Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.
1
N:o 137.
Af herr J. M. Jlllllill, om anslag till P. J. Rösiös undervisnings-
verksamhet.
Betydelsen af det mindre jordbruket har i vårt land allt mera fram-
trädt under de senaste åren och gifvit upphof till mångahanda åtgärder,
som afse att underlätta bildandet af småbruk och förbättra jordbruksdriften.
Men skola dessa åtgärder leda till önskadt resultat, kräfves emellertid, att
den mindre jordbrukaren erhåller yrkeskunskap och intresse för sitt kall.
Att mycket brister i detta afseende måste af alla erkännas. Knappt hvar
50:de jordbrukare erhåller teoretisk undervisning i sitt yrke, och särskildt
bland småjordbrukarne råder en ofta häpnadsväckande okunnighet om de
viktigaste grunderna för ett småbruks drift. Till en del förklaras detta
däraf, att bland de mindre jordbrukarne ofta saknas förutsättningarna ätt
kunna tillgodogöra sig kunskaper genom böcker, och att den undervisning,
som skall göra nytta, lika mycket måste väcka som meddela kunskaper.
Men undervisare jiå jordbruksområdet, som kunna tala både till känsla
och förstånd, äro icke alltför talrika i vårt land.
En sådan, för småbrukarne ytterst gagnande undervisningsverksamhet
har emellertid sedan ganska lång tid tillbaka meddelats af landtbruksskole-
direktören P. J. Rösiö. Utan hjälp och understöd från något håll har han
förutom sin undervisning vid Hagabergs landtbruksskola hållit icke mindre
än 66 kurser för småbrukare rundt om i landet. I dessa kurser, som han
alldeles ensam skött, hafva 16,000 personer deltagit. Vid kurserna, som
i regel varit afgiftsfria, hafva öfver 800 föredrag hållits, och flera tiotusen¬
tals broschyrer af Rösiö gratis utdelats. För att öka folkskollärarnes in¬
tresse för jordbruksfrågor hafva anordnats 4 afgiftsfria kurser med ett
sjuttiotal föredrag. Dessutom har Rösiö hållit 400 separata föredrag för
allmänheten, besökta af cirka 110,000 personer, de flesta mindre landt-
Bih. till Rilesd. Prot. 1907. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 45 Höft. (N:is 137-141.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.
brukare. Föredragen hafva hållits i de mest skiftande lokaler, såsom kyrkor,
akademihörsalar, skolor, magasin, logar samt stundom uti fria naturen.
Själffallet har föredragshållaren måst underkasta sig allehanda mödor och
besvär under dessa resor. Denna verksamhet är så mycket mera aktnings¬
värd, som direktör Rösiö aldrig arbetat för egen vinning. De inkomster
han erhållit för sina landtbrukskurser har han icke behållit för egen räk¬
ning, utan användt dem till att befrämja småbrukets utveckling. Han har
till och med för detta syfte användt mer än hvad som varit klokt och
därigenom försatts i ganska svåra ekonomiska omständigheter. Och nu,
när han vunnit erkännande öfverallt i landet, och alltmer framträdt som
den främste förkunnaren för småbrukarne, står han inför den svåra situa¬
tionen att icke kunna arbeta så som han önskade.
Man kan med skäl fråga, hvarför de socialt intresserade så länge stått
overksamma och i många fall oförstående inför Rösiös lifsgärning. Icke
kan det väl hafva varit myndigheters och ämbetsmäns icke ovanliga lik¬
giltighet och motstånd mot en ny och främmande verksamhet, som hindrat
ett rättvist erkännande? Måhända kan orsaken sökas i den ännu alltför
gängse svagheten att se till formerna, att bedöma eu persons lifsgärning
efter en eller annan detalj eller oförmåga att tränga ned i själfva kärnan.
Detta ängsliga aktgifvande på om skalet är klanderfritt, detta sökande efter
en svaghet och brist, som kan berättiga till en persons undanskjutande —
hur ofta har den ej gjort våra ögon skumma och utestängt våra hjärtan!
Ett är emellertid säkert: det svenska folket har behandlat P. J. Rösiö
på ett sätt, som allt för tydligt visar, att det icke förstår taga vara på
sina bästa personligheter. Om han också icke blifvit lyst i bann, så har
han dock blifvit bemött på ett sätt, som för en man, besjälad af den mest
glödande fosterlandskärlek, är lika ohyggligt: han har blifvit mött icke
endast med likgiltighet eller medlidsam öfverlägsenhet, utan äfven med
öppet motstånd eller rentaf med de vanliga beskyllningarna om penning¬
begär och dåliga bevekelsegrunder. Han har i själfva verket icke blifvit
förstådd och man har knappast gjort sig besvär att söka förstå honom.
Och nu, när han efter en 19-årig ensam kamp lyckats slå igenom, hotas
han att för alltid blifva nedbruten af trötthet, missmod och ekonomiska
svårigheter.
Detta är så mycket mer tragiskt, som det med visshet torde kunna
sägas, att, om P. J. Rösiö skulle vara nödsakad att upphöra med sin verk¬
samhet, hans plats skulle förblifva obesatt. Det finnes ingen, som kan
tala trons och hänsförelsens språk till våra svenska småbrukare så som
Rösiö. Och ingen del af vårt folk behöfver den sanna hänförelsen så
mycket som just småbrukarne. Deras fäderneärfda konservatism afstänger
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.
dem tran nya synpunkter och tankar, deras okunnighet i jordbruksfrågor
tvingar dem till ett ständigt »på stället marsch» och deras misströstan och
håglöshet förtager dem arbetsglädjen, utan hvilken lifvet blir en börda.
