Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.
1
N:o 107.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om godkännande
af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, ä
ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktie¬
bolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Gränges¬
berg—Oxelösund, å andra sidan, angående viss gruf-
egendom m. m.; gifven Stockholms slott den 21 mars 1907.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
dels för sin del godkänna och antaga närlagda förslag till öfverens¬
kommelse mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Gränges¬
berg—Oxelösund, å andra sidan, angående viss grufegendom m. m.
dels ock bevilja ett anslag af 3,125,000 kronor till utförande af er¬
forderliga kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen samt
till anskaffande af ytterligare rullande materiel för statens järnvägar äfven¬
som bemyndiga riksgäldskontoret att, i mån af behof och efter Kungl.
Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande år till¬
handahålla järnvägsstyrelsen nämnda belopp.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj ds,
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Julius Juhlin.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Käft. (No 107.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 21 mars 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
JUHLIN,
SWARTZ.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruks¬
departementen anförde chefen för civildepartementet, statsrådet Juhlin:
Det har ansetts vara af synnerligt stor vikt för hela landet, att den
alltjämt sväfvande frågan om ett mera varaktigt ordnande af förhållandena
mellan staten samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget
Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund inom
snar framtid vunne sin lösning. Sedan den i berörda hänseende år 1906
träffade öfverenskommelse genom Riksdagens beslut att icke godkänna
densamma förfallit, hafva därför nya underhandlingar i frågan förts allt¬
sedan 1906 års höst. Det förslag till öfverenskommelse, hvari underhand¬
lingarna resulterat, anhåller jag att härmed få underställa Kungl. Maj:ts
pröfning.
Dessförinnan anser jag mig emellertid böra meddela en öfversikt
öfver hvad i denna fråga förut förekommit samt redogöra för de utred¬
ningar af vissa för frågans bedömande viktiga förhållanden, som af sak¬
kunniga personer utförts.
3
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
Efter underhandlingar, som pågått sedan senare hälften åt år 1901, Hlstor,k'
hade år 1902 träffats preliminära aftal med Luossavaara-Kiirunavaara fl9r0JagtsM
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och Mertainens grufaktiebolag statsinköp
angående inköp för svenska statens räkning af nämnda bolags fasta egen-
dom samt grufvor och inmutningar m. in.
Köpeskillingarna härför skulle utgöra tillhopa 21,600,000 kronor att
å tillträdesdagen betalas antingen kontant eller ock genom obligationer
tillhörande ett svenskt statslån af liknande typ som 1887 års 3,<> % stats¬
lån, beräknade till en kurs af 96 % och med staten godtgjord upplupen
ränta för tiden till tillträdesdagen. Såsom ytterligare vederlag för den
gjorda upplåtelsen skulle Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhålla
rätt att under 40 år, räknadt från tillträdesdagen, mot en årlig arrende¬
summa af 650,000 kronor och villkor i öfrigt, som omförmäldes i ett sär¬
skilt upprättadt arrendekontrakt, med andras uteslutande bearbeta samt¬
liga de inom Luossavaara-Kiirunavaara malmfält belägna fyndigheter, som
genom det ifrågavarande köpeaftalet sålts till eller af annan anledning
återfallit till staten. Aktiebolaget Gellivare malmfält skulle erhålla mot¬
svarande upplåtelse beträffande Gellivare malmfält, därvid den årliga
arrendesumman skulle utgöra 250,000 kronor.
De nyttj anderätter till vissa afvittrade, staten tillhöriga områden
inom Juckasjärvi och Gellivare socken, hvilka af Luossavaara-Kiiruna¬
vaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält innehades, skulle
upphöra att gälla från och med den dag, då staten tillträdde den inköpta
egendomen.
Staten skulle vidare utan ersättning afstå från all talan mot aktie¬
bolaget Gellivare malmfält på grund af den försummelse, som kunde hafva
ägt rum vid inbetalning till kronan af lösesumman för de 100 inmutningar,
omförmälda i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 31 januari
1902, angående hvilka för närvarande rättegång pågår mellan staten och
nämnda bolag.
Den egendom, som staten genom förenämnda tre aftal skulle för¬
värfva, skulle af säljarne öfverlämnas fri från inteckningar, endast med
undantag af en i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags fastighet Kungl.
Maj:t och kronan till säkerhet meddelad inteckning å 2,000,000 kronor.
Bland andra för alla tre köpeaftalen gemensamma bestämmelser är
att nämna, att i köpen icke skulle ingå bolagens ofvan jord befintliga för
grufdrift eller annan verksamhet anskaffade maskiner, kraftstationer, verk¬
städer, kraft- och andra ledningar, järnvägar och andra inrättningar för
malmens transporterande och lastning, husbyggnader och öfriga anlägg¬
ningar. Ej heller inginge i köpen den malm, som brutits till tillträdes-
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.
dagen, eller, hvad beträffar aktiebolaget Gellivare malmfält, då befintliga
varphögar. Vid de omförmälda arrendenas upphörande befintliga varp-
högar, som bolagen ej tillgodogjort sig, skulle däremot tillfalla staten.
Såsom af det föregående framgår, utgjorde dessa arrendeaftal en
integrerande del af det ifrågavarande förslaget till förvärf för statens räk¬
ning af de norrbottniska malmfälten. Och det var beräknadt, att köpe¬
summorna, 21,600,000 kronor, som skulle af staten erläggas, skulle vara
slutamorterade på de 40 år arrendena omfattade genom den för malm¬
brytningen utgående arrendeafgift och royalty.
Det med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag preliminärt afslutade
arrendeaftalet afsag arrende under 40 år dels af all den egendom, som
genom köpeaftalet med bolaget skulle öfvergå från detsamma till staten,
dels ock af fyra utmål inom Luossavaara malmfält, som genom köpeaftalet
med aktiebolaget Gellivare malmfält skulle öfvergå i statens besittning.
Därest vid. nämnda arrendetids utgång Kungl. Maj:t beslöt att ånyo ut¬
arrendera ifrågavarande egendom, skulle Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolag äga företrädesrätt att öfvertaga arrendet för ytterligare 25 år på
arrendevillkor, som då af Kungl. Maj:t bestämdes.
Mot erläggande af den i det föregående omnämnda arrendesumman,
650.000 kronor, skulle bolaget äga att under hvarje kalenderår, arrendet
omfattade, från de arrenderade grufvorna tillgodogöra sig 1,500,000 ton
bruten malm, med rätt för bolaget att under följande år få uttaga från
något eller några föregående år af nämnda myckenhet eventuellt återstå¬
ende, icke tillgodogjord kvantitet malm. Dessutom skulle bolaget vara
berättigadt att, mot erläggande af en särskild afgift af 25 öre per ton,
hvarje kalenderår utöfver nämnda kvantitet tillgodogöra sig vtterligare
500.000 ton bruten, fraktad eller eljest använd malm. Afl varpmalm
skulle bolaget äga att utan ersättning tillgodogöra sig under arrende¬
tiden.
De arrenderade grufvorna skulle under hela arrendetiden brytas på
rätt bergsmannavis enligt särskild, af Kungl. Maj:t fastställd brytningsplan.
Förutom den kontroll, som enligt grufstadgans bestämmelser utöfvas af
offentlig myndighet, skulle Kungl. Maj:t äga rätt att genom högst tre
särskildt därtill förordnade personer öfvervälta, att malmbrytningen skedde
i enlighet med brytningsplanen och ej öfverskred ofvan angifna årliga
kvantiteter. Äfventyr af höga ersättningsbelopp, eventuellt brytningens
inställande, var stipuleradt för öfverträdelse af brytningsplanen.
Jämte deposition af belopp, motsvarande ett års arrende, skulle af
aktiebolaget Gellivare malmfält ingången proprieborgen utgöra säkerhet
för kontraktets fullgörande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
5
Erlades icke arrendebeloppet eller den staten tillkommande inalm-
öresafgift på kontraktsenligt sått, och skedde ej likvid inom en månad
efter anmaning, skulle arrendet, därest Kungl. Maj:t så yrkade, vara för-
verkadt och bolaget skyldigt att utan åtnjutande af uppsägning eller far¬
dag till staten afträda allt hvad som under arrendet inbegrepes.
Vid arrendets upphörande skulle staten äga rätt att tillösa sig, helt
eller delvis, bolagets ofvan jord befintliga, för grufdrift eller annan verk¬
samhet anskaffade maskiner, kraftstationer, verkstäder och öfriga anlägg¬
ningar mot en lösesumma, som i brist af åsämjande skulle bestämmas åt
skiljemän. Alla anordningar för grufvornas bestånd äfvensom alla anord¬
ningar under jord för grufbrytning och ^fraktande eller uppfordring åt
malm skulle däremot vid arrendets upphörande tillfalla staten utan lösen.
Likaledes skulle vid arrendetidens utgång vid grufvorna befintlig bruten
malm utöfver den kvantitet, som bolaget enligt arrendeattalet vore berät-
tigadt att tillgodogöra sig, utan ersättning tillkomma staten.
Lösesumman för all bolagets egendom fick ej af skiljemännen be¬
stämmas högre än till 4,000,000 kronor, med afdrag å detta belopp af
den lösesumma, som erlades af norska staten, därest denna utöfvade sin
genom kontrakt bestämda rätt att inlösa bolaget i Norge tillhörig egendom.
Arrendekontraktet kunde af bolaget få öfverlåtas endast på svensk
undersåte eller på svensk förening eller bolag, däri utländsk undersåte,
förening eller bolag icke vore eller kunde blifva delägare. För dylik
öfverlåtelses giltighet skulle därjämte i hvarje fall fordras Kungl. Maj:ts
medgifvande.
Såsom förutsättning för att arrendekontraktet skulle blifva gällande
skulle vissa ändringar i den för bolaget gällande bolagsordningen hafva
vidtagits. Bland annat skulle däri införas bestämmelse, att aktie i bolaget
icke finge ägas af utländsk undersåte, förening eller bolag, ej heller af svenskt
bolag, i hvars oi'dning eller bolagsaftal icke funnes intagen bestämmelse såväl
därom att aktie eller andel i bolaget icke finge ägas af utländsk undersåte,
förening eller bolag, eller af svenskt bolag utan Kungl. Maj:ts medgifvande,
som äfven därom att denna bestämmelse i bolagsordningen eller bolagsaftalet
ej finge ändras utan Kungl. Maj:ts medgifvande. Vidare skulle bolagsordnin¬
gen ändlös därhän, att Kungl. Maj:t skulle äga att utse en ledamot i bolagets
styrelse och en revisor jämte suppleanter för dem samt att reverser, pant-
förskrifningar, borgensförbindelser och kreditivaftal alltid skulle under¬
tecknas af beslutmässigt antal styrelseledamöter och bland dem den af
Kungl. Maj:t förordnade ledamoten. För ändring af nu nämnda och öfriga
i arrendekontraktet omförmälda förändrade bestämmelser i bolagsordningen
skulle erfordras Kungl. Maj:ts samtycke.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Det med aktiebolaget Gellivare malmfält preliminärt uppgjorda ar¬
rendekontraktet afsåg arrende under 40 år dels af all den egendom, som
genom köpeaftalet med bolaget skulle öfvergå i statens besittning dels ock
af samtliga de utmål och inmutningar samt arrenderade jordägareandelar,
som Mertainens grufaktiebolag skulle försälja till staten enligt det förut
omförmälda köpeaftalet och hvarför arrendet skulle utgöra 24,000 kronor.
Den årliga arrendesumman skulle sålunda i sin helhet utgöra 274,000
kronor. För detta belopp skulle bolaget äga att från de arrenderade
grufvorna i Gellivare malmfält tillgodogöra sig följande kvantiteter bruten
malm:
a) under tiden 1 juli 1902—1 januari 1903 för helt kalenderår 900,000 ton
b) under tiden 1 januari 1903—1 januari 1904 för helt
kalenderår..................... 800,000 >
c) under tiden 1 januari 1904—1 januari 1907 för helt
kalenderår..................... 750,000 »
d) under tiden 1 januari 1907 till arrendetidens slut för helt
kalenderår..................... 650,000 »
Angående den kvantitet malm, som bolaget skulle få tillgodogöra sig
från de grufvor, som tillhört Mertainens grufaktiebolag, skulle framdeles
öfverenskommelse träffas med staten.
Vid arrendets upphörande skulle staten äga att, helt eller delvis,
tillösa sig bolagets vid Gellivare malmfält ofvan jord befintliga för gruf¬
drift eller annan verksamhet anskaffade maskiner, kraftstationer, verkstäder,
kraft- och andra ledningar, järnvägar och andra inrättningar för malmens
transporterande vid grufvorna samt alla dylika anläggningar och anord¬
ningar för malmens från Gellivare malmfält lossning från järnvägsvagn,
lagring och utlastning från Svartön vid Luleå äfvensom husbyggnader och
öfriga anläggningar. Lösesumman härför skulle i brist af åsämjande be¬
stämmas af skiljemän, hvarvid den dock finge uppgå till sammanlagdt högst
2,000,000 kronor.
Samtliga sådana nu omförmälda anläggningar m. m., som afsåge
brytning, transport eller utlastning af malm från de grufvor, hvilka till¬
hört Mertainens grufaktiebolag, skulle staten också äga att vid arrendets
upphörande tillösa sig mot särskild lösen, bestämd af skiljemän.
I öfriga, här icke berörda delar innehöll arrendekontraktet med aktiebo¬
laget Gellivare malmfält enahanda bestämmelser som det arrendekontrakt med
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, för hvilket nyss blifvit redogjordt.
Förutom de nu omförmälda förslagen till köpe- och arrendekontrakt
hade vid de i ärendet förda underhandlingar äfven uppgjorts förslag till
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
7
vissa, af det mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ifråga¬
satta arrendeaftalet betingade ändringar i den mellan staten och nämnda
bolag den 2 juli 1898 träffade öfverenskommelse rörande anläggning och
trafikerande af statsbanan från Gellivare förbi Luossavaara och Kiiruna-
vaara malmfält till Riksgränsen.
De förslag till överenskommelser, för hvilka jag nu redogjort, blefvo
vid bolagsstämmor under april månad 1902 för bolagens del godkända,
hvilka beslut dock förklarades skola vara förfallna, därest förslagen icke
blefvo af 1902 års lagtima Riksdag antagna. Sedan kommerskollegium
den 7 maj inkommit med infordradt utlåtande, anmäldes ärendet den
9 maj inför Kungl. Maj:t, som därvid fann, att, enär med afseende å
ärendets vidlyftiga och invecklade beskaffenhet ytterligare utredning kräf-
des i åtskilliga hänseenden, hvilken utredning, därest sådan eljest ansåges
böra äga rum, icke kunde åvägabringas under den korta tid, som kunde
antagas återstå af Riksdagens samvaro, nådig framställning i ämnet till
det årets riksdag icke borde ifrågakomma.
Genom Kungl. Maj:ts nämnda beslut hade de med bolagen preliminärt
träffade öfverenskommelserna sålunda förfallit och underhandlingarna med
bolagen blefvo icke fortsatta.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift af den 1 april 1903 hemställde 1903 årspro-
styrelsen för trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, med förmälan att ^statslån*
bolaget med vederbörande träffat villkorlig öfverenskommelse om för- m. m.
värfvande för bolagets räkning af omkring 90 procent af aktierna i ak¬
tiebolaget Gellivare malmfält och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,
om vidtagande af erforderliga åtgärder för åstadkommande af ett af¬
tal mellan svenska staten, å ena, och nämnda tre bolag, å andra sidan,
i enlighet med i ansökningen angifna grunder. Detta aftal skulle afse
dels bestämmelser i fråga om frakten för den malm, som skulle transporte¬
ras från Kiruna till Riksgränsen och från Gellivare till Luleå, dels ned¬
läggande af den rättegång, som staten anställt emot aktiebolaget Gellivare
malmfält angående rätten till åtskilliga grufveutmål vid Gellivare malm¬
berg dels ock beviljande åt trafikaktiebolaget af ett statslån å 20,000,000
kronor.
I trafikaktiebolagets skrift var i öfrigt anfördt följande.
Allt ifrån bildandet af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
hade för detta bolag framstått såsom ett önskningsmål att på ena eller
andra sättet åstadkomma ett samförstånd med de stora norrländska malm-
affärerna, aktiebolaget Gellivare malmfält och Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag. Frånvaron däraf måste nämligen föranleda, att de svenska
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
malmerna å den utländska marknaden icke betingade samma pris, som
genom en enig samverkan mellan de stora malmexporterande bolagen
borde kunna uppnås, och att följaktligen dessa naturliga rikedomar för¬
minskades utan ett för landet tillfredsställande utbyte. Till detta betydelse¬
fulla skäl för en sammanslutning af det mellansvenska och de norr¬
ländska malmexportbolagens intressen komme vidare en, efter hvad trafik¬
bolaget hade sig bekant, allmänt närd önskan att definitivt förebygga
faran att se det afgörande inflytandet inom de båda norrlandsbolagen i
utländska händer, hvilken fara senast förelegat under form af ett utbud af
aktiemajoriteten i nämnda bolag till tyska järnverksägare, som dittills varit
afnämare af en väsentlig del af den från Sverige exporterade malmen.
På grund häraf hade trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund,
på samma gång bolaget velat trygga sin egen affär, trott sig jämväl
tillgodose långt viktigare allmänna intressen, då bolaget träffat aftal om
köp af betydande poster af aktier i aktiebolaget Gellivare malmfält och
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.
Det af bolaget afslutade köpet afsåge 5,750 aktier i aktiebolaget
Gellivare malmfält och 1,774 aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolag, och då det förra af dessa båda bolag ägde 3,609 aktier i det senare,
erhölle trafikbolaget därigenom bestämmanderätten öfver omkring 90 % af
hvartdera bolagets till ett antal af 6,000 uppgående aktier och blefve
således i tillfälle att omhänderhafva ledningen af samtliga de tre stora
malmexporterande bolagen på det för deras egen och därmed äfven för
landets ekonomi förmånligaste sätt.
Vid afslutandet af berörda köp hade det emellertid legat klart för
trafikbolaget, att detsamma icke kunde med någon utsikt till framgång
öfvertaga och fullfölja de båda norrländska bolagens affärer utan Kungl.
Maj:ts medverkan i åtskilliga betydelsefulla hänseenden.
Att sålunda trafikbolaget vid köpet förutsatt, att aktiebolaget Gelli¬
vare malmfält skulle tillerkännas obestridd äganderätt till de grufvor, om
hvilka rättegång påginge mellan staten och bolaget, syntes icke behöfva
af trafikbolaget närmare motiveras.
Men vidare nödgades bolaget hemställa om bestämmande af ändrade
grunder för ersättande af malmtransporten å järnvägen Gellivare—Riks¬
gränsen. Enligt det emellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Luossa¬
vaara-Kiirunavaara aktiebolag, å andra sidan, den 2 juli 1898 träffade af¬
tal i fråga om anläggande och befraktande af nämnda järnväg hade staten
åtagit sig att å järnvägen för bolagets räkning frakta årligen högst 1,200,000
ton järnmalm, och enligt § 8 i samma aftal ålåge det bolaget att till
staten betala:
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
l:o) Statens utgifter dels för driften af järnvägen Gellivare—
Riksgränsen, dels ock för underhåll af järnvägen med allt hvad därtill
hörer; och
2:o) 3,8 % årligen å anläggningskostnaden för nämnda järnväg.
I främsta rummet vore det angeläget, att Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag erhölle rätt att efter hand öka malmtransporten mellan Kiruna
och Riksgränsen från det i kontraktet angifna maximum 1,200,000 ton
upp till ° åtminstone 1,500,000 ton och eventuellt till 2,000,000 ton
per år. ,
Hvad vidare beträffade den nämnda bolag enligt kontraktet åliggande
betalningsskyldigheten, tilläte sig trafikbolaget erinra, hurusom vid in¬
gåendet ^ af berörda aftal anläggningskostnaden för järnvägen Gellivare
Riksgränsen beräknats till i rundt tal 21,500,000 kronor, under det att
den verkliga kostnaden af lätt förklarliga skäl nu uppginge till något
öfver 32,400,000 kronor; och med tillägg af omkring 1,800,000 kronor
för ytterligare anskaffning af rullande materiel m. in. syntes totalkost¬
naden böra beräknas till 34,200,000 kronor, hvarå den årliga räntan efter
3,8 % uppginge till nära 1,300,000 kronor.
Med hänsyn till denna stora ökning af anläggningskapitalet och då
de norrländska' malmbolagen i ett tidigare skede bundit sig genom om¬
fattande leveransaftal, Indika uppgjorts med hänsyn till då beräknade
transportkostnaden, men numera ställde sig mycket ogynnsamt, ansåge
si<r trafikbolaget äga grundad anledning till en hemställan om upp¬
görande af ett nytt fraktaftal enligt delvis ändrade principen Bolaget
ville därvid icke 'ifrågasätta någon jämkning med afseende å skyldig¬
heten att förränta det till 34,200,000 kronor beräknade anläggnings¬
kapitalet, utan inskränkte sig till en anhållan om fastställande af er¬
sättningen för järnvägens driftkostnad till visst belopp. Under antagande
af en &årlig transport å sträckan Kiruna—Riksgränsen af 1,200,000 ton
malm hade driftkostnaden af sakkunniga fackmän beräknats till ett be¬
lopp, motsvarande 1 krona 6 öre per ton; och hemställde trafikbolaget,
att den Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu åliggande skyldigheten
att ersätta statens utgifter för driften af järnvägen Gellivare Riksgränsen
utbyttes mot förpliktelse för bolaget att för hvarje ton malm, som för
bolagets räkning å nämnda järnväg fördes å sträckan Kiruna Riks¬
gränsen, erlägga en frakt af 1 krona 6 öre med förbindelse för bolaget
att, därest den fraktade malmkvantiteten skulle per kalenderår understiga
1,000,000 ton, i allt fall erlägga frakt för nämnda kvantitet.
Stege däremot malmtransporten öfver 1,500,000 ton för år, skulle
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ersätta staten för ränta och drift-
Bih. till Piksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft. 2
10
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
kostnad, genom betalning af en fix frakt, motsvarande bolagets trans¬
portkostnad å järnvägen enligt nyss angifna grunder vid frakt af jämnt
. EAAAAA „ , , /1,300,000
1,500,000 ton eller således ^ ^ Q0Q + l,oe) = 1 krona 93 öre per ton.
Genom sistberörda bestämmmelse skulle staten vid transport af
kvantiteter öfver 1,500,000 ton årligen — och trafikbolaget antoge, att
denna siffra inom relativt kort tid skulle uppnås — blifva tillförsäkrad
en frakt som, förutom ersättning för ränta och driftkostnad, skulle
lämna bidrag jämväl till en hastigare amortering af anläggningskostnaden.
Ofvanstående förslag innebure naturligen, att Luossavaara-Kiiruna-
vaara aktiebolag i likhet med öfriga trafikanter skulle betala frakt för
materialer och lifsförnödenheter m. m.
För att icke i framtiden blifva utsatt för ojämn konkurrens från
andra malmbolag i Norrland ansåge sig trafikbolaget vidare böra hem¬
ställa, att andra malmbefraktare ej tillerkändes proportionsvis billigare
fraktvillkor å järnvägen Gellivare—Riksgränsen än Luossavaara-Kiiruna-
vaara aktiebolag.
För trafikbolaget vore det likaledes önskvärdt att vid öfvertagande
af ifrågavarande affärer kunna räkna med en fast frakt jämväl å'järn¬
vägen Malmberget—Luleå, och hemställde bolaget, att den nu gällande
fraktsatsen för malm å denna järnväg måtte bibehållas.
Omfattningen af de affärer, å hvilka trafikbolaget vore i begrepp
att inlåta sig, gjorde det vidare oundgängligt, att det nya fraktaftalet,
hvars grunder bolaget här ofvan framställt, finge blifva gällande för en
längre period framåt, åtminstone för 30 år eller för längre tid, om så
af staten skulle anses önskligt i och för amortering af järnvägens an¬
läggningskostnad.
Med afseende å ofvan anförda grunder för ett nytt fraktaftal ville
trafikbolaget slutligen tillägga, att bolaget, därest sådant skulle anses
lämpligt, vore villigt arrendera järnvägen Luleå—Riksgränsen på för staten
ekonomiskt fördelaktiga villkor.
För fullgörandet af de skyldigheter, som enligt ett fraktaftal i
öfverensstämmelse med nu antydda grunder skulle åligga Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag, vore trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
villigt att ikläda sig ansvar.
En lugn utveckling af de stora norrländska malmaffärerna fordrade
emellertid, att desamma, åtminstone under den tid det nya fraktaftalet
omfattade, icke utsattes för tyngden af eventuell exporttull å järnmalm.
Bolaget hemställde därför, att, för den händelse sådan tull skulle under
nämnda tid beslutas, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebola-
Kunyl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.
11
get Gellivare malmfält finge äga rätt till restitution däraf genom motsva¬
rande nedsättning i malmfrakten.
För att öfvertaga och ordna de båda norrländska bolagens affärer
måste enligt verkställd beräkning upptagas ett lån å omkring 20,000,000
kronor. A den inhemska marknaden skulle under nuvarande förhållan¬
den en sådan summa knappast kunna åvägabringas utan störande rubb¬
ningar; och ehuru trafikbolaget tilltrodde sig att utan afsevärd svårighet
utom landet kunna upplåna omförmälda belopp, skulle bolaget med hän¬
syn till de tungt vägande skäl, som anförts mot anlitande af utländskt
kapital för ifrågavarande affärer, ogärna tillgripa berörda utväg. Med an¬
ledning däraf hemställde bolaget, att ofvannämnda belopp, 20,000,000
kronor, måtte erhållas i statslån till skälig ränta på 30 års amortering;
och hade trafikbolaget såsom säkerhet för ett dylikt lån att erbjuda, för¬
utom sin egen garanti, inteckning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags
och aktiebolaget Gellivare malmfälts fasta och lösa egendom med förmåns¬
rätt näst efter de för dessa bolags obligationslån å nu resterande resp.
10,000,000 kronor och 9,650,000 kronor lämnade säkerheter.
För den händelse de af trafikbolaget sålunda ifrågasatta medgif-
vanden skulle erhållas, vore bolaget å sin sida beredt att till statens
trygghet och till förekommande af utländskt inflytande å bolagets skötsel
ställa nödiga garantier. I sådant hänseende vore bolaget först och främst
villigt att hos staten deponera de af bolaget förvärfvade aktierna i
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malm¬
fält, äfvensom att åstadkomma erforderligt beslut om nedsättning hos
staten jämväl af de sistnämnda bolag tillhöriga aktierna i Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag, med staten tillerkänd rätt att, därest trafik¬
bolaget Alle sälja omförmälda aktier i de båda norrländska malmbolagen,
till sig lösa desamma efter parikurs. Då vidare, därest ifrågavarande
affär genomfördes, staten, som redan nu ägde genom särskild förordnad
person deltaga i granskningen af förvaltningen utaf trafikbolagets an¬
gelägenheter, syntes böra vara direkt representerad i detta bolags sty¬
relse, samt slutligen så vidt möjligt borde förhindras, att aktier i trafik¬
aktiebolaget Grängesberg-Oxelösund ägdes eller innehades af utlän-
dingar, hade bolaget i dessa hänseenden för sin del enhälligt beslutat
ändringar i gällande bolagsordning.
De önskemål i fråga om medgifvanderx från statens sida, som trafik¬
bolaget här ofvan framställt, samt de af bolaget å dess sida erbjudna ga¬
rantier hade sammanfattats i ett förslag till grunder för aftal emellan svenska
staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gelli¬
vare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Sedan järnvägsstyrelsen och kommerskollegium afgifvit infordrade
underdåniga utlåtanden, samt fullmäktige i riksgäldskontoret lämnats till¬
fälle att yttra sig i ärendet, föredrogs detsamma den 28 april 1903 inför
Kungl. Maj:t, därvid föredragande departementschefen anförde, bland annat:
»Hvad nu beträffar den af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
hos Eders Kungl. Maj:t gjorda framställningen, skulle genom bolagets öfver-
tagande af aktiemajoriteten i aktiebolaget Gellivare malmfält och därigenom
jämväl i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag under de förutsättningar,
som i förslaget till aftal upptagits, utsikt förefinnas, att de för utvecklingen
af en värdefull gren af våra näringar samt utbredande af odling inom en
viktig del af landet betydelsefulla förhållandena vid de två största gruf-
företagen i Norrbottens län blefve för en afsevärd framtid på ett tillfreds¬
ställande sätt ordnade. Förutom detta, som synes mig vara af stor vikt,
skulle vidare genom den ifrågasatta nya ordningen äfven vinnas den för¬
delen, att berörda grufföretag komme att stanna i svenska händer, äfven¬
som att staten skulle erhålla ett önskvärdt inflytande på bolagens verk¬
samhet. I betraktande häraf synas mig talande skäl föreligga för staten
att, därest den föreslagna ordningen i öfrigt befinnes antaglig, lämna den
medverkan, som påkallas för dess genomförande.
I sådant afseende torde först få beröras frågan om äganderätten till
de grufvor, som innehafvas af aktiebolaget Gellivare malmfält. Det är
tydligt, att någon uppgörelse om öfvertagandet af detta bolags aktier icke
kan komma till stånd, utan att den nu mellan staten och bolaget pågående
rättegången om äganderätten till dessa grufvor nedlägges och bolagets
äganderätt till dem lämnas obestridd. För min del kan jag ej heller finna
annat än, att de skäl, som förelågo för staten att mot aktiebolaget Gellivare
malmfält anhängiggöra ifrågavarande rättegång, väsentligen förlora sin be¬
tydelse gent emot de fördelar, som den ifrågasatta uppgörelsen mellan
bolagen otvifvelaktigt innebär.
Hvad därefter beträffar den ändring i nu gällande bestämmelser om
malmtransporten å statsbanan mellan Kiruna och Riksgränsen, som af
trafikaktiebolaget ifrågasatts, skulle densamma afse dels tran sportmängden,
dels sättet för beräkningen af fraktafgifterna, dels tiden för dessa afgifters
erläggande till staten, dels ock tiden för det nya aftalets giltighet, hvar-
jämte bolaget föreslagit ett tillägg rörande andra malmbefraktares frakt¬
villkor.
Sålunda har bolaget föreslagit en ökning af malmtransporten från nu
medgifna högst 1,200,000 ton till åtminstone 1,500,000, eventuellt 2,000,000
ton per år. Såsom af det föregående framgår, har järnvägsstyrelsen här¬
emot erinrat, att genom en ökning till 2,000,000 ton skulle, med hänsyn
13
Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 107.
till banans till 2,700,000 ton beräknade transportförmåga, andra malm-
trafikanters berättigade anspråk kunna blifva åsidosatta, hvarför järnvägs¬
styrelsen, som ej hade något att anmärka mot en ökning till 1,500,000
ton, ansett malmtransporten för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag böra
tillsvidare begränsas till sistnämnda belopp.
I afseende på den viktigaste ändringen eller sättet för beräkningen
af fraktafgifterna skulle, enligt bolagets förslag, Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolags nuvarande skyldighet att betala statens utgifter för järnvägens
Gellivare—Riksgränsen drift och underhåll samt 3,s % å anläggningskost¬
naden för järnvägen med tillbehör äfvensom att ersätta eventuell förlust
af annan trafik utbytas mot förpliktelse att utgifva en fraktersättning, som
för transport af intill 1,500,000 ton järnmalm om året skulle utgå dels
med 3,8 % af en till 34,200,000 kronor fixerad anläggningskostnad, eller i
rundt tal 1,300,000 kronor årligen, dels ock med l,oe kronor för hvarje
ton, samt för en årlig malmtransport af mera än 1,500,000 ton skulle ut-
göi*a 1,93 kronor pr ton. Järnvägsstyrelsen har dock icke kunnat i allo
godkänna trafikbolagets beräkning af de nya fraktafgifterna, utan på grunder,
för hvilka redogörelse i det föregående lämnats, kommit till det resultat,
att för 1,000,000 ton eller därunder borde betalas 2,540,000 kronor samt
för hvarje ton utöfver 1,000,000 till och med 1,500,000 ton 78 öre.
Enligt trafikbolagets förslag skulle fraktafgifterna erläggas hvar sjätte
månad, då' däremot nu gällande aftal bestämmer, att Luossavaarabolaget
skall för hvarje månad inbetala en tolftedel af det af järnvägsstyrelsen för
året provisoriskt beräknade beloppet af driftkostnaden och räntan på an¬
läggningskostnaden. Järnvägsstyrelsen har emellertid ansett lämpligast, att
nu gällande tider för likviden bibehölles, och härutinnan uppgjort ett för¬
slag med de modifikationer, som betingats af den utaf styrelsen föreslagna
afgiftsberäkningen.
Vidare har trafikbolaget föreslagit, att det nya fraktaftalet skulle
gälla eu period af 30 år, hvaremot järnvägsstyrelsen framhållit nödvändig¬
heten däraf, att det nya aftalet skulle afslutas för samma tid som det nu
gällande, eller intill dess anläggningskostnaden blifvit till fullo amorterad
eller tre år förflutit efter uppsägning från statens sida, dock att den tid,
inom hvilken staten ej skulle äga uppsäga aftalet, kunde förlängas från
nu bestämda tjugu till trettio år. &
Det tillägg, som trafikaktiebolaget föreslagit till införande i det nya
aftalet utöfver förutvarande bestämmelser, afser, att under tiden för aftalets
giltighet andra malmbefraktare ej finge tillerkännas proportionsvis billigare
fraktvillkor än Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag; och har järnvägssty¬
relsen funnit denna hemställan befogad.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
För egen del anser jag de nya bestämmelser för Luossavaarabolagets
malmtransporter, hvilkas medgifvande från statens sida sålunda påkallas,
vara af den beskaffenhet, att de böra kunna med vissa ändringar och med
en något förtydligad affattning antagas. Jag ansluter mig härutinnan till
järnvägsstyrelsens uppfattning och anser de af styrelsen föreslagna ändringar
i hufvudsak välbetänkta och innefatta säkerhet för, att icke staten genom
det nya aftalet skall äfventyra de genom det förra aftalet densamma till¬
försäkrade förmåner. I ett afseende synes mig emellertid böra göras ett
tillägg till hvad järnvägsstyrelsen föreslagit. I järnvägsstyrelsens beräkning
af fraktafgifterna har icke för transportmängder under 1,500,000 ton per
år förutsetts det fall, att, sedan staten vidtagit nödiga anordningar för
transport af en årlig malmkvantitet af 1,500,000 ton, bolaget något år in¬
skränker transporten under sistnämnda kvantitet. För ett sådant fall bör
räntan naturligtvis beräknas å det högre anläggningskapitalet, 34,900,000
kronor, eller till 1,330,000 kronor, och således sammanlagda afgiften för
en kvantitet af 1,000,000 ton utgöra 2,640,000 kronor. Med denna siffra
till utgångstal skulle, genom ett tillägg af 58 öre för hvarje ton därut-
öfver, afgiften för hvarje ytterligare 100,000 ton höjas med 58,000 kronor
och slutligen för en kvantitet af 1,500,000 ton per år ernås samma af-
giftsbelopp, som järnvägsstyrelsen i sin beräkning upptagit för sistnämnda
kvantitet.
I detta sammanhang anser jag mig böra meddela, att enligt från
riksgäldskontoret lämnad uppgift den ränta, som staten fått utgifva för
de till järnvägsanläggningen Gellivare—Riksgränsen beviljade och utbetalda
belopp uppgått i medeltal till 3,80955787 %. Häraf framgår visserligen, att
den annuitet, Luossavaarabolaget skulle erlägga å järnvägens anläggnings¬
kostnader, i stället för att lämna tillgång till amortering af dessa kost¬
nader, ej fullt motsvarar den ränta, staten får betala för de till företagets
utförande anskaffade penningarna, men denna omständighet synes mig icke
höra utgöra anledning att nu ifrågasätta annuitetens höjande utöfver hvad
i 1898 års öfverenskommelse fastställdes, enär i följd af den betydande
ökningen af anläggningskostnaderna bolagets utgifter i detta hänseende
komma att vida öfverstiga hvad från början varit beräknadt. Sannolikt
synes för öfrigt vara, att efter hand statens ränteutgifter kunna nedbringas
till det belopp, hvarifrån man utgick vid uppgörandet af 1898 års aftal.
I afseende å den transport af malm från Malmbergets station till
Svartön, som bedrifves af aktiebolaget Gellivare malmfält, har trafikaktie¬
bolaget föreslagit, att gällande fraktsatser skulle bibehållas oförändrade,
och har järnvägsstyrelsen icke haft något att erinra däremot. Härvid har
jag ansett lämpligt att, på sätt äfven järnvägsstyrelsen hemställt, i ett blif-
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.
15
vande aftal fullständigt intagas de i detta afseende, enligt Eders Kungl.
Maj:ts nådiga beslut den 1 juli 1898, gällande fraktsatser, hvarförutom
däri särskilt bör anmärkas, att inskränkning ej sker i den bolaget enligt
utfästelse den 2 juli 1898 åliggande skyldighet att garantera staten viss
årlig nettovinst å järnvägen mellan Malmberget och Svartön.
Vidare har trafikaktiebolaget i sitt förslag till aftal förbehållit sig
att, om under aftalstiden exporttull skulle åsättas järnmalm, Luossavaara-
och Gellivarebolagen skulle berättigas till restitution af denna tullafgift
genom nedsättning i malmfrakten. Ätt skäl finnes för denna anhållan,
synes ej kunna förnekas. Därest densamma, på sätt jag anser önskligt,
bifalles, torde dock, såsom järnvägsstyrelsen anmärkt, de belopp, som kunna
komma att restitueras, ej böra utbetalas af trafikmedel, likasom det tyd-
ligtvis endast är i afseende å en här i landet åsatt exporttull som resti¬
tution kan ifrågakomma.
Hvad därefter beträffar trafikaktiebolagets ansökning om beviljande åt
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält
af statslån å 20,000,000 kronor, synes mig för bifall härtill tala hufvud¬
sakligen samma skäl, som anförts till stöd för trafikbolagets framställning
i dess helhet. Näppeligen torde det erforderliga lånebeloppet kunna upp¬
bringas å den inhemska lånemarknaden, och att för anskaffande däraf hän¬
visa bolagen till utländskt kapital vore att lämna rum för ett inflytande,
som man just sträfvar efter att undvika. Då härtill kommer att, efter
hvad fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande gifver vid handen, hinder
för staten icke torde möta att genom upplåning tillhandahålla bolagen be¬
loppet, samt den säkerhet, som erbjudes och hvarom jag nu kommer att
närmare yttra mig, synes vara antaglig, tvekar jag icke att äfven i denna
del biträda trafikbolagets ansökning.
Vidkommande denna säkerhet och de garantier i öfrigt, som bolagen
erbjuda för de i ansökningen afsedda förhållandenas tillfredsställande ord¬
nande, så har till en början trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
förklarat sig villigt att ikläda sig ansvar för fullgörandet af alla de skyl¬
digheter, som enligt nu ifrågasatta fraktaftal skulle åligga Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält. Till upplys¬
ning om värdet af den sålunda erbjudna säkerheten tillåter jag mig att
här lämna en öfversikt. af trafikaktiebolagets ställning, sådan den enligt
mig tillhandahållna uppgifter visade sig vid 1902 års utgång.
Bolagets tillgångar utgjorde vid nämnda tidpunkt 26,453,258 kronor
42 öre, och ägde bolaget till sitt förfogande, förutom 20,167 kronor 5 öre,
öfverförda af 1901 års vinst till 1902 års vinst- och förlustkonto, en be¬
hållen inkomst för året af 2,110,908 kronor 34 öre. Aktiekapitalet uppgår
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
till 21,116,000 kronor, och till reservfonden, som vid 1902 års slut ut¬
gjorde 1,491,192 kronor 90 öre, har enligt bolagsstämmans beslut den 27
innevarande månad öfverförts 211,090 kronor 83 öre, hvadan densamma
sålunda numera utgör 1,702,283 kronor 73 öre.
Till säkerhet för återbetalningen af statslånet har trafikaktiebolaget
erbjudit, förutom sin egen garanti, inteckning i Luossavaara-Kirunavaara
aktiebolags och aktiebolagets Gellivare malmfält fasta egendom äfvensom
förlagsinteckning i samma två bolags bergsbruk och grufdrift, med för¬
månsrätt näst efter de för dessa bolags obligationslån lämnade säkerheters
Enligt företedda handlingar utgöras bolagens fastigheter dels af en
Luossavaarabolaget tillhörig afsöndring om 241,16 hektar från Jukkasjärvi
kronopark, dels ock af följande Gellivarebolaget tillhöriga fasta egendomar,
nämligen
den s. k. Fjällnäs egendom, bestående af 3/128 mtl Gellivare n:r 1, 3/i28
mtl Gellivare n:r 2, 41 /512 mtl Gellivare n:r 5 och V64 mtl Gellivare n:r 6;
frälsehemmanet Robsahm n:r 1, 5/32 mtl;
den från n/256 mtl Boden n:r 2 afsöndrade lägenheten Bruket n:r 1
om 4 har 84 ar (kallad Storaholms hemman) och en från 14/256 mtl Boden
n:r 2 afsöndrad lägenhet om 6 tunnland;
det s. k. Holmfors hemman och tegelbruk, bestående af: i öfver
Luleå socken: u/i28 mtl Buddbyn n:r 4, 13/i28 mtl Buddbvn n:r 7, V32
mtl Legoträsk n:r 1, 19/ö4 mtl Alternäs n:r 1, 1/e mtl Kopparberg n:r 1,
11 Zion mtl Buddbyn n:r 3, 17/2560 mtl Buddbyn n:r 5, 39/4096 mtl Budd¬
byn n:r 7, och i Råneå socken: 9/32 mtl Rörviken n:r 1, 3/i6 mtl Hed¬
träsk n:r 1;
den s. k. Svartö lotsplats, bestående af: en från Vi6 mtl Björsbyn
n:r 5 afsöndrad lägenhet om 10,3873 har, kallad Bältet n:r 3, en från 13/256
mtl Björsbyn n:r 5 afsöndrad lägenhet om 8,4397 har, kallad Bältet n:r 4,
och en från 37/128 mtl Björsbyn n:r 6 afsöndrad lägenhet om 73,7990 har,
med undantag af den från dessa tre lägenheter afsöndrade lägenheten Svart-
klafven n:r 1 om 17,32 har.
Gravationsbevis rörande de båda bolagens sålunda till säkerhet er¬
bjudna egendom hafva ingifvits, och enligt dessa besväras för närvarande
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags vid Luossavaara och Kiirunavaara
malmfält idkade bergsbruk och grufdrift af förlagsinteckningar för tillhopa
10,000,000 kronor samt dess fasta egendom endast af den förut omnämnda
inteckningen för 2,000,000 kronor till säkerhet för bolagets förbindelse till
Kungl. Maj:t och kronan af den 18 november 1901. Aktiebolagets Gelli¬
vare malmfält i Gellivare socken idkade bergsbruk och grufdrift besväras
af förlagsinteckningar för tillhopa 10,500,000 kronor och dess ofvannämnda
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
17
fastigheter, förutom af inteckningar till säkerhet för nyttjanderätt och för
smärre belopp å tillhopa 11,300 kronor, af inteckningar å tillsammans
900,000 kronor.
Vidare har trafikaktiebolaget, till statens trygghet och till förekom¬
mande af utländskt inflytande å bolagets skötsel, dels förklarat sig villigt
att hos staten deponera de af bolaget förvärfvade aktierna i Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält äfvensom de
sistnämnda bolag tillhöriga aktierna i Luossavaarabolaget med rätt för
taten att, därest trafikbolaget ville sälja berörda aktier, till sig lösa de¬
samma efter parikurs, dels ock vidtagit de ändringar i bolagsordningen,
för hvilka jag förut redogjort.
I afseende på statens rätt att lösa de deponerade aktierna efter pari¬
kurs har kommerskollegium framhållit, att detta erbjudande borde ändras
därhän, att staten under angifna förutsättning skulle berättigas lösa aktierna
efter parikurs eller efter det högsta pris, hvarå anbud förelåge, i fall detta
understege aktiernas nominella värde. Denna anmärkning synes mig vara
riktig. Depositionen torde för öfrigt böra få karaktären af en pantsättning.
Visserligen kan, då Luossavaara- och Gellivarebolagen med all sin fasta
och lösa egendom stå i ansvarighet, sådant förefalla öfverflödigt, men det
medför likväl en afgjord förmån därutinnan, att den del af säkerheten,
som motsvaras af nämnda aktier, kommer att finnas till hands i en lättare
användbar form.
Utom den erbjudna och numera äfven beslutade ändringen i trafik-
aktiebolagets bolagsordning anser jag staten böra fordra, att äfven Luos¬
savaara- och Gellivarebolagens bolagsordningar i de delar, hvarom nu är
fråga, bringas till hufvudsaklig öfverensstämmelse med trafikbolagets bo¬
lagsordning; och stadganden i sådant syfte hafva följaktligen blifvit intagna
i förslaget till aftal med bolagen.
I enlighet med den uppfattning, jag nu uttalat, har jag låtit upp¬
göra ett nytt förslag till aftal, att gälla från den 1 januari 1904. Då
emellertid inom Jukkasjärvi tingslag icke hålles mera än ett ting om året,
i årets början, kan den inteckning i Luossavaarabolagets fastighet, som
skall läggas som säkerhet för statslånet, ej erhållas under innevarande år,
och med utlämnandet af detta lån måste sålunda anstå, till dess bolagen
blifva i tillfälle att uppfylla sin förpliktelse i detta afseende. Kontrakts¬
förslaget, som af trafikbolagets styrelse godkänts, är af följande lydelse:
'Emellan svenska staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiiruna-
vaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grän-
gesberg-Oxelösund, å andra sidan, är följande öfverenskommelse träffad:
Dih. till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
l:o.
I det emellan svenska staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolag den 2 juli 1898 afslutade kontrakt om byggande af järnväg från
Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara malmfält till Riksgränsen skola
§§ 2—6 erhålla följande ändrade lydelse, att lända till efterrättelse från
och med den 1 januari 1904.
»§ 2. Staten åtager sig att å ifrågavarande bana emot ersättning,
som i § 3 här nedan sägs, från Kiruna malmbangård till Riksgränsen för
bolagets räkning årligen frakta högst 1,500,000 ton järnmalm; dock att
bolaget icke må påfordra transport af mer än 1,200,000 ton förr, än till¬
räcklig rullande materiel hunnit anskaffas och öfriga anordningar för dylik
transport hunnit vidtagas, samt att staten fritager sig för ansvar för den
minskning i den transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest
bolaget icke med största- möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen på
årets särskilda månader.
Önskar bolaget att å järnvägen frakta järnmalm utöfver den sålunda
bestämda myckenhet af 1,200,000 resp. 1,500,000 ton om året, vare bolaget
i afseende å rätt till transport af sådan Överskjutande myckenhet malm
likställd med andra befraktare och skyldig att för transporten utgifva
den ersättning, som kan varda bestämd.
§ 3. Bolaget betalar i fraktafgift för transport under ett år af
1,000,000 ton järnmalm eller därunder 2,540,000 kronor samt 78 öre för
hvarje ton utöfver 1,000,000 till och med 1,500,000.
Skulle bolaget, efter det nödiga anordningar för transport af en
årlig malmkvantitet af 1,500,000 ton blifvit af staten vidtagna, något år
inskränka transporten under nämnda kvantitet, utgår frakten under det
året med 2,640,000 kronor för 1,000,000 ton järnmalm eller därunder
samt för hvarje ton där utöfver 58 öre.
§ 4. Af den fraktafgift, som enligt § 3 skall af bolaget erläggas,
skola 3,8 % å det belopp, hvartill järnvägens anläggningskostnad beräknas
uppgå, anses utgöra ränta å och amortering af sagda kostnad; och skall
det belopp, som utgöres af skillnaden emellan å ena sidan nämnda 3,8 %
och å andra sidan den ränteutgift, som förorsakas staten genom upplåning
af de till anläggningskostnaden erforderliga medel, eller därest medel där¬
till helt och hållet eller delvis på annat sätt anskaffas, den summa, hvar¬
till statens ränteutgift enligt riksgäldskontorets beräkning skulle uppgå, i
händelse medlen upplånades, beräknas till anläggningskostnadens amor¬
tering.
19
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.
Anläggningskostnaden beräknas, intill dess anordningar för trans¬
portens ökning till 1,500,000 ton vidtagits, till 32,400,000 kronor och där¬
efter till 34,900,000 kronor.
§ 5. Det åligger bolaget att före den 1 december hvarje år hos
kungl. järnvägsstyrelsen anmäla ungefärliga storleken af malmtransporten
under det nästkommande året; och skall bolaget å första helgfria dag i
hvarje månad till kungl. järnvägsstyrelsens hufvudkassa erlägga en tolfte¬
del af det fraktbelopp, som på den sålunda angifna kvantiteten enligt före¬
skrifterna i § 3 belöper.
Skulle bolaget underlåta göra sådan anmälan, som nyss är sagd,
skall transportmängden beräknas komma att uppgå till samma myckenhet
som nästföregående år, dock ej till mindre än 1,000,000 ton.
Så fort ske kan efter hvarje års slut uppgöres af kungl. järnvägs¬
styrelsen sluträkning emellan staten och bolaget för det gångna året; sko¬
lande bolaget sist en månad efter erhållen del af denna sluträkning till
kungl. järnvägsstyrelsen inbetala den skuld, bolaget enligt sluträkningen må
äga, hvaremot, därest öfverskott till bolagets förmån af sluträkningen ut¬
visas, detsamma i det nya årets räkning godtgöres bolaget medels afdrag
af därunder skeende förskottslikvid.
§ 6. De i §§ 2—5 träffade bestämmelser skola gälla intill dess
anläggningskostnaden blifvit enligt Kungl. Maj:ts uträkning till fullo amor¬
terad eller, därest staten dessförinnan finner skäligt uppsäga öfverenskom-
melsen, till dess tre år efter uppsägningen förflutit; dock att uppsägning,
därtill bolaget icke äger rätt, icke må å statens sida ske före den 1
januari 1931.
Ej må, så länge detta kontrakt gäller, annan befraktare af malm å
järnvägen Gellivare—Riksgränsen tillerkännas förmånligare fraktvillkor än
bolaget.»
De bestämmelser i kontraktet den 2 juli 1898, som meddelats till
säkerhet för uppfyllandet af hvad bolaget enligt samma kontrakt åtagit
sig, skola hänföra sig äfven till de åtaganden, hvartill bolaget enligt nu
aftalade förändrade föreskrifter förbundit sig.
2:o.
Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund ikläder sig borgen så¬
som för egen skuld för fullgörande af de förpliktelser, som åligga Luos-
savaara-Kiirunavaara aktiebolag enligt det i lista punkten omförmälda
emellan staten och samma bolag den 2 juli 1898 upprättade kontrakt med
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 107.
däri nu stadgade ändringar, äfvensom af den aktiebolaget Gellivare malmfält
jämlikt 3:e punkten i detta kontrakt åliggande betalningsskyldighet.
3:o.
Den fraktafgift, aktiebolaget Gellivare malmfält har att erlägga för
transport af malm från Malmbergets station till Svartön, skall för tiden från
den 1 januari 1904 till den 1 januari 1934 utgöra för hvarje ton: vid försänd¬
ning af minst 600,000 ton för år 2 kronor 75 öre, vid försändning af 400,000—
600,000 ton för år 3 kronor 25 öre, och vid försändning af mindre än 400,000
ton för år 3 kronor 50 öre, dock med iakttagande däraf att vid transport
under ett år af 400,000—600,000 ton sammanlagda fraktafgiften ej må
öfverstiga fraktafgiften för 600,000 ton, beräknade efter 2 kronor 75 öre
för ton, samt att vid transport under ett år af mindre än 400,000 ton
sammanlagda fraktafgiften ej må öfverstiga fraktafgiften för 400,000 ton,
beräknade efter 3 kronor 25 öre för ton. Genom bestämmelsen i denna
punkt sker ej inskränkning i den bolaget enligt utfästelse den 2 juli 1898
åliggande skyldighet att ansvara för, att staten bekommer viss årlig netto¬
vinst å järnvägen mellan Malmberget och Svartön.
4:o.
I händelse järnmalm kommer att i Sverige beläggas med exporttull,
skola Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malm¬
fält vara berättigade att af staten erhålla ersättning för den tullafgift, bo¬
lagen få i sådant hänseende vidkännas under den tid, förevarande frakt-
aftal komma att gälla, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag dock icke för
annan malm än den, som transporteras mot den här ofvan i detta kontrakt
bestämda afgift.
5:o.
Kungl. Maj:t och kronan nedlägger den emot aktiebolaget Gellivare
malmfält samt G. H. Erasmie och N. W. Bosasus vid Gellivare lappmarks
tingslags häradsrätt anställda rättegång angående rätt till vissa gruffyn-
digheter vid Gellivare in. m.; skolande kronan och bolaget vidkännas en
hvar sina kostnader å rättegången, samt bolaget godtgöra kronan hvad
kronan i sådant hänseende kan dömas att till Erasmie och Bosseus utgifva.
Kungl. Maj it» Nåd. Proposition N:o 107.
21
6:o.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malm¬
fält erhålla af staten genom riksgäldskontor ett lån å 20,000,000 kronor
med skyldighet för bolagen att å detta belopp årligen betala 6 %, af
hvilken annuitet först godtgöres ränta efter 4 74 % å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgör afbetalning å kapitalet; skolande bolagen, om till
betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning erlägges, därå gälda
5 % ränta intill dess samma belopp blifvit behörigen inbctaldt.
För fullgörande af denna bolagens förbindelse ikläder sig trafik¬
aktiebolaget Grängesberg-Oxelösund borgen såsom för egen skuld.
7:o.
Till ytterligare säkerhet för ej mindre återbetalning af det i 6:e
punkten af detta kontrakt omförmälda lån med ränta än äfven fullgörande
af öfriga trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, Luossavaara-Kiiruna-
vaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält åliggande förpliktelser
enligt detta kontrakt och kontraktet den 2 juli 1898 öfverlämnas:
l:o. En af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget
Gellivare malmfält, en för bägge och bägge för en, utfärdad revers å
20,000,000 kronor med 474 % ränta, till säkerhet hvarför meddelats dels
inteckning i samtliga nämnda bolag tillhörande fastigheter, dels ock för-
lagsinteckning i all den bolagen för deras bergsbruk och grufvedrift till¬
höriga egendom, hvari sådan inteckning lagligen må gälla, jämte bevis
att sagda fastigheter och öfrig egendom icke därutöfver häfta för andra
penningeinteckningar än de, som lämnats såsom säkerhet för de af nämnda
bolag upptagna obligationslån till ursprungligt belopp af sammanlagdt
20,000,000 kronor, och den för Kungl. Maj:t och kronan i Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolags fasta egendom meddelade inteckning för 2,000,000
kronor.
2:o. De af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund inköpta 5,750
aktier i aktiebolaget Gellivare malmfält och 1,774 aktier i Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag äfvensom de aktiebolaget Gellivare malmfält till¬
höriga 3,609 aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.
Därjämte tillförsäkras staten rätt att, i händelse trafikaktiebolaget
eller aktiebolaget Gellivare malmfält sluter aftal om försäljning af om¬
förmälda aktier eller någon del däraf, till sig lösa samma aktier efter
parikurs eller till det lägre pris, som må vara i aftal bestämdt; åliggande
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
det dock staten, därest den vill begagna sig af denna rätt, att härom göra
anmälan inom ett år efter det till Kungl. Maj:t inlämnats behörigt bevis,
att aftal om försäljningen ägt rum.
Öfvertager staten sålunda berörda aktier eller någon del däraf, är
staten, där ej annat aftalas, berättigad att innehålla köpeskillingen såsom
säkerhet för fullgörandet af bolagens ifrågavarande förbindelser, mot
skyldighet dock att å beloppet, i den mån detsamma icke användts till be¬
täckande af förfallen fordran hos bolagen, tillgodoföra bolagen skälig ränta.
8:o.
Detta kontrakt varder icke gällande, där ej före den 1 januari 1904
ej mindre till riksgäldskontoret aflämnats af Luossavaara-Kiiruna-
vaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, en för bägge och
bägge för en, utfärdadt skuldebref å det i 6:e punkten af detta kontrakt
omförmälda lån, med därför stadgad af trafikaktiebolaget Grängesberg-
Oxelösund ingången borgen, äfvensom de i 7:e punkten angifna aktier,
än äfven till Kungl. Maj:t inlämnats borgensförbindelse af det
innehåll, som här ofvan i 2:a punkten blifvit bestämdt, äfvensom bevis
därom att
dels i bolagsordningen för trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelö-
sund vid bolagsstämma den 27 innevarande april beslutade ändringar blifvit
behörigen fastställda,
dels i aktiebolagets Gellivare malmfält bolagsordning införts och
behörigen framställts bestämmelser, a) att aktie i bolaget icke må ägas
eller innehafvas af utländing eller, utan Kungl. Maj:ts medgifvande, af
svenskt bolag, b) att Kungl. Maj:t skall äga utse en ledamot i bolagets
styrelse och en revisor samt c) att beslut om försäljning af bolaget till¬
hörig grufva eller del däraf, om bolagets upplösning eller om nedläg¬
gande af grufdriften ej skall gälla utan Kungl. Maj:ts godkännande,
dels ock i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag införts enahanda in¬
skränkning i afseende å rätt för svenskt bolag att äga eller innehafva
aktie i bolaget äfvensom stadgats, att beslut om ändring i vare sig denna
bestämmelse eller i den uti bolagsordningen redan intagna föreskrift om
rätt för Kungl. Maj:t att utse en ledamot i bolagets styrelse ej skall gälla,
med mindre de i 22 § 2 mom. bolagsordningen uppställda villkor för giltig¬
heten af där afsedda beslut blifvit uppfyllda.
Det i 6:e punkten omförmälda lån må dock icke i sin helhet eller
till någon del utbekommas, förrän till riksgäldskontoret aflämnats, förutom
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.
23
ofvan omförmälda handlingar, den i 7:e punkten 1 mom. omnämnda in-
tcckningshandling jämte gravationsbevis.
9:o.
Skulle i anledning af denna öfverenskommelse skiljaktiga meningar
i något afseende uppstå mellan kontrahenterna, äro bolagen underkastade
Kungl. Maj:ts afgörande.»
I enlighet med statsrådets hemställan afläts till Riksdagen propo¬
sition med förslag, att Riksdagen under medgifvande att Kungl. Maj:t å
statens vägnar ägde med trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, Luossa-
vaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält ingå
öfverenskommelse af den lydelse, det i statsrådsprotokollet omförmälda
förslag utvisade, måtte bevilja, såsom lån till Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, ett belopp af 20,000,000
kronor, att af riksgäldskontoret utbetalas på de villkor, som i nämnda
öfverenskommelse närmare angåfves.
Uti det af statsutskottet, i anledning af denna proposition och i
ämnet väckta motioner, afgifna betänkande hemställde utskottet, att Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Nio ledamöter af statsutskottet förordade i afgifven reservation bi¬
fall till Kungl. Maj:ts förslag med vissa ändringar och tillägg.
Statsutskottets yttrande var af följande lydelse:
»De anspråk, som enligt den kungl. propositionen ställas på statens
medverkan för att trafik aktiebolaget Grängesberg-Oxelösund skall kunna
genom definitivt afslutande af nu ifrågasatt köp komma i besittning af
aktiemajoritet inom aktiebolaget Gellivare malmfält och Loussavaara-Kii-
runavaara aktiebolag, äro enligt utskottets uppfattning synnerligen stora.
Närmast och direkt går propositionen ut på beviljande för detta ändamål
af ett högst betydande låneunderstöd till de båda norrbottniska malm¬
bolagen. Det är en helt och hållet ny väg, Riksdagen skulle beträda ge¬
nom att sålunda till enskilda industriella företag lämna försträckning, och
utskottet kan icke undgå att hysa betänkligheter med afseende å de följ¬
der, hvartill statens inträde på denna väg kan komma att leda. Under
inga förhållanden torde en sådan åtgärd böra beslutas, så vida man ej är
fullt förvissad att för staten synnerligen viktiga ändamål därigenom skulle
vinnas.
Såsom skäl för att staten skulle genom medverkan på nu föreslaget
sätt göra det för Grängesbergsbolaget möjligt att förvärfva aktiemajorite¬
ten inom förenämnda båda malmbolag har t. f. departementschefen i första
1903 års
statsutskott.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
rummet anfört, att härigenom utsikt skulle förefinnas, att förhållandena
vid de två största grufföretagen i Norrbottens län blefve för en afsevärd
framtid på ett tillfredsställande sätt ordnade. Om utskottet rätt uppfattat
föredragandens mening, grundar sig den af honom sålunda uttalade för¬
hoppningen därpå, att genom förverkligande af aktieköpet i fråga berörda
grufföretag skulle komma i händerna på ett solidt bolag, som står under
ledning af driftiga och allmänt ansedda män. Betydelsen häraf erkänner
utskottet till fullo; men såväl i det ena som det andra hänseendet kunna
förhållandena vid ett bolag inom kort undergå förändring, och man har
ingen som helst säkerhet att de fördelaktiga egenskaper, som för närva¬
rande utmärka ifrågavarande bolag, komma att under någon längre tid
blifva bestående. Den fördel, som i ofvan angifna hänseende skulle stå
att vinna genom den ifrågasatta uppgörelsens åvägabringande, måste där¬
för, så vida man icke uteslutande fäster sig vid det närvarande, anses
ganska oviss.
De ytterligare fördelar, som enligt föredragandens mening skulle i
sammanhang med den nya ordningens genomförande vinnas, äro dels att
berörda grufföretag komme att stanna i svenska händer, dels ock att sta¬
ten skulle erhålla ett önskvärdt inflytande på bolagens verksamhet. Såsom
i statsrådsprotokollet närmare omförmälts, har Grängesbergsbolaget beslu¬
tat, att i sin bolagsordning införa åtskilliga föreskrifter till förebyggande
af att aktier i bolaget skulle kunna öfvergå i utlännings ägo, och enligt
det i propositionen åberopade förslaget till aftal skulle liknande bestäm¬
melser införas i de båda norrbottniska malmbolagens bolagsordningar.
Huru dessa bestämmelser än må affattas, synes det dock utskottet uppen¬
bart, att de icke kunna på ett effektivt sätt uppfylla sitt ändamål att för¬
hindra utländskt inflytande på vederbörande bolags förvaltning. Såsom
allmänt bekant är, kunna nämligen dylika bestämmelser utan svårighet
kringgås på det sätt, att en utländsk köpare af aktier låter inregistrera
dem på svenska män och genom dessa utöfvar sin rösträtt.
Hvad angår det inflytande på bolagens verksamhet, som staten ge¬
nom den ifrågasatta nya ordningen uppgifvits skola erhålla, torde därmed
icke kunna afses annat än att staten beträffande samtliga ifrågavarande
bolag skulle få rätt att utse en styrelseledamot och en revisor. Om ock
en sådan befogenhet för staten icke saknar betydelse, kan man dock hafva
skäl erinra därom, att äfven i bolag, där staten haft och begagnat denna
rätt, därigenom icke alltid kunnat förebyggas beklagliga missförhållanden.
Såsom af det förestående framgår, har utskottet icke kunnat finna
de skäl, som för genomförande af ifrågavarande uppgörelse blifvit anförda,
vara synnerligen kraftiga, och ingalunda har utskottet genom dem kunnat
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
25
komma till den öfvertygelsen, att Riksdagen för berörda andamåls vinnande
bör med afvikande från hittills följda grundsatser skrida till en med afse¬
ende å sina konsekvenser så betänklig åtgärd som att börja lämna låne¬
understöd till enskilda industriella företags bedrifvande.
Utskottet, som på grund häraf finner sig förhindrad t tillstyrka den
kungl. propositionen, har vid sådant förhållande saknat anledning att yttra
sig beträffande de särskilda medgifvanden i fråga om fraktbestämmelserna
samt i andra afseenden, som förutom låneunderstödet äskats af staten för
att det ifrågasatta aktieköpet skulle kunna komma till stånd.
Hvad angår de i ämnet väckta motionerna gå de hufvudsakligen ut
därpå, att Riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning rörande
förvärfvande åt staten af antingen äganderätt till aktiebolaget Gellivare
malmfälts och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmtillgångar m. m.
eller ock ett större antal aktier i dessa bolag. Med afseende härå
har utskottet endast velat erinra att, äfven om det skulle befinnas önsk-
värdt, att staten förvärfvade berörda tillgångar, ett i enlighet med motio¬
närernas förslag fattadt beslut af Riksdagen om anställande af utredningar
och underhandlingar i denna fråga icke synes skola befrämja syftet att till
skäligt pris komma i besittning af ifrågavarande egendom.»
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning blef icke af Riksdagen
bifallen.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 8 maj 1906 aflåten proposi-iöOöårsjpro-
tion föreslagit Riksdagen att för sin del godkänna och antaga följande PoslUon-
förslag till öfverenskommelse:
»Mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg-
Oxelösund, en för alla och alla för en, å andra sidan, är — med iakt¬
tagande däraf att hvart särskildt af de tre bolagen dels ikläder sig nedan¬
stående förpliktelser och verkställer nedanstående rättsöfverlåtelser, i hvad
desamma ankomma på det särskilda bolaget, dels ock jämväl ikläder sig
ansvar såsom för egen skuld eller annan förpliktelse för af de andra bo¬
lagen gjorda utfästelser — följande öfverenskommelse träffad.
§ 1.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att af all den järn- 1906 års
malm, som innehålles i de bolaget nu tillhöriga grufvor och inmutade ko^^8'
områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara, Luossavaara, Kiirunavaara
Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
och Haukivaara, icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagdt
etthundrafemtio (150) miljoner ton samt att, därest vid den undersökning af
de inom berörda malmfält befintliga malmförekomsters utsträckning i fält och
på djupet, hvarom närmare bestämmes i § 2, skulle visa sig, att total¬
kvantiteten järnmalm, däri inbegripen den under kontraktstiden brutna, ej
uppgår till sjuhundrafemtio (750) miljoner ton, icke bryta och tillgodogöra
sig mera än en femtedel af den konstaterade totalkvantiteten.
Aktiebolaget Gellivare Malmfält förbinder sig att af den järnmalm,
som innehålles i de detta bolag nu tillhöriga grufvor och inmutade om¬
råden i Gellivare malmfält, icke bryta och tillgodogöra sig mera än trettio¬
sju miljoner femhundra tusen (37,500,000) ton, däri dock ej inräknad nu
befintlig eller under tiden för denna öfverenskommelses bestånd vid gruf-
brytningen fallande s. k. varpmalm. Med varpmalm förstås sådant malm-
haltigt berg, som faller vid brytningen af malmen eller måste brytas för
att göra malmen åtkomlig men är för fattigt att kunna med fördel i
oberedt skick exporteras.
§ 2.
Totalkvantiteten af den järnmalm, som innehålles i de uti § 1,
första stycket, omförmälda malmförekomster, skall med användande af de
praktiska och vetenskapliga hjälpmedel, som kunna stå till buds, bestäm¬
mas af en af sakkunniga och ojäfviga, svenska eller utländska ingenjörer
eller geologer sammansatt nämnd, bestående af sju medlemmar, af hvilka
tre utses af Kungl. Maj:t, lika många af Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolag och en af styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm. Till nämn¬
dens biträde äga Kungl. Maj:t och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att
utse hvardera en juridiskt sakkunnig person.
Innan nämnd tillsättes för bestämmande af totalkvantiteten, skola
sådana förarbeten, som kunna finnas erforderliga för ett riktigt bedömande
af malmernas utsträckning i fält och mot djupet, hafva af bolaget och på
dess bekostnad utförts; dock må, i den mån bolaget eller nämnden finner
sådant önskligt, omförmälda arbeten fortsättas, intill dess nämndens ut¬
låtande meddelas. Med afseende å berörda arbeten skall beträffande Kii-
runavaara iakttagas, att undersökningar skola utföras till erforderligt djup
från dagen och från tvärorter, hvilka skola drifvas ifrån den utfraktstunnel,
bolaget kommer att framföra nära Luossajårvis nivå från norra till södra
ändan af Kiirunavaara.
Nämndens tillsättande må ej påyrkas tidigare än under år 1922.
Har icke, sedan ena parten med uppgift om sitt val af ledamöter i
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
nämnden gjort framställning hos den andra parten om tillsättande å
dess sida af ledamöter i nämnden, sådan åtgärd ägt rum inom tre
månader, är förstnämnda part berättigad att utse ledamöter i den andras
ställe.
Nämndens utlåtande skall afgifvas senast under år 1924. Inför
nämnden må såväl staten som bolagen framställa och grunda sina anspråk
och påståenden. Nämndens beslut må ej öfverklagas. Stanna nämndens
ledamöter i olika meningar, galle den mening, som de flesta omfattat,
såsom nämndens beslut.
Så snart nämnden konstaterat, att totalkvantiteten uppgår till 750
miljoner ton, skola nämndens arbeten upphöra. De för totalkvantitetens
bestämmande i angifna omfattning erforderliga kostnader bestridas af
bolaget.
Staten äger, sedan en totalkvantitet af 750 miljoner ton konstaterats
på egen bekostnad fortsätta undersökningen, dock att sådant ej må för¬
orsaka hinder för bolagets grufdrift.
Skulle nämnden anse, att de för totalkvantitetens bestämmande ut¬
förda förarbeten äro otillräckliga, och förty förklara sig ur stånd att af¬
gifva ett grundadt omdöme om totalkvantiteten, skall denna anses uppgå
till fyrahundra (400) miljoner ton eller den större myckenhet, som nämn¬
den trots undersökningens ofullständighet finner sig kunna på giltiga
grunder angifva.
§ 3.
I händelse den enligt § 2 beräknade totalkvantiteten järnmalm be-
finnes uppgå till 750 miljoner ton eller mera, och Luossavaara—Kiiruna-
vaara aktiebolag alltså äger att bryta och tillgodogöra sig 150 miljoner
ton, skola följande bestämmelser gälla:
l:o. Bolaget skall bryta berörda 150 miljoner ton under tiden från
den 1 januari 1907 till den 1 januari 1957.
2:o. För att bolaget må kunna inom nyss sagda tid bryta och för¬
sälja 150 miljoner ton järnmalm, tillförsäkrar staten bolaget att å järn¬
vägen Gellivare—Riksgränsen mot en afgift af två (2) kronor 64 öre per
ton från Kiruna till Riksgränsen frakta
under år 1907 ........... 1,800,000 ton
» » 1908 ........... 2,000,000 »
» » 1909 ........... 2,200,000 »
> > 1910 ........... 2,400,000 >
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
under år 1911 ........... 2,600,000 ton
» » 1912 ........... 2,800,000 »
» » 1913 ... •....... 3,000,000 »
samt att därefter utfrakta 3,000,000 ton per år och så mycket därut-
öfver, som erfordras till utjämning af hvad under ett eller flera föregå¬
ende år brustit i sistnämnda kvantitet, dock ej något år mera än
3.200.000 ton, bolaget obetaget att efter år 1913 frakta ytterligare
100.000 ton per år under villkor, att bolaget härför tillhandahåller er¬
forderligt antal vagnar mot vanlig vagnhyra.
Så framt ej bolaget själft vill ombestyra å dess spår och dess egen
bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att ut¬
föra densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför an¬
vända växellokomotivs underhåll och materialieförbrukning samt för den
för vagnrörelsen erforderliga personalen äfvensom ränta och amortering
å anskaffningskostnaden för lokomotiven, beräknad till 7 procent, allt
ökadt med 10 procent.
Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade
ersättningens storlek, skall saken hänskjutas till afgörande af tre skilje¬
män, af hvilka parterna utse hvar sin och öfverståthållarämbetet den
tredje.
Bolaget är pliktigt att betala vagnhyra för det antal dagar, hvar¬
med en vagns omloppstid, från det densamma ställts till bolagets för¬
fogande för lastning till dess densamma efter skedd lossning återkom¬
mit till Kiruna, öfverskrider fem dagar, så framt ej bolaget håller reserv¬
vagnar till det antal, som svarar mot en långsammare omsättning än
fem dagar. I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakadt af naturhinder
eller olyckshändelse.
.Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag berättigas att af omförmälda
kvantiteter årligen frakta intill 1,200,000 ton malm från Kiruna till
Svartön mot en afgift af tre (3) kronor 48 öre per ton, däri inberäknad
ersättning, för upplagsplats och begagnande af lastningsanordningar på
Svartön, i likhet med hvad som gäller för aktiebolaget Gellivare malm¬
fält; skolande Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, om det vill begagna
denna sin rättighet, därom hos järnvägsstyrelsen göra anmälan minst ett
år före ingången af det kalenderår, hvarunder fraktningen från Kiruna
till Svartön är afsedd att äga rum.
Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transpor¬
terade malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med största
möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen på årets särskilda månader
29
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.
eller trafiken förhindras genom omständigheter, öfver hvilka förvaltningen
af statens järnvägar icke råder.
Det emellan Konungens befallningshafvande i Norrbottens län, å
statens vägnar, och bolaget den 9 september 1899 ingångna arrendekon¬
trakt angående kronan tillhörig mark vid Kiruna skall gälla, intill dess
bolagens i detta kontrakt afsedda egendom öfvergår till staten. Härom
skall arrendekontraktet förses med påteckning.
3:o. För hvarje år från och med 1911, intill dess jämlikt detta
kontrakt äganderätten till bolaget tillhörig egendom öfvergår till staten,
betalar bolaget till staten ett belopp, motsvarande en niondedel af hvad
för samma år utdelas till bolagets aktieägare och eventuellt afsättes till
andra fonder än reservfonden, denna senare beräknad till högst en tion¬
dedel utaf aktiekapitalet. Det staten sålunda för hvarje år tillkommande
belopp, hvilket till riktigheten skall bestyrkas af statens styrelseledamot
och dess revisor hos bolaget, skall inbetalas senast den 1 juli näst påföl¬
jande år.
Därest bolagets utdelning för något år skulle visas icke stå i skä¬
ligt förhållande till de i marknaden vid tiden för respektive försäljnings-
aftals afslutande gällande malmpris, skall bolaget vara skyldigt att i
stället för ofvanberörda kontanta belopp tillhandahålla staten en mycken¬
het malm, motsvarande en tiondedel af den under det ifrågakomna året ut¬
tagna och försålda malmen, mot det att staten återbetalar det kontanta
beloppet samt godtgör den på sagda tiondedel belöpande andel af alla
omkostnader för det ifrågavarande året, däri inbegripna alla för året
gjorda afskrifningar å de hos bolaget nu och framdeles bokförda värden,
hvilka afse sådan egendom, som jämlikt detta kontrakt skall öfvergå till
staten. Vill staten begagna sin omförmälda rätt, skall staten därom till¬
säga bolaget inom ett år från det utdelningen till staten öfverlämnats.
Under tiden för detta kontrakts bestånd må icke någon bolagets
egendom, som jämlikt kontraktet skall öfvergå till staten, i bolagets rä¬
kenskaper uppskrifvas utöfver dess i 1905 års balansräkning bokförda
värde med större belopp än som å samma egendom verkligen nedlagts, ej
heller må ny sådan egendom bokföras till högre belopp än den kostnad,
som därå användts.
4:o. Efter det jämlikt § 13 i detta kontrakt äganderätten till bola¬
gen tillhörig egendom öfvergått till staten, betalar staten årligen under
hvarje närmast följande år till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ett be¬
lopp, motsvarande hvad af bolagets utdelningar eller afsättningar till andra
fonder än den på ofvan angifna sätt begränsade reservfonden för de se¬
naste tio åren närmast före äganderättens öfvergång till staten i medeltal
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
för år belöper å försålda en och en half miljon ton järnmalm, intill dess
bolaget sålunda erhållit vinst å en malmkvantitet, uppgående till en tion¬
dedel af hvad bolaget brutit och försålt från och med år 1911 intill
äganderättens öfvergång till staten.
§ 4.
I händelse den enligt § 2 beräknade totalkvantiteten järnmalm be-
finnes icke uppgå till sjuhundrafemtio miljoner ton, och den malmkvanti¬
tet, bolaget äger bryta och tillgodogöra sig, således icke uppgår till ett¬
hundrafemtio miljoner ton, skola bestämmelserna i § 3 likväl lända till
efterrättelse med iakttagande, att den tid, efter hvilkens förlopp staten
skall erhålla äganderätt till bolaget tillhörig egendom, nedsättes från 50
år i samma proportion, som den malmkvantitet, bolaget äger bryta och
tillgodogöra sig, minskats från etthundrafemtio miljoner ton, samt att, om
efter denna norm äganderättens öfvergång till staten skulle inträffa på
annan dag än den 31 december, bolaget ändock behåller äganderätten till
årets slut.
§ 5.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att icke till ut¬
landet exportera s. k. A-malm från utmålen n:r 16, 17 och 27 (Vakt¬
mästarens kulle) i Kiirunavaara utöfver den kvantitet (omkr. 750,000 ton),
som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans från och
med år 1907.
§ 6.
l:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält skall bryta ofvan omförmälda
37,500,000 ton järnmalm under tiden från den 1 januari 1907 till den
1 januari 1957 med omkring 750,000 ton per år, s. k. varpmalm däri
ej inberäknad, dock att, därest Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag
tillhörig egendom, på sätt i § 4 sägs, skall före sistnämnda tidpunkt
med äganderätt öfvergå till staten, jämväl den aktiebolaget Gellivare
malmfält tillhöriga, i detta kontrakt afsedda egendom skall samtidigt
med äganderätt öfvergå till staten, utan att bolaget i sådant fall äger
anspråk på ersättning för den malmkvantitet, som bolaget då ännu ej
hunnit bryta.
31
Kung t. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
2:o. Staten tillförsäkrar bolaget att få frakta nyssberörda inalm-
kvantitet från Gellivare till Svartön mot en afgift af två (2) kronor 75
öre per ton och under de bestämmelser i öfrigt, som innefattas i Kungl.
brefvet den 1 juli 1898.
Det emellan Konungens befallningshafvande i Norrbottens län, å sta¬
tens vägnar, och bolaget den 9 september 1899 ingångna arrendekontrakt
angående kronan tillhörig mark i Gellivare skall gälla, intill dess bolagens
i detta kontrakt afsedda egendom öfvergår till staten; och skall kontraktet
förses med påteckning härom. Enahanda bestämmelser gälla beträffande
de emellan staten och "bolaget upprättade kontrakt afseende Tingvalls kulle
och Välkomman.
§ 7.
l:o. Därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
har att jämlikt i § 3 mom. 2 stadgad grund till staten erlägga, för trans¬
port å järnvägen Gellivare—Riksgränsen något år ej skulle uppgå till sam¬
manlagda beloppet af kostnaden för nämnda järnvägs drift och underhåll
jämte fyra och fem tiondedels (4,5) procent å nuvarande och blifvande
anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant
år betala en summa, som motsvarar detta sammanlagda belopp. I drift¬
kostnaden må dock ej inräknas utgift, som, enligt hvad af järnvägens rä¬
kenskaper utrönes, föranledts allenast af persontrafik, postbefordran och
transport af annat gods än bolagets.
Om staten för annans räkning än bolagets fraktar malm från Ki¬
runa till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet af minst 300,000 ton
för år, skall, i stället för nyssnämnda garantibestämmelse, gälla följande.
Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare—Riksgränsen ej
skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för järnvägens drift
och underhåll jämte 4,5 procent å nuvarande och blifvande anläggnings¬
kostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala,
med inberäkning af fraktafgiften för transporterad malmkvantitet, en summa
motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhållande till hela
transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt
enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel
af ofvannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett
sådant år bolagets transportmängd icke uppgå till den i § 3 mom. 2 för
året angifna kvantitet (respektive 1,800,000 upp till 3,000,000 ton), skall
vid beräkning af bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp
32
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
bolagets transportmängd i allt fall beräknas hafva utgjort den i § 3
mom. 2 angifna kvantitet.
2:o. Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare (Malm¬
berget) Svartön ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden
för järnvägens drift och underhåll jämte fyra och fem tiondedels (4,5)
procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för samma järnväg,
innefattande jämväl alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanord¬
ningar å. Svartön, skola Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebola¬
get Gellivare malmfält i allt fall för sådant år betala, med inberäkning
af fraktafgiften för å denna handel transporterad malmkvantitet, den på
bolagens transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden på
banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid statens järn¬
vägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel af ofvannämnda sam¬
manlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag icke frakta en så stor malmkvantitet denna väg,
som. bolaget enligt § 3 mom. 2 anmält till befordran, eller aktiebolaget
Gellivare malmfält icke frakta den i § 6 här ofvan omförmälda årskvanti-
tet, skola vid beräkning af bolagens andel i nämnda kostnads- och pro¬
centbelopp bolagens transportmängder i allt fall beräknas hafva utgjort
den en gång anmälda kvantiteten från Kiruna till Svartön och den i § 6
omförmälda kvantiteten från Malmberget till Svartön.
