Motioner i Andra Kammaren, N:o 215.
1
N:o 215.
Af hen- G. A. Ahlstrand, om ändrad lydelse af 31, 49, 53
och 71 §§ regeringsformen samt 10 till och med 22
äfvensom 25, 38 och 65 §§ riksdagsordningen m. m.
Det förslag till bestämmelser rörande bildandet af Riksdagens
kamrar, hvilket af Knngl. Maj:t förelagts denna Riksdag, innebär ett
försök att efter såväl enkelproportionalismens som det s. k. Påboda-
förslagets strandande lösa rösträttsfrågan på grundvalen af proportionella
val till bägge kamrarna, hvarvid, för att bereda förslaget utsikt till
framgång, beträffande de fortfarande medelbara valen till Första Kam¬
maren den proportionalistiska principen måste tillämpas äfven vid bil¬
dandet af valkorporationerna och för att gifva metoden verklig effektivitet
en begränsning af den kommunala röstskalan befunnits nödvändig. För¬
slagen till ändring af bestämmelserna om den kommunala rösträtten
samt om stadsfullmäktige- och landstingsmannaval äro gjorda under
uttryckligt förbehåll af Riksdagens bifall till de föreslagna grundlags¬
ändringarna; och reformen af den kommunala rösträtten, sålunda be¬
tingad af den proportionella valmetodens antagande, får i viss mån
karaktären af en anhängarne af majoritetsval bjuden kompensation för
uppgifvandet af deras motstånd mot förstnämnda valmetod.
Denna sammankoppling af en för alla frisinnade tacknämlig re¬
form . af den kommunala rösträtten med den proportionella metoden
vid riksdagsmannaval är väl ägnad att framkalla en allvarlig pröfning
af den frågan, huruvida den erbjudna kommunala reformen bör köpas
genom ett godkännande af det proportionella valsättet. År detta ej
fallet, så måste man tydligen, då man ej är anhängare af detta valsätt,
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Smil. 2 Afd. 2 Band. 85 Höft. (N:o 215.) 1
2 Motioner i Andra Kammaren, X:o 215.
för närvarande lämna frågon om den kommunala rösträtten å sido och
söka få den politiska rösträttsfrågan löst för sig. Dels är den senares
snara lösning af ojämförligt större vikt, dels liar man ju ingalunda genom
att för tillfället lämna den förra å sido affart den från dagordningen.
Den kommer utan tvifvel att i en snar framtid finna eu lösning, som
kanske bättre än regeringens förslag tillfredsställer befogade reformkraf.
De tungt vägande skäl, som tala mot det proportionella valsättets
införande i vårt land, torde, så grundligt dryftad som saken blifvit,
icke behöfva här utvecklas. Äfven om man erkänner principens teo¬
retiska riktighet, kan man ej vara blind för de praktiska svårigheterna
vid tillämpningen lika litet som för det faktum, att folkets stora massa
står främmande för detta valsätt. Hvad särskildt beträffar landets
nordligare delar, utdömer detta valsätt sig själft, enär inom dessa vid¬
sträckta, folkfattiga och i kommunikationshänseende vanlottade lands¬
ändar den nödiga organisationen och samverkan mellan väljarne är
omöjlig att åstadkomma. Men äfven i och för sig och tillämpadt under
gynnsammare förhållanden vidlådes det proportionella valsättet af
brister, som icke genom någon mig bekant metod — förvisso icke
genom den af regeringen nu föreslagna — kunna aflägsnas. De an¬
märkningar, som med fog framställts mot den föreslagna valmetoden,
afse dels den s. k. dekapitering, som under vissa förhållanden kan äga
rum samt de gemensamma kandidaternas svaga ställning, dels åtskilliga
andra brister: den fria partibeteckningen, som förrycker valresultaten
genom det ena partiets intrång på det andra; försöket att undgå hvad
som måste vara alla proportionalistiska valmetoders förutsättning, näm¬
ligen en fast partibildning; anordningen beträffande suppleanterna,
hvilken utesluter all möjlighet att taga hänsyn till under valperioden
inträffade omständigheter o. s. v.
