16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.
N:0 140.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
pensioner till vissa arbetare vid statens järnvägsbyggnader;
gifven Stockholms slott den 4 april 1907.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilären¬
den för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen med¬
gifva,
dels att en hvar af härefter angifna förmän och arbetare, nämligen:
arbetaren Jakob Jonsson, förmännen Johan Håkansson och Alfred Ro-
senqvist, smeden Johan August Johansson, arbetaren Johan Vilhelm
Segermark, förmannen Sven Johan Björkman, snickaren Lars Johans¬
son Hultin, förmannen Anders Fredrik Jonsson, smeden Gustaf Wilhelm
Johansson, arbetarna Carl Oscar Carlsson, Jon Jakobsson och Johannes
Johansson, stenarbetarna Magnus Nicklasson och Svante Hedberg,
arbetarna Johan Eriksson och Anders Andersson, förmannen Petter
Olsson, arbetaren Per Axel Stjärna och stenarbetaren Gustaf Albert An¬
dersson Nystedt må från och med månaden näst efter den, hvarunder han
entledigas eller entledigats från anställning vid statens järnvägar, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till
belopp af 300 kronor; dock med villkor att, därest pensionstagare fram¬
deles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till
det nu för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive
1,200 kronor inom gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor
inom gruppen vanliga arbetare eller därutöfver, pensionen skall, så
länge anställningen varar, upphöra att utgå, samt att, vid sådan aflö-
nings uppbärande i öfrigt, pensionen skall minskas, så att densamma
jämte aflöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda medelinkomst;
dels att den pension å allmänna indragningsstaten, som beviljats
stenarbetaren Johan Anders Andersson till belopp af 160 kronor, må
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.
17
höjas till 300 kronor, att under nyssnämnda villkor utgå under hans
återstående lifstid från och med månaden näst efter den, under hvilken
han entledigas från anställning vid statens järnvägar;
dels ock att härefter omförmälda förmän och arbetare må, efter
erhållet afsked från sina anställningar vid statens järnvägsbyggnader,
tilldelas gratifikationer, att utgå å allmänna indragningsstaten, med
följande belopp nämligen:
med 400 kronor till förmannen August Pettersson Juhlin,
med 325 kronor till en hvar af förmannen Gustaf Karlsson, snicka¬
ren Andreas Svensson Mehn, stenarbetaren Erik Evald Bergström samt
förmännen Sven Persson, August Svensson och Edvin Andersson;
med 300 kronor till en hvar af arbetarna Per August Bodin Frid,
Henrik Andersson Lundblad, Adolf Ferdinand Andersson, Elias Nick¬
lasson och Sven Johan Månsson Lönström; samt
med 250 kronor till en hvar af arbetarna Sven Magnus Andersson;
Per Martin Cederlund, Karl August Andersson, Johannes Johansson,
Sven Johan Skarin och Erik Alfred Karlsson.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Jidius Juhlin.
Bih. till liilsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 108 Haft.
3
18
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition No 140.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Rronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock¬
holms slott den 4 april 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
Juhlin,
SwARTZ.
Departementschefen, statsrådet Juhlin anförde:
Uti underdånig skrifvelse den 16 februari 1907 har järnvägsstyrel¬
sen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen utverka pensioner
eller gratifikationer åt åtskilliga uppgifna arbetsförmän och arbetare,
hvilka samtliga under längre tid med goda vitsord innehaft anställning
vid statens järnvägsbyggnadsföretag, och af hvilka flera därjämte genom
sjukdom eller kroppsskada fått sin arbetsförmåga i mer eller mindre
hög grad förminskad.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.