§ 8.
Såväl Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag som aktiebolaget Gelli¬
vare malmfält förbinda sig att af disponibla malmtillgångar i främsta
rummet i mån af efterfrågan leverera hvad som för järn- eller ståltill¬
verkning inom Sverige kan komma att åstundas.
Bolagen, . Indika icke må undandraga sig nu stadgade skyldighet
gent emot dylik köpare, som för fullgörande af sina förpliktelser lämnar
tillfredsställande bankgaranti, äga icke åsätta malmen högre pris än som
är efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge skäligt. Uppstå
emellan bolag och köpare olika meningar om, huruvida det af bolaget
fordrade pris är skäligt, , är bolaget pliktigt att, därest Kungl. Maj :t sådant
påfordrar, underkasta sig afgörande af tre skiljemän, af hvilka bolaget
och köparen utse hvar sin och fullmäktige i Sveriges riksbank den tredje.
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 101.
33
§ 9.
Bolagen förbinda sig att sörja för eu i allo rationell malmbrytning
såväl vid Luossavaara-Kiirunavaara och Gellivare malmfält som ock vid det
eller de öfriga i § 1 omförmälta malmfält, som må komma att af bola¬
gen bearbetas, samt för sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter och
nedlägga erforderliga kostnader. Bolagen förbinda sig jämväl att hålla
all i detta kontrakt afsedd, för rörelsen erforderlig egendom i godt skick.
§ 10.
Bolagen förbinda sig att, på sätt i Grängesberg och Kiruna redan
ägt rum, äfven i Gellivare, där den med staten pågående rättegången
hittills lagt hinder i vägen för förverkligande af bolagets afsikter, vidtaga
åtgärder för beredande af tjänliga bostäder åt arbetarna samt för öfrigt,
i hvad på bolagen ankommer, söka sörja för deras trefnad.
§ 11.
Skulle under den tid, detta aftal äger bestånd, exporttull eller an¬
nan pålaga eller afgift, af hvad slag det vara må, påläggas järnmalm,
som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften
af nästpåföljande kalenderår godtgöra bolagen hvad de af sagda grund
måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna öfver¬
enskommelse afsedd fyndighet.
Därest under sagda tid något af de tre bolagen måst vidkännas
direkt beskattning, af hvad slag det vara må, efter annan eller högre
grund än som gäller för bolag med årlig inkomst af en och en half
miljon kronor eller förmögenhet af trettio miljoner kronor, skall staten
under loppet af nästpåföljande kalenderår godtgöra detta bolag ej mindre
hvad bolaget nödgats utgifva utöfver hvad det bort utgifva, därest dess
beskattning utgått efter samma grunder som för bolag med ofvan sagda
inkomst eller förmögenhet, än äfven ränta å skillnadsbeloppet efter fyra
procent om året.
§ 12.
Staten förbinder sig att under den tid, denna öfverenskommelse
varar, icke låta annan frakta för export afsedd järnmalm å järnvägen
Luleå—Riksgränsen mot billigare afgifter än dem, som medgifvits bolagen.
Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
§ 13.
l:o. Den 1 januari 1957 eller å den tidigare dag, som med til¬
lämpning af § 4 här ofvan kan ifrågakomma, öfverlåter Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag utan ersättning med full äganderätt till staten
den bolaget tillhöriga, inom Norrbottens län befintliga fasta egendomen
241,16 hektar mark i Juckasjärvi socken, afsöndrad från kronopark vid
Kiruna.
Samtidigt öfverlåter aktiebolaget Gellivare malmfält utan ersättning
med full äganderätt till staten samtliga detta bolag tillhöriga, inom Norr¬
bottens län befintliga fastigheter, nämligen:
1 Gellivare socken:
5/32 mantal frälse Robsahm n:o 1
f1/32 » Wassara n:o 4 eller Gellivare n:o 5
Fjällnäs (6 tunnland inägor afsöndrade från Vs mantal Wassara n:o 4 eller
l Gellivare n:o 5
Petersberg n:o 1
eller Gellivare n:o 5
d:o
d:o
Gellivare n:o 6
n:o 1
1/32 » Björkudden n:o 1
3/64 mantal
21/512 »
V128 »
7/128 »
Vö4 »
Q /
/ 64 »
n:o
n:o 4
W assara
d:o
d:o
d:o
W uortnuvuoma
Björkudden n:o
I Öfver-Luleå socken:
Holmfors såg
|
|
11 i 128
|
mantal
|
Buddbyn
|
n:o 4
|
13/128
|
»
|
d:o
|
n:o 7
|
7/32
|
|
Legoträsk
|
n:o 1
|
7/64
|
|
d:o
|
d:o
|
7/64
|
»
|
d:o
|
d:o
|
19/128
|
|
Alternäs
|
d:o
|
OO
<N
oT"
|
»
|
d:o
|
d:o
|
Ve
|
|
Kopparberg d:o
|
13/32
|
|
Bläslandet d:o
|
* V1024
|
»
|
Buddbyn
|
n:o 3)
|
17/2560
|
|
d:o
|
n:o 5'
|
39/4096
|
|
d:o
|
n:o 71
|
skogsskiften
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
35
1 Råneå socken:
®/32 mantal Rörviken n:o 1
3/i6 » Hedträsk n:o 1
I Neder-Luleå socken:
Å Svartön: Bältet n:o 3 om 10,3873 hektar, afsöndrad från Vi6 mantal
Björsbyn n:o 5
Bältet n:o 4 om 8,4397 hektar, afsöndrad från 13/256 mantal
Björsbyn n:o 5
En lägenhet om 73,7990 hektar, afsöndrad från 37/128 mantal
Björsbyn n:o 6
Ett område om 3,8630 hektar på Svartöberget.
Vid samma tidpunkt öfvergå utan ersättning med full äganderätt
till staten samtliga de båda bolagen tillhöriga grufvor och inmutade
områden inom Norrbottens län jämte alla för fyndigheternas tillgodo¬
görande eller administrerande därstädes anordnade anstalter, byggnader,
järnvägar och annat, likasom maskiner, redskap och rullande materiel,
skolande härunder inbegripas all för grufrörelsen afsedd eller använd fast
och lös egendom af hvad slag den vara må, dock icke penningar, värde¬
papper, fordringar eller vid kontraktstidens utgång osåld järnmalm, ej
heller järnvägsvagnar, som gå i trafik å statsbanan eller för malmtransport
särskildt byggda ångfartyg.
Jämväl all egendom af den här förut i denna § angifna beskaffen¬
het, som de tre bolagen må inom ofvannämnda län förvärfva före ofvan-
berörda tidpunkt, skall då, med iakttagande af nyssnämnda undantag, utan
ersättning med äganderätt tillfalla staten.
Bolagen fritaga sig från ersättningsskyldighet för det fall, att före
fastigheternas afstående till staten desamma eller någon eller några af dem
skulle utan bolagens förvållande lagligen frånvinnas bolagen, äfvensom
från annan hemulsskyldighet än öfverlämnande af nuvarande äganderätts-
handlingar och lagfartsbevis. Likaledes fritaga sig bolagen från skyldighet
att försvara sådana grufvor och inmutade områden, hvilka vid bristande
försvar omedelbart tillfalla staten såsom jordägare.
2:o. Bolagen ansvara för, att den i mom. l:o afsedda egendom vid
tiden för dess öfverlämnande till staten icke besväras af andra inteckningar
än dem, som nu äro beviljade eller omnämnas i mom. 3 af denna §.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
3:o. Bolagen förbinda sig att till staten öfverlämna äganderätts-
handlingarna till samtliga ifrågakomna grufvor och inmutningar jämte de
i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags eller aktiebolagets Gellivare malm¬
fält förlagsinteckningsbara egendom nu fastställda inteckningar, så snart
och i den mån berörda handlingar frigöras från å dem nu hvilande pant¬
förbindelser. Vid kontraktets underskrifvande å statens vägnar öfverlämna
bolagen vidare såsom säkerhet för öfverlåtandet till staten af de i mom.
1 här ofvan omförmälda fastigheter skuldebref å sammanlagdt en miljon
kronor med inteckningsrätt i fastigheterna.
Därest den i denna § afsedda egendom eller del däraf genom kon¬
kurs skulle frångå det bolag, den nu tillhör, är staten berättigad att af
bolaget erhålla skadestånd till belopp motsvarande fem (5) kronor per ton
af all den järnmalm, som återstår obruten, därvid till grund för mycken¬
hetens bestämmande skall, hvad Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag angår,
i första rummet läggas den uppskattning, som jämlikt § 2 må hafva ägt
rum. Har denna uppskattning enligt nämndens förklaring omfattat all
befintlig malm, skall samma uppskattning gälla. Har ej uppskattningen
omfattat all befintlig malm eller har nämnden ännu ej biifvit tillsatt eller
icke afgifvit utlåtande, äge staten förebringa annan utredning angående
malmtillgångens storlek, dock att denna skall anses utgöra minst fyrahundra
miljoner ton. Aktiebolagets Gellivare malmfält malmtillgång skall i nu
afsedda fall anses utgöra en tiondedel af den myckenhet, som Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolags malmfält innehålla.
Hvad nu är sagdt om konkurs galle ock, därest egendom genom
utmätning frångår något af sistnämnda tvenne bolag, dock ej där denna
egendom för exekutiv auktion saluvärderats till mindre än ett hundra tusen
kronor, i hvilket fall skadeståndet skall utgöra tre gånger det belopp,
hvartill den utmätta egendomen saluvärderats.
§ 14.
l:o. Under år 1925 äger staten rätt att, därest den det vill, till¬
säga bolagen om inlösen af all i detta kontrakt afsedd egendom, och skall
tillträdet i så fall äga rum den 31 december året därefter. Lösen skall
gifvas enligt följande grunder. Af den malmkvantitet, som bolagen enligt
§ 1 äga bryta och tillgodogöra sig, skall den del, som vid tidpunkten för
inlösningen återstår obruten, med tillägg af en tiondedel af hvad Luossa¬
vaara-Kiirunavaara aktiebolag brutit och försålt från och med år 1911 till
dess inlösen äger rum, lika fördelas på de år, som återstå af den i §§ 3
och 4 bestämda tidsperiod med tillägg af fem år därutöfver. Därefter
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 101.
37
beräknas den nettovinst för hvart och ett af dessa år, hvarom bolagen
genom statens tidigare tillträde komma att gå miste. Beräkningen af sagda
nettovinster verkställes af nio ojäfvige gode män, af hvilka tre utses af
staten, tre af bolagen, en af magistraten i Stockholm, en af magistraten i
Göteborg och en af styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm. Vid
beräkningen skola gode männen, för hvilka bolagens böcker och öfriga
handlingar skola hållas tillgängliga, träffa sitt afgörande med hänsyn såväl
till malmpris och brytningskostnader under den föregående tiden af bola¬
gens verksamhet som till befintliga kontrakt och alla andra på bedömandet
inverkande omständigheter. Sedan nettovinsten för hvart af de följande
åren sålunda bestämts, uträknas det värde, som hvarje årsvinst har vid
tidpunkten för inlösen, på det sätt att sagda värde med tillägg af ränta
och ränta på ränta efter fyra procent för år från tillträdesdagen till ifråga¬
varande vinstårs utgång skall uppgå till samma belopp som den enligt
ofvan angifna grunder beräknade nettovinsten för samma år.
Summan af årsvinsternas sålunda uträknade värden vid tidpunkten
för tillträdet utgör inlösningsbeloppet. Det sålunda bestämda beloppet
skall staten erlägga kontant å tillträdesdagen.
Inför gode männen må såväl staten som bolagen framställa och
grunda sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej öfver-
klagas. Stanna de i olika meningar, galle den mening, som de flesta om¬
fattat såsom gode männens beslut. Lagen om skiljemän äger ej tillämp¬
ning i fråga om det i detta mom. afsedda förfarande. Angående påföljd
af parts underlåtenhet att utse gode män galle hvad i § 2 är för där
afsedt fall stadgadt.
Begagnar staten icke sin lösningsrätt vid ofvan angifna tidpunkt, må
densamma sedan ej göras gällande förrän tio år därefter samt ytterligare
efter en period af tio år.
2:o. Skulle bolagen eller något af dem i väsentlig grad brista i
fullgörandet af de i § 3 mom. 3, §§ 7 eller 9 stadgade åtaganden, och
rättelse ej ske inom sex månader efter tillsägelse från statens sida, skall,
i händelse staten sådant påfordrar, statens lösningsrätt till den i detta
kontrakt afsedda egendom inträda. För sådant fall skola de i förestående
mom. stadgade bestämmelser om lösen gälla, dock med den skillnaden att
staten endast skall erlägga åttio procent af det inlösningsbelopp, som med
tillämpning af mom. 1 skulle hafva utgått.
3:o. Därest förevarande paragraf träder i tillämpning, skall staten
samtidigt med öfvertagande af egendomen jämväl öfvertaga Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolags samt aktiebolagets Gellivare malmfält förplik¬
telser jämte motsvarande rättigheter enligt sådana kontrakt angående leve-
38
Kungl. Majds Nåd. Proposition No 107.
rans af järnmalm, hvilka äro upprättade, innan tillsägelse om inlösen en¬
ligt mom. 1 skett, eller, i fall tillträdet sker på grund af hvad i mom.
2 stadgas, innan staten framställt anspråk på inlösen; dock under förut¬
sättning att icke något af de tre bolagen afhändt sig någon bolaget till¬
hörig malmångare, i förra fallet efter det staten tillsagt om inlösen, och
i senare fallet efter det anspi’åk på inlösen framställts.
§ 15.
År vid den tidpunkt, då staten tillträder egendomen, malm, som af
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält
brutits inom den i detta kontrakt stadgade begränsning, osåld, äga bolagen
utfrakta densamma på i detta kontrakt stadgade villkor.
§ 16.
Staten utfäster sig att vid tillträdet af bolagens ifrågakomna egen¬
dom, i den mån sådant lämpligen kan ske, öfvertaga den hos Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält anställda perso¬
nal äfvensom att svara för fortsatt utbetalning af dä utgående, till be¬
loppet rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och arbetare, som
varit anställda vid nämnda båda bolag.
§ 17.
Därest staten före utgången af år 1953 tillträder den i detta kon¬
trakt afsedda egendom, förbinder sig staten att till G. E. Broms’ rätts-
innehafvare utbetala den royalty, som enligt aftal af den 11 februari och
den 20 maj 1903 häftar vid den egendom, staten sålunda förvärfvat.
§ 18.
Den mellan kronan, å ena, och aktiebolaget Gellivare malmfält m. fl.,
å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa inmutningar,
i hvilken rättegång Svea hofrätt gifvit dom den 23 februari 1906, nedlägges
till alla delar, och parterna bära hvar sina kostnader för samma rättegång.
§ 19.
Därest bolagen eller något af dem vid statens tillträde af den i
detta kontrakt afsedda egendom, vare sig detta sker i enlighet med § 13
Klingl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.
39
eller § 14, äger för malmtransport särskildt byggda ångfartyg, skall staten
vara berättigad och skyldig inlösa dessa fartyg till pris, som bestämmes
af skiljemän, af livilka hvardera kontrahenten utser en och de två sålunda
utsedda eller, i fall de icke kunna ena sig, öfverståthållarämbetet den tredje.
§ 20.
Genom detta kontrakt upphäfves den emellan staten, å ena, och
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, å andra sidan, den 2 juli 1898 in¬
gångna öfverenskommelse. Till ytterligare säkerhet för uppfyllande af
bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt skola hos staten kvar-
blifva såväl det intecknade skuldebref å två miljoner kronor, som af bo¬
laget öfverlämnats till staten såsom säkerhet för ett i sagda öfverenskom¬
melse stadgadt vite, som ock de såsom pant för samma öfverkommelse
till staten aflämnade depositionsbevis, dock med rätt för bolaget, så länge
det fullgör sina förbindelser enligt förevarande kontrakt, att uppbära ränta
å bevisen.
§ 21.
De rättigheter, som på grund af detta kontrakt tillkomma bolagen,
må icke utan statens samtycke å annan öfverlåtas.
Förestående aftal antages härmed, under förutsättning af veder¬
börande bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads
utgång, men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke af
staten inom samma tid godkännes.
Stockholm den 8 maj 1906.
Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
Vollrath Tham.
Aktiebolaget Gellivare Malmfält.
Vollratli Tham.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
Vollrath Tham.
Brukspatron Vollrath Thams egenhändiga namnteckning
bevittna:
C. H. Byström.
L. Lagerhjelm.»
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
I sammanhang med förenämnda proposition föreslog Kungl. Maj:t
Riksdagen att, under förutsättning att det nu omförmälda förslaget till
öfverenskommelse mellan svenska staten och grufbolagen blefve af Riks¬
dagen godkändt och antaget, dels bevilja ett anslag af 3,125,000 kronor
till utförande af erforderliga kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare—
Riksgränsen samt till anskaffande af ytterligare rullande materiel för sta¬
tens järnvägar, dels ock bemyndiga riksgäldskontoret att, i mån af behof
och efter Kungl. Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, tillhandahålla järn¬
vägsstyrelsen nämnda belopp.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t af berörda förslag till öfver¬
enskommelse anförde dåvarande chefen för civildepartementet, bland an¬
nat, följande:
»Redan mot slutet af förra året hade från styrelsen för trafikaktie¬
bolaget Grängesberg-Oxelösund enskildt väckts fråga om ett mera varak¬
tigt ordnande af förhållandena mellan staten och malmbolagen, särskildt
med afseende å frågan om exporttull och om en ökning af den malm¬
kvantitet, som finge fraktas å järnvägen Gellivare—Riksgränsen. De huf-
vudgrunder för ett aftal i denna riktning, som då ifrågasattes, voro icke
af beskaffenhet att kunna medföra en för staten tillfredsställande lösning.
Snart vidtogo emellertid underhandlingar på en vidsträcktare grundval.
Vid dessa underhandlingar har från statens sida framför allt gjorts
gällande vikten af att staten i så stor omfattning, som vore möjlig,
kunde förvärfva den högst ansenliga, för landets framtida industriella
utveckling utomordentligt betydelsefulla egendom, som de norrbottniska
gruffälten utgöra. Möjligheten för staten att genast förvärfva dessa
gruffält och själf eller genom annan tillgodogöra sig den malm, som
gruffälten innehålla, måste dock blifva förknippad med en så ofant¬
lig penningeutgift, att staten näppeligen syntes för närvarande kunna
inlåta sig därpå. Ett köp af ifrågavarande bolags alla gruffält syntes
således icke kunna ifrågasättas; ej heller kunde ett omedelbart partiellt
förvärf af gruffälten påtänkas, enär jämväl i detta fall, om köpet skulle
afse en betydlig del af malmfälten, hvilket uppenbarligen vore nödigt,
om ett statsförvärf af malmfälten skulle få den betydelse, som därmed
afsetts. en mycket ansenlig köpesumma måste ifrågakomma.
Det blef därför också snart uppenbart, att, om det skulle vara
möjligt att för statens räkning förvärfva den väsentligare delen af
malmfälten, utan att högst betydande penningesummor nu behöfde
därför utgifvas, ett sådant förvärf allenast kunde komma till stånd
genom att bolagen först tillgodogjorde sig en del af malmtillgången.
Bolagens villighet att acceptera eu uppgörelse på nämnda grund, för-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
41
utsatt att man kunde vinna enighet rörande de närmare bestämmelserna
och villkoren, var hufvudsakligen beroende af två faktorer, den ena, att
bolagen genom den växande benägenheten för åsättande af tull å bola-
gens till utlandet exporterade järnmalm samt genom möjligheten åt, att
en dylik tull kunde sättas till allt högre och högre belopp, skulle afse-
värdt hämmas i sin affärsverksamhet, och den andra, att bolagen icke
kunde tilltvinga sig rätt att öfver statens järnvägar till utskeppningshamn
transportera annat än vissa, i förut omförmälda kontrakt bestämda myc¬
kenheter järnmalm.
Kunde bolagen sålunda tillförsäkras exporttullfrihet eller restitution
af möjligen åsatt exporttull, vore ett af villkoren för underhandlingarnas
ledande till en för både bolagen och svenska staten antaglig öfverens¬
kommelse i förr antydd riktning uppfylldt. Ett medgifvande af en
dylik exporttullfrihet från statens sida syntes så mycket mera kunna tagas
i öfvervägande, som det vid de underhandlingar, som samtidigt fördes
angående afslutande af en handelstraktat mellan Sverige och Tyskland,
och redan vid en tidig punkt af dessa förhandlingar, med ganska stor
tydlighet framgått, att Tyskland principiellt bekämpade hvarje exporttull,
och att de viktigaste svenska önskemålen med afseende å traktaten icke
skulle vinna tillmötesgående från tysk sida, om icke under traktatstiden
Tyskland erhölle frihet från exporttull. Eu uppgörelse med nu ifråga¬
varande bolag kom således att få ett intimt samband med traktatsförhand¬
lingarna.
Det andra förhållande, som måste blifva föremål för statens med¬
gifvande till bolagens förmån, gällde den exportkvantitet, som bolagen
boi’de erhålla tillstånd att framföra å banan Luleå—Riksgränsen. Dels
vore bolagen i behof af ökning af denna exportkvantitet för att kunna
konsolidera sina affärer och amortera sina betydande skulder, dels kunde
bolagen allenast medelst en ökning af den ärliga exportkvantiteten ut¬
taga och tillgodogöra sig så mycket af sina malmtillgångar, att bola¬
gen kunde tänkas vara villiga att inom en ej alltför aflägsen tid låta
staten komma i besittning af ifrågavarande järnmalmsfyndigheter. För
att exporttullfrihet skulle kunna från statens sida medgifvas, borde emel¬
lertid såväl den egendom, bolagen skulle till staten öfver läran a, vara af
det betydande värde, att exporttullen å järnmalm, beräknad efter de be¬
lopp, som rimligen kunde tänkas ifrågakomma, vore af underordnad bety¬
delse, som ock exporttullfriheten vara ägnad att medföra sådana reella med-
gifvanden från tysk sida i handelstraktatsfrågan, att därmed åtskilliga
svenska industrier kunde varda skäligen försäkrade om fortfarande mark¬
nad i Tyskland.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.
6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Vidare borde medgifvandet rörande en ökad transport af järnmalm
å banan Luleå—Riksgränsen motsvaras af en uppgörelse om sådan frakt¬
sats, att staten på denna transport hade en god och tryggad vinst.
Med ofvan omnämnda hufvudsakliga utgångspunkter hafva härefter
med bolagen förts synnerligen vidlyftiga och långvariga, månad efter må¬
nad fortgående underhandlingar, som slutligen utmynnat i ett numera
vederbörligen undertecknadt kontrakt, som jag, sedan detta kontrakt jäm¬
väl varit föremål för yttrande från järnvägsstyrelsens sida, härmed får
underställa Kungl. Maj:ts pröfning.
Sedan departementschefen härefter uppläst ej mindre nämnda kon¬
trakt af den lydelse, bilaga A. till detta protokoll utvisar, än äfven järn¬
vägsstyrelsens, såsom bilaga B. till protokollet betecknade underdåniga ut¬
låtande, anförde departementschefen vidare följande:
Det upprättade kontraktet är grundadt på de hufvudbestämmelser,
vidkommande Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, att detta bolag äger
af sina järnmalmstillgångar uttaga och tillgodogöra sig en femtedel, dock
högst 150 miljoner ton, medan öfriga fyra femtedelar tillfalla staten, samt,
beträffande aktiebolaget Gellivare malmfält, att detta bolag icke äger ut¬
taga mera än 87,500,000 ton, medan återstoden tillfaller staten. Förut
är lämnad en redogörelse för de uppskattningar, som finnas rörande järn¬
malmtillgången i de norrbottniska gruffält, hvarom här är fråga. Den
senaste uppskattningen, hvad Luossavaara och Iviirunavaara beträffar, visar
en malmtillgång i dessa malmberg af 793 miljoner ton. Af dessa får
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag allenast uttaga 150 miljoner ton,
medan återstående, i rundt tal 640 miljoner ton, tillfalla staten; af järn¬
malmtillgången i Gellivare malmfält, senast beräknad till 128,5 miljoner
ton, får aktiebolaget Gellivare malmfält allenast bryta och tillgodogöra sig
37,5 miljoner ton, medan öfriga, i rundt tal 90 miljoner ton, tillfalla sta¬
ten. Skulle mot all förmodan tillgången i Luossavaara-Kiirunavaara malm¬
berg icke uppgå till nyss angifna kvantitet, är staten alltid tryggad att
erhålla fyra femtedelar af järnmalmtillgången genom bestämmelsen i kon¬
traktet, att bolaget i ingen händelse får uttaga mer än en femtedel af den
konstaterade totalkvantiteten.
Det är således utan tvifvel en egendom af utomordentligt stort värde,
som staten bekommer. Det är också en egendom, som icke, intilldess den
af staten öfvertages, kan försämras eller minskas i värde. Tvärtom är all
anledning antaga, att järnmalmen i Norrbotten, till följd af sin i allmän¬
het ypperliga beskaffenhet och den minskade tillgången på för stål- och
järntillverkning lämplig järnmalm i andra länder, skall få ett alltmer
ökadt värde. Statens intresse att för det allmännas räkning och för den
Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
43
svenska industriens framtid bevara den öfvervägande delen af de väldiga
malmfälten i Norrbotten lärer med denna öfverenskommelse vara tillgodo-
sedt på ett sätt, som måste anses vara särdeles fördelaktigt. Genom en
öfverenskommelse af det slag som den ifrågavarande har också afsetts att
förekomma, att ifrågavarande stora järnmalmstillgångar blifva föremål för
utländsk spekulation.
För att tillförsäkra den inhemska järnförädlingen företrädesrätt till
den järnmalm, hvaraf den till förädling inom landet är i behof, hafva i
§ 8 införts bestämmelser, som härutinnan måste anses betryggande och
tillfredsställande, hvarjämte i § 5 Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
förbundit sig att icke till utlandet exportera s. k. A-malm från utmålen
n:r 16, 17 och 27 i Kiruna — således den malm, som för närvarande är
af betydelse för inhemsk förädling — utöfver den kvantitet af omkring
750,000 ton, som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld till leve¬
rans från och med år 1907. De viktiga utfästelser, som från bolagens
sida sålunda gjorts, synas mig förtjäna en särskild uppmärksamhet, helst
som någon skyldighet i dessa afseenden i nu gällande fraktkontrakt icke
finnes upptagen.
Genom den föreslagna öfverenskommelsen bekommer staten vidare,
utan någon penninguppoffring, icke blott den nyssnämnda väsentligaste
delen af bolagens malmtillgångar i Norrbotten, utan äfven med ägande¬
rätt och utan ersättning ej mindre samtliga Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält inom Norrbottens län till¬
höriga, för malmfyndigheternas tillgodogörande eller administrerande där¬
städes anordnade anstalter, byggnader, järnvägar och annat, liksom ma¬
skiner, redskap och rullande materiel, därunder inbegripen all för gruf-
rörelsen afsedd eller använd fast och lös egendom af hvad slag det vara
må — med undantag af penningar, värdepapper, fordringar eller vid kon¬
traktstidens utgång osåld järnmalm samt sådana järnvägsvagnar, som gå i
trafik å statsbanan, äfvensom ångbåtar — än äfven all den egendom af
nyss angifna beskaffenhet, som såväl nämnda bägge bolag som trafikaktie¬
bolaget Grängesberg-Oxelösund inom Norrbottens län förvärfva före den
tidpunkt, då malmfyndigheterna öfvertagas af staten. Att med den utveck¬
ling, grufbrytningen efter denna öfverenskommelses godkännande kommer
att taga, högst betydande värden i grufinrättningar, maskiner, byggnader
m. m. skapas under de 50 år, hvarunder bolagen skulle drifva sin affär,
torde utan vidare vara uppenbart. Det är otvifvelaktigt ansenliga summor,
bolagen komma att under dessa år nedlägga för att genomföra en ratio¬
nell brytning och på lämpligt sätt ordna de sociala förhållandena i gruf-
samhällena.
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Då det synts lämpligt, att staten, om den så önskar, redan vid eu
tidigare tidpunkt än efter 50 år skall kunna komma i besittning af och
tillgodogöra sig den egendom, hvarom i öfverenskommelsen är fråga, har
det förbehållits staten en lösningsrätt efter år 1924, enligt de närmare
grunder, som finnas upptagna i § 14 af kontraktet. Då det är svårt att
förutse, huru efterfrågan på järnmalm kan ställa sig i framtiden, och huru
den svenska förädlingsindustrien kan utvecklas, torde genom nämnda lös¬
ningsrätt en under vissa omständigheter värdefull möjlighet till ett tidigare
besittningstagande från statens sida af ifrågavarande egendom vara vunnen.
Dylik lösningsrätt inträder, på sätt af kontraktet närmare framgår, äfven
— och då på afsevärdt gynnsammare villkor — om bolagen försumma att
fullgöra de viktigare af de åtagna förbindelserna.
Vidare har det synts vara af betydelse, att staten redan, innan den
definitivt öfvertager och tillgodogör sig den järnmalm, som genom öfver¬
enskommelsen tillfaller staten, må kunna erhålla en direkt särskild in¬
komst af bolagens malmbrytning, hvarför enligt § 3 öfverenskommelse
träffats därom, att för hvarje år från och med år 1911, intill dess genom
kontraktet äganderätten till bolaget tillhörig egendom öfvergår till staten,
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skall betala staten ett belopp, mot¬
svarande en niondedel af hvad för samma år utdelas till bolagets aktie¬
ägare eller eventuellt afsättes till andra fonder än reservfonden, denna
senare beräknad till Vio utaf aktiekapitalet. Denna påtagliga fördel för
staten, som därmed erhåller vinstandel af järnmalmsbrytningen, redan
innan staten träder i besittning af ifrågavarande fyndigheter, motsvaras
dock, enär vinstandelen erhålles från egendom, som bolaget, enligt grun¬
derna för ifrågavarande aftal, själft äger tillgodonjuta, af en skyldighet
för staten att, sedan äganderätten till bolaget tillhörig egendom öfvergått
till staten, lämna godtgörelse härför. Denna godtgörelse skall årligen utgå
med belopp, motsvarande hvad af bolagets utdelningar eller afsättningar
till andra fonder än den på ofvan angifna sätt begränsade reservfonden
för de senaste tio åren närmast före äganderättens öfvergång till staten i
medeltal för år belöper å försålda 11/2 miljon ton järnmalm, intilldess
bolaget sålunda erhållit vinst å en malmkvantitet, uppgående till Vio af
hvad bolaget brutit och försålt från och med år 1911 intill äganderättens
öfvergång till staten.
De nu angifna, enligt min mening synnerligen störa fördelar, som
staten genom nu ifrågavarande öfverenskommelse erhåller, motsvaras gifvet-
vis af utfästelser från statens sida af det värde, att bolagen kunnat ingå
på aftalet.
Statens utfästelser afse två hufvudfrågor.
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.
45
Den första rörer bolagens rätt till ökad malmtransport å järnvägen
Gellivare—Riksgränsen. Nuvarande myckenhet är, som bekant, 1,200,000
ton enligt kontraktet mellan Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och staten
den 2 juli 1898 samt 800,000 ton enligt Kung!. Maj:ts medgifvande den
28 oktober 1904, hvithet medgifvande dock den 13 januari 1906 åter¬
kallats. Transportmängden ökas enligt aftalet successivt, så att år 1907
skulle få fraktas 1,800,000 ton och under därpå följande år vissa närmare
angifna ökade myckenheter, hvarmed totalkvantiteten stiger till 3,000,000
ton år 1913, vid hvilken myckenhet det sedermera skall förblifva, dock
med den möjlighet till höjning upp till 3,800,000 ton, som erfordras för
att utjämna det belopp, hvarmed vissa års brytning kan understiga årliga
normalkvantiteten 3,000,000 ton. Att transportmängden föreslagits till
successivt ökande, beror af nödvändigheten att medhinna den komplettering
och de nyanläggningar vid järnvägen, som påkallas för framförande af den
ökade godskvantiteten.
En annan fördel för bolagen är den efter bestämda grunder bundna
fraktsats, hvarom genom aftalet öfverenskommits.
Jag tillåter mig att i ett sammanhang göra några uttalanden an¬
gående dessa bägge järnvägen berörande frågor, med afseende hvarå när¬
mare hänvisas till järnvägsstyrelsens yttrande. Så vidt jag kan finna, äro
de betingade fraktsatserna fullt tillfredsställande, äfven i betraktande
af de stora tilläggsarbeten, som erfordras vid banan. Hvad beträffar
trafiken å bandelen Kiruna—Riksgränsen, framgår af järnvägsstyrelsens
yttrande, att efter eu fraktsats af 2 kronor 64 öre per ton ett öfverskott
till ränta, amortering och vinst samt betäckande af eventuellt uppkommande
förlust å annan trafik af 1 krona 54 öre per ton bör kunna påräknas.
Då kostnaden för denna handel för närvarande utgör i rundt tal 32,300,000
kronor, samt, enligt hvad af järnvägsstyrelsens yttrande inhämtas, i rundt
tal 10,000,000 kronor erfordras för bandelens sättande i stånd att mot¬
taga en trafik af upp till 3,300,000 ton, blir det årliga öfverskottet öfver
driftkostnaderna efter 1 krona 54 öre per ton 5,082,000 kronor för 3,300,000
ton eller fulla 12 procent — efter en transporterad mängd malm af
3,000,000 ton 4,620,000 kronor eller inemot 11 procent. Äfven med den
säkerhetskoefiicient, som måste räknas med, då det är fråga om en så
lång tid som 50 år, måste man anse den föreslagna fraktsatsen mycket
god och under alla omständigheter betryggande en icke ringa vinst för
staten.
Därest andra större malmtrafikanter tillkomma — och det torde
härvid närmast vara fråga om Svappavaara aktiebolag — måste järn¬
vägen i den del, hvarom här är fråga, byggas dubbelspårig för en kost-
t
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 107.
nåd åt 7—8,000,000 kronor. Hela den förutvarande och blifvande an¬
läggningskostnaden skulle då uppgå till i rundt tal 55,000,000 kronor,
inberäknadt hvad som behöfves till erforderliga utvidgningar, rullande
materiel in. m. Under antagande, att Svappavaara aktiebolag fraktar
1,000,000 ton och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag 3,000J)00 ton,
samt att trafiköfverskottet blir i rundt tal 1 krona 50 öre per ton, upp¬
står ett öfverskjutande årligt belopp till ränta, amortering och vinst samt
till betäckande af förlust på öfrig trafik af 6,000,000 kronor, utgörande
nära 11 procent på en totalanläggningskostnad af 55,000,000 kronor.
På sätt järnvägsstyrelsen framhållit, kan jämväl nuvarande frakt¬
satsen, 2 kronor 75 öre pr ton malm från Gellivare till Svartön, samt en
fraktsats af 3 kronor 48 öre pr ton för malmtransport å linjen Kiruna—
Svartön, anses tillfredsställande.
Då det emellertid är vanskligt att för en längre framtid fastslå
fraktsatser, innehåller kontraktet bestämmelser om, att bolagen garan¬
tera staten en minimiinkomst af bolagens malmtransporter, uppgående
till 4,5 procent å såväl nuvarande anläggningskostnad som å de kost¬
nader, hvilka ytterligare nedläggas å såväl järnvägen Gellivare—Riks¬
gränsen som järnvägen Gellivare—Svartön. Jag anhåller att sär¬
skilt få fästa uppmärksamheten vid denna bestämmelse, som, vid¬
kommande järnvägen Gellivare—Riksgränsen, är vida fördelaktigare än
motsvarande bestämmelse i nu gällande kontrakt af den 2 juli 1898,
som allenast tillförsäkrar staten 3,s procent å anläggningskostnaden,
och, beträffande bandelen Gellivare—Svartön, jämväl är för staten
gynnsammare än, enligt nyssnämnda kontrakt, nu gällande bestämmelse
om en garanti af 4 procent. Genom de nu ifrågasatta garantierna
måste full trygghet vinnas för, att äfven i ogynnsammaste fall en för
ränta och amortering tillräcklig afkomst skall erhållas å de kapital, som
nedläggas å ifrågavarande järnväg.
Den ytterligare förmån, bolagen slutligen tillförsäkrats genom ifrå¬
gavarande öfverenskommelse är, — utom trygghet för en i allt fall näp¬
peligen tänkbar ökning af inkomstbeskattningen — säkerhet mot påläg¬
gande från statens sida af exporttull eller annan liknande afgift eller,
om sådan tull skulle åläggas, dess restituerande, i hvad afser nu föreva¬
rande bolags export af järnmalm från de norrbottniska gruffälten.
En exporttull å järnmalm kan äga betydelse hufvudsakligen ur två
synpunkter. Dels kan den påkallas af statsfinansiella hänsyn, för att
bereda statskassan inkomster, dels kan den äga den betydelsen att
förhindra eller inskränka eu alltför våldsam malmbrytning, hvarigenom
— utom det att malmtillgångarna tömmas alltför hastigt och den stora
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 107.
47
rikedom, som malmfyndigheterna utgöra, således inom få generationer
varder uttömd — den inhemska järnförädlingsindustrien kan beröfvas sitt
nödvändiga behof af råvara.
Vidkommande då först den statsfinansiella synpunkten, så torde här
till en början böra bemärkas, att staten genom det nu ifrågasatta af-
talet kommer att förvärfva en egendom af så utomordentligt högt värde,
att den tull, som rimligen kan åsättas den malmkvantitet, bolagen
kunna tänkas exportera, måste i jämförelse därmed betecknas såsom
icke afsevärd.
Hvad därefter beträffar den inhemska förädlingens behof af norr-
bottenmalm, så måste dess intressen anses vara fullt tillgodosedda dels
genom de förut framhållna bestämmelserna i kontraktets §§ 5 och 8,
rörande viss företrädesrätt för inhemska järnförädlare att bekomma malm
från ifrågavarande malmfält, dels ock därigenom, att staten kommer i
besittning af en så betydande del af dessa malmfält och därmed kan
fullt tillgodose det inhemska förädlingsintresset vid en tidpunkt, då, efter
allt att döma, icke blott tillgången på lämplig järnmalm i andra delar
af vårt land kan antagas vara ringa, utan äfven den svenska järn¬
förädlingsindustrien torde ha vuxit sig tillräckligt stark, både tekniskt
och ekonomiskt, för att fullt kunna utnyttja den råvara, staten bjuder af
sina rika fyndigheter.
Vid nu antydda förhållanden och då hela kontraktet ses i ett sam¬
manhang, har jag icke funnit några betänkligheter vid den föreslagna
åtgärden, att staten skulle binda sig med afseende å en nu ifrågavarande
bolag berörande exporttullfrihet å norrbottnisk järnmalm eller en dylik
tulls restituerande.
O fråga, bestämmelser i det föreliggande kontraktet torde jag icke
behöfva vidlyftigt motivera. Vid dess affattande har man sökt vinna all
den säkerhet och kontroll för olika eventualiteter, som varit möjlig.
Jag tillåter mig härvid fästa uppmärksamheten å förpliktelserna för
bolagen, i § 9, om eu i allo rationell gruvbrytning och om hållande af all i
kontraktet afsedd för rörelsen erforderlig egendom i godt skick, i § 10,
om att vidtaga åtgärder för beredande af tjänliga bostäder åt arbetarna
samt sörja för arbetarnas trefnad och, i § 21, att icke utan statens sam¬
tycke på annan öfverlåta de rättigheter, som tillkomma bolagen på grund
af det föreliggande kontraktet.
Slutligen vill jag särskildt framhålla ingressen till aftalet, däri
bolagen en för alla och alla för en, ingått ifrågavarande öfverens¬
kommelse med iakttagande däraf, att hvart särskildt af de tre bolagen
dels ikläder sig de i aftalet upptagna förpliktelser och verkställer ut-
48
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
1906 års
statsutskott.
fästa rättsöfverlåtelser, i hvad desamma ankomma på det särskilda bo¬
laget, dels ock jämväl ikläder sig ansvar såsom för egen skuld eller
annan förpliktelse för af de andra bolagen gjorda utfästelser. Då tiden
icke medgifvit bolagen att, före ärendets framläggande för Riksdagen,
hålla nödiga bolagsstämmor för bekräftande af öfverenskommelsen från
bolagens sida, hafva från styrelsen för trafikaktiebolaget Grängesberg-
Oxelösund, som innehar aktiemajoriteten i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, samt af personer, som
äga aktiemajoriteten i förstnämnda bolag, särskilda förbindelser afgifvits
till anskaffande af vederbörande bolagsstämmors godkännande af samma
aftal.
I afseende å de inmutningar, som bolagens tjänstemän, förenämnde
Erasmie, Bosams och Westerberg gjort, har trafikaktiebolaget Grängesberg-
Oxelösund iklädt sig tillfredsställande garanti.
De fördelar, som staten vinner genom antagande af föreliggande
kontrakt, vill jag slutligen sammanfatta sålunda: staten bekommer utan
någon som helst utgift efter 50 år — eller under vissa villkor därförut
mot lösenskyklighet — dels en egendom, som med stor visshet kan an¬
tagas innehålla en järnmalmskvantitet af sammanlagdt 730 miljoner ton,
dels ock all den öfriga egendom i fast och löst, som för grufdriften och
grufaffärens administrerande nu användes eller framdeles under de 50
åren anskaffas; staten erhåller redan från och med år 1911 en viss
andel af vinsten af bolagens graf brytning; staten vinner under tiden för
nämnda grufbrytning en fullt tillfredsställande, efter all sannolikhet afse-
värdt vinstgifvande fraktsats för malmtransporterna jämte garanti för, att
i hvarje händelse de på den stora norrbottniska järnvägen redan ned¬
lagda och ytterligare erforderliga kostnader blifva förräntade och amorte¬
rade; järnförädlingen inom landet erhåller säkerhet att, redan innan sta¬
ten definitivt öfvertager malmfälten, få sitt behof af järnmalm tillgodosedt.
Den uppoffring, som staten däremot ikläder sig, består egentligen
allenast i en utfästelse att restituera eventuellt pålagd exporttull å bola¬
gens norrbottensmalm, en utfästelse, som, på sätt förut framhållits, måste
anses väga lätt gent emot de betydande värden, staten förvärf var.»
Statsutskottet hemställde i sitt i anledning af Kungl. Maj:ts berörda
proposition om godkännande af förslaget till öfverenskommelse med gruf-
bolagen afgifna betänkande, att Kungl. Maj:ts framställning därom icke
måtte vinna Riksdagens bifall.
Denna utskottets hemställan motiverades sålunda:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
49
»Då statsutskottet först den 12 innevarande maj fått till förbere¬
dande behandling mottaga Kungl. Maj:ts förevarande proposition, har
det icke varit för utskottet möjligt att under den korta tid, som kunnat
ägnas åt denna vidtomfattande fråga, fullständigt intränga i densamma,
så att utskottet med säkerhet kan bedöma hela innebörden af den före¬
slagna uppgörelsen och dess konsekvenser i ekonomiskt, statsfinansiellt
och politiskt hänseende. Denna fråga är emellertid för vårt land af så
stor och på skilda områden ingripande betydelse, att det måste synas be¬
tänkligt, om utan grundlig pröfning från Riksdagens sida ett beslut skulle
sattas, hvarigenom hithörande förhållanden blefve definitivt eller för en
få lång framtid som femtio år reglerade.
Vid detta förhållande och då det från statens synpunkt icke kan
anses vara af omständigheterna påkalladt, att en sådan reglering nu
omedelbart kommer till stånd, synes det utskottet med afseende å den
långt framskridna tiden på Riksdagen vara mest tillrådligt, att ej någon
åtgärd i denna fråga nu beslutas. Ej heller synes det vara lämpligt, att
Riksdagen, på sätt i särskilda motioner föreslagits, nu i skrifvelse till
Kungl. Maj:t uttalar sig angående ifrågavarande grufegendoms förvärfvande
åt staten på vissa angifna villkor.»
Emot statsutskottets beslut i frågan hade reservation afgifvits af
nio ledamöter af utskottet, hvilka ansett, att då det i den förevarande
propositionen framlagda kontraktsförslaget uppenbarligen innefattade afse-
värda ekonomiska fördelar för staten, och då genom ingåendet af en så¬
dan öfverenskommelse den sedan lång tid sväfvande frågan om de stora
norrbottniska malmfälten och deras tillgodogörande skulle vinna en för
vårt land tillfredsställande lösning, utskottet bort i hufvudsak förorda bi¬
fall till den kungl. propositionen.
Vid frågans afgörande i Riksdagens kamrar blef utskottets hem¬
ställan bifallen med 86 röster i Första kammaren och 106 röster i Andra
kammaren emot resp. 44 och 103 röster, hvilka tillföllo den vid utskottets
betänkande fogade reservationen.
Vidkommande förut omförmälda rättegång mellan staten och aktie¬
bolaget Gellivare malmfält får jag anföra följande.
Vid en den 27 augusti 1892 afslutad utmålsförrättning erhöll aktie-Rättegången
bolaget Gellivare malmlält 95 utmål för järnmalmsfyndigheter å kronan moi
tillhörig och under dess omedelbara disposition varande jord inom Gelli- vare malm-
vare socken af Norrbottens län på grund af mutsedlar, meddelade före falt
utfärdandet af kungörelsen rörande inmutning å kronojord den 19 augusti
Bill. till Biksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 7
50
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 101.
1889. Berörda den 27 augusti erhöll bolaget tillika utvidgning af 5 bo¬
laget tillhöriga äldre utmål därstädes. Vid förrättningen bestämdes jord¬
lösen för de nya 95 utmålen till 5,668 kronor 61 öre och för de utvid¬
gade 5 utmålen till 306 kronor 91 öre eller till sammanlagdt 5,975
kronor 52 öre.
Den sålunda bestämda jordlösen jämte ränta blef därefter af bolaget
dels den 24 november 1892 inbetald till länsmannen N. J. Lomm å läns-
manskontoret i Gellivare med 6,067 kronor 14 öre och dels, då nämnda
belopp ännu den 28 samma månad icke till Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande i länet inkommit, sistnämnda dag i landtränteriet deponerad med
6,068 kronor 21 öre, hvilka sistnämnda medel, sedan den till Lomm er-
lagda lösesumman den 29 november 1892 af honom afsändts till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande samt den 1 därpå följande december till läns¬
styrelsen ankommit och i landtränteriet inlevererats, af bolagets återlyftats.
Uti 31 § af grufvestadgan, sådan denna paragraf lydde före ut¬
färdandet af lagen den 20 oktober 1899 om ändrad lydelse af vissa
§§ i grufvestadgan den 16 maj 1886, stadgades, att lösen för mark,
som till grufägare afträddes, skulle bestämmas vid utmålsläggningen och,
då fråga ej vore om kronojord, som under ständig besittningsrätt inne¬
hades, tillfalla jordägaren; att, om marken vore intecknad, lösesumman
skulle nedsättas hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med rätt för gruf¬
ägare att jämväl i andra fall där nedsätta densamma; samt att betal¬
ning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från den dag, be¬
loppet blifvit af förrättningsmannen och gode männen bestämdt, skulle
fullgöras inom nittio dagar därefter, vid påföljd, om det försummades,
att grufägaren förverkat utmålen och sin på mutsedlarna grundade rätt.
Af nu nämnda paragraf, jämte 41 § i grufvestadgan samt 23 och 26 §§
i nådiga instruktionen för landshöfdingarna den 10 november 1855, äfven¬
som 3 § i länsmansinstruktionen af samma dag, har ansetts framgå, att
Kungl. Maj:ts befallningshafvande är den myndighet, som äger att å kro¬
nans vägnar uppbära kronan såsom jordägare tillkommande lösen för mark,
som till grufägare afträdes, men att däremot länsman icke utan särskilda
order är därtill behörig. Då ifrågavarande utmålsförrättningar afslutades
den 27 augusti 1892, hade det följaktligen, vid det i 31 § grufvestadgan
bestämda äfventyr, ålegat bolaget, att senast den 25 november 1892 hafva
genom nedsättning hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande till kronan in¬
betalt den för utmålen bestämda lösesumman jämte ränta. Vid utgången
af sistnämnda dag var emellertid, på sätt förut nämnts, lösesumman icke
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande inbetald, utan endast tillställd läns¬
mannen Lomm, hvadan och då Lomm såsom länsman icke varit behörig
51
Kungl. May. t i Nåd. Proposition N:o 107.
att å kronans vägnar mottaga lösesumman, bolaget genom sin berörda för¬
summelse skulle hafva med utgången af den 25 november 1892 förverkat
ifrågavarande utmål och sin på mutsedlarna grundade rätt. Med åbero¬
pande af, att bolaget sålunda skulle gått förlustig sin rätt till utmålen,
hafva sedan samtliga ifrågavarande fyndigheter ånyo inmutats af kassören
G. H. Erasmie i Luleå och disponenten Carl Österberg. Den förstnämnde
meddelades sålunda redan den 20 december 1892 mutsedlar å de fyndig¬
heter, de samma år anvisade 95 utmålen afsågo. Mutsedlar å de öfriga
5 fyndigheterna utfärdades den 28 augusti 1893 för disponenten österberg,
hvilken sedermera transporterat sina mutsedlar på disponenten Nils W.
Bosaeus i Luleå. Hos vederbörande bergmästare åren 1895 och 1896
gjorda ansökningar om utmålsläggning på grund af dessa nya mutsedlar
hafva dock med anledning af kungörelsen den 19 augusti 1889 icke till
sådan åtgärd föranledt.
Genom utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den
31 januari 1902 infordrade Kungl. Maj:t justitiekanslersämbetets utlåtande
i fråga, dels huruvida aktiebolaget Gellivare malmfält kunde genom om-
förmälda försummelse vid inbetalning till kronan af lösesumman för ifråga¬
varande utmål hafva förverkat utmålen och sin på mutsedlarna grundade
rätt, dels och huruvida kronans rätt till talan mot bolaget för samma för¬
summelse kunde anses vara försuten.
I underdånig skrifvelse den 21 februari 1902 har justitiekanslers-
ämbetet, på anförda grunder, såsom sin uppfattning uttalat, att bolaget
genom sin försummelse vid utbetalning till kronan af lösesumman för
utmålen förverkat dessa och sin på mutsedlarna grundade rätt, äfvensom
att kronans rätt till talan mot bolaget för berörda försummelse icke vore
försuten.
Genom nådigt bref till kammarkollegium den 23 maj 1902 anbe¬
fallde Kungl. Maj:t kollegium att uppdraga åt kammaradvokatfiskalsämbe-
tet att ofördröjligen vidtaga åtgärder för att bolaget måtte förklaras hafva
förverkat ifrågavarande utmål och sin på mutsedlar grundade rätt, så ock
för beredande af godtgörelse för all skada och förlust, som genom af bo¬
laget inom samma utmål obehörigen idkad grufbrytning kunde hafva uppstått.
På grund däraf anhängiggjorde advokatfiskalsämbetet vid 1902 års
lagtima höstting med Gellivare lappmarks tingslags häradsrätt rättegång
dels mot aktiebolaget Gellivare malmfält med yrkande, att bolaget måtte
ej mindre förklaras hafva förverkat ifrågavarande utmål och sin på mut¬
sedlarna grundade rätt, än äfven förpliktas godtgöra kronan för all skada
och förlust, som uppstått genom af bolaget inom ifrågavarande utmål
obehörigen idkad grufbrytning, dels och mot förenämnde kassören Erasmie
52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
och disponenten Bosaeus under yrkande, att samtliga åren 1892 och
1893 å ifrågavarande fyndigheter utfärdade mutsedlar måtte förklaras vara
utan verkan. Sedan ifrågavarande fyndigheter blifvit ytterligare inmu¬
tade, i det att kassören A. Iv. Andersson den 17 februari 1902 erhållit
mutsedlar å 33 fyndigheter och vice konsuln A. J. Westerberg den 28 i
samma manad erhållit 101 mutsedlar å samtliga de af bolaget förverkade
fyndigheterna, instämde advokatfiskalsämbetet till häradsrätten jämväl be-
mälde Andersson och Westerberg med yrkande, att på enahanda grunder,
som af kronan anförts mot Erasmie och Bosteus, de för Andersson och
Westerberg utfärdade mutsedlarna måtte förklaras vara utan verkan. Då
sedermera upplyst blifvit, att Andersson å bolaget öfverlåtit sin rätt, och
bolaget förklarat sig villigt att ingå i svaromål å den mot Andersson
väckta talan, frånträdde emellertid kronans ombud talan mot denne.
Under sakens handläggning vid häradsrätten förklarades å kronans
sida, att dess talan beträffande omförmälda 5 utvidgade utmål afsåge alle¬
nast förverkande af de tillökade områdena, hvarjämte till stöd för kronans
talan i saken vidare åberopades, att kronan uppå ansökning af advokat¬
fiskalsämbetet, jämlikt uppdrag i nådigt bref den 22 maj 1903, den 31
juli 1903 erhållit mutsedlar å samtliga ifrågakomma fyndigheter. Vidare
anfördes å kronans sida beti-äffande det skadeståndsbelopp, som kronan
yrkade, att bolaget skulle utgifva, bland annat, att, för den händelse
häradsrätten skulle anse sig icke kunna låta skadeståndsbeloppets bestäm¬
mande blifva beroende på framtida afgörande, advokatfiskalsämbetet yrkade
förpliktande för bolaget att för den obehörigen brutna och tillgodogjorda
malmen utgifva ersättning med ett belopp, motsvarande hvad af behåll¬
ningen belöpte å de omstämda utmålen eller tillhopa 7,930,305 kronor 67
öre jämte 5 procent årlig ränta därå från stämningsdagen. Kronans yrkan¬
den i rättegången hafva slutligen preciserats sålunda:
gent emot bolaget:
att bolaget måtte ej mindre förklaras hafva förverkat de i målet
ifrågavarande utmål och sin på mutsedlarna grundade rätt, än äfven kän¬
nas skyldigt att till kronan utgifva ersättning för dels den obehörigen
brutna och tillgodogjorda malmen och dels den skada, som förorsakats å
den mark, hvaraf ifrågavarande utmål utgöras, och å de till dem ledande
vägar, allt till belopp, som borde bestämmas af skiljemän, utsedda i den
ordning gällande lag om skiljemän föreskrifver, med hvardera parten för¬
behållen rätt att, om han icke åtnöjdes med skiljemännens beslut, däremot
vid domstol föra talan efter befogenhet; hvarjämte advokatfiskalsämbetet
vid bifall härtill jämväl yrkat förpliktande för bolaget att vid verkande
vite inför skiljemännen förete sina böcker och öfriga grufdriften rörande
53
Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.
handlingar och kartor, hvaraf kunde vinnas upplysning om malmbrytnin¬
gens omfattning och malmens värde; samt
gent emot Erasmie, Bo smuts, bolaget, såsom innehafvare af Anders¬
sons förut omförmälda rätt, samt Westerberg:
att samtliga åren 1892 och 1893 äfvensom den 17 och den 28
februari 1902 å ifrågavarande fyndigheter utfärdade mutsedlar måtte för¬
klaras vara utan verkan.
Kronans talan har till alla delar bestridts. Bolaget har invändt,
bland annat, att kronans talan i saken, såsom icke anhängiggjord inom
den i 10 § 2 momentet grufvestadgan föreskrifna tid, vore för sent väckt,
hvarjämte bolaget framhållit, att af flera af bolaget åberopade, från sta¬
tens sida lämnade inedgifvanden och vidtagna åtgärder med nödvändighet
följde, att staten betraktat grufvorna vara i behörig rättsställning och an¬
sett utmålslösen för grufvorna vara i behörig ordning erlagd.
Den 11 juni 1904 meddelade häradsrätten utslag i målet, hvarige¬
nom kronans talan mot bolaget ogillades, vid hvilket förhållande härads-
rätten fann särskildt yttrande angående giltigheten af de å ifrågavarande
fyndigheter för Erasmie och österberg samt Westerberg och Andersson
utfärdade mutsedlar ej erforderligt.
Sedan målet dragits under Svea hofrätts pröfning, meddelade hof-
rätten den 23 februari 1906 dom, däri hofrätten anförde, bland annat,
att hofrätten väl funne den af bolaget åberopade bestämmelsen i 10 § 2
momentet grufvestadgan icke, såsom häradsrätten antagit, vara å före¬
varande tvist tillämplig; men ehuru länsmannen Lomm, till hvilken den
vid ifrågavarande utmålsförrättningar bestämda lösesumman jämte ränta
af bolaget inbetalats inom den i 31 § grufvestadgan föreskrifna tid, icke,
såvidt visats, varit behörig att å kronans vägnar mottaga berörda medel,
samt ostridigt vore, att medlen först efter utgången af nyssnämnda tid
kommit Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillhanda, likväl och som i sa¬
ken vore upplyst, att, sedan bolaget den 28 november 1892 omedelbart
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inbetalat den vid förrättningarna
bestämda lösesumman tillika med ränta, samt den 1 påföljande december
det af bolaget till Lomm erlagda beloppet af honom till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande inlevererats, Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter
att hafva på ansökning till bolaget återgäldat det den 28 november mot¬
tagna beloppet, för kronans räkning behållit och till statskontoret redovisat
de från Lomm insända medlen, utan att anmärkning därom, att desamma
icke skulle hafva i vederbörlig ordning inbetalats, framställts förr än ge¬
nom stämning i denna sak, samt vidare vore utredt, att bolaget allt intill
början af förevarande rättegång med kronans medgifvande och under dess
54
Luossavaara
■—Kiiruna-
vaara aktie¬
bolags trans¬
porter.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 107.
medverkan bedrifvit en omfattande grufrörelse inom ifrågavarande utmål;
alltså och då med hänsyn till hvad sålunda förekommit kronan icke kunde
anses äga rätt att å bolagets ofvanberörda försummelse grunda sin ifråga¬
varande talan, pröfvade hofrätten rättvist fastställa det slut, häradsrättens
utslag beträffande kronans i hufvudsaken mot bolaget förda talan inne-
hölle; vid hvilket förhållande hofrätten ej funne skäl att göra ändring i
öfverklagade utslaget, såvidt anginge kronans mot Erasmie, Bosseus och
Westerberg i hufvudsaken framställda påståenden.
Från beslutet var emellertid en af hofrättens ledamöter skiljaktig
och pröfvade rättvist ej mindre att, med ogillande af kronans talan mot
Erasmie, Bosaeus, Westerberg och bolaget såsom Anderssons rättsinne-
hafvare, förklara bolaget hafva förverkat dels omförmälda 95 utmål
och den' på därtill hörande mutsedlar grundade rätt, dels ock den tillök¬
ning, som tillagts ofvanberörda 5 utmål, än äfven att förplikta bolaget
till kronan utgifva godtgörelse för den malm, som blifvit af bolaget bru¬
ten inom sistnämnda utmål efter den 25 november 1892, då tiden för
lösens erläggande gick till ända, och till den 10 juli 1902, då stämning i
saken delgitvits bolaget, med belopp, som, där parterna ej annorlunda
åsämjdes, skulle bestämmas af tre gode män, utsedda i den ordning, som
i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgades, och å hvilket belopp
bolaget skulle gälda ränta efter 5 procent om året från stämningsdagen
till dess betalning skedde, och skulle den, som med gode männens beslut
icke åtnöjdes, äga att klander däremot instämma senast till det lagtima
ting, som i tingslaget infölle näst efter tre månader från det beslutet ho¬
nom delgifvits, vid äfventyr att beslutet eljest komme att lända till efter¬
rättelse.
Advokatfiskalsämbetet har den 30 mars 1906 fullföljt talan i saken
hos Kungl. Majd, under yrkande, att Kungl. Maj:t måtte, med upphäf¬
vande af underdomstolarnas utslag och dom, till alla delar bifalla kronans
talan; och är saken nu beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
1 Kungl. Maj ds proposition n:o 45 till 1898 års Riksdag om byg¬
gande af en järnväg från Gellivare till riksgränsen mot Norge förut¬
sattes upprättandet mellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara aktie¬
bolag af ett kontrakt, åsyftande att tillförsäkra staten full ersättning för
de kostnader, staten komme att få vidkännas för järnvägens drift och
underhåll, samt för förräntning af anläggningskapitalet för densamma;
och hade Kungl. Maj:t uti det förslag till dylikt kontrakt, som i samman¬
hang med propositionens afgifvande förelädes Riksdagen, utgått från att
55
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.
staten på de i förslaget angifva villkor skulle för bolagets rakning befordra
högst 1,500,000 ton malm per år. Riksdagen framhöll dock uti under¬
dånig skrifvelse den 27 april 1898, att nämnda maximikvantitet borde
begränsas till 1,200,000 ton och att staten för den malmtransport, staten
därutöfver åt bolaget komme att besörja, borde uppbära särskild afgift,
till följd hvaraf staten skulle hafva utsikt att å järnvägen intjäna vinst
dels genom den järnmalm, som Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag
komme att frakta utöfver 1,200,000 ton årligen, dels genom andra
transporter å järnvägen. På grund häraf uppställde Riksdagen vid sitt
beviljande af anslag till järnvägens byggande de villkor, att den i kon¬
traktsförslaget angifna maximikvantiteten 1,500,000 ton skulle nedsättas
till 1,200,000 ton per år, samt att i kontraktet uttryckligen skulle införas
bestämmelse, att den vinst, som uppstode af annan trafik än den staten
genom kontraktet åtagit sig, skulle tillfalla staten.
I anslutning till ofvannämnda förslag med sagda af Riksdagen gjorda
ändringar träffades den 2 juli 1898 öfverenskommelse mellan staten och
bolaget om anläggning och trafikering af järnväg mellan Gellivare och
norska gränsen. Enligt denna öfverenskommelse skulle staten anlägga
järnvägen i fråga och åtog sig staten att, sedan banan blifvit färdigbyggd,
å densamma dels från Luossavaara och Kiirunavaara till riksgränsen för bo¬
lagets räkning frakta årligen högst 1,200,000 ton järnmalm eller af denna
myckenhet vunnen förädlad produkt, dels ock till Luossavaara och Kiiruna¬
vaara frakta hvad för bolagets rörelse erfordrades af byggnadsmateriel och
bränsle. Bolaget skulle till staten betala
1) statens utgifter för hela järnvägens drift, så vidt af järnvägens
räkenskaper icke kunde utrönas, att samma utgifter föranledts allenast af
persontrafik och postbefordran samt annan godstransport än den, som,
enligt hvad nyss nämnts, ålåge staten att uppehålla,
2) statens utgifter för underhåll af järnvägen med allt hvad därtill
hörde, samt
3) 3,8 procent årligen å anläggningskostnaden för järnvägen med
hvad därtill hörde.
Därjämte skulle bolaget årligen ersätta den förlust, som enligt järn¬
vägens räkenskaper kunde hafva uppkommit genom uppehållandet å järn¬
vägen af persontrafik och postbefordran samt annan godstransport än
den, som enligt kontraktet ålåge staten, hvaremot vinst å sådan trafik
skulle tillfalla staten. Af kontraktets innehåll i öfrigt torde här alle¬
nast böra erinras därom, att förenämnda bestämmelser skulle gälla,
intill dess anläggningskostnaden för järnvägen blifvit till fullo amorterad,
1898 års
kontrakt.
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
eller, därest staten dessförinnan funne skäligt uppsäga öfvercnskommelsen,
till dess tre år efter uppsägningen förflutit, dock att uppsägning, därtill
bolaget icke ägde rätt, icke Ange å statens sida ske inom de 20 första
åren efter järnvägens öppnande.
Sedan järnvägen Gellivare—Riksgränsen i slutet af år 1902 öppnats
för allmän trafik, anhöll Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag i under¬
dånig skrifvelse den 30 juli 1903 att å bansträckan Kiruna—Riksgränsen
få årligen frakta 300,000 ton järnmalm utöfver de kontrakterade 1,200,000
ton. Denna ansökan återkallades emellertid af bolaget, som däreftei’ i
underdånig skrifvelse deri 11 augusti 1904 i stället anhöll om bestäm¬
mande af det fraktpris, bolaget hade att betala för den kvantitet järn¬
malm utöfver 1,200,000 ton, som bolaget årligen kunde komma att frakta
på bansträckan Kiruna Riksgränsen och som järnvägens ti'afikföi'måga
medgafve utan att någon utgift från statsvei’kets sida för densammas
ökande ifi'ågakomme. Efter det järnvägsstyrelsen i afgifna underdåniga
utlåtanden tillstyrkt, att det ifrågasatta fraktpriset måtte sättas till 1 krona
50 öre per ton, förordnade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 28 okto¬
ber 1904 att, därest under något år komme att för bolagets i'äkning å
bansträckan Kiruna—Riksgränsen fraktas mera än i förberörda kontrakt
af den 2 juli 1898 omförmälda 1,200,000 ton järnmalm, fraktafgiften för
den Överskjutande kvantiteten intill 300,000 ton tillsvidare skulle utgöra
2 kronor per ton, under förutsättning att någon utgift från statsvei'kets
sida för höjande af järnvägens trafikförmåga icke ifrågakomme.
Genom nådigt bref den 2 juni 1905 anbefalldes kommerskollegium
och järnvägsstyrelsen att, efter utredning af alla på frågan inverkande
omständigheter, inkomma med yttrande, huruvida skäl förefunnes att höja
ofvannämnda äfvensom de för aktiebolaget Gellivare malmfälts malmti’an-
sporter bestämda fraktsatserna, samt att afgifva förslag till de ändi'ade
bestämmelser, hvartill den sålunda anbefallda utredningen kunde föranleda.
Innan detta yttrande den 26 mars 1906 afgafs, inkommo ämbetsverken
den 5 januari 1906 med undei’dånig skrifvelse, däld ämbetsverken uttalade,
att . det syntes vara af omständigheterna påkalladt, att det bolaget genom
nådiga brefvet den 28 oktober 1904 lämnade medgifvande i fråga om
nedsatt frakt för beröi’da 300,000 ton järnmalm föi’klai’ades hafva upphört.
Vid anmälan den 13 januari 1906 af sistbei'öi’da skrifvelse föi’klai’ade
Kungl. Maj:t ock, <att det Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag genom
förut åbei’opade nådiga bref den 28 oktober 1904 lämnade medgifvande
ined afseende å fraktande mot en afgift af 2 kronor för ton af en kvan¬
titet järnmalm intill 300,000 ton om året, utöfver de i kontraktet af den
57
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 101.
2 juli 1898 omförmälda 1,200,000 ton, skulle hafva upphört att gälla med
utgången af år 1905.
I sitt nyssnämnda yttrande den 26 mars 1906 anförde sedermera
kommerskollegium och järnvägsstyrelsen, beträffande den transport af malm
från Kiruna till Riksgränsen, som ägt rum utöfver 1,200,000 ton, att den
därför bestämda fraktsatsen af 2 kronor per ton kunde i förhållande till
den ökning af driftkostnaderna, som af berörda transport föranledts, sägas
hafva varit för statens järnvägar tillfredsställande. Kostnaderna för denna
nya trafik motsvarade enligt 1905 års resultat omkring 52 öre per ton,
och för järnvägen beräknades hafva för nämnda år uppkommit en vinst
på berörda extra transporter af öfver 330,000 kronor. Men om ock med
den fraktsats, som på grund af Kungl. Maj:ts nådiga bref den 28 oktober
1904 bestämdes för denna transport, järnvägens inkomst af transporten
varit fullt tillfredsställande, måste det likvisst, vid det förhållande att den
ränta, bolaget enligt kontraktet betalade å anläggningskostnaden för ban-
delen Gellivare—Riksgränsen, vore endast 3,8 procent, anses önskvärdt,
att en bättre afkastning å sagda anläggningskapital erhölles. Sagda frakt¬
sats innebure ock en ej obetydlig nedsättning icke blott under den ordi¬
narie fraktsatsen för malm från Kiruna till Riksgränsen, 3 kronor 30 öre
per ton, utan äfven under den fraktsats af 2 kronor 64 öre per ton,
som för samma sträcka skulle utgå enligt den med 20 procent nedsatta
tariff, hvilken järnvägsstyrelsen ansett sig höra medgifva, då transporterna
varit af den omfattning och kunnat utföras med den regelbundenhet, att
vagnmaterialen blifvit på ett mera tillfredsställande sätt utnyttjad än i
regel kunde blifva fallet, hvilket kunde sägas vara händelsen med den
ifrågavarande transporten af 300,000 ton malm.
Efter öfvervägande af alla på frågan inverkande omständigheter, som
vore för ämbetsverken kända, ansåge sig ämbetsverken böra uttala, att
numera någon anledning icke syntes förefinnas att för ifrågavarande trans¬
port af 300,000 ton järnmalm medgifva någon annan nedsättning än den
lör masstrafik mera allmänt förekommande, nämligen 20 procent under
vederbörande tariff enligt den för transporter å statens järnvägar gällande
taxa. 1 detta sammanhang borde ock meddelas, att, enligt hvad erfaren¬
heten gifvit vid handen, en kvantitet af 300,000 ton malm kunde fraktas
utöfver den kontraktsenliga kvantiteten af 1,200,000 ton, utan att några
särskilda utgifter från statsverkets sida för höjande af trafikförmågan be-
höft ifrågakomma. På grund häraf föreslogo ämbetsverken, att Kungl.
Maj:t behagade förklara, att något hinder ej mötte för järnvägsstyrelsen
att för den kvantitet järnmalm, som för Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolags räkning kunde komma att, utöfver de i kontraktet af den 2 juli
Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
1898 oinförmälda 1,200,000 ton, forslas å bansträckan Kiruna—Riksgrän¬
sen, och hvilken kvantitet icke finge öfverstiga 300,000 ton per år, med¬
gifva, att frakten från och med år 1906 tills vidare finge utgå med 2
kronor 64 öre per ton.
I Kungl. Maj:ts proposition n:r 158 till 1906 års riksdag föreslogs,
såsom redan närnts, att sagda fraktsats, 2 kronor 64 öre per ton, skulle
tillämpas för all malm, som af bolaget sändes från Kiruna till Riksgränsen.
Efter det Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag hos järnvägsstyrelsen
anhållit om medgifvande att utöfver meranämnda 1,200,000 ton malm få
under år 1906 frakta ytterligare cirka 400,000 ton malm från Kiruna till
Riksgränsen mot frakt af 2 kronor 64 öre per ton, hemställde järnvägs¬
styrelsen — med framhållande af att denna kvantitet syntes kunna fraktas
utan ökning af rullande materiel eller vidtagande af särskilda anordningar,
som skulle kräfva kapitalutlägg — uti underdånig skrifvelse den 6 juni
1906 om förklaring, att hinder ej mötte för järnvägsstyrelsen att för den
kvantitet järnmalm, som kunde komma att för bolagets räkning under år
1906 forslas utöfver nämnda 1,200,000 ton å ifrågavarande bansträcka,
medgifva, att frakten finge utgå med 2 kronor 64 öre per ton, under
villkor att någon utgift från statsverkets sida för höjande af järnvägens
trafikförmåga icke föranleddes af dessa transporter.
Sedan vidare bolaget hos järnvägsstyrelsen anhållit att få under
1907 frakta 600,000 ton malm utöfver nämnda 1,200,000 ton mot frakt
af 2 kronor 64 öre per ton, anförde järnvägsstyrelsen uti underdånig
skrifvelse den 4 juli 1906, att för sagda transport erfordrades dels ökning
i rullande materiel af 3 lokomotiv och 100 vagnar, dels utvidgning af spår¬
systemen vid vissa stationer, representerande tillsammans en kostnad af
omkring 950,000 kronor, och hemställde järnvägsstyrelsen om bemyn¬
digande, att af omhänderhafda medel disponera sammanlagdt 950,000
kronor för berörda ändamål, samt om förklaring, att hinder ej mötte för
järnvägsstyrelsen att för den kvantitet järnmalm, som kunde komma att
för bolagets räkning utöfver 1,200,000 ton under år 1907 forslas, och
hvilken kvantitet ej finge öfverstiga 600,000 ton, medgifva att frakten
finge utgå med 2 kronor 64 öre per ton.
I anledning af dessa båda skrifvelser från järnvägsstyrelsen fattade
Kungl. Maj:t beslut den 14 september 1906. Därigenom medgafs, att för
Luossavaara-Kiir unavaara aktiebolag under 1906 finge forslas å sträckan
Kiruna—Riksgränsen, utöfver kontraktsenliga 1,200,000 ton, ytterligare
högst 300,000 ton järnmalm mot en frakt af 3 kronor 30 öre per ton
(den ordinarie fraktsatsen för järnmalm på ifrågavarande sträcka), under
villkor att någon utgift från statsverkets sida för höjande af järnvägens
59
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
trafik förmåga icke föranleddes af ifrågavarande transporter. Däremot fann
Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsens hemställan beträffande transporterna under
år 1907 icke till någon åtgärd föranleda.
De malmkvantiteter, som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag fraktat
från Kiruna till Riksgränsen, och de därför erlagda fraktbeloppen framgå
af följande tabell:
År
|
Fraktad
malm-
kvantitet
|
|
Af bolaget erlagda afgifter
|
|
Motsvarande
|
3,8 % ränta å
anläggnings¬
kostnaden
|
Egentliga
kostnader
|
Ersättning
för förlust å
öfrig trafik
|
Frakt efter
2 kr. resp.
3 kr. 30 öre
per ton
|
en afgift per
ton af
|
|
ton
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
1903 .......
|
962,163
|
1,227,898
|
1,077,698
|
132,777
|
—
|
2,53
|
1904 ........1
|
1,200,000
|
1.227,898
|
1,331,882
|
66,558
|
—
|
2,19
|
1
|
25,233
|
—
|
—
|
—
|
50,466
|
2,00
|
1905
|
1,200,000
|
1,227,898
|
1,569,283
|
|
—
|
2,33
|
|
247,174
|
—
|
—
|
|
494,348
|
2,00
|
1906
|
1,200,000
|
1,227,898
|
1,530,563
|
—
|
—
|
2,30
|
|
300,000
|
—
|
—
|
—
|
990,000
|
3,30
|
Sammanlagdt har bolaget för sina transporter af malm erlagt föl¬
jande fraktafgifter:
År 1903 för 962,163 ton 2,438,373 kr. eller 2 kr. 53 öre pr ton
» 1904 » 1,225,233 » 2,676,804 » » 2 » 18 » > »
» 1905 » 1,447,174 » 3,291,529 » » 2 » 27 > > »
» 1906 » 1,500,000 > 3,748,461 » » 2 > 50 » > >
Tillsammans för 5,134,570 ton 12,155,167 kr.
eller i medeltal 2 kr. 37 öre pr ton.
För transporterna från Riksgränsen till Narvik hafva erlagts:
År 1904 för 1,225,233 ton 807,823 kronor eller 66 öre pr ton
» 1905 » 1,447,174 » 989,276 » » 68 » » »
För år 1906 föreligger ännu icke uppgift om frakten på norsk sida;
men då tilläggsfrakten för transportmängd öfver 1,200,000 ton år 1906
60
Aktiebola¬
get Gelli-
vare malm¬
fälts tran¬
sporter.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
höjts från 75 öre till 1 krona 47 öre per ton, torde medelfraktbeloppet
blifva högre än år 1005.
Från Kiruna till Luleå har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke
under åren 1903—1906 försändt någon malm.
Aktiebolaget Gellivare malmfält, som för begagnande af vissa för
bolagets räkning genom järnvägsstyrelsen utförda spåranläggningar från
Malmberget till Tingvalls kulle och till utmålet Välkomman samt från
plats å linjen Gellivare—Malmberget till utmålet Hermelin med flera ut¬
mål erlägger viss årlig afgift, har för sina malmtransporter från Malm¬
berget till Svartön vid Luleå erlagt fraktafgifter, som fastställts:
genom nådigt bref den 17 april 1893 för åren 1893—1894 till 4
kronor per ton vid försändning af minst 150,000 ton per år och 3 kronor
70 öre för hvarje ton därutöfver, dock med rätt för bolaget att, om hela
den årligen fraktade malmkvantiteten uppgått till 300,000 ton, åtnjuta
nedsättning till 3 kronor 70 öre äfven för de första 150,000 ton;
genom nådigt bref den 28 juni 1895 för år 1895 till 3 kronor 70
öre per ton vid försändning af mindre än 600,000 ton under året, 3 kro¬
nor 20 öre per ton vid försändning af minst 600,000 ton och 3 kronor
för hvarje ton, som försändts utöfver 600,000 ton;
genom nådigt bref den 29 maj 1896 för åren 1896—1897 till
3 kronor per ton vid försändning af minst 600,000 ton per år och 3
kronor 50 öre per ton vid försändning af mindre än 600,000 ton per
år; samt
genom nådigt bref den 1 juli 1898 för tiden från och med år
1898 till 2 kronor 75 öre per ton vid försändning af minst 600,000 ton
per år, 3 kronor 25 öre per ton vid försändning af 400,000—600,000
ton per år och 3 kronor 50 öre per ton vid försändning af mindre än
400,000 ton per år. I dessa afgifter inbegripas jämväl afgift för upp¬
låtelse åt bolaget af mark för malmupplag till den utsträckning, befintligt
utrymme sådant medgifver, för begagnande till malmens lastning, loss¬
ning och utskeppning af statens spår samt för vagnar och öfrig materiel,
elevator, viadukter och andra anordningar vid Gellivare malmberg och
vid Svartön, undantagandes ångskopor.
Därjämte har, på grund af stadgande i förberörda med Luossavaara
—Kiirunavaara aktiebolag den 2 juli 1898 ingångna kontrakt, till staten
aflämnats en utaf aktiebolaget Gellivare malmfält utfärdad, med borgen
af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag försedd utfästelse, hvarigenom,
under villkor att frakten för aktiebolaget Gellivare malmfälts malm¬
transporter å järnvägen Malmberget—Svartön icke förrän tre år efter
Öl
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
därom gjordt tillkännagifvande höjdes utöfver 3 kronor per ton, en årlig
nettovinst af fyra procent af järnvägen Malmberget—Svartön med därtill
hörande bispår och utlastningsanordningar, rullande och annan materiel
garanterats staten under tiden från och med år 1903, till dess kontraktet
upphörde att gälla eller dessförinnan tre år förflutit, från det staten till-
kännagifvit sig icke längre vilja vara vid förenämnda fraktsats bunden.
Enligt ordinarie taxan skulle afgiften för transport af malm från
Malmberget till Svartön utgöra 4 kronor 60 öre per ton och enligt den
undantagstariff, som tillämpas vid försändningar i större omfattning och
med viss regelbundenhet, 3 kronor 70 öre.
1 kommerskollegii och järnvägsstyrelsens förut åberopade utlåtande
den 26 mars 1906 meddelas resultaten af eu af järnvägsstyrelsen gjord
utredning rörande malmtransporterna från Gellivare till Svartön, om¬
fattande redogörelser för dels värdet af och underhållskostnaden för mark,
spår och anordningar, som disponeras af aktiebolaget Gellivare malmfält
och bergverksaktiebolaget Freja, dels det ekonomiska resultatet af linjen
Malmberget—Luleå med sidospår samt banan Gellivare—Koskullskulle un¬
der år 1904. Af förstnämnda redogörelse framgår hufvudsakligen, att i
fraktafgiften för den järnmalm, som af aktiebolaget Gellivare malmfält
transporteras från Gellivare olika gruffält till Svartön, är inbegripen af¬
gift dels för upplåtelse åt bolaget af mark för malmupplag till den ut¬
sträckning, som befintligt utrymme medgifver, dels för begagnande för
malmens lastning, lossning och utskeppning af statens spår — dock med
undantag af de spår till Tingvalls kulle och Välkomman, för hvilka sär¬
skilda afgifter fastställts —, dels ock för vagnar och öfrig materiel, ele-
vator, viadukter och andra anordningar vid Gellivare malmfält och vid
Svartön, undantagandes dock ångskopor, för hvilka särskild afgift utgår.
