Motioner i Första Kammaren, N:o 57.
1
N:o 57.
Af herr Wennberg, om skrifvelse till Kungl. Maj:t rörande
undervisningen i landthushållning.
Förliden höst ingåfvo 11 landtbruksskoleföreståndare till landtbruks-
styrelsen en framställning om förändring af landtbruksskolornas organisa¬
tion. Denna fråga är alltså redan föremål för myndigheternas uppmärk¬
samhet. Å andra sidan har under de senaste åren frågan om lämplig
undervisning åt mindre jordbrukare (»småbrukare») alltmera beaktats och
slutligen erkänts vara en fråga af betydelse för hela samhället, ej blott
för en viss samhällsklass: statsmakterna ha ock beslutit lämna anslag till
några otvifvelaktigt goda åtgärder, såsom studieresor och kortare undervis¬
ningskurser, för att bereda småbrukare en ändamålsenlig upplysning om nyare
hjälpmedel att höja jordbrukets afkastning. Men mycket annat i denna rikt¬
ning torde kunna ifrågasättas och förtjäna en sakkunnig pröfning. En lämplig
tidpunkt härför synes just nu vara inne, då dels ombildning af en viktig
del af våra hittillsvarande undervisningsanstalter i landtbruk är från dessas
egna målsmän föreslagen, dels nya behof gjort sig gällande, hvilka vid ett
planmässigt ordnande af det hela torde lättare och bättre kunna tillgodo¬
ses, än om de hvart för sig skola efter hand tränga sig fram och på¬
kalla statsmakternas understöd.
Först må då några korta erinringar göras om de olika slag af stats¬
understödda anstalter, som meddela direkt undervisning i landthushållning.
Landtbruksinstituten å Ultuna och Alnarp meddela mera omfattande
teoretiska och praktiska insikter, sådana som för ledare af större jord¬
bruk och för blifvande landtbrukslärare ansetts behöfliga.
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 35 Höft. (N:o 57.)
1
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 57.
Landtbruksskolornas antal är nu 22, af hvilka 2 äro förlagda till
Alnarps ock Ultuna landtbruksinstitut, (år 1885 var kela antalet 31), och från
kvar skola utgå i regel 6 frilärlingar hvarje kost. Kursen är tvåårig,
ock alltsedan 1858 kar med några undantag hvarje skola haft 4,000 kr.
i årligt statsanslag. Dock kar i öfre Norrland kursen under de senare
åren sammanträngts till ettårig ock i samband därmed anslaget höjts
till 6,000 kr. Senaste reglementet för landtbruksskolorna utfärdades den
9 juni 1893.
Dessa skolor ka utan tvifvel käft viktiga uppgifter att fylla. När
under åren 1840—1858 det första tjugotalet af dem efter kand inrättades,
var jordbruket i stort behof af förbättrade brukningsmetoder, af nyare
arbetsbesparande redskap ock af folk, som fått öfning i användningen af
bådadera. Skolornas uppgift blef därför ock närmast att utbilda arbets-
dugliga förmän eller rättare, som sedan kunde få anställning på större
gårdar. Också ha omkring 4/s af de från landtbruksskolorna utexamine¬
rade tagit plats som rättare. Därjämte ha som betalande elever en del
bondsöner eller andra blifvande landtbrukare genomgått skolornas andra
årskurs, där mera undervisning förekom. Den teoretiska undervisningen var
dock aldrig synnerligen omfattande: om vintern ägnades förr åt denna
samt åt räkning, skrifning och enklare bokföring några tidiga morgon-
eller sena aftontimmar, men om sommaren togo landtbruksarbetena all
tiden i anspråk. Efter 1893 bar dock ett något större mått af teoretisk
undervisning varit påbjudet.