19
Med anledning af denna järnvägsstyrelsens framställning tillåter jag
mig först erinra, hurusom Kungl. Maj:t i proposition (n:r 114) föreslagit
1906 års Riksdag medgifva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid
statens järnvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar
måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder de af järnvägs¬
styrelsen entledigades eller entledigats från anställning vid statens
järnvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna indrag-
ningsstaten åtnjuta årliga pensioner till belopp af respektive 400, 325,
300 och 250 kronor, dock med villkor att, därest pensionstagare fram¬
deles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående
till det då för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp af respek¬
tive 1,200 kronor inom gruppen förmän och yrkesarbetare och 900
kronor inom gruppen vanliga arbetare eller därutöfver, pensionen skulle
upphöra att utgå, samt att vid sådan aflönings uppbärande i öfrigt pen¬
sionen skulle minskas, så att densamma jämte aflöningen icke uppginge till
högre belopp än nämnda medelinkomst.
Med anledning af denna Kungl. Maj:ts framställning förklarade
Riksdagen (skr. n:r 156), ehuruväl i ärendet icke förekommit något där¬
om, att de till erhållande af pensioner föreslagna förmän och arbetare i
följd af ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att genom arbete
förvärfva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att dessa personer
af statsmedel tillerkändes något understöd med anledning af deras lång¬
variga arbete vid statens järnvägsbyggnader.
Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och
arbetare böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående lifstid,
utan ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland
dem lämpligen borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom grati¬
fikation för en gång till hjälp vid bestridande af deras eget och famil¬
jernas uppehälle vid återflyttningen till hemorten samt under den tid,
som kunde åtgå, innan annat arbete erhölles; och förklarade sig Riks¬
dagen finna skäligt, att lifstidspensioner beviljades de förmän och arbe¬
tare, hvilka uppnått minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.
Beträffande pensionernas belopp sökte Riksdagen finna en annan
beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den af Kungl. Maj:t
använda. I sådant hänseende erinrade Riksdagen, att enligt lagen an¬
gående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901 arbetsgivare vore skyldig att åt arbetare, hvarmed i nämnda lag
förstodes jämväl arbetsförman, utgifva eu årlig lifränta af 300 kronor,
därest arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mistat arbets¬
förmågan. Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgivare i nu
Liknande pen¬
sionsfrågor
vid 190G års
riksdag.
Järnvägs¬
styrelsens
skrifvelse den
16 februari
1907.
20 Kungl. Maj:ts Måd. Proposition N:o 140.
förevarande fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet
vid ifrågavarande arbetares afskedande än om dessa skulle genom
olycksfall i arbetet mistat arbetsförmågan för framtiden, fann Riksdagen
nämnda belopp, 300 kronor, skäligen böra bestämmas för de pensioner,
som beviljades åt enhvar arbetsförman och arbetare.
Hvad angår beloppen af gratifikationerna, ansåg Riksdagen desamma
skäligen böra bestämmas för enhvar af den öfriga arbetspersonalen till
samma belopp, som det af Kungl. Maj:t för honom föreslagna pensions¬
beloppet.
I sin förberörda underdåniga skrifvelse den 16 februari 1907 anför
nu järnvägssstyrelsen följande.
Af de förmän och arbetare, som inkommit med ansökningar om
utverkande af statsunderstöd, hade trettioen innehaft anställning vid den
numera i ‘det närmaste fullbordade statsbanan genom Bohuslän och
stode sålunda inför utsikten att, i den män sådant ej redan skett, er¬
hålla sitt afsked. De öfriga, till ett antal af sju, som nu af styrelsen
föresloges till erhållande af understöd, hade senast arbetat vid byggan¬
det af stambanan genom öfre Norrland och vid statsbanebyggnaden
Gällivare—Riksgränsen samt, i den män sådant låtit sig göra, därefter
beredts sysselsättning vid statens järnvägstrafik, men hade de samtliga
numera uppnått sådan lefnadsålder, att de inom kort icke vidare s}mtes
kunna genom arbete förtjäna sitt uppehälle.
