Motioner i Andra Kammaren, N:o 118.
1
N:o 178.
Af herr IN. A. Mlsson i Malinö III. fl., i anledning af Kunql.
Maj ds proposition med förslag till lag om nyttjanderätt
till fast egendom m. in.
\ id innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t framlagt en proposi¬
tion med förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom. Detta lag¬
förslag, som utarbetats af Lagberedningen och utgör första delen af dennas
förslag till ny jordabalk, ger i sitt tredje kapitel utförliga och i 31 para¬
grafer detaljerade bestämmelser om hyra och hyresaftal, afsedda att ersätta
de torftiga stadganden i detta ämne, hvilka förekomma i jordabalken och
nagra särskilda förordningar. Man kan säga, att här föreligger för första
gången ett förslag till verklig hyreslagstiftning.
Detta förslag betecknar utan allt tvifvel eu afsevärd förbättring i
det nuvarande tillståndet. Utan att gå fastighetsägarens skäliga anspråk
för nära, tillgodoser det hyresgästens berättigade intressen i flere hän¬
seenden, t. ex. genom bestämmelserna om fardag och uppsägningstid, om
skadestånd i vissa fall, om hälsovådliga lägenheter och om hyresaftalets
bestånd vid fastighetens öfverlåtelse. Äfven i fråga om sublokation har
här någon liten rätt tillmätts hyresgästen, men denna rätt torde i de flesta
fall, trots lagbudets tvingande makt, blifva betydelselös.
Om vi emellertid än kunna erkänna, att det föreliggande förslaget
till ny hyreslag kanske i intet afseende försämrar hyresgästens nuvarande
lott men väl i flere afseenden medför förbättringar, måste vi dock tyvärr
konstatera, att det långt ifrån är tillfredsställande. Denna hyreslag har
bhfvit otillfredsställande mindre genom hvad den innehåller, än genom
hvad den icke innehåller. Den har blifvit otillfredsställande därigenom,
att dess upphofsman synas ha nöjt sig med att samla, förbättra och ut-
Bih. till med. Prof. 1901. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 56 Höft. (Avo 178.)
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
vidga -anda lagtexter, jämförda med å olika håll använda hyresformulär,
meu blundat för de nya former, hvari förhållandet mellan featighetsägare
och lägenhetsinnehafvare gestaltat sig under trycket af vår tids industriella
utveckling, blundat för de kraf, som denna utveckling ställer pa en full¬
komligt ny ^^”1^tversikt af den svenska lagstiftningen angående lega
af lord och hus framhåller Lagberedningen, att de båda hufvudarterna åt
nyttjanderätt till fast egendom, jordbruks^ och hushyra kunna sagas
hafva under de århundraden, den svenska rätten vant delad i lågslätt
och stadsrätt, tillhört hvar sitt af dessa rättsområden och vidare fram¬
håller den, att jämväl de i 1734 års lag förekommande stadganden an¬
gående hyra afse allenast hus och gård i stad. Häri torde vi finna den
närmaste ‘ förklaringen, hvarför Lagberedningen — liksom sedan justitie
ministern - vid utarbetandet af det nu föreliggande lagförslaget alls icke
hyst någon tanke på eller åtminstone ej med ett enda ord berört bostads¬
förhållandena vid en massa bruk, grufvor, sågverk och andra industriella
anläggningar, där bostaden helt eller delvis ingår i arbetarens lön såsom
ersättning för verkställdt arbete. Lagberedningen har nästan uteslutande
haft uppmärksamheten inriktad på hyresförhållandet, sadant det af ålder
utvecklat sig i och blifvit typiskt för städerna. Endast i förbigående och
helt flyktigt erinrar sig Lagberedningen, att pa landet ej sällan förekommei
upplåtelse af smärre hyreslägenheter, hvarvid upplåtaren liksom vid torp-
leaa betingar sig, att legotagaren skall såsom vederlag utföra dagsverken
i? upplSen. gÖcl, med hänsyn till dylik» upplåtelser »r det som ett
par särskilda stadganden intagits i det föreliggande lagförslaget det ena
i 6 8, där det heter, att skall för lägenheten utföras dagsverken till hyres¬
värden, galler hvad i 2 kap. 7 § sägs (om arrende), och det andra i 23
där det" heter, att hyresrätten är förverkad, om hyresgasten, där han pa
corund af aftalet skall utföra arbete eller annan tjänstbarhet, undandrager
si- att fullgöra hvad sålunda åligger honom eller vid arbetets utförande
visar tredska. Det är uppenbart, att dessa stadganden, som ställa hyres-
aftalet i paritet med torplegan och som därför också bl. a. påbjuda, att
vederlaget, dagsverksskyldigheten, skall på ett rimligt sätt fördelas pa årets
veckor, alls icke åsyfta de mångtusende fall, där bostaden .ingår i veder¬
laget för det dagliga arbetet. Hela arbetarebostadsfrågan i ordets egent¬
ligaste mening har Lagberedningen såväl som Kungl. Maj:t äfven hvar
dess rent privaträttsliga sida beträffar, totalt förbisett. Och dock talar
Lagberedningen på mer än ett ställe i sin motivering om hyreslagstiftnin-
gens sociala betydelse. Betecknande är det också, att da Lagberedningen
Motioner i Andra Kammaren, A’.-o 178.
