I.
BETÄNKANDE
AFGIFVET DEN 17 MARS 1903
AF
DEN FÖR UTREDNING BETRÄFFANDE VISSA
STATEN TILLHÖRIGA VATTENRALL
AF KUNGL. MAJ:T DEN 9 JUNI 1899
TILLSATTA KOMMITTÉ.
STOCKHOLM
ISAAC MARCU3 BOKTR.-AKTIEBOLAG
1903.
INNEHÄLLSÖFVERSIKT.
SKRIFVELSE TILL KONUNGEN ................................................
INLEDNING ..............................................................................
I. DEN TEKNISKA UTREDNINGEN...........................................
II. DEN RÄTTSLIGA UTREDNINGEN ........................................
III. OM ÅTGÄRDER FÖR VATTENKRAFTENS TILLGODOGÖRANDE
SID. I
» 49
» 75
I
Till Konungen.
I underdånig skrifvelse den 2 maj 1898 anhöll Riksdagen, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes låta verkställa i skrifvelsen närmare angifven utredning beträffande de
mera betydande vattenfall, hvilka helt och hållet eller delvis ansåges vara i statens
II
ägo, som ock om och hvilka åtgärder borde från statens sida vidtagas, för att dessa
naturtillgångar måtte komma landet i dess helhet till godo, samt därefter för Riks¬
dagen framlägga de förslag, hvartill en sådan utredning kunde gifva anledning.
Sedan kammarkollegium och domänstyrelsen öfver denna framställning afgifvit gemen¬
samt underdånigt utlåtande den 17 april 1899, beslöt Eders Kungl. Maj:t den 9
juni samma år att åt en kommitté uppdraga att verkställa den af Riksdagen sålunda
begärda utredningen. Till ordförande i nämnda kommitté förordnade Eders Kungl.
Maj it därvid undertecknad Svedelius och till ledamöter bruksägaren Carl Carlsson
Lindberg samt undertecknade Ekermann, Lundberg, Richert, Svenonius och Nord¬
ström. Sedan bruksägaren Lindberg den 12 februari 1900 aflida, uppdrog Eders
Kungl. Maj:t åt undertecknad Tham att efter Lindberg vara ledamot i kommittén.
Till fullgörande af sitt uppdrag har kommittén, som den 14 juli 1899
erhållit Eders Kungl. Majits nådiga tillstånd att, där för de anbefallda utrednin¬
garnas verkställande syntes nödigt och lämpligt, sammanträda å ort jämväl utom
Stockholm, varit samlad dels under år 1899 den 3 och 4 juli i Stockholm, från
och med den 4 till och med den 7 september vid Trollhättan samt från och med
den 17 till och med den 28 oktober och den 10 och 11 november i Stockholm,
dels under år 1900 den 6, 9 och 21 februari, den 12 mars, från och med den 30
april till och med den 4 maj och från och med den 8 till och med den 11 maj i
Stockholm, den 13 maj i Älfkarleby, den 14 maj i Stockholm, den 2 juli å upp¬
gående snälltåget mellan Sala och Storvik samt den 28 och 29 september, från
och med den 3 till och med den 1 3 oktober samt från och med den 1 6 till och med
den 22 november i Stockholm, dels under år 1901 den 19 januari, från och
med den 4 till och med den 19 februari, från och med den 23 till och med
den 25 april, från och med den 17 till och med den 24 maj, den 3 juni, från
och med den 7 till och med den 11 oktober samt från och med den 6 till och
med den 14 december i Stockholm, dels under år 1902 den 16 januari, från
och med den 3 till och med den 11 februari, den 26 och 27 mars, den 22
april, den 21 maj, den 27 och 28 juni, den 1 september, från och med den 8
till och med den 11 oktober samt från och med den 3 till och med den 5
december i Stockholm, dels ock under innevarande år från och med den 9 februari
till och med denna dag likaledes i Stockholm. Därjämte hafva särskilda afdel-
ningar af kommittén eller enskilda ledamöter tid efter annan enligt kommitténs
uppdrag varit sysselsatta dels att tillsammans med kommitténs kansli verkställa
redaktionsarbeten, dels ock att utföra särskilda af kommittén beslutade arbeten eller
utredningar.
På grund af Eders Kungl. Maj:ts ofvan omförmälda nådiga tillstånd för
kommittén att sammanträda å ort jämväl utom Stockholm har en afdelning af
kommittén under juli månad 1900 företagit en resa inom Norrbottens län för att
inhämta kännedom om en del inom länet befintliga vattenfall. Under denna resa
•in
besöktes Edeforsen och Porsiforsen i Lule älf, Saarikoski och Saukokoski i Lina
älf, Killingilinka i Kajtum älf, Tarrakoski vid Torne älfs utlopp ur Torneträsk och
Vackokoski, hvarefter färden fortsattes i båtar utför Torne, Tärändö och Kalix
alfvar till Öfver-Kalix, hvarvid å sträckan befintliga forsar togos i närmare betraktande.
I enlighet med kommittén lämnadt nådigt tillstånd att antaga sekreterare
och öfriga biträden, har kommittén vid sitt första sammanträde till sekreterare an¬
tagit docenten i näringsrätt och finansrätt vid Lunds universitet, filosofie och juris
kandidaten Adolf Åström, hvarjämte undertecknad Svedelius, enligt uppdrag af
kommittén, till biträdande ingeniörer hos kommittén anställt vice kommissionslandt-
mätaren Ossian Appelberg och kaptenen vid Gottlands infanteriregemente Esten
Sundvallson, af hvilka Appelberg den 23 juni 1902 aflidit.
Härjämte har kommittén enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga bemyndigande
den 18 maj 1900 uppdragit åt professorn i fysik vid Stockholms högskola, filosofie
doktorn Svante Arrhenius att tillika med kommitténs sekreterare i Schweiz och
därtill angränsande länder studera ej mindre gällande vattenlagar och deras tillämp¬
ning särskildt rörande tillgodogörande af vattenkraft för alstrande af elektrisk ström,
än äfven den ställning, som frågan om elektrisk järnvägsdrift för närvarande kan
anses intaga, och de hufvudvillkor, som med hänseende till ett vattenfalls läge
och krafttillgång anses böra uppställas, för att detsamma må kunna för sådan drift
användas. Uti den i anledning häraf under sistnämnda års sommar företagna resan,
hvarunder åtskilliga orter i Schweiz, Tyskland, Österrike-Ungern, Italien och
Frankrike besöktes, deltogo, på uppdrag af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, di-
striktschefen, majoren O. Z., Ekdahl och, på uppdrag af järnvägsstyrelsen, ingeniören
Axel Lundberg. Särskilda öfver denna resa afgifna berättelser hafva af Arrhenius
och Åström till kommittén öfverlämnats, hvarjämte kommittén förskaffat sig af-
skrifter af Ekdahls och Lundbergs till sina respektive styrelser afgifna reseberättelser.
Utöfver ofvan omförmälda allmänna uppdrag har kommittén i särskild ord¬
ning behandlat följande ärenden:
1:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 30 september 1899 å Troll¬
hättans Elektriska Kraftaktiebolags underdåniga ansökningar den 15
november 1898 och den 15 september 1899 angående arrende af
vattenkraft i Göta älf vid Trollhättan, hvaröfver kommittén den 22
november 1899 afgifvit underdånigt utlåtande jämte förslag till öfverens¬
kommelse mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt ofvanberörda
bolag, å andra sidan, om utnyttjande af vattenkraften i Trollhätte
strömmar;
2:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 22 december 1899 å bruks¬
ägaren Ernst Stridsbergs vid Trollhättan underdåniga ansökan om till¬
stånd att få under viss tid arrendera viss vattenkraft i Göta älf vid
Trollhättan, hvaröfver kommittén den 27 mars 1900 afgifvit under¬
dånigt utlåtande;
3:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 10 april 1900 å arbetsplan för
internationell flottledsrensning i Matkakoski i Torne älf, hvaröfver kom¬
mittén afgifvit underdånigt utlåtande den 13 oktober 1900;
4:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 16 februari 1900 å Bergverks-
aktiebolaget Frejas underdåniga ansökan om köp af de staten tillhöriga
vattenfallen Saarikoski och Saukokoski i Lina älf i Gellivara socken
och Norrbottens län, hvaröfver kommittén den 19 november 1900
afgifvit underdånigt utlåtande;
5:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 8 december 1899 å ett af
majoren V. Gagner på offentligt uppdrag uppgjordt förslag angående
tillgodogörande af Dalälfvens vattenkraft i Älfkarlebyfallen, hvaröfver
kommittén den 31 december 1900 afgifvit underdånigt utlåtande;
6:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 30 juni 1899 å generaldirek¬
tören och chefen för järnvägsstyrelsen Th. Nordströms den 23 samma
månad till herr statsrådet och chefen för civildepartementet aflåtna
skrifvelse med anhållan, att åt kommittén måtte lämnas i uppdrag att
utreda, hvilka statens vattenfall hade sådan belägenhet och sådant energi¬
förråd, att de ansåges kunna med fördel användas för alstrande af drif¬
kraft åt stats järn vägarna, hvaröfver kommittén den 6 juli 1901 afgifvit
underdånigt utlåtande;
7:0) Eders Kungl. Maj:ts förnyade nådiga remiss den 7 maj 1900 å Troll¬
hättans Elektriska Kraftaktiebolags ofvannämnda underdåniga ansökningar
den 15 november 1898 och den 15 september 1899, hvaröfver
kommittén den 27 december 1901 afgifvit underdånigt utlåtande jämte
nytt förslag till öfverenskommelse mellan Eders Kungl. Maj:t och
kronan, å ena, samt ofvanberörda bolag, å andra sidan;
8:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 30 december 1901 å änkefru
Ellen Lithanders i Östersund underdåniga ansökan med hembud till
staten af strandfastigheter med andelar i vattenfallen Tännforsen, Rista-
fallet och Storbofallet i Jämtlands län, hvaröfver kommittén den 22
april 1902 afgifvit underdånigt utlåtande;
9:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 4 februari 1902 å Nissaströms
aktiebolags underdåniga ansökan att få inköpa såväl närmare angifven
del af kronoparken Spenshult i Slättåkra socken af Hallands län, som
ock all den staten tillhöriga rätt till vattnet invid samma kronopark,
hvaröfver kommittén den 22 april 1902 afgifvit underdånigt utlåtande;
10:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 22 maj 1901 å Johansfors’
Sågverks aktiebolags underdåniga ansökan om tillstånd att under en
V
tid af 50 år få arrendera statens andel i Spenshults vattenfall i
Nissaån invid kronoparken Spenshult i Slättåkra socken af Hallands
län, öfver hvilken ansökan kommittén den 22 april 1902 afgifvit
underdånigt utlåtande;
11:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 17 januari 1902 å C. J. M.
Herrlins å Nykvarn underdåniga ansökan att af staten få inköpa Ny¬
kvarns kronokvarn i Tillinge socken och Åsunda härad af Uppsala län,
hvaröfver kommittén den 22 april 1902 afgifvit underdånigt utlåtande;
12:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 21 maj 1901 å framlidne
öfversten C. O. Bergmans underdåniga ansökan att, i sammanhang
med tillämnad grufdrift vid Ruotevare-Vallatsj järnmalmfält inom
Kvickjocks kapellområde och Norrbottens län, få af staten förhyra
vissa i trakten förekommande vattenfall, hvaröfver kommittén den 22
april 1902 afgifvit underdånigt utlåtande;
13:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 13 januari 1902 å förslag till
ordnande af fortgående hydrografiska undersökningar inom landet, i
hvilket ärende kommittén den 22 april 1902 afgifvit underdånigt
utlåtande;
14:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 24 april 1902 å staden Åmåls
underdåniga ansökan att få köpa eller arrendera viss staten tillhörig
vattenkraft å Forsbacka kronopark i Mo socken och Tössbo härad af
Älfsborgs län, hvaröfver kommittén den 28 juni 1902 afgifvit under¬
dånigt utlåtande; samt
15:0) Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 30 april 1902 å grosshand-'
laren Jonn O. Nilssons i Linköping underdåniga ansökan om inköp
af vissa intill Motala ström gränsande områden af kronodomänerna
Kongsbro och Björkö inom Vreta klosters socken och Gullbergs härad
af Östergötlands län jämte viss vattenrätt i Motala ström, hvaröfver
kommittén den 28 juni 1902 afgifvit underdånigt utlåtande.
Härutöfver har Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 26 januari
1900 till kommittén öfverlämnat för att tagas i öfvervägande vid fullgörande af
det kommittén meddelade uppdrag handlingarna till N. F. Handbergs i Boden
underdåniga ansökan att få arrendera eller köpa en vid Hedens forsar i Lule älf
befintlig kanalgraf.
De utredningar, som kommittén för fullgörandet af sitt uppdrag haft att
verkställa, hafva varit dels af teknisk och dels af rättslig natur.
Då hvad den tekniska utredningen angår, i vårt land ännu icke finnes
någon allmän hydrografisk undersökning anordnad och då i öfrigt kunskapen om
våra vattendrags hydrografiska förhållanden är synnerligen bristfällig, har kommittén
varit hänvisad att själf låta i vidsträckt omfattning anordna direkta mätningar och
VI
observationer i vattendragen inom vidt skilda delar af landet. Dessa hydrometriska
arbeten hafva visserligen gifvit ett jämförelsevis tillförlitligt resultat, särskildt till
följd däraf att i vattendragen under de år, då ifrågavarande arbeten blifvit utförda,
i allmänhet särdeles låga vattenstånd varit rådande. Men då de framrinnande
vattenmängderna äro till sin storlek mycket växlande, icke allenast under skilda
årstider utan äfven skilda år under samma årstid, äro dock fortsatta hydrometriska
arbeten erforderliga under en lång följd af år, för att man af desamma skall
kunna draga säkra slutsatser om den vattenmängd, som under alla förhållanden i
ett visst vattendrag förefinnes.
Hvad vidare angår den rättsliga utredningen, har kommittén i allmänhet
icke haft att tillgå annat material än sådant, som kunnat anskaffas medelst inhäm¬
tande af upplysningar från ämbetsverk och enskilda personer samt undersökningar
i offentliga arkiv till fullständigande, såvidt möjligt varit, af de uppgifter, som
härutinnan lämnats af kammarkollegium och domänstyrelsen i deras ofvan om-
förmälda underdåniga utlåtande med därtill hörande bilaga.
Men om sålunda de verkställda utredningarna, såväl de tekniska som de
rättsliga, ännu måste äga en mindre grad af fullständighet, anser emellertid kom¬
mittén, att då dess uppdrag påtagligen innebär, att svar på de förelagda spörs¬
målen borde afgifvas, så snart ingeniörerna fullgjort de arbeten, som blifvit dem
anförtrodda, och kommittén hunnit behandla det samlade materialet, kommittén
nu bör afsluta sitt arbete och afgifva sitt underdåniga betänkande, oaktadt en viss
grad af osäkerhet vidlåder slutresultatet, en brist, som kommittén är den förste
att erkänna, men som man under dessa förhållanden icke kunnat undvika.
I förhoppning att de lämnade uppgifterna i alla händelser måtte kunna, på
sätt i Riksdagens ofvanberörda underdåniga skrifvelse framhållits, gifva ledning för
fortsatta mera detaljerade och mera omfattande undersökningar i samma riktning,
får kommittén härmed till Eders Kungl. Maj:t i underdånighet öfverlämna:
1:0) Betänkande, innefattande redogörelse för kommitténs utredningar be¬
träffande staten tillhöriga vattenfall jämte förslag till åtgärder, som-
böra från statens sida vidtagas, för att dessa naturtillgångar må komma
landet i dess helhet till godo;
2:0) Förteckning öfver statens mera betydande vattenfall (2 band) jämte
till denna förteckning hörande bilagor, omfattande:
a) Vattenområdeskartor (3 band),
b) Afrinningskurvor (1 band),
c) Vattenmängdsplanscher (1 band),
d) Vattenståndsplanscher (1 band) samt
e) Konvolut, inlagda i 5 större kartonger och innehållande
diverse handlingar, utredningar, ritningar, kartor m. m.;
VII
3:0) Förteckning öfver statens mindre betydande vattenfall jämte tillhörande
bilagor, bestående af i en kartong inlagda konvolut;
4:0) Öfversiktskarta öfver statens mera betydande vattenfall; samt
5:0) Reseberättelser, afgifna af professor Arrhenius och kommitténs sekre¬
terare, äfvensom afskrifter af major Ekdahls och ingeniör Lundbergs
reseberättelser.
Härjämte får kommittén i underdånighet jämväl öfverlämna öfriga hos kom¬
mittén samlade handlingar, rapporter öfver vattenståndsiakttagelser, kartor och
böcker m. m., allt enligt särskild däröfver upprättad förteckning.
Stockholm den 17 mars 1903.
Underdånigst
AX. G. SVEDELIUS.
C. EKERMANN. O. V. LUNDBERG. STEN NORDSTRÖM.
HJ. RICHERT. EREDR. SVENONIUS. VOLLRATH THAM.
Adolf A ström.
INLEDNING.
I sin skrifvelse den 2 maj 1898 har Riksdagen framhållit, att den ifrågasatta
utredningen rörande statens vattenfall lämpligen skulle kunna ske på ett summariskt
sätt och omfatta endast sådana vattenfall, hvilka på grund af strandägarerätt, jorde-
boksanteckningar eller andra kända förhållanden kunde anses delvis eller helt och
hållet tillhöra staten. Vidare framhålles i skrifvelsen, dels att undersökningen vä¬
sentligen borde tillgå sålunda, att hvarje vattendrag med dess tillflöden i ordningsföljd
efter kartan, norr ifrån räknadt, undersöktes och att, med afseende å däri befintliga,
nyss omförmälda vattenfall af afsevärd betydelse, anteckningar för hvart och ett
skulle verkställas beträffande vissa här nedan närmare angifna förhållanden, dels ock
att samtliga dessa uppgifter borde sammanföras i en bok eller ett register, åtföljdt
af karta, hvarå alla fallen vore utmärkta; och skulle denna bok befordras till
trycket samt tillhandahållas Riksdagen, vissa förvaltande myndigheter och möjligen
äfven allmänheten.
Till ledning vid fullgörandet af det kommittén af Kungl. Maj:t lämnade
uppdrag att verkställa en sådan utredning har kommittén fått mottaga dels ett af
Kungl. kammarkollegium och Kungl. domänstyrelsen gemensamt afgifvet underdånigt
utlåtande den 17 april 1899 angående Riksdagens framställning om utredning
beträffande statens mera betydande vattenfall, dels af samma ämbetsverk i ärendet
infordrade yttranden från rikets samtliga länsstyrelser, dels ock en af de två äm¬
betsverken upprättad summarisk förteckning öfver dessa vattenfall, innefattande
jämväl all den utredning i ämnet, som kunnat lämnas. Denna förteckning (Kungl.
kammarkollegii och Kungl. domänstyrelsens vattenfallsbok) har lagts till grund
för kommitténs vidare utredningar. Därjämte har kommittén af Kungl. domänstyrelsen
uti skrifvelse den 11 juli 1901 erhållit uppgift å vattenfall, af hvilka kronan kommit
i besittning genom inköp af fastigheter efter berörda den 17 april 1899. Vidare
hafva kommitténs ledamöter och biträdande ingeniörer varit i tillfälle att fullständiga
vattenfallsförteckningen, hvarjämte kommittén äfven af enskilda personer bekommit
uppgifter i ämnet.
I
Då den af Riksdagen begärda utredningen endast skulle afse staten tillhöriga
vattenfall af större betydelse, har kommittén till en början sökt fastställa en gräns
mellan mera betydande och mindre betydande vattenfall. Sålunda har kommittén
ansett, att till den förra gruppen borde hänföras endast sådana vattenfall, som vid
industriellt medelvattenstånd*) hafva ett energiförråd af i Norrland och Dalarna
minst ioo och i det öfriga Sverige minst 50 effektiva hästkrafter, samt till den
senare gruppen statens öfriga vattenfall. Undantagsvis hafva likväl några vattenfall
med mindre än ofvan angifna energiförråd behandlats såsom mera betydande, men
då af särskilda anledningar, såsom att de redan tillförde staten inkomst eller hade
en synnerligen förmånlig belägenhet i förhållande till kommunikationsleder eller
eventuella afsättningsorter för kraft.
Med iakttagande af denna indelningsgrund har kommittén upprättat dels »För¬
teckning öfver statens mera betydande vattenfall», innehållande uppgifter för 271,
och dels »Förteckning öfver statens mindre betydande vattenfall», upptagande 105
vattenfall, hvarvid dock särskilt må anmärkas beträffande vattenfallet Hälgebodafors
i Eda socken och Jösse härad af Värmlands län med ett energiförråd af omkring
15 o effektiva hästkrafter vid lågvattenstånd, att detta fall på grund af ofullständiga
uppgifter införts i den senare förteckningen, ehuru det enligt kommittén efter för¬
teckningarnas upprättande tillhandakomna uppgifter rätteligen bort upptagas i »För¬
teckningen öfver statens mera betydande vattenfall».
I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att de upprättade förteckningarna
öfver staten helt och hållet eller delvis tillhöriga vattenfall icke äro uttömmande.
Särskildt inom Norrbottens och Västerbottens läns fjälltrakter finnas många sådana
vattenfall, hvilka icke upptagits i förteckningarna. Men enär dessa fall på grund
af belägenhet och ringa konstant vattenmängd icke inom den närmare framtiden
kunna antagas komma till nyttig användning, har kommittén ansett, att med deras
undersökande lämpligen kunde tillsvidare anstå, så mycket hellre som en sådan
undersökning i följd af dessa trakters svårtillgänglighet är förenad med ganska
dryga kostnader och betydlig tidsutdräkt. Många af dessa fjällfall imponera genom
stor fallhöjd, såsom — för att blott anföra några exempel — Suorrejocks fall på
Livamtjåcko vid Kajtumjaur med ett lodrätt stup af inemot 100 meter (blad 8
af generalstabens karta öfver Norrbottens län), Tokifallen vid Virijaur med omkring
100 meters fallhöjd i fyra tätt på hvarandra följande stup (blad 12), Marramakårtje
nedanför den ansenliga fjällsjön Kåbdajaur med ett stup om 5 6 meter, de många
kraftiga fallen i Tarraälfven (bladen 12 och 19) o. s. v. Det är ock uppenbart
med hänsyn till våra svenska fjälltrakters topografi samt särdeles gynnsamma för¬
delning af sjöbäcken och permanenta, ymniga snö- och glaciärfält, att man på
många ställen skulle kunna genom dammanordningar upphjälpa förut befintliga eller
’) Se sid. 41.
3
erhålla nya, mycket ansenliga fall, om så kunde komma att erfordras för grufdrift
eller andra industriella ändamål — så t. ex. (å blad 3) vattenfallen i Kårsovaggejock
nära ett marmorfält, i Kama- och Valfojock invid Sjangeli kopparmalmfält, talrika
fall i den närbelägna Allesjock o. s. v. Men man kan på den svenska hydrogra-
fiens nuvarande ståndpunkt ej bedöma, i hvad mån man här skulle kunna erhålla
en tekniskt användbar, konstant vattenmängd.
På grund af belägenhet och ringa konstant vattenmängd hafva icke heller
följande vattenfall, hvilka, enligt kommittén lämnad uppgift, skulle helt eller delvis
tillhöra staten, varit föremål för särskild undersökning, nämligen Tvärselfallet i
Korpån, Lilldabbsjöfallet, Fiskhökfallet och Storfallet i Saxälfven, Hansselforsen i
jougdälfven, Flåsjöforsen i Flåsjöälfven, Åsterforsen, Grundselforsen och Brattforsen
i Hutingsälfven, Brattfallet i Tannån samt Harfallet i Nogasjöån, samtliga belägna
å eller vid kronoparker eller f. d. stockfångstskogar samt tillhörande Ångerman-
älfvens flodsystem. Därjämte skulle staten, enligt uppgift från enskild person, äga
del i ett vattenfall, Skogsforsen, i Ätran vid det för statsverkets räkning inköpta
och till Kila kronopark lagda hemmanet Vismered i Gällareds socken af Hallands
län. Men, enär uppgiften härom meddelats kommittén, först sedan ingeniörernas
undersökningar i orterna blifvit afslutade, har detta vattenfall icke varit föremål för
någon kommitténs åtgärd.
De i förteckningarna upptagna vattenfallen äro ordnade efter flodsystem samt
inom hvarje flodsystem efter belägenhet. Ett flodsystem är antingen en samling
af vattendrag, som afbördar sitt vatten genom ett gemensamt utlopp i hafvet, eller
ett enda vattendrag med direkt utlopp i hafvet. Hvarje flodsystem har af kom¬
mittén betecknats med nummer och namn, därvid namnet bestämts antingen efter
det största och viktigaste vattendraget i systemet, såsom t. ex. Ume älfs flod¬
system, eller af den största till systemet hörande insjö med dess aflopp, nämligen
i fråga om Mälaren—Norrströms flodsystem, Vettern—Motala ströms flodsystem
och Venern—Göta älfs flodsystem. Flodsystemen hafva vid numreringen tagits
i ordningsföljd efter det geografiska läget å deras utlopp i hafvet från och med
Torne älfs flodsystem i norr, rundt Sveriges kuster till och med den i Idefjorden
utfallande Enningdalsälfvens flodsystem, hvarjämte såsom det sista upptagits den
öfver Norge till Atlantiska 'oceanen framrinnande Vapstälfvens flodsystem. Vid
denna numrering hafva romerska siffror användts (I—XXXII). Härvid är dock
att märka, att där förteckningen öfver de mindre betydande fallen upptager något
flodsystem, som ej finnes i förteckningen öfver de mera betydande, detta system
ej fått ett särskildt nummer, utan betecknats med närmast föregående flodsystems
nummer jämte en begynnelsebokstaf, t. ex. XXIII A. k
Inom hvarje flodsystem hafva de särskilda vattenfallen upptagits i följande
ordning.
Först hafva vattenfall i hufvudälfvens källtillflöde angifvits. Om ett vattendrag
4
har flera källtillflöden och det ej kan afgöras, hvilket är att anse såsom hufvud-
älfvens källtillflöde, har det vattendrag ansetts vara källflod, hvars vatten har den
längsta vägen till hafvet. Därefter hafva vattenfallen räknats i ordningsföljd från
källan till hafvet, därvid hufvudbifloderna inryckts i den ordning de infalla i huf-
vudälfven. Där större eller mindre samlingssjö finnes inom flodsystemet, hafva
efter ofvan angifna grunder först räknats vattenfallen i hufvudfloden ofvanför sjön,
därefter fallen i de i sjön utmynnande vattendragen, först i de från vänstra och
sedan i de från högra sidan kommande bifloderna, samt slutligen vattenfallen i det
från sjön till hafvet gående vattendraget. Om hufvudbiflod själf mottager biflöden,
hafva vattenfallen i hufvudbifloden upptagits såsom om den utgjort ett själfständigt
flodsystem.
I öfverensstämmelse med dessa grunder hafva vattenfallen numrerats med
arabiska siffror, så att ett vattenfall betecknas med angifvande endast af flod¬
systemets och vattenfallets nummer, t. ex. XXI:2. I förteckningen öfver statens
mindre betydande vattenfall angifves likväl vattenfallens ordning inom flodsystemet
med bokstaf, så att ett till denna grupp hörande vattenfall betecknas t. ex. så¬
lunda : XVI:m.
Enligt Riksdagens ofvan åberopade skrifvelse skulle för hvart och ett af
statens mera betydande vattenfall lämnas uppgifter beträffande:
a) fallets approximativa krafttillgång, beräknad efter medelvattenmängd och
fallhöjd;
b) de särskilda lokala förhållandén, som möjligen kunna anses underlätta
eller försvåra vattenkraftens tillgodogörande;
c) afståndet från närmaste järnväg och järnvägsstation, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk, kvarn, grufva, malmförande berg m. m.
d) huruvida båda eller någondera af stränderna äro i statens ägo samt om
staten äger holme eller grund i fallet;
e) hvad om äganderätten till fallet finnes i jordeböcker och andra kamerala
handlingar antecknadt eller genom laga kraft vunnen dom afgjordt; och
f) om någon och i så fall hur stor del af vattenkraften redan är i ett eller
annat afseende tagen i anspråk.
Dessa uppgifter äro införda å tryckta blanketter, innehållande 6 kolumner,
den första med rubrik: approximativa krafttillgången, den andra och tredje med
rubriker lika med respektive punkterna litt. b och c, den fjärde med rubrik lika
lydande med punkterna litt. d och e samt den femte med rubrik lika lydande med
punkten litt. f, hvarjämte den sjätte kolumnen har rubrik: anmärkningar. A hvarje
blankett äro i regel uppgifter lämnade endast för ett enda vattenfall. Undantagsvis
äro likväl å en blankett sammanförda två eller flera vattenfall, dock blott för den
händelse, att de anses kunna lämpligen tillgodogöras genom en vattenkraftsan¬
läggning, såsom t. ex. Saarikoski och Saukökoski (II: 14), Motala Herrekvarn och
5
Motala Storgårdskvarn (XVIII:2) och Forsbackafallen (XXIX:9). Å hvarje blankett
lämnas dessutom uppgifter om såväl vattenfallets belägenhet till län, härad eller tingslag
och socken som namn och nummer å det flodsystem, till hvilket vattenfallet hör,
samt vattenfallets nummer, namn och belägenhet, hvarjämte hänvisning lämnas till
5 särskilda slag af bilagor, innehållande det material, som legat till grund för de
å blanketten angifna summariska uppgifterna. Dessa bilagor äro: Vattenområdes-
kartor, Afrinningskurvor, Vattenmängdsplanscher, Vattenståndsplanscher och Konvolut,
de senare innehållande allt befintligt material, som icke är inrymdt i någon af de
andra bilagorna.
Samtliga redogörelser för statens mera betydande vattenfall äro ordnade efter
flodsystem och nummer samt inbundna i två band med rubrik: »Förteckning öfver
statens mera betydande vattenfall enligt Vattenfallskommitténs utredning år 1903»
(kommitténs större vattenfallsbok).
Förteckningen öfver statens mindre betydande vattenfall innehåller däremot
endast mycket kortfattade anteckningar om hvarje fall med hänvisning till det
material, som finnes beträffande detsamma. Samtliga dessa anteckningar och hänvis¬
ningar äro samlade i ett band med rubrik: »Förteckning öfver statens mindre
betydande vattenfall enligt Vattenfallskommitténs utredning år 1903» (kommitténs
mindre vattenfallsbok).
Slutligen har ock kommittén upprättat en »Öfversiktskarta öfver svenska
statens mera betydande vattenfall enligt Vattenfallskommitténs utredning år 1903».
Stommen till denna karta utgöres af O. Torells år 1888 utgifva, sedermera kom¬
pletterade karta öfver Sverige, Norge, Danmark och Finland. Å denna karta hafva
med röd färg utmärkts dels gränserna mellan de särskilda flodsystemen och dels
hvarje mera betydande vattenfall, hvarjämte såväl flodsystemens som vattenfallens
nummer utsatts, de förra med svarta romerska siffror, de senare med blå arabiska
siffror. Kartan upptager jämväl förteckning å dels flodsystemens nummer och
namn, dels vattenfallens nummer, namn och fallhöjd samt kraftbelopp — uttryckt
i effektiva hästkrafter — vid lågvatten- och vid industriellt medel vattenstånd*).
*) Se sid. 41.
6
Här nedan följa två förteckningar öfver de i kommitténs större vattenfallsbok
upptagna vattenfall; å den första förteckningen äro fallen ordnade efter flodsystem, å
den andra efter län.
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Fall-
höjden
i meter
|
Lågvattenmängden
sm3 | hkr
|
Industriella medel¬
vattenmängden
sm3 J hkr
|
I. Törne älfs
|
1 a
|
Kader j ock
|
46,o
|
0,3
|
138
|
|
_
|
|
1 b Nedre Abiskofallet
|
20,5
|
0,39
|
80
|
1,6
|
328
|
|
2
|
Nakerijärvis s.k. döda fall
|
192,7
|
0,99
|
1,907
|
—
|
—
|
|
3
|
Tarrakoski
|
2,7
|
11,34
|
306
|
16,8
|
454
|
|
4
|
Vackokoski
|
13,o
|
12
|
1,560
|
17,9
|
2,327
|
|
5
|
Ropivaarakoski
|
33,4
|
1,2
|
401
|
5,3
|
1,770
|
|
6
|
Levasjoensuukoski
|
25,o
|
1,9
|
475
|
8,0
|
2,000
|
|
7
|
Rautassaarikoski
|
6,o
|
1,95
|
117
|
8,2
|
492
|
|
8
|
Vuolle Rautaskårtje
|
140,o
|
2,4
|
3,360
|
11,3
|
15,820
|
|
9
|
Paurangikoski
|
20,o
|
16,5
|
3,300
|
23,,
|
4,620
|
|
10a
|
Sackalaforsarna
|
120,o
|
1,6
|
1,920
|
2,3
|
2,760
|
|
10 b
|
Valkiokoski
|
6,5
|
2,9
|
189
|
4,7
|
306
|
|
11
|
Airikurkio
|
1,7
|
3,0
|
51
|
4,9
|
83
|
|
12
|
Tornefors
|
2,6
|
10,o
|
260
|
15,5
|
403
|
|
13
|
T emmingikurkio
|
3,7
|
11,3
|
418
|
20,9
|
773
|
|
14
|
Tanikurkio öfre
|
8,0
|
13,5
|
1,080
|
25
|
2,000
|
|
15
|
Tanikurkio nedre
|
14,o
|
13,5
|
1,890
|
25,i
|
3,514
|
|
16
|
Kengisfors
|
5,26
|
27,0
|
1,420
|
49,o
|
2,577
|
II. Kalix älfs
|
1
|
Naustakoski
|
8,9
|
4,5
|
401
|
8,4
|
748
|
|
2
|
Isolinka
|
5,6
|
2,1
|
118
|
4,3
|
241
|
|
3
|
Pickulinka
|
2,3
|
2,i
|
48
|
4,4
|
101
|
|
4
|
Killingilinka
|
6,5
|
4,2
|
273
|
8,6
|
559
|
|
5
|
Kursonsokoski
|
2,7
|
4,3
|
116
|
8,8
|
238
|
|
6
|
Kursonaloskoski
|
4,3
|
4,3
|
185
|
8,8
|
378
|
|
7
|
Vigerämenkoski
|
4,3
|
4,3
|
185
|
8,8
|
378
|
|
8
|
Piilikurkio
|
8,1
|
10,3
|
834
|
20
|
1,620
|
|
9
|
Parakakurkio
|
16,7
|
11,1
|
1,854
|
21,5
|
3,591
|
|
10
|
Pahakurkio
|
21,9
|
11,4
|
2,497
|
22,2
|
4,862
|
|
11
|
Tiangikoski
|
6,8
|
11,5
|
782
|
22,4
|
1,523
|
|
12
|
Tievakoski
|
4,5
|
11,7
|
527
|
22,7
|
1,022
|
7
|
|
|
Fall¬
höjden
|
|
|
Industriella medel-
|
Flodsystemets
|
|
Fallets N:o och namn
|
Lågvattenmängden |
|
vattenmängden
|
N:o och namn
|
|
|
i meter 1
|
sm1 j
|
hkr
|
sm3
|
. hkr
|
|
13 1
|
Pärkämäkoski och Me-
|
|
|
|
|
|
|
|
stoslinka
|
20,2
|
25,8
|
5,212
|
42,0
|
8,484
|
|
14
|
Saarikoski och Sauko-
|
|
|
|
|
|
|
|
koski
|
6,o
|
1,45
|
87
|
2,5 å 3,o
|
150 å180
|
|
15
|
Haiekonkoski
|
13,4
|
5,5
|
737
|
9,5 å 11,3
|
J 1,27 3 å
|1,514
|
|
16
|
Linalinka
|
17,6
|
5,5
|
968
|
9,5 å 11,3
|
j 1,67 2 å
U,989
|
i III. Råne älfs
|
1
|
Brännbergsfallet eller
Hällforsen
|
|
|
|
6,6
|
|
|
7,3
|
4,9
|
358
|
482
|
|
2
|
Lombergsfallet
|
34,6
|
0,4
|
138
|
0,6
|
208
|
IV. Lule älfs
|
1
|
Öfre Melädnofallet
|
14,3
|
0,71
|
102
|
1,42
|
203
|
|
2
|
Nedre Melädnofallet
|
10,0
|
0,75
|
75
|
1,49
|
149
|
|
3
|
Jaurekaskakårtje
|
28,3
|
3,0
|
849
|
4,9
|
1,387
|
|
4
|
Stora Sjöfallet
|
39,6
|
14,4
|
5,702
|
28,8
|
11,405
|
|
5
|
Kanikårtje
|
8,3
|
6,8
|
564
|
13,5
|
1,121
|
|
6
|
Porjusfallen
|
20,2
|
29,8
|
6,020
|
61,6
|
12,443
|
|
7
|
Harsprånget
|
74,o
|
30,2
|
22,348
|
62,4
|
46,176
|
|
8
|
Öfre Paktekuojka
|
3,8
|
30,8
|
1,170
|
63,7
|
2,421
|
|
9
|
Nedre Paktekuojka
|
2,6
|
30,9
|
803
|
63,8
|
1,659
|
|
10
|
Öfre Liggakuojka
|
2,6
|
30,9
|
803
|
63,8
|
1,659
|
|
11
|
Liggakuojka
|
9,7
|
30,9
|
2,997
|
63,8
|
6,189
|
|
12
|
Öfre Mudduskårtje
|
42,0
|
1,2
|
504
|
1,5
|
630
|
|
13
|
Nedre Mudduskårtje
|
17,o
|
1,2
|
204
|
1,6
|
272
|
|
14
|
Luobalkårtje
|
100,o
|
0,05
|
50
|
0,1
|
100
|
|
15
|
Själmakårtje
|
42,o
|
0,282
|
118
|
0,56
|
235
|
|
16
|
Vallatsjkårtje
|
21,o
|
0,37
|
78
|
0,73
|
153
|
|
17
|
Ruonaskårtje
|
26,4
|
0,16
|
42
|
0,33
|
87
|
|
18
|
Ruotevarekårtje
|
9,4
|
0,27
|
25
|
0,5
|
47
|
|
19
|
Kamafallet
|
28,o
|
1,0
|
280
|
2,o
|
560
|
|
20
|
Njåmiltkårtje
|
43,6
|
0,7
|
305
|
1,7 å 1,8
|
741å 785
|
|
21
|
Passe Kårtje
|
9,7
|
5,2
|
504
|
9,o
|
873
|
|
22
|
Parkijaureforsen
|
8,8
|
9,9
|
871
|
18,3
|
1,610
|
|
23
|
Purkijaureforsen
|
10,6
|
17,5
|
1,855
|
32,3
|
3,424
|
|
24
|
Ackatsfallen
|
14,8
|
18,4
|
2,723
|
34,o
|
5,032
|
8
Flodsystemets-
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Fall-
höjden
| i meter
|
Lågvattenmängden
|
Industriella medel¬
vattenmängden
|
sm3
|
hkr
|
sm3
|
hkr
|
|
j 25
|
Kajtumfallet
|
12,3
|
18,4
|
2,263
|
34,i
|
4,194
|
|
26 Tuorerimforsen
|
H,4
|
19,1
|
2,177
|
35,4
|
4,036
|
|
! 27
|
Kalakkårtje
|
5,7
|
19,i
|
1,088
|
35,4
|
2,018
|
|
j 28
|
Kåtjerimforsen
|
7,0
|
19,i
|
1,337
|
35,4
|
2,478
|
|
29 Ledsiforsen
|
4,7
|
19,2
|
902
|
35,4
|
1,664
|
|
30 IPockiforsen
|
11,0
|
19,3
|
2,123
|
35,7
|
3,927
|
|
31 jPorsiforsen
|
25,6
|
52,o
|
13,312
|
106
|
27,136
|
|
32 Edeforsen
|
21,5
|
54,i
|
11,632
|
109,4
|
23,521
|
V. Pite älfs
|
1
|
Mäkakkårtje
|
33,o
|
1,2
|
396
|
2,5
|
825
|
|
2
|
Sartakårtje
|
ll,i
|
2,2
|
244
|
4,4
|
488
|
|
3
|
Vildokkårtje
|
Å7
|
3,i
|
146
|
6,2
|
292
|
|
4
|
Buoktsakårtje
|
4,0
|
3,2
|
128
|
6,4
|
256
|
|
5
|
Abmorfallet eller Måska-
|
|
|
|
|
|
|
|
kuojka
|
9,9
|
7,4
|
733
|
12,9
|
1,277
|
|
6
|
Trollforsen
|
41,0
|
13,5
|
5,535
|
22,9
|
9,389
|
|
7
|
Benbryteforsen
|
12,o
|
18,0
|
2,160
|
30,5
|
3,660
|
|
8
|
Storforsen
|
50,6
|
20,i
|
10,171
|
32,4
|
16,394
|
|
9
|
Fällforsen
|
5,9
|
29,2
|
1,723
|
46,9
|
2,767
|
|
10 Jönsforsen
|
3,7
|
29,2
|
1,080
|
46,9
|
1,735
|
VI. Åby älfs
|
1 Hällforsen
|
6,1
|
1,3
|
79
|
2,7
|
165
|
VII. Öyske älfs
|
1
|
Näsbergsfallet
|
6,5
|
4,6
|
299
|
9,3
|
605
|
|
2
|
Kaxfallet
|
7,o
|
1,7
|
329
|
9,3
|
651
|
VIII. Skellefte
|
ii
|
Rånekjock öfre
|
7,9
|
0,7
|
55
|
1,5
|
119
|
älfs
|
2
|
Rånekjock nedre
|
82,,
|
0,7
|
575
|
1,56
|
1,281
|
|
3 Vuoggatjålmejaurekårtje
|
4,8
|
1,2
|
58
|
2,6
|
125
|
|
4 |
|
Ringselforsen
|
17,0
|
2,7
|
459
|
6,3
|
1,071
|
|
•5 iHarrselsforsen öfre eller
|
|
|
|
|
|
|
|
Dammforsen
|
8,9
|
3,0
|
267
|
7,0
|
623
|
|
6 Harrselsforsen nedre
|
7,8
|
3,t
|
242
|
7,i
|
554
|
|
7 Rebnisforsen
|
77,0
|
2,o
|
1,540
|
4,6
|
3,542
|
|
8 Granbergsforsen
|
6,8
|
23,o
|
1,564
|
46,0
|
3,128
|
9
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Fall¬
höjden
i meter
|
Lågvattenmängden
|
Industriella medel*
vattenmängden
|
sm3
|
hkr
|
sm3
|
hkr
|
|
9
|
Vargforsen
|
22,0
|
23,i
|
5,082
|
46,2
|
10,164
|
|
10
|
Vilselfräsen eller Lång-
|
|
|
|
|
|
|
|
selforsen
|
1,9
|
2,8
|
53
|
5,6
|
106
|
|
11
|
Kusforsen
|
3,5
|
30,i
|
1,054
|
60,2
|
2,107
|
IX. linie älfs
|
1 a
|
Öfre Umforsen
|
3,2
|
2,4
|
77
|
4,8
|
154
|
|
ib
|
Nedre Umforsen
|
4,3
|
2,5
|
108
|
4,9
|
211
|
|
2
|
Merkeforsen
|
4,3
|
2,5
|
108
|
4,9
|
211
|
|
3
|
Stintforsen
|
4,0
|
2,5
|
100
|
5,0
|
200
|
|
4
|
Öfre Klippforsen
|
2,7
|
2,6
|
70
|
5,3
|
143
|
|
5
|
Mellersta Klippforsen
|
5,1
|
2,6
|
133
|
5,3
|
270
|
|
6
|
Nedre Klippforsen
|
5,5
|
2,8
|
154
|
5,6
|
308
|
|
7
|
Syterforsen
|
3,o
|
2,9
|
87
|
5,7
|
171
|
|
8
|
Västansjöforsen
|
4,8
|
1,1
|
53
|
2,2
|
106
|
|
9
|
Ajaureforsen
|
15,7
|
11,8
|
1,853
|
21,8
|
3,423
|
|
10
|
Storforsen m. fl.
|
233
|
1,6
|
3,728
|
2,9
|
6,757
|
|
11
|
Gardikforsen
|
15,7
|
17,2
|
2,700
|
31,0
|
4,867
|
|
12
|
Forsmarkströmmen
|
3,6
|
17,2
|
619
|
31,0
|
1,116
|
|
13
|
Luspforsen
|
6,6
|
24,4
|
1,610
|
47,5
|
3,135
|
|
14
|
Barseleforsen
|
10,0
|
27,8
|
2,780
|
54,o
|
5,400
|
|
15
|
Grund- eller Storforsen
|
7,o
|
28,3
|
1,981
|
55,o
|
3,850
|
|
16
|
Bålforsen
|
21,7
|
41,0
|
8,897
|
70,4
|
15,277
|
|
17
|
Fläskselsforsen
|
3,o
|
41,i
|
] ,233
|
70,5
|
2,115
|
|
18
|
Betseleforsen
|
4,5
|
41,2
|
1,854
|
70,7
|
3,182
|
|
19
|
Snaraforsen
|
1,8
|
43,2
|
778
|
74,o
|
1,332
|
|
20
|
Storholmselsfallet
|
7,0
|
0,76
|
53
|
2,i
|
147
|
|
21
|
Tjärnbäckfallet
|
6,o
|
0,7 6
|
46
|
2,1
|
126
|
|
22
|
Stor- eller Vindelåforsen
|
17,6
|
0,76
|
134
|
2,i
|
3*0
|
|
23
|
Järnforsen
|
5,6
|
1,7
|
95
|
5,i
|
286
|
|
24
|
Dunderforsen
|
8,3
|
2,2
|
183
|
5,6
|
465
|
|
25
|
Kolkselsfallet
|
2,0
|
2,2
|
44
|
5,6
|
112
|
|
26
|
Gillesnuoleforsen
|
2,o
|
2,9
|
58
|
7,2
|
144
|
|
27
|
Gautoforsen
|
6,8
|
2,2
|
150
|
4,9
|
333
|
|
28
|
Märkeforsen
|
28,7
|
2,7
|
775
|
5,6
|
1,607
|
|
29
|
Piggetforsen
|
1,4
|
16,6
|
232
|
30,8
|
431
|
IO
Flodsystemets
N:o och namn
|
|
Fallets N:o och namn
|
Fall¬
höjden
|
Lågvattenmängden
|
Industriella medel- J
vattenmängden
|
|
|
i meter
|
sm1
|
hkr
|
sm3
|
hkr
|
*
|
30
|
Långforsen
|
5,6
|
18,5
|
1,036
|
34,2
|
1,915
|
|
31
|
Holmforsen
|
2,5
|
21,3
|
532
|
39,4
|
985
|
|
32
|
Djupselforsen
|
4,9
|
21,4
|
1,049
|
39,6
|
1,940
|
|
33
|
Grundforsen
|
4,1
|
22,1
|
906.
|
40,9
|
1,677
|
|
34
|
Kittelforsen
|
l,i
|
22,4
|
246
|
41,5
|
457
|
|
35
|
Vormseleforsen
|
7,6
|
24,5
|
1,862
|
45,4
|
3,450
|
X. Öre älfs
|
1
|
Storforsen
|
23,5
|
2,7
|
635
|
5,6
|
1,316
|
XI. Ångerman-
|
1
|
Ransarforsen
|
140
|
0,6
|
840
|
1,1
|
1,540
|
älfvens
|
2
|
Öfre Gikaforsen
|
28,2
|
2,o
|
564
|
3,8
|
1,072 |
|
|
3
|
Nedre Gikaforsen
|
14,8
|
2,2
|
326
|
4,2
|
622
|
|
4
|
Kultsjöforsen
|
4,2
|
6,4
|
269
|
14,3
|
601
|
|
5
|
Djupselsforsen
|
2,0
|
6,5
|
130
|
14,4
|
288
|
|
6
|
Långselsforsen
|
24,8
|
6,5
|
1,612
|
14,4
|
3,571
|
|
7
|
Bielitefallet
|
. 14,i
|
6,5
|
917
|
14,4
|
2,030
|
|
8
|
Vuolleliteforsen
|
20,6
|
6,6
|
1,360
|
14,8
|
3,049
|
|
9
|
Hällforsen
|
ll,i
|
6,6
|
733
|
14,8
|
1,643
|
|
10
|
Holmselsforsen öfre
|
5,2
|
6,6
|
343
|
14,8
|
770
|
|
11
|
Holmselsforsen nedre
|
4,0
|
6,7
|
-268
|
14,8
|
592
|
|
12
|
Afsättningsforsen öfre
|
2,i
|
6,7
|
141
|
14,8
|
311
|
|
13
|
Afsättningsforsen mel¬
lersta
|
6,o
|
6,7
|
402
|
14,8
|
888
|
|
14
|
Afsättningsforsen nedre
|
7,3
|
6,7
|
489
|
14,8
|
1,080
|
|
15
|
Grubbselsfallet öfre
|
4,2
|
6,7
|
281
|
14,9
|
626
|
|
16
|
Grubbselsfallet mellersta
|
3,0
|
6,7
|
201
|
14,9
|
447
|
|
17
|
Grubbselsfallet nedre
|
4,5
|
6,7
|
302
|
14,9
|
671
|
|
18
|
Harforsen
|
7,o
|
6,7
|
469
|
15,0
|
1,050
|
|
19
|
Slussen
|
8,4
|
6,7
|
563
|
15,0
|
1,260
|
|
20
|
Dimforsen öfre
|
9,2
|
6,8
|
626
|
15,0
|
1,380
|
|
21
|
Dimforsen nedre
|
3,5
|
6,8
|
238
|
15,0
|
525
|
|
22
|
Holmforsen öfre
|
4,8
|
6,8
|
3,26
|
15,o
|
720
|
|
23
|
Holmforsen mellersta
|
8,5
|
6,8
|
578
|
15,o
|
1,275
|
|
24
|
Holmforsen nedre
|
6,2
|
6,8
|
422
|
15,o
|
930
|
|
25
|
Harrselsforsen öfre
|
2,7
|
6,8
|
184
|
15,i
|
408
|
11
|
|
—1 —
|
Fall¬
höjden i
|
|
|
Industriella medel-
|
Flodsystemets
|
|
Fallets N:o och namn
|
Lågvattenmängden
|
vattenmängden
|
N:o och namn
|
|
i meterj
|
sm3
|
hkr
|
sm3
|
hkr
|
|
26
|
Harrselsforsen nedre
|
6,o
|
6,8
|
408
|
15,1
|
906
|
|
27
|
Stalonviksforsen
|
2,5
|
6,8
|
170
|
15,1
|
378
|
XII. Indalsälf-
|
1
|
Ristafallen
|
37,38
|
7,0
|
2,617
|
11,2
|
4,187
|
vens
|
2
|
Hjärpeforsen
|
20,5
|
19,5
|
3,998
|
29,0
|
5,945
|
|
3
|
Gestströmmen
|
16,1 4
|
2,2
|
355
|
4,5
|
<26
|
|
4
|
Håckerströmmen
|
17,5
|
2,3
|
403
|
4,6
|
805
|
|
|
|
|
|
|
80 å 100
|
(4,400 å
|
|
5
|
Kattstrupeforsen
|
5,5
|
55
|
3,025
|
(5,500
|
|
6
|
Hög- eller Högbroforsen
|
6,3
|
9,8
|
617
|
17,8
|
1,121
|
|
7
|
Hammarforsen
|
15,8
|
78,o
|
12,324
|
183,o
|
28,914
|
|
8
|
Stadsforsen
|
15,1
|
80,o
|
12,080
|
188,2
|
28,418
|
XIII. Ljungans
|
1
|
Åsansforsen
|
10,i
|
5,7
|
576
|
11,5
|
1,162
|
|
2
|
Handsjöforsen
|
16,4
|
1,2
|
1,181
|
14,3
|
2,345
|
|
3
|
Storselsforsen
|
8,8
|
6,0
|
528
|
9,6
|
844
|
XIV. Ljusne älfs
|
1
|
Kvarnåfallet
|
21,4
|
0,5
|
107
|
1,0
|
214
|
2
|
Ljusnedalsfallet
|
19,5
|
0,6
|
117
|
1,2
|
234
|
|
3
|
Öfre Tefåfallet
|
103,2
|
0,13
|
134
|
0,26
|
268
|
|
4
|
Nedre Tefåfallet
|
30,5
|
0,16
|
49
|
0,32
|
98
|
|
5
|
Öfre Boren
|
12,7
|
0,9
|
114
|
1,9
|
241
|
|
6
|
Nedre Boren
|
5,8
|
0,94
|
54
|
1,9
|
no
|
|
7
|
Ortströmmen
|
34,4
|
3,1
|
1,066
|
6,1
|
2,098
|
|
8
|
Slätthällströmmen
|
3,i
|
0,7
|
22'
|
0,9
|
28
|
|
9
|
Högforsen
|
5,5
|
0,7
|
38,5
|
0,9
|
50
|
|
10
|
Nedre Flarkforsen
|
19,0
|
0,9
|
171
|
1,2
|
228
|
|
11
|
Kanalen
|
5,6
|
1,8
|
101
|
2,4
|
134
|
|
12
|
Högforsen
|
4,5
|
1,8
|
81
|
2,4
|
108
|
|
13
|
Hylströmmen
|
22,i
|
3,2
|
707
|
4 **
?
|
950
|
|
14
|
Lomforsen
|
3,2
|
1,1
|
35
|
1,5
|
48
|
|
15
|
Gropaboströmmen
|
4,8
|
1,1
|
53
|
1,5
|
72
|
|
16
|
Bom
|
24,8
|
9,2
|
2,282
|
11,9
90 å 100
|
2,951
(5,310 å
|
|
17
|
Landaforsen
|
5,9
|
54,7
|
3,227
|
(5,900
|
|
18
|
Ljusne strömmar
|
36,5
|
57,o
|
20,805
|
j 94,1 å
i 103,9
|
(34,347 å
(37,924
|
12
Flodsystemets
N:o och namn
|
|
|
Fall*
|
|
|
Industriella medel-
|
|
Fallets N:o och namn
|
i höjden
|
Lagvattenmängden
|
vattenmängden
|
|
|
i meter
|
sm3
|
hkr
|
sm3
|
hkr
|
XV. Gafleåns
|
1
|
Prästforsen
|
4,7
|
8,o
|
376
|
—
|
— i
|
XVI. Dalälfvens
|
1
|
Sångforsen
|
16,3
|
2,1
|
342
|
5,6
|
913
|
|
2
|
Klingforsen
|
5,6
|
3,o
|
168
|
8,0
|
448
|
|
3
|
Nedre Trunnebergsfallet
|
17,3
|
1,7
|
294
|
d,7
|
813
|
|
4
|
Brattforsen
|
4,5
|
6,6
|
297
|
17,6
|
792
|
|
5
|
Dyvilsången
|
4,6
|
1,9
|
87
|
5,7
|
262
|
|
6
|
Fröa
|
2,7
|
2,0
|
54
|
6,0
|
162
|
|
7
|
Brunnefallet
|
6,3
|
2,.
|
132
|
6,4
|
403
|
|
8
|
Öfre Fjätfallet
|
8,8
|
2,15
|
190
|
6,5
|
572
|
|
9
|
Nedre Fjätfallet
|
4,3
|
2,15-
|
92
|
6,5
|
280
|
|
10
|
Middagssjunget
|
2,0
|
11,4
|
228
|
30,5
|
610
|
|
11
|
Ärsjunget
|
2,0
|
11,5
|
230
|
30,8
|
616
|
|
12
|
Öfre Granåfallet
|
7,0
|
0,45
|
31
|
1,35
|
95
|
|
13
|
Nedre Granåfallet
|
12,3
|
0,5
|
62
|
1,4
|
172
|
|
14
|
Rissjövasslan
|
120
|
0,1
|
120
|
0,3
|
360
|
|
15
|
Trängslet
|
8,8
|
12,5
|
1,100
|
33,4
|
2,939
|
|
16
|
Lillsjunget
|
7,0
|
0,7
|
49
|
1,9
|
133
|
|
IT
|
a Storsjunget
|
21
|
0,7
|
147
|
2,0
|
420
|
|
17
|
ä Öfre Grådafallet
|
2,o
|
60
|
1,200
|
_
|
|
|
18
|
Fulubornsforsen
|
3,5
|
3,4
|
no
|
9,1
|
319
|
|
19
|
;Njupaskär
|
90
|
0,08
|
72
|
0,25
|
225
|
|
20
|
Älfkarleby vattenfall
|
15,o
|
\ 103 å
\ 105
|
(15,450 å
115,7 50
|
275
|
41,250
|
XVII. Mälaren—
|
1
|
Nyhammarsfallen
|
5,79
|
1,3
|
75
|
Norrströms
|
2
|
Nedre Forsen
|
3,7
|
|
|
1,5
|
56
|
|
3
|
Grönbofallet
|
F,i
|
|
|
1,53
|
63
|
|
4
|
Kärrbodafallen
|
2,94
|
|
|
1,69
|
so
|
|
5
|
Storbodafallet
|
9,0
|
|
|
1,69
|
152
|
|
6
|
Klotenfallet
|
7,0
|
|
|
0,43
|
30
|
|
7
|
Nyforsfallet
|
8,o
|
|
|
1,5
|
120
|
|
8
|
Lumsfallet
|
30,o
|
|
|
|
500
|
|
9
|
Björsjöfallet
|
11,0
|
|
|
|
20
|
|
10
|
Strömsholmsfallet
|
2,9
|
7,8
|
226
|
15,7
|
455
|
|
11
|
Nykvarnsfallet
|
4,8
|
1,4
|
67
|
|
|
|
12
|
Fristadsfallet
|
2,. I
|
4,o
|
84
|
15
|
315
|
!3
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Fall-
höjden
i meter
|
Lågvattenmängden
|
Industriella medel¬
vattenmängden
|
sm3
|
hkr
|
sm®
|
hkr
|
|
13
|
Eskilstunafallen
|
2>2
|
4,o
|
88
|
15
|
330
|
|
14
|
Holmsfallet
|
1,04
|
—
|
—
|
7,5
|
78
|
|
15
|
Råckstafallen
|
6,5
|
—
|
—
|
1,5
|
98
|
|
16
|
Tumbafallet
|
11,0
|
—
|
—
|
0,45
|
50
|
XVIII. Vettern-
|
1
|
Huskvarnafallen
|
78,7
|
1,05
|
826
|
—
|
—
|
Motala ströms
|
2
|
Motala Herrekvarn och
|
|
|
|
|
|
|
|
Motala Storgårdskvarn
|
1,75
|
O
(M
|
420
|
32,o
|
560
|
|
3
|
Dufvedals kvarn samt
|
|
|
|
|
|
|
|
fallet n:o 2 5 vid Motala
|
4,0
|
29,o
|
1,160
|
37,o
|
1,480
|
|
4
|
Fallet vid Kongs Norrby
|
|
|
|
|
|
|
|
ålfiske
|
0,72
|
29,7
|
214
|
37,9
|
273
|
|
5
|
Sågfallet vid Kongs
|
|
|
|
|
|
|
|
Norrby
|
1,18
|
29,7
|
350
|
37,9
|
447
|
|
6
|
Kvarnfallet vid Kongs
|
|
|
|
|
|
|
|
Norrby
|
1,18
|
29,7
|
350
|
37,9
|
447
|
|
7
|
Fallet vid Kongs Norrby
|
|
|
|
|
|
|
|
ladugård
|
0,5 6
|
29,7
|
166
|
37,9
|
212
|
|
8
|
Björköfallet
|
5,2 1
|
30,o
|
1,563
|
38,o
|
1,980
|
|
9
|
Karlströmsfallen
|
11,9
|
—
|
—
|
0,5
|
60
|
|
10
|
Finspongsfallen
|
—
|
—
|
—
|
_
|
•
|
|
11
|
Smedjeholmsfallet och
|
|
|
|
|
|
.