Ränta efter 3,8 procent å kostnaden för bangårdsanläggningar m. m. (inklusive
värde af upplåten mark) vid Svartön och å anskaffningskostnaden för där¬
städes för växling använda lokomotiv utgjorde år 1904 39,284, respektive
11,185 kronor, eller tillsammans 50,469 kronor, och underhålls- och drift¬
kostnaderna under samma tid 218,135 kronor. Den kostnad, som af an¬
ordningarna vid Svartön föranledts, uppskattas därför af järnvägsstyrelsen
för år 1904 till 268,604 kronor, motsvarande cirka 25 öre per ton under
året nedfraktad malm.
Beträffande det ekonomiska resultatet påvisas att anläggningskost¬
naden i medeltal för år 1904 för linjen Malmberget—Luleå med sidospår
samt bibanan Gellivare—Koskullskulle utgjort 19,414,000 kronor, att trafik¬
inkomsterna år 1904 utgjort 3,867,000 kronor, däraf af malmtrafik här-
flutit 3,174,000 kronor, att driftkostnaderna utgjort 2,493,000 kronor,
62
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
däraf belöpt sig å malmtrafiken 1,849,000 kronor, samt att öfverskottet
således utgjort 1,374,000 kronor, motsvarande å ofvannämnda anlägg¬
ningskapital en ränta af 7,os procent.
I fråga om huruvida skäl kunde förefinnas att höja de bestämda
fraktsatserna för de ifrågavarande malmtransporterna hade ämbetsverken
tagit under ompröfning, om icke de betydande förmåner, som aktiebo¬
laget Gellivare malmfält, såsom ofvan nämnts, utan särskild ersättning åt-
njöte, lämpligen borde ersättas genom särskild afgift, motsvarande ofvan-
berörda kostnad, 25 öre pr ton. En höjning med nämnda belopp af de
genom nådiga brefvet den 1 juli 1898 bestämda fraktafgifter för den järn¬
malm, som af aktiebolaget Gellivare malmfält transporterades från Gelli¬
vare gruffält till Svartön — vid en transportmängd af minst 600,000 ton
utgörande 2 kronor 75 öre per ton — skulle således medföra, att frakten
för nämnda bolags malmtransport å järnvägen Malmberget—Svartön komme
att uppgå till 3 kronor per ton.
. Af aktiebolaget Gellivare malmfälts räkenskaper hade kommers-
kollegium inhämtat, att vinstutdelningen på bolagets bokförda aktieka¬
pital 6,000,000 kronor, för åren 1895—1904 varit i medeltal 4,058 pro¬
cent årligen, samt att, om utdelningen beräknades i förhållande till det
inbetalda aktiekapitalet, 4,000,000 kronor, densamma för nämnda tids¬
period uppgått till i medeltal 5,86 procent årligen. För åren 1895, 1896,
1901, 1902 och 1903 skedde ingen utdelning, under det att för år 1904
ägde rum en utdelning af ända till 750,000 kronor. Af bolagets hand¬
lingar framginge emellertid, att en så hög utdelning möjliggjorts endast
därigenom, att bolaget, med hänsyn till den af Kungl. Maj:t och
kronan mot bolaget väckta rättegång angående utmålen å Gellivare
malmfält och den däraf härflytande ovissheten beträffande äganderätten
till dessa utmål, icke ansett sig böra å underhåll af bolagets bvffgnader,
verk och inrättningar nedlägga så stora kostnader, som annars varit med
klok hushållning förenligt. Vid sådant förhållande och då därtill komme,
att bolaget, om detsamma genom slutlig dom uti förenämnda rättegång
blefve förklaradt såsom rättmätig ägare af sagda utmål, skulle nödgas att
— för utförande af dyrbara tillredelsearbeten för den nu mest förekom¬
mande dagbrytningens förändring till underjordisk brytning, för åstad¬
kommande af ökad elektrisk kraft, för byggande af arbetarbostäder, skolor
och sjukhus med flera åtgärder för malmfältets försättande i tidsenligt och
ekonomiskt ordnadt skick — under de närmaste åren utgifva så betydande
summor, att dess aktiekapital helt sannolikt måste fördubblas, samt att
äfven en obetydlig ökning i fraktsatsen per ton af den till omkring en
miljon ton uppgående kvantitet malm, som nu af bolaget årligen nedfrak-
Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 107.
Go
tades till Luleå, skulle spela eu stor roll uti bolagets ekonomi, ville det
synas, som om bolaget, åtminstone icke; för den närmaste framtiden, borde
belastas med högre fraktafgift för här ifrågavarande . malmtransport, än
hvad som vore oundgängligt för beredande af en skälig inkomst af ban-
delen Malmberget—Luleå. Då i öfrigt afkastningen af det i järnvägsan¬
läggningen nedlagda kapital, hvilken väsentligen uppkomme på grund af
malmtrafiken, i jämförelse med afkastningen å statens järnvägars öfriga
linjer vore mycket betydande — den uppginge år 1904 till 7,08 procent,
medan afkastningen af linjen Stockholm—Göteborg, den mest gifvande, af
de äldre delarna af statsbanenätet, utgjorde 6,68 procent och å linjen
Gellivare—Riksgränsen 4,09 procent samt å statens järnvägar i deras helhet
3,45 procent (år 1905 3,49 procent) — och äfven absolut sedt måste, anses
vara synnerligen tillfredsställande, ansåge ämbetsverken någon höjning af
de genom nådiga brefvet den 1 juli 1898 fastställda af gifter icke böra
vidtagas, helst tidpunkten för en höjning af fraktafgiften knappast syntes
i något fall vara inne, så länge den af Ivungl. Maj:t och kronan mot bo¬
laget anhängiggjorda rättegång icke vore afgjord.
Den för aktiebolaget Gellivare malmfält från Malmberget till Svartön
nedfraktade malmen samt fraktafgiften därför har utgjort:
År 1892—175,188
» 1893—306,315
» 1894—618,281
» 1895—615,611
» 1896—611,593
» 1897—626,171
» 1898—846,929
» 1899—843,011
» 1900—868,326
» 1901 — 982,016
» 1902—975,971
» 1903—932,287
» 1904—979,976
» 1905—916,368
» 1906—887,276
ton ä 4: 00 kr.
» » 3:70 »
» » 3: 70 »
» » 3: 20—3: 00 kr.
» »3:00 kr.
» » 3:00 »
» » 2: 75 »
» » 2: 75 »
» » 2:75 »
» » 2: 75 »
» » 2: 75 »
» » 2:75 »
» 5- 2:75 »
» » 2: 75 »
» » 2:75 y>
Summa 701,000 kr.
» 1,133,000 »
» 2,288,000 »
» 1,967,000 »
» 1,835,000 »
» 1,879,000 »
» 2,329,000 >
» 2,318,000 »
» 2,388,000 »
» 2,701,000 >
» 2,684,000 »
>, 2,564,000 »
» 2,695,000 »
» 2,520,000 »•
» 2,440,000 »
Summa 11,185,319 ton.
Summa 32,442,000 kr.
För bedömande af det nu föreliggande förslaget till öfverenskom¬
melse har det ansetts vara af intresse och betydelse att kunna framlägga
Utredning
angående
malmtill¬
gångarna.
64
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.
en redogörelse för resultaten af de undersökningar, som hittills blifvit ut¬
förda för utredande af de nu ifrågavarande malmtillgångarnas beskaffen¬
het och omfattning. En dylik redogörelse har på uppdrag utarbetats af
professorn vid tekniska högskolan Walfr. Petersson, och jag anhåller att
nämnda redogörelse måtte såsom bilaga litt. H. få åtfölja detta protokoll.
Under hänvisning i öfrigt till professor Peterssons redogörelse vill
jag i största korthet omnämna de slutresultat, till hvilka han däri kommit.
Hvad då först beträffar Kiirunavaara malmfält, anföres, att om vissa
jordtäckta delar af malmfältet lämnas ur räkningen, Kiirunavaaras säkert
kända malmarea uppgår till cirka 286,000 kvadratmeter, hvartill kommer
eu stor areal af kompassdrag, a hvilken malm blottats genom enstaka
diamantborrhål. Hvarje meters afsänkning af nämnda malmarea skulle
således motsvara en kvantitet af 1,287,000 ton. Den nuvarande malm-
tillgången inom Kiirunavaara malmberg ofvan sjön Luossajärvis yta torde
därför kunna uppskattas till omkring 200 miljoner ton, oberäknadt vissa
ofullständigt kända delar. Under förutsättning att fyndigheten med i
hufvudsak oförändrad mäktighet och sidostupning fortsätter till den nivå,
där fyndigheten till följd af sidostupningen träffar utmålsgränserna, kunde
sålunda malmtillgången ensamt inom de utmål, som bolagen helt och hållet
ägde, beräknas uppgå till omkring 487,500,000 ton.
Vid Luossavaara malmfält är malmarean säkert känd å 25,000
kvadratmeter och uppgår sannolikt till inemot 50,000 kvadratmeter. En
meters afsänkning af den säkert kända malmarean skulle gifva 112,500
ton malm. Med behörig hänsyn därtill att fyndigheten i viss mån af-
smalnar mot djupet, kan den i dagen säkert kända delen af Luossavaara-
fyndigheten beräknas innehålla ofvan Luossajärvis vattenyta i rundt tal
omkring 22,500,000 ton, hvartill sannolikt komma ytterligare åtskilliga
millioner ton från de ej blottade delarna af fältet.
I fråga om Gellivare malmfält uttalar professor Petersson, att af
hvad som vid grufdriften och genom särskilda undersökningsarbeten ut¬
rönts beträffande arealen af malmfyndigheter torde framgå, att man utan
fara för öfverskattning kan beräkna:
arean af med grufbrytning belagda malmer inom de af
aktiebolaget Gellivare malmfält disponerade utmålen c:a 129,000 in.2
arean af med grufbrytning icke belagda malmer, hvilka
dock under nuvarande förhållanden kunna anses
brytvärda, afrundadt.............» 31,000 »
Summa c:a 160,000 m.2
Kungi. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 107. 65
Af de hittills vid grufbrytningen gjorda iakttagelserna rörande
malmlagrens dimensioner och hufvuddragen af deras förekomstsätt kunde
i hvarje fall slutas, att malmtillgångarna vore högst betydande och att de
vore tillräckliga för stor brytning under eu ganska lång tidrymd. Till
ett genomsnittligt djup af 125 meter under dagytan kunde påräknas en
malmkvantitet al i rundt tal 50 miljoner ton utöfver redan utbruten kvan¬
titet af cirka 12,r> miljoner ton.
Af de Mertainéns grufaktiebolag nu tillhöriga fyndigheter uppgår
vid Ekströmsberg arean af den blottade malmen till omkring 44,000 kvadrat¬
meter, under det att den totala arean med högsta grad åt sannolikhet kan
angifvas till omkring 50,000 kvadratmeter. Malmen i detta fält år mycket
järnrik med föga fosforhalt. Vid en afsänkning åt 140 meter under dag¬
ytan skulle enligt beräkning utvinnas omkring 30 miljoner ton malm,
hvarmed dock fyndigheten icke blefve uttömd, då med all sannolikhet
malmen sträcker sig till betydligt större djup.
Beträffande Martainens gruffält anför professor Petersson, att till
följd af egenartade geologiska förhållanden undersökningarna å detta fält
ställt sig ^särskildt svåra. Enligt senaste beräkningar skulle malmarean
uppgå till omkring 10,000 kvadratmeter. På grundvalen af de ingalunda
tillräckliga undersökningsarbeten, som hittills blifvit gjorda, är det visser¬
ligen ej möjligt att bedöma malmfyndigheternas djupgående eller verk¬
ställa ens en approximativ beräkning rörande malmtillgångarna inom detta
fält. Så mycket har dock framgått af undersökningarna, att här föreligger
en afsevärd tillgång på en järnrik och fosforren mahn.
Rörande öfriga i professor Peterssons utredning förekommande malm¬
fält, nämligen Haukivaara, Nokutusvaara, Tuollujärvi, Rakkurijoki, Painirova,
Lopasjärvi, Laukujärvi, Toppi och Raggisvaara, kan såsom ett generellt
omdöme sägas, att de hittills utförda undersökningsarbetena icke kunna
lämna tillförlitlig grund för deras bedömande. Under nuvarande förhål¬
landen synas de emellertid äga jämförelsevis ringa värde.
För att från fullt sakkunnigt håll erhålla yttrande angående före- Utredning
varande frågas inverkan på den svenska järnhandteringen, har utlåtande i finska
berörda afseende begärts från öfveringeniören vid järnkontoret J. A. järnhandte-
Brinell. Det yttrande, han med anledning häraf afgifvit, torde få såsom
en särskild bilaga fogas vid detta protokoll. gan.
Öfveringeniören Brinell har i sitt utlåtande påpekat, bland annat,
hurusom den svenska järnhandteringen ända sedan slutet på 1700-talet
Bill. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 9
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
haft att kämpa med förhållanden, som skapats af nya uppfinningar, och
att det vore sannolikt, att så äfven framdeles komme att blifva förhållan¬
det, då utvecklingen ginge i riktning att göra järnhandteringen allt mer
oberoende af råmaterialets beskaffenhet. Äfven om, anför Brinell vidare,
vår järnhandtering i denna strid kommit långt efter i fråga om kvantiteten,
hade den dock, hvad kvaliteten anginge, ända till närvarande stund hållit
sig i första ledet och detta ej endast till följd af våra malmers renhet och
användningen af träkol utan till stor del genom den omsorgsfulla och
intelligenta skötsel, som ägnats denna handtering.
Hvilka utsikter förefunnos nu för vår järnhandterings framtida be¬
stånd och utveckling, särskild! med fästad! afseende på användningen
af malm från Norrbotten? Endast få länder hade sa riklig tillgång på
malm som Sverige, i mellersta delen af landet hufvudsakligast fosforfattig
och i Norrland hufvudsakligast fosforrik. Af norrbottensmalmer vore det
egentligen endast Tuolluvaara, som redan, tack vare dess stora järnhäl t
och låga halter af svafvel och fosfor, vunnit användning vid mellersta
Sveriges järnverk. Öfriga kända norrbottensmalmer, med undantag af en
eller två jämförelsevis mindre förekomster, hade så hög fosforhalt, att de
endast kunde användas för tillverkning af mindre högvärdiga fabrikater,
som icke mäktade draga de höga malmfrakterna till de nu i drift varande
järnverken, hvilka ju med få undantag vore belägna på ganska långt afstånd
från sjöhamn. Med hänsyn till fraktsatserna förefunnes det därför ringa
utsikter för användning i stort af norrbottensmalm vid våra nuvarande
järnverk. Utsikterna i berörda afseende vore desto mindre som i meller¬
sta Sverige fosforrik malm kunde fås till afsevärdt billigare pris frän
Grängesberg än från Norrbotten.
Den naturligaste gängen för utvecklingen af vår järnhandtering
syntes vara, att de gamla verken företrädesvis ägnade sig åt tillverkning
af mera högvärdig! kvalitetsjärn och stålmanufaktur, under det att de för
tillverkning af räls, balkar och gröfre artiklar afsedda verk, som kunde
basera sin tillverkning på norrbottens- eventuellt grängesbergsmalmer och
importerade stenkol, borde söka sig plats vid kusten, dit frakter för malm
och kol vore billigare och där afsättningsmöjligheterna vore gynnsammare.
Vid besvarandet af frågan, i hvad mån afsättning från nya järn¬
verk, baserade på norrbottensmalm och stenkolsbränsle, skulle kunna ut¬
göra ersättning för hittills från utlandet importerade järnvaror, kommer
Brinell till den slutsats, att hela malmbehofvet för en järnkvantitet, mot¬
svarande vår nuvarande import, skulle uppgå allenast till cirka 250,000
ton, en kvantitet, som jämförd med tillgångar och brytningsmöjligheter i
Norrbotten vore obetydlig.
Kinif/I. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.
67
Hvad åter beträffar förutsättningarna för tillgodogörande af norr-
bottensmalmer i stöna; skala för järn till export, uttalar sig Brinell för
Göteborg såsom den lämpligaste platsen för ett verk för sådant ändamål.
Efter en närmare undersökning af samtliga pa frågan inverkande omstän¬
digheter kommer han emellertid till det resultat, att skall ett inländskt
verk, baseradt på Kiirunamalm och importerade stenkol och afsedt för
export, bära sig, sa måste det hafva malmen till billigare pris än de ut¬
ländska järnverk, med Indika det skall konkurrera.
Vidare har Brinell till besvarande upptagit frågan, huruvida det är
antagligt, att malm från grufvorna i Norrbotten inom eu ej alltför lång
framtid i större utsträckning kan komma att tillgodogöras medelst elek¬
trisk energi från våra vattenfall, med torf och skogsaffall som bränsle,
eller med tillhjälp af helt och hållet nya järn tillverkningsmetoder. Han
har därvid anfört, bland annat, att äfven om en metod för elektrisk järn¬
tillverkning vore så fulländad, att den tilläte fabriksmessig drift, så skulle,
då endast cirka hälften af den nu använda kolkvantiteten kunde inbespa-
ras, vi likväl i allt fall i hög grad vara beroende af importeradt bränsle,
om eu afsevärd del af nu exporterad malm skulle inom landet förädlas.
I Tyskland anställda försök att ersätta träkol och koks vid tackjärnsfram-
ställning med torfkol hade visat, att torfkol kunde användes för järnfram¬
ställning i masugn, ehuru det på de flesta platser blefve billigare att an¬
vända annat bränsle. Det syntes emellertid omöjligt att med användning
af nuvarande torftillverkningsmetoder få en större järntillverkning till
stånd, grundad på detta bränsle. Hvad användningen af träkol beträffar,
syntes det både oklokt och orätt, att till förädling af norrländska fosfor-
hal tiga malmer använda dylika kol, ty de vore för detta ändamål onödigt
goda och kunde ersättas med den billigare koksen. Hvad alldeles nya
tillverkningsmetoder beträffar, så vore att märka, att de, huru utmärkta de än
vore, behöfde vanligen flera tiotal år för sin fulländning och innan de
kunde uttränga förut använda metoder.
Brinell har slutligen förklarat, att han trodde på ett framåtskridande
af vår järnhandtering, men att han dock ej trodde, att vi därvid kunde
komma så långt, att ej en rätt afsevärd malmexport från Norrbottens
grufvor samtidigt därmed lämpligen borde ske. England hade ej förhållit
andra nationer att få del af sin rikedom på stenkol. Skulle vi, som hade
mindre förutsättningar att följa vårt eget godtycke, använda en annan tak¬
tik? Värdet af Sveriges import af stenkol och koks hade i medeltal åren
1901—1905 utgjort 58,722,694 kronor. Det syntes icke kunna anses
annat än välbetänkt, att vi genom malmexport sökte tillföra vårt land en
ersättning för åtminstone en del af denna stora utgift för att därmed för-
68
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Departe¬
ments¬
chefens
yttrande.
skaffa Jandet och dess industri ökade utvecklingsmöjligheter. Att ej gorå
så vore oklokt från flera synpunkter och skulle bidraga till att försvaga
ej endast vår ekonomiska utan äfven vår politiska ställning till andra
länder.
Ehuru han sålunda vore af den bestämda åsikten, att en export på
några miljoner ton årligen, eller upp till ifrågavarande järnvägs trafik¬
förmåga, under några tiotal år icke kunde vara annat än till nytta såväl
för det grufbolag, hvarom fråga vore, som för landet, ansåge han det dock
ömkligt-, att, om framdeles nya, nu ej anade möjligheter för malmens för¬
ädlande inom landet skulle uppstå, exporten då kunde återföras till mera
blygsamma dimensioner.
Järnmalmsfrågan borde lösas och det ju förr dess hellre. Vi be-
höfde få släppa denna fråga för att ägna oss åt lösningen af nya problem.
Långvariga hafva de underhandlingar varit, som förts mellan repre¬
sentanterna för staten, å ena, och ifrågavarande bolag, å andra sidan, innan
enighet uppnåtts om det förslag till kontrakt, som nu föreligger. För
bolagen har det varit af vikt att blifva i tillfälle att öka exporten af
malm utöfver nu medgifna kvantiteter och såmedelst påskynda tillgodo¬
görandet af de rika tillgångar, bolagen äga uti ifrågavarande malmfält.
Statens representanter hafva däremot naturligen sökt begränsa nämnda
export med hänsyn till vikten af att för framtiden bevara ifrågavarande
nationalrikedom, men å andra sidan funnit sig böra för att vinna de för¬
dela!', som statens intresse uti förevarande fråga i öfrigt kräfver, med¬
gifva export till den myckenhet, som kan äga rum utan att möjligheten
att under eu oöfverskådlig framtid fortfara med förevarande export äfven-
tyras. För statens representanter har det därjämte gällt att bevaka
nämnda öfriga statsintressen, som beröras af förevarande fråga.
Länge har den önskan hysts, att staten själf mätte komma i besitt¬
ning af ifrågavarande malmfält. Med det värde, de numera erhållit, torde
det emellertid icke längre kunna ifrågasättas, att staten skall omedelbart
inköpa desamma. Det har därför gällt att träffa eu anordning, hvarigenom
staten, med mindre uppoffringar än ett dylikt köp skulle medföra, kunde
komma i tillfälle att förvärfva malmfälten. Detta syfte har vunnits däri¬
genom att staten från och med den dag, det upprättade kontraktet skulle
träda i tillämpning, eller den 1 januari 1908 varder ägare af halfva aktie¬
kapitalet i det bolag, till hvilket öfverlåtas samtliga de malmfält, som icke
redan nu med full äganderätt öfverlämnas till staten- Genom den staten
tillförsäkrade rätt att efter 25 år jämväl tillösa sig den återstående hälften
69
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
åt de samma bolag tillhöriga malmfälten, har staten härjämte satts i till¬
fälle att för ett skäligt pris inom en icke alltför aflägsen tidpunkt er¬
hålla full äganderätt öfver hela den ifrågavarande nationalrikedomen.
Det har vidare varit af synnerlig vikt att tillse, att, därest möjlighet
skulle yppa sig att i mera afsevärd omfattning inom landet förädla malmen
från ifrågavarande berg, en dylik möjlighet icke skulle varda utesluten
redan därigenom, att det malmägande bolaget funne det för sig ekonomiskt
fördelaktigast att exportera all malm. Detta intresse har tillgodosetts dels
genom skyldighet för bolaget att på begäran leverera malm till köpare
inom landet för samma pris, som bolaget skulle erhålla af utländska köpare,
och dels framförallt därigenom att staten, såsom nämnts, med full ägande¬
rätt eller i fråga om ett malmfält med full dispositionsrätt redan nu be¬
kommit åtskilliga, synnerligen gifvande malmtillgångar.
Slutligen har’ det varit önskligt, att staten redan från början er-
hölle inkomster af den ifrågavarande malmexporten. I sådant afseende
har aftalats om eu viss till statskassan ingående afgift för hälften af den
malm, som brytes och exporteras, eller således den malm, som jämlikt
grufvestadgan skulle tillkomma vederbörande jordägare, hvarförutom de
betingade järnvägsfrakterna tillförsäkra staten en afsevärd inkomst.
För de fördelar, af hvilka, staten sålunda skulle komma i åtnjutande,
hafva bolagen hufvudsakligen betingat sig, förutom inedgifvandet af ökad
malmexport, dels den jordägarandel, som staten äger inom vissa i före¬
varande malmfält befintliga utmål och grufvor, hvilken jordägarandel
emellertid skulle öfverlåtas till ett bolag, hvari staten skulle komma att
äga, halfva aktiekapitalet, dels ock förbindelse från statens sida att icke
åsätta malm från gruffälten exporttull.
Dessa äro de hufvudsakliga synpunkter, som vid underhandlingarna
varit de bestämmande. Och anhåller jag nu att till en början få uppläsa
det förslag till kontrakt, hvarom enighet slutligen uppnåtts.
Sedan departementschefen härefter uppläst det upprättade kontrakts¬
förslaget jämte därtill hörande handlingar, af den lydelse, bilaga A. till
detta protokoll utvisar, anförde departementschefen vidare följande:
I det af mig nu upplästa kontraktet utgöra de särskilda bestämmel¬
serna visserligen ett sammanhängande helt, men det torde dock vid eu
närmare redogörelse för kontraktets innebörd vara lämpligt att uppdela
detsamma i vissa olika grupper af aftal, som kunna från hvarandra särskiljas.
Jag anhåller att då först få i deras hufvuddrag beröra de bestämmelser,
som afse ordnandet af statens delägarskap i malmfälten.
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Statens
jordäaar-
andelar.
I hvad öfverenskommelsen afser ordnandet af äganderättsförhållandena
beträffande malmfälten innebär densamma i korthet först och främst öfver¬
låtelse med äganderätt till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag af de
staten såsom jordägare tillhöriga andelar i utmål och grufvor inom malm¬
fälten i Luossavaara, Kiirunavaara och Gellivare. Genom berörda öfverlå¬
telse sker emellertid icke i sak någon förändring i statens rätt till berörda
utmål och grufvor. Den staten såsom jordägare för närvarande tillkom¬
mande hälft i dessa skulle nämligen, såsom redan nämnts, öfvergå till
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Då staten i detta bolag kommer att
äga halfva aktiekapitalet, blir således staten allt fortfarande, ehuruväl endast
medelbart, ägare af hälften i samma utmål och grufvor. Statens rätt till
dem iklädes allenast en annan form än den nu förefintliga.
I fråga om de staten såsom jordägare tillhöriga andelar i utmål
och grufvor, som ägas af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktie¬
bolaget Gellivare malmfält och Mertainens grufaktiebolag, är att anmärka
o Cd Cd 7
följande.
Dessa jordägarandelar åro, i enlighet med bestämmelserna i kung!,
kungörelsen den 20 oktober 1899 om begagnande af Kronans jordägar¬
andel i grufva samt kungl. kungörelsen den 8 juni 1900 angående ändrad
lydelse af vissa §§ i förstnämnda kungörelse, af Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande efter vederbörligen hållna auktioner utarrenderade till veder¬
börande grufbolag. Arrendekontrakten äro utfärdade under åren 1901—1908,
och arrendena afse en tid af 19 år, det år oberäknadt, hvarunder arren¬
det tagit sin början. I arrendeafgift skall för hvarje kalenderår i penningar
erläggas ett belopp, motsvarande eu femtiondedel af värdet af alla de in-
mutningsbara ämnen, som under året eller den del däraf, arrendet om¬
fattar, brutits och uppfordrats ur hvarje grufva, dock att arrendeafgiften
för helt år räknad icke något år må understiga 25 kronor för hvarje
jord ägarandel. Af öfriga kontraktsvillkor är att märka, att, därest vid
den aftalade arrendetidens slut jordägarandel icke upplåtes på nytt
arrende, arrendatorn är berättigad till ersättning för värdet af sin andel
i de för grufarbetet nödiga och nyttiga byggnader, redskap och förråd r
som blifvit under arrendetiden anskaffade. Sådan ersättning utgår dock
högst med ett belopp motsvarande tredjedelen af de sammanlagda arrende-
afgifter, som för arrendetiden blifvit erlagda.
Malmbrytning har ännu icke företagits i något af de utmål eller
inmutade områden, i hvilka staten äger jordägarandel, i följd hvaraf i
arrendeafgift för begagnandet af hvarje jordägarandel för närvarande icke
erlägges mer än 25 kronor för år. För år 1906 utgjorde totalsumman
af afgifterna för ifrågavarande jordägarandelar 3,350 kronor, däraf 1,800
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
71
kronor från L uossavaara-Kii runa va ur a aktiebolag för 72 utmål, 600 kronor
från aktiebolaget Gellivare malmfält för 24 utmål och 950 kronor från
Mertainens grufaktiebolag för 38 utmål.
Staten erhåller genom öfverenskommelse] i vare sig medelbart såsom
.aktieägare eller ock omedelbart äganderätt till:
a) hälften af aktiebolag]^ Gellivare malmfälts nuvarande tillgångar
med undantag af vissa, fordringar och värdepapper;
b) Mertainens grufaktiebolags samtliga nuvarande tillgångar;
c) de Luossavaara-Kii runavaara aktiebolag nu tillhöriga grafkor och
inmutade områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara;
d) hälften af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags nuvarande öfriga
tillgångar med undantag af vissa värdepapper och fordringar.
Vidare erhåller staten uteslutande nyttjanderätt till Luossavaara malm¬
fält under 30-årsperioden 1908—1937 och, om staten så önskar, full
äganderätt, utan erläggande af lösen, vid nämnda periods utgång till de
inom malmfältet nu befintliga grufvor och inmutade områden.
De under c) omförmälda grufvor och inmutade områden erhållas af
staten omedelbart med full äganderätt.
öfverlåtelsen på staten af de under b) nämnda tillgångarna skall
ske på det sätt, att staten af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag med
äganderätt erhåller samtliga aktier i Mertainens grufaktiebolag till nomi¬
nellt belopp af 5,000,000 kronor. (§ 6 inom. 2.)
De under a) och d) omförmälda andelar af aktiebolaget Gellivare
malmfälts och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags tillgångar erhåller slut¬
ligen staten därigenom, att staten ingår såsom ägare till hälften i Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag, hvithet bolag för detta ändamål skall dels öka
sitt aktiekapital till 80 millioner kronor, halfva beloppet preferensaktier
och halfva beloppet stamaktier, dels ock för nominellt 16,016,000 kronor
i nyemitterade stamaktier inköpa afl aktiebolaget Gellivare malmfälts
fasta och lösa egendom med undantag af vissa värdepapper och fordran.
På det att emellertid staten genom att inträda såsom aktieägare i
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och Mertainens grufaktiebolag icke
må åsamkas andel i de skulder, för hvilka dessa bolag och aktie¬
bolaget Gellivare malmfält nu häfta, utan blifva delaktig endast i bolagens
lgångar, har särskild anordning träffats.
Hvad Mertainens grufaktiebolags skulder angår, bär trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund förpliktat sig att utan rätt till regress betala
samtliga de skulder, för hvilka nämnda grufaktiebolag vid utgången af
År 1907 häftar.
Staten till-
komincm.de.
vederlag
72
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Aktiebolaget Gellivare malmfält åter öfverlåter all sill fasta och
lösa egendom skuldfri å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Viss egen¬
dom skall dock vid försäljningen undantagas, nämligen fordran hos
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, kontant kassabehållning samt
fordringar hos banker för innestående medel, aktier i Trollhättans elekt¬
riska aktiebolag och aktiebolaget Expressdynamit, samt egna innelig¬
gande 4V2 % obligationer, hvilken egendom öfverlåtes å trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, mot det att detta bolag åtager sig att, i den
män de förfalla, betala aktiebolaget Gellivare malmfälts nuvarande och
blifvande skulder, utan rätt för trafikaktiebolaget att för sin regressfordran
mot aktiebolaget Gellivare malmfält göra sig betald i förenämnda, till
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåtna egendom, ändå att denna
häftar såsom pant för skulden. Köpeskillingen för aktiebolaget Gellivare
malmfälts ifrågavarande egendom skall utgöra 24,024,000 kronor, hvilken
köpeskilling, såsom jag nyss nämnt, skall likvideras med Luossavaara-
Kiirunavaara aktieboiags stamaktier till nominellt belopp af 16,016,000
kronor. Den öfverkurs, hvartill dessa stamaktier härvid upptagits, har
ansetts betingad af och motsvara den förmån, sammanslagningen af de båda
bolagen medför för aktiebolaget Gellivare malmfält. Beloppet af denna
öfverkurs, tillhopa 8,008,000 "kronor, skall tillföras Luossavaara-Kiiruna¬
vaara aktiebolags reservfond.
Hvad slutligen angår Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, förbi lider
sig trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att utan rätt till regress
gälda samtliga de skulder, för h vil ka Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
häftar vid 1907 års utgång. Såsom vederlag för detta åtagande öfverlåta'
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag å trafikaktiebolaget sina nu ägande,
räntebärande värdepapper, nämligen
a) bankdepositionsbevis, dock att de hos norska staten pantsatta be¬
visen å 1,250,000 kronor må såsom pant kvarligga, så länge nuvarande
fraktkontrakt mellan norska staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
fortfar att gälla,
b) Förenade Separatorintressenternas aktiebolags obligationer och
bolagets egna inneliggande obligationer,
c) aktier i aktiebolaget Expressdynamit, samt
d) bolagets egen fordran hos trafikaktiebolaget.
Det belopp, hvarmed den af trafikaktiebolaget sålunda öfvertagna skuld
må öfverskjuta bokförda värdet af nu uppräknade tillgångar, afskrifves å
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags återstående tillgångar. Denna afskrif¬
ning innebär gifvetvis ytterligare en konsolidering af de Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolags tillgångar, i hvilka staten vinner delägarrätt.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
73
I öfverensstämmelse med hvad nu angifvits skola i Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolags ingående balansräkning för den 1 januari 1908
ur bolagets tillgångar uteslutas förenämnda till trafikaktiebolaget öfver-
låtna tillgångar samt ur bolagets skulder alla andra poster än aktiekapita¬
let och reservfonden samt vinstmedel. De nya tillgångar, som genom av¬
talet tillföras Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, d. v. s. dels de af
staten å bolaget med äganderätt öfverlåtna jordägarandelar, dels ock de
aktiebolaget Gellivare malmfälts tillgångar, som öfverlåtits å Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag, må icke i nämnda balansräkning bokföras till
högre värde, än som erfordras för att samtliga tillgångar skola motsvara
det ökade aktiekapitalet, reservfonden samt vinstmedel.
De aktier i det på nu angifvet sätt omordnade Luossavaara-Kiiru¬
navaara aktiebolag, hvilka staten skulle! erhålla såsom köpeskilling, utgöras
af preferensaktier i bolaget till nominellt belopp af 39,984,000 kronor.
Dessa skulle; öfverlämnas till staten den 1 januari 1908. Emissions-
stämpelkostnaden, som belöper å nämnda aktier, skall enligt kontraktet
icke drabba bolaget. För närvarande äger staten 16 aktier i Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag, hvilka i sammanhang med förenämnda upp¬
görelse skulle utbytas mot preferensaktier. Inalles skulle staten sålunda
blifva ägare till alla bolagets preferensaktier till nominellt belopp af 40
millioner kronor.
Genom de transaktioner, för hvilka jag nu redogjort, skulle, därest
det ifrågavarande aftalet kommer till stånd, staten den 1 januari 1908
blifva ägare till
dels halfva antalet af samtliga aktier, till nominellt belopp af 40
millioner kronor, i det då, så när som på aktiekapital, reservfond och be¬
fintliga vinstmedel, skuldfria Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag;
dels ock samtliga aktier, till nominellt belopp af 5 millioner kronor,
i det då jämväl skuldfria Mertainens graf aktiebok g.
Innan jag fortsätter med redogörelsen för öfriga kontraktsvillkor, Ändringar
vill jag omnämna de i bil. n:o 1 till § 1 af kontraktet närmare omför- i
mälda ändringar i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning,
hvilka till bevarande af statens intressen såsom aktieägare i bolaget skulle
vidtagas.
Jämte det i § 4 af bolagsordningen införts bestämmelse om aktie¬
kapitalets ökande till minst 80 millioner och högst 240 millioner kronor,
har sålunda stadgats, att preferens- och stamaktierna alltid skola vara lika
många. Genom detta stadgande jämte de nya bestämmelserna i § 6 att
preferensaktie endast må ägas af svenska staten, samt i § 22 att, bland
annat, beslut om utsläppande af aktier utöfver minimikapitalet ej är
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 10
74
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
giltigt, med mindre beslutet blifvit godkändt af Kungl. Maj:t, har be¬
tryggande garanti skapats för att staten alltjämt skall bibehålla sin ställ¬
ning såsom ägare till minst halfva antalet aktier i bolaget och därmed
äganderätten till hälften af bolagets tillgångar.
Berörda bestämmelser åro å andra sidan nödvändiga, enär med af¬
seende a statens rätt att deltaga i val af styrelse och revisorer äfvensom
att i öfrigt utöfva rösträtt å bolagsstämma vissa inskränkningar skulle gälla.
Under tiden intill år 1938 skall staten nämligen inom bolagets styrelse vara
representerad liksom nu endast genom en af Kungl. Maj:t utsedd ledamot jämte
eu suppleant för honom, öfriga ledamöter i styrelsen, hvilka skola ut¬
göra minst fyra och högst åtta, skola för nämnda tidsperiod årligen väljas
af innehafvarna af stamaktierna. Från och med år 1938 upphör emellertid
denna begränsning, i det att därefter innehafvare af preferensaktierna,
d. v. s. staten, samt innehafvare af stamaktierna, hvar serie för sig, välja
lika antal styrelseledamöter.
I syfte att förhindra, det skuldsättning af bolaget skall kunna ske
till förfång för staten, är i § 11 bestämdt, att intill år 1938 reverser,
pantförskrifningar, borgensförbindelser och kreditaftal för att vara gällande
skola vara undertecknade jämväl af den af Kungl. Maj:t utsedde styrelse¬
ledamoten. Vidare skola enligt § 12 bemälde styrelseledamot eller vid
förfall för honom hans suppleant bevisligen kallas till hvarje stvrelsesam-
manträde i god tid förut.
Af de tre revisorer, som skola granska bolagets räkenskaper och
förvaltning, skall Kungl. Maj:t äga att utse en jämte suppleant för honom.
Från och med år 1938 inträder emellertid rätt för preferensaktiernas inne¬
hafvare att utse revisorer till lika antal, som af stamaktiernas innehafvare
utses, eller två.
I afseende å den rösträtt å bolagsstämma, som skulle tillkomma
staten såsom innehafvare af preferensaktierna, år i § 17 stadgadt den be¬
gränsning, att till och med år 1937 preferensaktierna medföra endast eu
röst för 10 aktier. Denna inskränkning i rösträtten kompenseras dock
därigenom, att i de viktigare frågor, där statens intressen kunna tänkas
komma att afvika från öfriga aktieägares, afgörandet i sista hand till¬
kommer staten. Enligt § 22 i dess föreslagna förändrade lydelse skola
nämligen beslut om ändring af bolagsordningen, om utsläppande af aktier
utöfver minimikapitalet, om försäljning af bolaget tillhörig fast egendom
eller grufva eller del däraf, om bolagets upplösning eller om nedläggande
af grufdriften icke vara giltiga, med mindre besluten blifvit af Kungl.
Maj:t godkända.
Kunffl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107. 75
I detta sammanhang synes mig liimpligt att beröra den rätt till ut¬
delning, som skulle åtfölja preferensaktierna. Bestämmelserna härom finnas
införda i § 4 af bolagsordningen. Då staten först från och med den 1
januari 1908 skulle inträda såsom preferensaktieägare i bolaget, skulle rätt till
utdelning för dessa aktier ej inträda förrän beträffande 1908 års vinst.
För tiden från och med nämnda år till och med är 1937 skall med före¬
trädesrätt framför stamaktierna af bolagets vinst till staten erläggas årlig
utdelning för preferensaktierna med ett belopp motsvarande en, på sätt
jag strax skall omnämna, bestämd afgift å halfva den kvantitet malm,
så kallad varpmalm dock undantagen, som under hvart och ett af nämnda
år brytes i bolagets grufvor i Kiirunavaara och Gellivare samt därifrån
bortföres. Denna afgift skall utgöra: för åren 1908—1927 en krona per
ton från Kiirunavaara och 50 öre per ton från Gellivare, för åren 1928—
1932 respektive en krona 50 öre och 75 öre samt för åren 1933—1937
respektive två kronor och en krona. Utöfver nämnda afgift skola preferens¬
aktierna icke för perioden 1908—1937 medföra någon rätt till utdelning,
dock att, försåvidt under ett eller flera år nyss sagda utdelning icke kunnat
lämnas, preferensaktiernas ägare äro berättigade att af följande års vinst
bekomma hvad däri brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum.
För tiden efter år 1937 skola preferens- och stamaktierna vara lik¬
ställdar i fråga om rätt till utdelning af den å bolagets verksamhet upp¬
kommande vinst.
Till förklaring af de i det föregående flera gånger omnämnda åren
1932 och 1937 vill jag här erinra därom, att enligt kontraktets 9 § den
31 december 1932 för staten inträder rätt att inlösa de aktier i Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag, hvilka för närvarande tillhöra eller intill sagda
dag förvärfvats af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktie¬
bolaget Gellivare malmfält, samt att, därest staten ej då begagnar lös¬
ningsrätten, rätt att enligt i kontraktet angifna grunder bryta och utfrakta
malm blifvit bolaget tillerkänd för ytterligare fem år eller till utgången
af år 1937. Ifrågavarande data beteckna sålunda terminer, då en regle¬
ring af rättsförhållandena mellan staten och bolaget kan vidtagas, och hafva
en väsentlig betydelse för ett flertal bestämmelser i kontraktet. För de
med lösningsrätten i öfrigt förbundna villkor blir jag i tillfälle att sedan
närmare redogöra.
Förut har jag omförmält, hurusom, för genomförande af kontrakts¬
villkoret att staten genom sitt inträde såsom delägare i bolaget må vinna
delaktighet i dess tillgångar men icke påföras andel af dess skulder, i
bolagets ingående balansräkning för den 1 januari 1908 alla andra skuld¬
poster skola vara afbörda än aktiekapitalet, reservfonden och vinstmedel.
Utdelning ä
preferens¬
aktierna.
Vidare an¬
ordningar
till tryg¬
gande af
statens in¬
träde såsom
aktieägare
i bolaget.
76
Upplåtelse af
"kronomark till
malmbolagen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Samma förmånliga ställning såsom delägare i bolagets tillgångar men icke
medansvarig i dess skulder kommer staten att intaga vid de nämnda reg-
leringsterminernas inträde, därigenom att det jämlikt § 4 i kontraktet
åligger trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att utan rätt till regress
gälda de skulder, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag intill år 1933 resp.
är 1938 må hafva ådragit sig. Liksom den 1 januari 1908 må alltså bo¬
laget 'vid utgången al år 1932 respektive 1937 icke i balansräkning vara
påfördt andra belopp än aktiekapital, reservfond och vinstmedel.
I och lör bedömandet åt bolagets ställning vid förestående inlösning
och äfven i öfrigt är det gifvetvis för staten af stor betydelse, att tillgångarna
icke bokföras till för höga värden. Al denna anledning har i § 4 vidare
stadgats, att bolagets den 1 januari 1908 bokförda tillgångar sedermera
intill år 1933 respektive år 1938 icke må i räkenskaperna uppskrilVas i
värde med högre belopp än som å samma tillgångar verkligen nedlagts,
äfvensom att icke heller under nämnda tid nytillkommen egendom må
bokföras till högre belopp än den kostnad, som därå användts.
I statens intresse har vidare i § 16 af kontraktet stadgats åliggande
för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ej mindre att sörja för en \ allo
rationell malmbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga an¬
stalter och nedlägga erforderliga kostnader än äfven att hålla all för
rörelsen erforderlig egendom i godt skick äfvensom att under åren 1928
1931 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd afyttra sådan egendom.
Med ytterligare erinran att enligt § 21 mom. 2:o) i kontraktet aktie¬
bolag*^ Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
ikläda sig ansvar såsom för egen förbindelse för alla de förpliktelser, som
jämlikt det uppgjorda kontraktet åligga Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,
torde jag med det nu anförda hafva ådagalagt, att aftalet synes innehålla
fullt tillfredsställande anordningar såväl för tryggande ur ekonomisk syn¬
punkt af statens inträde såsom aktionär i Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolag som ock för beredande af tillräckligt inflytande åt staten öfver bo¬
lagets skötsel och dennas öfvervakande.
Jag öfvergår härefter till att redogöra för de ytterligare upplåtelser,
som utöfver de förut omnämnda skulle af de kontrollerande parterna öm¬
sesidigt göras.
I afseende å de upplåtelser, som skett till de ifrågavarande malm¬
bolagen af åtskillig kronan tillhörig mark, tillåter jag mig erinra hurusom
på framställning af Kungl. Maj:t 1899 års Riksdag medgifvit, dels att
till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag finge för en köpeskilling af 100,000
kronor under äganderätt upplåtas visst område af den vid afvittringen i
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
77
Juckasjärvi socken till kronopark afsätta mark, (leds ock att af omförmälda
kronomark finge till samma bolag på arrende under en tid af 50 år upp¬
låtas vissa områden. Likaledes liar 1899 års Riksdag, efter framställning
af Kungl. Maj:t, medgifvit, att till aktiebolaget Gellivare malmfält finge
af den kronan vid afvittringen i Gellivare socken tillfallna öfverloppsmark
på arrende under en tid af 50 år upplåtas en areal af 6 1 9,784 hektar med
undantag' af vissa områden. Pa grund af genom särskilda nådiga bref
den 26 maj 1899 lämnadt bemyndigande har Kungl. Majrts befallnings¬
hafvande i Norrbottens län den 9 september 1899 med bolagen upprättat
arrendekontrakt om de områden, som sålunda skulle till bolagen under
arrende upplåtas. Arrendeafgifterna för de första 10 arrendeåren hafva
sedermera af Kungl. Maj:t fastställts för ofvan omförmälda åt Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag upplåtna mark till 1,500 kronor om året och för
den till aktiebolaget Gellivare malmfält upplåtna arealen till 2,150 kronor
om året. Öfriga arrendevillkor framgå af de upprättade kontrakten, hvilka
jag anhåller måtte få i afskrifter bifogas detta protokoll.
Af ifrågavarande områden skola enligt § 5 mom. 2:o) af kontraktet
afträda^ den 1 januari 1908 dels sistnämnda till aktiebolaget Gellivare
malmfält utarrenderade område, dels ock det område vid Luossavaara,
som å en i kontrakt den 9 september 1899 mellan Kungl. Maj:t samt
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag åberopad karta betecknats med litt.
B. Däremot skall enligt nyss anförda kontraktsrum staten genom sär¬
skilda arrendekontrakt på 50 år till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
upplåta nyttjanderätt dels till den af aktiebolaget Gellivare malmfält
för närvarande innehafda mark, dels till de områden, med undantag
af nyssnämnda med litt. B betecknade område, som nu innehafvas af
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, och dels ytterligare till nya om¬
råden vid Gellivare och Kiirunavaara, hvilka äro behöfliga för bolagets
rörelse. Nyttjanderätten till de sålunda upplåtna områdena skall Luossa¬
vaara-Kiirunavaara aktiebolag äga att behålla på de i arrendekontrakten
stadgade villkor, så länge bolaget uppehåller grufdriften inom Gellivare
respektive Kiirunavaara malmfält. Den malm, som utom nu lagligen gäl¬
lande utmål må finnas inom ifrågavarande områden, får dock icke, så länge
områdena äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, in¬
mutas eller brvtas annat än för kronans räknimj.
I anledning af det nu ifrågasatta utarrenderandet till Luossavaara- Domänsty-
Kiirunavaara aktiebolag af förenämnda områden har infordrats utlåtande rels^^tlå
från domänstyrelsen, däri styrelsen anfört, bland annat, följande.
78
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Hvad först beträffar de till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för
närvarande med nyttjanderätt upplåtna områden, omfattade dessa samman-
lagdt 500,50 hektar. Undantoges förenämnda med litt. B betecknade område
vid Luossavaara, omfattande 136 hektar, återstode 364,so hektar, hvilka skulle
på nytt upplåtas till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Arrendeafgiften
för detta område, ställd i proportion till den nu utgående afgiften för hela
området, skulle utgöra 1,092 kronor. De nya områden vid Kiirunavaara,
till hvilka bolaget nu skulle erhålla nyttjanderätt, omfattade enligt skogs-
personalens uppgifter sammanlagdt 358 hektar. Samtliga dessa områden
vore från skogshushållningens synpunkt nästan värdelösa, i det de vore
beväxta med gles förkrympt björkskog och delvis vore kaka. Områdenas
värde vid nu ifrågavarande upplåtelse betingades därför i detta fall nästan
uteslutande af den användning de kunde erhålla på grund af sitt läge
intill malmfälten, hvilkct värde, därest malmdriften skulle komma att ökas,
torde stiga. Med en beräkning af detta värde efter samma grunder, som
tillämpats vid värdering åt de är 1899 till bolaget upplåtna områdena,
skulle de nya områdena betinga eu årlig arrendeafgift af 1,075 kronor.
Den bestående upplåtelsen vid Gellivare malmfält omfattade 619,784
hektar. De delar af statens alvittrade öfverloppsmark, som nu ifrågasattes
att ytterligare upplåtas, omfattade sammanlagdt 6 20,63 hektar. Med undan¬
tag af det på norra sidan af Gellivare malmfält belägna berget Välkom-
man, hvilket angåfves vara kålt och sterilt, vört; sistberörda områden be¬
växta med gles barr- och löfskog, från hvilken någon reguljär skogsafkast-
ning icke ansåges vara att påräkna. Områdenas värde vid ifrågasatt upp¬
låtelse vore därför betingadt hufvudsakligen af den användning, de kunde
erhålla på grund af sin belägenhet intill malmfältet. Med afseende härå
ägde markerna ett stigande värde, allt efter som de för malmens tillgodo¬
görande vid ökad grufdrift kunde behöfva tagas i anspråk. Med tillämp¬
ning åt samma beräkningsgrund som i fråga om arrendeafgiften för de
nu utarrenderade områdena borde de nya områdena, hvilka till arealen
vore ungefär lika stora som de förut upplåtna, betinga en arrendeafgift
af likaledes 2,150 kronor.
Med afseende å skogens vård å de till upplåtelse ifrågasatta områdena
ansåge domänstyrelsen, att enahanda bestämmelser kunde tillämpas, som
enligt kontrakten den 9 september 1899 vore gällande.
De områden, som enligt den föreliggande överenskommelser! skulle
upplåtas till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, skulle enligt domän¬
styrelsens utredning omfatta vid Kiirunavaara 364,50 hektar förut upplåten
areal och 358 hektar nytt område eller tillhopa 7 2 2,50 hektar samt vid
79
Kungl. Maj:t* Nåd. Proposition N:o 107.
Gellivarc (! 19,784 hektar förut upplåten areal och 620,63 hektar nytt område
eller tillhopa l,240,4u hektar. Efter domänstyrelsens på grundval af nu
utgående arrendeafgifter gjorda berilkning skulle de årliga arrendesuin-
morna utgöra för områdena vid Kiirunavaara 2,167 kronor och för om¬
rådena vid Gellivarc 4,300 kronor. Enligt med Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag träftadt aftal komma emellertid arrendeafgifterna för ifråga¬
varande områden att utgå med resp. 4,000 och 6,000 kronor för år. 01-
riga arrendevillkor, hvilka till alla delar öfverensstämma med de i nu
gällande arrendekontrakt stipulerade, framgå af uppråttade förslag till nya
arrendekontrakt, hvilka jämte tillhörande kartor jag anhaller att såsom bi¬
lagor litt. B och C måtte få fogas vid detta protokoll.
Järnvägsstyrelsen, som hörts angående det sålunda ifrågasatta upplåtan¬
det af nya områden till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, har i afgifvet
underdånigt utlåtande anfört, att från statens järnvägars sida intet vore
att erinra mot upplåtandet under de härför nu ifrågasatta villkor.
Järnvägs-
styrelsemut-
lätandc.
Ytterligare utfästelser från statens sida, hvilka såsom ägande direkt Ytterligare
sammanhang med statens inträde såsom delägare i Luossavaara-Kiiruna-y“Jj°g^’!g
vaara aktiebolag lämpligen höra i detta sammanhang omnämnas, åro: sida.
a) att den mellan kronan, å ena, och aktiebolaget Gellivarc malmfält
med flera, å andra sidan, anhängig» rättegång angående rätt till vissa in¬
mutningar, i hvilken rättegång Svea hofrätt gifvit dom den 23 februari
1906, skall nedläggas till alla delar med kvittning parterna emellan af
rättegångskostnaderna;
b) att staten för tiden från och med den 1 januari 1908 ikläder sig
betalningsskyldighet för den royalty, som enligt aftal den 11 februari och
den 20 maj 1903 skall utgå till G. E. Broms’ rättsinnehafvare och belöper
på Mertainens grufaktiebolags nuvarande egendom samt på den malm, som
staten enligt kontraktet kan komma att bryta i Luossavaara malmfält;
c) att, därest under den tid, det nu ifrågasatta aftalet äger bestånd,
exporttull eller annan pålaga eller afgift, af hvad slag det vara må, af
svenska staten pålägges järnmalm, som brytes eller exporteras, staten skall
under förra hälften af nästpåfoljande kalenderår godtgöra trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag hvad
de af sagda grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon
uti överenskommelser) afsedd fyndighet; samt
d) att, därest under sagda tid något af nämnda två bolag eller aktie¬
bolaget Gellivare malmfält måst vidkännas direkt beskattning, af hvad slag
det vara må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med
80
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
årlig inkomst uppgående till beloppet af nettovinsten för det svenska
bankbolag, som under samma år haft den största nettovinsten, eller med
förmögenhet uppgående till beloppet af förmögenheten hos det svenska
bankbolag, som vid slutet af samma år ägt den största förmögenheten,
staten skall under loppet af nästpåföljande kalenderår godtgöra detta
bolag ej mindre hvad bolaget nödgats utgifva utöfver hvad det bort ut¬
gifva, därest beskattning utgått efter samma grunder som för bolag med
nyss sagda inkomst eller förmögenhet, än äfven ränta å skillnadsbeloppet
efter fyra procent om året; dock att, där beskattningen icke utgått efter
annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst af
1,500,000 kronor eller med en förmögenhet af 30,000,000 kronor, godt-
görelsc, hvarom här är fråga, i intet fall skall äga rum.
I afseende å den royalty, som utgår till G. E. Broms’ rättsinne-
hafvare är att erinra följande. Det ofvanberörda aftalet af den 11 februari
1903, genom hvilket trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund af G. E.
Broms förvärfvade aktiemajoriteten i aktiebolaget Gellivare malmfält och
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, innehåller, bland annat, att trafik-
aktiebolaget skall till Broms eller hans rättsinne häfvare utbetala eu
royalty af 10 öre för hvarje ton malm, som under en tid af femtio år,
räknad från det bolagsstämma med trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelö¬
sund godkänt berörda aftal, kommer att brytas i de aktiebolaget Gelli¬
vare malmfält, Mertainens grufaktiebolag och Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag då tillhöriga grufvor. Enligt aftalet den 20 maj 1903 för¬
ändrades öfverenskommelsen om nämnda royalty därhän, att royaltyn
skall utgå med 10 öre per ton för den forsta en million ton malm, som
brytes, och med 5 öre per ton för hvad därutöfver brytes, allt för år
räknadt. Enligt en senare, den 2 april 1904, träffad öfverenskommelse,
har gifvits det förtydligande åt förenäinnda bestämmelser, att dåmera af-
lidrie G. E. Broms’ sterbhus skall vara berättigad! åtnjuta den i aftalen
bestämda royaltyn för hvarje ton malm, som brytes och bortföres från
aktiebolaget Gellivare malmfält, Mertainens grufaktiebolag och Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag då tillhöriga grufvor, så att om äganderätten till
någon af dessa grufvor frånkännes bolagen på grund af försummelse, som
redan före aftalens ingående ägt ruin, sterbhuset icke är berättigad! er¬
hålla royalty för malm från sådan grufva, äfvensom att royaltyn skall ut¬
betalas månadsvis. De femtio åren löpa från och med den 1 januari
1904.
Anledningen därtill, att för fastställandet af den i punkten d) nyss
omförmälda inkomst- och förmögenhetsgräns valts det svenska bankbolag,
som ifrågavarande år haft den största nettovinsten eller vid slutet af
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
81
samma år ägt den största förmögenheten, är, att bankbolags nettovinst och
förmögenhet kunna bestämmas med större lätthet och säkerhet än andra
bolags. För bankbolagen finnas nämligen i förevarande hänseenden offi¬
ciella siffror att tillgå å finansdepartementets bankbyrå.
Utöfver det förut omnämnda vederlag, som staten enligt kontraktet
erhåller, upplåter Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till staten, såsom re¬
dan nämndt, nyttjanderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara
malmfält. Vid utgången af denna tidsperiod skall staten äga rätt att efter
sitt godtfinnande antingen behålla de till ifrågavarande malmfält hörande
grufvor och inmutade områden med full äganderätt och utan lösen, eller
ock att mot återlämnande af grufvorna af Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolag erhålla lösen för alla för grufvornas tillgodogörande eller administ¬
rerande anordnade anstalter, byggnader och annat, liksom för maskiner,
redskap och materiel.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig vidare att söna de
bolaget tillhöriga inmutningar, för hvilka utmål ännu ej blifvit lagda, och
medgifver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål, som
må vara lagda enligt 1855 års grufstadga, beräknas, såsom vore utmålen
lagda enligt nu gällande grufstadga. Denna bestämmelse innebär den in¬
skränkning för bolaget, att malmgångar, som på djupet falla utom utmålets
gränslinjer, lodrätt räknadt från ytan, icke må af bolaget bearbetas.
Sammanfattas de upplåtelser och utfästelser, som enligt kontraktet
skola ske från bolagets sida, med direkt hänsyn till den ägande- eller
förfoganderätt till ifrågavarande malmtillgångar eller eljest det inflytande
öfver desamma, som staten därigenom skulle ernå, finner man, att staten
först och främst skulle, omedelbart genom den föreliggande öfverenskom-
melsens godkännande från statens sida, blifva ägare till
a) hälften af samtliga Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu till¬
höriga grufvor och inmutade områden inom Kiirunavaara och Luossavaara
malmfält;
b) samtliga Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu tillhöriga grufvor
och inmutade områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Hau-
kivaara;
c) hälften af samtliga aktiebolaget Gellivare malmfält nu tillhöriga
grufvor och inmutade områden (i Gellivare malmfält); samt
d) samtliga Mertainens grufaktiebolag nu tillhöriga grufvor och
inmutade områden, belägna inom Mertainens, Painirova, Tuollujärvi,
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft. 11
Bolagett
vidare upp¬
låtelser .
Samman¬
fattning.
82
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Inskränk¬
ningar i
statens bryt¬
ningsrätt.
Inskränk¬
ningar i bo¬
lagets bryt¬
ningsrätt.
Roggisvaara, Störa Järta, Rakkurijoki, Laukujärvi, Ekströmsbergs och
Njuotjamavaara (Topp i) malmfält.
Vidare erhåller staten uteslutande nyttj anderätt till Luossavaara
malmfält under 3O-årsperioden 1908—1937 och, om staten så önskar,
full äganderätt, utan erläggande af lösen, vid nämnda periods utgång till
de inom malmfältet nu befintliga grufvor och inmutade områden.
Beträffande statens rätt att bryta malm från de malmtillgångar, hvar¬
öfver staten sålunda med full äganderätt eller uteslutande nyttjanderätt
skulle komma att förfoga, har i kontraktet stipulerats den inskränk¬
ning att staten intill år 1933 resp. 1938 icke skall äga att för annat
ändamål än järn- eller ståltillverkning i Sverige bryta eller låta bryta malm
inom de Mertainens grufaktiebolag nu tillhöriga grufvor och inmutade
områden, inom de Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu tillhöriga grufvor
och inmutade områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Hauki-
vaara samt inom Luossavaara malmfält.
Därjämte skulle staten ansvara för att den malm, som utom nu
lagligen gällande utmål må finnas inom förenämnda utarrenderade områden,
icke, så länge dessa äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolag, må annat än för kronans räkning inmutas eller brytas, samt ut¬
fästa sig att icke före utgången af år 1932 eller, om staten då ej begagnar
sin lösningsrätt, före utgången af år 1937 bryta eller därstädes låta bryta
malm.
Jämväl beträffande de kontraherande bolagens rätt att disponera
öfver de i deras besittning kvarblifvande malmtillgångarna skulle gälla
betydande inskränkningar. Sålunda skulle under den tidsperiod, hvar¬
under de i kontraktet gifna bestämmelser i första hand skulle vara
gällande, eller åren 1908—1932, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke
äga att bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagdt 75,000,000 ton
järnmalm inom Kiirunavaara malmfält samt 18,750,000 ton järnmalm inom
Gellivare malmfält. Skulle staten icke komma att begagna sin lösnings-
rätt vid utgången af år 1932, skulle bolaget äga att under åren 1933—
1937 bryta ytterligare i Kiirunavaara 15,000,000 ton järnmalm och i
Gellivare 3,750,000 ton järnmalm. De maximikvantiteter malm, som
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag enligt det föreliggande kontraktet är
berättigadt att uttaga, utgöra alltså 90,000,000 ton från Kiirunavaara och
22,500,000 ton från Gellivare. Häri är dock icke inräknad vid brytnin¬
gen fallande s. k. varpmalm, hvilken bolaget äger att utöfver de nämnda
malmkvantiteterna tillgodogöra sig.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
83
För Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag gäller ytterligare den in¬
skränkning, att bolaget icke får exportera s. k. A-malm från utmålen n:r
16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i Kiirunavaara utöfver den kvantitet
af omkring 700,000 ton, som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld
för leverans från och med år 1908.
An vidare stadgas i kontraktets § 22 uti nu ifrågavarande syfte,
att trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller annan blifvande ägare
till Grängesbergs grufaktiebolag tillhöriga grafkor i Grängesberg ej må
från dessa grufvor exportera mera än högst 650,000 ton järnmalm under
hvart och ett af åren 1908—1917 samt efter år 1917 högst 450,000 ton
årligen, öfverskridas nämnda maxima, skall trafikaktiebolaget till staten
erlägga vite, beräknadt efter 5 kronor för hvarje ton, som blifvit expor¬
terad utöfver stadgad maximikvantitet.
Hvad jag i det föregående hufvudsakligen berört har varit de delar
af det förevarande aftalet, genom hvilka statens delägarskap i malmfälten
skulle ordnas samt hvad därmed står i samband. Jag har därvid i kort¬
het omnämnt, att för beredande af möjlighet för staten att, därest så
finnes önskvärdt, förvärfva full äganderätt till. malmtillgångarna i deras
helhet, rätt för staten skulle efter vissa år inträda att tillösa sig hvad som
genom det föreliggande aftalet icke skulle tillfalla densamma.
Detta förvärf af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags öfriga tillgångar
skulle ske genom inlösen af de aktier i bolaget, hvilka nu tillhöra eller
intill den 31 december 1932 förvärfvats af trafikaktiebolaget Grängesberg-
Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare malmfält. Dessa bolag komme att
vara de hufvudsakliga innehafvare af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags
stamaktier, i det att de genom den föreliggande öfverenskommelsen skulle
komma att förfoga öfver sammanlagdt minst 39,852 sådana aktier. Vill
staten begagna lösningsrätten, skall därom göras*tillsägelse under år 1930
hos trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund samt hos aktiebolaget Gelli¬
vare malmfält, om detta bolag då ännu äger bestånd, hvarvid det likväl
skall stå staten öppet att senast sex månader före inlösningsdagen åter¬
kalla gjord tillsägelse.
Inlösningssumman skall bestämmas medelst värdering af berörda
aktier genom nio ojafviga gode män, af hvilka tre skola utses af Kungl.
Maj:t, tre af trafikaktiebolaget, en af magistraten i Stockholm, en af
magistraten i Göteborg och en af styrelsen för tekniska högskolan i
Stockholm.
Vid värderingen, hvarunder Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags
böcker och öfriga handlingar skola hållas tillgängliga för gode männen,
84
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
uppskattas den årliga medelvinst, sistnämnda bolag skäligen bör anses hafva
haft å försäljningen af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig
under åren 1920—1929, hvarvid hänsyn skall tagas ej blott därtill, om
bolaget under perioden gjort skäliga afskrifningar, utan äfven till alla
andra på bedömandet inverkande omständigheter. Angående afskrifningar
är att iakttaga, att bolaget icke har skyldighet att på grund af malms
bortförande göra afskrifning å själfva grufvorna ej heller att å fastigheter
göra andra afskrifningar, än som föranledas af byggnaders nedgång i
värde. Har kvantiteten af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort
sig under nämnda tioårsperiod, öfverstiga 30,000,000 ton från malmfältet
i Kiirunavaara eller 7,500,000 ton från" Gellivare malmfält, skall från be¬
räkningen uteslutas den vinst, som belöpt å de Överskjutande kvantite¬
terna. Om till följd af krig eller blockad afbrott i utfraktningen af
malm ägt rum under ifrågavarande tidsperiod, skall i stället för den tid,
afbrottet varat, medtagas i beräkningen en lika lång tidrymd närmast före
år 1920.
Den nämnda tioårsperioden, 1920—1929, har valts för uppskattning
af medelvinsten med hänsyn därtill, att tillsägelse om begagnande af lös¬
ningsrätten skall ske under år 1930, hvarefter värdering kan ifrågakomma
när som helst under tmen till inlösningsdagen den 31 december 1932,
och att för bestämmande af den årliga medelvinsten fullt färdiga bokslut
måste föreligga.
Lösesumman skall utgöra tjugufem gånger hälften af den sålunda
uppskattade medelvinsten, d. v. s. så stor del af bolagets medelvinst, som
belöper å halfva aktiekapitalet (stamaktierna), kapitaliserad efter fyra procent.
Skulle emellertid nämnden uppskatta de malmkvantiteter, som vid 1932
års utgång finnas kvar inom bolagets utmål, till mindre belopp än
150,000,000 ton i Kiirunavaara malmfält eller 37,500,000 ton i Gellivare
malmfält, skall från lösesumman afdragas hvad som svarar emot bristen i
nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.
Den efter sålunda angifna grunder bestämda lösesumman, med af¬
drag för hvad däraf proportionellt må kunna belöpa på stamaktier, som
icke ägas af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund eller aktiebolaget
Gellivare malmfält, skall erläggas kontant å inlösningsdagen, dock med
rätt för staten att dröja med erläggande af lösesumman eller någon del
däraf intill den 31 december 1933, mot skyldighet för staten att meddela
bolagen dagen för inbetalningen en månad förut samt att erlägga fyra
procent ränta å det resterande beloppet från inlösningsdagen till dess be¬
talning sker. Har vid tiden för lösesummans erläggande staten såsom
ägare af preferensaktierna icke erhållit den utdelning å samma aktier, som
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.
85
enligt bolagsordningen skall tillkomma preferensaktierna, innan utdelning
å stamaktierna må äga rum, skall staten äga att från lösesumman afdraga
det belopp, som brustit i sådan utdelning.
Vid eventuellt begagnande från statens sida af ifrågavarande lös-
ningsrätt har det fall ansetts kunna komma att inträffa, att Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag icke medhunnit att bryta och utfrakta hela de
maximikvantiteter malm, som bolaget enligt kontraktet skulle äga att intill
utgången af år 1932 tillgodogöra sig, nämligen från Kiirunavaara 75,000,000
ton och från Gellivare 18,750,000 ton. Detta förhållande inverkar icke med
nödvändighet på storleken af lösesumman, hvilken, beroende på utfraktningens
storlek under den för medelvinstens uppskattande använda tioårsperioden,
i dylikt fall ändock kunde komma att uppgå till lika högt belopp som om
hela maximikvantiterna uttagits. Men då en af grundförutsättningarna för
den ifrågavarande öfverenskommelsens genomförande varit, att Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag skulle äga att tillgodogöra sig malm till nämnda
maximibelopp, har det från bolagens sida gjorts gällande, att, därest
brytning och ^fraktning i sådan omfattning genom mellankommande
hinder icke medhunnes, bolagen i allt fall borde erhålla någon skälig er¬
sättning för uteblifven vinst af hvad sålunda icke uttagits. Denna fordran
har från statens sida i viss mån tillmötesgåtts. Det har nämligen
öfverenskommits, att därest vid inlösen det fall, som nu omförmälts,
förelåge, staten skall utöfver lösesumman för aktierna lämna trafikaktie¬
bolaget Grängesberg-Oxelösund och aktiebolaget Gellivare malmfält er¬
sättning, i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolag belöper, för hvad af de fastställda maximikvantiteterna icke ut-
fraktats, dock i intet fall för mera än 5,000,000 ton, hvarvid hvarje ton
beräknas till ett pris, motsvarande bolagets på förut nämndt sätt upp¬
skattade medelvinst under åren 1920—1929 per ton malm med afdrag af
det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktats under åren 1928—1932,
skolat jämlikt förut omförmäld bestämmelse i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolags bolagsordning å samma malm tillkomma preferensaktierna i
bolaget. Beräkningen af ifrågasatt ersättningsbelopp skall i brist på åsäm-
jande verkställas af nio ojäfvige gode män, utsedde på enahanda sätt
som de förut åsyftade värderingsmännen, och beloppet erlägges kontant
före utgången af år 1933.
Begagnar staten icke den 31 december 1932 sin nu omförmälda
lösningsrätt, inträder ingen förändring i då bestående äganderätts- och
nyttjanderättsförhållanden vid malmfälten för en tid af fem år framåt.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skall under denna period, såsom jag
redan anfört, äga att bryta och på dittills gällande fraktningsvillkor
86
Frakta/-
talet■
Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.
utfrakta, utöfver förut omnämnda malmkvantiteter, ytterligare från
Kiirunavaara malmfält 15,000,000 ton malm och från Gellivare malmfält
8,750,000 ton malm. Under denna period åtnjuter staten liksom förut
endast begränsad utdelning å sina preferensaktier ehuru till i det före¬
gående omnämndt förhöjdt belopp.
Med ingången af år 1938 skall emellertid staten inträda i fullt ut¬
öfvande af rättigheter och skyldigheter såsom aktieägare i bolaget. Då
upphöra de dittills gällande inskränkningarna med afseende å rösträtt vid
bolagsstämmor, val åt ledamöter i bolagets styrelse, andel i bolagets vinst
m. in. Tillika skall staten då, sedan bolagets vid 1937 års utgång be¬
fintliga skulder jämlikt af mig förut omnämnd bestämmelse i kontraktet
gäldats af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, i likhet med öfriga
aktieägare blifva ansvarig för bolagets därefter uppkommande skulder.
Angående brytningen af malm vid grufvoma samt utfraktningen af malmen
från och med år 1938, hvarutinnan dittills gällt de i den föreliggande
öfverenskommelsen förefintliga bestämmelser, skola nya aftal träffas.
Möjlighet har dock ansetts förefinnas, att samarbetet mellan staten
och öfriga aktieägare såsom sålunda fullt jämställda parter inom bolaget
icke komme att blifva för staten tillfredsställande utan göra önskvärdt ett
förvärf från statens sida af hela bolaget. För detta ändamål har stipule¬
rats, att vid utgången af år 1942 staten skall äga enahanda rätt till in¬
lösen af stamaktier i bolaget, som staten ägt den 31 december 1932. Vill
staten begagna denna lösningsrätt skall därom göras tillsägelse under år
1940 hos trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund samt hos aktiebolaget
Gellivare malmfält, om detta bolag då ännu består, och skall i fråga om
statens rätt att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och
grunderna därför, om afdrag å lösesumman samt om tiden för dess er¬
läggande, hvad i fråga om 1932 års inlösningsrätt är därom stadgadt, äga
motsvarande tillämpning, dock att för beräkning af medelårsvinsten skall
läggas till grund kvantiteten af den malm, bolaget brutit och tillgodo¬
gjort sig under tioårsperioden 1928—1937.
Härmed öfvergår jag till att redogöra för en annan af de viktigare
delarna i den föreliggande öfverenskommelsen, nämligen det däri ingående
aftalet angående Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmfraktning å
järnvägen S vartön—Rik sgränsen.
Detta aftal, genom hvilket. den emellan staten samt Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag den 2 juli 1898 ingångna öfverenskommelse skulle
upphöra med 1907 års utgång, sammanhänger på det närmaste med de
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.
87
begränsningar i bolagets brytningsrätt, som jag förut omnämnt, och inne¬
håller såsom hufvudbestämmelser:
l:o) utfästelse från statens sida att under åren 1908-—1932 mot en
afgift af 2 kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen frakta
den malm, sammanlagdt 75,000,000 ton, som bolaget äger att under
nämnda år bryta inom Iviirunavaara malmfält, hvilken kvantitet skall sålunda
fördelas, att bolaget under år 1908 äger att frakta omkring 1,500,000 ton,
hvarefter kvantiteten småningom, dock högst med 400,000 ton under ett år,
ökas intill högst 3,300,000 ton årligen; bolaget skall före den 1 juli hvarje
år hos järnvägsstyrelsen anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under
närmast följande kalenderår vill frakta från Kiruna till Riksgränsen, samt,
om bolaget för något kommande år önskar öka kvantiteten med mera än
200,000 ton utöfver den för närmast föregående år afsedda mängden,
därom lämna järnvägsstyrelsen meddelande minst två år före ingången af
det kalenderår, hvarunder sådan ökning skulle äga rum;
2 ro) såsom en i öfvervägande mån alternativ bestämmelse till den
under l:o) omförmälda, utfästelse från statens sida att under åren 1908—
1932 årligen frakta intill 1,200,000 ton malm eller den kvantitet, som
Kungl. Maj:t därutöfver kan medgifva, från Kiruna till Svartön, mot en
afgift af 3 kronor 48 öre per ton, däri inberäknad ersättning för upp¬
lagsplats och begagnande af lastningsanordningar på Svartön, i likhet med
hvad som gäller angående malm, som fraktas från Gellivare till Svartön
enligt kungl. brefvet den 1 juli 1898, dock med iakttagande att samman¬
lagda kvantiteten af hvad bolaget under ett år fraktar från Kiruna till
Riksgränsen och från Kiruna till Svartön icke får öfverstiga 3,500,000 ton
och icke under ett år ökas från föregående år med mer än högst 400,000
ton; skolande Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, om det vill begagna
rättigheten att frakta från Kiruna till Svartön, därom hos järnvägsstyrel¬
sen göra anmälan minst ett år före ingången af det kalenderår, hvarunder
fraktningen från Kiruna till Svartön är afsedd att äga rum;
3:o) utfästelse från statens sida att under ofvannämnda period 1908
—1932 från Gellivare (Malmberget) till Svartön frakta den malm, samman¬
lagdt 18,750,000 ton, som bolaget skall äga att bryta inom Gellivare malm¬
fält, mot en afgift af 2 kronor 75 öre för ton och under de bestämmelser
i öfrigt, som innefattas i kungl. brefvet den 1 juli 1898; skolande sagda
kvantitet fördelas ungefär lika på hvart af ifrågakomna år, dock med rätt
för bolaget att under de första fem åren utfrakta intill 1,000,000 ton
årligen;
4:o) berättigande för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att under
år 1907, utöfver den i kontraktet emellan svenska staten och bolaget den
88
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
2 juli 1898 angifna kvantitet 1,200,000 ton från Kiruna till Riksgränsen
frakta ytterligare intill 150,000 ton järnmalm emot en afgift af 2 kronor
64 öre för ton och på de villkor i öfrigt, som skola gälla för bolagets
ifrågavarande malmtransporter från och med år 1908; samt
5:o) berättigande för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, att, därest
under förut angifna förutsättningar bolagets nyttjanderätt till Kiiruna-
vaara och G cl! i\ are malmfält skulle komma att äga bestånd jämväl under
femårsperioden 1933—1937, utfäkta de för denna period till brytning
fastställda maximikvantiteter, 15,000,000 ton från Kiirunavara och 3,750,000
ton från Gellivare, mot den för malmfraktningen under åren 1908—1932
för h\ arj e fall bestämda- frakt och öfriga fraktningsvillkor, och ålio*o*er det
bolaget att under ifrågavarande fem år fördela malmfraktningen med unge¬
fär lika kvantiteter på hvarje år.
Utöfver de medgifvanden, hvartill staten sålunda skulle utfästa sig,
skulle staten enligt § 19 i kontraktet ytterligare förbinda sig att under
tiden intill 1932 års utgång, eller, om staten då icke begagnat sin lös¬
ningsrätt, intill 1937 års utgång, icke låta annan frakta för export afsedd
järnmalm å järnvägen Svartön—Riksgränsen mot billigare afgifter än dem,
som medgifvits Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, äfvensom att efter
1932 resp. 1937 års utgång låta bolaget frakta malm på samma villkor,
som angående för export afsedd malm bestämmas för andra malmtrafikan¬
ter i Norrbotten.
Beträffande fraktaftalet i sin helhet gäller, att staten fritager sig från
ansvar för den minskning i transporterade malmmängder, som kan upp¬
stå, därest icke bolaget med största möjliga jämnhet fördelar malmafsänd-
ningen på årets särskilda månader eller trafiken förhindras genom om¬
ständigheter, öfver hvilka förvaltningen åt statens järnvägar icke råder.
Vidare bör erinras, att fraktaftalet icke äger tillämplighet med af¬
seende å s. k. varpmalm, som af bolaget fraktas.
Emot de utfästelser beträffande utfraktningen af bolagets malm, för
Indika- jag nu redogjort, svarar från bolagets sida den förpliktelse, att,
därest det fraktbelopp, bolaget enligt de angifna grunderna skulle hafva
att erlägga . till staten för transport å järnvägen Gellivare—Riksgränsen,
något år. ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för
nämnda järnvägs drift och underhåll jämte fem procent å nuvarande och
blifvande anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall
för sådant år betala en summa, som motsvarar detta sammanlagda belopp.
Härvid må dock ej i driftkostnaden inräknas utgift, som, enligt hvad af
järnvägens räkenskaper utrönes, föranledts allenast af persontrafik, post¬
befordran och transport af annat gods än bolagets.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
89
I stället för denna garantibestämmelse skall, därest staten för annans
eller andras räkning än bolagets fraktar malm från Kiruna till Riks¬
gränsen till sammanlagd myckenhet af minst 300,000 ton för år, gälla
följande. Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare—Riks¬
gränsen ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för järn¬
vägens drift och underhåll jämte fem procent å nuvarande och blifvande
anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall lör sådant
år betala, med inberäkning af fraktafgiften för transporterad malmkvanti¬
tet, en summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhål¬
lande till hela transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik)
proportionellt enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder
belöpande andel af ofvannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp.
Skulle ett sådant år bolagets transportmängd icke uppgå till den af bolaget
anmälda kvantitet, skall vid beräkning af bolagets andel i nämnda kost¬
nads- och procentbelopp bolagets transportmängd i allt fall beräknas hafva
utgjort den anmälda kvantiteten.
Beträffande järnvägen Gellivare(Malmberget)—Svartön skulle gälla
motsvarande bestämmelser.
Jag har i det föregående i korthet omnämnt, att vid de under¬
handlingar, som föregått den nu uppnådda överenskommelser!, synnerlig
omsorg ägnats däråt, att de anspråk på erhållande af malm från ifråga¬
varande malmfält, som kunna blifva framställda från den svenska järn-
förädlingsindustriens sida, måtte på ett tillfredsställande sätt tillvaratagas.
I sådant hänseende har stadgats, att enligt § 6 mom. 2 och 3 i kontraktet
staten icke må intill år 1933 i’espektive 1938 för annat ändamål än järn-
eller ståltillverkning i Sverige bryta eller låta bryta järnmalm vare sig
inom de Mertainens grufaktiebolag nu tillhöriga grufvor och inmutade
områden eller de Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu tillhöriga grufvor
och inmutade områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutasvaara och Hauki-
vaara, hvilka samtliga malmtillgångar skulle tillfalla staten med full ägande¬
rätt. Enahanda begränsning i brytningsrätten gäller med afseende å
Luossavaara malmfält, till hvilket staten skulle erhålla uteslutande nyttjande¬
rätt för 30-årsperioden 1908—1937. Redan härmed äro betydande malm¬
tillgångar för den tid, kontraktet omfattar, reserverade för att tagas i
anspråk uteslutande för den inhemska järnhandteringen.
Härutöfver hafva den svenska järnindustriens intressen blifvit till¬
godosedda genom i kontraktet stadgad rätt för svenska malmkonsumenter
att med företräde framför utländska köpare erhålla malm till betydande
mängder från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmfält.
Bill. till Riksd. Prof. 1.907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft.
Tillgodose¬
ende af
svenska
järnhandte¬
ringen.
12
90
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
Denna, skyldighet för Luossavaära-Kiirunavaara aktiebolag är i kon¬
traktets § 15 närmare reglerad på följande sätt.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att af den malm,
som bolaget enligt kontraktet äger att intill år 1933, respektive år 1938,
bryta och tillgodogöra sig inom malmfälten i Kiirunavaara och Gellivare,
i främsta rummet leverera hvad som, utaf de malmsorter bolaget bryter,
åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser, som
efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge äro skäliga. Nu stad¬
gade skyldighet gäller dock endast gentemot dylik köpare, som för full¬
görande af sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti.
Bolagets leveransskyldighet omfattar under första aret, då leverans
af malm sålunda äger rum, högst 200,000 ton och under nästpåföljande
år högst 400,000 ton, hvarefter leveransskyldigheten småningom stiger,
under iakttagande att därefter sammanlagda leveransskyldigheten under
ett år i intet fall ökas med mer än 150,000 ton utöfver hvad bolaget
under nästföregående år levererat.
