bolag och föreningar såsom rörelsekapital vid deras Amrksamhet för
egnahemssakens främjande. Dessa förlagslån skulle få användas till
inköp och styckning af områden, lämpliga till anordnande af egnahems-
lägenheter. Förslaget synes mig vara synnerligen beaktansvärdt. Jag
kan emellertid icke finna det lämpligt eller önskvärdt, att de därtill
nödiga medlen utgå från egnahemslånefonden, helst som för antydda
förlagslån synas böra i åtskilliga hänseenden uppställas andra föreskrifter
än dem, som gälla för egnahemslånerörelsen. Jag har därför för afsikt
att föreslå Kungl. Maj:t att till Riksdagen aflåta proposition om anvisande
af medel till en särskild fond för berörda ändamål.
Det har vidare ifrågasatts, att åtgärder skulle vidtagas för att
kronans domäner samt lämplig mark af kronans skogsegendomar skulle
i större utsträckning än nu äger rum upplåtas till egna hem. I an¬
ledning häraf må erinras, att genom kungl. brefvet till domän¬
styrelsen den 25 september 1896 åtgärd vidtagits för en ganska om¬
fattande utstyckning af mindre jordbrukslägenheter från kronans do¬
mäner. Jag har också haft min uppmärksamhet fäst vid angelägen¬
heten af, att den utväg till bildande af egna hem, som sålunda öppnats,
måtte varda i största möjliga utsträckning anlitad. Emellertid bär det
därvid A'isat sig, att man stött på hinder, som det icke stått i de förvaltande
myndigheternas makt att undanröja. Särskildt har det mött ej så få
svårigheter att, då beslut fattats om en fastighets. styckning eller om
upplåtelse af ett större antal lägenheter från en fastighet, genast erhålla
lämpliga spekulanter i tillräckligt antal. En följd häraf har blifvit, an¬
tingen att i många fall ett flertal lotter ej kunnat säljas eller att flera
lotter inropats af samme person. Det kan emellertid ifrågasättas, om
ej härutinnan en förändring till det bättre skulle kunna åstadkommas
genom ändrade föreskrifter i ämnet. Det är min afsikt att låta utredning
angående dessa förhållanden verkställas inom vederbörande ämbetsverk.
En annan till nämnda mål syftande åtgärd är upplåtelse af od-
lingslägenheter å kronoparker inom de sex norra länen. Förberedande
arbeten i detta sj^fte pågå inom departementet.
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
Såsom af det förut sagda framgår, hafva äfven nu gällande stad-
ganden rörande jordafsöndring samt lagfart och inteckning äfvensom
i fråga om sättet för dessa ärendens handläggning m. m. ansetts inne¬
bära afsevärda hinder för egnahemsrörelsens utveckling. Arbeten på
en revision af hithörande bestämmelser pågå emellertid inom lagbered¬
ningen, och torde följaktligen förutnämnda framställningar i dessa
delar böra öfverlämnas till justitiedepartementet för vidare behandling.
Då jag härefter öfvergår till att yttra mig rörande själfva egna¬
hemslån erörel sen och de förändringar i densamma, som kunna vara
påkallade, torde jag först böra nämna, att röster icke saknats,
hvilka velat göra gällande, att denna rörelse från början ledts in på
orätt väg, genom det system med anlitande af mellanhänder eller s. k.
låneförmedlare, på hvilket man slagit in, och att den borde ofördröjligen
omläggas därhän, att staten toge den mera direkt om hand genom redan
befintliga eller särskild! upprättade organ. År 1904 framhölls uttryck¬
ligen, att lånerörelsen vore till en början att betrakta såsom ett försök,
och att utfallet däraf borde få afgöra, huruvida den inslagna vägen
fortfarande skulle användas. Nu torde det visserligen, såsom ofvan
framhållits, vara oförnekligt, att rörelsens omfattning hittills icke fullt
motsvarat hvad man från början trott sig kunna hoppas. Men det
synes mig dock ännu vara för tidigt att häraf draga några bestämda
slutsatser om nämnda systems lämplighet eller olämplighet öfverhufvud.
De svårigheter, som mött egnahemslånerörelsen i praktiken, hafva
säkerligen till väsentlig del berott på omständigheter, som icke direkt
sammanhänga med själfva det använda systemet. Visserligen torde det
förhållandet, att icke flera aktiebolag och föreningar anlitat egnahems-
lånefonden, tyda på, att på ett eller annat håll föreligga brister i det
sätt, på hvithet rörelsen är ordnad. Huruvida dessa ligga i själfva
systemet, torde emellertid kunna ifrågasättas. Den hittills vunna erfaren¬
heten synes mig icke lämna något bestämdt svar på denna fråga. I
hvarje fall finnas omständigheter, som tyda på att äfven andra med den
nuvarande egnahemslånerörelsen förbundna omständigheter verkat häm¬
mande på densamma. Innan någon systemförändring på allvar ifråga¬
sattes, synes det därför vara riktigast att söka tillse, huruvida icke
genom förändringar i vissa af detaljbestämmelserna, ägnade att under¬
lätta låneförmedlingen och egnahemsbildningarna, ett mera fördel-
Egnahems-
lånerorelsens
anordning.
Låneför-
medlare.
Egnahems-
Panttagare.
24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
aktigt resultat af rörelsen må kunna uppnås äfven med bibehållande
af den nuvarande organisationen.
Till besvarande uppställer sig då först frågan, huruvida någon
förändring bör vidtagas beträffande de låneförmedlare, som må kunna
anlitas. Att hushållningssällskapen böra såsom låneförmedlare bibe¬
hållas, synes mig vara uppenbart. Detsamma gäller äfven aktiebolag
och föreningar; och det torde till och med vara ett önskemål, att sådana
uppträda såsom låneförmedlare i betydligt större utsträckning än hittills
varit fallet. Vill man vinna detta mål, torde emellertid föreskrifterna
böra i någon mån ändras. För närvarande är stadgadt, att bolag och
föreningar för att kunna uppträda som låneförmedlare skola vara »för
ändamålet särskildt bildade». Denna bestämmelse kan möjligen tolkas
och har äfven, enligt hvad jag inhämtat, på vissa håll tolkats så¬
lunda, att aktiebolaget eller föreningen skall vara bildad med det sär¬
skilda ändamålet, att genom utlämnande af egnahemslån bereda mindre
bemedlade arbetare tillfälle att på landsbygden förvärfva egna hem. Med
denna tolkning skulle till exempel från möjligheten att blifva låneförmed¬
lare vara uteslutna dels sådana aktiebolag och föreningar, hvilka vid sin
verksamhet tillgodose äfven andra personer än dem, som med de för
egendomslånerörelsen gällande bestämmelser kunna erhålla egnahemslån,
och dels de, hvilka utöfva verksamhet äfven annorstädes än å landsbygden.
I öfverensstämmelse med den mening-, som härutinnan uttalats af de
utaf mig tillkallade personerna, anser jag det vara önskvärdt, att för
egnahemssaken verksamma bolag och föreningar äfven af de slag, som
sålunda tilläfventyrs kunnat för närvarande anses vara uteslutna från
rätt till låneförmedling, må uttryckligen erhålla dylik rätt sig tillerkänd.
I detta hänseende har ett förtydligande föreslagits. Uppenbarligen löper
man icke härigenom någon risk att ändamålet skall föx-felas, då ju i
hvarje fall vederbörande låneförmedlares lämplighet skall omsorgsfullt
pröfvas.
Det kunde ifrågasättas, om ej äfven andra låneförmedlare än de
nu nämnda skulle kunna antagas. Jag finner mig dock icke nu böra
föreslå någon dylik utsträckning.
Egnahemslån kan enligt bestämmelse uti ingressen för närvarande
tilldelas endast mindre bemedlade »arbetare». Uti mom. 1 af de nu
gällande villkoren och bestämmelserna förtydligas detta begrepp sålunda,
att låntagaren skall »hufvudsakligen af kroppsarbete hafva sin utkomst».
De af mig tillkallade personerna hafva härom anfört, att ifrågavarande
definition syntes vara väl trång och kunna vid en tolkning af författ¬
ningen efter bokstafven föranleda, att ej mindre arbetsbefäl och förmän
25
Kunfjl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 145.