Beträffande sökandenas tjänsttid hade, enär fullständiga förteck¬
ningar å de vid järnvägsbyggnaderna under den gångna tiden anställda
arbetare saknades, samt därtill komme, att en stor del af arbetsbefälet
antingen aflidit eller lämnat tjänsten, och det för öfrigt befunnits omöj¬
ligt för befälet att lämna detaljerade uppgifter rörande hvarje särskild,
kanske för lång tid tillbaka anställd arbetares tjänsttid, densammas
längd icke kunnat genom officiella handlingar bestyrkas, utan hade
styrelsen härvidlag, såsom vid afgifvande af enahanda framställning
rörande de förmän och arbetare, som år 1906 tilldelades understöd, an¬
sett sig kunna utgå från af sökandena själfva lämnade tjänst för teck¬
ningar, hvilka utförligt angåfve tider och platser för anställningen, och
detta så mycket hellre som berörda uppgifter, i den mån de kunnat
kontrolleras, visat sig vara riktiga.
I afseende å sökandenas lönevillkor har styrelsen i detta samman¬
hang meddelat, att medelaflöningen för ifrågavarande förmän och yrkes¬
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.
21
arbetare kunde beräknas hafva uppgått till 1,200 kronor och för van¬
liga arbetare till 900 kronor för år.
T fråga om tilldelande af understöd åt ifrågavarande förmän och
arbetare bär styrelsen utgått från det antagande, att enahanda grun¬
der, som uti ifrågavarande hänseende varit för 1906 års Riksdag be¬
stämmande, jämväl nu skulle komma till tillämpning.
Att emellertid vid bedömande af frågor af förevarande art i hvarje
fall uteslutande fästa afseende vid den omständigheten, huruvida de angifna
betingelserna för tilldelande af pension eller gratifikation vore förhanden
eller ej, syntes, säger vidare styrelsen, icke vara med billighet öfverens¬
stämmande, då ju i speciella fall förhållandena kunde vara sådana, att
äfven andra synpunkter borde tillmätas någon betydelse. Två af sökan¬
dena, Carl Oscar Carlsson och Anders Andersson, hvilka uppnått den
förre 53 lefnads- och 31 tjänstår och den senare 49 lefnads- och 29
tjänstår, skulle enligt ofvan angifna grunder allenast vara berättigade
till erhållande af gratifikation. Såväl Carlsson som Andersson hade
emellertid under arbetet ådragit sig svår kroppsskada. Af vid deras
ansökningar fogade läkarbetyg inhämtades nämligen, att Carlsson på
grund af benbrott å ena underbenet och kontusioner å ena lårbenet,
hvilket betydligt försvårade gåendet, blifvit för all framtid oförmögen
till vidare järnvägsarbete, samt att Andersson vore fullständigt blind å
högra ögat och å det vänstra till följd af sjukliga förändringar i horn¬
hinnan ägde allenast ledsyn. Det torde vara uppenbart, att deras ut¬
sikter till själfförsörjning till följd häraf i afsevärd mån förringats. Vid
sådant förhållande och då, å ena sidan, deras lefnadsålder med endast
några få år understege den för erhållande af pension fastslagna, under
det de däremot, å andra sidan, beträffande antalet tjänstår icke blott
fyllde utan väsentligt öfverskrede det mått, som i sådant hänseende
ansetts skäligt, har styrelsen ansett, att bemälda arbetare vore förtjänta
att komma i åtnjutande af pension.
I detta sammanhang har styrelsen därjämte i underdånighet anmält,
att en af sökandena, vid statsbanebyggnaden genom Bohuslän anställde
stenarbetaren Johan Anders Andersson, af 1894 års Riksdag tillerkänts en
årlig pension till belopp af 160 kronor att utgå från och med månaden
näst efter den, hvarunder han entledigades från anställning vid statens
järnvägsbyggnader. Uti sin i ärendet ingifna ansökning hade Andersson
anfört, att han, då framställningen om beredande af understöd åt honom
gjordes, af förbiseende uraktlåtit anmäla, att han år 1867 under arbete
å den s. k. sammanbindningsbanan i Stockholm fått sin vänstra hand
krossad, och därför anhållit om förhöjning af den honom beviljade pen¬
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.