Kan man inför alla de olägenheter, som sålunda vidlåda det pro¬
portionella valsättet, icke acceptera regeringens nu framlagda förslag-
till rösträttsreform, så synes den enda utvägen vara att, med bortseende
från den reformering af Första Kammaren, hvilken såsom en konse¬
kvens af det proportionella valsättet ingår i regeringens förslag, söka
genomföra en reform af rösträtten till Andra Kammaren med bibehållande
af majoritetsvalen, men därjämte med enmansvalkretsar såväl i de större
städerna som i riket i öfrigt.
I enlighet med här uttalade uppfattning har jag tillkännagifvit
mitt instämmande i syftet med den vid innevarande riksdag åt medlemmar
al' liberala samlingspartiet framlagda motion angående valen till Andra
Kammaren, hvilken motion öfverensstämmer med det af Kungl. Maj:t till
Motioner i Andra Kammaren, N:o Xlö. ii
fjolårets Riksdag' a flutna förslag i ämnet — ett förslag, som ovedersäg¬
ligen tillvunnit sig större anslutning inom nationen, än fallet varit med
något annat af Kungl. Maj:t framlagdt förslag till rösträttsfrågans lösning.
För egen del skulle jag val helst sett, att villkoren för valrätt
gjorts liberalare genom sänkning af valrättsåldern och borttagande af
utskyldsstrecket, men då ett fasthållande vid dessa önskemål endast
måste vara ägnadt att försvåra eller, rättare sagdt, omöjliggöra röst-
rättsreformens snara förverkligande, har jag funnit mig böra låta dem falla.
Det bär emellertid, just med hänsyn till möjligheten att få det
viktiga samhällsspörsmålet löst utan dröjsmål och bittra strider, synts
mig maktpåliggande, att äfven andra i den politiska situationen liggande
hinder för denna lösning blifva undanröjda. Det finnes åtminstone ett
sådant hinder, och det är Första Kammarens eller dess majoritets be¬
stämda obenägenhet att utan vidare acceptera ett förslag sådant som det
ofvannämnda. Inför nödvändigheten af Första Kammarens medverkan
för reformens genomförande böra väl partihänsynen få vika och i stället
allt rimligt tillmötesgående visas. Ehuruväl mot det å konservativt håll
befarade radikalismens allenavälde i Andra Kammaren den bästa garantien
ligger i vårt folks skaplynne och det väl icke lärer af någon på allvar
befaras, att den allmänna rösträttens genomförande, äfven utan de före¬
slagna specialgarantierna, skulle innebära de konservativa elementens
uteslutande ur Andra Kammaren, finnes dock hos Första Kammarens
män en särskild farhåga, till hvilken man lärer vara nödsakad att taga
hänsyn, om man vill vinna det afsedda målet: eu verklig reform af röst¬
rätten till Andra Kammaren. Denria farhåga, att nämligen Andra Kam¬
maren efter den allmänna rösträttens genomförande kunde komma att
bruka sin numeriska öfvermakt vid de gemensamma voteringarna till
att genomdrifva sådana beskattningsåtgärder, att de större förmögen¬
heterna oskäligt betungades till men för utvecklingen af landets närings-
lif, har fått sitt uttryck i framlagda förslag om undandragande från de
gemensamma voteringarna af beslut om nya bestämmelser rörande skatte¬
frihet eller skattelindringar samt progressiv beskattning; för sådana
bestämmelsers genomdrifvande skulle alltså fordras sammanstämmande
beslut af bägge kamrarna. Jag tillåter mig hänvisa till en af herr Chr.
Lundeberg in. fl. vid 190(1 års riksdag väckt motion, hvars motivering
är hämtad från en motion af samme motionär in. fl. från året förut.
Här finner man ock en redogörelse för de i vissa andra länder gällande
stadgande!! angående beskattningsfrågors behandling, af hvilken redo¬
görelse framgår, att representationens bägge hälfter i åtskilliga länder
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 215.
i dylika frågor till hvarandra intaga eu ställning, som mer eller mindre
motsvarar den af motionärerna föreslagna.
Då enligt min förut uttalade uppfattning Första Kammarens bifall
till en rösträttsreform, sådan jag- tänkt mig den, icke lärer kunna vinnas
med mindre nämnda kammares här antydda önskningsmål beträffande
kamrarnas ställning till hvarandra i fråga om grunderna för beskattningen
blifver tillgodosedt, bär jag, (ifvertygad som jag är, att det af Kungl.