I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget oberoende
af tiden för rekvisition är skyldigt att leverera intill 100,000 ton sam-
manlagdt under ett år, men i öfrigt icke är skyldigt leverera, med mindre
rekvisition göres,
där den försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens tillgodo¬
seende skulle uppgå till sammanlagdt 200,000 ton, minst ett år,
där den skulle uppgå till sammanlagdt 400,000 ton, minst två
år, samt
där den skulle uppgå till sammanlagdt 550,000 ton, minst tre år
före det år, då leverans skall äga rum o. s. v., med ett års höjning i
rekvisitionstiden för hvarje ytterligare kvantitet af 150,000 ton.
Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det
af bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl.
Maj:t sådant fordrar, underkasta sig afgörande af skiljemän.
I detta sammanhang tillåter jag mig ånyo erinra om bestämmelsen
i § 13 af kontraktet, genom hvilken Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
förbinder sig att icke exportera s. k. A-malm från utmålen n:r 16, 17
och 27 (Vaktmästarens kulle) i Kiirunavaara utöfver den kvantitet — om¬
kring 700,000 ton —, som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld
för leverans från och med år 1908.
I den mån denna A-malm icke tages i anspråk för fullgörandet af
nämnda leveranser, är den sålunda att kunna påräkna för de svenska järn-
och stålverken. Som A-malmen på grund af sin låga fosforhalt är den för
förädling inom riket lämpligaste, vinner den stadgade företrädesrätten
91
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
för svenska förädlingsverk till malm från Kiirunavaara och Gellivare
ökadt värde genom den anförda bestämmelsen i § 13.
Ytterligare vill jag nu fästa uppmärksamheten därå, att hänsyn
tagits till den svenska järnhandteringens intressen därutinnan, att, enligt
den formulering § 19 i kontraktet erhållit, det i allt fall stål’ staten
öppet, att, därest så skulle ifrågakomma och befinnas lämpligt, för trans¬
port af malm, afsedd till förädling inom riket, medgifva lägre fraktaf-
gifter än de i kontraktet för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag bestämda.
Slutligen bör beträffande överenskommelser! omnämnas, att aktie- Särskilda
bolaget Gellivare malmfält förbundit sig att icke före utgången afår 1942^'^f/^
öfverlåta sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till annan än
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, hvarjämte trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund förpliktat sig att icke före nyss angifna tidpunkt
till annan öfverlåta de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som
trafikaktiebolaget nu äger eller intill nämnda tid förvärfvar; dock skall denna
bestämmelse icke utgöra hinder för öfverlåtelse af aktier, i den mån
sådan erfordras för uppehållande af aktieägarnes antal vid lagstadgadt
minimum.
Ifrågavarande aktier skola utgöra pant till säkerhet för aktiebolaget
Gellivare "malmfälts och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds för¬
bindelser enligt kontraktet. Till fullgörande häraf samt för att trygga
statens rätt till inlösen enligt §§ 9 och 12 i kontraktet skola i samman¬
hang med kontraktets undertecknande å statens vägnar de aktier, tillsam¬
mans minst 39,852 stycken, i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som
tillhöra trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt aktiebolaget Gelli¬
vare malmfält, försedda med öfverlåtelser in blanko, nedsättas såsom i taka
händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för riksbanken att, sedan staten
visat sig hafva erlagt stadgad lösen för aktierna, öfverlämna dem med ifylld
öfverlåtelse till staten, samt mot åtagande af riksbanken
att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar
och icke till annan utlämna desamma;
att hvarje år, sedan ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kiiruna¬
vaara aktiebolag hållits, till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och
aktiebolaget Gellivare malmfält utlämna föregående års vinstkuponger till
hvardera bolagets aktier, dock att, om staten med laga kraft ägande dom
visar, att staten på grund af detta kontrakt äger fordran, för hvilken
aktierna häfta såsom pant, staten är berättigad att utbekomma vinstkuponger
till så stort antal, som fordras till täckande af dess fordran, samt
att, om tiden för statens lösningsrätt gått till ända utan att staten
begagnat sig af samma rätt, samt staten vid denna tidpunkt icke äger
92 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 107.
fordran, för hvilken aktierna häfta såsom pant, tillhandahålla hvartdera
bolaget dess aktier.
Vidare skola i sammanhang med kontraktets undertecknande å
statens vägnar alla Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags fånges- och
åtkomsthandlingar till fastigheter — däri inbegripet äfven till de fastig¬
heter, som aktiebolaget Gellivare malmfält enligt kontraktet skall öfverlåta
till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag — nedsättas hos Sveriges riksbank
såsom i taka händer mot 'åtagande af riksbanken att för Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolags räkning hålla handlingarna i förvar och att ej
utlämna desamma förrän efter utgången af år 1932 eller, om staten då
icke begagnar sin lösningsrätt, efter utgången af år 1937, samt med full¬
makt för riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkning
och på dess bekostnad låta lagfara de fastighetsfång, å hvilka lagfart icke
redan blifvit, för sistnämnda bolag meddelad.
De handlingar, som för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag eller
aktiebolaget Gellivare malmfält grunda åtkomst till grufvor och inmutade
områden, och hvilka blifvit i sammanhang med upptagande af lån för
bolagen i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blifvit fastställda i
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags eller aktiebolaget Gellivare malmfälts
förlagsinteckningsbara egendom eller i sistnämnda bolags fastigheter, skola,
så snart och i den män de frigöras från å dem nu ^vilande pantförbin¬
delser, likaledes öfverlämnas till förvar åt Sveriges riksbank, mot åtagande
af riksbanken att utlämna dem till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,
dock ej förrän efter utgången af år 1932 respektive 1937.
För att riksbanken må kunna fullgöra hvad i berörda hänseenden
skulle åligga densamma, torde några modifiationer i det för riksbanken
gällande reglemente böra vidtagas.
Till ytterligare säkerhet för uppfyllande af Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolags förbindelser skall intill år 1938 hos staten kvarblifva det in¬
tecknade skuldebref å 2,000,000 kronor, som af bolaget öfver!ämnats till
staten såsom säkerhet för ett i öfverenskommelsen af den 2 juli L898
stadgadt vite.
Med hvad jag nu anfört tror jag mig hafva berört allt mera väsent¬
ligt i den föreliggande öfverenskommelsen. För ett fullständigt bedömande
af dess innebörd har det synts lämpligt att låta verkställa vissa beräk¬
ningar angående de fördelar, finansiellt sedt, öfverenskommelsen komme att
medföra för statsverket.
betäkninlar begäran har sålunda lektorn vid tekniska högskolan Edvard Jäderin
ra mngar. verkgtä]it beräkningar, huru ifrågavarande uppgörelse skulle komma att
ställa sig för staten, därest den komme att begagna sig af den i kon-
93
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
traktet oniförmälda inlösningsrätten. Det yttrande, hvari dessa beräk¬
ningar förekomma, torde jämväl få, såsom bilaga litt. D, fogas vid detta
protokoll.
Under antagande att medelinkomsten för ton under åren 1920—1929
kommer att uppgå till 3 kronor, har Jäderin beräknat, att lösesumman
för samtliga stamaktier skulle komina att uppgå till 140,625,000 kronor.
Från denna summa borde emellertid frånräkna^ värdet af den staten till¬
kommande utdelningen å preferensaktierna. Enligt af Jäderin verkställda
beräkningar skulle denna utdelning den 31 december 1932 äga ett värde
af 68,553,000 kronor och den 31 december 1942 ett värde af 148,359,000
kronor. Förstnämnda dag skulle således lösesummans nettobelopp utgöra
72,072,000 kronor och sistnämnda dag värdet af utdelningarna öfverstiga
lösesumman med 7,724,000 kronor.
För beräkning af de värdebelopp, statens vinst på järnvägsfrakten
skulle kunna uppskattas vid de två ifrågasatta inlösningsdagarna, den 31
december 1932 och samma dag år 1942, därest det nuvarande trafik-
aftalet med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag skulle ersättas af det
nu ifrågasatta, har järnvägsstyrelsens matematiska biträde, filosofie licen¬
tiaten Nils Ahlberg anmodats att inkomma med yttrande uti berörda af¬
seende. Det utlåtande han med anledning häraf afgifvit torde »få såsom
bilaga, litt. E, fogas vid detta protokoll.
Efter afdrag af dels det belopp af 10,000,000 kronor, som förut¬
sattes behöfva nedläggas för att sätta ifrågavarande järnväg i stånd att
mottaga den ökade trafiken, dels ock det belopp, hvarmed frakten tilläfven¬
tyrs skulle komma att höjas, sedan det nu gällande kontraktet vid slutet
af år 1925 upphört att vara för staten bindande, har Ahlberg beräknat
den samlade trafikvinsten under 25 år på grund af det föreslagna kon¬
traktet kunna upptagas till öfver 94 miljoner kronor. Under förutsätt¬
ning att staten ej begagnar sin inlösningsrätt år 1932, kunde motsvarande
belopp den 31 december 1942 beräknas till öfver 158 miljoner kronor.
Uti detta ärende har från järnvägsstyrelsen infordrats utlåtande, Jämvägs-
hvilket jag anhåller måtte få såsom bilaga litt. F. åtfölja detta protokoll. ätande.
Järnvägsstyrelsen har, såsom af yttrandet inhämtas, funnit sig från
trafiksynpunkt icke hafva något att erinra mot den uti förevarande kon¬
trakt föreslagna ökningen i transporterna å ifrågavarande järnväg. Dock
måste styrelsen för att kunna fullgöra de staten enligt kontraktet ålig¬
gande förpliktelser i fråga om transporten af malm göra det förbehåll, att
tillräckliga medel för beredande af den ökning utaf den rullande materielen
och de utvidgningar eller nyanläggningar af bana och byggnader, som be-
94
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
tingades af de gent emot de nuvarande så väsentligt ökade transporterna.
på anmälan af styrelsen ställdes till dess förfogande i tillräckligt god tid.
Anläggningskostnaden för järnvägen Gellivare—Riksgränsen, inklusive
räntor under byggnadstiden, uppginge för närvarande till i rundt tal
32,300,000 kronor. För möjliggörande' af den nu ifrågasatta transporten
erfordrades ett belopp, som approximativt beräknades till 10,000,000 kronor.
Hela anläggningskostnaden skulle således då uppgå till 42,300,000 kronor.
Tillsammans kunde utgifterna vid transport af 3,000,000 å 3,300,000 ton
per år uppskattas till 1 krona 10 öre per ton. Med en fraktsats af 2 kronor
64 öre per ton kunde alltså påräknas ett öfverskott af 1 krona 54 öre
per ton eller för nu ifrågasatta medeltransportmängd af 3,175,000 ton ett
belopp af 4,890,000 kronor, eller således, efter visst afdrag af 50,000 kronor,
till ränta, amortering och vinst omkring 11,4 procent af anläggningskapi¬
talet 42,300,000 kronor, hvilket vore tillräckligt för att till fullo amortera
detsamma på 12 år. Järnvägsstyrelsen ansåge sig på grund häraf och af
hvad i öfrigt af styrelsen anförts oförbehållsamt kunna tillstyrka den ifråga¬
satta fraktsatsen af 2 kronor 64 öre per ton malm från Kiruna till Riks¬
gränsen. I fråga om de föreslagna fraktsatserna å bansträckan Gellivare
(Malmberget) till Svartön och från Kiruna till Svartön har styrelsen anfört,
att det ej syntes vara att befara, att den till följd däraf uppkommande
afkastningen skulle blifva otillfredsställande. I allt fall vore ju staten
garanterad den på bolagets transportmängder belöpande andelen af en
ränta utaf 5 procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för
järnvågen Gellivare—Svartön, en ränta, som med mer än 1 procent öfver-
stege den medelafkastning, som statens järnvägar i sin helhet gåfve.
Järnvägsstyrelsen har därför icke något att emot det föreliggande
förslaget erinra.
För fullgörandet af de staten enligt kontraktet åliggande förpliktelser
i fråga om transporten af malm erfordrades emellertid, såsom nämndt, att
tillräckliga medel ställdes till styrelsens förfogande för ökning af den rul¬
lande rnaterielen samt utvidgning af bananläggningen genom nya bygg¬
nader m. in.
Den ifrågasatta ökningen i malmtransporten utöfver den i kontraktet
af den 2 juli 1898 omförmälda kräfde för år 1908 en tillökning af loko¬
motiv- och vagnparken för en kostnad af 2,125,000 kronor samt behöfliga
nya byggnader och anläggningar vid banan för en kostnad af 1,000,000
kronor.
Ehuru nu för år 1908 icke ifrågasatts större transport än 1,500,000
ton, vore det likväl, då en högst betydlig ökning vore att emotse under
de närmast därpå följande åren och den erforderliga rnaterielen måste
95
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
kunna i raft tid påräknas, nödvändigt, att beställningar redan under inne¬
varande år gjordes. Äfven måste för att forcerande af arbeten å de er¬
forderliga nya byggnaderna och anläggningarna icke måtte ifrågakomma
vid den tid, då de redan borde vara färdiga för den stigande trafiken,
arbetena därå fördelas i möjligaste måtto jämnt under de kommande ar¬
betsåren.
För påbörjande af den materialanskaffning och komplettering åt
banan, som för nu i utsikt ställda transportökning å linjen Kiruna—Riks-
cränsen vore nödvändiga, hemställde därför järnvägsstyrelsen om beviljande
af ett extra anslag för år 1908 af 3,125,000 kronor däraf 2,125,000
kronor för anskaffning af rullande materiel och 1,000,000 kronor för
kompletteringsarbeten vid banan — med rätt för järnvägsstyrelsen att
häraf få förskottsvis redan år 1907 förfoga öfver 1,000,000 kronor,
däraf 500,000 kronor till rullande materiel och 500,000 kronor för kom¬
pletteringsarbeten .
Vid en sammanfattning af hvad jag sålunda i detta ärende anfört,
ber jag än en gång särskildt få framhålla, hurusom det torde vara ställdt c/(cyens slut-
utom allt tvifvel, att Kiirunavaara och Gellivare malmberg innehålla myc-
ket betydliga malmmängder. I synnerhet det förstnämnda af dessa berg
är uppenbarligen så malmrikt, att det säkerligen räcker till för en bryt¬
ning af 3 miljoner ton om året under ett par hundra år, sannolikt vida
därutöfver. Under sådant förhållande lärer det icke kunna anses innebära
något äfventyrande af malmtillgångarna, om en brytning af denna malm¬
kvantitet tillätes under en tidsperiod af 25 ä 3Ö år, hvarigenom skulle
borttagas 75 ä 90 miljoner ton malm. Endast af den malmkvantitet,
minst 450 miljoner ton, som uppskattats såsom befintlig inom bolagets
egna utmål i Kiirunavaara malmberg, skulle därefter återstå omkring 350
miljoner ton. Härtill skulle komma den malmkvantitet, som finnes i de
nu af staten och bolaget tillsammans ägda utmålen, och den malm, som
ytterligare finnes på större djup och som helt äges af staten. Farhågorna
för att genom tillåtelse till den nu ifrågasatta malmbrytningen äfventyra
den nationalrikedom, vi äga uti ifrågavarande malmfält, torde under sådana
förhållanden icke kunna sägas vara berättigade.
Naturligen vore det synnerligen önskvärd!, att den malm, som kom¬
mer att brytas i dessa berg, skulle kunna förädlas inom landet och alla
sträfvanden böra tydligen riktas på att förverkliga detta mål. Det lärer
dock få anses ådagalagdt, att detta icke kan ske i hvilken utsträckning
som helst och att det i hvarje fall kommer att förflyta lång tid, innan
malmen kan i någon jämförelsevis stor mängd förädlas inom vårt land.
96
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Genom det nu föreliggande kontraktet har det emellertid blifvit sörjdt för,
att norrbottensmalmen icke skall tryta för svensk järnhandtering. Dels
erhåller nämligen staten såväl det straxt intill Kiruna järnvägsstation
belägna Luossavaara malmberg som ock Ekströmsberg och Mertainen och
kan således från dessa bryta och lata bryta malm för den svenska järn¬
handteringen dels är därjämte Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag pliktigt
att tillhandahålla svenska järnförädlare intill hela sin malmbrytning och
dels slutligen hav utskeppningen begränsats från Grängesbergs gruffält,
hvars malmer äro de för ifrågavarande ändamål mest välbelägna. Det
störa statsintresse, som uti förevarande afseende föreligger, torde °-cnom
berörda anordningar få anses vara tillgodosedt.
Under sådana förhållanden synes det ej kunna vara något ur national¬
ekonomiskt intresse att erinra däremot, att en ökning sker i den norr¬
ländska malmexporten. Den malm, hvarmed exporten skulle komma att
ökas och som för närvarande representerar ett räntelöst kapital, skulle
komma att förvandlas i penningar, väl behöfliga för vårt ingalunda
kapitalstarka land, och denna malmbrytning skulle sålunda såväf direkt
genom det tillfälle till arbete, som därigenom beredes, som indirekt genom
stegrad kapitalbildning bereda ytterligare möjligheter till ökad arbetsför¬
tjänst för landets söner.
Ur statsekonomi synpunkt är det jämväl önskligt, att den
redan anlagda järnvägens transportförmåga tages fullt i anspråk och att
vinsten på det i järnvägen nedlagda kapitalet sålunda i betydlig mån
varder ökad. Det är afsevärda belopp, som genom denna vinst och den
royalty, staten i kontraktet betingat sig, komma att årligen tillföras stats¬
kassan.
Ringa måste dock denna fördel anses vara i jämförelse med det för¬
hållandet, att staten genom det ifrågavarande kontraktet blifver medelbart,
d. v. s. såsom aktieägare i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, ägare af
hälften utaf de tvänne största malmbergen Kiirunavaara och Gellivare
och därutöfver erhåller all bolagets rätt till de öfriga malmbergen.
Härjämte är tillfälle beredt för staten att efter 25 eller 35 år till¬
lösa sig den återstående hälften af de två förstnämnda malmbergen. Vid
dessa tidpunkter bör man vara i tillfälle att kunna med visshet bedöma
malm fyndigheternas storlek samt möjligheten att erhålla vinst på företaget
äfvensom malmbehofvet för svensk järnförädling. Staten kan då efter sig
företeende förhållanden begagna sig af sin lösningsrätt eller ej, och först
efter det den värdering, som skall föregå en sådan inlösning, ägt rum,
behöfver staten bestämma sig för inlösningen.
97
Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
Uppenbart är därjämte, att den icke minsta betydelsen af den nu
föreslagna anordningen ligger däri, att härigenom garanti vunnits för, att
äganderätten till ifrågavarande malmfält icke längre löper fara för att
öfvergå i utländingars ägo.
Då det varit af intresse att undersöka, huru företaget i ekono¬
miskt afseende ställer sig för staten samt till hvilket belopp inlösnings-
summan för den hälft, staten nu ej erhåller, kan beräknas uppgå vid 1932
eller 1942 års slut, äfvensom beloppet af statens inkomst af royalty och
ökad vinst på järnvägen Kiruna—Riksgränsen utöfver den inkomst, staten
nu har för å densamma transporterade 1,200,000 ton om året, hafva så¬
som jag redan omförmält beräkningar uppgjorts under antagande, bland
annat, att nettovinsten per ton i såväl Kiirunavaara som Gellivare malm¬
berg uppgår till i medeltal 3 kronor samt att järnvägsfrakten, från det full
transportkvantitet ifrågakommer, beräknas enligt järnvägsstyrelsens förslag.
Af dessa beräkningar framgår
att af staten införtjänad royalty vid slutet af År 1932 1942
uppgår till................ 68,553,000 148,359,000
att den ökade vinsten af järnvägstransporten
uppgår till............. 94,000,000 158,000,000
eller tillsammans 162,553,000 306,359,000
Om därifrån dragés den beräknade inlösnings-
summan för bolagets stamaktier .... 140,625,000 140,625,000
skulle staten erhålla i vinst vid de båda inlös-
ningstiderna............. 21,828,000 165,734,000
Med andra ord staten skulle vid endera af dessa tidpunkter kunna
vara i besittning af hela äganderätten till alla de ifrågavarande malmfyn-
digheterna och härutöfver hafva erhållit ett å royalty och ökade järnvägs-
inkomster införtjänadt kapital.
Slutligen anhåller jag att få påpeka, att staten för de fördelar den
nu erhåller icke behöfver utbetala något kontant penningbelopp och ej
heller ikläda sig någon risk.
Den enda risk, som kan ifrågakomma, är förräntandet af det uti
ifrågavarande järnväg nedlagda kapital. Statens intresse i detta afseende
torde emellertid vara till fullo tillgodosedt genom förpliktelsen för bola¬
get att ansvara för fem procent ränta å såväl nuvarande som blifvande
anläggningskostnad.
Jag har nu framhållit samtliga de synpunkter, som synas mig böra
beaktas vid bedömande af den föreliggande frågan. Väl kan jag tänka
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 13
98
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.
mig, att andra skola önska sig hafva sett den löst på annat sätt. I en
fråga af så invecklad art som den förevarande är det naturligen icke mög¬
ligt att finna en lösning, som tillfredsställer allas önskningar. Jag vågar
dock hoppas, att de fördelar, som staten genom förevarande kontrakt
skulle komma att erhålla, skola befinnas vara af den art, att man med
frånseende af speciella önskningsmål i ena eller andra afseendet skall kunna
enas om att antaga detsamma. Det är hög tid, att ifrågavarande förhål¬
landen varda slutgiltigt ordnade.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånig¬
het, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen, att
dels för sin del godkänna och antaga närlagda förslag till öfverens¬
kommelse mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Gränges¬
berg—Oxelösund, å andra sidan, angående viss grufegendom m. m.
dels ock bevilja ett anslag af 3,125,000 kronor till utförande af erfor¬
derliga kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen samt till
anskaffande af ytterligare rullande materiel för statens järnvägar äfvensom
bemyndiga Riksgäldskontoret att, i mån af behof och efter Kungl. Maj:ts
beslut i hvarje särskilt fall, jämväl under innevarande år tillhandahålla
järnvägsstyrelsen nämnda belopp.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten lämna bifall och förordnade, att till Riksda¬
gen skulle aflåtas nådig proposition i ärendet af den
lydelse bilagan litt. — till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Carl G. Edman.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
99
Bilaga A.
Emellan svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktie¬
bolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
är följande öfverenskommelse träffad:
§ I-
I ändamål att svenska staten må ingå såsom ägare till hälften i
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utfäster sig detsamma att, så fort sådant
lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som till denna
§ hörande bilaga n:r 1 utvisar.
Såsom bilaga n:r 2 till denna § följer förteckning å de fastigheter,
grufvor och inmutade områden, som nu tillhöra Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, äfvensom, till upplysning om bolagets öfriga egendom, för¬
teckning å den lösegendom, som bolaget ägde den 81 december 1906.
§ 2.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utfäster sig vidare att i samman¬
hang med ofvan angifna ändringar i bolagsordningen öka sitt aktiekapital
till åttio miljoner (80,000,000) kronor, hvaraf halfva beloppet skall utgöras
af preferensaktier och halfva af stamaktier.
§ 3.
Aktiebolaget Gellivare malmfält försäljer och öfverlåter till Luossa¬
vaara-Kiirunavaara aktiebolag all sin fasta och lösa egendom med undan¬
tag af
a) fordran hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
b) kontant kassabehållning samt fordringar hos banker för inne-
stående medel,
c) aktier i Trollhättans elektriska aktiebolag och aktiebolaget Express¬
dynamit, samt
d) egna inneliggande 472 # obligationer.
100
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Såsom bilaga till denna § följer förteckning å de fastigheter, grufvor
och inmutade områden, som ingå i denna försäljning. Öfrig lösegendom
öfverlåtes i hufvudsaklig öfverenstämmelse med inventarieförteckning af
den 31 december 1906 utan andra förändringar än grufrörelsens drifvande
och malmens försäljning intill tillträdesdagen må föranleda.
Köpeskillingen för ifrågavarande egendom skall utgöra tjugufyra
miljoner tjugufyratusen (24,024,000) kronor och likvideras af Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag med dess stamaktier till nominellt belopp af sexton
miljoner sextontusen (16,016,000) kronor med kuponger för tiden från och
med år 1908. öfverkursen för aktierna, åtta miljoner åttatusen (8,008,000)
kronor, föras i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkenskaper till bolagets
reservfond.
I samband med omförmälda försäljning åtager sig trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund att, i den mån de förfalla, betala aktiebolaget
Gellivare malmfälts nuvarande och blifvande skulder utan rätt för trafik¬
aktiebolaget att för sin regressfordran mot aktiebolaget Gellivare malm¬
fält göra sig betald i egendom, som enligt denna § öfverlåtits till Luossa¬
vaara-Kiirunavaara aktiebolag, ändå att egendomen häftar såsom pant för
skulden.
§ 4.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåter å trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund sina räntebärande värdepapper nämligen:
a) bankdepositionsbevis, dock att de hos norska staten pantsatta be¬
visen å en miljon tvåhundrafemtiotusen (1,250,000) kronor må såsom
pant kvarligga, så länge nuvarande fraktkontrakt mellan norska staten och
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag fortfar att gälla,
b) Förenade Separatorintressenternas aktiebolags obligationer och
bolagets egna inneliggande obligationer,
c) aktier i aktiebolaget Expressdynamit, samt
d) bolagets egen fordran hos trafikaktiebolaget.
Däremot förbinder sig trafikaktiebolaget att utan rätt till regress
gälda samtliga de skulder, för hvilka Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
vid innevarande års utgång häftar; skolande det belopp, hvarmed den af
trafikaktiebolaget sålunda vid innevarande års utgång öfvertagna skuld inå
öfverskjuta bokförda värdet af de tillgångar, som enligt denna § å trafik¬
aktiebolaget öfverlåtas, afskrifvas å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags
återstående tillgångar.
I öfverensstämmelse härmed skola i Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolags ingående balansräkning för den 1 januari 1908 ur bolagets till¬
101
Kungl. May.t» Nåd. Proposition N:o 107.
gångar uteslutas hvad under a), b), c) och d) här ofvan är uppräknadt
samt ur bolagets skulder alla andra poster än aktiekapitalet och reserv¬
fonden samt vinstmedel. De nya tillgångar, som genom förevarande af¬
tal tillföras Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, må icke i samma balans¬
räkning bokföras till högre värde, än som erfordras för att samtliga till¬
gångar skola motsvara det ökade aktiekapitalet, reservfonden samt vinst¬
medel.
Bolagets tillgångar må sedermera intill år 1933 eller, därest staten
då icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke
i bolagets räkenskaper uppskrifvas i värde med högre belopp, än som å
samma tillgångar verkligen nedlagts; ej heller må under samma tid ny
egendom bokföras till högre belopp än den kostnad, som därå användts.
De skulder, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag intill år 1933, re¬
spektive år 1938, må hafva ådragit sig, förbinder sig trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund att gälda utan rätt till regress; och må i följd
häraf vid utgången af år 1932, respektive år 1937, Luossavaara-Kiiru¬
navaara aktiebolag icke i balansräkning vara påfördt andra belopp än
aktiekapital, reservfond samt vinstmedel.
§ 5.
l:o) Svenska staten öfverlåter till Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolag med äganderätt de staten såsom jordägare tillhöriga andelar i utmål
och grufvor inom malmfälten i Luossavaara, Kiirunavaara och Gellivare.
2:o) I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom sär¬
skilda arrendekontrakt på femtio (50) år till Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag nyttjanderätt dels till mark, som för närvarande innehafves af
aktiebolaget Gellivare malmfält men den 1 januari 1908 af detta bolag
afträdes, dels till områden, som redan innehafvas af Luossavaara-Kiiruna¬
vaara aktiebolag, och dels slutligen till nya områden vid Gellivare och
Kiirunavaara, som för bolagets rörelse äro behöfliga; och tillförsäkrar sta¬
ten Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att få behålla nyttjanderätten till
de sålunda upplåtna områdena på de i arrendekontrakten stadgade villkor,
så länge Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag uppehåller grufdriften inom
Gellivare, respektive Kiirunavaara malmfält; skolande i följd häraf staten,
när en arrendeperiod gått till ända, lämna bolaget nytt arrendekontrakt
på enahanda villkor för så lång tid, som nyttjanderätt enligt lag må
upplåtas.
Däremot skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags nyttjanderätt till
det område vid Luossavaara, som å en, i kontrakt af den 9 september
102
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
1899 emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag åberopad karta betecknats med Kitt. B, upphöra den 1 januari
1908; dock tillförsäkrar staten bolaget, att, därest vid utgången af år
1937 Luossavaara malmfält jämlikt § 6 mom. 4:o här nedan, återlämnas
till bolaget, detsamma skall ånyo erhålla och, så långe bolaget uppehåller
grufdriften inom malmfälten, bibehålla nyttjanderätten till ifrågavarande
område emot arrende, utgående med enahanda belopp per kvadratkilometer
som för den enligt ofvan afsedda kontrakt upplåtna marken vid Kiiruna-
vaara och på de villkor i öfrigt, som uti samma kontrakt äro stadgade.
3:o) Staten ansvarar för att den malm, som utom nu lagligen
gällande utmål må finnas inom de i mom. 2:o) afsedda områden,
icke, så länge dessa äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolag, må annat än för kronans räkning inmutas eller brytas, samt ut-
fäster sig att icke före utgången af år 1932 eller, om staten då ej be¬
gagnar sin i § 9 här nedan omförmälda lösningsrätt, före utgången af år
1937 därstädes bryta eller låta bryta malm.
§ 6.
För de i § 5 omförmälda jordägareandelar samt för öfriga i detta
kontrakt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag tillerkända rättigheter och
förmåner erhåller staten vederlag på följande sätt:
ko) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåmnar den 1 januari
1908 till svenska staten preferensaktier i bolaget till nominellt belopp af
trettionio miljoner niohundraåttiofyratusen (39,984,000) kronor, och med-
gifver staten, att dess nuvarande 16 aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag utbytas mot preferensaktier, hvarigenom staten blifver ägare
till alla bolagets preferensaktier till nominellt belopp af fyrtio miljoner
(40,000,000) kronor. För de nya aktier till belopp af trettionio miljoner
niohundraåttiofyratusen (39,984,000) kronor, som till staten öfverlämnas,
skall emissionsstämpelkostnad icke drabba bolaget, utan åligger det staten,
därest sådan stämpelkostnad varder af bolaget uttagen, att ofördröjligen
ersätta bolaget beloppet.
2:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåter med äganderätt
till svenska staten samtliga aktier i Mertainens grufaktiebolag till nomi¬
nellt belopp af fem miljoner (5,000,000) kronor; dock att staten intill år
1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda
lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom de Mertainens grufaktie¬
bolag nu tillhöriga grufvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta
järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige.’
103
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förpliktar sig att utan
rätt till regress betala samtliga de skulder, för hvilka Mcrtainens gruf-
aktiebolag vid utgången af år 1907 häftar.
Såsom bilaga till detta mom. följer förteckning å de fastigheter,
grufvor och inmutade områden, som tillhöra Mcrtainens grufaktiebolag.
3:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåter till svenska staten
med äganderätt de bolaget nu tillhöriga grufvor och inmutade områden
i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara, dock att staten
intill år 1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan om-
förmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom ifrågavarande
grufvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än
för järn- eller ståltillverkning i Sverige.
4:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag upplåter till staten ute¬
slutande nyttjanderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara
malmfält, innefattande de grufvor och inmutade områden, som i bil. n:r 2
till § 1 angifvas tillhöra samma malmfält, dock att staten icke äger att
under sagda tidsperiod inom nämnda malmfält bryta eller låta bryta järn¬
malm annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige. Vid utgången
af ofvannämnda 30-årsperiod äger staten rått att efter sitt godtfinnande
antingen behålla ifrågavarande grufvor och inmutade områden med full
äganderätt och utan lösen, eller ock att, mot återlämnande af grufvorna,
af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhålla lösen för alla för grufvornas
tillgodogörande eller administrerande anordnade anstalter, byggnader och
annat, likasom maskiner, redskap och materiel. Vill staten begagna sist
angifna rättighet, tillsäge därom bolaget under år 1936. Lösesumman
skall i brist på åsämjande bestämmas af nio ojäfviga gode män, utsedda
på sätt i § 9 mom. l:o) här nedan sägs, samt erläggas kontant den
31 december 1937.
5:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att sena de
bolaget tillhöriga inmutningar, för hvilka utmål ännu ej blifVit lagda, och
medgifver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål, som
må vara lagda enligt 1855 års grufvestadga, beräknas, såsom vore samma
utmål lagda enligt nu gällande grufvestadga.
§ 7.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att under 25-års-
perioden 1908—1932 icke bryta och tillgodogöra sig mera än samman-
lagdt sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton järnmalm inom Kiirunavaara
malmfält samt aderton miljoner sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton.
104
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 107.
järnmalm inom Gellivare malmfält. I sistnämnda kvantitet inräknas
dock ej nu befintlig eller under nämnda 25-årsperiod fallande s. k. varp¬
malm. Med varpmalm förstås sådant malmhaltigt berg, som faller vid
brytningen af malmen eller måste brytas för att göra malmen åtkomlig,
men är för fattigt för att kunna med fördel i oberedt skick exporteras.
§ 8.
Med afseende å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmfraktning
å järnvägen Svartön—Riksgränsen skola under 25-årsperioden 1908—1932
följande bestämmelser gälla:
l:o) Staten tillförsäkrar bolaget att under omförmälda tjugufem år
mot en afgift af två (2) kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen
frakta den malm, sammanlagdt sjuttiofem miljoner ton, som bolaget enligt
§ 7 äger att bryta inom Kiirunavaara malmfält, hvilken kvantitet skall
sålunda fördelas, att bolaget äger under år 1908 frakta omkring en miljon
femhundratusen (1,500,000) ton, hvarefter kvantiteten småningom, dock
högst med fyrahundratusen (400,000) ton under ett år, ökas intill tre mil¬
joner trehundratusen (3,300,000) ton årligen; åliggande bolaget att före
den 1 juli hvarje år hos järnvägsstyrelsen anmäla den ungefärliga kvan¬
titet, bolaget under närmast följande kalenderår vill frakta från Kiruna
till Riksgränsen, samt att, om bolaget för något kommande år önskar öka
kvantiteten med mera än tvåhundratusen (200,000) ton utöfver den för
närmast föregående år afsedda mängden, därom lämna järnvägsstyrelsen
meddelande minst två år före ingången af det kalenderår, hvarunder sådan
ökning skulle äga rum.
Så framt ej bolaget själft vill ombestyra å dess spår och dess egen
bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra
densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför använda
växellokomotivs underhåll och materialförbrukning samt för den för vagn-
rörelsen erforderliga personalen äfvensom ränta och amortering å anskaff¬
ningskostnaden för lokomotiven, beräknad till sju (7) procent, allt ökadt
med tio (10) procent.
Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade
ersättningens storlek, skall saken hänskjutas till afgörande af skiljemän.
Vagnarnas omloppstid beräknas månadsvis på det sätt, att medeltal
af omloppstid, från det hvarje vagn på bolagets begäran ställts till bola¬
gets förfogande för lastning till dess densamma efter skedd lossning åter¬
kommit till Kiruna, tages för samtliga under månaden till bolagets för¬
fogande för lastning ställda vagnar. För uppkommet öfverskott i tid
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.
105
öfver fem dagar betalar bolaget vagnhyra efter nu gällande taxa. I om¬
loppstiden inräknas ej uppehåll, orsakadt af naturhinder eller olyckshändelse.
Bolaget är berättigadt att lasta vagn intill fem (5) procent öfver
dess angifna bärighet. Frakt skall erläggas för hvad per månad i vag¬
narna lastats, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för må¬
naden icke lastats till sin angifna bärighet, frakt ändock skall erläggas
efter den angifna bärigheten.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag berättigas att årligen frakta in¬
till en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton malm eller den kvantitet,
Kungl. Maj:t därutöfver kan medgifva, från Kiruna till Svartön, mot en
afgift af tre (3) kronor 48 öre per ton, däri inberäknad ersättning för
upplagsplats och begagnande af lastningsanordningar på Svartön, i likhet
med hvad som gäller angående malm, som fraktas från Gellivare till
Svartön enligt kungl. brefvet den 1 juli 1898, dock med iakttagande att
sammanlagda kvantiteten af hvad bolaget enligt detta mom. under ett år
fraktar från Kiruna till Riksgränsen och från Kiruna till Svartön icke
öfverstiger tre miljoner femhundratusen (3,500,000) ton och icke under
ett år ökas från föregående år med mer än högst fyrahundratusen (400,000)
ton; skolande Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, om det vill begagna
rättigheten att frakta från Kiruna till Svartön, därom hos järnvägsstyrel¬
sen göra anmälan minst ett år före ingången af det kalenderår, hvarunder
fraktningen från Kiruna till Svartön är afsedd att äga rum.
Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporte¬
rade malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med största möj¬
liga jämnhet fördelar malmafsändningen på årets särskilda månader eller
trafiken förhindras genom omständigheter, öfver hvilka förvaltningen af
statens järnvägar icke råder.
2:o) Staten tillförsäkrar vidare bolaget att under ofvannämnda period
1908—1932 från Gellivare (Malmberget) till Svartön frakta den malm,
sammanlagdt 18,750,000 ton, som bolaget enligt § 7 äger att bryta inom
Gellivare malmfält, mot en afgift af två (2) kronor 75 öre för ton och under
de bestämmelser i öfrigt, som innefattas i kungl. brefvet den 1 juli 1898;
skolande sagda kvantitet fördelas ungefär lika på hvart af ifrågakomna år,
dock med rätt för bolaget att under de första fem åren utfrakta intill
en miljon (1,000,000) ton årligen.
I nyssberörda kvantitet inbegripes icke s. k. varpmalm. Om frakt¬
ning af varpmalm stadgas ej i detta kontrakt.
3:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag berättigas att under år
1907, utöfver den i kontraktet emellan svenska staten och bolaget den
2 juli 1898 angifna kvantitet en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton,
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 14
106
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
från Kiruna till Riksgränsen frakta ytterligare intill etthundrafemtiotusen
(150,000) ton järnmalm emot en afgift af två (2) kronor 64 öre för ton
och på de villkor i öfrigt, som innehållas under mom. l:o) i denna §.
§ 9.
l:o) Staten äger rätt att den 31 december 1932 inlösa de aktier i
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, hvilka nu tillhöra eller intill sagda
dag förvärfvats af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktie¬
bolaget Gellivare malmfält. Vill staten begagna denna rätt, göre därom
tillsägelse under år 1930 hos trafikaktiebolaget Grängesberg— Oxelösund
samt hos aktiebolaget Gellivare malmfält, om detta bolag då ännu äger
bestånd. Har sådan tillsägelse skett, står det likväl staten öppet att se¬
nast sex månader före inlösningsdagen återkalla sin tillsägelse.
För dylik inlösen skall värdering af berörda aktier verkställas af
nio ojäfviga gode män, af hvilka tre utses af Kung!. Maj:t, tre af trafik¬
aktiebolaget, en af magisti'aten i Stockholm, en af magistraten i Göteborg
och eu af styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm. Vid värderingen,
hvarunder Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags böcker och öfriga hand¬
lingar skola hållas tillgängliga för gode männen, uppskattas den årliga
medelvinst, sistnämnda bolag skäligen bör anses hafva haft å försäljningen
af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—
1929, hvarvid hänsyn skall tagas ej blott därtill, om bolaget under perio¬
den gjort skäliga afskrifningar, utan äfven till alla andra på bedömandet
inverkande omständigheter. Angående afskrifningar är att iakttaga, att
bolaget icke har skyldighet att på grund af malms bortförande göra af¬
skrifning å själfva grufvorna ej heller att å fastigheter göra andra af¬
skrifningar, än som föranledas af byggnaders nedgång i värde. Har kvanti¬
teten af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under nämnda
tioårsperiod, öfverstigit trettio miljoner (30,000,000) ton från malmfältet
i Kiirunavaara eller sju miljoner femhundratusen (7,500,000) ton från
Gellivare malmfält, skall från beräkningen uteslutas den vinst, som belöpt
å de Överskjutande kvantiteterna. Om till följd af krig eller blockad af¬
brott i utfraktningen af malm ägt rum under ifrågavarande tioårsperiod,
skall i stället för den tid, afbrottet varat, medtagas i beräkningen en lika
lång tidrymd närmast före år 1920.
Lösesumman skall utgöra tjugufem gånger hälften af den sålunda upp¬
skattade medelvinsten, dock att, om nämnden skulle uppskatta de malm¬
kvantiteter, som vid 1932 års utgång finnas kvar inom bolagets utmål,
107
Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 107.
till mindre belopp än etthundrafemtio miljoner (150,000,000) ton i Kii-
runavaara malmfält eller trettiosju miljoner femhundratusen (37,500,000)
ton i Gellivare malmfält, från lösesumman skall afdragas hvad som svarar
emot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.
Den efter angifna grunder bestämda lösesumman, med afdrag för
hvad däraf proportionellt må kunna belöpa på stamaktier, som icke ägas
af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare
malmfält, skall erläggas kontant å inlösningsdagen, dock med rätt för
staten att dröja med erläggande af lösesumman eller någon del däraf in¬
till den 31 december nästföljande år, mot skyldighet för staten att med¬
dela bolagen dagen för inbetalningen en månad förut samt att erlägga fyra
(4) procent ränta å det resterande beloppet från inlösningsdagen till dess
betalning sker. Har vid tiden för lösesummans erläggande staten såsom
ägare af preferensaktierna icke erhållit den utdelning å samma aktier, som
enligt bolagsordningen skall tillkomma preferensaktierna, innan utdelning
å stamaktierna må äga rum, äger staten från lösesumman afdraga det be¬
lopp, som brustit i sådan utdelning.
Inför gode männen må såväl staten som bolagen framställa och
grunda sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej öfver-
klagas. Stanna de i olika meningar, galle den mening, som de flesta om¬
fattat, såsom gode männens beslut. Lagen om skiljemän äger ej tillämp¬
ning i fråga om det i detta mom. afsedda förfarande. Har icke, sedan
ena parten med uppgift om sitt val af gode män gjort framställning hos
den andra parten om utseende å dess sida af gode män, sådan åtgärd ägt
rum inom tre månader, är förstnämnda part berättigad att välja gode män
i den andras ställe.
2:o) Begagnar staten sin inlösningsrätt, och Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag icke medhunnit att till utgången af år 1932 bryta och utfrakta
hela de i nästföregående § bestämda malmkvantiteter, från Kiirunavaara
sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton och från Gellivare aderton miljoner
sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton, skall staten vid inlösen, hvarom i
mom. l:o) sägs, utöfver lösesumman för aktierna lämna trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund och aktiebolaget Gellivare malmfält ersättning,
i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag belöper,
för hvad af nämnda kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för mera
än fem miljoner (5,000,000) ton, hvarvid hvarje ton beräknas till ett
pris, motsvarande bolagets enligt mom. l:o) uppskattade medelvinst under
åren 1920—1929 per ton malm med afdrag af det vinstbelopp, som, därest
malmen utfraktats under åren 1928—1932, skolat jämlikt Luossavaara-
108
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning å samma malm tillkomma prefe¬
rensaktierna i bolaget.
Beräkningen af ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist på
åsämjande af nio ojäfvige gode män, utsedde på sätt i mom. l:o) sägs,
och beloppet erlägges kontant före utgången af år 1933.
§ 10.
Begagnar ej staten den i nästföregående § omförmälda lösningsrätt,
äger Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag under femårsperioden 1933—1937
utöfver de i § 7 här ofvan bestämda malmkvantiteter bryta ytterligare
i Kiirunavaara malmfält sammanlagdt femton miljoner (15,000,000) ton
järnmalm samt i Gellivare malmfält tre miljoner sjuhundrafemtiotusen
(3.750.000) ton järnmalm, oberäknadt varpmalm, så ock utfrakta nämnda
kvantiteter mot den i § 8 för hvarje fall bestämda frakt och under öfriga
däri stadgade fraktningsvillkor.
Det åligger bolaget att under den i denna § afsedda period fördela
malmfraktningen med ungefär lika kvantiteter på hvart af de fem åren.
§ 11.
Har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke medhunnit att till ut¬
gången af år 1937 bryta och utfrakta hela de i §§ 7 och 10 här ofvan be¬
stämda sammanlagda malmkvantiteter, från Kiirunavaara nittio miljoner
(90,000,000) ton och från Gellivare tjugutvå miljoner femhundratusen
(22.500.000) ton, skall staten lämna trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelö¬
sund och aktiebolaget Gellivare malmfält ersättning, i den mån på deras
aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag belöper, för hvad af nämnda
kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för mera än fem miljoner
(5,000,000) ton, hvarvid hvarje ton beräknas till ett pris motsvarande den
vinst, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skäligen bör anses hafva haft å
sin malmförsäljning under åren 1928—1937 med afdrag af det vinstbelopp,
som, därest malmen utfraktats under åren 1933—1937, skolat jämlikt
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning å samma malm till¬
komma preferensaktierna i bolaget.
I händelse af olika meningar om sagda beräkning skall uppskattning
äga rum på sätt i § 9 stadgats.
Ersättningsbeloppet må, om staten sådant önskar, fördelas med en
femtedel på hvart af åren 1938—1942.
109
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
§ 12.
Har staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda rätt till inlösen af
stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag vid utgången af år 1932,
äger staten enahanda lösningsrätt den 31 december 1942. Vill staten be¬
gagna denna lösningsrätt, göre därom tillsägelse under år 1940 hos trafik¬
aktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt hos aktiebolaget Gellivare
malmfält, om detta bolag då ännu består, och skall i fråga om statens rätt
att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och grunderna
därför, om afdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande, hvad
i § 9 är därom stadgadt äga motsvarande tillämpning, dock att för be¬
räkning af medelårsvinsten skall läggas till grund kvantiteten af den malm,
bolaget brutit och tillgodogjort sig under tioårsperioden 1928—1937.
§ 13.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att icke exportera
s. k. A-malm från utmålen n:r 16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i
Kiirunavaara utöfver den kvantitet — omkring sjuhundratusen (700,000)
ton —, som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans
från och med år 1908.
§ 14.
l:o. Därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag har
att jämlikt i § 8 mom. l:o stadgad grund till staten erlägga för trans¬
port å järnvägen Gellivare—Riksgränsen, något år ej skulle uppgå till sam¬
manlagda beloppet af kostnaden för nämnda järnvägs drift och underhåll
jämte fem (5) procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för
samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala en summa,
som motsvarar detta sammanlagda belopp. I driftkostnaden må dock ej
inräknas utgift, som, enligt hvad af järnvägens räkenskaper utrönes, för-
anledts allenast af persontrafik, postbefordran och transport af annat gods
än bolagets.
Om staten för annans eller andras räkning än bolagets fraktar malm
från Kiruna till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet af minst trehundra¬
tusen (300,000) ton för år, skall, i stället för nyssnämnda garantibestämmelse,
gälla följande. Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare—Riks¬
gränsen ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för järnvägens
drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och blifvande anlägg¬
no
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
ningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år be¬
tala, med ^beräkning af fraktafgiften för transporterad malmkvantitet, en
summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhållande till
hela transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik) proportio¬
nellt enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande
andel af ofvannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle
ett sådant år bolagets transportmängd icke uppgå till den af bolaget an¬
mälda kvantitet, skall vid beräkning af bolagets andel i nämnda kostnads-
och procentbelopp bolagets transportmängd i allt fall beräknas hafva utgjort
den anmälda kvantiteten.
2:o. Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare (Malm¬
berget)—Svartön ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden
för järnvägens drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och
blifvande anläggningskostnad för samma järnväg, innefattande jämväl alla
statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön, skall
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag i allt fall för sådant år betala, med
^beräkning af fraktafgiften för å denna handel transporterad malmkvan¬
titet, den på bolagets transportkvantiteter i förhållande till hela transport-
mängden på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid
statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel af ofvan¬
nämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke frakta en så stor malmkvantitet
denna väg, som bolaget anmält till befordran, skola vid beräkning af
bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp bolagets transport¬
mängder i allt fall beräknas hafva utgjort de en gång anmälda kvantite¬
terna från Kiruna till Svartön och från Malmberget till Svartön.
3:o. Har till följd af krig eller blockad afbrott i utfraktningen af
malm ägt rum, skola bolagets förpliktelser enligt denna § upphöra för den
tid, afbrottet varar.
§ 15.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att af den malm,
som bolaget enligt detta kontrakt äger att intill år 1933, respektive år
1938, bryta och tillgodogöra sig inom malmfälten i Kiirunavaara och Gel¬
livare, i främsta rummet leverera hvad som, utaf de malmsorter bolaget
bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser,
som efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge äro skäliga.
Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot dylik köpare, som
för fullgörande af sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti;
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107. 111
och skall i öfrigt i afseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna §
galla följande:
a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leve¬
rans af malm enligt denna § äger rum, högst
tvåhundratusen (200,000) ton och under nästpåföljande år högst
fyrahundratusen (400,000) ton, hvarefter leveransskyldigheten små¬
ningom stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda leverans¬
skyldigheten under ett år i intet fall stiger med mer än etthundrafcmtio-
tusen (150,000) ton utöfver hvad bolaget under nästföregående år enligt
denna § levererat.
b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget oberoende
af tiden för rekvisitionen är skyldigt att leverera intill etthundratusen
100,000) ton sammanlagdt under ett år, men i öfrig! icke är skyldigt
leverera, med mindre rekvisition göres,
där den enligt denna § försålda malmen uppgår eller genom rekvi¬
sitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagdt
tvåhundratusen (200,000) ton minst ett år,
där den skulle uppgå till sammanlagdt
fyrahundratusen (400,000) » » två år,
där den skulle uppgå till sammanlagdt
femhundrafemtiotusen (550,000) » » tre år före det
år, då leverans skall äga rum o. s. v. med ett års höjning i rekvisitions-
tiden för hvarje ytterligare kvantitet af etthundrafemtiotusen (150,000) ton.
Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det
af bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl.
Maj:t sådant fordrar, underkasta sig afgörande af skiljemän.
§ 16.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att sörja för en i
allo rationell malmbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga
anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget förbinder sig jäm¬
väl att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i godt skick äfvensom
att under åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd afyttra sådan
egendom.
§ 17.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att, på sätt i Grän¬
gesberg och i Kiruna redan ägt rum, äfven i Gellivare, där den med sta¬
ten pågående rättegången hittills lagt hinder i vägen för förverkligande
af sådana afsikter, vidtaga åtgärder för beredande af tjänliga bostäder åt
112 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
arbetarna samt för öfrigt, i hvad på bolaget ankommer, söka sörja för
deras trefnad.
§ 18.
Skulle under den tid, detta aftal äger bestånd, exporttull eller an¬
nan pålaga eller afgift, af hvad slag det vara må, af svenska staten på¬
läggas järnmalm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att
under förra hälften af näst påfölj ande kalenderår godtgöra trafikaktiebola¬
get Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag hvad
de af sagda grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i nå¬
gon uti denna öfverenskommelse afsedd fyndighet.
Därest under sagda tid något af nämnda två bolag eller aktiebola¬
get Gellivare malmfält måst vidkännas direkt beskattning, af hvad slag
det vara må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med
årlig inkomst uppgående till beloppet af nettovinsten för det svenska
bankbolag, som under samma år haft den största nettovinsten, eller med
förmögenhet uppgående till beloppet af förmögenheten hos det svenska
bankbolag, som vid slutet af samma år ägt den största förmögenheten,
skall staten under loppet af nästpåföljande kalenderår godtgöra detta
bolag ej mindre hvad bolaget nödgats utgifva utöfver hvad det bort ut¬
gifva, därest beskattning utgått efter samma grunder som för bolag med
ofvan sagda inkomst eller förmögenhet, än äfven ränta å skillnadsbeloppet
efter fyra (4) procent om året; dock att, där beskattningen icke utgått
efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst
af en miljon femhundratusen (1,500,000) kronor eller med en förmögenhet
af trettio miljoner (30,000,000) kronor, godtgörelse, hvarom här är fråga,
i intet fall skall äga rum.
§ 19.
Staten förbinder sig att under tiden intill 1932 års utgång, eller,
om staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill 1937
års utgång, icke låta annan frakta för export afsedd järnmalm å järnvä¬
gen Svartön—Riksgränsen mot billigare afgifter än dem, som medgifvits
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, äfvensom att efter 1932 resp. 1937
års utgång låta bolaget frakta malm på samma villkor, som angående för
export afsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter i Norrbotten.
§ 20.
l:o. 1 sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens
vägnar skola alla Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags fånges- och åtkomst¬
113
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.
handlingar till fastigheter, — däri inbegripet äfven till de fastigheter, som
aktiebolaget Gellivare malmfält enligt detta kontrakt skall öfverlåta till
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag — nedsättas hos Sveriges riksbank såsom
i taka händer mot åtagande af riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolags räkning hålla handlingarna i förvar och att ej utlämna desamma
förrän efter utgången af år 1932 eller, om staten icke begagnar sin i §
9 omförmälda lösningsrätt, efter utgången af år 1937, samt med fullmakt
för riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkning och
på dess bekostnad låta lagfara de fastighetsfång, å hvilka lagfart icke re¬
dan blifvit för sistnämnda bolag meddelad.
De handlingar, som för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag eller
aktiebolaget Gellivare malmfält grunda åtkomst till grufvor och inmutade
områden, och hvilka blifvit i sammanhang med upptagande af lån för bo¬
lagen i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blifvit fastställda i
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags eller aktiebolaget Gellivare malmfälts
förlagsinteckningsbara egendom eller i sistnämnda bolags fastigheter, skola,
så snart och i den mån de frigöras från å dem nu hvilande pantförbin¬
delser, öfverlämnas till förvar åt Sveriges riksbank, mot åtagande af riks¬
banken att utlämna dem till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, dock ej
förrän efter utgången af år 1932 resp. 1937.
2:o. All fast eller lös egendom, som enligt denna öfverenskom¬
melse skall öfvergå till ny ägare, tillträdes den 1 januari 1908.
§ 21.
l:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält förbinder sig att icke före
utgången af år 1942 öfverlåta sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara ak¬
tiebolag till annan än trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund. Lika¬
ledes förbinder sig trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att icke före
nyss angifna tid till annan öfverlåta de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, som trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund nu äger eller
intill nämnda tid förvärfvar; dock skall denna bestämmelse icke utgöra
hinder för öfverlåtelse af aktier, i den mån sådan erfordras för uppehål¬
lande af aktieägarnes antal vid lagstadgadt minimum.
2:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grän¬
gesberg—Oxelösund ikläda sig härmed ansvar såsom för egen förbindelse
för alla de förpliktelser, som jämlikt detta kontrakt åligga Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag.
3:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Gränges¬
berg—Oxelösund medgifva att till säkerhet för samtliga deras förbindelser
Bill. till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 15
114
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 107.
enligt detta kontrakt med undantag för det i § 22 gjorda åtagande, de
uti mom. l:o omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om
pantsättningen gälla hvad i mom. 4:o stadgas.
4:o. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 9 och 12 så
ock till fullgörande af den i nästföregående mom. omförmälda pantsätt¬
ning skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens
vägnar de aktier, tillsammans minst trettioniotusen åttahundrafemtiotvå
(39,852) stycken, i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som tillhöra tra¬
fikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt aktiebolaget Gellivare malm¬
fält, försedda med öfverlåtelser in blanko, nedsättas såsom i taka händer
hos Sveriges riksbank, med fullmakt för riksbanken att, sedan staten visat
sig hafva erlagt stadgad lösen för aktierna, öfverlämna dem med ifylld
öfverlåtelse till staten, samt mot åtagande af riksbanken
att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar
och icke till annan utlämna desamma;
att hvarje år, sedan ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kii¬
runavaara aktiebolag hållits, till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelö¬
sund och aktiebolaget Gellivare malmfält utlämna föregående års vinst¬
kuponger till hvardera bolagets aktier, dock att, om staten med laga
kraft ägande dom visar, att staten på grund af detta kontrakt äger ford¬
ran, för hvilken aktierna jämlikt mom. 3:o häfta såsom pant, staten är be¬
rättigad att utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till
täckande af dess fordran, samt
att, om tiden för statens lösningsrätt gått till ända utan att staten
begagnat sig af samma rätt, samt staten vid denna tidpunkt icke äger
fordran, för hvilken aktierna häfta såsom pant, tillhandahålla hvartdera
bolaget dess aktier.
§ 22.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förbinder sig att inskränka
exporten af malm från de Grängesbergs grufaktiebolag tillhöriga grufvor
i Grängesberg, så att densamma efter år 1908 ej öfverstiger sexhundra-
femtiotusen (650,000) ton samt efter år 1917 ej öfverstiger fyrahundra-
femtiotusen (450,000) ton årligen.
Denna förbindelse gäller äfven för det fall, att Grängesbergs gruf-
aktiebolags grufvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna
förbindelse under något år öfverträdd, skall trafik aktiebolaget under på¬
följande år till staten erlägga ett vite, beräknadt efter fem (5) kronor per
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 107. 115
ton för hvarje ton malm, som utöfver den stadgade maximikvantiteten
blifvit exporterad.
§ 23.
Staten utfäster sig att, om staten begagnar sig af den i §§ 9 och 12
här ofvan angifna lösningsrätt, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibe¬
hålla den hos Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag anställda personal äfven¬
som att svara för fortsatt utbetalning af då utgående, till beloppet rimliga
pensioner och understöd åt tjänstemän och arbetare, som varit anställda
vid nämnda bolag.
§ 24.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att för tiden från och
med år 1908 till G. E. Broms’ rättsinnehafvare utbetala den royalty, som
enligt aftal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar ej mindre vid
bolagets förutvarande egendom än äfven vid den egendom, bolaget enligt
denna öfverenskommelse förvärfvar af aktiebolaget Gellivare malmfält;
dock att staten ikläder sig ifrågavarande förpliktelse beträffande den malm,
som staten enligt detta kontrakt kan komma att bryta i Luossavaara
malmfält.
Staten ikläder sig vidare, för tiden från och med år 1908, betal¬
ningsskyldighet för den i omförmälda aftal bestämda royalty, i hvad den
hvilar på Mertainens grufaktiebolags nuvarande egendom.
§ 25.
l:o) Den mellan kronan, å ena, och aktiebolaget Gellivare malmfält
m. fl., å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa inmut¬
ningar, i hvilken rättegång Svea Hofrätt gifvit dom den 23 februari 1906,
nedlägges till alla delar, och parterna bära hvar sina kostnader för samma
rättegång.
2:o) Denna öfverenskommelse utgör icke hinder för upplösning af
aktiebolaget Gellivare malmfält, så snart bolaget anser sådant lämpligt,
dock att detta icke verkar någon inskränkning i trafikaktiebolaget Gränges¬
berg—Oxelösunds förbindelser enligt detta kontrakt eller rubbning i den
pantsättning, som enligt § 21 här ofvan ägt rum.
116
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 107.
§ 26.
Staten berättigas att taga del af alla undersökningar, Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag anställt eller kommer att anställa rörande malm¬
tillgången såväl i Luossavaara och Kiirunavaara som i Gellivare, äfvensom
att själf låta anställa sådana undersökningar, i den mån det kan ske utan
att arbetet i grufvorna därigenom hindras eller uppehälles.
§ 27.
Genom detta kontrakt upphäfves med 1907 års utgång den emellan
staten, å ena, och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, å den andra sidan,
den 2 juli 1898 ingångna öfverenskommelse. Till ytterligare säkerhet för
uppfyllande af bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt skall intill
år 1938 hos staten kvarblifva det intecknade skuldebref å två miljoner
(2,000,000) kronor, som af bolaget öfverlämnats till staten såsom säkerhet
för ett i sagda öfverenskommelse stadgadt vite, hvaremot de såsom pant
för samma öfverenskommelse till staten aflämnade depositionsbevis å en
miljon femhundratusen (1,500,000) kronor skola, jämlikt § 4 här ofvan,
tillställas trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.
§ 28.
Där enligt stadgande i denna öfverenskommelse tvist skall afgöras
af skiljemän, skola, för såvidt icke här ofvan annorlunda bestämts, skilje¬
männen vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att hvardera par¬
ten utser en och öfverståthållareämbetet i Stockholm den tredje.
§ 29.
De rättigheter, som på grund af detta kontrakt tillkomma Luossa¬
vaara-Kiirunavaara aktiebolag må icke utan statens samtycke å annan
öfverlåtas.
117
rande
gång,
inom
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Förestående aftal antages härmed under förutsättning af vederbö-
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads ut-
men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke af staten
samma tid godkännes.
Stockholm den 7 mars 1907.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
Vollrath Tham.
Aktiebolaget Gellivare malmfält
Vollrath Tham.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
Vollrath Tham.
Bevittnas:
C. H. Byström. G. Lagerhjelm.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.
119
Bilaga n:r 1 till § 1 i kontraktet.
Bolagsordning
för
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.
Nuvarande lydelse.
§ I-
Detta bolag är grundad^ på aktier
med begränsad ansvarighet i enlig¬
het med Kungl. förordningen an¬
gående aktiebolag den 6 oktober 1848
och benämnes »Luossavaara-Kiiruna¬
vaara Aktiebolag».
§ 2.
Bolagets ändamål är att å Luossa-
vaara och Kiirunavaara malmfält och
angränsande orter inom Norrbottens
län idka grufdrift, så ock att be¬
drifva malmförädlingsverksamhet
jämte annan i samband med gruf-
driften stående rörelse.
Bolaget må, där sådant för dess
rörelse finnes tjänligt, ikläda sig
borgen.
§ 3.
Bolagets styrelse har sitt säte i
Stockholm.
I enlighet med § 1 i kontraktet ändrad
lydelse.
§ I-
(Oförändrad.)
§ 2.
Bolagets ändamål är att å Luossa-
vaara och Kiirunavaara malmfält och
andra orter inom Norrbottens län
idka grufdrift, så ock att bedrifva
malmförädlingsverksamhet jämte an¬
nan i samband med grufdriften
stående rörelse.
§ 3.
(Oförändrad.)
120
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107'.
Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.
§ 4.
Bolagets aktiekapital, som kan vara
fördeladt å stamaktier och preferens¬
aktier, skall utgöra minst åtta mil¬
lioner kronor och högst tjugufyra
millioner kronor. Aktiens belopp
skall utgöra ett tusen kronor.
Bolaget må icke träda i verksam¬
het, förrän minimikapitalet blifvit
till fullo inbetaldt. Därutöfver må
inom ofvan stadgade begränsning
nya aktier efter bolagsstämmas därom,
i den ordning § 22 säger, fattade
beslut utgifvas; och äger förutva¬
rande aktieägare, i förhållande till
förut ägande aktier, företrädesrätt
till öfvertagande af de aktier, som
sålunda utgifvas. Nya aktier skola
kontant inbetalas vid teckningen, för
att denna skall anses giltig.
Därest rörelsens behof sådant
kräfver, må bolaget inom ofvan stad¬
gade begränsning utgifva preferens¬
aktier till belopp ej öfverstigande
hälften af utgifna stamaktier, hvilka
preferensaktier, löpande med högst
åtta procent årlig utdelning, med¬
föra företrädesrätt framför öfriga
aktier, icke allenast till nämnda ut¬
delning af bolagets årliga vinst än
ock vid bolagets upplösning till åter¬
bekommande af aktiebeloppet; och
äger bolaget att efter utlottning in¬
lösa större eller mindre antal af
preferensaktierna, dock med iakt¬
tagande däraf att bolagets tillgångar
icke må i vidsträcktare mån för in-
§ 4.
Bolagets aktiekapital skall utgöra
minst åttio och högst tvåhundrafyiiio
millioner kronor, och skall hvarje
aktie lyda å ett tusen kronor.
Aktierna skola vara dels prefe¬
rensaktier och dels stamaktier, med
lika många af hvardera serien.
I f råga om den preferensaktierna
åtföljande rätt till utdelning, hvilken
ej inträder förrän beträffande 1908
års vinst, gäller, att för tiden från
och med 1908 till och med 1937
preferensaktierna skola framför stam¬
aktierna medföra företrädesrätt till
en årlig utdelning af bolagets vinst
med ett belopp, motsvarande här ne¬
dan stadgade afgift å hälften af den
under ifrågavarande tid uti bolagets
grufvor i Kiirunavaara och Gelli-
vare brutna och därifrån bortförda
malm, dock att häri ej skall in¬
begripas s. k. varpmalm — hvar¬
med förstås sådant malmhaltigt berg,
som faller vid brytningen af mal¬
men eller måste brytas för att göra
malmen åtkomlig, men är för fat¬
tigt att kunna med fördel i oberedt
skick exporteras.
Sagda afgift skall utgå för åren
1908—1927 med en krona per ton
malm från Kiirunavaara samt 50
öre per ton malm från Gellivare,
för närmast följande femårsperio¬
den med resp. en krona 50 öre
och 75 öre samt för den ytter¬
ligare därpå följande femårsperio-
121
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.
lösningen användas än att sådant
öfverskott finnes, som i § 7 sägs.
Verkställd utlottning af preferens¬
aktier skall kungöras i allmänna tid¬
ningarna.
§ 5.
o
A hvarje aktie utfärdas aktiebref,
ställdt till viss man och med den
lydelse i öfrigt och de underskrifter
å bolagets vägnar, som vid bolags¬
stämma beslutas; kunnande dock, där
aktieägare så önskar, flera aktier i
ett aktiebref sammanföras. Aktie¬
bref skall tydligen utmärka, huru¬
vida det afser stamaktie eller pre¬
ferensaktie.
den med resp. två kronor och en
krona.
Utöfver nu bestämda afgift skola
preferensaktierna icke för perioden
1908—1937 medföra någon rätt till
utdelning, dock att, försävidt under
ett eller flera år nyss sagda utdelning
icke kunnat lämnas, preferensaktier¬
nas ägare äro berättigade att af föl¬
jande års vinst bekomma hvad däri
brustit, innan utdelning å stamak¬
tierna må äga rum.
Af den vinst, som bolagets verk¬
samhet under tiden efter 1937 må
lämna, äga preferensaktierna och
stamaktierna bekomma utdelning med
lika rätt.
För preferensaktiernas innehaf¬
vare gälla dessutom, med afseende å
rätt att deltaga i val af styrelse och
revisorer äfvensom att i öfrigt utöfva
rösträtt å bolagsstämma, de inskränk¬
ningar, som i §§ 10, 14 och 17 här
nedan stadgas.
§ 5.
o
A hvarje aktie utfärdas aktiebref,
ställdt till viss man och med den
lydelse i öfrigt och de underskrifter
å bolagets vägnar, som vid bolags¬
stämma beslutas; kunnande dock, där
aktieägare så önskar, flera aktier i
ett aktiebref sammanföras. Aktie¬
bref skall tydligen utmärka, huru¬
vida det afser stamaktie eller pre¬
ferensaktie.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.
16
122
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Nuvarande lydelse.
Med hvarje aktiebref följa tjugu
vinstutdelningskuponger, betecknade
med N:ris 1—20, jämte talong.
Efter inlösen af dessa kuponger
utlämnas, mot talongens aflämnande,
ytterligare tjugu vinstutdelningsku-
ponger jämte ny talong och förfares
allt framgent på samma sätt.
§ 6.
Aktie må förutom af Trafikaktie¬
bolaget Grängesberg—'Oxelösund
ägas eller innehafvas endast af svensk
undersåte eller svenskt bolag, i hvars
bolagsordning finnes föreskrifvet, att
aktie eller andel i bolaget ej må
utan Kungl. Maj:ts medgifvande ägas
eller innehafvas af utländing.
Alla aktier skola af bolagets sty¬
relse i nummerföljd införas i en för
sådant ändamål inrättad, för en hvar
vid anfordran tillgänglig registerbok,
uti hvilken för hvarje aktie uppta¬
ges aktietecknarens namn, yrke och
hemvist samt de med äganderätten
skeende förändringar, som hos sty¬
relsen anmälas.
Har äganderätt till aktie genom
öfverlåtelse, arf eller annat laga fång
öfvergått till ny ägare, vare denne,
efter det han hos bolagets styrelse
anmält och styrkt sin åtkomst till
aktien, så ock, där hans nationalitet
icke är för styrelsen känd, företett
bevis därom, att han är svensk un¬
dersåte och, där annat svenskt bo¬
lag än Trafikaktiebolaget Gränges-
Ändrad lydelse.
§ 6.
Preferensaktie må endast ägas af
svenska staten, dock att staten må till
annan öfverlåta aktie, om och i den
mån sådant fordras, för att antalet
aktieägare icke skall nedgå under
lagstadgadt minimiantal.
Stamaktie må förutom af svenska
staten och Trafikaktiebolaget Grän¬
gesberg—Oxelösund ägas eller in¬
nehafvas endast af svensk undersåte
eller svenskt bolag, i hvars bolags¬
ordning finnes föreskrifvet, att aktie
eller andel i bolaget ej må utan
Kungl. Maj:ts medgifvande ägas el¬
ler innehafvas af utländing:.
Alla aktier skola af bolagets sty¬
relse i nummerföljd införas i en för
sådant ändamål inrättad, för en hvar
vid anfordran tillgänglig registerbok,
uti hvilken för hvarje aktie uppta¬
ges aktietecknarens namn, yrke och
hemvist samt de med äganderätten
skeende förändringar, som hos sty¬
relsen anmälas.
Har äganderätt till aktie genom
öfverlåtelse, arf eller annat laga fång
öfvergått till ny ägare, vare denne,
ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107. 123
Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.
berg—Oxelösund förvärfvat aktie,
företett bevis, att i sådant bolags
ordning finnes föreskrifvet, att aktie
eller andel i bolaget ej må utan
Kungl. Maj:ts medgifvande ägas el¬
ler innehafvas af utländing, berätti¬
gad att efter företeende af aktiebref
få förhållandet i registerboken an-
tecknadt och att därefter åtnjuta
delägarerätt i bolaget.
§ 7.
Så länge bolagets verksamhet
fortfar och innan alla dess gällande
skulder blifvit godtgjorda, må vidare
utdelning emellan bolagsmännen icke
göras, än att, enligt sista bokslut
och det ej äldre än för näst före¬
gående år, öfverskott finnes, mot¬
svarande minst två procent af teck¬
nade aktiekapitalet.
§ 8.
Aktie är i förhållande till bolaget
odelbar, hvadan, om flera blifva ge¬
mensamt ägare af en aktie, de må
allenast genom en person sin rätt
i bolaget utöfva och bevaka.
efter det han hos bolagets styrelse
anmält och styrkt sin åtkomst till
aktien, så ock, där hans nationalitet
icke är för styrelsen känd, företett
bevis därom, att han är svensk un¬
dersåte och, där annat svenskt bo¬
lag än Trafikaktiebolaget Gränges¬
berg—Oxelösund förvärfvat aktie,
företett bevis, att i sådant bolags
ordning finnes föreskrifvet, att aktie
eller andel i bolaget ej må utan
Kungl. Maj:ts medgifvande ägas el¬
ler innehafvas af utländing, berätti¬
gad att efter företeende af aktiebref
få förhållandet i registerboken an-
tecknadt och att därefter åtnjuta
delägarerätt i bolaget.
§ 7.
(Oförändrad.)
§ 8.
(Oförändrad.)
124
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Nuvarande lydelse.
|
Ändrad lydelse.
|
§ 9.
|
§ 9-
|
Aktieägare är icke förbunden till
någon betalning utöfver aktiens be¬
lopp, därest han icke till vidare an¬
svarighet sig särskildt utfäst; men
hafva aktieägare såsom styrelseleda¬
möter eller å bolagsstämma deltagit
i beslut, stridande mot denna bo¬
lagsordning eller gällande förordning
om aktiebolag, vare de, som beslutet
fattat, en för alla och alla för en,
skyldiga att ersätta all därigenom
uppkommande skada.
Aktieägare är icke berättigad att
i annan ordning, än denna bolags¬
ordning uttryckligen medgifver, taga
del af bolagets räkenskaper eller
fordra redovisning för dess förvalt¬
ning.
|
(Oförändrad.)
|
§ 10.
|
§ io.
|
Bolagets angelägenheter handbaf-
vas af en styrelse, bestående af minst
tre och högst sju ledamöter. Styrel¬
sens medlemmar skola vara i Sverige
bosatta svenska undersåtar.
Styrelsen utses första gången å
konstituerande bolagsstämma och
därefter å ordinarie bolagsstämma,
hvarje gång för ett år i sänder.
Första året räknas för tiden från
konstituerande bolagsstämman till
v påföljande ordinarie bolagsstämma.
|
Bolagets angelägenheter handhaf-
vas af en styrelse, bestående af minst
fyra och högst åtta ordinarie å bo¬
lagsstämma valda ledamöter, hvar¬
förutom Kungl. Maj:t äger att för
tiden intill år 1938 utse en ledamot
i bolagets styrelse jämte en suppleant
för honom. Styrelsens medlemmar
skola vara i Sverige bosatta svenska
undersåtar.
De ledamöter, som väljas å bo¬
lagsstämma, utses för ett år i sänder.
För tiden till och med är 1937
utse innehafvarna af stamaktierna
samtliga styrelseledamöter, som väljas
|
125
Kungl. Maj:ts Nåd.
Nuvarande lydelse.
Styrelsen har att ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter angående
bolagets förvaltning, som å bolags¬
stämma varda styrelsen meddelade.
Därjämte äger Kungl. Maj:t utse
en person att vara ledamot af bo¬
lagets styrelse.
§ 11-
Bolagets firma tecknas af den
eller de styrelseledamöter, som där¬
till af styrelsen utses.
Alla skriftliga afhandlingar, som
styrelsen för bolaget ingår, skola
undertecknas å bolagets vägnar och
med utsättande af dess antagna be¬
nämning, vid äfventyr att eljest sty¬
relsens ledamöter, som afhandlingen
underskrifva, skola för fullgörande
af bolagets därpå grundade förbin¬
delse ansvara såsom för egen skuld,
en för alla och alla för en.
Proposition N:o 107.
Ändrad lydelse.
å bolagsstämma. För tiden från och
med år 1938 välja innehafvarna af
berörda aktier samt innehafvarna af
preferensaktierna, hvar serie för sig,
å bolagsstämma lika antal styrelse¬
ledamöter. Beslutar bolagsstämma,
att val af suppleanter för styrelsele¬
damöterna skall äga rum, gälle med
afseende ä sådant val hvad här om
val af styrelseledamöter är stadgadt.
Styrelsen har att ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter angående
bolagets förvaltning, som å bolags¬
stämma varda styrelsen meddelade.
§ 11-
Bolagets firma tecknas af den
eller de styrelseledamöter, som därtill
af styrelsen utses; dock att, intill år
1938 reverser, pantförskrifning ar,
borgensförbindelser och kreditaftal för
att vara gällande skola vara under¬
tecknade jämväl af den utaf Kungl.
Maj:t utsedde styrelseledamoten.
Alla skriftliga afhandlingar, som
styrelsen för bolaget ingår, skola
undertecknas å bolagets vägnar och
med utsättande af dess antagna be¬
nämning, vid äfventyr att eljest sty¬
relsens ledamöter, som afhandlingen
underskrifva, skola för fullgörande
af bolagets därpå grundade förbin¬
delse ansvara såsom för egen skuld,
en för alla och alla för en.
126
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.
§ 12.
Styrelsen utser inom sig ordfö¬
rande och verkställande direktör.
Den sammanträder på kallelse af
ordföranden eller verkställande di¬
rektören så ofta ärendenas behand¬
ling sådant fordrar.
Styrelsen må ej fatta beslut,
därest ej minst halfva antalet leda¬
möter äro närvarande.
Vid omröstning inom styrelsen
räknas rösterna efter hufvudtalet och
besluten bestämmas genom enkel
röstpluralitet, Om vid uppkommen
meningsskiljaktighet de afgifna rös¬
terna utfalla med lika antal mot
hvarandra, skall den mening, som
biträdes af ordföranden, gälla såsom
styrelsens beslut.
Vid styrelsens sammanträden skall
alltid föras protokoll, som justeras
af ordföranden och en annan af sty¬
relsen därtill utsedd ledamot.
§ 13.
Verkställande direktören har att
ställa sig till efterrättelse den instruk¬
tion, som af styrelsen för honom ut¬
färdas.
Han är jämväl, utan särskilt
bemyndigande af styrelsen, behörig
§ 12.
Styrelsen utser inom sig ordfö¬
rande och verkställande direktör.
Den sammanträder på kallelse af
ordföranden eller verkställande di¬
rektören så ofta ärendenas behand¬
ling sådant fordrar; och skall den
af Kungl. Maj:t utsedde styrelseleda¬
moten eller vid förfall för honom
hans suppleant bevisligen kallas till
hvarje styrelsesammanträde i god tid
förut.
Styrelsen må ej fatta beslut,
därest icke minst halfva antalet leda¬
möter äro närvarande.
Vid omröstning inom styrelsen
räknas rösterna efter hufvudtalet och
besluten bestämmas genom enkel
röstpluralitet. Om vid uppkommen
meningsskiljaktighet de afgifna rös¬
terna utfalla med lika antal mot
hvarandra, skilje lotten dem emellan.
Vid styrelsens sammanträden skall
alltid föras protokoll, som justeras
af ordföranden och en annan af sty¬
relsen därtill utsedd ledamot.
§ 13.
(Oförändrad.)
127
Kung1. Maja» Nåd. Proposition N:o 107.
Nuvarande lydelse.
att, själf eller genom ombud, tala
och svara för bolaget samt att å
bolagets vägnar emottaga stämningar
och andra rättsliga meddelanden.
§ 14.
Bolagets rörelseår räknas från
och med den 1 januari till och med
den 31 december. De öfver bola¬
gets rörelse förda räkenskaperna skola
således för hvarje år under den 31
december i fullständigt bokslut sam¬
manföras. Bokslutet skall vara verk¬
ställd t före utgången af mars månad
påföljande år.
Granskningen af bolagets räken¬
skaper och förvaltning skall, sedan
bokslutet upprättats, ofördröjligen
verkställas af tre därtill utsedda re¬
visorer, af hvilka två utses af aktie-
ägarne å ordinarie bolagsstämma och
en jämte suppleant för honom för¬
ordnas af Kungl. Maj:t.
Styrelsen skall till revisorerna
öfverlämna skriftlig berättelse om bo¬
lagets förvaltning och ställning jämte
förslag till utdelning af tillgängliga
vinstmedel.
Öfver granskningen afgifves skrift¬
lig berättelse, däri ansvarsfrihet för
Ändrad lydelse.
§ 14.
Bolagets rörelseår räknas från
och med den 1 januari till och med
den 31 december. De öfver bola¬
gets rörelse förda räkenskaperna skola
således för hvarje år under den 31
december i fullständigt bokslut sam¬
manföras. Bokslutet skall vara verk-
ställdt före utgången af mars månad
påföljande år.
Granskningen af bolagets räken¬
skaper och förvaltning skall, sedan
bokslutet upprättats, ofördröjligen
verkställas af därtill utsedda revi¬
sorer, lwilka för tiden intill år 1938
utses: två jämte en suppleant för
dem, af innehafvarne af stamaktier¬
na d ordinarie bolagsstämma och en
jämte suppleant för honom af Kungl.
Maj:t.
För tiden från och med år 1938
välja innehafvarne af preferensakti¬
erna och af stamaktierna, hvar serie
för sig, ä bolagsstämma två reviso¬
rer jämte en revisorssuppleant.
Styrelsen skall till revisorerna
öfverlämna skriftlig berättelse om bo¬
lagets förvaltning och ställning jämte
förslag till utdelning af tillgängliga
vinstmedel.
Öfver granskningen afgifves skrift-
o o O
lig berättelse, däri ansvarsfrihet för
128
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Nuvarande lydelse.
styrelsen skall antingen tillstyrkas
eller afstyrkas, ägande revisorerna
att i afseende å vinstens fördelning
äfvensom beträffande bolagets blif¬
vande förvaltning framställa de för¬
slag, hvartill de finna anledning.
Revisionsberättelsen, jämte där¬
till hörande handlingar, skall till
styrelsen aflämnas före utgången af
april månad och därefter hållas för
aktieägarne tillgänglig å bolagets
kontor i Stockholm intill ordinarie
bolagsstämma.