a
känner sig ha behof att höra sakkunniga i ärendet, inkallar den sju per¬
soner, al hvilka ingen är arbetare oeh ingen är landtbo.
Mot slutet af förra årets riksmöte framställdes i denna kammare eu
interpellation, där behofvet af en hyreslagstiftning just i fråga om dessa
bär åsyftade arbetarebostadsförhållanden påpekades. I nämnda interpella¬
tion framhölls det, hurusom det mångenstädes i vårt land och särskildt
vid fabriks- och grufsamhällen på landsbygden är regel, att arbetsgifvaren
upplåter bostad åt arbetaren i därför uppförda s. k. arbetarebostäder,
under hvilket namn ofta till människoboningar mindre lämpliga lokaler
anses kunna begagnas. I allmänhet medför anställning vid ett företag
rätt till bostad i dessa arbetarebostäder, utan att arbetaren härför erlägger
någon bestämd hyresafgift eller erhåller något hyreskontrakt; och i de fall,
där kontrakt upprättas, göres arbetarens rätt till bostaden illusorisk genom
mångahanda bestämmelser om rätt för hyresvärden-arbetsgifvaren att
bäfva kontraktet och utan iakttagande af laga fardag låta afhysa hyres¬
gästen-arbetaren. Genom detta sakernas tillstånd är arbetaren i själfva
verket rättslös, är helt öfverlämnad åt och beroende af arbetsgifvarens
godtycke. När han afskedas, går han därmed äfven genast förlustig rätten
till bostaden, hvaraf följer, att i samma stund arbetaren upphör eller nöd¬
gas upphöra med sin anställning, står han också utan bostad. När nu,
såsom allmännast är fallet i landets mellersta och nordliga delar, arbets¬
gifvaren (oftast ett bolag) är ägare till all mark på milsvida sträckor kring
fabriken eller bruket, finns det ingå enskilda bostäder att tillgå; och då
arbetsgifvaren förbjuder sina arbetare, äfven om utrymme skulle finnas,
att utan hans samtycke hysa andra än familjens medlemmar, kan den af-
skedade ofta icke med bästa vilja i världen under den närmaste tiden
skaffa sig ny bostad. Han blir då, när han af brist på annan bostad icke
flyttar, vräkt ur sin innehafda lägenhet utan hänsyn till om han har vilja
och förmåga att betala huslega.
Hur mycket lidande och hur manga olyckor, som genom här på¬
pekade missförhållande tillskyndats tusentals af vårt lands arbetare och
deras familjer, sade interpellanten sig ej kunna uppge, alldenstund vår
statistik ännu ej annoterar olyckor af detta slag. Men han vågade dock
påstå, att dylika tvångsfiyttningar, med eller utan vräkning, äro så ofta
förekommande, att ett ingripande från statsmakternas sida till förhindrande
däraf är i hög grad och skyndsamt af nöden.
Det händer emellertid ej sällan, att det här påpekade missförhållan¬
det urartar från en mera singular till eu verklig massföreteelse. I var
tid använda sig arbetsgifvarne lika väl som arbetarne af sin föreningsrätt
till att sammansluta sig i fasta, hela landet omfattande organisationer.
