Motioner i Andra Kammaren N:o 282.
I
N:o 282.
Af herr H. Lindqvist m. fl., i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående lönereglering för personalen vid
statens järnvägar m. m.
Den i Kungl. Maj:ts proposition n:o 164 föreslagna löneregleringen
för personalen vid statens järnvägar afser att för en tid framåt bestämma
statens ställning som arbetsgivare för denna sin största grupp af ar¬
betstagare. Det är naturligt att en så pass viktig angelägenhet från
statens sida föregås af all den utredning, som kan komma densamma
till del, och att den å personalens sida framkallar de lifligaste ansträng¬
ningar för att dess kraf och önskemål ej sättas tillbaka. Denna grund¬
lighet förorsakar emellertid en flod af betänkanden och petitioner, så
att den enskilda riksdagsmannen har svårt att i brådskan af öfrigt ar¬
bete tillräckligt öfverväga alla detaljer i en i riksdagens elfte timme
framkastad proposition om öfver 250 sidor. I denna motion göra vi
därför ingalunda anspråk på att upptaga alla de berättigade önskemål
man kan hysa i denna stora lönereglerings- och omorganisationsfråga.
Yi vilja blott påpeka några af dem, som synts oss mest viktiga och
påtagliga.
Lönereglering för den lägst aflöuade gruppen.
Den kungl. lönekommittén hade, som det synes oss, på starka skäl
i en aflöningsgrupp sammanfört vaktmästare, förrådsvakter, vagnsmör-
jare, vagn- och stallkarlar, stationskarlar, portvakter å station af lägre
klass än l:a samt banvakter, hvartill den här som ett offer åt gängse
föreställningssätt infogat de rättvisligen i en annan grupp hemmahörande
kvinnliga kontorsbiträdena. För denna aflöningsgrupp, som vi för kort-
Bih. till Ttiktd. Prot. 1907. 1 Sami. 2 J/d. 2 Hand. 130 Käft. (N:o 282.) 1
- Motioner i Andra Kammaren N:o 282.
liefcens skull härnedan benämna stationskarlsgruppen, hade föreslagits eu
begynnelseaflöning af 780 kronor samt 5 ålderstillägg å 60 kronor.
Slutad öningen skulle sålunda efter 15 tjänstår uppgå till 1,080 kro¬
nor, hvartill komme vissa förmåner, som ej bär göras till föremål
för framställning, och som vi därför nu förbigå. Med detta kommitte-
rades förslag förspordes bland järn vägspersonalen stark misstämning.
Visserligen föreslogos ju lönebeloppen något litet förhöjda men denna
personals ställning hade förut varit så otillfredsställande, att en löne¬
reglering, som motsvarade arbetets ansvar och risk å ena sidan samt
de stegrade lefnadskostnaderna å andra, måste stanna vid betydande höj¬
ningar i aflöningsbeloppen. Därför har ock denna personal med styrka an¬
mält sitt missnöje med den af kungl. lönekommittén föreslagna regleringen.
Framför allt i två hänseenden synes oss ock den af kommitterade
föreslagna löneregleringen för stationskarlsgruppen otillfredsställande.
Det ena gäller lönebeloppens storlek, det andra tiden för åtnjutande af
högsta lönen. I senare hänseendet finna vi 15 tjänstår som en alltför
högt tilltagen tid för uppflyttning i högsta lönegraden, särskildt då löne¬
tilläggen äro så små som 60 kronor. Denna uppfattning har ock herr
civilministern delat, då han vid föredragningen af detta ärende inför
Kungl. Maj:t föreslagit en afkortning af denna tid för de flesta befatt-
ningshafvarne inom stationskarlsgruppen från 15 till 12 år. Att herr
statsrådet här befinner sig på rätt väg är uppenbart. En ytterligare
nedsättning af tiden för uppflyttning i lönegraderna, så att tvååriga
mellanrum stadgats i stället för treåriga, skulle ännu bättre ha anpassat
denna löneskala efter den faktiska stegringen i lefnadsomkostnaderna.
Då emellertid i hela denna stora lönereglering treårsmellanrum mellan
lönegraderna ingå i systemet, drista vi oss ej att föreslå någon ändring
härutinnan. Ej heller våga vi föreslå ett lägre antal lönetillägg än de
af Kungl. Maj:t föreslagna.
Däremot synas oss ej tillräckliga skäl föreligga att sätta banvakter
och kvinnliga kontorsbiträden i eu ogynnsammare ställning än öfriga
befattningshafvare i stationskarlsgruppen. De lönebelopp vi här nedan vilja
föreslå och än mera de af Kungl. Maj:t föreslagna ha ej tilltagits med
någon prutmån. Samtliga belopp tangera så nära gränserna för exi¬
stensminimum, att bär sannerligen ej i onödan en grupp bör sättas
sämre än en annan. Lönetilläggen afse ju att motsvara den stegring af
lefnadsomkostnaderna, som vanligen följer med bildandet af familj. Om
man antager, att för en stationskarl familjen efter 12 år är dyrast att
underhålla, finnes ingen som helst anledning att antaga, att denna tid¬
punkt för banvakten infaller först efter 15 tjänsteår. Och hvad gruppen
Motioner i Andra Kammaren, N:o 282. ;i
kvinnliga kon tors biträden angår, är den redan så långt tillbakasatt efter
de manliga kontorsbiträdena, att en ytterligare nedsättning af deras
existensvillkor helt enkelt ter sig som orättvis. Då emellertid redan
motioner väckts för bevakande af dessa befattningshafvares rätt, ha vi
oj bär velat i annan män upptaga deras sak, än att vl i denna fram¬
ställning tillse, att de ej sättas i en ogynnsammare ställning än öfriga
medlemmar åt den grupp, som kung], lönekommittén ansett böra i af¬
ton ingshänseende sammanställas.