När folkhögskolorna på 1880-talet utvecklat sig därhän, att de af
landtmännen erkändes motsvara de blifvande landtbrukarnes behof af
allmänbildning, erböllo de en påbyggnad af landtmannaskolor, afsedda att
ge landtbruksteoretiska insikter åt unge män, som i hemmet (eller annor¬
städes) lärt sig jordbruksarbete och i folkhögskolan eller annan bildnings¬
anstalt vunnit nödiga förkunskaper för att tillgodogöra sig undervisningen.
Landtmannaskolornas antal är nu 26, och af dessa äro 21 lokalt före¬
nade med folkhögskolor. Kursen räcker i regel blott en vinter (minst 20
veckor enligt k. kungörelsen den 13 juli 1887), men som till nödiga
förkunskapers inhämtande åtgår åtminstone en folkbögskolekurs, krafvel-
landtbrukareutbildning på denna väg vanligen två vintrar jämte före¬
gående eller mellanliggande jordbrukspraktik. Hvarje landtmannaskola
åtnjuter högst 3,000 kr. i statsanslag.
Särskilda undervisningsanstalter i mejerihushållning ha därjämte länge
funnits. För närvarande finnes ett mejeriinstitut i föreniug med landt-
3
Motioner i Första Kammaren, N;o 57.
bruksinstitutet å Alnarp, 1 mejeriskola i Norrbotten och 26 mejeristationor
(enskilda mejerier, där blifvande mejerskor få handledning i yrket).
Till de nu nämnda anstalterna för yrkesutbildning åt våra jord¬
brukare ha i senare tider fogats åtskilliga mindre fasta eller ständiga
anordningar: så ha dels anställts kringresande undervisare eller konsulenter
i landthushållningens olika grenar, dels anordnats studieresor och kortare
undervisningskurser för mindre jordbrukare. Anslaget till åtgärder för
höjande af det mindre jordbruket har ock efter hand ökats, senast af
1906 års Eiksdag från 85,000 till 100,000 kronor, och den 5 okt. 1906
utfärdades förnyadt nådigt reglemente för sådana med statsmedel under¬
stödda åtgärder. Till dessa hänföras nu premiering af mindre jordbruk,
bidrag åt kontrollföreningar (af ladugårdsägare) samt anslag till studie¬
resor och undervisningskurser.
Studieresorna skola »bereda deltagarne tillfälle att genom besök under
sakkunnig ledning vid väl skötta jordbruk inom Sverige och Danmark
hämta mesta möjliga lärdom för skötandet af sina egna jordbruk». De
äro afsedda för ägare eller brukare af högst 40 har åker.
Undervisningen för mindre jordbrukare ordnas i detalj af landtbruks-
styrelsen och hushållningssällskapen, men vissa allmänna bestämmelser
äro gifna, hvaribland följande. Kursen skall vara afgiftsfri. »I den mån
sådant anses lämpligt må undervisningen afse kvinnors utbildande i yrkes¬
skicklighet för det mindre jordbruket». Kursen kan vara afsedd antingen
för en större allmänhet, och skall då pågå under minst sex dagar, eller
för särskildt antagna elever, som minst två år deltagit i jordbruksarbete,
och skall då pågå under minst två veckor samt vara förlagd till stats¬
understödd landtmannaskola eller annan lämplig plats. Företräde till
elevplats ha ägare eller brukare af högst 25 har åker, och minst fem
sådana från annan ort än den, där kursen hålles, erhålla fritt kosthåll.
Statsbidraget må utgöra högst hälften af den summa, hvartill kostnaderna
för undervisningen uppgå.
Genom dessa åtgärder har utan tvifvel en god början gjorts till
handledning åt sådana »småbrukare», som ej haft tillfälle att besöka
någon sorts landtbruksskola och som hittills haft blott den erfarenhet
att bygga på, som de samlat under arbete med egen eller andras jord
eller genom aktgifvande på sina grannars. Men äro månne dessa
åtgärder tillsammans med hvad vi förut äga af landtbruksundervis-
ningsanstalter ägnade att fylla vårt behof af tidsenlig jordbrukare¬
utbildning?