sionen. Styrelsen, som af ett vid ansökningen fogadt intyg inhämtat,
att Andersson sedan år 1868 varit i vederbörande församlingsbok an¬
tecknad såsom vanför i handen på grund af olyckshändelse, har funnit
sig böra förorda bifall till den gjorda framställningen eller att sålunda
Andersson, hvilken äfven sedan år 1894 oafbrutet arbetat vid statsbane-
byggnaden och nu uppnått 60 lefnads- och 45 tjänstår, måtte erhålla
ett årligt tillägg af 140 kronor till den honom af 1894 års Riksdag be¬
viljade pension, hvarigenom densamma följaktligen skulle komma att
uppgå till enahanda belopp som för öfriga med honom i afseende på
lefnads- och tjänståren likställda arbetare, eller 300 kronor.
Med tillämpning af förberörda grunder med de af styrelsen förut
angifna modifikationer i vissa fall skulle pension eller gratifikation komma
att utgå till ifrågavarande förmän och arbetare i enlighet med hvad
nedanstående tabell närmare utvisar:
Namn och befattning.
1
|
Lefnadsår.
|
Tjänstår.
|
A. Pensioner.
|
|
|
Johan Anders Andersson,l) stenarbetare ..............................................
|
60
|
45
|
Jakob Jonsson, arbetare........................................................................
|
73
|
39
|
Johan Håkansson, forman.....................................................................
|
61
|
39
|
Alfred Bosenqvist, förman.....................................................................
|
60
|
38
|
Johan August Johansson, smed ..........................................................
|
62
|
35
|
Johan Vilhelm Segermark, arbetare.........................................................
|
59
|
34
|
Sven Johan Björkman, förman...............................................................
|
57
|
33
|
Lars Johanssson Hultin, snickare ........................................................
|
60
|
31
|
Anders Fredrik Jonsson, förman ............................................................
|
60
|
31
|
Gustaf Wilhelm Johansson, smed .........................................................
|
58
|
31
|
Carl Oscar Carlsson,2) arbetare ............................................................
|
53
|
31
|
Jon Jakobsson, arbetare........................................................................
|
70
|
303)
|
Johannes Johansson, arbetare ...............................................................
|
62
|
304)
|
Magnas Nicklasson, stenarbetare............................................................
|
61
|
30
|
Svonte Hedberg, stenarbetare .............................................................
|
55
|
30
|
I Johan Eriksson, arbetare .....................................................................
|
55
|
29
|
1 Anders Andersson,2) arbetare ..............................................................
|
49
|
29
|
J) Af 1894 års Riksdag beviljad pension af 1G0 kronor.
2) Varit utsatta för olycksfall i tjänsten, hvarom ofvan närmare angifvits.
3) Däraf 7 år vid statens järnvägstrafik.
4) » 12 » » » »
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.
23
Namn och befattning.
|
Lefnadsår.
|
Tjänstår.
|
Petter Olsson, förman...........................................................................
|
66
|
28
|
Por Axel Stjärna, arbetare ..................................................................
|
69
|
27
|
Gustaf Albert Andersson Nystodt, stenarbetare .......................................
|
60
|
25
|
B. Gratifikationer.
|
|
|
a) af 400 kr.
|
|
|
j August Pettersson Juhlin, förman .........................................................
|
51
|
31
|
b) af 325 kr.
|
|
|
Gustaf Karlsson, förman .....................................................................
|
49
|
27
|
Andreas Svensson Mehn, snickare .........................................................
|
52
|
23
|
Erik Evald Bergström, stenarbetare........................................................
|
50
|
23
|
Sven Persson, förman...........................................................................
|
54
|
22
|
August Svensson, förman .....................................................................
|
46
|
22
|
Edvin Andersson, förman ...................
|
43
|
22
|
c) af 300 kr.
|
|
|
Per August Bodin Frid, arbetare .............................
|
52
|
34
|
Henrik Andersson Lundblad, arbetare ...................................................
|
53
|
33
|
Adolf Ferdinand Andersson, arbetare....................................
|
52
|
32
|
Elias Nicklasson, arbetare.....................................................................
|
50
|
31
|
Sven Johan Månsson Lönström, arbetare ...............................