än äfven i statens och kommunens tjänst anställda betjänte blefve ute¬
slutna från åtnjutande af egnahemslån, hvartill eu viss benägenhet på
liera håll förnummits. Med anledning häraf ansågo de tillkallade per¬
sonerna, att det skulle vara lämpligt att angifva dem, till hvilka egna¬
hemslån finge utgå, med uttrycket »arbetare eller med dem likställda
personer». Äfven jag finner den nuvarande begränsningen i detta
hänseende vara allt för snäf och håller före, att egnahemslån böra kunna
medgifvas äfven andra mindre bemedlade än kroppsarbetare i egentlig-
mening. Afsåge egnahemsrörelsen uteslutande bildandet af mindre
jordbruk, vore uppenbarligen en sådan begränsning öfverhufvudtaget
tillfredsställande. Nu har emellertid genom omständigheternas makt
hos oss sträfvandet i detta syfte förbundits äfven med sträfvandet att
bereda egna hem i den mera inskränkta betydelsen af egen bostad;
och på detta område finnes ej anledning att inskränka statens verk¬
samhet till att allenast afse kroppsarbetare i detta ords strängaste
betydelse. De sociala synpunkter, som här spela in, äga sin giltighet
äfven i fråga om andra befolkningsklasser. Den af de tillkallade
personerna föreslagna beteckningen på dem, Indika må kunna erhålla
egnahemslån, »arbetare eller med dem likställda personer» synes
mig vara antaglig. Att en dylik utsträckning af rätten till egna¬
hemslån skulle föranleda afsevärda missbruk kan jag icke anse.
Fortfarande böra nämligen naturligtvis den lånesökandes personliga
kvalifikationer omsorgsfullt pröfvas, så att det kan antagas, att syftemålet
med egnahemsföretaget ernås och detta sålunda blifver till gagn för
honom, och icke blott ett äfventyr, dömdt att misslyckas. Särskild!
synes det mig vara af vikt, att det tillses, att den, som söker egna¬
hemslån för grundandet af jordbruk, ej är allt för främmande för
denna näringsgren. Bestämmelse angående maximivärdet å de lägen¬
heter, till hvilkas förvärfvande egnahemslån få lämnas, torde äfven
utgöra garanti för att icke egnahemslån må utgå till sådana personer,
för livilka de icke böra vara afsedda.
Bland de uti ingressen upptagna inskränkande bestämmelserna
för egnahemslånerörelsen förekommer äfven, att det egna hemmet skall
vara beläget på landsbygden. Härmed afses, enligt hvad statsrådsproto¬
kollet och utskottsutlåtandet år 1904 utvisa, den mark, som ligger utom
stadsdomstols jurisdiktion. Med anledning af vid nämnda års riksdag
väckt motion, att lån skulle få beviljas till bostadslägenheters upplåtande
äfven å till stad hörande område, uttalade utskottet, att det åtminstone
för det dåvarande icke syntes tillrådligt att i detta afseende gå längre,
än i propositionen föreslagits, enär frågan då skulle,, få ett helt nytt,
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 113 Höft. 4
Land och
stad.
26 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
betydligt förändradt innehåll samt en väsentligt vidgad omfattning,
hvarom allt närmare utredning saknades. Hvad utskottet sålunda anfört
finner jag väl äga full giltighet beträffande de egentliga stadsområdena.
Däremot torde, åtminstone på många ställen, föga eller ingen skillnad
finnas mellan den öfriga, utanför det planlagda området belägna marken
och landsbygden i egentlig mening. Särskild! är detta fallet, då stadens
jurisdiktionsområde är mycket stort, hvilket flerstädes är händelsen, och i
synnerhet, då det är fördeladt i enklaver med mellanliggande landsbygd
eller då kilar af landsbygd sträcka sig in närmare stadens centrum än de
aflägsnare delarna af stadsmarken. Att då tillåta egnahem sbildningar med
anlitande af egnahemslån å landskommunernas mark, men icke tillåta dem
på stadens lika långt eller kanske till och med längre bort från det plan¬
lagda området belägna mark, låter sig näppeligen försvaras. Den judiciella
indelningen af riket torde icke härvidlag vara en lämplig norm. De
missförhållanden, som kunna uppkomma af nu ifrågavarande begräns¬
ning, hafva på ett i ögonen fallande sätt visat sig i fråga om de med
Eskilstuna stad numera förenade socknarna Fors och Kloster, i afseende
hvarpå jag tillåter mig hänvisa till de framställningar härom, för hvilka
jag ofvan redogjort. Äfven beträffande ett flertal andra städer pågår
inkorporering af kringliggande landsbygdsområden eller är fråga väckt
därom. Det synes desto mindre vara lämpligt att från egnahemslån
utesluta dylika områden, som dels det i allmänhet torde vara dessa,
hvilka allra bäst ägna sig att upplåtas till bostadslägenheter och dels
sådana områden äfven för smärre jordbrukslägenheter erbjuda särdeles
stora fördelar på grund af tillfället till förmånlig afsättning i staden
för lägenhetens produkter af skilda slag samt möjligen äfven till extra
arbetsförtjänst under de tider, då lägenhetens skötsel måhända icke
fullt upptager dess ägares tid. I det bestämda maximivärdet för lägen¬
heterna samt i öfriga villkor för egnahemslån torde ligga tillräcklig
säkerhet mot missbruk. Jag finner mig därför böra, i öfverensstäm¬
melse med hvad de af mig tillkallade personerna i detta hänseende
föreslagit, förorda, att till stad hörande men utanför det planlagda
området belägna mark må i förevarande afseende likställas med lands¬
bygd. Beträffande egnahemslånerörelsen inom forberörda Fors och
Klosters socknar anhåller jag att särskild! få gorå framställning om
propositions aflåtande till Riksdagen i syfte att redan för innevarande
år egnahemslån måtte få utgå, utan hinder af socknarnas införlifvande
med Eskilstuna stad.
Sedan departementschefen härefter uppläst ett inom jordbruks¬
departementet ujarbetadt förslag till i viss mån ändrade bestämmelser
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145. 27
för ifrågavarande egnahemslånerörelse, anförde departementschefen be-
träffande de ändringar, hvilka i det upplasta förslaget vidtagits uti de
särskilda momenten åt gällande villkor och bestämmelser, följande.
Uti andra stycket al inom. 1 har en förändring vidtagits i afseende
å egnahemslåntagarens minimiålder. För närvarande gäller, att egnahems¬
lån i regel ep må utgå till den, som icke är 25 år gammal. De förut
omförmälda tillkallade personerna hafva emellertid förklarat sig anse.
att denna åldersgräns borde nedflyttas till myndighetsåldern, 21 år, och
detta så mycket hellre, som i stora delar af vårt land arbetarna vid en
ålder mellan 21 25 år inginge äktenskap, i samband hvarmed naturligtvis
en önskan att förvärfva eget hem gjorde sig gällande. Det borde äfven
lorttarande, enligt nämnda personers mening, vara låneförmedlare obe¬
taget att, därest så lämpligen funnes kunna ske, medgifva egnahemslån
åt sökande, som öfverskridit 50 års ålder. Jag ansluter mig fullständigt
till dessa åsikter. &
Beträffande mom. 2 hafva de tillkallade personerna gjort följande
uttalande. »Uti mom. 2 är föreskrifven viss latitud, olika då jordbruks-
lägenhet^ eller bostadslägenhet afses, inom hvilken lånets belopp skall
låneföi medlaren bestämmas. De flesta hushållningssällskap torde
väl härvid låta lånebeloppen uppgå till maximum af nämnda latitud,
men några sällskap lära dock af hänsyn till nödig trygghet för möjlig¬
heten att återbekomma det utlånade kapitalet hafva för regel att vid
lånebeloppens bestämmande närma sig latitudens minimum. Då detta
emellertid näppeligen kan anses vara öfverensstämmande med för¬
fattningens anda, synes det böra uttalas, att lånen i regel skola mot-
s\ ara lägenhetens hela uppskattade värde med afdrag af låntagarens
egna tillgångar, dock att de skola uppgå till minst 7ä och"högst
respektive 5/e och s/4 af nämnda värde.» Den sålunda gifnä tolkningen
af meningen med bestämmelserna i detta moment synes mig vara full¬
komligt riktig. Det^ måste ju nämligen anses såsom ett missförhållande,
onp säkerheten för lånet finge spela en så afgörande roll, att den, hvilken
befunne sig ^i så knappa ekonomiska villkor, att han blott med den
kraftigaste lånehjälp kunde förvärfva sitt egna hem, skulle få låne¬
beloppet nedsatt vida under maximum, kanske ända ned till minimum,
J,l!.Str.därfÖr att ^ian ka(^e ringa egna tillgångar och säkerheten för lånet
därför syntes svag. Resultatet af en sådan princip skulle blifva, att
de mest behöfvande nödsakades att på annat håll till hög ränta och mot
betungande villkor anskaffa tillskottslån, såvida de ej föredroge att afstå
från tanken att bilda eget hem. Det är dock en af grundreglerna för
statens egnahemslånerörelse, att låntagaren bör genom densamma få så
Mom. 1.
