Motioner i Andra Kammaren, N:o 24,
1
N:o 243.
Af herr K. V. Rydén, i anledning af Kungl. Maj:ts pro¬
position angående godkännande af telegrafverkets utgifts-
stater för år 1908 in. in.
Kungl. Maj:ts proposition n:o 84, angående godkännande af tele¬
grafverkets utgiftsstater, innehåller åtskilliga beaktansvärda uppslag och
ryggar ej tillbaka för uppgiften att i många hänseenden grundligt re¬
formera ifrågavarande ämbetsverk. Vissa af dessa reformer torde som
allt nytt vara omtvistliga, men som ett försök att frigöra från byrå¬
kratiska former och anpassa för vår tids praktiska behof äro de så
pass märkliga, att Riksdagen i det stora hela torde kunna våga ex¬
perimentet.
Största betänkligheterna synas måhända mången samla sig kring
de föreslagna aflöningsstaterna. Och det torde vara svårt att finna
rimligheten i ett aflöningssystem, som rör sig inom en latitud mellan
840 och 20,000 kronor. För rättskänslan ställer det sig såsom en
orimlighet, att den, som utför ett kroppsligt arbete under ständig risk
för lif och lem och mången gång under allehanda vidriga förhållanden,
skall till den grad undervärderas, som nu i allmänhet sker. Det är
emellertid icke denna angelägenhet jag i denna motion vill framdraga
till Riksdagens pröfning. Det är framför allt deras sak, som vid denna
allmänna stora omreglering totalt utelämnats, för hvilka jag påkallar
Riksdagens uppmärksamhet.
Bland de tjänstemän, som nu för första gången uppföras å ordi¬
narie stat, märkas några grupper af personalen vid linjedistrikten, hvilka
Bih. till lliksd. Prof. 1907. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 104 Raft. (N:is 243 och 244). 1
2
Motioner i Ändra Kammaren, N:o 243.
förut tillhört den extra personalen, nämligen 34 linjemästare, 77 linje¬
förmän och 180 reparatörer. Hela den öfriga stora linjearbetareperso¬
nalen, som enligt vidfogade bilaga uppgår till 1,061, ställes däremot
helt utanför omregleringen. De skäl, som föranledt Kungl. Maj:t att
utelämna denna stora grupp, torde finnas anförda af de särskilt till¬
kallade kommitterade, som utredt frågan om förändrad organisation af
telegrafverket. Å sidan 74 i kommitterades betänkande uttalas i fråga
om linjeförmännens antal den farhågan, »att arbetenas omfattning möj¬
ligen skulle af nu ej förutsedd anledning kunna blifva underkastad
någon tillfällig minskning». Inför dessa farhågor synes Kungl. Maj:t
så väl som kommitterade ha stannat vid att behålla hela denna stora
personal utanför den ordinarie staten.
Ehuru dessa skäl gifvetvis ej sakna sin giltighet beträffande hela
detta stora antal, torde dock icke någon som helst sannolikhet före¬
finnas, att telegraf- och telefonbyggnadsarbetena i framtiden skola i
den utsträckning minskas, att icke åtminstone någon del af denna ar¬
betarestam behöfves i telegrafverkets tjänst. Anledning hade sålunda
förefunnits att föreslå, att äfven en del af linjearbetarne uppförts på
ordinarie stat. Det är nämligen hvarken ur statens eller arbetarnes
synpunkt likgiltigt, hurudan den ställning är, som beredes statens tjä¬
nare. En god aflöning, utsikt till pension och den fastare ställning,
som en ordinarie tjänst erbjuder, utgöra alltid medel att åt statens
tjänst förvärfva dugliga och insiktsfulla personer, på samma gång som
de äro ägnade att än intimare knyta en tjänsteinnehafvare vid ett ar¬
bete, i hvilket denne vet sig ha sin lifsuppgift.
En närmare granskning af den kategori, som går under benäm¬
ningen linjearbetare, gifver ock vid handen, att staten måste vara mån
om att bereda denna personal sådana fördelar, att den kan bli stabil.
I denna grupp ingår bland annat en hel del specialarbetare. Sålunda
hänföras till exempel arbetare, som sysselsätta sig med apparatupp¬
sättning, stationsinredning och kabelskarfning, till linjearbetaregruppen.
Och dock är det uppenbart, att af alla dessa specialarbetare fordras en
yrkesskicklighet, som är fullt jämförlig med reparatörernas. Och li¬
kaledes är det klart, att dessa specialarbetare ingalunda bli öfverflödiga,
äfven om allt byggande af nya telegraf- och telefonlinjer upphör.
