10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.
B) att Riksdagen må å extra stat för 1908 be¬
vilja anslag till en andre amanuens inom öfverstyrelsen
å 1,500 kr., med rätt för Kungl. Maj:t att, om så
finnes lämpligt, i stället för två amanuenser ä 1,500
kr. anställa en tjänsteman med full tjänstgöring och
3,000 kr. aflöning.
Stockholm den 26 januari 1907.
P. O. Lundell.
N:o 95.
Af herr K. Starbäck, om inrättande af 75 nya adjunktsbefatt¬
ningar vid de allmänna läroverken.
I statsverkspropositionen förekommer under åttonde hufvudtiteln
(p. 99) följande uttalande af öfverstyrelsen för rikets allmänna läro¬
verk:
»Det skulle emellertid kunna sättas ifråga att, utöfver normalstaten,
af Riksdagen begära anslag till ytterligare ett antal ordinarie platser,
detta så mycket mer, som behofvet af facklärare i vissa ämnen vid en
del läroverk och vid andra ett väl starkt missförhållande mellan antalet
ordinarie och extra ordinarie lärare gjorde sig gällande. Öfverstyrelsen,
som delade den i Riksdagens skrifvelse den 18 maj 1904 uttalade me¬
ningen, att det endast funnes ett effektivt sätt att förbättra de extra
ordinarie lärarnes ställning, nämligen att förse läroverken med ett till¬
räckligt antal ordinarie platser, hade ock för afsikt att verkställa utred¬
11
Motioner i Andra Kammaren, N:o 95.
ning öfver (lot befintliga behofvet i berörda hänseende. Men en sådan
utredning förelåge ej, och de orsaker, som af öfverstyrelsen år 1905 an-
gifvits såsom skäl för att ej gå utöfver den ännu ej genomförda normal¬
staten — nämligen ovissheten, huru de nyligen införda terminsafgifterna
å vissa orter kunde komma att inverka på lärjungefrekvensen, samt den
för närvarande, särskilt inom vissa ämnesgrupper, hotande bristen på
kompetenta sökande till lärareplatser — vore fortfarande för handen. Öfver¬
styrelsen ansåge sig för den skull icke nu böra framställa något förslag
om normalstatens öfverskridande.»
Den ofvan åberopade passus i Riksdagens skrifvelse af den 17 maj
1904 lyder sålunda: »Den i statsrådsprotokollet uttalade farhågan, att
lärarnes befordringsutsikter framdeles å nyo kunde blifva alltför små genom
otillräckligheten af antalet ordinarie platser, har Riksdagen funnit för de
närmaste åren förebyggd genom det nu i utsikt ställda inrättandet af ett
ganska afsevärdt antal ordinarie platser, och instämmande med föredra¬
gande departementschefen i hans uttalade mening, att det endast finnes
ett sätt att förbättra de extra ordinarie lärarnes ställning, nämligen att
förse läroverken med ett tillräckligt antal ordinarie platser, har Riksdagen
ansett sig kunna förutsätta, att äfven framdeles för sådant ändamål
komma att beviljas nödiga anslag, så att de för lärarnes befordran ogynn¬
samma förhållanden, som tidtals varit rådande, ej må åter inträda. I
sammanhang härmed vill Riksdagen erinra därom, att Rikets Ständer år
1858 funno det böra bland annat föreskrifvas, att läroverksstyrelsen i
hvarje stift måtte tilläggas rättighet att för hvarje gång lärjungeantalet
vid ett läroverk ökades med 30 eller 40, om så lämpligt pröfvades, in¬
komma med anmälan om behofvet af ännu en ny lärare.»