Magt framlagda förslaget icke har någon som helst utsikt att varda
upphöjdt till grundlag, inför den kända nödvändigheten af rosträtts-
reformens snara genomförande icke bäfvat tillbaka för en anslutning till
förslaget om kamrarnas likställighet i här berörda afseende. Denna lik¬
ställighet synes mig så mycket mindre betänklig, som vid bestämmandet
af statsutgifterna Andra Kammaren fortfarande kommer att bibehålla det
större inflytande, som på grund af dess numerär tillkommer densamma
vid de gemensamma voteringarna.
Genom en kombination sådan som den här antydda borde röst¬
rättsfrågan kunna på ett tillfredsställande sätt lösas. Vänsterns kraf på
eu till så många som möjligt utsträckt valrätt blefve tillgodosedt och
på samma gång den hufvuctsakliga farhågan hos högern för följderna
af denna rösträttsutsträckning förebyggd, utan att därigenom någon
hämsko lagts på de sträfvande!!, som alltid måste stå främst på vänsterns
program.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa,
att Riksdagen må såsom hyllande till vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till
ändrad lydelse af §§ 31, 49, 53 och 71 regering-s¬
tormen samt §§ 10 till och med 22 äfvensom §§ 25,
38 och 65 riksdagsordningen så ock till öfvergångs-
stadgande i riksdagsordningen.
Regeringsformen.
§ 31.
Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna
angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behöriga personer,
då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med rådmans-
och magistratssekreteraresysslorna i Stockholm.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 215. 5
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åliggan¬
den, som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter
Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, Första Kammaren och Andra
Kammaren, livilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen och,
beträffande ledamöterna i Andra Kammaren, jämväl särskild af Konungen
och Riksdagen gemensamt stiftad lag stadga. Kamrarna — —--
sammankalla.
Hos urtima riksdag---— — sammanhang.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande
förändringar i grundlagarna, så ock i vallag, hvarom i 49 § förmäles,
att yttranden häröfver till Riksdagen afgifva samt att granska de i
statsrådet förda protokoll; ett statsutskott, att utreda —--— —
kyrkolagarnas förbättring.
A urtima riksdag skola — — — — — förekommande ärenden.
§ 71.
På enahanda sätt förfares jämväl, där kamrarne sig icke förena
om grunderna för någon bevillning, sättet för deras tillämpning, eller
bevillningens fördelning till utgörande;
dock att bägge kamrarnas sammanstämmande beslut erfordras ej
mindre för meddelande af nya bestämmelser rörande skattefrihet eller
lindring i skatten för viss inkomst eller förmögenhet, än äfven, när
fråga är om bevillnings utgörande efter progressiv skala (eller med
olika skattesatser för olika slag af inkomst eller förmögenhet), för fast¬
ställande eller ändring af bestämmelser rörande skatteskala, förhållandet
mellan skattesatser för inkomst eller förmögenhet af olika slag samt den
procent af inkomst eller förmögenhet, hvartill skatten högst må uppgå.
Riksdagsordningen.
§ io.
Val till Första Kammaren förrättas med slutna sedlar. Finnes
valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller färre, än
G
Motioner i Andra Kammaren, N:o 215.
som vid valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedel någon tve¬
tydighet i anseende till den eller de valdes namn, skall samma sedel
anses ogill.
Aro valsedlar till större antal än hälften ogilla och finnes det
inverka på valets utgång, varde nytt val anställdt.
De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas under
försegling och förvaras, till dess valets giltighet vederbörligen afgjorts.
§ 11-
För den, som — — — (lika med nuvarande § 10)---Ort
och tid.
§ 12-
År någon missnöjd---
afgöras.
Riksdagsman —- — — (lik;
fallningshafvande.
b) Andrt
(lika med nuvarande § 11)---
13.
med nuvarande § 12) — — — be-
Kammaren.
§ 14-
1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundra¬
trettio, däraf etthundrasextiofem för landet och sextiofem för städerna,
väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början
året näst efter det, under hvilket valet skett.