|
|
Holmensfallet i Norr-
|
|
|
|
|
|
|
|
köping
|
4,0
|
47,7
|
1,908
|
64,2
|
2,568
|
XIX. Storåns
|
1
|
Göthestorpsfallen
|
7,3 5
|
0,8
|
59
|
1,6
|
118
|
XX. Gamlebyåns
|
1
|
Skramstadfallet
|
—
|
—
|
—
|
—
|
50 å 60
|
XXI. Emåns
|
1
|
Järnforsen
|
5,2
|
6,o
|
312
|
12,0
|
624
|
|
2
|
Årenafallet
|
1,3
|
6,3
|
82
|
12,6
|
164
|
XXII. Snärjbäc-
|
! 1
|
Ebbegärdefallen
|
10,4
|
0,35
|
36
|
0,7
|
73
|
kens
|
|
|
|
|
|
|
|
XXIII. Lyckeby-
|
1
|
Lyckebyfallet
|
5,9
|
1,7
|
100
|
3,4 å 4,2
|
201ä248
|
åns
|
|
|
|
|
|
|
|
XXIV. Helgeåns
|
1
|
Kölabodafallen
|
7,25
|
4,3
|
312
|
8,7
|
631
|
14
Flodsystemets
N:o och namn
|
|
Fallets N:o och namn
|
Fall-
höjden
|
Lågvattenmängden
|
Industriella medel¬
vattenmängden
|
|
|
i meter
|
sm3
|
hkr
|
sm3
|
hkr
|
|
2
|
Hönjarumsfallen
|
3,7
|
9,o
|
333
|
15,0
|
555
|
|
3
|
Torsebrofallen
|
10,4
|
15,o
|
1,560
|
26,o
|
2,704
|
XXV. Lagans
|
1
|
Götaströms fall
|
3,3
|
1,4
|
46
|
2,i
|
69
|
2
|
Fallet vid Biskopsbo
|
9å 10
|
1,3
|
117 å130
|
2,o
|
180å200
|
|
3
|
Ockershultsfallet
|
2,3
|
26,0
|
598
|
37 å 40
|
851å920
|
|
4
|
Karseforsen
|
22,8
|
29 å 30
|
16,612 å
\ 6,840
|
43,o
|
9,804
|
|
5
|
Laholmsfallet
|
6,o
|
29 å 30
|
j 1,740 å
\ 1,800
|
43,o
|
2,580
|
XXVI. Nissans
|
i
|
Alyckefallen
|
7,5
|
10,o
|
750
|
20,o
|
1,500
|
|
2
|
Spenshultsfallet
|
9,5
|
10,o
|
950
|
20,o
|
1,900
|
XXVII. Ätrans
|
1
|
Bällsforsen
|
4,6
|
14,o
|
644
|
26,o
|
1,196
|
XXVIII. Viskans
|
1
|
Hjälltorpsfallet
|
13,9 5
|
0,8äl,i
|
112 ä154
|
1,5 å 1,9
|
223 å265
|
|
2
|
Svansjö vattenfall
|
11,5
|
0,6å0,8
|
69 å 92
|
1,2 å 1,4
|
138å161
|
|
3
|
Örestensfallet
|
8,o
|
1,7
|
136
|
3,0
|
240
|
XXIX. Venern—
|
1
|
Gullspångs'fallen
|
20,5
|
19,5
|
4,000
|
36,o
|
7,380
|
Göta älfs
|
2
|
Stora Brokvarn
|
3,o
|
5,7
|
171
|
11 å 13
|
330 å 3901
|
•
|
3
|
Marums hospitalsfall
|
2,5
|
1,6
|
40
|
3,i
|
78
|
|
4
|
Vaggeforsen
|
1,69
|
3,1
|
52
|
5,8
|
98
|
|
5
|
Kroppstadfallen
|
10,76
|
7,0
|
753
|
12,4
|
1,334
|
|
6
|
Jössefors
|
24,82
|
11,0
|
2,730
|
20,0
|
4,964
|
|
7
|
Kjässelnfallen
|
21,12
|
0,45
|
95
|
0,8
|
169
|
|
8
|
Torpsfallet
|
6,2
|
1,4
|
87
|
2,6
|
161
|
|
9
|
Forsbackafallen
|
3o, 8
|
1,0 5
|
376
|
—
|
—
|
|
10
|
Trollhätte strömmar
|
30,0
|
250,0
|
75,000
|
500,o
|
150,000
|
|
11
|
Mångsholmsfallet
|
—
|
—
|
—
|
_
|
237
|
XXX. Örekils-
älfvens
|
1
|
Klofvebrofallet och
Frukvarnsfallet
|
11,9
|
|
|
7,3
|
869
|
|
2
|
Dyrtorpsfallet
|
3,8
|
—
|
—
|
2,0
|
76
|
|
3
|
Brattefors
|
7,8
|
—
|
—
|
—
|
330
|
XXXI. Enning-
|
1
|
Långevallsfallet
|
3,0
|
1,65
|
50
|
3,3 0
|
100
|
dalsälfvens
XXXII. Vapst-
|
1
|
Vuojta-kuojka
|
38,4
|
l,o
|
384
|
1,7
|
653
|
älfvens
|
2
|
R.otik-kuojka
*
|
17,7
*
|
1,3
|
230
|
2,3
|
407
|
*
i5
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Lågvatten¬
kraften
|
Industriella
medel¬
vattenkraften
|
|
|
Norrbottens län.
|
|
|
I. Törne älfs
|
1 a
|
Kaderjock
|
138
|
—
|
|
1 b
|
Nedre Abiskofallet
|
80
|
328
|
|
2
|
Nakerijärvis s. k. döda fall
|
1,907
|
—
|
|
3
|
T arrakoski
|
306
|
454
|
|
4
|
Vaekokoski
|
1,560
|
2,327
|
|
5
|
Ropivaarakoski
|
401
|
1,770
|
|
6
|
Levasjoensuukoski
|
475
|
2,000
|
|
7
|
Rautassaarikoski
|
117
|
492
|
|
8
|
Vuolle Rautaskårtje
|
3,360
|
15,820
|
|
9
|
Paurangikoski
|
3,300
|
4,620
|
|
10 a
|
Sackalaforsarna
|
1,920
|
2,760
|
|
10 b
|
Valkiokoski
|
189
|
306
|
|
11
|
Airikurkio
|
51
|
83
|
|
12
|
T ornefors
|
260
|
403
|
|
13
|
T emmingikurkio
|
418
|
773
|
i
|
14
|
Tanikurkio öfre
|
1,080
|
2,000
|
|
15
|
Tanikurkio nedre
|
1,890
|
3,514
|
|
16
|
Kengisfors
|
1,420
|
2,577
|
II. Kalix älfs
|
i
|
Naustakoski
|
401
|
748
|
|
2
|
Isolinka
|
118
|
241
|
|
3
|
Pickulinka
|
48
|
101
|
|
4
|
Killingilinka
|
273
|
559
|
|
5
|
Kursonsokoski
|
116
|
238
|
|
0
|
Kursonaloskoski
|
185
|
378
|
|
7
|
Vigerämenkoski
|
185
|
378
|
|
8
|
Piilikurkio
|
834
|
1,620
|
|
0
|
Parakakurkio
|
1,854
|
3,591
|
|
10
|
Pahakurkio
|
2,497
|
4,862
|
|
11
|
Tiangikoski
|
782
|
1,523
|
|
12
|
Tievakoski
|
527
|
1,022
|
|
13
|
Pärkämäkoski och Mestoslinka
|
5,212
|
8,484
|
|
14
|
Saarikoski och Saukokoski
|
87
|
150 å 180
|
16
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Lågvatten¬
kraften
|
Industriella
medel¬
vattenkraften
|
|
15
|
Haiekonkoski
|
737
|
1,273ål,514
|
|
16
|
Linalinka
|
968
|
l,672ål,989
|
III. Råne älfs
|
1
|
Brännbergsfallet eller Hällforsen
|
358
|
482
|
|
2
|
Lombergsfallet
|
138
|
208
|
IV. Lule älfs
|
1
|
Öfre Melädnofallet
|
102
|
203 j
|
|
2
|
Nedre Melädnofallet
|
75
|
149 !
|
|
3
|
Jaurekaskakårtje
|
849
|
1,387 !
|
|
4
|
Stora Sjöfallet
|
5,702
|
11,405 i
|
|
5
|
Kanikårtje
|
564
|
1,121
|
■
|
6
|
Porjusfallen
|
6,020
|
12,443
|
|
7
|
Harsprånget
|
22,348
|
46,176
|
|
8
|
Öfre Paktekuojka
|
1,170
|
2,421
|
|
9
|
Nedre Paktekuojka
|
803
|
1,659
|
|
10
|
Öfre Liggakuojka
|
803
|
1,659 '
|
|
11
|
Liggakuojka
|
2,997
|
6,189
|
i
|
12
|
Öfre Mudduskårtje
|
504
|
630 [
|
|
13
|
Nedre Mudduskårtje
|
204
|
272
|
|
14
|
Luobalkårtje
|
50
|
100
|
|
15
|
Själmakårtje
|
118
|
235
|
|
16
|
Vallatsjkårtje
|
78
|
153
|
|
17
|
Ruonaskårtje
|
42
|
87 i
|
|
18
|
Ruotevarekårtje
|
25
|
47
|
|
19
|
Kamafallet
|
280
|
560
|
|
20
|
Njåmiltkårtje
|
305
|
741 å 785
|
|
21
|
Passe Kårtje
|
504
|
873 1
|
|
22
|
Parkijaureforsen
|
871
|
1,610
|
|
23
|
Purkijaureforsen
|
1,855
|
3,424
|
|
24
|
Ackatsfallen
|
. 2,723
|
5,032
|
|
25
|
Kajtumfallet
|
2,263
|
4,194
|
|
26
|
Tuorerimforsen
|
2,177
|
4,036
|
|
27
|
Kalakkårtje
|
1,088
|
2,018
|
|
28
|
Kåtjerimforsen
|
1,337
|
2,478
|
|
29
|
Ledsiforsen
|
902
|
1,664 i
|
!7
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets 'N:o och namn
|
Lågvatten¬
kraften
|
Industriella
medel¬
vattenkraften
|
|
30
|
Pockiforsen
|
2,123
|
3,927
|
■
|
31
|
Porsiforsen
|
13,312
|
27,136
|
|
32
|
Edeforsen
|
11,632
|
23,521
|
V. Pite älfs
|
1
|
Mäkakkårtje
|
396
|
825
|
|
2
|
Sartakårtje
|
244
|
488
|
|
3
|
Vildokkårtje
|
146
|
292
|
|
4
|
Buoktsakårtje
|
128
|
256
|
|
5
|
Abmorfallet eller Måskakuojka
|
733
|
1,277
|
|
6
|
Trollforsen
|
5,535
|
9,389
|
|
7
|
Benbryteforsen
|
2,160
|
3,660
|
|
8
|
Storforsen
|
10,171
|
16,394
|
|
9
|
Fällforsen
|
1,723
|
2,767
|
|
10
|
Jönsforsen
|
1,080
|
1,735
|
VI. Äby älfs
|
1
|
Hällforsen
|
79
|
165
|
VIII. Skellefte älfs
|
1
|
Rånekjock öfre
|
55
|
119
|
|
2
|
Rånekjock nedre
|
575
|
1,281
|
•
|
3
|
V uoggatj ålm ej aurekårt j e
|
58
|
125
|
|
4
|
Ringselforsen
|
459
|
1,071
|
|
5
|
Harrselsforsen öfre eller Damm-
|
|
|
|
|
forsen
|
267
|
623
|
|
6
|
Harrselsforsen nedre
|
242
|
554
|
|
7
|
Rebnisforsen
|
1,540
|
3,542
|
IX. Ume älfs
|
27
|
Gautoforsen
|
150
|
333
|
|
28
|
Märkeforsen
|
775
|
1,607
|
|
|
Västerbottens län.
|
|
|
VII. Byske älfs
|
1
|
Näsbergsfallet
|
299
|
605
|
|
2
|
Kaxfallet
|
329
|
651
|
VIII. Skellefte älfs
|
8
|
Granbergsforsen
|
1,564
|
3,128
|
2
18
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Lågvatten¬
kraften
|
Industriella
medel¬
vattenkraften
|
|
9
|
Vargforsen
|
5,082
|
10,164
|
|
10
|
Vilselfräsen eller Långselforsen
|
53
|
106
|
|
11
|
Kusforsen
|
1,054
|
2,107
|
IX. Ume älfs
|
1 a
|
Öfre Umforsen
|
77
|
154
|
|
lb
|
Nedre Umforsen
|
108
|
211
|
|
2
|
Merkeforsen
|
108
|
211
|
|
3
|
Stintforsen
|
100
|
200
|
|
4
|
Öfre Klippforsen
|
70
|
143
|
|
5
|
Mellersta Klippforsen
|
133
|
270
|
|
6
|
Nedre Klippforsen
|
154
|
308
|
|
7
|
Syterforsen
|
87
|
171
|
|
8
|
Västansjöforsen
|
53
|
106
|
|
9
|
Ajaureforsen
|
1,853
|
3,423
|
|
10
|
Storforsen m. fl.
|
3,728
|
6,757
|
|
11
|
Gardikforsen
|
2,700
|
4,867
|
|
12
|
Forsmarkströmmen
|
619
|
1,116
|
|
13
|
Luspforsen
|
1,610
|
3,135
|
|
14
|
Barseleforsen
|
2,780
|
5,400
|
|
15
|
Grund- eller Storforsen
|
1,981
|
. 3,850
|
|
16
|
Bålforsen
|
8,897
|
15,277
|
|
17
|
Fläskselsforsen
|
1,233
|
2,115
|
|
18
|
Betseleforsen
|
1,854
|
3,182
|
|
19
|
Snaraforsen
|
778
|
1,332
|
|
20
|
Storholmselsfallet
|
53
|
147
|
|
21
|
Tjärnbäckfallet
|
46
|
126
|
|
22
|
Stor- eller Vindelåforsen
|
134
|
370
|
|
23
|
Järnforsen
|
95
|
286
|
|
24
|
Dunderforsen
|
183
|
465
|
|
25
|
Kolkselsfallet
|
44
|
112
|
|
26
|
Gillesnuoleforsen
|
58
|
144
|
|
29
|
Piggetforsen
|
232
|
431
|
|
30
|
Långforsen
|
1,036
|
1,915
|
|
31
|
Holmforsen
|
532
|
985
|
|
32
|
Djupselforsen
|
1,049
|
1,940
|
|
33
|
Grundforsen
|
906
|
1,677
|
19
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Lågvatten¬
kraften
|
Industriella
medel¬
vattenkraften
|
|
34
|
Kittelforsen
|
246
|
457
|
|
35
|
Vormseleforsen
|
1,862
|
3,450
|
X. Öre älfs
|
1
|
Storforsen
|
635
|
1,316
|
1 XI. Ångerman-
|
1
|
Ransarforsen
|
840
|
1,540
|
älfvens
|
2
|
Öfre Gikaforsen
|
564
|
1,072
|
|
3
|
Nedre Gikaforsen
|
326
|
622
|
|
4
|
Kultsjöforsen
|
269
|
601
|
|
5
|
Djupselsforsen
|
130
|
288
|
|
6
|
Långselsforsen
|
1,612
|
3,571
|
|
7
|
Bielitefallet
|
917
|
2,030
|
|
8
|
Vuolleliteforsen
|
1,360
|
3,049
|
|
9
|
Hällforsen
|
733
|
1,643
|
|
10
|
Holmselsforsen öfre
|
343
|
770
|
|
11
|
Holmselsforsen nedre
|
268
|
592
|
|
12
|
Afsättningsforsen öfre
|
141
|
311
|
|
13
|
Afsättningsforsen mellersta
|
402
|
888
|
|
14
|
Afsättningsforsen nedre
|
489
|
1,080
|
|
15
|
Grubbselsfallet öfre
|
281
|
626
|
|
16
|
Grubbselsfallet mellersta
|
201
|
447
|
|
17
|
Grubbselsfallet nedre
|
302
|
671
|
|
18
|
Harforsen
|
469
|
1,050
|
|
19
|
Slussen
|
563
|
1,260
|
|
20
|
Dimforsen öfre
|
626
|
1,380
|
|
21
|
Dimforsen nedre
|
238
|
525
|
|
22
|
Holmforsen öfre
|
326
|
720
|
|
23
|
Holmforsen mellersta
|
578
|
1,275
|
|
24
|
Holmforsen nedre
|
422
|
930
|
|
25
|
Harrselsforsen öfre
|
184
|
408
|
|
26
|
Harrselsforsen nedre
|
408
|
906
|
|
27
|
Stalonviksforsen
|
170
|
378 ,
|
XXXII. Vapst-
|
1
|
Vuojta-kuojka
|
384
|
653
|
älfvens
|
2
|
Rotik-kuojka
|
230
|
407
|
20
Flodsystemets
N:o och namn
|
|
Fallets N:o och namn
|
Lågvatten¬
kraften
|
Industriella
medel¬
vattenkraften
|
XII. Indalsälfvens
|
1
|
Jämtlands län.
Ristafallen
|
2,617
|
4,187
|
|
2
|
Hjärpeforsen
|
3,998
|
5,945
|
|
3
|
Gestströmmen
|
355
|
726
|
|
4
|
Håckerströmmen
|
403
|
805
|
|
5
|
Kattstrupeforsen
|
3,025
|
4,400 å 5,500
|
|
6
|
Hög- eller Högbroforsen
|
617
|
1,121
|
|
7
|
Hammarforsen
|
12,324
|
28,914
|
|
8
|
Stadsforsen
|
12,080
|
28,418
|
XIII. Ljungans
|
1
|
Asansforsen
|
576
|
1,162
|
|
2
|
Handsjöforsen
|
1,181
|
2,345
|
|
3
|
Storselsforsen
|
528
|
844
|
XIV. Ljusne älfs
|
1
|
Kvamåfallet
|
107
|
214
|
|
2
|
L j usnedalsfallet
|
117
|
234
|
|
3
|
Öfre Tefåfallet
|
134
|
268
|
|
4
|
Nedre Tefåfallet
|
49
|
98
|
|
5
|
Öfre Boren
|
114
|
241
|
|
6
|
Nedre Boren
|
54
|
no
|
|
7
|
Ortströmmen
|
1,066
|
2,098
|
XIV. Ljusne älfs
|
8
|
Gäfleborgs län.
Slätthällströmmen
|
22
|
28
|
9
|
Högforsen
|
38,5
|
50
|
|
10
|
Nedre Flarkforsen
|
171
|
228
|
|
11
|
Kanalen
|
101
|
134
|
|
12
|
Högforsen
|
81
|
108
|
|
13
|
Hylströmmen
|
707
|
950
|
|
14
|
Lomforsen
|
35
|
48
|
|
15
|
Gropaboströmmen
|
53
|
72
|
21
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Lågvatten- i
kraften
|
Industriella
medel¬
vattenkraften
|
|
16
|
Bom
|
2,282
|
2,951
|
|
17
|
Landaforsen
|
3,227
|
5,310 ä
|
|
|
|
|
5,900
|
|
18
|
Ljusne strömmar
|
20,805
|
34,347 å
|
|
|
|
|
37,924
|
XV. Gafleåns
|
1
|
Prästforsen
|
376
|
|
|
|
Kopparbergs län.
|
|
|
XVI. Dalälfvens
|
1
|
Sångforsen
|
342
|
913
|
|
2
|
Klingforsen
|
168
|
448
|
|
3
|
Nedre Trunnebergsfallet
|
294
|
813
|
|
4
|
Brattforsen
|
297
|
792
|
|
5
|
Dyvilsången
|
87
|
262
|
|
6
|
Fröa
|
54
|
162
|
|
7
|
Brunnefallet
|
132
|
403
|
|
8
|
Öfre Fjätfallet
|
190
|
572
|
|
9
|
Nedre Fjätfallet
|
92
|
280
|
|
10
|
Middagssjunget
|
228
|
610
|
|
11
|
Ärsjunget
|
230
|
616
|
|
12
|
Öfre Granåfallet
|
31
|
95
|
|
13
|
Nedre Granåfallet
|
62
|
172
|
|
14
|
Rissjövasslan
|
120
|
360
|
|
15
|
Trängslet
|
1,100
|
2,939
|
|
16
|
Lillsjunget
|
49
|
133
|
|
17 a
|
Storsjunget
|
147
|
420
|
|
17b
|
Öfre Grådafallet
|
1,200
|
—
|
|
18
|
Fulubornsforsen
|
119
|
319
|
|
19
|
Njupaskär
|
72
|
225
|
XVII. Mälaren —
|
7
|
Nyforsfallet
|
—
|
120
|
Norrströms
|
8 .
|
Lumsfallet
|
—
|
500
|
|
9
|
Björsjöfallet
|
|
20
|
22
Flodsystemets
N:o och namn
|
|
Fallets N:o och namn
|
Lågvatten-
kraften
|
Industriella
medel¬
vattenkraften
|
XVI. Dalälfvens
|
20
|
Uppsala län.
Älfkarleby vattenfall
|
15,450 ä
|
41,250
|
XVII. Mälaren—
|
11
|
Nykvarnsfallet
|
15,750
67
|
|
Norrströms
XVII. Mälaren —
|
16
|
Stockholms län.
Tumbafallet
|
|
50
|
Norrströms
XVII. Mälaren—
|
10
|
Västmanlands län.
Strömsholmsfallet
|
226
|
455
|
Norrströms
XVII. Mälaren—
|
1
|
Örebro län.
Nyhammarsfallen
|
|
75
|
Norrströms
|
2
|
Nedre Forsen
|
—
|
56
|
|
3
|
Grönbofallet
|
—
|
63
|
|
4
|
Kärrbodafallen
|
—
|
50
|
|
5
|
Storbodafallet
|
—
|
152
|
|
6
|
Klotenfallet
|
—
|
30
|
XVII. Mälaren—
|
12
|
•
Södermanlands län.
Fristadsfallet
|
84
|
315
|
Norrströms
|
13
|
Eskilstunafallen
|
88
|
330
|
|
14
|
Holmsfallet
|
—
|
78
|
|
15
|
Råckstafallen
|
—
|
98
|
XVIII. Vettern —
Motala ströms
|
2
|
Östergötlands län.
Motala Herrekvarn och
Motala Storgårdskvarn
|
420
|
560
|
|
3
|
Dufvedals kvarn samt
fallet n:o 2 $ vid Motala
|
1,160
|
1,408
|
23
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Lågvatten¬
kraften
|
Industriella
medel¬
vattenkraften
|
|
4
|
*
Fallet vid Kongs Norrby ålfiske
|
214
|
273
|
|
5
|
Sågfallet vid Kongs Norrby
|
350
|
447
|
|
6
|
Kvarnfallet vid Kongs Norrby
|
350
|
447
|
|
7
«
|
Fallet vid Kongs Norrby ladugård
|
166
|
212
|
|
8
|
Björköfallet
|
1,563
|
1,980
|
|
9
|
Karlströmsfallen
|
—
|
oU
|
|
10
|
Finspongsfallen
|
—
|
—
|
|
11
|
Smedjeholmsfallet och
|
|
|
|
|
Flolmensfallet i Norrköping
|
1,908
|
2,568
|
|
|
Jönköpings län.
|
|
|
XVIII. Vettern—
|
1
|
Huskvarnafallen
|
826
|
■ —
|
Motala ströms
|
|
|
|
|
XXV. Lagans
|
1
|
Götaströms fall
|
46
|
oy
|
|
2
|
Fallet vid Biskopsbo
|
117 å 130
|
180 ä 200
|
|
|
Kalmar län.
|
|
|
XIX. Storåns
|
1
|
Göthestorpsfallen
|
59
|
118
|
XX. Gamleby åns
|
1
|
Skramstadfallet
|
—
|
50 å 60
|
XXI. Emåns
|
1
|
Järnforsen
|
312
|
624
|
|
2
|
Årenafallet
|
82
|
164
|
XXII. Snärjbäckens
|
1
|
Ebbegärdefallen
|
36
|
73
|
|
|
Blekinge län.
|
|
|
XXIII. Lyckebyåns
|
1 1
|
.
Lyckebyfallet
|
100
|
201 å 248
|
|
|
Kronobergs län.
|
|
|
XXIV. Helgeåns
|
1
|
Kölabodafallen
|
312
|
631
|
24
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Lågvatten-
kraften
|
Industriella
medel¬
vattenkraften
|
XXV. Lagans
|
3
|
•
Öckershultsfallet
|
598
|
851 å 920
|
|
|
Kristianstads län.
|
|
|
XXIV. Helgeåns
|
2
|
Hönjarumsfallen
|
333
|
555
|
|
3
|
Torsebrofallen
|
1,560
|
2,704
|
|
|
Hallands län.
|
|
|
XXV. Lagans
|
4
|
J Karseforsen
|
6,612 å 6,840
|
9,804
|
|
|
Laholmsfallet
|
l,740ål,800
|
2,580
|
XXVI. Nissans
|
1
|
! Alyckefallen
|
750
|
1,500
|
|
2
|
Spenshultsfallet
|
950
|
1,900
|
XXVII. Ätrans
|
1
|
Bällsforsen
|
644
|
1,196
|
|
|
Ålfsborgs län.
|
|
|
XXVIII. Viskans
|
1
|
Hjälltorpsfallet
|
112 å 154
|
223 å 265 1
|
|
2
|
Svansjö vattenfall
|
69 å 92
|
138 å 161
|
|
3
|
Orestensfallet
|
136
|
240
|
XXIX. Venern—
|
9
|
Forsbackafallen
|
376
|
|
Göta älfs
|
10
|
Trollhätte strömmar
|
75,000
|
150,000
|
|
11
|
Mångsholmsfallet
|
—
|
237
|
XXX. Örekilsälf-
|
2
|
Dyrtorpsfallet
|
|
76
|
vens
|
3
|
Brattefors
|
—
|
330 |
|
|
|
Skaraborgs län.
|
|
|
XXIX. Venern—
|
1
|
Gullspångsfallen
|
4,000
|
7,380
|
Göta älfs
|
2
|
Stora Brokvarn
|
171
|
330 å 390
|
|
3
|
Marums hospitalsfall
|
40
|
78
|
25
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Lågvatten¬
kraften
|
Industriella
medel-
vattenkraften
|
|
|
Värmlands län.
|
|
|
XXIX. Venern—
|
4
|
Vaggeforsen
|
52
|
98
|
Göta älfs
|
5
|
Kroppstadfallen
|
753
|
1,334
|
|
6
|
Jössefors
|
2,730
|
4,964
|
|
7
|
Kjässelnfallen
|
95
|
169
|
|
8
|
Torpsfallet
|
87
|
161
|
|
|
Göteborgs och Bohuslän.
|
|
|
XXX. Örekilsälf-
|
1
|
Klofvebrofallet och Frukvarns-
|
|
|
vens
|
|
fallet
|
—
|
869
|
XXXI. Enningdals-
|
1
|
Långevallsfallet
|
50
|
100
|
älfvens
|
|
|
|
'
|
I.
Den tekniska utredningen.
I
j.-o) Ingemö- Redan i början af kommitténs verksamhet anställdes ingeniörer med uppgift
remas resor. att utföra för kommitténs arbete nödiga tekniska utredningar och undersökningar.
I detta syfte hafva ingeniörerna företagit vidsträckta resor inom Sverige, hvilka
påbörjades hösten 1899 samt fortgått under större delen af de närmast följande
två åren. Härunder har flertalet af de i kommitténs större vattenfallsbok upp¬
tagna vattendrag med däri befintliga fall och forsar besökts för fallundersökningar,
särskildt afvägningar och vattenmängdsmätningar, och hafva resorna anordnats på
sådant sätt, att vattenmängden vid hvarje mätställe om möjligt skulle blifva upp¬
mätt minst två gånger, en gång vid lågvattenstånd under vintern och en gång
vid medelvattenstånd under sommaren. Under dessa resor hafva 216 vattenmängds¬
mätningar samt inemot 200 afvägningar af vattenfall blifvit utförda.
De egentliga undersökningarna i vattendragen afslutades hösten 1901 och
året 1902 har hufvudsakligen användts att bearbeta det insamlade materialet.
2:0) Fallhöjden I regel har fallhöjden blifvit bestämd med hänsyn till vattendragets natur-
^dess^stäm- lutning, i det att så mycket däraf medräknats, som ansetts lämpligen kunna
mande. tillgodogöras vid en enda vattenkraftsanläggning. Sålunda har fallhöjden icke be¬
räknats i förhållande till gränserna för statens ägovälde å stränderna utan i första
hand med hänsyn därtill, att kraften i hela vattenfallet skall kunna uttagas så full¬
ständigt och så ändamålsenligt som möjligt.
Fallhöjderna hafva i allmänhet bestämts genom afvägning med tub, apterad
äfven för distansmätning. Härigenom har afståndet mellan de afvägda brytnings¬
punkterna i vattendraget med lätthet kunnat finnas. I några tvärbranta fall har
höjden kunnat direkt bestämmas genom lodning och vid ett tillfälle har fallhöjden
beräknats medelst en Elfvings afvägningsspegel, hvilken medförts såsom reserv i
Norrbottens och Västerbottens läns fjällområde. Höjdsiffrorna hafva inlagts på till¬
gängliga kartkopior eller särskildt upprättade kartskisser, hvarjämte ofta längdprofiler
uppritats öfver de uppmätta vattenfallen. För vissa längre forsar, hvilka af någon
anledning icke kunnat till viss del eller i sin helhet uppmätas på något af ofvan
angifna sätt, hafva fallhöjderna bestämts med användande af höjdsiffror, som å
öfre och nedre lugnvattenytorna finnas angifna å generalstabens kartblad. Vid
några tillfällen har kommittén godtagit de uppgifter om fallhöjd, som stått att
finna i tillgängliga, af sakkunniga förut verkställda utredningar.
27
ft
I allmänhet har reduktion i fallhöjden ej gjorts med hänsyn till vare sig
fallförlust genom ledningar eller olika vattenstånd, utan den disponibla naturliga
fallhöjden har tagits sådan den befunnits vid mätningstillfället. Beträffande några
modernt bebyggda vattenfall har dock den effektiva fallhöjden angifvits.
För att vinna kännedom om förhållandet mellan olika vattenstånd och däremot
svarande framrinnande vattenmängder har kommittén ansett ändamålsenligt att på
åtminstone ett ställe i de flesta större vattendrag uppsätta vattenståndsskalor och
träffa aftal med lämpliga personer att å dessa skalor göra regelbundna vattenstånds-
observationer. Redan hösten 1899 upprättades åtskilliga sådana observationsstationer
och flera hafva sedermera tillkommit. Då det af flera skäl befunnits praktiskt att
i de norrländska älfvarna uppställa vattenståndsskalorna vid järnvägsöfvergångar, har
kommittén utverkat hos Kungl. järnvägsstyrelsen, att såväl skalornas uppsättande
som deras afösning och vård finge utföras genom järnvägspersonalens försorg enligt
meddelade föreskrifter. Vattenståndsobservatörerna vid dessa stationer hafva er¬
hållit ett årligt arfvode af 25 kronor, som af kommittén utbetalts genom veder¬
börande baningeniörsexpeditioner. Beträffande de öfriga observationsstationerna har
kommittén med lämpliga personer upprättat kontrakt att verkställa afösning af
vattenståndet mot ett årligt arfvode, växlande på olika platser mellan 3 6 och 75
kronor. Dessa kontrakt skulle gälla 2 år och därutöfver intill 3 månader efter
skedd uppsägning. Alla observationer hafva skett i öfverensstämmelse med af
kommittén särskildt gifna »Regler för vattenståndsiakttagelserna», innehållande bland
annat, att vattenhöjden å skalan skall afläsas under den isfria tiden af året en gång
om dagen omkring klockan 8 f. m., men eljest en gång i veckan på bestämd
dag; att afläsningarna skola inskrifvas på vattenståndstabeller — tryckta blanketter,
hvar och en omfattande en månad, hvilka af kommittén tillhandahållits veder¬
börande —; att särskilda anteckningar i tabellerna skola göras om tiden för ovan¬
ligt hastiga förändringar i vattenståndet, isläggning, islossning och dylikt, om isens
tjocklek och om märkligare väderleksiakttagelser, som kunna inverka på vatten¬
ståndet; samt att vattenståndstabellerna, behörigen ifyllda och undertecknade, vid
hvarje månads slut skola insändas till kommittén.
Observatörerna äro fortfarande anställda tills vidare. Under arbetena med
byggandet af statsbanan Gellivara—Riksgränsen hafva observationer i de vattendrag,
som beröras af denna järnväg, ombesörjts af vederbörande arbetsbefäl. Dessa ob¬
servationer hafva dock ej kunnat äga rum med erforderlig regelbundenhet, men,
sedan numera järnvägen öppnats för allmän trafik, skola observationerna där ut¬
föras på samma sätt som annorstädes utefter järnvägslinjerna i Norrland af veder¬
börande banvakter genom järnvägsförvaltningens försorg.
j:o) Vatten-
ståndsiakt-
tagelserna.
28
På följande platser fortgå här ofvan omhandlade vattenståndsobservationer
tills vidare:
Flodsystemets
N:o och namn
|
Vattendragets namn
|
|
|
Observationsstationens
N:o och belägenhet
|
I. Törne älfs
|
Torneträsk
|
ia
|
vid
|
Tornehamn
|
|
Abiskojock
|
ib
|
))
|
kraftstationen
|
1
|
Rautasjock
|
2
|
»
|
järnvägsbron
|
|
Torne älf
|
3
|
))
|
Juckasjärvi
|
|
Lainio älf
|
4
|
))
|
Lannavaara
|
II. Kalix älfs
|
Kalix älf
|
S
|
»
|
Kalixfors (järnvägsbron)
|
,
|
Käjtum älf
|
6
|
»
|
järnvägsbron
|
i III. Råne älfs
|
Råne älf
|
8a
|
»
|
Nattavaara (järnvägsbron)
|
|
» »
|
8b
|
»
|
Niemifors (järnvägsbron)
|
IV. Lule . älfs
|
Kamajock
|
9a
|
»
|
Kvickjock
|
|
Lilla Lule älf
|
9b
|
»
|
Vaikijaure
|
|
Stora Lule älf
|
IO
|
))
|
Aspudden
|
|
Lule älf
|
11
|
))
|
Trångfors (järnvägsbron)
|
i V. Pite älfs
|
Pite älf
|
12
|
»
|
Älfsbyn (järnvägsbron)
|
VII. Byske älfs
|
Byske älf
|
13
|
»
|
Myrheden (järnvägsbron)
|
VIII. Skellefte älfs
|
Petikälfven
|
14
|
))
|
Petiknäs (järnvägsbron)
|
|
Skellefte älf
|
15a
|
»
|
Ballastviken
|
|
» ))
|
15b
|
»
|
Kusfors (järnvägsbron)
|
IX. Ume älfs
|
Vindelälfven
|
16
|
»
|
järnvägsbron
|
|
Ume älf
|
17
|
))
|
Tärna
|
|
» ))
|
18
|
»
|
Vännäs (järnvägsbron)
|
X. Öre älfs
|
Öre älf
|
19
|
))
|
järnvägsbron
|
Lögde älfs
|
Lögde älf
|
20
|
»
|
järnvägsbron
|
Gide älfs
|
Gide älf
|
2 1
|
))
|
järnvägsbron
|
XI. Ångermanälfvens
|
Angermanälfven
|
22a
|
))
|
Maksjön
|
|
»
|
22b
|
»
|
Forsmobron
|
|
Faxälfven
|
23
|
))
|
Långselebro
|
XII. Indalsälfvens
|
T ångböleströmmen
|
24
|
))
|
järnvägsbron
|
|
Undersåkersälfven
|
2 s
|
))
|
Forsaforsen (järnvägsbron)
|
*
'
|
H j ärp eströmmen
|
26
|
»
|
järnvägsbron
|
|
Indalsälfven
|
27
|
))
|
Ytterån (järnvägsbron)
|
|
»
|
28
|
))
|
Krokom (järnvägsbron)
|
|
»
|
29
|
»
|
Ragunda (järnvägsbron)
|
29
Flodsystemets
N:o och namn
|
Vattendragets namn
|
Observationsstationens
N:o och belägenhet
|
XIII. Ljungans
|
Gimån
|
30a vid Torpshammar
|
»
|
3 ob » Grötingebro
|
|
Ljungan
|
31a » Alby (järnvägsbron)
|
|
»
|
31b » Åsarne
|
XIV. Ljusne älfs
|
Ljusne älf
|
32a » Ljusnedalsbro
|
» »
|
32b » Edänge (järnvägsbron)
|
|
Voxna älf
|
33 » Lenninge (järnvägsbron)
|
XVIII. Vettern—Mo¬
tala ströms
|
Motala ström
|
50a » Kongs Norrby
|
XXI. Emåns
|
Emån
|
51 » Jämförs en
|
XXIV. Helgeåns
|
Helgeån
|
52a » Hönjebro
|
XXV. Lagans
|
Lagan
|
53a » Skillingaryd
|
))
|
53c » Laholm
|
XXVI. Nissans
|
Nissan
|
54 » Johansfors
|
XXVII. Ätrans
|
Ätran
|
55 » Bällsfors
|
Vid ia— 2, 5, 6, 8a, 8b, n —14, 15b, 16, 18 — 21, 22b~3ia, 32b
och 33 utföras observationerna genom järnvägspersonalens försorg.
På följande platser hafva vattenståndsobservationer utförts, men upphört:
Flodsystemets
N:o och namn
|
Vattendragets namn
|
Observationsstationens
N:o och belägenhet
|
II. Kalix älfs
|
Kalix älf
|
7 vid Nivå
|
XXIV. Helgeåns
|
Helgeån
|
52b » Dufvemölla
|
XXV. Lagans
|
Lagan
|
53b » Hjulsnäs
|
XXX. Örekilsälfvens
|
Örekilsälfven
|
57 » Bråland
|
Slutligen hafva för kommittén varit tillgängliga uppgifter om af enskilda per¬
soner anordnade vattenståndsiakttagelser vid följande platser:
Flodsystemets
N:o och namn
|
Vattendragets namn
|
Observationsstationens
N:o och belägenhet
|
XV. Gafleåns
|
Storsjön
|
34 vid Forsbacka (Storsjön)
|
XVI. Dalälfvens
|
Dalälfven
|
35 » Idre
|
|
))
|
35 » Särna
|
30
Fortsättning
af vatten-
ståndsobsevva-
tioner na.
4:0) Vatten-
mängdsmät¬
ningarna.
Flodsystemets
N:o och namn
|
Vattendragets namn
|
|
|
I
Observationsstationens
N:o och belägenhet
|
|
Dalälfven
|
35
|
vid
|
Älfdalen
|
|
))
|
36
|
»
|
Avesta
|
|
))
|
36
|
»
|
Gysinge
|
|
»
|
36
|
))
|
Söderfors
|
|
»
|
36
|
))
|
Älfkarleö
|
XVIII. Vettern—Mo-
|
Motala ström
|
50b
|
»
|
Motala
|
tala ströms
|
» »
|
50b
|
»
|
Norsholm
|
XXIX. V enern — Göta
älfs
|
Jösseälfven
|
56
|
))
|
Jössefors (Stjälpet).
|
Med ledning af samtliga sålunda kommittén tillhandakomna vattenstånds-
uPPg‘fter hafva vattenståndsdiagram uppritats, hvilka återfinnas i den till kommitténs
större vattenfallsbok hörande bilagan »Vattenståndsplanscher». Vid upprättandet af
dessa diagram har, om vattendraget vid mätningen varit isbetäckt, hänsyn om
möjligt tagits till isens tjocklek och vattenståndet ansetts vara sådant det skulle
hafva varit, därest istäcket aflägsnats.
Samtliga här ofvan uppräknade observationsstationer hafva angifvits på en
öfversiktskarta, som är inhäftad i bilagan "Vattenståndsplanscher».
I underdånigt utlåtande den 22 april 1902 angående förslag till allmän plan
för verkställande af hydrografiska undersökningar inom landet har kommittén, enär
såväl den praktiska som den vetenskapliga betydelsen af dylika iakttagelser ganska
väsentligt minskades, om serierna blefve behäftade med större afbrott och luckor,
hemställt, att de af kommittén anordnade vattenståndsiakttagelserna måtte omedelbart
fortsättas, äfven sedan kommitténs verksamhet upphört.
Därest iakttagelserna komme att fortsättas, tillåter sig kommittén framhålla
vikten däraf, att skalorna tid efter annan inspekteras.
Vattenmängdsmätningarna hafva afsett att utröna dels sommarvattenmängden,
dels vinterlågvattenmängden, hvaremot direkta högvattenmängdsmätningar icke hafva
förekommit.
Den vid en viss tidpunkt i ett vattendrag framrinnande vattenmängden har
bestämts antingen
3i
a) genom sektionering af vattendraget och mätning af vattnets hastighet med
särskilda strömmätningsinstrument eller stundom endast med flottörer;
b) genom uppmätning af dammöppningar samt beräkning af vattenmängden
medelst vedertagna formler; eller
c) på grund af kännedom om fallhöjd och befintliga motorers effekt.
Hufvudsakligen har det under a) angifna sättet kommit till användning,
hvarvid begagnats antingen en från A. Ott i Kempten, Bayern, för Uppsala läns
hushållningssällskap införskrifven, till kommitténs disposition benäget ställd ström¬
mätare, försedd med elektrisk strömslutare och räkneapparat, eller ock en af kom¬
mittén från G. V. Lyth i Stockholm inköpt strömmätare utan elektrisk räkneapparat.
Med det förra instrumentet kunde mätningarna utföras med betydligt större hastighet
och säkerhet än med det senare, som emellertid på grund af sin ringa vikt väl
lämpade sig för de svåra färderna i de lappländska fjälltrakterna. Vid sektionering
har en galvaniserad järn- eller ståltrådslina spänts öfver vattendraget och sektionerna
utmärkts genom bläckor i träd, genom nedslagna pålar eller på annat sätt. Vattenytan
i sektionen har vid mätningstillfällena afvägts i förhållande till vissa fixpunkter.
Pejlingarna inom sektionen äro verkställda med stång eller vid större djup genom
lodning med korta afstånd mellan pejlingspunkterna. Vattnets hastighet har upp¬
mätts dels endast i ytan — egentligen blott i sektioner med betydlig vattenhastighet
och storstenig botten —, dels i jämnt fördelade punkter på vertikaler från bottnen
till ytan. Afståndet emellan vertikalerna gjordes beroende på vattendragets bredd
samt strömmens större eller mindre jämnhet. Sällan förlädes punkterna för hastig-
hetsmätningarna tätare än till hvarannan af pejlingspunkterna.
Att finna för mätningarna lämpliga sektioner har stundom vållat besvär och
tidsutdräkt. Och dessa svårigheter hafva gifvetvis ökats, i samma mån man längs de
norrländska älfvarna nalkats fjällen, där vattendragen oftast framgå med stor lutning,
skärpa- krökningar och ojämn, klippuppfylld botten.
Särskilt i dessa trakter var det sällan man lyckades finna lämpliga mät
ställen i närheten af vattenståndsskalor eller större vattenfall eller fallsträckor. Vin¬
tertiden, då lågvattenmätningarna skulle göras och då allt var täckt af snö och is,
ökades dessa svårigheter betydligt, synnerligen i trakter, där man ej haft tillfälle
att förut vid barmark rekognoscera vattendragen. För att komma ned till vattenytan
hade man då att hugga upp vakar genom ända till metertjock is samt sedan under
mätningens förlopp hålla dessa fria från issörja, som snart bildades i den skarpa
kylan af stundom ända till — 30 C. Endast genom att vid afläsningen värma
instrumentet (det Lythska) kunde det hållas fritt från is, som genast bildades, då
det togs upp ur vattnet.
Med tillhjälp af ytflottörer hafva i en del sektioner, belägna i närheten af
vattenståndsskalor, utförts kompletterande vattenmängdsmätningar.
I de norrländska älfvarna utfördes mätningarna på en del ställen sålunda:
32
jämnt fördelade öfver hvarje tredjedel af älfbredden släpptes genom sektionen
ett antal flottörer. För hvar och en observerades tiden och uträknades hastig¬
heten, därvid 85 % af medelythastigheten för hvarje tredjedel af älfbredden antogs
vara medelhastighet för motsvarande del af sektionen.
I några alfvar inom Götaland, där sektioner finnas i omedelbar närhet af
vattenståndsskalor och där vattenvariationerna vid skala och sektion äro lika, har
det ålegat vattenståndsobservatörerna att anställa hastighetsmätningar medelst flottörer
vid hvarje decimeters skillnad i vattenståndet.
De här ofvan under b) och c) angifna sätt för vattenmängdernas bestäm¬
mande hafva användts vid helt och hållet öfverbyggda vattendrag.
För att i naturliga sektioner bestämma vattenmängderna på grund af hastig¬
hetsmätningar har uppritning på rutpapper och uträkning verkställts på något af
följande sätt:
1:0) Sektionen AIOKA i vattendraget uppritas (Fig. 1); de i hvarje punkt
å vertikalerna BK, DM, FO och HQ (vattendjupen) uppmätta hastigheterna af-
Fig.
1
33
sättas i horisontal riktning, sålunda t. ex. för vertikalen FO linjerna v1—v5.
Genom sammanbindning af dessa punkter erhålles kroklinjen RS och såmedelst
bildas arean FRSO (den s. k. hastighetsarean), representerande den samtida för¬
flyttningen i strömriktningen per sekund af samtliga vattenpartiklar i vertikalen
(Fig. a). Hastighetsarean uträknas eller uppmätes med planimeter. Medelhastig¬
heten v erhålles genom division af hastighetsarean med vattendjupet och utsättes
i vertikal riktning uppåt från punkten F. På samma sätt förfares i hvarje vertikal,
där hastighetsmätning verkställts, hvarigenom erhållas punkterna B1, D1, F1 och
H1. Genom sammanbindning af dessa punkter uppstår kroklinjen AB'D’F‘H'1.
Från denna linje (den s. k. hastighetskurvan) erhålles medelhastigheten äfven
vid de vertikaler, där hastighetsmätning icke ägt rum. Sedan man på ofvan
anförda sätt funnit hastighetsareornas storlek för hvarje vertikal i sektionen, erhålles
den mellan två vertikaler framrinnande vattenmängden genom multiplikation af de
båda motsvarande hastighetsareornas medeltal med afståndet mellan vertikalerna, då
alltså summan af de sålunda Beräknade vattenmängderna utgör hela den fram¬
rinnande vattenmängden.
2:0) Sektionen uppdelas i skikt eller lameller så fördelade, att de hastig-
hetsmätta punkterna komma att ligga i hvarje lamells midt (Fig. 2). Produkten
af hvarje lamells area och hastighet är den för hvarje lamell motsvarande vatten¬
mängden 'och summan af alla dessa produkter är den framrinnande vattenmängden
per sekund.
—!---
T —
-4-- _
' T
Fig. 2.
3:0) (Harlachers metod.) På hvarje vertikal afsättes från den horisontala
vattenlinjen (A — I, fig. 1), i en för figuren lämplig skala, en längd, som mot¬
3
3+
svarar produkten af vattendjupet och medelhastigheten, hvilken senare erhållits
enligt 1:0). De sålunda funna punkterna sammanbindas med en kurva ATUXYI.
Den area, som begränsas af denna kurva och den horisontala vattenlinjen, represen¬
terar hela vattenmängden, som sålunda kan direkt uppmätas medelst användande
af ytenhet, uppritad enligt de antagna skalorna.
Där endast ythastigheter blifvit uppmätta, har förfaringssättet varit lika med
ofvanstående med iakttagande däraf, att, såsom förut anmärkts, medelhastigheten
antagits utgöra 85 % af ythastigheten.
För den händelse vattendraget vid mätningarna varit isbetäckt, har naturligt¬
vis hänsyn tagits därtill.
I det såsom bilaga till kommitténs större vattenfallsbok hörande bandet
»Vattenmängdsplanscher» återfinnas de sålunda uppritade sektionerna, därvid för
hvar och en angifvits mätningens datum, vattenytans djup under fixpunkt vid mät-
ningstillfället, bottnens beskaffenhet, medelhastigheten (v) för hela sektionen samt
förhållandet mellan största ythastigheten och nämnda medelhastighet. Uträkningar
af genom dammluckor och öfver skibord framrinnande uppmätta vattenmängder äro
äfven införda i bandet »Vattenmängdsplanscher».
Yattenmängdsmätningar hafva genom kommittén utförts på nedan angifna
ställen och tider:
Flodsystemets
N:o och namn
Mätställe
Mätningstillfällen
I. Törne älfs Abiskojock
22 j 4 1900.
» vid utloppet
Torne älf vid Vittangi
Vittangi älf ofvanför Sevojoki
Nakerijock vid järnvägen
Torne älf vid Vackokoski
Rautasjock vid Rautassaari
22/8 1899, 2iU !900.
2% 1899, n/4 1900-
3V4 I9°°, 6/» I9°°-
'9/s 1899, I2A ^oo-
3'/g 1899, n/4 1900, '4/g 1901.
» » » Saarikoski
Torne älf vid Junosuando
Bifurkationen Pipiö
Lainio älf vid Lannavaara
» » vid Tievakoski
i6/4 1900.
2/9 1899.
7/4 1900.
12 / 8 19OI.
1 I2/& 1901.
9/4 1900.
» » » Lainio
Torne älf vid Pajala
» » » Raaketniva
.7/9 1899.
% 1899-
!8/8 1901-
35
Flodsystemets
N:o och namn
|
Mätställe
|
Mätningstillfällen
|
II. Kalix älfs
|
Kalix älf ofvanför järnvägsbron
|
9U 19°°) 2% 1901.
|
|
» - » » föreningen med Kajtum älf
|
2% 1 §99) I4/4 1900.
|
|
Kajtum älf vid järnvägsbron
|
’9/4 1900, 2I/8 1901.
|
|
» » » Killingi
|
'/io 1900.
|
|
Kalix älf vid Piilikurkio
|
*4/4 1900.
|
|
» » » Lappeasuando
|
26/9 1899-
|
|
» » » Katkoniemi
|
23A> i899, 6A 190°-
|
|
o » » Ylikodanmännickö
|
i8/9 1899.
|
|
» » ofvanför Tärändö älfs inflöde
|
I3A 1899; 3/4 19°°> ‘% 1901.
|
|
larändö älf ofvanför inflödet i Kalix älf
|
,3/9 1899, 4/4 1900,10/g I90I.
|
|
Kalix älf vid Palinpalo
|
I2A 1899, 3/4 1900, '% 1901.
|
|
Lina älf mellan Saukokoski och Saarikoski
|
2/& 1900.
|
|
» » vid utflödet i Ängesån
|
24/g 1901.
|
III. Råne älfs
|
Råne älf vid Nattavaara
|
26/4 1900.
|
|
» » » Brännberg
|
6/s 1900.
|
|
Livasälfven
|
,8/7 I9OO.
|
|
Råne älf vid Niemifors
|
4/s> 20/7 1900, 29/8 1901.
|
IV. Lule älfs
|
Melädno vid Virijaure
|
6/» I90I.
|
|
Stora Lule älf vid Virijaure
|
5/g 1900.
|
|
Teusaälfven vid utloppet ur Langasjaure
|
I7/9 1900.
|
|
Stora Lule älf ofvanför Harsprånget
|
6/4 1900.
|
|
» » » vid Aspudden
|
24/9 1900.
|
|
Muddusjock
|
25/9 1900.
|
|
Kamajocks tillflöde Njåtsosjock
|
2°/y 1901.
|
|
» » Slihtajock
|
3‘/7 I9OI.
|
Kamajock nedanför Slihtajock
|
;9/7 1901.
|
» vid Kvickjock
|
24/4) 2V» 19°°) I7/4- 26/; 4 90I-
|
Tarrajock ofvanför Tarraure
|
% 1900.
|
» nedanför Njunjes
|
3°/4 1900.
|
Lilla Lule älfs biflod Smäda Ädno (Black-
|
|
älfven) ofvanför Passe Kårtje
|
'3/9 1900.
|
Blackälfven vid Tjåmotes
|
22 U 1900.
|
|
Lilla Lule älf vid I.uspiskäret
|
3°/4 1900.
|
|
» » » » Mattisudden
|
27/7 1900, >/9 1901.
|
36
Flodsystemets Matställe
N:o och namn
|
Mätningstillfällen
|
Lule älf vid Andeviksudden
|
28A> 24/7 19°°> 3,/s
|
» » » Trångfors
|
5/s 1900.
|
V. Pite älfs Pite älf nedanför Pjeskejaure
|
22 / 8 19OO.
|
Luoddejock vid Mäkakjaure
|
23/8 1900.
|
Pite älf i Abmorfallets hufvud
|
'9/g 1900.
|
Abmorälfven
|
4/g 1901.
|
Pite älf ofvanför Benbryteforsen
|
8/9 '901-
|
Vargisån
|
24/8 1900.
|
Pite älf vid Vidsel
|
2s/g 1900.
|
Manjärvån
|
25/g 1900. .
|
i Pite älf vid Älfsbyn
|
1900, 4/g 1901.
|
Tvärån vid Kallträsk
|
28/8 1900.
|
» » Teugerträsk
|
27/8 1900.
|
» nedanför Granträsk
|
27/8 1900.
|
Lill-Pite älf vid Kohlerträsk
|
29/8 1900.
|
VI. Åby älfs Åby älf vid järnvägen
|
3°/8 1900.
|
» » » Klubben
|
V9 3 900-
|
VII. By ske älfs Byske älf vid Myrheden
|
75’ V9 1 9°°j 4/9
|
VIII. Skellefte llånekjock
|
14/ 8 1900.
|
älfs Besijaurebäcken
|
12/8 1900.
|
Skellefte älf i Simselet ofvanför Hornafvan
|
i6/8 1900, '3/8 1901
|
» » i Ringselet » »
|
i2/4 1901.
|
,i Rebnisströmmen
|
*7 8 1901.
|
Malån vid Militärvägen
|
8/g 1900.
|
» » utloppet i Skellefte älf
|
% 1900, 6/g 1901.
|
Skellefte älf vid Svansele
|
% 1900, 5/g 1901.
|
» » » Kusfors
|
7/5 1900.
|
IX. Ume älfs Ume älf nedanför Syterbäcken
|
25/y I9OO.
|
Jovattnet
|
24/7 1900.
|
» vid Tärna
|
23/7 1900, 4/4, 23/8 I
|
Björk vattnet
|
;277 1900.
|
» vid Gardikforsen
|
V4 4 90I.
|
37
Flodsystemets
N:o och namn
|
M ä t s t ä 11 e
|
Mätningstillfällen
|
|
Björkvattnet vid Barsele (Nysele)
|
21 / <) 1900.
|
|
Lycksbäcken
|
25/9 1900.
|
|
Ume älf vid Lycksele
|
’A> 25A l90o.
|
|
Vindelälfven vid Gautsträsk
|
3V7 1900, 8/4 1901.
|
|
» » Kraddselet
|
2/8 1900.
|
|
Lajsälfven
Lajsälfvens tillflöde Vejeströmmen vid
|
8/s 1900.
|
|
Gautojaure
|
8/g 1900.
|
|
Vindelälfven vid Sorsele
|
j4/9 190O.
|
|
» » Vindelgransele
|
,2/9 I9OO.
|
|
» » Vormsele
|
i6/9 i 9°°-
|
|
» » F.kornsele
|
2/4 1900, 7/9 1901.
|
X. Öre älfs
|
Norrån
|
27/9 1900.
|
|
Öre älf vid Storforsen
|
3/I0 1900, 15/4, '% 1901.
|
XI. Ångerman-
|
Ångermanälfven ofvanför Hällforsen
|
26/i 1900.
|
älfvens
|
» vid Harrselsforsen
|
28/3 1901.
|
|
» i Harrselet
|
i2/7 1900, 28/8 1901.
|
|
» vid Volgsjön
|
28/j 1900.
|
|
Vojmån
|
29/3 1900.
|
XII. Indalsälf-
|
Undersåkersälfven vid Forsaforsen
|
9A> 2/i0 1901.
|
vens
|
Hjärpeströmmen vid järnvägen
|
'% 4/io 1901 ■
|
|
Storån
|
6/io I901 •
|
|
Indalsälfven vid Krokom
|
‘3A> 8/io I 9° 1 •
|
|
Hårkan
|
'%° 1901.
|
|
Indalsälfven vid Ragunda
|
’7A- I2/9 1901.
|
XIII. Ljungans
|
Ljungan vid Åsarne
|
'V 4’ 19 / 9 I9°I-
|
|
» ofvanför Alby
|
,8/4 1901.
|
|
Gimån vid Idsjöbron
|
'4/9 1901.
|
XIV. Ljusne älfs
|
Ljusne älf vid Ljusnedal
|
6A> 26A ^oi.
|
|
» » , Tefån
|
26/9’ 1901.
|
|
» » vid Hede
|
4A> 27A ^o1-
|
|
» » » Fide
|
21 /3> 'A*> 2,/.o 1901-
|
|
Voxna älfs tillflöde Björnån vid Högforsen
|
* 2110 I90I-
|
38
Flodsystemets
N:o och namn
M ä t s t ä ] 1 e
Mätningstillfällen
Voxna älf vid Rullbo
» » » Blommaberg
»
sjön
» » tillflöde Grvekån vid Matts
myra
j j » älf vid Lenninge
Ljusne älf vid Landa
» » » Ljusne
XVI. Dalälfvens( Storån vid Sångforsen
» (Öster-Dalälfven) vid Idre
Fjätälfven
Öster-Dalälf
; » »
» ))
Görälfven
Myckelängsbron ( »
Rotälfven vid Långö
Dalälfven vid 'Avesta
» » Älfkarleby
XVII. Mälaren—
Norrströms
XVIII. Vettern—
Motala ströms
XIX. Storåns
XXL Emåns
XXII. Snärjbäc-
kens
»
Bomhus vid Hyttön
Uggelforsån, ett tillflöde till Hedströmmen,
vid Skärviken
Kolbäcksån vid Strömsholm
Sagån vid Nvkvarn
Motala ström vid Kongs Norrby
Storån vid Göthestorp
Emån vid Järnforsen
Snärjbäcken vid Ebbegärde
1 V>0
|
1901
|
l6/.o
|
1901.
|
1V10
|
1901
|
1 V>0
|
1901.
|
1V 3’
|
3/6, 2'
|
*375>
|
22/m
|
26/io
|
1901.
|
V»I
|
1901.
|
4/n
|
1901.
|
' 4/n
|
I 901.
|
7/n
|
1901.
|
1 3°/,0
|
1901.
|
' 2<V3’
|
‘77
|
29/j
|
1901.
|
I3/7
|
1901.
|
1 U>h
|
1901.
|
2”/ 4
|
1901.
|
29 u
|
1901.
|
29A
|
1901.
|
29/4
|
1901.
|
| ,3/7
|
1901.
|
2'/6
|
1900.
|
1 ”/ 7
|
1901.
|
22A
|
1899.
|
i27/..
|
1901.
|
'12! i
|
1900,
|
:25/n
|
1901.
|
/ 4 1902.
1901.
39
/
Flodsystemets
N:o och namn
|
Matställe
|
I
Mätningstillfallen
|
XXIV. Helgeåns
|
Helgeån vid Hönjarum
|
27/2 190O.
|
|
» » Torsebro
|
6/n 1899, 28ö 19°°-
|
|
» » » vid »trånga passet»!
|
9/l 1 i899-
|
XXV. Lagans
|
Lagan vid Skillingaryd
|
9/j 1900.
|
|
» » Hjulsvik
|
5/3 1900.
|
|
» » Laholm
|
25/,0 1899-
|
XXVI. Nissans
|
Nissan vid Johansfors
|
l6/.o 1899, ,8/n !90I.
|
XXVII. Äträns
|
Ätran vid Bällsfors
|
,0/io i899> 2%> ^O1-
|
XXVIII. Viskans
|
Häggån vid Grimskulla
|
1 ‘/ii I 901 •
|
|
» » Hjälltorp
|
I2/” I90I-
|
|
Slottsån vid Svansjö
|
*3/,, I901-
|
|
» » Öresten
|
I90I.
|
XXIX. Venern
|
Gullspångsälfven vid Gullspång
|
3°/I0 1901.
|
Göta älfs
|
Tädan vid Ullervadsbron
|
2/h 1901.
|
|
Flian, ett tillflöde till Lidan, vid Bränne-
|
|
|
bergsbro
|
Vu *9°*-
|
|
Ett tillflöde till Byälfven vid Hälgeboda
|
4/1 1901.
|
|
» » » » » Helgeboda
|
V7 19DI•
|
1
|
» » » » vid Kyrkeskogskvarn
|
5/7 1901.
|
|
» » » » » Vaggebron
|
2/7 1901-
|
|
Nore älf, ett tillflöde till Byälfven, vid
|
|
|
Åmotfors
|
3/7 1901.
|
|
jösse älf, ett tillflöde till Byälfven, vid
|
|
|
Jössefors
|
28/(> i901-
|
|
Gatsälfven, ett tillflöde till Byälfven, vid
|
|
|
Gatekvarn
|
8/7 1901.
|
|
Kjässelnälfven, ett tillflöde till Byälfven, vid
|
|
|
Kjässeln
|
9/- 1901-
|
|
Torpsälfven, ett tillflöde till Byälfven, vid
|
|
|
'korps kvarn
|
10/7 1901.
|
XXX. Örekils-
|
|
|
älfvens
|
Örekilsälfven vid Bråland
|
4/io 1899.
|
4o
Jområdenas . Beträffande de vattenfall, där antingen icke några vattenmängdsmätningar
bestämmande. blifvit gjorda eller sådana visserligen utförts, men vid olämpligt vattenstånd, hafva
vattenmängdsberäkningarna grundats på det kända förhållande, att vattenmängderna
i tvänne närbelägna naturliga, d. v. s. ej reglerade, vattendrag i viss mån förhålla
sig till hvarandra såsom dessas vattenområden, förutsatt att områdena till läge,
nederbördsmängd och naturbeskaffenhet äro likartade.
I detta sammanhang må ock omnämnas, att genom vattenståndsobserva-
tionema i jämförelse med afrinningskurvorna styrkts, att för de alfvar, som hafva
sina källor i fjälltrakterna, det ojämförligt största tillskottet till den i dem under
sommarhalfåret framflytande vattenmängden lämnas af smältvatten från snöfält och
glaciärer och att således, hvad dessa alfvar beträffar, sommarvattenmängderna, för¬
delade på ytenheten af deras områdens arealer, växa från hafvet mot källan.
Direkta mätningar i sådana alfvar, som komma från större glaciärområden, synas
ock gifva vid handen, att glaciärerna i likhet med större sjöar verka såsom ett
slags ackumulatorer för vattenvariationers utjämnande.
Uppmätning af vattenområdena, såväl de särskilda fallens som mätställenas,
har naturligtvis varit nödig och har denna verkställts på det bästa kartmaterial, som
för närvarande finnes att tillgå. Därvid har användts generalstabens karta öfver
Sverige, skala i : 100,000 för södra Sverige och 1 : 200,000 för norra Sverige,
så långt detta kartverk varit utgifvet, samt i öfrigt följande svenska kartor:
Karta öfver Västerbottens län, utgifven år 1882 afP. A. Kjellerstedt (skala 1 : 250,000);
» » Jämtlands län af J. Albin, fullbordad år 1866 (skala 1 : 200,000);
» » Provinsen Hälsingland, utgifven år 1851 af P. H. Widmark och revi¬
derad år 1900 (skala 1 : 200,000);
» » Kopparbergs län, utgifven år 1879 af generalstaben (skala 1 : 200,000),
» » Särna socken och Idre kapellag af Kopparbergs län, utgifven år 1895
af Wilh. Pettersson (skala 1 : 200,000);
» » Älfdalens socken af Kopparbergs län, utgifven år 1891 af Wilh. Petters¬
son (skala 1 : 200,000) samt
» » Värmlands län, utgifven år 1897 generalstabens litografiska anstalt
(skala 1 : 200,000).