|
49
|
30
|
d) af 250 kr.
|
|
|
Sven Magnus Andersson, arbetare..........................................
|
45
|
29
|
Per Martin Cederlund, arbetare .........................
|
51
|
28
|
Karl August Andersson, arbetare............................
|
52
|
27
|
Johannes Johansson, arbetare .........................
|
53
|
25 |
|
Sven Johan Skärm, arbetare............................
|
56
|
22
|
Erik Alfred Karlsson, arbetare.........................
|
54
|
22 j
|
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har styrelsen i under¬
dånighet hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen medgifva,
att pension eller gratifikation måtte enligt ofvan angifna grunder få
beviljas förenämnda förmän och arbetare.
Öfver denna järnvägsstyrelsens framställning har statskontoret den
9 mars 1907 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och däruti anfört,
att, då de grunder, som af 1906 års Riksdag följts vid dess af järnvägs-
Statskontorets
utlåtande.
Departements¬
chefens
yttrande.
24 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 140.
styrelsen åberopade beslut rörande pensioner eller gratifikationer till
arbetare vid statens järnvägsbyggnader, syntes hafva blifvit i järnvägs¬
styrelsens nu framlagda förslag tillämpade utom i fråga om arbetarna
Carl Oscar Carlsson och Anders Andersson, samt med afsende å dessa,
hvilka, ehuru de ännu icke uppnått den enligt Riksdagens nyssnämda
beslut såsom minimum för pensions erhållande fastställda lefnadsålder af
55 år, föreslagits till undfående af sådan förmån, goda skäl torde, med
hänsyn till nämnda arbetares genom ådragna kroppsskador nedsatta
förmåga af själfförsörjning och deras långa arbetstid vid statens järn¬
vägsbyggnader, få anses föreligga för hvad järnvägsstyrelsen sålunda
föreslagit, statskontoret för sin del icke funne något att erinra mot
nådigt bifall till järnvägsstyrelsens förevarande framställning.
Liksom förut vid flera tillfällen och senast vid 1906 års riksdag
understöd beviljats åt åtskilliga vid statens järnvägsbyggnader sedan
längre tid tillbaka anställda arbetare, synes mig billigheten fordra, att
jämväl åt nu ifrågavarande arbetare, då de genom arbetenas upphörande
förlora sin anställning vid statens järnvägsbyggnader, något understöd
af statsmedel lämnas. Järnvägsstyrelsen har vid uppgörandet af sitt
förslag till nya pensioner och gratifikationer utgått från den synpunkten,
att endast personer, som under en tid af 20 år eller därutöfver arbetat
vid järnvägsbyggnaderna, öfver hufvud böra ifrågakomma till erhållande
af statsunderstöd. Bland dessa hafva till åtnjutande af lifstidspensioner
föreslagits de förmän och arbetare, hvilka uppnått minst 55 lefnadsår
och 24 tjänstår, äfvensom två yngre arbetare Carl Oscar Carlsson och
Anders Andersson, hvaremot de öfriga enligt järnvägsstyrelsens för¬
slag skulle erhålla gratifikationer. Pensionsbeloppens storlek har af
styrelsen upptagits till 300 kronor för en hvar pensionär, och hafva
gratifikationerna beräknats för förmän och yrkesarbetare till belopp af 400
och 325 kronor samt för vanliga arbetare till belopp af 300 och 250 kronor,
därvid de högre beloppen inom hvardera af dessa kategorier, eller 400 och
300 kronor, afsetts för de förmän och arbetare, som uppnått minst 30
tjänstår. Om undantag göres för nyssnämnde båda yngre arbetare, har
följaktligen järnvägsstyrelsen uti sin nu förevarande framställning till-
lämpat samma grunder som 1906 års Riksdag vid då föreliggande pen¬
sionsfrågor af liknande art, och har jag mot desamma intet att erinra.