Den tablå öfver linjearbetarepersonalens födelse- och antagningsår,
som i bilaga bifogas, utvisar äfvenledes, att inom denna kår en trupp
finnes, som så länge varit i telegrafverkets tjänst, att den kan anses
som fast. Antalet linjearbetare, som anställts före 1902 års slut och
som sålunda i år räkna fem tjänsteår, uppgår till 289. I rundt tal 300
Motioner i Andra Kammaren, N:0 243.
o
«>
platser borde sålunda rättvisligen uppförts på ordinarie stat, i hvilket
fåll telegrafverket kunnat räkna med en ordinarie stab af bepröfvade
linjebyggare.
Det närmast liggande yrkandet för en motion vore sålunda att
föreslå inrättandet af 300 ordinarie linjebyggaretjänster med en aflöning
ungefär motsvarande reparatörernas.
Då emellertid ringa utsikter torde förefinnas att gentemot de af
telegrafkommittén uttalade betänkligheterna framföra ett yrkande i
denna riktning, är det skäl att öfverväga, om icke på annan väg för¬
delar kunde beredas denna personal, som skulle i någon mån uppväga
olägenheterna af en icke ordinarie anställning. De väsentligaste för¬
delarna af ordinarie tjänst äro, jämte en tryggare ställning, rätt till
pension samt understöd vid sjukdomsfall. Ett ordnande af dessa ange¬
lägenheter kan förverkligas, äfven om denna personal icke kan vinna
ordinarie anställning.
Hvad frågan om understöd vid sjukdomsfall angår, är statens plikt
gentemot sina tjänare redan erkänd för denna personals vidkommande.
Genom det af Kungl. Maj:t den 6 juni 1902 fastställda aflöningsregle-
mente för tjänstemän och betjänte vid telegrafverket hafva bestämmel¬
ser utfärdats, enligt hvilka bland annat vid sjukdom linjearbetarne er¬
hålla aflöning med belopp icke understigande halfva aflöningen, dock
högst två kronor för dag till gift och högst en krona för dag till ogift
person. Dessa belopp äro gifvetvis nu otillräckliga, men då i samband
med nu föreliggande omreglering af telegrafverket nya bestämmelser i
fråga om understöd vid sjukdomsfall af Kungl. Maj:t äro att förvänta,
i hvilka behofven af en förhöjning af dessa understöd svårligen kunna
förbises, torde särskild uppmärksamhet från Riksdagens sida åt denna
angelägenhet icke nu vara af behofvet påkallad.
Frågan om pension åt den icke ordinarie personalen torde däremot
kräfva Riksdagens xippmärksamhet i samband med reglerandet af den
ordinarie personalens pensionsförhållanden. Så länge ännu antalet ar¬
betare, som förbrukat sina krafter i telegrafverkets tjänst, uppgår till
några få, kan nog den nu anlitade vägen att i hvarje särskild! fall
begära pension hos Riksdagen vara någorlunda dräglig. Men i den
mån åren gå och antalet utslitna arbetare ökas, blir det allt mera
olämpligt att belasta Kungl. Maj:t och Riksdagen med en växande börda
af pensionsärenden. Lämpligast är då att eu gång uppställa bestämda
grunder för pensioneringen af denna så väl som annan personal samt
att därefter öfverlämna pröfning af pensionsrätt och andra detaljer åt
vederbörande pensionsstyrelser.
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.
Härmed vinnes ock, att en fast norm för pensionsbestämmandet
erkålles. Att en gång bestämma ett pensionsbelopp och en annan gång
ett annat för tämligen likartade fall får prägeln af godtycklighet och
osäkerhet. Därjämte lämnar ett ordnande af den icke ordinarie perso¬
nalens pensionsfråga Riksdagen ett tillfälle att utan alltför betungande
uppoffringar skapa en verklig pension, ej bara ett litet ålderdomsunder-
stöd, som till beloppet stundom ej mycket öfverstiger den allmänna
fattigvårdens. Skall en pension innebära en lockelse för en personal,
af hvilken genom ett ansträngande arbete under mångahanda ogynn¬
samma förhållanden endast fåtalet uppnår pensionsåldern, måste den
sättas till belopp, inför hvilket ej första idéassociation erinrar om ord¬
språket: »för litet att lefva men för mycket att do af». Genom att väl
ordna denna personals pensionsförhållanden och genom att påkalla
äfven dess egen medverkan för pensioneringen torde i längden staten
bli bäst betjänt, på samma gång som personalen får ett af sina lifliga-
ste önskemål uppfyllda.
