Motioner i Andra Kammaren, N:o 185.
1
N:o 185.
Af herr L. J. Carlsson i Malmberget in. fl., om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående förebyggande af försäljning af
eter- eller sprithaltiga läkemedel under sådana förhållan¬
den, att de kunna användas såsam rusgifvande medel.
o
Åtskilliga göda förhoppningar väcktes hos den nykterhetsvänliga
och ordmngsälskande delen af svenska folket, då 1905 års brännvinsför-
säljnmgs- och maltdrycksförsäljningsförordningar antogos, om att därmed
skalle kunna i afsevärd mån förhindras rusdrycksflodens förhärjande fram¬
fart, Men erfarenheten har redan visat, att de nya förordningarnas be¬
stämmelser i mänga afseende!! ej äro till fyllest, hvilket gett sig uttryck
i nykterhe svännernas massmotioner vid denna riksdag om skärpta bestäm¬
Förutom sådan handel med rusgifvande drycker, som i ofvannämnda
förordningar afses, förekommer till sina verkningar liknande handel —
äfven under andra former, och under allehanda skyddande förklädnad
under former, som ligga utom dessa förordningars ram och räckvidd —
och därför ej kunna efter däri förekommande bestämmelser re°deras och
ej heller - pa grund af otillräckliga lagbestämmelser - kunna på annat
sätt vare sig förhindras eller kontrolleras, men som dock åstadkomma
stol skada hos en mängd på rusdrycker starkt begifna individer bland
befolkningen.
Fn sådan skadlig form för alkoholhandel är apotekarnas rätt att
ian apoteken utan läkares recept utlämna rusgifvande s. k. läkemedel till
allmänheten.
, c Apotekarnas ofvannämnda privilegium synes i vissa fall af ålder
hafva missbrukats, hvilket torde varit anledningen till, att Kungl. Sundhets-
Bth. till Riksd. Prof. 1907. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 63 Höft. (N:o IS5.)
2
Motioner i Andra Kammaren, Nio 185.
kollegium redan före 1875 utfärdade ett cirkulär, däri apotekarna i riket
erinrats om att noga tillse, att eter och sprithaltiga läkemedel ej
finge utlämnas, då skälig anledning förekomme till det antagandet, att
desamma voro ämnade att som rusdrycker användas. Den sålunda er¬
hållna uppmaningen synes dock ej apotekarna tillräckligt hafva efter¬
kommit, ty med anledning af en motion i Andra Kammaren af herr Per
Nilsson i Vittjärv beslöt Riksdagen år 1875 att i skrifvelse till Kungl.
Maj:t hemställa om åtgärder, ägnade att i möjligaste mån motverka en
för allmänna sedligheten skadlig handel med sprit- och eterhaltiga
vätskor. „ , ,
Kungl. Maj:t, som beaktade denna Riksdagens hemställan, utfärdade
med anledning däraf den 8 december 18 (6 den nu gällande förordningen
angående handel med eter samt eter- eller sprithaltiga läkemedel. Klago¬
mål hade i förevarande afseende anförts öfver icke allenast apotekarnas
handel med nämnda vätskor utan äfven dftröfver att en mängd kring¬
vandrande personer under allehanda namn försålde sprithaltiga droppar
och dylikt, hvilket senare förhållande torde hafva varit orsaken till
att nämnda kung!, förordning erhållit sin nuvarande lydelse i dess 2 §,
hvilken lyder: . . no
»Mom. 1. Rättighet att försälja ether och ether spintuosus eller pa
kallade Hoffmansdroppar, så ock andra blandningar af ether och sprit,
tillkommer endast apoteks föreståndare. _ o
Mom 2. Utan läkares recept må hvarken de i näst föregående inom.
omförmälda eller andra läkemedel, som innehålla brännvin eller sprit,
från apotek försäljas eller eljes utlämnas, såvida anledning förekommer att
antaga, att desamma äro ämnade att såsom, rusgifvande medel. användas.
Ingå i sådana läkemedel, om hvilka här är fråga, tillika giftiga ämnen,
gälle i afseende på utlämnandet hvad särskildt stadgadt är.»
