Motioner i Aftära Kammaren, N:o 252.
1
N:o 252.
Af herr D. Persson i Tallberg m. f!., om ändring af 9 och
12 §§ riksdagsordningen.
Äfven om det påståendet, att rösträttsfrågan bör lösas snart, bar
blifvit både hånadt och förtolkadt, innebär det dock en sådan sanning,
att det bör kännas som en bjudande plikt för hvarje sann fosterlands¬
vän att söka bidraga till den frågans snara lösning. Men därvid fram¬
träder också lika starkt krafvet på att frågan blir löst på ett tillfreds¬
ställande sätt, så att alla rättmätiga kraf blifva tillgodosedda och att
alla samhällsklasser kunna förstå och erfara, att det är en verklig reform.
De konservativa hafva ända in på senaste tiden ständigt motsatt
sig hvarje än så blygsam reform på detta område. De ha varit mera
begåfvade med ett fosterländskt sinnelag än politisk klokhet och blick
för tidens kraf. De fosterländska fraserna ha fått träda i beslutsam¬
hetens och handlingens ställe. Först på det yttersta i dessa dagar synas
de, genom omständigheternas tvingande makt, kommit till insikt om
frågans allvarliga vikt och innebörd.
Såväl härigenom, som genom det myckna talet om och sökandet
efter garantier från den ena sidan, som ock från andra sidan genom
för högt ställda kraf på reformens utsträckning hår rösträttsfrågan förts
ut på misstroendets dimmiga farvatten, där de olika partierna kryssa
omkring frågan och, under ständiga kollideringar med hvarandra, nästan,
glömma sin egentliga uppgift: att söka föra frågan lyckligt i hamn.
Ursprungsbeteckning och partiintressen hafva också i hög grad
skymt mångens eljest klara blick.
Frågan är dock af sådan vikt och djupt ingripande betydelse, att
den bör föras ut ur partisynpunkternas och de egna småintressenas trånga
sfär och lösningen sökas i förtroendets och tillmötesgåendets tecken.
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 112 ffäft. (N:o 252.) 1
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 252.
Det nu af regeringen framlagda rösträttsförslaget torde, beträffande
valrätt till Andra Kammaren, vara så långt gående som man för när¬
varande rimligen kan begära, då detsamma är grundadt på den all¬
männa rösträttens princip.
Förslaget upptager dock den proportionella valmetoden, för hvilken
det stora flertalet åt vårt folk ej hyser några vidare sympatier.
Ehuru vi ingalunda tro, att en proportionell valmetod i och tor
sig mera kan skydda de konservativa än frisinnade intressena eller
tvärtom, så skulle vi dock helst önskat att få behålla majoritetsprincipen
såsom hvilande på historisk grund. Därjämte har denna princip med
alla sina svagheter dock den förtjänsten att vara enkel och lättfattlig.
Det måste sålunda först och främst pröfvas, om den reformering
af den kommunala rösträtten och i fÖljd däraf åt Första Kammaren,
som bjudes, kan gifva folket tillräcklig ersättning för det proportionella
valsättets olägenheter.
Visserligen föreligga nu sådana förslag till begränsning af den
kommunala rösträtten, att vägen till Första Kammarens dörr kan blifva
så banad, att personer med något lägre förmögenhetsvillkor kunna
föras fram till densamma, men om inträdesvillkoren blifva lika stränga
som nu, kunna de svårligen komma öfver senatens höga tröskel.
Det måste därför från vår sida framställas såsom ett oeftergifligt
villkor för ett bifall till den föreslagna reformen, att valbarhetscensus
till Första Kammaren sänkes. Men det är icke nog därmed. Ty den
reform vore af föga värde, som blott möjliggjorde inträde i Första
Kammaren för personer med lägre förmögenhetsvillkor, om man icke
på samma gång också tillsåge, att dessa finge någon ersättning, så att
de kunde stanna där och odeladt ägna sin tid och sina krafter åt det
dem anförtrodda värfvet.
Beträffande den af regeringen föreslagna valmetoden erkänna vi
villigt, att densamma är betydligt enklare, i hvad på valmannens åt¬
gärder ankommer, än de proportionella valmetoder, som förut förelagts
Riksdagen. Men den nu föreliggande metoden lider dock af ett så
betänkligt tekniskt fel beträffande de s. k. gemensamma kandidaterna,
att vi anse det som en bjudande nödvändighet för det särskilda ut¬
skott, som har den förberedande behandlingen sig anförtrodd, att söka
afhjälpa detta. Vidare har det icke utan fog anmärkts rörande parti¬
beteckning å valsedlarna, att, därest åt denna icke gifves någon offi¬
ciel] karaktär, oreda och villrådighet samt i följd däraf i viss mån
oriktigt valresultat skulle kunna uppstå. Man kan nämligen antaga,
att personer från skilda delar af en valkrets, hvilka i hufvudsak hafva
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 252.
