Motioner i Andra Kammaren, N:o 184..
1
N:o 184.
Af herr E. Räf, om ändring af 60, 65 ock 75 §§ riksdags
ordningen.
Vid inalles 16 riksdagar kafva motioner väckts om sådana ändringar
i riksdagsordningen, hvarigenom det nu stadgade voteringssättet medelst
slutna sedlar vid ärendens afgörande inom Riksdagens kamrar utbyttes
mot öppen omröstning medelst namnupprop. Konstitutionsutskottet har
visserligen afstyrkt dessa motioner. Men emot dessa afstyrkanden hafva
afgifvits reservationer af en mycket aktningsvärd utskottsminoritet — år
1903 af ej mindre än sju medlemmar — och Andra Kammaren har vid
såväl 1891, 1896 som 1906 års riksdagar afslagit utskottets hemställan
och bifallit ifrågavarande grundlagsförändring. Det kan således icke för¬
nekas, att en förändring ifrån det nuvarande voteringssättet medelst slutna
sedlar till öppen omröstning har mycket allvarliga och djupa sympatier
för sig inom såväl konstitutionsutskottet som Riksdagen.
Förlidet års konstitutionsutskott säger, att den hemliga omröstningen
»ingalunda haft någon som helst menlig inverkan vare sig på det sätt,
hvarpå svenska folkets representanter utöfvat Riksdagens beslutanderätt
eller på våra politiska förhållanden i öfrigt».
Riktigheten i detta uttalande återstår att bevisa. Och detta torde
blifva svårt nog. Det är nämligen ett sådant där uttalande, som kan
användas emot snart sagdt hvilken reform som helst utan att därför inne¬
hålla något som helst bevis.
Vidare anför utskottet som skäl emot den öppna omröstningen, »att
en sådan reform skulle kunna äfventyra representanternas politiska sj an¬
ständighet samt vara ägnad att befordra ett för arbetet inom Riksdagen
menligt partiväsen».
Bill. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sand, 2 Afd. 2 Band. 62 Höft. (N:o 184.) 1
o
Motioner i Andra Kammaren, N:o 184.
Att den politiska själfständigheten skulle komma i strid med eller
skadas af den öppna omröstningen, synes mig vara i rak strid emot all
erfarenhet. Enligt min mening befordras själfständigheten genom den
öppna omröstningen. Och beträffande partiväsendet må jag väl få lof
säga, att detta under den slutna omröstningens regim är så strängt och
olidligt, som det gärna kan blifva. Det förvånar mig således icke, att
konstitutionsutskottet gifvit detta uttalande en så mild och böjlig form
som att en sådan reform »skulle hunna äfventyra etc.* Men vidare heder
jag få erinra om att konstitutionsutskottet vid förliden riksdag uttalade
sig för införande af proportionella val, som genom sin egen natur förut¬
sätta tillvaron af partier, grundade på realintressen, och ej blott fantasier
och maktlystnad. Således förefaller mig utskottets uttalade fruktan för
, partiväsen onödig ock inkonsekvent.
I (ifrigt synes konstitutionsutskottet icke haft några som helst principiella
skäl att anföra emot reformen i fråga.
Det kan väl aldrig förnekas, att valmanskåren äger en fullt berättigad
fordran på att vara i tillfälle skatta sig fullt tillförlitliga uppgifter om
huru respektive valmanskårs representant röstade i den eller den frågan.
Men några sådana uppgifter kan valmanskåren för närvarande absolut icke
erhålla.
Det torde väl icke heller kunna förnekas, att eu riksdagsman borde
äga grundlagsenlig frihet att med fullt bindande bevis ådagalägga, huru
han röstade i ena eller andra frågan. Ty huru han motionerade, talade
eller instämde — ja, hvad betyder detta inför den afgörande frågan, huru
han också röstade?
Då valmännen sålunda äro i saknad af möjlighet att bilda sig ett
säkert omdöme om sin riksdagsmans afgörande ställning till föreliggande
frågor, så gripa de många gånger i stället till gissningarnas gungfly och
fantasiens vida värld. Snart äro också politiska motståndare färdiga med
sina visserligen i och för sig värdelösa men därför icke mindre verkningsfulla
slagord. Och snart är riksdagsmannen vorden antingen en »stockkonservativ»
eller också eu »röd radikal», mot »herremakten» eller »folkmakten», »fiende
till all frihet» eller »frisinnad», »arbetarefiende» eller »arbetarevän», »ljus¬
skygg» eller »vän af upplysning» o. s. v. i det oändliga. Och skulle
riksdagsmannen i fråga vilja hänvisa till hvad han motionerat om, sagt eller
instämt uti och bedja valmännen därur döma om hans politiska ståndpunkt,
så har jag själf sett, att till och med en upplyst och frisinnad »liberal»
kandidat ingalunda hållit sig för god säga, att motioner, tal och instäm-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 184.
3
manden sire att betrakta som »blå dunstor» i ögonen på valmännen. Och
pa det sättet lyckades han också den gången att slå en af våra verkligt fri¬
sinnade främsta män ur brädet.
Huru riksdagsmän genom dylika slagord och fula insinuationer, omöjliga
att utan den öppna omröstningen fullt vederlägga, kunna blifva alldeles
misskända, torde icke heller hafva undgått någon riksdagsmans uppmärksamhet.
A. är en verkligt frisinnad man med själfständig natur och frågar i allra
första rummet efter hvad som är rätt. B. är en person, som i första rummet
tänker på huru hans parti på bästa sättskall kunna intaga och befästa nya
maktställningar för att han därur själf sedermera må kunna draga den
största möjliga fördelen. A. erkänner visserligen och röstar för en, som
honom synes, berättigad sak, vore den också framkommen ifrån en social¬
demokrat. Men däremot vaktar han sig noggrann! för att genom instämmanden
eller dylikt gifva den tillfälliga socialistiske motionären, hvars syften i
öfrigt alldeles icke tilltala honom, något öfrigt moraliskt stöd. A:s och
motionärens annars mycket olika banor hafva således blott tillfälligt träffats
i en enda punkt, i ordet ja eller nej till motionens kläm, utan vare sin
motivering eller syfte i öfrigt.