De revisorer, som skola af aktie¬
ägarne utses, väljas första gången
å konstituerande bolagsstämma och
därefter årligen å ordinarie bolags¬
stämma för tiden intill nästa ordi¬
narie bolagsstämma. De äga att,
under den tid för hvilken de sålunda
äro valda, när helst de önska, taga
kännedom om bolagets räkenskaper
och förvaltning.
§ 15.
Bolagsstämma skall hållas i Stock¬
holm.
Ordinarie bolagsstämma samman¬
träder årligen under maj månad.
Extra bolagsstämma kan af sty¬
relsen sammankallas, då viktiga an¬
gelägenheter sådant föranleda. Därest
innehafvare af aktier för minst en
tiondedel af tecknade aktiekapitalet
förena sig i yrkande om extra bolags¬
stämmas sammankallande eller därest
Ändrad lydelse.
styrelsen skall antingen tillstyrkas
eller afstyrkas, ägande revisorerna
att i afseende å vinstens fördelning
äfvensom beträffande bolagets blif¬
vande förvaltning framställa de för¬
slag, hvartill de finna anledning.
Revisionsberättelsen, jämte där¬
till hörande handlingar, skall till
styrelsen aflämnas före utgången af
april månad och därefter hållas för
aktieägarne tillgänglig å bolagets
kontor i Stockholm intill ordinarie
bolagsstämma.
De revisorer, som skola af aktie¬
ägarne utses, väljas årligen å ordi¬
narie bolagsstämma för tiden intill
nästa ordinarie bolagsstämma. De
äga att, under den tid för hvilken
de sålunda äro valda, när helst de
önska, taga kännedom om bolagets
räkenskaper och förvaltning.
§ 15.
Bolagsstämma skall hållas i Stock¬
holm.
Ordinarie bolagsstämma samman¬
träder årligen senast under maj må¬
nad.
Extra bolagsstämma kan af sty¬
relsen sammankallas, då viktiga an¬
gelägenheter sådant föranleda. Därest
innehafvare af aktier för minst en
tiondedel af tecknade aktiekapitalet
förena sig i yrkande om extra bolags¬
stämmas sammankallande eller därest
129
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.
revisorerna sådant begära, vare sty¬
relsen pliktig att inom fjorton dagar,
efter det dylik anmälan skriftligen
och med utsättande af det ärende,
som skall förekomma å stämman,
blifvit gjord, utfärda kallelse till
extra bolagsstämma.
Undandrager sig styrelsen att på
revisorernas yrkande sammankalla
bolagsstämma, vare revisorerna oför¬
hindrade att själfva utfärda kallelse
till bolagsstämma.
Kallelse till såväl ordinarie som
extra bolagsstämma utfärdas genom
kungörelse, som införes tre gånger
i allmänna tidningarna samt den
eller de tidningar, bolaget å ordina¬
rie bolagsstämma må hafva beslutit,
första gången högst en månad och
minst fjorton dagar före stämman.
I kallelse till extra bolagsstämma
skall meddelas uppgift å de ärenden,
som vid stämman skola förekomma.
Ärende, hvarom sådan uppgift ej
meddelats, må ej å stämman hand¬
läggas. Hvad nu är sagdt om extra
bolagsstämma galle ock om ordina¬
rie bolagsstämma, där fråga är om
sådant ärende, som i § 22 omför-
mäles.
§ 16.
Bolagsstämma representerar samt¬
liga aktieägare, i följd hvaraf därvid
lagligen fattadt beslut är för bolaget
bindande. Ordförande för bolags¬
stämma väljes af närvarande aktie¬
ägare efter hufvudtalet. öfver hvad
CJ
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami.
revisorerna sådant begära, vare sty¬
relsen pliktig att inom fjorton dagar,
efter det dylik anmälan skriftligen
och med utsättande af det ärende,
som skall förekomma å stämman,
blifvit gjord, utfärda kallelse till
extra bolagsstämma.
Undandrager sig styrelsen att på
revisorernas yrkande sammankalla
bolagsstämma, vare revisorerna oför¬
hindrade att själfva utfärda kallelse
till bolagsstämma.
Kallelse till såväl ordinarie som
extra bolagsstämma utfärdas genom
kungörelse, som införes tre gånger
i allmänna tidningarna samt den
eller de tidningar, bolaget å ordina¬
rie bolagsstämma må hafva beslutit,
första gången högst en månad och
minst fjorton dagar före stämman.
I kallelse till extra bolagsstämma
skall meddelas uppgift å de ärenden,
som vid stämman skola förekomma.
Ärende, hvarom sådan uppgift ej
meddelats, må ej å stämman hand¬
läggas. Hvad no är sagdt om extra
bolagsstämma galle ock om ordina¬
rie bolagsstämma, där fråga är om
sådant ärende, som i § 22 omför-
mäles.
§ 16.
(Oförändrad.)
1 Afd. 84 Höft.
17
130
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Nuvarande lydelse.
vid stämman förekommer skall föras
protokoll, hvilket justeras af ord¬
föranden jämte den eller de vid stäm¬
man närvarande aktieägare, som där¬
till af stämman utses.
§ 17.
Aktieägares talan vid bolags¬
stämma må föras antingen af honom
själf eller ock af hans befullmäkti-
gade ombud eller annan laga ställ¬
företrädare.
Tillhör aktie svenska staten, föres
talan därför af den, som af Kungl.
Maj:t därtill förordnas.
§ 18.
Omröstning vid bolagsstämma sker
öppet, dock att val verkställas med
slutna sedlar, därest någon aktieägare
sådant yrkar. Utgången bestämmes
genom enkel röstpluralitet, utom i de
fall, som i § 22 omnämnas. Erhålla
vid val två eller flera personer lika
antal röster, skiljer lotten dem emel¬
lan. Utfalla eljest lika antal röster
för skilda meningar, gäller den me¬
ning, som biträdes af ordföranden
vid stämman.
Ändrad lydelse.
§ 17.
Aktieägares talan vid bolags¬
stämma må föras antingen af honom
själf eller ock af hans befullmäkti-
gade ombud eller annan laga ställ¬
företrädare.
Tillhör aktie svenska staten, föres
talan därför af den, som af Kungl.
Maj:t därtill förordnas.
Till och med år 1937 medföra
preferensaktier endast en röst för tio
aktier. Från och med år 1938 ät-
njutes för hvarje aktie en röst, dock
att vid beslut rörande användningen
af 1937 års vinstmedel rösträtten för
preferensaktier är begränsad på sätt
i näst föregående punkt är sagdt.
§ 18.
Omröstning vid bolagsstämma sker
öppet, dock att val verkställas med
slutna sedlar, därest någon aktieägare
sådant yrkar. Om vid uppkommande
meningsskiljaktighet de afgifna rös¬
terna utfalla med lika antal mot
hvarandra, skilje lotten dem emellan
131
Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 107.
Nuvarande lydelse.
Ändrad lydelse.
§ 19.
Vill aktieägare framställa förslag
till behandling vid ordinarie bolags¬
stämma, skall förslaget, för att kunna
å stämman förekomma, skriftligen
affattadt, till styrelsen aflämnas före
utgången af mars månad.
Öfver sådant förslag skall sty¬
relsen till bolagsstämman afgifva
skriftligt yttrande.
§ 20.
Vid ordinarie bolagsstämma skola
följande ärenden förekomma:
l:o) val af ordförande vid stäm¬
man ;
2:o) de i styrelsens och revisorer¬
nas berättelse förekommande frågor;
3:o) bestämmande af vinstutdel¬
ning;
4:o) val af styrelseledamöter och
revisorer;
5:o) val af suppleanter för sty¬
relseledamöter och för revisorer till
sådant antal, som stämman aktar
nödigt;
6:o) öfriga af bolagsstämmans
pröfning beroende ärenden;
7:o) fråga, som blifvit af aktie¬
ägare väckt i den ordning, som i § 19
sägs, eller som af styrelsen kan varda
framställd.
Minst åtta dagar före stämman
skall å bolagets kontor i Stockholm
tillhandahållas aktieägarne uppgift å
de ärenden, hvilka skola å stämman
förekomma.
§ 19.
(Oförändrad.)
§ 20.
(Oförändrad.)
132
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.
§ 21.
I händelse af vägrad ansvarsfrihet
för styrelsen, skall bolagsstämma be¬
sluta, huru bolagets talan mot sty¬
relsen skall föras. Har talan mot
styrelsen ej blifvit anställd inom natt
och år, från det ordinarie stämman
hölls, skall så anses, som om ansvars¬
frihet blifvit beviljad.
§ 22.
Mom. 1. Beslut om sådan änd¬
ring af bolagsordningen, att aktier
med företrädesrätt må utfärdas, vare
ej giltigt, med mindre samtliga aktie-
ägarne förenat sig därom, eller be¬
slutet fattats å två på hvarandra
följande bolagsstämmor, däraf minst
en ordinarie, och å den stämma, som
sist hålles, biträdts af minst tre
fjärdedelar af de röstande, med
ett sammanlagdt aktiebelopp af
minst tre fjärdedelar af hela aktie¬
beloppet.
Mom. 2. Beslut om ändring af
§§ 2, 6, 10 sista stycket, 14 eller
17 eller detta moment, om försälj¬
ning af bolaget tillhörig grufva, eller
del däraf, om bolagets upplösning,
eller om nedläggande af grufdriften,
vare ej giltigt med mindre, vare sig
beslutet fattats å två på hvarandra
följande bolagsstämmor, däraf minst
en ordinarie, och å den stämma,
som sist hålles, biträdts af minst två
tredjedelar af de röstande, samt be-
§ 21.
(Oförändrad.)
§ 22.
Beslut om ändring af bolagsord¬
ningen, om utsläppande af aktier
utöfver minimikapitalet, om försälj¬
ning af bolaget tillhörig fast egen¬
dom eller grufva eller del däraf, om
bolagets upplösning eller om nedläg¬
gande af grufdriften vare ej giltigt,
med mindre beslutet blifvit af Kungl.
Maj:t godkändt.
133
Kungl. Majita Nåd. Proposition N:o 107.
Nuvarande lydelse.
|
Ändrad lydelse.
|
slutet blifvit af Kungl. Maj:t god-
kändt, eller ock samtliga aktieägarne
i bolaget förenat sig därom.
Mom. 3. Beslut om annan änd¬
ring af bolagsordningen, eller om
utsläppande af aktier utöfver mini¬
mikapitalet vare ej giltigt, med mindre
samtliga aktieägarne förenat sig där¬
om, eller beslutet fattats å två på
hvarandra följande bolagsstämmor,
däraf minst en ordinarie, och å
den stämma, som sist hålles, bi-
trädts af minst två tredjedelar af de
röstande.
§ 23.
Då upplösning af bolaget sker
och sedan räkenskaperna för sista
tiden blifvit afslutade, skall årsstäm-
ning å bolagets okända borgenärer
sökas.
I öfrigt skall, efter det styrelsen
därom gjort förslag, sättet för upp¬
görandet af bolagets angelägenheter
bestämmas genom beslut å bolags¬
stämma, dock med iakttagande att all
bolagets gäld varder betald, innan
utdelning till delägare sker.
|
§ 23.
(Oförändrad.)
|
134
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Bilaga n:o 2 till § 1 i kontraktet.
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags fasta egendom.
241,16 hektar mark i Jukkasjärvi socken, afsöndrad från kronopark
vid Kiruna och hvilken är intecknad för kronor 2,000,000: — enligt skulde¬
bref af den 18/n 1901 till Kungl. Maj:t och kronan.
Stockholm i mars 1907.
Luossavaara— Kiirunavaara aktiebolag.
Vollrath Tham.
Förteckning öfver Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags
utmål och inmutningar.1)
c
A
Kiirunavaara malmfält.
Utmål: * *
Fyndigheten n:o 1,
d:o
|
»
|
2,
|
d:o
|
|
3,
|
d:o
|
»
|
4,
|
d:o
|
»
|
5,
|
d:o
|
»
|
6,
|
d:o
|
|
7,
|
d:o
|
»
|
8,
|
d:o
|
»
|
9,
|
d:o
|
|
10,
|
d:o
|
»
|
11,
|
d:o
|
»
|
12,
|
Fyndigheten
|
n:o
|
13,
|
d:o
|
»
|
14,
|
d:o
|
»
|
15,
|
d:o
|
»
|
16,
|
d:o
|
»
|
17,
|
d:o
|
»
|
18,
|
d:o
|
»
|
19,
|
d:o
|
»
|
20,
|
*d:o
|
»
|
21,
|
d:o
|
»
|
22,
|
d:o
|
|
23,
|
d:o
|
|
24,
|
') Öfverensstämmande med af vederbörande bergmästare lämnade uppgifter.
* I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Fyndigheten n:o
|
25,
|
|
*Amos,
|
d:o »
|
26
|
Adauctus,
|
*Teodosius,
|
d:o »
|
27,
|
|
* Ferdinand,
|
d:o »
|
28
|
Phocas
|
*Ambrosius,
|
d:o »
|
29
|
Fredrik,
|
*Noach,
|
d:o »
|
30 Johanna,
|
*Sem,
|
d:o »
|
31
|
Christina,
|
*Ham,
|
d:o »
|
32
|
Marta,
|
*Jafet,
|
d:o »
|
33
|
Olof,
|
*Sjöormen,
|
d:o »
|
34
|
Katrina,
|
*Hvalfisken,
|
d:o »
|
35
|
Aristarkus,
|
^Krokodilen,
|
d:o »
|
36
|
Donatus,
|
*Hvalrossen,
|
d:o »
|
37
|
Verner,
|
*Myskoxen,
|
d:o »
|
38
|
Magnus,
|
*Tammok,
|
d:o »
|
39
|
Henrietta,
|
*Elisabeth,
|
d:o »
|
40
|
Sofia,
|
*Brynolf,
|
d:o »
|
41
|
Maria,
|
*Bismark,
|
d:o d
|
42
|
Alrik,
|
*Hjalmar,
|
d:o »
|
43
|
Sven,
|
*Wolter,
|
d:o »
|
44
|
Carl Johan,
|
*Nordenström,
|
d:o »
*John,
*Gustaf Adolf,
|
45
|
Oscar,
|
*Napoleon,
^Kammarherren,
*Abdon,
|
*Häradshöfdingen,
*Ernst,
*Kunigunda,
*Filemon,
*Sigrid,
*Benediktus,
*Beata,
|
Summa
|
*Amatius,
*Josefus,
*Viktor,
*Axel,
*Max,
*Zenobia,
*Kiirunavaara n:o 70.
84 st. utmål.
|
A Tuollavaara malmfält.
Utmål.
*Hedvig. Summa 1 st. utmål. *
* I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.
136
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.
Ä Kiirunavaara malmfält. Inmutningar:
*Kirunavaara n:o 74, *Kiirunavaara n:o 93,
* d:o
|
» 76,
|
* d:o »
|
97,
|
* d:o
|
» 78,
|
* d:o
|
99,
|
* d:o
|
» 80,
|
* d:o »
|
100,
|
* d:o
|
» 84,
|
*Kanon,
|
|
* d:o
|
» 85,
|
*Gregorius.
|
|
|
|
Summa 12 st. inmutningar.
|
|
|
|
o
A Luossavaara malmfält.
|
|
|
|
Utmål:
|
|
Aron,
|
|
*Malakias,
|
|
Gylfe,
|
|
*Dorotea,
|
|
Odin,
|
|
^Ansgarius,
|
|
Thor,
|
|
*Valerius,
|
|
Balder,
|
|
*Gabriella,
|
|
Heimdall,
|
|
*Agneta,
|
|
Ivar,
|
|
*Priska,
|
|
Ragnar,
|
|
* Felix,
|
|
Julia,
|
|
*Hyginus,
|
|
Rektorn,
|
|
*Arkadius,
|
|
Olof,
|
|
*Simeon,
|
|
Bengt,
|
|
*Enok,
|
|
*Minerva,
|
|
*Abel,
|
|
*Sigfrid,
|
|
*Seth,
|
|
*Eukarius,
|
|
*Halvard,
|
|
*Apollonia,
|
|
*Joakim.
|
|
*Agabus,
|
|
|
|
Summa 33 st. utmål.
Inmutningar:
^Kronprinsen. *Björnen *Löjtnanten
Summa 3 st. inmutningar.
I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.
137
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Syväjärvi-Nokutusvaara-Haukivaara malmfält.
Utmål:
Kalix.
Kung Oscar
öfverste! öjtnanten
Augusta
Piteå
*Gustaf
* Anna
*Henry
Summa 15 st.
*Hilarius.
*Nestor
*Maria
*Amanda
*Astrid
*Märtha
*Sonja
utmål.
Total 133 st. utmål och
15 » inmutningar.
Stockholm i Mars 1907.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag.
Vollrath Tham.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bokförda värden
den 31 december 1906.
å:
Grufvor...................kronor 16,611,787:35
Fastigheter.................. » 116,500: —
Bostäder................... » 1,647,354:82
Mekaniska och elektriska anläggningar...... » 714,719:52
Järnvägsvagnar................ » 1,300,000: —
Anläggningen i Narvik............. » 8,203,268:72
Malmlager i Kiruna och Narvik......... » 756,399:04
Inventarier.................. s 191,571:12
Materialier och förråder............ » 330,363:45
Kronor 29,871,964: 02
Stockholm i mars 1907.
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag. * *
_ Vollrath Tham.
* I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft.
18
138
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags
Inventarier den 31/12 1906.
Dynamo och andra maskiner .... kronor 63,560: —
Järnvägsvagnar.......... » 80,020: so
Brandredskap.......... » 11,613: —
Hästar och körredskap...... » 11,130:87
Diverse inventarier vid grufvorna och
i bostäderna.......... » 25,246:75 kronor 191,571: 12
Materialier och förråder den 31/12 1906.
Timmer och virke........
Järn- och stålvaror........
Räls med tillbehör........
Stenkol m. m...........
Sprängämnen..........
Tegel och cement.........
Borrmaskiner och reservdelar . . .
Banvagnsdelar och linor......
Diverse förrådsartiklar.......
kronor 162,388: 25
» 46,657:26
» 4,076:50
» 27,161: —
» 15,583:67
» 4,059:72
» 18,227:60
» 15,126:48 *
* 37,082: 97 kronor 330,363: 45
Kronor 521,934: 57
Stockholm i mars 1907.
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag.
Vollrath Tham.
Kung!. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 107.
139
Bilaga till § 3 i kontraktet.
Förteckning öfver Aktiebolaget Gellivare Malmfälts egendomar.
I Gellivare socken:
5/32 mantal frälse Robsahm n:o 1.
IV32 mantal Vassara n:o 4 eller Gellivare n:o 5
6 tunnland inägor, afsöndrade från 1
4 eller Gellivare n:o 5.
3/64 mantal Petersberg n:o 1 eller Gellivare n:ris 1 och 2.
21 /
/8 mantal Vassara n:o
/ 512
1/l28
7/128
X/64
9/64
Vassara n:o 4 eller Gellivare n:o 5.
6.
V32
Wuortnuvuoma n:o
Björkudden n:o 1.
1.
I Öfver-Luleå socken:
Holmfors tegelbruk, såg och kvarn.
*V128 mantal Buddbyn n:o 4.
13/l28
V32
il 64
764
19/128
19/128
Ve
13/32
n/l024
172560
39/4096
7.
Legoträsk n:o 1.
Alternäs »
» »
Kopparberg»
Bläslandet »
Buddbyn »
» »
skogsskiften.
/ Råneå socken:
9132 mantal Rörviken n:o 1.
3/16 » Hedträsk » »
140
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
I Neder-Luleå socken:
o
A Svartön:
Lägenheten Bältet n:o 3 om 10,3873 hektar, afsöndrad från 1/i6
mantal Björsbyn n:o 5.
Lägenheten Bältet n:o 4 om 8,4397 hektar, afsöndrad från 13/256
mantal Björsbyn n:o 5.
En lägenhet om 73,7990 hektar, afsöndrad från 37/128 mantal Björs¬
byn n:o 6.
Lägenheten Svartklefven n:o 1 om 32,17 hektar, afsöndrad från Bältet
n:o 3 under Vi6 mantal Björsbyn n:o 5 och Bältet n:o 4 under
13/256 mantal Björsbyn n:o 5, samt från lägenhet 73,799 hektar
under 37/'i28 mantal Björsbyn n:o 6.
Ett område om 3,8630 hektar på Svartöberget.
Stockholm i mars 1907.
Aktiebolaget Gellivare Malmfält.
Vollrath Tham.
Förteckning- öfver Aktiebolaget Gellivare Malmfälts utmål
och inmutningar.1)
Västra Sveriges väl.
Norra Fredrikas skärpning.
Södra Ludvig.
östra Hertigen af Uppland.
Södra Johan.
östra Johannes n:o 4.
Södra Berndes.
östra Charlotta.
Nordöstra af Smidt.
Sydvästra d:o.
Sydvästra Hvitåfors.
Sydöstra Ridderstolpe. *)
*) Öfverensstämmande med af
Utmål:
Östra Hertigen af Östergötland.
Västra Sel et.
Västra Ludvig.
Västra Viktor Kjellberg.
Södra d:o.
Norra Selet.
Norra Hedvig.
Östra Hermelin.
Södra gamla baron.
Norra Qvensel.
Nya södra berginästargrufvan.
Erik n:o 2 eller Västra Erik.
rbörande bergmästare lämnade uppgifter.
141
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Hoppet n:o 4 eller östra Hoppet,
östergrufvan n:o 2.
Norra Strömsund.
Södra Eugen.
Norra Viktor Kjellberg.
Västra Hedvig.
Norra Eugenia.
Nya östra Gunilla,
östra Norrbotten,
östra Haldo Stråle.
Mellersta Nils.
Norra Johan.
Nordvästra Välkomman.
Sydvästra d:o.
Sydöstra d:o.
Nordöstra d:o.
Norra von Linné,
östra d:o.
Södra d:o.
Norra gamla baron.
Västra d:o.
Norra nya baron.
Västra d:o.
östra d:o.
Södra d:o.
Västra Nya baron n:o 3.
Södra Martha.
Norra Hermelin.
Västra d:o.
Nya Norra Hermelin,
östra Meldercreutz.
Västra Johannes n:o 1.
D:o n:o 4.
östra Johannes n:o 1.
Mellersta Västra Johannes,
östra Hertigen af Skåne.
Norra Prins Oscar,
östra d:o.
östra Desideria.
Norra Josefina.
Nya Norra Josefina.
Västra Josefina.
Södra d:o.
Nya Södra Lars.
Södra Lars.
östra d:o.
Norra Hertigen af Uppland.
V ästra d:o.
Södra d:o.
Norra Sofia Albertina.
Västra d:o.
Södra d:o.
Östra Kronan.
Södra Vulcan.
Nj 'a östra Vulcan.
Norra Svärdet.
Västra d:o.
östra Thingvallskulle.
Södra d:o.
Nya Södra d:o.
Norra Nordstjärnan.
Västra d:o.
Västra Norrbotten,
östra Ludvig.
Norra Norrbotten,
östra Sveriges väl.
Västra Sofia.
Norra Leipzig.
Västra d:o.
Norra Alliansen.
Södra Allmänna freden.
Södra Alliansen.
Norra Dennevitz.
östra d:o.
Västra Eugenia.
Nya Norra Dennevitz.
Nya Sydvästra Ridderstolpe.
Norra Frans.
Östra Råneå.
Östra Johannes n:o 3.
142
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Västra Gustaf Vasa.
Norra Robsahm.
Västra clio.
östra d:o.
Södra d:o.
Norra Carl Sparre.
V ästra d:o.
östra d:o.
Södra d:o.
Södra Gustaf Vasa.
östra Bergmästargrufvan.
Södra d:o.
Västra Qvensel.
Västra Fredrikas skärpning.
Södra d:o.
Norra Kapten.
Västra d:o.
östra d:o.
östra Gunilla.
Södra d:o.
Norra Printzsköld.
Södra d:o.
Nya Södra Printzsköld.
Södra Hertigen af Östergötland.
Nya Norra d:o.
Västra Prins Oscar,
östra Tom.
Västra Partha.
Norra Wilhelm.
* östra Karlavagnen.
* Norra Lars.
* Södra August.
* Norra Mary.
* Södra d:o.
* Södra Hertigen af Skåne.
* Nya Södra Hertigen af Östergötland.
* Norra Hertigen af Dalarna.
* Viktoria.
* Norra Partha.
* Norra Fahian.
* Västra af Forselles.
* östra Pehr Malmsten.
* Södra Dennevitz.
* Nya Norra Partha.
* Malmberget n:o 2.
* Biskop.
* östra Eugenia.
* Parvavaara.
* Katarina.
* Malmberget n:o 11.
* Norra Haldo Stråhle.
Bäckgrufvan.
Helmersgrufvan.
* Nya Norra Wilhelm.
* Dygve.
Robert.
* Södra Thom.
Summa 161 utmål.
Inmutningar:
* Norra Ridderstolpe.
|
* Svea
|
n:o
|
5.
|
* Svea n:o 1.
|
* D:o
|
|
6.
|
* D:o » 2.
|
* D:o
|
|
7.
|
* D:o » 3.
|
* D:o
|
»
|
8.
|
* D:o » 4.
|
* D:o
|
|
9.
|
* I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
143
* Svea
|
n:o
|
10.
|
* Svea
|
n:o
|
22.
|
* D:o
|
»
|
11.
|
* D:o
|
»
|
23.
|
* D:o
|
»
|
12.
|
* D:o
|
»
|
24.
|
* D:o
|
»
|
13.
|
* D:o
|
y>
|
25.
|
* D:o
|
»
|
14.
|
* D:o
|
»
|
26.
|
* D:o
|
»
|
15.
|
* D:o
|
»
|
27.
|
* D:o
|
|
16.
|
* D:o
|
»
|
28.
|
* D:o
|
|
17.
|
* D:o
|
|
29.
|
* D:o
|
»
|
18.
|
* D:o
|
»
|
30.
|
* D:o
|
»
|
19.
|
* D:o
|
»
|
31.
|
* D:o
|
»
|
20.
|
* D:o
|
»
|
32.
|
* D:o
|
>
|
21.
|
* D:o
|
»
|
33.
|
Summa 34 st. inmutningar.
Stockholm i mars 1907.
Aktiebolaget Gellivare Malmfält.
Vollrath Tharn.
Aktiebolaget Gellivare malmfälts bokförda värden
den 31 december 1906.
å grufvor............kr. 7,534,000: —
» fastigheter..........» 62,010: —
» Holmfors egendom och tegelbruk
med inventarier.......» 209,462: 41
» husbyggnader, arbetarbostäder m.m. » 743,457: 38
» elektricitetsverk........» 99,675:25
» Svartö lastageplats med byggnader » 68,668: 73
» malmlager...........» 917,700: 60
» nya verkstaden.........» 50,152: 81
» kraftstation vid Tingvalls kulle . . » 17,271: 18
» inventarier..........» 254,986: 23
» materialier & förråder.....» 275,773: 60
kronor 10,233,158: 10
Stockholm i mars 1907.
Aktiebolaget Gellivare Malmfält, * *
_ Volrath Tham.
* I dessa utmål äger kronan jordägarandelen.
144
Kungl. Maj-.ts Nåd. .Proposition No 107.
Aktiebolaget Gellivare malmfälts
Inventarier den S1/u 1906.
Elektricitetsverket......kr. 10,220: 36
Reparationsverkstaden . . . . » 24,005: 10
å Svartö lastageplats . . . . » 30,670: 15
Dynanio & andra maskiner . . » 90,104: 39
Rutschvagnar, trallor etc. . . » 50,996: 40
Hästar & körredskap . . . . » 6,259: 70
Diverse inventarier vid gruf-
vorna och i bostäderna . . » 42,730: 13 kr. 254,986: 23
Materialier & förråder den 31/n 1906.
Timmer & virke......kr. 88,699: 95
Järn- & stålvaror......» 23,400: 41
Räls med tillbehör.....» 22,283: 45
Stenkol i Malmberget & Luleå » 67,100: 21
Sprängämnen........» 21,271: 49
Tegel & kalk.......» 2,908: 09
Diverse förrådsartiklar . ...» 50,110: — kr. 275 773: 60
kronor 530,759: 83
Stockholm i mars 1907.
Aktiebolaget Gellivare malmfält,
Volrath Tkam.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
145
Bilaga till § 6 mom. 2:o) i kontraktet.
Förteckning öfver Mertainens Grufaktiebolags egendomar.
1 Jukkasjärvi socken:
V32
|
mantal
|
skatte Svappavaara
|
n:o
|
6
|
lagfaret.
|
V 64
|
»
|
»
|
d:o
|
|
12
|
|
V 64
|
|
|
d:o
|
|
13
|
2>
|
V 32
|
>>
|
»
|
d:o
|
)>
|
15
|
»
|
Vl6
|
»
|
krono
|
d:o
|
>>
|
19
|
icke lagfaret.
|
9/64
|
3>
|
skatte
|
Kurravaara
|
y>
|
5
|
it
|
b/8
|
»
|
»
|
d:o
|
|
6
|
|
3/8
|
|
krono
|
d:o
|
>
|
7
|
|
Ett jordområde å tillsammans 810
hektar — 520 hektar kring Mer¬
tainens och 290 hektar kring Pai-
nirovas malmfält — af Svappavaara ^ ^
bys gemensamma mark, som er¬
fordras för brytning och utforsling
af malm från Mertainens och Pai-
nirovas järnmalmsfält.
1 Gellivare socken:
'V64 mantal skatte Saivorova n:o 1 lagfaret.
Stockholm i mars 1907.
Mertainens grufaktiebolag.
Vollrath Tham.
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 84 Häft.
19
146
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Mertainens Grufaktiebolags utmål*)
å Mertainens malmfält: N:ris 5, 6, 8, 11, 20, 23, 30, 33, 35, 36,
37, 38, 39, 40, 45 .................= 15 st.
å Ekströmsbergs malmfält: N:ris *1, *2, *3, *4, *5, *6, *7, *8,
*10, *12, *13, *14, *19, *22, *23, *24 ......= 16 >
å Tuollujärvi malmfält: N:ris *26, *38, *40, *41 ......= 4 »
å Rakkurijoki malmfält: N:ris *4, *6, *8, *10, *12, *13 . . . = 6 »
å Laukkujärvi malmfält: N:ris *6, *10, *13, *15, *16, *19 . . = 6 »
å Painirova malmfält: Svea, Oscar II, Sofia, Lovisa, August, Maria,
Silfverbröllopet, Brödrafolkens väl, Vilhelm, Erik, Karl,
Eugen, Teresia, Carl XV...............= 14 »
å Raggisvaara malmfält: *Gordon, *Kitchener........= 2 »
å Järta malmfält: *Järta n:o 2, *Järta n:o 3........= 2 »
å Toppi malmfält: *Toppi n:o 1, *Toppi n:o 3.......— 2 »
Summa 67 st.
* I dessa utmål äger kronan jordägarandelen.
Stockholm i mars 1907.
Mertainens grufaktiebolag.
Vollrath Tham.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
147
Bilaga B.
Upplåtelse af kronomark vid Kiirunavaara.
Nu gällande arrendekontrakt.
Jämlikt bemyndigande i nådiga
brefvet den 26 sistlidne maj upp¬
låter Konungens Befallningshafvande
å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar
härigenom af den vid afvittringen i
Jukkasjärvi socken till kronopark af¬
sätta mark till Luossavaara-Kiiruna-
vaara aktiebolag på arrende under
en tid af femtio år, räknade från
den i sista punkten af detta kon¬
trakt angifna tillträdestid, dels de i
en af bolaget till Kongl. Maj:t in-
gifven den 19 november 1898 dag-
tecknad skrift angifna, å ett samma
skrift bilagdt utdrag af den öfver
afvittringen år 1887 af J. Flodmark
upprättade karta med gula gräns-
linier utmärkta och med litt. B och C
betecknade områden, beräknade till
respektive 136 och 301 har, dels de
delar af det med litt. A å samma
karta betecknade område, Indika å
det vid 1899 års riksdags statsut¬
skotts utlåtande n:o 96 fogade kart-
aftryck betecknas med bokstäfverna
a, b, c, d, e, f och g, h, i, k, be¬
räknade det förra till 44,5 och det
senare till 19 har eller tillhopa 500,5
har, dock med undantag af sådana
delar af ifrågavarande område, hvilka
Förslag till nytt arrendekontrakt.
Jämlikt bemyndigande i nådiga
brefvet den
upplåter Kungl. domänstyrelsen, å
Kungl. Maj:t och kronans vägnar,
härigenom af den vid afvittringen
i Jukkasjärvi socken till kronopark
afsätta mark till Luossavaara-Kiiru-
navaara aktiebolag på arrende under
en tid af femtio år, räknade från
detta kontrakts ikraftträdande, dels
områden som redan förut varit till
bolaget upplåtna, nämligen de i ar¬
rendekontraktet af den 9 september
1899 omförmälta, med litt. C be¬
tecknade områden om 301 har samt
de i samma kontrakt omnämnda,
med bokstäfverna a, b, c, d, e, f
och g, h, i, k betecknade områden,
beräknade det förra till 44,5 och det
senare till 19 har, dels ock nya om¬
råden, å en vid detta kontrakt fogad
karta utmärkta med ljusgul färg och
beräknade till en areal af 358 har,
eller tillhopa 722,50 har, dock med
undantag af sådana delar af ifråga¬
varande områden, hvilka tilläfventyrs
redan blifvit af kronan i vederbör¬
lig ordning upplåtna till andra, allt
under följande villkor:
att bolaget skall för ifrågavarande
148
Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 107.
Nu gällande a rrende k o n tråk i.
tilläfventyrs redan blifvit af Kronan
i vederbörlig ordning upplåtna till
andra, allt under följande villkor:
att bolaget skall för ifrågavarande
mark årligen senast den 14 mars
erlägga arrende till belopp, som
Kongl. Maj:t på gemensamt förslag
af Konungens Befallningshafvande,
öfverjägmästaren i Norrbottens di¬
strikt och bergmästaren i norra berg-
mästaredistriktet bestämmer för en
tid af tio år i sänder;
att hus och byggnader, som vid
den tid, då bolagets arrenderätt in¬
träder, finnas vara utan särskild från
Kronans sida gjord upplåtelse på
området uppförda af andra än bo¬
laget, under arrendetiden må af
ägarna bibehållas tillika med nödigt
tomtutrymme, hvilket senare i hän¬
delse af tvist skall bestämmas af
Konungens Befallningshafvande mot
det att ägarna erlägga till bolaget
årlig afgäld, motsvarande den del af
den bolaget åliggande arrendeskil-
ling, som å tomten belöper efter
förhållandet mellan dennas areal
samt hela det till bolaget upplåtna
områdets ytinnehåll, dock med skyl¬
dighet för innehafvaren af dylik
lägenhet att afträda densamma där¬
est sådant kan finnas erforderlig^
vare sig med hänsyn till bolagets
behof af utrymme för sin rörelse,
af hälsovårdshänsyn eller för åstad¬
kommande af ordnad byggnadsverk¬
samhet ; skolande ägare af sådan
lägenhet jämväl vara skyldig att af¬
träda densamma i det fall, att å
Förslag till nytt arrendekontrakt.
mark årligen senast den 14 mars
erlägga arrende med fyratusen (4,000)
kronor;
att hus och byggnader, som vid
den tid, då bolagets arrenderätt in¬
träder, finnas vara utan särskild från
kronans sida gjord upplåtelse på
ifrågavarande områden uppförda af
andra än bolaget, under arrendetiden
må af ägarna bibehållas tillika med
nödigt tomtutrymme, hvilket senare
i händelse af tvist skall bestämmas
af Konungens befallningshafvande,
mot det att ägarna erlägga till bo¬
laget årlig afgäld, motsvarande den
del af den bolaget åliggande arrende-
skilling, som å tomten belöper efter
förhållandet mellan dennas areal samt
hela det till bolaget upplåtna områ¬
dets ytinnehåll, dock med skyldig¬
het för innehafvai’en af dylik lägen¬
het att afträda densamma, därest
sådant kan finnas erforderligt vare
sig med hänsyn till bolagets behof
af utrymme för sin rörelse, af hälso¬
vårdshänsyn eller för åstadkommande
af ordnad byggnadsverksamhet; sko¬
lande ägare af sådan lägenhet jäm¬
väl vara skyldig att afträda den¬
samma i det fall, att å lägenheten
inhysas personer, hvilka föra ett
sådant lefnadsätt, att fara däraf
uppstår för allmän ordning och sed¬
lighet;
O 7
149
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.
lägenheten inhysas personer, hvilka
föra ett sådant lefnadssätt, att fara
däraf uppstår för allmän ordning
och sedlighet;
att i sistberörda fall lägenhetens ägare skall vara skyldig afträda
densamma utan lösen, men med rättighet att inom viss af Konungens
befallningshafvande bestämd tid bortföra där befintliga, honom tillhöriga
byggnader, hvaremot i öfriga fall lösen för byggnadernas värde skall af
bolaget erläggas samt vid brist af åsämjande bestämmas af gode män;
skolande det tillkomma Konungens befallningshafvande att i händelse åt
tvist afgöra fråga om skyldighet att afträda lägenhet i fall, som i denna
och nästföregående punkt omförmäles;
att hvad i § 3 mom. 1 af gällande grufstadga finnes föreskrifvet
icke må äga tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som befinnes å
de till bolaget upplåtna områden, därest icke Konungens befallnings¬
hafvande uti särskilt fall finner sådana omständigheter föreligga, att in¬
mutning icke må ske närmare någon viss, på ifrågavarande mark befintlig
byggnad, tomtplats eller trädgård, än hvad omförrnälda § i grufstadgan
angifver;
att, om bolaget nedlägger grufrörelsen eller bedrifver densamma
i väsentligen minskad omfattning, det skall ankomma på Kungl. Maj:t att
förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller till
någon del af områdena, hvarjämte, för den händelse grufdrift af annan än
bolaget kommer att idkas inom ifrågavarande områden och för sådan af
annan idkad grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål visar sig behöf-
ligt, Kungl. Maj:t äger bestämma, att bolaget skall afstå hvad som
för ändamålet kan anses erforderligt och skäligt; skolande i fall, som i
denna punkt afses, proportionerlig minskning af bolagets arrendeafgift
äga rum;
att bolaget skall vara skyldigt att utan särskild ersättning af om¬
rådena i fråga afstå, hvad som enligt Kungl. Maj:ts bepröfvande kan finnas
erforderligt för anläggning af allmän väg eller till utrymme för järnväg
eller för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;
att, om af anledning, som förut icke blifvit nämnd, det nu eller
framdeles skulle visa sig angeläget, att någon sådan del af ifrågavarande
områden, som för bolaget icke är oundgängligen behöflig, från bolagets
arrenderätt undantages, bolaget skall vara skyldigt underkasta sig Kungl.
Maj:ts bestämmande härutinnan;
150
Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 107.
Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.
att bolaget skall öfvervaka, att åverkan icke sker å den växande
skogen inom områdena, samt i sin mån söka att till laga ansvar befordra
dem, som till dylik åverkan göra sig skyldiga;
att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende icke skall äga
annan rätt till skogen å områdena, än att bolaget må dels, efter anvisning
af vederbörande skogstjänsteman och därest från skogsvårdens synpunkt
hinder icke möter, erhålla nödigt byggnadsvirke till pris, som af domän¬
styrelsen bestämmes, dels ock afröja skog, som finnes å tomtplats, mot
ersättning, som domänstyrelsen likaledes bestämmer;
att bolaget skall tillhandahålla Konungens befallningshafvande er¬
forderliga medel för aflönande af den polisstyrka, som till ordningens
vidmakthållande å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och när¬
mast därintill belägna områden af Konungens befallningshafvande för¬
ordnas ;
att den enligt gällande grufve-
stadga jordägare tillhörande rätt
beträffande fyndigheters tillgodo¬
görande icke på grund af nu ifråga¬
varande arrende må tillkomma bo¬
laget;
att bolagets arrenderätt icke får
af bolaget å annan öfverlåtas, med
mindre Kongl. Maj:t sådant med-
gifver; samt
att bolaget, innan det till upp¬
låtelse på arrende bestämda området
får af bolaget tillträdas, skall hafva
genom lagligen gällande handling,
som till Konungens Befallningshaf¬
vande öfverlämnas, förbundit sig att
afstå från samtliga de bolaget till¬
höriga inmutningar, som äro beläg¬
na inom de områden, hvilka äro be¬
tecknade med gröna gränslinier samt
med litt. X och X1 å en af geolo¬
gen Hj. Lundbohm sammandragen
samt vid en af bolaget till Kongl.
O O
att den enligt gällande gruf-
stadga jordägare tillhörande rätt be¬
träffande fyndigheters tillgodogöran¬
de icke på grund af nu ifrågavarande
aiTende må tillkomma bolaget; samt
att bolagets arrenderätt icke får
af bolaget å annan öfverlåtas, med
mindre Kungl. Maj:t sådant med-
gifver.
Detta kontrakt, som varder gäl¬
lande allenast under förutsättning,
att det emellan svenska staten samt
trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund, Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag och aktiebolaget Gellivare
malmfält upprättade, denna dag å
bolagens vägnar undertecknade kon¬
trakt angående statens delägarskap
i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebo¬
lag, varder slutligen godkändt, träder
i kraft den 1 januari 1908. Samma
dag skall, under nyssnämnda förut¬
sättning, det mellan Kungl. Maj:t och
151
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Nu gällande arrendekontrakt.
Maj:t ingifven den 19 november
1898 dagtecknad skrift bilagd karta.
Landskansliet i Luleå den 9 sep¬
tember 1899.
Landshöfdingeembetet:
A. Pilört. S. Sven Nilson.
Förestående kontrakt godkännes.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:
G. E. Broms.
Bevittnas:
H. Erasmie. Sixten Anderson.
Sedan Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag numera fullgjort det i
sista punkten af detta kontrakt före-
skrifna villkor för rätt till tillträde
af det enligt kontraktet till bolaget
upplåtna område, finner landshöf-
dinge-Embetet skäligt förklara, det
må samma område af bolaget nu
tillträdas.
Luleå i Landskansliet den 5 de¬
cember 1899.
Landshöfdinge-Embetet:
S. A. Lilja. A. Eurén.
Lika lydande med originalet intyga:
A. Lindman. Theod. Ståhle.
Rätt afskrifvet intyga:
L. Lagerhjelm. Herman Buse.
Förslag till nytt arrendekontrakt.
kronan samt Luossavaara-Kiiruna¬
vaara aktiebolag den 9 september
1899 upprättade arrendekontrakt
upphöra att gälla.
Förestående kontrakt godkännes
under ofvan angifna förutsättning.
Stockholm den 7 mars 1907.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:
G. Geijer.
Bevittnas:
L. Lagerhjelm. Herman Duse.
'
\
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 107.
15a
Bilaga C.
Upplåtelse af kronomark vid Gellivare.
Nu gällande arrendekontrakt.
Jemlikt bemyndigande i nådigt
bref den 26 maj detta år upplåter
Konungens Befallningshafvande å
Kungl. Maj:ts och kronans vägnar
härigenom af den vid afvittringen
i Gellivare socken kronan tillfallna
öfverloppsmark till aktiebolaget Gel¬
livare malmfält på arrende under
en tid af femtio år, räknade från
den i sista punkten af detta kon¬
trakt angifna tillträdestid, det om¬
råde, som, innefattande en areal af
619,784 hektar, finnes omförmäldt
i en af bolaget till Kungl. Maj:t
ingifven den 8 december 1898 dag-
tecknad skrift och å en vid samma
skrift fogad karta till sina gränser
närmare angifvet — dock med un¬
dantag af dels sådana delar af om¬
rådet, hvilka till äfventyra redan
blifvit af kronan i vederbörlig ord¬
ning upplåtna till andra, dels ock
den del af området, som i ett af
järnvägsstyrelsen den 17 mars 1898
afgifvet utlåtande uppgifvits vara
för järnvägens behof erforderlig och
som å en vid sagda utlåtande fogad
ritning innefattas inom de med
bokstäfverna d, e, f, g, h, i, s, d
betecknade linjer, hvilken sistberörda
Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sa
Förslag till nytt arrendekontrakt.
Jämlikt bemyndigande i nådigt
bref den upplåter kungl.
domänstyrelsen å Kung!. Maj:ts och
kronans vägnar härigenom af den
vid afvittringen i Gellivare socken
kronan tillfallna öfverloppsmark till
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
på arrende under en tid af femtio
år, räknade från detta kontrakts
ikraftträdande, dels ett för närva¬
rande till aktiebolaget Gellivare
malmfält enligt kontrakt den 9 sep¬
tember 1899 utarrenderadt område
om 619,784 har, dels ock ytterligare
områden om 620,63 har, hvilka å en
vid detta kontrakt fogad karta ut¬
märkts med ljusgul färg, eller så¬
lunda tillhopa 1,240,414 har.
Från upplåtelsen undantagas dock
ej mindre sådana delar af ifråga-
komna områden, hvilka till äfventyrs
redan blifvit af kronan i vederbörlig
ordning upplåtna till andra, än äfven
den del af förstberörda område, som
i ett af järnvägsstyrelsen den 17
mars 1898 afgifvet utlåtande upp¬
gifvits vara för järnvägens behof
erforderlig, och som å en vid sagda
utlåtande fogad ritning innefattas
inom de med bokstäfverna d, e, f,
L 1 Afd. 84 Höft. 20
154 Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.
Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.
del af området af förste landtmä-
taren C. A. Sjöberg beräknats utgöra
4 hektar 9 ar, med rätt för bolaget
att såsom hittills å sistnämnda del
af området afgiftsfritt begagna den
mark, hvilken af bolagets redan be¬
fintliga byggnader upptages eller
som kan komma att ytterligare tagas
i anspråk för byggnader, som bo¬
laget framdeles kan få Styrelsens
tillstånd att uppföra, dock mot för¬
pliktelse för bolaget ej mindre att
i fråga om användningen af berörda
mark underkasta sig samma bestäm¬
melser, som i liknande fall af Sty¬
relsen pläga fastställas för andra
trafikanter, hvilka fått mark af jern-
vägsområde sig upplåten, än ock att
till Styrelsen återställa samma mark,
i den mån den blifver för bolagets
malmlastning obehöflig eller kan för
järnvägens
anläggningar
erfordras
kommande att för upplåtelsen af
det arrenderade området gälla föl¬
jande villkor:
att bolaget skall för ifrågava¬
rande mark årligen senast den 14
erlägga arrende
till belopp,
gemensamt
g, h, i, s, d betecknade linjer, hvil¬
ken sistberörda del af området af
förste landtmätarcn C. A. Sjöberg
beräknats utgöra 4 hektar 9 ar, med
rätt för bolaget att såsom hittills
å sistnämnda del af området afgifts¬
fritt begagna den mark, hvilken af
bolagets redan befintliga byggnader
upptages eller som kan komma att
ytterligare tagas i anspråk för bygg¬
nader, som bolaget framdeles kan få
styrelsens tillstånd att uppföra, dock
mot förpliktelser för bolaget ej
mindre att i fråga om användnin¬
gen af berörda mark underkasta sig
samma bestämmelser, som i liknande
fall af styrelsen pläga fastställas för
andra trafikanter, hvilka fått mark
af järnvägsområde sig upplåten, än
ock att till styrelsen återställa sam
ma mark, i den mån den blifver för
bolagets malmlastning obehöflig el¬
ler kan för järnvägens anläggningar
erfordras.
För upplåtelsen af de arrende¬
rade områdena gälla följande villkor:
att bolaget skall för ifrågavarande
mark årligen senast den 14 mars
erlägga arrende med sextusen (6,000)
kronor;
mars
som Kungl. Magt på
förslag af Konungens Befallnings¬
hafvande, öfverjägmästaren i Norr¬
bottens distrikt och bergmästaren i
norra bergmästaredistriktet bestäm¬
mer för en tid af tio år i sänder;
att hus och byggnader, som ____ „_7 _____ „
inträder, finnas vara utan särskild från kronans sida gjord upplåtelse på
området uppförda af andra än bolaget, under arrendetiden må af ägarna
bibehållas tillika med nödigt tomtutrymme, hvilket senare i händelse af
tvist skall bestämmas af Konungens befallningshafvande, mot det att ägarna
vid den tid, då bolagets arrenderätt
155
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.
Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.
till bolaget erlägga årlig afgäld, motsvarande deri del af den bolaget ålig¬
gande arrendeskilling, som å tomten belöper efter förhållandet mellan
dennas areal samt hela det till bolaget upplåtna områdets ytinnehåll, dock
med skyldighet för innehafvare af dylik lägenhet att afträda densamma,
därest sådant kan finnas erforderligt vare sig med hänsyn till bolagets
behof af utrymme för sin rörelse, af hälsovårdshänsyn eller för åstadkom¬
mande af ordnad byggnadsverksamhet; skolande ägare af sådan lägenhet
jämväl vara skyldig att afträda densamma i det fall, att å lägenheten in¬
hysas personer, hvilka föra ett sådant lefnadssätt, att fara däraf uppstår
för allmän ordning och sedlighet;
att i sistberörda fall lägenhetens ägare skall vara skyldig afträda
densamma utan lösen, dock med rätt att inom viss af Konungens befall¬
ningshafvande bestämd tid bortföra af honom därå uppförda byggnader,
hvaremot i öfriga fall lösen för byggnadernas värde skall af bolaget er¬
läggas samt vid brist af åsämjande bestämmas af gode män; skolande det
tillkomma konungens Befallningshafvande att i händelse af tvist afgöra
fråga om skyldighet att afträda lägenhet i fall, som i denna sak och näst¬
föregående punkt omförmälas;
att hvad i § 3 mom. 1 af gällande grufstadga finnes föreskrifvet
icke må äga tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som befinnes å
det till bolaget upplåtna område, därest icke Konungens befallningshaf¬
vande i särskild! fall finner sådana omständigheter föreligga, att inmut¬
ning icke må ske närmare någon viss på området befintlig byggnad, tomt¬
plats eller trädgård, än hvad omförmälda § i grufstadgan angifver;
att, om bolaget nedlägger grufrörelsen eller bedrifver densamma i
väsentligen minskad omfattning, det skall ankomma på Kungl. Maj:t att
förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller till
någon del af området, hvarjämte, för den händelse grufdrift af annan än
bolaget kommer att idkas inom området och för sådan af annan idkad
grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål visar sig behöflig!, Kungl.
Maj:t ma äga bestämma, att bolaget skall afstå, hvad som för ändamålet
kan anses erforderligt och skäligt; skolande i fall, som i denna punkt
alses, proportionerlig minskning af bolagets arrendeafgift äga rum;
att bolaget skall vara skyldigt att utan särskild ersättning af om¬
rådet afstå hvad som enligt Kungl. Maj:ts bepröfvande kan finnas erfor¬
derligt för anläggning af allmän väg eller till utrymme för järnväg eller
lör dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;
att, om af anledning, som förut icke blifvit nämnd, det nu eller
framdeles skulle visa sig angeläget, att någon sådan del af området, som
156
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.
för bolaget icke är oundgängligen behöflig, från bolagets arrenderätt un¬
dantages, bolaget skall vara skyldigt underkasta sig Kungl. Maj:ts bestäm¬
mande härutinnan;
att bolaget skall öfvervaka, att åverkan icke sker å den växande
skogen inom området, samt i sin mån söka att till laga ansvar befordra
dem, som till dylik åverkan göra sig skyldiga;
att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende icke skall äga
annan rätt till skogen å området, än att bolaget må dels, efter anvisning
af vederbörande skogstjänsteman och därest från skogsvårdens synpunkt
hinder icke möter, erhålla nödigt byggnadstimmer till pris, som af do¬
mänstyrelsen bestämmes, dels ock afröja skog, som finnes å tomtplats,
mot ersättning, som domänstyrelsen likaledes bestämmer;
att bolaget skall tillhandahålla Konungens befallningshafvande erfor¬
derliga medel för aflönande af den polisstyrka, som till ordningens vid¬
makthållande å Malmberget och närmaste därintill belägna område af Ko¬
nungens befallningshafvande förordnas;
att den enligt gällande gruf-
stadga jordägare tillhörande rätt
beträffande fyndigheters tillgodo¬
görande icke på grund af nu ifråga¬
varande arrende må tillkomma bo¬
laget;
att bolagets arrenderätt icke får
af bolaget å annan öfverlåtas, med
mindre Kungl. Maj:t sådant med-
gifver; samt
att bolaget, innan området får
af bolaget tillträdas, skall hafva
genom lagligen gällande handling,
som till Konungens Befallningshaf¬
vande öfverlämnas, förbundit sig ej
mindre att afstå från samtliga de
bolaget tillhöriga inmutningar, hvil-
kas inmutningspunkter äro belägna
inom gränserna för det område vid
Malmberget, som blifvit bestämdt
att den enligt gällande gruf-
stadga jordägare tillhörande rätt
beträffande fyndigheters tillgodo¬
görande icke på grund af nu ifråga¬
varande arrende må tillkomma bo¬
laget; samt
att bolagets arrenderätt icke får
af bolaget å annan öfverlåtas, med
mindre Kungl. Maj:t sådant med-
gifver.
Detta kontrakt, som varder gäl¬
lande allenast under förutsättning,
att det emellan svenska staten samt
trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund, Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag och aktiebolaget Gellivare
malmfält upprättade, denna dag å
bolagens vägnar undertecknade kon-
trakt angående statens delägarskap
i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebo-
157
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Nu gällande arrendekontrakt.
att med äganderätt upplåtas åt en¬
skilde för bebyggande, än äfven att
i fråga om sina öfriga inmutningar
vid blifvande utmålsläggningar icke
begära, att gränserna för något ut¬
mål sträckas in å nyssnämnda om¬
råde. Landskansliet i Luleå den 9
september 1899.
Landshöfdingeerabetet:
A. Pipon. S. Sven Nilsson.
Förestående kontrakt godkännes.
Aktiebolaget Gellivare Malmfält
G. E. Broms.
Vittna:
Carl österberg. Sixten Anderson.
Sedan aktiebolaget Gellivare
malmfält numera fullgjort det i sista
punkten af detta kontrakt föreskrifna
villkor för rätt till tillträde af det
enligt kontraktet till bolaget upp¬
låtna område, finner landshöfdinge-
Embetet skäligt förklara, det må
samma område af bolaget nu till¬
trädas. Luleå i landskansliet den
16 november 1899.
Landshöfdingeembetet:
A. Eurén. S. A. Lilja.
Rätt afskrifvet intyga:
L. Lagerhjelm. Efr. Niklason.
Rätt afskrifvet intyga:
L. Lagerhjelm. Herman Duse.
Förslag till nytt arrendekontrakt.
lag, varder slutligen godkändt, träder
i kraft den 1 januari 1908. Aktie¬
bolaget Gellivare malmfält medgif-
ver att, under nyssangifna förut¬
sättning, det emellan Kungl. Maj:t
och kronan samt aktiebolaget Gelli¬
vare malmfält den 9 september 1899
upprättade arrendekontrakt samma
dag upphör att gälla.
Förestående kontrakt godkännes
under ofvan angifna förutsättning.
Stockholm den 7 mars 1907.
Aktiebolaget Gellivare Malmfält
G. Geijer.
Bevittnas:
L. Lagerhjelm. Herman Duse.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
159
Bilaga D.
Till
Hans Excellens statsministern.
Anmodad att kontrollera af annan person utförda beräkningar be¬
träffande förslag till öfverenskommelse, afsedt att föreläggas nu pågående
riksdag, emellan å ena sidan staten, å den andra Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält, Mertainens grufaktiebolag och
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, får jag härmed äran anföra
följande.
Enligt förslagets § 9 skall staten äga rätt att den 31 december
1932 inlösa stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och skall
värderingen af dessa aktier beräknas efter sådan grund, att samtliga aktiers
värde utgör 25 gånger hälften af den, på sätt i samma § närmare an-
gifves, uppskattade årliga medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
anses hafva haft å försäljningen af den malm, som bolaget brutit och till¬
godogjort sig under åren 1920—1929.
Under antagande att inom denna tioårsperiod i Kiirunavaara årligen
brytes 3,000,000 ton och i Gellivaare 750,000 ton samt att medelvinsten
per ton utgör 3 kr. blir bolagets årliga medelvinst 3X3,750,000 = 11,250,000
kr. Lösesumman för samtliga stamaktier skall sålunda den 31 december
1932 utgöra
h X 25 X 11,250,000 = 140,625,000 kronor.
Sker inlösen enligt förslagets § 12 först den 31 dec. 1942 blir
lösesumman, under samma förutsättning beträffande bolagets årliga medel¬
vinst, densamma som ofvan upptagits, således 140,625,000 kr.
Denna summa är dock, som synes, i bägge fallen beräknad under
antagande att något afdrag enligt § 9 mom. 1 3:e stycket icke äger rum.
Lösesumman reduceras likväl genom att frånräkna värdet af den
staten enligt den ändrade bolagsordningen § 4 (se bilaga n:r 1 till § 1 i
160
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
förslaget) tillkommande utdelning å preferensaktierna. Under förutsätt¬
ning af 3,5 •/• räntefot och att brytningen kommer att utgöra .
i Kiiruna år 1908 . .
|
........ 1,500,000
|
ton
|
> 1909 . . .
|
........ 1,700,000
|
»
|
> 1910 . .
|
........ 2,000,000
|
»
|
> 1911 . . .
|
........ 2,300,000
|
|
» 1912 . . ,
|
........ 2,600,000
|
|
* 1913 . . ,
|
........ 2,900,000
|
»
|
> 1914 . . ,
|
........ 3,000,000
|
|
» 1915 . .
|
........ 3,100,000
|
|
» 1916 . .
|
........ 3,200,000
|
|
» 1917 . .
|
|
»
|
åren 1918—1932
|
årligen 3,300,000 . .
|
........ 49,500,000
|
|
|
tillsammans 75,000,000
|
|
åren 1933—1937
|
årligen 3,000,000 . .
|
........ 15.000,000
|
ton
|
åren 1938—1942
|
årligen 3,000,000 . .
|
........ 15,000,000
|
»
|
samt i Gellivare
|
årligen......
|
........ 750,000
|
»
|
äger sagda utdelning den 31 december 1932 ett värde af kr. 68,553,000,
hvarför lösesumman kommer att reduceras till ett netto¬
belopp af..................kr. 72,072,000.
Under antagande att inlösen sker först den 31 dec. 1942 belöper
sig värdet samma dag af den staten enligt bolagsordningens § 4 tillkom¬
mande utdelning a preferensaktierna till.......kr. 148,359,000,
hvadan sålunda vid denna tidpunkt detta värde öfver-
stiger lösesumman med.............kr. 7,734,000.
Här anförda värden öfverensstämma till fullo med den mig till
kontrollering öfverlämnade beräkningen.
Stockholm den 16 mars 1907.
Edv. Jäderin.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 101.
161
Bilaga E.
Till
Hans excellens herr statsministern.
På grund af erhållet uppdrag har jag verkställt en beräkning af
den ökade inkomst, som för staten såsom ägare till järnvägen Gellivare—
Riksgränsen skulle uppkomma, därest det nuvarande trafikaftalet med
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ersattes med det, som är ämnadt att
inflyta i proposition till 1907 års Riksdag.
Jag har därvid utgått från den förutsättningen, att transporterna
för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag från Kiruna till Riksgränsen blifva
så stora, som kontraktsförslaget medgifver, eller 1908 1,5, 1909 1,9, 1910
2,3, 1911 2,7 och 1912 3,i miljoner ton, tillsammans 11,5 miljoner ton,
samt att under de följande tjugu åren fraktas per år V20 af återstående
63,5 miljoner ton eller 3,175,000 ton.
Driftkostnaden för transport af 1,500,000 ton var år 1906 1,12 kro¬
nor per ton. Då emellertid en del af de eventuella orsaker till förhöj¬
ning, som omtalas i järnvägsstyrelsens utlåtande öfver kontraktsförslaget
af denna dag, kunna tänkas inom kort inträda, bör för säkerhets skull
kostnaden år 1908 upptagas högre. En höjning med 15 öre eller till 1,27
kronor per ton bör dock vara fullt tillräcklig. Med utgångspunkt från
denna siffra och från det i järnvägsstyrelsens utlåtande förutsatta be¬
loppet, l,io kronor per ton, då full transportmängd år 1913 uppnås, upptagas
driftkostnaderna samt öfverskottet å den ifrågavarande trafiken sålunda:
År
|
Ton.
|
Driftkostnad
per ton (kr.)
|
Vinst
per ton (kr.)
|
Summa vinst
(kr.)
|
1908 .
|
.... 1,500,000
|
1,27
|
1,37
|
2,055,000
|
1909 .
|
.... 1,900,000
|
1,23
|
1,41
|
2,679,000
|
1910 .
|
.... 2,300,000
|
1,19
|
1,45
|
3,335,000
|
1911 .
|
.... 2,700,000
|
1,15
|
1,49
|
4,023,000
|
1912 .
|
.... 3,100,000
|
1,11
|
1,53
|
4,743,000
|
1913-
|
-32 per år 3,175,000
|
1,10
|
1,54
|
4,890,000
|
Bih. Riksd. Prof. 1907. 1
|
Sami. 1 Afd.
|
84 Håft.
|
21
|
162 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 107.
Antager man nu — så ogynnsamt som möjligt — att ingen annan
malmtrafik förekommer på linjen Gellivare—Riksgränsen, och att å annan
trafik uppstår en förlust af 50,000 kronor per år, så representera ofvan-
stående belopp med afdrag af 50,000 kronor för hvarje år nettobehåll¬
ningen å linjen enligt det nya kontraktet. Om det nuvarande kontraktet
blir bestående linda till 31 december 1932, inskränker sig under samma
förutsättningar nettot till 3,8 % å 32,300,000 kronor eller 1,228,000 kro¬
nor per år. Skillnaden i afkastningen enligt nya och gamla kontraktet
blir således
1908 ................ 777,000 kr.
1909 ................ 1,401,000 »
1910 ................ 2,057,000 »
1911 ................ 2,745,000 »
1912 ................ 3,465,000 >
1913—32 per år........... 3,612,000 »
Sammanlagda värdet af dessa Överskjutande afkastningsbelopp jämte
ränta på ränta efter 3,5 % utgör vid första inlösningsterminen, den 31
december 1932, 126,i miljoner kronor.
Härifrån bör dock till en början afdragas värdet af det belopp, i
rundt tal 10,000,000 kronor, som i järnvägsstyrelsens utlåtande förutsättes
behöfva nedläggas för att sätta banan i stånd att mottaga den ökade tra¬
fiken. Antages sagda belopp komma att behöfvas i genomsnitt den 31
december 1909, så motsvarar det den 31 december 1932 med 3,5 % ränta
på ränta 22,i miljoner kronor.
Vidare bör bemärkas, att det nuvarande kontraktet är för staten
bindande endast till slutet af år 1925 (23 år efter banans öppnande) och
att staten därefter är berättigad att höja frakten. Antages en sådan höj¬
ning komma att ske från och med år 1926 med det högsta belopp, som
gärna är tänkbart, 1 krona per ton (skillnaden mellan ordinarie frakt
3,30 kronor per ton och nuvarande medelfrakt för 1,200,000 ton 2,30 kro¬
nor per ton), kan staten härpå intjäna med ränta på ränta till 31 decem¬
ber 1932 9,5 miljoner kronor.
Med afdrag af nämnda båda belopp kan således den samlade trafik¬
vinsten under 25 år på grund af det föreslagna kontraktet upptagas till
öfver 94 miljoner kronor (den 31 december 1932).
Under förutsättning att staten ej begagnar sin inlösningsrätt år 1932,
kan motsvarande belopp den 31 december 1942 kalkyleras sålunda:
163
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 101.
Nettobehällningen per år blir enligt förslaget för
3,000,000 ton å 1,54 kronor (som ofvan)......... 4,620,000 kr.
men om 1,200,000 ton fraktas mot ordinarie frakt 3,30 kro¬
nor och mot driftkostnad af 1,28 kronor (kostnaden per ton
för 1,200,000 ton år 1906, hvilken i alla händelser ej lär
komma att understigas): för 1,200,000 ton å 2,02^ kronor^_. 2,424,000 »
alltså skillnad per år 2,196,000 kr.
Sistnämnda belopp under 10 år med ränta på ränta motsvarar den
31 december 1942 26,2 miljoner kronor, hvartill kommer värdet af ofvan-
nämnda 94 miljoner kronor, som samma dag blir 132,6 miljoner kronor.
Tillsammans uppgår således värdet af den samlade trafikvinsten den 31
december 1942 till öfver 158 miljoner kronor.
Stockholm den 21 mars 1907.
Nils Ahlberg.
.
I
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
165
Bilaga F.
Till Konungen
angående förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten samt
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, beträffande, bland annat, frakt-
afgifterna för malm från Kiruna till Riksgränsen och Svartön samt från
Gellivare till Svartön.
Genom nådig remiss denna dag har Eders Kungl. Maj:t anbe¬
fallt Järnvägsstyrelsen afgifva underdånigt yttrande öfver ett uppgjordt
förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten samt Luossavaara-Kii¬
runavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, angående, bland annat, transport af järnmalm
från Kiruna till Riksgränsen, från Kiruna till Svartön och från Gellivare
till Svartön.
Med anledning häraf får Järnvägsstyrelsen, som utgår från att dess
yttrande endast behöfver afse de bestämmelser i sagda öfverenskommelse
som röra järnvägstransporten, i underdånighet anföra följande:
Styrelsen, som förut under hand satts i tillfälle att taga del af
förslagets innehåll, har funnit, att de bestämmelser i öfverenskommelsen,
som röra järnvägstransporten, skilja sig från motsvarånde bestämmelser i
det förslag till öfverenskommelse, öfver hvilket Styrelsen den 8 maj 1906
afgaf underdånigt yttrande, däruti
att — medan enligt sistnämnda förslag Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag tillförsäkras att af de 150 miljoner ton malm, som bolaget
16(5
Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 107.
skulle äga att under femtioårsperioden 1907—1957 bryta, få från Kiruna
till Riksgränsen frakta första året 1,800,000 ton och sedan för hvarje föl¬
jande år en kvantitet, som med 200,000 ton öfversteg den kvantitet bola¬
get under närmast föregående år ägde transportera, intill dess transport¬
mängden uppgått till 3,000,000 ton, samt att därefter få utfrakta sistnämnda
kvantitet pr år och så mycket där utöfver, som erfordrades till utjämning
af hvad under ett eller flere föregående år brustit i sistnämnda kvantitet,
dock ej något år mera än 3,200,000 ton, bolaget obetaget att efter år
1913 frakta ytterligare 100,000 ton pr år under villkor att bolaget härför
tillhandahölle erforderligt antal vagnar mot vanlig vagnhyra, — bolaget
enligt det nu föreliggande förslaget skulle tillförsäkras att af de 75 miljo¬
ner ton malm, som bolaget skulle äga att under tjugufemårsperioden 1908
—1932 bryta, från Kiruna till Riksgränsen frakta under första året om¬
kring 1,500,000 ton, hvarefter kvantiteten småningom, dock med högst
400.000 ton under ett år, skulle ökas intill 3,300,000 ton årligen;
att det skall åligga bolaget att före den 1 juli hvarje år hos Järn¬
vägsstyrelsen anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast
följande kalenderår vill frakta från Kiruna till Riksgränsen, samt att, om
bolaget för något kommande år skulle önska öka kvantiteten med mera än
200.000 ton utöfver den för närmast föregående år afsedda mängden,
därom lämna Järnvägsstyrelsen meddelande minst två år före ingången af
det kalenderår, hvarunder sådan ökning skall äga rum — en bestämmelse
som icke återfinnes i 1906 års förslag till öfverenskommelse;
att bestämmelsen om skyldighet för bolaget att erlägga vagnhyra
för det antal dagar, hvarmed en vagns omloppstid öfverstege fem dagar,
blifvit ändrad därhän att det öfverskott i tid öfver fem dagar, hvarför
vagnhyra skall af bolaget erläggas, hänför sig till medeltalet af samtliga
under en månad på bolagets begäran till bolagets förfogande för lastning
ställda vagnar;
att bolaget berättigats lasta vagn intill 5 procent öfver dess angifna
bärighet, men att å andra sidan frakt skall erläggas för hvad pr månad
lastats i vagnarna, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för
månaden icke lastats till sin angifna bärighet, frakt ändock skall erläggas
efter den angifna bärigheten — en bestämmelse som icke heller återfinnes
i 1906 års förslag;
att medan enligt 1906 års förslag Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolag skulle berättigas att af de kvantiteter bolaget ägde transportera från
Kiruna frakta 1,200,000 ton malm från Kiruna till Svartön, enligt det nu
föreliggande förslaget sammanlagda kvantiteten af hvad bolaget under ett
år finge frakta från Kiruna till Riksgränsen och från Kiruna till Svartön
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
167
icke må öfverstiga 3,500,000 ton och icke under ett år ökas från föregå¬
ende år med mer än högst 400,000 ton; samt
att medan enligt 1906 års förslag aktiebolaget Gellivare malmfält
skulle äga att utfrakta 750,000 ton pr år, Luossavaara-Kiirunavaara aktie¬
bolag, till hvilket aktiebolaget Gellivare malmfält enligt den nya öfverens-
kommelsen skall försälja afl sin fasta egendom, skall äga att under de
första fem åren utfrakta intill 1,000,000 ton årligen, dock att den kvanti¬
tet, som bolaget tillförsäkras att under 25 år sammanlagdt utfrakta, be¬
gränsas till 18,750,000 ton, motsvarande i medeltal 750,000 ton pr år.
De fraktafgifter pr ton malm, som enligt 1906 års förslag skulle
erläggas för resp. transporter från Kiruna till Riksgränsen, från Kiruna
till Svartön och från Gellivare (Malmberget) till Svartön, äro bibehållna
oförändrade i det nuvarande förslaget.
Däremot har den ränta å nuvarande eller blifvande anläggningskost¬
nad å järnvägen Svartön—Riksgränsen, i hvars gäldande bolaget under
viss förutsättning är skyldigt att deltaga, blifvit höjd från 4,5 procent en¬
ligt 1906 års förslag till 5 procent enligt det nu föreliggande.
Ofvannämnda bestämmelser ifråga om statens förpliktelse att trans¬
portera de i öfverenskommelsen angifna transportmängderna medföra såle¬
des, hvad beträffar transporterna från Kiruna till Riksgränsen, endast så
tillvida skyldighet till en ökad prestation å järnvägens sida, att maximi-
transporten pr år förhöjts från 3,200,000 ton till 3,300,000 ton, hvarvid
dock är att märka att bolaget, om det under de fem första åren af kon¬
traktstiden ökar sina transporter i den grad, hvartill det är berättigadt —
med 400,000 ton pr år — under de följande tjugu åren skall äga att i
medeltal frakta endast 3,175,000 ton pr år. Transporterna från Gellivare
(Malmberget) till Svartön blifva visserligen för de fem första åren större
än de i 1906 års öfverenskommelse förutsatta; men redan för närvarande
transporteras å denna linje en större kvantitet än ofvannämnda 750,000
ton pr år (år 1906 887,276 ton och under åtskilliga föregående år föga
mindre än en miljon ton pr år), och denna ökade kvantitet kan med nu¬
varande resurser utfraktas.
Mot den föreslagna ökningen finnes således från trafiksynpunkt icke
något att erinra. Dock måste Styrelsen för att kunna fullgöra de staten
enligt kontraktet åliggande förpliktelser ifråga om transpoi’ten af malmen
göra de förbehåll, att tillräckliga medel för beredande af den ökning af
den rullande materielen och de utvidgningar eller nyanläggningar af bana
och byggnader, som betingas af de gent emot de nuvarande så väsentligt
ökade transporterna, på anmälan från Styrelsen ställas till dess förfogande
i tillräckligt god tid.
168
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Hvad beträffar den ifrågasatta fraktsatsen 2 kr. 64 öre pr ton från
Kiruna till Riksgränsen får Järnvägsstyrelsen framhålla följande.
Anläggningskostnaden för järnvägen Gellivare—Riksgränsen, inkl.
räntor under byggnadstiden, uppgår för närvarande till i rundt tal
32.300.000 kr. För möjliggörandet af en till 3,300,000 ton pr år ökad
transport erfordras för anskaffande af ökad rullande materiel, omläggning
af några kortare bansträckor till mera gynnsam tracé, uppförande af
flera banvaktsstugor, betjäningsbostäder, öfverliggningshus och lokomo¬
tivstall samt anläggning af reparationsverkstad i Kiruna, utvidgning af
vatten- och kolstationsanordningar m. m. äfvensom oförutsedda utgifter,
ett belopp, som approximativt beräknas till 10,000,000 kronor. Hela an¬
läggningskostnaden för järnvägen, om en transport af den omfattning
kontraktsförslaget förutsätter skall kunna fullgöras, kan således beräknas
till 42,300,000 kr.
De utgifter för drift och underhåll, som en dylik transport förorsa¬
kar, kunna icke med säkerhet uppskattas för hela kontraktstiden För de
första åren efter det full transportmängd af 3 å 3,3 miljoner ton kommit
till stånd, kunna kostnaderna på grund af erfarenheten från åren 1903—
1906 beräknas sålunda:
Utgifterna för förvaltning, banbevakning och underhåll, stationstjänst
m. m., hvilka vid växande trafik väl ökas, men långt ifrån i samma pro¬
portion som trafiken, uppgingo år 1903 till 570,000 kr., år 1904 till
654.000 kr., år 1905 till 939,000 kr. och år 1906 till 911,000 kr. Om
ofvanberörda utgifter vid en transportmängd af 3,000,000 k 3,300,000 ton
uppskattas till 1,200,000 å 1,300,000 kr., torde därmed vara angifvet ett
belopp, som äfven med hänsyn till uppkommande ökade aflöningar, nya
utgifter för dubbelbevakning å sträckan Kiruna—Riksgränsen och ökade
utgifter för räls- och slipersutbyte är tillräckligt. Per ton räknadt kan
detta kostnadsbelopp anses motsvara 40 öre.
Utgifterna för tågens framdragande, den rullande materielens under¬
håll m. m., hvilka utgifter stiga i ungefär samma grad som trafiken
och således äro pr ton desamma, oberoende af trafikens storlek, uppgingo
år 1903 till 52,8, 1904 till 55,3, 1905 till 52,5 och 1906 till 51,2 öre pr
ton. Med hänsyn till ökning i aflöningar, reparationskostnader, kolpris
m. m. torde de höra påläggas en säkerhetskoefficient af omkring 30 pro¬
cent och upptagas till 70 öre pr ton.
Tillsammans kunna utgifterna vid transport af 3,000,000 å 3,300,000
ton pr år således uppskattas till 1 kr. 10 öre pr ton. Med en fraktsats
af 2 kr. 64 öre kan således påräknas ett öfverskott af 1 kr. 54 öre pr
ton eller — för ofvanberörda medeltransportmängd 3,175,000 ton —
160
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
4,890,000 kr. inalles. Äfven om man tager i betraktande att därifrån
bör afräknas den förlust, högst 50,000 kr., som eventuellt kan uppstå å
annan å banan bedrifven trafik än malmtrafiken, återstår dock till ränta,
amortering och vinst ett belopp af 4,840,000 kr. pr år. hvilket motsvarar
omkring 11,4 procent å det ofvan beräknade anläggningskapitalet 42,300,000
kr. och är tillräckligt att tillfullo amortera detsamma på 12 år (efter 3,8
procents räntefot).
Ehuru Styrelsen anser de nämnda kostnadsbeloppen på det hela ta¬
get höga, är det ju likväl möjligt att de, i följd af omständigheter, som
nu ej kunna öfverskådas, under de senare åren af kontraktstiden kunna
visa sig ej fullt tillräckliga. Men'äfven om, mot all sannolikhet, en så
betydlig förhöjning af ofvannämnda belopp 1 kr. 10 öre som med 50 pro¬
cent skulle uppkomma, skulle öfverskottet likväl utgöra 99 öre pr ton och
alltså för 3,175,000 ton 3,143,000 kr. eller, efter afdrag af eventuell för¬
lust på annan trafik, omkring 7,3 procent å anläggningskapitalet, tillräckligt
för amortering på 12 år.
Skulle utom Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag någon annan större
trafikant af malm tillkomma, blifver det nödvändigt att bygga banan dub¬
belspårig, åtminstone till större delen. Härigenom uppkommer ökning af
driftkostnaderna endast för banunderhåll. Då emellertid transportmängden,
om malm komme att försändas t. ex. från Svappavara, skulle betydligt ökas,
är det att antaga att utgifterna pr ton malm snarare skulle minskas än ökas.
Blefve de oförändrade 1 kr. 10 öre pr ton, skulle redan vid en transport af
4,000,000 ton pr år uppkomma ett öfverskott till ränta, amortering, vinst
samt betäckande af eventuell förlust å öfrig trafik af 6,160,000 kr., under
det att samtliga nuvarande och blifvande anläggnings- och materialanskaff¬
ningskostnader för en transportmängd af 4,000,000 ton knappast kunna
beräknas uppgå till mer än 55,000,000 kr., om anläggningskostnaden för
dubbelspåret approximativt beräknas till 7 å 8 miljoner kr.
Med hänsyn till hvad Järnvägsstyrelsen här anfört anser sig Styrel¬
sen oförbehållsamt kunna tillstyrka den ifrågasatta fraktsatsen 2 kr. 64
öre pr ton malm från Kiruna till Riksgränsen.
Den föreslagna fraktsatsen för transport af 750,000 ton malm från
Gellivare (Malmberget) till Svartön, 2 kr. 75 öre pr ton, är lika med den
fraktsats, som under en följd af år varit gällande för aktiebolaget Gelli¬
vare malmfälts transporter af minst 600,000 ton å samma sträcka; och
den för transport af malm från Kiruna till Svartön tilltänkta fraktsatsen
3 kr. 48 öre pr ton representerar samma procentuella nedsättning af or¬
dinarie frakten för malm å samma sträcka som frakten 2 kr. 75 öre af or¬
dinarie frakten Malmberget—Svartön. Då inkomsten af malmtrafik enligt
Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 22
170
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.
sistnämnda fraktsats, jämte inkomsten af annan trafik å bandelen Gellivare
—Svartön, under de sista åren lämnat en afkastning af 6 å 7 procent,
synes det, äfven om i betraktande tages att en eventuell transport af
1.200.000 ton malm från Kiruna till Svartön måste medföra ökning af
materielen och utvidgade anordningar hufvudsakligen å Svartön, ej vara
att befara att afkastningen skall blifva otillfredsställande. Till och med
om, mot förmodan, driftkostnaderna skulle komma att väsentligt ökas,
föreligger ej någon fara att staten ej skulle erhålla en nöjaktig afkastning
af denna järnväg, då ju staten under alla förhållanden är garanterad den
på bolagets transportmängder belöpande andelen af en ränta af 5 procent
å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för järnvägen Gellivare—
Svartön, en ränta, som med mer än 1 procent öfverstiger den medelaf-
kastning, som statens järnvägar i sin helhet gifva.
På grund af hvad sålunda anförts får Styrelsen i underdånighet ut¬
tala att Styrelsen icke har något att mot det föreliggande förslaget erinra.
För fullgörandet af de staten enligt kontraktet åliggande förpliktel¬
ser i fråga om transporten af malm erfordras emellertid, såsom redan
ofvan framhållits, att tillräckliga medel ställas till Styrelsens förfogande
för ökning af den rullande materielen samt utvidgning af bananlägg¬
ningen genom nya byggnader m. m.
Den ifrågasatta ökningen i malmtransporten utöfver den i kontraktet
af den 2 juli 1898 omförmälda anser Styrelsen kräfva för år 1908 en till¬
ökning af lokomotiv- och vagnparken för en kostnad af 2,125,000 kronor,
samt behöfliga nya byggnader och anläggningar vid banan för en kostnad
af 1,000,000 kronor.
