Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.
3
N:o 94.
Af herr P. 0. Lundell, i anledning> af Kung!. Maj:ts i stats¬
verkspropositionen gjorda framställning om förhöjning af
anslaget till öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t inom 8:de hufvud-
titeln och under punkt 1 meddelat, att den 1904 indragna läroverksbyrån
återinrättats, och under punkt 20 äskat en ökning å extra stat i anslaget »för
tillfällig adjunktion, hyra för lokal och expenser för öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk» från 7,000 till 10,000 kr. eller med 3,000 kr.,
samt under punkt 91 gjort framställning om beviljande jämväl för 1908 af
1,500 kr. å extra stat åt en amanuens hos samma öfverstyrelse. Det
är i anledning af dessa upplysningar och äskanden som jag vill göra
några erinringar och förslag.
När Kungl. Maj:t till 1904 års .Riksdag i hufvudsaklig anslutning
till läroverkskommitténs den 8 december 1902 afgifna betänkande inkom
med nådig proposition (n:o 50) angående ändrad anordning af rikets allmänna
läroverk samt lönereglering för de vid dem anställda lärare, föreslogs, under
förutsättning af bifall till förslaget om inrättande af en öfverstyrelse för
de allmänna läroverken, att ur aflöningsstaten för ecklesiastikdeparte¬
mentets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli utesluta lön och tjänstgörings-
penningar åt en byråchef, tillhopa 6,400 kr., samt i stället å ordinarie
stat uppföra ett anslag å 500 kr. till arfvode åt den kanslisekreterare,
som af Kungl. Maj:t förordnades att på eget ansvar till föredragning
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.
bereda vissa ärenden (rörande de allmänna läroverken), som skulle före¬
läggas Riksdagen, allt synbarligen i den lofliga afsikten att såvidt möj¬
ligt nedbringa kostnaderna för den nya organisationen. Till arfvoden
för öfverstyrelsens ledamöter samt för tillfällig adjunktion, hyra af lokal
och expenser äskades samtidigt 22,000 kr. Med afdrag af de 5,900 kr.,
som skulle besparas å departementets stat, skulle ökningen i utgifter
stanna vid 16,100 kr. Särskilda utskottet n:o 1, som behandlade ifråga¬
varande framställning, föreslog, att till öfverstyrelsen skulle utgå ett be¬
lopp af 32,000 kr., kvilket äfven med afdrag af nyss nämnda 5,900 kr.
innebar en betydlig ökning i utgifterna för öfverstyrelsen. Detta blef
också Riksdagens beslut.
Indragningen af läroverksbyrån motiverades uttryckligen med att
genom inrättning af en öfverstyrelse för rikets allmänna läroverk departe¬
mentets arbetsbörda skulle väsentligen reduceras. Emellertid anmälde
Kungl Maj:t redan till 1906 års Riksdag ett behof af okade arbetskrafter
inom ecklesiastikdepartementet. De ärenden, som förut behandlats å
läroverksbyrån inom departementet, hade vuxit från 867 (1904) till 901
(1905). Likvisst yrkades då icke någon förstärkning inom »akademi-
byrån», dit läroverksärendena jämte den å läroverksbyrån förut tjänst¬
görande kanslisekreteraren öfverförts, men val en delning af kyrkobyrån
i två sådana, och äskades förty arfvode för en ny byråchef med 6,400
kr., som ock af Riksdagen beviljades, ehuru statsutskottet — med afse¬
ende å hvad till det statsrådsprotokoll, som bifogats Kungl. Maj:ts till
1904 års Riksdag aflåtna proposition om ändrad anordning af rikets all¬
männa läroverk, yttrats i fråga om indragningen af byråchefsbefattningen
å departementets läroverksbyrå, — »funnit det anmärkningsvärdt», som
orden lyda, »att behof af eu ny byråchefsbefattning redan nu kan hafva
framträdt». Nuvarande departementschef har emellertid, som rimligt var,
funnit för arbetet inom departementet lämpligare att i stället för delning
af kyrkobyrån (som 1905 hade 555 mål att handlägga) återinrätta en
särskild byrå för den högre undervisningen (antalet diarieförda läroverks-
ärenden hade redan 1905 varit 601).