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 57.
För besvarande af denna fråga torde en blick på landtbruksskolor-
nas nuvarande och ifrågasatta organisation erbjuda eu lämplig utgångs¬
punkt, helst den framställning, som dessa skolors målsmän gjort till
landtbruksstyrelsen, lämnar ojäfaktiga bevis för att en ombildning af
dem är af behofvet påkallad. Vi meddela därför några citat ur denna.
»Våra landtbruksskolors hufvudändamål har varit och är fortfarande
utbildande af dugliga förmän för det större jordbruket».----»Möjlig¬
heten att till våra landtbruksskolor kunna erhålla ämnen till verkligt
dugliga jordbruksförmän har dock tyvärr visat sig blifva allt mindre och
mindre. Den tid, då man bland inträdessökande kunde välja, är länge¬
sedan förbi, nu får man taga hvad som bjudes,» -— — »Men utan lämp¬
liga disciplar kan dock ingen fackskola fylla sitt ändamål, och gäller
detta i särskildt hög grad om våra landtbruksskolor. Med allt större
och större nödvändighet framträder därför behofvet af att deras verk¬
samhet blifver tidsenlig och mera tilltalande för den klass, ur hvilken
de hufvudsakligen rekryteras.»
»Det nuvarande systemet exploaterar måhända ock i allmänhetens
tanke i väl hög grad lärlingarnes arbetskraft och gör därigenom skolorna
mindre smakliga för den bildningssökande unge mannen.»--»Såsom
nu är ordnadt förminskar en naturlig trötthet efter ett ansträngande
dagsarbete vid kvällslektionerna den uppmärksamhet och spänstighet i
sinnet, som äro nödvändiga för ett rätt tillgodogörande af undervisningen.
Tiden för enskilda studier och öfverläsning under nuvarande regim är
äfven alldeles för kort.»
Till häfvande af dessa olägenheter föreslå nu de 11 föreståndarne
en partiell ombildning af den tvååriga kursen. »Hvad första årskursen
beträffar, skulle nu rådande system i det väsentliga behållas». Sedan
skulle följa en vinters hufvudsakligen teoretisk undervisning, och slutligen
skulle ett sommarkalfår »så godt som uteslutande ägnas åt att bibringa
lärlingarne en vidgad praktisk utbildning». Hufvuduppgiften skulle allt
fortfarande vara »blifvande arbetsledares utbildning» ej blott genom teore¬
tiska och praktiska insikter utan ock i disciplin, ordningssinne, observa¬
tionsförmåga, tidens tillvaratagande, arbetsfördelning, redskapens vård,
dragarnes rätta behandling m. m., »och att för en så genomgripande
utbildning minst två år tarfvas, torde vara lätt att inse». Emellertid
skulle »ynglingar, som innehafva nödiga ..förutsättningar,» få genomgå
skolan på ett år (första året alltså bortfalla). För att få elever anses
nödigt att utom vivre gifva lärlingarne »större eller mindre direkta pen-
Motioner i Första Kammaren, N:o 57. 5
ningebidrag», förslagsvis 100 kronor första och 150 kronor andra året.
Den uppgjorda utgiftsstaten visar ett anslagsbehof af 8,120 kronor för
hvarje sådan skola.
Att genom en dylik ombildning af landtbruksskolorna dessa skulle
bli i stånd att utbilda goda arbetsförmän åt godsägare, behöfver ej betviflas;
icke heller, att bondsöner, som genomginge en ettårig kurs, däraf skulle
ha nytta. Men utsikten att få elever synes icke stor ens med hjälp af
de ifrågasatta understöden. Föreståndarne påpeka själfva, att stora ar¬
betsförtjänster numera bjudas i det praktiska lifvet. Och kändt är ju
äfven, att en rättares aflöning i våra dagar ej så betydligt öfverstiger
en duktig drängs, att en fattig ung man kan anse sig ha skäl att offra
hela två års arbetsförtjänst för att vinna eu dylik förmansplats. Annor¬
lunda var det förr i tiden, då den kontanta rättarelönen stundom var
dubbelt så stor som en dränglön. Vidare må man väl ha rätt att hysa
något tvifvel därom, huruvida utbildning af arbetsförmän åt godsägare
numera är en sak af den stora fosterländska betydelse, att därpå årligen
bör offras så betydande belopp af statsmedel, som den af föreståndarne
föreslagna omorganisationen af landtbruksskolorna skulle göra behöfliga.