Då jag sålunda dristar mig att föreslå, att Riksdagen vidtager åt¬
gärder för att ordna den icke ordinarie telegrafpersonalens pensions¬
fråga, kan det kanske synas som min plikt att närmare angifva de grunder,
efter hvilka detta skulle kunna ske. Då detta emellertid är en så pass
invecklad fråga, att hvarje enskild motionär för visso finner sig höra
föreslå en kompetent utredning, innan något förslag framlägges, vill
jag blott antydningsvis påvisa några synpunkter.
Beträffande pensionsbeloppet för denna personal synes intet hinder
möta att bestämma detta efter grunder, som delvis förut vunnit sin
tillämpning i vår pensionslagstiftning. Pensionen kunde t. ex. bestäm¬
mas till två tredjedelar af medelinkomsten under pensionstagarens fem
eller tio senaste tjänsteår.
Pensionsåldern kunde sättas till densamma som för reparatörerna.
Som tjänsteår för pensionsberäkningen kunde bestämmas alla år i tele¬
grafverkets tjänst utöfver fem och antalet tjänsteår för pensions upp¬
nående kunde lämpligen utgöra trettio.
Pensionsafgifterna borde i den del de skulle utgöras af personalen
själf utgå med en viss lämpligt afvägd procent af aflöningen, en pro¬
cent, som i förhållande till aflöningen motsvarade den, som tjänste¬
männen ha att erlägga till sin pensionering. Pensionsafgifterna kunde
innehållas vid utbetalande af aflöningen.
För dem, som nu uppnått en så hög lefnadsålder, att pensions¬
afgifterna ej kunna i tillräcklig utsträckning utgöras af dem sjkifva,
borde staten ikläda sig de större kostnaderna.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 243. 5
Det torde vara uppenbart, att ett ordnande af våra statsarbetares
ponsionsförhållanden är en angelägenhet af största vikt för såväl staten
som dess tjänare. Redan nu erkänner man, att staten bär en moralisk
plikt att ej helt lämna sina utslitna arbetare å bar backe. Och det är
för alla parter fördelaktigt, att staten bjuder sina arbetare så pass
tryggande utsikter för framtiden, att den kan rekrytera sina kårer med
dugande och intresserade personer. Genom att rationellt ordna pensions-
förhållandena kan staten under sina tjänares medverkan på en billig väg
nå ett vida bättre resultat än genom att med overksamhet afvakta den
dag, då den nödgas i anständighetens namn lämna en utsliten tjänare
en liten skårf, som hvarken bereder gifvaren eller mottagaren en full
tillfredsställelse. Den framtidsutsikt, som ligger i vissheten af en
tryggad ålderdom, öfvar alltid en stor lockelse på sinnena. Och detta
med rätta. Ty knappast någon människas lott är bittrare än dens, som
troget arbetat ett långt lif i bekymmer och möda, men som det oaktadt
för ålderdomen intet annat har än armodet.
Då nu Riksdagen står i begrepp att så rikligt sörja för de väl
aflönade tjänstemän, som under sin arbetsdag lefva under i alla hänse¬
enden gynnsammare förhållanden, har jag velat bringa i åtanke äfven
den stora personal, som bär det tunga arbetet, som lefver under små
löner, och hvars ställning så innerligt väl behöfver förbättras, men
som nu uteslutes från hela den stora regleringen.
Kan ingen ordinarie anställning beredas dessa arbetare, så kunna
de åtminstone i fråga om pension någorlunda jämnställas med de kam¬
rater, som nu uppflyttas på ordinarie stat. Då jag vet, att ett beslut
i denna riktning skulle bereda glädje hos det tusental, som ställes utan¬
för, och då jag tror att statens intresse här sammanfaller med dess
tjänares, hemställer jag vördsamt,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning af och framläggande af förslag
till pensionering af den icke ordinarie personalen vid
telegrafverket.
Stockholm den 10 april 1907.
Värner Rydén.
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.
Tablå, utvisande liujeförmäns, reparatörers och linjearbetares födelse- och antagningsår.