Ehuru Riksdagen sålunda oförtydbart uttalat sin mening angående
de extra ordinarie lärarnes ställning, föreslås för 1908 insättandet af en¬
dast en ny ordinarie lärarebefattning, nämligen en adjunktur. Man
skulle då, synes det, ha rättighet att antaga, att behofvet af nyinrät¬
tade lärarebefattningar vore minimalt, om ens något. Så är emellertid
icke förhållandet. Under det att extralärarnes antal, som under år 1901
uppgick till 183 och 1902 till 194, året därpå nedgick till 136, har det
sedan åter varit i stigande, så att det höstterminen 1906 belöpte sig till
193. Att de 29 platser, till hvilka förra Riksdagen beviljade anslag,
jämte den nu af ecklesiastikministern äskade, ej kunna ens tillnärmelse¬
vis tillfredsställa det förefintliga behofvet, är tydligt. Anledning till upp¬
skof med frågan om nyinrättade ordinarie befattningar skulle sålunda.
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 95.
enligt öfverstyrelsens nyss citerade yttrande, ligga dels i möjligheten
att terminsafgifterna skulle minska lärjungefrekvensen, dels däri att för
närvarande det finnes brist på kompetenta sökande till vissa lärare¬
platser.
Det senare synes mig i stället kraftigt mana att utan det ringaste
uppskof undanröja de förhållanden, hvarpå denna mycket betänkliga
brist säkerligen till stor del grundar sig, nämligen just de nedslående
och för inträde på lärarebanan föga uppmuntrande befordringsmöjligheterna.
Hvad terminsafgifterna beträffar, vill jag här fästa uppmärksamheten på
att sådana under 1905 influtit till ett belopp, som med ej mindre än kr.
163,553: 56 öfverstiger det beräknade. Om också denna siffra kan vara
tillfällig, finnes det ingen som helst anledning att anta, att lärjunge-
antalet skulle till den grad minskas, att icke nya ordinarie lärareplatser
skulle komma att behöfvas.
Faran af, att ej tillfredsställande anordningar i föreliggande fråga
snarast möjligt vidtagas, framgår emellertid från ännu en annan lika vik¬
tig synpunkt. Enligt mig tillhandakommen siffra var höstterminen 1906
hela antalet obefordrade ämneslärare 325 (193 extra ordinarie och 132
vikarierande). Af dessa voro ej färre än 80 inkompetenta att söka or¬
dinarie befattning, däraf 51 stycken till följd af att de ej genomgått
profår, under det att de öfriga 29 ej hade aflagt någon akademisk exa¬
men. Detta tyder på att svårigheten att skaffa ej blott dugande lärare,
utan till och med endast formellt kompetenta fortfarande lika väl som före
1904 förefinnes i oroväckande grad, ett sakförhållande, som säkerligen af
rektorerna vid våra läroverk kan väl vitsordas.
Uti en till statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet
inlämnad petition, hvilken jag som bilaga tillåter mig bifoga denna mo¬
tion, har styrelsen för Stockholms extralärareförening framställt åtskilliga
önskemål. Ett af dessa, inskränkning i rättigheten för ordinarie lärare
att söka transport, har redan faktiskt börjat tillämpas. Att tillmötesgå
det första, eller höjande under vissa villkor af extralärarnes löneförmåner,
synes mig mindre lämpligt, då det säkerligen åt extralärareinstitutionen
gåfve en stabilitet, som lika litet dessa själfva som någon annan skol¬
man kan finna lycklig, utan synes mig det enda riktiga och effektiva
medlet att upphjälpa extralärarnes utan tvifvel alltför bekymmersamma
ställning vara inrättandet af ett tillräckligt antal nya platser. Under
afvaktan på den af öfverstyrelsen utlofvade utredningen, som jag lifligt
hoppas kommer att läggas till grund för förslag till nästa läroverksstat,
13
Motioner i Andra Kammaren, N:o 95.