Järnvägsstyrelsens förslag, att Carl Oscar Carlsson och Anders
Andersson skulle erhålla pensioner, ehuru de uppnått allenast respektive
53 och 49 lefnadsår, anser jag på de skäl, som härför anförts af såväl
järnvägsstyrelsen som statskontoret, vara med billighet öfverensstämmande.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140. 25
Hvad slutligen angår förslaget om höjning af stenarbetaren Johan
Anders Anderssons pension, tillåter jag mig erinra därom, att Kungl.
Maj:t på järnvägsstyrelsens hemställan till 1894 års Riksdag gjorde
framställning om en årlig pension åt Johan Anders Andersson af 200
kronor, men att Riksdagen medgaf honom en pension af allenast 160
kronor. Andersson, som sedan dess oafbrutet arbetat vid statsbane-
bygg^den, bär nu uppnått 60 lefnads- och 45 tjänstår, och synes mig
järnvägsstyrelsen hafva anfört fullgoda skäl för bifall äfven till för¬
slaget om förevarande pensionshöjning, hvarför jag anser mig böra för¬
orda detsamma.
På grund af hvad sålunda förekommit i detta ärende hemställer
jag i underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
dels att en hvar af härefter ängd na förmän och arbetare, nämligen:
arbetaren Jakob Jonsson, förmännen Johan Håkansson och Alfred Rosen-
qvist, smeden Johan August Johansson, arbetaren Johan Vilhelm Seger¬
mark, förmannen Sven Johan Björkman, snickaren Lars Johansson
Hultin, förmannen Anders Fredrik Jonsson, smeden Gustaf Wilhelm
Johansson, arbetarna Carl Oscar Carlsson, Jon Jakobsson och Johan¬
nes Johansson, stenarbetarna Magnus Nicklasson och Svante Hedberg,
arbetarna Johan Eriksson och Anders Andersson, förmannen Petter
Olsson, arbetaren Per Axel Stjärna och stenarbetaren Gustaf Albert
Andersson Nystedt må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han entledigas eller entledigats från anställning vid statens järnvägar,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig
pension till belopp af 300 kronor; dock med villkor att, därest pen-
sionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af stats¬
medel, uppgående till det nu för en hvar beräknade årliga medel¬
inkomstbelopp af respektive 1,200 kronor inom gruppen förmän och
yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga arbetare eller där-
utöfver, pensionen skall, så länge anställningen varar, upphöra att utgå,
samt att, vid sådan aflönings uppbärande i öfrigt, pensionen skall min¬
skas, så att densamma jämte aflöningen icke uppgår till högre belopp
än nämnda medelinkomst;
dels att den pension å allmänna indragningsstaten, som beviljats
stenarbetaren Johan Anders Andersson till belopp af 160 kronor, må höjas
till 300 kronor att under nyssnämnda villkor utgå under hans åter¬
stående lifstid från och med månaden näst efter den, under hvilken han
entledigas från anställning vid statens järnvägar;
dels ock att härefter omförmälda förmän och arbetare må, efter
erhållet afsked från sina anställningar vid statens järnvägsbyggnader,
Bih. till Biksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 108 Höft. 4
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 140.
tilldelas gratifikationer, att utgå å allmänna indragningsstaten, med föl¬
jande belopp, nämligen:
med 400 Tcronor till förmannen August Pettersson Jublm,
med 325 kronor till en hvar af förmannen Gustaf Karlsson, snicka¬
ren Andreas Svensson Mehn, stenarbetaren Erik Evald Bergström samt
förmännen Sven Persson, August Svensson och Edvin Andersson,
med 300 kronor till en hvar af arbetarna Per August Bodin Frid,
Henrik Andersson Lundblad, Adolf Ferdinand Andersson, Elias Nicklas¬
son och Sven Johan Månsson Lönström; samt
med 250 kronor till en hvar af arbetarna Sven Magnus Andersson,
Per Martin Cederlund, Karl August Andersson, Johannes Johansson,
Sven Johan Skärm och Erik Alfred Karlsson.
Hvad departementschefen sålunda hemställt, däruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt för¬
ordnade, att i följd häraf proposition skulle till Riks¬
dagen aflåta^ af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Pehr Thyselius.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1907.