18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 92-
N:o 92.
Af lierr E A. Nilson i Örebro m. fl., om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående åtgärder till tryggande af aftal rörande
leverans af elektrisk energi.
Att de afsevärda materiella resurser, som äro till finnandes i våra
vattenfall, böra tillvaratagas och, till fromma för vårt lands ekonomiska
utveckling, på ett rationellt sätt utnyttjas, därom råder stor enighet.
Statsmakterna hafva under senare tid ägnat denna sak mycken upp¬
märksamhet. Härom bära såväl regeringsåtgärder som riksdagsbeslut
flera vittnesbörd, ej minst de åtgärder, som från statens sida vidtagits
för utnyttjande af Trollhättefallens vattenkraft, och den utredning an¬
gående en del staten tillhöriga vattenfall, som genom den af Kungl.
Maj:t den 9 juni 1899 tillsatta kommittén utförts. Såsom vittnesbörd
om ett vaket intresse för sakens stora nationella betydelse, kan man
också hänvisa på Kungl. Maj:ts proposition till nu samlade Riksdag om
inrättande af en permanent vattenfallskommission.
Alla dessa åtgöranden afse endast statens egna vattenfall.
Med undantag af Trollhättefallen äro dock statens egna vattenfall
i södra och mellersta Sverige mindre betydande, ja, icke ens tillräck¬
liga för statens eget behof, i händelse en förändring af statsbanedriften
skulle komma till stånd i så måtto, att tågen å banorna skulle fram¬
föras medelst elektricitet som drifkraft i stället för ånga. Hur gärna
man än skulle önska, att förhållandet vore annorlunda, måste man likväl
böja sig för sakförhållandet sådant det är.
Då de flesta vattenfallen i södra och mellersta Sverige alltså be¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 92. 19
finna. sig i enskilds ägo, så har den enskilda företagsamheten en stor
uppgift att fylla i den materiella kulturens tjänst genom dessa vatten¬
falls utnyttjande till nytta och gagn för vårt näringslif och för att i
någon mån minska vårt ständigt ökade behof af utländskt bränsle.
Rätt många anläggningar i detta syfte hafva redan utförts, äro
under utförande eller planläggas.
I många fall ordnas dessa anläggningar så, att vid själfva fallet
bygges en kraftcentralstation, hvarest naturkraften tillvaratages för
alstrande af elektrisk energi, som sedermera genom ledningar öfver-
föres till ej allenast från kraftcentralen ganska aflägset belägna, utan
äfven sinsemellan vidt skilda orter för att där försäljas, antingen till
distributör, hvilken i så fall ofta nog är en stad eller annat samhälle,
som har behof af elektrisk energi till drifts- eller belysningsändamål, eller
till enskilda förbrukare.
För att främja djdik öfverföring af elektrisk energi antog Riks¬
dagen för sin del år 1902 »lag, innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar», hvilken lag af Kungl. Maj:t den 27 juni sam¬
ma år promulgerades.
Genom denna lag gafs ökad och rättsligt skyddad möjlighet för
den energialstrande och den energiförbrukande parten att till såväl
ömsesidig nytta som ock allmänt gagn komma i förbindelse med
hvarandra.
Så långt är saken i laga form reglerad, men då de båda parterna,
den energialstrande och den energiförbrukande, skola sluta bindande
aftal med hvarandra, kommer man rätt snart på det klara med, att eu
ganska betänklig brist förefinnes i vår lagstiftning rörande dylikt aftal,
framför allt därutinnan, att kraftleverantören har ringa eller ingen möj¬
lighet att lämna kraftafnämaren betryggande säkerhet för att aftalet af
leverantören eller hans rättsinnehafvare kommer att fullgöras under
hela den tid aftalet omfattar, huru gärna än leverantören skulle vilja
lämna afnämaren sådan säkerhet. Inteckning i leverantörens fastighet
till säkerhet för beståndet af dylikt aftal beviljas ej, enligt hvad er¬
farenheten gifvit vid handen, och servitutsinteckning kan ej heller er¬
hållas. Under antagande, att dylik säkerhet kunde presteras, skulle den
i alla händelser vid en eventuell exekutiv försäljning af leverantörens
egendom tvifvelsutan visa sig vara af ringa värde.
Ett dylikt aftal mellan kraftleverantör å ena sidan och kraftaf-
nämare å den andra uppgöres vanligen att omfatta en viss bestämd
energimängd, som en längre följd af år, vanligen 25—40 år, årligen
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 92.
skall på föreskrifvet sätt levereras. Uppenbart är, att om ett sam¬
hälle träffar ett sådant aftal i akt och mening- att gönom distribution
af elektrisk energi tillgodose samhällsmedlemmarnes behof af sådan
energi, vare sig till belysning eller industriella ändamål, så är det af
allra största vikt för såväl samhället själft som dess energikonsumenter
att kunna erhålla trygghet för att ej allenast leverantören själf fullgör
aftalet, än äfven att detta af hans eventuella rättsinnehafvare kommer
att respekteras.
Af ej mindre betydelse är det för den, som för ett större indu¬
striellt företags drift träffar aftal om dylik leverans, att kunna erhålla
sådan trygghet, som här ofvan förmälts.
För att i någon mån belysa detta sakförhållande må erinras, huru¬
som sydsvenska kraftaktiebolaget, som bildades i ändamål att exploatera
en del vattenfall i Lagan för att sedermera leverera elektrisk energi
till en del städer i södra Sverige, ej kunde lämna dessa städer en så
betryggande garanti för framtiden, att respektive städer ansågo den
tillfyllestgörande. Enda vägen, som stod dessa städer öppen till en
sådan trygghets ernående, var, att de sinsemellan enades om att teckna
så stort antal aktier i bolaget, att de härigenom ansågo sig vara
tryggade.
Ett sådant tillvägagående kan ju emellertid endast betraktas så¬
som en nödfallsutväg, som för öfrigt mera sällan kan stå till buds och,
äfven om den stode öppen, i mycket få fall skulle vara lämplig eller
ens möjlig att beträda.
Kungl. Maj:t har just i dessa dagar till Riksdagens bepröfvande
öfverlämnat lagförslag, som afse att skapa tryggare förhållanden mellan
ägare och arrendator af fastighet, mellan husägare och hyresgäst, att
trygga tomträtt och bereda möjlighet bil inteckning i sådan o. s. v.
Ej mindre behöfligt är det att genom lagstiftning reglera dessa för¬
hållanden, som här vidrörts, och att göra det i tid.
Att en lagstiftning på detta område har många svårigheter att
öfvervinna, är otvifvelaktigt, men dessa svårigheter måste i det allmännas
intresse öfvervinnas, och tillåta vi oss fördenskull att, på grund af hvad
sålunda anförts, vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att det täcktes Kungl. Maj:t att låta föran¬
stalta om utredning, i hvad mån betryggande garanti
för ingångna aftals bestånd från leverantörens sida
Motioner i Andra Kammaren, N:o 92.
21
skulle kunna genom lagstiftning beredas köpare af
elektrisk energi, samt för Riksdagen framlägga det
förslag i ärendet, hvartill eu sådan utredning kan
gifva anledning.
Stockholm den 26 januari 1907.
E. A. Nilson. Ivan Svensson.
Carl af Burén. J. G. Forsberg.
i*.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 31 Häft.
4