Redan den 28 oktober 1905 gjorde öfverstyrelsen hos Kungl. Maj:t
framställning om aflöning åt en amanuens hos öfverstyrelsen. Under tio
månader hade i öfverstyrelsens diarium antecknats omkring 2,300 ärenden,
och under 6 månader hade antalet utgående expeditioner uppgått till
omkring 2,500. Det hade väl också bort kunna förutses, att det skulle
visa sig omöjligt att med eu notarie, hvilken på samma gång dessutom
Motioner i Andra Kammaren, N:o 94,
skulle tjänstgöra som registrator, aktuarie, kassör ocli bokhållare, hand¬
lägga de läroverksärenden, som förut ålegat 12 domkapitel och eforal-
styrelser och styrelsen för Stockholms stads undervisningsverk samt en
väsentlig del af de läroverksärenden, som förut tillhört ecklesiastik¬
departementet. Anslaget blef (å extra stat) af Riksdagen beviljadt. Stats¬
utskottet kunde emellertid »icke underlåta att dels framhålla den bristande
öfverensstämmelsen emellan de i 1904 års proposition innefattade kost¬
nadsberäkningarna och de anslagskraf — i fråga om ny byråchef och
amanuens — som nu framkommit, dels ock uttala, att det syntes böra
tagas i allvarligt öfvervägande, huruvida icke öfverstyrelsens verksamhets¬
område skulle kunna så begränsas, att ytterligare ökning af ämbetsverkets
personal kunde undvikas». Huruvida frågan om någon sådan begränsning,
som 1906 års statsutskott ifrågasatt, inom öfverstyrelse!! varit under
behandling eller inom regeringen påtänkes, därom lämnar årets stats-
verksproposition ingen som helst upplysning. Däremot meddelas, att
Kungl. Maj:t till täckande af den brist, som uppstått i expensmedels-
anslaget under åren 1905 och 1906, utom staten anvisat ett belopp af
4,630 kr. att i mån af behof utbetalas af besparingarna å reservations¬
anslaget till de allmänna läroverken. Af denna brist hänförde sig kr.
906: 75 till år 1905, resten eller kr. 3,723: 25 till år 1906.
I detta sammanhang kan nu först anmärkas, att om redan under år
1906 utöfver förut beviljade anslag behöfts ett tillskott af kr. 3,723: 25,
ingen utsikt lär finnas att jämvikt i öfverstyrelsens budget för 1908 skall
kunna åstadkommas genom att, på sätt Kungl. Maj:t föreslår, höja an¬
slaget med 3,000 kr. Då utgifterna för öfverstyrelsen hittills visat eu
ständig tendens att växa, kan det fastmer tagas för afgjordt att, om allt
får gå som hittills, för år 1908, som det nu gäller, ytterligare tillskott
utom staten skall af öfverstyrelsen behöfvas och af Kungl. Maj:t lämnas.
Medan utgifterna till den nya läroverksöfverstyrelsen enligt Kungl.
Maj:ts framställning till 1904 års Kiksdag skulle stannat vid 22,000 kr.
med afdrag af 5,900, som sparats genom indragning af en byråchefsplats
i ecklesiastikdepartementet, eller kr. 16,100, kom Kiksdagen redan 1904 till
ett belopp af 26,100 kr. Detta belopp höjdes vid 1906 års riksdag
genom beviljande (å extra stat) af medel till en byråchef (6,400 kr.) och
en amanuens (1,500 kr.) till 34,000 kr. Med ytterligare höjning i expens-
medelsanslaget å 3,000 kr. och afdrag af 500 till en kanslisekreterare
(för beredning af riksdagsärender skulle det uppgå till 36,500, d. v. s.
mer än dubbelt mot hvad för tre år sedan af Kungl. Maj:t ifrågasattes
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.
och med säker utsikt, att äfven detta belopp skall visa sig långt ifrån
tillräckligt.