För uppmätning af vattenområden, som till någon del falla inom Norge, har
användts » Topografisk kart overNorge» i skala 1 : 100,000. Trollhättans vattenområde
har uträknats på N. Selanders karta öfver Sverige i skalan 1 : 500,000. Vatten¬
delarna mellan de olika områdena hafva å kartorna utmärkts med röd färg och
för att särskilja flodsystemen har dessutom vattendelaren mellan dem belagts med
grön färg. Invid hvarje fall, fors och mätställe är det tillhörande vattenområdets
areal i kvadratkilometer angifvet med röd färg inom en cirkel. Fallen äro utmärkta
med ett tjockt tvärstreck och forsarna äro till hela sin längd uppdragna med röd
färg. Flodsystem, fall och forsar äro å kartorna betecknade med samma nummer
4i
som i kommitténs större vattenfallsbok. Dessa nummer hafva å kartorna inskrifvits
med understrukna blå siffror. Matställena äro utmärkta genom påstämplade, lik-
sidiga blå trianglar.
Dessa kartor äro inbundna i tre band och bilagda den större vattenfallsboken
under rubrik »Vattenområdeskartor».
Uti Riksdagens ofta åberopade skrifvelse den 2 maj 1898 uttalas såsom ^^ängds-”
önskemål, att vattenfallens approximativa krafttillgång måtte beräknas efter fallhöjd begreppen.
och medelvattenmängd. Då emellertid med ett vattendrags medelvattenmängd torde
förstås den under året afrinnande totala vattenmängden jämnt fördelad under årets
alla månader eller dagar, måste häraf framgå, att den på sådant sätt funna medel¬
vattenmängden i regel blifver större än den, som i allmänhet kan komma till an-
vändning för industriellt ändamål. Enär snarare den under normala förhållanden
framrinnande lågvattenmängden bör tjäna till utgångspunkt vid bestämmandet af ett
vattenfalls nyttiga energiförråd, har kommittén vid sina beräkningar icke utgått från
medelvattenmängden, utan från den normala lågvattenmängden. Men då det där¬
jämte för tillgodoseende af vissa industriella behof kan antagas vara af vikt att
känna den vattenmängd, som under större delen af året alltid är att påräkna, har
kommittén ock sökt bestämma denna vattenmängd och för densamma användt
uttrycket den industriella medelvattenmängden.
Beträffande i det närmaste alla statens mera betydande vattenfall har kommittén
därför sökt lämna uppgift om såväl lågvattenmängden som den industriella medel¬
vattenmängden. Med det förra uttrycket förstås den minsta vattenmängd, som i
ett visst vattendrag under ett eller flera år iakttagits eller beräknats och hvilken
vattenmängd följaktligen kan antagas såsom den, hvilken med säkerhet alltid kan
vara att påräkna i vattendraget. Den industriella medelvattenmängden betecknar den
vattenmängd, som kan beräknas vara under omkring 9 månader af året för indu¬
striellt ändamål ständigt tillgänglig och som alltså under en längre följd af år
endast undantagsvis kan komma att under nämnda 9 månader understiga den sålunda
beräknade.
I fråga om några af de norrländska älfvarna har kommittén i sin större
vattenfallsbok jämväl lämnat uppgift om sommarlågvattenmängden, d. v. s. den minsta
vattenmängd, som under sommaren (sommarhalfåret) vanligen framrinner i vatten¬
draget. Att känna denna vattenmängd kan vara af vikt för viss användning af
vattenfall.
Slutligen har, där så kunnat ske, uppgift lämnats om den exceptionella låg¬
vattenmängden och om högvattenmängden, d. v. s. den minsta och den största i
vattendraget hittills iakttagna.
För att bestämma den ungefärliga storleken af den industriellt nyttiga vatten- 7:0) Afrin■
mängden (lågvattenmängden, den industriella medelvattenmängden och sommarlåg- kZvor'na.
vattenmängden) i de särskilda vattenfallen hafva uppkonstruerats s. k. afrinnings-
c)amZicliat vattdnst
42
kurvor för de sektioner, som befunnit sig yid eller i närheten af vattenståndsskalor
och där minst två vattenmängdsmätningar vid olika vattenstånd utförts. Därvid
har tillgått på följande sätt.
Den uti en sektion vid hvarje tillfälle uppmätta vattenmängden och det sam¬
tidigt rådande vattenståndet hafva ul märkts på två i rät vinkel mot hvarandra
dragna linjer, på den horisontala linjen vattenmängden och på den vertikala vatten¬
ståndet. Har vattenståndsskalan stått i sektionen eller det eljest vid mätningstill-
fället inträffat, att vattenstånden vid sektionen och skalan varit lika, har vatten¬
ståndet direkt hänförts till skalan och linjernas skärningspunkt förlagts till skalans
nollpunkt. I annat fall har vattenståndet i sektionen afsatts på skalan, hvarefter
man inpassat skalindelningen så godt sig göra låtit mellan vattenståndet på skalan
och i sektionen. Från de två vid hvarje mätningstillfälle på de särskilda linjerna
sålunda funna punkterna hafva vinkelräta linjer dragits tills de träffats i en punkt.
Den kroklinje, som sammanbinder sistberörda punkt med den eller de öfriga
punkter, som på liknande sätt i sektionen erhållits, kallas sektionens afrinnings-
kurva. Med tillhjälp af denna kurva kan man sedan finna den ungefärliga i sek¬
tionen framrinnande vattenmängden vid hvilket vattenstånd som helst. (Jämför Fig. 3).
TU-\- 'rrv
o
|
0
Sarfi fn ä^båro-mdt-T! ttjV_
|
£
tf
tf
^Ojpr
'K -
-3 -
1 r
V-
DS
1
. rf
^ «
|
1 3^
3 § /
J^Snd-u.SL7~ m
|
i
i
ehelvatten ■
|
0»
|
O /
t) /
vV»/
'ny
|
1
1
1 la,QV<xtto.r
|
kT"' -
I
l
- I
|
t /
« /
•0 '
^ //
|
t
1
1
1
|
"j—-
1
1
1
|
i
i
|
11 1 1
/ 3
O04
|
h1 '
t c
|
' 1 1 l 1
r°
1 ij
|
_
tW ' h/im.
}
|
0 - sektion Uns clju.pa.stijou rikt.
‘jtoeh ti i aro uppmätta vattenmänycler ■fy ac^-
tip aro vid Ld.ava.tlen.] indu-str. medel - och. vidt Som-
vn a-rLolj vatten stccnd ur
cLol vcithen-mdncjddmov.
Ctjr-L in. rv-vncjskurvcc-n hav T idel -
Fig 3-
Om vid vattenmängdernas uppmätning vattendraget varit isbelagdt, har vatten¬
ståndet hänförts till vattenytan, sedan istäcket tänkts aflägsnadt.
För att på en afrinningskurva finna t. ex. den industriella medelvatten¬
mängden har man att med ledning åt under en följd af år, ju längre dess bättre,
43
uppritade vatt enst åndsdiagram för ifrågavarande vattendrag uppsöka det lägsta vatten^
ståndet under den tid, industriel! medelvatt enm ängd antages framrinna i vattendraget.
Sedan detta medelvattenstånd funnits, uttages den industriella medelvattenmängden
ur kurvan på ofvan angifvet sätt.
Som emellertid de af kommittén anordnade vattenståndsmätningarna pågått
endast 2 till 3 år samt de till vattenståndsskalor hänförliga vattenmängdsmätmngarna
varit alltför fåtaliga, äro de af kommittén lämnade vattenmängdsuppgifterna icke
så säkra, som önskligt hade varit.
På grund af verkställd utredning om Dalälfvens årliga lågvattenstånd vid
Älfkarleö allt ifrån år 1765 har kommittén funnit, att lågvattenmängden under år
1900 i Dalälfven och älfvarna norr därom kan anses såsom medellågvattenmängd
i dessa älfvar.
Afrinningskurvor, tillhopa 41, hafva uppritats för följande älfvar och platser:
Alfvens namn.
Mätstäl/et.
Torne älf
|
vid Vittangi
|
Vittangi älf
|
» Saarikoski
|
Lainio älf
|
» Raaketniva
|
Tärändö älf
|
» Tärändö
|
Kalix älf
|
» Kalixfors
|
Kajtum älf
|
» järnvägen
|
Kalix älf
|
ofvanför Tärändö ä
|
» »
|
nedanför Tärändö i
|
Råne älf
|
vid Niemifors
|
Kamaj ock
|
» Kvickjock
|
Lilla Lule älf
|
» Mattisudden
|
Lule älf
|
» Andeviksudden
|
Pite älf
|
» Älfsbyn
|
Byske älf
|
» Myrheden
|
Skellefte älf
|
ofvanför Hornafvan
|
» »
|
vid Kusfors
|
Ume älf
|
» Tärna
|
» »
|
» Lycksele
|
Ångermanälfven
|
ofvanför Malgomaj
|
Undersåkersäl fven
|
vid Forsaforsen
|
Hjärpeströmmen
|
» järnvägen
|
Jndalsälfven
|
» Krokom
|
))
|
» Ragunda
|
44
8: o) Vätte n-
uiängdsberäk-
niet gar na och
kraftbeloppen
Ljungan
Ljusne älf
» »
» »
» »
Yoxna älf
Öster-Dalälfven
Dalälfven
»
Motala ström
» »
Emån
Helgeå
Lagan
»
Nissan
Ätran
Jösseälfven
vid Asa me
» Ljusnedal
» Hede
» Edänge
» Landa
■» Lenninge
» Älfdalen
» Avesta
» Älfkarleby
» Motala
» Norsholm
» Järnforsen
» Hön jarum
» Hjulsnäs
» Laholm
» Johansfors
» Bäl lsfors
» Jössefors.
Med undantag af afrinningskurvan för Dalälfven vid Älfkarleby, hvilken för¬
varas i det »Älfkarleby vattenfall» bilagda konvolut, finnas alla dessa kurvor,
ordnade efter flodsystem, samlade i ett band med rubrik »Afrinningskurvor»,
hvilket band utgör bilaga till kommitténs större vattenfallsbok.
Vid vattenmängdsberäkningarna har så tillgått, att, sedan den vid eller i när¬
heten af något fall direkt uppmätta eller uppskattade eller ur en äfrinningskurva
härledda, industriellt nyttiga vattenmängden reducerats till liter per sekund och
kvadratkilometer af vattenområdet, motsvarande vattenmängd med iakttagande af
de reduktioner, som af läget, de topografiska förhållandena, sjöprocenten (d. v. s.
förhållandet mellan insjöar och vattenområdet) in. m. kunna betingas, uppskattats
likaledes i sekundliter per kvadratkilometer (sl. pr km.2) för det eller de inom
samma eller närgränsande vattendrag belägna fall, hvilkas vattenområden äro jäm¬
förliga med det som lagts till grund för beräkningen. För ett och annat fall
hafva af brist på mätningar och vattenståndsobservationer icke heller på sistberörda
sätt vattenmängderna kunnat bestämmas. Vattenmängden har då måst uppskattas
endast med ledning af en ofta föga säker kännedom om medelnederbörden inom
ifrågavarande falls vattenområde, ett förfaringssätt, som naturligtvis är mycket otill-
förlitigt, i synnerhet som det är särdeles vanskligt att bestämma den från vatten¬
området afrinnande nederbörden (afrinningsprocenten).
Såsom mest tillförlitliga torde lågvattenmängdsuppgifterna för de norrländska
älfvarna kunna anses. Det lägsta vattenståndet under året i dessa alfvar råder
45
någon tid före snösmältningen och då detta vattenstånd med ytterst små växlingar
plägar fortvara hela månader,‘hafva där ett stort antal lågvattenmätningar kunnat
utföras. I mellersta och södra Sverige förorsaka töväder och regn ständiga väx¬
lingar i vattenståndet. Under dels februari, dels juli och augusti månader torde i
allmänhet lågvatten förekomma i vattendragen inom dessa delar af landet.
I kommitténs större vattenfallsbok äro uppgifter lämnade allenast om fallens
effektiva krafttillgång vid olika vattenmängder. Denna kraft har därvid bestämts
på följande sätt. Då hvarje kubikmeter vatten för hvarje meters fallhöjd antages
alstra en kraft af IOO° naturhästkraft^r och då en effektiv hästkraft kan anses
utgöra 75 % af en naturhästkraft, motsvarar hvarje kubikmeter vatten för hvarje
meters fallhöjd 1000 x 75 _ I0 effektiva hästkrafter eller, med andra ord, om
75 100
fallhöjden, uttryckt i meter, multipliceras med 10 gånger den framrinnande vatten¬
mängden, uttryckt i sekundkubikmeter (sm.3), angifver produkten fallets effektiva
hästkrafter.
Beträffande de i kolumnerna 2 och 3 i kommitténs större vattenfallsbok
lämnade uppgifterna torde i allmänhet någon närmare förklaring icke vara erforder¬
lig. Hvad dock angår frågan om de särskilda lokala förhållanden, som kunna
anses underlätta eller försvåra vattenkraftens tillgodogörande, anser kommittén
emellertid, att följande synpunkter böra framhållas.
Före ett vattenfalls aptering till större kraftuttag bör synnerlig uppmärksam¬
het ägnas åt flodbäddens och strändernas geologiska beskaffenhet, hvaraf hela
anläggningens styrka och varaktighet är i väsentlig mån beroende. Fn dylik under¬
sökning, som ofta är förenad med ganska stor svårighet och alltid kräfver särskild
geologisk erfarenhet, måste omfatta såväl berggrunden som jordarterna. Att ur¬
aktlåtenhet i detta hänseende kan blifva i hög grad ödesdiger, torde framgå af
följande exempel på några vattenfall, som representera i detta hänseende olika typer.
Man har nyligen inom vårt lappska fjällområde med ansenliga kostnader
uppfört en modern anläggning för alstrande och öfverföring af kraft till berg-
borrningsmaskiner, men sedan anläggningen fullbordats, har det befunnits, att den
tillgodogjorda vattenmängden ingalunda motsvarat den vid föregående direkta under¬
sökningar beräknade, utan under långa tider varit alldeles otillräcklig för det afsedda
ändamålet. En noggrann undersökning af berggrunden skulle dock hafva kunnat
på förhand ådagalägga, att denna på det ställe, där vattenuttaget anlagts, är opå¬
litlig och att det där måste ställa sig mycket svårt, att ej säga omöjligt, att före¬
komma starkt läckage. Berggrunden bildas nämligen af horisontellt liggande skiffer-
lag, af hvilka somliga i följd af sin kalkhalt m. m. ytterst lätt sönderfrätas och
bilda vidt utbredda underjordiska aflopp för vattnet, hvarförutom jämväl berggrundens
benägenhet för vertikal förklyftning är för en dylik anläggning förrädisk. Här ligger
y:o) Hy dr o -
geologisk
undersökning.
46
då den viktiga frågan nära till hands, om en sådan trakts vattentillgång skall anses
tillspillogifven för teknisk användning. Mången gång torde detta ingalunda behöfva
vara händelsen, enär man vid en geologisk undersökning af vattendraget ofta kan
påvisa antingen en mera fast och homogen lagerserie eller ock en uppböjning af
lagren (s. k. tektonisk sadel), som möjliggör mera pålitliga anläggningar för vatten¬
uttaget, äfven om en något längre tubledning blefve erforderlig. Nu anförda fall
visar i främsta rummet den praktiska betydelsen af den egentliga lagerbyggnaden
(geotektoniken).
I någon mån olika är förhållandet med ett annat af Lapplands vattenfall,
det bekanta Stora Sjöfallet. Uti rent ftdctoniskt hänseende äger detta en stark
konstruktion, enär det framstörtar öfver »motlutande», uppresta berglager med
strykning vinkelrätt mot vattnets rörelseriktning, men byggnadsmaterialet är, ehuru
till stor del af allra fastaste beskaffenhet, ganska ojämnt och därigenom i det hela
taget opålitligt. Tunna lager af kalksandsten och dylika svagare bergartar finnas
här och hvar. I själfva fallhufvudet till den del af Stora Sjöfallet, som benämnts
Hermelins fall, ses en underminerad klippa, vid hvilken den största uppmärksamhet
måste fästas, om fallet en gång skall tillgodogöras. Nedanför består berggrunden
af öfvervägande fasta kvartsiter och hårda sandstenar, hvilka endast långsamt ge¬
nomskurits under tidernas lopp. Om nu grunden strax ofvanför den ifrågavarande
klippan bestode af dessa bergarter, vore klippans förr eller senare skeende ned¬
störtande af ingen nämnvärd betydelse. Så är dock icke förhållandet, utan här
vidtaga under en längre sträcka idel lösare skiffrar, hvilka lätteligen skulle kunna
föranleda hela vattenfallets förstörande, om ej bebyggandet utföres med full hänsyn
till berggrundens natur. Många af de forssträckor, som finnas i Torne och Kalix
alfvar, äro från geologisk synpunkt att betrakta såsom genombrutna och förstörda
fall af denna typ.
En tredje grupp af vattenfall, som är att särskildt beakta med hänsyn till
hållfastheten, är den bekanta Imatratypen. Uti den djupt nedskurna älffåran forsar
vattnet fram parallellt med berglagrens strykning, men visar i följd af lagrens mer
eller mindre branta sidostupning en utpräglad benägenhet att starkt angripa den
ena stranden och småningom förflytta hela älffåran åt det håll, dit lagren stupa.
Ganska många svenska vattenfall tillhöra denna typ, och bland dessa Trollhättan.
Inom en homogen formation, såsom vårt vanliga urberg, är denna typ ganska god
från geologisk synpunkt, men redan inom det yngre urberget med dess kalkstenar
och starkt skiffriga, hastigt växlande bergarter är typen ofta opålitlig och blir det
än mera inom fjällformationerna. Alltid är det dock af praktisk betydelse att för¬
skaffa sig visshet om, huruvida berggrunden i den riktning, hvaråt hela flodbädden
så småningom förflyttar sig, är fri från kalklinser, skolår och dylikt för vatten lätt
angripligt material.
Den geologiska undersökningen måste äfven omfatta jordarterna, så mycket
47
hellre som den påtryckning, för hvilken de efter ett falls bebyggande utsättas, sär¬
skilt vid höga vattenstånd, blir vida mera effektiv än förut. Härvid är det af
intresse att erinra sig det s. k. Döda fallets historia. Det är sannolikt, att, därest
den forna Storforsen i Indalsälfven med en fallhöjd af 38 m. skulle hafva till¬
godogjorts för en modern vattenkraftsanläggning, skärningen till den nuvarande
älffåran förr eller senare skulle hafva ägt rum äfven utan det obetydliga gräfnings-
arbete, som före Storforsens upphörande utfördes, samt att en oerhörd katastrof
skulle hafva inträffat vid någon högflod. Men ifrågasättas kan, om icke ett liknande
öde hotar vissa andra fall, såvida icke betryggande säkerhetsåtgärder vidtagas. Detta
kunde vara händelsen med t. ex. Älfkarlebyfallet i Dalälfven, då det kommer att
uppdämmas. Sträckan öster om fallhufvudet och landsvägen synes vara föga mot¬
ståndskraftig, och skulle där en utskärning uppstå liknande Indalsälfvens vid den
forna Ragundasjön och älfven intaga någon till äfventyrs befintlig äldre flodfåra i
berggrunden, så vore fallet måhända för alltid förloradt för industriell användning.
Från kvartärgeologisk synpunkt bör slutligen äfven framhållas såsom en i
afseende på fallens hållfasthet mycket beaktansvärd omständighet den företeelsen,
som man ej sällan kan iakttaga i vissa trakter af Norrland, att ganska mäktiga
och kraftigt byggda ändmoräner öfverlagra skiktade sandbildningar. Trots sitt solida
utseende blifva naturligtvis sådana moräner mycket opålitliga dammfästen och under¬
mineras ganska lätt.
Ehuru kommittén sålunda allvarligt beaktat den stora praktiska betydelsen af
hydrogeologiska undersökningar af vattenfall, har den dock ej kunnat i någon större
omfattning föranstalta sådana undersökningar. Af särskilda anledningar hafva dock
geologiska besiktningar vidtagits rörande Trollhättan samt vissa delar af Dalälfven
och finnas resultaten häraf bilagda kommitténs underdåniga utlåtanden angående
nämnda vattenfall samt Älfkarlebyfallet.
En annan fråga, som likaledes kräfver en synnerlig uppmärksamhet, är sättet
att förekomma bildningar af s. k. grundis.
Särskildt i Norrland äro vattenkraftsanläggningar om vintern utsatta för faran
att till följd af grundis nödgas stå stilla. Ytisen bildas, när vattnet blifvit afkyldt
till nollpunkten, medan det under isen befintliga vattnet i regel har en något högre
värmegrad. Grundisen uppkommer däremot på följande sätt. Om i ett vattenfall
vattnet blandas med kall luft, kan det lätteligen afkylas till eller under nollpunkten.
Härvid bildas genom kristallisationskraften s. k. isnålar här och där inom vatten¬
massan. När sedan det afkylda vattnet rinner fram öfver ett grund eller kommer
i beröring med ett järngaller eller annat skrofligt föremål, förökas plötsligt mängden
af isnålar, hvilka tillsammans med fruset bottenslam baka ihop sig till en tjock
sörja, som ofta bildar verkliga dammar, så att älfven nedanför torrlägges.
För att förebygga uppkomsten af grundis och därmed förenade olägenheter
10:0) Sätt att
förekomma
bildning af
grundis.
48
i t:o) Vatten¬
dragens
reglering.
torde det vara nödigt att anordna hvarje vattenkraftsanläggning så, att vattnet
genom ytis hindras att komma i beröring med den kalla luften, och, där betin¬
gelserna för bildandet af dylik is ej finnas, måste sådana betingelser genom konst
åvägabringas. Då vattnets yta desto lättare fryser, ju mindre rörelse vattnet har,
måste ofvanför hvarje kraftstation anordnas en lugnvattenbassäng, å hvilken ytis
kan bildas, som hindrar vattnet att genom beröring med den kalla luften blifva
afkyldt.
Men äfven om ett verk på antydt sätt blifvit skyddadt mot faran för grundis,
kan vattnet nedanför detsamma bilda sådan is till men för alla nedanför liggande
verk. För att förekomma detta borde den första kraftstationen förläggas »medelbart
nedanför en sjö och de nedanför belägna vattenfallen sedermera bebyggas i ordning
uppifrån och nedåt, så att den öfre vattenytan vid hvarje nedanför varande kraft¬
station kunde uppdämmas till nära jämnhöjd med den nedre vattenytan vid närmast
ofvanliggande station. Tydligtvis är ett dylikt program af många orsaker svårt att
genomföra, men man torde i alla händelser böra sträfva efter, att hvarje särskild
anläggning anordnas så, att faran för grundis blifver, så vidt möjligt är, utesluten.
Härmed sammanhänger ock slutligen frågan om nödvändigheten af vatten¬
dragens reglering. Med hänsyn till förhindrandet af grundisbildning kunna sjöar
tjänstgöra såsom värmebehållare. Men sjöar kunna ock tjäna såsom reservoarer
för möjliggörandet af rationell hushållning med vattnet. Medelst anläggande af
s. k. regleringsdammar kan man förvandla en sjö till ett vattenmagasin på det sätt,
att den naturliga afrinningen minskas under vissa perioder och ökas under andra,
hvarigenom växlingarna i vattenståndet, med flöden under sommaren samt vattenbrist
och ishinder under vintern, utjämnas.
Det största antalet af landets alfvar torde på angifvet sätt kunna regleras
medelst användandet af befintliga insjöar såsom vattenmagasin. Sålunda, för att
blott nämna några exempel, kan Torne älf regleras medelst Torneträsk, Stora och
Lilla Lule allvar medelst deras respektive sjökedjor, Skellefte älf medelst Storafvan,
Hornafvan m. fl. sjöar, linie älf medelst Stor-Uman, Indalsälfven medelst Storsjön,
Dalälfven medelst Siljan m. fl. sjöar, Motala ström medelst Vettern, Roxen, Sömmen
och andra sjöar, Lagan medelst Bolmen och Göta älf medelst Venern.
Genom ändamålsenligt utförda vattenregleringar torde ckn staten tillhöriga
konstanta lågvattenkraften kunna mer än fördubblas, och torde den på så sätt
vunna* fördelen kunna komma att vida uppväga de för regleringarnas utförande
nödiga uppoffringarna.
Den rättsliga utredningen.
Af den tekniska utredningen framgår, att kommittén vid angifvande af vatten¬
kraftens storlek i en viss del af ett vattendrag i första hand tagit hänsyn därtill,
att hela vattenkraften skall kunna tillgodogöras så fullständigt och så ändamålsenligt,
som de naturliga förhållandena medgifva. Då emellertid utredningen omfattar
vattenfall, af hvilka visserligen flertalet helt och hållet, men andra endast delvis
äro i ■ statens ägo, kunna gifvetvis de uppgifter å kraftbelopp, som förekomma i
kolumn i af redogörelserna för statens mera betydande vattenfall, icke alltid vara
ett uttryck för storleken af den i statens ägo befintliga vattenkraften. För att ut¬
röna huru mycket af viss uppgifven vattenkraft staten i verkligheten kan anses äga,
måste man därför jämföra uppgifterna i kolumn i med hvad i kolumn 4 finnes
antecknadt under rubrikerna: »huruvida båda eller någondera af stränderna äro i
statens ägo, samt om staten äger holme eller grund i fallet» samt »hvad om ägande¬
rätten till fallet finnes i jordeböcker och andra kamerala handlingar antecknadt eller
genom laga kraft vunnen dom afgjordt».
Såsom högsta rättesnöre vid verkställandet af härför erforderliga utredningar
har kommittén för sig uppställt den i Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse den
2 maj 1898 uttalade uppfattning, att den begärda utredningen rörande statens vatten¬
fall endast borde omfatta »sådana vattenfall, hvilka på grund af strandägarerätt,
jordeboksanteckningar eller andra kända förhållanden kunna anses delvis eller helt
och hållet tillhöra staten». Men då berörda regel kan på olika sätt tillämpas, torde
det vara nödvändigt att närmare angifva, huru kommittén vid upprättandet af sin
större vattenfallsbok under olika förhållanden gått tillväga vid bedömandet af den för
närvarande synnerligen grannlaga frågan om statens äganderätt till vatten.
Till en början får kommittén i sådant afseende framhålla, att kommittén
hufvudsakligen af rättsliga grunder icke ansett sig böra underkasta gränsälfvarna
mot Finland någon särskild undersökning. Af dessa älfvars egenskap att utgöra
gräns emellan två stater framgår, att tillgodogörandet af älfvarnas vattenkraft i
regel icke kan äga rum enbart enligt svensk rätt. Då dammbyggnader i dessa
vattendrag merendels kunna antagas komma att utöfva inflytande på vattenrätten
å finska sidan, torde de kunna utföras endast efter medgifvande af vederbörande
finska rättsägare. Då därjämte i Torne älf finnes kongsådra och flottled, kan det
Vattenfall i
gränsälfvarna
mot Finland.
5°
sättas i fråga, om icke i detta vattendrag, i den mån det utgör gräns mot Finland,
hvarje åtgärd, som kan inverka på vattnets lopp och läge, måste göras beroende
af internationell öfverenskommelse mellan Sverige å ena och Finland-Ryssland å
andra sidan. Vid sådant förfallande har kommittén ansett lämpligt att rörande
gränsälfvarna icke vidtaga andra åtgärder än att insamla de upplysningar af intresse,
som utan undersökning å platsen kunnat erhållas, och får kommittén i detta af¬
seende framhålla följande.
Gränsälfvarna mot Finland äro, norrifrån räknadt, Köngämä älf från fjällsjön
Kilpisjärvi till sammanflödet med Lättäsjoki, Muonio älf från Lättäsjoki till älfvens
sammanflöde med Torne älf samt Torne älf på en sträcka af 170 km. af dess
nedersta lopp. På hela sträckningen från Kilpisjärvi till Bottniska viken genomflyta
gränsälfvarna icke någon sjö eller stillastående vattensamling af betydenhet, utan
bilda en oafbruten råd af mer eller mindre starkt lutande forsar. Sålunda sänker
sig Köngämä älf 144 m. på den 100 km. långa sträckan från Kilpisjärvi till
Lättäsjoki, Muonio älf 205 m. på en sträcka omkring 200 km. till sammanflödet
med Torne älf samt Torne älf 127 m. på en sträcka af 170 km. från Muonio
älf till hafvet.
Med ledning af dels »Förteckning och beskrifning öfver i Finland befintliga
mera betydande vattendrag, farleder och större vattenfall äfvensom forsar, vid hvilka
industriella verk redan finnas anlagda, enligt uppdrag af Jordbr. Exp. i K. S.
utarbetad under inseende af Öfverstyrelsen för Väg- och Vattenbyggnaderna»,
tryckt år 1889, dels ock texten till »Atlas öfver Finland, utgifven af sällskapet
för Finlands geografi», tryckt år 1899, lämnas härmed uppgift å fallhöjd och antal
hästkrafter för följande 10 af de största och nederst i gränsälfvarna belägna forsar,
nämligen:
Namn.
|
Fallhöjd
i meter.
|
Antal häst¬
krafter.
|
I Muonio älf:
|
Lappea och Ääverkoski ...............
|
............... 8,6
|
72,500
|
I Torne älf:
|
Jaapakoski....................................
|
................ 3>9
|
33,000
|
Hietanenkoski.................................
|
................. 3>6
|
30,000
|
Jarhoiskoski.................................
|
4.'
|
34,250
|
Valkiakoski...................................
|
................ 5»7
|
48,250
|
Korppikoski.......................................
|
................. 3,7
|
3 1,000
|
Kattilakoski.......................................
|
................. 8,0
|
67,500
|
Vuoentokoski....................................
|
................. >5,8
|
133,250
|
Matkakoski .....................................
|
................. 5A
|
43,250
|
Jylhä- eller Kuckolakoski .............
|
OC
|
116,2 50
|
51
Uti den till kommittén öfverlämnade, af Kungl. kammarkollegium och Kungl.
domänstyrelsen upprättade vattenfallsboken finnas följande vattenfall i berörda gräns-
älfvar uppförda såsom kronan helt eller delvis tillhöriga, nämligen:
i Enontekis socken:
Kilpisluspa vid Kilpisjärvis utflöde i Köngämä älf, 4 km. ofvanför Keinavuopio
fjällstuga;
Perakoski, 2 km. nedanför samma fjällstuga;
Lammaskoski i Köngämä älf, 6 km. nedanför Saarikoski fjällstuga;
Pättikö i samma älf, 1 km. ofvanför Siikavuopio fjällstuga;
Rautakurkio i samma älf, 3 km. nedanför sist omförmälda fjällstuga; och
Kuttasénkurkio i Muonio älf, vid och nedanför byn Kuttainen; samt
i Pajala socken:
Noidanpola i Muonio älf, 5 km. norr om Ruosteranta hemman i Muonionalusta
kapellförsamling; och
Tanikurkio i Muonio älf.
Enligt samma källa skulle samtliga dessa fall med undantag af Tanikurkio,
»i den mån dessa fall lyda under svenska kronan», vara helt och hållet i statens
ägo. Tanikurkio däremot skulle staten endast delvis äga.
Med ledning af utdrag af generalstabens konceptkarta kan antagas, att fall¬
höjden för Kilpisluspa är 13 m., för Perakoski 8,5 m., för Lammaskoski 11 m.,
för Pättikö 3,3 m., för Rautakurkio 11,5 m., för Kuttasénkurkio 6 m. samt för
Noidanpola 3 m. Material saknas att bedöma den tillgängliga vattenkraftens storlek.
Den i Finland gjorda uppskattningen af forsarna i nedre delen af Muonio och
Torne älfvar synes grunda sig på en vid högflod framrinnande vattenmängd. För
öfrigt anses isförhållandena vara mycket svåra. Uti forsarna bildas bottenis, hvilkens
tjocklek under den långvariga vintern blifver ofantlig, ofta åtskilliga meter. Denna
is, tvingad i rörelse af det stigande vårvattnet, åstadkommer sedan uppdämningar
med däraf följande skador och olyckor af många slag. Detta jämte de stora
växlingarna uti vattenmängdsförhållandena torde vara en af orsakerna hvarför vatten¬
verk så litet förekomma i dessa älfvar.
Internationell flottledsrensning i Torne älf har under år 1895 fullbordats
och förslag till arbetsplan för ifrågasatt ytterligare rensning vid Matkakoski har
blifvit uppgjord, öfver hvilket förslag kommittén den 13 oktober 1900 afgifvit
underdånigt utlåtande.
Hvad angår äganderätten till gränsälfvarnas vattenkraft, i den mån den faller
inom Sveriges territorium, bör framhållas, att på grund af strandägarerätt vatten¬
rätten skulle vara på följande sätt mellan staten och enskilde fördelad.
I Kungl. brefvet den 20 juni 1890, hvarigenom den så kallade odlingsgränsen
blifvit fastställd inom, bland andra, Enontekis socken, är bestämdt, att denna socken
skall i sin helhet räknas såsom sådant område, där nybyggesanläggningar icke vidare
52
Statens mera
betydande
vattenfallinom
Norrbottens
och Väster•
bottens län.
må tillåtas. Genom Kungl. brefvet den 18 november 1892 är likväl medgifvet,
att hemman och lägenheter ofvanför odlingsgräns^!, hvilka beviljats till anläggning
före utfärdandet af nådiga brefvet angående en provisionel! odlingsgräns den 13
december 1867, skola genom afvittring få sig tilldelade nödiga områden från
kronans marker. Afvittringen fortgår alltjämt inom Enontekis socken och är arbets¬
plan för afvittringsgöromålens fortsättande fastställd genom Kungl. brefvet den 2
maj 1902. Äfven om vid denna afvittring enskild person tilldelas strand vid en
eller annan af gränsälfvarnas forsar, skall dock den i § 7 af 1873 års afvittrings-
stadga närmare angifna vattenrätt kronan förbehållas.
Hvad därefter angår strandfastigheter inom Muonionalusta kapellförsamling
må anföras, att öfre delen af Muonio älf på en sträcka af mer än 15 km. hufvud¬
sakligen angränsas af kronopark, inom hvilkens område Noidanpolakoski är belägen.
Ungefär 2 km. nedanför Muonionalusta kapell och ned till Muonionalusta kapell¬
församlings södra gräns utgöras strandfastigheterna till allra största delen af dels
kronoparker och dels Muonio så kallade häradsallmänning. För Muonionalusta
kapellförsamling gäller Konungens befallningshafvandes i Norrbottens län afvittrings-
utslag den 30 april 1878 och den 14 juli 1880, hvarigenom kronan förbehållits
rätt till flott- och farled i alla vattendrag därstädes.
Från Pajala sockens öfre gräns och därifrån förbi Öfver-Torneå, Hietaniemi,
Karl Gustafs och Neder-Torneå socknar gränsar älfven hufvudsakligen till fastigheter,
som vid afvittringen blifvit enskilde eller menigheter tilldelade.
På grund af strandägarerätt skulle alltså kronan äga vattenrätt längs gräns-
älfvarna vid Enontekis socken och Muonionalusta kapellförsamling, men enskilde i
gränsälfvarna vid Pajala och där nedanför belägna socknar.
Alla ofvanberörda, i Kungl. kammarkollegii och Kungl. domänstyrelsens
vattenfallsbok uppförda vattenfall återfinnas i kommitténs »Förteckning öfver statens
mindre betydande vattenfall».
* *
*
Statens mera betydande vattenfall inom Torne, Kalix, Råne, Lule, Pite,
Åby, Byske, Skellefte, Ume och Öre älfvars samt Ångermanälfvens och Vapstälfvens
flodsystem (I—XI samt XXXII), hvilka fall samtliga äro belägna inom Norrbottens
eller Västerbottens län, torde lämpligen uti nu förevarande hänseende böra behandlas
i ett sammanhang och får kommittén beträdande dessa anföra följande.
Norrbottens och Västerbottens län kunna indelas uti tre områden: fjällområdet
från norska gränsen till den s. k. odlingsgränsen, det lappländska kulturområdet
från odlingsgränsen till lappmarksgränsen samt kustlandet från lappmarksgränsen
till hafvet.
53
Genom Kungl. brefvet den 13 december 1867 har förordnats:
att en gränslinje emellan den egentliga fjällbygden och den till odling tjänliga
delen af Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker skulle provisionellt bestämmas
(den s. k. odlingsgränsen);
att anläggning af nybyggen ofvanför odlingsgränsen tillsvidare och intill dess
allmän afvittring skett i de socknar, genom hvilka gränslinjen komme att sträcka
sig, icke skulle af Konungens befallningshafvande i berörda län beviljas;
att då nybyggen, som redan funnes anlagda ofvanför odlingsgränsen, blefve
på grund af åsidosatt byggnads- eller odlingsskyldighet åbolediga, desamma borde
till allmänna kronomark er återläggas; samt
att det ofvanför odlingsgränsen belägna området, för så vidt det icke redan
med behörigt tillstånd af enskilde innehades, skulle upplåtas till renbetesland åt
lappar eller andra renägare.
Sedan i anledning häraf ifrågavarande gräns blifvit i föreskrifven ordning
bestämd, har densamma genom särskilda nådiga bref af Kungl. Maj:t fastställts.
Sålunda har odlingsgränsen blifvit fastställd inom Gellivara socken genom Kungl.
brefvet den 18 april 1884, inom Jockmocks socken genom Kungl. brefvet den
23 september 1886, inom Arjepluogs, Juckasjärvi och Enontekis socknar genom
ofvannämnda Kungl. bref den 20 juni 1890 samt inom Dorotea, Vilhelmina,
Stensele och Sorsele socknar genom ett Kungl. bref likaledes af den 20 juni 1890.
Den s. k. lappmarksgränsen har i de delar, där den icke är sedan gammalt
bestämd, blifvit reglerad i sammanhang med afvittringen inom ifrågavarande län.
Angående afvittringens yttre förlopp må följande uppgifter lämnas.
Inom kustlandet är afvittringsverket fullständigt afslutadt. Det sista i samman¬
hang med afvittringen verkställda arbetet bestod i afslutandet af laga skiftet af
Tärändö by. Inom Pajala och Tärändö socknar hafva nämligen laga skiften enligt
nådig föreskrift utförts i sammanhang med afvittringen och den sist kvarstående
skiftesförrättningen af ifrågavarande slag, delningen af Tärändö by, afslutades och
blef af ägodelningsrätt fastställd år 1892.
Inom Norrbottens läns lappmarkssocknar återstå hufvudsakligen följande
afvittringsgöromål:
i Gellivara och Jockmocks socknar: fullbordande af förslag till disposition
af öfverloppsmarker samt de utstakningar, som med anledning däraf erfordras;
i Arjepluogs socken: undersökningar för disposition af öfverloppsmarker,
förslags upprättande i anledning däraf samt utstakningar af områden för de nybyggen,
häradsallmänningar och kronoparker, som därvid komma att beviljas;
i Juckasjärvi socken: fullbordande af afvittringen för de byar, för hvilka
afvittringsutslaget öfverklagats af Kungl. domänstyrelsen; och
i Enontekis socken: fullbordande af afvittringen, som icke kunnat afslutas,
emedan frågan om häradsallmänning ej ännu blifvit af Kungl. Maj:t afgjord.
54
a) Vattenfall,
belägna å oaf-
vittrad mark
Inom alla lappmarkssocknar återstå dessutom kompletterings- och kollatio-
neringsgöromål.
Genom Kungl. brefvet den 2 maj 1902 har plan för afvittringsgöromålens
fortsättande inom Norrbottens läns lappmarkssocknar senast blifvit fastställd.
Inom Västerbottens läns lappmarkssocknar är afvittringen nedanför odlings-
gränsen helt och hållet afslutad.
Genom nådigt bref den 18 november 1892 har emellertid Kungl. Maj:t
bestämt, att de hemman och lägenheter ofvanför odlingsgränsen inom såväl Norr¬
bottens som Västerbottens län, hvilka beviljats till anläggning före utfärdandet af
nådiga brefvet angående bestämmandet af en provisionel! odlingsgräns den 13
december 1867 och för hvilka vid upplåtelserna meddelade föreskrifter om jordens
häfd m. m. blifvit fullgjorda, skola genom afvittring få sig tilldelade nödiga om¬
råden från kronans marker. Med anledning häraf pågå arbetena med berörda
afvittring ofvanför odlingsgränsen inom Sorsele och Stensele socknar samt Tärna
kapellförsamling. Däremot har motsvarande afvittringsarbete ännu icke blifvit på-
börjadt inom Vilhelmina socken.
Genom Kungl. brefvet den 23 maj 1902 är plan senast fastställd för af-
vittringsgöromålen inom Västerbottens län.
Då sålunda landet ofvanför odlingsgränsen torde vara att anse såsom en
staten tillhörig allmänning, inom hvilken endast undantagsvis hemman kunna genom
afvittring uppkomma, måste flertalet inom detta område befintliga vattenfall antagas
vara helt och hållet i statens ägo.
Sådana vattenfall äro:
I
|
I
|
oc
1
<o\
-C
0
0
ro,
1
1
<ri
|
= 8
|
vattenfall,
|
II
|
2
|
och 3
|
= 2
|
yy
|
IV
|
I
|
— 3, 14—18, 20 och 21
|
= 12
|
yy
|
V
|
I
|
— 4
|
= 4
|
yy
|
VIII
|
I
|
— 3 och 7
|
= 4
|
yy
|
IX
|
I
|
a—12, 20—26 och 28
|
= 21
|
yy
|
XI
|
I
|
— 27
|
= 27
|
,, samt
|
XXXII
|
I
|
och 2
|
= 2
|
yy
|
Summa 80 vattenfall.
Ett af dessa vattenfall, Vuolle Rautaskårtje (I: 8), är likväl endast till sin
öfre del belägen ofvanför odlingsgränsen. Forsens nedre del är belägen inom om¬
råde, som vid afvittringen blifvit tilldeladt Kurravaara by.
För att bereda staten tillfälle att tillgodogöra sin vattenkraft, äfven sedan nu
pågående eller blifvande afvittringsförrättningar ofvanför odlingsgränsen inom Väster¬
bottens län blifvit verkställda, har kommittén i underdånig skrifvelse den 3 juni
1901 hemställt, att vid flertalet af ofvan angifna vattenfall i Ume älf med Vindel-
55
älfven samt i Ångermanälfven måtte för statens framtida behof vid afvittringen
afsättas utmål till den storlek och det läge, som vore i hufvudsakhga delar öfverens¬
stämmande med ett på kommitténs föranstaltande därom uppgjordt förslag.
På grund af belägenhet å eller vid kronoparker hvarmed likställts krono-
öfverloppsmarker och f. d. stockfångstskogar, äro följande vattenfall staten helt oc i Mägna &
rr •• kronoparker.
hållet tillhöriga, nämligen
I:
II:
IV:
V:
VI: i
VIII: 4 — 6, 8 och io
4
8, io, ii och 14-
7, 8, 12 och 13
5 — 7
= 1 vattenfall,
16 =
IX: 34
samt
Summa 21 vattenfall.
På grund af föreskrift dels i § ro af Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående *
afvittringsverket i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län den 10 tebruari staten< mm
\824 dels i § 17 af Kungl. Maj:ts nådiga stadga för afvittring och skattläggning utan utmål.
i Lule lappmark den 13 december 1850 och dels 1 § 7 af Kungl. Maj:ts nådiga
stadga om afvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker den 30 maj
1873 äro vissa vattenfall staten förbehållna. I afvittringsstadgan för lappmarks-
socknarna förekomma härjämte bestämmelser, som uttryckligen förbehålla staten
viss vattenrätt. Sålunda föreskrifves i afvittringsutslaget för Juckasjärvi socken
beträffande såväl alla byar och hemman, som Juckasjärvi s. k. häradsallmänning:
»Kronan och andra virkesägare förbehålles rätt till flottning 1 alla
de vattendrag inom området, där flottled finnes eller kan upprensas».
Afvittringsutslagen för Gellivara, Jockmocks, Arjepluogs och Arvidsjaurs
socknar förbehålla kronan icke allenast rätt till flottning i alla vattendrag, utan äfven
»rätt till de inom området tilläfventyrs befintliga större strömfall,
som till farleders öppnande, sjöars uttappning, ofvanför belägna ägors
befrielse från öfversvämning med mera dylikt kunna användas».
Detta förbehåll gäller uttryckligen icke allenast alla afvittrade byar och hemman,
utan äfven inom dessa socknar afsätta s. k. häradsallmänningar. Uti afvittnngs-
utslagen för Sorsele, Stensele, Lycksele och Vilhelmina socknar göres samma för¬
behåll med följande formulering:
»Kronan och andra virkesägare förbehållas de rättigheter, som
omförmälas uti 7 § af Kungl. Maj:ts nådiga stadga om afvittring uti
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker den 30 maj 1873».
På grund häraf äro några vattenfall i kommitténs större vattenfallsbok upp¬
tagna såsom staten helt och hållet tillhöriga, ehuru de äro belägna vid enskildes
56
d) Vattenfcill,
jämte utmål,
förbehållna
staten.
e) Öfriga
staten till¬
höriga vatten¬
fall inom
Norrbottens
och Väster¬
bottens län.
strandfastigheter, hvartill här räknas icke allenast skatte- och frälsehemman, utan
äfven kronohemman under stadgad åborätt äfvensom ecklesiastika boställen och vid
afvittringen afsätta socken- eller häradsallmänningar.
Sådana vattenfall äro:
II: 4 — 7 =4 vattenfall,
III: 2
IV: 19 och 22 = 2 „ samt
IX: 27 och 33 = 2 „
Summa 9 vattenfall.
I öfverensstämmelse med afvittringsförfattningarnas föreskrifter hafva utmål
för statens räkning blifvit afsätta vid följande vattenfall, nämligen:
I: 10 b—14 och 16 =6 vattenfall,
II: 9
IV: 23 — 25, 31 och 32 = 5
V: 8 — 1 o = 3
- 1
samt
X:
Summa 16 vattenfall.
Vid Kengisfors (I: 16) har vid laga skiftet, hvilket där ägt rum i samman¬
hang med afvittring, för allmänt behof afsatts ett utmål å älfvens norra strand om
8,60 kvadratref, hvilket enligt Kungl. resolution den 2 september 1881 skall stå
under statens disposition. Härmed torde kunna jämföras Tornefors (I: 12), vid
hvilket utmål för gemensamma behof likaledes blifvit afsatt. Beträffande Storforsen
i Pite älf (V: 8) må dessutom anmärkas, att stränderna å ömse sidor om forsen
nedanför utmålet tillhöra antingen kronopark eller kronoöfverloppsmark.
De af ofvan omförmälda vattenfall, som äro belägna inom lappmarkssock-
narna, äro i afvittringsutslagen staten förbehållna.
Öfriga inom Norrbottens och Västerbottens län belägna, mera betydande
vattenfall, vid hvilka staten endast äger ena stranden helt eller delvis eller delar
af båda stränderna eller hela ena stranden och del af den andra, kunna delas i
två grupper, nämligen sådana vattenfall, som äro belägna ofvanför lappmarksgränsen,
och sådana, som äro belägna inom kustlandet.
Vattenfall ofvanför lappmarksgränsen äro:
I: 9 och 10 a =2 vattenfall,
II: 1 = 1 „
IV: 6, 9—11 och 26 — 30 =9 „ samt
IX: 13 —19, 29 — 32 och 35 = 12 „
Summa 24 vattenfall.
57
Dessa vattenfall hafva vid afvittringen förbehållits staten, hvarvid likväl är
att märka, att vattenfallen I: 9 och 10 a samt II: 1 äro belägna inom Juckasjärvi
socken, hvars afvittringsutslag icke uttryckligen förbehåller kronan rätt till strömfall.
Vattenfall, belägna nedanför lappmarksgränsen, äro:
I: 15 = 1 vattenfall,
II: 12 och 13 = 2 „
III: 1 = 1
VII: x och 2 =2 ,, samt
Vill: 9 - 1
Summa 7 vattenfall.
Beträffande Kusforsen (VIII: 11) må anföras, att staten äger ena stranden
på grund af expropriation från Bredsele by af ett mellan älfven och järnvägen
beläget område af omkring 2,4 hektar.
Slutligen torde staten inom Norrbottens län äga en vattenrättighet af alldeles Hedens för sar.
egenartad beskaffenhet, nämligen rätt till vatten för farled förbi Hedens forsar i
Lule älf. Uti nådig remiss den 26 januari 1900 har Kungl. Maj:t till Vattenfalls-
kommittén öfverlämnat, för att tagas i öfvervägande vid fullgörande af det kom¬
mittén meddelade uppdrag, en af enskild person i Boden gjord ansökning att få
arrendera eller köpa kanalområdet vid Hedens forsar i Lule älf; öfver hvilken
ansökan Kungl. domänstyrelsen afgifvit underdånigt betänkande. 1
Af handlingarna i detta ärende framgår bland annat, att aktiebolaget »the
Gellivare Company limited» under midten af 1860-talet med bidrag af statsmedel
utfört ansenliga arbeten för anläggning af en kanal förbi Hedens forsar i Lule älf,
afsedd för transport af järnmalm, hvilka arbeten ej hunnit fullbordas innan bolaget
råkat i obestånd och måst göra konkurs, hvarvid dess egendom exekutivt försålts,
dock, enligt hvad Konungens befallningshafvande i Norrbottens län kunnat utröna,
med undantag af ifrågavarande kanal, som torde hafva betraktats som ett tillspillo-
gifvet arbete utan saluvärde; att ej heller de jordägare, från hvilka den för kanalen
erforderliga marken blifvit exproprierad, inom föreskrifven tid instämt talan om dess
återlösande, hvadan ifrågavarande mark med därpå nedlagdt arbete, såsom numera
icke utgörande föremål för privaträttslig ägande- eller besittningsrätt, synts Konungens
befallningshafvande på grund af kronans höghetsrätt böra vara Kungl. Maj:t och
kronan tillhörig; samt att på grund af höjdskillnaden mellan kanalens öfre och
nedre ända kanalen kunde, om den bragtes till fullbordan, anses besitta ett synner¬
ligen stort värde såsom ledare af vatten för alstrande af kraft till industriella an¬
läggningar, som till äfventyrs kunde komma att inrättas vid dess utlopp.
Af tillgängliga kartutdrag och handlingar framgår, att forsens hela längd från
Kusåns inflöde till Råbäck är omkring 10,800 m. samt att forssträckans hela fall¬
höjd utgör omkring 34 m. Då det på grund af för kommitténs räkning verkställda
58
Statens mera
betydande vat¬
tenfall inom
Jämtlands,
Gäfleborgs och
Kopparbergs
län.
a) Vattenfall,
tillhöriga sta¬
ten på grund
af strand-
ägarerätt.
mätningar kan antagas, att lågvattenmängden uppgår till minst 6o sekundkubik¬
meter, skulle alltså lågvattenkraften motsvara icke mindre än 20,400 effektiva
hästkrafter. Beträffande strandfastigheterna må anföras, att vänstra stranden tillhör
öfverst Kuså frälsehemman, för hvilket afvittringskartan blifvit fastställd genom
Konungens befallningshafvandes i Norrbottens län utslag den 30 december 1862,
därnedanför Vittjärfs by, för hvilken afvittringskartan blifvit fastställd likaledes genom
sistberörda utslag, samt- nederst Bodens by, hvaremot högra stranden tillhör Hedens
by, för hvilken det åren 1797—1799 öfvergångna storskiftet blifvit i vederbörlig
ordning fastställdt den 20 november 1805.
Under förutsättning att bägge stränderna äro i enskild ägo, måste den expro¬
prierade, i ödesmål varande och till kronan hemfallna kanalgrafven vara belägen å
enskild strandfastighet. Om vidare strandfastigheterna å ömse sidor om älfven
kunna antagas hafva rätt till den befintliga vattenkraften, torde kronans rätt till
kanalgrafven icke kunna för kronan medföra annan rätt till vatten, än den, som
vid expropriationen af marken varit för kanalen afsedd. Men då expropriationen
företagits i ändamål att anordna kanalled från Luleå till Storbacken, måste den
vattenrätt, som på grund af äganderätten till kanalgrafven kan tillkomma kronan,
alltså endast omfatta rätt att tillgodogöra älfvens vatten för anordnande af farled.
*
*
*
Beträffande statens mera betydande vattenfall inom Indalsälfvens, Ljungans,
Ljusne älfs, Gafleåns och Dalälfvens flodsystem (XII—XVI), hvilka fall samtliga
äro belägna inom Jämtlands, Gäfleborgs eller Kopparbergs län, med undantag af
Älfkarlebyfallen i Uppsala län, må framhållas, att flertalet af dessa vattenfall anses
på grund af strandägarerätt vara i statens ägo, därvid statens strandfastigheter
merendels utgöras af kronoparker, men äfven af f. d. boställen, kronoafradsland
eller, för ett fall (XII 15), af en särskild lägenhet.
Staten äger båda stränderna vid följande vattenfall:
XIV: 3, 4 och 8 —11 = 6 vattenfall samt
XVI: 1,3,10—17 a och 19 = 11 „
Summa 17 vattenfall,
därvid likväl må erinras, att äganderätten till ena stranden vid den s. k. Kanalen
i Voxna älf (XIV: 11) anses vara tvistig.
Staten äger hela ena stranden och del af den andra endast vid ett fall,
nämligen vid Gestströmmen i Indalsälfven (XII: 3).
59
Staten äger hela ena stranden vid följande vattenfall:
XII: i, 2, 4, 6 och 8
XIII: 2 och 3
XIV: i, 2, 5 — 7 och 12
XV: i
XVI: 2, 4 — 9 och 18
5 vattenfall,
2
6 „
i „ samt
Summa 2 2 vattenfall.
Staten äger del endast af ena stranden vid följande tre fall, nämligen XII: 5,
XIII: 1 och XIV: 17.
Staten äger i Älfkarlebyfallen (XVI: 20) del i båda stränderna, men, såsom
framgår af kommitténs underdåniga utlåtande den 31 december 1900 medförslag
till tillgodogörande af vattenkraften i dessa vattenfall, har kommitténs sekreterare
i en af honom verkställd, det underdåniga utlåtandet bilagd utredning framställt
den uppfattningen, att den del af Dalälfven, som berördes af den föreslagna an¬
läggningen, vore att anse såsom en kronoallmänningså, och såsom stöd därför
anfört, att denna del af älfven före tiden för delningen af Älfkarleby allmänning
(1783 —1787) varit belägen inom allmänningens gränser och liksom allmänningen
af krononatur, hvilken natur den fortfarande ägde, alldenstund den icke blifvit
Kungl. Maj:t och kronan afhänd. Under äldre tider synes den uppfattningen hafva
gjorts gällande, att Älfkarleby ström varit en kronans regale ström, såsom framgår
af flera af de i vattenfallsboken för dessa fall, kolumn 4, åberopade handlingar.
Staten anses dessutom äga vattenrätt af särskild anledning i följande fall.
Vid tre fall, nämligen Hylströmmen, Lomforsen och Gropaboströmmen inom
Ljusne älfs flodsystem (XIV- 13—15), äro för statens räkning i sammanhang med
afvittringen utmål afsätta, vid de två först omförmälda vattenfallen på grund af
bestämmelsen i § 10 af Kungl. afvittringsstadgan den 10 februari 1824 samt vid
det sist omförmälda vattenfallet på grund af Kungl. brefvet den 13 mars 1845. I 11
I två vattenfall, som anses såsom samfälligheters gemensamma egendom,
torde staten äga andelsrätt på grund af äganderätt till viss del af hvardera samfällig-
heten. Detta är händelsen med Hammarforsen (XII: 7) och Bornforsen (XIV: 16).
Beträffande den senare äger staten indragna majorsbostället Kyrkbyn n:o 19 om
15 öresland, hvilket utgör en del af Alfta sockens första skifteslag om 300 öresland
11 Vs penningland. Som detta skifteslag vid laga skifte fått såsom gemensam
tillhörighet undantagen åtskillig mark invid högra stranden af ifrågavarande del af
Voxna älf, har staten följaktligen del i forsen.
Till belysande af frågan om statens vattenrätt vid Hammarforsen anföres följande:
I ändamål att göra Ragundaälfven flott- och farbar från Storsjön till Botten-
b) Vatten/all,
förbehållna
staten vid aj-
vittr ingen.
c) Vattenfall,
i hvilka slaten
har andelsrätt
6o
hafvet erhöllo några enskilda personer Kungl. Maj:ts tillstånd att gräfva en kanal
förbi sjöns utlopp, Storforsen. Vid arbete härmed inträffade den 6 juni 1796,
att den 2,000 hektar stora Ragundasjön fullständigt tömdes på några timmar genom
att bereda sig ett nytt aflopp förbi den 38 meter höga Storforsen, som då blef
ett »dödt fall», i sammanhang hvarmed Hammarforsen bildades. De personer,
det s. k. Storforsbolaget, som erhållit tillstånd till kanaliseringen, satte sig i besitt¬
ning af den torrlagda marken och läto år 1801 fördela densamma sig emellan af
landtmätare, hvarvid äfven ersättning tilldelades dem, som fått sina ägor skadade
genom älfvens ändrade lopp. Hela bolaget bestod af 60 Va lotter, däraf 47 12
lotter tillhörde personer inom Ragunda socken, 12 Vg lotter personer i Stuguns
socken och 1/2 lott person i Håsjö socken.
I senare tid hafva de s. k. Ragunda sjöbottnar emellan de nuvarande ägarna
genom laga skifte fördelats, därvid Ragundaälfven från järnvägsbron till landsvägs¬
bron samt ofvanför Hammarstrand (inom hvilket område Hammarforsen finnes) med
grad o afsatts såsom Storforsbolagets gemensamma egendom.
För den händelse skiftet beträffande älfven skulle vara att anse såsom lagligt,
skulle Hammarforsen helt och hållet tillhöra Storforsbolaget och kronan icke hafva
någon del däruti. Till stöd för Storforsbolagets anspråk på äganderätt till hela
forsen har åberopats Kungl. Maj:ts dom den 14 maj 1897. Uti den genom denna
dom afgjorda tvist hade en del byamän i Näset och Lien instämt Storforsbolaget
med yrkande att för sina ägande hemman utbekomma vissa delar af Ragunda sjö¬
bottnar (områden mellan Näsets och Liens respektive rågångar och älfven). Härads¬
rätten ogillade käromålet. Hofrätten ändrade häradsrättens utslag, men högsta dom¬
stolen fastställde detsamma, alldenstund byamännens fångesmän måste anses hafva
på ett för sina efterträdare bindande sätt afstått från anspråk på omstämda delen
af »bottenjorden».
Såsom häraf vill synas, har Storforsbolaget tilldömts bottenjorden på grund
däraf, att de gamla strandbyarna afstått sina anspråk på tillandningarna, hvilka
eljest, jämlikt 12 kapitlet 4 § jordabalken, bort tillkomma dem.
Om sålunda med ledning af ofvanberörda dom möjligen kan antagas, att
Storforsbolaget äger tillandningarna, följer icke däraf med nödvändighet, att bolaget
jämväl skall hafva vattenrätt i älfven. Tillandningarna hafva nämligen genom sär¬
skilda rågångsförrättningar och överenskommelser blifvit frånskilda de ursprungliga
strandbyarna och torde kanske snarast vara att betrakta såsom med urfjällar jäm¬
förliga fastigheter, hvilka vattenrätt icke anses tillkomma.
Under förutsättning att förhållandet verkligen är så, skulle äganderätten till
Hammarforsen tillkomma de byar, som, om tillandningarna icke funnits, angränsat
densamma. Dessa byar utgöras af Kyrkslättens skifteslag å ena och Hammarens
by å andra sidan, hvilka med tillämpning af den för strandägarerätt antagna regeln
skulle bekomma hälften hvardera af den befintliga vattenkraften. I sådan händelse
6i
skulle kronan innehafva en andel af forsen på grund af äganderätt till indragna
militiebostället Skogen inom Kyrkslättens skifteslag.
Enligt delningsbeskrifningen öfver ett åren 1803, 1804 och 1810 verk-
ställdt storskifte af Ragunda kyrkslätt med Liens by, som utgjorde ett skifteslag,
bestod skifteslaget af 32 7 8 tunnland skatt eller 5 43/108 mantal och sergeantsbostället
Skogen af 2 1 2 tunnland skatt. Kronans andel i forsen skulle på grund häraf
utgöra omkring V13 af hela skifteslagets vattenrätt eller omkring 12G af hela forsen.
Äfven om Kyrkslättens skifteslag och Hammarens by kunna antagas äga
forsens vattenkraft, kunna likväl de icke tillgodogöra sig densamma utan efter för¬
värf af mark från Storforsbolaget.
Bolaget har hos domhafvanden i orten ingifvit ansökan om sådan syn, som
omförmäles i § ro af Kungl. förordningen om jordägares rätt öfver vattnet å hans
grund den 30 december 1880, för fastställande af villkor för tillgodogörande af
Hammarforsens vattenkraft. Vid denna syn, som hölls den 29 april 1901, ut¬
talade sig kronans ombud för möjligheten häraf, att kronan vore ägare af Ragunda-
älfven i hela dess vidd eller åtminstone till däri befintliga strömfall af någon
betydenhet, alldenstund forsen icke vid afvittringen lagligen kunnat staten afhändas.
Af alldeles egenartad natur är statens vattenrätt uti de s. k. Ljusne ström¬
mar (XIV: 18), belägna mellan sjön Marmen och hafvet. Denna flodsnäcka
med en fallhöjd af 36,5 m. på en längd af 6,700 in. har sedan gammalt an-
vändts såsom fiskeflod; och äger staten i densamma flera fisken, för hvilka utmål
vid öfvergånget laga skifte blifvit afsätta. Enär fiskeägarna, därest vattenkraften
skulle komma att användas vare sig med eller utan förstörande af fiskena, torde
vara närmast berättigade att tillgodogöra sig motsvarande vattenkraft, har kommittén
ansett sig böra upptaga samtliga här befintliga kronofisken i ett sammanhang under
benämningen Ljusne strömmar, därvid vattenkraften angifvits med hänsyn såväl till
hela den totala fallhöjden som till fallhöjden vid de särskilda kronofiskena.
Beträffande slutligen den s. k. Gråda kanal må med ledning af en på upp¬
drag af Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen af kapten Fr. Enblom verkställd
utredning, dagtecknad den 16 juni 1902, lämnas följande redogörelse.