och då behofvet af ökade lektorsbefattningar ej torde vara fullt så trängande,
anser jag för närvarande en ökning af de ordinarie platserna med
75 adjunktsbefattningar vara lämplig. Reservationsanslaget till de all¬
männa läroverken bör sålunda, då adjunkts begynnelselön är 3,000 kr.,
höjas med 225,000 kr., men samtidigt anslaget å extra stat till arfvoden
åt extra och vikarierande lärare vid de allmänna läroverken minskas med
150,000 kr., då de nya befattningarna måste besättas med lärare, som
förut af statsmedel aflönats hvar och eu med 2,000 kr.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag härmed föreslå,
att Riksdagen ville utom den i statsverkspropo¬
sitionen föreslagna summan höja reservationsanslaget
till de allmänna läroverken med ytterligare 225,000 kr.
att användas för inrättandet af 75 nya adjunktsplatser
att tillträdas 1 januari 1908.
Stockholm 26 januari 1907.
1
Karl Starbäck.
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 95.
Bilaga.
Till statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet.
Genom den i sammanhang med den senaste läroverksreformen före¬
tagna löneregleringen har de nuvarande ordinarie ämneslärarnes ställning
i ekonomiskt afseende betydligt förbättrats. Detta kan man däremot icke
säga om de obefordrade lärarnes, hvilkas villkor i stället undergått en
väsentlig försämring. De hafva nämligen genom ofvannämnda reform
fått sitt arbetsår förlängdt med omkring tre veckor, men såsom ersättning
härför erhållit ett lönetillskott af endast 20 kronor. Än värre är, att de
förlorat den rätt, som extraordinarie lärare förut åtnjutit, nämligen att
vid befordran till ordinarie lärarebefattning få räkna sig till godo sin
föregående tjänstgöring för uppflyttning i högre lönegrader. Genom för¬
lusten häraf komma extralärarne — särskildt de, som efter 1904 inträda
på lärarebanan — att efter sin befordran åtnjuta betydligt mindre löne¬
förmåner än nuvarande ordinarie lärare, hvilka få tillgodoräkna sig sin
tjänstgöring som extraordinarie. Härtill kommer, att vid en jämförelse
mellan de löneförhållanden, som rådde vid tiden närmast före 1 januari
1905, och den nya lönestaten, denna sistnämnda för en lärare, som nödgas
tjänstgöra längre tid än 6 år som extra, visar sig innebära en verklig
löneförminskning. Såsom af nedanstående tabell framgår, kommer en
lärare, som efter 7 års extra tjänstetid befordras till ordinarie adjunkt,
enligt den nya löneregleringen att åtnjuta, efter afdrag för den egna
pensioneringen, en inkomst af 2,935 kr. jämte rätt till uppflyttning i
högre lönegrad först efter 5 tjänstår. Hade de löneförhållanden, som
rådde närmast före 1905, förblifvit oförändrade, hade han enligt samma
tabell fått en inkomst af 2,750 kronor jämte rätt att redan efter 3 år
uppflyttas i högre lönegrad. Skulle han nödgas förblifva extralärare
mer än 7 år, utfaller jämförelsen ännu ogynnsammare.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 95.
15
Jämförelse mellan inkomsterna för en lärare före och efter
1904 års lönereglering,
under förutsättning att han vid 30 års ålder inträder på lärarebanan
och att hans tjänstgöringstid som extralärare uppgår till 7 år.
(Genomsnittspensionsåldern enligt bestämmelserna före 1905 antages vara 67 år.)
Ålder
år
|
Inkomst
före
1 januari 1905
Kr.
|
Inkomst
efter
1 januari 1905
Er.
|
Differens
|
Ålder
år
|
Inkomst
före
1 januari 1905
Er.
|
Inkomst
efter
1 januari 1905
Er.