När öfverstyrelsen 1905 trädde i verksamhet, hade den enligt af
1904 års Riksdag gifven stat till sitt förfogande för kansliet dels eu
notarie (med lön å 4,000 kr.), och dels för »tillfällig adjunktion, hyra
för lokal och expenser» 7,000 kr. För närvarande har styrelsen utom
notarien en amanuens å extra stat med 1,500 kr. i arfvode och finner
sig därutöfver »till extra ordinarie tjänstemän» behöfva 2,500 kr. —
hvilket belopp kan antagas motsvara arfvoden eller gratifikationer till fyra
e. o. tjänstemän (enligt 1906 års statsverksproposition hade arfvode till
två e. o. tjänstemän då utgått med 600 kr. till hvardera). I stället för
en kanslitjänsteman med 4,000 kr. lön, som 1904 beräknades vara till
fyllest, behöfves sålunda sex, med sammanlagdt 8,000 kr. lön eller arfvode.
Därutöfver beräknas kostnader för renskrifning, papper och skrifutensilier
samt tryckning till 4,000 kr.
Gentemot den ytterligare tillökning i ämbetsverkets personal, som
sålunda nu påkallas, och sannolikheten af att äfven den nu af Kung!.
Maj:t äskade höjningen å 3,000 kr. skall befinnas otillräcklig — eftersom
bristen redan för 1906 öfversteg detta belopp — återkommer man otvunget
till den tanke på »begränsning» af öfverstyrelsens verksamhet, som ut¬
talades af 1906 års statsutskott. Eu sådan begränsning torde kunna
göras på hufvudsakligen två sätt.
Det torde ej kunna förnekas, att öfverstyrelsen visat tendens att
inom ramen för dess verksamhetsområde draga till sig bestämmanderätten
i en del frågor, som med större fördel kunde stanna hos eforer, läro¬
verkskollegier och rektorer. Detta gäller t. ex. i fråga om kortvarig
tjänstledighet för lärare, om tillfälliga lärareförordnanden för kortare tid,
om eu del detaljer af undervisning, lokaler, timanordning in. in. Det
har t. o. m. ifrågasatts, att valet af lektyr för undervisning i främmande
språk, som hittills i allmänhet torde vant öfverlåtet åt facklärare i samråd
med rektor, borde bestämmas af öfverstyrelsen. Vid enskilda läroverk
tillsätter öfverstyrelsen — jämte det att dess medlemmar personligen
inspektera läroverken och utom den inspektor, som utnämnts för hela
läroverket — dessutom särskilda inspektörer för enskilda ämnen, och
valet af biträde vid granskningen af studentskripta måste underställas
öfverstyrelsen, ehuru dessa skripta ju i alla händelser granskas af
censorerna. Allt sådant vållar icke blott rektorer (och läroverksstyrelser),
utan äfven öfverstyrelsen mycket skrifveri, som i sak torde snarare skada
Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.
i
än gagna, men icke desto mindre kostar pengar. Man erinre sig i detta
sammanhang de allvarsamma anmärkningar, som vid 1906 års riksdag
riktades mot öfverstyrelsen af bl. a. biskop Billing i Första kammaren
och hr H. Hammarskjöld i Andra Kammaren. Att öfverstyrelsen på
detta sätt drager allt möjligt under sin domvärjo har dessutom på rek¬
torer och lärare (liksom på eforer och inspektörer) den inverkan, att hos
dem ansvarskänsla och personliga initiativ förlamas.
Sannolikt kunde äfven genom bruk af tryckta formulär och genom
kortare skrifsätt betydliga besparingar göras i detta äfvensom i andra
ämbetsverk.
Ett annat sätt att begränsa öfverstyrelsens verksamhetsområde voro
att befria öfverstyrelsen från vissa göromål, som enligt nuvarande in¬
struktion åligga densamma.
Den kommitté, som den 8 dec. 1902 afgaf sitt betänkande och
hvars arbete låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition till 1904 års
Riksdag, hade endast haft att befatta sig med »de allmänna läroverken».
Den ifrågasatta ombildningen af en del smärre, svagt besökta gossläro-
verk ledde kommittén öfver till samskolan, men den kvinnliga ung¬
domens undervisning i det hela föll alldeles utom kommitténs uppgift.