Slutligen kan ifrågasättas, om icke enligt den uppgjorda planen den
teoretiska vinterkursen blefve väl likartad med landtmannaskolornas och
den påföljande »praktiska» sommarkursen komme att af eleverna upp¬
fattas som eu väl stark exploatering af deras arbetskraft, hvilken de un¬
derkastade sig endast för det motsedda betygets skull.
Förande landtmannaskolornas undervisning må här endast påpekas,
att denna förutsätter praktisk kännedom om jordbruk och att den, såsom
förlagd till vinterhalfåret och i allmänhet icke till landtbruksegendomar —
i några fall till och med till stad eller köping — icke kan genom ome¬
delbar sammanknytning af teori och praktik inöfva lärjungarne i för¬
bättrad landthushållning eller bibringa dem en genom egen erfarenhet
rotfast öfvertygelse om fördelen eller nödvändigheten af att utbyta ett
gammalt förfaringssätt mot ett nytt.
Enahanda anmärkning kan ock göras om de undervisningskurser för
mindre jordbrukare, livilka med statsunderstöd anordnas och i regel torde,
såsom ock nådiga reglementet förutsätter, komma att förläggas till landt-
mannaskolorna. Dessa kurser måste, äfven där de afse särskildt antagna
elever och pågå flera veckor, komma att bestå hufvudsakligen af före¬
läsningar eller öfningar på lärorummet, enär det åskådningsmateiial,
som ett väl skött landtbruk skulle kunna erbjuda, ej står till buds på
6
Motioner i Första Kammaren,' N:o 57.
en landtmannaskola. I detta afseende vore det utan tvifvel önskvärdt,
om, såsom ursprungligen meningen var med landtbruksskolorna, både
undervisningen och själfva jordbruksarbetet kunde förläggas till lämpliga
mönstergårdar, så att eleverna direkt infördes i och finge vara med om
dessas skötsel samt öfvertyga sig om de ekonomiska resultaten af hvarje
särskild hushållsgren.
Landthushållningen var förr en näringsgren, hvars ekonomi — med
latitud för god eller dålig skörd — kunde planläggas och lämpas efter
inhemska förhållanden och någorlunda säkra faktorer. Men under den
senaste mansåldern har den gjorts beroende af förhållandena på världs¬
marknaden och produktionskostnaderna i andra länder i ett omfång, som
man förr ej ens kunde ana. De oupphörligen ändrade utsikterna för
landtbruksprodukternas afsättning till lönande pris ha tvungit landtbru-
karne, större och mindre, in på nya vägar till lösningen af den frågan,
huru landtbruket skall kunna föda sin man. Nya grunder för landt-
brukets ekonomi ha måst uppletas, vare sig genom egna försök eller
genom aktgifvande på andras. Därvid har särskildt Danmarks föredöme
varit oss af stort värde. I detta land ha de mindre jordbrukarne —
massan af jordbrukarne — genom energiskt arbete, genom tillvaratagande
af alla produktionsmöjligheter, som en bondgård under vakna husbonde-
ögons tillsyn kan erbjuda, och genom sammanslutningar för beredande af
bästa möjliga både inköps- och försäljningsvillkor lyckats bibehålla sin
ställning af en oumbärlig och välbärgad samhällsklass och öfvervinna
alla de svårigheter och risker, som produktionens grundliga omläggning
sedan deras fäders tid rest i deras väg.