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
Men medan alla och enhvar betrakta arbetsgifvarnes rätt att sammansluta
sig som en själfklar sak, händer det gång på gång, att arbetarnes lik¬
artade rätt göres illusorisk genom arbetsgifvarnes maktspråk. Den inter¬
pellation, hvarom vi nyss talat, föranleddes som bekant där af, att sedan
samtliga arbetare vid Mackmyra sulfitfabrik afskedats, därför att de bildat
gi} förening, hade ett 40-tal åt dem blifvit vräkt ur sina bostädei. Detta
tillvägagående är typiskt för vissa arbetsgifvares — särskildt vissa bolags
— salt0 att behandla sina arbetare. I en hänsynslös arbetsgifvares hand
blir hans absoluta bestämmanderätt öfver arbetarens bostadsförhållanden
ett fruktansvärdt vapen, hvarmed han kan pressa ner sitt folk i ett till¬
stånd af slafvisk underdånighet. Senast för några veckor sedan hotades
tusentals arbetare icke blott med utestängning från arbetsplatsen, som så
många af deras kamrater, utan också med afhysning från bostaden, fastän
de alls icke svikit i sina åtagna förpliktelser, fastän de alls icke stodo i
något personligt konfliktsförhållande till sina arbetsgivare, utan blott där¬
för5 att dessa tillhörde en sammanslutning, Svenska arbetsgivareföreningen,
som hade för afsikt att under vissa förutsättningar gorå lockout mot sina
sjuttio tusen arbetare. Om lockouten blifvit en verklighet, skulle de massoi
af arbetare, vi här åsyfta, svårligen haft annan utväg än att. underkasta
sig de villkor, som arbetsgifvarne föreskrivit. Ty det hade ej varit dem
möjligt att under närmaste tiden skaffa sig bostäder på annat håll. I
själfva verket är det så, att den s. k. arbetarebostaden mångenstädes blifvit
ett bostadsband, som ger oss tillbaka något af forna tiders lifegenskap i
en modern form.
Med full rätt påpekar lagberedningen, att under nuvarande, hälft
laglösa förhållanden, då de i fastighetsägareföreningar sammanslutna hyres-
värdarne begagna sig af mycket detaljerade och till egen förmån affattade
hyresformulär, blir hyresgästen lätt nog underkastad sin medkontrahent
på nåd och onåd. Hvarje hyreslagstiftning måste därför i väsentlig grad
åsyfta att bereda hyresgästen ett välbehöfligt skydd. Men på det. vid¬
sträckta område, där den moderna storindustrien kopplat ihop hyresaftalet
med arbetsaftalet och där i regeln arbetaren-hyresgästen ej vet af annan
rätt än den, som dikteras af arbetsgivaren-hyresvärdens godtycke, där
har detta kungl. lagförslag icke spår af skydd att erbjuda, fastän här
föreligger eu sak af stor betydelse för land och samhälle. Här om någon¬
städes har lagen en uppgift att fylla ej att stadfästa redan på enskild
väg uppkomna s. k. rättsförhållanden, men att åvägabringa vanlig mänsk¬
lig" rättfärdighet på ett fält, där utan lagens ingripande de gröfsta utslag
af despotism och orättfärdighet gång på gång komma till synes.
h
Motioner i Andra Kammaren, N:o 17 H.
För att kunna afhjälpa det här påpekade missförhållandet torde det
vara nödigt att, skilja hvresaftalet från arbetsaftalet genom att åt det form
gifva skriftlig form. Skriftliga hyresaftal förekomma visserligen redan
nu på några af de platser, vi här åsyfta, men de äro sa affattade, att de
i händelse af arbetets upphörande genast ställa hyresgästen på bär backe,
okall därför hyresaftalet äga, någon reell betydelse, måste det låta lego¬
tagaren komma i åtnjutande åt tillräcklig uppsägningstid och laga fardag.
Detta kan ske på det sättet, att hyresbeloppet beräknas och i det skriftliga
kontraktet angifves i penningar för år. Härigenom och i anslutning till
3 kap. 4 § tillerkännes legotagaren eu uppsägningstid af tre månader.
Denna tidsrymd kan möjligen tyckas vara för högt tilltagen. Men
da man besinnar, att det här gäller massor af människor, att ofta nog
tusentals familier på en enda plats och på samma gång uppsägas till af¬
flyttning, då måste man medgifva, att en så lång uppsägningstid behöfs
mer än väl för att bereda dessa människor tillfälle att skaffa sig nya bo-
städer Och lika rimligt och nödvändigt som det är för hyresgäster i
allmänhet att åtnjuta viss uppsägningstid, under hvilken ny bostad hinner
anskaffas, lika nödvändigt är det, att arbetsgifvares hyresgäster tillför¬
säkras samma förmån.
,. I ] detta sammanhang vilja vi äfven hemställa om ett tillägg till
tredje kapitlets sjunde paragraf. Mycket ofta begagnar sig nämligen
fastighetsägaren af sin rätt att förbjuda sublokation på ett så hänsynslöst
sätt, att legotagaren beröfvas möjligheten att ens tillfälligtvis hysa eu
gäst eller besökande ja, på många håll har legotagaren till och
med förbjudits att upplåta sin dörr för sina egna barn, "då dessa velat
eller vant nödsakade att anlita sina hem. Det behöfver väl knappast
upplysas, att de »husvärdar», som på det sättet uppenbara sin människo¬
kärlek, vanligen tillhöra samma kategori af arbetsgivare, om Indika denna
motion förut talat. För att åstadkomma eu rättelse i berörda afseende
föreslå vi, att i paragrafen inryckes ett förbehåll, som i likhet med de
härstädes allmänt brukliga hyreskontrakten tillförsäkrar legotagaren rätt
att hos^sig hysa tillfälliga gäster eller besökande.