Ifrågavarande paragrafs 2 mom. har erhållit alltför sväfvande for¬
mulering, ”så att tillämpningen af densamma nästan uteslutande varit öfver-
lämnad åt apoteksföreståndarnas personliga godtfinnande, och de kunnat
opåtalt öfverskrida däri gifna bestämmelser, enär det ej vid juridiskt be-
ifrande mot öfverskridandet af förordningen torde vara möjligt att mot
vederbörandes bestridande kunna leda i bevis, att ifrågavarande berusnings¬
medel från apoteket samvetslöst utlämnats. Följden blef också, att apote¬
karna — särskildt i en mängd kyrkobyar och större arbetarecentra
hafva under skydd af nämnda 'förordning uppehållit en högst skadlig och
samhällsvådlig trafik med berusningsmedel. Otroligt störa mängder af
nämnda varor hafva sålunda utlämnats till den sprittörstiga allmänheten
under förhållanden, som borde stått klart för apotekaren, att de voro af-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 185. ;j
sedda såsom berusningsmedel. Nämnda i stort omfång rådande missför¬
hållanden föranledde en motion i Andra Kammaren vid 1898 års Riksdag
af herrar Nordin i Hammerdal och O. H. Ström med anhållan, att Riks"
dagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring i
nämnda kungl. förordning, att apotekare blot' förbjuden att utan läkares
recept utlämna dylika sprithaltiga läkemedel (till motionens innehåll i öfrigt
hänvisas). Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2, som behandlade föro¬
nämnda motion, yttrar därom bland annat:
»Så länge det år tillåtet att i lika vidsträckt omfattning som hittills,
utan läkares recept, från apotek utlämna dessa, berusande medel, kominer
missbruk däraf säkerligen att fortfara. Ty det torde vara endast i ytterst
sällsynta undantagsfall, om ens någonsin, som afsikten med deras inköp
för berusning är så uppenbar, att apotekaren däraf finner sig pliktig att
neka deras utlämnande.» Och i öfrigt på i sitt utlåtande anförda skäl
tillstyrkte utskottet skrifvelse till Kungl. Maj:t i ämnet. Riksdagen biföll
utskottets förslag och i sin skrifvelse n:o 119 hemställde hos Kungl. Maj:t
om vidtagande af sådana åtgärder, att därigenom bättre kunde motverkas
den dryckenskap, som, enligt hvad erfarenheten visat, vållas genom miss¬
bruket af berörda läkemedel. Någon sådan åtgärd, som afses i nämnda
Riksdagens skrifvelse, synes dock ej Kungl. Maj:t hafva täckts vidtaga, enär
ifrågavarande kungl. förordning fortfarande har sin dåvarande lydelse.
Anledningen till att så är förhållandet kunna vi ej uttala oss om, men
att. förutvarande missförhållandet så skulle hafva förbättrats, att Kungl.
Maj:t på grund däraf ansett den af Riksdagen önskade åtgärden obehöflig
kan i alla händelser ej vara fallet, enär detsamma på många platser —
förnämligast i de norrländska länen — är så i ögonen fallande, att pressen
gång efter annan måst klandrande inskrida däremot.
Sålunda innehöll tidningen Nordsvenska Dagbladet i sitt nummer för
den 26 september 1906 en längre artikel, ur hvilken vi tillåta oss anföra
några brottstycken. Artikelns rubrik lydde:
Droppkrögeri.
Afslöjanden om en ful trafik.
»Medan ordningsmakten med verksamt bistånd af laglydiga element
%ger 1 Öppet och oafslutadt krig mot de samhällets pestspridare, som
under namn af lönkrögare och langare veta att gifva spritfloden afledare
in på de omsorgsfullast kringskurna områden, äger jämsides med den olofliga
handteringen en måhända lika farlig trafik rum under det kungliga privi¬
legiets mäktiga skydd. Det bör förutskickas en antydan, att de bedröfliga
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 185.
fakta, som i det följande komma att framläggas, afse hufvudsakligast Norr¬
land och i närmaste hand de norrbottniska centraldistrikten. För att genast
gå till sakens kärna må från början lämnas den upplysningen, att det är
en viss sida af apotekarnas vällofliga näringsfång, som här kommer att
ägnas ett närmare skärskådande.»
Efter att hafva redogjort för de nuvarande bestämmelsernas tänj¬
bara innehåll, hvilket ställer apotekaren juridiskt oåtkomlig, fortsätter tid¬
ningen :
»Det är en sorglig sanning, som icke låter sig vederlägga, att hän¬
synen till ökad ekonomisk vinst kommit och kommer förordningen af
1876 att råka i glömska å månget apotek på den norrländska landsbygden,
synnerligast på orter, där legaliserad krogrörelse för längre eller kortare
tid varit bannlyst. Frestelsen till ett okritiskt generöst tillmötesgående
mot den af lindrigare krämpor lidande allmänheten är onekligen stark i
betraktande af vinningsbegärets svårkufvade makt, och den ordinära netto¬
behållningen erhåller ett oanadt tillskott tack vare folks lyckligen förvärf¬
vare insikt om beska droppars och andra sprithaltiga mediciners inne¬
boende krafter.