2. Riket skall vara indeladt i valkretsar, som välja hvar en
riksdagsman.
3. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas
köpingar, utgör hvarje domsaga en valkrets. Understiger domsagornas
antal etthundrasextiofem, skola, för ernående af det bestämda antalet
riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, såvidt ske kan häradsvis, in¬
delas i två valkretsar. Öfverstiger domsagornas antal etthundrasextio¬
fem, skola, i den mån sådant erfordras, domsagor, som gränsa intill
hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden, förenas två
och två, till en valkrets.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 215. 7
4. Stad, hvars folkmängd uppgår till en sextiofemtedel, meu
understiger två sextiofemtedelar af folkmängden i rikets alla städer,
skall utgöra eu valkrets.
ö. Stad, hvars folkmängd är större, än nyss är nämndt, skall
indelas i så många valkretsar, som dess folkmängdssiffra innehåller
sextiofemtedelar af folkmängdssiffran för rikets alla städer. Vid denna
indelning skall iakttagas, att icke i någon valkrets folkmängden må
med mera än eu tjugondedel öfver- eller understiga det tal, som erhålles
vid delning af stadens folkmängdssiffra med antalet valkretsar i staden;
att området för hvarje valkrets skall kunna omslutas med en samman¬
hängande gränslinje, såframt ej i särskildt fall sådant hindras däraf,
att under staden lydande mark är skild från dess öfriga område; att
delning af byggnadskvarter ej utan synnerliga skäl må äga rum; samt
att förening åt territoriell församling eller del däraf med annan sådan
församling eller del däraf icke må äga rum i vidare mån, än tillämp¬
ningen af de förut i detta mom. gifna stadganden påkallar.
G. Städer med mindre folkmängd än i 4 mom. är sagdt ordnas,
såvidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som erfordras
för uppnående af det i 1 mom. föreskrift^ antal riksdagsmän för
städerna.
7. Uppgår städernas folkmängd till mer än sextiofem tvåhundra-
trettiondedelar åt tolkmängden i hela riket, skall det här ofvan före-
skrifna antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet och för
städerna efter förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna.
Stadgandena i 3, 4, 5 och 6 mom. skola i sådant fall äga motsvarande
tillämpning.
8. Valkretsindelning verkställes, efter ofvan angifna grunder,
hvart nionde år af Konungen. I stad, som i 5 mom. afses, skall för¬
slag till valkretsindelning upprättas af magistraten och stadsfullmäktiges
yttrande däröfver inhämtas. Den fastställda ordningen vinner ej tillämp¬
ning förr än i afseende å de val, hvilka näst därefter enligt 16 §
1 mom. skola äga rum. Utan afseende å inträffade förändringar länder
den sedermera till ovillkorlig efterrättelse, intill dess ny indelning, på
sätt nu är stadgadt, träder i tillämpning.
§ 15.
V alrätt tillkommer enhvar välfräjdad svensk man från och med
kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugofyra års ålder,
dock ej
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 215.
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, livilket under löpande eller
sistförfluten kalenderåret af fattigvårdssamkälle tilldelats honom själf,
hans hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke enligt de honom påförda utskylder till stat och
kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförfluten
kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången
af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt
i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena
vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet
inträffar.
§ 16-
1. Val till riksdagsmän---(lika med nuvarande § 15
mom. 1) — — — valen gälla.
2. Förordnar Konungen — — — (lika med nuvarande § 15
mom. 2) — — — återstående tiden.
§ 17-
Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val till¬
kommer hvarje röstande en röst. Har någon erhållit godkända röster
till större antal än hälften af alla afgifna röster, vare han till riksdags¬
man utsedd. Har ej någon erhållit sådan röstöfvervikt, skall inom tre
veckor från valets slutliga handläggning omval äga rum. Den, som
därvid erhållit flera godkända röster än någon annan, vare lagligen
vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal. Äro vid
omvalet valsedlar till större antal än hälften ogilla, och finnes det
inverka på valets utgång, varde nytt omval anställdt.
§ 18.
Till ledamot i Andra Kammaren kan endast utses man, som
äger valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad, bestående af
flera valkretsar, inom någon af dessa.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 215.
9
§ 19.
