Motioner i Första Kammaren, N:o 30.
1
N:o 30.
Af herr Säve, angående i statsverkspropositionen begärd för¬
höjning af anslaget till öfver styr elsen för rikets allmänna
läroverk.
I årets statsverksproposition har Kung!. Maj:t inom 8:de hufvud-
titeln och under punkt 1 meddelat, att den 1904 indragna läroverksbyrån
återinrättats, och under punkt 20 äskat en ökning å extra stat i anslaget
»för tillfällig adjunktion, hyra för lokal och expenser för öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk» från 7,000 till 10,000 kronor eller med
3,000 kronor, samt under punkt 91 gjort framställning om beviljande jäm¬
väl för 1908 af 1,500 kronor å extra stat åt en amanuens hos samma
öfverstyrelse. Det är i anledning af dessa upplysningar och äskanden,
som jag vill göra några erinringar och förslag.
När Kungl. Maj it till 1904 års Riksdag i hufvudsaklig anslutning
till läroverkskommitténs den 8 december 1902 afgifna betänkande inkom
med nådig proposition (n:o 50) angående ändrad anordning af rikets all¬
männa läroverk samt lönereglering för de vid dem anställda lärare, före¬
slogs, under förutsättning af bifall till förslaget om inrättande af en öfver¬
styrelse för de allmänna läroverken, att ur aflöningsstaten för ecklesiastik¬
departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli utesluta lön och tjänst-
göringspenningar åt en byråchef, tillhopa 6,400 kronor, samt i stället å
ordinarie stat uppföra ett anslag å 500 kronor till arfvode åt den kansli¬
sekreterare, som af Kungl. Maj it förordnades att på eget ansvar till före¬
dragning bereda vissa ärenden (rörande de allmänna läroverken), som skulle
föreläggas Riksdagen, allt synbarligen i den lofliga afsikten att så vidt
möjligt nedbringa kostnaderna för den nya organisationen. Till arfvoden
för öfverstyrelsens ledamöter samt för tillfällig adjunktion, hyra af lokal
Bill. till B-ilcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 13 Höft. (N:is 30—32.) 1
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 30.
och expenser äskades samtidigt 22,000 kronor. Med afdrag af de 5,900
kronor, som skulle besparas å departementets stat, skulle ökningen i utgifter
stanna vid 16,100 kronor. Särskilda utskottet n:o 1, som behandlade
ifrågavarande framställning, föreslog, att till öfverstyrelsen skulle utgå ett
belopp af 32,000 kronor, hvilket äfven med afdrag af nyss nämnda 5,900
kronor innebar en betydlig ökning i utgifterna för öfverstyrelsen. Detta
blef också Biksdagens beslut.
Indragningen af läroverksbyrån motiverades uttryckligen med att
genom inrättning af eu öfverstyrelse för rikets allmänna läroverk departe¬
mentets arbetsbörda skulle väsentligen reduceras. Emellertid anmälde
Kungl. Maj:t redan till 1906 års Eiksdag ett behof af ökade arbets¬
krafter inom ecklesiastikdepartementet. De ärenden, som förut behandlats
å läroverksbyrån inom departementet, hade vuxit från 867 (1904) till 901
(1905). Likvisst yrkades då icke någon förstärkning inom »akademibyrån»,
dit läroverksärendena jämte den å läroverksbyrån förut tjänstgörande kansli¬
sekreteraren öfverförts, men väl eu delning af kyrkobyrån i två sådana,
och äskades förty arfvode för en ny byråchef med 6,400 kronor, som ock
af Eiksdagen beviljades, ehuru statsutskottet — med afseende å hvad till
det statsrådsprotokoll, som bifogats Kungl. Maj:ts till 1904 års Eiksdag
aflåtna proposition om ändrad anordning af rikets allmänna läroverk, ytt¬
rats i fråga om indragningen af byråchefsbefattningen å departementets
läroverksbyrå, — »funnit det anmärkningsvärd!», som orden lyda, »att behof
af en ny byråchefsbefattning redan nu kan hafva framträdt.» Nuvarande
departementschef har emellertid, som rimligt var, funnit för arbetet inom
departementet lämpligare att i stället för delning af kyrkobyrån (som 1905
hade 555 mål att handlägga) återinrätta en särskild byrå för den högre
undervisningen (antalet diarieförda läroverksärenden hade redan 1905
varit 601).