Mom. 2.
Mom. 4.
28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
kraftig hjälp, att han icke behöfver, åtminstone i större mån, sätta sig i
skuld annorstädes och därigenom äfven råka i ett kanske farligt beroende
af andra personer. Men ehuru jag sålunda anser, att den af de till¬
kallade personerna uttalade grundsatsen är fullt riktig, kan jag icke
tillråda, att den intages i bestämmelserna såsom uttrycklig föreskrift.
Då staten anlitar ansvariga låneförmedlare, synes det nämligen icke vara
möjligt att föreskrifva, att dessa skola vara nödsakade att ikläda sig
en risk, som de själfva anse vara alltför farlig. Icke heller synes det
rådligt att söka hindra antydda missförhållande på det sätt, att låne-
förmedlarna tillätes att taga tilläggssäkerhet. En sådan bestämmelse
skulle nämligen antagligen blott föranleda ännu större svårigheter för
egnahemslåntagaren. Det torde därför icke låta sig göra annat än att
såsom ett önskemål framhålla, att låneförmedlarna måtte i största
möjliga utsträckning tillämpa förberörda grundsats. I mån som på
grund af lånerörelsens ökade omfattning förvaltningsbidraget — hvilket
jag ämnar föreslå skola tillerkännas äfven andra låneförmedlare än
hushållningssällskapen — stiger, torde det icke vara alldeles otänkbart,
att låneförmedlarna kunna däraf erhålla något öfverskott öfver de årliga
utgifterna. Af dylikt öfverskott kan då möjligen bildas en riskfond,
hvarigenom faran åt de svagare säkerheterna kan i någon mån för¬
minskas.
Till andra stycket af mom. 4 har föreslagits ett betydelsefullt
tillägg i fråga om' den säkerhet, som af aktiebolag och förening skall
ställas för undfånget statslån. År 1904 hade i detta afseende af Kungl.
Maj:t föreslagits, att såsom dylik säkerhet icke finge godkännas endast
inteckningar i egnahemslägenheter, ej heller borgen, där den ej vore
utfärdad af kommun. Riksdagen ansåg emellertid de sålunda föreslagna
inskränkningarna mindre erforderliga, då ju statskontoret i hvarje fall
pröfvade säkerheternas värde. Om alltför stora fordringar uppställdes i
detta hänseende, skulle, enligt Riksdagens mening, så stora svårigheter
uppstå för ifrågavarande låneförmedlare, att lånerörelsen icke genom
dem finge den omfattning, som vore afsedd. Till ett visst lägre belopp,
måhända hälften af egnahemslägenlieternas uppskattade värde, syntes
inteckningar i dylika lägenheter utan större olägenhet kunna godkännas
såsom säkerhet och jämväl vederhäftig borgen syntes böra åtminstone
i vissa fall godkännas. Riksdagen ville dock icke ingå i detaljer här¬
utinnan utan trodde sig kunna vinna det åsyftade ändamålet af lindring-
i fordringen på lånesäkerheter genom att utesluta de särskilda be¬
stämmelser därom i Kungl. Maj:ts förslag, som ofvan anförts. I enlighet
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 145. 29
härmed stadgas uu i förevarande moment endast, att säkerheten skall
vara af statskontoret godkänd. Statskontoret har således full frihet att
antaga all slags säkerhet, inteckning, bankgaranti, obligationer, borgen
etc. Särskildt kunde man väl tänka sig, att inteckningssäkerhet i
egnahemslägenheter därvid skulle kommit i fråga.
Enligt hvad jag inhämtat, har resultatet emellertid blifvit, att
för de hittills till aktiebolag och föreningar utlämnade statslånen icke
annan säkerhet antagits af statskontoret än borgen. I)et är visserligen
sant, att det näppeligen är möjligt att vid utbekommande af statslån
prestera inteckningssäkerhet uti de egnahemslägenheter, hvilka först
genom statslånemedlen komma att förvärfvas och att därför dylik
säkerhet först efter någon tid kan lämnas. Detta hindrar emellertid
icke, att ett utbyte sedermera skulle kunna ske. Det har visserligen
framhållits, att det i hvarje fall skulle vara för statskontoret förenadt
med så stora svårigheter att i alla afseenden öfvervaka dessa inteckningar,
meddelade uti en stor mängd, kanske öfver hela landet spridda små¬
lägenheter, att detta icke skulle kunna låta sig göra med de nu till
statskontorets förfogande stående arbetskrafter. Jag vill icke bestrida,
att denna svårighet förefinnes, men håller före, att då nuvarande
praxis i detta afseende visat sig innebära så stora olägenheter för
ifrågavarande låneförmedlare, att den säkerligen varit en af de kraftigast
medverkande anledningarna till, att låneförmedlingen genom dylika
mellanhänder fått så ringa utveckling, en ändring härvidlag synes
böra åstadkommas, äfven om den skulle förorsaka staten något ökade
utgifter och måhända äfven ökad risk. Det synes äfven knappast vara
lämpligt, att staten å ena sidan förbjuder låneförmedlarna att för
egnahemslånen kräfva annan säkerhet än inteckningar i egnahems-
lägenheterna, men å andra sidan själf icke gillar dylik säkerhet utan
fordrar annan. Denna extra säkerhets anskaffande erbjuder alltid svårig¬
heter. Då, såsom otta är fallet, ledningen af dessa aktiebolag och
föreningar utöfvas af personer, hvilka åtagit sig densamma hufvud¬
sakligen af oegennyttigt intresse, torde det vara allt för mycket be¬
gär dt, om dessa personer skola, utöfver det arbete, de ägna egnahems-
saken, äfven ikläda sig personligt betalningsansvar för hela statslåne-
beloppet. Den behöfliga borgenssäkerheten torde visserligen ibland
kunna erhållas annorledes, exempelvis genom att inteckningarna ställas
som garanti för eventuella förluster genom borgensförbindelsen, men en
dylik anordning kan lätt bringa låneförmedlaren i en ställning af
beroende till tredje man och kan äfven möjligen förorsaka honom
extra utgifter. Det synes mig därför vara riktigast, att staten själf
30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
i största möjliga utsträckning godtager dylika inteckningar såsom
säkerhet.
Emellertid måste därvid tillses, att en sådan anordning ej verkar
störande på arbetet i öfrigt inom statskontoret. Det kan därför ifråga¬
sättas, om ej redan nu åtgärder borde vidtagas för en förstärkning af
statskontorets arbetskrafter. För att emellertid i någon må minska de
olägenheter för statskontoret, som af en dylik anordning säkerligen
komme att förorsakas, bar jag i skrifvelse till fullmäktige i riksbanken
framställt förfrågan, om ej riksbanken kunde i likhet med hvad som
äger rum beträffande andra statskontorets säkerheter mottaga äfven
egnahemsinteckningar till förvaring och förvaltning. I anledning häraf
hafva fullmäktige meddelat, att riksbanken vore beredd att efter öfver¬
enskommelse för statskontorets räkning utan afgift i öppet förvar mot¬
taga och förvalta ifrågavarande inteckningar, men att fullmäktige där¬
vid utginge från den förutsättningen, att någon formell pröfning af
inteckningshandlingarna icke skulle åligga riksbanken, att någon in¬
kassering af ränta å de deponerade inteckningsreverserna ej skulle af
riksbanken ombesörjas, samt att riksbanken ej heller skulle taga be¬
fattning med inteckningarnas bevakande vid konkurs eller vid exekutiva
åtgärder eller dylikt, hvaremot riksbanken skulle föranstalta om inteck¬
ningarnas behöriga förnyande, med tillämpning af det sedvanliga för¬
farande, att inteckningshandlingarna i original uppvisades vid Stockholms
rådstufvurätt. Redan med det tillmötesgående, som sålunda visats från
riksbankens sida, är ej obetydligt vunnet, och det vore synnerligen
önskligt, om riksbanken i framtiden kunde finna utväg att gå vidare
på den inslagna vägen, särskild! så till vida, att banken åtoge sig äfven
de bevakningar, som kunna föranledas af konkurser eller utmätningar.