På samma vägar måste ock vi gå fram. Men naturförhållandena
äro hos oss i många afseenden olika, folkets skaplynne måhända äfven,
och våra förutvarande samhällsinrättningar kunna påkalla något andra
former för samarbetet mellan staten och de enskilde än i vårt grannland.
En själfständig och nationell utveckling förutsätter i regel, att man i
största möjliga utsträckning gör sig redan gjorda förarbeten till godo.
Hos oss ha nu staten och hushållningssällskapen sökt främja landtbruket
genom åtskilliga åtgärder, som ej direkt kunna hänföras till undervisning.
Flera af dessa, såsom kemiska stationer, frökontrollanstalter, rådgifvande
ingenjörer eller instruktörer af olika slag, skulle kunna vara äfven den
mindre jordbrukaren till stor nytta, om han blott först fått lära sig, huru
Motioner i Första Kammaren, N:o 57. 7
och för hvilka ändamål han borde anlita dem. Men detta förutsätter
främst, att han lärt känna hehofvet eller de praktiska fördelarna däraf.
Och detta lärer i allmänhet ej kunna ske på bättre sätt, än att han får
med egna ögon se och i detalj göra sig reda för dessa fördelar i prak¬
tiken. Därförutan blifva ock de uppoffringar staten och hushållnings¬
sällskapen göra för att skaffa landtmännen fullgoda gödsel- och foder¬
ämnen eller oförfalskadt utsäde utan gagn för småbrukaren, som nu ofta
får betala sin okunnighet med för honom betydande förluster.
Därför torde det ock vara af vikt, att undervisningen för mindre
jordbrukare ej stannar vid föredrag, om än aldrig så väckande och upp¬
lysande, utan anknytes till förevisningar af uppnådda resultat i fråga om
jordens och växternas gödsling samt djurens utfodring och skötsel i öfrigt,
till mätningar, vägningar, bokföring och uträkning samt så mycket som
möjligt utsträckes till landtbrukets binäringar. Ty endast den, som lärt
sig att omsorgsfullt tillvarataga allt, har i våra dagar utsikt att med sitt
arbete skaffa sig och sin familj bärgning på en mindre jordbrukslägenhet.
Den goda egnahemstanken behöfver måhända ock, om den skall få
annat resultat än att skaffa bostäder åt industriarbetare, utvecklas i den
riktningen, att de egna hemmen också bli små landtgårdar, där skötsel
af fjäderfän eller bin eller några svin och kor och tillvaratagandet af de
alster, som kunna fås från en köksträdgård med bärbuskar och fruktträd,
blir lika mycket hufvudsak som själfva bostaden. Men sådana »bi¬
näringar» kan den enskilde ej utveckla på egen hand utan att få betala
dryga och modfällande läropengar, och äfven ur den synpunkten är prak¬
tisk handledning i dem högeligen af nöden.
I Danmark äro småbrukarekurserna mycket växlande till planlägg¬
ning och omfång. Några äro knutna till folkhögskolor eller andra platser,
där antingen jordbruk eller en viss binäring särskildt drifves. Hösten
1903 öppnades nära Eingsted en »husmandsskole» under namn af »Ksere-
liave landhusholdningsskole», som sedan undervisat omkring 600 elever
årligen i olika långa kurser (6 månader för män, 5 månader för kvinnor
samt kurser af dels 11, dels 6 dagar för både män och kvinnor). Fullt 4/s
af deltagarne ha haft statsunderstöd, från 90 till 180 kronor för de flesta
männen och från 60 till 150 kronor för kvinnorna; för de kortare kur¬
serna ha både resor och kosthåll ersatts med statsmedel. Skolan här¬
utom eget landtbruk, deladt i tre olika växelbruk, samt skolsalar, bostads-
och ekonomibyggnader för elever och lärare, både svinhus, hönshus, kanin¬
hus, bihus, mossodling, nötbuskodling, pilodling, trädskola, köksträdgård,
8
Motioner i Första Kammaren, N:o 57.
försöksträdgård och förevisningsträdgård. (I Danmark gör man nämligen
bestämd skillnad mellan försöksfålt, där praktiska rön metodiskt göras,
och förevisning sfält, där påtagliga resultat framvisas till jämförelse och
förklaras.)