Eedan den 28 oktober 1905 gjorde öfverstyrelsen hos Kungl. Maj:t
framställning om aflöning åt en amanuens hos öfverstyrelsen. Under tio
månader hade i öfverstyrelsens diarium antecknats omkring 2,300 ärenden,
och under sex månader hade antalet utgående expeditioner uppgått till omkring
2,500. Det hade väl också bort kunna förutses, att det skulle visa sig
omöjligt att med en notarie, hvilken på samma gång dessutom skulle tjänst¬
göra som registrator, aktuarie, kassör och bokhållare, handlägga de läro¬
verksärenden, som förut ålegat 12 domkapitel och eforalstyrelser och sty¬
relsen för Stockholms stads undervisningsverk, samt en väsentlig del af de
läroverksärenden, som förut tillhört ecklesiastikdepartementet. Anslaget
blef (å extra stat) af Eiksdagen beviljadt. Statsutskottet kunde em eller-
Motioner i Första Kammaren, N:o 30.
3
tid »icke underlåta att dels framhålla den bristande öfverensstämmelsen
emellan de i 1904 års proposition innefattade kostnadsberäkningarna och
de anslagskraf — i fråga om ny byråchef och amanuens — som nu
framkommit, dels ock uttala, att det syntes böra tagas i allvarligt öfver¬
vägande, huruvida icke öfverstyrélsens verksamhetsområde skulle kunna så
begränsas, att ytterligare ökning af ämbetsverkets personal lmnde undvikas».
Huruvida frågan om någon sådan begränsning, som 1906 års statsutskott
ifrågasatt, inom öfverstyrelsen varit under behandling eller inom regeringen
påtänkes, därom lämnar årets statsverksproposition ingen som hälst upp¬
lysning. Däremot meddelas, att Kungl. Maj:t till täckande af den brist
som uppstått i expensmedelsanslaget under åren 1905 och 1906, utom
staten anvisat ett belopp af 4,630 kronor att i mån af behof utbetalas af
besparingarna å reservationsanslaget till de allmänna läroverken. Af denna
brist hänförde sig kronor 9 0 6,75 till år 1905, resten eller kronor 3,723,25
till år 1906.
I detta sammanhang kan nu först anmärkas, att om redan under år
1906 utöfver förut beviljade anslag behöfts ett tillskott af kronor 3,7 2 3,25,
ingen utsikt lär finnas, att jämnvikt i öfverstyrelsens budget för 1908 skall
kunna åstadkommas genom att på sätt Kungl. Maj:t föreslår höja anslaget
med 3,000 kronor. Då utgifterna för öfverstyrelsen hittills visat eu stän¬
dig tendens att växa, kan det fastmer tagas för afgjordt att, om allt får
gå som hittills, för år 1908, som det nu gäller, ytterligare tillskott utom
staten skall af öfverstyrelsen behöfvas och af Kungl. Maj:t lämnas.
Medan utgifterna till den nya läroverksöfverstyrelsen enligt Kungl.
Maj:ts framställning till 1904 års Riksdag skulle stannat vid 22,000 kro¬
nor med afdrag af 5,900, som sparats genom indragning af en byråchefs-
plats i ecklesiastikdepartementet, eller kronor 16,100, kom Riksdagen re¬
dan 1904 till ett belopp af 26,100 kronor. Detta belopp höjdes vid
1906 års riksdag genom beviljande (å extra stat) af medel till eu byrå¬
chef (6,400 kronor) och en amanuens (1,500 kronor) till 34,000 kronor.