Det synes mig emellertid icke vara nog, att egnahemsinteckningar
sålunda af statskontoret mottagas såsom säkerhet. Skall det åsyftade
ändamålet vinnas, måste inteckningarna till säkerhet för de egnahemslån,
som utlämnats af medel från ett visst statslån, kunna blifva till inteck¬
ningarnas fulla belopp af staten antagna såsom säkerhet för samma
statslån. Skedde icke detta, skulle låneförmedlaren i allt fall få prestera
tilläggssäkerhet, hvilket för honom skulle medföra ungefär enahanda
olägenheter som det nu varande systemet, och hvilka böra så vidt möjligt
undvikas. För att statskontoret skall våga antaga egnahemsintecknin¬
gar såsom säkerhet till så högt belopp, synes emellertid erfordras, att
ett uttryckligt medgifvande i sådan riktning intages bland de för egna-
hemslånerörelsen gällande bestämmelserna. Endast sådana inteckningar,
som tillhöra egnahemslånen från det ifrågavarande statslånet, böra
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
enu Mertid enligt min mening iå gillas till så högt belopp, som resp. £
eller £ af lagenhetens värde.
.. Såsom villkor för att dylika egnahemsinteckningar må kunna god-
annas såsom säkerhet till fulla beloppet, anser jag emellertid böra före¬
skrit vas, dels att statskontoret vid pröfning af inteckningshandlingarna
finner anledning till anmärkning mot dem icke förekomma, och dels att
säkerheten bestämmes i förhållande till lägenhetens värde vid den tid
da inteckningarna erbjudas statskontoret. Detta värde synes mig höra
u ronas genom taxenngsbevis eller intygas på annat sätt, som stats¬
kontoret godkänner, och hora inteckningarna antagas som säkerhet blott
1 den man de ligga mom resp. £ eller £ af samma värde. Det synes
nämligen icke vara rådligt att i detta fall utan vidare taga för godt
det. vid egnahemslånets beviljande beräknade framtida värdet af lägen-
kan till följd af inträffade omständigheter
icke obetydligt afvika från det verkliga. Genom denna senare värde-
en garanti för att icke egnahemslägenheternas värden,
??h ^ dara_{ afvei> egnahemslånens belopp, från början blifva af
laneformedlaren allt for högt beräknade. En annan garanti mot miss¬
bruk hgger daruti, att låneförmedlarna naturligtvis fortfarande skola
såsom gäldenär^ vara direkt betalningsskyldiga för undfångna statslån.
Da det, såsom förut framhållits, torde vara för låneförmedlaren
omöjligt att genast vid statslånets utbekommande lämna sådan inteck-
nmgssakerhet uti egnahemslägenheter, som nu är i fråga, lär det ei
• Unna uad^kas, att annan säkerhet, vare sig borgen eller inteckningar
i andra fastigheter eller säkerhet af annat slag, då måste lämnas. Att
anskaffa dylik säkerhet bor dock icke vålla på långt när så stora
svårigheter, som de nuvarande föreskrifterna föranledt, enligt hvilka
borgen maste från början afse hela lånetiden. Därest mitt förslag god-
kannes kunna nämligen borgensmännen hafva utsikt att efter ganska
ort tid återfå sina namn, samtidigt som inteckningarna i de för¬
varande egnahemslägenheterna i stället öfverlämnas till statskontoret.
en först afgifna säkerheten bör dock naturligtvis vara så affattad,
att den galler för hela lånetiden, enär det ju kan inträffa, att utbyte
åt säkerheten icke kommer att ske. J
+ -n det uPP&Erda förslaget till bestämmelser har i anslutning
tiff hvad jag sålunda anfört dels intagits ett medgifvande af rätt för
laneformedlare att under lånetiden verkställa utbyte af lämnad säker¬
het mot annan, dels ock uttalats, att inteckningar uti egnahemslägen-
tieter ma kunna antagas såsom säkerhet enligt härförut angifna grunder.
Mom. 5.
32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
Däremot liar jag ej ansett något uttryckligt åläggande kunna meddelas
statskontoret att under alla förhållanden gilla dylik säkerhet. Förhål¬
landen kunna nämligen föreligga, som göra att i ett eller annat särskildt
fall så ej bör ske. .
Uppenbårligen får den omständigheten, att en egnahemsintecknmg'
sålunda jämte andra lämnats som kollektiv säkerhet för låneförmedlarens
skuld, ej verka inskränkning i egnahemslåntagarens rätt att inbetala
sitt lån och därvid utfå inteckningen. Häraf torde dock ej höra vållas
större svårighet, då väl alltid så mycket bör vara afbetaldt å låne¬
förmedlarens skuld, att en eller annan enstaka inteckning vid års-
uppgörelsen kan återfås. Skulle mot förmodan i ett eller annat tall så
ej vara förhållandet, måste uppenbarligen låneförmedlaren lämna annan
godkännbar säkerhet i stället. Pröfningen i dessa hänseenden torde
kunna öfverlämnas åt statskontoret. Skulle det visa sig att särskilda
bestämmelser angående denna pröfning skulle erfordras, följer af den
allmänna rätt att meddela föreskrifter, som jag ämnar föreslå fortfarande
skulle tillkomma Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t kan i ämnet meddela
erforderligt förordnande.
Den uti mom. 5, andra stycket, nu förekommande bestämmelsen,
att hvad som icke under det år, då statslån lyfts, blifvit till egnahems¬
lån disponerad!, skall inbetalas till statskontoret i början af nästföljande
år, har visat sig föranleda osäkerhet på grund af olika tolkning åt
ordet »disponerad!». I allmänhet har detta ord uppfattats liktydigt med
»beviljadt», men några hushållningssällskap hafva ansett det motsvara
ordet »utlämnadt» och alltså till statskontoret återlevererat äfven cm
belopp, som af beviljade egnahemslån icke hunnit under samma år ut¬
betalas till egnahemslåntagarna. Det synes dock icke lida något tvifvel,
att icke förstnämnda tolkning är den rätta. Eljest skulle ju exempelvis
kunna inträffa, att låneförmedlare, som icke behållit hos sig hela beloppet
af ett beviljadt, men icke utbetaldt egnahemslån, skulle, ifall egnahems-
iånefondens tillgångar blefve något ar sa Hardt anlitade, att laneför-
medlaren icke kunde erhålla statslån fullt till det belopp, som af honom
begärts, befinna sig i saknad af statslånemedel till egnahemslånets fort¬
satta utbetalande. Icke heller synes något ekonomiskt intresse böra
föranleda låneförmedlaren att till statskontoret återbetala dylika stats¬
lånemedel, enär ju räntan pa statslånet är sa pass lag, att länets fort¬
satta innehafvande bör, med förtänksam placering af medlen, för låne¬
förmedlaren snarare medföra vinst än förlust. Ett förtydligande i detta
hänseende har ansetts böra göras.
33
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 145-
Jämväl den uti femte stycket af mom. 5 förekommande bestäm¬
melsen om tiden för amorteringens början synes med sin nuvarande
affattning hafva gifvit anledning till missförstånd. För att tydligare
framhålla bestämmelsens verkliga innebörd har en omredigering skett
i detta moments femte stycke och ett tillägg gjorts till dess sista stycke.