År¬
tal.
|
Antal linjeförmän
|
Antal
reparatörer
|
Antal
linjearbetare
|
It-
tal.
|
Antal linjeförmän
|
Antal
reparatörer
|
Antal
linjearbetare
|
födda
|
antagna
|
födda.
|
an¬
tagna.
|
födda.
|
an¬
tagna.
|
födda
|
antagna
|
|
an¬
tagna.
|
födda.
|
an¬
tagna.
|
I kl.
|
II kl.
|
I kl.
|
II kl.
|
I kl.
|
II kl.
|
I kl.
|
II kl.
|
|
1844
|
|
|
_
|
_
|
_
|
_
|
i
|
_
|
1876
|
2
|
3
|
_
|
_
|
17
|
_
|
43
|
_
|
45
|
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
77
|
—
|
2
|
—
|
—
|
18
|
—
|
47
|
—
|
46
|
|
|
|
|
|
|
|
|
78
|
2
|
1
|
—
|
—
|
14
|
—
|
54
|
—
|
47
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
79
|
-
|
2
|
—
|
—
|
7
|
—
|
47
|
—
|
48
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
1880
|
_
|
__
|
_
|
_
|
10
|
_
|
58
|
_
|
49
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
81
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4
|
—
|
70
|
—
|
1850
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
—
|
82
|
—
|
1
|
—
|
—
|
3
|
—
|
71
|
—
|
Öl
|
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
83
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
78
|
i i
|
52
|
i
|
|
|
|
|
|
|
|
84
|
|
|
|
|
|
|
70
|
—
|
53
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
85
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
70
|
. —
|
55
|
_
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
—
|
87
|
_
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
60
|
-1
|
56
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
7
|
—
|
88
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
42
|
2
|
57
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
3
|
—
|
89
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
i
|
28
|
2
|
58
|
1
|
1
|
—
|
—
|
2
|
—
|
3
|
—
|
1890
|
—
|
—
|
2
|
—
|
—
|
i
|
17
|
5
|
59
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
4
|
—
|
91
|
—
|
—
|
3
|
—
|
—
|
6
|
9
|
10
|
1860
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
2
|
—
|
92
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
3
|
8
|
61
|
a
|
1
|
—
|
—
|
2
|
—
|
4
|
■ —
|
93
|
—
|
—
|
2
|
1
|
—
|
1
|
1
|
11
|
62
|
3
|
1
|
—
|
—
|
3
|
—
|
1
|
—
|
94
|
—
|
—
|
1
|
2
|
—
|
5
|
—
|
3 1
|
63
|
1
|
—
|
—
|
—
|
4
|
—
|
4
|
—
|
95
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
7
|
—
|
7 i
|
64
|
2
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
6
|
—
|
96
|
—
|
—
|
3
|
1
|
—
|
12
|
—
|
8 1
|
65
|
—
|
1
|
—
|
—
|
5
|
—
|
7
|
—
|
97
|
—
|
—
|
6
|
4
|
—
|
15
|
—
|
3
|
66
|
1
|
—
|
—
|
—
|
7
|
—
|
8
|
—
|
98
|
—
|
—
|
4
|
9
|
—
|
16
|
—
|
3o;
|
67
|
1
|
—
|
—
|
—
|
10
|
—
|
12
|
—
|
99
|
—
|
—
|
2
|
3
|
—
|
17
|
—
|
44
|
68
|
5
|
5
|
—
|
—
|
6
|
—
|
3
|
—
|
1900
|
_
|
_
|
1
|
5
|
_
|
20
|
_
|
43
|
69
|
2
|
1
|
—
|
—
|
5
|
—.
|
13
|
—
|
Öl
|
—
|
—
|
3
|
1
|
—
|
16
|
—
|
55
|
1870
|
2
|
5
|
—
|
—
|
3
|
—
|
13
|
—
|
02
|
—
|
—
|
2
|
2
|
—
|
14
|
—
|
57
|
71
|
1
|
3
|
—
|
—
|
5
|
—
|
16
|
—
|
03
|
—
|
—
|
2
|
2
|
—
|
16
|
—
|
65
|
72
|
2
|
2
|
—
|
—
|
10
|
—
|
12
|
—
|
04
|
—
|
—
|
2
|
1
|
_
|
18
|
—
|
137
|
73
|
1
|
5
|
—
|
—
|
15
|
—
|
38
|
—
|
05
|
—
|
—
|
2
|
6
|
|
13
|
—
|
123
|
74
|
4
|
2
|
—
|
—
|
7
|
—
|
23
|
—
|
06
|
—
|
—
|
—
|
1
|
_
|
5
|
—
|
417
|
i 75
|
2
|
3
|
-
|
—
|
15
|
—
|
37
|
—
|
S:a
|
36
|
39
|
36
|
39
|
184
|
184
|
1,061
|
1,061 i
|