Så har vid sidan af den legala handeln uppstått en handtering,
hvars verkliga innebörd kan tydliggöras med uttrycket droppkrögeri. Den
senare sammansättningsledens fulla berättigande skall tydligt nog klargöras,
men vi vilja skarpt understryka, att anklagelser ej riktas mot en hel kår, utan,
såsom man får hoppas, mot lätt räknade undantag, som låtit af omstän¬
digheterna förleda sig till öfverlöpningar från ett yrkesfält under veten¬
skaplig kontroll.» — — —
Vidare anför tidningen:
»I afsikt att för den oinvigde förtydliga det vidriga i droppkröge-
riets tillvarelseform och konsekvenser, vilja vi anföra ett och annat af
hvad rättänkande farmaceuter yttrat på tal om den vådliga trafiken.
Man behöfver icke posta länge utanför en apotekslokal för att
få handgripliga bevis på allmänhetens begärlighet efter välgörande droppar,
uttalade sig en af våra sagesman, ty de dropptörstiga göra sig i allmänhet
ej så stort besvär, att de aflägsna sig långt från lokalen för att intaga det
eldiga fluidet. Särskild! vid marknadstillfällen och helger är trakten när¬
mast apoteket uppehållsorten för berusade, grälsjuka individer af båda
könen, hvilka under skrik och hojtanden göra passagen för fredligt folk
rent af lifsfarlig. Man kan på en och samma dag få se samma personer
besöka apoteket fyra å fem gånger för att af sina välgörare erhålla nya
förråd af den kända husmedicinen. För att öka hastigheten vid expedie¬
ringen är allting omtänksamt och praktiskt anordnad!. På kortaste tid och
Motionär i Andra Kammaren, N:o Ifiö. ">
mijist ansträngande sätt inhåfvas syndapengarna i kassalådan, eu febril
brådska utvecklas och på droppförsäljningen nedlägges ett arbete, som vore
vård t en värdigare sak. Bakom disken sta i skåp och på hyllor buteljer,
påfyllda med de olika droppsorterna, färdiga att fermt expedieras. Mynten
klinga vid dylika tillfällen oafbrutet mot disken. En och annan filosofiskt
anlagd tjänstebroder har jag hört anse droppkrögandet och beskandet såsom
ett nödvändigt ondt. Att det onda vändes till godt för apoteksinnehafvarna
är obestridligt, ty den ovärdiga trafiken utjämnar den årliga nettoinkomsten
till afsevärda summor, belöpande sig på olika platser från 5 å 10 ända
till 20 tusen kronor. Och det oaktadt ägnas icke en tanke åt det obehag,
som principalernas biträden eller i viss bemärkelse langare få vidkännas
både fysiskt och psykiskt. När en farmaceut tillträder en plats, sker detta
i den tron, att han både bittida och sent skall tjänstvilligt förse allmän¬
heten med medicin, men hans stora förvåning låter lätt tänka sig, då han
finner sig försatt bakom en krogdisk för att i främsta hand betjäna sam¬
hällets demoraliserade drägfg-.
T 1 öö ^
1 samma anda uttalade sig en annan, äldre Eskulap! handtlangare,
hvilken hade svårt att dölja sin harm öfver att han, på förmedling af
Farmaceutiska föreningens platsanskaffningsbyrå i Stockholm, råkat ut för
missödet att blifva kastad hit upp mot norden. Han hade följande att
berätta:
Jag hade. länge på ogynnsamma villkor tjänstgjort på ett apotek
i mellersta Sverige och fann mig slutligen föranlåten uppsäga platsen och
söka mig en bättre. Men nu råkade jag hoppa ur askan i elden. Aldrig
hade jag hört omtalas, att här i landet skulle finnas människor, som an¬
litade apoteken för att erhålla möjligheter att bereda sig ett rus eller
stimulans, men denna oangenäma erfarenhet var mig nu förbehållen.
Naturligtvis hade jag blifvit lofvad en fördelaktig anställning med goda
villkor, men det kan knappast kännas vidare fördelaktigt att se sig förflyttad
från civiliserade delar af landet till aflägsna trakter, där man med all flit
och kraft får göra ett krogbiträdes sysslor inom ett privilegieradt apoteks
väggar. Droppexpeditionen utgör större delen af den årliga omsättningen,
och den egentliga medikamentshandeln blir icke blott understundom utan
mycket ofta hindrad af denna ynkliga och ovärdiga expedition. Som kom¬
mersen fortgår oafbrutet såväl hvardagar som sön- och helgdagar bittida
och sent, inses att fri- och rättigheterna äro större än för vanliga lag¬
enligt hållna utskänknings- och utminuteringslokaler. Kundkretsen är
sammansatt af sådana element, som få hålla till godo med språkets
mustigaste benämningar. De synas icke lida af hälsans efterhängsenhet,
ty den helbrägdagörande supningen är lika sommar och vinter. Att det
fi
Motioner i Andra, Kammaren, N:o 185.
af mig åsyftade apoteket gaf sin ägare betydlig vinst kan man förstå däråt,
att vissa dagar blott och bart för droppar lades ned i kassan summor,
varierande mellan 100 och 150 kronor.