Kanalen, hvilken blifvit påbörjad åren 1824 och 1825, men aldrig full¬
bordad, afsåg att möjliggöra båtfart förbi Grådafallen, hvarigenom det stora trafik¬
området ofvanför fallen eller Österdalälfvens vattendrag från Älfdalen genom Orsa-
sjön, Siljan och Insjön samt vidare till Gråda, sammanlagdt öfver 100 km., skulle
förbindas med den 25 km. långa, för båtfart användbara delen af älfven mellan
Gråda och Båtstad, beläget nedanför Öster- och Västerdalälfvarnas förening. För
kanalbyggnadens utförande inköptes för statens räkning tvänne jordområden, det
ena vid öfre, det andra vid nedre fallet.
d) Ljusne
strömmar.
é) Groda
kanal.
62
Den 8 december 1836 intygades af två personer inför häradsrätten, att
kronan den 9 juli 1824 af Lars Olof Pehrsson i Gråda by inköpt ett »kvarn-
anläggningsställe», hvarmed otvetydigt afsetts den för kanalen vid öfre Grådafallet
erforderliga marken, med hvilken, såsom af benämningen kvarnanläggningsställe och af
en under åren 1839 och 1840 af W:m Schultzberg upprättad, år 1841 vederbörligen
fastställd karta torde framgå, äfven strand- och vattenrätt följt. Ehuru lagfart ej
meddelats å de sålunda af kronan förvärfvade ägolotterna, är enligt kapten En¬
bloms mening statens rätt till desamma klar och aldrig bestridd. Enligt nyssberörda
karta skall staten vid öfre fallet äga strand utefter älfven på en sträcka af omkring
250 meter från lugnvattnet ofvanför fallet till lugnvattnet nedanför detsamma.
Vid nedre fallet åter har kronan genom köpekontrakt den 29 juni och 9
juli 1824 samt köpebref den 21 juli samma år förvärfvat mark för kanalanlägg-
ningen, hvilken mark närmare angifves å nyssberörda, af W:m Schultzberg åren 1839
och 1840 upprättade karta. Af denna karta framgår, att staten har strandrätt dels
ofvanför fallet på en sträcka af 200 in. och dels på en obetydlig sträcka vid
kanalens nedre mynning i lugnvattnet nedanför fallet. Vid ofvannämnda 200
m. långa, staten tillhöriga strand framflyter älfven med jämn ström och ringa
fallhöjd, hvadan staten såsom strandägare vid nedre Grådafallet där ej synes äga
någon vattenkraft af värde. Genom den gräfda, för båtfart afsedda kanalen vid
sidan om nedre Grådafallet kan dock uttagas och har under en följd af år
uttagits vattenkraft för en såg, hvilken dock numera ligger öde.
Det framgår icke af tillgängliga handlingar och det synes i öfrigt osannolikt,
att kronan förvärfvat laglig rätt att genom den ursprungligen för sjöfart afsedda
kanalen afleda vatten förbi nedre Grådafallet för något industriellt ändamål, och den
till staten erlagda årliga afgälden, 50 kronor, har heller aldrig afsett ersättning för
vattenkraft, utan endast för 3 tunnland mark, som för sågen blifvit tagen i anspråk.
Däremot torde staten allt framgent vara berättigad för sjöfartens behof tillgodo¬
göra sig så mycket af älfvens vatten, som åtgår för slussning, äfvensom möjligen
erforderlig vattenkraft för slussportars och luckors eller ventilers manövrering, för
fartygs förhalning medelst spel eller andra inrättningar samt möjligen äfven för
kanalens belysning.
Ehuru en kanalled förbi Grådafallen ej ensamt för sig nu kali anses vara af
större intresse för inlandssjöfarten, synes den dock i framtiden kunna hafva sitt
berättigande såsom en länk uti en fullständig farled från Siljan till Bottenhafvet.
I anledning häraf föreslog ock kapten Enblom, att kronan med tanke på kanali-
sering af hela Dalälfven nedanför Siljan, borde bevara sin rätt t.ll kanalanläggning
vid Gråda med för anläggningen erforderligt vatten samt tillse, att vid hvarje till¬
stånd, som kunde komma att medgifvas för öfverbyggande af Dalälfvens kungsådra,
det allmännas rätt till kanalanläggning bevarades och att dammbyggnaderna så an-
63
ordnades, att deras kringgående med farled ej omöjliggjordes eller i hög grad för¬
svårades.
Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vidtagit åtgärder för att statens
rätt till samtliga för Gråda kanal inköpta jordområden måtte medelst lagfart be¬
tryggas.
På grund af ofvan anförda skäl har kommittén i vattenfallsboken upp¬
tagit det s. k. Öfre Grådafallet (XVI: 17b), i hvilket staten antagits äga vattenrätt
på grund af strandägarerätt för det därstädes befintliga, staten tillhöriga jordområdet.
* *
*
Statens mera betydande vattenfall inom-Mälaren—Norrströms, Vettem—Motala Statens mera
ströms, Storåns, Gamlebyåns, Ernåns, Snärjbäckens, Lyckebyåns, Helgeåns, Lagans, Vattenfall
Nissans, Ätrans, Viskans, Venern—Göta älfs, Örekilsälfvens samt Enningdalsälfvens inom Svea-
flodsystem (XVII — XXXI), belägna inom Svealand och Götaland, anses merendels ,and°cJ'nj°ta'
tillhöra staten på grund af strandägarerätt.
• Sålunda äger staten båda stränderna vid följande vattenfall: «) Vattenfall,
som tillhöra
XVII: 1 — 3, 6—10, 15 och 16 = 10 vattenfall, staten pa
XVIII: 5 — 7 och 9
|
H
|
4
|
55
|
strandägai
|
XX: 1
|
|
1
|
55
|
rätt.
|
XXII: 1
|
—
|
I
|
55
|
|
XXV: r, 2 och 5
|
—
|
3
|
55
|
|
XXVIII: 2
|
—
|
1
|
,, samt
|
|
XXIX: 9
|
Summa
|
1
2 1
|
55
vattenfall.
|
|
Staten äger ena stranden vid följande vattenfall:
XVII
|
5
|
|
|
—
|
1
|
vattenfall,
|
XIX
|
I
|
|
|
—
|
1
|
55
|
XXI
|
I
|
|
|
~~~
|
1
|
55
|
XXIV
|
I
|
-3
|
|
—
|
3
|
55
|
XXV
|
3
|
|
—
|
1
|
55
|
XXVI
|
I
|
och
|
2
|
--
|
2
|
55
|
XXVII
|
I
|
|
|
—
|
I
|
55
|
XXVIII
|
I
|
och
|
3
|
-:
|
2
|
55
|
XXIX
|
4
|
— 8
|
och
|
11 =
|
6
|
,, samt
|
XXX
|
2
|
och
|
3
|
—
|
2
|
55
|
|
|
|
|
Summa
|
20
|
vattenfall.
|
64
b) Själ/ständi¬
ga vattenpos-
sessioner.
Staten äger hela ena stranden samt en del af den andra vid vattenfallen
XVII: 4 samt XVIII: i och 8 samt delar af båda stränderna vid vattenfallet XXX:
i. Härjämte har staten på grund af äganderätt till andel i viss samfällighet andels-
rätt i strand vid två vattenfall, nämligen XXI: 2 och XXXI: i.
Men dessutom äger staten vissa själfständiga vattenpossessioner, bestående
af vattenrätt med eller utan utmål å stränder eller holmar. Af denna art är det
s. k. Nykvarnsfallet i Sagån (XVII: 11). Af ålder finnes på en holme i ån upp¬
förd en kvarn, Nykvarn, till hvilken jämväl hör ett utmål å östra åstranden om
29 ar 31 kvadratmeter. Kvarnen är sedan gammalt skattlagd och är för när¬
varande för statsverkets räkning utarrenderad. Hit är ock att räkna såväl det s. k.
Fristadsfallet i Eskilstunaån (XVII: 12), hvilket är att anse såsom en tillhörighet
till det på två holmar i strömmen belägna Karl Gustafs stads gevärsfaktori, som
ock Eskilstunafallen (XVII: 13) i samma å, hvilka tillhöra de s. k. dispositions-
eller donationsverken Sliphuset n:o 46, Räckhammaren n:o 48 och Liehammaren
n:o 71. Till samma kategori bör ock hänföras Holmsfallet (XVII: 14) likaledes
i Eskilstunaån, hvilket jämte en numera bortgräfd strandremsa blifvit för statens
räkning inköpt genom afhandling den 1 maj 1821.
Till denna kategori höra vidare inom Vettern — Motala ströms flodsystem
Motala Herrekvarn och Motala Storgårdskvarn (XVIII: 2), Dufvedalskvarn samt
fallet n:o 25, en kniphammare (XVIII: 3), fallet vid Kongs Norrby ålfiske
(XVIII: 4), Finspongsfallen (XVIII: 10) samt Smedjeholmsfallet och Holmens-
fallet i Norrköping (XVIII: 11). Vid Motala Herrekvarn tillhöra visserligen båda
stränderna och vid Motala Storgårdskvarn ena stranden staten, men enär dessa
kvarnar äro i jordeböckerna af ålder uppförda såsom själfständiga kvamlägenheter,
torde de närmast vara till denna grupp hänförliga. Af liknande anledning har
äfven Dufvedalskvarn och fallet vid n:o 25, en knipphammare, hänförts till
samma kategori. Vid Kongs Norrby ålfiske äger staten icke någon strand, men
fisket lyder under den strax ofvanför belägna kronodomänen Kongs Norrby. Såsom
särskild vattenpossession torde ock böra anses vattenfallen vid Finspongs styckebruk,
hvilket sedan gammalt är i jordeböckerna uppfördt såsom särskild lägenhet. Samma
är ock förhållandet med Smedjeholmsfallet och Holmensfallet vid Norrköping.
Slutligen äro att till särskilda vattenpossessioner räkna dels Lyckebyfallet
(XXIII: 1), hvilket tillhör lägenheten »Lyckeby n:o 27 en kronokvarn med 8
par stenar», dels ock fallet vid Stora Brokvarn (XXIX: 2), hvilket tillhör lägen¬
heten Stora Brokvarn n:o 17, en kvarntomt, samt Marums hospitalsfall (XXIX: 3),
hvilket tillhör den i jordeböckerna särskildt uppförda Marums hospitalskvarn n:o 12.
Till ännu en annan kategori höra Karseforsen i Lagan (XXV: 4), Gull-
spångsfallen (XXIX: 1) och Trollhätte strömmar (XXIX: 10).
65
Vid Karseforsen äger staten icke strandfastighet å någondera sidan, utan c) Karseforsen.
antingen andelsrätt eller ock endast ett servitut i en vid forsen belägen s. k. fiske-
allmänning, hvilken vid öfvergångna skiften undantagits såsom utmål för laxfiskets
bedrifvande. Däremot äger staten del i samtliga Karseforsens laxfisken, för hvilkas
räkning vattnet i denna del af vattendraget sedan uråldriga tider uteslutande dispo¬
nerats. Enligt en af kommitténs sekreterare verkställd utredning beträffande statens
rätt till vatten och fisken i Lagan skulle nedre delen af ifrågavarande vattendrag
från och med Karseforsen till hafvet vara en kronans regale ström, i hvilken likväl
fiskeriintressenterna, såväl staten som enskilde, skulle i förhållandet till sin andelsrätt
i fiskena vara närmast berättigade att tillgodogöra sig den befintliga vattenkraften.
Vid Gullspångsfallen äger staten icke heller någon strandfastighet. På grund d) Guiispångs-
af Kungl. kvarnkommissionens dom den 27 augusti 1697 har likväl ifrågavarande fallen-
fallsträcka upptagits såsom en kronoallmänningså, uti hvilken vattnet vore kronan
tillhörigt, i den mån detsamma icke blifvit till enskilde i laga ordning upplåtet.
Uti vattendraget finnas af ålder flera särskilda vattenpossessioner, hvilka likväl
samtliga äro i enskild besittning.
Vid Trollhätte strömmar slutligen äger icke staten andra strandfastigheter e> Trollhätte
än några hemmansdelar, som likväl äro med Nya Trollhätte kanalbolag oskiljaktigt
förenade. Genom Kungl. Maj:ts domar den 30 december 1899, den 19 augusti
1901 och den 27 september 1901 är emellertid fastslaget, att Trollhätte strömmar
med däri belägna öar från och med Prästskedets fall till och med Flottbergs-
strömmen äro statens egendom, i den mån desamma icke genom skatteköp för¬
yttrats, hvarjämte uti § 2 i privilegierna för Trollhätte kanal- och slussverk den
13 december 1793 förklarats, att Trollhätte strömmar alltid skola vara under
kronans ägo och förvaltning. Tvist pågår ännu angående omfånget af enskildes
å skatteköp grundade rätt till utmål å och vatten vid öarna Malgön och Önan.
Uti Kungl. kammarkollegii och Kungl. domänstyrelsens ofvannämnda vatten-
fallsbok upptages ett vattenfall vid Åkerström och ett vattenfall vid Lilla Edet,
båda i Göta älf, med upplysning att stränderna äro i enskild ägo, men att Kungl.
Maj:t och kronan i särskilda rättegångar framställt anspråk på kungsådra. Enligt
Kungl. förordningen om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december
1880 utgör kungsådra en sådan del af ett vattendrag, som skall lämnas öppen
för allmän samfärdsel, för flottning och för fiskens gång eller annat allmänt ändamål,
så ock till bevarande af enskild rätt som af ådran är beroende. Då häraf framgår,
att kungsådran har ett Ilek annat ändamål än att medgifva uttagandet af befintlig
vattenkraft, har kommittén icke ansett sig i sin vattenfallsbok böra upptaga ofvan
sist omförmälda två vattenfall.
5
66
Vattenfall, Staten har åt enskilde under olika villkor upplåtit dispositionsrätten till Eskils-
dlSt>enskUd‘ ^ tunafallen (XVII: 13), Holmsfallet (XVII: 14), Huskvarnafallen (XVIII: 1), Finspongs-
fallen (XVIII: 10), Smedjeholmsfallet och Holmensfallet i Norrköping (XVHLii),
Lyckebyfallet (XXIII: 1) samt Torsebrofallen (XXIV:3).
a) Eskilstuna- Hvad till en början angår Eskilstunafallen hafva genom Kungl. brefvet den
fallen. I2 december 1835 de tre s. k. dispositions- eller donationsverken Sliphuset n:o 46,
Räckhammaren n:o 48 och Liehammaren n:o 71 öfverlämnats till Eskilstuna fristad,
med villkor att lägenheterna allt framgent skulle underhållas på stadens bekostnad
i godt skick för smidesmanufakturernas behof. Sedan Räckhammaren nedbrunnit,
har staden genom Kungl. brefvet den 19 augusti 1864 erhållit tillstånd att utarrendera
den vattenkraft, som drifvit Räckhammaren, med villkor dock att vattenkraften fort¬
farande skulle användas till någon inrättning inom smidesmanufakturens område.
Genom Kungl. brefvet den 24 april 1890 har vidare staden erhållit tillstånd att
uppföra en ny vattenkraftsanläggning i stället för Sliphuset n:o 46 med rätt för
staden att till idkare af tillverkning inom smidesmanufakturens område uthyra den
nya anläggningen, dock med villkor att statens äganderätt till mark och vattenkraft
förblefve orubbad. Genom Kungl. brefvet den 29 maj 1901 har slutligen staden
erhållit tillstånd att utarrendera Liehammaren för annat ändamål inom smidesmanu¬
fakturens område än liesmide.
b) Holms- Holmsfallet i Eskilstunaån jämte ett stycke af åns högra strand är för statens
fallet' räkning inköpt genom köpeafhandling den 1 maj 1821. För att möjliggöra lämplig
vattenfördelning mellan Torshälla och Nyby verk äfvensom för att förekomma och
afhjälpa isstockning öfverlämnades åt enskild person fallet jämte strand och damm¬
fäste under nyttjanderätt genom Kungl. brefvet den 22 juni 1831. Genom Kungl.
brefvet den 16 oktober 1885 är slutligen dispositionsrätten till fallet för reglering
af vattnet öfverlämnad till Nyb}r bruks aktiebolag med förbindelse för bolaget att
bland annat återställa fallet till staten, så snart sådant påfordrades.
C) Huskvarna- Rörande Huskvarnafallen må följande anföras.
fallm De till Huskvarna gevärsfaktori upplåtna fastigheter utgöras af dels i Hakarps
socken och Tveta härad af Jönköpings län belägna hemmanet Huskvarna Söder¬
gården eller Sörgården n:o 1, ett mantal, och lägenheten Huskvarna Norrgården
n:o 2, hvarunder jämväl inbegripas några numera ur jordeboken uteslutna krutbruk
och kvarnar, dels ock det i Rogberga socken af nämnda härad och län belägna
hemmanet Tormenås n:o 1.
Den 1 februari 1692 tillbytte sig kronan hemmanet Södergården jämte två
tillhörande kvarnar, hvarefter det i Jönköping förlagda gevärsfaktoriet dit öfver-
flyttades, och fick dess faktor J. Ehrenpreus genom Kungl. brefvet den 15 februari
67
1715 vissa privilegier, bland annat skattefrihet för Södergården samt »fullkomlig
disposition» af faktoriet. På grund af Kungl. bref den 26 oktober 1756 upplät
Kungl. krigskollegium genom afhandling den 13 september 1757 åt öfverdirektören
Fredric Ehrenpreus »till everldelig egendom» gevärsfaktoriet »med strömverk, bygg¬
nader, inventarier och flere tillhörigheter, med all den rätt, som Kronan det inne-
hafver». Faktoriet skulle få gå i arf och köp, dock under förbehåll att det aldrig
finge förfalla, utan ständigt skulle till gevärstillverkning upprätthållas. Skulle viss
föreskrifven gevärsleverans till kronan icke fullgöras, skulle öfverdirektören blifva
sin rätt till faktoriet förlustig, och ägde då kronan att lämna faktoriet till annan
man. — I jordeböckerna upptages hemmanet Södergården under frälsetitel till år
1696, därefter under kronotitel och i 1877 ars jordebok såsom kronoegendom
under allmän disposition.
Den 20 november 1685 förvärfvade kronan genom byte hemmanet Hus¬
kvarna, Va mantal, med en mjölkvarn i strömmen. Hemmanet, som år 1690
förmedlades till 74 mantal, raserades år 1707 och lades med alla sina räntor till
Huskvarna krutbruk. Mjölkvarnen raserades redan år 1702 och i dess ställe upp¬
byggdes krutkvarnar, däraf en på ett den 16 juli 1736 för kronans räkning inköpt,
å frälsehemmanet Fagerslätt n:o 1 i Hakarps socken beläget kvarnställe. Förvalt¬
ningen af krutbruket, som sedan år 1745 utarrenderats till enskilda personer,
uppdrogs genom kontrakt den 16 november 1778 af Kungl. krigskollegium åt
kaptenen Jöran Ehrenpreus och hans arfvingar, under förbehåll att bruket utan kost¬
nad för kronan i alla tider vidmakthölles. Endast kontraktsbrott tre gånger kunde
medföra förlust af krutbruksförvaltningen. Nytt kontrakt upprättades med Ehren¬
preus den 23 juni 1784, hvarigenom han och hans arfvingar tillförsäkrades en
ständig och okvald besittning af krutbruket med därtill hörande Norregården jämte
alla hus, byggnader, krut- och mjölkvarnar samt öfriga vattenverk och inrättningar och
med alla dittills innehafda rättigheter. Besittningen kunde af Ehrenpreus och hans
rättsinnehafvare med vederbörligt tillstånd öfverlåtas å annan lämplig person. .På
ansökning af Ehrenpreus förordnade Kungl. Maj:t i resolution den 23 maj 1796,
att krutbruket finge flyttas till Husby kloster i Dalarna samt att hemmanet Norre¬
gården i anseende till dess närbelägenhet till gevärsfaktoriet, med hvilket det
nyttjade gemensamt vattendrag, därefter skulle åtfölja gevärsfaktoriet såsom det¬
samma tillhörande och af Ehrenpreus i sådant afseende innehafvas med lika villkor,
hvarunder det varit krutbruket tillslaget; dock skulle Ehrenpreus än vidare utvidga
och tillöka gevärstillverkningen därstädes. — I jordeböckerna upptages Norrgården
under frälsetitel till år 1693, därefter under kronotitel och i 1877 års jordebok
såsom kronoegendom under allmän disposition, lägenhet.
En af Huskvarfta vapenfabriksaktiebolag gjord ansökning om skatteköp af
Huskvarna Södergården n:o 1 och Norrgården 11:0 2 har Konungens befallnings¬
hafvande i Jönköpings län i resolution den 17 mars 1897 funnit icke föranleda
68
åtgärd, alldenstund Kungl. kammarkollegium enligt skrifvelse den 13 oktober 1851
förklarat Huskvarna Södergården icke kunna till skatte försäljas samt sökandebolaget
icke innehade fastigheterna med stadgad åborätt. Jämväl Kungl. kammarkollegium
har i beslut den 21 januari 1898 förklarat en af samma bolag gjord ansökning
om öfverförande i jordeboken från krono till skatte af sistberörda två fastigheter eller
eventuellt om skatteköp af fastigheterna icke föranleda åtgärd, beträffande det
senare alternativet på den grund att fastigheterna såsom tillhörande en allmän in¬
rättning, gevärsfaktoriet, måste anses vara af natur att icke kunna till skatte försäljas.
Den 31 juli 1770 utfärdades å lägenheten Höggärdet eller Höggärdsängen
skatteköpsbref för öfverdirektören Fredric Ehrenpreus, hvilken förut af kronan
arrenderat densamma. Sedan under åren 1786 och i 794 vissa delar af lägenheten
med vederbörligt tillstånd frånskilts och upplåtits till hofrättsrådet friherre G. M.
Posse, utbyttes i enlighet med en Kungl. resolution den 5 maj 1802 återstoden
af lägenheten mot hemmanet Tormenås n:o 1 om ett mantal genom afhandling
den 11 augusti sistnämnda år, hvari bland annat förklarades, att hemmanet Tormenås
för framtiden skulle till gevärsfaktoriets understöd förblifva därifrån oskiljaktigt,
utan att dock något äfventyr för öfverträdelse därutinnan stadgades. — I jorde-
böckerna upptages hemmanet Tormenås under skattetitel med anteckning i 1877
års jordebok, att det vore anslaget till understöd åt Huskvarna gevärsfaktori.
Den i 1805 och 1825 årens jordeböcker förefintliga hel-och perlgrynskvarn
samt de i 1760 -1825 årens jordeböcker under Huskvarna n:ris 3, 4 och 5
upptagna krutbruk och kvarnar, af hvilka en krutkvarn under Huskvarna n:o 3
uppförts å ofvanberörda, från hemmanet Fagerslätt n:o 1 inköpta kvarnställe samt
en varit belägen på Huskvarna Södergårdens och de öfriga på Norrgårdens ägor,
hafva, med undantag af den under Huskvarna Sörgården n:o 4 upptagna mjölkvarn,
varit under skattefrihet. upplåtna till förvaltarna af Huskvarna krutbruk och efter
kruttillverkningens förläggande till Husby kloster jämte Norrgården förenats med
Huskvarna gevärsfaktori. Sistberörda kvarn har under skattefrihet innehafts af
ofvanbemälde Fredric Ehrenpreus i hans och hans arfvingars lifstid och har skatte¬
friheten bekräftats af Kungl. kammarkollegium den 19 december 1831.
År 1821 meddelades Gustaf Sture och Charlotta Sture fasta å »Gevärs¬
faktoriet Huskvarna med underlydande 1 Vg mantal kronoskatte Södre- och Herre¬
gård, kvarnlägenhet och såg, samt ett mantal kronoskatte Tormenås» och under
åren 1871 och 1872 erhöll Huskvarna vapenfabriksaktrebolag fastebref å »Hus¬
kvarna Söder- och Herregård, 1 Vg mantal kronoskatte i Hakarps socken, och
Tormenås, ett mantal kronoskatte i Rogberga socken». Sistberörda hemman har seder¬
mera af bolaget försålts till enskild person, som därå fått lagfart.
I nådigt bref den 4 oktober 1901 har Kungl. Maj:t slutligen anbefallt
Kungl. arméförvaltningen att låta vid vederbörlig domstol anhängiggöra talan mot
69
nyssnämnda bolag för bevarande af kronans äganderätt till hemmanet Huskvarna
Södergården n:o i och lägenheten Huskvarna Norrgården n:o 2.
Vid Finspong har ända sedan 1500-talet funnits ett bruk, som drifvits för
kronans räkning, men därefter öfverlämnats till besittning åt enskilde. År 1618
erhöll Louis de Geer Finspongs gods såsom pant för en fordran hos kronan,
hvarefter de Geer år 1641 inköpte godset och erhöll fastebref därå år 1646. Någon
tvekan om äganderätten till säteriet har därefter ej förefunnits. Hvad bruket angår,
förklarades det genom Kungl. reduktionskollegii resolution den 19 september 1685
för »reducibelt och Hans Kungl. Maj:t hemfallet» med alla uppburna räntor.
Därefter blef bruket enligt kontrakt den 20 januari 1686 utarrenderadt på två år
till Louis de Geer den yngre, och denne erhöll efter arrendetidens utgång bruket
enligt kontrakt den 1 juli 1689 på perpetuellt arrende för sig, barn och arfvingar
mot en årlig afgift af 600 daler silfvermynt.
Finspongs bruk upptages i 1793, 1803 och 1815 årens jordeböcker allenast
till namnet. 1825 års jordebok angifver såväl lägenheten Finspongs styckgjuteri
och stång järnsbruk som Finspong, en frälsekvarn och en tullsåg, såsom liggande å
säteriet Finspongs ägor. 1878 års jordebok upptog ursprungligen Finspongs järn-
och styckebruk under frälsetitel, men har Kungl. kammarkollegium sedermera genom
beslut den 30 juli 1897, som vunnit laga kraft, förordnat, att lägenheten Finspong
n:o 4, ett järn- och styckebruk, skulle i jordeboken öfverföras från frälse till krono
samt upptagas bland kronoegendomar, verk och inrättningar under enskild disposition.
Enligt meddelande från Konungens befallningshafvande i Östergötlands län skulle
emellertid någon så benämnd lägenhet ej finnas särskildt omnämnd uti tillgängliga
köpe- och lagfartshandlingar. Sedan på gifven anledning Kungl. kammarkollegium
genom beslut den 17 september 1896 förordnat, att, enär Finspongs järn- och
styckebruk innehades af ett enskildt verk, dess grundskatt skulle till statsverket
utgöras efter stadgad nedsättning jämlikt 2 momentet i Kungl. kungörelsen angående
nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter den 5 juni 1885 samt lagen
angående afskrifning af nämnda grundskatter den 2 december 1892, har Kungl.
Maj:t på underdåniga besvär af kammar-advokatfiskals-ämbetet genom beslut den
10 september 1897 förklarat sig icke finna skäl att göra ändring i Kungl. kammar-
kollegii sistberörda beslut.
På framställning af Riksdagens revisorer har 1898 års riksdag hos Kungl.
Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en närmare utredning i fråga
om förevarande äganderättsförhållanden samt därefter vidtaga de åtgärder, hvartill
en sådan utredning kunde föranleda. Efter nådig remiss har sedermera Kungl.
kammarkollegium låtit anställa undersökningar i ämnet samt i till Kungl. Maj:t
afgifvet underdånigt utlåtande anfört, att annat förhållande icke kunnat ådagaläggas,
än att Finspongs järn- och styckebruk vore beläget å ägorna till Finspongs säteri
Finspongs-
fallen.
70
e) Smedje-
hohnsfallet och
Holmens fallet.
och gård, samt att, så vidt utredt blifvit, någon särskild, af nämnda säteri och
gård oberoende mark ej varit förenad med eller af kronan upplåtits till Finspongs
bruk. I skrifvelse den 16 mars 1900 har sedermera Kungl. Maj:t förklarat sig
finna Riksdagens berörda framställning icke till någon Kungl. Majrts vidare åtgärd
föranleda.
Ytterligare kan meddelas, att Konungens befallningshafvande i Östergötlands
län genom utslag den 30 september 1901 tillerkänt aktiebolaget Finspongs stycke¬
bruk åborätt till kronolägenheten Finspong n:o 4, ett järn- och styckebruk i Risinge
socken och Finsponga läns härad, hvilket utslag fastställts af Kungl. kammarkollegium
genom resolution den 9 december 1902, men att kammar-advokatfiskals-ämbetet
däröfver hos Kungl. Maj:t anfört underdåniga besvär. Därjämte har aktiebolaget
under åberopande af berörda utslag den 30 september 1901 hos Konungens bemälde
befallningshafvande anhållit att få till skatte lösa lägenheten. Sedan Konungens
befallningshafvande öfverlämnat denna ansökning till Kungl. kammarkollegium med
anhållan om dess yttrande däröfver, har på hemställan af kammar-advokatfiskals-
ämbetet Kungl. kollegium i beslut den 9 december 1902 förklarat, att med af¬
gifvande af det begärda yttrandet skulle anstå, till dess advokatfiskals-ämbetets
nyssberörda besvärstalan blifvit slutligen afgjord.
Genom kontrakt den 27 april 1627 och Kungl. bref den 28 mars 1628
upplät Konung Gustaf II Adolf åt Louis de Geer och Wilhelm Gillisson »Laxe-
och Qyarnehålmen» i Norrköping jämte kvarnar, fisken, vissa notvarp i ån m. in.
att »för sigh och sine barn Erfftligen behålla» mot en årlig afgäld af 1,000 daler
silfvermynt. A denna holme anlade Gillisson och de Geer Norrköpings mässings¬
bruk. Jämväl åtskilliga andra kvarnar vid holmen, nämligen Holma kvarn n:o 2
(»Holleme kvarnen»), kvarnarna vid Holmen n:o 7 (»Mester Påls kvarn»), n:o 8
(»Hindrich Larssons kvarn») och n:o 9 (»Måns Swenssons kvarn» »Kvarnen vidh
Hollmen») samt »Tyrs påls kvarn n:o 12» (»Mester Påll Lods kvarn»), hvilka
kvarnar förut genom särskilda Kungl. bref upplåtits åt enskilde personer, förvärfvades
af de Geer. Den 10 november 1666 försålde dennes arfvingar Mässingsbruket
samt sin rätt till Lax- och Kvarnholmen med tillhörigheter, däri inbegripna såväl
fisken som samtliga ofvanberörda kvarnar, till Jakob Momma (Reenstjerna). Dennes
son Abel Reenstjerna öfverlät bruket år 1704 till Riksens Ständers Bank, som
innehade det till år 1740, då det på offentlig auktion den 2 juni under hernuls-
skyldighet försåldes till J. Forsberg och G. Spaning, hvarefter det alltjämt förblifvit
i enskild ägo. — I 1878 års jordebok upptages bland kronoegendomar under
enskild disposition: »Mässingsbruket med Lax- och Kvarnholmen kallas Holmen».
Holmens bruks- och fabriksaktiebolag disponerar hela krafttillgången vid Holmensfallet.
Den från bruket förut utgående afgäld af 1,000 daler årligen, hvilken i
1825 års jordebok endast i anmärkningskolumn omnämnts, upptages 1 kronoräken-
7i
skaperna från och med år 1849 såsom strömsafrad under titeln »Ordinarie Ränta»
samt i 1878 års jordebok såsom ränta med ett belopp af 500 kronor. I nådigt
bref den 15 december 1899 har Kungl. Maj:t förordnat, att, då Mässingsbruket
innehades af ett enskilt verk, dess grundskatt skulle till statsverket utgöras efter
stadgad nedsättning jämlikt 2 momentet i Kungl. kungörelsen angående nedsättning
i de på viss jord hvilande grundskatter den 5 juni 1885 samt lagen angående
afskrifning af nämnda grundskatter den 2 december 1892.
Ännu på 1700-talet ansågs den i Norrköpings ström belägna holme, som
kallas Smedjeholmen. tillhöra Mässingsbruket »på grund af Kungl. Bref och Resolu¬
tioner, samt therpå följd långlig häfd». Emellertid hade regeringen under för¬
menande, att holmen vore en Kungl. Maj:t och kronan »immediate förbehållen
egendom», därstädes gjort början med anläggande af ett gevärsfaktori. Då likväl
Mässingsbrukets ägare icke kunde förmås borttaga en å Smedjeholmen inrättad
klädesvalk, hvilken befunnits hinderlig för faktoriets byggnader, öppnade kronan
rättegång för att göra sina anspråk gällande. Jämlikt af parterna ingången, af
Kungl. Maj:t den 6 maj 1756 stadfäst förlikning afstodo Mässingsbrukets ägare
Smedjeholmen till Kungl. Maj:t och kronan, med villkor, bland andra, att Mässings¬
bruket skulle bibehållas vid den rätt, som detsamma efter ofvanberörda kontrakt
den 27 april 1627 och Kungl. brefvet den 28 mars 1628 tillkomme, samt orubbadt
få disponera och nyttja de af ålder innehafda och då innehafvande dammar och
dämningar samt stenkistor ofvanför Laxfisket och Laxholmen.
I 1825 års jordebok upptages lägenheten Smedjeholmen n:o 1 i Norrköpings
ström utan. angifven natur, med anteckning att enligt Kungl. krigskollegii bref den
30 juni 1802 och dess utslag den 5 februari 1806 lagmannen G. Swartz eller
hans rättsinnehafvare skulle för befrielsen att upprätthålla gevärstillverkningen betala
en grundränta af 78 riksdaler banko från och med år 1803 och framgent för den
delen af gevärsfaktoriets egendom, som bestode af den i strömmen belägna, Holmens
bruk tillhöriga Smedjeholmen. I 1878 års jordebok upptages Smedjeholmen n:o 1
såsom en särskild lägenhet af skattenatur. -— Aktiebolaget Richard Wahren dispo¬
nerar fallet vid Smedjeholmen för sin verksamhet.
Beträffande Lyckebyfallet må anföras följande. f> Lyckeby-
Uti underdånig skrifvelse den 24 april 1896 anhöllo stadsfullmäktige i Karls- fallet-
krona stad att för planerad ombyggnad och utvidgning af vattenledningen mellan
Lyckeby och Karlskrona stad kronan måtte på vissa närmare angifna villkor till
staden med full äganderätt öfverlåta ifrågavarande vattenledning med alla tillbehör,
däraf bland annat kronans vattenfall i Lyckeby å med landfästen, vid ån belägna
jordområden, kvarnar och byggnader på bägge sidor om strömmen, kronans rätt
till land med inrättningar vid Hofsjön samt kronan tillkommande dämningsrätt i
Lyckeby å eller i sjöar, som densamma genomflöte. Efter vederbörande ämbets-
72
myndigheters hörande föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen i nådig proposition den
19 februari 1897, att Riksdagen måtte medgifva den sökta öfverlåtelsen, hvarefter
och sedan Riksdagen i skrifvelse den 23 april samma år i hufvudsak bifallit den¬
samma, Kungl. Magt uti nådigt bref den 23 juli 1897 anbefallt Kungl. marin¬
förvaltningen att draga försorg om verkställigheten däraf. Jämlikt Kungl. marin¬
förvaltningens utlåtande den 1 september 1896, som i förevarande hänseende
oförändradt antagits, omfattar öfverlåtelsen bland annat följande strand- och vatten¬
rättigheter:
1:0) kronans äganderätt till
a) vattenledningen i Lyckeby med därtill hörande vattenbassänger om
1,575 kvadratmeter,
b) kronokvarntomten i Lyckeby om 8,500 kvadratmeter, allt med därå
uppförda byggnader, områdena tillhörande vattenfall, vattenränna,
dammbyggnader och öfriga för vattenledningens och kvarnens drift
och vård afsedda, kronan tillhöriga anläggningar jämte maskiner;
2:0) 'den till kronan upplåtna brukningsrätt af en hemmanet Köpingegården
tillhörande plan om 4,400 kvadratmeter;
3:0) de till kronan upplåtna rättigheter till dels uppdämning och vattentäkt
ur Stora Hofsjön, dels väg till ifrågavarande dammbyggnad och dels
jord- och stentäkt för dammbyggnadens reparation äfvensom ägande¬
rätten till dammbyggnaden; samt
4:0) den till kronan upplåtna rättighet att uppdämma Lyckeby å mellan
Lyckeby och Augerums dammar.
g) Torsebro- Slutligen må rörande två vattenfall i Helgeå, de s. k. Torsebrofallen vid
fuUm Tyskamöllan och Biskopsmöllan under Torsebro krutbruk, anföras följande.
Med namnen Tyskamöllan och Biskopsmöllan angåfvos ursprungligen tvänne
kvarnar med tillhörande jord, hvilka under åren 1671—-1725 i jordeböckerna före-
kommo under kronotitel, men under åren 1726—1811 voro ur jordeböckerna
obehörigen uteslutna. Genom Kungl. Maj:ts dom den 22 januari 1830 förklarades
de emellertid vara kronans hemman och blefvo sedermera, jämlikt Kungl. kammar-
kollegii bref den 22 februari 1831, såsom kronohemman i jordeboken ånyo införda
med anteckning, att de voro Torsebro krutbruk underlydande. På dessa hemmans
grund har Torsebro krutbruk på 1690-talet blifvit anlagdt.
Sedan en uppkommen tvist emellan öfverstelöjtnanten friherre Carl Jakob
Stael von Holstein och lagmannen Carl Gustaf Danckwardt om bättre rätt till
besittning af krutbruket afgjorts till förmån för den förre, blef Stad von Holstein
den 29 augusti 1770 uti besittningsrätten till bruket inrymd. Besittningsrätten till
krutbruket innehafves fortfarande af enskild person.
Den 2 maj 1860 sökte dåvarande innehafvarna af krutbruket, kaptenen
73
friherre F. W. Stael von Holstein samt dennes syskon, att å Biskopsmöllan och
Tyskamöllan erhålla stadgad åborätt. Ansökningen afslogs genom landshöfdinge-
ämbetets i Kristianstads län utslag den 2 oktober r 862, som fastställdes af Kungl.
kammarkollegium den 25 april 1864 och af Kungl. Maj:t den 16 september 1865.
Såsom grundläggande för rättsförhållandet mellan kronan och innehafvarna
af krutbruket torde få anses ett mellan Kungl. krigskollegium och ofvanbemälde
Carl Jakob Stael von Holstein den 31 juli 1770 upprättadt kontrakt, hvars 1 :a
punkt är så lydande:
»Uppdrages Herr Baron och Öfverst Lieutenanten Torsebro Krut Bruk dess hus
och byggnader samt Wattuverk med allt, hvad nu för tiden därtill ligger eller
framdeles tillvinnas kan och Kungl. Maj:t och Kronan tillhörigt är utan någon
vidare afgift än att han alltsammans uppå egen bekostnad wid makt håller och
* i bättre, men icke i sämre stånd ifrån sig lefwererar, som det till Honom blifver
Inventeradt, skolandes han själf, utan någon Kronans gravation svara för all den skada,
som åkomma kan ehvad den skjedt af oundwikelig olycka eller egit förvållande.
Härunder begripes jämväl den Muren, som till Brukets säkerhet är uppsatt, så att
till dess vidmakthållande, hvarken nu, eller i framtiden något af Kronan bör
begäras».
Därjämte är i kontraktets I4:de punkt bestämdt, att krutbrukets innehafvare,
därest han tredje gången bröte mot kontraktets villkor och betingelser, skulle blifva
krutbruksförvaltningen förlustig och någon annan till förvaltare förordnas, som dess
skyldighet bättre uppfylla kunde.
Uti den först anförda kontraktsbestämmelsen finnes icke uttryckligen angifvet,
att Biskopsmöllan och Tyskamöllan varit de krutbruket underlagda lägenheterna.
Däremot framgår detta tydligt af Kungl. Maj:ts resolution den 8 februari 1814,
i hvars rubrik åberopas ett Kungl. krigskollegii utlåtande, däri det heter:
att innehafvaren af Torsebro krutbruk har
1:0) äganderätten till tre hemman, nämligen Lilla Härrad n:o 1, 1 Vs man¬
tal utsockne frälse, Strö n:o 3, '/4 mantal kronoskatte augmentshemman, samt
Strö n:o 14, 7» mantal kronoskatte, hvilka för krutbrukets drift skulle begagnas; samt
2:0) besittningsrätten, så länge krutbruket på stället bibehålies, å de öfriga
lägenheter, på hvilka bruket finnes anlagdt, med tillägg:
»att det således endast är äganderätten till Tyske- och Biskopsmölla grund
och ägor, hvilka äro Kronan tillhörige, samt Torsebromölla n:o 1 med de inom
Krutbruksmuren varande Araslöfs säteri år 1700 frånbytte ägor, hvilka senare i
händelse af Krutbrukets nedläggning, böra Säteriägaren återställas, som icke kan
Friherre Stael von Holstein tillerkännas».
Beträffande Torsebromölla n:o 1 må anföras:
att, sedan en krutkvarn sprungit i luften och då det ej befunnits rådligt att
återuppbygga den på samma ställe, som endast legat 9 5 alnar från en annan krut-
74
kvarn, Kungl. Maj:t den 26 januari 1696 bestämt, att den skulle flyttas till kvarnen
Torsebromölla n:o 1, i hvars ställe en ny krutkvarn skulle uppföras;
att Torsebromölla n:o 1 då för tiden tillhört kronan, på den grund att
Araslöfs säteri med, bland annat, nämnda kvarn blifvit för skuld till kronan indraget;
att, sedan ryttmästaren Carl Gustaf Bonde efter betalandet af kronans fordran
den 24 december 1697 blifvit ägare till Araslöf, Bonde protesterat emot inrättande
af krutkvarn å Torsebromölla n:o 1, hvilket likväl af Kungl. Maj:t ogillats uti
nådiga bref den 18 februari 1698 och den 17 april 1700, däri det stadgats, att
kronan skulle behålla Torsebromölla n:o 1, men i vederlag lämna dels Torsebro¬
mölla n:o 3, dels ock den s. k. Torsmölla; samt
att, sedan återgång af bytet vid flere tillfällen af innehafvarna af Araslöfs
säteri begärts, frågan slutligen blifvit ordnad genom Kungl. Maj:ts bytesbref den
14 februari 1770 af innehåll:
att Torsebromölla n:o 1 med åker, äng och laxfiske skulle åter¬
ställas till Araslöfs säteri med undantag af själfva kvarnen, som till
krutkvarn blifvit inrättad, jämte utmål inom den omkring krutbruket upp¬
förda stenmuren, hvilket område kronan skulle behålla, så länge krut¬
bruket å samma ställe existerade, men återställa till Araslöfs ägare, där¬
est krutbruket antingen ödelädes eller till annan ort förflyttades;
att i sist omförmälda händelse Araslöfs ägare skulle till kronan
återställa det lämnade vederlaget, nämligen Torsebromölla n:o 3, samt
i stället för Torsmölla, som kommit i främmande hand, 3/'8 mantal ut-
sockne frälse Knastorp i Glimåkra socken och Östra Göinge härad.
Af det föregående torde sålunda framgå:
att Biskopsmöllan och Tyskamöllan ägas af kronan, men disponeras af inne-
hafvaren af Torsebro krutbruk, så länge kruttillverkning därstädes för kronans räk¬
ning bedrifves; samt
att den från Araslöfs säteri tillbytta kvarnen Torsebromölla n:o 1 under
enahanda villkor disponeras af krutbruket.
Då kruttillverkning alltjämt bedrifves vid Torsebro för kronans räkning, torde
krutbrukets innehafvare fortfarande äga anspråk på att vid besittningsrätten varda
bibehållen.
III.
Om åtgärder för vattenkraftens tillgodogörande.
Sedan kommittén sålunda redogjort för förloppet af den verkställda under¬
sökningen och utredningen beträffande statens vattenfall, vill kommittén söka be¬
svara spörsmålet, om och i så fall hvilka åtgärder böra från statens sida vidtagas,
för att dessa naturtillgångar må komma landet i dess helhet till godo.
Härvid gäller det först att undersöka, hvilken ställning staten bör intaga till
frågan om användningen af statens vattenfall under behörigt iakttagande af såväl
det allmännas som de enskildes intressen. Till ledning härför må först angifvas
de allmänna grunder, som kommit till tillämpning i Sverige under äldre tider be¬
träffande användningen af statens vattenfall.
Först och främst hafva vattenfall användts för alstrande af kraft åt Användnin-
statens egna verk och inrättningar, hvaribland särskilt är att anteckna bruk eller genvå{tenfau”S
verkstäder för tillverkning af krigsmaterial: krut, gevär och kanoner. Sålunda har under äldre
staten för egen räkning ursprungligen drifvit Huskvarna och Torsebro m. fl. krut- ' eri veri*e-
bruk, Huskvarna, Norrköpings, Norrtelje m. fl. gevärsfaktorier samt Finspongs
styckebruk.
Vanligtvis hafva dock statens vattenfall upplåtits åt enskilde, antingen under
nyttjanderätt eller med äganderätt.
Nyttjanderätten åter uppläts antingen under form af arrende på viss tid
eller med ständig besittningsrätt.
Staten tillhöriga kvarnar utarrenderades med hufvudsaklig tillämpning af all¬
männa lagens bestämmelser om landborätt. Arrendatorn utgjorde städja och afrad,
den förra för hela arrendetiden, vanligen i penningar, den senare i årlig afgift,
vanligen i spannmål. Arrendetiden var af växlande längd: än på vissa år, än
för mjölnarens lifstid och i senare händelsen stundom med företrädesrätt till kvarn¬
arrendet för mjölnarens änka eller barn. Staten var i dessa fall ägare till kvarnens
byggnader och viktigaste inventarier såsom syllar, axlar och stenar, hvilka mjölnaren
fick af staten ersatta, då de behöfde utbytas mot nya.
Staten tillhörig vattenkraft för drifvande af kvarnar eller andra industriella
verk utlämnades ock åt enskilde under olika former af besittningsrätt. Den åt¬
minstone hvad kvarnar angår vanligast förekommande formen af besittningsrätt
synes därvid hafva varit den, som grundade sig på bestämmelserna i XXIX kapitlet
76
byggningabalk^ af konung Kristoffers landslag angående rätt till intaga å härads-
eller landsallmänning. Mjölnaren ägde, därest han fullgjorde prestanda, för sig och
sina rätta arfvingar ständig besittningsrätt till det för kvarndriften erforderliga vattnet
jämte vattengrund, dammfästen och utmål. Själfva kvarnbyggnaden åter med alla
för vattenkraftens tillgodogörande erforderliga byggnader och anordningar var mjöl-
narens egendom och skulle af honom underhållas. Hela kvarnrättigheten, omfattande
äganderätt till byggnaderna och nyttjanderätt till vatten och grund, betraktades
såsom lösöre. Den årliga afgälden fastställdes medelst skattläggning i förhållande
till det antal par stenar, som med hänsyn till vatten- och mäldtillgång under
vanliga förhållanden kunde hållas i gång. Då kvarn upptogs från ödesmål,
lämnades frihet från afradens utgörande under ett visst antal så kallade frihetsår.
Mjölnaren kunde å annan person öfverlåta sin besittningsrätt, hvartill likväl fordrades
af vederbörlig myndighet meddeladt tillstånd, så kallad immission. Den årliga
afgälden har i senare tider blifvit afskrifven, i det genom Kungl. kungörelsen den
30 december 1863 alla skattlagda mjöl- och sågkvarnar blifvit från ränta befriade.
På här angifna villkor hafva t. ex. kronan tillhöriga kvarnställen vid Trollhätte
strömmar varit åt enskilde upplåtna. Flertalet af de kvarnlägenheter, som innehafts
under ifrågavarande form af besittningsrätt, äro likväl numera af besittningshafvarna
till skatte köpta.
Men härutöfver hafva vattenfall i sammanhang med annan egendom för
särskilda ändamål åt enskilde upplåtits antingen alldeles afgiftsfritt eller ock
mot utgörande af årlig afgäld. Såsom exempel på afgiftsfria upplåtelser kunna
anföras Eskilstunafallen (XVII: 13), Huskvarnafallen (XVIII: 1) samt Torsebro-
tallen (XXIV: 3) och på upplåtelser mot afgift Finspongsfallen (XVIII: 10) och
Holmensfallet i Norrköping (XVIII: 11), beträffande hvilka upplåtelser villkoren
äro närmare angifna i afdelningen II: Den rättsliga utredningen.
Staten har ock slutligen åt enskilde upplåtit vattenkraft med äganderätt.
Såsom förut angifvits hafva staten tillhöriga kvarnlägenheter, som af enskilde inne¬
hafts under ständig besittningsrätt, merendels blifvit af innehafvarna skatteköpta.
Stundom har staten dessutom under form af frälseköp, donationer o. s. v. afhändt
sig vattenkraft.
Sålunda har staten vid åtskilliga tillfällen antingen med nyttjanderätt eller ägande¬
rätt till enskilde upplåtit sådan vattenkraft, som icke varit för statens egna behof er¬
forderlig. Hvad upplåtelse med äganderätt angår, var denna likväl förbjuden enligt den
föreskrift i II kapitlet konungabalken af Konung Kristoffers landslag, att Konungen
icke hade rätt förminska kronans gods eller intäkter annan konung till förfång,
vid äfventyr att efterföljande konung ägde återtaga hvad olagligen blifvit kronan
afhändt. För närvarande gäller i detta afseende bestämmelsen i § 77 regerings¬
formen, att kronans fasta egendom äfvensom »laxfisken och andra kronans Fisken
samt kronans öfriga lägenheter» icke må af Konungen utan Riksdagens sam-
77
tycke genom försäljning, förpantning eller gåfva eller på något annat sätt kronan
af händas.
Af de statens mera betydande vattenfall, som för närvarande helt eller delvis Användning
äro tagna i anspråk för alstrande af kraft, använder staten för sina egna benot vattenfaii jqY
endast Fristadsfallet (XVII: 12), Råckstafallen (XVII: 1 5) och Tumbafallet (XVII: 16) '
för drifvande af respektive Karl Gustafs stads gevärsfaktori, Åkers krutbruk och
Tumba pappersbruk.
Jämlikt Kungl. kungörelsen angående förändrade grunder för förvaltningen af
kronans jordbruksdomäner den 10 november 1882, utarrenderas numera vissa staten
tillhöriga kvarnar och vattenfall af Kungl. domänstyrelsen.
Sådana vattenfall äro:
XIV: 14 = 1 vattenfall,
XVII: 11 = 1 ,,
XVIII: 2 och 3=2 ,,
XXV: 5 = 1 „
XXIX: 2 och 6 = 2 „ samt
XXX: 1 _=_i__„_
Summa 8 vattenfall.
Under XXX: 1 upptagas två vattenfall, Klofvebrofallet och Frukvarnsfallet,
af hvilka det förra icke är använda men det senare utarrenderadt.
Följande vattenfall äro belägna å eller vid jordbruksdomäner, hvilka likaledes
enligt ofvan omförmälda Kungl. kungörelse den 10 november 1882 äro utarrenderade,
nämligen:
IX: 14 och
|
I5 =2
|
vattenfall,
|
XIV: 4
|
= I
|
J)
|
XVI: 20
|
= I
|
33
|
XVII: 1, 3,
|
6 och 9=4
|
3 3
|
XVIII: 5 — 7
|
II
ox
”o
O
|
J5
|
XIX: 1
|
= 1
|
35
|
XX: 1
|
— 1
|
33
|
XXI: 1
|
= 1
|
33
|
XXII: 1
|
= 1
|
33
|
XXIV: 2
|
= 1
|
33
|
XXV: 2
|
= 1
|
33
|
XXVIII: 1-
|
OJ
II
OJ
|
33
|
XXIX: 3, 8
|
och 9 =3
|
„ san
|
XXX: 3
|
=: I
|
33
|
|
Summa 2 5
|
vattenfall.
|
78
Följande vattenfall hafva för särskilda ändamål på obestämd tid åt enskilde
upplåtits, nämligen:
XVII: 13 och 14 = 2 vattenfall,
XVIII: 1, 10 och 11 =3 „
XXIII:*i = 1 „ samt
XXIV: * 3 =_i „
‘Summa 7 vattenfall.
På grund af bestämmelserna i §§ 3 och 4 af Kungl. förordningen om
jordägares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880 tillgodogöra
sig enskilde strandägare vattenkraften i Spenshultsfallet (XXVI: 2), Vaggeforsen
(XXIX: 4) och Jössefors (XXIX: 6), af hvilka det sistnämnda jämväl återfinnes
här ofvan bland de af Kungl. domänstyrelsen utarrenderade vattenfallen.
Öfriga i kommitténs större vattenfallsbok upptagna, af enskilde helt eller
delvis använda vattenfall äro:
I: 12 och ié
VII: 1 och 2
XII: 2 och 6 —
XIII: 1
XIV: 16— 18
XVIII: 8
XXI: 2
XXIV: 1
XXVII: 1
XXIX: 1, 5, 7,
XXX: 2
XXXI: 1
10 och 11
vattenfall,
33
33
33
33
33
33
33
33
33
,, samt
33
Summa 2 3 vattenfall.
Beträffande de i sist omförmälda kategori upptagna vattenfall är det icke
alltid för kommittén kändt, huruvida den enskilde strandägaren tillgodogjort sig
jäpiväl staten tillhörig vattenkraft. Genom särskilda aftal hafva emellertid enskilda
strandägare vid vattenfallen XXI: 2 och XXXI: 1 erhållit rätt att å kronans strand
få dammfäste för sina å andra stranden belägna vattenverk.
Öfriga i kommitténs större vattenfallsbok upptagna vattenfall äro för när¬
varande icke tillgodogjorda eller disponerade, nämligen:
79
I: 1 a— 11 och 13 —15
|
= 16
|
vattenfall,
|
II: 1 —16
|
= 16
|
33
|
III: 1 och 2
|
= 2
|
33
|
IV: 1 — 32
|
' = 32
|
33
|
V: 1 — IO
|
= 10
|
33
|
VI: 1
|
= 1
|
33
|
VIII: 1 —11
|
= 11
|
33
|
IX: i a—13 och 16 — 35
|
= 34
|
33
|
X: 1
|
= 1
|
33
|
XI: 1 — 27
|
= 27
|
33
|
XII: 1 och 3 — 5
|
= 4
|
33
|
XIII: 2 och 3
|
— 2
|
33
|
XIV: 1 — 3, 5 — 13 och 1
|
5 = 13
|
33
|
XV: 1
|
= 1
|
33
|
XVI: 1 — 17 a samt 17 b —
|
-19 = 20
|
33
|
XVII: 2, 4, 5, 7, 8 och
|
10 = 6
|
33
|
XVIII: 4
|
= 1
|
33
|
XXV: 1, 3 och 4
|
- "»
— 3
|
33
|
XXVI: 1
|
= I
|
,, samt
|
XXXII: 1 och 2
|
— 2
|
33
|
Summa 203 vattenfall.
Man torde hafva väntat att af kommittén erhålla fullständiga uppgifter å
det antal hästkrafter, staten äger i hvarje särskildt vattenfall, äfvensom huru stor
del af denna kraft redan är använd. Men enär den af Riksdagen begärda utred¬
ningen skulle ske »på ett summariskt sätt» och då beträffande åtskilliga vattenfall
osäkerhet råder om storleken af statens andel ej mindre i själfva vattenfallet än
äfven i den där uttagna kraften samt fördenskull för anskaffande af ofvanberörda
uppgifter i många fall skulle kräfvas mycket vidtgående undersökningar ej allenast
i tekniskt utan äfven i rättsligt hänseende, anser kommittén en sådan utredning
falla utom ramen för sitt uppdrag.
Till ledning för bedömandet af den ställning, staten lämpligen nu bör intaga
till frågan om tillgodogörandet af sina vattenfall, torde emellertid också böra fram¬
hållas några hufvuddrag af den moderna utländska uppfattningen beträffande ifråga¬
varande ämne. En redogörelse härför må anses vara så mycket mera af behofvet
påkallad, som ofvan anförda grunder för användandet af den svenska statens vatten¬
fall tillkommit under en tid, då de tekniska metoderna för vattenkraftens tillgodo¬
görande ännu voro särdeles primitiva, medan man i utlandet redan hunnit att i
lagstiftningen om vattenrätten samt hushållningen med de allmänna vattnen i flera
viktiga hänseenden tillämpa den erfarenhet, som vunnits af nyare tekniska metoder
Jämförelse
mellan statens
äganderätt till
vatten i Sverige
och i alplän¬
derna.
8o
för vattenkraftens tillgodogörande, särskilt vattenkraftens omsättande i elektrisk
energi samt dennas förledande på långa afstånd.
Enär i mellersta och södra Europas på vattenkraft rika stater, de s. k. alp¬
länderna, statens äganderätt till vatten icke är af samma natur som i Sverige,
torde först böra anställas en allmän jämförelse beträffande statens rätt öfver befintlig
vattenkraft inom Sverige å ena och ifrågavarande länder å andra sidan.
I vårt land grundas enskildes äganderätt till vatten i allmänhet å rätt till
den grund, hvaröfver vattnet framgår.
I mellersta och södra Europas stater göra däremot vattenlagarna i allmänhet
åtskillnad mellan publika och icke-publika vatten. Med de förra förstås sådana,
som utgöra en del af den publika egendomen, till hvilka strandägarna icke hafva
någon som helst rätt och i hvilka staten upplåter rättigheter under de villkor och
till de personer, som den anser bäst kunna befordra sina intressen. De senare
äro sådana, hvaröfver den enskilde på grund af äganderätt till jord och grund
äger att förfoga.
De icke-publika vattnen äro således fullt jämförliga med vattendragen i vårt
land. De publika vattnen åter i de nu afsedda främmande länderna sakna full
motsvarighet här i landet; men då i dessa länder staten i kraft af sin öfver-
höghetsrätt förfogar öfver dylika vatten och bestämmer, under hvilka villkor de
må till enskildes nyttjande upplåtas, äfvensom i allmänhet uppbär inkomst af de
vatten, som i industriens tjänst göras fruktbärande, finnas likväl emellan dessa vatten
och de svenska staten tillhörande vattenfallen flera upplysande jämförelsepunkter.
I den italienska vattenlagen af den io augusti 188_} finnes en bestämmelse
af innehåll, att lagens föreskrifter om utgörande af årlig afgäld för användning af
publikt vatten icke äro tillämpliga på vattenkraft, som tillhör statens patrimoniella
egendom. Enligt ett senare tillkommet ändringsförslag är denna bestämmelse ytter¬
ligare utvecklad, sä att vattenlagen icke i allmänhet skulle gälla för sådan vatten¬
kraft beträffande annat än formaliteterna vid den förrättning, hvarigenom skall
utrönas, huruvida allmänna eller enskilda intressen af ett visst projekteradt företag
beröras eller icke. Härjämte framhålles uttryckligen i lagförslaget, att upplåtelse
af vatten, tillhörande statens patrimoniella egendom, skall äga rum med tillämpning
af de föreskrifter, som finnas gifna beträffande förvaltningen af sådan egendom i
allmänhet.
Då med eu stats patrimoniella egendom förstås sådan publik egendom, som
är jämförlig med den i § 77 af Sveriges regeringsform omförmälda, framgår, att
endast vattenkraft såsom patrimoniell egendom är i mellersta och södra Europas
stater fullt jämförlig med den vattenkraft, hvartill den svenska staten har obestridd
ägande- och nyttjanderätt. Men enär vattenkraft såsom patrimoniell egendom inom
nyssberörda delar af Europa såsom regel endast torde finnas i det fall, att staten
äger strand vid icke-publikt vatten, och då dessa vatten därstädes endast utgöras
8i
af de allra minsta vattendragen, torde vattenkraft af patrimoniell natur knappast
vara af afsevärd betydelse där.
Häraf förklaras den omständigheten, att vattenlagarna, med undantag af den
italienska, icke innehålla några som helst bestämmelser speciellt gällande detta slag
af vattenkraft.
Då sålunda rätten till svenska statens vattenfall icke är af samma karaktär
som t. ex. de schweiziska kantonernas rätt till publikt vatten, kan naturligtvis
icke heller de för de senare gällande bestämmelserna vara fullt tillämpliga i vårt
land. Statens uppgift beträffande förvaltningen af den allmänna egendomen måste
i första hand böra gå ut på att befordra den allmänna välfärden och först i andra
hand att tillgodose statens finansiella intressen. Sålunda har man ock i Tyskland,
Österrike-Ungern, Schweiz, Italien och Frankrike i fråga t. ex. om och till hvilket
belopp vattenränta bör för tillgodogörande af vattenkraft utgöras, utgått från principer,
hvilka staten knappast kan anses vara skyldig att tillämpa vid förvaltningen af sin
patrimoniella egendom. Men om å andra sidan staten är ägare af en så betydande
vattenkraft, som i Sverige är händelsen, skulle det ingalunda vara med statens
verkliga finansiella intressen förenligt att vid förvaltningen af sin vattenkraft åsido¬
sätta de fordringar, som af hänsyn till den allmänna nyttan kunna uppställas.
Om det fördenskull torde kunna antagas, att svenska staten vid förvaltningen
af sina vattenfall skulle finna med sin fördel mest förenligt att uppställa grund¬
satsen om den allmänna nyttans stora betydelse vid sidan af statskassans omedel¬
bara intresse af höga arrendebelopp, bör också vid grundsatsens speciella tillämp¬
ning utlandets vattenrättsliga bestämmelser erbjuda ganska många jämförelsepunkter
af värde.
Af de på vattenkraft rika alpländerna är det i synnerhet Schweiz, Italien
och Frankrike, som hunnit längst i sträfvandet att åstadkomma en tidsenlig, den
nya hydrotekniska industriens kraf tillgodoseende vattenrättslagstiftning.
Såvidt man kan döma af de i Schwei% på sista tiden framkomna vatten¬
lagar och förslag till vattenlagar, torde följande grundsatser beträffande den all¬
männa hushållningen med vattenkraft därstädes tendera att göra sig gällande.
Publik egendom (tillhörig kantonerna d. v. s. Edsförbundets särskilda små¬
stater) äro alla sjöar, floder och bäckar, till hvilka ingen kan uppvisa privat
äganderätt. Enskilde få tillgodogöra sig vattenkraft i sådant vatten endast efter
förläning eller koncession af vederbörande kantonala myndighet. Bland flera konces-
sionssökande skall koncession meddelas åt den, som kan antagas bäst befordra före¬
liggande ekonomiska intressen och den allmänna välfärden. Strandägarna såsom
sådana hafva framför andra samhällsmedlemmar icke annan företrädesrätt till erhållande
af koncession å vattenkraft än i den mån de från de synpunkter, som böra komma
i betraktande, kunna anses vara likställda med öfriga sökande.