För den, som blifvit utsedd till ledamot af Andra Kammaren,
skall, på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen ut¬
lärdas i två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och
det andra insändes till justitiedepartementet.
§ 20.
Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna
befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för
afsägelse. Såsom sådana anses:
1. de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2. ålder öfver 60 år;
3. att den valde tillförne såsom riksdagsman bevistat tre lagtima
riksdagar.
Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, som göres vid valtillfälle,
pröfvas åt den myndighet, som enligt vallagen lägger slutlig hand
vid valet. Sker afsägelse efteråt, mellan riksdagar, pröfvas den af
Konungens befallningshafvande.
§ 21.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallao-en.
§ 22.
1. År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kam¬
maren, må han däröfver anföra besvär hos Konungens befallnings¬
hafvande i den ort, där myndighet, som enligt vallagen lägger slutlig
hand vid valet, har sitt säte. För sådant ändamål äger klaganden hos
nämnda myndighet äska behörigt protokollsutdrag, hvilket genast eller
inom högst två dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall
han, vid förlust af talan, sist inom åtta dagar efter den slutliga hand¬
läggningen ingifva sina besvär till Konungens befallningshafvande, som,
.på sätt i 12 § stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara
samt sist innan nästa dags utgång, efter det den för förklarings afgifvande
bestämda tid tilländalupit, sitt utslag i målet utfärdar. Varder omval
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 85 Höft. 2
10 Motioner i Andra Kammaren, N:o 215.
utsatt, såsom i 17 § sägs, må öfver det första valet ej föras klagan
annorledes än i sammanhang med besvär öfver omvalet.
2. Den med Konungens befallningshafvandes utslag missnöjde
äger att, sist inom åtta dagar efter däraf erhållen del, till Konungens
befallningshafvande inlämna sina besvär, ställda till Konungen, hvar¬
efter med målet vidare så förhålles, som ofvan i 12 § sägs.
3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord
afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, förfares i af¬
seende därå, om afsägelsen ägt rum vid valtillfälle, enligt 1 mom. i
denna § och, om afsägelsen efteråt skett, hos Konungens befallnings¬
hafvande, enligt 2 mom.
Fel, som vid riksdagsmannaval förelupit, må ej föranleda valets
upphäfvande, med mindre felet kan antagas hafva inverkat pa valets
utgång.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar
och vallag, hvarom i 49 § regeringsformen förmäles, samt att hos
Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser högst nödiga
eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande
öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade grundlags- och val-
lagsfrågor.
2. Utskottet — — — stadgadt.
3. Utskottet — — — proposition.
§ 65.
När, i fråga om statsutgifter eller bevillning, med det undantag,
hvarom i regeringsformens 71 § förmäles, eller om reglementariska
föreskrifter för riksbanken, dess inkomster och utgifter, eller om an¬
svarsfrihet för fullmäktige i riksbanken, eller om riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter, kamrarne fatta stridiga
beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts förslag varda sammanjämkade,
skola bägge kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari
hvardera förut stannat; kommande den mening, som därvid erhåller de
flesta ledamöters af båda kamrarne sammanräknade röster, att gälla
11
Motioner i Andra Kammaren, N:o 215.
såsom Riksdagens beslut. För att vid sådan omröstning förekom ma
lika antal röster, skall i Andra Kammaren afläggas och förseglas en
sedel, hvilken, i händelse de öfriga sammanräknade rösterna utfalla lika,
öppnas och afgör frågan. År pluralitet redan vunnen, bör den aflagda
■sedeln ouppbruten genast förstöras.
Öfvergångsstadgande.
Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första gången
förrättas efter det dessa bestämmelser trädt i kraft, skola i fråga om
val till kammaren tillämpas de före ikraftträdandet gällande stadganden.
Valkretsindelning, som i § 14 mom. 8 sägs, skall emellertid ofördröj¬
ligen verkställas och vinna tillämpning i afseende å förstnämnda val.
Ny valkretsindelning skall därefter företagas året innan allmänna val
jämlikt § 16 mom. 1 för fjärde gången efter den första valkretsindel¬
ningen äga rum.
Stockholm den 19 mars 1907.
Albin Ahlstrand.