Kamma politiska uppfattning, t. ex. frisinnad, skulle kunna beteckna
sina valsedlar med dels »liberal», dels »frisinnad» och dels med »radikal».
Samma olägenhet skulle gifvetvis äfven komma att förefinnas för de
konservativa, i det de skulle kunna råka ut för att beteckna sina val¬
sedlar med dels »konservativ», dels »höger» och dels »moderat» o. s. v.
Anförda förhållande öppnar jämväl möjligheter till »valknep».
Utan att tilltro oss att afgifva något formuleradt förslag till af-
hjälpande al sistberörda olägenhet, hafva vi dock tänkt oss som en
utväg, att, då valsedlar med partibeteckning användas, dessa rörande
sådan beteckning skulle vara officiellt fastställda. Den valsedel, som
användes med annan än den officiellt fastställda beteckningen, skulle hän¬
föras till den fria gruppens.
Den reformering af Första Kammaren, vi föreslå, kan nog före¬
falla vissa mera betänksamma personer såsom alltför långt gående
och att kammarens karaktär i alltför hög grad därigenom skulle för¬
ändras. Vi tro dock, att man bör gå så långt, om reformen skall
kunna uppbäras och vinna stöd af folkmeningen i landet, hvarförutan
reformen ej kan blifva af bestående värde.
Det synes oss också endast vara en naturlig konsekvens till
förverkligandet af följande föredragande departementschefens om en
rätt syn på verkliga förhållandet vittnande uttalande till statsrådsproto¬
kollet: »Har redan nu i kamrarne framträdt en viss stämning till
hinder för ett godt samarbete dem emellan, är det fara för, att efter
rösträttsutvidgningen denna stämning skall leda till en hotande kon¬
flikt, I allt fall, när man genom rösträttsutvidgningen afser en för¬
ändring af Andra Kammarens sammansättning därhän, att, såsom rätt
och billigt är, äfven de djupa leden inom folket skola få deltaga i det
politiska lifvet, skall det vara klokt och för samhällets fortsatta utveck¬
ling nyttigt, om åtgärder samtidigt vidtagas till sådan ändring af grun¬
derna för Första Kammarens sammansättning, som kan mera än hittills
förläna äfven denna kammare karaktären att stå på folklig botten.
Och de betydande svårigheter, som härvid möta och som uppenbarligen
bidragit till att frågan om en reform i afseende å Första Kammarens
bildande förut ställts i bakgrunden, böra i rösträttsfrågans nuvarande
läge ej längre få tillbakahålla förverkligandet af en sådan reform.»
På grund af hvad sålunda anförts hemställa vi,
att Riksdagen måtte i sammanhang med Kungl.
Maj:ts proposition n:o 28, jämte de grundlagsändringar,
som i densamma föreslås, antaga såsom hvilande föl¬
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 252.
jande förändrade lydelse af §§ 9 och 12 riksdags¬
ordningen :
§ 9-
Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män, som
uppnått trettiofem års ålder samt äga och minst tre år näst före valet
ägt fastighet till taxeringsvärde, ej understigande fyratiotusen riksdaler,
eller ock till staten skatta samt under tid, som nyss är sagd, skattat
för minst två tusen riksdaler årlig inkomst. Kommer riksdagsman, —
— — — — — — — — —- — — — frånträder han sin befattning.
§ 12-
Hvarje ledamot af Första Kammaren åtnjuter af statsmedel er¬
sättning för resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af ett
tusen tvåhundra riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att — —
— — — § 23) — — — — — — — — — — — — riksdaler.
Den ledamot — — — — — — — — — — — — arfvodet.
Åt särskilda utskottet n:o 1 öfverlämnas dels att verkställa nödiga
redaktionsförändringar i de af oss formulerade paragrafer till ändring
i riksdagsordningen och dels att i öfrigt utarbeta erforderliga bestäm¬
melser uti det samma proposition bifogade förslag till lag om val till
Riksdagen för vinnande af de ändringar däri, som vi i motiveringen
angifvit.
Stockholm den 15 april 1907.
I). PevSSOn i Tallberg.
A. A. Eriksson. Joll. Johansson.
Jöns Åkesson. Karl Karlsson.
STOCKHOLM, I8AAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.