Om den all¬
männa hus¬
hållningen
med vatten¬
kraft i:
a) Schweiz.
6
82
Rätt till erhållande af koncession å vattenkraft framför hvarje enskild anses
emellertid tillkomma i första rummet kantonen (staten) och i andra rummet kom¬
munerna. Under den formella behandlingen af hvarje från enskild person inkommen
koncessionsansökan äger den kanton och den kommun, inom hvilkens område
vattenkraften finnes, göra sin företrädesrätt gällande, hvarjämte kantoner och kom¬
muner äfven själfständigt kunna begära koncession å viss vattenkraft.
Genom dessa bestämmelser hafva de sträfvanden, som betecknas med vatten¬
kraftens nationalisation och municipalisation, tagit sig uttryck.
Man utgår därvid från den åsikten, att, om enskilde uteslutande erhålla rätt
till koncession å vattenkraft, föreligger den möjligheten, att desse, som närmast
hafva att tillgodose endast sin egen, icke det allmännas fördel, åsätta kraften ett
så högt pris, att de nätt och jämnt underbjuda i konkurrensen med ångkraften,
hvarigenom den direkta fördelen af den billiga vattenkraften i hufvudsak går för
nationen förlorad. I syfte att tillförsäkra den enskilde medborgaren ständig tillgång
till billig elektrisk kraft och för att härigenom gifva den inhemska industrien den
största möjliga utsikt till tramgångsrik konkurrens med grannstaternas och särskildt
de kolproducerande ländernas industri, tillkommer det kanton och kommun att efter
sig för hvarje särskildt fall företeende omständigheter afgöra, om viss vattenkraft
må åt enskilde upplåtas eller om densamma bör för kantonens eller kommunens
egen räkning tagas i anspråk.
I stor utsträckning hafva såväl kantoner som kommuner begagnat sig af
denna rätt. Kommunerna hafva gått i spetsen för denna utveckling. Redan den
30 september 1882 erhöll staden Généve koncession på vatten för det s. k.
Coulouvreniére-verket och den 2 november 1892 för Chévres-verket. Sedermera
hafva ett stort antal kraftstationer anlagts för en eller flera kommuners räkning,
t. ex. i kantonerna Bern och Neuchåtel. I Schweiz liksom äfven i Tyskland
synes utvecklingen tendera till att municipalicera belysningsväsendet, spårvägsdriften
och kraftfördelningen för industriella ändamål. På sista tiden har denna rörelse
utsträckts äfven till kantonerna. Såsom exempel må anföras kantonen Vaud, som
genom egna anläggningar ämnar öfverföra kraft till Lausanne, kantonen Freiburg, som
beslutat anlägga ett kraftfördelningsnät med kraften hämtad från stationer vid Mont-
bovon och Flauterive, samt kantonen Ziirich, som projekterat 4 stora vattenkrafts¬
anläggningar vid Rhen, hvarjämte uppgifvits, att kantonerna Neuchåtel och Aargau
äro betänkta på att följa samma exempel. Det är företrädesvis i de rika och tätt
befolkade kantonerna, som ofvan omförmälda sträfvanden ifrigast omfattas. I de
fattiga och glest bebyggda eller afsides belägna kantonerna upplåtes vattenkraften i
allmänhet åt enskilde.
Det torde emellertid kunna antagas, att vattenkraftens publika tillgodogörande
i Schweiz icke kommer att begränsas till kommuner och kantoner allenast, utan
äfven kommer att utsträckas till hela Edsförbundet. Genom förbundslagen beträffande
83
förvärf och drift af järnbanor för förbundets räkning och organisation af de schwei¬
ziska förbundsbanornas förvaltning den 20 februari 1898 är bestämdt, att de
schweiziska järnvägar, som på grund af sin nationalekonomiska eller militära bety¬
delse tjäna Edsförbundets intressen i dess helhet eller till någon större del och
hvilka kunna förvärfvas utan oproportionerligt stor ekonomisk uppoffring, skola af
förbundet förvärfvas och under namn af »Schweizerische Bundesbahnen» drifvas
för förbundets räkning. Då nu frågan om införande af elektrisk järnvägsdrift står
på dagordningen i Schweiz likasom i Italien, har det spörsmålet uppkommit, huru
förbundet skall komma i besittning af nödig vattenkraft för drifvande af förbundets
järnvägar. Såsom ett första steg till lösandet häraf må anföras, att förbunds-
församlingen i december 1898 inbjudit förbundsrådet att utreda, huruvida icke
förbundet borde i tid försäkra sig om vattenkraft af sådan omfattning och af sådan
belägenhet, att den lämpligen kunde användas för elektrisk drift af förbundsjärnvägarna.
I Italien äro likasom i Schweiz i regel alla sjöar och vattendrag att anse
såsom publika vatten. Enligt artikel 1 i den ännu gällande vattenlagen af den 10
augusti 1884 kunna enskilde icke förvärfva rätt att tillgodogöra sig vattenkraft
annorledes än genom koncession. Beträffande frågan om företrädet mellan flera
sökande har denna lag ingen särskild bestämmelse; men genom ett reglemente af
den 26 november 1893, innehållande närmare föreskrifter om vattenlagens tillämpning,
anses den grundsatsen hafva blifvit införd, att den, som först ingifvit sin ansökan,
äger företrädesrätt till den sökta vattenkraften, en grundsats, som likväl modifierats
därhän, att staten tillagts rätt att af hänsyn till tungt vägande allmänna intressen
tilldela koncessionen åt hvilken af de sökande som helst. I hufvudsak har denna
grundsats sedermera upptagits i det förslag till ändring af 1884 års vattenlag, som
uppgjorts af vattenlagskommissionen af den 16 augusti 1898 och som ännu är
på parlamentets pröfning beroende.
Äfven i Italien har frågan om vattenkraftens nationalisation och municipalisa-
tion varit föremål för debatt. Sist omförmälda kommission af den 16 augusti
1898 har underkastat detta ämne en synnerligen intressant och ingående behandling.
Efter en redogörelse för ofvan angifna utveckling i Schweiz uttalar sig kommis¬
sionen i hufvudsak mot en sådan utveckling särskildt af det skäl, att, äfven om
en dylik statsverksamhet vore lämplig i Schweiz med dess små, tätt befolkade
kantoner, hvilka, hvad flertalet anginge, till storleken snarast vore att jämföra med
en grupp kommuner i Italien, densamma vore i allt fall omöjlig att tillämpa i
vidsträckta länder med starkt centraliserade förvaltningssystem såsom Italien och
Frankrike. »Denna alldeles nya uppgift, säger kommissionen, att rationellt fördela
nödig kraft mellan publika och privata behof skulle icke med tillräcklig säkerhet
kunna anförtros åt regeringen i ett land, som är vidsträckt, tätt befolkadt och rikt
på industri af olika slag och med olika behof. Till följd af brist på intresse och
b) Italien.
84
lämpliga organ skulle det blifva svårt, för att icke säga omöjligt, att utföra ett
sådant program och fylla uppgiften med noggrannhet från teknisk synpunkt och,
man kan våga tillägga, med opartiskhet från politisk.» I anslutning till denna upp¬
fattning uttalade sig ej heller kommissionen för annan hydro-elektrisk drift för
statens egen räkning än sådan, som erfordrades för förseende af statens verk och
inrättningar samt järnvägar med ljus och kraft.
Spörsmålet om införande af elektrisk järnvägsdrift är i Italien icke mindre
brännande än i Schweiz. De fördelar, man genom en dylik åtgärd önskar vinna,
angifvas af ofvan omförmälda kommission vara af trefaldig art: ett bättre betjänande
af allmänheten genom ett större antal tåg, ett ökande af järnvägarnas arbetsresultat
samt ett förminskande af driftkostnaderna, för att nu icke tala om andra mindre
fördelar, såsom bättre belysning i vagnarna och frånvaro af rök i tunnlar m. m.
Helt nyligen har också i norra Italien för allmän trafik öppnats den längsta elektriska
järnväg i Europa, nämligen linjen Lecco—Colico—Chiavenna—Sondrio (109 km.).
Af hänsyn till italienska statens behof af vattenkraft för drifvande af stats-
järnvägarna utfärdade ministern för de offentliga arbetena den 17 juni 1898 ett
cirkulärbref, enligt hvilket vederbörande administrativa myndigheter ålades att vid
handläggning af koncessionsansökningar utreda, om den afsedda vattenkraften kunde
anses för tillfället eller för framtiden användbar för elektrisk järnvägsdrift, och, om
så vore fallet, hänskjuta ärendets vidare behandling till ministern för de offentliga
arbetena, hvilken därefter ägde besluta, om den sökta koncessionen kunde beviljas
eller om vattenkraften i fråga skulle för blifvande elektrisk drift reserveras. Detta
cirkulärbref har i Italien varit föremål för mycken opposition och föranledde närmast
tillsättandet af den förut omförmälda vattenlagskommissionen af den 16 augusti
1898. I sitt förslag till ändring af vattenlagen har emellertid kommissionen an¬
slutit sig till den uppfattning, som legat till grund för cirkulärbrefvet.
Sålunda har kommissionen föreslagit en ny bestämmelse af innehåll, att, då
ansökning om koncession å vattenkraft, öfverstigande 200 dynamiska hästkrafter,
föreligger till behandling, utlåtande skall afvaktas af den för sådant ändamål af
kommissionen särskildt föreslagna s. k. permanenta speciella kommissionen i och
för afgörande, huruvida något allmänt intresse eller något statens behof förefunnes
eller kunde för framtiden förväntas uppkomma, som vore af beskaffenhet att lägga
hinder i vägen för koncessionens beviljande. Efter inhämtande af sådant utlåtande
ägde ministern i närmare angifven ordning antingen bevilja koncessionen eller för¬
klara, att vattenkraften i fråga skulle 'reserveras.
Men härjämte har ock kommissionen af den 16 augusti 1898 föreslagit
former för reserverande af vattenkraft alldeles oberoende däraf, om koncessions-
ansökan föreligger till behandling eller icke. I detta afseende är den föreskriften
föreslagen, att, om staten för något sitt ändamål skulle vilja tillgodogöra sig eller
för framtida behof reservera vattenkraft, vederbörande administrativa myndighet
85
skulle äga inkomma till ministern för de offentliga arbetena med framställning härom,
åtföljd af detaljerad plan och teknisk utredning beträffande förslaget. Sedan en
sådan framställning likaledes hänskjutits till den permanenta speciella kommissionen
för utlåtandes afgifvande, ägde ministern föreskrifva, att vattenkraften i fråga skulle
för angifna ändamålet reserveras, i hvilken händelse alla till äfventyrs föreliggande
koncessionsansökningar, på hvilket stadium af den formella behandlingen de än
måtte befinna sig, skulle anses hafva förfallit.
Kommissionens förslag till ändring af 1884 års vattenlag framlades af rege¬
ringen i senaten den 17 mars 1899; och ehuru förslaget i sin helhet icke ännu
torde hafva blifvit upphöjdt till lag, har likväl ifrågavarande bestämmelser hittills
genomgått behandlingen i utskott och senat utan annan ändring än åtskilliga om¬
formuleringar af förslagets ursprungliga ordalydelse.
Den förut omförmälda permanenta speciella kommissionen för preventiv
pröfning af sådana koncessionsansökningar, som anses kunna beröra statens intressen,
har under namn af den permanenta centralkommissionen (»Commissione centrale
permanente») blifvit inrättad genom ett kungligt dekret den 11 juni 1899.
I Frankrike gör man en bestämd skillnad på segelbara och icke segelbara
vattendrag.
Öfver segelbara och därmed likställda flottningsbara vattendrag, hvilka anses
utgöra en del af den publika egendomen (»le domaine public»), hafva strandägarna
ingen rätt. Staten kan upplåta nyttjanderätt till dessa vattendrag under de villkor,
som den anser för sig nyttiga, och åt den, som staten finner bäst kunna tjäna
sina egna och det allmännas intressen. Denna anordning lider likväl af det betänk¬
liga felet, att statens nyttjanderättsupplåtelser (koncessioner) äro af prekär natur
d. v. s. kunna när som helst utan ersättning återkallas, till följd hvaraf det alltid
blifver svårt att anskaffa nödigt kapital för utförande af mera betydande företag
af detta slag.
Beträffande åter icke segelbara och därmed likställda icke flottningsbara
vattendrag är förhållandet helt och hållet ett annat. Dessa anses icke utgöra en
del af den publika egendomen, utan betraktas såsom herrelöst gods (res nullius).
Strandägarna, som äga vattendragens bädd, anses hafva viss nyttjanderätt till vattnet,
så att de få betjäna sig däraf och tillgodogöra sig detsamma med villkor, att de
icke göra intrång i andra strandägares rätt samt inhämta tillstånd af vederbörande
administrativa myndighet, som dock endast ingriper i den allmänna ordningens
intresse och meddelar reglementariska föreskrifter, utan att därigenom upplåta själfva
vattenrättigheten. Strandägare!! ensam kan alltså disponera vattenkraft, som ej kan
tillkomma icke-strandägaren. 1 öfrigt kan strandägaren blott disponera öfver vattnet
inom gränserna för sin strandrätt, d. v. s. han är skyldig att respektera andra
strandägares rättigheter, såväl de midt emot som de ofvanför och de nedanför
) Frankrike.
86
varandes. Har han tillgodogjort sig vatten, eu ofvanför varande strandägare till
men, och vill denne själf göra bruk af sin rätt, kan denne senare vid domstol
utverka åt sig ett reglemente, som fråntager den förre det vatten, som han
orättmätigt tillgodogjort sig. I följd häraf blifver det nödvändigt för den, som
vill uppföra ett vattenverk af någon betydelse, att träffa öfverenskommelser med
alla strandägare, som hafva för företagets utförande hinderliga rättigheter, öfver¬
enskommelser, hvilkas giltighet likväl underkännes af såväl domstolarna som rätts¬
vetenskapen, enär man endast motvilligt medgifver öfverlåtelse af strandrätt utan
samtidig öfverlåtelse af den fastighet, inom hvilken vattnet finnes.
Ehuru ifrågavarande rättsordning grundar sig på en vattenlag af så sent datum
som den 8 april 1898, har densamma i allt fall befunnits otillfredsställande. Den
åtskillnad, som i den franska rätten sedan gammalt gjorts mellan segelbara och
icke segelbara vattendrag, har med hänsyn till villkoren för vattenkraftens ända¬
målsenliga tillgodogörande ingen som helst betydelse. . Utan att rubba själfva den
gamla rättsdistinktionen mellan de båda nämnda slagen af vattendrag, söker man
därför i Frankrike på annan väg uppnå samma eller liknande former för statens
ingripande som i Schweiz och Italien. Sålunda framlade redan den 6 juli 1900
ministern för de offentliga arbetena för franska senaten ett lagförslag beträffande
villkoren för vattenkrafts tillgodogörande. I detta förslag, som ännu icke torde
hafva blifvit upphöjdt till lag, göres ingen skillnad mellan segelbara och icke segelbara
vattendrag. Vattenverken indelas utan hänsyn till de vattendrag, hvari de äro
belägna, i privata och publika; de förra skulle allt fortfarande normeras af dittills
gällande lagar och reglementen, på de senare åter skulle den föreliggande lagens
bestämmelser vara tillämpliga.
Såsom grund för åtskillnaden mellan publika och privata vattenverk har man
i detta förslag uppställt vattenverkens storlek. Vattenverk, som vid medelvat¬
tenstånd tillgodogöra sig minst 100 effektiva hästkrafter, skulle alltid behandlas
såsom publika verk; och ett sådant verk skulle få anläggas endast efter i veder¬
börlig ordning erhållen koncession. Koncession skulle meddelas efter öfvervägande
af de fördelar, som särskilde sökande kunde antagas bereda det allmänna, och
efter pröfning af en blandad vattenverkskommission (»commission mixte des usines
hydrauliques»), hvilken skulle för sådant ändamål inrättas.
Denna kommission, som tydligen utgör en efterbildning af den italienska
permanenta centralkommissionen, skulle hafva till uppgift dels att i allmänhet pröfva
och med hvarandra jämföra utredningar från lokalmyndigheter beträffande vattnets
användande för allmänt ändamål eller för industriens eller jordbrukets behof, samt
dels och i synnerhet att afgifva utlåtanden öfver ansökningar om koncession å
vattenkraft, därvid kommissionen skulle äga pålägga sökanden förpliktelse att för
det allmännas behof tillhandahålla en viss mängd vatten eller kraft, vare sig gratis
eller för ett måttligt pris, en anordning, hvarigenom man afsett att för framtiden
87
tillförsäkra staten nödig tillgång på vatten och vattenkraft såväl för dess egna verk
och inrättningar som för dess behof af vatten för kanalanläggningar och vattenkraft
för elektrisk drift af järnvägarna.
* * *
Af förteckningarna öfver statens vattenfall framgår, att största antalet af Förslag till
samma vattenfall och särskilt åtskilliga af de kraftigaste äro belägna i Norrbottens %!%Zgs™än
och Västerbottens län. I dessa län förekomma nämligen icke mindre än 158 af försvenska
de i kommitténs större vattenfallsbok uppförda vattenfall, medan hela antalet sådana statens jätte»-
fall inom den öfriga delen af landet utgör endast 113. De allra flesta af dessa
kraftkällor i ötie Norrland äro därjämte helt och hållet i statens ägo, hvaremot
många af omförmälda vattenfall i det öfriga Sverige endast delvis ägas af staten.
Om man undantager vattenfallen vid Trollhättan, hvilka äro synnerligen väl belägna
och hafva det största energiförrådet af alla svenska vattenfall, samt fallen vid Alf-
karleby, hvilka likaledes med hänsyn till såväl belägenhet som energiförråd måste
betraktas såsom en af vårt lands värdefullaste kraftkällor, äger staten söder om
Ångermanälfven helt eller delvis vattenfall af endast jämförelsevis ringa energiförråd,
hvarjämte många af dessa fall, såsom t. ex. vattenfallen på kronoparkerna i Koppar¬
bergs och Örebro län, måste anses vara mindre gynnsamt belägna.
° Beträffande den allmänna hushållningen med svenska statens icke tillgodo¬
gjorda och icke disponerade vattenfall kan man till en början skilja mellan sådana
vattenfall, som för statens egna behof böra reserveras, och sådana, som åt enskilde
kunna upplåtas.
Till den förra gruppen höra sådana vattenfall, hvilkas kraft kan komma att
tagas i anspråk för att förse statens egna verk och inrättningar med ljus och kraft.
Men hit äro ock att hänföra sådana vattendrag och sådan vattenkraft, som
inom en öfverskådlig tid kunna komma till användning för kommunikationsväsendets
förbättring och tidsenliga utveckling.
Visserligen har under senare delen af förra århundradet sträfvandena för
kommunikationsväsendets utveckling i första hand gått ut på att bygga järnvägar.
Men på allra sista tiden har åter uppmärksamheten riktats på behofvet att om¬
bygga och förbättra de farleder, som förbinda med hvarandra våra centralt belägna
och synnerligen vidsträckta insjöar, särskilt Venern och Vettern. Förslag är så¬
lunda redan utarbetadt till ombyggande af farleden Trollhätte kanal och behofvet
att tidsenligt utvidga och förbättra Göta kanal synes blifva allt mer och mer
trängande. Men vid sådant förhållande torde det ligga i sakens natur, att staten
icke bör vare sig för alltid afyttra eller ens för längre tid åt enskilde under nytt¬
janderätt upplåta en vattenmängd, som inom en icke alltför aflägsen framtid kan
komma att i berörda afseende tagas i anspråk. Uti förut särskilt afgifna under-
88
dåniga utlåtanden öfver ansökningar att förvärfva vattenrätt i Göta älf och i Motala
ström har kommittén tagit nödig hänsyn till kanalväsendets eventuella framtida
behof af mera vatten, än som för närvarande är erforderligt. Sålunda har kom¬
mittén i § 9 af det till kommitténs underdåniga utlåtande den 2 7 december 1901
fogade förslag till kontrakt mellan kronan och Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
infört den bestämmelsen, att, därest Trollhätte kanal framdeles komme att om- eller
nybyggas> aktiebolaget skulle förpliktas att tåla den minskning i vattentillgång, som
för kanalens förseende med vatten befunnes vara behöflig. I ett annat fall åter
har kommittén föreslagit, att viss, staten tillhörig vattenkraft i Motala ström måtte
åt sökanden upplåtas under nyttjanderätt för en tid af endast 20 år, och detta
af anledning att Göta kanals ombyggnad måhända kunde komma till utförande i
en icke alltför aflägsen framtid.
Men af ändå större betydelse är det för vårt land att reservera vattenkraft
för statsjärnv ägarnas behof. Sedan frågan om drifvande af järnvägar medelst elektrisk
kraft från vattenfall kommit på dagordningen, är det lätt insedt, att denna fråga
icke kan förfalla eller åsidosättas. Ångkraftens ersättande med elektrisk kraft för
drifvande af våra järnvägar är särskildt för vårt land af så stor och genomgripande
betydelse, att åtgärder i sådant syfte ju förr desto hellre böra vidtagas, allra helst
den tekniska utförbarheten icke vidare kan ifrågasättas, äfven om ännu mycket
återstår att utreda i detta hänseende. Utom de skäl, som, enligt hvad förut är
antydt, blifvit af den italienska vattenlagskommissionen af den 26 augusti 1898
anförda till förmån för elektrisk järnvägsdrift, må för vårt lands vidkommande fram¬
hållas ytterligare några, kanske de allra viktigaste omständigheter, som tala för
sådan drifts införande. Den ena af dessa är af betydelse för landets försvar samt
näringslifvets och kommunikationsväsendets möjligast ostörda funktionerande vid
krigstillfällen, den andra är af nationalekonomisk art. Det är lätt insedt, för hvilka
rubbningar hela vårt näringslif, våra järnvägsförbindelser och vår sjötrafik skulle
blifva utsatta, därest vid krigstillfälle vår stenkolsimport, om också blott för någon
kortare tid, blefve afbruten eller i nämnvärd omfattning oroades. Hvarje steg i
riktning att göra vårt land oberoende af en dylik eventualitet måste därför anses
vara af stor betydelse, äfven om en sådan åtgärd möjligen skulle behöfva köpas
med någon tillfällig uppoffring. Men härtill kommer den nationalekonomiska fördel,
som vårt land skulle draga däraf, att ångan vid järnvägarnas drift ersattes med
elektricitet. Vår import af stenkol endast för järnvägarnas behof är så betydande,
att redan en väsentlig inskränkning af densamma skulle medföra en afsevärd för¬
bättring af vår handels- och betalningsbalans. Men vid sådant förhållande ligger
det också tydligen stor vikt uppå, att de kraftkällor, som kunna anses lämpliga
för drifvande af någon del af landets järnvägar, icke böra för industriens eller andra
näringars behof tillgodogöras, utan reserveras för ofvan antydda ändamål.
Sedan Kungl. Maj:t med anledning af framställning från generaldirektören
I
8g
och chefen för Kungl. järnvägsstyrelsen anbefallt kommittén att utreda, hvilka statens
vattenfall hade sådan belägenhet och sådant energiförråd, att de ansåges kunna med
fördel användas för alstrande af drifkraft åt statsjärnvägarna, har kommittén i under¬
dånigt utlåtande den 6 juli 1901 framhållit, dels att de vattenfall, som för sådant
ändamål kunde komma att tagas i anspråk, borde hafva en krafttillgång af åtmin¬
stone 1500 naturhästkrafter vid lågt vattenstånd, dels att afståndet mellan ett vat¬
tenfall och den järnvägslinje, som skulle drifvas af vattenkraft från fallet, borde stå
i sådant förhållande till fallets kraftbelopp, att ju mindre detta belopp vore, på
desto kortare afstånd från järnvägslinjen måste kraftkällan vara belägen för att kunna
för ändamålet användas, och dels att vattenfall, belägna på långt afstånd från en
järnvägslinje, kunde komma till användning endast under den förutsättning, att de
hade ett stort energiförråd.
Med tillämpning af dessa grunder lämnade kommittén en förteckning å staten
helt eller delvis tillhöriga vattenfall, lämpliga för elektrisk drift af statens järnvägar.
Denna förteckning upptog följande 25 vattenfall: Nakerijärvis s. k. döda fall,
Tarrakoski, Vackokoski, Ropivaarakoski, Levasjoensuukoski, Rautassaarikoski och
Paurangikoski, alla dessa tillhörande Torne älfs flodsystem, Porjusfallen, Harsprånget,
Liggakuojka, Porsiforsen och Edeforsen i Stora Lule älf, Storforsen, Fällforsen och
Jönsforsen i Pite älf, Granbergsforsen, Vargforsen och Kusforsen i Skellefte älf,
Ristafallen, Hjärpeforsen, Kattstrupeforsen och Hammarforsen, tillhörande Indals-
älfvens flodsystem, Landaforsen i Ljusne älf samt Karseforsen och Laholmsfallet
i Lagan.
Sedermera har Kungl. järnvägsstyrelsen i underdånigt utlåtande den 24 de¬
cember 1902 till Kungl. Maj:t afgifvit ett preliminärt förslag till införande af elektrisk
drift å statsbanorna, enligt hvilket endast följande, staten helt eller delvis tillhöriga
vattenfall ansåges böra komma till användning för ifrågavarande ändamål, nämligen
Vackokoski i Torne älf, vattenfall nedanför Harsprånget i Lule älf, Granbergs- och
Vargforsarna i Skellefte älf, Fällforsen i Pite älf, Hjärpeforsen i Hjärpeströmmen,
Landaforsen i Ljusne älf, Trollhättans vattenfall i Göta älf samt Karseforsen i Lagan,
hvarjämte Kungl. järnvägsstyrelsen i motsats mot kommittén ansett, att för detta
ändamål jämväl Älfkarlebyfallen i Dalälfven borde reserveras.
Ofvanstående förteckningar äro emellertid ingalunda så uttömmande, att alla
öfriga vattenfall skulle kunna för andra ändamål ständigt disponeras. Staten kan
naturligtvis öka sitt järnvägsnät dels genom byggande af nya järnvägar, dels genom
inköp af redan befintliga och då kunde andra än de i förteckningarna upptagna
vattenfall synnerligen väl lämpa sig för alstrande af drifkraft åt dessa järnvägar.
Ifrågasättas kan dessutom, om icke enskilda järnvägar, som önskade använda
elektrisk drifkraft, borde tillerkännas företrädesrätt framför andra enskilda till sådan
staten tillhörig vattenkraft, som vore för dem särdeles välbelägen och lämplig.
Därest sålunda viss vattenkraft reserveras för statens verk och inrättningar
go
Brister i den
nuvarande för¬
valtningen af
statens vatten-
fall
äfvensom för landets kommunikationsväsende, uppstår frågan, huru staten lämpligast
bör använda den vattenkraft, som därefter återstår disponibel. Bör densamma till
enskilde försäljas eller utarrenderas? I flera af sina förut afgifna utlåtanden har
kommittén uttalat sig mot försäljning af statens vattenfall och kommittén har icke
heller senare funnit skäl att frångå denna sin uppfattning. För ett bibehållande af
vattenkraften i statens ägo talar först och främst den omständigheten, att med den
allt större omfattning, som statsverksamheten för närvarande tenderar att erhålla, det
icke med någon som helst grad af visshet kan öfverskådas, hvilken vattenkraft
staten i en mer eller mindre aflägsen framtid kan behöfva taga i anspråk vare sig
för egen räkning eller för tillfredsställande af det allmännas behof. Därest staten
nu afhände sig vattenkraft, skulle det till äfventyrs kunna inträffa, att staten nödgades
återköpa hvad den förut ägt till ett pris, som måhända icke stode i rimligt för¬
hållande till den vid försäljningen erhållna köpeskillingen. Härmed sammanhänger
den andra omständigheten, som talar mot vattenkraftens försäljning. Den hydro-
elektriska industrien har för icke länge sedan gjort sitt inträde i vårt land. Den
erfarenhet, som från densamma kan hämtas beträffande det nutida värdet af vattenkraft,
är redan i och för sig allt för ringa och osäker, för att man med ledning däraf
skulle kunna åsätta vattenkraften ett väl afpassadt försäljningspris. Men ännu omöj¬
ligare blifver detta, om man, såsom här är fallet, måste och bör taga hänsyn till
vattenkraftens framtida värde för staten, ett värde, som kan komma att påverkas
af så många faktorer, att de för närvarande på intet sätt kunna beräknas.
Men ännu en omständighet förtjänar att framhållas. Från allmän ekonomisk
synpunkt sedt kan det vara fördelaktigt, att staten äger vattenkraft. För den
händelse att all vattenkraft vore i enskild ägo, skulle det kunna inträffa, att, såsom
här ofvan redan antydts, de enskilde kraftproducenterna åsatte kraften ett sådant
pris, att landets fördel af att äga rik tillgång på vattenkraft komme att väsentligt
förringas. Den fara, som härutinnan förefinnes, skulle otvifvelaktigt i många fall
kunna motverkas, därest staten själf ägde vattenkraft, som den tid efter annan
kunde upplåta åt enskilde under nyttjanderätt för måttligt pris.
På grund af det anförda anser sig kommittén böra såsom sin åsikt uttala,
att statens disponibla vattenkraft icke bör för evärdlig tid föryttras, utan åt enskilde
för begränsad tid utarrenderas.
Men om statens vattenkraft alltså, för att blifva inkomstbringande samt lända
till gagn för enskilde och för det allmänna, bör under nyttjanderätt för begränsad
tid upplåtas, har det icke undgått kommitténs uppmärksamhet, att det för när¬
varande är förenadt med svårigheter för enskilde att på angifvet sätt komma i
besittning af viss, staten tillhörig vattenkraft. Dessa svårigheter bero dels därpå
att statens vattenfall stå under vård och inseende af två eller flere ämbetsverk,
dels därpå att tidsenliga bestämmelser beträffande utarrendering af statens vattenfall
9i
saknas, dels ock därpå att Riksdagens samtycke skall inhämtas för hvarje särskildt
ärende angående utarrendering af vattenkraft, för såvidt icke den ifrågasatta vatten¬
kraften är belägen å eller vid jordbruksdomän och arrendetiden utgör högst 20 år.
De kronans fasta egendomar jämte »laxfisken och andra kronans fisken
samt kronans öfriga lägenheter», som Konungen icke utan Riksdagens samtycke
äger afhända kronan, skola enligt ofvan anförda § 77 i 1809 års regeringsform
förvaltas efter de grunder, Riksdagen därom föreskrifver. Men enär förvaltningen
af kronans helt eller delvis ägande vattenfall icke hittills spelat den roll i national-
hushållningen, att Riksdagen haft anledning att därom meddela särskilda föreskrifter,
kan denna gren af statsförvaltningen icke heller anses motsvara de kraf, som den
nya hydrotekniska industrien ställer på densamma.
Först och främst är att anmärka, att en del af statens odisponerade vat¬
tenfall står under Kungl. domänstyrelsens vård och inseende, medan förvaltningen
af en annan del däraf åligger Kungl. kammarkollegium. Jämlikt Kungl. Maj:ts
nådiga kungörelse angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jord-
bruksdomäner den 10 november 1882 skall all kronans fasta egendom, som ej
med stadgad åborätt innehafves eller är till visst statsändamål anslagen och till
följd däraf antingen till omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild
ämbetsmyndighets vård, stå under inseende af Kungl. domänstyrelsen. Däremot
åligger Kungl. kammarkollegium, jämlikt Kungl. Maj:ts förnyade nådiga instruktion
för dess och rikets kammarkollegium den 14 november 1879, att blancf annat
hafva inseende och vård öfver den statens fasta egendom, i afseende hvarå icke
är annorlunda stadgadt, så ock, med närmare angifna undantag, öfver den till civila
och kyrkliga behof anslagna jord. Om man endast hade att rätta sig efter den
otydliga formuleringen af den först åberopade författningens ordalydelse, skulle det
icke vara så lätt att afgöra, hvilken egendom skulle höra under det ena eller det
andra ämbetsverkets vård och inseende. Men vid det förhållandet, att Kungl.
kammarkollegium ursprungligen haft sig anförtrodt förvaltningen af så godt som
all kronans fasta egendom äfvensom att Kungl. domänstyrelsen, som i senare tider
inrättats, icke kan anses äga förvaltningsrätt öfver annan egendom än den, som
faktiskt blifvit åt styrelsen öfverlämnad, kan man afgöra, hvilken egendom de sär¬
skilda ämbetsverken hafva att förvalta. Den egendom, öfver hvilken Kungl. do¬
mänstyrelsen sålunda äger förvaltningsrätt, består dels af den jord samt de kvarnar
och fiskevatten, hvilka finnas upptagna i de förteckningar, som Kungl. domänsty¬
relsen hvart tredje år närmast efter det omval till Riksdagens andra kammare ägt
rum, låter upprätta öfver de för statens räkning utarrenderade egendomarna samt
öfver arrendeinkomsterna däraf, dels ock af de kronoparker, hvilka finnas upptagna
i Kungl. domänstyrelsens årliga underdåniga berättelser rörande skogsväsendet,
fivilka införas i bidragen till Sveriges officiella statistik. Ä andra sidan måste vården
och inseendet öfver all annan kronans egendom fortfarande anses åligga Kungl.
92
kammarkollegium, i följd hvaraf detta ämbetsverk skulle äga förvaltningsrätt öfver
bland annat kronans öfverloppsmarker och oafvittrade marker (»oafvittrad mark,
renbetesland eller fjäll» i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker) samt
under åborätt upplåtna kronohemman och nybyggen.
Under förutsättning att vården och inseendet öfver statens vattenfall åligger
den ämbetsmyndighet, som äger förvalta den fastighet, å eller vid hvilken vatten¬
fallen äro belägna, följer häraf omedelbart, huru förvaltningen af statens vattenfall
kan anses vara mellan ofvan berörda ämbetsverk fördelad. Det återstår endast
någon tvekan beträffande förvaltningen af sådana vattenfall, som icke ligga vid
strandfastigheter af ofvan angifna slag, utan vid t. ex. skatte- eller frälsehemmans
stränder. ' Men med ledning af nyssberörda grundsatser beträffande de båda äm¬
betsverkens ömsesidiga kompetens torde framgå, att förvaltningen af ifrågavarande
vattenfall åligger Kungl. kammarkollegium, så att detta ämbetsverk skulle äga vård
och inseende öfver vattenfallen vid t. ex. Trollhättan i Göta älf, Killingilinka i
Kajtum älf, Purkijaureforsen i Lilla Lule älf och Grundforsen i Vindelälfven.
Undantagsvis stå statens vattenfall under vård och inseende af ännu ett
tredje ämbetsverk, nämligen Kungl. arméförvaltningen. Så är förhållandet med
Strömsholmsfallet (XVII: i o) och Götaströmsfallet (XXV: i) med flere.
Redan den omständighet, att statens vattenfall sålunda stå under skilda äm¬
betsverks vård och inseende, måste betraktas såsom olämplig.
Alen ännu mer framträder denna olägenhet vid det förhållandet, att beträffande
vattenfall, som äro under Kungl. domänstyrelsens vård och inseende, icke andra
föreskrifter finnas, än de, som meddelats i ofvan åberopade Kungl. kungörelse
angående förvaltningen af kronans jordbruksdomäner den 10 november 1882, samt
att beträffande vattenfall, som lyda under Kungl. kammarkollegii förvaltning, icke
några som helst föreskrifter gifvits. Men då härtill kommer, att först omförmälda
bestämmelser äro meddelade med hufvudsaklig hänsyn till jordbruksdomänernas för¬
valtning och utarrendering samt att icke några andra föreskrifter uti nu förevarande
afseende, direkt gällande vattenfall, kvarnverk och fisken, finnas här i landet än att
ifrågavarande lägenheter kunna vid utarrendering af den egendom, hvartill de höra,
jämte nödigt utmål undantagas och på särskilt arrende upplåtas, torde det vara
tydligt, att de lagstadgade normerna för vattenfallens förvaltning äro ofullständiga
och olämpliga. Särskilt faller detta i ögonen i fråga om tiden för ett eventuellt
arrendeaftals bestånd. Äfven om det i punkt 4 af ofvan åberopade Kungl. kun¬
görelse den 10 november 1882 medgifves Kungl. domänstyrelsen att för arrende
af annan kronans fastighet än jordegendom bestämma tiden i hvarje fall efter
för handen varande förhållanden, torde det dock vara med grunderna för denna
författnings tillkomst öfverensstämmande, att arrendetiden icke af styrelsen utsträckes
utöfver en tidrymd af 20 år. Men då en så kort arrendetid för vattenfall måste
anses vara alldeles omöjlig att numera såsom regel uppställa, följer, att icke ens
93
nämnda väsentliga bestämmelse uti Kungl. kungörelsen den io november 1882
är beträffande mera betydande vattenfalls utarrenderande tillfredsställande.
Af anledning alltså att Kungl. kammarkollegium icke är behörigt att- utan
vidare utarrendera statens under dess vård och inseende varande vattenfall, äfvensom
att enskilde endast sällan kunna antagas vara villiga att arrendera vattenkraft för
en så kort arrendetid som 20 år, äro spekulanter å sådan kraft hänvisade att, på
sätt § 77 regeringsformen bestämmer, till Konungen ingifva sina ansökningar om
rätt att få arrendera viss, staten tillhörig vattenkraft. Då nu Konungen icke lärer
afgöra ett dylikt ärende utan att höra den centrala ämbetsmyndighet — Kungl.
kammarkollegium eller Kungl. domänstyrelsen eller möjligen bådadera — hvarunder
den ifrågavarande vattenkraften i administrativt hänseende lyder, äfvensom Konungens
befallningshafvande i det län, hvarest vattenfallet är beläget, följer däraf, att den
formella behandlingen af en dylik ansökan icke kan ske med erforderlig snabbhet.
Men härjämte måste hvarje sådan ansökning antagas komma att remitteras till
Kungl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för utlåtandes afgifvande, alldenstund denna
myndighets ämbetsbefattning omfattar »handläggning af tekniska och administrativa
ärenden, som angå», bland annat, »sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart,
flottning eller andra industriella behof och i samband därmed nödiga anläggningar
samt arbeten för beredande af större odlingsföretag, skydd mot öfversvämning eller
minskning af frostländighet». Vidare .kan antagas, att en dylik ansökning kunde
lämpligen behöfva remitteras exempelvis till Kungl. landtbruksstyrelsen, därest an¬
sökningen afsåge ett sådant vattenfall, som vid afvittringen disponerats för framtida
uttappning af sjö eller för ofvanför fallet belägna ägors fredande för öfversväm-
ningar, eller till Kungl. järnvägsstyrelsen, därest ansökningen gällde ett vattenfall,
hvilket ansetts böra reserveras för elektrisk drift af någon del af statens järnvägar.
Då slutligen en dylik ansökning, jämlikt § 77 regeringsformen, icke kan af Konungen
bifallas utan Riksdagens samtycke, torde vara lätt insedt, att behandlingen af ansök¬
ningen från dess ingifvande till dess afgörande merendels måste komma att taga
så lång tid i anspråk, att endast denna omständighet helt säkert afskräcker mången
t. o. m. från försök att förvärfva nyttjanderätt till staten tillhörig vattenkraft, allra helst
som sökanden, äfven sedan hans ansökning blifvit af Kungl. Maj:t bifallen, måste
enligt Kungl. förordningen om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund den 30
december 1880 hos allmän domstol söka tillstånd till anläggningens utförande och
därvid till äfventyrs låta ärendet gå genom tre instanser samt ändock, därest kungs-
ådra i vattendraget finnes, i administrativ ordning hos Konungen utverka tillstånd
att bygga i ådran.
I ändamål att dels vinna enhet i förvaltningen af statens vattenfall, dels ock Åtgärder för
att om möjligt söka nedbringa tiden för den formella behandlingen af frågor rörande “/Xutna i'för-
utarrenderande af sådana vattenfall — en behandling, som under nuvarande för- vattningen af
statens vatten-
9+
a) Kungl.
Maj:t utarren¬
derar statens
vattenfall.
b) En perma
nent vatten-
fa llsko mm is -
sion.
hållanden i vårt land ofta räcker lika många år som motsvarande formaliteter i t. ex.
Schweiz månader — tillåter sig kommittén föreslå:
1:0) att Riksdagen öfverlämnar åt Kungl. Maj:t att i öfverensstämmelse
med därför särskildt stiftad lag utarrendera staten tillhöriga vattenfall;
2:0) att för utredning af frågor rörande utarrendering af statens vattenfall
inrättas ett stadigvarande centralorgan — en permanent vattenfallskommission; samt
3:0) att alla efter ofvan angifna grunder utarrenderade vattenfall med till¬
hörande strandområden ställas under Kungl. domänstyrelsens vård och inseende.
Då Riksdagen genom ofta åberopade Kungl. kungörelse angående förändrade
grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner den 10 november 1882 åt
Kungl. domänstyrelsen anförtrott förvaltningen af statens jordbruksdomäner, före¬
ställer sig kommittén, att Riksdagen ock skulle vara benägen att åt Kungl. Maj:t
uppdraga omsorgen om utarrenderandet af staten tillhöriga vattenfall, isynnerhet
om Kungl. Maj:t bereddes tillfälle att för hvarje särskildt ärende erhålla nödig
utredning från ett för sådant ändamål inrättadt centralorgan.
Ett dylikt centralorgan borde erhålla sådan sammansättning och sakkunskap,
att en af detsamma verkställd utredning vore till fyllest för ärendets slutliga af¬
görande, d. v. s. utredningen borde vara lika fullständig och allsidig, som om
ärendet remitterats till alla de ämbetsmyndigheter, som nu i dylika ärenden höras.
Med hänsyn därtill att hvarken statens tillgång på vattenkraft är så stor
eller efterfrågan af dylik kraft så betydande, att inrättandet af ett nytt ämbetsverk
däraf betingas, har kommittén tänkt sig, att ett centralorgan för ifrågavarande stats-
uppgift borde sammansättas företrädesvis af ämbetsmän från redan bestående stats¬
institutioner, hvilka ämbetsmän endast vid behof och efter särskild kallelse skulle
sammanträda för att behandla hithörande ärenden.
Uppslag till införandet af en så beskaffad centralmyndighet har kommittén
funnit uti den italienska permanenta centralkommissionen (»Commissione centrale
permanente») och den i franska förslaget till vattenlag af den 6 juli 1900 om-
förmälda s. k. blandade vattenverkskommissionen (»la commission mixte des usines
hydrauliques»).
Båda dessa kommissioner skulle, såsom förut är närmare anfördt, hafva till
uppgift att afgifva utlåtanden öfver inkomna ansökningar om koncession å vatten¬
kraftsanläggningar särskildt med hänsyn till statens och det allmännas intressen,
på grund hvaraf kommissionerna också skulle erhålla en därefter lämpad samman¬
sättning.
Sålunda skall den italienska kommissionen enligt Kungl. dekret den 11 juni
1899 vara sammansatt af generaldirektören i den italienska vattenbyggnadsstyrelsen
såsom president, två ledamöter i samma styrelse, en ledamot i den italienska järn-
95
vägsöfverstyrelsen, en öfverinspektor vid järnvägarna, en högre ämbetsman från
den Kungl. skattkammaren, en industriidkare, förordnad af ministern för jordbruk,
industri och handel, tre ämbetsmän af minst byråchefs rang, utsedde en af ministern
för de offentliga arbetena, en af ministern för finanserna och en af ministern för
jordbruk, industri och handel, två officerare af minst öfverstelöjtnants rang, utsedde
en af krigs- och en af sjöministern, i fråga om ansökningar, som direkt eller in¬
direkt kunna anses beröra företag, lydande under sistnämnda ministrars departement,
samt slutligen chefen för generalstabens kommunikationsafdelning, när det är fråga
om vattenafledningar, som angå järnvägarna, hvarjämte kommissionen biträdes af
en teknisk och en juridisk sekreterare, båda af byråchefs rang.
Enligt lagförslaget den 6 juli 1900 skulle den franska kommissionen bestå
af en ledamot af Conseil d’État, som skulle fungera såsom president, fem själfskrifna
ledamöter, nämligen direktören för afdelningen för vägar, navigation och grufvor
samt direktören för järnvägarna, båda inom departementet för de offentliga arbetena,
direktören för jordbruket och direktören för det agrara vattcnafledningsväsendet,
båda inom jordbruksdepartementet, samt direktören för den departementala och
kommunala förvaltningen inom inrikesdepartementet, två medlemmar i Conseil general
des ponts et chaussées (generalrådet för väg- och vattenbyggnader), två »maitres
des requétes» vid Conseil d’État, två elektroingeniörer eller järnvägsingeniörer samt en
öfveringeniör för väg- och vattenbyggnader, hvilken tillika skulle vara sekreterare.
Med ledning af här ofvan meddelade upplysningar och på grund af förut
angifna skäl får kommittén härmed föreslå, att behandlingen af frågor rörande
tillgodogörande af statens mera betydande vattenfall måtte öfverlämnas till en
permanent vattenfallskommission, som kommittén tänkt sig lämpligen kunna erhålla
följande sammansättning:
1:0) Chefen för Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom ordförande;
2:0) En byråchef i ofvan omförmälda styrelse såsom föredragande;
3:0) Ett kammarråd;
4:0) En byråchef i Kungl. domänstyrelsen;
5: o) Fiskeriinspektören;
6:0) En öfverdirektör och ledamot i Kungl. järnvägsstyrelsen; samt
7:0) En fullmäktig i järnkontoret.
Genom sådan sammansättning skulle, enligt kommitténs förmenande, alla
eller åtminstone de viktigaste af de intressen, som kunde tänkas bero af ansökningar
att få arrendera vattenkraft, blifva representerade. Att ledningen af den föreslagna
kommissionen skulle öfverlämnas åt Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef
och att en byråchef i denna styrelse skulle vara föredragande, torde få anses till
fullo motiveradt därmed, att behandlingen af ifrågavarande ansökningar i första
hand kräfver sådan teknisk kompetens, som företrädesvis inom denna styrelse kan
96
c) Utarrende¬
rade vattenfall
böra stå under
Kungl. do-
mänsty re Isens
vård och in¬
seende.
vara att påräkna. Att Kungl. kammarkollegium och Kungl. domänstyrelsen måste
vara i kommissionen representerade ligger i öppen dag, alldenstund den mark, å
och invid hvilken statens vattenfall äro belägna, stå under ettdera eller bäggedera
af dessa ämbetsverks vård och inseende. Likaledes torde det vara välbetänkt,
att fiskeriinspektören kommer i tillfälle att i kommissionen tillvarataga fiskeri¬
näringens intressen, att en ledamot i Kungl. järnvägsstyrelsen beredes möjlighet
bevaka, att något för elektrisk järnvägsdrift lämpligt vattenfall icke kommer att
för annat ändamål disponeras, äfvensom att industri och näringar blifva uti kom¬
missionen genom en fullmäktig i järnkontoret på bästa möjliga sätt representerade.
För vinnande af enhet i förvaltningen af statens vattenfall borde slutligen
alla sådana vattenfall, i den mån de blifva utarrenderade, ställas under Kungl.
domänstyrelsens värd och inseende, så att berörda styrelse skulle äga upprätta
arrendekontrakt, föranstalta om att erforderliga besiktningar blifva utförda samt i
öfrigt öfvervaka, att arrendekontraktens bestämmelser blifva under arrendetiden i
behörig ordning iakttagna. Kommittén föreställer sig, att Kungl. domänstyrelsen
skulle vara för detta ändamål mest lämplig, så mycket hellre som styrelsen icke
allenast redan har under sin förvaltning en stor del af ifrågavarande egendom,
utan också i orterna har tjänstemän, som kunna öfva tillsyn å den på ofvan an-
gifvet sätt utarrenderade egendomen.
Därest frågan om utarrendering och förvaltning af statens vattenfall sålunda
ordnades, skulle detta enligt kommitténs uppfattning i hög grad underlätta, att
dessa vattenfall komme till inkomstbringande användning. Särskildt torde detta
vara af stor betydelse för tillgodogörande af statens vattenfall i mellersta och södra
Sverige. Såsom framgår af den förut lämnade redogörelsen för statens vattenfall,
äro dessa söder om Ångermanälfven, med några få undantag, af ringa storlek.
Då de dessutom äro till antalet få, torde det kunna antagas, att staten tillhörig
vattenkraft i dessa delar af landet är vida mindre än den, som enskilde äga rätt
att tillgodogöra sig. Men vid sådant förhållande föreligger den faran, att statens
vattenfall, därest arrenderätt till desamma först efter årslånga förhandlingar kan
erhållas, icke skola komma till någon som helst användning, förr än större delen
af enskilde tillhörig vattenkraft redan tagits i anspråk. Denna olägenhet torde så
mycket hellre böra undvikas, som statens vattenfall söder om Ångermanälfven,
oaktadt deras ringa storlek, dock flerstädes hafva en sådan belägenhet, att de,
om nyttjanderätt till desamma under enkla former och utan afsevärd tidsutdräkt
kunde utverkas, helt säkert skulle blifva eftersökta och åtminstone för den närmaste
framtiden gifva staten större afkomst än de visserligen till sitt energiförråd rikare,
men med hänsyn till sin belägenhet mindre värdefulla kraftkällorna i Norrbottens
och Västerbottens läns lappmarker.
97
Hvad i öfrigt angår frågan om ordningen för utarrendering af statens vatten¬
fall anser kommittén för sin del, att ansökan om arrende af vattenkraft bör, ställd
till Kungl. Maj:t, innehålla uppgifter i följande hänseenden:
1:0) Om sökanden önskar tillgodogöra all staten i ett visst vattenfall till¬
hörig vattenkraft eller endast en del däraf och i senare händelsen huru stor del;
2:0) Om sökanden redan äger disponera öfver del af samma vattenfall
och om grunderna för sådan rätt;
3:0) Huru stor del af staten tillhöriga strandområden, sökanden jämväl
önskar arrendera;
4:0) Om arrendetidens längd; samt
5:0) Om det ändamål, hvartill sökanden ämnar använda den begärda vatten¬
kraften.
Sedan en sådan ansökan inkommit, bör enligt kommitténs mening ansök¬
ningen remitteras till den permanenta vattenfallskommissionen, hvilkens ordförande
omedelbart skulle vara pliktig låta i allmänna tidningarna kungöra, att en så be¬
skaffad ansökning blifvit gjord äfvensom att andra hugade spekulanter å samma
vattenkraft ägde att inom viss tid från kungörandet, hvilken tid icke torde böra
bestämmas längre än till 60 dagar, inkomma med underdånig ansökning att få
arrendera ifrågavarande vattenkraft.
Vid beviljandet af arrenderätt till staten tillhöriga vattenfall bör företrädet
mellan flera sökande afgöras med hänsyn till vattenkraftens rationella tillgodo¬
görande, beredandet af den största möjliga inkomst för staten, tryggheten för
arrendekontraktets behöriga fullgörande samt slutligen äfven till ändamålet med
vattenkraftens tillgodogörande, så att den arrendator bör föredragas, hvilkens an¬
läggning kan antagas komma att bereda största båtnad för det allmänna.
Beträffande formerna för den permanenta vattenfallskommissionens verksam¬
het har kommittén tänkt sig, att, sedan ett ärende till kommissionen inkommit,
densamma skulle på ordförandens kallelse snarast möjligt sammanträda, därvid
ärendet skulle föredragas och beslut fattas om arten och sättet för verkställandet
af till äfventyrs erforderlig utredning; att en vid föredragningen till riktigheten
vitsordad framställning eller promemoria af ärendets hufvudsakliga innehåll skulle
vid samma tillfälle genom ordförandens försorg tillhandahållas kommissionens samt¬
liga ledamöter; att kommissionen skulle åligga att, om så befunnes nödigt, kom¬
municera berörda framställning med den eller de myndigheter hvilkas yttranden
erfordrades; samt att, sedan såväl samtliga yttranden som ock till äfventyrs beslutade
utredningar inkommit, kommissionen skulle ånyo på ordförandens kallelse samman¬
träda för att företaga ärendet till afgörande.
* *
*
Den formella,
behandlingen
af frågor rö¬
rande utarren¬
dering af sta¬
tens vatten¬
kraft.
7
g8
Grunderna för
en ny lag ang.
utarrendering
af vattenkraft.
l.o) Den utar¬
renderade egen¬
domen.
I det föregående har kommittén förutsatt, att Riksdagen skulle åt Kungl.
Maj:t öfverlåta att i enlighet med särskild därför stiftad lag utarrendera statens
vattenfall.
Utan att ingå på någon formulering af erforderliga föreskrifter tillåter
sig kommittén att framhålla de hufvudsakliga grunder, som härvid synas böra
tillämpas.
Hvad först angår det föremål, som kommer i fråga att utarrenderas, torde
man kunna utgå därifrån, att staten icke i allmänhet kommer att utföra och till
enskilde utarrendera vattenkraftsanläggningar med dammar, turbiner, dynamoma-
skiner och dylika anordningar. Härigenom uppkommer en väsentlig olikhet mellan
å ena sidan arrenden af vattenkraft och å andra sidan dels arrenden af jordbruks-
domäner, hvilka omfatta icke allenast jord, utan äfven byggnader, och dels kvarn¬
arrenden, där staten var eller är ägare jämväl till själfva kvarnbyggnaden med
dammar, stenar och öfriga fasta anordningar. En modern hydro-teknisk anlägg¬
ning är af så komplicerad natur och kräfver för sin anläggning så stort kapital,
att staten, därest den utförde och utarrenderade en sådan, måste fordra en så
skarp kontroll och uppsikt öfver anläggningens skötsel, vård och underhåll, att ett
dylikt tillvägagående helt säkert blefve för statsverket i ekonomiskt hänseende
ofördelaktigt och för såväl arrendatorn som ock antagligen för kraftafnämarna syn¬
nerligen betungande. Den väg, på hvilken man däremot måste slå in, är att åt
arrendatorn upplåta nyttjanderätt till vatten samt till erforderligt strandområde, men
låta honom själf bygga och underhålla den för vattenkraftens tillgodogörande erfor¬
derliga anläggningen — ett förfarande, snarlikt de upplåtelser af kvarnar' under
ständig besittningsrätt, hvilka under äldre åder voro synnerligen vanliga. Häri¬
genom vinner man den fördelen, att staten, som icke behöfver förskjuta anlägg¬
ningskapital, icke heller har något särskilt intresse att utöfva kontroll öfver an¬
läggningens skötsel och underhåll. En blifvande lag beträffande utarrendering af
vattenkraft torde därför icke böra innehålla föreskrifter om periodvis återkommande
syner eller andra därmed likartade åtgärder.^ Den enda syneförrättning, som af
staten må påfordras, bör hafva till uppgift att öfvervaka, att de för upplåtelsen
gällande bestämmelserna blifva vid anläggningens utförande iakttagna. Staten bör
således upplåta rätt åt arrendatorn att få tillgodogöra sig en viss kvantitet vatten
samt dessutom rätt till dammfästen, dammgrund, plats för vattenkanaler eller tunn¬
lar jämte nödig plats för kraftstation äfvensom för till denna oundgängligen erfor¬
derliga byggnader, såsom kontorslokal och bostäder åt anläggningens personal.
Endast egendom af nu nämnd art skulle uttryckligen enligt en blifvande arrende¬
lags bestämmelser åt en arrendator upplåtas.
För nyttjanderätt till land och strand, i den mån staten är i tillfälle att
meddela upplåtelse däraf, bör i särskild ordning beräknas ersättning, utgående i
årlig afgift, hvilket torde nödvändiggöras däraf, att kronan stundom endast i in-
99
skränkt mån, stundom icke alls har tillgång till för anläggningens utförande erfor¬
derliga land- och strandområden. Äro sådana land- och strandområden såsom till¬
hörande någon statens jordbruksdomän åt enskilde utarrenderade, bör arrendatorn
af vattenkraften åläggas att till kronan utgifva den godtgörelse, som motsvarar det
afdrag å arrendeafgiften, som arrendatorn af jordbruksdomänen kan erhålla på grund
af mistning genom vattenkraftsanläggningens utförande af viss del af den till honom
utarrenderade egendomen. I sammanhang härmed må framhållas, att Kungl. kun¬
görelsen angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdo-
mäner den io november 1882 bör ändras bland annat i syfte, att arrendator jäm¬
väl skall vara pliktig att, där sådant för tillgodogörande af staten tillhörig vatten¬
kraft å kronans vägnar fordras, mot skälig minskning i arrendeafgiften afstå så
mycket af den arrenderade egendomen, som till dammfästen, vattenkanaler eller
tunnlar, kraftstation eller andra anordningar för vattenkraftens fullständiga och
rationella tillgodogörande oundgängligen erfordras.
Den fråga, som därefter torde böra särskildt utredas, är tiden för ett arren- g») Arrmde-
deaftals bestånd. tiden.
Härvid tillåter sig kommittén först erinra om den uppfattning, som i den
moderna vattenrättslagstiftningen i detta hänseende allmännast gör sig gällande — en
uppfattning, som så mycket hellre kan antagas vara på svenska förhållanden tillämplig,
som denna lagstiftning har samma utgångspunkt som den nyss omförmälda, näm¬
ligen att staten egentligen endast skulle upplåta vattenkraft åt den enskilde, som
därefter hade att med eget kapital tillgodogöra sig kraften.
Enligt Österrikes vattenlagar, af hvilka vattenlagen för hela riket tillkommit
under år 1869 och ironiändernas särskilda vattenlagar under åren 1870—1875,
skall koncession å vattenkraft såsom. regel meddelas på obegränsad tid (ständig be¬
sittningsrätt), men koncession kan undantagsvis meddelas för begränsad tid eller
med rätt till återkallelse när som helst. Under intrycket af den senare tidens ut¬
veckling på den hydro-elektriska industriens område torde emellertid undantagsbe¬
stämmelsen hafva blifvit regel, så att numera koncessioner meddelas endast antingen
för begränsad tid, såsom för de moderna vattenkraftsanläggningarna Etschverket
(45 år), Auerverket (50 år) och Brennerverket vid Matrei (90 år), eller ock på
' obestämd tid, hvilket lär äga rum beträffande alla vattenfall, som anses lämpliga
för elektrisk järnvägsdrift. Under de sträfvanden, som särskildt inom industri-
och ingeniörskretsar under den allra sista tiden gjort sig gällande, att åstadkomma
reformer i den i vissa hänseenden föråldrade vattenrättslagstiftningen, har man sär¬
skildt framhållit önskvärdheten däraf, att koncessionstiden icke blefve alltför kort.
Sålunda, för att blott nämna ett exempel, framhölls i ett den 19 januari 1901 i
den neder-österrikiska industriföreningen hållet föredrag öfver ämnet: »Vattenkraften
i industriens tjänst», att koncessionerna beviljades på för kort tid. Den vanligast
IOO
förekommande koncessionstiden vore 4 5 år. Men då man behöfde 10 å 15 år
för att omgifva kraftcentra med industriella anläggningar, som kunde förbruka den
alstrade kraften, vore denna tid alldeles för knappt tilltagen.
I Ungern är koncessionstiden i vattenlagen af den 14 juni 1885 fastställd
till 50 år.
I Italien kan, enligt dess ännu gällande vattenlag af den 10 augusti 1884,
vattenrättighet upplåtas antingen såsom ständig besittningsrätt, men då genom lag
efter samtycke af parlamentet, eller för begränsad tid genom koncession antingen
af regeringen eller af de lokala administrativa myndigheterna. Koncessioner på
begränsad tid få icke meddelas för längre tid än 30 år, men sedan denna tid
utlupit, har koncessionären rätt att erhålla förnyelse af koncessionen för en andra
period af 30 år och så allt framgent, dock med skyldighet för honom att under¬
kasta sig de modifikationer, som i koncessionsvillkoren kunna befinnas nödiga vare
sig till följd af förändrade lokala förhållanden eller af förändringar i vattendraget.
Förnyelse å koncessionen kan vägras endast om koncessionären befinnes antingen
icke hafva brukat eller ock missbrukat anläggningen, så att det ändamål, för hvil-
ket koncessionen meddelats, anses icke blifvit uppfylldt.
Det lagförslag, som ursprungligen utarbetats af vattenlagskommissionen af
den 16 augusti 1898 och som ännu torde vara på parlamentets pröfning bero¬
ende, har i hufvudsak bibehållit ofvan framställda grundsatser, dock med de viktiga
inskränkningarna, att vattenkraft icke vidare skulle kunna upplåtas under ständig
besittningsrätt och att koncessionären skulle äga rätt till koncessionens förnyelse
för endast en andra period af 3 o år. Efter den andra 3 o-års periodens slut skulle
staten äga ovillkorlig rätt att efter sitt godtfinnande besluta om koncessionens
ytterligare förnyelse eller upphörande.
Enligt lagen den 8 april 1898 meddela i Frankrike koncession å vatten¬
kraft i publikt vattendrag antingen af prefekten i vederbörande departement eller
af regeringen genom särskildt dekret. Hvarje sådan koncession är, såsom förut
är anfördt, af prekär natur och kan utan lösen eller skadestånd när som helst än¬
dras eller återkallas. Koncession för bestämd tid kan endast meddelas beträffande
sådana företag, hvilka af representationen genom lag förklarats vara af allmän¬
nyttig beskaffenhet. Detta är händelsen med det så kallade Lyonverket, för hvilket
sådan förklaring är gifven genom lag den 9 juni 1892. För denna anläggning
är koncessionstiden bestämd till 99 år, med rätt dock för staten att redan efter
15 års förlopp inlösa hela verket efter närmare angifna grunder.
Under den allra sista tiden har man emellertid sökt reformera Frankrikes
vattenrättslagstiftning äfven i denna del. Redan i mars 1898, alltså innan ännu
den allmänna vattenlagen var promulgerad, förelädes representationen ett förslag
till ny vattenlag, enligt hvilket förslag koncession å vattenkraft i publikt vatten¬
drag såsom regel skulle meddelas för en tid af 3 o år, med rätt till förnyelse af
IOI
koncessionen; dock skulle jämväl koncession kunna beviljas för obegränsad tid,
men i sådan händelse endast genom en för det särskilda fallet antagen speciallag.