Med ytterligare höjning i expensmedelsanslaget å 3,000 kronor och afdrag
af 500 till en kanslisekxeterare (för beredning af riksdagsärender skulle
det uppgå till 36,500, d. v. s. mer än dubbelt mot hvad för tre år sedan
af Kungl. Maj:t ifrågasattes och med säker utsikt att äfven detta belopp
skall visa sig långt ifrån tillräckligt.
När öfverstyrelsen 1905 trädde i verksamhet, hade den enligt af
1904 års Riksdag gifven stat till sitt förfogande för kansliet dels en no¬
tarie (med lön å 4,000 kronor), och dels för »tillfällig adjunktion, hyra
för lokal och expenser», 7,000 kronor. För närvarande har styrelsen utom
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 30.
notarien en amanuens å extra stat med 1,500 kronor i arfvode och finner
sig därutöfver »till extra ordinarie tjänstemän» behöfva 2,500 kronor —
hvilket belopp kan antagas motsvara arfvoden eller gratifikationer till fyra
extra ordinarie tjänstemän (enligt 1906 års statsverksproposition hade arf¬
vode till två extra ordinarie tjänstemän då utgått med 600 kronor till
hvardera). I stället för en kanslitjänsteman med 4,000 kronors lön, som
1904 beräknades vara tillfyllest, behöfvas sålunda sex, med sammanlagdt
8,000 kronors lön eller arfvode. Därutöfver beräknas kostnader för ren-
skrifning, papper och skrifutensilier samt tryckning till 4,000 kronor.
Gentemot den ytterligare tillökning i ämbetsverkets personal, som
sålunda nu påkallas och sannolikheten af att äfven den nu af Kungl.
Maj:t äskade höjningen å 3,000 kronor skall befinnas otillräcklig — efter¬
som bristen redan för 1906 öfversteg detta belopp — återkommer man
otvunget till den tanke på »begränsning» af öfverstvrelsens verksamhet,
som uttalades af 1906 års statsutskott. En sådan begränsning torde kunna
göras på hufvudsakligen två sätt.
Det torde ej kunna förnekas, att öfverstyrelsen visat tendens att inom
ramen för dess verksamhetsområde draga till sig bestämmanderätten i en
del frågor, som med större fördel kunde stanna hos eforer, läroverkskolle¬
gier och rektorer. Detta gäller t. ex. i fråga om kortvarig tjänstledighet
för lärare, om tillfälliga lärareförordnanden för kortare tid, om en del detaljer
rörande undervisning, lokaler, timanordning m. m. Det har till och med
ifrågasatts, att valet af lektyr för undervisning i främmande språk, som
hittills i allmänhet torde varit öfverlåtet åt facklärare i samråd med rek¬
tor, borde bestämmas af öfverstyrelsen. Vid enskilda läroverk tillsätter
öfverstyrelsen — jämte det att dess medlemmar personligen inspektera
läroverken och utom den inspektor, som utnämnts för hela läroverket —
dessutom särskilda inspektörer för enskilda ämnen, och valet af biträde
vid granskningen af studentskripta måste underställas öfverstyrelsen —
ehuru dessa skripta ju i alla händelser granskas af censorerna. Allt sådant
vållar icke blott rektorer (och läroverksstyrelser), utan äfven öfverstyrelsen
mycket skrifveri, som i sak torde snarare skada än gagna, men icke
desto mindre kostar pengar. Man erinre sig i detta sammanhang de all¬
varsamma anmärkningar som vid 1906 års riksdag riktades mot öfver¬
styrelsen af bland andra biskop Billing i Första Kammaren och herr H.
Hammarskjöld i Andra Kammaren. Att öfverstyrelsen på detta sätt
drager allt möjligt under sin domvärjo, har dessutom på rektorer och
lärare (liksom på eforer och inspektörer) den inverkan att hos dem an¬
svarskänsla och personliga initiativ förlamas.
Sannolikt kunde äfven genom bruk af tryckta formulär och genom
Motionär' i Första Kammaren, N:o SO. 5
kortare skrifsätt betydliga besparingar göras i detta äfvensom i andra
ämbetsverk.