Äfven en annan och mera saklig ändring har vidtagits i samma
stycke. Det har visat sig, att den annuitet af sex procent, som för när¬
varande är föreskrifven i fråga om amorteringsdelen af statslån, som
utlämnats för beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter, tilläm¬
pad på sjulfva egnahemslånen medför en årlig utgift för låntagaren,
som till sitt absoluta belopp kan komma att betydligt öfverstiga hvad
som i de flesta orter betalas i årlig arrendeafgift för en fastighet af
motsvarande storlek och godhet. I den mån sålunda låntagarens års-
utgift mera afsevärdt öfverskjuter hvad låntagaren skulle nödgats år¬
ligen betala, därest han varit arrendator, är det emellertid all sannolikhet
för, att han, som ju får antagas hafva nedlagt allt hvad han själf ägt
på det egna hemmets bildande, måste söka låna sig fram. Härigenom
äfventyras emellertid för honom i högsta grad möjligheten att hålla sig
kvar på lägenheten, och det är därvid för honom till ringa glädje, att
amorteringen af det på förmånliga villkor erhållna egnahemslånet går
så mycket fortare. Ett dylikt förhållande länder uppenbarligen icke
till. båtnad för saken. Det har därför synts mig angeläget att söka
såvidt möjligt nedbringa beloppet af annuiteten å dylika lån därhän,
att äfven de ekonomiskt sämst ställda af egnahemslåntagarna skola
kunna beräknas fullgöra densamma utan att nödgas skuldsätta sig på
annat sätt, och jag har så mycket hellre kunnat göra detta, som
ju all sannolikhet finnes för att i fråga om nu förevarande slag af
lägenheter deras värde stiger med åren. Jag har således låtit vidtaga
den ändring i styckets lydelse, att för framtiden annuiteten för amor¬
teringsdelen vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån
för jordbrukslägenheter, skulle utgå med allenast 5 procent. Därigenom
skulle visserligen amorteringstiden komma att ökas från 26 till 36 år,
men denna ökning torde ej vara af beskaffenhet att böra vålla betänklig¬
heter. Af praktiska skäl synes den föreslagna nedsättningen icke böra
gälla andra lån än sådana, som beviljas, efter det de nya bestämmelserna
trädt i kraft. Någon särskild fara synes ej heller ligga i en sådan
anordning, då det väl är att antaga, att de äldre låntagarna vid upp¬
görandet af sina beräkningar tagit hänsyn äfven till den höga annuiteten,
och således få anses hafva sörjt för, att de kunna komma ut med den-
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 113 Höft. 5
34
Mom. 6.
Mom. S.
Mom. 9.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
samma. Stadgande i sistberörda hänseende meddelas i form af öfver-
gångsbestämmelse.
De skäl, som föranledt mig att föreslå nedsättning i annuiteten
vid lån till bildande af jordbrukslägenheter, gälla uppenbarligen icke
beträffande statslån, som utlämnats för beredande af egnahemslån för
bostadslägenheter. Ej heller har mig veterligen anförts något annat
giltigt skäl för en motsvarande nedsättning i fråga om sistnämnda lån.
Beträffande mom. 6 hafva de tillkallade personerna anfört följande.
»Mom. 6 föreskrifver bland annat, att egnahemslån, som till låneförmed-
laren återbetalas i annan ordning än som årlig kapitalafbetalning å
amorteringsdelen, skall till statskontoret jämte ränta inbetalas inom en
månad efter återbetalningen till låneförmedlaren. Som många hus¬
hållningssällskap i sina lånekontrakt medgifva låntagarna rätt att när som
helst göra afbetalningar, till och med så små belopp som 10 kronor hvarje
gång, å lånets stående del, uppstår både för låneförmedlarna och stats¬
kontoret mycket besvär med dessa små belopps remitterande och mot¬
tagande, hvilken olägenhet torde bäst kunna undvikas genom medgif¬
vande för låneförmedlarna att redovisa nämnda afbetalningar jämte¬
ränta en gång årligen i sammanhang med redovisning enligt mom. 5
sista stycket.» Då denna förändring synes mig medföra bestämda för¬
delar, har den införts uti det af mig nu framlagda förslaget.
Mot mom. 8 har ofta framställts anmärkningar, hvilka dock mest
gällt det ibland kanske alltför skrupulösa sätt, hvarpå bestämmelserna
tillämpats. Det torde t. ex. vara gifvet, att icke särdeles stora kraf
böra ställas på ritningar m. m. till afsedda byggnader, och att äfven i
öfrigt bestämmelserna böra tillämpas med varsamhet. Att vidtaga någon
ändring i momentets affattning synes mig dock icke erforderligt.
Uti mom. 9 har jag funnit mig böra ifrågasätta ändringar uti.
flera hänseenden. Då den viktigaste ändringen förekommer under 2),
samt utgör en förutsättning för den ändring, som föreslås under l)r
anhåller jag att först få redogöra för skälen till ändringen under 2).
Härom hafva de af mig tillkallade personerna uti sitt ofvanberörda ut¬
låtande yttrat följande. »Stadgandet i mom. 9 under 2), att låneförmedlare
ej äger för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet än första inteck¬
ning i lägenheten, har visat sig utgöra ett af de svåraste hindren för
egnahemslånerörelsens utveckling. I allmänhet tolka hushållningssäll¬
skapen detta stadgande så, att sällskapen icke äro berättigade utbetala
någon del af lånet, förrän första inteckning i lägenheten af låntagaren
presteras. Då det å landsbygden, särskildt i trakter med gammal tings-
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
•ordning, drager lång tid att få lägenheten lagfaren och stamhemmanets
inteckningar relaxerade med afseende å lägenheten, kan en god del af
bygS^dstiden, då låntagaren är i största behof af penningar, förgå,
innan första inteckning i lägenheten kan inlevereras och det beviljade
egnahemslånet lyftas. Äfven om ett eller annat hushållningssällskap
plägar af egna medel lämna förskott å beviljadt egnahemslån, till dess
låntagaren kan prestera första inteckning i sin lägenhet, måste det dock,
•oafsedt att ett sådant tillvägagångssätt för andra hushållningssällskap
är uteslutet till följd af begränsade tillgångar, anses principiellt oriktigt,
att låneförmedlaren på dessa sätt skall nödgas af egna medel lämna
förskott, och anse vi oss därför böra hemställa, på det att låntagarna
måtte beredas lindring uti omförmälda, för dem obestridligen tryckande
bestämmelser i fråga om säkerhet för egnahemslånen, att uti ifråga¬
varande moment måtte uttryckligen stadgas, ej mindre att relaxering
af stamfastigheten graverande nyttjanderätts- och servitutsinteckningar,
som icke hafva praktisk betydelse för egnahemslägenheten, icke må
fordras såsom villkor för egnahemslånets lyftande, än äfven att låne-
förmedlare må vara berättigad att mot annan, af honom godkänd säker¬
het än första inteckning i lägenheten utlämna egnahemslånet helt eller
delvis, dock att första penninginteckning skall för utbyte mot den så¬
lunda lämnade säkerheten till låneförmedlare aflämnas före utgången
af det år, då amorteringsskyldigheten inträder.»
Hvad de tillkallade personerna sålunda föreslagit såväl i ena som
andra hänseendet finner jag vara ägnadt att af hjälpa allvarliga olägen¬
heter, som visat sig uppstå vid egnahemslånerörelsen. Bestämmelser i
dylikt syfte hafva därför införts i det uppgjorda förslaget. I synnerhet
genom medgifvandet af rätt för låneförmedlare att mot annan säkerhet
än första inteckning utlämna förskott å beviljadt egnahemslån, skall
förvisso en stor lättnad komma att beredas vid egnahemslånerörelsen
och en af de anledningar, på grund af hvilka dess anordning klandrats
för tungroddhet och formalism, aflägsnas. Arbetet på det egna hemmet
skall då kunna börja helt snart efter lånekontraktets upprättande,
enär nödiga medel till gäldandet af köpeskilling, byggnadsmaterialier
m. m. genast kunna erhållas såsom förskott. För närvarande måste ju
däremot i allmänhet lägenhetens frigörande från inteckningar afvaktas,
hvilket ibland kan fordra lång tid och mycket besvär. Rörande be¬
skaffenheten af den säkerhet, som skall lämnas för förskotten, synas
inga som helst bestämmelser höra gifvas. I synnerhet föreningar torde
nämligen kunna i detta fall anordna sig på mångahanda sätt, och från
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
statens synpunkt lär denna sak icke vara af större betydelse. Det måste
emellertid, såsom de sakkunniga framhållit, fordras, att förskottet icke
får räcka hur länge som helst, utan att inteckningssäkerhet måste inom
viss tid lämnas och antagas, hvarvid den för förskotten gifna säker¬
heten naturligtvis bör återställas. Den tid, inom hvilken detta utbyte
måste hafva skett, har af de tillkallade personerna föreslagits till ut¬
gången af det år, då amorteringsskyldigheten inträder. Jag ämnar
emellertid föreslå den ändring beträffande tiden och sättet för de årliga
betalningarnas verkställande från egnahemslåntagaren till låneförmed-
laren, att dessa må kunna härom träffa öfverenskommelse, och då en
sådan öfverenskommelse kan innehålla, att betalning skall ske kvartals¬
vis, månadsvis eller på annat sätt, samt amorteringen alltså kan komma
att erläggas redan under det år, på hvilket den belöper, blifver följden,
att det måste fordras, att förskotten skola vara utbytta mot verkligt
egnahemslån redan innan amorteringsskyldigheten inträder. Mot en
dylik förkortning torde inga betänkligheter böra möta, då förskottstiden
i alla fall är så lång, att alla inteckningsförhållanden mycket väl böra
hinna under densamma klareras.