Uti förslaget af den 6 juli 1900, hvilket emellertid skulle gälla verk af en viss
storlek i hvilket vattendrag som helst, är icke närmare angifvet, för hvilken tid
koncession skulle gälla, endast att den skulle hafva en begränsad varaktighet, antag¬
ligen högst 99 år, hvarjämte staten skulle tillförsäkras rätt att när som helst efter
förloppet af de 15 första åren återköpa koncessionen efter vissa närmare angifna
grunder.
I Schweiz bestämdes den 4 april 1895 förbundsförsamlingen, att de sär¬
skilda kantonerna skulle tillrådas att ordna sina vattenrättsliga förhållanden efter
enhetliga grunder, i hvilket afseende särskildt framhölls vikten däraf, att konces¬
sioners giltighetstid måtte begränsas till ett visst antal år. I ett förslag af den 27
november 1899 till »Förbundslag angående Privaträtten», hvars 4:de del, »Sak¬
rätten», äfven innehåller en afdelning om »Vattenrätten», förekommer följande
bestämmelse: »Upplåtelse (af vattenkraft) meddelas på bestämd tid, hvars längd
beror af omständigheterna; endast på särskild begäran af sökanden får upplåtelse
beviljas på kortare tid än 30 år».
De franska kantonerna förete i berörda hänseende en utveckling i riktning
från de äldre franska till de moderna schweiziska grundsatserna. Sålunda finnes i
kantonen Généve en lag af den 15 juni 1895, som föreskrifver, att rätt att till¬
godogöra vattenkraft i publikt vatten i regel skall meddelas på behaglig tid (con-
cession å bien plaire), men endast undantagsvis på bestämd tid och då genom en
i vederbörlig ordning antagen speciallag, i hvilken senare händelse koncessionstiden
kan bestämmas till högst 99 år. Kantonen Neuchåtel åter har redan genom en
lag af den 7 december 1869 afskaffat koncessioner på behaglig tid och förklarat,
att koncessioner i stället skola meddelas för en begränsad tid af högst 99 år. I
lag af den 12 maj 1898 är för kantonen Valais (Wallis) bestämdt, att konces¬
sioner icke må beviljas för längre tid än 99 år. Den rent schweiziska åskådningen
återspeglas däremot i lagen för kantonen Vaud af den 18 februari 1901, hvilken
förbjuder koncessions meddelande för längre tid än 50 år.
De tyska och italienska kantonerna sträfva likaledes tydligen till det af för¬
bundsförsamlingen utstakade målet: en bestämd koncessionstid.
Såsom en erinran om den äldre uppfattningen må framhållas, att i en i
kantonen Schwyz —- en af de s. k. urkantonerna — meddelad koncession af den
17 juli 1899 koncessionstiden visserligen förklarats vara obegränsad, men däri den
koncederande myndigheten förbehållit sig rätt att inköpa hela den på koncessionen
grundade anläggningen första gången efter förloppet af 100 år samt däreftei eftei
förloppet af hvarje följande 50-års period.
De kantoner, som anses hafva nya, tidsenliga vattenlagar, äro Glarus, S:t
Gallen ocli Ticino. Lagen för Glarus af den 8 maj 1892 innehåller icke någon
102
föreskrift om koncessionstidens längd, men i meddelade koncessioner har den ut¬
sträckts ända till 8 o år, dock med rätt för kantonen att inlösa vattenverket efter
förloppet af 25 år. S:t Gallens lag af den 23 november 1893 begränsar däre¬
mot koncessionstiden till 50 år och Ticinos lag af den 17 maj 1894 till en¬
dast 40 år.
Hvad beträffar öfriga kantoner må anföras, att i Bern utfärdas koncessioner
under förbehåll, att, om en blifvande vattenlag kommer att föreskrifva viss kon-
cessionstid, den skall hafva retroaktiv verkan på redan meddelade koncessioner;
att Schaffhausens och Luzerns vattenlagar icke innehålla föreskrifter om konces-
sionstid, men att tiden i de under de senare åren meddelade koncessionerna blif-
vit begräsad till 40 å 50 år; samt att enligt ett förslag till vattenlag för Grau-
biinden koncessionstiden skulle komma att utgöra högst 50 år.
Af den lämnade utredningen framgår till en början, att de på vattenkraft
så rika alpländerna ur sin vattenrättslagstiftning utmönstra från äldre tid kvarstå¬
ende bestämmelser om koncession å vattenkraft såväl för obegränsad tid (ständig
besittningsrätt) som på obestämd tid (prekär eller återkallelig besittningsrätt). Den
förra skulle i regel för alla tider afskära för staten möjlighet att förfoga öfver sin
på sådana villkor till enskilde upplåtna egendom och afskaffas alltså i det allmän¬
nas intresse. Den senare åter försvårar, för att icke säga omöjliggör för den en¬
skilda företagsamheten att anskaffa nödigt kapital för utförande af en dyrbar an¬
läggning, som man när som helst kan tvingas att antingen låta undergå genom¬
gripande förändringar eller ock helt och hållet frånträda. Sist omförmälda slag af
koncession anses tydligtvis olämplig och oanvändbar af hänsyn i första hand till
enskildes intressen, men medelbart också på grund af dess oförenlighet med det
allmännas väl.
Men af utredningen framgår vidare, att den form af upplåtelse af vatten¬
kraft, som i berörda länder anses för närvarande mest lämplig och ändamålsenlig,
är koncession för bestämd tid af mellan 30 och 99 år, därvid minimigränsen inom
latituden är att finna inom det schweiziska Edsförbundet och maximigränsen inom
Frankrike.
Med ledning af det föregående torde kunna sägas, att den normala konces¬
sionstiden kan anses utgöra i Österrike-Ungern 45 ä 50 år, i Italien för när¬
varande en oändlig rad åt 30-års perioder, men, om det under pröfning varande
förslaget till ny vattenlag antages, två 30-års perioder d. v. s. 60 år, i Frankrike
högst 99 år, men med rätt för staten att inlösa anläggningen efter 15 år, samt i
Schweiz i vissa kantoner 40 å 50 år, men i andra, i allmänhet fattigare kantoner,
minst 50 år, undantagsvis möjligen ända till 90 å 100 år.
För Sverige finnes icke någon erfarenhet i berörda hänseende att åberopa.
I de underdåniga utlåtanden, som kommittén tid efter annan afgifvit öfver åtskil¬
liga till densamma af Kungl. Maj:t remitterade särskilda ärenden angående upplå-
103
telser af kronan tillhörig vattenkraft, har kommittén i allmänhet uttalat sig för,
att vattenkraften i fråga måtte utarrenderas för en tid af 50 år. Endast beträffande
en ansökan att få köpa viss vattenkraft i Motala ström vid kronodomänerna Kongsbro
och Björkö har kommittén i sitt underdåniga utlåtande tillstyrkt en arrendetid af
endast 20 år, men detta af den särskilda anledning, att vattenkraften därstädes borde
för framtiden reserveras med hänsyn därtill, att Göta kanal vore i behof af tids¬
enlig utvidgning och förbättring.
Den ståndpunkt till ifrågavarande ämne, som kommittén sålunda intagit under
tiden för sin verksamhet, anser sig kommittén böra bibehålla. Skall den enskilda
företagsamheten eggas att i större utsträckning tillgodogöra sig statens vattenkraft
och skall nödigt kapital kunna intresseras för utförande af nutidens mycket kompli¬
cerade och dyrbara vattenkraftsanläggningar, måste staten tillförsäkra den enskilde
en så långvarig och så tryggad nyttjanderätt till vattenkraften, att de kostnader,
som nedläggas för anläggningens utförande, kunna under tiden för aftalets bestånd
hinna blifva amorterade. Under förutsättning att hvarken priset å den producerade
kraften särskilt förhöjes i syfte att åstadkomma en snabbare amortering eller all¬
deles säregna förhållanden föreligga, bör enligt kommitténs uppfattning arrendetiden
i allmänhet icke understiga 5 o år och detta i synnerhet som vid första upplåtelsen
af vattenkraft, innan ännu industriella anläggningar af tillräcklig omfattning uppstått,
all vid ett visst vattenfall producerad kraft endast undantagsvis kan antagas komma
till användning. En arrendetid af 50 år torde ock ganska nära sammanfalla med
den tid för koncessioners bestånd, som i alpländerna för närvarande kan anses vara
den normala. Har man i dessa länder, som otvifvelaktigt äga betydligt större
tillgång på kapital än Sverige, icke i allmänhet ansett sig böra låta koncessionstiden
understiga 50 år, torde det icke heller vara rådligt att göra arrendetiden kortare
i Sverige. Härför talar dessutom den omständigheten, att i alpländerna nästan
all vattenkraft af någon betydenhet är underkastad enahanda rättsliga och ekono¬
miska villkor för tillgodogörandet, medan i Sverige enskilde vattenfallsägare i före¬
varande hänseende kunna uppträda såsom konkurrenter till kronan, därest kronan
icke erbjuder rimliga upplåtelsevillkor.
Önskar staten således, att dess vattenfall skola komma till inkomstbringande
användning, måste de upplåtas under sådana villkor, att det icke blifver mindre
fördelaktigt att tillgodogöra sig ett staten tillhörigt vattenfall än ett enskilde till¬
hörigt.
Ett annat synnerligen viktigt spörsmål är, huru rättsförhållandet mellan staten
och en arrendator hör ordnas vid arrendetidens slut, om arrendet skall förnyas eller
upphöra och, i senare händelsen, hvilkendera, staten eller arrendator!!, skall äga
förfoga öfver den af den senare utförda vattenkraftsanläggningen.
j:o) Företrä¬
desrätt tillför*
rtyelse af ar¬
rendet
4-'o) Viss del af
vattenkrafts-
anläggningen
skall vid ar¬
rendetidens
slut hemfalla
till staten utan
lösen.
104
Till belysande af denna fråga må från alpländernas vattenrättslagstiftning och
praxis anföras följande.
Två väsentligen olika grundsatser synas där göra sig gällande i ifrågavarande
hänseende. Den ena, som tillämpas i Frankrike och en del af det franska Schweiz,
går därpå ut, att rättsförhållandet mellan staten och koncessionären vid koncessions-
tidens slut af sig själft upphör och att vattenkraftsanläggningen tillfaller staten, som
därefter äger fritt förfoga öfver densamma. Den andra grundsatsen, som tillämpas
i flertalet af de schweiziska kantonerna äfvensom i Italien, utgår därifrån, att kon¬
cessionen visserligen vid koncessionstidens slut upphör, men endast för att bereda
möjlighet till modifikationer i koncessionsvillkoren, icke för att afbryta koncessionen,
hvilken tvärtom i regel antages böra fortsätta såsom förut.
Den franska principen återfinnes för närvarande i sådana koncessioner å 99
år, hvilka genom speciallag förklarats vara af allmännyttig natur. Så förekommer
i koncessionsakten för Lyonverket en så lydande bestämmelse:
»Vid koncessionstidens slut och endast genom detta faktum förlora
koncessionärerna sin rätt; staten inträder då omedelbart i åtnjutande af
såväl kanalen med dess tillbehör och alla fasta anordningar, konstarbeten,
byggnader, kontorslokaler, murar, hägnader, dragvägar, strandskydd etc.
som ledningsnätet för elektricitetens fördelning, därest, hvad detta sist¬
nämnda angår, staten icke skulle föredraga dess borttagande, i hvilket
fall marken skall återställas i dess ursprungliga skick på koncessionärernas
bekostnad vare sig genom deras eller myndighets åtgärd, utan att kon-
cessionärerna därför kunna fordra någon som helst ersättning.
Det åligger koncessionärerna att i godt stånd hålla såväl anläggningen
med kanal och all den fasta egendom, som utgör tillbehör därtill, som
det elektriska ledningsnätet, om staten har för afsikt att bibehålla det¬
samma. För att trygga verkställigheten af denna bestämmelse skola ombud
för staten tillsammans med ombud för koncessionärerna 5 år före kon¬
cessionstidens slut hålla syn för att utröna, om företaget är i godt stånd.
Ministern för de offentliga arbetena äger i förekommande fall efter ingeniö-
rernas anvisning föreskrifva de arbeten, som erfordras för att ställa verket
i leveransdugligt skick, samt bestämma den frist, inom hvilken arbetena
skola vara utförda. Om koncessionärerna vid fristens slut icke verkställt
ministerns föreskrifter, har staten rätt att låta utföra de föreskrifna ar¬
betena på koncessionärernas bekostnad.
Hvad angår lös egendom och mekaniska eller elektriska anord¬
ningar, såsom turbiner, transmissioner, dynamos etc., förbehåller sig staten
rätt att öfvertaga sådant helt och hållet eller till den del, som efter
mätismanna ordom anses lämpligt, men utan att vara pliktig därtill.
Värdet af sådan egendom skall betalas till koncessionärerna inom 6 må¬
nader efter koncessionstidens slut och statens öfvertagande af den¬
samma. »
I lag af den 30 september 1882 angående koncession å vattenkraft för
staden Généve föreskrifves likaledes, att vid den 99-åriga koncessionstidens slut
staten Généve blifver ägare till alla fasta anordningar såsom dammar, byggnader
etc. Vill staten själf drifva anläggningen, är staten skyldig att efter värderingsmäns
bestämmande inlösa alla mekaniska anordningar såsom t. ex. turbiner och trans¬
missioner, äfvensom anordningar för kraftens fördelning till enskilde afnämare.
Såsom en öfvergångsform till den schweiziska principen torde kunna hänföras
en bestämmelse i vattenlagen för kantonen Valais afår 1898, som visserligen före-
skrifver, att verket vid koncessionstidens slut skall hemfalla till staten, men som
dessutom meddelar föreskrift om omedelbar förnyelse af koncessionen. Bestäm¬
melsen är så lydande:
»Vid koncessionstidens slut äga antingen staten eller vederbörande
kommuner att förnya koncessionen.
Om förnyelse af en koncession icke sökes eller om den sökes men
afslås, skola staten eller vederbörande kommuner utan lösen inträda i
besittningen af de anläggningar, som blifvit utförda för vattnets afledning
från vattendraget och framförande till motorerna.
Staten eller vederbörande kommuner äga i öfrigt, om koncessionen
icke förnyas, tillösa sig, efter värderingsmäns bestämmande, anläggningen
med alla anordningar, som blifvit gjorda för vattenkraftens tillgodogörande.
Då staten eller kommunerna bevilja koncession åt en ny koncessionär,
äga de ålägga honom inlösa viss anläggning efter uppskattning af vär-
deringsinän.»
Härmed må jämföras motsvarande bestämmelse i det franska förslaget till
vattenlag af den 6 juli 1900, att koncessioner med alla tillhörigheter skola vid
koncessionstidens slut hemfalla till staten utan ersättning. Enligt samma förslag
anses en koncession omfatta de byggnader och alla slags maskiner, hvilka äro till
fast egendom hänförliga, samt de arbeten äfvensom den mark, som tagits i anspråk
för vattnets tillgodogörande, vattnets uppdämning och afledning, vattenkraftens om¬
sättning i mekanisk eller elektrisk energi samt slutligen ledningar för fördelning af
den alstrade kraften. Men därjämte föreskrifver förslaget, att under de fem sista
åren af koncessionstiden förhandlingar må inledas om ny koncessions meddelande.
Den dåvarande koncessionären skulle därvid äga företrädesrätt till ny koncession
på liknande villkor som förut och om ny koncession ej meddelats två år före
koncessionstidens slut, skulle han äga rätt att på begäran få sin koncession förlängd
för ytterligare 10 år.
io6
Den rena schweiziska principen är däremot uttalad i t. ex. det förut om-
förmälda förslaget till Förbundslag angående Privaträtten, hvars del IV om Sakrätten
har följande bestämmelse:
»Koncessionen upphör vid koncessionstidens slut, men kan förnyas.
Förnyelsen beviljas under samma villkor som den ursprungliga
koncessionen med de förändringar, som af förhållandena kunna påkallas,
utan att likväl innehafvaren af vattenverket väsentligt besväras.
Medgifves icke förnyelse, är kantonen skyldig betala innehafvaren
en billig ersättning, motsvarande det af domstol uppskattade värdet af
anläggningen.»
Ur den kantonala lagstiftningen må anföras följande bestämmelser, nämligen ur:
1:0) S:t Gallens vattenlag af år 1893:
»Vid koncessionstidens slut kan ansökan om koncessionens för¬
nyelse ingifvas. Ingifves en sådan icke eller varder den icke beviljad,
går koncessionen beträffande vattenkraften åter till statens fria förfogande.
I händelse ansökan icke beviljas, är staten skyldig att på begäran af den
dittillsvarande koncessionären emot öfverlåtelse ersätta honom fulla värdet
af uppförda anläggningar, byggnader och anordningar.»
2:0) Ticinos vattenlag af år 1894:
»Då koncessionstiden utlupit, kan staten bevilja förnyelse med de
förändringar, som möjligen befinnas nödvändiga på grund af ändrade för¬
hållanden i orten eller i vattendraget, dock så att därigenom fortsättandet
af den drift, för hvilken koncessionen beviljats, icke i något afseende
försvåras.
Om förnyelse af koncessionen icke sökes, är koncessionären skyl¬
dig att på egen bekostnad och enligt myndigheternas föreskrifter låta
utföra alla arbeten, som fordras för att återställa och trygga en god
vattenreglering samt för att hindra hvarje allmän eller enskild skada.
Staten kan likväl besluta att bibehålla de af koncessionären utförda
arbetena i deras helhet eller till någon del, i hvilket fall de skola ex¬
proprieras.
Det skadestånd, som då skall betalas, skall bestämmas efter gällande
pris på den mark, som skall aflåtas, och efter arbetenas tillstånd vid tid¬
punkten för expropriationen samt får i intet fall öfverstiga anläggnings¬
kostnaden i dess helhet.
Skulle staten neka sökt förnyelse af koncessionen, är staten skyl¬
dig att expropriera samtliga af koncessionären utförda arbeten mot er¬
läggande af skadestånd efter syn och värdering.»
3:0) Vaud’s vattenlag af år 1901:
107
»Fem år före koncessionstidens slut bör koncessionär, som önskar
^ få koncessionen förnyad, ingifva ansökan därom. I sådan händelse är
staten förpliktad att minst tre år före koncessionstidens utgång hafva fattat
beslut i frågan.»
Samma grundsats återfinnes likaledes i koncessioner, meddelade af sådana
kantoner, som hafva vattenlagar af äldre datum. Såsom exempel härpå må an¬
föras tvänne hithörande bestämmelser ur koncessionsakter från Luzern och Schaff-
hausen:
»Förnyelse af koncessionen efter dess slut meddelas i allmänhet
efter samma grundsatser, som tillämpades vid dess första beviljande, dock
alltid med hänsyn tagen till de förändrade förhållandena och de vid tiden för
förnyelsen i förbundet eller kantonen gällande vattenlagar. Vägras från
regeringens sida förnyelse, är kantonen skyldig att ersätta koncessionären
det af domstol efter billiga grunder uppskattade värdet af vattenverks-
anläggningen, som därefter öfvergår till staten»; och
»Skulle efter koncessionstidens förlopp för staten finnas grund att icke
förnya koncessionen, kan bolaget eller dess rättsinnehafvare af regeringen
åläggas att på sin bekostnad helt eller delvis borttaga de genom kon¬
cessionen tillkomna nyanläggningar».
Hvad Italien angår, har, såsom förut är anfördt vid redogörelsen för kon¬
cessionstidens längd, hvarje koncessionär enligt nu gällande lag omedelbar rätt att
efter hvarje 30-års period erhålla förnyelse å koncessionen. Enligt förut åberopade
lagförslaget skulle likväl denna rätt inskränkas, så att staten efter den andra 30-
års periodens förlopp skulle äga rätt att fritt förfoga öfver koncessionen.
Slutligen må anföras, att i Ungerns vattenlag af den 14 juni 1885 finnes
den bestämmelsen, att för den händelse en tilländalupen koncession skall förnyas,
innehafvare af redan bestående anläggningar alltid äga företrädesrätt, såvida icke
viktigare nationalekonomiska intressen fordra, att vattnet användes för andra ändamål.
Hvad Sverige angår, har kommittén i flera af sina afgifna underdåniga ut¬
låtanden öfver till kommittén remitterade speciella frågor haft tillfälle att uti ifråga-
varade afseende uttala sig. Sålunda har kommittén i utlåtande den 19 november
1900 öfver en underdånig ansökan att få tillgodogöra vattenfallen Saarikoski och
Saukokoski i Lina älf föreslagit, dels att vid slutet af den 30-åriga arrendetiden
kronan skulle af arrendatorn, hvilken icke uttryckligen tillförsäkrats företrädesrätt
till förnyelse af arrendet, utan lösen bekomma ej mindre vattenverksanläggningen,
till hvilken räknades dammar, kanaler och byggnader för vattenkraftens uttagande
jämte i dessa byggnader befintliga maskiner och ledningar m. m., som vore att
till fast egendom hänföra, än äfven de å den arrenderade marken uppförda bygg¬
nader, som vore afsedda för den för anläggningens drift och skötsel anställda perso-
io8
nal, dels att kronan skulle äga att vid arrendetidens slut till sig lösa öfriga å det
utarrenderade området uppförda byggnader äfvensom större eller mindre del af
den för vattenkraftsanläggningens drift och skötsel afsedda, arrendatorn tillhöriga
lösa egendom jämte ledningar för kraftens öfverförande från anläggningen, i den
mån dessa ledningar vore framdragna öfver kronans mark, dels ock att, om staten
icke begagnade sig af denna lösningsrätt, arrendatorn vid arrendets frånträdande
vore skyldig att från det arrenderade området bortföra hvad kronan icke önskade
öfvertaga, i underdånigt utlåtande den 31 december 1900 öfver ett förslag an¬
gående tillgodogörande af Älfkarlebyfallens vattenkraft har kommittén däremot hem¬
ställt, dels att, därest icke kronan senast 5 år före utgången af den 50-åriga arrende¬
tiden tillkännagifvit sin önskan att för egen räkning begagna eller reservera vatten¬
kraften, arrendatorn skulle under ytterligare 50 år varda vid arrendet bibehållen,
dels att vattenkraftsanläggningen, till hvilken räknades dammar, kanaler och bygg¬
nader för vattenkraftens uttagande, skulle vid första arrendetidens slut tillfalla kronan
utan lösen, hvaremot kronan då skulle äga rätt att till sig lösa andra än förut
omförmälda byggnader, som uppförts på det arrenderade området, samt större
eller mindre del af de för vattenkraftsanläggningens drift och skötsel afsedda, arren¬
datorn tillhöriga turbiner, maskiner, transmissioner och ledningar äfvensom där be¬
fintlig lös egendom, dels ock att, om kronan icke ville af denna lösningsrätt sig
begagna, arrendatorn vore vid arrendets frånträdande skyldig att från det arrende¬
rade området bortföra hvad kronan icke önskade öfvertaga. I underdånigt ut¬
låtande den 22 april 1902 öfver en ansökan att få arrendera vissa vattenfall inom
Kvickjocks kapellområde har kommittén likaledes föreslagit, dels att arrendatorn
vid den 50-åriga arrendeperiodens slut skulle äga företrädesrätt framför andra till
arrendet för en ny period af 50 år eller del däraf, dels ock att vid arrendets
upphörande endast de egentliga vattenbyggnaderna måtte utan lösen tillfalla kronan.
Liknande bestämmelser har kommittén ock föreslagit i sitt underdåniga utlåtande
den 28 juni 1902 öfver en af Åmåls stad framställd ansökning att få köpa eller
arrendera viss vattenkraft å Forsbacka kronopark.
Det är tydligtvis af synnerlig vikt, att vid arrendetidens slut sådana disposi¬
tioner träffas, att vattenkraftsanläggningarna komma att funktionera jämnt och utan
rubbningar eller afbrott i kraftfördelningen, en fordran, som naturligtvis framträder
desto starkare, ju större och ju mera utgrenadt fördelningsnätet för kraftens ut¬
nyttjande är. Säkrast torde enligt kommitténs mening denna fordran uppfyllas,
om arrendatorn tillförsäkras laglig rätt att vid arrendetidens slut få framför andra
bibehållas vid arrendet. Förhållandet mellan kraftproducenten och kraftförbrukarna
kan under denna förutsättning bibehållas orubbadt och statens eller det allmännas
intressen behöfva ej på något sätt blifva på en sådan anordning lidande, därest
den allmänna regeln blefve bunden vid vissa nödiga inskränkande bestämmelser.
Sålunda är det tydligt, att staten för egna verk och inrättningar eller för kommuni-
109
kationernas utveckling kan hafva behof af att själf använda viss utarrenderad vatten¬
kraft, hvilken i sådan händelse arrendatorn måste vara skyldig att afstå. Men det
kan också inträffa, att arrendatorn brukat sin anläggning på sådant sätt, att såväl
statens som den af anläggningen beroende allmänhetens intressen kunna antagas
blifva bättre tillgodosedda, därest anläggningen komme i andra händer. Med an¬
ledning häraf bör kronan tillerkännas rätt att vid arrendetidens slut själf öfvertaga
anläggningen.
Hvad därefter angår frågan, huru med vattenkraftsanläggningen bör förfaras
vid de tillfällen, då staten själf återtager den utarrenderade vattenkraften, kan staten
icke utan vidare uppställa annan fordran, än att vattendraget återställes i det skick,
det hade före arrendetidens början. Kraf därpå kan uppkomma, för den händelse
vattnet skall användas för annat ändamål än kraftproduktion. Men om, såsom
vanligen torde blifva händelsen, vattnet allt framgent kommer till användning såsom
kraftkälla och om staten upplåtit kraften under så förmånliga villkor, att arrenda¬
torn bör kunna till fullo hafva amorterat anläggningskostnaden vid arrendetidens
slut, torde staten icke böra sträcka sina anspråk längre, än att den utan lösen
tillförsäkras viss del af anläggningens fasta anordningar. Om på grund af här
nedan angifna skäl arrendeafgiften i allmänhet bör sättas jämförelsevis låg, torde
nyssberörda anspråk vara fullt berättigadt.
Huru stor del af en anläggning, som borde komma att inbegripas under
ett dylikt villkor, torde vara svårt att allmängiltigt bestämma — något, som jäm¬
väl framgår af de härom meddelade uppgifterna ur den utländska lagstiftningen.
Sålunda kan denna rätt tänkas omfatta endast sådana anordningar, hvarigenom
vattendraget till lopp och läge förändras, såsom dammar, till- och afloppskanaler,
tunnlar, turbingrafyar m. m. eller med andra ord sådana fasta anordningar i vatten¬
draget, å stränderna eller å marken, hvilka, därest driften nedlägges, knappast re¬
presentera något ekonomiskt värde för arrendatorn. Men därjämte kan rättigheten
tänkas omfatta hela kraftstationen med i densamma befintliga maskiner, turbiner,
dynamos, transmissioner och annat, som vore att hänföra till fast egendom. Slut¬
ligen skulle under berörda rätt också kunna inbegripas hela vattenkraftsanläggnin¬
gen med alla dess tillbehör, således äfven hela kraftfördelningsnätet med trans¬
formatorer och andra därtill hörande anordningar.
Huru stor del af en anläggning, som bör vid arrendetidens slut hemfalla till
kronan, torde lämpligen böra bestämmas för hvarje särskildt fall efter för handen
varande förhållanden och med hänsyn till beloppet af den årliga arrendeafgift, som
för den utarrenderade vattenkraften skall betalas. Under alla omständigheter anser
dock kommittén, att den del af anläggningen, som innefattas under först nämnda
af ofvan angifna kategorier, bör vid arrendetidens slut till kronan hemfalla utan
lösen.
no
På grund af det anförda får sålunda kommittén för sin del föreslå:
dels att en arrendator af staten tillhörig vattenkraft vid arrende¬
tidens slut tillerkännes företrädesrätt till nytt arrende för en ytterligare
period af 50 år, därest kronan icke själf önskar antingen begagna eller
reservera vattenkraften, och
dels att viss efter pröfning af de särskilda förhållandena bestämd
del af vattenkraftsanläggningen och i alla händelser sådana anordningar,
hvarigenom vattendraget till lopp och läge förändras, må vid arrende¬
tidens slut tillfalla kronan utan lösen, hvaremot kronan skall vara be¬
rättigad att efter uppskattning, verkställd af i särskild ordning utsedde
värderingsmän, lösa till sig så stor del af vattenkraftsanläggningen i öfrigt
med tillbehör, som kronan själf anser sig behöfva för driftens fortsättande.
j:o) Arrende
afgiften
En annan icke mindre viktig fråga är arrendebeloppets storlek.
Till belysning däraf må från alpländernas lagstiftning och administrativa
praxis anföras följande:
I Österrike- Ungern uttages icke någon afgift för begagnande af koncenderad
vattenkraft.
I Italien betalas enligt vattenlagen af år 1884 i årlig afgift (canone) för
hvarje koncederad nominell hästkraft 3 lire, därvid vattenkraften beräknas efter den
på motorerna verkande vattenmängden och efter den effektiva fallhöjden d. v. s.
skillnaden mellan vattenytorna ofvan- och nedanför till- och afloppskanalerna.
I det ännu på parlamentets pröfning beroende förslag till ändring af vatten¬
lagen är afgälden föreslägen att bibehållas vid samma belopp. Däremot skall en¬
ligt förslaget medgifvas afdrag för användning af vattenkraft, son» öfverföres på långa
afstånd. Sålunda skall för den vattenkraft, som öfverföres på längre sträckor än 10
kilometer, medgifvas en nedsättning i afgälden, beräknad på det sätt, att kvadraten på
afståndet, uttryckt i hela kilometer, skall multipliceras med koefficienten o,001, hvarvid
likväl icke i någon händelse afgälden får sättas lägre än 0,50 lira per hästkraft.
I Frankrike skall för koncessioner å obestämd tid (prekär besittningsrätt)
betalas en ringa afgift, som bestämmes efter för handen varande förhållanden. I
koncessioner, som meddelats under form af speciallagar och för bestämd tid, pålägges
likaledes koncessionären en årlig afgift eller andra däremot svarande onera af ringa
storlek. Så t. ex. skall för Lyonverket betalas endast 2500 francs i årlig afgäld
för en vattenkraft, som alstras af 100 å 150 kubikmeter vatten i sekunden på en
fallhöjd af 8,5 å 12,5 meter. I gengäld är emellertid koncessionären pliktig att
leverera kraft å afnämarnas motorer enligt en i koncessionsakten i alla detaljer
bestämd maximitariff. I förslaget af år 1900 talas icke om någon årlig afgift,
men däremot om förpliktelse för koncessionären att tillhandahålla, staten eller det
allmänna viss del af den koncederade kraften.
III
I Généve skall enligt ofvan åberopade lag af år 1895 betalas afgift för
användande af vatten äfven vid koncessioner på obestämd tid. Enligt den såsom
speciallag stiftade koncessionen för Chévresverket den 2 novembei 1892 skall staden
Généve (koncessionären) till staten Généve afstå 1 / 4 af den årliga nettobehållningen
från och med 1 till och med 150,000 francs samt därjämte hälften af den summa,
hvarmed nettobehållningen öfverstiger 150,000 francs. Af sistberörda hälft af
nettobehållningen skall i sin ordning ena hälften fördelas mellan alla kantonens
kommuner efter deras invånareantal. För kraft, som levereras till staten och till
staden Généve äfvensom till de kommuner, som beröras af anläggningen, beräknas
ett afdrag af 20 procent å det vänliga tariffpriset.
I Neuchåtel skall enligt lag af den 21 november 1890 erläggas en afgift
för koncederad vattenkraft af 0,5° till 2 francs per år och naturhästkraft. Om
kommun är koncessionär, skola likväl följande principer tillämpas:
a) af den nettovinst, som uppkommer genom försäljning af kraft,
skall hälften tillfalla staten;
b) nettovinsten utgöres af den rest, som återstår efter afdrag af
driftkostnaden jämte ränta och amortering å det i företaget nedlagda
kapital.
I Valais skall enligt 1898 års lag årsafgiften utgå med 1 till 5 francs per
effektiv hästkraft, men om kraften öfverföres utom kantonen, med 2 till 8 francs.
Afgiftens storlek kan ändras för hvart tionde år. Dessutom skall en gång för
alla betalas en afgift af 100 till 1,000 francs vid koncessionens beviljande och 50
till 100 francs vid meddelande af tillstånd till öfverlåtelse af koncession.
1 Vand skall enligt lagen af år 1901 betalas en årlig afgift af 1 till 6
francs per effektiv hästkraft. Enligt särskildt reglemente äro vattenverken med hän¬
syn till afgiftens storlek indelade i 6 klasser, så att i första klassen betalas 1 franc,
i andra klassen 2 francs o. s. v., allt per hästkraft.
1 S:t Galleri erlägges enligt lagen af år 1893 v‘d koncessionens beviljande
en gång för alla en afgift af 5 till 15 francs för hvarje effektiv hästkraft samt
därjämte en årlig afgift, s. k. vattenränta, af 2 till 5 francs likaledes per hästkraft.
I Ticinos vattenlag af år 1894 bnnes motsvarande bestämmelse, med un¬
dantag af att koncessionsafgiften utgör per hästkraft 5 till 50 francs samt den år¬
liga vattenräntan 2 till 6 francs.
I Lucern skall enligt vattenlagen af den 2 mars 1875 för koncederad och
använd vattenkraft betalas en årlig vattenränta af 1 till 4 francs per effektiv häst¬
kraft. Enligt särskild förordning af samma dag och år skola vattenverken med
hänsyn till den utgående vattenräntans storlek indelas i 4 klasser, af hvilka första
klassen betalar i årlig vattenränta 4 francs, andra klassen 3 francs o. s. v. Vid
klassifikationen skall afseende särskildt fästas vid vattenmängdens regelmässighet,
112
vattenverkets läge och verkets konstruktion med hänsyn till den absoluta vatten¬
kraftens utnyttjande. Den effektiva hästkraften anses utgöra 7/10 den på van¬
ligt sätt beräknade naturhästkraften.
I Schaffhausen skall enligt vattenlagen af den 17 januari 1879 vattenräntan
å koncederad vattenkraft utgå med ett belopp af 3 till 4 francs per år för hvarje
naturhästkraft.
I Bern omnämner lagen icke vattenränta, men i ett formulär för konces-
sionsakter, hvilket numera provisoriskt i afvaktan på en ny vattenlag alltid använ¬
des, föreskrifves, att bestämmelser i en blifvande lagstiftning, hvarigenom koncessionär
pålägges särskilda afgifter, skola hafva retroaktiv verkan.
Vidare må framhållas, att koncessionär i Schweiz flerstädes åligger att till
den kanton eller de kommuner, hvarinom kraftkällan är belägen, leverera visst kraft¬
belopp antingen gratis eller ock för billigare pris än till andra afnämare. Sålunda
är i koncessionsakten för Kanderverket vid Spiezweiler af den 6 maj 1896 före-
skrifvet, att koncessionären är suddig att leverera till hvardera af kantonen Bern
och kommunen Wimmis för offentliga ändamål 300 hästkrafter å turbinerna och
till kommunen Spiez för hvilket ändamål som helst 300 hästkrafter å turbinerna,
allt endast mot ersättning för produktionskostnaden. I koncessionen för Liitschi-
naverket vid Lauterbrunnen (i Schwarze Liitschine mellan Burglauenen och Liit-
schenthal) är bestämdt, att koncessionären skall till hvardera af kommunerna Grin-
delwald och Liitschenthal leverera
a) utan ersättning en kraft från dynamomaskinerna af 200 häst¬
krafter för offentliga behof under hela året; och
b) mot ersättning för allenast produktionskostnaden en kraft från
dynamomaskinerna af högst 200 hästkrafter för privata behof såsom
elektrisk belysning af hotell m. m.
Enligt koncessionsakten af den 17 juli 1899 för ett elektricitetsverk vid
Etzel i distriktet Einsiedeln i Schwyz åligger koncessionären (maskinfabriken Oerlikon)
att till distriktet Einsiedeln per år gratis leverera minst 300 hästkrafter och där-
utöfver i förhållande till kraftens utnyttjande intill sammanlagdt högst 700 effek¬
tiva hästkrafter, hvarjämte distriktet äfven tillerkänts förköpsrätt till högst 300
effektiva hästkrafter.
För sålunda till stat eller kommuner gratis levererad kraft betalas icke någon
vattenränta.
Beträffande de arrendepris, som kommittén i särskilda fall ansett sig böra
föreslå, må anföras följande. I kommitténs underdåniga utlåtande den 27 mars
1900 öfver en ansökan om tillstånd att arrendera visst mindre kraftbelopp vid
Malgön i Göta älf vid Trollhättan har kommittén uttalat sig för en årlig arrende-
afgift af 9 kronor 50 öre för effektiv hästkraft och har 1902 års riksdag bifallit
ir3
Kungl. Maj:ts därpå grundade proposition om utarrendering af ifrågavarande kraft.
I underdånigt utlåtande den 19 november 1900 öfver här ofvan omnämnda an¬
sökan om köp af vattenfallen Saarikoski och Saukokoski i Lina älf har kommittén
på grund af särskilda omständigheter föreslagit ett arrendepris af ända till 10
kronor per effektiv hästkraft. I ofvanberörda underdåniga utlåtande den 31 de¬
cember 1900 öfver ett förslag att tillgodogöra vattenkraften i Älfkarlebyfallen har
kommittén förordat ett arrendepris af 8 kronor för hvarje effektiv hästkraft, som
för närvarande kunde intill ett belopp af 15,000 hästkrafter uttagas, samt 6 kronor
för hvarje effektiv hästkraft, som därutöfver kunde komma till användning. I ett
andra underdånigt utlåtande den 27 december 1901 angående tillgodogörande af
hela den disponibla vattenkraften i Göta älf vid Trollhättan har kommittén för
arrendet af omkring halfva vattenkraften föreslagit ett pris af 5 kronor för effektiv
hästkraft, hvarvid dock måste bemärkas, dels att i olikhet mot förhållandet vid de
förutnämnda fallen icke staten, utan koncessionssökanden var ägare till stranden
och dels att samme sökande utan ersättning skulle öfverlåta till staten med full
äganderätt erforderlig strand vid annan del af samma vattendrag. I underdånigt
utlåtande den 22 april 1902 öfver en ansökan att få arrendera vissa vattenfall i
närheten af Ruotevare-Vallatsj järnmalmfält inom Kvickjocks kapellområde af
Norrbottens län har kommittén hemställt, att någon arrendeafgift icke måtte under
de 10 första åren af arrendetiden utgå, men att arrendet därefter måtte bestämmas
efter en stigande skala sålunda, att
från io:de till 20:de året skulle betalas 2 kronor,
,, 20.de ,, 30.de ,, ,, ,, 3 ,) och
,, 30 *de ,, 50.de ,, ,, ,, 4 ,,
allt per år och effektiv hästkraft. I ofvananmärkta underdåniga utlåtande den 28 juni
1902 öfver staden Ämåls ansökan att få köpa eller arrendera viss kronan tillhörig
vattenkraft å Forsbacka kronopark har kommittén föreslagit, att den årliga arrende¬
afgift en måtte bestämmas till 1,500 kronor, motsvarande omkring 8 kronor för
effektiv hästkraft. Slutligen har kommittén i underdånigt utlåtande sistnämnda
dag öfver en ansökan att få köpa viss vattenkraft i Motala ström vid krono-
domänerna Kongsbro och Björkö uttalat sig för, att vattenkraft där under den 20 -ånga
arrendetiden skulle upplåtas mot en årlig afgift af endast 3 kronor per effektiv
hästkraft, med skyldighet dock för arrendatorn att utan ersättning för domänernas
behof leverera tillhopa 35 effektiva hästkrafter. Om arrendet efter de 20 åren
förnyades, skulle den årliga afgiften höjas till 8 kronor per hästkraft, men arren¬
datorn befrias från skyldigheten att afgiftsfritt tillhandahålla vattenkraft.
Det torde redan af den lämnade utredningen med tillräcklig tydlighet
framgå, att den årliga arrendeafgiften för statens vattenkraft icke kan i vårt land
bestämmas genom någon allmän regel, utan måste afpassas efter för handen va¬
tt
rande förhållanden vid hvarje särskild ansökan om upplåtelse. Följande omstän¬
digheter torde emellertid enligt kommitténs förmenande böra vara af afgörande be¬
tydelse vid bestämmande af arrendebeloppets storlek.
Först och främst måste hänsyn tagas till priset å vattenkraft i enskild ägo
i samma del af landet och under i öfrigt likartade förhållanden. Skulle kronan
under sådana omständigheter åsätta sin vattenkraft ett högre arrendepris än den
enskilde, torde spekulanter å vattenkraft, åtminstone där icke vattenfallets läge vore
för dem af afgörande betydelse, föredraga att af enskilde vattenkraftsägare till¬
godose sitt behof af drifkraft. Af sådan anledning skulle det kunna hända, att en
stor del af statens vattenkraft icke så snart skulle komma till inkomstbringande
användning. För att emellertid kunna bedöma värdet af viss vattenkraft måste
man i högre grad, än nu är fallet, äga icke allenast ingående kännedom om lan¬
dets vattenfall i allmänhet, utan äfven fullt tillförlitliga och fullständiga uppgifter
om pris vid köp och arrenden af vattenkraft enskilde emellan.
En annan omständighet, som vid årsafgiftens bestämmande måste beaktas,
är arrendetidens längd. Enär man under alla förhållanden måste afpassa afgiften
så, att arrendatom under arrendetiden kan hinna amortera verkets anläggnings¬
kostnad, måste tydligtvis denna afgift sättas lägre, ju kortare arrendetiden är. Sedan
amorteringen fullgjorts, bör därför arrendeafgiften vid arrendets förnyande kunna höjas.
En tredje omständighet af stor vikt är vattenkraftens belägenhet i förhållande
till kommunikationsleder, bebodda orter, industricentra, malmförande berg eller annat,
som kan bereda möjlighet till användning för elektrisk kraft. Af denna omstän¬
dighet beror, att större delen af svenska statens vattenkraft i Norrbottens och
Västerbottens läns lappmarker under den närmaste framtiden icke torde komma till
användning och således för närvarande torde hafva ett relativt ringa värde. Äfven
om dessa trakter gömma rika mineralskatter, som så småningom kunna gifva upp-^
hof till en betydande industri, är det dock antagligt, att det ännu måste dröja
länge, innan flertalet kraftkällor därstädes kommer att tagas i anspråk för indu¬
striellt bruk. För att i dessa trakter underlätta den enskilda företagsamheten och
befordra uppkomsten af industriella anläggningar, torde staten böra ställa mycket
små anspråk på direkt inkomst af sin vattenkraft. Af denna anledning har ock
kommittén i ett underdånigt utlåtande föreslagit, att vissa vattenfall i Norrbottens
läns mest aflägsna fjällbygder måtte under de första io åren af arrendeperioden
afgiftsfritt upplåtas samt att afgiften för återstående delar af arrendeperioden måtte
utgå med högst halfva det belopp, som enligt kommitténs uppfattning för närva¬
rande kan anses såsom det normala.
En fjärde omständighet att beakta är den, huruvida staten vid ett visst
vattenfall äger land och strand af sådan omfattning, att fullt utrymme för en vat-
tenverksanläggning kan beredas. Om så icke är förhållandet, utan en blifvande
arrendator är hänvisad att af enskilde strandägare förvärfva sig större eller mindre
Ir5
areal nödig mark, måste helt naturligt själfva vattenkraften anses hafva ett lägre
värde, än där kronan har tillgång på erforderliga strandområden. Af denna anled¬
ning har ock kommittén, såsom ofvan anförts, ansett, att vattenkraften vid Troll¬
hättan bör åsättas ett vida lägre värde, än som med hänsyn till detta falls läge
och öfriga förhållanden eljest bort kunna påräknas, och detta oafsedt att i kom¬
mitténs sista kontraktsförslag det låga arrendepriset jämväl motiverats af andra sta¬
ten tillkommande fördelar af betydande värde.
En femte omständighet, som kan vara af betydelse vid arrendeafgiftens be¬
stämmande, är själfva kraftkällans storlek. För ett vattenfall med ett mycket stort
energiförråd, såsom t. ex. Trollhättan eller Älfkarlebyfallen, torde man svårligen
kunna fordra lika hög arrendeafgift per hästkraft som för ett mindre fall med lik¬
nande läge. Äfven om t. ex. vattenfallen vid Trollhättan måste med hänsyn till
afsättningsmöjligheter anses hafva ett synnerligen fördelaktigt läge, är likväl det
tillgängliga energiförrådet så stort, att det i sin helhet icke torde kunna finna
afnämare, förrän en betydande industri hunnit uppstå i trakten, hvartill utan tvifvel
åtskilliga år erfordras.
En sjätte omständighet, som likaledes måste i förevarande hänseende beaktas,
är kraftkällans naturliga beskaffenhet och den däraf beroende större eller mindre
anläggningskostnaden. Denna ställer sig nämligen olika vid ett vattenfall med
koncentrerad fallhöjd än vid ett annat med samma vattenmängd och samma fall¬
höjd, men där den senare är fördelad på en lång sträcka. Andra naturliga förhållan¬
den, som också utöfva inflytande på ett vattenfalls värde, äro strändernas och vat¬
tenbäddens geologiska och fysiska beskaffenhet, vattenståndets växlingar, tillgång
till vattenreservoarer m. in.
Slutligen måste ock vid bestämmandet af arrendeafgiftens storlek hänsyn
tagas till, huru stor del af vattenkraftsanläggningen staten vid arrendetidens slut
kan önska bekomma utan lösen. För den händelse att staten i ett visst fall skulle
önska utan lösen öfvertaga lida kraftstationen jämte dess fördelningsnät, bör staten
naturligtvis bestämma årsafgiften till ett lägre belopp, än om staten tillförsäkrar sig
rätt att utan lösen bekomma endast sådana delar af anläggningarna, som utöfva
inflytande på själfva vattendragets förändring till lopp eller läge.
I utlåtanden, som kommittén afgifvit öfver särskilda underdåniga ansökningar,
har kommittén sökt tillämpa ofvan angifna grunder.
Hvad angår allmänna bestämmelser, som i öfrigt torde böra inflyta i en
blifvande lag angående utarrendering af staten tillhörig vattenkraft, tillåter sig kom¬
mittén föreslå:
i :o) att tiden för ett arrendeaftals bestånd måtte räknas, icke från det arren¬
dekontraktet blifvit i vederbörlig ordning underskrifvet och fastställdt, icke heller
från det laga kraft ägande tillstånd till anläggningens utförande erhållits, utan från
6:o) Andra
arrcndcbe-
stämmeUer,
det vattenkraftsanläggningen blifvit fullbordad och af kontrollant å statens vägnar
afsynad och godkänd;
2:0) att, därest staten vid slutet af arrendetiden själf önskar öfvertaga an¬
läggningen, staten skall vara pliktig tillkännagifva denna sin afsikt senast 5 år före
utgången af arrendetiden, med rätt för arrendatorn att eljest på samma tid som
förut varda vid arrendet bibehållen mot den nya arrendeafgift, som med hänsyn
till då rådande förhållanden kan blifva i särskild ordning bestämd;
3:0) att vid mera betydande vattenfall byggnaderna för vattnets uppdäm¬
mande eller afledande redan från början böra planläggas så, att ett rationellt ut¬
tagande af hela den nyttiga vattenkraften icke för framtiden hindras eller i högre
grad försvåras;
4:0) att vattenkraftsanläggningen bör vara påbörjad inom viss bestämd tid
och fullbordad inom annan särskildt bestämd tid, allt räknadt från det laga kraft
vunnet tillstånd till anläggningen meddelats, vid påföljd för underlåtenhet därutinnan
att det af arrendatorn å anläggningen utförda arbetet skall vara till staten för-
verkadt;
5:0) att arrendeafgiften för hela den arrenderade vattenkraften skall i all¬
mänhet utgå från den dag, då anläggningen blifvit afsynad och godkänd, dock att
därest en eller flera motorer dessförinnan tagits i stadigt bruk, afgift skall för dem
från den tid så skett af arrendatorn erläggas, hvarförutom i fråga om mera bety¬
dande vattenfall må i kontraktet intagas inskränkande bestämmelser därom, att
arrendeafgift skall inom viss tid erläggas för allenast viss minimikraft och ytter¬
ligare afgift för den öfriga kraften inom annan tid eller i den mån densamma
tages i bruk;
6:0) att den tillgodogjorda vattenkraften skall beräknas antingen efter de
använda motorernas antal och storlek eller, därest det kan befinnas mera ända¬
målsenligt, efter uppställda dynamomaskiners antal och storlek, hvarvid för i reserv
stående motorer eller dynamos icke någon afgift skall beräknas;
7:0) att arrendatorn icke må äga att å annan person öfverlåta arrendet utan
särskildt tillstånd af Kungl. Maj:t eller den myndighet, som af Kungl. Maj:t be¬
stämmes ;
8:0) att, då tillstånd till öfverlåtelse sökes, staten skall äga rätt att framför
andra lösa till sig hela anläggningen, hvilken lösningsrätt äfven skall kunna göras
gällande, därest arrendatorn försummar att sist inom viss tid från förfallodagen
erlägga den årliga afgiften eller eljest bryter mot arrendekontraktets väsentliga före¬
skrifter; och
9:0) att staten skall äga rätt att vid arrendetidens slut lösa till sig de delar
af vattenkraftsanläggningen äfvensom därtill hörande lös egendom, som icke eljest
enligt kontraktets bestämmelser skulle utan lösen tillfalla staten, äfvensom att, om
staten icke vill begagna sig af denna lösningsrätt i hela dess omfattning eller till
någon del, arrendatorn skall vara skyldig att vid arrendets afträdande från det ar¬
renderade området inom viss särskildt bestämd tid bortföra, hvad staten icke vill
öfvertaga.
Härjämte synes man kunna ifrågasätta, huruvida icke i arrendekontrakt mellan
staten och enskilde må kunna intagas bestämmelser jämväl därom,
att vid utarrendering af de större vattenfallen såväl staten som ock den
eller de kommuner, inom hvilka fallet är beläget, skola tillförsäkras rätt att för
allmänt behof och för längre tid bekomma visst kraftbelopp mot en ersättning,
motsvarande produktionskostnaden, försåvidt sådant kan ske, utan att det med ar¬
rendet afsedda hufvudändamålet därigenom äfventyras; äfvensom
att vid tillgodogörandet af sådana vattenfall, som genom allmänt känd na¬
turskönhet och fördelaktigt läge kunna anses äga en särskild betydelse för höjande
af den fosterländska känslan, hänsyn må tagas till de kraf, som från denna syn¬
punkt kunna framställas.
Det har icke undgått kommitténs uppmärksamhet, att nu gällande vatten- Brister i gäl-
lag — Kungl. förordningen om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund den laude vattentät/.
30 december 1880 — i flera hänseenden företer luckor och bristfälligheter af
sådan art, att den icke längre kan anses motsvara de kraf, som den nutida hydro-
tekniska industrien för sin utveckling ställer på en dylik lag. Då det ligger i
statens välförstådda intresse, särskildt med hänsyn till villkoren för dess egen vat¬
tenkrafts utnyttjande, att vattenlagens brister med det snaraste måtte blifva af-
hulpna, tillåter sig kommittén att framhålla några af de önskemål, som uti ifråga¬
varande hänseende i första hand synas böra beaktas.
Redan förut har kommittén framhållit vikten däraf, att de svenska vatten¬
dragen varda reglerade, något som merendels med relativ lätthet låter sig göra,
alldenstund inom de flesta flodområden tillgång finnes på välbelägna insjöar, som
synnerligen väl lämpa sig till regleringsbassänger. Då en eventuell reglering åstad¬
kommer i hela vattendraget nedanför regleringsbassängen en jämnare och bättre
fördelad vattentillgång och därigenom ökning af den konstanta krafttillgången, hafva
tydligtvis alla ägare af vattenfall vid ifrågavarande del af vattendraget gemensamt
intresse att utföra och vidmakthålla sådan reglering. Inom den nuvarande lag¬
stiftningens ram kunna visserligen på den frivilliga öfverenskommelsens väg åväga¬
bringas föreningar för befrämjande af de önskemål, som en dylik intressegemenskap
kan uppställa för sig. Men då det alltid är vanskligt att låta företag af denna
omfattning vara beroende på frivillig medverkan af alla dem, som saken rör, synes
det vara önskvärdt, att ett dylikt företag måtte kunna bringas till stånd, äfven om
en minoritet af rättsägare skulle sätta sig däremot. Enär företag af ifrågavarande
art möjliggöra hela vattendrags fullständiga och rationella tillgodogörande, äro de
utan tvifvel af så allmännyttig betydelse, att deltagande däri bör i regel anses
åligga alla rättsägare såsom en ovillkorlig plikt, likartad med den, som finnes
ålagd jordägare i 2 kapitlet i lagen om dikning och annan afledning af vatten den
20 juni 1879.
Att här närmare angifva de grunder, som böra komma till tillämpning vid
stiftande af lag i detta afseende, faller visserligen utom kommitténs uppgift, men
kommittén antager, att det icke bör i Sverige möta väsentligen större svårigheter
att i ämnet affatta lämpliga och ändamålsenliga bestämmelser än i utlandet, där
man flerstädes redan löst denna fråga. För att anföra ett exempel får kommittén
härmed hänvisa till bestämmelserna i §§ 25 och 26 i den norska »Lov om Vas-
dragenes Benyttelse» af den 1 juli 1887, så lydande:
Ȥ 25. Kongen kan meddele Tilladelse til Sinkning eller Udtapning af
Indsoer og Myrstraekninger, Udvidelse eller Reglering af Fosse og Stromme, saa-
velsom Kanal- og Daemningsanlteg, Forbygninger eller andre Arbeider i Vasdra-
gene, i Hensigt åt indvinde, forbedre eller betrygge Jordsmon eller andre Herlig-
heder, åt nvttiggjore Vandet i Industriens Tjeneste eller åt fremme Faersel eller
Flodning, — naar Interesser af almen Betydning derved kan antages åt ville be-
fordres. Naar saadan Tilladelse er meddelt, pligter enhver mod Erstatning saavel
åt afstaa den fornodne Grund, bebygget eller ubebygget, eller taale Eiendoms-
byrder paalagte denne, som åt Ande sig i den Skade eller Ulempe, som Fore-
tagendet maatte medfore for Eiendom, Fiskeri eller andre Herligheder.
§ 26. Arbeider i Vasdraget, sigtende til åt indvinde, forbedre eller be¬
trygge Jordsmon eller andre Herligheder eller åt nyttiggjore Vandet i Industriens
Tjeneste, kunne tillädes foretagne, om end ikke alle de Grundeiere eller Rettig-
hedshavere, hvis Jord eller andre Herligheder derved antages åt ville udvides, for-
bedres eller betrygges, forenes om åt udfore Arbeidet for fselles Regning, naar
Flerheden, beregnet efter Vaerdien af den Fordel, Foretagendet for enhver Grund-
eier eller Rettighedshaver vil medfore, deri er enig og derhos Foretagendet i sig
selv skjonnes åt ville vare af overveiende Nytte. Enhver, som ikke har villet del¬
tage i Foretagendet, er forpligtet til, naar dette er udfort, og det har vist sig, åt
Fordel for ham derved er vundet, efter eget Valg enten åt udrede sin beregnede
Andel af samtlige medgaaede Omkostninger eller den Sum, hvortil den for hans
Vedkommende vundne Fordel ved Skjon ansaettes, eller åt afstaa den forbedrede
Sträckning eller Herlighed mod Erstatning for dens Värdi i dens tidligere Tilstand.
Erstatning for Jord kan i dette Tilfadde gives i Jord, naar den skjonnes for Eieren
åt vare af lige Brugbarhed og Värdi med den, han afstaar. For disse gjensidige
Forpligtelser hefte i ethvert Tilfadde de forbedrede Eiendomme efter Fradrag af
deres Vaerdi for Forbedringen.
I Omkostningerne ved den fremtidige Vedligeholdelse af de udferte Arbeider
ere vedkommende Eiere eller Rettighedshavere, forsaavidt ikke anderledes er ved¬
taget, pligtige til åt deltage efter det samma Forhold, hvori de have deltaget i det
forste Anlseg.»
På grund af det anförda får kommittén hemställa, att ofvanberörda Kungl.
förordning den 30 december 1880 måtte ändras i den riktning,
att, om innehafvare af vattenrättighet vilja för vattenkraftens bättre
tillgodogörande medelst anordnande af reservoarer eller annorledes reglera
det vattendrag, hvari de hafva rättigheter, en hvar annan vattenrätts-
innehafvare, som af regleringen tillskyndas nytta, skall vara skyldig att
i kostnaderna för företaget taga del, i den mån han af företaget får gagn.
Denna regel bör dock modifieras, dels så att såsom villkor för vitsord till
ett dylikt företag stadgas, att de, som påyrka företagets utförande, skola äga viss
större del af den konstanta vattenkraft, som skulle kunna vinnas genom företaget,
dels ock så att vattenrättsägare, som ej vill i kostnaderna för företaget deltaga,
berättigas att afsåga sig den båtnad, som af företaget beredes honom, med rätt
för dem, som verkställa regleringen, att tillgodogöra sig den genom regleringen
tillvunna ökning i den konstanta vattentillgången.
Men jämte det att lagstiftningen bör understödja och befrämja den intresse¬
gemenskap, som förefinnes mellan vattenrättsägare vid ett helt vattendrag eller
större del däraf, måste ock lagstiftningen beakta den intressegemenskap, som i ännu
högre grad är rådande beträffande en viss bestämd mindre del af ett vattendrag —
ett fall eller en fors af större eller mindre längd. Såsom redan förut är sagdt,
äro de i kommitténs större vattenfallsbok upptagna vattenfallen i regel till längd
och fallhöjd angifna med hänsyn till de naturliga förutsättningarna för deras ända¬
målsenliga tillgodogörande. I de vattenfall, där staten icke är ägare till hela den
sålunda efter de naturliga förhållandena beräknade vattenkraften, utan enskilde äga
större eller mindre del däraf, beror med gällande lagstiftning det rationella tillgo¬
dogörandet af sådan vattenkraft på, om staten eller dess rättsinnehafvare är i stånd
att på den fria öfverenskommelsens väg förvärfva rätt till de delar af vattenkraften,
som icke tillhöra staten. I alldeles samma läge som staten kan tydligtvis också
enskilde vattenrättsägare befinna sig. Så kan en strandägare innehafva större de¬
len af en fors med undantag af eu mindre del å ena eller båda stränderna, så att
han hvarken på ändamålsenligaste och billigaste sätt eller till fullo kan tillgodogöra
sig sin vattenkraft utan att förvärfva den återstående delen. Men vid sådant för¬
hållande är det lätt insedt, att ägaren af sistberörda del af forsen kan antingen
helt och hållet motsätta sig ett tillärnadt företag för vattenkraftens utnyttjande
eller också åsätta sin del ett pris, som icke står i rimligt förhållande till dess
värde. De hinder, som af denna anledning kunna uppkomma mot ifrågavarande
120
slag af företag, äro af den art, att de på lagstiftningens väg med det snaraste
böra afhjälpas.
För att möjliggöra för en eller flere innehafvare af större delen af ett fall
eller en fors att kunna tillgodogöra sig jämväl den återstående delen, tillåter sig
kommittén därför föreslå, att bestämmelserna uti § 5 i Kungl. förordningen om
jordägares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880 måtte ut¬
sträckas att gälla äfven nu behandlade förhållanden.
Enligt denna paragrafs bestämmelser skall delägare i samfälldt vatten, som
vill bygga vattenverk, bjuda de andra att däri taga del. Vilja de icke detta, men
Rätten pröfvar, att det kan ske utan synnerlig skada för dem, kan Rätten med¬
gifva anläggningen med bestämmande på hvad sätt, villkor och tid, han verket
bygga och nyttja må. Förevarande bestämmelser torde enligt kommitténs uppfatt¬
ning kunna utsträckas sålunda, att de komma att gälla hvarje del af ett vatten¬
drag, som med ekonomisk fördel kan tillgodogöras genom en enda vattenkrafts¬
anläggning och i hvilken flera vattenrättsägare, enskilda personer eller samfällig-
heter, hafva del. Den eller de af sakägarna, som vilja tillgodogöra sig en så be¬
skaffad vattenkraft, böra då inbjuda de andra att gemensamt bygga och nyttja den
för vattenkraftens tillgodogörande erforderliga anläggningen. Vilja de icke detta,
böra de, som vilja bygga, erhålla tillstånd därtill med föreskrift på hvad sätt,
villkor och tid de verket bygga och nyttja må.
Slutligen anser sig kommittén icke kunna underlåta att framhålla de brister
i vår vattenrättslagstiftning, som sammanhänga med institutet kungsådra. Enligt
§ 7 i ofvannämnda Kungl. förordning den 30 december 1880, sådan den lyder
genom lagen den 20 oktober 1899, må byggas i kungsådra, sedan Konungen
därtill lämnat tillstånd, och i Kungl. kungörelsen angående hvad iakttagas skall, då
någon vill förvärfva tillstånd af Konungen till byggande i kungsådra, den 20
oktober 1899 meddelas närmare föreskrifter, huru sådan rättighet skall kunna ut¬
verkas. Ansökan därom, ställd till Konungen, skall ingifvas hos Konungens be¬
fallningshafvande, som på sökandens bekostnad genom sakkunniga män låter verk¬
ställa nödig utredning angående alla de omständigheter, som på frågan kunna in¬
verka, hvarefter ärendet slutligen för afgörande öfversändes till Kungl. civildeparte¬
mentet. En sådan ansökan får likväl icke enligt samma Kungl. kungörelse ingif¬
vas, förrän sökanden är i tillfälle visa, att fullständig undersökning blifvit hållen
jämlikt § xo i åberopade Kungl. förordningen den 30 december 1880 och att
domstolen hänvisat honom att söka Konungens tillstånd till företaget. För att ut¬
verka slutligt tillstånd till vattenverksanläggning i kungsådra fordras således två icke
jämsides med hvarandra utan efter hvarandra löpande förfaranden, ett judiciellt,
eventuellt i häradsrätt, hofrätt och högsta domstolen, samt ett administrativt med
behandling hos Konungens befallningshafvande och afgörande hos Kungl. Maj:t.