|
Differens
|
30
|
1,980
|
2,000
|
+ 20
|
50
|
4,400
|
3,910
|
- 490
|
31
|
1,980
|
2,000
|
+ 20
|
51
|
4,400
|
3,910
|
- 490
|
32
|
1,980
|
2,000
|
+ 20
|
52
|
4,400
|
4,400
|
± o
|
33
|
1,980
|
2,000
|
+ 20
|
53
|
4,400
|
4,400
|
± o
|
34
|
1,980
|
2,000
|
+ 20
|
54
|
4,400
|
4,400
|
± 0
|
35
|
1,980
|
2,000
|
+ 20
|
55
|
4,400
|
4,400
|
± 0
|
36
|
1,980
|
2,000
|
+ 20
|
56
|
4,400
|
4,400
|
± o
|
37
|
2,750
|
2,935
|
+ 185
|
57
|
4,400
|
4,885
|
+ 485
|
38
|
2,750
|
2,935
|
+ 185
|
58
|
4,400
|
4,885
|
+ 485
|
39
|
2,750
|
2,935
|
+ 185
|
59
|
4,400
|
4,885
|
+ 485
|
40
|
3,300
|
2,935
|
— 365
|
60
|
4,400
|
4,885
|
+ 485
|
41
|
3,300
|
2,935
|
— 365
|
61
|
4,400
|
4,885
|
+ 485
|
42
|
3,300
|
3,425
|
+ 125
|
62
|
4,400
|
4,885
|
+ 485
|
43
|
3,300
|
3,425
|
+ 125
|
63
|
4,400
|
4,885
|
+ 485
|
44
|
3,300
|
3,425
|
+ 125
|
64
|
4,400
|
4,885
|
+ 485
|
45
|
3,850
|
3,425
|
-425
|
65
|
4,400
|
3,400
|
— 1,000
|
46
|
3,850
|
3,425
|
-425
|
66
|
4,400
|
3,400
|
-1,000
|
47
|
3,850
|
3,910
|
+ 60
|
67
|
4,400
|
3,400
|
— 1,000
|
48
49
|
3,850
3,850
|
3,910
3,910
|
+ 60
+ 60
|
|
Summa af differenser
|
— 430
|
Vid riksdagsdebatten angående senaste läroverksreformen framhölls också
af flera talare, att afskaffande! af lönetursberäkningen skulle blifva ett hårdt
slag för de obefordrade lärarne, och farhågor uttalades, att en sådan åt¬
gärd skulle bidraga till att öka den redan nu kännbara bristen på fullt
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 95.
kompetenta lärare samt förmå många begåfvade män, som annars skulle
hafva ägnat sig åt lärarekallet, att söka sin utkomst på andra, i ekono¬
miskt afseende gynnsammare lefnadsbanor. Att dessa förhållanden kunna
lända läroverken till verklig skada, ligger i öppen dag.
Enligt Riksdagens mening skulle emellertid de obefordrade lärarnes
ställning förbättras genom inrättandet af nya ordinarie platser. De åt¬
gärder, som i detta afseende vidtagits under de sista 5 åren, hafva dock
icke på långt när varit till fyllest. Trots inrättandet af 137 nya ordinarie
befattningar under den sista 5-årsperioden, visar sig extraläramas antal
under innevarande termin uppgå till ej mindre än 152. De 27 nya be¬
fattningar, som uppförts å 1906 års stat, komma icke att väsentligen
nedbringa denna siffra, alldenstund 22 af dem äro afsedda för ombild¬
ning af vissa lägre läroverk till fullständiga realskolor; icke heller kunna
de i normalplanen upptagna återstående 27 platserna, för bvilka kungl.
öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk föreslår anslags äskande vid
1906 års riksdag, anses tillnärmelsevis fylla det nödvändigaste bebofvet.
Antalet extralärare och antalet nyinrättade ordinarie befattningar under
nämnda 5-årsperiod framgår af nedanstående tabell:
År
|
Antal extra lärare aflönade
af statsmedel
|
År
|
Antal nyinrättade befattningar
enligt riksdagsbeslut
|
1900—1901
|
183
|
1901
|
80
|
1901 — 1902
|
194
|
1902
|
18
|
1902—1903
|
136
|
1903
|
5
|
11903 — 1904
|
uppgift saknas
|
1904
|
34
|
11905 (h.-t.)
|
152
|
1905
|
27
|
1906 (h.-t.)
|
193
|
1906
|
29
|
Om man genom inrättandet af nya ordinarie platser ville afhjälpa
missförhållandena, så fordrades dels ett större antal nya befattningar på
en gång, dels, allteftersom läroverken tillväxa, återigen nya platser. Men
detta kräfver för hvarje särskild gång Riksdagens samtycke, hvilket
kanske ej alltid kan påräknas.