Ett annat sätt att begränsa öfverstyrelsens verksamhetsområde vore
att befria öfverstyrelsen från vissa göromål, som enligt nuvarande instruk¬
tion åligga densamma.
Den kommitté, som den 8 december 1902 afgaf sitt betänkande och
hvars arbete låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition till 1904 års
Riksdag, hade endast haft att befatta sig med »de allmänna läroverken».
Den ifrågasatta ombildningen af en del smärre, svagt besökta gossläroverk
ledde kommittén öfver till samskolan, men den kvinnliga ungdomens un¬
dervisning i det hela föll alldeles utom kommitténs uppgift, De kommu¬
nala samskolor, som sattes i stället för de indragna småläroverken, sluta
sig i fråga om. läroplan och mål på det närmaste till den för manlig ung¬
dom afsedda realskolan. När emellertid läroverksbyrån i ecklesiastikde¬
partementet indrogs, fanns ingen annan råd än att till öfverstyrelsen öfver¬
föra äfven den befattning med de högre flickskolorna och de enskilda
läroverken, som förut ålegat läroverksbyrån. En läroverksstyrelse ord¬
nad uteslutande med hänsyn till de »allmänna läroverkens» behof kan
knappast väntas göra något annat än att efter hand öfverföra såväl flick¬
skolor som »enskilda läroverk» till samma normaltyp, som blifvit för de
»allmänna läroverken» af Riksdag och regering fastslagen.
Af förbiseende eller af skäl, som vi ingenstädes funnit angifna, ute¬
slötos dessutom eforerna från all befattning med de högre privata skolorna,
ehuru kyrkolagen kap. 24, § 3 i fråga om biskoparnas uppsikt med sko¬
lor ej gör någon skillnad mellan publika och privata skolor. Nu sedan
läroverksbyrån blifvit återinrättad förefaller det naturligast att under den¬
samma återföra de högre privata läroverken äfvensom — på grund af
deras nära sammanhang med de högre flickskolorna — statens normal¬
skola för flickor och högre lärarinneseminariet samt begränsa öfverstyrel¬
sens uppgift till vården om statens allmänna läroverk och de af stat och
kommun gemensamt underhållna sexklassiga samskolorna. Med de enskilda
läroverken, gosskolor, flickskolor och samskolor, skulle öfverstyrelsen i så
fall ej ha annan befattning än att vid dem ordna studentexamen och
realskoleexamen. Eforerna återfingo redan genom 1906 års Riksdags beslut
åtminstone delvis den befattning med de högre flickskolorna, som de haft
före 1905.
Genom återflyttning af flickskolor och öfriga "enskilda läroverk samt
högre lärarinneseminariet och normalskolan under läroverksbyrån, genom
öfverflyttning af beslutanderätten i eu mängd detaljer till eforer, rektorer
6
Motioner i Föi'sta Kammaren, N:o SO.
och läroverkskollegier och genom lämplig reduktion i skrifsättet, skulle
öfverstyrelsens göromål så mycket minskas, att jämvikt i öfverstyrelsens
budget skulle kunna åstadkommas med mindre höjning af anslaget, utöfver
hvad 1906 års Riksdag beviljat.
Genom eu återflyttning af de privata läroverken under läroverksbyrån
skulle, utom reduktion i öfverstyrelsens arbetsbörda och utgifter, äfven annat
vinnas. Det är säkerligen icke Riksdagens önskan, att den kvinnliga
ungdomens undervisning och uppfostran skall ordnas alldeles lika som för
den manliga, och det ligger i fråga om de högre flickskolorna vida mindre
vikt vid en genomgående likformig organisation med likformiga pensa.
Tvärtom torde flickskolorna ha åtskilligt att vinna genom närmare berö¬
ring med och anpassning till lokala intressen och personliga förhållanden.