Styrelsen tillåter sig härvid i underdånighet erinra, hurusom
Styrelsen uti underdånig skrifvelse den 8 maj 1906 i fråga om tran¬
sport under år 1907 från Kiruna till Riksgränsen af 1,800,000 ton malm
anfört:
att den befintliga rullande materielen, som anskaffats för de till
järnvägen Gellivare—Riksgränsen anvisade medel, varit beräknad att mot¬
svara den transportmängd 1,200,000 ton, hvilken tillförsäkrats Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag genom kontraktet med staten;
att berörda materiel dittills varit, utan annan ökning än de reserv¬
vagnar, som bolaget inköpt och tillhandahållit, tillräcklig att forsla
1.500.000 ton, men att denna ökning af transportarbetet varit möjlig en¬
dast så länge materielen varit ny och icke behöft underkastas långvariga
reparationer;
att en förändring i detta förhållande redan börjat inträda och att
det vore att förvänta, att lokomotiven, som alla nästan samtidigt tagits i
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107. 171
bruk, tämligen nära efter hvarandra i tiden måste tagas ur tjänst för
stora reparationer;
att i följd af dessa omständigheter kräfdes en ökning af den rul¬
lande materielen oafsedt den ifrågasatta ökningen i transportmängden;
att gjorda beräkningar utvisat ett behof af 8 lokomotiv och 170
vagnar, för hvilka anskaffningskostnaden torde komma att uppgå till
1,500,000 kronor;
att, då emellertid omloppstiden för malmvagnarna, som från början
beräknats till fyra dagar, enligt kontraktet skulle beräknas till fem, hvilken
sistnämnda omloppstid ock dittills möjliggjorts genom att bolaget tillhan¬
dahållit reservvagnar, ett belopp af 625,000 kronor måste beräknas för
den häremot svarande ökningen i vagnparken;
att nya byggnader och anläggningar vid banan kräfde en kostnad af
1,000,000 kronor;
att tillgängliga bostäder och öfverliggningshus för personal och ar¬
betare, stallrum för lokomotiv, vatten- och kolstationsanordningar, upp-
ställningsspår m. m. ej motsvarade fulla behofvet för den vid tiden ifråga¬
varande malmtrafiken; samt
att de viktigaste anläggningarna skulle blifva vid Kiruna, där det
erfordrades ett större antal bostäder för såväl maskin- som trafikpersonal,
vändskifva, vattentorn och stall för 6 lokomotiv samt reparationsverkstad
för lokomotiv och vagnar, hvarjämte å en mellanstation, förslagsvis vid
Abisko, borde anordnas öfvernattningsstation för 2 lastade och 2 tomma
tåg med stall för 4 lokomotiv samt bostäder för stall- och tågpersonalen.
Ehuru nu för år 1908 icke ifrågasattes större transport än 1,500,000
ton, är det likväl, då en högst betydlig ökning är att motse under närmast
därpå följande åren, och den erforderliga materielen måste kunna i rätt
tid påräknas, nödvändigt att beställningar redan under innevarande år göras.
Äfven måste, för att forcerande af arbeten å de erforderliga nya bygg¬
naderna och anläggningarna icke må ifrågakomma vid den tid, då de
redan böra vara färdiga för den stigande trafiken, arbetena därå fördelas i
möjligaste måtto jämnt under de kommande arbetsåren.
Landets verkstäder äro nämligen strängt upptagna och behöfva där-
före tämligen lång förberedelsetid för vidare beställningars utförande, och,
hvad byggnadsarbetenas utförande beträffar, försvåras dessa gifvetvis af
sommarens kortvarighet och de i öfrigt mindre gynnsamma arbetsförhål¬
landena i de trakter, hvarom här är fråga.
För påbörjande af den materielanskaffning och komplettering af banan,
som för nu i utsikt ställda transportökning å linjen Kiruna—Riksgränsen äro
nödvändiga, hemställer alltså Järnvägsstyrelsen i underdånighet om bevil¬
172
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
jande af ett extra anslag för år 1908 af 3,125,000 kronor — däraf 2,125,000
kronor för anskaffning af rullande materiel och 1,000,000 kronor för
kompletteringsarbeten vid banan — med rätt för Järnvägsstyrelsen att
häraf få förskottsvis redan år 1907 förfoga öfver 1,000,000 kr., däraf 500,000
kronor till rullande materiel och 500,000 kronor för kompletteringsarbeten.
Stockholm den 21 mars 1907.
Underdånigst
MAURITZ SAHLIN.
Hj. Wikland. Viktor Klemming. John Lundberg
föredragande.
Gustaf Welin. Per Kjellin.
John Flodin.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
173
Bilaga G.
Till
Hans excellens statsministern A. Lindman,
Till fullgörande af erhållet uppdrag att nedskrifva mina åsikter
rörande möjligheten af att i större eller mindre omfattning inom landet
tillgodogöra järnmalmer från Norrbotten, den inverkan en ökad export
af dessa malmer skulle komma att utöfva på vårt eget lands järnhand¬
tering samt öfriga därmed sammanhörande frågor, får jag vördsamt anföra
följande:
Järnhandteringen har som bekant under flera århundraden utgjort
en af landets viktigaste näringskällor. Tillgång på svafvel- och fosfor¬
fattiga malmer och träkol voro förr i mycket högre grad än nu nödvän¬
diga betingelser för framgångsrikt idkande af denna handtering. Då våld
land i båda dessa afseenden var gynnsamt utrustadt, intog det ända till
slutet af adertonde århundradet bland alla järnproducerande länder eu
mycket betydande plats. Sedan emellertid stenkol i stor utsträckning
kommit till användning vid järnframställning, har vårt land icke kunnat
bibehålla sin framskjutna ställning utan blifvit efter i täflan med andra
länder, som till följe af riklig tillgång på fossilt bränsle, d. s. v. stenkol,
tillverka billigare. Dessa nya förhållanden till försämrande af vår ställ¬
ning rörde dock endast den för all järnhandtering så viktiga bränsle¬
frågan. I afseende på malmens godhet hade vi fortfarande företräde, hvil-
ket utnyttjades på det sätt, att svenska järnhandteringen företrädesvis
ägnade sig åt tillverkning och export af kvalitetjärn, d. v. s. ett renare
och bättre järn, än hvad som med utlandets orenare malmer och kol kunde
framställas. Den fördel framför utlandet, som vi dragit af vår tillgång
på rena malmer, minskades väsentligt, då omkring år 1878 engelsmännen
Thomas och Gilchrist utarbetat sin uppfinning att medelst den s. k. thoinas-
metoden (den basiska bessemermetoden) af malmer, som förut till följd
af sin höga fosforhalt icke varit användbara, framställa ett för vanliga
174
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
konstruktionsändamål fullt användbart järn. Härigenom förlorade svenska
järnhandteringen ej genast men så småningom till en stor del sina för¬
delar i fråga om malmernas renhet. Sedan Thomas’ och Gilchrist’s upp¬
finning äfven börjat tillämpas på martinmetoden, hvilken tillät framställ¬
ning af ett ännu bättre järn än medelst den basiska bessemerprocessen,
blefvo utländska stålfabrikanter i tillfälle att framställa ett järn, som ännu
mer i godhet närmade sig det svenska. Dessa förhållanden hafva gjort,
att för många ändamål, hvartill svenskt järn förr uteslutande begagnades,
nu utländskt med fördel användes.
Äfven de under senaste åren framkomna elektriska stålsmältnings-
metoderna (ej elektriska järnframställnings metoderna) synas underlätta möj¬
ligheten att af utländskt sämre råmaterial framställa en vara, som kan
täfla med svenskt fabrikat.
Men frågar man, om hvad som förut anförts är riktigt, huru kan
det då förklaras, att Sveriges järnhandtering under senare hälften af förra
århundradet varit och ännu är stadd i en, af allt att döma, sund och ej
obetydlig utveckling. För att finna svar på denna fråga behöfver man
endast litet närmare studera framställningen å pl. I med tillhörande tabell,
hvaraf framgår, att ehuru utvecklingen af Sveriges järnhandtering i och
för sig är afsevärd, den dock i förhållande till den samtidiga utvecklingen
i andra länder är högst obetydlig. Sålunda finner man att under de 34
åren mellan 1871 och 1906 har tackjärnstillverkningen i Förenta Staterna
nära trettondubblats d. v. s.
stigit med
|
1,165
|
procent
|
i Tyskland » »
|
620
|
|
i Ryssland » »
|
500
|
|
i Frankrike » »
|
260
|
»
|
i Belgien » »
|
118
|
|
i Sverige » »
|
88
|
»
|
i England endast »
|
44
|
|
utvarande tillverkning.
|
Om
|
England
|
rige det land, där den relativa tillökningen af järnhandteringen är minst.
Att vi kunnat hålla uppe tillverkningskvantiteterna vid de belopp, som
visas å pl. I, oaktadt vi genom tillkomsten af nya metoder förlorat mycket
af vår tidigare utländska marknad, beror på en ökad förbrukning för så¬
dana ändamål, hvartill svenskt järn ännu med fördel af utländska köpare
kan användas, samt af den inländska konsumtionens ökning.
Af förestående framgår, att svenska järnhandteringen ända sedan
slutet på 1700-talet haft att kämpa med förhållanden, som skapats af nya
uppfinningar, och, enär utvecklingen går i riktning att göra handteringen
175
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.
allt mer oberoende af råmaterialets beskaffenhet, är det sannolikt, att äfven
så framdeles kommer att blifva fallet.
Äfven om vår järnhandtering i denna strid kommit långt efter i
fråga om kvantiteten, har den dock hvad kvaliteten angår ända tills när¬
varande stund hållit sig i första ledet och detta ej endast till följd af
våra malmers renhet och användningen af träkol utan till stor del genom
den omsorgsfulla och intelligenta skötsel, som ägnats denna handtering.
Hvad som härförut sagts rör uteslutande den tid som varit, men vi
vilja nu tillse, hvilka utsikter som förefinnas för vår järnhandterings fram¬
tida bestånd och utveckling, särskildt med fästadt afseende pa användningen
af malm från Norrbotten.
Man skulle härvid först kunna uppställa följande frågor:
N:o 1. Kan malm från grufvorna i Norrbotten i stor utsträckning med
fördel komma att förädlas inom landet med tillhjälp af nu an¬
vända järntillverkningsmetoder1 och i så fall kan detta ske
a) vid redan befintliga järnverk i mellersta Sverige,
b) vid nya för ändamålet å lämpliga platser byggda verk?
N:o 2. År det antagligt, att malm från grufvorna i Norrbotten inom en
ej alltför lång framtid i större utsträckning kan komma att för¬
ädlas inom landet medelst elektrisk energi från våra vattenfall,
med torf eller skogsaffall som bränsle eller med tillhjälp af helt
och hållet nya järntillverkningsmetoder?
Fråga N:o 1 a.
I fråga om järnhandtering, sådan den hittills bedrifvits, äro de vik¬
tigaste utgiftsposterna de för kol, malm, frakter och arbetslöner.
Dessa omkostnader variera mycket vid olika verk. Vid ett verk
motverkas de höga kostnaderna för malm af relativt billiga kol och vid
ett annat tvärtom. För svenska stålverk torde förhållandet mellan förut¬
nämnde omkostnader vid tillverkning af vanligt stångjärn ställa sig så, att
om fraktkostnaden för råmaterialier och den färdiga varan från verket till
exporthamn sättes till 1, är kostnaden för brännmaterial 2, för malm
l,i och för arbetslöner 0,8.
Ehuru det till följe af alltför mycket växlande förhållanden icke
låter sig göra att i siffror uttrycka den skillnad, som förefinnes mellan
förutnämnda utgiftsposter vid svenska och utländska järnverk, torde föl¬
jande allmänna upplysningar här vara på sin plats.
1 Med »nu använda järntillverkningsmetoder» menas bär såväl en på endast träkol som
på enbart koks, liksom äfven en på båda dessa bränsleslag i blandning baserad tackjärnstill¬
verkning.
176
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Endast få länder hafva så riklig tillgång på malm som Sverige, i
mellersta delen af landet hu-fvudsakligast fosforfattig och i Norrland hufvud-
sakligast fosforrik. Af Norrbottensmalraer är det egentligen endast Tuollu-
vara, som redan, tack vare dess stora järnhalt och låga halter af svafvel
och fosfor, vunnit användning vid mellersta Sveriges järnverk, öfriga
kända Norrbottensmalmer (och således äfven de som exporteras), med un¬
dantag af en eller två jämförelsevis mindre förekomster, hafva så hög
fosforhalt, att de endast kunna användas för tillverkning af mindre hög¬
värdiga fabrikater, som icke mäkta draga de höga malmfrakterna till de
nu i drift varande järnverken, som ju med få undantag äro belägna på
ganska långt afstånd från sjöhamn. För att bedöma de frakter för Norr-
bottensmalm, som för dessa bruk skulle komma i fråga, skola vi som
exempel taga tvenne bruk, belägna inuti landet, ganska vidt skilda från
hvarandra, nämligen ett Värmlandsbruk, Nykroppa järnverk, och Forsbacka
bruk, beläget mellan Storvik och Galle.
Malmfrakterna ställa sig för närvarande som följer:
Till Nykroppa järnverk.
Kiruna till Narvik............. 3:60
Omlastning i Narvik............ 0: 40
Narvik till Göteborg............ 4: 25
Omlastning i Göteborg........... 0: 50
Göteborg—Nykroppa............ 3: 70
Kronor per ton 12: 45
Till Forsbacka bruk.
Kiruna till Luleå..............4: 30
Luleå sjöledes till Galle...........3: 10
Omlastning i Galle.............0: 55
Galle—Forsbacka..............1:10
Kronor per ton 9: 05
Frakten för Gellivare-malm under samma för¬
hållanden till Forsbacka......... 7:50
Nuvarande frakt å järnväg hela sträckan:
från Kiruna till Forsbacka.......14: 70
» Gellivare » » cirka . . . . 13: 40
Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 107.
177
Af dessa fraktsatser framgår, att äfven med användande af billigaste
transportmöjligheter, kombinerad järnvägs- och sjötransport, det förefinnes
ringa utsikter för användning i stort af Norrbottensmalm vid våra nu¬
varande järnverk.
Det återstår dock att tillse, om ej genom en blifvande Inlandsbana
frakterna skulle kunna nedbringas så, att åtminstone en del af järnverken
i Västmanland, Värmland och Dalarna med fördel skulle kunna använda
sig af Gellivare- och Kirunamalm.
Afståndet från Gellivare till Ludvika är, den riktning Inlandsbanan
kan tänkas få, cirka 1,000 kilometer.
Till ledning för bedömande af, hvilken billigaste malmtrakt man
skulle kunna tänka sig på denna sträcka, hänvisas till närstående tabell,
som upptager de mig bekanta lägsta fraktsatser per tonkilometer för
järnmalm.
Fraktadt afstånd,
|
|
Öre per ton
|
kilometer.
|
|
kilometer.
|
Tyskland.
|
Belgien.
|
Frankrike.
|
Förenta
staterna.
|
1 200 ........
|
1,38
|
1,17
|
1,17
|
|
350 ........
|
1,27
|
0,97
|
—
|
—
|
| 200 cirka.....
|
—
|
—
|
—
|
0,573
|
Till följe af flera skäl, såsom bland annat vårt dyrare bränsle för
tågens framdrifvande,1 olikheten i klimatiska förhållanden, våra frakt¬
kvantiteters obetydlighet i förhållande till de amerikanska, är det ej sanno¬
likt, att vi ens närmelsevis kunna komma ned till den åberopade ameri¬
kanska fraktsatsen. Däremot torde vi kunna närma oss, ja till och med
uppnå den belgiska, och med denna afrundad till 1 öre per tonkilometer
skulle frakten mellan Gellivare och Ludvika uppgå till 10 kronor per ton,
således groft räknadt samma pris, för h vilket malmen med nuvarande
billigaste transportmöjligheter, sjötransport Luleå—Gäfle samt sedan på
järnväg, skulle kunna transporteras till Ludvika.
Om till malmfrakten 10 kronor läggas låt oss säga endast 4 kro¬
nor 50 öre, utgörande malmens pris fritt å vagn vid grufvan, äro vi uppe
i 14 kronor 50 öre per ton för malmen vid verket, under det att
1 Man bör kunna hoppas, att kostnaderna härför skola kunna nedbringas, om elek¬
trisk drifkraft, skapad af vattenkraft, kommer till användning.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.
23
178
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
medelpriset i Bergslagen för 60-procentig fosforfattig malm under de sista
10 åren kan sättas till 12 kronor 50 öre per ton.
För Kirunavare-malm skulle priset under samma antagande blifva
15 kronor 50 öre per ton.
Det framgår häraf, att hvilka transportvägar Norrbottensmalm än
fraktas till de nuvarande järnverken, de höga fraktkostnaderna alltid komma
att utgöra ett svårt hinder för de fosforhaltiga malmernas användning i
stor skala. Då de malmtillgångar, hvarpå dessa verk grunda sin tillverk¬
ning, tillsammans med de fyndigheter, som sannolikt framdeles påträffas
i mellersta Sverige, icke kunna tänkas för flera århundraden fylla behofvet,
vore högst önskligt, om Grängesberg, där mellersta Sveriges största järn-
malmstillgångar finnas, kunde i sin helhet reserveras för den svenska
j ärn tillverkningen.
Den malm, som skeppas från Grängesberg, passar visserligen ej för
de tillverkningsmetoder, som de flesta järnverk nu använda, men det har
redan visat sig och skulle säkerligen framdeles ännu mer komma att visa
sig, att järnverken, då ekonomiska intressen så fordra, förstå att anpassa
sitt tillverkningssätt efter tillgängliga råmaterialier. Huru önskligt det än
skulle vara, att Grängesbergsmalmen i sin helhet reserverades för fram¬
tida behof, låter detta sig dock ej göra, ty därigenom skulle de miljoner,
som nedlagts på ordnandet af en tidsenlig brytning och transport m. in.
af denna malm, vara till stor del bortkastade, hvarförutom en stor arbetar¬
stam skulle åtminstone tillfälligt beröfvas sin bärgning. Svenska järnhand¬
teringen är dessutom för närvarande hvarken rustad för att mottaga eller
i behof af några större kvantiteter Grängesbergsmalm, och det torde dröja
rätt länge, innan så blir förhållandet.
Svaret på den uppställda frågan torde med ledning af ofvanstående
blifva följande:
Då det torde få antagas, att om nu befintliga järnverk i mellersta
Sverige för sina nu använda järntillverkningsmetoder blifva i behof af
fosforrik malm, sådan kan fås till afsevärdt billigare pris från Gränges¬
berg än från Norrbotten, finnes ganska liten utsikt för användning i större
skala af Norrbottensmalm vid dessa järnverk.
Den naturligaste gången för utvecklingen af vår järnhandtering
synes vara, att de gamla verken med sina lägen inuti landet i närheten
af de renaste järnmalmerna företrädesvis ägna sig åt tillverkning af mera
högfärdigt kvalitetsjärn och stålmanufaktur, under det att de för tillverk¬
ning af räls, balkar och dylika gröfre artiklar afsedda verk, som kunna
basera sin tillverkning på Norrbottens- eventuellt Grängesbergsmalmer och
17!)
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 107.
importerade stenkol, böra söka sig plats vid kusten, dit frakter för malm
och kol äro billigare, och dill- afsättningsmöjligheterna äro gynnsammare.
I sammanhang härmed torde böra framhållas, att mycket för när¬
varande i Sverige förbrukadt, med träkolsbränsle tillverkadt järn skulle
utan olägenhet kunna ersättas med billigare järn, tillverkadt med stenkols-
bränsle. F ördelen härmed skulle vara, att träkolen skulle kunna förbe¬
hållas tillverkningen af järn af högsta kvalitet, främst afsedt för export.
Fråga N:o 1 b.
Afsättningen från nya järnverk, baserade på Norrbottensmalin och
stenkolsbränsle, skulle tydligen komma att ske, dels inom landet såsom
ersättning för hittills från utlandet importerade järnvaror, dels ock i huf¬
vudsak medels export, och skola vi undersöka dessa båda möjligheter hvar
för sig.
Afsättning inom landet. Den nuvarande järnhandteringen har till
största delen fyllt Sveriges behof af järn, och den rustar sig att, om för¬
hållandena blifva gynnsamma, eröfra en större del af den nuvarande im¬
porten. Man kan därför hoppas, att genom dessa utvidgningar af redan
befintliga verk införseln skall komma att minskas, men kanske ej till den
grad, att ej ett nyanlagdt verk äfven skulle kunna påräkna inländsk mark¬
nad för en del af sina produkter, synnerligast för sådana, som ej komma
att tillverkas af de utvidgade äldre verken.
Af Sveriges officiella statistik för de senaste fem åren 1901—1905
framgår, att införseln i medeltal af varor, som företrädesvis kunna blifva
föremål för tillverkning vid ett nytt järnverk, uppgår till nedanstående
kvantiteter och värden.
|
Medeltal för åren 1901—1905.
|
|
Ton.
|
Värde, kronor.
|
Tackjärn..............
|
46,173
|
2,770,000
|
Plåtar ...............
|
9,140
|
1,243,000
|
Balk- och annat fasonjärn......
|
23,894
|
2,458,000
|
Järnvägsskenor m. in.........
|
58,419
|
5,506,000
|
Samma
|
137,626
|
11,977,000
|
180
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Om såsom antagligt är de nuvarande järnverken inom den närmaste
tiden komma att öka sin tillverkning med cirka 80,000 ton af fabrikater,
som nu importeras, återstår af ofvanstående 137,626 endast cirka 57,000
ton, en kvantitet, alldeles för obetydlig för ett fullt modernt verk. Det
får dessutom ej antagas, att alla de 57,000 ton skulle tillfalla nybyggda
verk; ty äfven om jämförelsevis höga tullsatser åsättas dessa nu till största
delen tullfria varor, veta nog utländska tillverkare medel att behålla en
del af sin förra mai'knad.
För att icke uppskatta den kvantitet Norrbottensmalm för lågt, som
skulle komma att användas för inlänsk tillverkning vid ett nyanlagdt verk,
så låtom oss antaga, att en kvantitet, lika med hela nuvarande importen,
137,000 ton, där skulle komma att tillverkas. Låtom oss vidare antaga,
hvad som dock ej är förhållandet, att endast Norrbottensmalm kunde an¬
vändas. Under dessa för uppnåendet af en stor malmkvantitet särdeles
gynnsamma förutsättningar, skulle hela malmbehofvet för en järnkvantitet,
motsvarande vår nuvarande import, endast uppå till cirka 250,000 ton, en
kvantitet, som, jämförd med tillgångar och brytning smöjligheter i Norrbotten,
är obetydlig.
Afsättning utom landet. Det återstår ännu att undersöka, hvilka för¬
utsättningar som finnas för tillgodogörande af Norrbottensmalmer i större
skala för järn till export. Det är tydligt, att hvad man först har att tillse
är, att läget för ett verk för sådant ändamål blir det bästa. Flera platser
hafva blifvit föreslagna, bland andra Luleå, Oxelösund och Göteborg. Hvad
Luleå angår, kan den nog vara lämplig för tackjärnstillverkning, grundad
på norrländska träkol och Gellivaremalm, men för ett stålverk skulle de
klimatiska förhållandena vara mera hinderliga, och framför allt måste det
hafva ett sådant läge, att dess fabrikanter kunna hela aret med billigaste
frakt (sjöfrakt) tillhandahållas konsumenterna.
Hvad Oxelösund och Göteborg angå, äro de båda tänkbara; dock
synes mig Göteborg med sin lifliga sjöfart, närhet till England
och kontinenten samt hela året obehindradt tillförselmöjlighet af malm
från Narvik äga företräde. Hvad malm frakterna från Narvik till Göte¬
borg angå, så framgår af nedanstående tabell, att de äro desamma som
till Englands ostkust och obetydligt billigare än till norra Tyskland.
Ungefärlig uppgift på malmfrakterna från Narvik till nedanstående
platser.
|
Englands
ostkust.
|
England,
Bristol-
kanalen.
|
Tysklands
nordkust.
|
Canada.
|
Göteborg.
|
Kronor
|
|
|
|
|
|
per ton . .
|
4,05
|
4,50
|
4,50
|
6,30
|
4,05
|
181
Knuff!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Vi vilja nu tillse, huru tillverkningspris och afsättningsmöjligheter
på, utländska marknaden skulle ställa sig för ett verk i Göteborg, jämfördt
med ett i England. Jag har särskilt valt England till jämförelse, eme¬
dan ett verk i detta land, hvarest inga skyddstullar finnas, i likhet med
ett i Göteborg icke har fördelen af en tullskyddad inländsk marknad,
såsom fallet skulle varit i de flesta andra länder. Om såväl det svenska
som engelska verket skulle betala samma pris för malmen lastad å fartyg
i Narvik, vore de, då frakten är densamma, i fråga om malmkostnad
likställda. Jag har härvid antagit, att de blandningsmalmer, hvarmed det
är nödigt att utblanda kirunamalmen, skulle kosta lika mycket i England
som i Sverige.
Vi komma nu till omkostnaderna för kol. Att endast stenkol, im¬
porterade från utlandet, troligen England, kunde komma i fråga är tydligt,
då bruket af träkol, äfven om sådana kunde anskaffas i nödig mängd,
skulle uppdrifva tillverkningspriset så högt, att konkurrens på utländska
marknaden omöjliggjordes. Då frakten af stenkol från grufvorna i Eng¬
land till Göteborg alltid blefve dyrare, än frakten från grufvorna till det
engelska konkurrentverket, så kunde ej undvikas, att »Göteborgsverkets» om¬
kostnader för bränsle komme att ställa sig högre.
Hvad arbetslönerna angå, så finnes ej skäl antaga, att de skulle
blifva vare sig högre eller lägre i Göteborg än i England, förutsatt att
de båda verken vore af samma storlek och lika väl inrättade.
Vi hafva till sist frakterna för den färdiga varan. Dessa kunde
i ena fallet blifva lägre för det ena och i andra fallet för det andra
verket, men i allmänhet kan dock antagas, att de skulle ställa sig dyrare
för Göteborgsverket än för det engelska, som hade fördelen af landets lifliga
sjöfart i alla riktningar och stor marknad på nära håll inom eget land.
Om vi dock bortse härifrån och antaga dessa utfrakter lika och afsätt-
ningsmöjligheterna lika stora, hafva vi likväl kvar till försämrande af Göte-
borgsverkets ställning de större utgifterna för stenkol. Användning af
tyska stenkol skulle säkert ställa sig än dyrare. Det stora järnverket i Stettin
använder till största delen om ej uteslutande engelska stenkol.
Man kommer därför till det resultat, att skall ett inländskt verk,
baseradt på kirunamalm och importerade stenkol och afsedt för export bära
sig, sä mäste det hafva malmen till billigare pris än de utländska järn¬
verk, med Indika det skall konkurrera.
Denna slutsats gifver vid handen, att det endast är de jämförelsevis
obetydliga kostnaderna för kolfrakten från England som vid lika malm¬
priser gör Göteborgsverkets järn dyrare, och förefaller det då, som om vi
skulle kunna afhjälpa denna olägenhet, endast vi laga så, att svenska järn¬
182
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
verk få malmen lika mycket billigare. Saken är dock ej så enkel, som
det kan synas. Antåg-, att vi med tillhjälp af egen malm och importerade
stenkol skaffade oss en järn tillverkning af det omfång, att den för att
vinna afsättning måste i stort uppträda som konkurrent med de störa järn-
tillverkande länderna. Är det då troligt, att de utan att skydda sin egen
industri skulle nöja sig därmed? Skulle ej England finna medel att be¬
gränsa, ja, kanske rent af förhindra vår tillgång på stenkol, och Tyskland
och andra länder, dit vi utkastade våra fabrikater, skulle de ej genom
höjda tullar eller på annat sätt skydda sina intressen? Följden kunde
och skulle säkerligen blifva, att de kanske hundratals millioner, vi nedlagt
i järnverk, vore bortkastade. Då skulle de, som låtit hänföra sig af en
blind patriotism, komma att lida ett nederlag, från hvilket de skulle hafva
svårt att hämta sig. Om däremot ett eller flera järnverk, med en till-
sammanlagd jämförelsevis måttlig tillverkning, exempelvis några få hundra
tusen ton per år, afsedd för export, komme till stånd, under det att en
del af Tysklands och Englands malinbehof samtidigt tillgodosåges genom
export från Sverige, så finnes utsikt för, att vi skulle få vara i fred och
ej beröfvas möjligheten att på världsmarknaden afsätta, hvad vi tillverkade
öfver landets behof.
Enär vi ej äro nog lyckliga att äga för järnhandteringen lämpliga
stenkol inom eget land, måste vi nöja oss med att intaga en mindre be¬
tydande ställning bland järntillverkande länder, och detta så mycket mera,
som vi äro en liten nation med jämförelsevis ringa inflytande på stor¬
makternas åtgöranden.
Förhållandet mellan hittillsvarande och nya verk. I hvilken utsträck¬
ning nya verk skulle komma att inkräkta på de nuvarande järnverkens
inhemska marknad, beror i första rummet på, hvilka priser de nya verken
skulle komma att betala för sin malm. Om statsmakterna skulle finna
anledning till att underlätta uppkomsten af en järn tillverkning, baserad på
norrbottensmalmer, genom att möjliggöra för dessa verk att erhålla malm
till billigare pris, än hvad utländska köpare betala, så synes oafvisligen
nödvändigt och förenligt med vanliga rättsprinciper, att det så ordnas, att
den förutvarande svenska järntillverkningens stora intressen däraf icke
komma att lida skada, men å andra sidan bör omsorgen för dessa äldre
verk icke hindra den, från det allmännas synpunkt sedt, önskliga upp¬
komsten af nya verk, under förutsättning att dessa hafva till uppgift och
syftemål, att afsätta sina alster på en marknad och för ändamål, som ej
utgjort föremål för de äldre verkens produktion.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
183
Ehuru jag är öfvertygad om, att, om så skulle fordras, eu för båda
parterna tillfredsställande lösning skulle kunna åstadkommas på derå sätt,
vill jag ej underlåta att påpeka, att den synes mig kunna ske bland annat
på det sätt, att de nytillkomna verken liksom förut befintliga verk erhålla
den kvantitet malm, som motsvarar kvantiteten exporteradt järn, till ned¬
satt pris.
Fråga N:o 2.
Är det antagligt, att malm från grufvorna i Norrbotten
inom en ej alltför lång framtid i större utsträckning kan komma
att tillgodogöras medelst elektrisk energi från våra vattenfall,
med torf och skogsaffall som bränsle, eller med tillhjälp af helt
och hållet nya järntillverkningsmetoder?
Det är naturligtvis omöjligt att förutsäga, hvad som i fråga om upp¬
finningar inom järnhandteringen kan inträffa äfven inom den närmaste
tiden, men såvidt man af den tekniska litteraturen och underrättelser
i öfrigt känner, hafva några nya, redan fullt bepröfvade metoder att till¬
verka järn vare sig medelst elektrisk energi, med torf eller på annat sätt
ännu icke framkommit.
Elektrisk järntillverkning. Det är nödvändigt, då man talar om
elektricitetens användning inom järnhandteringen, att skilja på tillverkning
af järn utaf malm från omsmältning och rening af stål medelst elektrisk
ström. Försök i båda riktningarna pågå på flera ställen i världen, bland
annat i vårt eget land. I fråga om stålsmältningen har man kommit
längre än med järnframställningen, och har stålsmältningen hittills före¬
trädesvis haft till föremål att ersätta smältning i degel.
Vid tillverkning af järn från malm enligt hittills använda metoder
åtgår en del af det använda kolet (reduktionskolet) för malmens reduktion,
d. v. s. för borttagande af det med järnet förenade syret och en annan
del för underhållande af den för processens fortgång nödiga temperaturen
och smältningen (smältningskolet).
Vid den elektriska järntillverkningen ersättes smältningskolet genom
af elektrisk ström frambringad värme, men reduktionskolet lär väl ingen
ännu hoppas kunna på denna väg ersätta. Myckenheten af reduktionskolet
i förhållande till smältningskolet beror till en del på malmens beskaffen¬
het, men torde i medeltal för Norrbottensmalmer kunna antagas som 1:1,
d. v. s. hälften af nu behöflig kolkvantitet bör kunna ersättas af elektrisk
energi.
184
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Man ser häraf, att man ingalunda kan undvara kol vid elektrisk
järnframställning.
Äfven om en metod för elektrisk järntillverkning vore så fulländad,
att den tilläte fabriksmässig drift, så skulle, då, som vi sett, endast c:a
hälften af den nu använda kolkvantiteten kan inbesparas, vi likväl i allt
för hög grad vara beleende af importeradt bränsle, om en afsevärd del af
nu exporterad malm skulle inom landet förädlas.
Enligt i Canada utförda försök att framställa tackjärn med tillhjälp
af elektrisk energi, skulle med en elektrisk hästkraft på ett år kunna fram¬
ställas c:a 4 ton tackjärn, därvid c:a hälften af den för sådan tillverkning
i masugn nödiga kolkvantiteten skulle inbesparas.
En utredning öfver mera afsevärda ännu oanvända vattenfall, som
finnas i Sverige, skulle vid många tillfällen vara af stort värde för be-
dömmande af den roll, vattenkraften framdeles kan tänkas komma att spela
i fråga om utvecklingen af landets industri. Vår nuvarande vetskap sträcker
sig endast till statens mera betydande vattenfall, som enligt vatten falls¬
kommitténs år 1903 publicerade utredning hafva ett sammanlagdt natur-
hästkraftantal vid industriellt medelvattenstånd af 772,800 hästkrafter1), mot¬
svarande c:a 500,000 elektriska hästkrafter.
Om nu all denna kraft tänkes använd för framställning af tackjärn
ur malm medelst elektricitet, skulle, då med hvarje elektrisk hästkraft på
ett år kan framställas c:a 4 ton tackjärn, den erhållna tackjärnskvantiteten
uppgå till 2,000,000 ton, motsvarande en malmkvantitet af c:a 3,500,000
ton. För denna tillverkning skulle dessutom åtgå c:a 1,200,000 ton kol,
träkol eller koks.
Om Trollhätte strömmars alla 150,000 naturhästkrafter vid industriell
medelvattenmängd, motsvarande 94,000 elektriska hästkrafter, tänktes an¬
vända på samma sätt, skulle den framställda järnkvantiteten utgöra 376,000
ton, nära 2/3 af Sveriges nuvarande tackjärnstillverkning, förbrukade malm¬
kvantiteten c:a 660,000 ton och nödiga kolmängden 225,000 ton. Ehuru
det af flere skäl icke gärna är tänkbart att använda alla statens vattenfall
för detta ändamål, så lämnar det anförda exemplet dock ett ungefärligt
begrepp om den betydelse, vattenkraft i en framtid kan tänkas komma att
få i fråga om järntillverkning.
Det vore ett mycket vackert resultat, om vi någon gång i framtiden
komme därhän, att XU af de 772,000 hästkrafterna användes för järnfram¬
ställning, i hvilket fall vi kunde förbruka 875,000 ton malm vid en kol-
x) Häri är- kraften från Trollliätteströminar, som utgör ungefär V5 af det hela, in¬
beräknad.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
185
förbrukning af 300,000 ton. Lyckades man då därjämte att genom någon
nu okänd metod framställa de nödiga kolen från torfmossar, ja, då före-
funnes naturliga möjligheter att oberoende af utländska råmaterial öka vår
järntillverkning.
Järntillverkning medelst torfbränsle. Försök hafva gjorts och pågå
möjligen ännu i Tyskland, att ersätta träkol och koks vid tackjärnsfram-
ställning med torfkol. Till några stora resultat hafva dessa försök ännu
ej ledt, men dock visat, att torfkol kunna användas för järnframställning
i masugn, ehuru det på de flesta platser blir billigare att använda annat
bränsle.
Så länge som den hufvudsakligaste torkningen af torfven måste ske
i luften under c:a 21h månad på högsommaren, äro tillverkningskvantite-
terna alltför mycket begränsade och Sverige sämre ställdt i fråga om denna
tillverkning än en del andra sydligare länder. Ständigt pågå försök att
göra sig oberoende af lufttorkningen, men ännu har det ej lyckats. Hvilken
hjälp man kan vänta af torfmossarna i fråga om järntillverkning, kan man
därför ej nu förutsäga. Träkolet har bland annat företräde framför torf
i större frihet från fosfor.
Innan vi lämna frågan om torfbränsle, låtom oss undersöka, huru
torfanskaffningen för en järntillverkning i stort — vi antaga då, att en
sådan metod redan vore funnen — skulle gestalta sig. Vid nu använda
torftillverkningsmetoder kan enligt uppgift af statens förste torfingenjör
arbetslönerna å mossen i medeltal skattas till 3,75 kr. per ton färdig torf.
Enligt samma källa är i medeltal 1 ton engelska stenkol i bränslevärde
lika med 1,8 ton torf. Då nu arbetslönerna för en ton torf antagas till
3.75 kr., utgöra de för en torfkvantitet, som motsvarar en ton stenkol,
6.75 kr.
För tillgodogörande af 600,000 ton malm, motsvarande c:a 345,000 ton
tackjärn, ej hälften af den nuvarande malmexporten öfver Narvik, och för¬
ädlingen drifven endast till tackjärn, skulle, då stenkolsåtgången för fram¬
ställning af 1 ton tackjärn utgör c:a 1,5 ton stenkol, fordras c:a 520,000
ton stenkol, motsvarande 930,000 ton torf. Då nu en ton torf i arbets¬
löner kostar 3,75 kr., skulle arbetslönerna för 930,000 ton torf utgöra
3,470,000 kr.
Enär torfarbete ej kan fortgå mer än c:a 75 dagar under året,
skulle den utbetalade dag aflöning en för en sådan torftill ve ritning utgöra
tjäna i medeltal 3,50 kronor per dag, fordrades det för åstadkommande af
3,470,000
= c:a 46,500 kronor. Under antagande att hvarje arbetare skulle
Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.
24
186
Kungt. Majds Nåd. Proposition N:o 107.
denna tillverkning en arbetarestam uppgående till 13,300 personer, säger
trettoniusentrehundra personer, som under årets öfrig a 91/2 månader skulle
nödgas söka sig annat arbete.
Häraf framgår med all önsklig tydlighet omöjligheten att, med an¬
vändning af nuvarande torftillverkningsmetoder, få en större järntillverk¬
ning till stånd, grundad på detta bränsle.
För vallning af järn och andra ändamål har för ett par tiotal år
sedan mer torf användts än nu, ty de stegrade arbetslönerna göra, att
torf på många platser blir dyrare att använda än stenkol. Bruket af torf
har således, hvad järnhandteringen angår, gått i motsatt riktning mot hvad
man skulle önskat.
Järntillverkning med träkol delvis framställda af skogsaffall, Vid
bedömande af frågan, i hvad mån ett utsträckt tillvaratagande af skogs¬
affall kan inverka på vår järnhandterings bränsletillgång, bör man söka
skaffa sig en föreställning om träkolsförbrukningen inom denna hand¬
tering. Ett studium häraf visar, att vår järnhandtering, som i hufvudsak
är förlagd till mellersta Sverige hämtar sitt träkolsbehof från ett område
af 110 nymils längd, räknadt från mellersta Småland till trakten norr om
Luleå. Häraf framgår, att till vår nuvarande järntillverkning kolen hämtas
snart sagdt från alla för frakt hittills tillgängliga delar af vårt, land.
Visserligen öppnas genom Inlandsbanan nya områden för träkolstillverk¬
ning, men, då man besinnar, att, där flottningsmöjligheter ej föreligga,
träkol utan för stor kostnad icke kunna hämtas från områden, som ligga
mer än 11U—IV2 mil från järnväg, finner man genom en enkel beräkning,
att från de af Inlandsbanan berörda trakterna inga sådana kolkvantiteter
kunna väntas, att någon verkligt afsevärd förädling af Norrbottensmalm
därpå kan grundas. Till ledning för ett ungefärligt bedömande af den
kolfångst, som kan vara att påräkna utefter en Inlandsbana, kan nämnas,
att de kolkvantiteter, som från järnvägarna mellan Storvik och Storlien
samt emellan Bräcke och Lokaträsk årligen tillförde vår nuvarande järn¬
handtering, i medeltal under åren 1899—1903 utgjorde 310,000 stigar å
20 hektoliter, motsvarande 254 stigar per kilometer järnväg.
Hela Inlandsbanans längd från Gellivare till den plats, där den
korsar nordvästra stambanan, torde blifva c:a 950 kilometer. Om äfven
här en kolfångst af 254 stigar per kilometer lägges till grund för be¬
räkningen, så skulle den kolkvantitet, som Inlandsbanan skulle tillföra,
utgöra c:a 240,000 stigar, motsvarande en tackjärnstillverkning af endast
64,000 ton. Ehuru riklig tillgång på skogsaffall finnes, får man knappast
antaga, att kolfångsten per kilometer utefter Inlandsbanan skall blifva
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 107.
187
större Un längsefter nu befintliga järnvägar,-da banan kommer att genomgå
mindre bebodda trakter, hvithet alltid utgör ett hinder för ordnande af
stor kolning.
För att lämna ett begrepp om den stora vedmassa, som åtgår för
en på träkol grundad järntillverkning, och svårigheten att ihopskaffa så¬
dana vedmassor äfven där god tillgång på kolved finnes, kan anföras, att
för vår nuvarande svenska tackjärnstillverkning, uppgående till c:a 600,000
ton, användes ungefärligt räknadt, en vedmassa, som upplagd i vedfamnar
af 6 fots längd, 6 fots höjd och 3 fots bredd, skulle bilda en sammanlagd
längd af 500 nymil, d. v. s. tillräcklig för att uppläggas 6 fot högt och
11 meter bredt på hela afståndet mellan Stockholm och Göteborg.
Den största svårigheten, nuvarande järnhandtering har att kämpa
med, är det höga träkolspriset, som synes alltjämt komma att stiga i
samma mån som skogs tillgången minskas, trämasse- och pappersfabrika¬
tionen ökas. Det synes därför vara väl hehöfligt, att de träkol, som kunna
tillföras genom en Inlandsbana, kunna komma den nuvarande på kvalitets-
järn arbetande järnhandteringen tillgodo.
Det må dessutom anses både oklokt och orätt, att till förädling af
norrländska fosforhaltiga malmer använda träkol, ty de äro för detta
ändamål onödigt goda och kunna såsom förut framhållits ersättas med den
billigare koksen.
Nya tillverkningsmetoder. Allt emellanåt framkomma förslag till nya
tillverkningsmetoder. Hvilka sådana än komma att efterträda de nu an¬
vända, är man, såvidt man nu kan se, i behof af reduktionskol, uppgående
till ungefär hälften af det nu för rnasugnsprocessen använda. En ny
metod, huru utmärkt den än är, behöfver vanligen flera tiotal år för sin
fulländning och innan den kan uttränga förut använda metoder.
Sammanfattning.
I det föregående har jag sökt visa:
1) Att nu befintliga järnverk tillfölje af dyra malmfrakter icke kunna
antagas komma att i någon större utsträckning använda sig af
Norrbottens fosforhaltiga malmer.
2) Att nya järnverk, uppförda vid kusten, måste exportera större delen
af sin tillverkning, men att de därvid ej kunna i pris konkurrera
med utländska tillverkare, som använda norrländska malmer med
mindre än att de kunna få köpa malmen till billigare pris än dessa*
188
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
3) Att, så länge järnhandteringen är beroende på importeradt bränsle,
man ej kan hoppas, att sådan tillverkning, förbrukande hela eller
större delen af den malmkvantitet, som under sista åren exporterats,
kan uppstå och orubbad äga bestånd.
4) Att de elektriska järnframställningsmetoderna ännu befinna sig på
försöksstadiet, och att, äfven om de skulle lyckas, man endast kan
påräkna att inbespara c:a hälften af det förut använda kolet.
5) Att eu större tillverkning af järn, grundad på användning af torf,
är otänkbar, så länge man i fråga om bortskaffandet af den natur¬
liga torfvens vattenhalt är hänvisad till lufttorkning.
6) Att man troligen ej får göra sig alltför störa förhoppningar i fråga
om kolfångst utefter eu blifvande Inlandsbana, i synnerhet då det
gäller att framställa järn i stor skala för export.
7) att några nya bepröfvade tillverkningsmetoder, som skulle kunna göra
det möjligt att inom landet förädla stora kvantiteter Norrbottensmalm,
icke äro kända, och att, äfven om sådana skulle uppstå, det antagligen
fordras flera tiotal år, innan de kunna komma till allmän användning.
Af ofvanstående sammanfattning skulle måhända tyckas framgå, att
jag misströstar om en stor och lyckosam utveckling af vårt lands järn¬
handtering. Detta är emellertid ingalunda min åsikt.
Jag tror tvärtom på framåtskridandet, jag tror att såväl våra mossar
som vattenfall, där de ej kunna utnyttjas på ändå bättre sätt, en gång i
framtiden skola komma till användning för lönande järntillverkning, men
jag tror ej, att vi därvid kunna komma så långt, att ej en rätt afsevärd
malmexport från Norrbottens grufvor samtidigt därmed lämpligen bör ske.
Till belysande af hvilken betydelse Sveriges malmexport har i för¬
hållande till Englands och Tysklands sammanlagda malmförbrukning, kan
anföras. Utförseln af malm från Sverige uppgick 1905 till 3,316,127 ton.
Allra största delen af denna kvantitet gick till Tyskland och England.
Då nu dessa två länders sammanlagda tackjärnstillverkning samma år ut¬
gjorde 20,7 millioner ton, skulle, med antagande af att 2 ton malm an¬
vändes för 1 ton tackjärn, deras hela malmförbrukning hafva utgjort c:a
41,5 millioner ton. Häraf framgår, att hela vår malmexport 1905 mot¬
svarade c:a V12 af dessa båda länders malmförbrukning.
England, som, det vill väl ingen förneka, skött sin nationalekonomi
på ett utmärkt sätt, har ej förhållit andra nationer att få del af sin rike¬
dom på stenkol.1) Skola vi, som hafva mindre förutsättning att följa vårt
eget godtycke, använda en annan taktik?
r) Exporten af engelska stenkol och koks utgjorde i medeltal åren 1901—1905
45,592,000 ton, i Tärde motsvarande c:a 486 millioner kr.
189
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Värdet af Sveriges import af stenkol och koks utgjorde enligt Sveriges
officiella statistik i medeltal åren 1901—1905 58,722,694 kronor. Det
torde icke kunna anses annat än välbetänkt, att vi genom malmexport
söka tillföra vårt land en ersättning för åtminstone en del af denna stora
utgift för att därmed förskaffa landet och dess industri ökade utvecklings¬
möjligheter. Att ej göra så vore oklokt från flera synpunkter och skulle
bidraga till att försvaga ej endast vår ekonomiska utan äfven vår politiska
ställning till andra länder.
Ehuru jag sålunda är af den bestämda åsikten, att en export på
några fä millioner ton årligen, eller upp till järnvägens trafikförmåga, under
några tiotal år icke kan vara annat än till nytta såväl för grufbolaget
som för landet, anser jag det dock önskligt, att, om framdeles nya nu ej
anade möjligheter för malmens förädlande inom landet skulle uppstå,
exporten då kunde återföras till mera blygsamma dimensioner.
Järnmalmsfrågan bör lösas och det ju förr dess hellre. Vi behöfva
få släppa denna fråga för att ägna oss åt lösningen af nya problem.
Stockholm den 13 mars 1907.
Vördsammast
J. A. Brinell.
Öfveringonjör vid jernkontoret.
190
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 107.
TackjämsproduMoneni nednnstamde
Länder 1811-1005.
1871 1873 1877 1881 1885 1889 1893 1897 1901 1905
Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 107.
191
Tackjärnsproduktionen i nedanstående länder åren 1871—1905, angifven
i 1,000 ton.
År.
|
|
|
L
|
a n
|
d.
|
|
|
Sverige.
|
Ryssland.
|
Belgien.
|
Frankrike.
|
Tyskland.
|
Amerikas
Ferenta
stater.
|
England.
|
1871........
|
298-8
|
359 0
|
609-2
|
859-6
|
1,563-7
|
1,7341
|
6,733 2
|
1873 ........
|
345-7
|
379-9
|
607’4
|
1,381-0
|
2,2406
|
2,601-9
|
6.671-5
|
1877 ........
|
344-5
|
399-7
|
470-5
|
1,506-8
|
1,932-7
|
2,099-7
|
6,714-4
|
1881........
|
430-0
|
469-5
|
624-7
|
1,886-4
|
2,914-0
|
4,210-6
|
8,274-8
|
1885 ........
|
464-7
|
527-5
|
7129
|
1,630-6
|
3.687-4
|
4,109-2
|
7,534-1
|
1889 ........
|
420-7
|
740-3
|
832-2
|
1,7340
|
4,524-6
|
7,725-3
|
8,456 0
|
1893 ........
|
453-4
|
1,159-7
|
745-3
|
2,003-1
|
4,986-0
|
7-238-6
|
7,088-6
|
1897 ........
|
538-2
|
1,835-6
|
1,034-7
|
2,484-2
|
6,881-5
|
9,807-1
|
8,937-2
|
1901........
|
528-4
|
2,830-1
|
764-2
|
2,388-8
|
7,8801
|
16,137-7
|
8,055 5
|
1904 ........
|
528-5
|
2,962-2
|
1,307-0
|
2,999-8
|
10,103-9
|
16,761-9
|
8,700 0
|
1905 ........
|
537 2
|
2,1250
|
1,310-3
|
3,0770
|
10,987-6
|
23,360-3
|
9,746-2
|
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
193
Bilaga H.
Malmförekomster inom Jukkasjärvi och G el li vare socknar,
Norrbottens län,
hvilka afses i Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1907 års riksdag,
af
Walfr. Petersson.
Nedanstående meddelanden afse att lämna en kortfattad samman¬
ställning af resultaten af de undersökningar, som dels på statens bekost¬
nad och dels af de resp. grufägarna blifvit utförda för utredande af de
ifrågavarande malmförekomsternas beskaffenhet i kvantitativt och kvalitativt
hänseende. Denna framställning grundar sig till väsentlig del på de de¬
taljerade undersökningar, som utförts för statens räkning vid Gellivare och
Kiirunavaara-Luossavaara åren 1890 och 1891 (»Apatitkommissionen») af
d. v. statsgeologen Hj. Lundbohm och författaren samt af författaren vid
Mertainen, Painirova, Rakkurijoki och Nokutusvaara m. fl. år 1899 (»Sta¬
tens malmfältsundersökning 1899») på förf:s iakttagelser vid kortare, i
samband med tjänsteresor gjorda besök i Gellivare och Kiirunavaara 1899
och 1902, samt på den framställning af sina under »Statens malmfälts¬
undersökning 1899» å Ekströmsberg, Laukujärvi, Lopasjärvi, Toppi (Njuotja-
maluspavare), Raggisvaara och Haukivaara m. fl. ställen gjorda iakttagelser,
som statsgeologen F. Svenonius publicerat i »Underdånig berättelse om en
undersökning af mindre kända malmfyndigheter inom Jukkasjärvi malm¬
trakt» S. G. U. Ser. C n:o 183.*) Vidare grundar sig denna fram¬
ställning på de år 1897 för statens räkning af d. v. statsgeologen
Hj. Lundbohm utförda undersökningarna af Kiirunavaara och Luossa-
vaara, och på de uppgifter som kunnat erhållas genom de i kom-
merskollegii grufkartekontor förvarade grufkartorna jämte beskrifningar.
*) I det följande citeras denna publikation under benämningen »Jukkasjärvi Malmtrakt».
Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 25
194
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Vidare hafva viktiga bidrag till denna sammanställning lämnats genom en
af nu aflidne bergsingeniören Carl Ericsson författad utförlig, af geologi¬
ska och magnetiska kartor m. m. åtföljd, ej till trycket befordrad beskrif¬
ning öfver samtliga till Mertainens grufaktiebolag hörande fyndigbeter,
och en af grufingeniören Axel Dellwik i Jernkontorets Annaler år 1906
publicerad beskrifning öfver Gellivare malmberg, bvarjämte en del erfor¬
derliga uppgifter lämnats af ingeniören A. Dellwik och disponenten Hj.
Lundbohm rörande erfarenheterna under de senare årens grufdrift och
i samband därmed gjorda undersökningsarbeten.
till
De malmfält, hvilka i det följande komma att behandlas, tillhöra
hufvudsaklig del Jukkasjärvi socken och äro med undantag af Rag-
dägna emellan Torne och Kaitum alfvar; endast Gellivare,
Lopasjärvi och Ekströmsberg tillhöra Gellivare socken.
Malmfältens belägenhet framgår af bilagda karta I.
gisvaara
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
Kiirunavaara.
Luossavaara.
Haukivaara, beläget
Nokutusvaara, »
Tuollujärvi, »
Bakkurijoki, »
Mertainen,
Painirova,
Gellivare.
Lopasjärvi,
beläget
Ekströmsberg,
Laukujärvi,
Toppi,
14. Raggisvaara,
1,5 km. SO om Luossavaara.
3 km. NNO om Luossavaara.
5 km. Ö om Luossavaara.
invid järnvägslinjen 5 km. S om Kiiruna¬
vaara.
30 km. OSO om Kiirunavaara.
8 km. S om Mertainen.
invid järnvägslinjen Gellivare—Riksgränsen
44 km. NNV om Gellivare.
30 km. VSV om Kiirunavaara.
5 km. N om Ekströmsberg.
1 km. V om järnvägsljnien, 28 km. NNV
om Kiirunavara.
48 km. N om Kiirunavaara cirka 10 km.
ö om Torneträsks östra ände.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
195
Kiirunavaara och Luossavaara.
Dessa malmfält blefvo mera allmänt bekanta först genom den af
Kungl. Maj:t år 1875 utsända undersökningskommissionen, hvars ledamot,
dåvarande statsgeologen 0. Gumaelius upprättade den geologiska karta,
som åtföljer nämnda kommissions berättelse, hvilken ingår i Sveriges
Geologiska Undersöknings publikationer 1876. Fälten besöktes vidare
under »Apatitkommissionens» undersökningar dels år 1890 af Hj. Lund-
bohm och författaren, dels 1891 af författaren, och gjordes därvid en
detaljerad granskning af alla då befintliga sprängningar, malmkontakter
etc. och utfördes en revision af den af bergsingenjören S. R. Wibel på
uppdrag af dåvarande grufägaren upprättade kartan öfver malmfälten. En
kort redogörelse för en del af de därunder gjorda iakttagelserna är offent-
liggjord i »Underdåniga berättelser öfver Apatitundersökningar i Norrbotten»
(Stock hoolm 1892).
År 1897 utförde dåvarande statsgeologen Hj. Lundbohm på uppdrag
af kommerskollegium en utredning rörande malmtillgångarna i Kiiruna-
vaara-Luossavaara malmfält, hvaröfver en utförlig redogörelse jämte plan-
och profilkartor lämnats i »Undersökningar rörande järnmalmstillgångarna
i Kiirunavaara och Luossavaara» (Kongl. Civildepartementet XXIX, 1898).
Sedermera hafva i samband med grufdriften talrika undersöknings¬
arbeten medelst jordrymning, sprängning och diamantborrning utförts inom
bägge fälten. Resultaten af dessa arbeten, hvilka delvis föreligga i den å
kommerskollegii grufkartekontor förefintliga grufkartan och i utmålsproto-
kollen till de på grund af malmblottning medelst diamantborrning lagda
utmålen, hafva meddelats af disponenten Hj. Lundbohm och komma
hufvudresultaten däraf att nedan relateras.
1. Kiirunavaara.
Grufbrytning har vid detta malmfält ägt rum först från och med
år 1900, då en mindre försöksbrytning igångsattes. Dess storlek från och
med år 1902, då utförseln af malm till Narvik började, framgår af nedan¬
stående tab. I, i hvilken äfven finnes angifvet, huru mycket som af de
olika kvaliteterna (hvarom närmare nedan) brutits under de olika åren.
196 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Tab. I. Utlastad malm från Kiirunavaara.
År.
|
V a
|
k t in
|
ä s t a r e n
|
Grufingenjören
|
| Geologen
|
Profes¬
sorn
|
Landshöfdingen
|
Summa
ton.
|
1 A'
|
B.
|
C.
|
D.
|
D.
|
F.
|
D.
|
G.
|
c.
|
C.
|
B.
|
1902
|
|
—
|
_
|
5,192-8
|
46,968-3
|
1,952-3
|
! _
|
|
|
|
|
*)54,112-9
|
1903
|
133,470-6
|
—
|
—
|
151,042-8
|
487,380-5
|
89,201-2
|
54,817-5
|
50,091-9
|
—
|
—
|
—
|
966,004-5
|
1904
|
169,144-5
|
—
|
—
|
71,345-2
|
732,809-2
|
57,596-7
|
80,287-6
|
101,623-6
|
13,528-9
|
—
|
—
|
1,220,438-8
|
1905
|
280,211-1
|
—
|
47,2332
|
2,274-4
|
722,146-0
|
52,228-8
|
156,015-8
|
75,763-6
|
84,909-3
|
9,8300
|
—
|
1,436,509 1
|
1906
|
276,802-5
|
5,184-2
|
1,629-4
|
107,9631
|
652,142-8
|
—
|
258,573-2
|
131,843-1
|
54,529 0
|
10,831-9
|
7,666-0
|
1,507,165-2
|
|
859,628-7
|
5,1842
|
48,862-6
|
337,817-8
|
2,641,4468
|
200,979 0 549 6941)359,322 2
|
152,9672
|
20,6619
|
7,6660
|
5,184,2305
|
Kiirunavaara malmberg utgöres af en af järnmalm bestående bergs¬
rygg, som sträcker sig i ungefär nord-syd lig riktning till en längd af
cirka 2,8 kilometer. Berget är uppdeladt i en rad af kullar, benämnda,
räknadt från söder mot norr: Jägmästaren, Professorn, Landshöfdingen,
Kapten, Pojken, Direktören, Bergmästaren, Statsrådet, Geologen, Gruf-
ingenjören och Vaktmästaren. Dessa kullar höja sig till mellan 82 och
248,7 m. öfver den omedelbart norr om malmberget belägna sjön Luossa-
järvis yta. Högsta toppen, »Statsrådet», når en höjd af 748,9 m. öfver
hafvet.
Malmen inom Kiirunavaara malmberg utgöres hufvudsakligen af
svartmalm; blodsten förekommer i jämförelsevis underordnad mängd, sär¬
skilt i södra delen af fältet. Malmen utgöres för öfrigt af en ytterst
finkristallinisk blandning af mineralen magnetit (resp. järnglans) och apati!
i de mest växlande proportioner; af andra mineral förekomma kvarts,
glimmer, hornblende, talk och kalkspat i växlande mängd, men öfverallt
i så ringa mängd, att halten af andra beståndsdelar i malmen än magnetit
(resp. järnglans) och apatit sällan uppgår till mera än 2—4 %.
Hvad den kemiska beskaffenheten beträffar, utmärkes malmen af eu
mycket hög järnhalt, ytterst växlande fosforhalt, låg svafvelhalt, i allmän- *)
*) 27,376'0 till Luleå.
197
Kuvgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
het ej öfver 0,os %, och en titansyrehalt, som växlar mellan 0,04 och 0,80 %.
Såsom exempel på malmens beskaffenhet anföras här efter »Analyser å
svenska järn- och manganmalmer, utgifna af Jernkontoret år 1906» föl¬
jande analyser: (se å nästa sidor anförda tabell).
Malmen har hittills levererats till järnverken i följande kvaliteter:
A-malm med..........mindre än 0,os % fosfor
B-malm »............max. 0,io » »
C-malm »............ » 0,60 » »
D-malm » min. 0,75 % och vanligen ej öfver 2,5 » »
F-malm » ..........2—3 » »
G-malm »...........mer än 2,5 » »
Fosforhalten och därmed äfven järnhalten i malmen växlar i allra högsta
grad äfven inom små områden. Som exempel må anföras att nyss cite¬
rade analyssamling upptager följande gränsvärden inom de olika delarna
af fältet:
Vaktmästaren:
|
11
|
analyser .
|
. 62,02-
|
-70,02
|
*
|
järn
|
|
|
. 2,08-
|
- 0,018
|
»
|
fosfor
|
Grufingeniören:
|
16
|
|
. 50,15-
|
- 69,80
|
»
|
järn
|
|
|
. 5,03-
|
- 0,025
|
»
|
fosfor
|
Geologen:
|
9
|
»
|
. 52,32-
|
-68,35
|
»
|
järn
|
|
|
|
. 4,55-
|
- 0,40
|
»
|
fosfor
|
Statsrådet:
|
6
|
|
. 57,67-
|
-65,53
|
»
|
järn
|
|
|
|
. 3,14-
|
- 1,18
|
»
|
fosfor
|
Landshöfdingen:
|
16
|
|
. 60,92-
|
-69,45
|
»
|
järn
|
|
|
|
. 2,30-
|
- 0,047
|
»
|
fosfor
|
Professorn:
|
16
|
»
|
. 66,13-
|
-69,90
|
»
|
järn
|
|
|
|
. 1,03-
|
- 0,022
|
»
|
fosfor.
|
Alldenstund fosforhalten är ytterst växlande och de olika malm¬
kvaliteterna ofta förete ett mycket likartadt utseende, kan man icke skilja
dem genom skrädning eller sortering. För erhållande af de malmkvali¬
teter, som önskas, går man fördenskull tillväga så, att i mån brytningen
framskrider fosforbestämningar i mängd utföras å prof, tagna i strossarna;
dessa analyser införas på en karta, som omfattar ifrågavarande arbetsplats;
genom sammanbindande af de punkter, i hvilka fosforhalten är densamma,
erhållas kurvor, utvisande fosforhaltens storlek och fördelning inom om¬
rådet i fråga. Med ledning häraf ordnas därefter brytningen så, att en
198
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
|
|
|
Järn¬
oxid.
|
Järn-
oxid-
oxidnl.
|
Järn-
oxidnl.
|
Mangan-
oxidul.
|
Talk.
|
Kalk.
|
Kirunavaara Direktören . . .
|
|
|
76-01
|
_
|
093
|
0-75
|
8-92
|
D:o
|
Grnfingenjören .
|
|
..... 0-23
|
88-55
|
—
|
0-49
|
0-43
|
4-43
|
D:o
|
d:o
|
|
..... 5-62
|
78-49
|
—
|
0-25
|
061
|
7-27
|
D:o
|
d:o
|
|
..... 1-61
|
80-28
|
—
|
010
|
1-47
|
7-43
|
D:o
|
d:o
|
|
..... —
|
85-38
|
10.82
|
015
|
046
|
061
|
D:o
|
d:o
|
|
..... 9-53
|
86-53
|
—
|
019
|
077
|
0-67
|
D:o
|
d:o
|
|
..... 0'94
|
91-50
|
—
|
0-20
|
1-45
|
2-22
|
D:o
|
d:o
|
|
..... In
|
95-10
|
—
|
0-17
|
101
|
046
|
D:o
|
d:o
|
|
..... 4-67
|
8001
|
—
|
013
|
1-04
|
6-92
|
D:o
|
d:o
|
|
..... 2-31
|
89-13
|
—
|
029
|
077
|
3-12
|
D:0
|
Geologen . . .
|
|
..... 7-77
|
86 65
|
—
|
0-17
|
071
|
1-61
|
D:o
|
d:o ...
|
|
..... 5-83
|
65-31
|
—
|
015
|
116
|
1404
|
D:o
|
Grnfingenjören och Geologen
|
..... 3-50
|
84-10
|
—
|
031
|
0-76
|
5-50
|
D:o
|
d:o
|
d:o
|
..... 2-69
|
83 23
|
—
|
029
|
105
|
6-30
|
D:o
|
Professorn . . .
|
|
..... 52-48
|
42 66
|
—
|
085
|
0-16
|
0-45
|
D:o
|
Vaktmästaren .
|
|
..... 0-06
|
95-99
|
—
|
021
|
0-73
|
0-67
|
D:o
|
d:o
|
|
..... 071
|
• 79-85
|
—
|
013
|
077
|
9-63
|
D:o
|
d:o
|
|
..... 009
|
85-74
|
—
|
015
|
108
|
614
|
D:o
|
d:o
|
|
..... 076
|
96-10
|
—
|
013
|
062
|
060
|
viss fosforhalt erhålles
|
genom
|
lösbrytande af olika
|
kvantiteter af malm
|
med olika fosforhalt samt genom blandning af dessa i lämpliga propor¬
tioner.
Hvad beträffar utsträckningen i dagen af Kirunavaras malmfyndig¬
het, så är densamma till största delen noga känd, tack vare det förhållan¬
det att malmen i hela bergsryggen ligger nästan fullständigt blottad. Den
bildar sålunda en långsträckt, till sin mäktighet växlande stockformig
massa med den generella strykningen i NNO—SSV och varierande stup¬
ning mot öster. Dess västra gräns mot sidostenen (porfyr) har blifvit så
godt som steg för steg följd utefter nästan hela malmberget; dess östra gräns
är däremot till stor del dold af lösa jordaflagringar men har på ett stort
antal ställen blottats genom jordrymning, hvarjämte, såsom nedan visas,
dess gräns på djupare nivåer på flera ställen utrönts genom diamantborr¬
ning. Söderut sträcker sig fyndigheten vidare minst cirka 600 m. söder
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107. 199
Lerjord.
|
Titan-
syra.
|
Kisel¬
syra.
|
Fosfor¬
syra.
|
Svafvel.
|
Koppar.
|
Glödg-
nings-
förlust.
|
Summa.
|
Järn.
|
Fosfor.
|
Svafvel.
|
0-79
|
0*13
|
1*80
|
6*713
|
0*050
|
_
|
—
|
100*673
|
58*25
|
2*931
|
0*050
|
058
|
0*04
|
1*68
|
3*041
|
0*033
|
—
|
—
|
99*504
|
64*28
|
1*327
|
0 033
|
0-36
|
0*06
|
1*50
|
5*317
|
0*058
|
—
|
—
|
99*585
|
60*77
|
2*318
|
0*068
|
0-51
|
0*10
|
2*49
|
5*094
|
0*027
|
—
|
036
|
99 371
|
59*21
|
2*224
|
0*027
|
0-68
|
0*19
|
1*45
|
0*06
|
0*064
|
—
|
—
|
99*864
|
70*31
|
0*026
|
0*064
|
1-07
|
0*45
|
0*91
|
0*22
|
0*026
|
—
|
—
|
100*366
|
69*34
|
0*098
|
0*026
|
0*81
|
0*21
|
1*74
|
1*28
|
0*018
|
—
|
—
|
100*368
|
66*92
|
0*561
|
0*018
|
034
|
0*33
|
1*11
|
0*07
|
0*048
|
—
|
—
|
99*808
|
69*69
|
0*031
|
0*048
|
0-64
|
0*06
|
1*58
|
5*07
|
0*050
|
—
|
—
|
100*17
|
61*21
|
2*214
|
0*050
|
018
|
0*35
|
1*34
|
2*18
|
0*022
|
—
|
—
|
99*692
|
66-16
|
0*953
|
0*022
|
1-49
|
0*24
|
1*11
|
0*92
|
0*019
|
—
|
—
|
100*689
|
68*19
|
0*400
|
0 019
|
1'26
|
0*05
|
1*04
|
10 97
|
0 036
|
—
|
—
|
99*836
|
51*37
|
4*789
|
0*036
|
0*06
|
0*25
|
1*10
|
4*14
|
0*019
|
0*002
|
—
|
99*741
|
63*35
|
1*80
|
0 019
|
0*10
|
0*20
|
1*10
|
4*95
|
0*019
|
0 003
|
—
|
99 932
|
62*15
|
2*15
|
0*019
|
096
|
0*18
|
1*63
|
0*325
|
0*025
|
—
|
—
|
99*720
|
67*63
|
0*142
|
0*025
|
0*40
|
0*80
|
1*39
|
0*017
|
0*022
|
—
|
—
|
100*289
|
69*55
|
0*007
|
0*022
|
0*52
|
0*12
|
1*41
|
6*99
|
0*038
|
—
|
—
|
100*168
|
58*29
|
3*053
|
0 038
|
0*62
|
0*19
|
1*77
|
4*42
|
0*043
|
—
|
—
|
100*243
|
62*15
|
1*928
|
0*043
|
0*20
|
0*50
|
1*02
|
0*016
|
0 026
|
—
|
—
|
99*972
|
70*12
|
0*007
|
0*026
|
om Jägmästarens kulle genom utmålen n:ris 3, 26 och 40 (se pl. II),
hvilket framgår af magnetiska mätningar och resultaten af diamantborr¬
ning. Norrut sträcker sig fyndigheten, att döma af magnetiska mätningar
och diamantborrningar, fram till Luossaj årvis södra strand och äger en
fortsättning äfven längre norrut i form af tvenne paralleller, att döma af
kompassdraget öfver sjön. Bortses från de endast ofullständigt kända
delarna af fyndigheten söder om Jägmästarens kulle och norr om
Vaktmästarens kulle, bildar malmen en, så när som på två eller möjli¬
gen tre ställen sammanhängande massa af cirka 3,000 m. längd och
en bredd varierande mellan cirka 200 och 70 m. Emellan »Jägmästaren»
och »Professorn» i södra delen af fältet är ett afbrott af cirka 50 m.
bredd, och mellan »Geologen» och »Grufingeniören» öfvertväras fyndigheten
af en gång af porfyr af cirka 15 m. bredd; möjligt är att därjämte ett
afbrott förefinnes i den jordtäckta sänkan emellan »Bergmästaren» och
»Direktören». Vid liggväggen förekommer i »Geologen» ett parti, där malm
200
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 101.
och porfyr mot hvarandra äga en mycket oregelbunden begränsning, men
för öfrigt saknas inlagringar af ofyndigt äfvensom öfvertvärande gångar.
I nordvästra sluttningen af malmberget, sträckande sig ned emot Luossa-
järvi, förekommer en breccia, bestående af brottstycken af porfyr, samman¬
kittade af magnetit samt af porfyr med talrika ådror af malm. Denna breccia
är skild från själfva malmstocken genom ett ganska mäktigt porfyrparti.
Då frågan om malmtillgångarna i Kiirunavaara särskilt under de
senare åren varit föremål för liflig debatt, hvarunder skilda åsikter gjort
sig gällande, torde det vara lämpligt att här framlägga en sammanställ¬
ning af resultaten af hittills utförda undersökningsarbeten. Denna fram¬
ställning grundar sig till stor del på uppgifter, lämnade af disponenten
Hj. Lundbohm. Genom granskning af den officiella grufkartan samt ut-
målshandlingarna beträffande de utmål, som blifvit lagda på grund af
malmblottning genom diamantborrning, äfvensom genom jämförelse med
de borrningsrapporter, som vid diamantborrningarna af borrförmännen i
mån af arbetets fortgång insändts till Svenska Diamantbergborrningsbola-
gets kontor och som där förvaras, har jag i de flesta fall kunnat kon¬
trollera dessa uppgifter. Dock är tydligt att förf., som ej haft tillfälle
att vid gruffältet kontrollera stupningsförhållandena och som delvis hämtat
desamma från kartor i relativt liten skala icke kan i alla fall ansvara för
deras riktighet.
Beträffande malmfyndighetens utsträckning i dagen och under jord
hafva de omfattande undersökningsarbetena och grufdriften i öfrigt lämnat
följande upplysningar.
Jägmästaren.
Malmen går här upp i dagen i den lilla kullen med detta namn och
genom jordrymningar hafva dess gränser mot NV och NO blottats på
flera ställen inom »Fyndigheten n:o 22» och i närheten af norra gränsen för
»Fyndigheten n:o 3». Mot söder sträcker.sig malmfyndigheten genom utmålen
n:o 3, 26, 40 och »Abdon» att döma dels af kompassdrag och dels däraf att
genom de vertikala diamantborrhålen »Nordenström», »Napoleon», »Beata»,
»Elisabet» och »Abdon» malm blifvit träffad. I borrhålet »Nordenström»
träffades sålunda malm på 68,45 m. djup, i »Napoleon» på 102,9 m., i
»Beata» på 25 m. och i »Elisabet» på 106,i m. djup, i det sistnämnda
efter att hafva gått 92,8 m. i porfyr samt i »Abdon» på 13 m. djup, efter
att hafva gått 4,5 m. i porfyr. Genom dessa borrhål hafva dock icke så
fullständiga upplysningar rörande malmens utsträckning erhållits att det
ansetts lämpligt att i det följande taga hänsyn till denna malmtillgång.
201
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Längre söderut har berggrunden blottats genom ett tiotal diamant¬
borrhål inom inmutningsområdena »Adam», »Egidius», »Serafia», »Moses»,
»Eudoxius», »Zakarias», »Regina», »Mormåssa», »Teodard» och »Protus», hvilka
voro förlagda i en rad på det kompassdrag, som sträcker sig söderut från
utmålet Sofia. Af dessa borrhåll hafva de i »Serafia» och »Mormässa»
neddrifvits till resp. 109,36 och 103,5 m. djup och därvid genomgått partier
af magnetithaltig bergart. De öfriga hafva däremot endast drifvits genom
de lösa jordlagren, hvilka inom denna del af trakten äga stor mäktighet
(5—14 m.), och hafva borrats i fast berg endast så långt att de konstaterat
att bergytan på dessa ställen icke utgöi’es af malm.
Inom 8 nylagda utmål sydost om »Jägmästaren» (»Häradshöfdingen»,
»Kammarherren», »Amatius», »Sigrid», »Josefus», »Viktor», »Axel» och »Bene-
dietus») finnas rätt vidsträckta kompassdrag och malm har flerestädes an¬
träffats, men till följd af jordbetäckningen icke blifvit närmare undersökt.
Professorn (Fyndigheterna n:o 22, 1, 2 och 41).
Inom dessa utmål har malmen en medelbredd af cirka 107 m. och
en längd af cirka 280 in.; malmarean är cirka 30,000 in.1 2 För bedö¬
mande af utsträckningen mot djupet föreligga de bägge diamantborr¬
hålen »Professorn n:o III och n:o IV». Af dessa utfördes n:o III och en
del af n:o IV under år 1897 och finnas beskrifna i Lundbohms Kiiruna-
vaarabeskrifning 1897; n:o IV har sedan fortdrifvits vidare till 168 m. djup
och därvid träffat fyndighetens liggande på 228 m. allm. afv., hvilket, så¬
som framgår af profilen genom borrhålen (pl. III),1 tyder på ett något
hastigare afsmalnande af fyndigheten mot djupet än som borrhål n:o III
syntes angifva. För öfrigt har i hängandet af denna del af fyndigheten
neddrifvits tvenne vertikala diamantborrhål nämligen »Ernst» omedelbart öster
om »Fyndigheten n:o 2» och »Kunigunda» omedelbart öster om utmålet n:o 41
»Maria». Af dessa hade »Ernst»2 i juli 1906 på 224,43 m. djup träffat malm,efter
ytterligare 0,30 m. »gråberg», efter ytterligare 0,42 m. malm, därpå efter 0,50
m. åter »gråberg», hvari hålet fortdrefs 0,87 m. Detta borrhål gifver alltså
ingen ledning för bedömandet af sidostupningen hos den stora malmfyn¬
digheten, hvilket också knappast var att vänta i betraktande af borrhålets
läge i närheten af fyndighetens södra spets. Borrhålet Kunigunda som
likaledes är vertikalt hade2 efter att hafva genomgått 217,20 in. porfyr
genomgått först 0,so in. malm med gråbergsränder, därpå 0,60 m. porfyr,
1 Denna profilkarta har af disponent Lundbohm stälts till förf:s disposition.
2 Enligt vid utmålsprotokollet fogadt intyg af grufingeniören C. I. Asplund.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft.
26
202
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
samt slutligen 2,60 m. malm, hvarpå det inställdes. Om, såsom torde vara
sannolikt, den sålunda vid 218,5 m. djup (cirka 308 m. allm. afv.) träffade
malmfyndigheten är den stora hufvudmalmstocken, skulle sidostupningen
hos hängandet här vara cirka 53°. I nedanstående beräkningar har dock
i öfverensstämmelse med borrhålen n:o III och IV antagits en sidostup-
ning hos liggandet af 45° och hos hängandet af 51 V20.
Landshöfding en, grupp A. (Fyndigheterna n:o 4, 5, 42 »Alarik»
*och 43 »Sven».)
Inom dessa utmål har fyndigheten en medelbredd af cirka 90 m., en
längd af 360 m. och en malmai’ea af cirka 32,400 in.2
Till ledning för bedömandet af utsträckningen mot djupet tjänar
dels borrhålet. »Kunigunda», angifvande en sidostupning hos hängandet af
cirka 53° och dels malmgränsen i hängandet, hvilken är blottad dels i
dagen vid cirka 66 m. allm. afv. och dels i »Professorns stoll» på 77 m.
allm. afv., och äger en sidostupning af 52°. Häraf skulle man vara
benägen att antaga en sidostupning hos fyndigheten inom ifrågavarande
område af 52 V20. Att stupningen dock måste, åtminstone inom den nord¬
ligare delen af utmålskomplcxet i fråga, vara brantare, framgår däraf att
»Landshöfdingens stoll» omedelbart norr härom icke nått fyndighetens liggande,
hvilket skulle hafva skett, om sidostupningen hos liggandet vore så flack
som cirka 52°. Därtill kommer att sidostupningen hos fyndigheten längre
norrut tydligen är betydligt brantare. Ytterligare ett skäl att antaga en
brantare sidostupning är att borrhålet »John» (se pl. III) icke träffade
malm förrän på 250 in. nivå (allm. afv.).
På grund häraf och då inga observationer rörande liggandets stup-
ningsförhållanden föreligga, har i nedanstående beräkningar såsom sannolik
antagits en stupningsvinkel af 56° för såväl hängandet som liggandet.
Landshöfding en, grupp B. (Fyndigheten n:o 6.)
Medelbredden hos fyndigheten inom detta utmål är cirka 80 m.,
längden 180 m. och malmarean cirka 14,400 in.2 Hvad angår liggandets
sidostupning saknas observationer inom utmålet. Då längre norrut sido¬
stupningen hos liggandet är väsentligt brantare än i »Professorn» och intet
skäl föreligger att antaga en tvär öfvergång emellan den flackare och den
brantare stupningen, har här antagits såsom sannolik en stupning hos lig¬
gandet af 60°. Beträffande hängandets stupning har, såsom ofvan anförts,
erfarenheten från »Landshöfdingens stoll» visat att stupningsvinkeln måste ,
vara större än 52°; vid nämnda stolls mynning synes sidostupningen vara
203
Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 107.
cirka 70° enligt observationer af malmgränserna på tvänne ställen med 22
m. nivåskillnad. Omedelbart öster om utinålet är ett diamantborrhål »John»
neddrifvet vertikalt till 168,5 in. djup; enligt borrjournalen gick detsamma
till 166,5 m. i »porfyr och hälleflinta» och 2 m. i malm, som enligt i ut-
målsprotokollet infördt intyg af dåvarande grufingeniören Bj. Kjellberg
var »något gråbergsblandad». Om, såsom synes sannolikt, den i detta borr¬
hål sålunda träffade malmen tillhör den i dagen inom förevarande utmål
uppträdande malmfyndigheten, är sidostupningen för hängandet här cirka
63 73°. På grund af anförda förhållanden har i det följande inom detta ut¬
mål sidostupningen antagits vara 63° för hängandet och som nämndt 60°
för liggandet.
Kapten-DireJctören. (Fyndigheterna n:o 7, 8 och 9.)
Inom detta område är malmfyndighetens medelbredd cirka 70, dess
längd 540 m. och malmarean cirka 37,800 m.2
Beträffande sidostupningen föreligga ej heller här några observationer
rörande liggväggen. På grund häraf har för liggandet antagits samma
sidostupning som för de närmast förut nämnda delarna af fyndigheten,
eller 60°. För bedömande af hängandets stupning gifva de vertikala dia¬
mantborrhålen »Volter» och »Hjalmar» en ledning. I »Volter» borrades en¬
ligt borrjournalen 95 m. i ofyndigt, därpå 24 m. i malmblandadt berg,
vidare 19,93 m. i ofyndigt samt slutligen 2,is m. i malm (borrhålet således
141,ii m. djupt). Enligt intyg af C. I. Asplund, bifogadt utmålsprotokol-
let för utmålet »Volter», utgjordes borrkärnorna från de sista 1,27 m. af
svartmalm. I borrhålet »Hjalmar» borrades enligt borrjournalen 123,5 m.
i ofyndigt och därpå 3,62 m. i malm; enligt intyg af C. I. Asplund i och
för utmålsläggningen utgjordes borrkärnan från de sista 1,70 m. af svart¬
malm. Enär de med dessa borrhål träffade malmpartierna sannolikt repre¬
sentera den stora malmfyndighetens fortsättning mot djupet, erhålles (jäm¬
för pl. III) en sidostupning hos dennas hängande af 50° (Volter)—55°
(Hjalmar). I betraktande af den brantare sidostupning hos hängandet,
som är konstaterad såväl söder som norr om det förevarande området har
emellertid i nedanstående kalkyler antagits en sidostupning hos hängandet
af 63° eller lika med i området närmast söder härom.
Bergmästaren. (Fyndigheterna n:o 10, 11, 44 Carl Johan och 45
Oskar).