Men äfven om, såsom det är att hoppas, nya platser i väsentligen
ökadt antal inrättas, så följer icke häraf med nödvändighet, att alla obe-
17
Motioner i Andra Kammaren, N:o 95.
fordrade lärare inom rimlig tid vinna ordinarie anställning, ty dels är
konkurrensen vida större än hvad antalet extra ordinarie lärare ger vid
handen, eftersom utom dessa ett stort antal vikarierande lärare finnes,
dels fördröjer det ofta förekommande transporterandet af ordinarie lärare
i ej ringa grad extralärarnes befordran, och slutligen äro äfven de obe¬
fordrade lärarne beroende af de ämneskombinationer, som lediga lärare¬
sysslor omfatta. Därför händer det ofta, att en lärare kan få vänta på
befordran många år längre än icke mer meriterade kamrater med andra
ämnen i sina examina, endast emedan ett fåtal platser i hans ämnen
blifva ledigförldarade.
Då sålunda mycket ofta väl meriterade lärare eu oskäligt lång tid
kunna få vänta på ordinarie anställning och de omöjligen, framför allt
om de bildat familj, i längden kunna existera på det nuvarande arfvodet,
fordras ovillkorligen, att särskilda åtgärder vidtagas för att förbättra
deras ekonomiska ställning. Det mest effektiva sättet att råda bot för
de påpekade missförhållandena vore, att hvarje obefordrad lärare, som
oförvitligen tjänstgjort i fem år, uppflyttades på ordinarie stat. Sanno¬
likt skulle dock en sådan anordning stöta på praktiska svårigheter.
Stockholms extralärareförening, som omfattar samtliga obefordrade ärnnes-
lärare vid hufvudstadens allmänna läroverk, har därför ansett, att en på
samma gång enkel och effektiv lösning af extra! ärarefrågan vore, att
statsmakteima ville besluta, det hvarje obefordrad ämneslärare efter fem
års väl vitsordad tjänstgöring erhölle samma löneförmåner som ordinarie
adjunkt i första lönegraden samt dessutom rätt till lönetursberäkning.
Genom en sådan lösning skulle det af statsrådet von Friesen i Riksdagen
uttalade önskemålet, att de extra ordinarie lärarne efter i medeltal fem
år måtte blifva ordinarie, så till vida uppfyllas, som de skulle komma i
åtnjutande af ordinarie lärares inkomster.
På uppdrag af Stockholms extralärareförening får dess styrelse
därför vördsammast anhålla, det herr statsrådet ville lämna sin med¬
verkan till
l:o) att hvarje obefordrad, af staten afiönad ämneslärare efter fem
års väl vitsordad tjänstgöring erhåller ett arfvode af 3,000 kronor jämte
rätt att få räkna sig till godo alla följande tjänstår i och för löneturs¬
beräkning, dock att ingen inskränkning göres i den rätt till löneturs¬
beräkning, som redan förut finnes för de obefordrade lärarne, hvilka före
senaste läroverksreform inträdt på lärarebanan;
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 32 Käft..
3
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 95.
2:o) att nya ordinarie ämneslärarebefattningar i tillräckligt antal
inrättas;
3: o) att någon inskränkning göres i rättigheten för ordinarie lärare
att erhålla transport.
Stockholm den 4 december 1905.
A^Stockholms
extralärareförenings vägnar:
dess styrelse,
E. Frösell.
V. Hammarberg.
T. Montén.
J. Holmberg.
E. Söderberg.