121
Skulle frågan om kungsådras tillvaro vara tvistig, kan dessutom denna komma att
i domstolsväg i särskild ordning pröfvas och afdömas.
Att en dylik omständlig och invecklad metod för den formella behandlingen
af frågor om tillgodogörande af vattenkraft måste medföra stor tidsutdräkt och
delvis onödiga kostnader för sökanden torde ligga i öppen dag. Enligt kommit¬
téns uppfattning är det också af synnerlig vikt, att åtgärder för afhjälpande af
dessa missförhållanden med det snaraste må vidtagas.
Utan att -anse sig böra ingå på undersökning, huru frågan om byggande i
kongsådra bäst skall kunna lösas, vill kommittén likväl antyda den möjligheten,
att den nuvarande tudelade formella behandlingen af ansökan att bygga i kongs¬
ådra bör kunna sammanföras till en enda, vare sig judiciell eller administrativ.
Huruvida emellertid väckt fråga att utföra en vattenkraftsanläggning anses ända¬
målsenligast böra handläggas i domstolsväg eller i administrativ ordning, är ett
spörsmål, som icke tillkommer kommittén att upptaga till besvarande; dock vill
kommittén till sist framhålla, att af de åtgärder, som kommittén tror böra vidtagas,
på det att statens vattenfall må komma till inkomstbringande och nyttig använd¬
ning, den icke minst viktiga torde vara att söka ordna reglerna för kungsådras
efterbyggande.
II.
FÖRTECKNING
ÖFVER
STATENS MERA BETYDANDE
VATTENFALL
ENLIGT
VATTENFALLSKOMMITTÉNS UTREDNING
ÅR 1903.
STOCKHOLM
ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG
1903
REGISTER
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Fall-
höjden
i meter
|
Lågvattenmängden
|
Industriella medel¬
vattenmängden
|
Fol.
|
sm8
|
hkr
|
3
snr
|
hkr
|
I. Torne älfs. 1 a.
|
Kaderjock
|
46,0
|
0,3
|
138
|
|
|
2
|
Ib.
|
Nedre Abiskofallet
|
20,5
|
0,3 9
|
80
|
1,6
|
328
|
4
|
2.
|
Nakerijärvis s. k. döda fall
|
192,7
|
0,99
|
1907
|
—
|
—
|
6
|
3.
|
Tarrakoski
|
2,7
|
11,34
|
306
|
16,8
|
454
|
8
|
4.
|
Vackokoski
|
13,0
|
12,0
|
1560
|
17,9
|
2327
|
10
|
5.
|
Ropivaarakoski
|
33,4
|
1,2
|
401
|
5,3
|
1770
|
12
|
6.
|
Levasjoensuukoski
|
25,o
|
1,9
|
475
|
8,0
|
2000
|
14
|
7.
|
Rautassaarikoski
|
6,o
|
1,9 5
|
117
|
8,2
|
492
|
16
|
8.
|
Vuolle Rautaskårtje
|
140,0
|
2,4
|
3360
|
11,3
|
15820
|
18
|
9.
|
Paurangikoski
|
20,o
|
16,5
|
3300
|
23, t
|
4620
|
20
|
10 a.
|
Sackalaforsarna
|
120,o
|
1,6
|
1920
|
2,3
|
2760
|
22
|
10 b.
|
Valkiokoski
|
6,5
|
2,9
|
189
|
4,7
|
306
|
24
|
11.
|
Airikurkio
|
1,7
|
3,0
|
51
|
4,9
|
83
|
26
|
12.
|
Tornefors
|
2,«
|
10,o
|
260
|
15,5
|
403
|
28
|
13.
|
Temmingikurkio
|
3,7
|
11,3
|
418
|
20,9
|
773
|
30
|
i 14'
|
Tanikurkio öfre
|
8,0
|
13,5
|
1080
|
25,0
|
2000
|
32
|
15.
|
Tanikurkio nedre
|
14,o
|
13,5
|
1890
|
25,i
|
3514
|
34
|
: 16.
|
Kengisfors
|
5,2 6
|
27,0
|
1420
|
49,o
|
2577
|
36
|
II. Kalix älfs. j
|
Naustakoski
|
8,9
|
4,5
|
401
|
8,4
|
748
|
38
|
1 2.
|
Isolinka
|
5,6
|
2,i
|
118
|
4,3
|
241
|
40
|
3.
|
Pickulinka
|
2,3
|
2,1
|
48
|
4,4
|
101
|
42
|
4.
|
Killingilinka
|
6,5
|
4,2
|
273
|
8,6
|
559
|
44
|
5.
|
Kursonsokoski
|
2,7
|
4,3
|
116
|
8,8
|
238
|
46
|
6.
|
Kursonaloskoski
|
4,3
|
4,3
|
185
|
8,8
|
378
|
48
|
7.
|
Vigerämenkoski
|
4,3
|
4,3
|
185
|
8,8
|
378
|
50
|
8’
|
Piilikurkio
|
8,1
|
10,3
|
834
|
20,0
|
1620
|
52
|
9.
|
Parakakurkio
|
16,7
|
11,1
|
1854
|
21,5
|
3591
|
54
|
10.
|
Pahakurkio
|
21,9
|
H,4
|
2497
|
22,2
|
4862
|
56
|
n.
|
Tiangikoski
|
6,8
|
11,5
|
782
|
22,4
|
1523
|
58
|
12.
|
Tievakoski
|
4,0
|
11,7
|
527
|
22,7
|
1022
|
60
|
13.
|
Pärkämäkoski och Mestos-
|
|
|
|
|
|
|
|
linka
|
20,2
|
25,8
|
5212
|
42,o
|
8484
|
62
|
It
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Fall¬
höjden
i meter
|
Lågvattenmängden
|
Industriella medel¬
vattenmängden
|
Fol.
|
sm3
|
hkr
|
sm*
|
hkr
|
|
14.
|
Saarikoski och Saukokoski
|
6,0
|
1,46
|
87
|
2,6 å 3,0
|
150 ä180
|
64
|
|
15.
|
Haiekonkoski
|
13,4
|
5,6
|
737
|
9,5 å 11,3
|
1273 å1514
|
66
|
|
16.
|
Linalinka
|
17,6
|
5,6
|
968
|
9,5 å 11,3
|
1672 å1989
|
68
|
III. Råne älfs.
|
1.
|
Brännbergsfallet eller Häll-
|
|
|
|
|
'
|
|
|
|
forsen
|
7,3
|
4,9
|
358
|
6,6
|
482
|
70
|
|
2.
|
Lombergsfallet
|
34,6
|
0,4
|
138
|
0,6
|
208
|
72
|
IV. Lule älfs.
|
1.
|
Öfre Melädnofallet
|
14,3
|
0,71
|
102
|
1,42
|
203
|
74
|
|
2.
|
Nedre Melädnofallet
|
10,o
|
0,7 5
|
75
|
1,49
|
149
|
76
|
|
3.
|
Jau rekaskakårtj e
|
28,3
|
3,o
|
849
|
4,9
|
1387
|
78
|
|
4.
|
Stora Sjöfallet
|
39,6
|
14,4
|
5702
|
28,8
|
11405
|
80
|
|
5.
|
Kanikårtje
|
8,3
|
6,8
|
564
|
13,5
|
1121
|
82
|
|
6.
|
Porjusfallen
|
20,2
|
29,8
|
6020
|
61,6
|
12443
|
84
|
|
7.
|
Harsprånget
|
74,o
|
30,2
|
22348
|
62,4
|
46176
|
86
|
|
8.
|
Öfre Paktekuojka
|
3,8
|
30,8
|
1170
|
63,7
|
2421
|
88
|
|
9.
|
Nedre Paktekuojka
|
2,6
|
30,o
|
803
|
63,8
|
1659
|
90
|
|
10.
|
Öfre Liggakuojka
|
2,6
|
30,9
|
803
|
63,8
|
1659
|
92
|
|
11.
|
Liggakuojka
|
9,7
|
30,9
|
2997
|
63,8
|
6189
|
94
|
|
12.
|
Öfre Mudduskårtje
|
42,0
|
M
|
504
|
1,5
|
630
|
96
|
|
13.
|
Nedre Mudduskårtje
|
17,o
|
1,2
|
204
|
1,6
|
272
|
98
|
|
14.
|
Luobalkårtje
|
100, o
|
0,0 5
|
50
|
0,1
|
100
|
100
|
|
15,
|
Själmakårtje
|
42,o
|
0,2 8 2
|
118
|
0,5 6
|
235
|
102
|
|
16.
|
Vallatsjkårte
|
21,o
|
0,37
|
78
|
0,7 3
|
153
|
104
|
|
17.
|
Ruonaskårtje
|
26,4
|
0,16
|
42
|
0,3 3
|
87
|
106
|
|
18.
|
Ruotevarekårtje
|
9,4
|
0,27
|
25
|
0,5
|
47
|
108
|
|
19.
|
Kamafallet
|
28,o
|
1,0
|
280
|
2,0
|
560
|
ilo
|
|
20.
|
Njåmiltkårtje
|
43,6
|
0,7
|
305
|
1,7 ä 1,8
|
741ä785
|
112
|
|
21.
|
Passe Kårtje
|
9,7
|
5,2
|
504
|
9,0
|
873
|
114
|
|
22.
|
Parkijaureforsen
|
8,8
|
9,9
|
871
|
18,3
|
1610
|
116
|
|
23.
|
Purkijaureforsen
|
10,6
|
17,6
|
1855
|
32,3
|
3424
|
118
|
|
24.
|
Ackatsfallen
|
14,8
|
18,4
|
2723
|
34,0
|
5032
|
120
|
|
25.
|
Kajtumfallet
|
12,3
|
18,4
|
2263
|
34, t
|
4194
|
122
|
|
26.
|
Tuorerimforsen
|
11,4
|
19, t
|
2177
|
35,4
|
4036
|
124
|
|
27.
|
Kalakkårtje
|
5,7
|
19,1
|
1088
|
35,4
|
2018
|
126
|
|
28.
|
Kåtjerimforsen
|
7,0
|
19,t
|
1337
|
35,4
|
2478
|
128
|
|
29.
|
Ledsiforsen
|
4,7
|
19,2
|
902
|
35,4
|
1664
|
130
|
|
30.
|
Pockiforsen
|
11,0
|
19,3
|
2123
|
35,7
|
3927
|
132
|
|
31.
|
Porsiforsen
|
25,6
|
52,o
|
13312
|
106,o
|
27136
|
134
|
|
32.
|
Edeforsen
|
21,6
|
54,i
|
11632
|
109,4
|
23521
|
136
|
V. Pite älfs.
|
1.
|
Mäkakkårtje
|
33,0
|
1,2
|
396
|
2,6
|
825
|
138
|
|
2.
|
Sartakårtje
|
ii,t
|
2,2
|
244
|
4,4
|
488
|
140
|
|
3.
|
Vildokkårtje
|
4,7
|
3,i
|
146
|
6,2
|
292
|
142
|
m
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Fall¬
höjden
|
Lågvattenmängden
|
Industriella medel¬
vattenmängden
|
Fol.
|
|
i meter
|
sm’
|
hkr
|
sm3
|
hkr
|
|
•
|
4. Buoktsakårtje
5. Abmorfallet eller Måska-
|
4,o
|
3,2
|
128
|
6,4
|
256
|
144
|
|
kuojka
|
9,9
|
7,4
|
733
|
12,9
|
1277
|
146
|
|
6. Trollforsen
|
41,0
|
13,5
|
5535
|
22,9
|
9389
|
148
|
|
7. Benbryteforsen
|
12,o
|
18,0
|
2160
|
30,5
|
3660
|
150
|
|
8. Storforsen
|
50,6
|
20,i
|
10171
|
32,4
|
16394
|
152
|
|
9. Fällforsen
|
5,9
|
29,2
|
1723
|
46,9
|
2767
|
154
|
|
10. Jönsforsen
|
3,7
|
29,2
|
1080
|
46,9
|
1735
|
156
|
VI. Åby älfs.
|
1. Hällforsen
|
6,1
|
1,3
|
79
|
2,7
|
165
|
158
|
VII. Byske älfs.
|
1. Näsbergsfallet
|
6,5
|
4,6
|
299
|
9,3
|
605
|
160
|
|
2. Kaxfallet
|
7,o
|
4,7
|
329
|
9,3
|
651
|
162
|
Vill. Skellefte älfs.
|
1. Rånekjock öfre
|
7,9
|
0,7
|
55
|
1,5
|
119
|
164
|
|
2. Rånekjock nedre
|
82,i
|
0,7
|
575
|
1,56
|
1281
|
166
|
|
3. Vuoggatjålmejaurekårtje
|
4,8
|
1,2
|
58
|
2,6
|
125
|
168
|
|
4. Ringselforsen
5. Harrselsforsen öfre eller
|
17,o
|
2,7
|
459
|
6,3
|
1071
|
170
|
|
Dammforsen
|
8,9
|
3,o
|
267
|
7,0
|
623
|
172
|
|
6. Harrselsforsen nedre
|
7,8
|
3,1
|
242
|
7,i
|
554
|
174
|
|
7. Rebnisforsen
|
77,0
|
2,o
|
1540
|
4,6
|
3542
|
176
|
|
8. Granbergsforsen
|
6,8
|
23,o
|
1564
|
46,o
|
3128
|
178
|
|
9. Vargforsen
10. Vilselfräsen eller Långsel-
|
22,o
|
23,1
|
5082
|
46,2
|
10164
|
180
|
|
forsen
|
1,9
|
2,8
|
53
|
5,6
|
106
|
182
|
|
11. Kusforsen
|
3,5
|
30,1
|
1054
|
60,2
|
2107
|
184
|
IX. Urac älfs.
|
1 a. Öfre Umforsen
|
3,2
|
^ 4
|
77
|
4,8
|
154
|
186
|
|
1 b. Nedre Umforsen
|
4,3
|
2,5
|
108
|
4,9
|
211
|
188
|
|
2. Merkeforsen
|
4,3
|
2,5
|
108
|
4,9
|
211
|
190
|
|
3. Stintforsen
|
4,0
|
2,5
|
100
|
5,0
|
200
|
192
|
|
4. Öfre Klippforsen
|
2,7
|
2,6
|
70
|
5,3
|
143
|
194
|
|
5. Mellersta Klippforsen
|
5,1
|
2,6
|
133
|
5,3
|
270
|
196
|
|
6. Nedre Klippforsen
|
5,5
|
2,8
|
154
|
5,6
|
308
|
198
|
|
7. Syterforsen
|
3,o
|
2,9
|
87
|
5,7
|
171
|
200
|
|
8. Västansjöforsen
|
4,8
|
1,1
|
53
|
2,2
|
106
|
202
|
|
9. Ajaureforsen
|
15,7
|
11,8
|
1853
|
21,8
|
3423
|
204
|
|
10. Storforsen m. fl.
|
233,0
|
1,6
|
3728
|
2,9
|
6757
|
206
|
|
11. Gardikforsen
|
15,7
|
17,2
|
2700
|
31,0
|
4867
|
208
|
|
12. Forsmarkströmmcn
|
3,6
|
17,2
|
619
|
31,0
|
1116
|
210
|
|
13. Luspforscn
|
6,fi
|
24,4
|
1610
|
47,5
|
3135
|
212
|
|
14. Barseleforsen
|
10,0
|
27,8
|
2780
|
54,0
|
5400
|
214
|
|
15. Grund- eller Storforsen
|
7,o
|
28,3
|
1981
|
55,o
|
3850
|
1216
|
IV
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
Fall¬
höjden
i meter
|
Lågvattenmängden
|
Industriella medel¬
vattenmängden
|
Fol.
|
sm3
|
hkr
|
sm3
|
hkr
|
|
16.
|
Bålforsen
|
21,7
|
41,o
|
8897
|
70,4
|
15277
|
218
|
|
17..
|
Fläskselsforsen
|
3,0
|
41,i
|
1233
|
70,5
|
2115
|
220
|
|
18.
|
Betseleforsen
|
4,5
|
41,2 *
|
1854
|
70,7
|
3182
|
222
|
|
19.
|
Snaraforsen
|
1,8
|
43,2
|
778
|
74,o
|
1332
|
224
|
|
20.
|
Storholmselsfallet
|
7,0
|
0,7 6
|
53
|
2,i
|
147
|
226
|
|
21.
|
Tjärnbäckfallet
|
6,o
|
0,76
|
46
|
2,i
|
126
|
228
|
|
22.
|
Stor- eller Vindelåforsen
|
17,6
|
0,7 6
|
134
|
2,1
|
370
|
230
|
|
23.
|
Järnforsen
|
5,6
|
1,7
|
95
|
5,1
|
286
|
232
|
|
24.
|
Dunderforsen
|
8,3
|
2,2
|
183
|
5,6
|
465
|
234
|
|
25.
|
Kolkselsfallet
|
2,0
|
2,2
|
44
|
5,6
|
112
|
236
|
|
26.
|
Gillesnuoleforsen
|
2,0
|
2,9
|
58
|
7,2
|
144
|
238
|
|
27.
|
Gautoforsen
|
. 6,8
|
2,2
|
150
|
4,9
|
333
|
240
|
|
28.
|
Märkeforsen
|
28,7
|
2,7
|
775
|
5,6
|
1607
|
242
|
|
29.
|
Piggetforsen
|
1,4
|
16,0
|
232
|
30,8
|
431
|
244
|
|
30.
|
Långforsen
|
5,6
|
18,5
|
1036
|
34,2
|
1915
|
246
|
|
31.
|
Holmforsen
|
2,5
|
21,3
|
532
|
39,4
|
985
|
248
|
|
32.
|
Djupselforsen
|
4,9
|
21,4
|
1049
|
39,6
|
1940
|
250
|
|
33.
|
Grundforsen
|
4,1
|
22,1
|
906
|
40,9
|
1677
|
252
|
|
34.
|
Kittelforsen
|
1,1
|
22,4
|
246
|
41,5
|
457
|
254
|
|
35.
|
Vormseleforsen
|
7,6
|
24,5
|
1862
|
45,4
|
3450
|
256
|
X. Öre älfs.
|
1.
|
Storforsen
|
23,6
|
2,7
|
635
|
5,6
|
1316
|
258
|
XI. Ångerman-
|
1.
|
Ransarforsen
|
140
|
0,6
|
840
|
1,1
|
1540
|
260
|
älfvens.
|
0.
|
Öfre Gikaforsen
|
28,2
|
2,0
|
564
|
3,8
|
1072
|
262
|
|
3.
|
Nedre Gikaforsen
|
14,8
|
2,2
|
326
|
4,2
|
622
|
264
|
|
4.
|
Kultsjöforsen
|
4,2
|
6,4
|
269
|
14,3 *
|
601
|
266
|
|
5.
|
Djupselsforsen
|
2,0
|
6,5
|
130
|
14,4
|
288
|
268
|
|
6.
|
Långselsforsen
|
24,8
|
6,5
|
1612
|
14,4
|
3571
|
270
|
|
7.
|
Bielitefallet
|
14,i
|
6,5
|
917
|
14,4
|
2030
|
272
|
|
8.
|
Vuolleliteforsen
|
20,6
|
6,6
|
1360
|
14,8
|
3049
|
274
|
|
9.
|
Hällforsen
|
11,1
|
6,6
|
733
|
14,8
|
1643
|
276
|
|
10.
|
Holmselsforsen öfre
|
5,2
|
6,6
|
343
|
14,8
|
770
|
278
|
|
11.
|
Holmselsforsen nedre
|
4,0
|
6,7
|
268
|
14,8
|
592
|
280
|
12.
|
Afsättningsforsen öfre
|
2,1
|
6,7
|
141
|
14,8
|
311
|
282
|
|
|
13.
|
Afsättningsforsen
|
|
|
|
|
|
|
i
|
|
mellersta
|
6,o
|
6,7
|
402
|
14,8
|
888
|
284
|
|
|
14.
|
Afsättningsforsen nedre
|
7,3
|
6,7
|
489
|
14,8
|
1080
|
286
|
t
|
15.
|
Grubbselsfallet öfre
|
4,2
|
6,7
|
281
|
14,9
|
626
|
288
|
|
16.
|
Grubbselsfallet mellersta
|
3,0
|
6,7
|
201
|
14,9
|
447
|
290
|
|
17.
|
Grubbselsfallet nedre
|
4,5
|
6,7
|
302
|
14,9
|
671
|
292
|
18.
|
Harforsen
|
7,o
|
6,7
|
469
|
15,0
|
1050
|
294
|
|
19.
|
Slussen
|
8,4
|
6,7
|
563
|
15,0
|
1260
|
296
|
|
20.
|
Dimforsen öfre
|
9,2
|
6,8
|
626
|
15,0
|
1380
|
298
|
|
21.
|
Dimforsen nedre
|
3,5
|
6,8
|
238
|
15,0
|
525
|
300
|
V
Flodsystemets
N:o och namn
|
|
Fallets N:o och namn
|
Fall¬
höjden
|
Lågvattenmängden
|
Industriella medel-
vattenmängden
|
Fol.
|
|
|
i meter
|
sm3
|
hkr
|
sm3
|
hkr
|
|
|
22.
|
Holmforsen öfre
|
4,8
|
6,8
|
326
|
15,0
|
720
|
302
|
|
23.
|
Holmforsen mellersta
|
8,5
|
6,8
|
578
|
15,0
|
1275
|
304
|
|
24.
|
Holmforsen nedre
|
6,2
|
6,8
|
422
|
15,0
|
930
|
306
|
|
25.
|
Harrselsforsen öfre
|
2,7
|
6,8
|
184
|
15,1
|
408
|
308!
|
|
26.
|
Harrselsforsen nedre
|
6,0
|
6,8
|
408
|
15,1
|
906
|
310
|
|
27.
|
Stalonviksforsen
|
2,5
|
6,8
|
170
|
15,i
|
378
|
312
|
XII. Indalsälfvens.
|
1.
|
Ristafallen
|
37,38
|
7,0
|
2617
|
11,2
|
4187
|
314
|
|
2.
|
Hjärpeforsen
|
20,5
|
19,5
|
3998
|
29,o
|
5945
|
316
|
|
3.
|
Gestströmmen
|
16,14
|
2,2
|
355
|
4,5
|
726
|
318
|
|
4,
|
Håckerströmmen
|
17,5
|
2,3
|
403
|
4,6
|
805
|
320
|
|
5.
|
Kattstrupeforsen
|
5,5
|
55,0
|
3025
|
| 80,0 ä
( 100, o
|
4400 å 5500
|
322
|
|
6.
|
Hög- eller Högbroforsen
|
6,3
|
9,8
|
617
|
17,8
|
1121
|
324
|
|
7.
|
Hammarforsen
|
15,8
|
78,o
|
12324
|
183,0
|
28914
|
326
|
|
8.
|
Stadsforsen.
|
15,1
|
80,o
|
12080
|
188,2
|
28418
|
328
|
XIII. Ljungans.
|
1.
|
Asansforsen
|
10,1
|
5,7
|
576
|
11,5
|
1162
|
330
|
|
2.
|
Handsjöforsen
|
16,4
|
7,2
|
1181
|
14,3
|
2345
|
332
|
|
3.
|
Storselsforsen.
|
8,8
|
6,0
|
528
|
9,6
|
844
|
334
|
XIV. Ljusne älfs.
|
1.
|
Kvarnåfallet
|
21,4
|
0,5
|
107
|
1,0
|
214
|
336
|
|
2.
|
Ljusnedalsfallet
|
19,5
|
0,6
|
117
|
1,2
|
234
|
338
|
|
3.
|
Öfre Tefåfallet
|
103,2
|
0,13
|
134
|
0,2 6
|
268
|
340
|
|
4.
|
Nedre Tefåfallet
|
30,5
|
0,16
|
49
|
0,32
|
98
|
342
|
5.
|
Öfre Boren
|
12,7
|
0,o
|
114
|
1,9
|
241
|
344
|
6.
|
Nedre Boren
|
5,8
|
0,94
|
54
|
1,9
|
no
|
346
|
7.
|
Ortströmmen
|
34,4
|
3,1
|
1066
|
6,1
|
2098
|
348
|
8.
|
Slätthällströmmen
|
3,1
|
0,7
|
22
|
0,9
|
28
|
350
|
9.
|
Högforsen
|
0,5
|
0,7
|
38,5
|
0,9
|
50
|
352
|
10.
|
Nedre Flarkforsen
|
19,o
|
0,9
|
171
|
M
|
228
|
354
|
11.
|
Kanalen
|
5,6
|
1,8
|
101
|
2,4
|
134
|
356
|
12.
|
Högforsen
|
4,5
|
1,8
|
81
|
2,4
|
108
|
358
|
13.
|
Hylströmmen
|
22,1
|
3,2
|
707
|
4,3
|
950
|
360
|
14.
|
Lomforsen
|
3,2
|
1,1
|
35
|
1,5
|
48
|
362
|
15.
|
Gropaboströmmen
|
4,8
|
1,1
|
53
|
1,5
|
72
|
364
|
16.
|
Born
|
24,8
|
9,2
|
2282
|
11,9
|
2951
|
366
|
17.
|
Landaforscn
|
5,o
|
54,7
|
3227
|
1 90,0 å
1 100,o
|
5310 å 5900
|
368
|
18.
|
Ljusne strömmar
|
36,&
|
57,0
|
20805
|
/ 94,1 ä
j 103,9
|
/ 34347 å
i 37924
|
370
|
XV. Gafleåns.
|
1.
|
Prästforsen *
|
4,7
|
8,o
|
376
|
—
|
—
|
372
|
XVI. Dalälfvens.
|
1.
|
Sångforsen
|
i 16,8
|
2,i
|
342
|
5,o
|
913
|
374
|
|
: 2.
|
Klingforscn
|
5,0
|
i 3,<>
|
168
|
8,o
|
448
|
376
|
VI
|
|
Fall- !
|
|
|
Industriella medel*
|
|
Flodsystemets
N:o och namn
|
Fallets N:o och namn
|
höjden
|
Lagvattenmängden
|
vattenmängden
|
Fol.
|
|
i meter
|
sm1
|
|
sm3
|
|
|
|
hkr
|
hkr
|
|
|
3. Nedre Trunnebergsfallet
|
17,3
|
1,7
|
294
|
4,7
|
813
|
378
|
|
4. Brattforsen
|
4,5
|
6,6
|
297
|
17,0
|
792
|
380
|
|
5. Dyvilsången
|
4,6
|
1,9
|
87
|
5,7
|
262
|
382
|
|
6. Fröa
|
2,7
|
2,0
|
54
|
6,0
|
162
|
384
|
|
7. Brunnefallet
|
6,3
|
2,i
|
132
|
6,4
|
403
|
386
|
|
8. Öfre Fjätfallet
|
8,8
|
2,15
|
190
|
6,5
|
572
|
388
|
|
9. Nedre Fjätfallet
|
4,3
|
2,15
|
92
|
6,5
|
280
|
390
|
|
10. Middagssjunget
|
2,0
|
11,4
|
228
|
30,5
|
610
|
392
|
|
11. Ärsjunget
|
2,o
|
11,5
|
230
|
30,8
|
616
|
394
|
|
12. Öfre Granåfallet
|
7,o
|
0,45
|
31
|
1,35
|
95
|
396
|
|
13. Nedre Granåfallet
|
12,3
|
0,5
|
62
|
1,4
|
172
|
398
|
|
14. Rissjövasslan
|
120,0
|
0,1
|
120
|
0,3
|
360
|
400
|
|
15. Trängslet
|
8,8
|
12,5
|
1100
|
33,4
|
2939
|
402
|
|
16. Lillsjunget
|
7,0
|
0,7
|
49
|
1,9
|
133
|
404
|
|
17 a. Storsjunget
|
21,o
|
0,7
|
147
|
2,0
|
420
|
406
|
|
17 b. Öfre Grådafallet
|
2,o
|
60
|
1200
|
—
|
—
|
408
|
|
18. Fulubornsforsen
|
3,5
|
3,4
|
119
|
9,1
|
319
|
410
|
|
19. Njupaskär
|
90,0
|
0,0 8
|
72
|
0,2 5
|
225
|
412
|
|
20. Älfkarleby vattenfall
|
15,o
|
J 103,0 a
l 105,o
|
1 15450 å
< 15750
|
275
|
41250
|
414
|
XVII. Mälaren—
|
1. Nyhammarsfallen
|
5,7 9
|
—
|
—
|
1,3
|
75
|
416
|
Norrströms.
|
2. Nedre Forsen
|
3,7
|
—
|
—
|
1,5
|
56
|
418
|
|
3. Grönbofallet
|
4,1
|
—
|
—
|
1,53
|
63
|
420
|
|
4. Kärrbodafallen
|
2,0 4
|
—
|
—
|
1,69
|
50
|
422
|
|
5. Storbodafallet
|
9,0
|
—
|
—
|
1,69
|
152
|
424
|
|
6. Klotenfallet
|
7,0
|
—
|
—
|
0,43
|
30
|
426
|
|
7. Ny forsfallet
|
8,o
|
—
|
~
|
1,5
|
120
|
428
|
|
8. Lumsfallet
|
30,o
|
—
|
—
|
—
|
500
|
430
|
|
9. Björsjöfallet
|
11,0
|
—
|
—
|
—
|
20
|
432
|
|
10. Strömsholmsfallet
|
2,o
|
7,8
|
226
|
15,7
|
455
|
434
|
|
11. Nykvarnsfallet
|
4,8
|
1,4
|
67
|
—
|
—
|
436
|
|
12. Fristadsfallet
|
2,1
|
4,0
|
84
|
15
|
315
|
438
|
|
13. Eskilstunafallen
|
2,2
|
4,o
|
88
|
15
|
330
|
440
|
|
14. Holmsfallet
|
1,04
|
—
|
—
|
7,5
|
78
|
442
|
|
15. Råckstafallen
|
6,5
|
—
|
—
|
1,5
|
98
|
444
|
|
16. Tumbafallet
|
11,0
|
—
|
—
|
0,4 5
|
50
|
446
|
XVIII. Vettern—
|
1. Huskvarnafallen
|
78,7
|
1,06
|
826
|
|
|
448
|
Motala ströms.
|
2. Motala Herrekvarn och
|
|
|
|
|
|
|
Motala Storgårdskvarn
|
1,75
|
24,0
|
420
|
32,o
|
560
|
450
|
|
3. Dufvedalskvarn samt fal-
|
|
|
|
|
|
452
|
|
let n:o 25 vid Motala
|
4,0
|
29,o
|
1160
|
37,0
|
1480
|
|
4. Fallet vid Kongs Norrby
|
|
|
|
|
|
|
|
ålfiske
|
0,7 2
|
29,7
|
214
|
37,9
|
273
|
454
|
VII
|
|
|
Fall¬
höjden
|
|
|
Industriella medel-
|
|
Flodsystemets
|
|
Fallets N:o och namn
|
Lågvattenmängden
|
vattenmängden
|
Fol.
|
N:o och namn
|
|
|
i meter 1
|
sm*
|
hkr
|
sm3
|
hkr 1
|
|
|
5.
|
Sågfallet vid Kongs Norrby
|
1,18
|
29,7
|
350
|
37,9
|
447
|
456
|
|
6.
7.
|
Kvarnfallet vid Kongs
Norrby
Fallet vid Kongs Norrbv
|
1,18
|
29,7
|
350
|
37,9
|
447
|
458
|
|
|
ladugård
|
0,56
|
29,7
|
166
|
37,9
|
212
|
460
|
|
8.
|
Björköfallet
|
5,21
|
30,o
|
1563
|
38,o
|
1980
|
462
|
|
9.
|
Karlströmsfallen
|
11,9
|
—
|
—
|
0,5
|
60
|
464
|
|
10.
|
Finspongsfallen
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
466
|
|
11.
|
Smedj eholmsfallet och Hol-
|
|
|
|
|
2568
|
|
|
|
mensfallet i Norrköping
|
4,0
|
47,7
|
1908
|
64,2
|
468
|
XIX. Storåns.
|
1,
|
Göthestorpsfallen
|
7,35
|
0,8
|
59
|
1,6
|
118
|
470
|
XX. Gamlebyåns.
|
1.
|
Skramstadfallet
|
-
|
—
|
—
|
—
|
50 å 60
|
472
|
XXI. Emåns.
|
1.
|
Järnforsen
|
5,2
|
6,o
|
312
|
12,0
|
624
|
474
|
|
2.
|
Arenafallet
|
1,*
|
6,3
|
82
|
12,6
|
164
|
476
|
XXII. Snärjbäc-
|
1.
|
Ebbegärdefallen
|
10,4
|
0,35
|
36
|
0,7
|
73
|
478!
|
kens.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
XXIII. Lyckeby-
|
1.
|
Lyckeby fallet
|
5,9
|
1,7
|
100
|
3,4 å 4,2
|
201å 248
|
480
|
åns.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
XXIV. Helgeåns.
|
1.
2.
|
Kölabodafallen
Hönjarumsfallen
|
7,25
3,7
|
4,3
9,0
|
312
333
|
8,7
15,0
|
631
555
|
482
484
|
|
3.
|
Torsebrofallen
|
10,4
|
15,o
|
1560
|
26,o
|
2704
|
48(>
|
XXV. Lagans.
|
1.
|
Götaströms fall
|
3,3
|
1,4
|
46
|
2,1
|
69
|
488
|
2,
|
Fallet vid Biskopsbo
|
9,0 å 10,o
|
1,8
|
117å130
|
2,o
|
180 å 200
|
490,
|
|
3.
|
Öckershultsfallet
|
2,3
|
26,o
|
598
|
37,o å40,o
|
851å920
|
492;
|
|
|
|
|
|
f 6612 å
|
|
|
|
|
4.
|
Karseforsen
|
22,8
6,o
|
29.0 å 30,0
29.0 å30,o
|
\ 6840
1 1740 å
I 1800
|
43,o
43,o
|
9804
2580
|
494
496;
|
|
5.
|
Laholmsfallet
|
XXVI. Nissans.
|
1.
|
Ålyckefallen
|
7,5
|
10,0
|
750
|
20,o
|
1500
|
498
|
|
2.
|
Spenshultsfallet
|
9,5
|
10,o
|
950
|
20,o
|
1900
|
500
|
XXVII. Ätrans.
|
i-
|
Bällsforsen
|
4,6
|
14,o
|
644
|
26,o
|
1196
|
502
|
XXVIII. Viskans.
|
i.
|
Hjälltorpsfallet
|
13,95
|
0,8 å 1,1
|
112å154
|
1,6 å 1,9
|
223 å 265
|
504
|
|
2.
|
Svansjö vattenfall
|
11,5
|
0,6 å 0,8
|
69 å 92
|
1,2 å 1,4
|
138å161
|
506;
|
|
3.
|
Örestensfallet
|
8,0
|
1,7
|
136
|
3,0
|
240
|
508
|
XXIX. Venern—
|
1.
|
Gullspångsfallen
|
20,5
|
19,5
|
4000
|
36,0
|
7380
|
510
|
Göta älfs
|
2.
|
Stora Brokvarn
|
3,o
|
5,7
|
171
|
11,0 ä 13,o
|
330å390
|
512
|
|
3.
|
Marums hospitalsfall
|
2,o
|
1,0
|
40
|
3,1
|
78
|
514
|
|
4.
|
Vaggeforsen
|
1,69
|
3,1
|
52
|
5,8
|
98
|
516
|
|
1 r>-
|
Kroppstadfallen
|
10,7 6
|
7,0
|
753
|
i 12,4
|
1334
|
518
|
VIII
Flodsystemets
och namn
|
|
Fallets N:o och namn
|
Fall¬
höjden
i meter
|
Lågvattenmängden
|
Industriella medel¬
vattenmängden
|
Fol.
|
sm3
|
hkr
|
sm3
|
hkr
|
|
6.
|
Jössefors
|
24,82
|
11,0
|
2730
|
20,0
|
4964
|
520
|
|
7.
|
Kjässelnfalien
|
21,12
|
0,45
|
95
|
0,8
|
169
|
522
|
|
8.
|
Torpsfallet
|
6,2
|
M
|
87
|
2,6
|
161
|
524
|
|
9.
|
Forsbackafallen
|
35,8
|
1,05
|
376
|
—
|
—
|
526
|
|
10.
|
Trollhätte strömmar
|
30,o
|
250,o
|
75000
|
500, o
|
150000
|
528
|
|
11.
|
Mångsholmsfallet
|
—
|
—
|
—
|
—
|
237
|
530
|
XXX. Örekilsälf-
|
1.
|
Klofvebrofallet och Fru-
|
|
|
|
|
|
|
vens.
|
|
kvarnsfallet
|
1
|
|
|
7,3
|
|
|
|
2.
|
Dyrtorpsfallet
|
3,8
|
|
—
|
2,0
|
76
|
534
|
|
3.
|
Brattefors
|
7,8
|
—
|
—
|
—
|
330
|
536
|
XXXI. Enning-
|
1.
|
Långe vallsfallet
|
3,0
|
1,6 5
|
50
|
3,so
|
100
|
538
|
dalsälfvens.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
XXXII. Vapstälf-
|
1.
|
Vuojta-kuojka
|
38,4
|
1,0
|
384
|
1,7
|
653
|
540'
|
vens.
|
2.
|
Rotik-kuojka
|
17,7
|
1,3
|
230
|
2,3
|
407
|
542
|
FÖRKORTNINGAR.
bl. = blad.
dm. - decimeter.
har *— hektar.
hkr = hästkrafter.
km. = kilometer.
km.2 = kvadratkilometer.
m. = meter eller meters.
m.3 = kubikmeter.
mm. = millimeter.
pl. = plansch.
pr = per.
sl. = sekundliter.
sm. 3 = sekundkubikmeter.
z1
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
nummer: I.
namn: Torne älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 46 m. på en längd af
585 m.
Vattenområdet: till större delen inom
Norge.
Lågvattenmängden: lär enligt uppgift
från arbetschefen Fogelmark vara =
0,3 sm.3
Hästkrafter: 138.
Enligt två af ingeniören vid norrländska
järnvägsbygget Larsson den 3/3 1900 verk¬
ställda mätningar utgjorde vattenmängden
endast 0,067 å 0,07 sm.3, motsvarande
31 å 3 2 hästkrafter.
De lokala förhållan-1 Forsen är belägen
dena anses icke för-' omedelbart intill stats-
svåra vattenkraftens banan Luleå—Riks-
tillgodogörande. gränsen samt 2,5 km.
från norska gränsen
och 12 km. från
Kuokula kopparmalm¬
fält.
3
Kaderjock.
(nummer: 1 a.
belägenhet: i Kaderjock, ett
* aucia
j tillflöde till småsjöarna väster
I om Torneträsk.
1 Vattenområdeskartor: Bl. 3 Sjangeli.
Bilagor: | Vattenmängdsplanscher: PL. I.
(Vattenståndsplanscher: N:o 1 a.
4
|
5 i 6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen på oafvittrad
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan¬
för den genom Kungl. brefvet den
2% 1890 fastställda så kallade od-
lingsgränsen inom Juckasjärvi socken.
Vattenkraft från för- För kraftuttaget finnas
sen har under ban- följande hufvudsakliga an-
byggnadsarbetet varit (ordningar:
använd för drifvande | Vattnet ledes genom en
af borrmaskiner, för'tub af 585 m. längd och
hvilket ändamål 80 [0,6 m. diameter till en tur-
hästkrafter tagits i bin med 450 mm. löphjul
anspråk. joch 24 skoflar samt sålunda
beräknad för 120 häst-
Vrafter på axeln.
| Efter 3 km. kraftöfver-
föring beräknas 70 % effekt.
Af hela fallhöjden, 46
m., tillgodogöres 41 m.
genom tryck och 5 m. genom
j sugning.
4
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
f nummer: I.
\namn: Torne älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 20,5 m.
Vattenområdet: 560 km.2
Däraf sjöar: 3,5 km.2 (0,6
Lågvattenmängden: 0,39 sm.3 (0,7 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 80.
Industriella medelvattenmängden:
1,6 sm.3 (3 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 328.
|
Forsen har en längd
af 235 m.
|
Forsen är belägen
omedelbart invid stats¬
banan Luleå—Riks¬
gränsen, 12 km. från
marmorbrottet i Kårso-
vagge och 2 km. från
det vid Abiskojock j
samt 2 6 km. från
Sjangeli kopparmalm¬
fält.
|
Lågvattenmängden är direkt uppmätt
den T1U 1900.
|
|
|
Industriella medelvattenmängden an-
tages vara den, för hvilken den i kolumn
6 omförmälda tubens diameter är be¬
räknad.
|
|
j
|
Nedre Abiskofallet.
5
(nummer: 1 b. [ Vattenområdeskartor: Bl. 3 Sjangeli.
Fallets {belägenhet: i Abiskojock, ett Bilagor: j Vattenmängdsplanscher: Pl. I.
( tillflöde till Torneträsk. IVattenståndsplanscher: N:o la.
4
|
5 ! 6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen på oafvittrad
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan¬
för den genom Kungl. brefvet den
20 (i 1890 fastställda så kallade
odlingsgränsen inom Juckasjärvi
socken.
Forsen har under
banbyggnadsarbetet
varit använd för en
elektrisk vattenkrafts-
anläggning.
V attenkraftsanläggningen
har följande hufvudsakliga
anordningar:
Från en skibordsdamm
med nålar inledes vattnet
från älfven i en 235 in.
lång tub med en diameter
af 1,3 m. och beräknad att
framsläppa 1,6 sm.3 samt
framföres till tvänne i ett
maskinhus anbragta turbiner
om 160 hkr hvardera.
6
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
| nummer: I.
(namn: Torne älfs-
I 1 2 1 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fjällsjön Nakerijärvi om 6,5 km.2 yt¬
vidd afbördar sitt vatten genom fjäll-
älfven Nakenjoki, hvilken, utgående från
sjöns sydöstra del, utfaller i Tometräsk.
Genom dämning vid Nakerijokis utlopp
från Nakerijärvi skulle vattnet med lätt¬
het kunna tvingas att återtaga det lopp,
det fordom haft från sjöns norra del till
det på ett afstånd härifrån af 3 å 4 km.
belägna Torneträsk, hvarigenom Nakeri-
järvis numera »döda fall» skulle blifva
återställdt.
Fallhöjden: Nakerijärvis yta ligger 192,7
m. öfver Torneträsks, af hvilken fall¬
höjd större delen med lätthet skulle
kunna tillgodogöras.
Vattenområdet: Nakerijärvis vattenom¬
råde är, inberäknadt sjöns egen yta,
209 km.2
Lågvattenmängden: Den lägsta hittills
uppmätta afrinnande vattenmängden
(april 1900) utgjorde 0,21 sm.3 eller
0,8 sl. pr km.2
Om sjön före isläggningen hålles upp¬
dämd 2 m., beräknas fallet kunna lämna
en konstant vattentillgång af 0,99 sm.3
Hästkrafter: 1907.
Då berggrunden är
af homogen beskaffen¬
het, synes man ej be¬
höfva befara uppkom¬
sten af större, obe¬
räknade aflopp.
Nakerijärvis norra I
strand ligger på ett j
afstånd af 1 km. från
statsbanan Luleå—
Riksgränsen, 1 km.
från Nakerijärvi järn¬
malmfält, 8 km. från;
det vid Tjabrak samt:
2 1 km. från koppar-
malmfyndigheterna
vid Talojärvi.
7
Nakerijärvis *. k. döda fall.
f nummer: 2.
Fallets j belägenhet: mellan Na-
kerijärvi ochTorneträsk.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 4 Torneträsk.
Afrinningskurvor: PL. C.
c Vattenmängdsplanscher: PL. I.
Vattenståndsplanscher: N:o 1 a.
Konvolut: I: 2.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Såväl Nakerijärvi och Nakeri-
joki som ock den ursprungliga flod-
1 bädden äro belägna å oafvittrad
i mark, renbetesland eller fjäll, ofvan-
j för den genom Kungl. brefvet den
i 20/b 1890 fastställda så kallade
odlingsgränsen inom Juckasjärvi
socken.
|
Ingen del af Nakeri-
jokis vattenkraft är ta¬
gen i anspråk.
|
Uti särskildt underdånigt
betänkande den 6;7 1901
har kommittén förklarat sig
anse, att fallet hade sådant
läge och energiförråd, att
det lämpligen kunde an¬
vändas för elektrisk drift
af någon del af statsbanan
|
Luleå—Riksgränsen.
;
8
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
< nummer: I.
\namn: Torne älfs.
I
|
2 1 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 2,7 m.
Vattenområdet: 3358 km.2
Däraf sjöar: 393,5 km.2 (11,7'^).
Lågvattenmängden: 11,34 sm.3 (3,37 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 306.
Industriella medelvattenmängden:
uppskattad till 16,8 sm.3 (5 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 454.
Sommarlåg vattenmängden: 23,5 sm.3
(7 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 635.
Lågvattenmängden är uppskattad på
grund af mätning i april 1900.
Sommarlågvattenmängden pr km.2 afj
vattenområdet är antagen till samma be-1
lopp som vid Vittangi.
De lokala förhållan¬
dena kunna anses un¬
derlätta vattenkraftens
tillgodogörande.
Kommittén har
emellertid föreslagit,
att detta fall borde
tillgodogöras gemen¬
samt med Vackokoski
(se nästa blad).
Afståndet till stats¬
banan Luleå—Riks¬
gränsen är 7,5 km.,
till järnmalmfälten vid
Tjabrak och Tjavelk
respektive 4 km. och
7 km. samt till koppar-
malmfyndigheterna vid
Talojärvi 10 km.
Tarrakoski
9
Vattenoinrådeskartor: Bl. 4 Torneträsk.
I nummer: 3. Afrinningskurvor: PL. C.
Fallets | belägenhet: vid Torne älfs Bilagor: Vattenmängdsplanscher: PL. I och II.
| utflöde ur Torneträsk. 1 Vattenståndsplanscher: N:ris 1 a, 2 och 3.
I Konvolut: I: 3.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget på oafvittrad
|
Ingen del af vatten-
|
Uti särskilt underdånigt
|
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan¬
för den genom Kungl. brefvet den
2% 1890 fastställda sä kallade
odlingsgränsen inom Juckasjärvi
socken.
|
kraften är använd.
|
betänkande den *7 1901
har kommittén förklarat
sig anse, att fallet jämte
Vackokoski hade sådant läge
och energiförråd, att det
lämpligen kunde användas
för elektrisk drift af någon
del af statsbanan Luleå—
Riksgränsen.
*
|
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
nummer: I.
namn: Torne älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 13 m.
Vattenområdet: 3548 km.2
Däraf sjöar: 413,5 km.2 (11,7#).
Lågvattenmängden: 12 sm.3 (3,4 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 1560.
Industriella medelvattenmängden:
anses utgöra 17,9 sm.3 (5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 2327.
Sommarlågvattenmängden: 25 sm.3 (7
sl. pr km.2)
Hästkrafter: 3250.
Om vid Vackokoskis sydligaste ända
en damm anlades med sådan höjd, att
sjöarna Torneträsk, Jekajärvi och Alajärvi
komme att bilda en enda 343 km.2 stor
dammsjö, hvars yta blefve liggande 0,75 m.
högre än Torneträsks nuvarande lågvatten¬
yta, skulle fallhöjden vid utflödet ur
Vackokoski uppgå till 15,7 m. och den
tillgängliga konstanta vattenmängden enligt
kommitténs åsikt representera 17,6 sm.3,
motsvarande 2763 hästkrafter.
Lågvattenmängden antages motsvara
den, som erhölls genom mätningi april 19 0 o.
Sommarlågvattenmängden pr km.2 af
vattenområdet är antagen till samma be¬
lopp som vid Vittangi.
Därest den i kolumn! Fallet är beläget
1 omnämnda dämning 17 å 18 km. från
komme till stånd,1 statsbanan Luleå—
skulle en ej obetyd-; Riksgränsen, 7,5 km.
lig skogsareal sättas! från Kurravaara by,
under vatten. 2 1 km. från Kiruna-1
j vaara—Luossavaara
järnmalmfält och 20
km. från kopparmalm-
fyndigheterna vid Ta-'
lojärvi.
Vackokoski.
11
Fallets
nummer: 4.
belägenhet: nedanför Torne-
träsk, mellan sjöarna Ala-
järvi och Vackojärvi.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 4 Torneträsk.
Afrinningskurvor: PL. C.
Vattenmängdsplanscher: PL. 1 och II.
Vattenståndsplanscher: N:ris 1 a, 2 och 3.
Konvolut: 1:3 och 4.
4 1 5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
1
Anmärkningar.
|
Stränderna tillhöra kronopark.
Ingen del af vatten-
[ kraften är tagen i an-
j språk.
Uti särskildt underdånigt j
betänkande den % 1901
har kommittén förklarat sig |
anse, att fallet jämte Tarra-
koski hade sådant läge och
energiförråd, att det lämp-
ligen kunde användas för
elektrisk drift af någon del
af statsbanan Luleå—Riks¬
gränsen.
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
j nummer: I.
^namn: Torne älfs.
I
|
2
|
3
|
1
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 33,4 m.
Vattenområdet: 886 km.2
Däraf sjöar: 35 km.2 (4^).
Lågvattenmängden: 1,2 sm.3 (1,4 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 401.
Industriella medelvattenmängden:
|
Forsens längd är
omkring 4 km.
|
Afståndet till järn-
vägsöfvergången vid
Rautassaarikoski är
från forsens fot om¬
kring 9 km. samt till
Kirunavaara — Luos-
savaara malmfält 2 8
km.
|
5,3 sm.3
Hästkrafter: 1770.
Lågvattenmängden är grundad på mät¬
ning vid Rautassaari i april 1900.
Industriella medelvattenmängden är
beräknad efter en atrinning af 6 sl.
j pr km.2
Ropivaarakoski.
J3
| nummer: 5.
Fallets j belägenhet: vid berget Ropi-
| vaara i Rautasjoki.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 4 Torneträsk.
Vattenmängdsplanscher: PL. I och IV a.
IVattenståndsplanscher: N:ris 1 a, 2 och 3.
Konvolut: 1:2.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand*
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen på oafvittrad Ingen del af vatten¬
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan- kraften är använd,
för den genom Kungl. brefvet den
10/e 1890 fastställda så kallade
odlingsgränsen inom Juckasjärvi
socken.
Uti särskildt underdånigt
betänkande den % 1901
har kommittén förklarat sig
anse, att Rautasjoki forsar
hade sådant läge och energi¬
förråd, att de lämpligen
kunde användas för elek¬
trisk drift af någon del i
af statsbanan Luleå—Riks¬
gränsen.
;
1
14
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag : Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
j nummer: I.
( namn: Torne älfs.
1 | 2 | 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 25 m. på en längd af om¬
kring 2,5 km.
Vattenområdet: 1334 km.2
Däraf sjöar: 35 km.2 (2,6 %').
Lågvattenmängden: 1,9 sm.3 (1,4 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 475.
Industriella medelvattenmängden:
j 8 sm.3
Hästkrafter: 2000.
Lågvattenmängden är grundad på mät¬
ning vid Rautassaari i april 1900.
Industriella medelvattenmängden är be¬
räknad efter en afrinning af 6 sl. pr
km.2
Forsen är belägen
3 å 5 km. från järn¬
vägen vid Rautassaa-
rikoski, 23 km. från
Kirunavaara—Luossa-
vaara malmfält och
respektive 20 och 24
km. från järnmalm-
fälten vid Laukujärvi
och Pidjastjåcko (Ek-
strömsberg).
Levasjoensuukoski.
*5
1 nummer: 6.
belägenhet: strax nedan-
for Levasjokis inflöde i
Rautasjoki.
Bilagor:
! Vattenområdeskartor: Bl. 9 Kaalasluspa.
j Vattenmängdsplanscher: Pl. I och IV a.
| Vattenståndsplanscher: N:ris 1 a, 2 och 3.
(Konvolut: I: 2.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen å oafvittrad
|
Ingen del af vatten-
|
Uti särskilt underdånigt;
|
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan¬
för den genom Kungl. brefvet den
20/6 1890 fastställda så kallade od-
lingsgränsen inom Juckasjärvi socken.
.
|
kraften är använd.
|
betänkande den 6/7 1901
har kommittén förklarat sig
anse, att Rautasjoki forsar
hade sådant läge och energi¬
förråd, att de lämpligen
kunde användas för elektrisk
drift af någon del af stats¬
banan Luleå—Riksgränsen.
1
|
i6
Fallets namn:
Län: Norrbottens. .nummer: I.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks. Flodsystemets Jnamn. Torne ä,fs
Socken: Juckasjärvi.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
I
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 6 m.
Vattenområdet: 1371 km.2
Däraf sjöar: 35 km.2 (2,6%).
Lågvattenmängden: 1,95 sm.3 (1,4 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 117.
|
Forsens längd är
279 m.
|
Forsen ligger ome¬
delbart invid järnvägs-
öfvergången vid Rau¬
tassaari samt på ett
afstånd af 20 km.
från Kirunavaara—
Luossavaara malmfält.
|
Industriella medelvattenmängden:
8,2 sm.3
|
|
|
Hästkrafter: 492.
|
|
|
Lågvattenmängden är grundad på mät¬
ning vid Rautassaari i april 1900.
|
|
|
Industriella medelvattenmängden är be¬
räknad efter en afrinning af 6 sl. pr
km.2
|
|
|
17
Rautassaarikoski.
Vattenområdeskartor: Bl. 9 Kaalasluspa.
Vattenmängdsplanscher: PL. I och IV a.
Vattenståndsplanscher: N:ris 1 a, 2 och 3.
Konvolut: 1:2 och 7.
Fallets
nummer: 7.
belägenhet: i Rautasjoki,
omedelbart vid statsbanan
Luleå—Riksgränsen.
Bilagor:
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i étt
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen på oafvittrad
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan¬
för den genom Kungl. brefvet den
2% 1890 fastställda så kallade od-
lingsgränsen inom Juckasjärvi socken.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
|
Uti särskildt underdånigt
betänkande den % 1901
har kommittén förklarat sig
anse, att Rautasjoki forsar
hade sådant läge och energi¬
förråd, att de lämpligen
kunde användas för elek¬
trisk drift af någon del af
statsbanan Luleå—Riks-
|
|
|
gränsen.
|
y
i8
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
nummer: I.
namn: Torne älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
|
Fallhöjden: 140 in.
|
Forsens längd är 14
|
Afståndet till järn-
|
Vattenområdet: 1878 km.2
Däraf sjöar: 45,0 km.2 (2,4^).
|
å 16 km.
|
vägen vid Rautassaari-
koski är 1 till 16
km., till Kirunavaara
|
Lågvattenmängden: 2,4 sm.3 (1,3 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 3360.
Industriella medelvattenmängden:
11,3 sm.3 (6 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 15820.
|
|
—Luossavaara malm¬
fält från forsens huf¬
vud 20 km., från dess
fot 11 km., från dess
midt 8 å 9 km. samt
från forsens nedersta
del till Kurravaara
kopparfyndigheter 1,5
|
Lågvattenmängden är grundad på mät¬
ning vid Rautassaari i april 1900.
|
|
km. och till Noku-
tusvaara järnmalmfält
|
Industriella medelvattenmängden är
beräknad efter en afrinning af 6 sl. pr
km.2
|
|
5 km.
|
19
Vuolle Rautaskårtje.
Vattenområdeskartor: Bl. 9 Kaalasluspa.
Vattenmängdsplanscher: PL. I och IV a.
Vattenståndsplanscher: N:ris 1 a, 2 och 3.
Konvolut: 1:2.
Fallets
nummer: 8.
belägenhet: i Rautasjoki,
omedelbart nedanför järn¬
vägsbron.
Bilagor:
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
|
|
|
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
*
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Öfre delen af denna fors är be-
|
Ingen del af vatten-
|
Uti särskilt underdånigt
|
lägen på oafvittrad mark, renbetes¬
land eller fjäll, ofvanför den genom
Kungl. brefvet den ä% 1890 fast¬
ställda så kallade odlingsgränsen inom
Juckasjärvi socken.
Forsens nedre del däremot är
belägen inom område, som vid af-
vittringen tilldelats Kurravaara by.
|
kraften är använd.
|
betänkande den ®'7 1901
har kommittén förklarat sig
anse, att Rautasjoki forsar
hade sådant läge och energi¬
förråd, att de lämpligen
kunde användas för elek¬
trisk drift af någon del afl
statsbanan Luleå—Riksgrän-
|
Afvittringen af berörda by är fast¬
ställd genom Konungens befallnings-
hafvandes utslag den 30/lä 1896,
enligt hvilket kronan förbehållits
rätt till flottning i alla vattendrag
inom det afvittrade området.
|
|
sen.
|
20
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
i nummer: I.
Flodsystemets , ^ ...t
J (namn: Torne alfs.
1 2 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: omkring 20 m. på en längd
af 3 km.
Vattenområdet: 6419 km.2
Däraf sjöar: 529,5 km.2 (8,2%).
Lågvattenmängden: på grund afmätning
vid Vittangi i april 1900 uppskattad
till 16,5 sm.3
Hästkrafter: 3300.
Sker föreslagen reglering af Torne-
träsk, kan påräknas en konstant vatten¬
tillgång af 21,5 sm.3, motsvarande
4300 hkr.
Industriella medelvattenmängden:
23,1 sm.3 (3,6 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 4620.
Sommarlågvattenmängden: 44,9 sm.3
(7 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 8980.
Industriella medel- och sommarlågvatten-
mängderna antagas uppgå till samma antal
sl. pr km.2 som vid Vittangi.
Enligt af kommittén
vid besök å stället
den u/7 1900 gjorda
iakttagelser skulle fal¬
lets öfre del kunna
bebyggas antingen me¬
delst kanal å södra
stranden eller ock me¬
delst användande af
norra älfgrenen mellan
en i älfven befintlig
långsträckt ö samt
norra älfstranden.
Afståndet till den
föreslagna bibanan Ki-
runavaara—Svappa-
vaara är omkring 9
km., till Juckasjärvi
och Vittangi omkring
23 km., till Svappa-
vaara omkring 1 o km.
samt till grafitlagren
vid Äijärova omkring
1 5 km.
21
Paurangikoski.
(nummer: 9.
belägenhet: i Torne älf,
r dncia . mej[an Juckasjärvi och
( Vittangi.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 10 Vittangi.
Afrinningskurvor: PL. C.
Vattenmängdsplanscher: PL. I, Il och IV a.
Vattenståndsplanscher: N:ris 1 a och 3.
Konvolut: 1:2 och 9.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget strax ofvanför
den genom Kungl. brefvet den
20/6 1890 fastställda så kallade od-
lingsgränsen inom Juckasjärvi socken.
Högra stranden tillhör likväl om¬
råden, som vid afvittringen dels till¬
delats Svappavaara by, dels blifvit
afsätta till kronopark, hvaremot
vänstra stranden tillhör område,
som vid afvittringen blifvit afsatt
till sockenallmänning.
Afvittringen beträffande Svappa-
vaara by äfvensom Juckasjärvi socken¬
allmänning och kronoparkerna inom
Juckasjärvi socken är fastställd genom
Konungens befallningshafvandes ut¬
slag den 3012 1896. Rätt till flott¬
ning i alla vattendrag är kronan
förbehållen inom såväl byns som all-
männingens område.
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
Uti särskildt underdånigt
betänkande den e/7 1901
har kommittén förklarat sig
anse, att fallet hade sådant
läge och energiförråd, att
det lämpligen kunde an¬
vändas för elektrisk drift
af den föreslagna bibanan
Kirunavaara—Svappavaara.
22
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
nummer: I.
namn: Torne älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
|
Fallhöjden: 120 m.
Vattenområdet: 769 km.2
Däraf sjöar: 19 km.3 (2,5^).
Lågvattenmängden: 1,6 sm.3 (2,1 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 1920
Industriella medelvattenmängden:
2,3 sm.3 (3 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 2760.
|
Fallhöjden är för¬
delad på ett större
antal ansenliga fall och
forsar under omkring
10 km. sträcka.
|
Afståndet till Juckas¬
järvi är 18 km., till
Vittangi 47 km., till
järnmalmfälten vid
Leppäkoski och Palo
Sautusvaara 12 å 13
km. samt till riks-
gränsbanan vid Kiruna-
vaara malmfält 3 9 km.
|
Sommarlågvattenmängden: 4,6 sm.3 (6
sl. pr km.2)
|
|
|
Hästkrafter: 5520.
|
|
|
Lågvattenmängden är direkt uppmätt
vid forsens fot den 16 4 1900.
Öfriga vattenmängder äro beräknade
med ledning af afrinningskurvan för
Vittangi älf.
|
|
|
23
Sackalaforsarna.
Fallets
nummer: 10 a.
belägenhet: i Vittangi
älf, ofvanför Sevojokis
inflöde.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 5 Sopperooch 10 Vittangi.
Afrinningskurvor: PL. C.
Vattenmängdsplanscher: PL. Ill och IV b.
Vattenståndsplanscher: N:ris 1 a och 3.
Konvolut: I: 10 a.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forssträckan är till större delen
belägen å kronopark. Någon mindre
del af vänstra stranden skulle dock
vid afvittringen tilldelas enskildes
hemman.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
|
Vattenområdet utgöres,
förutom af sjön Vittangi-
järvi och några småsjöar,
till väsentlig del af de ovan¬
ligt stora myrarna Tahko-
|
i vuoma, Rienakvuoma, Rag-
i gisvuoma och Pirtimus-
vuoma med en sammanlagd
ytvidd af omkring 300 km.2
24
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
j nummer: I.
| namn: Torne älfs.
I
|
2
|
1 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
|
Fallhöjden: 6,5 m. på en längd af 900 m.
Vattenområdet: 1804 km.2
Däraf sjöar: 30,5 km.2 (1,7^).