Inom dessa utmål är malmbredden i genomsnitt cirka 110 m., läng¬
den af området 350 ra. och malmarean cirka 38,500 m.2 Sidostupningen
har, enär några observationer därom icke föreligga inom området, liksom
204 Kungil. Majrts Nåd. Proposition N:o 107.
vid närmast föregående utmål antagits vara 63° för hängandet och 60° för
liggandet.
Statsrädet-Geologen. (Fyndigheterna n:o 23, 24, 12 och 13.)
Malmbredden är här cirka 165 m., längden af området 355 m.; malm¬
arean cirka 58,000 m.2
Till ledning för sidostupningens bestämmande tjäna dels trenne dia¬
mantborrhål och dels observationer rörande malmgränsen i tvenne stollar
på resp. 100 och 154 in. nivå.
Af diamantborrhålen »Statsrådet n:o I och II» är det förra i sin helhet,
det senare delvis utfördt under år 1897 (se därom Lundholms Kiirunavaara-
beskrifning 1897); det senare har sedermera fortsatts till en längd af 150 m.
och genomgick därvid malmfyndigheten i hela dess mäktighet på cirka 150
m. allm. afv. Resultatet blef sålunda att malmfyndigheten närmast dagen
hastigt afsmalnar för att därpå nedom cirka 100 m. allm. afv. åter vidga
sig. Af dessa borrhål synes sålunda framgå att i gränsen emellan de
nämnda utmålen malmfyndighetens hängande stupar cirka 61 V20 och dess
liggande cirka 61°, då liggandet antages vara representeradt af samman-
bindningslinjen emellan malmgränsen i dagen och malmgränsen i borr¬
hålet n:o II.
För öfrigt föreligga följande iakttagelser rörande liggväggens stupning:
1) i stollen å 100 m. allm. afv. inom »Fyndigheten n:o 23» en malm¬
gräns, som, kombinerad med malmgränsen i dagen på 10 m. allm. afv.
angifver en sidostupning af cirka 79 °;
2) i nyssnämnda stoll inom »Fyndigheten n:o 24» en malmgräns på
100 m. nivå, som, kombinerad med malmgränsen i dagen på cirka 26 m.
allm. afv. gifver en sidostupning af cirka 67 °;
3) diamantborrhålet »Stoll 160 III», hvilket borrhål, som drefs
från stollen på 160 m. nivå i 45 0 lutning mot V (se profilen pl. III), en¬
ligt borrjournalen genomgick först 30,4 m. malm, därpå porfyr 6,2 in., malm
l,i m., porfyr 4,o m., malm 7,26 m., porfyr 0,2 in., malm 7,8 m. samt
slutligen porfyr 15,36 m.; summa 72,32 in. Detta visar att den blandning
af malm- och porfyrpartier som förefinnes i dagen på NV:a sluttningen af
»Geologen» äfven sträcker sig till djupare nivåer. Af borrhålet synes fram¬
gå att den samlade malmens liggande på detta ställe har en sidostupning
af 51 l/2 °.
Om medeltalet af förenämnda observationer af liggväggen tages, er-
hålles en generell sidostupning af cirka 64 V2 °-
Hvad hängandets stupning beträffar synes densamma af borrhålen
»Statsrådet I och II» uppgå till 61V2 °, då ej den brantare stupningen
205
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 107.
emellan dagytan och borrhål I tages i beräkning. Af kontakterna i stollen
på 160 m. nivå synes framgå, att veckningar och andra oregelmässigheter
här förekomma, som ej ännu blifvit utredda. Under sådana förhållanden
kan hängväggens stupning icke med säkerhet bestämmas och antages
därför i följande beräkningar vara lika med liggväggens.
Graf ingeniör en. (Fyndigheterna n:o 25, 37 »Werner», 14 och 15.)
Inom detta område kan malmbredden uppskattas till cirka 104 in.,
längden är 364 m. och malmarean c:a 38,000 in2.
Beträffande stupningsförhållande föreligga här följande observationer:
a) liggväggen: _
i stollen på 100 m. nivå..........67 V2
i borrhålet »Stoll 160 II»..........46 1/4 0
i » » » I..........720
i dagbrottet enligt graf kartan........51 V20
i ° » »" Ö » ........70°
i » » » ........690
i » » » ........690
eller i medeltal..............63 V20
b) hängväggen:
i dagbrott enligt graf kartan.........61°
i borrhålet »Bismark»............63 0 *
i stollen jämförd med i dagen........68 0
eller i medeltal..............64°
På grand häraf har i nedanstående beräkningar antagits 64 0 sido-
stupning för såväl hängande som liggande.
Vaktmästaren, grupp A. (Fyndigheterna n:o 16 och 27.)
Inom dessa utmål har fyndigheten, såsom framgår af kartan, ett
oregelbundet förlopp, hvilket möjligen kan förklaras som beroende på en
förkastning, genom hvilken den nordligare delen af fyndigheten förflyt¬
tats cirka 65 m. mot öster. Om detta antagande är riktigt, torde af den i
stollen på 156 m. allm. afv. i utmålets sydvästra del framträdande malm¬
gränsens förlopp kunna diagas den slutsatsen att förkastningsplanet har en
stupning af cirka 30 0 mot söder. Denna fråga synes emellertid icke hafva
blifvit utredd, men möjligheten att förhållandena äro såsom nu antydts torde
böra tagas i räkningen vid diskussionen öfver resultaten af diamant¬
* Borrhålet »Bismark» borrades vertikalt till 171 m. djup i porfyr, därpå träffades
svartmalm, hvari borrades 2,3 m.
206
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
borrningarna inom utmålet. Detta förhållande inverkar bl. a. på tydningen
af borrhålet »Brynolf», hvilket, enligt till utmålsprotokollet för detta utmål
fogadt intyg af C. I. Asplund, från 77 m. djup drefs 1,25 m. i malm och
som enligt profilkartan pl. III sedermera drifvits till 350 m. allm. afv. i
samlad malm samt ytterligare 24 m. i malmblandadt berg. Föreligger
en förkastning, är det den norra delen af fyndigheten i detta utmål som
träffats med borrhålet, i annat fall den södra. I frågans outredda skick
har förf. vid nedanstående beräkningar ansett sig icke böra använda de
stupningsriktningar, som kunna härledas ur borrhålet »Brynolf», liksom ej
heller från borrhålet »Vastmästaren 180». Malmfyndighetens medelbredd
inom utmålet är omkring 97 m., längden 180 m. och malmarean cirka
17,500 in.2
Sidostupningen hos liggandet är enligt grufkartprofilerna dels 59 °,
dels 71°, samt enligt borrhålet »Vaktmästaren V» 60° och enligt borr¬
hålet »Vaktmästaren 190» 54 V40; medeltalet häraf är cirka 61°. Hos
hängandet angifver en grufkartprofil stupningen 63 V2 °, borrhålet »Vakt¬
mästaren V» 58°, borrhålet »Vaktmästaren 180» 50 V20; medeltalet häraf
cirka 57 °. På grund häraf har den generella stupningen antagits vara
för liggandet 61 0 och för hängandet 57 °.
Vaktmästaren, grupp B. (Fyndigheterna n:o 17 och 18.)
Malmfyndighetens medelbredd inom dessa utmål kan uppskattas till
cirka 35 m.; längden är 350 in. och malmarean cirka 12,000 m2.
Inom »Fyndigheten n:o 17» har malmfyndigheten enligt diamantborr¬
hålet »Vaktmästaren I» en sidostupning hos liggandet af 53 V2 0 och hos
hängandet af 5lV2°; borrhålet »Max», som enligt i utmålsprotokollet in-
fördt intyg af C. I. Asplund, vid 153 in. djup träffade »svartmalm»,
hvari borrningen fortsattes ytterligare 2,07 in., antyder en sidostupning
hos hängandet af 47 °, hvilken dock på grund af fyndighetens böjning mot
NV ej kan sammanställas med föregående värden. För denna del af fyn¬
digheten har därför stupningen beräknats vara för hängandet 51 V20 och
för liggandet 53 V2.
På gränsen emellan »Fyndigheten n:o 16» och »Fyndigheten n:o 17»
äro tre borrhål, benämnda »Vaktmästaren II, III och IV» (se profilerna
pl. III), hvilka tyda på en oregelbundenhet hos fyndigheten, hvilken tyd¬
ligen är af lokal natur i betraktande däraf att flera borrhål både norr och
söder därom konstaterat att malmförekomsten fortsätter på likartadt sätt
som för öfrigt inom malmfältet.
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 101.
207
Norr om Vaktmästaren.
Täckt af lösa aflagringar fortsätter malmfyndigheten vidare mot
norr och sträcker sig fram under en del af Luossajärvis yta, spårad genom
magnetiska undersökningar och blottad genom en rad af diamantborrhål.
Sålunda har genom det vertikala borrhålet »Kiirunavaara n:p 70»
enligt C. I. Asplund (intyg i utmålsprotokoll) vid 205,40 m. djup under
jordytan träffats rik svartmalm, hvari borrades 2,95 in. Borrningen har
sedermera fortgått i detta hål och hade den 18 mars nedträngt till 19
meters djup i malm.
I det vertikala borrhålet »Zenobia» träffades enligt C. I. Asplund (in¬
tyg i utmålsprotokoll) på 236 in. djup under Luossajärvis yta en malm-
breccia, i hvilken borrades 3,73 in. Detta kan möjligen antyda, att den
stora malmstocken, som sträcker sig från »Professorn» till »Vaktmästaren»
här utkilat och att borrhålet »Zenobia» träffat den malmbreccia, som på
något afstånd från malmstockens liggande sträcker sig fram i »Grufingeniö-
rens» byanta sluttning mot norr.
A de öfver Luossajärvi sig sträckande kompassdragen hafva följande
vertikala borrhål neddrifvits: »Kiirunavaara n:o 21», »Gustaf Adolf», »Hval¬
fisken», »Krokodilen», »Tammok», »Noak», »Sem», »Ham», »Jafet», »Sjö¬
ormen», »Hvalrossen» och »Myskoxen», i hvilka samtliga enligt utmåls-
protokollen dels enligt iakttagelser vid utmålsläggningen och dels, inom
utmålen »Tammok», »Jafet», »Hvalrossen» och »Myskoxen», enligt i utmåls-
protokollet infördt intyg af d. v. grufingeniören B. Kjellberg, svartinalm
»i tillräcklig mängd för utmals tilldelande» anträffats.
Intet af dessa borrhål synas dock hafva borrats till större djup än
cirka 0,7 m. och äro de icke tillräckliga för bedömandet huru stor
malmtillgång dessa kompassdrag representera. I följande beräkningar hafva
fördenskull dessa malmtillgångar icke medtagits.
I det föregående har gjorts ett försök att genom att sammanställa
alla de uppgifter, som stått till buds, söka erhålla ett material, som skulle
kunna användas som grund för beräkningar rörande malmtillgångarna
inom Kiirunavaara malmberg. Af den lämnade framställningen torde
framgå, att observationsmaterialet inom vissa delar är ganska ofullständigt,
oaktadt de talrika och omfattande undersökningsarbeten, företrädesvis me¬
delst diamantborrning, som utförts inom fältet. Klart är också, att en
så vidsträckt fyndighet som denna måste kräfva högst vidlyftiga och tids¬
ödande undersökningsarbeten för att blifva grundligt känd, i all synner¬
het då densamma äger att så egenartadt förekomstsätt som denna,
hvars bildningssätt allt fortfarande är föremål för mycket diverge¬
208
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
rande uppfattningar bland geologerna. Man kan emellertid af det före¬
liggande materialet draga flera viktiga slutsatser. Redan af fyndighetens
form i dagytan, som visar stundom ganska hastiga växlingar i mäktighet, göres
sannolikt, att variationer med hänsyn till malmens begränsningsytor måste
förekomma äfven i stupningsriktningen, och de observationer, som hittills
blifvit gjorda i de underjordiska arbetsrummen, hafva visat, att så är för¬
hållandet. Någon lagbundenhet härutinnan har ännu icke blifvit utrönt.
Huruvida en fältstupning föreligger eller icke är icke utredt; några
verkliga bevis för befintligheten af en flack fältstupning synas dock icke
hafva blifvit framlagda. Klart är emellertid, att denna fråga spelar en
viktig roll vid bedömandet af resultaten af diamantborrningarna med hän¬
syn till bestämmande af fyndighetens sidostupning på grund af det oregel¬
bundna förlopp malmkontakterna i dagen visa. Då emellertid som nämndt
denna fråga ej är utredd, har i det följande icke ansetts lämpligt att
taga denna obekanta faktor i räkningen.
För att så mycket som möjligt minska det oundvikliga fel som
måste uppstå på den grund att stupningsobservationer saknas på många
ställen har, där så varit möjligt, tagits medeltalet af samtliga inom om¬
rådet gjorda observationer, då icke särskilda, i hvarje fall anförda grunder
föranledt till uteslutandet af en eller annan observation.
Den sidostupning, som sålunda erhållits för de särskilda områdena,
är i allmänhet större än som framgick af undersökningen 1897. En af-
smalning af fyndigheten till de med föreliggande undersökningsarbeten
nådda djupen synes enligt föreliggande utredning förekomma endast inom
den sydligaste delen, »Professorn», under det att en obetydlig divergens
synes föreligga hos malmväggarna inom fältets nordligaste del.
Hvad beträffar utsträckningen mot djupet hos fyndigheten i dess
helhet hafva de omfattande magnetiska undersökningar och därpå grun¬
dade beräkningar, som under åren 1900—1906 utförts vid och i trakten
af Kiirunavaara af fil. doktor V. Carlheim-Gyllensköld, såsom framgår af
hans bifogade redogörelse (bilaga I), gifvit sådana resultat, att man med
säkerhet torde kunna påräkna fyndighetens fortsättande till ett betydande
djup under Luossajärvis nivå, och bekräfta sålunda den uppfattning, till
hvilken ofvanstående undersökning af stupningsobservationerna inom fäl¬
tet ledt.
Genom djupborrning har malmfyndighetens utsträckning blifvit ådaga¬
lagd på följande djupare nivåer:
209
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
Djup, vid hvilket malm träffats
Borrhål. Malmens hängande (h)
eller liggande (1).
under (—) ellor
öfver (+) Luossa-
järvis yta.
Professorn IV
Kunigunda
Volter
Hjalmar
Statsrådet II
Stoll 160 III
Stoll 160 II
Bismark
Stoll 160 I
Brynolf
Vaktmästaren 180
D:o V
l):o 190
D:o I
Max
Kiirunavaara 70
ft
h.
h.
h.
fc
1.
h.
1.
jh.
il.
h.
1.
h.
1.
(?)
It
h.
h.
m.
|
in.
|
165
|
-f 72
|
228
|
+ 9
|
307
|
— 70
|
220
|
+ 13
|
207
|
4- 28
|
105
|
4- 132
|
190
|
+ 47
|
178
|
+ 59
|
207
|
-f 30
|
300
|
— 63
|
200
|
+ 37
|
237
|
+ 0
|
350
|
— 113
|
205
|
+ 32
|
345
|
— 108
|
184
|
+ 53
|
255
|
— 18
|
195
|
+ 42
|
252
|
— 15
|
230
|
4~ 7
|
320
|
— 83
|
385
|
— 148
|
440
|
— 203
|
Sålunda har malm träffats såväl i norra som södra delarna af fältet
på djupare nivåer än Luossajärvis yta. Det största djup under nämnda
sjös yta, som hittills blifvit undersökt inom de nu behandlade delarna af
fältet, är 222 in., där borrhålet »Kiirunavaara 70», såsom nämnts, de se¬
naste 19 m. gått i malm. Strax norr om detta hål finnes det förut nämnda
i utmålet »Zenobia» med något gråbergsblandad malm på 236 m. djup
under sjöns yta.
Till den afvikelse från ursprungsriktningen som stundom, särskildt
vid djupa borrhål, förekommer har i det föregående icke tagits hänsyn.
Denna afvikelse kan stundom, då det gäller borrning i bergarter af mycket
växlande hårdhet och särskildt då borrhålets riktning bildar spetsig vinkel
med skiktningen eller med en utpi’äglad skiffringsriktning, vara ganska stor.
Bill. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 27
210
Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.
Vid de svenska diamantborrningarna, hvilka i allmänhet utföras i fasta och
hårda bergarter, torde densamma emellertid i allmänhet icke vara stor.
En större krökning af borrhålen skulle med det slag af borrapparater som
användes i de svenska grufvorna säkerligen göra sig märkbar genom svång-
heter att drifva borrhålen vidare särskildt vid större djup. I detta sam¬
manhang må nämnas att ett borrhål vid Kiirunavaara (inom inmutnings-
området Kanon c:a 270 m. ö. om malmfyndigheten) neddrifvits till ej
mindre än 361 m. djup, eller det största djup, till hvilket man kommit
med de svenska diamantborrningsmaskinerna.
För att erhålla någon ledning för bedömande af huruvida en afse-
värd afvikelse förekommer vid borrhålen i Kiirunavaara, har disponenten
Lundbohm år 1899 utfört en undersökning i borrhålet »Statsrådet n:o II».
Denna verkstäldes så att för ändamålet särskildt afsedda profrör, delvis fyllda
med fluorvätesyra, infördes till olika djup i borrhålet; efter en viss tid
upptogos rören och tömdes, hvarvid den lutning, som rören haft i borrhålet,
kunde bestämmas förmedelst den skarpa rand, som markerade begränsnin¬
gen mellan den af fluorvätesyra angripna och den icke af syran åverkade
delen af röret, och som representerar horisontalplanet genom borrhålet. I
nämnda borrhål gjordes på detta sätt försök med rör på 60 m., 80 m.
och 100 in. afstånd från hålets mynning. En jämförelse af de vinklar
som de därvid erhållna etsringarna göra med rörens längdriktning visade
en olikhet af 2° emellan det på 60 och det på 100 in. djup anbrakta
röret på det sätt att lutningen hos röret från 100 m. djup syntes hafva
varit 2° mindre brant än på 60 m. djup. Denna afvikelse torde icke spela
någon roll då det gäller att bestämma stupningen hos en malmfyndighet
som i likhet med den här ifrågavarande med hänsyn till begränsnings-
ytornas stupning visar så stora lokala växlingar som ofvan påvisats. Denna
metod att bestämma lutningen hos borrhål har för öfrigt den ofullkomlig¬
heten att det ej är möjligt att med densamma bestämma en eventuell af¬
vikelse åt sidan, hvilket kan förekomma lika väl som afvikelse!’ i vertikal
led. En fullt tillförlitlig metod att bestämma afvikelsen hos borrhål af så
ringa diameter som de här använda och därtill i magnetiska malmer torde
för närvarande icke finnas.
Af i det föregående lämnade uppgifter framgår att, om de jord-
täckta delarna af fyndigbeten norr och söder om malmberget lämnas ur
räkningen, Kiirunavaaras säkert kända malmarea i dagen uppgår till cirka
286,000 m?. Härtill kommer en stor areal af kompassdrag, delvis under¬
sökt genom diamantborrhål.
211
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
För bedömandet af malmtillgången är nödvändigt att känna mal¬
mens egentliga vikt. Denna har af Lundbohm i hans beskrifning öfver
Kiirunavaara 1897 uppgifvits till i genomsnitt 4,5. Då vid brytningen
härstädes icke någon skrädning af det brutna berget äger rum utan
malmprocenten inom fyndigheten (alltså utan hänsyn till den gråbergs-
kvantitet, som i och för dagbrytningen måste nedsprängas ur hängande
och liggande1) uppgår till inemot 100 och då, såsom ofvan anförts, malmen
utgöres så godt som uteslutande af inagnetit (eg. v. 5,o) och apatit (eg. v.
3,2) är tydligt att denna siffra kan läggas till grund för beräkningarna.
Af gråbergspartier i malmen har hittills, enligt uppgift af disponenten
Lundbohm, endast den breda gången af porfyr i »Grufingeniören» samt en
mycket smal gång i »Geologen» anträffats under grufarbetet. Inom vissa
partier såsom vid gränspartierna i »Geologens» NV:a del förekomma malm
och porfyr om hvarandra och blir där malmprocenten lägre, men detta
område synes hafva så obetydlig utsträckning i jämförelse med fyndig¬
heten i dess helhet att detta förhållande ej torde inverka på det generella
resultatet. På grund häraf har äfven vid här ifrågavarande beräkningar
rörande malmkvantiteterna inom de till sin utsträckning och beskaffenhet
kända delarna af fyndigheten den af Lundbohm angifna eg. v. ansetts
böra användas.
I enlighet härmed motsvarar hvarje meters afsänkning af den ofvan-
nämnda malmarean en kvantitet af 1,287,000 ton, hvilken kvantitet natur¬
ligtvis blir något mindre i den mån malmarean på grund af afsmalningen
mot djupet hos vissa delar af fyndigheten aftager mot djupet. Vid sjöns
nivå skulle den således utgöra 1,170,000 ton.
Kiirunavaara malmfyndigheter äro belagda med 84 stycken utmål (se
kartan, pl. II). Bland dessa äro 13 stycken lagda innan 1884 års grufstadga
trädde i kraft, hvadan utmålsgränserna mot djupet räknas donlägiga, föl¬
jande fyndighetens stupning; samtliga dessa utmål befinna sig emellertid
i liggandet om malmen med undantag af ett, »n:o 26, Adauctus», som är
1 Kvantiteten dylikt ofyndigt berg vid Kiirunavaara har under åren 1902—1906
varit följande:
1902 ............... 48,778,0 ton.
1903 ............... 80,596,0 »
1904 ............... 145,794,0 »
1905 ............... 290,412,8 »
1906 ............... 538,888,4 »
Summa 1,104,468,6 ton.
212
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
beläget på södra sluttningen af malmberget. För de öfriga räknas i öfverens¬
stämmelse med 1884 års grufstadga utmålsgränserna mot djupet lodräta.
Af dem äro 31 stycken tilldelade för inmutningar, gällande före den
19/8 1889 och tillhöra sålunda enbart Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.
I återstoden af utmålen, 40 stycken, äger staten hälften, hvilken är till nämnda
bolag utarrenderad på 20 år.
Af dessa förhållanden följer, att malmfyndigheten på grund af sin
sidostupning mot djupet kommer utanför de densamma i dagen täckande
utmålen. För att gifva en föreställning om den praktiska betydelsen häraf
lämnas nedan en tablå (Tab. II), utvisande på hvilka djup ett plan genom
midtfyndigheten skär den östra gränsen för de olika utmålskomplexer, som
helt och hållet tillhöra bolaget under antagande af den ofvan för de sär¬
skilda delarna af fyndigheten angifna sidostupningen.
Tab. IT.
Utmålskomplex.
|
Skärningsliniens djup
Allm. afv. ! Under Luossa-
j årvis yta
m.
m.
|
Professorn..........
|
c:a 310
|
c:a 70
|
Landshöfdingen, grupp A.....
|
c:a 475
|
c: a 240
|
D:o grupp B.......
|
c:a 285
|
c:a 50
|
Kapten-Direktören........
|
c:a 315
|
c:a 80
|
Bergmästaren..........
|
c:a 575
|
c: a 340
|
Statsrådet-Geologen......
|
c:a 650
|
c:a 410
|
Grufingeniören.........
|
c:a 405
|
c:a 170
|
Vaktmästaren, grupp A ....
|
c:a 590
|
c:a 350
|
D:o grupp B .......
|
c:a 385
|
c: a 150
|
De djup, vid hvilka, malmfyndighetens midtplan skär de östra
gränserna för de utmål, i hvilka staten äger jordägareandelen, och vid hvilka
djup fyndigheten således helt och hållet kommer utanför bolagets område, äro
mycket stora, exempelvis för komplexerna »Professorn» och »Vaktmästaren B»,
e:a 560 m., för »Grufingeniören» och »Landshöfdingen B» 700—750 m., för
»Kapten-Direktören» c:a 850 m., allt allmän afvägning, och för de öfriffa
ännu större.
213
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
På grundvalen af ofvan lämnade uppgifter har förf. sökt att göra
en beräkning öfver malmkvantiteterna i den nu omhandlade delen af
Kiirunavaara malmberg och därvid kommit till följande resultat.
Under förutsättning att fyndigheten, såsom man har grundad anled¬
ning att antaga, sträcker sig mot djupet med samma stupning hos häng-
och liggväggar, som kunnat iakttagas i fyndighetens öfre delar, så utgör
den sannolika malmtillgången inom de utmål som tillhöra ensamt bolaget
i rundt tal 480 miljoner ton, hvaraf omkring 200 miljoner ton ofvan Luossa-
järvis vattenyta. Af ofvanstående tab. II framgår att undre gränsen för
malmen inom dessa utmål ligger i medeltal c:a 200 in. djupt under
nämnda sjös yta; endast i tre fall har densamma beräknats ligga mer än
300 in. djupt under nämnda nivå. Då det synes föga sannolikt att en
fyndighet med dessa dimensioner skulle hastigt utkila mot djupet och då
resultaten af de magnetiska undersökningarna (se Bil. I) antyda ett mycket
stort djupgående, så är det i hög grad sannolikt att betydande malmtill¬
gångar finnas under antydda nivåer. Att beräkna dessa är emellertid icke
möjligt förrän i samband med grufdrift på djupare nivåer.
2. Luossavaara.
Vid detta malmfält, som med afseende på det geologiska förekomst¬
sättet och malmens mineralogiska och kemiska sammansättning, visar stor
öfverensstämmelse med Kiirunavaara, har hittills icke någon ordnad bryt¬
ning förekommit utan hafva arbetena inom detsamma varit inskränkta till
vanliga försvarsarbeten och undersökningsarbeten.
Malmfyndigheten, hvilken är helt och hållet skild från Kiirunavaaras
stora malmstock, sträcker sig i NNO-lig riktning från en punkt cirka 800
m. norr om Luossajärvis strand i Luossavaaras södra sluttning fram öfver
detta bergs högsta topp, som når 229 m. höjd öfver Luossajärvis yta, och
endast är 8,32 in. lägre än nollpunkten för Kiirunavaarafältet afvägningar.
Den fortsätter därpå vidare ned för sluttningen mot norr, där dess ut¬
sträckning antydes genom starka och vidsträckta kompassdrag till en längd
af närmare 400 m. Längden af hela malmförekomsten angifves af Hj. Lund-
bohm i hans beskrifning 1897 till cirka 1,270 m. Därjämte förekomma
längre mot norr inom ett mycket smalt område med omkring 300 m.
längd svagare kompassdrag, hvilkas betydelse ännu icke blifvit undersökt.
På den östra sluttningen af malmberget förekomma därjämte smärre
malmfyndigheter, de s. k. Rektorsmalmerna, hvilka emellertid ej äro till
214
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
sin utsträckning närmare kända och till sin kemiska beskaffenhet under¬
lägsna den egentliga Luossavaara-fyndigheten. I det följande lämnas dessa
fyndigheter fördenskull å sido.
Luossavaaramalmen är svartmalm af samma typ som i Kiirunavaara,
stundom liksom där blodstensblandad, alltså bestående af en mycket fin-
kristallinisk blandning af så godt som uteslutande magnetit och apatit,
det sistnämnda mineralet dock i allmänhet förhanden i mycket ringa mängd,
undantagsvis dock äfven i riklig mängd. Af andra mineral uppträder
kalkspat i vissa partier i icke ringa mängd; måhända beror malmens
pipighet å vissa områden på utlösning af detta mineral.
Malmen utmärkes sålunda af en mycket hög järnhalt, i allmänhet
låg fosforhalt, låg svafvelhalt och en titansyrehalt, som i ett fåtal prof,
hvilka blifvit undersökta i detta afseende, uppgått till omkring 1 %.
Mycket detaljerade undersökningar rörande fosforhaltens storlek och
variationer hafva utförts af grufägarne. Exempelvis hafva inom det å
Luossavaaratoppen blottade malmpartiet utmålet »Gylfe» tagits 298 smärre
prof, hvilka vid analys gåfvo från 1.384 ned till O.004 % fosfor. Medeltalet
af samtliga dessa halter uppgår till 0.056 / fosfor eller, om man utelämnar
de två extrema halterna 1.384 och l.ne %, hvilka erhållits i två prof ome¬
delbart intill hängande kontakten, O.049 / fosfor i medeltal af 296 analy¬
ser. I den nordligaste skärpningen inom utmålet »Balder» hafva tagits 7
prof, hvilka vid analys gåfvo O.014—O.753 / fosfor eller i medeltal O.m %;
å den mellersta skärpningen inom samma utmål 17 prof, som vid analys
gåfvo mellan O.010 och O.430 eller i medeltal O.04 %. I sydligaste skärpnin¬
gen inom samma utmål hafva 16 prof tagits, hvaraf 1, taget invid hän¬
gandet gaf 1 % fosfor och de öfriga 15 mellan O.010 och O.144 % eller i me¬
deltal 0.046 % fosfor. I skärpningen i utmålet »Heimdal» gåfvo 6 prof vid
analys mellan O.026 och 2.594 % fosfor eller i medeltal 0.781 %, i nordligare
skärpningen inom utmålet »Ivar» 25 prof mellan 0,oo6 och 0,440 % fosfor el¬
ler i medeltal 0.087 %; om de tre högsta värdena, hvilka erhållits i enstaka
prof invid hängandet och liggandet, O.440, 0.426 och 0.296 ej tagas med, er-
hålles såsom medeltal af de öfriga 22 analyserna O.044 % fosfor. I den syd¬
ligaste skärpningen inom »Ivar» slutligen varierade fosforhalten emellan O.006
och 4.92 % fosfor. Den fosforrika malmen synes här uppträda som ett väl
afgränsadt parti närmast intill liggväggen.
Häraf framgår att i Luossavaaramalmen fosforhalten i allmänhet är
mycket låg, men att liksom i Kiirunavaara mycket hastiga växlingar före¬
komma.
Vid analys af generalprof af större lössprängda kvantiteter malm
hafva följande resultat erhållits:
215
Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
|
|
Järn #.
|
Fosfor %.
|
Ut målet
|
»Gylfe».....
|
|
0.012
|
D:o
|
d.o .....
|
|
0.042
|
Eko
|
d:o .....
|
|
0.056
|
D:o
|
d:o .....
|
|
0.070
|
D:o
|
d:o .....
|
|
0.078
|
l):o >:
|
Balder».....
|
|
0.029
|
D:o
|
do .....
|
|
0.052
|
D:o
|
d:o .....
|
..... 68.il
|
0.103
|
Eko
|
»Ivar».....
|
|
0.12
|
D:o
|
d:o .....
|
|
0.19
|
D:o
|
d:o .....
|
|
0.47
|
D:o
|
d:o .....
|
..... 65.08
|
1.02
|
Fullständiga analyser hafva gifvit följande resultat:
Utmål.
|
|
|
I m
|
a 1
|
m e
|
n f
|
ö r
|
eko
|
m m
|
ande
|
|
Malmens halt af
|
Järnoxid.
|
O P:
M. £>
P- O
0 X
|
Magnan-
oxidnl.
|
Talkjord.
|
Kalkjord.
|
Lerjord.
|
Titansyra.
|
Kiselsyra.
|
Fosforsyra.
|
Svafvel.
|
Koppar.
|
Summa
|
Järn.
|
Fosfor.
|
Svafvel.
|
Kagnar . . .
|
4-91
|
9019
|
0-21
|
0-72
|
0-60
|
1-39
|
0 26
|
1-88
|
0 046
|
0-016
|
0005
|
100-227
|
68'7 5
|
0020
|
0-016
|
Ivar.....
|
7-66
|
88-16
|
0-19
|
0-54
|
0-50
|
1-37
|
0-32
|
1-34
|
0046
|
0025
|
0006
|
100157
|
69-20
|
0020
|
0-025
|
Heimdal . . .
|
18-83
|
74-53
|
0-20
|
0-83
|
0-90
|
1-32
|
032
|
2-58
|
0'41
|
0-014
|
0004
|
99-938
|
67-15
|
018
|
0*014
|
Balder ....
|
26-33
|
6873
|
0'22
|
054
|
0-60
|
1-38
|
030
|
1-94
|
0-122
|
0014
|
0003
|
100-179
|
68-20
|
0053
|
0*014
|
Gylfe ....
|
2-33
|
86-13
|
0-23
|
0-47
|
380
|
1-50
|
1-36
|
484
|
0007
|
0 005
|
sp.
|
100-672
|
64 00
|
0 003
|
0005
|
» ....
|
24-79
|
71-05
|
017
|
0'25
|
1-74
|
1-09
|
028
|
1-50
|
0099
|
0011
|
sp.
|
100-98
|
6880
|
0*043
|
OO 11
|
» ....
|
19-32
|
74-50
|
0 60
|
0-35
|
0-66
|
043
|
0 63
|
311
|
0-io
|
0033
|
—
|
99633
|
67-47
|
0 044
|
0033
|
Oden.....
|
26-87
|
69-31
|
019
|
0-29
|
0'50
|
1-48
|
050
|
0-84
|
0-092
|
0005
|
0002
|
100079
|
6900
|
0040
|
O005
|
Thor.....
|
45-09
|
50-46
|
019
|
0-46
|
0-60
|
1-54
|
042
|
1-34
|
0051
|
0008
|
0006
|
100-105
|
68-10
|
0-022
|
0*008
|
Aron ....
|
3-09
|
91-00
|
019
|
036
|
040
|
2-06
|
054
|
2-38
|
0032
|
0014
|
0004
|
100-13
|
68-10
|
0*014
|
0-014
|
Gabriella. . .
|
1-64
|
85-55
|
0-22
|
0-45
|
300
|
1-90
|
032
|
5*74
|
1-73
|
0024
|
0005
|
100*579
|
63-10
|
0-75
|
0*024
|
Analysen n:o 7 är utförd af d:r H. Santesson, de öfriga af Th. Norelius.
Malmen i Luossavaara är till största delen täckt af lösa jordaflag-
ringar af växlande mäktighet och går i dagen endast inom ett område af
mer än 150 m. längd och 50—60 m. bredd på själfva toppen af Luossa¬
vaara. Genom jordrymningar tvärsöfver har malmen därjämte blottats
216
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
på flera ställen å norra sluttningen af berget, så att dess utsträckning är
temligen säkert känd på en längd af 750 in. Totala längden torde, såsom
ofvan antydts, vara 1200 å 1300 in.
Malmbredden är i den sydligaste skärpningen inom utmålet »Ivar»
30—25 m., vidgar sig mot norr och är inom utmålet »Heimdal» 40 m.,
inom »Balder» 45—26 m. samt inom »Gylfe» 23—58 in. bred; i den nord¬
ligaste punkt, i hvilken malmen är blottad, är densamma 30 m. bred. Den
sålunda inom utmålen »Ivar», »Heimdal», »Balder» och »Gylfe» blottade malm-
arean uppgår sålunda till 25,000 in.2 Af malmbredderna i de bägge änd¬
punkterna framgår, jämfördt med kompassens anvisningar, att fyndigheten
sträcker sig längre åt både norr och söder och synes det sannolikt att
dess malmarea uppgår till inemot det dubbla.
För utrönande af fyndighetens utsträckning mot djupet hafva trenne
diamantborrhål neddrifvits, af hvilka två öfvertvärat malmen på 40—60
in. djup under dagytan. Det ena af dessa borrhål, n:o 1, i utmålet Ivar,
neddrefs 1897 med 68° lutning mot väster på 24,5 m. afstånd från
malmgränsen vid hängandet. Genom detta borrhål, som träffade malm-
gränsen i hängandet på 47,8 och i liggandet på 77,9 m. djup från dagen,
befanns hängväggen stupa 80°40' och liggväggen 70° mot öster (se profil¬
kartan pl. III), hvilket sålunda visar en konvergens af malmfyndighetens
begränsningsytor mot djupet. Vid toppen af Luossavaara inom utmålet
»Gylfe» hafva sedermera tvenne andra borrhål neddrifvits. Det ena af
dessa, på profilkartan betecknadt såsom n:o 2, ansatt med 55° lutning
mot väster på 21 in. afstånd från malmgränsen vid hängandet, träffade
malmgränsen vid hängandet på 26 m. djup från dagen, hvilket visar en
sidostupning hos hängandet af cirka 72°. Borrhålet n:o 3, ansatt i när¬
heten af n:o 2, borrades med 87° lutning mot väster i malm på 39,3 m.
afstånd från malmgränsen i liggandet och träffade malmgränsen i liggan¬
det efter 59,4 m., hvaraf framgår, att liggandets sidostupning här är 62°
mot öster. Alltså föreligger äfven här en konvergens mot djupet af fyn¬
dighetens begränsningsytor. Af de bägge borrhålen n:ris 2 och 3 synes
framgå, att malmens midtelplan stupar 65° mot öster och att, om för¬
hållandena mot djupet äro likartade som till nämnda nivå, malmfyn¬
digheten inom Gylfe utspetsar på cirka 300 m. allm. afv. eller 60 å 70
m. under Luossajärvis yta; borrhålet n:o 1 åter angifver en sidostupning
hos malmens midtelplan af 74° men en utspetsning af fyndigheten vid
ungefär nyssnämnda nivå. Dock äro dessa bägge observationer icke till¬
räckliga att grunda en bestämd uppfattning af malmfyndighetens förhål¬
lande mot djupet, i synnerhet som af kartan öfver fyndighetens utgående
i dagen framgår, att malmens begränsningsytor äro till sin riktning
217
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
växlande och därigenom malmbredd och malmmäktighet inom nära hvar¬
andra liggande partier ganska olika.
I likhet med vid Kiirunavaara torde man här kunna beräkna, att af
hvarje in.3 af malmfyndigheten erhållas 4,5 ton malm, alltså vid afsänk¬
ning af hela den blottade malmarean 112,500 ton pr en meters afsänkning.
Under antagande af eu afsmalning af fyndigheten mot djupet på nyss
anfördt sätt, kan Luossavaarafyndigheten beräknas inom den del som är
blottad i dagen innehålla ofvan Luossavaaras yta i rundt tal cirka 22,500,000
ton malm hvartill komma sannolikt ganska betydande mängder inom de
ofullständigt undersökta, jordtäckta delarne af fyndigheten. Till några
smärre ofullständigt kända sidomalmer har härvid icke tagits hänsyn.
Malmfältets hufvudmalm är belagdt med 10 utmål, af Indika 8 äro
lagda på grund af mutsedlar äldre än g9 1889.
3. Haukivaara.
Fältet besöktes vid statens malmfältsundersökningar 1899 af stats-
geologen F. Svenonius som i »Jukkasjärvi Malmtrakt», s. 130—131, läm¬
nat en beskrifning däröfver, enligt hvilken malmfyndigheterna utgöras af
långdragna körtlar med ringa mäktighet, undantagsvis, inom NV:a delen
af fältet, af 6—8 in. bredd, bestående af fattig blodsten, omgifven af del¬
vis järnglansimpregnerad polerskiffer (Haukivaaraskiffer).
Senare undersökningar synas, att döma af ing. C. Ericssons medde¬
landen, icke hafva ledt till uppdagandet af under nuvarande förhållanden
brytvärd malm.
Samma slag af blodstensmalm förekommer i de på Luossavaaras
östra sluttning liggande utmålen.
4. Nokutusvaara.
Detta sedan 1888 kända malmfält undersöktes vid statens malmfälts¬
undersökningar år 1899 af förf., som meddelat en beskrifning öfver fältet i
»Jukkasjärvi malmtrakt», s. 98—101. Af undersökningen framgick, att
Bill. till Piksd. Prot. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 28
218
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.
inom Nokutusvaara malmfält uppträder dels en fattig svartmalm af delvis
mycket hög fosforhalt och dels en något järnrikare blodsten med 0,i—0,24 /
fosfor. Ledning för bedömande af malmförekomstens storlek kunde ej
genom då föreliggande uppgifter erhållas.
Genom senare undersökningsarbeten har enligt rapport af ingenjör
C. Ericsson utrönts, att inom fältets södra del finnas trenne malmförande
nivåer, i hvilka malmen uppträder såsom vanligen tunna ränder i växel¬
lagring med Haukivaaraskiffer. Malmrändernas mäktighet kan någon gång
uppgå till en eller annan meter och undantagsvis något däröfver men är
i regeln endast några decimeter eller därunder; deras längd är också rätt
obetydlig. Stundom är också skiffern emellan malmränderna malminsprängd.
Malmen är starkt förorenad af körtlar af fältspat samt små sprickfyllnader
af kvarts och kalkspat och kan ej ens genom skrädning fås synnerligen
rik; äfven inom de bästa partierna torde det vara svårt att komma till en
järnhalt, öfverstigande 55 Z; fosforhalten är ytterst varierande, emellan 0,i
och 2,3 /.
Inom norra delen af fältet, vid sjön Syväjärvi, förekommer en fin-
fjällig blodsten af en mäktighet, som delvis öfverstiger 16 m., uppträ¬
dande tillsammans med Haukivaaraskiffer med mycket fint insprängd järn¬
glans. Fyndighetens längd är ej fullt känd, men har genom jordrymningar
visat sig vara större än 160 in. Malmen är mycket kvartshaltig och torde
ej i stort kunna skrädas till högre järnhalt än c:a 55 Z; fosforhalten är
c:a 0,i—0,2 %.
På grund af anförda förhållanden torde malmfältets värde under
nuvarande förhållanden vara ganska ringa.
5. Tuollujärvi.
Den öfver denna år 1898 upptäckta fyndighet upprättade magne¬
tiska kartan visar en låg men mycket jämn magnetisk vertikalintensitet.
På grund af de mäktiga jordaflagringar som täcka berggrunden, har enligt
en af ingenjör C. Ericsson upprättad redogörelse undersökningen af fältet
gjorts medelst 8 st. diamantborrhål å olika delar af fältet. Genom dessa
har framgått att berggrunden utgöres af porfyr eller syenitgranulit med
smalare och bredare hvarandra korsande ådror af magnetit samt af porfyr
med smärre aggregat af magnetit och hornblende. Förhållandena inom
fältet synas sålunda vara likartade med dem i Mertainen. Samlad malm
har icke konstaterats och fältet torde kunna betraktas som värdelöst.
Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
219
(i. Rakkurijoki.
Denna malmfyndighet, som upptäcktes 1898, besöktes under statens
malmfältsundersökningar år 1899 af förf. som öfver där gjorda iakttagelser
lämnat eu redogörelse i »Jukkasjärvi Malmtrakt», s. 106—107. Inom ett
större område, till största delen myrländt, uppträder där ett vackert kom¬
passdrag. Fast häll var vid förfrs besök blottad endast i en skärpning
och utgjordes af en något vittrad, ganska lös och lätt sönderfallande små¬
kornig svartmalm, hvaraf ett stuffprof vid analys gaf 42,31 % järn, 0,25 %
fosfor och 0,2i % titansyra.
Enligt ingenjör C. Ericssons redogörelse hafva sedermera några
jordrymningar samt talrika jord- och diamantborrningar här blifvit
utförda, hvaraf emellertid större delen lämnat föga resultat till följd af
det underliggande bergets vittrade beskaffenhet. De hafva emellertid visat,
att inom fältet förekommer såväl samlad mahn som bergart med magne-
titinsprängningar. Malmen innehåller bl. a. växlande mängder af horn¬
blende, apatit och svafvelkis.
Den magnetiska kartan visar ett starkt, ganska jämnt kompassdrag
af c:a 700 in. längd och c:a 100 m. bredd.
Till följd af markens myrländta beskaffenhet har denna fyndighet
hittills blifvit alltför litet undersökt för att ett bedömande af malmtill¬
gångarna eller malmkvaliteten skulle kunna göras.
7. Mertainen.
Detta malmfält, hvilket upptäcktes år 1897, besöktes under statens
malmfältsundersökningar år 1899 af förf., som upprättade en geologisk
karta, hvilken jämte en detaljbeskrifning öfver fältet finnes offentliggjord i
»Jukkasjärvi Malmtrakt», sid. 65—84. Resultatet af de t. o. m. år 1899
utförda undersökningarna, framlagdt i nämnda beskrifning, var, att inom
Mertainens malmfält uppträder ett vidsträckt, delvis starkt kompassdrag,
hvilket till hufvudsaklig del förorsakas af en i hög grad magnetitrik brec¬
cia, som utgöres af brottstycken af syenitporfyr, sammankittade af öfver¬
vägande magnetit. Denna malmbreccia innehåller stundom körtlar af svart-
malin, som dock sällan äga större utsträckning utan torde vara att uppfatta
som anhopningar af mellanmassan i breccian. I fältets östra del förekom¬
ma dock relativt större partier af samlad malm, hvilkas utsträckning ej
vid 1899 års undersökningar kunde närmare bestämmas, men som syntes
sannolikt äga en utsträckning i dagen af c:a 6,500 in2; rörande deras
220
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
utsträckning mot djupet kunde på grund af hela förekomstens från
andra kända fyndigheter helt och hållet afvikande natur inga säkra
slutsatser dragas. Hvad malmens kemiska beskaffenhet beträffar framgick
af nämnda undersökningar att malmen har hög järnhalt, i allmänhet syn¬
nerligen låg fosforhalt, lag svafvelhalt och en titansyrehalt, som i ett un¬
dersökt prof uppgick till 0,8 %. Enligt analys af 6 generalprof höll mal¬
men inom norra delen af det östra området i medeltal 64,i % järn och
0,io2 % fosfor (60,u—68,86 % järn, 0,oio—0,277 % fosfor) och i den sydligare
delen af samma område i 4 prof i medeltal 66,57 % (65,37—68,8i /) järn och
0,020 °/o (0,003—0,050 %) fosfor.
De efter 1899 utförda undersökningsarbetena, rörande hvilka eu
detaljerad redogörelse utarbetats af ingenjör C. Ericsson, bestå i talrika
jordrymningar och 9 nya diamantborrhål. Det hufvudsakliga arbetet har
nedlagts på bestämmande af utsträckningen af de i östra delen af fältet
befintliga, ofvan antydda partierna af samlad malm, och har härigenom
dessas utsträckning och begränsning i dagen blifvit bestämda. Härvid
bär visat sig att i fältets östra del uppträda tvenne malmpartier af till¬
sammans 7,200 m.2 malmarea, det ena, nordligare belägna, af 375 in. längd
och en bredd i dagen af 22—9 in., det andra, sydligare, af c:a 200 in.
längd och c:a 18 m. medelbredd. De väster om baslinjen förekommande
smärre malmpartierna hafva af Ericsson uppskattats äga tillsammans c:a
2,700 m.2 area, hvadan Mertainens malmarea enligt Ericssons beräkningar
uppgår till c:a 10,000 m.2
Beträffande malmfyndigheternas utsträckning mot djupet hafva de
sedan 1899 utförda diamantborrningarna ytterligare ådagalagdt att ytterst
invecklade förhållanden föreligga beträffande ej blott de smärre malmpar-
tierna utan äfven de större, i fältets östra del befintliga. Det är därför
nu lika litet som år 1899 möjligt att göra ens en approximativ beräkning
af malmtillgångarna vid Mertainen, utan erfordras härför ytterligare om¬
fattande undersökningsarbeten.
Beträffande malmens kvalitet hafva de sedan 1899 utförda under¬
sökningarna gifvit det resultat, att det nordligare partiet af samlad malm
enligt analys af 9 generalprof af oskrädd malm i genomsnitt håller 63,5 %
järn (57,57— 66,87 /) och 0,122 % fosfor (0,02—0,322 %, hvaraf i 5 prof <
0,04 %), samt att det sydligare partiet enligt analys af 9 generalprof af
oskrädd malm i genomsnitt håller 62,4 % järn (56,68—68,44 %) och 0,oi4 %
fosfor (0,oo6—0,028 %); malmpartierna inom fältets sydvästra del innehålla
enligt analys af 6 generalprof af oskrädd malm i medeltal 61,0 % järn (49,so
—68,46 '/•) och 0,009 % fosfor (0,oo4—0,oi6 %).
221
Kungl. Maj Un Nåd. Proposition N:o 107.
På grund af de egenartade geologiska förhållandena inom detta
malmfält är det som nämdt ej möjligt att beräkna malmtillgångarna inom
detta fält. Så mycket har dock framgått af hittills gjorda undersökningar
att hår föreligger en afsevärd tillgång på en järnrik och fosforren malm.
8. Painirova.
Detta år 1897 upptäckta malmfält undersöktes under statens malmfälts-
undersökningar år 1899 af förf., som däröfver upprättade en geologisk karta
med beskrifning, hvilka äro publicerade i »Jukkasjärvi malmtrakt», sid. 84—89.
Det blef vid denna undersökning utrönt, att de geologiska förhållandena
vid Painirova »i hufvudsak äro likartade med dem å Mertainen, i det att
berggrunden utgöres af delvis breccieartad syenitporfyr, genomdragen af
större och mindre magnetitådror och innehållande oregelbundna malmkört¬
lar. Tillgången på samlad torde icke vara synnerligen stor». Malmen
inom fältets nordvästra del höll, enligt vid nämnda undersökning tagna
prof, 60,69—69,3 % järn och 0,oi4—0,oei / fosfor och i sydvästra och östra
delarna af fältet 50,92— 66,72 % järn och 1,380— 0,244 % fosfor.
Nyare undersökningar synas icke hafva jäfvat den antydda uppfatt¬
ningen af Painirova såsom en malmförekomst af ringa värde.
9. Gellivare.
Detta malmfält har upprepade gånger varit föremål för undersökning-
genom af Kungl. Maj:t tillsatta kommissioner, nämligen år 1817, år 1875,
då bl. a. en geologisk karta öfver Gellivare malmberg upprättades af d. v.
statsgeologen O. Gumtelius samt åren 1889—1891 af den s. k. »Apatit-
kommissionen».
Grufbrytning har här ägt rum i mindre omfattning i flera olika
omgångar; en fullt ordnad brytning i större skala kom dock ej till stånd
förr än år 1892, och har densamma sedan oafbrutet fortgått. Malmbryt¬
ningens storlek inom Gellivare malmbergs grufvor framgår af Tab. IV å
sid. 236.
I kommerskollegii grufkartekontor finnas tillgängliga grufkartor öfver
följande grufvor: »Johan-Välkomman-Linné», »Baron», »Johannes-Hermelin»,
»Skåne», »Josefina-Upland», »Sofia-Vulkan», »Kung Oscar-Tingvallskulle»,
»Selet-Victor Kjellberg» samt »Kaptenslagrets» grufvor.
222
Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.
Malmen inom Gellivare malmberg är dels svartmalm och dels blod¬
stensmalm. Svartmalmen, som är den vanligast förekommande typen, har
i allmänhet en grofkristallinisk textur och består hufvudsakligen af större
eller mindre kantiga, ganska löst sammanfogade magnetitkorn, vanligen
blandade med apatit i korn af likartad form och storlek. Undantagsvis
är malmen mera finkornig, hvilket särskildt är fallet vid apatitfattigare
delar af malmförekomsterna. Blodstensmalmen är i allmänhet mera fin¬
kornig än svartmalmen, dock förekomma äfven här ganska grofkristalliniska
partier. Den är i allmänhet mindre apatitrik än svartmalmen, men där¬
emot ej sällan rik på kvarts och sålunda ofta järnfattigare än svart¬
malmen.
Blodstensmalmen förekommer hufvudsakligen i fältets västra del;
den förekommer ofta tillsammans med svartmalm, än i hängandet af denna,
än utmed liggandet, än midt i svartmalmen, dock vanligen skild därifrån
genom mer eller mindre mäktiga gneis- eller skarnpartier.
Hvad beträffar Gellivare-malmens kemiska sammansättning utmärkes
densamma af en hög järnhalt, en mycket växlande fosforhalt, låg svafvel-
halt och låg titansyrehalt. Till belysande häraf må ur en af grufingeniören
A. Dellwik i Jemkontorets Annaler 1906 sid. 259—320 publicerad be¬
skrifning öfver Gellivare Malmberg anföras nedanstående, i maj 1906 ut-
örda analyser af malm från de viktigaste grufvorna å Malmberget.
Analyser å generalprof af järnmalmer, brutna å Gellivare malmberg år 1904.
Grufvans liamu.
|
Kva¬
litet.
|
Profvet
taget å
ton bruten
malm.
•
|
Järn-
oxid-
oxidul.
—
|
Järn¬
oxid.
|
Alau-
gan-
oxidul.
|
Kalk.
|
Talk.
|
Ler¬
jord.
|
Kisel¬
syra.
|
Titan-
syra.
|
Fos¬
for¬
syra.
|
„ , !
Svaf¬
vel. 1
1
|
Summa.
|
[ Järn.
|
Fos¬
for.
|
%
|
Fredrika-grnfvan .
|
A.
|
8,5740
|
94-79
|
0-32
|
0 15
|
075
|
079
|
0-79
|
206
|
047
|
0 03
|
0 03
|
100-18
|
68-87
|
0 013
|
Kungs-grufvan .
|
A.
|
6,943 9
|
94-63
|
0-37
|
012
|
058
|
094
|
0-74
|
1-74
|
0-82
|
0-03
|
006
|
100-03
|
68*79
|
0013
|
Kungs-grufvan .
|
C.
|
33,020-7
|
91-38
|
0-76
|
0*20
|
1-55
|
1-14
|
0 76
|
2-85
|
033
|
0(51
|
0 07
|
99-65
|
66-70
|
0-266
|
Kaptens-grufvan .
|
C.
|
37,531 3
|
89-61
|
1-51
|
014
|
2-14
|
114
|
058
|
346
|
071
|
076
|
0 04
|
10009
|
65-95
|
0333
|
Selet-grufvan . .
|
C.
|
34,089 1
|
92-29
|
1-34
|
0-23
|
1-23
|
032
|
107
|
264
|
0-30
|
034
|
0-04
|
99-80
|
67*77
|
0*150
|
Kung Oscars-gr. .
|
CD.
|
56,929 5
|
78 84
|
1433
|
015
|
1-71
|
0 50
|
044
|
251
|
016
|
1 08
|
0 03
|
99-75
|
6712
|
0466
|
Kung' Oscars-gr. .
|
D.
|
67,220-9
|
84-22
|
2-43
|
0'20
|
412
|
0-24
|
2-22
|
3 50
|
0 26
|
2-70
|
003
|
99-92
|
62-69
|
1-180
|
Sofia-grufvan . .
|
CD.
|
74,214-6
|
9171
|
0 41
|
Oll
|
2 15
|
037
|
1-25
|
2-45
|
010
|
1-42
|
016
|
100-13
|
66-71
|
0-622
|
Josefina-grnfVan .
|
CD.
|
33,879-2
|
5618
|
3736
|
Öl 5
|
1.42
|
0 36
|
1-20
|
2-51
|
005
|
092
|
004
|
100-19
|
66 83
|
0-403
|
Skåne-grufvan . .
|
D.
|
68,495-5
|
68-39
|
20 55
|
007
|
411
|
0-27
|
096
|
2-58
|
013
|
294
|
0 04
|
100-04
|
63 91
|
1-282
|
Hermelins-gr. . .
|
CD.
|
43,8750
|
88-50
|
298
|
Oll
|
2 29
|
0 90
|
057
|
332
|
0-16
|
1-87
|
003
|
100-23
|
66-17
|
0-598
|
Välkomma-gr. . .
|
D.
|
48,053-3
|
75-29
|
1320
|
0-13
|
3-66
|
080
|
0-66
|
307
|
0 21
|
2 63
|
0'03
|
99-67
|
63*76
|
1-148
|
223
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Den brutna malmen skrädes för närvarande i tre olika kvaliteter:
A-malm med mindre än 0,o35 % fosfor
C- » » 0,035— 0,800 % »
D- » » mer än 0,soo % »
A-malm vinnes endast ur Kapten,slagrets grufvor där den utgör
ungefär Vs af malmfångsten, samt från Koskulls kulle, tillhörande Berg-
verksaktiebolaget Freja.
Uppskattningen af malmtillgångarna inom Gellivare malmfält har i
hög grad försvårats genom det förhållandet, att den vida öfvervägande
delen af fältet är täckt af lösa jordaflagringar, delvis af betydande mäk¬
tighet. Man har på grund häraf i mer eller mindre grad begagnat sig
af grufkompassens eller den magnetiska inklinationsvågens anvisningar i
och för angifvande af malmfyndigheternas läge och utsträckning. Då
emellertid arten och storleken af de utslag, som erhållas med dessa in¬
strument, är beroende af flera omständigheter,' såsom malmens grad af
magnetism, observationsplanets höjd öfver malmen (i detta fall jord¬
betäckningens tjocklek), markens lutningsförhållanden, malmfyndighetens
stupning o. s. v., är a priori klart, att sådana bestämningar af malmtill-
garna inom ett fält med så stora nivådifferenser, så växlande jordbetäck¬
ning och så varierande stupning hos malmfyndigheterna som vid Gellivare
måste blifva mindre exakta.
Vid den uppskattning af malmtillgångarna i Gellivare, som år 1875
utfördes af den af staten utsända undersökningskommissionen och vid
hvilken malmarean uppskattades till 650,000 in2, var, såsom framgår af
den geologiska karta öfver Malmberget, som är bifogad nämnda kommis¬
sions underdåniga berättelse, berggrunden blottad endast på ett relativt
obetydligt antal ställen, och malmfyndigheternas lägen och utsträckning
bestämdes hufvudsakligen efter de utslag, som erhöllos med grufkom-
passen.
Sedermera upprättades af bergsingeniören H. von Post år 1887 en
magnetisk vertikalintensitetskarta med användande af Tibergs inklinations-
våg, med hvilket instrument väsentligt tydligare utslag erhållas än med
grufkompassen. Med ledning af dels 1875 års geologiska karta, dels nämnda
magnetiska karta och dels egna iakttagelser upprättade därpå Hj. Lundbohm
den öfversiktskarta, som är bifogad Apatitkommissionens berättelse för år
1889 års arbeten och hvilken angifver en malmarea af cirka 440,000 in2.
224
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Vid denna tid hade i samband med striden mellan Gellivare aktiebolag
och dåvarande öfver stelöjtnanten C. 0. Bergman om besittningsrätten till
malmfyndigheterna å Gellivare malmberg en ytterst liflig jordrymnings-
och sprängningsverksamhet kommit till stånd, som gaf talrika tillfällen att
studera berggrundens beskaffenhet och kontrollera de magnetiska mätnin¬
garnas resultat. För att i möjligaste mån tillgodogöra sig dessa tillfällen
att lära känna berggrundens beskaffenhet föranstaltades under Apatit-
koinmissionens arbeten åren 1890 och 1891 en detaljerad granskning af
alla de ställen, där berggrunden sålunda var tillgänglig, i samband hvar¬
med samtliga observationspunkter inmättes med särskild hänsyn till malm¬
gränserna. Detta arbete, som utfördes af Hj. L undbohm och författaren,
resulterade i en geologisk karta öfver malmberget, hvilken, kompletterad
med till och med 1896 ytterligare vunna upplysningar rörande berggrun¬
dens beskaffenhet, var utställd på konst- och industriutställningen i Stock¬
holm 1897 och sedan dess är tillgänglig i Sveriges Geologiska Undersök¬
nings museum. I mån af grufdriftens framåtskridande har denna karta seder¬
mera ytterligare kompletterats, och finnes den sålunda kompletterade kartan
offentliggjord ofvan citerade uppsats af Dellwik. Af dessa detaljundersök¬
ningar framgick, att i rutin vissa delar af fältet den magnetiska intensiteten
härrör icke af samlad malm utan af magnetiska bergarter af olika natur,
delvis breccieartade. Vidare konstaterades, att vissa af de förut såsom
sammanhängande malmlager uppfattade fyndigheterna utgöras af flera mer
eller mindre stora, i hufvudsak linsformiga partier. Genom de sålunda
vunna erfarenheterna blef äfven möjligt att bättre tyda de utslag, som
erhållas med de magnetiska mätningsinstrumenten. Med ledning häraf
uppskattades år 1893 malmarean vid Gellivare till cirka 245,000 m.2 (se
Geologiska Föreningens Förhandlingar 1893, s. 339).
Den sålunda vunna uppfattningen af förhållandena vid Gellivare
malmberg har i det väsentligaste bekräftats genom de senare årens gruf¬
drift och man har för närvarande en ganska god kännedom om malmfyn-
digheternas inom Gellivare malmberg utsträckning i dagen.
Genom de bägge sista decenniernas utredningar har det blifvit ut¬
rönt, att järnmalmen i Gellivare malmberg bildar ett stort antal skilda
lager- eller linsformade partier, inbäddade i en gneislik bergart och med
samma strykning och stupning som denna.
Dessa olika malmpartier, hvilkas bildningssätt ännu ej kan anses
vara utredt, hafva sålunda i stort det förekomstsätt som utmärker lagerbild-
Kungl. MajUx Nåd. Proposition N:o 107.
225
ningar, och hafva på grund häraf benämnts lager, hvilken benämning äfven
i det följande kommer att användas. I smått förete dessa malmlager ofta
oregelbundenheter såväl därutinnan att de äro starkt veckade och sträckta
som med hänsyn till förhållandet till omgifvande bergart; de visa sålunda
i sitt uppträdande många egendomligheter, Indika ännu icke blifvit till¬
fyllestgörande förklarade, och som i åtskilliga fall föranledt missuppfatt¬
ning rörande malmlagrens utsträckning mot djupet. Inom vissa delar af
fältet är malmlagrens stupning ganska flack — ända till 30° och där¬
under —, och har detta stundom gifvit anledning till öfverskattning af
malmlagrens verkliga bredd och mäktighet, särskilt där dessas utgående,
såsom vid Välkomman in. fl. ställen, befinner sig i en kulle, som brant
sluttar åt samma håll som lagrets sidostupning.
I det följande lämnas en redogörelse för hvad som kan anses med
säkerhet vara utrönt rörande de viktigaste malmlagrens storlek och ut¬
sträckning såväl i dagen som mot djupet med ledning af de under 1890
och 1891 gjorda undersökningarna, de officiella grufkartorna och med¬
delanden af grufingenjören vid Gellivare A. Dellwik. Det hufvudsakligaste
häraf finnes redan publiceradt i Dellwiks ofvannämnda beskrifning öfver
Gellivare Malmberg.
Inom den s. k. »Stora Malmen», som utgöres af ett stort antal malm¬
linser, liggande efter hvarandra i ett streck, som från Välkommans kulles
södra sluttning; sträcker sig; i en mot söder konvex båge mot öster till
och öfver Kungsryggen fram till Tingvalls kulle, hafva 9 grufvor varit före¬
mål för brytning.
Johangrufvan har brutits till c:a 45 m. djup (101 m. allm. afv.)'
i dagbrott på en starkt böjdt svartmalmlager af c:a 2,000 m2 area.
Välkomman-Linnégrufrån har likaledes brutits i dagbrott till 100 å
109 m. allm. afv. (= 60 in. under dagytan i västra, 30 m. i östra delen)
på en c:a 400 in. långt, i nordvästra änden starkt böjdt lager med c:a
25,000 m2 malmarea, genomsatt af talrika pegmatitgångar och oregelbundna
gneispartier, stupande 30°—50° mot SV. Under nyssnämnda bottnar har
genom diamantborrning i grufvans västligaste del öfvertvärats malm dels
c:a 20 in. under grufbottnen (c:a 70 in. under dagytan och på c:a 120 in.
allm. afv.) af samma mäktighet som i grufvan på 80 in. allm. afv., näm¬
ligen 38 in.; genom ett annat diamantborrhål i grufvans östligaste del har
likaledes på c:a 120 m. allm. afv., c:a 30 m. under grufbottnen öfver-
1 Enär de olika grufvornas dagöppningar befinna sig på mycket olika nivåer, an-
gifvas i det följande dels djup under bergytan vid grufvans dagöppning och dels allmänna
afvgäningen i m. under den för hela fältet gemensamma nollpunkten på Välkommans topp
Bih. till Rikad. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 29
226
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
tvärats en malm af 29 m. mäktighet, dock innehållande ett ganska bredt
gråbergsparti; malmbredden i samma del af graf van är på 90 m. allm.
afv. enligt grafkartan 33 in., motsvarande en mäktighet af c:a 29 in.2
Emellan dessa bägge borrhål hafva ytterligare tvenne diamantborrhål ge¬
nomgått malmlagret på resp. 90 och 95 in. allm. afv., som dock där visat
sig innehålla talrika gråbergspartier, liksom i dagbrottet varit förhållandet.
Ytterligare ett diamantborrhål inom Linnégrufvans område har på 137—
160 in. allm. afv. genomgått malmlagret, ådagaläggande att malmlagret
på detta ställe ännu 40 in. under dagbrottets botten, 70 in. under dag-
ytan har en mäktighet af 33 in. eller ungefär densamma som i dagen.
Barongrufvan har brutits i dagbrott till c:a 40 in. djup (= 144 in.
allra, afv.) på ett malmlager af c:a 250 in. längd och en bredd af c:a 25
in.; malmarean c:a 6,000 in2, stupningcn 50—60° S. Genom den från
Hermelinsstollen drifna Baronorten har malmlagrets fortsättning åt öster
träffats på 198 in. allra. afv. eller c:a 90 in. under dagytan. Genom
diamantborrhål har lagret på tre ställen med c:a 70 in. mellanrum öfver¬
tvärats och därvid visat sig äga ungefär samma mäktighet som i dagen;
det djupaste af dessa borrhål öfvertvärade malmlagret på c:a 160 in. allm.
afv., alltså c:a 16 in. under dagbrottets botten.
Hermelin-Johannesgvufvan har brutits i dagbrott till c:a 35 in. djup
(159 in. allra, afv.) på ett veckadt malmlager af c:a 300 in. längd och
15—25 bredd; malmarean c:a 3,200 in2, stupningen c:a 50° S. Därjämte
pågår här numera underjordiskt grufarbete medelst takbrytning, utgående
från 200 in. allm. afv. (75 in. djup under dagytan). På sistnämnda nivå
har med Skåneorten öfvertvärats det norr om Johannes-Hermelinslagret
befintliga, af gammalt i dagen kända blodstenslagret, hvilket här på 60 in.
djup under dess utgående i dagen i orten har eu bredd af 55 m.; med
Baronorten har på samma nivå öfvertvärats ett i dagen endast obetydligt
kändt blodstenslager af c:a 20 in. bredd.
Skånegrufvan har brutits i dagbrott till c:a 30 in. djup (107 in.
allra, afv.) å ett anal mlager af c:a 300 in. längd och c:a 35 in. medel¬
bredd, malmarean c:a 9,000 in2, sidostupningen c:a 60° SO. På 90 in.
djup under dagbrottets botten, alltså på 120 in. djup under dagytan (på
c:a 200 in. allra, afv.), bär malmlagret träffats med Skåneorten, och till-
redningsarbeten för djupbrytning hafva där påbörjats; malmfyndighetens
storlek på denna nivå är ännu icke utrönt. Genom diamantborrningar
bär blifvit konstateradt, att malmlagret på c:a 50 in. djup under dagytan
(c:a 127 in. nivå) äger c:a 30 in. mäktighet.
2 Malmbredd = horisontala afståndet emellan hängandet och liggandet. Mäktighet
= vinkelräta afståndet emellan hängandet och liggandet.
227
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.
Josefmagr åfvan har brutits i dagbrott till 32 in. djup (c:a 00 in.
allm. afv.) på olt c:a 400 in. långt, i genomsnitt 10—25 in. bredt malm-
lager, malmarean esa 7,500 in2, sidostupningen är i västra delen, där malm-
bredden uppgår ända till 50 in., 30—40°, i de öfriga delarna esa 50° S.
Faltstupningcn synes vara mycket flackt stupande mot V, hvilket jämte
variationerna i stupning vållat svårigheter vid brytningens ordnande. Vid
grufrans sydvästra ände bär ett från 73 in. allm. afv. neddrifvet diamant¬
borrhål glitt 44 in. i malm med enstaka smärre gråbergsränder, hvilket
visar att malmlagret å 120 in. allm. afv. eller 55 in. under dagytan har
oförminskad mäktighet.
Upplandsgrufvan är bruten i dagbrott delvis till c:a 45 in. djup (esa
107 in. allm. afv.) på ett esa 240 in. långt, esa 20 in. bredt i sin östra
del starkt vcckadt malmlager, malmarean esa 3,500 in2, oberäknad! malm¬
fyndighetens östra, mera oregelbundna del, sidostupningen 60—75° SO,
faltstupningcn 30—40° SV. Genom diamantborrningar bär lagret öfver-
tvärats på två ställen med 60 in. afstånd från hvarandra, i bägge har
malmlagret träffats c:a 40 in. under dagytan, sålunda ungefär på samma
nivå, å hvilken graf brytningen numera bedrifves.
Sofia-Vulkangrufvorna hafva brutits till c:a 55 in. djup (c:a 104 in.
allm. afv.) på ett malmlager af c:a 700 in. längd, 15—60 in. bredd, malm¬
arean c:a 21,000 in2, sidostupningen c:a 70° S, i östra delen ännu brantare.
Malmlagrets utsträckning mot djupet har undersökts genom fyra diamant-
borrhål. Det västligaste af dessa genomgick malmlagret vinkelrätt mot
stupningsriktningen emellan 52 och 82 in. allm. afv., visande att lagret
på c:a 30 in. djup under dagytan på detta ställe har samma mäktighet
som i dagen, d. v. s. 48 in.; det andra borrhålet, som är lodrätt, träffade
på 67 in. djup ( = 117 in. allm. afv.) samlad malm och hade ännu vid
160 in. allm. afv. icke kommit in i liggandet, hvilket antyder eu ökning
af malmlagrets mäktighet på denna nivå. Det tredje borrhålet ungefär
vid inbiten af Sofia-Vulkanlagret träffade, efter att hafva öfvertvårat ett
par smärre malmlager, samlad malm vid 92 in. allm. afv. och nådde först
vid 138 in. allm. afv. liggandet, hvilket förhållande synes tyda på, att
malmlagret på detta ställe, c:a 40 in. under grufvans botten d. v. s. c:a
55 in. under dagytan, har en bredd af c:a 40 in., under det att malm-
bredden i grufvans botten midtöfver är c:a 31 in. 180 in. längre öster ut
har ytterligare ett diamantborrhål neddrifvits af 147 in. längd, lutande
57° mot NNO; detta borrhål träffade efter att hafva genomgått flera smärre
malmpartier hufvudmalmen på 120 in. allm. afv. (c:a 55 in. under dag¬
ytan) och gick i malm till 125 in. allm. afv. (85 in. under dagytan),
hvarpå efter 25 in. åter träffades malm, hvari borrhålet drefs ytterligare
228
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.
7 in. Vulkanlagret synes sålunda på 70 in. djup under dagytan äga
samma eller större mäktighet än i dagen.
Tingvallskulle-Kung Oscars grufvan är bruten i dagbrott till c:a 45
in. djup (112 in. allm. afv.) på eu delvis starkt veckad malmfyndighet af
250 in. längd och 60—100 in. bredd, malmarean c:a 21,000 in2 (inbcräk-
nadt den hittills obrutna, men till sin utsträckning kända delen af malm¬
lagret emellan Kung Oskars- och Vulkangrufvorna). Sidostupningen är i
hufvudsak c:a 50° S, men i östligaste delen, där malmen gör ett skarpt
veck 60° V. Från dagbrottets botten är en sänkning afsänka till 156 in.
allm. afv. (c:a 45 in. under dagbrottets botten), där densamma står i kom¬
munikation med den på sistnämnda nivå från norra sluttningen indrifna
stollen. Genom eu från dagbrottets botten drifven tvärort framgår, att
malmlagrets maklighet på 112 in. allm. afv. (45 in. under dagytan) på
detta ställe är lika stor som i dagen, och ett från samma nivå till 193
in. allm. afv. drifvet diamantborrhål visar, att malmen på detta ställe på
c:a 145 in. allm. afv. (c:a 80 in. under dagytan) har 55 in. mäktighet;
likaså visar en å 150 in. allm. afv. drifven tvärort en malmbredd af 70 in.
Af de på det s. k. Kaptenslagret bearbetade grufvorna, har Fredrika-
grufvan brutits i dagbrott till c:a 50 in. djup (172 in. allm. afv.) på eu
malmlins af 120 in. längd och 15—25 in. bredd; malmarean c:a 1,800
in2, sidostupningen c:a 75° SSO. Numera brytes densamma medelst tak¬
brytning med igensättning dels å eu 200 in. och dels å eu 240 in. etage,
hvarifrån uppfordringen sker genom ett i sidostenen afsänkt lodrätt schakt.
På 240 in. allm. afv. (c:a 120 m. under dagytan) är malmarean ungefär
lika stor som i dagen, hvarjämte torde böra anföras, att malmen på djupare
nivåer är renare än på högre.
Kaptensgrufvan har medelst pallning dels från dagen och dels
under afsätta malmtak med dagbrytning brutits till c:a 80 in. djup (204
in. allm. afv.) på en c:a 200 in. lång, 8—20 in. bred malmlins med samma
strykning och stupning som Fredrikagrufvans malmfyndighet; malmarean
c:a 1,800 in2. För närvarande brytes grufvan medelst takbrytning från
238 m. allm. afv. (c:a 110 in. under dagytan), hvarvid malmen uppfordras
genom Kungssehaktet.
Västra Kaptensgrufvan har likaledes från dagen brutits i dagbrott
till c:a 25 in. djup (148 in. allm. afv.) å eu liten malmlins af c:a 500
in2 malmarea. Den har vidare under afsättande af tvenne bottnar af malm
med påbrytning uttagit till 185 in. allm. afv., hvarvid malmen utfraktats
och uppfordrats genom nedre Hertiggrufvan. För närvarande pågår tak¬
brytning från 238 in. allm. afv. (c:a 115 in. under dagytan) med upp¬
fordring genom Kungssehaktet.
Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.
229
Kungs- och, Hertiggrufvan bry tes på ett långsträckt malmlager,
hvars utgående befinner sig i en brant bergssluttning. Malmlagret har
eu känd längd af c:a 500 m. och eu varierande bredd, stundom uppgående
till 30 ä 40 in. Malmarean är c:a 5,000 m2. Hertiglagret är bearbetadt
medelst dagbrott till 205 in. allm. afv. (60—10 in. under dagytan) samt
arbetas numera med underjordisk brytning (takbrytning med igensättning)
i en etage, hvars sula befinner sig på 240 in. allm. afv. På sistnämnda
nivå — 100—50 in. under dagytan — är malmarean lika stor som å 171
in. allm. afv. En jämförelse med malmarean i dagen är här lika litet
som vid flera af de öfriga grufvorna, särskilt Välkonunan- och Johannes-
Hermelinsgrufvorna, ej möjlig, emedan malmgränserna i dagen icke blifvit
inmätta å grufkartan innan dagbrytningen började, hvarefter de vid gruf-
kartans upprättande, sedan eu del af väggarne i grufvans öfre delar måst
nedsprängas för beredande af trygghet för ras, ej vidare kunna bestämmas.
Under de för närvarande djupaste arbetsrummens nivå har Kaptens-
lagret träffats medelst diamantborrning dels på 245—268 in. allm. afv.
eller c:a 20 m. under takbrytningsetagens bottennivå (c:a 100 in. under
dagen) med ett från 207 in. allm. afv. i Kungsschaktet ansatt borrhål med
60° lutning mot norr, i hvilket malmen på 255 in. allm. afv. synes äga
eu mäktighet af c:a 23 in., alltså något smalare än i dagbrottets botten
midtöfver, dels på 280—308 m. allm. afv., c.a 60 in. under takbrytnings¬
etagens bottennivå, och c:a 120 in. under dagytan, medelst ett från Hertig-
schaktet på 240 in. allra. afv. ansatt hål med 48° lutning mot norr. Malm¬
lagret har af detta att döma c:a 26 in. mäktighet på c:a 295 m. allra. afv.
eller ungefär samma som i dagbrottets botten å 190 in. allra. afv. men
större än på takbrytningsetagens bottennivå å 237 in. allm. afv. Slut¬
ligen har genom ett vertikalt borrhål, som från 235 in. allm. afv. går till
414 in. allra, afv., samlad malm blottats mellan 375 och 295 in. allra. afv.
eller på det djup, på hvilket enligt sidostupningen på högre nivåer det i
Kaptensgrufvan brutna malmlagret väntades blifva anträffad; enligt detta
har malmlagret på c:a 385 in. djup en oxaktighet af 12 å 13 in. på c:a
225 in. djup under dagytan eller ungefär så som i samma fyndighet å c:a
240 m. allra. afv.
I Kaptenslagrets strykningsriktning mot sydväst är ett utprägladt
koinpassdrag inom »Hertigen af Dalarne», hvilket antyder att Kaptenslagret
fortsätter vidare mot SSV under härvarande 30—33 in. mäktiga jordbetäck¬
ning. Genom flera borrhål har tillvaron af samlad malm inom detta om¬
råde konstaterats, men af hittills utförda undersökningar är det omöjligt
att draga några bestämda slutsatser rörande malmtillgången.
230
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Bland öfriga mera spridda malmfyndigheter har Seletsgrufvan i dag¬
brott brutits till 70 in. djup (161 in. allm. afv.) på ett stockformigt malm¬
parti af c:a 120 in. längd och -en maximibredd af 40 in.; malmarean år c:a
2,000 in.2, sidostupningen c:a 65° S och fältstupningen c:a 60° V. Malm¬
tillgången i grufvans botten är ungefär densamma som i dagen.
Kjellbergsgrufvan har brutits på ett malmparti af c:a 700 in. malm¬
area i dagbrott till c:a 10 in. djup under dagytan. Genom ett flertal
diamantborrhål har det för denna malm egendomliga förhållandet kommit
i dagen, att fyndigheten sannolikt icke sträcker sig till mer än c:a 20 in.
under dagytan.
Af öfriga mera betydande malmförekomster inom Gellivare Malmberg
märkes »Norra Alliansen», som dock icke hittills blifvit föremål för ordnad
grufdrift men som undersökts genom ett 55° mot norr lutande diamant-
borrhål, hvilket på c:a 25 in. djup under dagytan vid c:a 205 in. allm. afv.
genomgick ett c:a 18 in. mäktigt malmlager, innehållande några smärre
gråbergsinlagringar, och på c:a 55 in. djup under dagytan, vid c:a 240 in.
allm. afv. ytterligare ett likartadt malmlager af c:a 25 in. mäktighet; de
bägge lagren åtskilda af ett 11 in. mäktigt gråbergsparti. Bägge de i
borrhålet genomgångna malmlagren äro midt öfver borrhålet blottade i dagen,
det förra dock icke till hela sin bredd, det senare åt 17 in. mäktighet i
dagen; de bägge lagren hafva c:a 70° sidostupning mot söder. Malmarean
i dagen uppskattas till c:a 5,000 in.2
»Södra Alliansen» och »Dennevitz» omfatta flera malmpartier med
mycket oregelbundet förekomstsätt, som ännu ej är fullt utredt; hittills
utförda undersökningsarbeten synas antyda en mycket flack stupning mot
väster. Malmarean uppgår enligt ingeniör Dellwik till c:a 9,000 in.2
Brytning har ägt rum i dagbrott till c:a 7 in. medeldjup under dagytan.
Hv i täfo ?\s- in a 1 m 1 agr e t har eu längd af c:a 200 in. och en bredd af
10—40 å 50 in. Malmarean är 5,800 in.2; sidostupningen c:a 50° S.
Fyndigheten har icke hittills varit föremål för brytning. Genom en stoll
från öster har malmlagret anträffats på 30 in. djup under dagen, och med
ett diamantborrhål öfvertvärades detsamma c:a 30 in. under dagen och
synes där äga c:a 26 in. mäktighet.
Till malmfyndigheterna å Gellivare malmberg hör äfven den vid
Koskulls Skulle, som äges af bergverksaktiebolaget Freja. Denna malm¬
fyndighet, som uppgifves äga en malmarea af c:a 25,000 m.2, utgöres till
hufvudsaklig del af järnrik, fosforfattig malm och brytes medelst dagbrytning.
231
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Utom de nu nämnda malmlinserna och malmlagren förekomma inom
Gellivare Malmfält talrika större och mindre sådana, hvilka ännu icke varit
föremål för brytning eller för närmare undersökning, dels på grund af
sitt aflägsna eller isolerade läge och dels på grund af jordbetäckningens
djup, men som både äga den storlek och äro af den kvalitet att de kunna
anses fullt brytvärda under nuvarande förhållanden. Hit höra: fyndig¬
heterna inom utmålen Bergtnåstarcgrufvan, Qvcnsel, Robsahm och Carl
Sparre i fältets västra del, N:a Nya Baron (blodstenen), ö:a Baron, V:a
Hermelin, Johannes (blodstenen), Meldercreutz, S:a Hertigen af Skåne,
Skånemalmens västra del, Lars, Vulkan, Norrbotten samt Hertigen af Da-
larne m. fl.