B. finner sig också tilltalad af samma sak, och som den anses städja
hans parti, röstar äfven han för motionen i fråga. Men då hans ia eller
nej icke kommer till offentlighetens kännedom, som han dock så gärna
synes vilja, skrifver han icke blott under motionen, utan gifver äfvenledes
genom instämmanden och dylikt kraft åt såväl dess motivering som syfte.
ATu fråga sig valmännen: Men hvarför stödde ej A. lika val som B.
denna fullt berättigade sak? Och tidningspressen svarar: Jo, si A. är
»stockkonservativ» och B. är »frisinnad». Bär är skillnaden. Att äfven
A. röstade för motionens kläm, är han nu genom den slutna omröstningen
alldeles urståndsatt att bevisa.
Bet torde således ej heller vara så svårt inse, att just de mest själf-
ständiga karaktärerna och i verkligheten frisinnade idéerna lida mest af
denna hemlighetsfulla, slutna omröstning. Få de bara framträda, så rätt¬
färdiga de nog både sig och sina handlingar. Och de måste därför till
alla tider finna det icke blott onödigt, utan både ovärdigt och skadligt att
nodgas arbeta i ett sådant där skymundan, dit offentlighetens blickar
aldrig kunna nå.
Häremot är detta mörka rum, som kallas sluten omröstning, ett för¬
träffligt tillhåll för svaga karaktärer med alla möjliga och omöjliga syften.
Och i detta mörker fostras de sannerligen icke i bättre riktning, hvilket
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 184.
någon under en debatt om denna sak i Andra Kammaren sökt göra troligt.
Nej, liksom hela naturen lifvas och starkes under ljusets inverkan, men
blir sjuk och fördärfvad i mörker, så är det också med människans karaktär
i förhållande till respektive sanningens ljus och hemlighetsmakeri.
Ännu torde den hemliga debatten inom båda kamrarna angående
unionsupplösningen vara i friskt minne hos de flesta riksdagsmän Jag-
får ej anföra något från denna debatt, men vågar påstå, att det politiska
läget i vårt land kanske redan före detta varit något annat, än det sedan
vant om denna diskussion blifvit tillgänglig för offentligheten. Man hade
därigenom landet rundt blifvit i tillfälle se, hvilken betydelse det ligger
uti att i farans stund äga själfständiga och fasta karaktärer inom riks¬
församlingen. Och man hade också blifvit satt i tillfälle se, hvarest dessa
förnämligast äro att finna. Men nu blefvo äfven dessa om glödande
fosterlandskärlek vittnande friska vindar innestängda for att tor evigt dö
och aldrig befrukta vårt folk. Hvilken nationalförlust detta var, torde
framtiden komma att visa.
Min öfvertygelse är också den, att våra hemliga voteringar pa samma
sätt medföra oersättliga förluster. Fjäsket och skrymteri^ krypa gärna i
mörker för att vid lämpligt tillfälle söka taga lifvet af all sjanständighet.
Den slutna omröstningen i Riksdagen befordrar dylikt.
Då man dessutom vet, att de flesta andra konstitutionellt styrda landers
parlament använda sig af den öppna omröstningen och vi däremot skola
känna det som en »fördel» att med vår viktigaste handling i Riksdagen
få smyga oss in i den hemliga voteringens cell, så känner man sig frestad
fråga om svenska folkets representanter känna sig sa utomordentligt
karaktärssvaga och osanna, att icke äfven de våga visa nationen sina
handlingar påstå, att de proportionella valens införande skulle
göra ifrågavarande reform mindre behöflig. Enligt mm mening ar de
alldeles tvärtom. De proportionella valen kräfva mera än något anna
valsätt den offentliga kandidaturen. Men därmed är ju den öppna om¬
röstningen nästan oskiljaktig.
Ehvad man alltså förutsätter majoritetsval eller proportionella val, så
bär i hvarje fall den öppna omröstningen möjliggöra för valmankaren eller
svenska folket att taga del af representanternas nätt upp allra viktigaste
och afgörande handling, nämligen själfva voteringen. _ . .. ,
Med anledning af hvad jag sålunda anfört, tager jag mig härmed
friheten hemställa,
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 184.
att Riksdagen måtte såsom hyllande till vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande af 1903 års
konstitutionsutskotts reservanter gjorda förslag till än¬
drad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen:
§ 60.
När ärende------— därom tillåtas. Om¬
röstningen skall ske öppet och medelst namnupprop.
Befinnas i mål, där blott enkel pluralitet erfordras, de
afgifna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en
därtill afsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel,
båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och
afgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som
en af kammarens ledamöter på anmodan af talmannen
ur rösturnan upptager.
§ 65.
När i fråga------Riksdagens beslut.
Om vid sammanräkningen af de afgifna rösterna dessa
befinnas lika delade, nedlägge Andra Kammarens tal¬
man i en därtill afsedd rösturna en ja-sedel och en nej¬
sedel, båda lika samt hvar för sig slutna och hop¬
rullade, och afgöres då omröstningens utgång genom
den sedel, som en af Andra Kammarens ledamöter på
anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.
§ 75.
Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna
sedlar, iakttages----— erfordras.
Stockholm den 12 februari 1907.
E. liäf.
I motionens syfte instämmer
Carl Johansson, Aflösa.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 2 Afd, 2 Band. 62 Höft.
2