De kommunala samskolor, som sattes i stället för de indragna småläro-
verken, sluta sig i fråga om läroplan och mål på det närmaste till den
för manlig ungdom afsedda realskolan. Kär emellertid läroverksbyrån i
ecklesiastikdepartementet indrogs, fanns ingen annan råd än att till
öfverstyrelsen öfverföra äfven den befattning med de högre flickskolorna
och de enskilda läroverken, som förut ålegat läroverksbyrån. En läro-
verksstyrelse, ordnad uteslutande med hänsyn till de »allmänna lärover¬
kens» behof, kan knappast väntas göra något annat än att efter hand
öfverföra såväl flickskolor som »enskilda läroverk» till samma normal¬
typ, som blifvit för de »allmänna läroverken» af Riksdag och regering
fastslagen.
Af förbiseende eller af skäl, som vi ingenstädes funnit angifna, ute¬
slötos dessutom eforerna från all befattning med de högre privata skolorna,
ehuru kyrkolagen kap. 24 § 3 i fråga om biskoparnas uppsikt med
skolor ej gör någon skillnad mellan publika och privata skolor. Ku,
sedan läroverksbyrån blifvit återinrättad, förefaller det naturligast att
under densamma återföra de högre privata läroverken äfvensom — på
grund af deras nära sammanhang med de högre flickskolorna — statens
normalskola för flickor och högre lärarinneseminariet samt begränsa öfver-
8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.
styrelsens uppgift till vården om statens allmänna läroverk och de af
stat och kommun gemensamt underhållna sexklassiga samskolorna. Med
de enskilda läroverken, gosskolor, flickskolor och samskolor, skulle öfver¬
styrelsen i så fall ej ha annan befattning än att vid dem ordna student¬
examen och realskoleexamen. Eforerna återfingo redan genom 1906 års
Eiksdags beslut åtminstone delvis den befattning med de högre flick¬
skolorna, som de haft före 1905.
Genom återflyttning af flickskolor och öfriga enskilda läroverk samt
högre lärarinneseminariet och normalskolan under läroverksbyrån, genom
öfverflyttning af beslutanderätten i eu mängd detaljer till eforer, rektorer
och läroverkskollegier och genom lämplig reduktion i skrifsättet skulle
öfverstyrelsens göromål så mycket minskas, att jämvikt i öfverstyrelsens
budget skulle kunna åstadkommas med mindre höjning af anslaget, ut¬
öfver hvad 1906 års Riksdag beviljat.
Genom en återflyttning af de privata läroverken under läroverks¬
byrån skulle utom reduktion i öfverstyrelsens arbetsbörda och utgifter
äfven annat vinnas. Det är säkerligen icke Riksdagens önskan, att den
kvinnliga ungdomens undervisning och uppfostran skall ordnas alldeles
lika som för den manliga, och det ligger i fråga om de högre flick¬
skolorna vida mindre vikt vid eu genomgående likformig organisation
med likformiga pensa. Tvärtom torde flickskolorna ha åtskilligt att vinna
genom närmare beröring med och anpassning till lokala intressen och
personliga förhållanden. Gch hvad angår de s. k. enskilda läroverken,
åt hvilka Riksdagen beviljat statsunderstöd just för att de skola i fråga
om organisation och metoder pröfva nya banor, må det väl anses föga
lämpligt att sammanställa dem med de allmänna läroverken under en
och samma, med göromål tungt belastad öfverstyrelse. För öfverstyrelsen
måste tydligt hvarje afvikelse från normaltypen, medvetet eller omed¬
vetet, te sig som ett störande moment. Att så måste vara, ligger i sakens
natur, beror sålunda icke på den personliga färg, öfverstyrelsen vid ena
eller andra tidpunkten kan ha.
Äfven för läroverksbyråns chef inom ecklesiastikdepartementet torde
det vara af vikt att stå i omedelbar kontakt med någon, om ock mindre
del af skolvärlden. Det förefaller, som endast under förutsättning af eu
sådan kontakt det skulle vara för honom möjligt att vara — hvad man
ju vill, att han skall vara — pedagogiskt sakkunnig fackman på samma
gång som ämbetsman.