Beträffande lönebeloppen för stationskarlsgruppen kunna vi ej finna,
att den af personalen själf i olika petitioner begärda begynnelselönen
tilltagits i något hänseende för hög. En aflöning af 840 kronor jämte
fri bostad är med hänsyn till de vid stationssamhällena så godt som
öfverallt uppskrufvade priserna å lifsförnödenheter en mycket hofsam
begäran, för hvars nedprutning inga andra än möjligen statsfinansiella
skäl torde kunna anföras. Men vi hålla före, att där statsfinansiella
skäl tvinga till varsamhet vid lönereglingar, är det Riksdagens plikt att
i första hand spara där de större lönerna utgå och icke på de små
belopp, som lämnas de lägst aflönade grupperna. Vi drista oss därför
upptaga en begynnelselön af 840 kronor för hela denna grupp.
Beträffande lönetilläggen vilja vi ej frångå Kungl. Maj:ts förslag,
att de första utgå med 60 kronor hvart tredje år. Däremot kunna vi
ej finna, att det högre tillägg af 120 kronor, som Kungl. Maj:t föreslår att
utgå efter 12 tjänstår, inträder tillräckligt tidigt. Antaga vi, att eu
befattningshafvare ingår äktenskap vid ordinarie-blifvandet, så torde i
allmänhet familjen redan vid tiden för åtnjutandet af tredje lönetillägget,
d. v. s. efter 9 år, vara kanske mest betungande. Då är väl i allmän¬
het något af barnen i skolåldern, och intet af dem kan vara till någon
alsevärd hjälp i hemmet. Enligt vår uppfattning bör därför vid denna
tid lönetillägget utgå med 120 kronor i stället för 60, likasom efter 12
år, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, ett fjärde å 120 kronor bör tillkomma.
Enligt vår uppfattning är därför en löneskala upptagande 840 kro¬
nors begynnelselön, efter 3 år 900 kronor, efter 6 år 960 kronor, efter
9 år 1,080 kronor och efter 12 år 1,200 kronor, en lönereglering, som
upptager minimum af de berättigade kraf denna personal kan ställa
på staten som arbetsgivare. Visserligen sammanfalla icke dessa löne¬
belopp i alla delar med de af personalen genom sina ombud begärda.
Men de ha af oss måst afmätas med hänsyn till de faktiska möjligheter¬
na att i Riksdagen vinna något gehör.
För att i någon män belysa, huru den af oss här föreslagna löne¬
regleringen ställer sig vid en jämförelse med nuvarande förhållanden,
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 282.
tillåta vi oss här anföra ett exempel. Vi taga eu stationskarl i Stock¬
holm. Han åtnjuter i regeln redan nu fri bostad och blir sålunda obe¬
rörd af den förhöjning i inkvarteringsersättningen, som föreslås för vissa
andra tjänstegrader. Likaledes är beklädnadsersättningen oförändrad.
Begynnelselönen är nu 540 kronor. Härtill komma tillfälligt lönetillägg
å 60 kronor, dyrtidstillägg å 54 kronor samt i regeln s. k. tilläggs-
arfvode å 60 kronor (sidan 94 i kungl. prop.). Hela kontanta aflö-
ningen sålunda 714 kronor. Förhöjningen blefve sålunda enligt vårt
förslag 186 kronor. Slutlönen utgår efter 10 år och utgör efter samma
beräkningsgrunder 912 kronor. Vid motsvarande tid vore aflöningen
enligt vårt förslag 1,140 kronor — sålunda en ökning af 228 kronor —
och efter 2 år blefve ökningen 348 kronor. Dessa belopp innebära i
sanning inga öfverdrifna anspråk för en personal, som praktiskt taget sett
sina löner så godt som oförändrade under årtionden, då lefnadsomkost-
naderna oerhördt stigit och de flesta andra samhällsgrupper fått sina
löner afsevärdt förhöjda.
lteglema för arfVodesförhö.jning.