1 å grund af hvad vi sålunda anfört få vi härmed förslagsvis hem¬
ställa, ö
att Riksdagen för sin del ville besluta, att föl¬
jande paragrafer i tredje kapitlet af lagen om nytt¬
janderätt till fast egendom, hvarom Kungl. Maj:t gjort
nådig proposition, måtte erhålla följande ändrade ly¬
delse: ‘ J
ti
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178,
§ 1. Aftal, hvarigenom hus eller del af hus
upplåtes till nyttjande mot lega, skall upprättas skrift¬
ligen, där ej upplåtelsen sker för tid understigande ett
år eller, vid upplåtelse för längre tid, upplåtaren och
hyresgästen annorlunda åsämjas.
Vid bruk, grufvor, sågverk, fabriker, verkstäder
och andra industriella inrättningar, där arbetsgivare åt
arbetare upplåter bostad, vare arbetsgivaren pliktig upp¬
rätta skriftligt hyresaftal, däri hyrespriset för lägenheten
beräknas i penningar för år.
§ 4. År ej hyrestiden bestämd, skall aftalet upp¬
höra att gälla efter det uppsägning å någondera sidan
skett. Har ej viss uppsägningstid aftalats, skall lägen¬
heten afträdas:
där hyran beräknas för fjärdedels år eller längre
tid, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader
från uppsägningen;
där hyran beräknas för månad, fjorton dagar etter
uppsägningen, dock ej förr än å den dag, som genom
sitt tal i månaden motsvarar den för lägenhetens till¬
träde bestämda dagen, eller, om motsvarande månads¬
dag ej tinnes, å månadens sista dag;
där hyran beräknas för vecka, tre dagar efter
uppsägningen, dock ej förr än a den veckodag, som
motsvarar den för tillträdet bestämda dagen, och
där hyran beräknas för kortare tid än vecka, dagen
efter det uppsägningen skedde.
Hvad sålunda stadgats angående uppsägningstid
skall jämväl äga tillämpning å hyresaftal, som är in¬
gånget för bestämd tid, där förbehåll skett om upp¬
sägning men viss uppsägningstid ej är aftalad.
Den här bestämda uppsägningstiden gälle alltid
om de hyresaftal, som i 1 § 2 mom. afses, ändå att
aftalet innefattar annat förbehåll.
§ 7. Vill legotagaren åt annan än tillfällig gäst
upplåta lägenheten' eller del däraf, inhämte han förut
hyresvärdens samtycke till upplåtelsen. Vägras sam¬
tycke utan skälig anledning, eller lämnas ej inom en
vecka efter det framställningen gjordes hyresgästen be¬
sked, äge han, ändå att aftalet innefattar annat för¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
7
behåll, uppsäga aftalet. Samtycker hyresvärden till upp¬
låtelsen, svare ändock hyresgästen till de skyldigheter,
aftalet ålägger honom, utan så är att hyresvärden tager
den andre för god i hyresgästens ställe.
Vi tillåta oss äfven hemställa, att lagutskottet, till hvilket denna
motion torde hänskjutas, ville såväl beträffande de tillägg, vi här före¬
slagit, och de paragrafer, till hvilka dessa tillägg hänföra sig, som ock
beträffande alla öfriga paragrafer, där det till äfventyra kan vara af nöden,
vidtaga _ alla de ändringar och göra alla de tillägg, som vid en närmare
granskning kunna finnas behöfliga för att vinna de syften, som denna
motion afser, nämligen att tillförsäkra det ifrågavarande slaget af lego-
t ägare dels tillräcklig uppsägningstid och laga fardag, dels rätt att hos sig
hysa tillfälliga gäster.
Stockholm den 6 februari 1907.
Au g. Nilsson.
E. C. Kropp.
Bernh. Eriksson.
A. J. Christiernson.
Charles Bindley.
L. J. Carlsson.
F. W. Thorsson.
Värner Rydén.
Herm. Lindqvist.
Ernst Blomberg.
E. A. Leksell.
N. Edv. Lindberg.
Nils Persson.
Viktor Larsson.
Hj. Branting.