Så ungefär formade sig vittnesbörden. Uppenbart är, att angreppen
icke dikterats af personlig illvilja, utan endast gjorts i rättmätig förtrytelse
öfver ett förhatligt ondt, som lagstiftningen måste utrota, därest medicinal¬
styrelsens kontroll och ordningsmaktens verksamhet visa sig icke vara
tillfyllestgörande. I samhällets namn har man rätt att fordra större lag¬
bundenhet och det personliga godtyckets detronisering. Ty genom den
oförsvarliga beredvilligheten att tillhandahålla allmänheten större mängder
medicin, som faktiskt användas såsom berusande medel, svika apoteken sin
realuppgift att vara uteslutande medikamentsförsäljningar och blifva i viss
män samhällsfientliga inrättningar till vidmakthållande af dryckenskaps¬
lasten bland den lägre befolkningen.
Att så kunnat blifva förhållandet är mera än beklagligt i eu tid, da
allt göres för att afvärja dryckenskapens nationalfara, höja folkupplysnin¬
gen °och åsätta samhället eu prägel af högre kulturellt värde. Det måste
vara samhällets plikt att gå till botten med hvart och ett missförhållande,
som reagerar mot ett fortskridande på de enda rätta vägarna. Mot ut¬
vecklingen och framåtskridandet tenderar den såväl ofärgade som fäigade
brännvinsfloden, och vattnadt af dess giftförande flöden spirar nöds och
eländes ogräs.
Det skulle sannerligen ej vara för tidigt, i många fall till äfventyra
för sent, att de, som makten hafva, ingrepe räddande och stafvande. För
samhället blefve därigenom betydliga fördelar vunna och därtill icke sa
ringa tillfredsställelse för rättsmedvetandet, som blifvit bortskämdt med
att rättvisan stundom afgår med segern Förefintligheten af ett perverst
rusdrycksbegär är ingenting att förvåna sig öfver, men däremot är det
ägnadt att väcka icke blott förvåning utan äfven af sky, att den skamfläck,
sam åsatts apotekarnas aktade yrke, icke blifvit utplånad.»
Så långt Nordsvenska Dagbladet.
Vidare gick genom svenska pressen i slutet af förra året en notis
om en finne vid namn Takkanen, som å Haparanda apotek inköpt 1 liter
Hoffmansdroppar, hvilka han sedermera förtärt och däraf blifvit eter-
förgiftad, så att han, då han hemkommit till Jukkasjärvi, efter svåra plågor
ljöt döden.
Då det sålunda torde vara klart, att de missförhållanden, som på¬
kallade Riksdagens skrifvelse 1898, hela tiden sedan dess varit lika trän¬
gande för den åtgärd, som däri afsågs, men som — trots att cirka 9 år
sedan dess förflutit — Kungl. Maj:t dock ej täckts vidtaga någon åtgärd
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 185.
i antydd riktning, tillåta vi oss dels på grund dåra! och dels på grund af
hvad vi i (ifrigt hår ofvan tillåtit oss anföra, hos Riksdagen vördsamt hem¬
ställa,
att Riksdagen behagade i förnyad skrifvelse till
Kung!. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
sådana åtgärder, att de i 2 § af kungl. förordningen
angående handel med eter samt eter- eller sprithaltiga
läkemedel af den 8 december 1876 omnämnda eter-eller
sprithaltiga läkemedel ej vidare må, såsom hittills på
många platser inom landet förekommit, från apotek
försäljas eller eljest utlämnas under sådana förhållanden,
att de kunna användas såsom rusgifvande medel.
Stockholm den 14 februari 1907.
L. J. Carlsson Bernh. Eriksson. Curt Wallis.
i Malmberget.
I motionens syfte instämma:
Viktor Larsson.
|
Bob. Karlsson.
|
P. Hörnsten.
|
Aug. Nilsson.
|
J. Andersson
i Baggböle.
|
Albin Aldstrand.
|
E. A. Leksell.
|
Johan Ericsson.
|
Linus Lundström.
|
Oskar Berg.
|
0. G. Erikson.
|
Per N:son-Bosson.
|
Al fr. Lundgren.
|
C. G. Scedén.
|
A. A. Eriksson.
|
A. Thylander.
|
J. E. Ericsson.
|
W. Johansson
i Olja.
|
Joll. Ström.
|
L. Gust. Broomé.
|
C.J. Hammarström.
|
Robert Johansson.
|
A. J. Högström.
|
Al. Sundström.
|
Carl Jansson
i Edsbäcken.
|
Er. Berglund.
|
Joll. Johansson
i Kälkebo.
|
Halvar Eriksson.
|
G. Kronlund.
|
G. Lindgren
i Islingby.
|
Alfr. Jonsson.
|
E. A. Nilson.
|
Öl. Olsson Edvard Wavrinsky. J. Byström.
i See.