Ofvan antydda ändring uti det med 1) betecknade stycket af detta
moment innefattar likaledes framskjutande af den där bestämda tiden
från utgången af det år, då amorteringsskyldigheten inträder, till början
af samma år, och är orsaken härtill densamma som nyss nämnts. Hvarken
i afseende å tiden för lånets uttagande till fullo eller tiden för bygg¬
nadernas uppförande, hvilka tider väl torde i de flesta fall sammanfalla,
synes en sådan förkortning böra vålla olägenheter, sedan efter den
föreslagna ändringen under 2) förskott skulle kunna lämnas till byggna¬
dernas uppförande m. m.
Den nuvarande bestämmelsen under 3) af detta moment, att andra
villkor icke må betingas ifråga om återbetalning, än i mom. 5 stadgats
angående statslån, har på vissa håll föranledt missuppfattning, i det att
tiden för amorteringsskyldighetens inträde för egnahemslåntagaren räknats
med utgångspunkt från det år, då en viss utbetalning å egnahemslånet
skett till låntagaren. Det har dock påtagligen varit afsedt, att egna¬
hemslånens amorteringstid skulle fullkomligt sammanfalla med det stats¬
låns, från hvilket de utanordnats, och att alltså äfven för egnahemslånen
amorteringsskyldigheten skulle inträda med det fjärde året efter ut¬
gången af det kalenderår, under hvilket statslånet lyfts i statskontoret,
eller — hvilket är detsamma, enär odisponerade, d. v. s. icke under
samma år till egnahemslån beviljade statslånebelopp skola återbetalas
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145. 37
till statskontoret — efter utgången af det kalenderår, då egnahemslånet
af låneförmedlaren beviljades. Genom förberörda missuppfattning har
föranledts, att för vissa låneförmedlare deras egen amorteringsskyldighet
för statslån kommer att inträda ett eller annat år tidigare, än de själfva
emottaga amortering å de egnahemslån, som de utlämnat från stats¬
lånet. b ör att undvika dylika missförhållanden för framtiden och sam¬
tidigt förebygga, att amorteringen för egnahemslåntagarna komme att
inträda alltför tidigt, hafva de af mig tillkallade personerna föreslagit
en anordning, hvarigenom statslånen skulle till en början utlämnas
såsom kreditiv och amorteringstider m. m. sedermera årligen bestämmas
på grund af den egnahemslånesumma, som utlämnats af kreditivet. Vid
närmare pröfning af detta förslag har jag emellertid funnit detsamma
icke vara utan olägenheter. Jag tror icke heller, att en sådan anordning
är behöflig. Den hufvudsakliga anledningen till densamma skulle vara
omsorgen om, att icke amorteringstiden inträffade allt för snart för
egnahemslåntagaren. Men, därest denne får tillfälle att, såsom ofvan
tillstyrkts, uppbära förskott å beviljadt egnahemslån, kan han ju ganska
snart efter egnahemslånets beviljande få medel, hvarmed han kan be¬
gynna arbetet på hemmet, och då synes det icke böra vara för mycket
att stadga amorteringsskyldighetens inträde till det fjärde året efter
utgången af det, under hvilket lånet beviljades. Något särskildt förtyd¬
ligande af ifrågavarande bestämmelses lydelse torde emellertid efter
hvad som nu framhållits icke erfordras.
Beträffande mom. 9 i öfrigt har uti förslaget endast den af mig
förut antydda ändring vidtagits, att låneförmedlare och egnahems-
låntagare medgifvits större frihet att öfverenskomma beträffande tid
och sätt för erläggande af de årliga rånte- och kapitalafbetalningarna.
I synnerhet hvad föreningar beträffar, synes en dylik större frihet nöd¬
vändig, enär dessa i regel torde önska uppsamla medlen i smärre poster.
De tillkallade personerna hafva också föreslagit ändring i dylikt syfte.
Med anledning af att olika meningar yppats angående innebörden Mom. u.
af den i mom. 14 förekommande bestämmelsen, att hushållningssällskap
må kunna få räntor och afbetalningar å utlämnade egnahemslån debi¬
terade, uppburna och redovisade i sammanhang med kronoskatterna,
anhåller jag få erinra om följande. Sedan Ålfsborgs läns södra hus¬
hållningssällskap genom dess förvaltningsutskott hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i länet anhållit, att räntor och afbetalningar å egna¬
hemslån, som af sällskapet utlämnats, finge utan kostnad för sällskapet
uppbäras på samma gång som kronoskatterna, men vissa uppbördsförvalt-
ningar framställt anspråk på uppbördsprovision å de debiterade beloppen,
De ändrade
bestämmelser¬
nas tillämp¬
ning.
Förv ältning s-
bidrag.
38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145-
underställde Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande frågan om afgiftsfri
indrifning Kungl. Maj:ts pröfning. Genom beslut den 9 november 1906
förklarade Kungl. Maj:t, att ifrågavarande stadgande uti mom. 14 måste
anses innebära, att, då räntor och afbetalningar å af hushållningssällskap
utlämnade egnahemslån i sammanhang med kronoskatterna debiteras,
uppbäras och redovisas, sådant skall ske, utan att vederbörande därför
äga rätt till särskild ersättning, och fann Kungl. Maj:t på grund häraf
framställningen icke föranleda vidare yttrande. Genom detta Kungl. Maj:ts
beslut har alltså den tveksamhet, som förelegat i fråga om den rätta
tolkningen af detta moment, undanröjts.
För vissa här och hvar vidtagna smärre rent redaktionella ändringar
synes ej erfordras någon särskild motivering.
De sålunda förändrade bestämmelserna torde böra träda i kraft
med ingången af år 1908 och därefter få i förhållandet mellan staten
och låneförmedlarna med förut angifvet undantag gälla äfven redan
utlämnade statslån, hvilket icke torde möta svårigheter. I förhållandet
mellan låneförmedlare och egnahemslåntagare kunna ifrågavarande för¬
ändrade bestämmelser naturligtvis vinna tillämpning beträffande äldre
egnahemslån endast i den mån, dessa kontrahenter öfverenskomma därom.