En uppskattning af malmareorna hos dessa malmfyndigheter, utförd
åt ingeniör Dellwik, har gifvit följande resultat:
Bergmästaregrufvan.........c:a 1,000 m.2
N:a Robsahm............t> 1,500 »
Barons blodsten...........» 2,000 »
ö:a Baron.............> 3,500 »
V:a Hermelin............> 3,000 >
Johannes blodsten..........» 5,000 »
Meldercreutz............» 700 »
S:a Hertigen af Skåne........» 700 »
Larsmalmerna............» 4,000 >
Egentliga Vulkanmalmen.......» 5,000 »
Norrbotten.............» 1,800 »
Hertigen af Dalarne.........» 3,500 »
Summa c:a 31,700 m.2
Därjämte finnes ett icke ringa antal fyndigheter af helt annan typ
än de i det föregående omnämnda. Dessa, hvilka hufvudsakligen uppträda
inom området emellan »Stora malmen» och Kaptenslagret, erinra i många
hänseenden om malmförekomsterna vid Mertainen (se nedan), i det att de
utgöras dels af magnetitimpregnerad, tydligen starkt omvandlad bergart,
och dels af en breccia af brottstycken af gneis, sammankittade af magnetit
o. a. mineral i mer eller mindre riklig mängd. Stundom förekommer
äfven här magnetiten samlad i större partier, såsom i utmålen Eugenia,
Charlotta, Hedvig, Nils, Erik, Ludvig, Leipzig, Parta in. fl., men dessa
malmpartier bestå vanligen af relativt fattig malm och hafva såvidt man
hittills utrönt ringa utsträckning. Dessa förekomster förorsaka emellertid
282
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
vidsträckta kompassdrag, och det är väsentligen dessa, som vid äldre upp¬
skattningar öfver malmtillgångarna i Gellivare förorsakat öfverskattning.
Oaktadt på enstaka ställen, såsom nämndt, samlad malm anträffats inom
dessa områden, upptagas dessa malmtillgångar icke ,i nedanstående kalkyler.
I förbigående må dock nämnas att ingeniör Dellwik uppskattat arean af
desamma till 55,000 å 65,000 m.2
Af ofvan lämnade sammanställning af hvad, som vid grufdriften och
genom särskilda undersökningsarbeten utrönts beträffande arealen af malm¬
fyndigheter, torde framgå, att man utan fara för öfverskattning kan lie-
räkna:
arean af med grufbrytning belagda malmer inom de af
Aktiebolaget Gellivare Malmfält disponerade utmålen c:a 129,000 m.2
arean af med grufbrytning icke belagda malmer, Indika
dock under nuvarande förhållanden kunna anses
brytvärda, afrundadt.............» 31,000 »
Summa c:a 160,000 m.2
Därtill kommer arean af den bergverksaktiebolaget Freja
tillhöriga Koskullskullemalmen, hvilken är . . . . c:a 25,000 m.2
hvad sålunda totala arean af under nuvarande förhållanden brytvärd malm
inom hela Gellivare Malmberg är c:a 185,000 m.8
Malmprocenten varierar i de särskilda grufvorna, såsom bl. a. torde
framgå af ofvan lämnade resumé af förhållandena i de olika grufvorna, i
Indika gråbergspartier ofta uppträda i mycket växlande mängd på ett sätt,
som nödvändiggör deras lössprängande i samband med malmbrytningen.
Enligt af ingeniör Dellwik meddelade uppgifter växlar malmprocenten inom
själfva fyndigheten (den bergkvantitet, som af säkerhetshänsyn måste lös-
sprängas ur grufväggarne, ej inräknad) emellan 55 och 90 (se nedan¬
stående tab. III).
Hvad malmens eg. v. beträffar är denna något olika i olika delar
af fältet, hvilket hufvudsakligen står i samband med malmens järn- och
fosforhalt.
Genomsnittshalterna af järn och fosfor i malmen från Gellivare äro
enligt Dellwik:
Kvngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
233
Grufva.
|
Järn.
%.
|
Fosfor.
%.
|
Johan ................
|
60-62
|
15—2-0
|
Välkomman—Linné.........
|
63’5—64‘5
|
c:a 10
|
Baron................
|
63
|
080
|
Johannes—Hermelin.........
|
64—66
|
0-70—080
|
Skåne ................
|
62-63
|
c:a 15
|
Josefina...............
|
62-63
|
nära 10
|
Uppland..............
|
64—65
|
> l-o
|
Sofia—Vulkan............
|
61—64
|
0-7—10
|
Tingvalls kulle...........
|
635—645
|
c:a TO
|
Selet................
|
67—69
|
0T5—020
|
Kaptenslagret, A-malm........
|
67—69
|
< 0035
|
» öfrig malm......
|
67
|
0-25—085
|
De skilda malmernas eg. v. angifvas å nedanstående tabell.
Tab. III, utvisande malmprocent och malmens eg. v. samt den kvantitet malm
som kan vinnas genom en meters afsänkning af de resp. malmfyndigheterna.
Fyndighet.
|
Malmarea
m.2
|
Malm-“<S inom
fyndigheten.
|
Malmens
eg. v.
|
Ton malm per
sänkmeter.
|
Norra Johan............
|
2,000
|
75
|
40
|
6,000
|
Välkomman—Linné.........
|
25,000
|
65
|
40
|
65,000
|
Baron...............
|
6,000
|
70
|
4-0
|
16,800
|
Hermelin—Johannes.........
|
3,200
|
90
|
4-2
|
12,100
|
Skåne ...............
|
9,000
|
70
|
40
|
25,200
|
Josefina..............
|
7,500
|
55
|
4o
|
16,500
|
Uppland..............
|
3,500
|
75
|
4-2
|
11,025
|
Sofia—Vulkan...........
|
21,000
|
70
|
4 0
|
58,800
|
Tingvalla kulle...........
|
21,000
|
75
|
4-2
|
66,150
|
Dennevitz.............
|
9,000
|
75
|
4-2
|
28,350
|
Hvitåfors..............
|
5,800
|
70
|
4 0
|
16,240
|
N:a Alliansen ...........
|
5,000
|
65
|
40
|
13,000
|
Selet ...............
|
2,000
|
75
|
4 5
|
6,750
|
Kaptenslagret ............
|
9,000
|
80
|
4-5
|
32,400
|
Summor för ofvanstående
|
129,000
|
—
|
—
|
874,315
|
Koskulls kulle...........
|
25,000
|
80
|
4-5
|
90,000
|
Totalsumma
|
154,000
|
—
|
—
|
464,315
|
Bih. till Rik sd. Prat. 1007. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft. 30
234
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 101.
Inom de ofvanstående 129,000 m.2 erhålles således vid 1 m. afsänkning
i medeltal 2*9 ton malm per in.2 malmarea. Användes, såsom torde vara
berättigad^ samma siffra vid motsvarande beräkning beträffande hela den
ofvannämnda malmarean inom Aktiebolaget Gellivare Malmfälts utmål eller
160,000 in.2 erhålles alltså 464,000 ton malm för hvarje meters afsänkning
af hela malmarean och sålunda för hela Gellivare Malmberg c:a 554,000
ton per sänkmeter, oberäknadt de såsom f. n. icke brytvärda anförda
malmtillgångarna.
Hvad beträffar malmlagrens utsträckning mot djupet hafva hittills
utförda arbeten visat att samma oregelbundenheter te sig i vertikal som i
horisontal led. Såsom af grufkartorna tydligt framgår växla malmbredd
och strykningsriktning ofta i hög grad inom samma lager, såväl i dagen
som på djupare nivåer och te sig stundom på skilda nivåer sinsemellan
ganska olika. Likaså varierar stupningsriktningen ej blott inom fältets
olika delar utan ofta inom samma grufva på olika nivåer. På malmlagrens
utsträckning mot djupet inverkar också den utpräglade fältstupningen, som
konstaterats inom de flesta delarna af fältet, och hvars inverkan ej får
förbises vid bedömandet af huruvida ett vidgande eller afsmalnande af
malmlagret mot djupet föreligger. Inom vissa delar af fältet uppträda
oregelbundna gråbergspartier inuti malmen såväl i dagen som på djupare
nivåer; för dessas uppträdande synes hittills icke någon lagbundenhet
hafva blifvit utrönt och desamma kunna därför lätt vilseleda vid bedömande
af malmfyndighetens utsträckning mot djupet.
På grund af dessa förhållanden är man lika litet berättigad att af
t. ex. en ökning af malmbredden vid en viss nivå sluta till att malmlagret
vidgar sig mot djupet som att af en minskning däraf på ett annat ställe
sluta till ett afsmalnande. För bedömande af frågan om huru långt Gelli¬
vare malmfyndigheter sträcka sig mot djupet hafva ännu ej tillräckliga
hållpunkter erhållits genom de arbeten, som hittills blifvit utförda. Af
ofvan lämnade uppgifter framgår att endast ett fåtal af fyndigheterna varit
föremål för arbete eller undersökning till större djup än 100 m. under
dagytan. De flesta grufvorna hafva endast nått 30 å 60 m. djup och
genom diamantborrning hafva malmlagren ej öfvertvärats på större djup
än högst 120 m. under jord, med undantag af på ett ställe där malm¬
lagret öfvertvärats på c:a 225 m. under dagytan. Vid alla de fyndigheter,
som genom grufarbete eller diamantborrning blifvit närmare kända på
djupare nivåer, har det visat sig att malmlagrcn fortsätta med i det stora
hela oförändrad mäktighet till största hittills nådda djup; undantag här¬
ifrån gör endast Kjellbergsgrufvans fyndighet (se ofvan).
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.
235
De hittills vid grufbrytningen inom Gellivare Malmberg gjorda iakt¬
tagelserna hafva sålunda icke gifvit grundad anledning att antaga det
malmlagren hastigt afsmalna mot djupet, men de äro å andra sidan icke
af den omfattning att de kunna anses visa huru stort deras djup¬
gående är. Ej heller föreligger en så fullständig geologisk utredning
af de delvis mycket invecklade förhållandena inom fältet att man däraf
kan draga bestämda slutsatser i detta hänseende. Så mycket torde dock
af hvad man känner om härvarande fyndigheters dimensioner och hufvud-
dragen af deras förekomstsätt kunna slutas att malmtillgångarna härstädes
äro högst betydande och att de äro tillräckliga för stor brytning under en
lång tidrymd.
För att gifva eu mera öfverskådlig bild af storleken af malmtillgån¬
garna inom de ifrågavarande fyndigheterna lämnas i Tab. IV eu uppgift
rörande storleken af de ur resp. grufvor t. o. in. år 1906 bratna malm-
kvantiteterna, malmkvantitet tillredd för brytning samt beräknad malm-
kvantitet till ett djup af 100 in. under resp. grufvors nuvarande bottnar,
äfvensom de djup under dagytan, till b vilka resp. grufvor skulle afsänkas
för vinnande af denna malmkvantitet.
Till dessa kvantiteter böra läggas de malmkvantiteter som kunna
beräknas erhållas vid afsänkning af de å sid. 231 uppräknade malmfyndig-
heterna, representerande en malmarea af i rundt tal 31,000 m.2, som enligt
ofvan å sid. 234 angifna beräkningsgrund sålunda vid 100 m. afsänkning
kunna beräknas lämna 8,990,000 ton malm, hvadan alltså till ifrågavarande
djup kan påräknas eu malmkvantitet af i rundt tal 50 millionen ton ut¬
öfver den redan utbrutna kvantiteten af c:a 12’5 millioner ton, räknadt
alltså till i medeltal c:a 125 in. under jordytan. Jämföres detta djup med
det, till hvilket andra svenska grufvor blifvit arbetade på fyndigheter, som till
sin utsträckning i dagen äro vida mindre, torde man finna att stor sanno¬
likhet förefinnes att Gellivare Malmfält hyser mycket stora malmtillgångar
äfven under nämnda djup.
236
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.
Tal). IV.
Grufva.
|
Grufvans
eller till-
rednings-
nivåns nu¬
varande
djup under
dagytan.
|
Ur grufvan
bruten
kvantitet
malm
|
Malmtillgång
obruten ofvan
tillrednings-
nivån
|
Malmtillgång
under tillred-
ningsnivån
intill 100 m.
djup där¬
under
|
Summa obru¬
ten malm
till 100 m.
djup under
tillrednings-
nivån
|
Grufvans
beräknade
djup efter i
föregående
kolumn an-
gifven
malmkvan¬
titets ut¬
tagande.
|
|
m.
|
ton.
|
ton.
|
ton.
|
ton.
|
Norra Johan ......
|
45
|
| 1,788,752-4
|
1 -
|
600,000
|
600,000
|
145
|
Välkomman—Linné . .
|
60—30
|
( 173,700
|
6,500,000
|
6,673,700
|
160-130
|
Baron.........
|
40
|
343,176-9
|
247,700
|
1,680,000
|
1,927,700
|
140
|
Hermelin—Johannes . .
|
35
|
467,706-4
|
91,600
|
1,210,000
|
1,301,600
|
135
|
Skåne .........
|
30
|
|
|
1 107,100
|
2,520,000
|
2,627,100
|
130
|
Josefina........
|
32
|
i 1,638,812 1
|
| 34,200
|
1,650,000
|
1,684,200
|
132
|
Uppland.......
|
45
|
1
|
1 44,600
|
1,102,500
|
1,147,100
|
145
|
Sofia—Vulkan.....
|
55
|
1,554,516-7
|
1,484,700
|
5,880,000
|
7,364,700
|
155
|
Tingvalls kulle ....
|
45
|
3,369,622-5
|
1,121,200
|
6,615,000
|
7,736,200
|
145
|
—
|
—
|
1142,018-3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Selet.........
|
70
|
la 2,416,377-1
|
12,800
|
675,000
|
687,800
|
170
|
Kaptenslagret.....
|
50-120
|
1 »657,471-0
|
490,700
|
3,240,000
|
3,730,700
|
150-220
|
Dennevitz.......
|
7
|
73,497-5
|
62,800
|
2,835,000
|
2,897,800
|
107
|
Hvitåfors.......
|
0
|
—
|
—
|
1,624,000
|
1,624,000
|
100
|
N:a Alliansen.....
|
0
|
-
|
—
|
1,300,000
|
1,300,000
|
100
|
Summor
|
—
|
12,450,950 9
|
3,871,100
|
37,431,500
|
41,302,600
|
—
|
10. Lopasjärvi.
Denna fyndighet, belägen invid järnvägslinjen Gellivare—Ofoten, upp¬
täcktes omkring 1898 och besöktes under statens malmfältsundersökningar år
1899 af statsgeologen F. Svenonius, som enligt »Jukkasjärvi malmtrakt», s. 132,
erhöll den uppfattningen att här sannolikt föreligger »en zon af magnetit-
haltig granulit, måhända med kors och tvärs gående malmfyllda mindre
sprickor. De af ingenjör Ericsson år 1900 utförda undersökningarna synas 1 2 3
1 Brutna ur Hermelins-, Prins Oscars- och Tingvallskulle-grufvorna före 1894.
2 Brutna 1894—1906.
3 » före 1894.
Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 101'.
28 7
bekräfta riktigheten af denna uppfattning. Fast häll synes ingenstädes hafva
blifvit blottad inom området.
Af föreliggande uppgifter framgår sålunda att fyndigheten torde
vara värdelös.
11. Ekströmsberg.
Detta malmfält besöktes under statens malmfältsundersökningar år
1899 af statsgeologen Fr. Svenonius, som i »Jukkasjärvi malmtrakt» sid.
114—124 lämnat eu redogörelse för hvad som genom dittills utförda under¬
sökningar utrönts rörande fyndighetens natur, storlek och beskaffenhet i
öfrigt jämte en af A. O. Bergman upprättad karta öfver fältet. Enligt denna
redogörelse äfvensom enligt meddelande af H. Bäckström1 bildar malmföre¬
komsten en sammanhängande komplex af svartmalm och blodsten, omgifven
af kvartsporfyr och förande inlagringar af kvartsporfyr och mörk porfyri!.
Svenonius uppgifver i nämnda publikation att malmarean uppgår till 40,000
ä 50,000 in." samt att malmkvantiteten i fältet synes vara mycket bety¬
dande; rörande malmens kvalitet angifves svartmalmen i medeltal hålla
60,86 % järn och l,eoi % fosfor och blodstenen 60,94 % järn och 1,032 % fosfor.
Efter 1899 hafva undersökningsarbetena fortsatts ytterligare, och har
därigenom kännedomen om fyndighetens natur i väsentlig grad ökats. Om
dessa undersökningars resultat lämnas nedan en redogörelse, grundad på
en af ingenjör C. Ericsson upprättad, af geologiska, magnetiska och nivå¬
kartor åtföljd beskrifning.
Malmen inom Ekströmsbergs malmfält är till största delen dold af
lösa jordaflagringar och går endast på några ställen upp i dagen. Fyn¬
dighetens utsträckning i dagen har dock utrönts något så när genom tal¬
rika jordrymningar samt genom de magnetiska mätningarna.
Hufvuddelen af malmen utgöres af svartmalm, som bildar ett stort,
af allt att döma sammanhängande parti, benämndt »det stora svartmalms-
lagret». Blodstensmalm bildar likaledes ett ganska stort, i talrika jord¬
rymningar blottadt, sammanhängande parti af lagerliknande form i fyndig¬
hetens sydvästliga del, parallellt med det ofvannämnda »stora svartinalms-
lagret» och benämndt »det stora blodstenslagret». Emellan »det stora svart-
malmslagret» i NO och »det stora blodstenslagret» i SV förekomma flera
långsträckta partier af dels svartmalm och dels blodstensmalm af 3—10
in. bredd, åtskilda af skiffriga partier af porfyr af 3—12 in. bredd.
1 Geologiska Föreningens Förhandlingar 1904. Bd 26, s. 181.
238
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
»Det störa svartmalmslagret» går i dagen på ett par ställen och har
därjämte blottats genom ett tiotal jordrymningar. Afståndet emellan den
nordvästligaste och den sydostligaste punkt, å hvilken denna malmfyndig¬
het blottats, är 930 in.; den magnetiska kartan tyder på att fyndigheten
fortsätter ytterligare cirka 130 in. mot NV och cirka 200 m. mot SO,
hvadan sålunda »det stora svartmalmslagrets» kända längd är 930 m. och
sannolika längd cirka 1,260 m. Mäktigheten, som i detta fall, då stup-
ningen är lodrät, är detsamma som malmbredden, växlar på de platser,
där fyndigheten blifvit blottad till hela sin bredd, mellan 22 och 52 in.
Malmarean beräknad efter den ofvan anförda kända längden är cirka 32,000
in.2 och efter den sannolika längden cirka 35,500 in.2
»Det stora blodstenslagret» har genom jord rymningar blottats på flera
ställen på en längd af cirka 420 in.; dess vidare blottande bär hittills ej
skett på grund af den djupa jordbetäckningen. I den sydostligaste jord¬
rymningen är fyndigheten 18 in. bred och i den nordvästligaste 7 in.,
maximibredden är 21 in. Det är häraf tydligt att fyndigheten bär afse-
värdt större längd än den nyss angifna. Arean af den säkert kända delen
af »det stora blodstenslagret» uppgår till 5,200 in.2, hvilket sålunda är ett
minimital.
De emellan de bägge ofvan anförda »lagren» förekommande malm¬
partierna af svartmalm och blodstensmalm äro likaledes blottade på ett
tiotal ställen på en sträcka af 500 in. På denna sträcka upptaga enligt
Ericssons geologiska karta dessa malmpartier en area af 4,760 in.2 Enligt
kartan sträcker sig dock ett af dessa partier vidare mot SO och har i den
sydostligaste jordrymningen eu bredd af 10 in., och är sålunda äfven denna
area ett minimital.
I fältets nordöstra del slutligen är en malmlins af 170 in. längd
och 13 in. maximimäktighet blottad, bestående af dels svartmalm och
dels blodsten och i dagen intagande en areal af 1,860 in.2
Af det ofvan anförda framgår, att arean af den blottade malmen är
cirka 44,000 in.2 och att totala arean med högsta grad af sannolikhet kan
angifvas till cirka 50,000 in.2
Hvad beträffar malmens kemiska beskaffenhet innehåller svartmalmen
i det »stora svartmalmslagret» enligt analys af 41 generalprof i medeltal
64,io % järn (58,43— 68,68 f) och 1,27 % fosfor (0,280—2,42 Y>, i ett prof
0,07i i). Blodstenen i det »stora blodstenslagret» håller enligt analys af
31 generalprof i medeltal 61,07 % järn (54,60—65,94 %) och 1,46 % fosfor
(0,792—2,336 /). Hvad de öfriga smärre malmpartierna beträffar, har mal¬
men i 32 generalprof från olika delar af desamma visat i medeltal 63,is
% järn (56,71—67,85 %) och 1,094 % fosfor (0,238—1,842 %).
239
Kungl. Maj-.ta Nåd. Proposition N:o 107.
O
A svafvelhalten hafva 11 prof från olika delar af fiVltet analyserats
och befunnits hålla mellan 0,037 och 0,oo9 % svafvel.
Titansyrehalten har i ett generalprof från det »stora svartmalmslag-
ret» befunnits uppgå till 0,56 %.
Tvenne analyser af svartmalm från Ekströinsberg hafva gifvit föl¬
jande resultat:
|
I.
|
II.
|
Järnoxid ....
|
%
|
%
4,09
|
Järnoxidoxid ul . .
|
|
80,12
|
Manganoxid ul . . .
|
|
0,25
|
Kalk......
|
|
4,68
|
Talk.......
|
|
0,73
|
Lerjord......
|
|
0,88
|
Kiselsyra . . . . ,
|
|
4,21
|
Fosforsyra . . .
|
|
3,46
|
Titansyra ....
|
|
0,17
|
Svafvel .....
|
|
0,03
|
|
Summa 99,55
|
98,62
|
Järn.......
|
|
60,8S
|
Fosfor ......
|
|
1,57
|
Beträffande malmfyndighetens djupgående hafva inga särskilda un¬
dersökningar blifvit utförda, om man undantager ett diaraantborrhål, som
öfvertvärade det s. k. stora svartmalmslagret på c:a 40 m. djup under dagen
och som visade, att malmlagrets mäktighet på denna punkt och på detta
djup . är c:a 16 m.; i dagen därofvanför är fyndigheten jordbetäckt.
Fyndigheten uppträder i en delvis mycket brant sluttning med 70 in.
höjdskillnad emellan de högst och lägst belägna punkter, i Indika malmen
blifvit blottad. Af de magnetiska mätningarna, hvilka emellertid icke på
någondera sidan blifvit fullföljda till neutralt område, synes framgå, att
här föreligger en fyndighet med betydande djupgående.
Hvad beträffar de malmkvantiteter, som kunna erhållas från denna
fyndighet, kan man, att döma af de uppgifter som föreligga, beräkna att
vid brytningen erhålla en hög malmprocent och rik malm. Man torde på grund
däraf kunna antaga, att af en m.3 malm kan erhållas c:a 4 ton malm.
240
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Ofvanför den norr om faltet framrinnande bäcken Rattekjokks nivå c:a 80
m. under fyndighetens högst belägna del, till hvilken nivå brytning
medelst dagbrott antagligen kan ske, torde sålunda förefinnas en malm¬
kvantitet af c:a 10,000,000 ton och därunder c:a 200,000 ton malm för
hvarje meters afsänkning af hela malmarean. Malmkvantiteten inom det
för malmgrufvor ganska måttliga djupet af c:a 140 m. under dagen kan
alltså beräknas till c:a 30,000,000 ton och synes anledning att antaga att
betydande malmtillgångar förefinnas äfven under denna nivå.
Malmfältet är belagdt med 15 utmål lagda den 16—24 juli 1902.
12. Laukujärvi.
Denna år 1898 upptäckta fyndighet undersöktes under statens malm-
fältsundersökning 1899 af statsgeologen F. Svenonius, som konstaterade att
här förekommer såväl svartmalm som blodstensmalm af rätt obetydlig ut¬
sträckning. Enligt en af ingeniör C. Ericsson afgifven, af magnetiska och
geologiska kartor åtföljd beskrifning förekomma här två slag af malm¬
fyndigheter. Den enå utgöres af en på de magnetiska mätnings-
instrumenten inverkande zon af gabbro, porfyriter o. a. bergarter, som
innehålla magnetit dels fint insprängd och dels som smärre ådror, ofta
tillsammans med kisel’ och apatit, men där malmen hvarken i af¬
seende å kvantitet eller beskaffenhet i öfrigt är sådan att den kan blifva
föremål för brytning. Den andra består af ett stockformigt parti af
samlad malm som synes äga en längd af cirka 150 in. och en bredd af
intill 30 m. samt en malmarea af cirka 2,500 m2, beläget invid norra
stranden af Laukujärvi. Malmen utgöres af en finkornig blandning af mag¬
netit och järnglans med kalkspat i växlande mängd. Fosforhalten är väx¬
lande, i allmänhet ganska låg. Tvenne generalprof af malmen gåfvo vid
analys:
Järn Fosfor Svafvel
% % %
1 ...... 59,98 0,336 0,018
2 ...... 56,85 0,013 0,167
3 ...... 58,19 0,069 0,016
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
‘241
13. Toppi.
Denna år 1899 upptäckta malmfyndighet besöktes under statens
malmfältsundersökning år 1899 af statsgeologen F. Svenonius och är af
denne, i »Jukkasjärvi Malmtrakt», sid. 128, beskrifven under benämningen
Njuotjamaluspavara såsom »ett mindre antal inmutningsområden å hvilka
endast några ojämna, i regeln ganska svaga kompassdrag kunde återfinnas»,
och synbarligen utan värde. Sedermera har enligt ingenjör Carl Ericsson
hällen blottats på tre ställen och en kisig, delvis apatitrik svartmalm träf¬
fats, hvars utsträckning och beskaffenhet dock icke blifvit närmare utredd;
förhållandena för öfrigt inom området synas såsom d:r Svenonius fram¬
hållit, göra det sannolikt att malmen bildar smärre basiska utsöndringar
i gabbro, ocli att fyndigheten är af ringa storlek och värde.
14. Raggisvaara.
Denna år 1897 upptäckta fyndighet af kopparmalm, besöktes under
statens malmfältsundersökningar år 1899 af statsgeologen F. Svenonius som i
»Jukkasjärvi Malmtrakt», s. 133—135, uppgifver densamma vara värdelös.
Malmen utgöres af kopparkis, som i större och mindre klumpar förekom¬
mer tillsammans med kvarts och kalkspat på smala, högst ett par deci¬
meter breda gångar af obetydlig längd. Några närmare undersöknings¬
arbeten synas här icke hafva blifvit utförda.
Bill. till Riksd. Prof. 1007. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.
31
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nio 107.
243
Bilaga 1•
Sammanfattning af hufvudresultaten af magnetiska undersök¬
ningar vid Kiirunavaara malmfält i Norrbottens län utförda
under åren 1900—1905.
Af
V. Carlheim-Gyllensköld.
Ändamålet med dessa mätningar var att uppteckna det magnetiska
tillståndet i bergets omgifningar innan ännu någon malm borttagits där¬
ifrån, för att i ett framstående fall, oberoende af alla teorier, studera den
magnetiska verkan af malm och berglager.
Därjämte hade man för ögonen det praktiska syftet att möjligen
genast erhålla åtskilliga upplysningar om malmens utbredning mot djupet.
För ändamålet har ett område af 472 kilometers längd och lika
bredd betäckts med ett antal tvärlinjer tvärs öfver malmryggens längd¬
axel, på hvilka tvärlinjer täta mätningar gjorts, som alla reducerats till
absolut jordmagnetiskt mått enligt C.G.S.-systemet.
En synnerlig omsorg har ägnats åt jordmagnetismens verkan som
helhet, såväl under talrika mätningar i gruffältets omgifning, som under
resor utefter järnvägen till bron öfver Kalix älf och uppför Kalix älf till
Paittasjärvi.
Ur de gjorda mätningarna har beräknats den från malmen ensamt
härrörande kraftens komposanter i tre mot hvarandra vinkelräta riktnin¬
gar, nämligen vertikalt nedåt jordens medelpunkt, och horisontellt längs
malmens längdaxel och tvärs öfver densamma.
De öfver de störande krafternas komposanter uppritade kartorna
visa en utomordentligt regelbunden fördelning af krafterna: emellan tvär¬
linjerna igenom Grufingenjören och Jägmästaren, på 800 och 3,200 meters
afstånd söder om Kiirunavaarabasens nollpunkt, visa sig krafterna på alla
tvärlinjer i det närmaste lika (se kartbilagorna A, B och C), hvilket antyder
att malmmassan på denna sträcka af 2,400 meter bildar en sammanhängande
244
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
klump. Attraktionen parallellt med malmens längdriktning är i det när¬
maste noll, så att attraktionen nedåt och i öster—väster kunna samman¬
sättas till en resultat i ett plan vinkelrätt mot malmens axel.
Medeltal af krafterna på ett femtiotal tvärlinjer har här tagits, och
erbjuder resultatet således en hög grad af säkerhet (se efterföljande tabell).
De lokala attraherande krafterna i ett plan vinkelrätt mot malmaxeln
äro framställda i bifogade diagram (bilaga D), och visa en utomordent¬
ligt vacker och regelbunden gång, utom i trakten af en punkt 1,500
meter väster om baslinjen, där en mindre attraherande massa verkar
störande.
För att ernå eu närmare kännedom om mahnmagnetens läge, måste
hänsyn tagas till de geologiska data som erhållits genom stupningsobser-
vationer och diamantborrningar. Malmen har följaktligen antagits hafva
formen af en mycket afplattad ellipsoid eller elliptisk cylinder, som stupar
55° åt öster från horisontalplanet och i medeltal är af omkring 80 meters
mäktighet. Enligt hittills utförda djupborrningar synes malmen, så långt
borrningarna sträcka sig mot djupet, bibehålla i stort sedt samma mäktig¬
het och stupning som i dagen.
Bergarternas magnetiska egenskaper ha undersökts på professor Ång¬
ströms fysiska institut i Uppsala på ett trettiotal borrkärnor af malm och
porfyr,. hvarvid den senare befunnits fullkomligt omagnetisk. Inga kända
magnetiska bergarter finnas i omgifningen, i Indika magnetism skulle kunna
induceras direkt genom jorden eller sekundärt genom malmmagnetismen.
Attraktionen måste således härledas från malmen själ!'.
Efter dessa förutskickade anmärkningar, tillåter oss eu blick på dia¬
grammet öfver krafterna att omedelbart draga flera viktiga slutsatser:
Do. De observerade krafternas riktningar äro öfverallt sådana som
de skulle vara i närheten af en enda stor magnetiserad elliptisk cylinder.
2:o. öfre malmpolen ligger på ett afstånd af omkring 100 meter
ifrån malmlagrets utgående i dagen, hvilket skulle ge åt malmen eu längd
mot djupet af 1,200 å 2,000 meter.
3:o. Om man ifrån den punkt där attraktionen är parallell med
malmlinsens magnetiska axel fäller en linje vinkelrätt mot magnetiska
axeln, måste derin a _ linje gå genom magnetens centrum. Sagda punkt är
belägen omkring 1,500 m. öster om baslinjen, hvadan afståndet af mag¬
netens centrum från dagen blir omkring 1,100 meter, eller magnetens
hela längd omkring 2,200 meter. Till detta resultat kommer man ifall
jordens egen magnetiska attraktion härledes ur alla de i trakten gjorda
observationerna; uteslutas de, som äro gjorda på grönstensområden, flyttas
ofvannämnda punkt, där kraften är parallell med malmens axel, till 2,000
Kanyl. May.ts Nåd. Proposition N;o 107. 245
meter öster om baslinjen, och malmens hela längd mot djupet blir om¬
kring 3,000 meter.
4:o. Antagandet af eu störande magnet sträckande sig till exempel
till endast 300 meters djup under Luossajärvis vattenyta, är absolut oför¬
enligt med de uppmätta krafternas fördelning.
Det må slutligen tilläggas att en ännu noggrannare kontroll på
malmmagnetens storlek kommer att vinnas genom omfattande beräkningar,
hvarvid äfven de uppmätta komposanternas storlek tages i beräkning hvar
och eu för sig.
Stockholm den 8 mars 1907.
plan vinkelrätt mot malmens längdaxel vid
vaara malmfält i Lappland.
Störande krafter i ett
Afstånd från
baslinjen
+ åt öster
— åt vänster,
m.
— 2,200
— 1,950
— 1,700
— 1,450
— 1,200
950
— 700
— 450
— 400
— 350
— 300
— 250
— 200
— 150
100
— 50
0
Djup under
nollpunkt
vid
Landshöfd.
|
Störande kraf¬
tens storlek
C.G.S.
enheter.
|
m.
|
|
—
|
0,0309
|
186,9
|
0,0266
|
180,i
|
O,0400
|
176,6
|
0,0313
|
161,2
|
0,0274
|
129,3
|
0,0732
|
78,5
|
0,0860
|
46,i
|
0,1934
|
40,4
|
0,3169
|
34,9
|
0,3514
|
34,7
|
0,4888
|
40,2
|
0,6621
|
56,8
|
0,5482
|
74,4
|
0,4246
|
84,8
|
0,3355
|
97,i
|
0,2649
|
105,2
|
0,2141
|
Kiiruna-
Kraftens lutning
från horisonten:
+ nedåt
— uppåt.
- 73°09
— 103,04
— 135,'*o
- 168,55
— 122,18
- 143,98
— 168,47
— 179,44
4- 173,39
+ 157,52
-j- 143,25
-f- 82,47
-j- 60,22
+ 30,11
-)- 18,83
+ 9,*1
+ 4,50
246
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 101.
Afstånd från
baslinjen
+ åt öster
— åt väster
m.
+
|
50
|
+
|
100
|
+
|
150
|
+
|
200
|
+
|
250
|
+
|
300
|
+
|
350
|
4*
|
400
|
+
|
450
|
+
|
500
|
+
|
750
|
+
|
1,000
|
+
|
1,250
|
+
|
1,500
|
+
|
1,750
|
+
|
2,000
|
Djup under
nollpunkt
vid
Landshöfd.
m.
101,6
107.9
114.4
120.9
118,2
129.6
134,2
136.6
137.7
140.4
157.6
176.6
192.7
207.1
219.2
233,o
Störande kraf¬
tens storlek
C.6.S.
enheter.
0,1884
0,1620
0,1421
0,1292
0,1182
0,1078
0,0991
0,0908
0,0869
0,0818
0,0615
0,0508
0,0429
0,0375
0,0404
0,0405
Kraftens lutning
från horisonten:
+ nedåt
— uppåt.
- 0,43
- 3,68
- 6,59
— 10,61
— 12,51
- 15,71
— 17,81
— 21,17
- 21,90
— 24,31
— 36,06
- 45,32
— 48,11
- 53,35
- 54,46
- 65,46
Kungl. Maj:fn Nåd. Proposition N:o 107.
247
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Historik.................................3.
1902 ars förslag till statsinköp af malmfälten.............3.
1903 års proposition om statslån m. in..................7.
1903 års statsutskott.........................23.
1906 års proposition..........................25.
1906 års statsutskott.........................48.
Rättegången mot aktiebolaget Gellivare malmfält............49.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmtransporter.........54.
1898 års kontrakt.........................• -55.
Aktiebolaget Gellivare malmfälts transporter...............60.
Utredning ang. malmtillgångarna.....................63.
Utredning rörande svenska järnhandteringen och malmfrågan......65.
Departementschefens yttrande......................68.
Statens jordägarandelar........................70.
Staten tillkommande vederlag.....................71.
Ändringar i bolagsordningen......................73.
Utdelning å preferensaktierna.....................75.
Vidare anordningar till tryggande af statens inträde såsom aktieägare i
bolaget..............................75.
Upplåtelse af kronomark till malmbolagen...............76.
Domänstyrelsens utlåtande.......................77.
Ytterligare utfästelser från statens sida................79.
Bolagets vidare upplåtelser.....•................81.
Sammanfattning...........................81.
Inskränkningar i statens brytningsrätt.................82.
Inskränkningar i bolagets brytningsrätt................82.
Lösningsrätten............................83.
Fraktaftalet.............................86.
Tillgodoseende af svenska järnhandteringen.....•.........89.
Särskilda garantier för staten.....................91.
Finansiella beräkningar........................92.
Järnvägsstyrelsens utlåtande......................93.
Departementschefens slutliga yttrande..................95.
248
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.
Bilagor.
Sid.
Bil. A. Kontraktet mellan staten och bolagen.............. 99.
Kontrakt sbilagor:
Bolagsordning för Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag.......119.
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags tillgångar..........184.
Aktiebolaget Gellivare malmfälts tillgångar.............139.
Mertainens grufaktiebolags tillgångar...........• . . . . 145.
Bil. B. Arrendekontrakt ang. upplåtelse af kronomark vid Kiirunavaara . . 147.
Bil. C. Arrendekontrakt ang. upplåtelse af kronomark vid Gellivare . . . 153.
Bil, D. Ekonomisk beräkning af lektor E. Jäderin............159.
Bil. E. Ekonomisk beräkning af fil. lic. N. Ablberg...........161.
Bil. F. Järnvägsstyrelsens utlåtande den 21 mars 1907 ang. kontraktet . . 165.
Bil. G. Utlåtande rör. den svenska järnhandteringen och malmfrågan . . . 173.
Bil. H. Malmförekomster inom Jukkasjärvi och Gellivare socknar, Norrbot¬
tens län, af professorn Walfrid Petersson..........193.
Bil. I. Sammanfattning af hufvudresultaten af magnetiska undersökningar
vid Kiirunavaara malmfält i Norrbottens län, utförda under
åren 1900—1905, af Y. Carlheim-Gyllensköld......... 243.
Kartbilagor.
I. Karta utvisande läget af malmfyndigheter inom Jukkasjärvi och Gelli¬
vare socknar.
II. Karta öfver järnmalmfälten Kiirunavaara, Luossavaara, Haukivaara och
Nokutusvaara.
III. Profiler dragna genom Kiirunavaara.
IY. Karta öfver Gellivare malmfält.
A. B. och C. Magnetiska kartor öfver Kiirunavaara malmfält.
D. Magnetisk profilkarta öfver Kiirunavaara malmfält.
Stockholm 1907, Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
^\u> s uVF i d ohu
Ko)
( • 'tillit k*' |"| -t .
% k u
i t iU,liv tv
, % V ,
>p i.
'V h
K !F ;.,
JSF&FFi
a A
K A RTA
utvisa ruin loset. af
FFF/a .a, ■
.■«
Fr -■
\'N Di GNET ER
/
; F A Va
i !! < > ■; < >
;,r aä.sjärvx och BoiiF fs s>oc'kr
soRHäörnrNs län
SK LA 1 £00000
■' 3 V
t a
,XV-
F
X fl'o:/'.
:
Fi,UvfiAy'vv,; »v
a
(......
F/rvvFaF
i«,U:.| ■(. •! ,
' k Va.; ;
V.afVUitiO r V \
f.UUF
V,\ti>v, \. !
V~ Åt, t r kö
' llgjSjfe X .•.-VoketViv^Vx
Na utaf o
*■;:/</?re ■. ,;:i! ■ ,-iyt :'<r ■
iCoj.-r1 - > r\iu^lnisfvn.‘Tt: q htl
i rf iil! ■’■!! 17 ’
„ „ •' ' p! ^ KuVrnsVnrvi:
Vf '''''------*r*~S - •• • S
' <rp--y----i^Vr-
“ Hl. i! O X
V~ Atrimf/åkfo^,
Kr/'hr/.,,
yv.F7 - -
"V./
I It <R/;
'Ilo'' •S ) l.i o/>\-p-
-..V ? Knitn.s oa,7/\v
^^Äuy.v.&i.v
ax, ■ xa
M» ^ RF
XF/.F
1V\
;r.
'HUmuF.o
: F f
:■ .A.
; FvAri{\\uF
Va7
Link<.n- UrV
- i/., i/•;'■ ‘-‘lirJl
~-T(-
K'/! nuu t -5 -
pari rf
Fai
\\ . So V
• ‘fe’V •
J ; Vvv<lnv\^«Vo*.
G 8°
*?K (' A I:
/ .w/.v-
..Vo
W ;Ä //f, /i
AwWAj.. 5. V.imivv . <••:■. ^ ,,
, 5 1 , I „
>- AVvvx^.l
' i;--=
/' , .
: ' N
w-
'{• r ’' :-
'w it k O 1 Va ‘
- Ä A o V: . v:
, 1UV^N . . . ’
‘Sjaa !, •’. ' c". ■ - O- --A, ••
« /7vAv^>5a«fwsftc fsav'/// r 1 . ^ N
th K ■
■ k[%.
■ Kr—■' 7'/1käf än k kä
- ■ >j
^VokVilvSt»? J-‘ ^ ^
X-'
J iWikijiuitciki
- ■ Kurra \’<(ui'a ’
■’ v55V HiulJIor. it
■ ... ..jj
.v.
‘-!^r'y ■ - -o ■ : -u‘■•“■am'
ä’inr:!<i_chnojf .. ' ... .
Vt/-/
■-i
xyvV.vs . \ , • ■■ a yv/
-1 ^ liCuihnt
:;.':..... v '
tf ! / \ : V
J /■ JuoBftkCXpfiJikok
A,1 /. i' , T- Oj ' . A ' ,
■ . . .• , . > a. -: tittarn.: : -
... v v ■' . a. a
■ j 'V v,.,.sWvViUiYUj§W\^,.>.
w>v\a?.ay V 'Xu.^A :
■ '■ Un' v va a i ,- . . • v fj; ' ,-A ' ;v V a ■-A '
. , ‘ Suol(it juli k k/t
i
K'" • ';a-V:aUaF^ -A 5W..\ ; -..y
- v
' - ,:'r .^0|a. . Avy \ ^ y.
. ra ..,., y '
A . .....: ■ ,
' t
. .
.. -• J ;-v h. •/•■.,. tiitt/rtt
„ a ' \ 4,'Kiru!»:..yiv y-a
.,,.:a■•, ; ' i.,,r,r, ,
-•. a-,v.>;
yy A- \ ' v,.v !.’:',å .
- ;a \ ; ,? _ , Av, l i/y ' 'K.—••
..... . ...... .. Yl et
a V •. .. ••..fe;,a# - o
hm x -x kk ■ . :Uym0**.
’ V‘’UkU^-5
■ oo- a . >. . - ,;v x a, v< - " ■ ■.
•- / _ / \. -V ., v, H/v; -• v-: .
| Kkikn MiÅ . v
1 ••■••- ■
‘«1U'
. h i* i_ i ’ trall a
"■j 4; r ’
sv\\N\vwsyo
/?< o Hok it lita vy
.
-'--i '^uAoV. y,t\in'07ii).v iontu
ä!ntSr.uls>ot,r.oHm - t...
■ -i a:\i- .f, a i.A
YiACV.Vi aV.'a--- .. ' -V t\ J ; , .
/ia■ • t ^AitjInvVoVo
Ittoiiiutiiäiikkh
- ,
v'.
v A Aja ^ ' '■ o . ,\
ifkiiimtrk ' ; aa r - ,y a ^ y ( ^auWvMCorsn y
• i ' -XfiitKrX1 '
. --'Kk/a/n/JOfo- r/lhri N . oR*rö/Zw.
-'A. '/VA VAXAV i ' -t . ••>•• --a,,a/ ^oN^OlTNV
. "v
a •-. AÄWuisfr; , .
l<no( .Käk,
W\,A t
'&£&&%' -r^ jy&sdorK ■ ' a„
R?' ’ ' 0
a'V ,-^r- •" A.vv^vs,cvx>J
/ ^v; " C
- -r-K
Tv -aa94S?y >a. -o
. 7 • ,•;!« -v .'
aawV A/. ■
IW
/a- '••. ■Sr-Aswy . • - •-• ’•/
‘t-kf. Kiltltkoniemi
Ilo,
'"W&„
o
, /for&ft.saorite^ ■ K : : .■ ”a „ .Alkti/siytnrM•,
K -'-K ^ X'X/ ' / -fo/.-Å-n o "
aMia/..; V. \ AvA.a /a.- ^u/vfiSl,lU i> .....
\ \ ’K ■ 'SiMfO.ilIM/tltr'?£%,■ 'vte ‘n-X-l. .. V i
: i \ > vin ' j/KixXfitrtt ^Vi-eftmiut
\ s
\
Jjop.svam
a fy Y T . K:u>n/,-nh :'{})> i
iuiotxirKs c 'rär, ,-. ,,Ä| :
itiMi 225' \l2iXptnXr^ Vjf■ ; 530
[ v \ \ 1 , ■ ' i
Fa a \ ' - ' v
a: ■', ivl,vaVä 1 ' V ■ "'7 " '''Vivi' .a.
iso
i i i
V_..\U* s'.V. \vf\\ /.
Häfilt. ■•ilo.:
'v„-f nr.1.0 -uonnC)
1 . »
. f </ Av
a ,.r, ra>
a// Mviic/V/^yv 7
!$'• •' y-f'y\\ 7, Aavapy'"’
,<f »»^r^Xlf/iKvK/tiiittitiJjZ \ ' \ia.v .*/£/< å
V t<|ii av/V \ 1 : ‘
Ai.iiUo.iVifoii. . ,.}..
Wé a" Jii/n, rAs/rsio/},‘K, --VV.
vjf a’avVt‘" ' ", Häk/hriJ/Uinkk/',
, / /v, SjJivk/Hsfjar
■ ■ /vJK^' A', 'O- a ' y" , V a.i ,
,:A- 7*av ra - ^
x—J ■ - -a - K“"«ifUi.
, 402,» , ‘ \./"y
, .-i ' XA'' • ''®Äf:-’’o;K:oÄ A7aV'r.iy'';vV v.yä?'a-- a'a Va.. H
i / va i , ‘ , ■'" a '. ■'.
b Vfvf a, ''v
-••■■:. ,f|^ .._ .. . '-. va \ /• ■
.. I3^*1 /Vs< ^ ''' ' ^ ® a' --fV :>a-S^ a;CS'"'* "
,;ti/or/it/rjorh Ko/rtsXf}rt/p1t2iVtiu>t -V ^ ^1vulivi<vrs si^jt
• CNy,-vVv /,
KYU\^VvV\n\ . iiiitt.s vrtUro
■.-'»■75 a s,
■.it S.v\a*\.'/i i.),TV- • "
•' *- • '- -‘•57<.UV v
WvV',A\\V^ VV/kWo.A. Vy
) Khiijti -t
Wkvxu;\vyYViv»^\V
^VvixvvtAuVANÄWv/
.,- '?a 1.
•iru — a .
nit* HrttkitiJ.
VusiVåakkl
\,.v\vUyvV
,.a\av.a av -'■'- ' Siilkiivouu.o
raanV.o.yAva y.a
U^a.- ,..a^i'1v,0:
Kuusikjklptki ij j
Vivnkkoj- 0
.-■ Ylinonjtuiitkn ■:. • \ ^ V ,uu‘- av,. .'V .
7U\A.<vA'.a a.ir.
/'ti/imitcniitn':*
Haljiiiitivit
t' «
■ •; •■■ a 0 ; kina,klot; ,,a-,y ■ / vv,,,.:,.,,o,a,a-
a. :■ -Xv>Vt\^3. £\s\\\\<\^o,k/i V •' ;) . . ' ■■•5W klä/äokljt Jf <7* . . ^$v#f^ a'
.,., :,vrI. • ; ■, ’ ■ AVvaavf.vraa ' ■ ' aav ,' a ; ..a • ' .' • 1 ' .
1. ■ ■ 'bitkvkäbbtt a , a . /~)\ua\ovuuvv' v\v i; Aa I- ■', '• Xt.- .....1 a..
' .a a ,-: JuiOtikVilOlIUt . , . . ■■ ' {•;.; - '* a ’’ -; J .
aC . °
räka t rio
: ' ■ Tf fn. rik tf a,. ;. ' / !!«! \
. _• v-:, X ' A,"-
1 ■■'..,■ , a /
0®:p' K*
. »w/yvA§//v
Q V'T f!:a, av-' '
' ~ 1 V
X>a:a..
rinn
w$*åk
V.v.vA-AY^Va.._. } 'A‘A^*y\.-
kUtr-oL J'- aa. „ :%A "c .
AV*/.k/käfiO,) CJ ». J»
1 -Va, jVl.rt £ --a'- i*.... *!
, W/kkajiifikki'
■xm"'
iiotnjipj.
. Vvuy r>
XKK '
Vi < -- , vAVavmhVVv, a "- f
'in) " .y-
v
JlUOUttViltnuei ■ :■ g,. , •• v; a :. /'.jm;;,,. - ■ ■
KvniiKoostnoo /xp,iSyXokkt..,.-.kX. //A'o,,v. , /,
• {a??}' ...^'yXiVuxAa. 'i k-i- v ^v • .’.-■ • ^ X ' KkKkY-A . j . XKksKr.
' '.V ’ ,‘U t fint! lott .... \; ..: ■■*3 / _ a I -;•-//;•//. •/•///,7.ovo;Y^ '‘..fy.
VA '^.'V / S, i' 'a 'fa - X'lX$XkXX:S.;\\, ' . a \0ivc\u.å. X;-.*y^AV«\ixvvv>^«\'a.;-'.X^>j^ta;A^-^,}/
WUrXiiw ",.? '' .■ . a. ■■ sv ■ \C";Y77 a-/
;yva4a.a:,.:aa,' '■ ■■al.ii sv "::a v/a- ■ rK/ ,v
> tditrr, :< i i trakt.':. ; . .. ' V' ..' ' ^ ktl raiKXKy/ Q \ i . .0/;/1< 1 Öl/rtl
■■■■;.. . ,Xa,:.;va' a a;.;- "'"'•■.iX . _
f) X,. a V' _ • > - ' . -^y v .. _
' .Sorki/t
Horkil iitträ
\ l/f'v;/ /) AVaa ^a-v//./"'. ' Miirtyiwkii
K" ti: ;a -
• ' • "' 4#,.
W"?
. , ’a. • ' 'Xv ' S:b^a X'V/" v--'-'A/'.. -/•$ ä^wv\;..\V\vnV x‘ C-K Käfs i tr<,j un k/i.
-■ >'
■y^fe"r'"fy \
.,V<'>;ui<lin\T siu 1 \
.X'7a^;.;|g|;yvx
:%V x ,\
•\w tck i klint om h .
h‘u O i-r ti/tiO lita
' 1 •'"> .1, Vi
V 7; //,, .,. V..
XXp1
'4 A-
(jo r\wxvv\( ^
ItsLukiviiomu'■ ;' '^.7 ;
V ö ■ Ylijänkkn
nlk,
.. X?
yU^N' <» 1 vx-iuvyxf1 ■'
alna
IN., Lf a C^-
' "A )' il K " <7" v. ' ; . ;
' . , XV .-.of. iuuiinki
r ■ * a /V
a ' ■ -',:’'Vf'i.:.. Scnäpu^, ,.
Xi>X«-Wrr.JQ.,U',,,f' / ,
7 ä •• v4
; /hvjrnkkä yyr -
o ■'‘yC?' {. 1\»w\u\x«.W,hVhO /-•. ’fc. w.-,; ilr\'.-3A 0
'oX«rv : ■’ xa:v,a,? a ;7s-iia-a 7
Pa, L,/v - '■ '-/i,
. v . - \,X0 hi
’■■ . . . . .- ' ‘ 0> 'aaXa^ ».-C',1 VV / r/W* r>T f rt no *1 Av >•
'.-i 0'X; NVv>^\Viua\ V' x ’. !
i axv=x- <7'T
a V,;
■ ________ - , .. . ■..,.... ..... ...... •'é.ma-V^-XXV
(MvXav X x ■ ’ KMi/pärtiäft? v-.X . .X,'a#
*; fv ' KnuKtkrrr < ' aV-,;V?a;X
a^am, JiHUSlitJirrv: ■ -, - .—-~a' ; . :'\L|. ■
>. »Y n'uv , |
..'' ' ■ .. ."S. ..., r-;,7\v;vv 'X ‘Oa*.:
a--, v ..v '-v,,, a ■,■;; . X .....a
7 . . ;V 77 - ■ ' .; . . ;
1 o-:.. .
(,.: a V a V va;-/-:— . '. :,:.aaXa n,m»n
r
i'/.;»
.........,........ ' .— i i UiJcka i //■;, .■ ■ h 1 (iUpnkkaUmklvi
X 7 ' ‘ a, . . ? - - '-.....V , .1 va ,.
X;|^
/;Vv>a\\\V. . , ,. ■ . -a.li
a- vx .
nirokty.
ax
Mf/. 5Äi' r/f/r/ä/iKkäi X
;V ;
nlimon
. x-v ■■V X f\ 7'; 'is>pav<
'
,^v' ' ; V
\ HämhhMhwmomn , .•• -« . ■.- .- . a. ==■= -. • -- . / ,» /.v *r\ - - - r
\ - ; ,x ’ - u a> >.X. v .«
v w/w ’ 11 ■ , * '\rx ...
faa\ ">77 'v - ' , i.,„„
Hatta
• ti». 1
t /■.. 'V l' 7’7l .7 / .. .: ,7.7
.,v OViijfiTovuo/na .. .„ * ^ ^
X,,..##*- - /»«' ' xn 7 •- ~ >
å'vx^\\Å«
■",V„'7y,,.iVa _ • - ....
aX -. -a ^'u ‘■'■Mnä.unvJpn
. v;X. "V; f % j| ■: :;: '•....7
- a'I»c>'thuo '•'-■■• ■ ■ ■ v:
. % >a - ■•nÄ/w:
:a ■' . 'X .. • /Vi/ v- a/.v ^ . ..•’ ‘ X' •- - X
’ ^ ( ;
.av,: ; . x v. 1 ' XX .7- X ■
A -'■ X v.:-v ■ ,'y
rS . . ^^^S.ivyfvu^auTfcX/
"T^VrcX
r -x,a-- . 1 ■ aa , a •
l"'-'- .. ~ .7' . .......- " ■.'■'■..... >i"
A . .. :/ ' a - k / Va - 7 • -v,VM, ■>
v; SV °' ■ - a .' Xwnifesa VV..>XV(.-v/--7.--.a.a/a/
% i S/lVA
X- X. • ;
' '"”V ,
7 f. 7,
' 'Aarxv
A-.V«VV;< ' ,;
V aS-Va’
X>tdrsi/ärrr/yx \ i '}
O . .<*
XXv
■
;;v -.... a
^lA/vir/äiifa
K/fiMgJifoimo v
L
_/^Nv*&Ww
, O
. , ifLsinvimma
' - K
x\ : o v “'av ,a i; '■ -X*a '. r'~a_ a'"7'.. avX "-,7 v--
\th • ,-. • a . : y /: ?V?Va • x- , yj r
t
ti ‘ . in ■ W'«»w« n a -a
<tl!0ryomn
. ... H"
. - '* . - ,, -'•K'.toX
■ i y~yC^' " "
L xfv.
.It ■ >u" 7,§: .
XR. Jinn-os/ötikkä ... , a
77/X ? il ,v,mv Va , ’\\X»7\
X.....‘"-a ■ -
; Va'- : - . VX -
,7 ‘
'/ V.i
-7.7
,/
. , , rX pj,’osi9JomtiP- ^ . .~v.. -. ., .,. -. ^tv.,7,-, .. •... , - 4
... , , X- , X _ rSuof(\.«bpJ«\UsAv ..y-yooreknw
a-- - Ja~, . „%«hi.i,. ,
/«‘^-/X ri \ '' XVa.
(• -,7ia-. ^ X ^ yyÄ\^^ui\<.\vviV- ’*<s AÄ’ a? 'H»
V . ' ■■ ;■• - *■ X i loss uvx'
.. va,.. 7„ XiXXaX.X\
hf^uotukk., .
''■ a X -X\' -. ■-.',,- 7 ' ' Ar-uvu.7 : V'''^,. ^.. . " Hi/U
7 ^ ^n.v. .. Skaf Imf vvu.o/iiä '
> y ■
i‘e 7.:
i^F
ivtivv
... . A>\v<v\a: : :• - Xi-«•>.
- AUu\ira\(vvv v
X" - VuO
X ■■■ . ,a| / JX
: a ■
■7-, ■■-av
ry/yyyy
, ’ ■ x;,- SK * * tvi) o.\n* uCX?-
/ ; • .xo
as-,
i|X
It,
"v,v -'-.Xav'7 " a,;./7-,:.:
.......'. x\
Xktaih-uomn \ X
•»/•‘rpqr •• ^ ' -y pkpiiäifiip
V Va i A '/arv/: knkijtiho
. V -nyiy-, -V;
v _ 1 ' :■
’
" ;
n»ia-..y 7 ( a;, ■ : X 'XX;
ä'" iittyy 7 i '■ Kuusiiik, 'om:,
- v'a ■ ; . U \ V f i ykuooo.no ' V
/ 4 F ^
............ 3vvxVi> ^yVvvNv 'A: ■
.7 av '■'■■ 1 a,;V •■•>, '; ,'
7\'iM a /■ K.\y iU\Y\i\y, ;vva v. . -■• - A
AS\u>\'X'; HK .. '
■-i o 1 : ;
7 v;:1. a, '
' :- ' a /*■ .
Tv\kV
40'
'' L 30
' Vaa,;,^, , /
■fj ^ r-yK%kr\'
V, . .i;/t:>tTtimoj2iii.i\ ■ y’l/' 'Xrifi
V;. ; .VSjV-—.'Xv, -
.,"' *.■ i/'-y?.- - i
Ifiurkk^-tyk
X ' . ‘ , ..VX, -■'- a :V -v a a. ■ •'
' '.Ur a
■ 7 "" :^' -■■■-'■: . V XV7
.- 7 ,-s-w''ai :v.v , Av F y,,.„y,n:t
a ' ) UawX^X Xv \h .7, a ¥ . ~*~T kr X
■ . y a •■ o ■ .- 'a----'..., ■ V- X- — • X Av ■ -,»/v ■•• , av.-. ■.,.
V " 0 •" Ramv-vJaf-.
■a^- a- ; ■' . V ••
'■.-./•■ X
hifi/.siIt 1 vinna, ? -
,XX\
... :W,L
" • ,TV:
. yynf/.yX^
v-7 1 XyMk . aF1
Vv\uF'^Yov.\v
/.‘rrv ' .7 «S|
- - „ , 7. >
7............. ............... 7 .-^7,. 7 , , .................... X%a , ' V......-i. „ ‘ .. , ' " , - " ‘ -
, - . 'X,..i , ■ - ■ !•" ■ I "■ 7; ,; ■ . v; - a/a . . ■■■ V,
' ' VX, , "V.„ i -7 . f.l! ,n » *' X""- , J
a,, i, - ,
. X , -■ . r,. ■ .-. 'a ' ,W % ...... ■■
Kfdrjrj . '-yXXH • ^
A^XaX -v'^^ <■s ; . '7^,
■V 77 ' ' " V H tv, ^ _
a \ V' . ' -a 7 'V V ' " Fl
\'arV'c'uvU\ats 'X'
v ■/
■'-•' ’’ Xi -a- ' ,,v,. X'7 : ■-:•. X"' /
■'-■"•'Ilo ..'Av'Vi.-,;., ' Kfii/ioX.rof X
- - ■ "•■ v-._, ;.. ■
- :
• a*\
x:F ■ r/ \ %'J\\jSvv
x. X^.;i/)X 7-'Vx7 ' ,7 a-7- .-.av -X7'a- .'a-'
XinkvOXibrv
W :. v^/imr
<o7a’-, - ,'Xxä VF\
. ,a ^uvbiArtinur V / XX.. •, *
'Pt Ku k it it
a* X. 1 V;, av - \
I It fink (fl tit (i/n> '• -.
i Vilt vxh ht
Pmkenpe V
-1" -X . I . ... . ■ ..... ........
' , ,-XXIX/ AvaV;/'7-:/X/ ' - ' v’1' vv-aa-vv',
i ro’ o I • ^ ro
B s</,a , - - \ y ~ i\ 1
a* a " a a \ • a
- -.a ■ ..... •■.„■/■■
)t/ ,v \ .Siuvoyrrr -. f ; - /' < a ItKSll yVf' i
/;"' ' v '*
•" va.,. . aa-.VXxWa-.-j.. ■ *»• ».-fcas.
p( '' Ht 1 > iänWjir ’ X .
■Klubb!r V- ;'Xv ■ .■ ■- ---•-, •- - - -.
%Kt'xK<Mtfä2'vo!i\ •'“• b, F
..XX/, i t. -.1.0:1 XV-
'•^vv\\oyc^-4Cv,
FiäliijyyrX
Xva
■
"av,7' -a-v. X
yiurrok 1'ityyyy
, IxfvtfviaK j X
.-/> ■- ■' f/itu; tntné
bly t
a
/-.a
..V vi v
../U:/.■!/:■ ^ , , B
oohroiiW: , '
v v’, » i y/c)«/,7,sryj-/ v//.-•
'V -'FXX'
R 1 i
XSa -aV a . ; ^ vaa- FFvy . -VaXV-Fav/VaaX/X- . X. V S -X ' aa.:-.,. •, - . v a;;*^/ > ,. 7V- X.- " , .,
lfa V . Vin, fS-V X7V7. XX YfvVVtaX X ' ^ '^v; ‘)W- V7V jk' ' i K ■ ' ’ ’ V;v x aX-;.aa:aaV
V . "'XV .. ' X - V V"- . ^ V-X , X '"v X4 1 ' .' - '■ f/ir.sti/itia " K' ■' ■ a-aa-aa . \tXX • a-N
,\ «> -.77,77 h
. \ ■ ..7 - ,, , . , - . ,v- ■ /, ! ■ . 1 ..,.-0,. . a
, ' a, , a-», ■ 1 ,
.■/■ a.
v’ fSffiii
X -'" a-VaV
■ ; ' . . • - F
■■./■'■,■ j-,7. - ■ ■ aaX,",>„ '.
• . Vy ..........
,-yx :
jAF7
a;- x Sv/x 7X'l
. .. Är» 6 v, iF - \
■ ,a
-7 7^ ;/...„n
. Tig.. . y}!ä,0'\hi. IV. i
7- \ j /FaX- ^ X\-v;
Q. ' l.('k,.'.x.Y'>\s^y | V
in ka.f/X/nk-frty ^ : V
Sf x, u n i ,:t u p c jja- -
0>h\wI\%Å' v -
xS.x
Knroflis. X-i Tftuintis/onpTTH., - -• 7 . ' ....
Fvf ay.rF yy : ” XQ\ Kwy^y. '7-. ,,FX a
........... v“ - , / »X
15-, v ^
c--- /: i
// -oht)i \
7;■'■'.;.7 ; ,../,■. ■
y'
; F .a--*- o ■
/ r . -
’
XX.•
: .F.V
a - X a
a va f \ ^ Ltrhifjähho , ' V. - ;?\ //
VV »{i • r V, \ Xir-Va:
XX ’X,.
/■tNXivytövX^Up^Cir-Jv^ '|a
A
"V -. "'"Foa »
V ... V 77 7 - ■ ; ■ ■ a
-F7F.. ■ . . ,a --■■■ V, -V/VW-a;,7.a. a
WimirtV sSrsit9 y.-tA „ v a,-,. ; .'ii ■ 1
-V. v: , aa -777 .7;; , aa,. ,, a""“F (j - \ . 'a X „v, -aa ;-"a'Aa
F X-■ v ' F a- ,'V V-V . '
- aX V-aF/a Vaa,......- ... ... .va,,:,,;,,.,;
V/a-,. . '.■'•'■innnvlsfjA. Xfv
.]/ • V.
/lyckrtv^cuuf /v..
VJUQr^C\' '' . 'a^, FyF
- /• , >
J/uJjnytpo . ' a,. fV.VaivV-Ti!^ r^vUy'-.F-
fV X r .Fn,
, ' V '5
V‘Vi 7
,-7aFaFV-aXFF ■ FF'<>'"‘7-■ s
1 F\ j ••• , j. \
], v ..,-y.:Tx^x '\^
■a-.F-
■. .V,;'
. %X%,\
,1 V 7 ;? 5iio.«\\<v /
V ■ - F"00'*" FX7"'
X-., . rv(X‘/v/!y;/ryÄ\ > <jJ t,
.. V:->Vr.’ö vV -
: ,.:xX
'F". Ai.Xu^ukfvV)
xt^; 7il
\\u>Fi.;vv\iF\X F.
V ■ 7-V.F
■: ; a '■,-,.■■ ra.. 77,,';-a
a,af-aa, rrty'^ k®s5- '
A, ■ '.s • ", - X- ' ' ',
v 1 . V '
;. /.., A . -
jy/rt lyortirnvy ■ • ,a
. X - V v XV >a-, v" ' ;
^7777, Wifi -tS
■ . VA
, .^w*S»)tk ,■
n
Unuk ij;in kk/i
: -aJyX ' 1 •'• 'V ' - •"■'‘V
T 'Xt>on»pi<n-it;nyi(r^ , •, '. v f> \ .aF'?F'-''
Va. Xr1 ^ - ;>V\\WSo.Vvo K'<k£--
- - F, - /-a
.f'-vu;v
. \X\ A', v (. S\cvKh\. \
I , rbH/Vrjrbl X , _
■
- ';■■ '
XX\- Vr,
''-■""a -■■ a a,a ;V
F
.;■
'X-.
•A tv.
■oa ,.,,7...
,:/ - - '.a -' '
'ulf .s.ink,[
-XAY1.V.FVVV v.'7
" . V - a'-.f - . ! ‘ >0 norna <
- a \S0,;>.,NCrUti\a . \ f 'F JH/ifkiKXK>
B ^ F '<///<f/n " v'' AamXiA^k>F-, ......, ,s.
k ’ f ..}).*> yi v (lft A TO^f v __ F /,.‘Zhh/;ifUyk(/ j;
’■ u , • ; - ' aoiisv-',-
, ,, \ XuV-'.,1
va. . '■ .■■■ .v,,y'FVX
-. k\Tvvnaa. Xy■■■■,•. . • •- .. . 7 -. r-.:^,1. i. ■■ a, • ' v . , : r4?i).tvfejX \ ; "k. F a| ,
c . ' Sbntkpo. ?-///'Av ,-,;,/V.':X'v/
> 'fyuoyistrrun.n-j.-', .'VK>*o\s<>\\i^Åli\vv£’—> j
'KuprMrXXiy
% i :
7-A.-7'77F>F/ a 7
X’ .v’;. tV-^«Sk>.o,!vV^ ,,
;.m'"F. B ‘ ■” : XV'
'■■'—'■-' . V, ■- .-a-a ; a- -y
Y; - B ,Fa:i „ »■ 7 ' * -A -M'„ ,'
- .aa • 7,,, X “ %-„r-jÄfO’X. - .» . •*•),. , -
‘ - S l«-o 1
i\tn;i,n: " ■' .b ■ .
: % . lYautäneh ” \%
-fésA
%, it tf i‘i nri _ a; /.Vivy-'!.: -
F7F 'V
■ Vf-yy i
villo»
■■
J/t Kon n p e
vett-. It :11a 'A, . u- ' ‘ ro 7 V/’;/., , "F AV
v '‘ib-X*.. . • ,:.F a •. ■ .,/< / ■ / fv f K.i.liW^/tt/IJ. ._. " ■ . fotliknn v:;V:
'xfF ' S/„A^ T \ !,■; knif. tint ' Ff.« f •
, ,. _ - ' ’■ a / . a, ' , i . * X‘ ‘ a/Ät-Vi
\ ''Ad ->F'IV . , „X '/« S A iitr>i,r.y '
/• •• - - 1 F 'ASr/yukfik
■ w.n-
| / N-7 .V' V-
v\/ V; .
\ /1 N y», .. - ; ä
Fiv
■I
V:cfySt.uor-
- - Foa"'-
V Xa'U"iX :
. V t
: a___ r?
A
' J AV
F. •• - Fa. "Va.
//ipp iKtijkkä vFF: -v
S\uurÄ
i
, . . .. . k ,7 - vF
X' ,/Ah/folffinV J) A?"
XJläij/pvfi/ij-ii' ' " V.^.^
"V/ , • , X'-W '■
■X(AX
^ • Fu»\oii^4pu1
' x-^/rj a v .-, a
FS X;
Xt
• X . . • 'F-.v,-, ,- '■
X-.':i/rfihfio
'f-f-Vv77;
\ 'B;, ■ ‘f t 1 , , , /
7 • ' V 7 77.7.r.,riy. ... .. . , . .7 77- ■/., . , , 7
■ c ' Vy, , ‘ ■-t "» \
/y . ; i>, a, ^ -/ a ..',
4X.)\ 7 f? t'>y 1 A r 7(
X,;,. . a - . a-a.,,-a;a ,..aa *y
7, 7, Vu„ .7.
''a
F .. hrjJffäj/h \t! /
-a..' -F
y,v,-:
, 'a-..-,;
>Va,,:s. - n ”a ... .
V\i^ ;''0 JJlJkXJc .Trtiii.skiVtJiSvJijk:
A? '^'a, ^ AovUVW^Vt.AÖa'^
' ! \ Xijim/tpm^K
'fp/Upn I X. .. 7 . .... -1 . . - , ,
: / . - v. .'... ^^..a . . ;yiitkiijiuikkä o, ./ ,
--XA ,
>i«o,/!;7;a,,,iÄV.!..Ib,A7Ä ‘77 ?v ./,, ^7,4,7 F; V’/'' XfXFX VVFXFXV
- .-Aa' ~ FX
•■: .--F A .;.w
GENtRALST A D lr. N 5 L ITC) 6 R A i -! S K A A N SB AI 1
KALIX
Karta, öfver
s^-
JARN MALM FÄLTEN
# , ,
X /ÖFVERST^'-
,Q /LÖJTNANTEN
OSCAR
KIRUNAVARA, LUOSSAVARA,
HAUKIVARA och NOKUTUSVARA
AUGUSTA
1TEA
HENRY
' SIMEON
HYGIN
i FE|LI)j // /
éryf2AG¥t
/ : £?&'/ '~~i x ~~a 1
y-------y-ARöfT\
\ ,-WeVitk'1
(;! ! \ A
m/M/ sO
msGAmk j /
K?FÄ4_DJ^''' EUKÄklJJsX^
arius
^ocu\qc&.v'v\.
"SVcv^o^vv
w\
f KiV
s / !! n
t * >;
i & /HVÄfiROaSEN
,y - \M\K,nja\ / / ^'\
to\Yi
\AU
\
hiruiia (sfauon
hval- / -5,
, Vi M
‘®<y'
MOÄK- .
FYNDIGHETENiO
1 ' ZEN0B'A
-ivs&Sss
Begrafningsplats
/KIRUNA/
? \v 1 VAARA ,
j N2 70
Ef*C7 MAX
RYNOLfY \ N
YND!
' i /// //
' ■’ ' i '
HETE
lYLömbviVo
Hä.VN213
XY» Yåyu\YhAv>
6
/CHATARINA FY MDIG
Pojke fr Q
IROSIUS
TEODGSTtJS
32
' ! MARIA
/ / // jil l il l x, .
VA i to/
, , , //'/ ! X\; 30
/ / j j II/ j ] \i JOHA
■ wmi-
: (jtUfBft
hwssavaara -Kurannvaara Aktiebolags utmål,
i h\ilka. bolaget äger jordägareandelen
ERNST
Lnossavaara -Kiirunaxasira Aktiebolags utmål,
i. hvilktv kronan- äger jordägareandelen
ftoRPENST-gÖtiP
! Område> tillhörande
Luossavaara -Kiiranma/ira Aktiebolag
Område-, som af staten upp
låtits till stadsplan
Statens järnvägars område
> / '
i Område, utarrenderad t till
, luassavaara -Kiirunxxvaarä Aktiebolag.
I X / XBDON
\ ,
.Vivi arrendeo raja den
AMMARHERRE
Järnmalm , till största delen blottad
SIGRID ,
Järnmalm, känd genom mag
n etiska undersökningar.
OSERJ
O Stia titan (borrhål
Or it lvm
kink Iris k spår•väg
.Järnväg under byggnad
VICTOR
BENE- /
DICTUS ;
SKALA 1: 16000
Fotoiit 6en.5tab. Lir. Ansr.Sfockholn'
in
Profiler dragna g en om
KIRUNAVARA
PROFESSORN
0_
SO
HO¬
MO.
KUNIGUNDA
JOHN
VOLTER
HJALMAR STATSRÅDET Io.ir
STOLL 160 III STOLL 160 II
BISMARK
J/u/>ssnJåppis_ i Pa
STOLL 160 I
VAKTMÄSTAREN 180
BRYNOLF
VAKTMÄSTAREN V
VAKTMÄSTAREN 190
VAKTMÄSTAREN IlnJIl VAKTMÄSTAREN IV
VAKTMÄSTAREN I
LU 0 S S AVA RA
MAX KIRUNAVARA 70 ZEN0B1A
N-<5
fao
GYLFF
GYLFE
N?2
IVAR
IV
fy / yl.
yä'/ ' ' N4 < /Öl \
^ v •^0S PER ' V H ALttfkSTRALE %
y. tMAlMSTEN\ /
NI LARS.-
\ -HAWWT
tf VA Sfr X
, /\i*:l ARS :X
tf G. .'ÖSTRA
SS
\ NYA NfrfV^h lars> j^. ',®::>".a^'
irtccriNA ''uUAa^^-^-V
7 W 'V \ ( Cfyd\ \ \\V\' \ ST
KULLE * I
N»JOHAN
) \ V /* CA R LAV£GnW s r*>« A N
. Vi
ö 'V \. .C4RIT'S^ARR|/. -^ALMBER
STAF yAS#
BERT - S
V9- | ]U<©| V
| N 0 R tjST)lER NANL
S J$_ _i ; i\ *
" *......T?
\° i ____- 0 ?/ 7 \ 5 V fe’' ö» „
fyul/' * !/ Wbp^>VIG I r :l
\ /' ^
OSEFIN A ’ ' V.,\
S H
\«NA
SOFIA \ vr -
N
v- CATHARiNA
_ , —^ ^*VSSVERI-lMALMBT
Tr ^väe!
tfrORKB
h AF OF.
' v V••• . . <fe»
sa Vl
/ \ \ SJ-.-.V-
— lifV^HtRJ-AF- >KAN>:
y&SöFiAj^
ERIGES /V.'**
/ : SAF U PLANO ----•'•
tfERTJKFSI^FlÉsPSeAR
N N»
Xs
. -MEILER^tA
^'''ya-J8HANN?S^:
ANS
X • -fes? , „
x aY x /
' A - A ^
VEJLSEV V, x
\PORSELLES
S GA Ml.
O
FREOÉ*.
I>-xMEÄNILS
-tfwSELDEVjV/^ajOHÅ
S4 SAMLA
=--NS4
P?F
\ J,TS -4- ^ X
/<a .xX? NYA'BARON /V■"'■•>.. !HFRMW«iL^Alfi2tftR!i»^^J0HAN RESV /XA* tfrOVl.G •
va HEOV1G
VITZ
HVlfÅFO
"'W^KjENDisjjZ
^ =*•- , i r'
wrX •• ; ;
**r }:■ Na ~ [va VIKTOR
s::. 0 KJ ELLBE RC
' R1DDBRSTOLFE
NÄ ( ; .^
ENNEVITZ
7"
Na MARY
PRIN
PARTA
-• \ > ,VjWiWsk
/ VgvV^
ö3fcEr/i/-5
va SEL'
SS MARY
"^YKJ ELLBERGj
\ i r\\ - \.Vi • \ N S x VFRtDR1K
* lL/A r, \ KATT EN Y\ \ QKÄR>f
SKARTNlMfix/
/ sa TOM X
H ERT AFvyiiffoRlAv
DALARNfc
BACK- GR
NYA
ROBERT
^STERGOTL
KS FA B
m
^ HELMERS- /
BpäpEp^/,
GRU FVAN
—1 . iklivbolti<jcf Grill vai‘C Mahn
1 tälts utmål, i’hvilkaäbalpari
J ctger' jorrtägareattdeltm
t kli t: bo tagel G cl Hvart' Mahn
fal ts a t rf t åt, i livilka. kronan
ä g et; 7 ord ägare andel eu
Om ratte illa trend ant åt till
[ktiebolaget Och/värr Malmfält
Område titt hörande
Iktiebolaget tidt i-vare Malmfält
KARTA
öfvei
Område som af st a len a/f/f
låtits till stadsnhui
Xva arrendrom va tten
GELLIVARE MALMFÄLT
i (Wilrvaro socken af NorrLollens län
1 derij verkan k t ubo! a get
Freiås a tm åt.
-----. IZtniåhifagda orm ådra för
vägar och kraftledningar
Statens t tamvagars omrad
L..... : ./nmmafrn
C ffmfvor
fä. '% Umbrafs i vigt
Landsväg L^. l—i Torn t inhägnad
Elektrisk kraf Ordning VVT— hledfri t reor
Barrskogsgräns
fäm väg
It utseh hatta
Skal;» 1:10000
m<. &><> Mkt '/»"
niangelprmkf
l'tilolil. (’•«*■ i >*Si«• I• Iiil.
0.000
O.ooo
,Qooo
GrufQujenioren
BR1 NOLF
bisMark
.0.000
O.oa)
O.ooo
»VE»
’|lariK
!dWl MAI :M|
i.vj* \nv sXouxwbc nivX^v
^UX/toXfcCfc VWeb WvCi-tv i tuiWJJvViVöl*
vlb
C^Uvtvv\a<xV<mux uwvCvvvpxCt, Ca^jvf.
CViw
b.
TntJmrt * alltför, att knxffett är riktad. mot
narr, mot söder
CZ3 Mellan O »no O. •atOC. tf. S. enheter
CD
CZJ
□
um
r~^
FE3
U.+uu-
0.200
o joo
0.000-
• O.too
dlxoo-
>0'tOt>
-O.'JOD
O. joo
O.ooo
'Otät
>0.2OO
*0. 't no
* 0.000
cKoiwyWjtl^vluii *A-f Xjiv \vt-tX^yl\<)^'\,.*
Ii tojrfavi 4’wvÄtfttcibc n*i?f I in* t» litania tj £«Vitd)£VlVo(*
\’i^
Civiltvi\\ixs\\<i ta v^uxCvvvf^ft, C a^jvfav\b.
■ jp9. ,..p °' q* v as P6 w q* fi_
CD
Tvt frurt <■ <m<fsi , ott krn/Trti rf/'riktad mitt
iintrr - dt ivmAt.
Mflhm --drott- t tunn '.ti.S.rnhrtrr
It,no- -0.800 •
(tant- -owto *
-0.400— -0.200 •
0.200 - -0.100 •
-OUttt 0.OOO ■
O.ooo- 'O.rott
•(Knto *0.200 *
d rott *(t VM) ■
•O. VM b- *0.800 •
*0jtOO- *1.600 •
□
CD
□
CD
-O.Ot2r
doso
-2200
■ l/Lvfcti*oio. {tOvvvywWjXiv-fan <xj? Xm
^tojatxbc vltVH-^yi V0^'v4ri-la ii Ivljptä-V-V
S’^>
ch/vi t v v\\iX Va va t<X ituv^vvvlj^vCt, CajvjvCcwvb.
Tnt/rnr/
|
♦ tmi/er, att km tf fn är rOftaä
uppåt —nedåt
|
r i
|
Mellan O Kitt- 0.OOO CCS. enheter
|
n
|
• (titan- *O tät)
|
i i
|
■ 'titan +Ozao •
|
i i
|
•Ojemt— diaoo •
|
i . i
|
• '0,'tmt- *0.000 •
|
i n
|
*0.HOO- *1.000 •
|
[_J
|
* * t ona- •3.2oo ■
|
Tfpp o c\i åt qj\ fl* (\s a* 0.1 om o# i ^
-O.OM
*
ftct-cXA^Se ka 'fiAaf be*, i etty&xn
vvri^&c^fco^fct "vrvot &cur\s<^S<xxm&
Vl£
tfn* V Wt^VA^VCV ^1 V VUvfv vvj^l , ^CYaa^^
D
-22öö___-,*35?_lira?___J*0_‘1200_-_950__-JOO_- 450 -300 , -100 Q 100 200 ,300 ,400 500_~750_1000__1250___J500___1750
Nivåplan- gejixnu O-giuiktea vid Landshöfding en.
Xuossajärvis vattenyta,
Nivåjilan 300 7n under In ossajärvis vtXL
Pilarna angifva krafternas storlek och riktning
44
—i—
rrv! OO SO O
Fotolit Gen. Stab. Lit Anst.Stockh.