2
Motioner i Första Kammaren, N:o 15.
N:o 15.
Af herr PetefSSOIl, Lorentz, med derå, angående skrifvelse till
Konungen med begäran om utredning i fråga om inter¬
nering af alkoholister.
Frågan om alkoholisters internering har i anledning af inom Andra
Kammaren väckta motioner varit föremål för behandling vid 1903, 1905
och 1906 års riksdagar men genom Första Kammarens motstånd fallit.
Det kanske då kunde själas både fruktlöst och otillbörligt att nu ånyo
väcka frågan till lif. Men något har sedan förra riksdagen inträffat, som
ger det kraftigaste stöd åt den uppfattningen, att åtgärder i antydd rikt¬
ning äro af trängande behof påkallade: vid den i höstas hållna stora fat-
tigvårdskongressen i Stockholm har bland åtgärder, som framför’ andra
ansetts böra vidtagas för förbättring af våra nödställda medmänniskors
sorgliga lott, äfven beslutats påyrka tvångsinternering af alkoholister.
Den samlade erfarenhet, som representeras af nämnda kongress, torde
svårligen kunna jäfvas. Och det torde öfver hufvud kunna påstås, att den
erfarenhet, som gjorts af personer, som af sin kallelseverksamhet eller af
deltagande för de olyckliga ledts att träda i närmare beröring med det af
dryckenskapen vållade eländet, afger talande vittnesbörd om det behof,
som i berörda hänseende förefinnes. Jag ber blott få hänvisa till hvad
predikanten vid Uppsala läns cellfängelse i sin till kungl. fångvårdssty¬
relsen för år 1905 afgifna ämbetsberättelse anfört. Sedan han med hän¬
visning till den ämbetsberättelsen åtföljande statistiska bilagan konstaterat
det sorgliga faktum, att af de under nämnda år till fängelset inkomna
fångarne icke mindre än omkring 90 % kunnat peka på superiet såsom
direkt eller indirekt anledning till sin olycka, och därtill anknutit några
ord om det berättigade i den kamp, som för närvarande pågår mot dryc¬
kenskapen i vårt land, öfvergår han till att, med afseende på den hjälp
Motioner i Första Kammaren, N:o 15.
3
och det stöd, som fångar efter frigifningen äro i så stort behof af, med
eftertryck betona angelägenheten af att räddningshem för alkoholister ur
arbetsklassen upprättas och säger: »Denna frågas snara lösande är, synes
mig, ett skriande behof för vårt land. Ett steg i rätt riktning har nyli¬
gen tagits af svenska diakonsällskapet, då det utfärdat ett upprop för in¬
samlande af medel till upprättande af ett mindre alkoholisthem för arbe¬
tare. Men frågan om alkoholisthem för arbetare är en fråga af så stor
samhällelig betydelse, att den ej får öfverlämnas endast åt den enskilda
välgörenheten. Det borde för staten vara eu rent af bjudande plikt att
taga om hand och söka upprätta alla dessa olyckliga, hos hvilka drycken-
skapsbegäret blifvit en sådan makt, att det öfvergått till en fysisk sjuk¬
dom. Att s. k. alkoholister, lämnade åt sig sjRifva, förr eller senare skola
begå handlingar, som på ett eller annat sätt bringa dem i kollision med
lagen, det kan nästan på förhand förutsägas. Men det är både menings¬
löst och resultatlöst att internera dylika individer på ett fängelse. Hvar¬
ken fängelser eller fattighus eller sjukhus eller hospital äro för dem råtta
platsen. De måste underkastas en helt annan Vård och behandling, om
de skola kunna upprättas, och det är denna vård, som alkoholisthemmen
äro afsedda att lämna.» Och därpå framställer han ur sin erfarenhet gri¬
pande exempel, som styrka nödvändigheten af att sådana hem, där äfven
fattiga kunna upptagas, varda inrättade.
Två hufvudinvändningar hafva gjorts mot inrättande af asyler, där
alkoholister äfven mot sin vilja interneras: 1) att därmed skulle ske ett
obehörigt intrång på den personliga friheten; 2) att dryga kostnader där¬
med vore att befara för det allmänna. Den förra torde tillräckligt be¬
mötas med hänvisning till det sakförhållandet, att alkoholister ingalunda
kunna betraktas som fria: genom missbruk af sin frihet hafva de förts in
i ett sjukdomstillstånd, som gör dem oförmögna att taga vara på sig
själfva, ett sjukdomstillstånd som liksom hvarje annat fysiskt ondt kan
konstateras och hvaremot läkare ovillkorligt fordra anstaltsvård. Att »då
alkoholister ofta äro farliga för sig själfva och sin omgifning i sådan
grad, att de måste anses icke fullt tillräkneliga, samhället måste äga rätt
att internera dem lika väl som vissa sinnessjuka» synes lika obestridligt,
som att det har plikt att göra hvad göras kan för deras återställande.
Missbruk äro ej att befara, då man kan taga för gifvet, att blifvande lag¬
bestämmelser skola förebygga sådana, och då vi hafva »en press, som san¬
nerligen icke lär underlåta att snoka reda på hvarje fall, som möjligen
kan tolkas som missbruk». Hvad kostnadsfrågan angår, så är å ena sidan
af förra årets lagutskott ådagalagdt, huru ogrundade farhågorna i det
hänseendet äro, och å andra sidan kan svårligen förnekas det berättigade
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 15.
i hvad herr Wieselgren under förra årets debatt yttrade om »den särskilda
skuld, hvari samhället står gentemot dessa olyckliga alkoholister». Skulle
icke någon ringa del af »brännvinsmedlen» kunna afses särskildt för dessa
olyckliga, som bidragit att samla dem?
För öfrigt ber jag få hänvisa till hvad lagutskottet i sitt utlåtande
n:r 34 förlidet år anfört och enligt detsamma till sist framhålla det upp¬
muntrande förhållandet, att enligt statistik från de länder, där man har
den . största erfarenheten i ämnet, af de å anstalter intagna ungefär en
tredjedel blifvit botade och en tredjedel förbättrade.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning,
huruvida och i hvad mån föreskrifter må kunna med¬
delas i fråga om internering af alkoholister äfven mot
deras vilja i för dem afsedda kuranstalter samt, ifall
utredningen därtill gifver anledning, för Riksdagen
framlägga förslag till lagstiftning i ämnet.
Stockholm den 2 januari 1906.
E. L. Petersson.
I motionen instämma:
Hugo Hedenstierna.
Gust. E. Lewenhaupt.
Carl H. Björck.
Johan Beck-Friis.
E. Hägglund.
C. H. v. Mentzer.
Nils Trolle.
C. D. Uppström. O. Herdin.
C. Wennberg. John Bernström.
E. D. Heiiman. Fredrik von Rosen.
Sam. Clason. J. F. West er.
A. v. Möller. Emil- Berggren.
P. Sörensson. Aug. Weinberg.
P. Fahlbeck. Carl Nyström.
P. M. Carlberg.