Och hvad angår de s. k. enskilda läroverken, åt Indika Riksdagen beviljat
statsunderstöd just för att de skola i fråga om organisation och metoder
pröfva nya banor, må det väl anses föga lämpligt att sammanställa dem
med de allmänna läroverken under en och samma med göromål tungt be¬
lastad öfverstyrelse. För öfverstyrelsen måste tydligt hvarje afvikelse från
normaltypen, medvetet eller omedvetet, te sig som ett störande moment.
Att så måste våra, ligger i sakens natur, beror sålunda icke på den per¬
sonliga färg öfverstyrelsen vid ena eller andra tidpunkten kan ha.
Äfven för läroverksbyråns chef inom ecklesiastikdepartementet torde
det vara af vikt att stå i omedelbar kontakt med någon, om ock mindre
del af skolvärlden. Det förefaller, som endast under förutsättning af en
sådan kontakt det skulle vara för honom möjligt att vara — hvad man
ju vill att han skall vara — pedagogiskt sakkunnig fackman på samma
gång som ämbetsman.
Slutligen förefaller' det mindre lämpligt och foga öfverensstämmande
med de tendenser som annars inom statsförvaltningen alltmera göra sig
gällande, att inom öfverstyrelsen så mycket arbete måste utföras af extra
ordinarie tjänstemän: en amanuens på extra stat med 1,500 kronor i af¬
löning och efter öfverstyrelsens förslag, som af Kungl. Maj:t upptagits,
förmodligen fyra e. o. tjänstemän ä 600 ä 700 kronor pr man, utom ren-
skrifningsbiträden och särskildt tillkallade sakkunnige. Tiden borde, efter
två redan gångna års erfarenhet, vara inne att ordna öfverstyrelsens kansli
under fastare former. En sådan fastare ordning skulle troligen i sin mån
motverka det göromålens växande på bredden, som framkallar ständigt
ökade anslagskraf. Den grundsats, som senast fått uttryck i telegraf¬
kommitténs betänkande: fullt arbete och tillräcklig lön, så tillräcklig att
ämbetsmannen kan på den ha sin bärgning utan biförtjänster, förtjänar
Motioner i Första Kammaren, N:o 30. 7
att upptagas äfveu i fråga om andra ämbetsverk. Det är på tiden, att
Kungl. Maj:t af öfverstyrelsen skaffar fullständigt besked om huru många
tjänstemän som behöfvas, och att dessa efter vederbörlig pröfning af be-
bofvet uppföras på ordinarie stat. En aflöning å 1,500 kronor kan icke
berättiga till fordran på mer än half tjänstgöring och det synes uppen¬
bart, att eu eller två ordentligt aflönade tjänstemän utom notarien skulle
för arbetets gång inom öfverstyrelsen vara bättre än tre eller fem e. o.
tjänstemän med 600—1,500 kronors arfvode och tjänstgöring blott några
fä timmar dagligen. Äfven chefen för den återupprättade läroverksbyrån
borde snarast möjligt öfverföras på ordinarie stat.
I anslutning till hvad ofvan anförts, hemställer jag,
a) att Riksdagen måtte — under uttalande af
önskvärdheten af att uppsikten öfver enskilda läroverk
och högre flickskolor samt statens normalskola och
högre lärarinneseminariet återföres under den redan
återinrättade läroverksbyrån i ecklesiastikdepartementet
— med afslag å Kungl. Maj:ts framställning i stats¬
verkspropositionen under 8:de hufvudtiteln i 20:de
punkten om höjning med 3,000 kronor af anslaget »för
tillfällig adjunktion, hyra för lokal och expenser» för
öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk — låta det
ordinarie anslaget till nämnda öfverstyrelse i staten
kvarstå vid sitt nuvarande belopp, 32,000 kronor;
b) att Riksdagen må å extra stat för 1908 bevilja
anslag till en andre amanuens inom öfverstyrelsen ä
1,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att, om så
finnes lämpligt, i stället för två amanuenser ä 1,500
kronor anställa en tjänsteman med full tjänstgöring
och 3,000 kronors aflöning.
Stockholm den 26 januari 1907.
T. Säve.