Iill dessa småbrukare kommer Rösiö som en apostel. Han förkunnar dem
ett Hytt. evangelium, hvari förtröstan på egen kraft och hopp om framtiden
verka lifvande och stärkande som vårregnet. Han visar dem, hvilken
oerhörd . betydelse deras lifsgärning har för vårt lands framtid, och ger
dem därigenom en ny och högre uppfattning om deras kall. Och han låter
strömma öfver dem hela floder af nya tankar och rön, alltid bottnande i
deras praktiska medvetande, men samtidigt ägnade att befrukta och sätta
i rörelse deras latenta fantasilit. Säkerligen står Sveriges folk i stor tack¬
samhetsskuld till denne småbruksapostel; och i stundande tider, då det
gäller att än kraftigare än hittills begränsa emigrationen och stärka landets
näringskällor, är en sådan kraft som Rösiös snart sagdt oersättlig.
Glädjande nog har Rösiös verksamhet under den allra sista tiden
vunnit rättvist erkännnnde. Så ifrågasattes vid sistlidne riksdag ett stats¬
understöd åt honom. Sedan en framställning från derå håll ingått till
chefen för jordbruksdepartementet om ett statsunderstöd till Rösiö å 25,000
kronor såsom en tacksamhetsåtgärd för hvad han uträttat för det svenska
landtbrukets och jordbruksklassens höjande och såsom en uppmuntran till
fortsatt arbete för samma stora mål, beslöt Kungl. Maj:t att föreslå Riks¬
dagen »att till understödjande af P. Jönsson-Rösiös undervisningsverksamhet
i jordbruk och landtmannanäringar, att af Eders Kungl. Maj:t i mån af
behof för ändamålet användas, på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp
af 5,000 kronor». Som stöd för denna framställning anförde chefen för
jordbruksdepartementet bland annat följande: »I likhet med landtbruks-
styrelsen anser jag icke en statsbelöning vara den lämpliga formen för
understödjande af en enskild persons verksamhet, men är en sådan verk¬
samhet af särskilt gagnande beskaffenhet för det allmänna, synes mig
däremot staten icke böra undandraga sig att genom understöd i mån af
behof betrygga dess fortvara. Jag anser mig således visserligen icke kunna
tillstyrka den ifrågasatta belöningen åt Jönsson-Rösiö, men å andra sidan
kan jag till fullo vitsorda omfattningen af hans förut omförmälda verk¬
samhet och i allo instämma i landtbruksstyrelsens om samma verksamhet
uttalade omdöme, och det synes mig som om den af honom använda
formen för meddelande af undervisning vore ett behöfligt komplement till
den hittills af staten understödda undervisande verksamheten och såsom
sådant kunde af staten stödjas.»
Kungl. Maj:ts hemställan bifölls af Riksdagens Andra Kammare, men
afslogs af den Första, hvarefter vid gemensam omröstning anslaget afslogs
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.
med 208 röster mot 154. Under den diskussion, som uppstod vid frågans
behandling, vitsordades emellertid från alla håll den utomordentligt stora
betydelse, som Rösiö haft och har om vårt småjordbruks höjande. Detta
fick också uttryck i Första Kammarens beslut att uttala sitt »erkännande
af Jönsson-Rösiös för det mindre jordbruket gagnande verksamhet».
Sedan förra riksdagen har Rösiös verksamhet blifvit känd och upp¬
skattad i ännu högre grad än förut, men därjämte har kommit en om¬
ständighet, som ytterligare torde tala för att Riksdagen torde tillmötesgå
en från olika håll uttalad önskan om statsunderstöd till Rösiös verksamhet.
Under de gångna årens alltför ansträngande arbete för småbrukets höjande
har nämligen Rösiö blifvit öfveransträngd och tidvis urståndsatt att arbeta.
Någon tids hvila är därför nödvändig, om han skall kunna fortsätta med
sin verksamhet. Men detta förutsätter, att han skall taga sig ledigt från
sin skolverksamhet, som hittills utgjort hans ekonomiska grund. För att
åt vårt löftesrika småbruk bevara en så dyrbar kraft som Rösiö, är det
därför nödvändigt, att understöd lämnas hans verksamhet i en eller annan
form. Och till detta torde ingen vara närmare än staten.
På grund af de skäl, som här ofvan framställts, tillåter jag mig
föreslå,
att Riksdagen till understöd af P. J. Rösiös under¬
visningsverksamhet i jordbruk och landtmannanäringar
på extra stat för år 1908 måtte anvisa ett belopp af
5,000 kronor, att af Kungl. Maj:t i mån af behof för
ändamålet användas.
Stockholm den 26 januari 1907.
J. M. Juhlin.
I motionen instämma:
Adolf Janson.
J. Andersson, Baggböle.
Öl. Olsson i See.
G. M. Sandin.
Per N:son Bosson.
J. G. Forsberg.
A. A. Eriksson.
Jakob Pettersson.
Rob. Karlsson.
P. Hörnsten.
J. E. Ericsson.
Halvar Eriksson.
Karl Otto.