Jag anför dessa detaljer endast för att visa, hurusom saken kan
gripas an och främjas på många olika sätt, i mindre skala eller större.
En stort anlagd mönsterskola krafvel- naturligtvis män med initiativ och
ledareförmåga i så hög grad, att de ej allestädes stå till buds. Men för
mindre skolor, lämpade efter lokala förhållanden, böra äfven hos oss
mångenstädes goda förutsättningar finnas.
Att anvisa vissa bestämda vägar för det stora målets vinnande måste
dock öfverlåtas åt en mera sakkunnig detaljutredning. Måhända kunde
i våra flesta län en eller annan mindre kronodomän uppletas, som skulle
väl lämpa sig att upplåtas till plats för en småbrukareskola med jord¬
bruk för sådan åskådlig undervisning, hvarom ofvan talats. Måhända
kunde äfven på några af de nuvarande landtbruksskolorna en del af
deras areal apteras härför och undervisningen lämpas för småbrukare. Det
vore ej heller nödvändigt, att allt skulle kunna läras på ett ställe, utan
särskildt i fråga om binäringarna borde vägledning kunna fås vid en skola
först, en annan sedan.
En hufvudsak borde i alla fall vara, att både ogifta och gifta, både
män och kvinnor sattes i stånd att besöka skolorna, och att följaktligen
statsunderstödet för ändamålet ej tilltoges alltför njuggt, att alltså äfven
i detta afseende Danmarks föredöme måtte följas. Jag tror nämligen,
att uppoffringarna skola återgäldas samhället med ränta. Tillägnandet
af en bättre praktik, af mera lönande brukningssätt och af konsten att
med jordbruket förena olika binäringar skulle nämligen kunna skapa en
nöjd småbrukareklass, fäst vid sin jord och vid fosterjorden, arbetande
med glädje och omtanke i den fria naturen och mindre frestad än nu
att för den högre daglönen söka arbete i städernas storindustri eller för
ovissa framtidsförhoppningar lämna sitt fädernesland.
Frågans mångsidighet torde göra nödigt att en utredning genom
Kungl. Maj:ts försorg ägnas åt densamma. Som nämndt är en dylik ut¬
redning redan påkallad i fråga om landtbruksskolornas organisation.
Huruvida i samband härmed äfven öfriga delar af vår landtbruksunder-
visning, såsom frågan om landtbruksinstitutens utveckling i mera veten¬
skaplig riktning eller ändrade bestämmelser i fråga om landtbrukslärares
Motioner i Första Kammaren, N:o 57.
9
utbildning, borde tagas under ompröfning, må öfverlåtas åt den större
sakkunskapen att afgöra.
På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa,
att Biksdagen ville genom skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om
och i hvad mån, i samband med de hittillsvarande
landtbruksskolornas ombildning eller minskning i an¬
tal eller med andra ändringar i fråga om landtbruks-
undervisningen, särskilda åtgärder kunde vidtagas för
inrättande af öfningsskolor i landthushållning å härför
lämpliga mindre gårdar i syfte att bereda mindre jord¬
brukare, gifta och ogifta, män och kvinnor, tillfälle
till icke blott teoretisk undervisning utan äfven prak¬
tisk handledning i landtbruket och dess binäringar
under en eller flera månader medels förevisningar, be¬
räkningar och planmässigt deltagande i sådana arbeten,
som för småbrukets ekonomiska resultat äro af sär¬
skild betydelse.
Stockholm den 4 april 1907.
C. Wennberg.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami 2 Aftl. 1 Band. 35 Haft.
2