Slutligen förefaller det mindre lämpligt och föga öfverensstämmande
Motioner i Avdra Kammaren, N:o 94. 9
med de tendenser, som annars inom statsförvaltningen alltmera göra sig
gällande, att inom öfverstyrelsen så mycket arbete måste utföras af extra
ordinarie tjänstemän: en amanuens på extra stat med 1,500 kr. i af¬
löning och efter öfverstyrelsens förslag, som af Kungl. Maj:t upptagits,
förmodligen fyra e. o. tjänstemän ä 600 å 700 kr. pr man, utom ren-
skrifningsbiträden och särskilt tillkallade sakkunnige. Tiden borde,
efter två redan gångna års erfarenhet, vara inne att ordna öfverstyrelsens
kansli under fastare former. Eu sådan fastare ordning skulle troligen i
sin mån motverka det göromålens växande på bredden, som framkallar
ständigt ökade anslagskraf. Den grundsats, som senast fått uttryck i
telegrafkommitténs betänkande: fullt arbete och tillräcklig lön, så till¬
räcklig att ämbetsmannen kan på den ha sin bärgning utan biförtjänster,
förtjänar att upptagas äfven i fråga om andra ämbetsverk. Det är på
tiden, att Kungl. Maj:t af öfverstyrelsen skaffar fullständigt besked om
huru många tjänstemän som beböfvas, och att dessa efter vederbörlig
pröfning af behofvet uppföras på ordinarie stat. En aflöning å 1,500 kr.
kan icke berättiga till fordran på mer än half tjänstgöring, och det synes
uppenbart, att en eller två ordentligt aflönade tjänstemän utom notarien
skulle för arbetets gång inom öfverstyrelsen vara bättre än tre eller fem
e. o. tjänstemän med 600—1,500 kr. arfvode och tjänstgöring blott några
få timmar dagligen. Äfven chefen för den återupprättade läroverksbyrån
borde snarast möjligt öfverföras på ordinarie stat.
I anslutning till hvad ofvan anförts, hemställer jag:
A) att Riksdagen måtte — under uttalande af
önskvärdheten af att uppsikten öfver enskilda läroverk
och högre flickskolor samt statens normalskola och
högre lärarinneseminariet återföres under den redan
återinrättade läroverksbyrån i ecklesiastikdepartementet
— med afslag å Kungl. Maj:ts framställning i stats¬
verkspropositionen under 8:de hufvudtiteln i 20:e
punkten om höjning med 3,000 kr. af anslaget »för
tillfällig adjunktion, hyra för lokal och expenser» för
öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk — låta
det ordinarie anslaget till nämnda öfverstyrelse i
staten kvarstå vid sitt nuvarande belopp, * 32,000
kronor.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 32 Häjt.
2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.
B) att Riksdagen må å extra stat för 1908 be¬
vilja anslag till en andre amanuens inom öfverstyrelsen
å 1,500 kr., med rätt för Kungl. Maj:t att, om så
finnes lämpligt, i stället för två amanuenser ä 1,500
kr. anställa en tjänsteman med full tjänstgöring och
3,000 kr. aflöning.
Stockholm den 26 januari 1907.
P. O. Lundell.
N:o 95.
Af herr K. Starbäck, om inrättande af 75 nya adjunktsbefatt¬
ningar vid de allmänna läroverken.
I statsverkspropositionen förekommer under åttonde hufvudtiteln
(p. 99) följande uttalande af öfverstyrelsen för rikets allmänna läro¬
verk:
»Det skulle emellertid kunna sättas ifråga att, utöfver normalstaten,
af Riksdagen begära anslag till ytterligare ett antal ordinarie platser,
detta så mycket mer, som behofvet af facklärare i vissa ämnen vid en
del läroverk och vid andra ett väl starkt missförhållande mellan antalet
ordinarie och extra ordinarie lärare gjorde sig gällande. Öfverstyrelsen,
som delade den i Riksdagens skrifvelse den 18 maj 1904 uttalade me¬
ningen, att det endast funnes ett effektivt sätt att förbättra de extra
ordinarie lärarnes ställning, nämligen att förse läroverken med ett till¬
räckligt antal ordinarie platser, hade ock för afsikt att verkställa utred-