Förvaltningsbidrag till betäckande af omkostnader och eventuella
förluster vid låneförmedlingen utgår för närvarande endast till hushåll¬
ningssällskap men icke till öfriga låneförmedlare. Såsom skäl till att
icke sådant bidrag borde tillerkännas äfven de sistnämnda, anfördes i
statsrådsprotokollet vid förut omförmälda proposition till 1904 års riks¬
dag, dels att några särskilda kostnader icke för dem torde föranledas af
lånerörelsen, dels att de torde lättare än hushållningssällskapen kunna
förebygga förluster, och dels att deras låneförmedling vore alldeles fri¬
villig. Emellertid synes erfarenheten under den tid, egnahem slånerörelsen
pågått, utvisa, att denna olikhet mellan hushållningssällskapen och andra
låneförmedlare uppfattats såsom en obillighet mot de senare och. i viss
mån bidragit till, att så få dylika låneförmedlare anmält sig. Frivillig¬
heten i deras låneförmedling har haft till följd, att denna i hufvudsak
uteblifvit. Viktiga skäl synas mig också kunna framdragas för, att
förvaltningsbidrag må tilldelas äfven dessa låneförmedlare. Afsikten
med det hela är ju att bereda de mindre bemedlade tillfälle att på så
fördelaktiga villkor som möjligt förvärfva egna hem. Om nu dessa
låneförmedlare skola själfva helt och hållet vidkännas sina förvaltnings¬
kostnader samt eventuella förluster, torde följden blifva, att de, för att
möta dessa utgifter, på ett eller annat sätt utkräfva ersättning därför
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 145. 39
utaf egnahemslåntagarna, exempelvis genom högre pris på den jord, de
möjligen tillhandahålla dessa. Därest åter förvaltningsbidrag medgifves,
synes det kunna antagas, att de däraf framkallade förmånerna indirekt
komma låntagarna till godo. Man har ju nämligen sökt att genom före¬
skrifter angående de aktiebolag och föreningar, som kunna få förmedla
egnahemslån, vinna garantier för, att rörelsen af låneförmedlaren be-
drifves oegennyttigt, och att det alltså förebygges, att den vinst, utöfver
skälig afkastning å insatt kapital, hvilken kan uppkomma å rörelsen,
må tillgodokomma andra än egnahemslåntagarna. Då det synes mig vara
fullt lämpligt, att staten på detta sätt bidrager till bestridande af ut¬
gifter, hvilka eljest antagligen skulle hvälfvas öfver på egnahemslån¬
tagarna, samt det icke torde kunna bestridas, att äfven för dessa låne-
förmedlare lånerörelsen förorsakar arbete och omkostnader samt att
den är förenad med en kanske icke obetydlig risk, tvekar jag icke att
tillstyrka, att förvaltningsbidrag må tillerkännas äfven aktiebolag och
föreningar. Tillräckligt skäl torde därvid icke föreligga att såsom grund¬
val för beräkningen af dylikt förvaltningsbidrag icke godkänna äfven de
statslån, som redan beviljats till dylika låneförmedlare. Då nämligen
dessa förmedlare under strängare villkor, än dem jag nu föreslår, trädt i
verksamhet för det åsyftade stora målet, torde de hafva grundad anled¬
ning att påräkna att icke blifva sämre ställda än de, som först, sedan
villkoren lindrats, tilläfventyrs må vilja inlåta sig på låneförmedlingen.
I afseende å förvaltningsbidragets belopp, som ju absolut taget stiger,
i den mån låneförmedlarens lånerörelse utvidgas, anser jag mig icke
nu böra föreslå någon förändring. Jag tillåter mig i detta sammanhang-
erinra, att dylikt bidrag beviljades år 1906 till sammanlagdt belopp af
8,842 kronor 80 öre och under innevarande år till ett belopp af 15,384
kronor 94 öre.
Det synes kunna ifrågasättas, huruvida den nuvarande anordnin¬
gen, enligt ^hvilken dessa förvaltningsbidrag utgå af egnahemslånefondens
kapitaltillgång, är fullt lämplig, enär därigenom fondens kapital små¬
ningom förminskas, under det att fondens skuld till riksgäldskontoret
förblifver oförändrad. Sistnämnda förhållande inträder emellertid äfven
af andra anledningar. En af dessa består däruti, att, då riksgälds¬
kontoret skall åtnjuta godtgörelse för den ränteutgift, som för kon¬
toret förorsakas genom medels öfverlämnande till fonden, denna ränte-
godtgörelse, enligt hvad jag inhämtat, beräknats efter högre räntefot
än den ränta, som fonden själf erhåller å utlämnade statslån, eller 3,c
procent. Härigenom uppstår ju för fonden, så länge dylik ränteskillnad
skall gäldas, en årlig utgift. Det torde emellertid icke vara nödvändigt
Departe¬
mentschefens
hemställan.
40 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 145.
att redan nu upptaga dessa frågor till närmare pröfning, utan synes
därmed kunna anstå, till dess det befmnes erforderligt att tillföra fonden
nytt kapital, ett behof, som snart nog kan komma att göra sig gällande.
På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att
l:o)
medgifva, att under åren 1908 och 1909 hvad som återstår odispo-
neradt af det belopp af högst 10 millioner kronor, som Riksdagen år
1904 bemyndigat Kungl. Maj:t att under åren 1905—1909 disponera
till statslån åt egnahemslåneförmedlare, må af Kungl. Maj:t disponeras
att såsom statslån tilldelas de hushållningssällskap, aktiebolag och för¬
eningar (låneförmedlare), hvilka vilja genom utlämnande af egnahemslån
bereda mindre bemedlade arbetare eller med dem likställda personer
tillfälle att på landsbygden eller å till stad hörande, men utanför det
planlagda området belägen mark, förvärfva eget hem, dock att, hvad
beträffar aktiebolag och föreningar, dylikt statslån må tilldelas endast
sådana, hvilka hafva till uppgift att befrämja förvärfvandet af egna hem
samt af Kungl. Maj:t, vid pröfning i hvarje särskildt fall, finnas vara
såsom mellanhänder vid lånerörelsen lämpliga och bereda tillräcklig
trygghet för, att egna hems förvärfvande af mindre bemedlade personer
varder på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjadt, och
hvilkas bolagsordningar eller stadgar äro upprättade i öfverensstämmelse
med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna grunder;
2: o)
besluta, att för ifrågavarande lånerörelse skola gälla följande all¬
männa villkor och bestämmelser:
Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stad¬
gade undantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där lån¬
tagaren äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan
beviljas för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk
(jordbrukslägenhet), eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostads¬
lägenhet).
Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna,
än den, som är svensk medborgare, minst 21 år gammal, äger god frejd,
är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel samt visserligen
ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande af eget hem,
men är i behof af kraftigt bistånd för dess förvärfvande; börande
egnahemslån i regeln ej utlämnas till den, som är öfver 50 år gammal.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145. 41
Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbruks-
lägenhet, med minst hälften och högst fem sjättedelar af det med
ledning af uppgjordt köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkrings-
handlingar, kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräknade
och af låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå befintliga
eller för uppförande afsedda byggnader samt, då fråga är om bostads¬
lägenhet, med minst hälften och högst tre fjärdedelar af samma värde.
Egnahemslån ma ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger;
för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.
Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla statslån för att däraf
utlämna egnahemslån, skall före den 1 november året näst före det,
för hvilket lån sökes, därom hos Kung], Maj:t göra underdånig ansök¬
ning, uti hvilken skall uppgifvas, huru stor del af lånet är afsedd för
jordbrukslägenheter och huru stor del för bostadslägenheter.
Mom. 4. Af Kungl. Maj: t beviljadt statslån må af vederbörande
låneförmedlare efter ingången af det år, för hvilket lånet anvisats, och
före den 1 november samma år på en gång eller i skilda delar lyftas
1 statskontoret emot aflämnande af en utaf låneförmedlaren till stats¬
kontoret eller order ställd, af statskontoret godkänd skuldförbindelse,
som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den
ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp, som nämnda daa: kvarstår
outtaget, återfaller till fonden.
Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan
någon del af statslånet må utbekommas, till statskontoret aflemna af
statskontoret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens upp¬
fyllande. Låneförmedlare må icke förvägras att under lånetiden utbyta
aflämnad säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.
Inteckningar uti egnahemslägenheter, beviljade eller lämnade som säker¬
het för egnahemslån, hvilka af vederbörande låneförmedlare utlämnats
från statslånet i fråga, må kunna antagas såsom säkerhet intill ett belopp,
icke öfverstigande beträffande jordbrukslägenhet fem sjättedelar och
beträffande bostadslägenhet tre fjärdedelar af lägenhetens genom taxerings-
bevis eller på annat sätt, som statskontoret godkänner, intygade värde
vid den tid, då säkerheten erbjudes.
Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet
icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret
förelagd tid, dock minst tre månader, afkunna nya säkerhetshandlingar,
som af statskontoret godkännas.
Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande
af egnahemslån, förräntas efter tre och sex tiondedels procent om året,
Bih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 113 Håft. 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 145.
Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af det år, under hvilket
lånet i statskontoret lyfts, blifvit till egnahemslån utlämnadt eller eljest
disponerad!., skall jämte ränta till statskontoret inbetalas före utgången
af januari månad nästpåföljande år, där ej Kungl. Maj:t, på ansökning,
medgifver låneförmedlaren rätt att ytterligare ett ar för afsedt ändamål
innehafva statslånebeloppet i fråga.
Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare genom aftal, upp-
rättadt i annan ordning, än i mom. 8 och 9 sägs, eller i strid mot
föreskrifterna i mom. 1 och 2, såsom egnahemslån disponerad!, äge
Kungl. Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där ej låne¬
förmedlaren inom af Kungl. Maj:t förelagd tid förmår styrka, att be¬
hörigt lånekontrakt angående ifrågavarande egnahemslån uppgjorts,
omedelbart därefter jämte ränta till statskontoret inbetalas.
Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma
icke bör inbetalas i sådan ordning, som här ofvan i detta moment
sagts, med afseende å återbetalningen delas i två lika stora delar: en
amorteringsdel och en stående del. .
Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till lulio
gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande åt egnahemslån för
jordbrukslägenheterj en annuitet af fem procent och vid statslån, som
utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en annui¬
tet af sju procent, hvarvid i hvartdera fallet såsom ränta räknas tre
och sex tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet af amorterings¬
delen. Amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter utgången
af det kalenderår, under hvilket lånet från statskontoret utbekommits.
Intill dess kapitalafbetalningen börjar, erlägges endast föreskrifven ränta
å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amor¬
teringsdelen, ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna
lånedel till fullo inbetalts.
Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i
mom. 7 här nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke upp¬
sägas, förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneför¬
medlaren därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fall skall likväl
den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalnin¬
gen å amorteringsdelen bort fullgöras.
Ränta och amortering å statslån skall för hvarje år af lanetör-
medlare till statskontoret inbetalas före utgången af mars månad näst¬
påföljande år; skolande alltså den första amorteringen verkställas under
det femte året från utgången åt det år, då statslånet lyfts.
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i mom. 8 sägs,
blifvit angående beviljadt egnahemslån upprättadt, rätten till utbekom¬
mande af lånet eller del däraf af låntagaren förverkad, eller varder
redan utlämnadt egnahemslån till låneförmedlaren återbetaldt i annan
ordning än såsom årlig kapitalafbetalning å amorteringsdelen, skall det
lånebelopp, till hvars utbekommande rätten förverkats eller som till
låneförmedlaren återbetalts, före utgången af mars månad året efter
det, då förverkandet skedde eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta
till statskontoret inbetalas.
Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efterrättelse här
ofvan meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning,
eller underlåter låneförmedlare, som af statskontoret erhållit föreläg¬
gande att aflämna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven tid
sådant fullgöra, äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kungl.
Maj:t, som bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta
skall anses vara till återbetalning genast förfallet.
Mom. 8. Rörande hvarje egnahemslån skall, innan någon del
däraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren
upprättas fullständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i följande af-
seenden skola finnas intagna, nämligen:
beträffande belägenheten, storleken och värdet af den lägenhet,
för hvars förvärfvande lånet lämnas, samt densammas egenskap af jord-
brukslägenhet eller bostadslägenhet;
rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta
och återbetalning;
huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas,
samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;
angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget,
vid äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara
förverkad;
beträffande hvilka byggnader böra å lägenheten uppföras och
tiden, inom hvilken de böra vara fullbordade;
rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens häfdande
och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;
angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren
skall vara skyldig underkasta sig; samt
därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare
och låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser
skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28
oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum.
44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.
Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8 omförmälda lånekon-
trakt skall lända till efterrättelse:
1) att tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i kon¬
traktet bestämda byggnaders fullbordande icke må bestämmas senare
än till början af det år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder;
2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i fall, hvarom i mom.
15 här nedan sägs — för egnahemslånet betinga sig annan säker¬
het än första inteckning i lägenheten, dock att sådana inteckningar
för annat än fordran, hvilka icke hafva afsevärd betydelse för egna-
hemslägenhetens värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt;
ägande tillika låneförmedlare, utan hinder af dessa bestämmelser, att,
sedan lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljadt egnahemslån
utbetala större eller mindre del däraf mot säkerhet, som låneförmedlaren
pröfvar tillfredsställande, i hvilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som
ofvan sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast före början
af det år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äfventyr
att frågan om egnahemslånet anses hafva förfallit och hvad i förskott
utbetalts jämte ränta genast skall till låneförmedlaren återbetalas; och
3) att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och
återbetalning, än i mom. 5 här ofvan angående statslån stadgats, dock
med undantag i följande afseenden, nämligen:
att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del må kunna
bestämmas till fem månader;
att låneförmedlare och egnahemslåntagare må äga att öfverens¬
komma angående tid och sätt för erläggande af de årliga rånte- och
kapitalafbetalningarna; samt
att kontrahenterna må kunna förbehålla sig rätt, låntagaren att,
därest han så önskar, ej mindre under amorteringstiden på en gång
infria återstoden af amorteringsdelen än äfven före lånetidens utgång
inbetala egnahemslånets stående del i dess helhet eller delvis, samt
låneförmedlaren att under nedan angifna förutsättningar uppsäga egna¬
hemslånet till inbetalning å tid, som låneförmedlaren bestämmer, näm¬
ligen:
a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga
om lägenhetens bebyggande;
b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven
rånte- och kapitalbetalning;
c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsafgift
för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet
stadgade villkor;
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145. 45
d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad
nedrxfves eller bortflyttas, och värdet å lägenheten därigenom så minskas
att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande-
_e) om äganderätten eller — beträffande de lägenheter, som i mom!
u j nedan afses ~ besittningsrätten till lägenheten i dess helhet
eller del däraf genom köp eller annat fång från låntagaren öfvergår i
andra fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen af efter¬
lefvande make eller af bröstarfvinge eller af efterlefvande make och af
bröstarfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock af annan
person, hvilken är till egnahemslåns erhållande behörig;
f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt egnahems¬
lånets beviljande;
g) om eljest sadana förhållanden inträffat, att låntagaren, med
hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål, uppenbarligen
icke längre bör få tillgodonjuta detsamma,
Mom. 10. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, hvaraf
hvardera kontrahenten skall taga ett; och skall afskrift af kontraktet
genom låneförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas affattande
insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet.
Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under lånetiden med-
gifva låntagare de lindringar i afseende å egnahemslånets återbetalning
eller låntagarens skyldigheter i (ifrigt, hvilka icke strida mot föreskrif¬
terna uti mom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets
ändamål, dock att tiden för egnahemslånets uttagande till fullo eller i
kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke må utsträckas längre,
än i mom. 9 stadgats.
Mom. 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid
anekontrakt ej vara upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom. 8
och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom. 1 och 2, har Kungl.
Maj:ts befallningshafvande att, med bifogande af infordrad förklaring från
vederbörande låneförmedlare, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t.
Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april månads utgång till
Kungl. Maj.ts befallningshafvande i länet afgifva fullständig redogörelse
enligt fastställdt formulär för lånerörelsen under det nästföregående
året, hvilka redogörelser det åligger Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att inom påföljande maj månad till landtbruksstyrelsen öfversända.
• 1Därest hushållningssällskap så önskar och hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i länet i ämnet gör framställning, äger Kungl.
Mapts befallningshafvande ombesörja, att räntor och afbetalningar å af
46 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 145.
sällskapet utlämnade egnahemslån varda genom vederbörandes försorg
i sammanhang med kronoskatterna debiterade, uppburna och redovisade.
Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med
ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kung .
och Hvitfeldtska stipendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare
utgå utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt till lagen¬
hetens tomtområde; ägande låneförmedlare att för dylika egnahemslån
antaga den säkerhet, de pröfva lämplig.
Dessa villkor och bestämmelser skola träda i kraft den 1 januari
1908 och därefter, så vidt angår förhållandet mellan staten och lane-
förmedlarna, gälla äfven redan utlämnade statslån, dock att hvad i
mom. 5 femte stycket stadgas därom, att å amortenngsdelen vid statslån,
som utlämnats till beredande af egnahemslån för jordbrukslagenheter,
skall erläggas en annuitet af allenast fem procent, icke afser andra lån
än sådana, som beviljas efter nämnda dag;
3:o)
medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterligare före¬
skrifter, som i afseende å ifrågavarande lånerörelse må finnas erforderliga;
4:o)
medgifva, att Kungl. Maj:t må af egnaliemslånefondens medel
årligen anvisa såsom bidrag till låneförmedlare för betäckande af tor
dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga lorluster
ett belopp, motsvarande för hvarje låneförmedlare en half procent åt den
ei till betalning förfallna kapitalskuld, hvari låneförmedlaren på grund
af från fonden utbekomna statslån vid årets början häftat till staten.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter förenade
sig, behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten gilla och bifalla samt förordnade, att propo¬
sition i ämnet af den lydelse, bilaga . . . till detta
protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Hjalmar Almgren