I fråga om reglerna för arfvodesförhöjning, som innefattas i 4 §
i aflöningsreglementet, har Kungl. Maj: t företagit en förändring i kom-
mitterades förslag i den riktningen, att arfvodesförhöjningarna skola till¬
trädas vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stad¬
gade tjänsteåldern blifvit uppnådd, medan kommitterade föreslagit, att
tillträdandet skulle ske vid början af närmaste kalenderkvartalet. Som
skäl för denna förändring, hvilken gifvetvis innebär en försämring af
de nuvarande förhållandena, anför herr civilministern endast, att han
icke »finner skäl föreligga» för det af kommitterade föreslagna stad¬
gandet. Med hän syn till den växling i befordringarna, som äger rum
vid järnvägarna, och då befordringarna förläggas till alla tider på året,
hålla vi före, att endast tvingande skäl böra föranleda en ändring af nu
gällande förhållanden. Telegrafkommittén, som i sitt förslag i mycket
sökt anpassa sig efter förhållandena inom de enskilda företag, som ut¬
märkas för praktisk och driftig skötsel, ha som bekant föreslagit, att
uppflyttning i löneklass skulle ske redan månaden näst efter den, hvar¬
under den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd. En sådan anordning
är enligt vår uppfattning mycket lämplig. Under alla förhållanden böra
ej onödigtvis försämringar i personalens redan nu befintliga villkor före¬
tagas. Här föreslå vi därför ett bifall till kommitterades förslag i denna
punkt.
Motioner i Andra Kammaren N:o 282.
5
Titelfrågan.
Kung].. Maj:t har upptagit lönekommitterades förslag att afskaffa
den nu befintliga oformliga och i alla hänseenden bedröfliga titeln »betjänte».
Vi ha härmed en löjlighet mindre i detta titelsjukans land. Och därom
är intet annat än godt att säga. Men om kommitterade och med dem
Kungl. Maj:t afsett att aflägsna ett yttre utslag af rangväsen och öfver-
sittaranda samt att i själfva titulaturen i någon mån utjämna de stora
motsatserna i ekonomiskt och socialt hänseende, så kunna vi icke finna
annat än att vederbörande på det jämmerligaste misslyckats i att ut¬
finna nya benämningar i de gamlas ställe. Titeln »befattningshafvare»
är i och för sig ett klumpigt ord, tungt att uttala och åtskilligt upp-
styltadt. Hvartill skall det tjäna att konstruera upp en sådan titel, då vi
ha en gammal enkel med god klang? Vi mena titeln tjänsteman.
Efter det förslag till omorganisation af telegrafverket, som nyligen fram¬
lagts, och hvari alla »befattningshafvare» tituleras tjänstemän, bör det ju
ej verka alldeles upp- och nedvändande på all gammal byråkratisk ord¬
ning, om tjänstemannatiteln äfven införes öfver hela linjen vid stats¬
banorna. Kan en person, som klättrar i telefongalgarna, såsom vi anse,
med all rätt betitlas tjänsteman, så bör ju äfven en man, som framför
ett tåg å våra järnvägar kunna komma i åtnjutande af denna »ära».
Emellertid är det ej nog med att man nu föreslår införandet af en
sådan kärrlatyr af titel som den man hittat på vid statens järnvägar.
Man skärper äfven ytterligare motsatserna mellan de olika grupperna
genom att införa benämningen »högre» och »lägre grad». Om man velat
i titeln utplåna den yttre klyftan mellan olika grupper af statsbaneperso-
nalen genom att borttaga betjäntetiteln, så har man i stället i den yta
titeln blott så mycket skarpare markerat skillnaden mellan »högre» och
»lägre». Och detta synes oss ändå vara att reformera baklänges. Inga
som helst skäl synas oss förefinnas att här gorå annorledes än i fråga
om telegrafpersonalen. Här begagnar man tjänstemannatiteln öfver hela
linjen, från reparatören hela rangskalan uppåt.
De svårigheter, som nu skulle uppstå för ett genomförande af denna
reform, äro så godt som uteslutande af redaktionell natur. Vi tillåta oss
därför föreslå, att benämningen »befattningshafvare» vare sig det gäller
»högre» eller »lägre grad» så fort som möjligt förpassas med betjänte¬
titeln bort till samlingarna för titel- oeh rangsjukans kostliga reliker.
Bih. till Riksd. Frot. 1807. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 130 Raft.
2
6
Motioner i Andra Kammaren N:o 282.
Statsutskottet ombedes vördsamt att företaga de jämkningar i af-
löningsreglemente och utgiftsposter, som bli en följd' af ett bifall till
denna motion.
På grund af det anförda tillåta vi oss härmed föreslå
att Riksdagen ville besluta,
l:o) att kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare, ban¬
vakt, vagn- och stallkarl, förrådsvakt och stationskarl
må jämte de af Kungi. Maj:t föreslagna förmåner er¬
hålla i arfvode 840 kronor, efter 3 års ordinarie
tjänstgöring 900 kronor, efter 6 års 960 kronor, efter
9 års 1,080 kronor och efter 12 års 1,200 kronor;
2:o) att i 4 mom. 2:o) af aflöningsreglementet för
befattningshafvare vid statens järnvägar stadgas, att högre
arfvode tillträdes vid början af kalender kvartalet näst
efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd;
3: o) att benämningen befattningshafvare af högre
grad och befattningshafvare af lägre grad utbytes mot
benämningen tjänsteman.
Stockholm den 4 maj 1907.
Herm. Lindqvist. Ernst Blomberg. Värner Rydén.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1907.