Lågvattenmängden: 2,9 sm.3 (1,6 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 189.
|
Hela forsen är grund
och stenig, omgifven
af en 2 m. hög, ste¬
nig samt synnerligen
å vänstra sidan sank
strand. Ingen fast häll
är synlig vid eller i
|
Afståndet från stats¬
banan Luleå—Riks¬
gränsen är 47 km., 1
från Vittangi kyrkplats
14,5 km. samt från
Svappavaara malmfält
2 3 km.
|
Industriella medelvattenmängden:
4,7 sm.3 (2,6 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 306.
|
forsen.
Forsens bredd ut¬
gör mellan 5 0 och
80 m.
|
|
Sommarlågvattenmängden: 9,4sm.3 (5,2
sl. pr km.2)
|
|
|
Hästkrafter: 611.
|
|
|
Lågvattenmängden är beräknad på grund
af uppmätning vid Saarikoski; öfriga
vattenmängder äro beräknade med led¬
ning af afrinningskurvan för Vittangi älf.
|
|
|
Valkiokoski
25
I nummer: 10 b.
Fallets belägenhet: i Vittangi
I älfs nedre lopp.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 10 Vittangi.
Afrinningskurvor: PL. C,
Vattenmängdsplanscher: PL. Ill och IV b.
I Vattenståndsplanscher: N:ris 1 a och 3.
I Konvolut: I: 10 b.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Båda stränderna tillhöra områden,
|
Ingen del af vatten-
|
Jämlikt Kungl. brefvet
|
som vid afvittringen skulle tilldelas
|
kraften är tagen i an-
|
den 75 1902 är plan fast-
|
Vittangi by. På östra stranden är
likväl för kronans räkning afsatt
ett utmål af 2 hektar.
|
språk.
|
ställd för afvittringsgöro-
målens fortsättande inom
Juckasjärvi socken.
|
Besvär, som blifvit anförda öfver
Konungens befallningshafvandes af-1
; vittringsutslag af den *712 1896 be-
j träffande Vittangi by, äro på Kungl. |
| Maj:ts pröfning beroende.
2.6
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
| nummer: I.
J namn: Torne älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 1,7 m.
Vattenområdet: 1869 km.2
Däraf sjöar: 31,5 km.2 (1,7 %}.
Lågvattenmängden: 3,0 sm.3 (1,6 sl. pr
km.2)
|
Genom uppdäm¬
ning vid forshufvudet
torde fallhöjden kunna
höjas till 4 m.
|
Till Vittangi kyrk-
plats är afståndet 8
km., till statsbanan
Luleå—Riksgränsen
51 km. samttillSvappa-
vaara malmfält 22 km.
|
Hästkrafter: 51.
Industriella medelvattenmängden:
4,9 sm.3 (2,6 sl. pr km.s)
Hästkrafter: 83.
Sommarlågvattenmängden: 9,7 sm.3 (5,2
sl. pr kmj)
Hästkrafter: 165.
Lågvattenmängden är beräknad på grund
af uppmätning vid Saarikoski; öfriga vat¬
tenmängder äro be^iknade med ledning j
af afrinningskurvan för Vittangi älf.
Airikurkio
27
Vattenområdeskartor: Bl. 10 Vittangi.
[nummer: 11. Afrinningskurvor: PL. C.
Fallets ' belägenhet: i Vittangi älfs Bilagor: Vattenmängdsplanscher: PL. III och IV b.
| nedre lopp. Vattenståndsplanscher: N:ris 1 a och 3.
(Konvolut: I: 11.
|
4 1 5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
1 Båda stränderna tillhöra områden,
som vid afvittringen skulle tilldelas
Vittangi by. På östra stranden är
likväl för kronans räkning afsatt ett
utmål af 50 ar.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
|
Jämlikt Kungl. brefvet
den */5 1902 är plan fast¬
ställd för afvittringsgöro-
målens fortsättande inom
Juckasjärvi socken.
|
Besvär, som blifvit anförda öfver
Konungens befallningshafvandes af-
vittringsutslag af den 12/]2 1896
beträffande Vittangi by, äi‘o på
Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
28
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Pajala.
Socken: Pajala.
Flodsystemets
j nummer: I.
|namn: Torne älfs.
1 1 2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
|
Fallhöjden: 2,6 m.
Vattenområdet: obestämbart till följd af
Tärändö-bifurkationen.
Lågvattenmängden: io sm.1 * 3
Hästkrafter: 260.
Industriella medelvattenmängden:
15,5 sm.3
Hästkrafter: 403.
Sommarlågvattenmängden: 29 sm.3
Forsen, som börjar
vid kvarnplatsens öfre
rågång på västra stran¬
den, synes hafva en
längd af 3 20 m., däraf
nedanför kvarnplatsen
100 m. med en fall¬
höjd af 0,5 m.
Forsen är belägen i
87 km. från stats-j
banan Luleå—Riks¬
gränsen vid Gellivara,
invid allmänna lands-!
vägen, ungefär 1 o km.
från täljstensfyndig-
heterna vid Lautta-
koski och 22 km. från
Masugnsbyns järn¬
malmfält.
1 Hästkrafter: 754.
Angående sättet för vattenmängdernas
beräkning se konvolut I: 12.
Tornefors
29
Fallets
nummer: 12.
belägenhet: i Torne älf, nedan,
j för Tärändö-bifurkationen, men
l ofvanför Lainio älfs inflöde.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 16 Pajala.
Afrinningskurvor: Pl. C och Cl.
Vattenmängdsplanscher: PL. I, II och VI.
Vattenståndsplanscher: N:ris 1 a, 3 och 7.
Konvolut: 1:12.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Båda stränderna tillhöra område,
som vid afvittring och laga skifte
blifvit tilldeladt Tornefors’ by. Laga
skiftet af Tornefors’ by är fastställ dt
den 18/i2 1886. Å östra stranden
är för byns gemensamma behof
afsatt en kvarnplats med väg om
tillhopa 8,10 kvadratref afrösnings¬
jord samt å västra stranden för
vissa hemman i Junosuando by en
kvarnplats om tillhopa 3,70 kvadrat¬
ref impediment.
|
En Junosuando bya¬
män tillhörig kvarn
med ett par stenar
finnes på västra stran¬
den.
Till kvarnen ledes
vattnet omkring 200
m. i en kanal utefter
stranden.
Såväl kvarnen som
kanalen äro mycket
bristfälliga.
|
Uti Torne älf finnes
allmän flottled enligt Ko¬
nungens befallningshafvan-
des utslag den 27/n 1888.
|
30
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
f nummer: I.
Inamn: Torne älfs.
I
|
2 1 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 3,7 in.
Vattenområdet: 4176 km.2
Däraf sjöar: 70,5 km.2 (1,7 %~).
Lågvattenmängden: 11,3 sm.3 (2,7 sl.
pr km.8)
Hästkrafter: 418.
Industriella medelvattenmängden:
20,9 sm.3 (5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 773.
Sommarlågvattenmänqden: 37,4 sm.3
(8 sl. pr km.8)
Hästkrafter: 1236.
|
Vattenmängderna äro beräknade med
I ledning af afrinningskurvan för Lainio älf
vid Raaketniva (Lannavaara).
Den angifna fall¬
höjden linnés på en
sträcka af 500 m. i
nedre delen af en för
öfrigt långsluttande
fors.
Forsen, som är
grund och stenig, är
särskildt på östra sidan
omgifven af höga san d-
och rullstensstränder.
De båda grenarna,
som omsluta en holme,
hafva en bredd i vatten¬
ytan af 50 ä 60 m.
Afståndet till Lainio
by är 15 km. samt
till statsbanan Luleå—
Riksgränsen 80 km.
31
Temmingikurkio.
f nummer: 13.
Fallets ’ belägenhet: i Lainio älf,
| ofvanför Lainio.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 11 Lainio.
Afrinningskurvor: PL. C.
Vattenmängdsplanscher: PL. III och IV.
Vattenståndsplanscher: N:o 4.
Konvolut: I: 13.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Båda stränderna tillhöra område,
|
Ingen del af vatten-
|
Jämlikt Kungl. brefvet
|
som vid afvittringen blifvit i all¬
mänhet tilldeladt Lainio by; men
skulle för kronans räkning å båda
stränderna vara afsatt ett utmål,
enligt afvittringshandlingarna om
14,85 hektar, men enligt kartan
endast om 5,5 hektar.
|
kraften är använd.
|
den 'Vs 1902 är plan fast¬
ställd för afvittringsgöro-
målens fortsättande inom
Juckasjärvi socken.
För att göra älfven flott-
ningsbar har Kungl. do¬
mänstyrelsen låtit upprensa
|
Kangasfors.
32
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
| nummer: 1.
|namn: Torne älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
|
Fallhöjden: 8 m. på en längd af 1700 m.
Vattenområdet: 4994 km.2
Däraf sjöar: 87,5 km.2 (1,8 %>').
Lågvattenmängden: 13,5 sm.3 (2,7 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 1080.
Industriella medelvattenmängden:
25 sm.3 (5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 2000.
|
Stränderna, särskilt
vid forsens nedre del,
äro mycket höga samt
bestå af stundom lod¬
räta bergväggar.
Bergarten förvittrar
lätt.
Forsen fortsättes
omedelbart af Tani-
kurkio nedre.
|
Forsen är till sin
nedre del belägen 100
km. från statsbanan
Luleå —Riksgränsen
(Gellivara) samt 5 km.
från Lainio by.
[
|
Sommarlåg vattenmängden: 37,5 sm.3
(7,5 sl. pr km.2)
|
|
|
Hästkrafter: 3000.
|
|
i
(
|
Vattenmängderna äro beräknade med
ledning af afrinningskurvan för Lainio älf
vid Raaketniva (Lannavaara).
|
|
i
.
|
Tanikurkio öfre.
33
Fallets
nummer: 14.
belägenhet: i Lainio älf,
strax ofvanför Juckas-
järvi sockengäns.
Bilagor:
t Vattenområdeskartor: Bl. 11 Lainio.
j Afrinningskurvor: PL. C.
Vattenmängdsplanscher: PL. III och IV.
Vattenståndsplanscher: N:o 4.
Konvolut: 1:14.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften, redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen å område, som
vid afvittringen blifvit i allmänhet
tilldeladt Lainio by. Endast en
obetydlig del af vänstra stranden
nederst vid gränsen mot Pajala soc¬
ken tillhör kronopark. För kronans
räkning har likväl undantagits utmål
å bägge stränderna till en vidd af
14,55 hektar.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
|
Jämlikt Kungl. brefvet
den % 1902 är plan fast¬
ställd för afvittringsgöro-
målens fortsättande inom
Juckasjärvi socken.
För att göra älfven flott-
ningsbar har Kungl. domän¬
styrelsen låtit upprensa Kan-
gasfors.
|
3
34
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Pajala.
Socken: Pajala.
Flodsystemets
i nummer: I.
| namn: Torne älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
|
Fallhöjden: 14 m. på en längd af 5,5 km.
Vattenområdet: 5016 km.2
Däraf sjöar: 87,5 km.2 (1,8 $).
Lågvattenmängden: 13,5 sm.3 (2,7 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 1890.
|
Stränderna äro myc¬
ket höga, hvarigenom
dammbyggnad torde
underlättas.
Forsen utgör en
omedelbar fortsättning
af Tanikurkio öfre.
|
Forsen är belägen
100 km. från stats-:
banan Luleå—Riks¬
gränsen (Gellivara)
och till sin nedre del
10,5 km. från Lainio
by.
|
Industriella medelvattenmängden:
25,1 sm.3 (5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 3514.
Sommarlågvattenmängden: 37,6 sm.3
(7,5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 5264.
Vattenmängderna äro beräknade med
ledning af afrinningskurvan för Lainio
älf vid Raaketniva (Lannavaara.)
Tanikurkio nedre
35
[nummer: 15.
Fallets belägenhet: i Lainio älf, strax
( nedanför Pajala sockengräns.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 11 Lainio.
Afrinningskurvor: PL. C.
Vattenmängdsplanscher: PL. 111 och IV.
Vattenståndsplanscher: N:o 4.
Konvolut: I: 15.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Södra stranden tillhör delägarna
i Oksajärvi by och blef å denna
bys ägor laga skifte fastställdt af
Pajala tingslags ägodelningsrätt den
,8/„ 1886.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
|
För att göra älfven flott-
ningsbar har Kungl. domän¬
styrelsen låtit upprensa
Kangasfors.
|
På norra stranden gr kronopark.
36
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Pajala.
Socken: Pajala.
Flodsystemets
J nummer: I.
| namn: Torne älfs.
' I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk, i
kvarn, grufva, malmförande
berg m. ro.
|
Fallhöjden: 5,26 m. på en längd af
|
De lokala förhål-
|
Forsen är belägen
|
200 m. utefter kvarnens utmål på
|
landena anses icke för-
|
122 km. från stats-
|
norra sidan af älfven.
|
svåra vattenkraftens
|
banan Luleå—Riks-
|
Vattenområdet: obestämbart till följd af
Tärändö-bifurkationen.
Lågvattenmängden: 27 sm.3
Hästkrafter: 1420.
Industriella medelvattenmängden:
49 sm.3
|
tillgodogörande.
|
gränsen samt invid
Pajala kyrkplats och
allmänna landsvägen.
|
Hästkrafter: 2577.
Sommarlågvattenmängden: 77 sm.3
Hästkrafter: 4050.
Angående sättet för vattenmängdernas
beräkning se konvolut I: 16.
Kengisfors.
37
I nummer: 16.
Fallets ] belägenhet: i Torne älf, nedan¬
för Lainio älfs inflöde.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 16 Pajala.
Afrinningskurvor: PL. C och Cl.
Vattenmängdspl.: PL. I, II, III, IV och VI.
Vattenståndsplanscher: N:ris 1 a, 3, 4 o. 7.
Konvolut: 1:16.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
*
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen inom område,
som vid afvittring och laga skifte
tilldelats Kengisfors’ by. Vid laga
skiftet, som är fastställdt den 17/j*
1886, har emellertid dels för Pajala
bys kvarnägare, dels för Kengis’
skattefiske, dels ock för allmänt
behof afsatts ett utmål å älfvens
norra strand om 8,60 kvadratref,
en upplagsplats ofvanför forsen jämte
väg om 11,55 kvadratref samt en
upplagsplats nedanför forsen om
23,05 kvadratref.
Det för allmänt behof afsätta
området skall stå under kronans
disposition och fria förfogande en¬
ligt Kungl. resolution den % 1881
uppå bruksägaren C. J. Sohlbergs
underdåniga besvär öfver Konungens
befallningshafvandes i Norrbottens
län den 3l/]2 1879 meddelade af-
vittringsutslag för Pajala moderför¬
samling, i hvad samma utslag rörer
frånkännande af bergsfrälsefrihet för
hemmanen n:ris 1 och 2 i Kengis¬
fors’ by med mera.
Vid forsen finnes en 1
Pajala byamän tillhörig
husbehofskvarn med
två par stenar, drifna af
ett vattenhjul och en
turbin med användande I
af 2 m. fallhöjd.
Under anläggning i
är äfven en cirkelsåg, j
drifven af ett bröst-
fallshjul.
Sågfallet är 2,36 m.
högt.
Vid Kengis’ bruk
lär nu endast finnas
en kvarn om två par
stenar, drifna af två
turbiner om 16 hkr.
hvardera.
Allmän flottled i Torne
älf ofvanför föreningen med
Muonio älf är beträffande
Kengis’ och Lappea forsar
anordnad genom Konungens
befallningshafvandes utslag
den
*7/n 1888.
38
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks samt ™ . t t jIlumrner: ’*•
Gellivara lappmarks. ^ [namn: Kalix älfs.
Socknar: Juckasjärvi och Gellivara.
I
|
2
|
3
|
«
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 8,9 m. på en längd af
1800 m.
Vattenområdet: 2267 km.2
Däraf sjöar: 60 km.2 (2,6
Lågvattenmängden: 4,5 sm.3 (2 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 401.
Industriella medelvattenmängden:
8,4 sm.3 (3,7 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 748.
Sommarlågvattenmängden: 36,3 sm.3
(16 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 3231.
Lågvattenmängden är ett ungefärligt
medelvärde mellan resultaten af vinter-
lågvattenmätningar i Kalix älf, verkställda
dels ofvanför järnvägen och dels omkring
20 km. nedanför densamma. Fördelad
på vattenområdet, utgjorde vattenmängden
på förstnämnda ställe (9/4 1900) 2,6 sl.
samt på det senare Q7/4 1900) 1,7 sl.
pr km.2
Industriella medel- och sommarlågvatten-
mängderna äro beräknade med ledning
af afrinningskurvan för Kalix älf vid
Kalixfors (järnvägen).
I synnerhet västra
stranden är hög och
utgöres till största
delen af en sandplatå,
uti hvilken framgår
en dalgång, som slutar
med en mosse.
På östra stranden,
som är högre än den
motsatta, träda berg¬
hällar i dagen här och
hvar, särskild! vid öfre
ändan af forsen.
Forsen har två af-
satser, skilda genom
ett 200 m. långt sel.
Forsen är belägen
2 5 km. från stats¬
banan Luleå—Riks¬
gränsen, 10 km. från
Ylipääsnjaska, 12 km.
från Mertainen och
12,5 km. från Svap-
pavaara gruffält.
39
Naustakoski.
f nummer: 1.
! belägenhet: i Kalix älf,
Fallets ! ofvanför sammanflödet Bilagor:
I med Kajtum älf, men
1 nedanför järnvägen.
Vattenområdeskartor: Bl. 10 Vittangi.
Afrinningskurvor: PL. Cl.
Vattenmängdsplanscher: PL. VI, VIII och VIII a.
j Vattenståndsplanscher: N:ris 5, 6 och 7.
1 Konvolut: II: 1.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Högra stranden tillhör kronopark, Ingen del af vatten- I vattendraget finnes all-'
i vänstra stranden tillhör öfverst till kraften är använd. j män flottled.
någon obetydlig del kronopark, men j
| har i öfrigt vid afvittringen tilldelats
j Svappavaara by.
Forsen är belägen ofvanför den
Igenom Kungl. brefvet den 18/4 1884
j för G-ellivara och den 2% 1890
| för Juckasjärvi socken fastställda så
| kallade odlingsgränsen.
Afvittringen af Svappavaara by j
är fastställd genom Konungens be-i
fallningshafvandes utslag den 30/]2!
1896.
Rätt till flottning är kronan för- j
behållen i alla vattendrag inom det |
afvittrade området.
4°
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Gellivara lappmarks.
Socken: Gellivara.
Flodsystemets
nummer: 11.
namn: Kalix älfs.
Fallhöjden: 5,6 in.
Vattenområdet: 1240 km.2
Däraf sjöar: 61,5 km.2 (4,9^).
Lågvattenmängden: 2,1 sm.3 (1,7 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 118.
Industriella medelvattenmängden:
4,3 sm.3 (3,5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 241.
Sommarlågvattenmängden: 18,6 sm.3
(ij sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1042.
Lågvatten- och sommarlågvattenmäng-
derna äro beräknade på grund af direkta
mätningar i motsvarande vattenstånd vid
järnvägen och vid Killingi by den 19/4
och ‘/jo 1900.
Industriella medelvattenmängden är be¬
räknad under antagande, att den pr km.2
af vattenområdet är lika med den vid
Kalix älf ofvanför sammanflödet.
Forsen börjar vid Afståndet till stats-
öfre ändan af en 260 banan Luleå—Riks- j
m. lång holme. gränsen är 28 km. j
Norra älfgrenen är samt till Ekströms- j
ungefär dubbelt så bred bergs malmfält 17
[ som den södra. Strän- km.
derna bestå af morän¬
vallar (rullstensåsar).
Södra stranden är
1 o m. hög, den norra
något lägre.
Fördelaktigt torde
vara, att forsen ligger
omedelbart nedanför
de stora, af höga fjäll¬
stränder omgifta Kaj-
tumsjöarna.
Approximativa krafttillgången.
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
Isolinka.
41
[ nummer: 2.
Fallets belägenhet: i Kajtum älf,
| ofvanför järnvägen.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 9 Kaalasluspa.
Afrinningskurvor: PL. Cl.
Vattenmängdsplanscher: PL. Villa och IX.
Vattenståndsplanscher: N:ris 5, 6 och 7.
Konvolut: 11:2.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
, jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen å öäfvittrad
|
Ingen del af vatten-
|
I vattendraget finnes all-
|
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan-
|
kraften är använd.
|
män flottled.
|
för den genom Kungl. brefvet den
18/4 1884 fastställda så kallade od-1
lingsgränsen inom Gellivara socken.
42
Fallets namn:
Län: Norrbottens. TT
t nummer: II.
Tingslag: Gellivara lappmarks. Flodsystemets ; u ..it
_ . i namn: ivaiix curs.
Socken: Gellivara.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
|
Fallhöjden: 2,3 m. på en längd af
190 m.
Vattenområdet: 1264 km.2
Däraf sjöar: 61,5 km.2 (4,9%).
Lågvattenmängden: 2,1 sm.3 (1,7 sl. pr
I km-2)
Hästkrafter: 48.
|
Älfven sammandra¬
ger sig 11 3 m. från
forshufvudet till 10 m.
bredd mellan höga
klippstränder samt gör
en tvär krökning.
|
Afståndet till stats¬
banan Luleå—Riks¬
gränsen är 24 km.
|
Industriella medelvattenmängden:
4,4 sm.3 (3,5 sl. pr km.2)
|
|
|
Hästkrafter: 101.
|
|
|
Sommarlågvattenmängden: 19,0 sm.3
(15 sl. pr km.2)
|
|
|
Hästkrafter: 437.
|
|
|
Lågvatten- och sommarlågvattenmäng-
derna äro beräknade på grund af direkta
mätningar i motsvarande vattenstånd vid
järnvägen och vid Killingi by den 19/4
och V10 1900.
Industriella medelvattenmängden är be.
räknad under antagande, att den pr km.2
af vattenområdet är lika med den i Kalix
älf ofvanför sammanflödet.
|
|
|
Pickulinka.
43
j nummer: 3.
Fallets ] belägenhet: i Kajtum älf, Bilagor:
ofvanför järnvägen.
Vattenområdeskartor: Bl. 9 Kaalasluspa.
Afrinningskurvor: PL. Cl.
Vattenmängdsplanscher: PL. Villa och IX.
Vattenståndsplanscher: N:ris 5, 6 och 7.
Konvolut: 11:3.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen å oafvittrad
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan-
|
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
|
I vattendraget finnes all- j
män flottled.
|
för den genom Kungl. brefvet den
18/4 1884 fastställda så kallade od-
lingsgränsen inom Gellivara socken.
44
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Gellivara lappmarks.
Socken: Gellivara.
Flodsystemets
nummer: II.
namn: Kalix älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
|
Fallhöjden: 6,5 m. på en längd af
225 m.
Vattenområdet: 2447 km.2
Däraf sjöar: 70,5 km.2 (2,9 %).
Lågvattenmängden: 4,2 sm.3 (1,7 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 273.
|
Omgifven af höga,
klippiga stränder sy¬
nes denna fors vara
synnerligen-lätt att be¬
bygga.
Damm torde böra
läggas 110 m. från
forshufvudet.
|
Afståndet till stats¬
banan Luleå—Riks¬
gränsen är 9 km.
|
Industriella medelvattenmängden:
8,6 sm.3 (3,5 sl. pr km.2)
|
|
|
Hästkrafter: 559.
|
|
|
Sommarlågvattenmängden: 35,7 sm.3
(14,6 sl. pr km.2)
|
|
|
Hästkrafter: 2321.
|
|
|
Lågvatten- och sommarlågvattenmäng-
derna äro beräknade på grund af direkta
mätningar i motsvarande vattenstånd vid
järnvägen och vid Killingi by den 19/« och
V10 1900-
Industriella medelvattenmängden är be¬
räknad under antagande, att den pr km.2
af vattenområdet är lika med den i Kalix
älf ofvanför sammanflödet.
|
|
|
45
Killingilinka.
[ nummer: 4.
Fallets belägenhet: i Kajtum älf,
| nedanför järnvägen.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen ofvanför den
|
Ingen del af vatten-
|
I vattendraget finnes all-
|
genom Kungl. brefvet den 18/4 1884
|
kraften är använd.
|
män flottled.
|
fastställda så kallade odlingsgränsen
| inom Gellivara socken, men inom
område, som vid afvittringen blifvit
tilldeladt Killingi by.
Afvittringen af Killingi by är fast¬
ställd den 31/io 1887.
Kronan är förbehållen rätt till
; flottning i alla vattendrag samt till
större strömfall inom det afvittrade
området.
Bilagor:
t Vattenområdeskartor: Bl. 9 Kaalasluspa.
Afrinningskurvor: PL. Cl.
Vattenmängdsplanscher: PL. VIII a och IX.
Vattenståndsplanscher: N:ris 5, 6 och 7.
Konvolut: II: 4.
46
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag. Gellivara lappmarks. Flodsystemets { ’ !
Socken: Gellivara. | namn: Kalix älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 2,7 in. på en längd af
|
De lokala förhål-
|
Afståndet till stats-
|
125 m.
|
landena anses icke för-
|
banan Luleå—Riks-
|
Vattenområdet: 2507 km.2
Däraf sjöar: 70,5 km.2 (2,8^).
|
svåra vattenkraftens
tillgodogörande.
|
gränsen är ro km.
|
Lågvattenmängden: 4,3 sm.3 (1,7 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 116.
Industriella medelvattenmängden:
8,8 sm.3 (3,5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 238.
Sommarlågvattenmängden: 36,6 sm.3
(14,6 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 988.
Lågvatten- och sommarlågvattenmäng-
derna äro beräknade på grund af direkta
mätningar i motsvarande vattenstånd vid
järnvägen och vid Killingi by den 1#/4 och
V10 1900.
Industriella medelvattenmängden är be¬
räknad under antagande, att den pr km.2
af vattenområdet är lika med den i Kalix
älf ofvanför sammanflödet.
Kursonsokoski.
47
Fallets
nummer: 5.
belägenhet: i Kajtum älf,
omkring 1 km. nedanför
Killingilinka.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 9 Kaalasluspa.
Afrinningskurvor: PL. Cl.
Vattenmängdsplanscher: PL. Vill a och IX.
Vattenståndsplanscher: N:ris 5, 6 och 7.
Konvolut: 11:5.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen ofvanför den
|
Ingen del af vatten-
|
I vattendraget finnes all-
|
genom Kungl. brefvet den 18/4
|
kraften är använd.
|
män flottled.
|
1884 fastställda så kallade odlings-
gränsen inom Gellivara socken, men
inom område, som vid afvittringen
blifvit tilldeladt Killingi by.
Afvittringen af Killingi by är fast¬
ställd den 31 ho 1887.
Kronan är förbehållen rätt till
flottning i alla vattendrag samt till
större strömfall inom det afvittrade
området.
!
48
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Gellivara lappmarks.
Socken: Gellivara.
Flodsystemets
j nummer: II.
\ namn: Kalix älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, , som möjligen kunna
anses underlätta eller , för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
' " • .....
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 4,3 m. på en längd af 300 m.
|
De lokala förhål-
|
Afståndet till stats-
|
Vattenområdet: 2507 km.2
|
landena anses icke för-
|
banan Luleå—Riks-
|
svåra vattenkraftens
|
gränsen är 11 km.
. 1
|
Däraf sjöar: 70,5 km.2 (2,8 %}.
Lågvattenmängden: 4,3 sm.3 (1,7 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 185.
Industriella medelvattenmängden:
8,8 sm.3 (3,5 sl. pr km.2)
|
tillgodogörande.
|
Hästkrafter: 378.
Sommarlåg vattenmängden: 36,6 sm.3
(14,6 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1574.
Lågvatten- och sommarlågvattenmäng-
|
|
|
derna äro beräknade på grund af direkta
mätningar i motsvarande vattenstånd vid
järnvägen och vid Killingi by den 19/4
och V10 1900.
Industriella medelvattenmängden är be¬
räknad under antagande, att den pr km.2
af vattenområdet är lika med den i Kalix
älf ofvanför sammanflödet.
|
|
|
Kursonaloskoski.
j nummer: 6.
Fallets J belägenhet: i Kajtum älf, nedan¬
för Kursonsokoski.
Bilagor:
49
Vattenområdeskartor: Bl. 9 Kaalasluspa.
Afrinningskurvor: PL. Cl.
Vattenmängdsplanscher: PL. Villa och IX.
Vattenståndsplanscher: N:ris 5, 6 och 7.
|
Konvolut.:
|
II: 6.
|
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen ofvanför den
genom Kungl. brefvet den 18/4
1884 fastställda så kallade odlings-
■ gränsen inom Gellivara socken, men
|
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
|
I vattendraget finnes all¬
män flottled.
|
inom område, som vid afvittringen
blifvit tilldeladt Killingi by.
Afvittringen af Killingi by är fast¬
ställd den 31/io 1887.
Kronan är förbehållen rätt till
flottning i alla vattendrag samt till
större strömfall inom det afvittrade
i området.
4
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Gellivara lappmarks.
Socken: Gellivara.
Flodsystemets
f nummer: II.
Inamn: Kalix älfs.
I
|
2 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 4,3 m. på en längd af
385 m.
Vattenområdet: 2507 km.2
Däraf sjöar: 70,5 km.2 (2,8 %}.
Lågvattenmängden: 4,3 sm.3 (1,7 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 185.
Industriella medelvattenmängden:
8,8 sm.3 (3,5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 378.
Sommarlågvattenmängden: 36,6 sm.3
(14,6 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1574.
Lågvatten- och sommarlågvattenmäng-
derna äro beräknade på grund af direkta
mätningar i motsvarande vattenstånd vid
järnvägen och vid Killingi by den 19/4
och hjo 1900.
Industriella medelvattenmängden, är be¬
räknad under antagande, att den pr km.2
af vattenområdet är lika med den i Kalix
älf ofvanför sammanflödet.
De lokala förhållan¬
dena anses icke för¬
svåra vattenkraftens
tillgodogörande.
Afståndet till stats¬
banan Luleå—Riks¬
gränsen är 12 km.
samt 12 km. till Sal-
mivaara järnmalmfält.
5i
Vigerämenkoski.
Vattenområdeskartor: Bl. 9 Kaalasluspa.
Afrinningskurvor: PL. Cl.
Vattenmängdsplanscher: PL. VIII a och IX.
Vattenståndsplanscher: N:ris 5, 6 och 7.
Konvolut: 11:7.
Fallets
nummer: 7.
belägenhet: i Kajtum älf,
400 m. nedanför Kur-
sonaloskoski.
Bilagor:
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen ofvanför den
genom Kungl. brefvet den 18/.,
1884 fastställda så kallade odlings-
gränsen inom Gellivara socken, men
inom område, som vid afvittringen
blifvit tilldeladt Killingi by.
Afvittringen af Killingi by är
fastställd den 31/10 1887.
Kronan är förbehållen rätt till
flottning i alla vattendrag samt till
större strömfall inom det afvittrade
området.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
|
I vattendraget finnes all¬
män flottled.
|
52
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Gellivara och Juckas-
järvi lappmarkers.
Socknar: Gellivara och Juckasjärvi.
Flodsystemets
nummer: II.
namn: Kalix älfs.
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
i
|
Fallhöjden: 8,1 m. på en längd af
|
Älfven delas vid
|
Forsens nedre del
|
2100 m.
Vattenområdet: 5700 km.2
Däraf sjöar: 158,5 km.2 (2,8 %}.
Lågvattenmängden: 10,3 sm.3 (1,8 sl.
|
forshufvudet aftvänne
bergiga holmar. Hela
norra stranden af for¬
sen är bergig, men
vid öfre delen af for-
|
är belägen 3 km.
från Lappeasuando
färjställe och lands¬
vägen där samt 19
km. från Svappavaara
|
pr km.s)
Hästkrafter: 834.
Industriella medelvattenmängden:
20,0 sm.3 (3,5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1620.
Sommarlågvattenmängden: 85,5 sm.3
|
sen är dock lågland,
och är det först vid
nedre delen eller
1600 å 1700 ni.
från forshufvudet, som
högre land å ömse
sidor vidtager.
|
gruffält. Afståndet till
statsbanan Luleå —
Riksgränsen är 44
km.
|
(15 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 6926.
Lågvattenmängden är uppmätt den u/4
1900.
Ofriga vattenmängder äro beräknade
med ledning af afrinningskurvan för Kalix
älf vid Tärändö.
Piilikurkio.
53
l Vattenområdeskartor: Bl. 15 Gellivara.
| Afrinningskurvor: PL. Cl.
Bilagor: ( Vattenmängdsplanscher: PL. VI, VII och VIII.
Vattenståndsplanscher: N:ris 5, 6 och 7.
Konvolut: 11:8.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand*
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Båda stränderna tillhöra krono-
|
Ingen del af vatten-
|
I vattendraget finnes all-
|
parker.
|
kraften är använd.
|
män flottled.
|
Fallets
(nummer: 8.
belägenhet: i Kalix älf,
nedanför Kajtum älfs
inflöde.
54
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Juckasjärvi lappmarks.
Socken: Juckasjärvi.
Flodsystemets
( nummer: II.
I namn: Kalix älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 16,7 m. på en längd af
1255 m.
Vattenområdet: 6157 km.2
Däraf sjöar: 167 km.2 (2,7^).
Lågvattenmängden 11,1 sm.3 (1,8 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 1854.
Industriella medelvattenmängden: 21,5
sm.3 (3,5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 3591.
Sommarlågvattenmängden: 92,4 sm.3
(15 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1 5 4 3 1.
Lågvattenmängden är uppmätt den %
1900 vid Katkoniemi, 16 km. ofvanför
Parakakurkio.
Öfriga vattenmängder äro beräknade
med ledning af afrinningskurvan för Kalix
älf vid Tärändö.
300 m. från fors-
hufvudet är ett nästan
lodrätt stup af om¬
kring 5 m. höjd öfver
berghällar.
Stränderna och en
i forsen befintlig holme
bestå af moräner.
Forsen ligger på ett
afstånd af 8 km. från
landsvägen mellan Ju-
nosuando och Vittangi
och 11 km. från Mas-
ugnsbyns järnmalm-
fält.
Afståndet till stats¬
banan Luleå—Riks¬
gränsen vid Gellivara
är 60 km.
Parakakurkio.
Fallets
nummer: 9.
belägenhet: i Kalix älf,
nedanför Kajtum älfs in¬
flöde.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 15 Gellivara.
Afrinningskurvor: PL. Cl.
Vattenmängdsplanscher: PL. VI, VII och Vill.
Vattenståndsplanscher: N:ris 5, 6 och 7.
Konvolut: 11:9.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet, finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen å mark, som
|
Ingen del af vatten-
|
I vattendraget finnes all-
|
vid afvittringen tilldelats enskilda
hemman eller byar, men å ömse
sidor om forsen äro för kronans
räkning afsätta utmål jämte en upp¬
lagsplats, omfattande tillsammans en
areal af 127,2 hektar, hvari likväl
medräknats såväl den inom rågången
belägna delen af älfven som ock
en i älfven belägen holme.
|
kraften är tagen i
anspråk.
|
män flottled.
|
56
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Kopilombolo.
Socken: Pajala och Tärändö kapell.
Flodsystemets
I nummer: II.
| namn: Kalix älfs.
1 1 1 2 1 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 21,9 m. på en längd af
2100 m.
Vattenområdet: 6354 km.2
Däraf sjöar: 175 km.2 (2,7^).
Lågvattenmängden: 11,4 sm.3 (1,8 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 2497.
Industriella medelvattenmängden:
22,2 sm.3 (3,5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 4862.
Sommarlågvattenmängden: 95 sm.3 (15
sl. pr km.2)
Hästkrafter: 20805.
Lågvattenmängden är uppmätt den ®/4
1900 vid Katkoniemi, 16 km. ofvanför
Parakakurkio.
Ofriga vattenmängder äro beräknade
med ledning af afrinningskurvan för Kalix
älf vid Tärändö.
Forsen löper till
hela sin längd mellan
berg samt bildar på
en sträcka af 800 m.
fall på fall. Älfven
sammandrager sig mel¬
lan de branta berg¬
väggarna stundom till
en bredd af endast
100 m.
Bergväggarnas höjd
öfver vattenytan till¬
tager mot nedre delen
af forsen, där de äro
8 å 10 m.
Bergarten är lätt-
vittrad gneis.
Afståndet från stats¬
banan Luleå—Riks¬
gränsen är 63 km.,
från landsvägen vid Ju-
nosuando —Masungs-
by 13 km. samt från
Kursuvaara slipstens¬
brott 6 km.
57
Pahakurkio.
Fallets
nummer: 10.
belägenhet: i Kalix
älf, 30 km. ofvanför
Tärändö.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 16 Päjala.
Afrinningskurvor: PL. Cl.
Vattenmängdsplanscher: PL. VI, VII och Vill.
Vattenståndsplanscher: N:ris 5, 6 och 7.
Konvolut: II: 10.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
«
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är helt och hållet belägen
|
Ingen del af vatten-
|
I vattendraget finnes all-
|
på kronopark.
|
kraften är använd.
|
män flottled.
|
i
58
Fallets namn:
Län; Norrbottens.
Tingslag: Korpilombolo.
Socken: Pajala (Tärändö kapell).
( nummer: II.
Flodsystemets j namn ; Kalix älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
|
Fallhöjden: 6,8 m. på en längd af 1600 m.
Vattenområdet: 6413 km.2
Däraf sjöar: 175 km.2 (2,7^).
Lågvattenmängden: n,5 sm.3 (1,8 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 782.
Industriella medelvattenmängden:
22,4 sm.3 (3,5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1523.
|
De lokala förhållan¬
dena äro gynnsamma
för dammbyggnad och
vattenkraftens tillgodo¬
görande.
s Stränderna hafva 3
å 4 m. höjd öfver
vattenytan vid som-
marmedelvatten.
Norra stranden är
lägre än den södra.
|
Till allmänna lands¬
vägen i närheten af
Lovicka invid Torne
älf är afståndet 16
km., till Tärändö 22
km. samt till stats¬
banan Luleå—Riks¬
gränsen (Gellivara)
69 km.
|
Sommarlågvattenmängden: 96,2 sm.3 (i 5
sl. pr km.2)
Hästkrafter: 6542.
Lågvattenmängden är uppmätt den 6 4
1900 vid Katkoniemi, 16 km. ofvanför
Parakakurkio.
Öfriga vattenmängder äro beräknade
med ledning af afrinningskurvan för Kalix
älf vid Tärändö.
Tiangikoski.
59
| nummer: 11.
Fallets ’ belägenhet: i Kalix älf, 22 Bilagor:.
| km. ofvanför Tärändö.
Vattenområdeskartor: Bl. 16 Pajala.
Afrinningskurvor: PL. Cl.
Vattenmängdsplanscher: PL. VI, VII och Vill
Vattenståndsplanscher: N:ris 5, 6 och 7.
Konvolut: II: 11.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende-
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är helt och hållet be-
|
Ingen del af vatten-
|
Vid den från söder in-
|
lägen på kronopark.
|
kraften är använd.
|
kommande Tiangijoki äro j
|
tvänne mindre kvarnar med
ett par stenar i hvarje.
I vattendraget finnes all¬
män flottled.
6o
Fallets namn:
Lan: Norrbottens.
—. . . i nummer: II.
tingslag: Korpilombolo. Flodsystemets l .. ...
0 J (namn: Kalix alfs.
Socken: Pajala och Tärändö kapell.
I
|
2
|
3
|
1
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. ra.
|
1
Fallhöjden: 4,5 m.
Vattenområdet: 6481 km.2
: Däraf sjöar: 175 km.2 (2,7^).
|
Stränderna, saknan¬
de alla synliga berg¬
hällar, äro låga och
tillåta ingen uppdäm-
|
Till allmänna lands¬
vägen vid Lovicka
invid Torne älf är af-
ståndet 14 km., till
|
Lågvattenmängden: 11,7 sm.3 (1,8 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 527.
Industriella medelvattenmängden:
|
ning.
|
Tärändö by samma
afstånd och till stats¬
banan Luleå—Riks-'
gränsen 74 km.
|
22,7 sm.3 (3,5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1022.
Sommarlågvattenmängden: 97,2 sm.3
(15 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 4374.
Lågvattenmängden är uppmätt den 6/4
1900 vid Katkoniemi, 16 km. ofvanför
Parakakurkio.
Öfriga vattenmängder äro beräknade
med ledning af afrinningskurvan för Kalix
älf vid Tärändö.
6r
Tievakoski.
Vattenområdeskartor: Bl. 16 Pajala.
(nummer: 12. Afrinningskurvor: PL. Cl.
Fallets ’ belägenhet: i Kalix älf, 14 Bilagor: Vattenmängdsplanscher: PL. VI, VII och VIIL
| km. ofvanför Tärändö. Vattenståndsplanscher: N:ris 5, 6 och 7.
I Konvolut: II: 12.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Endast öfre delen af forsen är
|
Ingen del af vatten-
|
I vattendraget finnes all-
|
belägen på kronopark, nedre delen
ligger på Tärändö bys ägor.
|
kraften är använd.
|
män flottled.
|
62
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Korpilombolo.
Socknar: Pajala (Tärändö kapell)
och Korpilombolo.
Flodsystemets * mimrner-
\ namn: Kalix älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. rn.
|
Fallhöjden: 20,2 m. på en längd af
3160 in.
Vattenområdet: obestämbart till följd af
Tärändö-bifurkationen.
Lågvattenmängden: 25,8 sm.3
Hästkrafter: 5212.
Industriella medelvattenmängden:
42 sm.3
Hästkrafter: 8484.
Sommarlågvattenmängden: 138 sm.3
Hästkrafter: 27876.
Vattenmängderna äro beräknade med
ledning af afrinningskurvan för Kalix älf
nedanför Tärändö älfs inflöde (vid Nivå).
Området mellan Nivå och Mestoslinka
är omkring 260 km.2, från hvilket af-
rinningen antages vara
vid lågvatten: 2 sb pr km.2
vid industriellt medelvatten: 4 sb pr
km.2 samt
vid sommarlågvatten: 15 sb pr km.2
Af forsens längdi Forsens nedre del,
belöper sig 1300 m.| Mestoslinka, är belä-
på öfre delen, Pär-! gen 79 km. från stats-
kämäkoski, inom Pa-: banan Luleå—Riks-
jala socken (Tärändö gränsen, 12 km. från
kapell) samt 1860' allmänna landsvägen
på (Linkakoski och)j vid Nuoksujärvi, 6
Mestoslinka inom Kor-j km. ofvanför Narkens
pilombolo. ! by samt 22 km. från
Stränderna bestå af Korpilombolo.
höga, plana rullstens-
fält och i strömmen
finnas flera bergiga
holmar.
Vid forsens fot delas J
strömfåran i tre grenar
af höga, fasta berg¬
hällar, liknande bro¬
pelare.
63
Pärkämäkoski och Mestoslinka.
Fallets
nummer: 13.
belägenhet: i Kalix älf, nedan¬
för Tärändö älfs inflöde samt
vid Korpilombolo kapellgräns.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 23 Korpilombolo.
Afrinningskurvor: PL. Cl.
Vattenmängdsplanscher: PL. V.
Vattenståndsplanscher: N:o 7.
Konvolut: II: 13.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och' andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Hela denna forssträcka är belägen
|
Ingen del af vatten-
|
!
I vattendraget finnes all-
|
å kronopark, med undantag af öfverstå
|
kraften är använd.
|
män flottled.
|
delen af högra stranden, som tillhör
hemmanet n:o 12 N i Kajnulas-
järvi.
Fallets nämnt
Län: Norrbottens.
Tingslag: Gellivara lappmarks.
Socken: Gellivara.
Flodsystemets { nUmmer: IL
1 namn: Kalix älfs.
I
|
2 1 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan- 1 £fständ fr,ån Lärmaste
den, som möjligen kunna järnväg ellef* järnvägs-
anses underlätta eller för- i ‘an^sväg eller annan
svåra vattenkraftens till- ar ec' stad’ by, sågverk,
godogörande. kvarn’ grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 6 m. för båda forsarna.
Vattenområdet: 594 km.2
Däraf sjöar: 7 km.2 (1,2 %).
Lågvattenmängden: 1,45- sm.3 (2,44 sb
pr km.2)
Hästkrafter: 87.
Industriella medelvattenmängden: 2,5 ä
3,0 sm.3 (4,3 ä 5,1 sb pr km.2)
Hästkrafter: 150 ä 180.
Sommarlåg vattenmängden:
6 sm.3 (10,1 sb pr km.2)
Hästkrafter: 360.
De lokala förhål¬
landena medgifva for¬
sarnas sammanförande
till ett fall, i det att
älfvens södra strand
är begränsad af en
hög ås samt den norra
stranden på ett afstånd
från älfven af omkring
300 m. erbjuder till¬
räcklig höjd för vatt¬
nets uppdämning till
vinnande af 6 m. fall¬
höjd.
Afståndet till Ko¬
skulls kulle omkring
5 km., till Gellivara
kyrkby omkring 1 o
km.
Lågvattenmängden uppmättes den 29/3
1900 vid Gellivara till 1,45 sm.3 = 2,4 sb
pr km.2, den 2/8 1900 vid samma ställe
till 7,4 sm.3 12,6 sb pr km.2 samt
den 24/8 1901 vid Haiekonkoski till
11,2 sm.3 endast 5,1 sb pr km.2
65
Saarikoski och Saukokoski.
I Vattenområdeskartor: Bl. 15 Gellivara.
Fallets ! nummer • Bilagor: J Vattenmängdsplanscher: PL. III.
1 belägenhet: i Lina älf. (Konvolut: II: 14.
4 5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Båda forsarna äro belägna på
kronopark, men å ömse sidor om
älfven finnas så kallade ströängar,
hvilka vid afvittringen tilldelats Gelli¬
vara kyrkby med rätt att få bruka
dem tills vidare och intill dess kronan
j behöfver dem, då de kunna åter¬
tagas och mot andra ströängar ut¬
bytas.
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
Allmän farled förekom¬
mer icke, men, enär älfven
ofvanför forsarna ligger vid
kronans timmerbärande
mark, utgör älfven däremot
en viktig flottled för kronans
därvarande skogstillgångar.
I anledning af nådig re¬
miss å Bergverksaktiebola-
get Frejas underdåniga an¬
sökan om köp af forsarna
har kommittén afgifvit sär¬
skilt underdånigt utlåtande
den ,9/n 1900.
5
66
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Öfver Kalix.
Socken: Öfver Kalix.
Flodsystemets
nummer: II.
namn: Kalix älfs.
I 2 1 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 13,4 m. på en längd af
800 m.
Vattenområdet: 2187 km.2
Däraf sjöar: 31 km.2 (1,4$).
Lågvattenmängden: 5,5 sm.3 (2,5 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 737.
Industriella medelvattenmängden: å
11,3 sm.3 (4,4 ä 5,2 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1273 å 1514.
Sommarlågvattenmängden: 21,7 sm.3
(9,9 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 2908.
Vattenmängderna äro beräknade med
antagande af ungefär samma vattenmäng¬
der pr km.2 af vattenområdet som för
Saarikoski och Saukokoski.
Lågvattenmängden uppmättes den 29/s
1900 vid Gellivara till 1,45 sm.3 = 2,4
sl. pr km.2, den */8 1900 vid samma
ställe till 7,4 sm.3 = 12,6 sl. pr km.2
samt den 24 8 1901 vid Haiekonkoski till
11,2 sm.3 = endast 5,1 sl. pr km.2
Forsen öfvergår
omedelbart i Lina¬
fallet eller Linalinka.
Brantaste stupet är
strax vid forshufvudet
och är forsen där sma¬
last. Till följd af att
stränderna på norra
sidan icke äro till¬
räckligt höga, för att
hela forsen skall kunna
uppdämmas, kan den
icke sammanbyggas
med Linalinka.
Forsen är belägen
5 3 km. från stats¬
banan Luleå—Riks¬
gränsen, 3 3 km. från
allmänna landsvägen j
längs Kalixälfvens östra j
strand, 70 km. från
Nautanens koppar- j
malmfält och 75 km. |
från Gellivara järn¬
malmfält.
67
Haiekonkoski.
(nummer: 15.
Fallets
flöde i Ängesån, en bi¬
flod till Kalix älf.
belägenhet: i Lina älf,
strax ofvanför älfvens in-
I Vattenområdeskartor: Bl. 23 Korpilombolo.
Bilagor: J Vattenmängdsplanscher: PL. III.
| Konvolut: II: 15.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten *äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen å kronopark.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
|
I vattendraget finnes all¬
män flottled.
|
■
68
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Öfver Kalix.
Socken: Öfver Kalix.
Flodsystemets
nummer: II.
namn: Kalix älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 17,6 m.
|
Fallet omgifves af
|
Till allmänna lands-
|
Vattenområdet: 2187 km.2
Däraf sjöar: 31 km.2 (1,4#).
|
bergiga stränder.
|
vägen längs Kalix-
älfvens östra strand
är afståndet 3 3 km.,
|
Lågvattenmängden: 5>5 sm.3 (2,5 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 968.
|
|
till statsbanan Luleå—
Riksgränsen 53 km.,
till Nautanens koppar¬
malmfält 70 km. och
|
Industriella medelvattenmängden: 9,5 ä
|
|
till Gellivara järn-
|
11,3 sm.3 (4,4 å 5,2 sl. pr km.2)
|
|
malmfält 7 5 km.
|
Hästkrafter: 1672 å 1989.
Sommarlågvattenmängden: 21,7 sm.3
(9,9 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 3819.
Vattenmängderna äro beräknade med
antagande af ungefär samma vattenmäng¬
der pr km.2 af vattenområdet som för
Saarikoski och Saukokoski.
Lågvattenmängden uppmättes den 29/A
1900 vid Gellivara till 1,45 sm.3 = 2,4 sl.
pr km.2, den % 1900 vid samma ställe
till 7,4 sm.3 = 12,6 sl. pr km.2 samt den
24/8 1901 vid Haiekonkoski till 11,2 sm.3
= endast 5,1 sl. pr km.2
69
Linalinka.
(nummer: 16. I Vattenområdeskartor: Bl. 23 Korpilombolo.
Fallets ' be'ägenlle,;: * L'na v'd Bilagor: | Vattenmängdsplanscher: PL. III.
j dess inflöde i Ängesån, | Konvolut: II: 16.
| en biflod till Kalix älf.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget å kronopark.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
|
I vattendraget finnes all-:
män flottled.
Enligt uppgift skulle en-
|
! skild person af Konungens
befallningshafvande erhållit
| rätt till anläggning af såg-
| verk vid ifrågavarande fall.
70
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Råneå.
Socken: Råneå.
Flodsystemets
nummer: III.
namn: Råne älfs.
I
|
2
|
3
|
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs-
|
Approximativa krafttillgången.
|
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
|
Fallhöjden: 7,3 m. på en längd af 500 m.
|
Alfven sammandra-
|
Forsen börjar 100
|
Vattenområdet: 2026 km.2
|
ger sig 400 å 450
m. från forshufvudet
|
m. nedanför Bränn¬
bergs by.
|
Däraf sjöar: 10,5 km. (0,9%).
|
till 20 m. bredd mellan
|
Afståndet till stats-
|
Lågvattenmängden: 4,9 sm.3 (2,4 sl. pr
|
branta bergväggar samt
|
banan Luleå—Riks-
|
km.2)
|
bildar ett stup. De
|
gränsen är 12 km.,
|
Hästkrafter: 358.
Exceptionella lågvattenmängden: 3,9sm.3
(1,9 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 285.
|
5 å 6 m. höga strän¬
derna äro plana.
|
till statsbanan Boden
—Ytter-Morjärv 28
km. samt till allmänna
landsvägen vid
Ofverstbyn 1 6,5 km.
|
Industriella medelvattenmängden: 6,6
sm.3 (3,3 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 482.
Sommarlågvattenmängden : 6,8 sm.3 (3,3!
sl. pr km.2)
Hästkrafter: 496.
Vattenmängderna äro beräknade med
ledning af afrinningskurvan för Råne älf
vid Niemifors.
Den vid Niemifors den 2% 1901
uppmätta vattenmängden — 7,3 sm.3!
|(i>9 sl. pr km.2) torde få anses vara
exceptionellt låg.
7i
Brännbergsfallet
j nummer: 1.
Fallets belägenhet: i Råne älf, 30
l km. ofvanför Niemifors.
eller Hällforsen.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 29 Harads.
Afrinningskurvor: PL. C.
Vattenmängdsplanscher: PL. X.
Vattenståndsplanscher: N:ris 8 a och 8 b.
Konvolut: III: 1.
4
6
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
Vänstra stranden tillhör krono¬
park, högra stranden Brännbergs by.
Karta öfver krononybyggena Lillå-
holm, en del af Aspliden samt
Kesasland, Klingersel och Bränn¬
berget jämte öfverloppsmark, upp¬
rättad åren 1836, 1845 och 1847
af C. F. Bergner, är fastställd en¬
ligt Konungens befallningshafvandes
utslag den 15/i 1859 och den 3 Vi 2
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
Anmärkningar.
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
I Råne älf finnes allmän
flottled enligt Konungens
befallningshafvandes utslag
den 377 1895 och den
19/b I9°°-
1863.
72
Fallets namn
Län: Norrbottens.
Tingslag: Gellivara lappmarks. Flodsystemets {nummer: IIL
Socken: Gellivara. I namn: Råne älfs.
1 ‘1 ......j
1 1 2 1 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 34,6 på en längd af 1700 m.
Vattenområdet: 190 km.2
Lågvattenmängden: 0,4 sm.3 (2,0 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 138.
Industriella medelvattenmängden: 0,6
sm.3 (3,2 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 208.
Sommarlågvattenmängden: 0,6 sm.3 (3,2
sl. pr km.2)
Hästkrafter: 208.
Lågvattenmängden torde på grund af
områdets brist på sjöar samt dess ringa
storlek böra sättas lägre pr km.2 af om¬
rådet än för Råne älf vid Nattavaara.
Ofriga vattenmängder äro beräknade
med ledning af afrinningskurvan för Råne
älf vid Niemifors.
De lokala förhållan¬
dena anses icke för¬
svåra vattenkraftens
tillgodogörande.
Forsen är belägen
31 km. från stats¬
banan Luleå—Riks¬
gränsen, 48 km. från
statsbanan Boden—
Ytter-Morjärv samt 2 8
km. från allmänna
landsvägen Öfver-Ka-
lix—Gellivara.
73
Lombergsfallet.
| Vattenområdeskartor: Bl. 29 Harads.
r nummer: 2. Afrinningskurvor: PL. C.
Fallets belägenhet: iLivasälfven, ofvan- Bilagor: Vattenmängdsplanscher: PL. Xoch XVII.
| för Peivitjockos inflöde. Vattenståndsplanscher: N:ris 8 a och 8 b.
Konvolut: III: 2.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen å område, som
|
Ingen del af vatten-
|
I Livasälfven finnes all-
|
vid afvittringen blifvit afsatt till all-
|
kraften är tagen i an-
|
män flottled enligt Konun-
|
männing för Gellivara socken.
Kronan är förbehållen rätt till
flottning i alla vattendrag äfvensom
till större strömfall inom det af-
vittrade området.
Afvittringen af Gellivara socken¬
allmänning är fastställd genom Ko¬
nungens befallningshafvandes utslag
den 31 l0 1887 och den 7/6 1892.
|
språk.
|
gens befallningshafvandes
utslag den 27/j 1895.
|
74
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks (Kvickjocks
kapell).
Flodsystemets
(
1
nummer: IV.
namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 14,3 m. på en längd af
200 m.
Vattenområdet: 388 km.2
Däraf sjöar: I2 km.2 (3,1 %').
Lågvattenmängden: 0,71 sm.3 (1,83 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 102.
Industriella medelvattenmängden:
1,42 sm.3 (3,66 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 203.
Sommarlågvattenmängden: 7^ sm.3 (1 8,3
sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1015.
|
Forsen är vid och
ofvanför forshufvudet
omgifven af låga strän
der.
|
'
Forsen är belägen
omkring 2 km. ofvan¬
för Melädnoflodens in¬
lopp i fjällsjön Viri-
juare och nära intill
en föreslagen järnväg
från Ruotevare järn¬
malmberg till Sör-
folden i Norge samt
respektive 19, 21 och
24 km. från silfver-
malmfvndigheterna
Alkavare, Nilagruf-
van och Silpavare.
|
Högvattenmängden: 43 Sm.3 (no sl. pr
km.2)
|
|
|
Vattenmängderna äro beräknade efter
jämförelse med dem i Kamajoek vid Kvick-
jock, i Pite älf ofvanför Tjeggelvas med
|
|
|
flera liknande vattendrag.
Öfre Melädnofallet.
75
I nummer: 1.
Fallets j belägenhet: i Virijau- Bilagor:
| res tillflöde Melädno.
Vättenområdeskartor: Bl. 12 Sulitälma.
Afrinningskurvor: PL. CII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XVI a, XVI d och XXIV.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11,
Konvolut: IV: 1.
4
|
5'
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen å oafvittrad
|
Ingen del af vatten-
|
I anledning af nådig re-
|
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan-
|
kraften är tagen i an-
|
miss å framlidne öfversten
|
för den genom Kungl. brefvet den
23/9 18 8 6 fastställda så kallade od-
lingsgränsen inom Jockmocks socken.
1
|
språk.
|
C. O. Bergmans under¬
dåniga ansökan att för till-
ämnad grufdrift vid Ruote-
vare-Vallatsj järnmalmberg
få arrendera vissa i trakten
befintliga, kronan tillhöriga ■
vattenfall har kommittén
den 22u 1902 afgifvit sär¬
skilt underdånigt utlåtande,
hvari ifrågavarande fors upp¬
tagits såsom för ändamålet
lämplig.
|
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks. (nummer: IV.
Socken: Jockmocks (Kvickjocks Flodsystemets |narnn; Lule älfs.
kapell).
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: omkring 10 m.
Vattenområdet: 408 km.2
Däraf sjöar: 14 km.2 (3,4^).
Lågvattenmängden: 0,75 sm.3 (1,83 sl.
pr km.s)
Hästkrafter: 77.
Industriella medelvattenmängden:
|
Stränderna bestå af
lösa. bergarter.
|
Fallet är beläget
vid Melädnoflodens ut¬
lopp i fjällsjön Viri-
jaure och nära intill
en föreslagen järnväg
från Ruotevare järn¬
malmberg till Sörfol-
den i Norge.
|
1,49 sm.3 (3,66 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 149.
Sommarlågvattenmängden:
7,47 sm.3 (18,3 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 747.
Högvattenmängden: 45 Sm.3 (no sl.
j pr km.2)
Vattenmängderna äro beräknade efter
jämförelse med dem i Kamajock, i Pite
älf ofvanför Tjeggelvas med flera liknande
t vattendrag.
77
Nedre Melädnofallet.
j nummer: 2.
Fallets J belägenhet: i Virijau-
I res tillflöde Melädno.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 12 Sulitälma.
Afrinningskurvor: PL. Öl.
Vattenmängdsplanscher: PL. XVI a, XVI d och XXIV.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11.
Konvolut: IV: 1.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget å oafvittrad mark,' Ingen del af vatten-
renbetesland eller fjäll, ofvanför den kraften är tagen i an-
genom Kungl. brefvet den 23/9 1886 språk,
fastställda så kallade odlingsgränsen
inom Jockmocks socken.
I anledning af nådig re¬
miss å framlidne öfversten
C. O. Bergmans under-;
dåniga ansökan att för till-
ämnad grufdrift vid Ruote-
vare-Vallatsj järnmalmberg
få arrendera vissa i trakten
befintliga, kronan tillhöriga
vattenfall har kommittén
den 22;4 1902 afgifvit
särskilt underdånigt ut¬
låtande, hvari ifrågavarande
fall upptagits såsom för
ändamålet lämpligt.
78
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks (Kvickjocks kapell).
Flodsystemets
nummer: IV.
namn: Lule älfs.
T j
1 ! 2 ! 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 28,3 m.
Vattenområdet: 1352 km.2
Däraf sjöar: 130 km.2 (10^).
Lågvattenmängden: 3 sill.3 (2,2 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 849.
Industriella medelvattenmängden:
4,9 sm.3 (3,66 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1387.
Sommarlåg vattenmängden: 24,3 sill.3
(18 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 6877.
Högvattenmängden: 149 sm.8(iiosl.
pr km.2)
Medelst uppdämning af 3 in. torde
man kunna erhålla en konstant vatten¬
mängd för hela året af 20 sm.8, mot¬
svarande 5660 hkr.
Lågvattenmängden är uppskattad på
grund af mätning den 3/5 1900.
Ofriga vattenmängder äro beräknade
efter jämförelse med dem i Kamajock
vid Kvickjock, i Pite älf ofvanför Tjeg-
gelvas med flera liknande vattendrag.
Längs älfven är för¬
bindelsen mellan sjöar¬
na omkring 2,2 km.
lång och utgöres när¬
mast Virijaure af en
omkring 1 km. lång
och 28,3 m. hög, båg¬
formig ström, därpå
ett omkring 1,2 km.
långt sel samt från
detta ned till Vasten -
jaure en kortare fors,
3,3 m. hög.
Höjden och beskaf¬
fenheten af stränderna
omkring Virijaure —
kalfjäll — medgifva eu
betydlig uppdämning.
Älfven lämnar sjön
genom en kanal- eller
portformig öppning
(150 in. bred), där
klippsträndernas höjd
utgör minst 10 m.
Fallet är beläget
intill den föreslagna
järnvägen mellan Ruo-
tevare järnmalmberg
och Sörfolden i Norge
samt omkring 10 km.
från traktens största
kalkberg, nämligen de,
som äro belägna på
norra sidan af Vasten-
jaure.
79
Jaurekaskakårtje.
(nummer: 3.
belägenhet: i Stora Lule Bilagor:
Iälf, mellan Viri- och
Vastenjaure.
j Vattenområdeskartor: Bl. 12 Sulitälma.
Afrinningskurvor: PL. Öl.
Vattenmängdsplanscher: PL. XVI a, XVI d och XXIV.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11.
Konvolut: IV: 1.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget å oafvittrad
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan¬
för den genom Kungl. brefvet den
23/9 1886 fastställda så kallade
odlingsgränsen inom Jockmocks
socken.
-
|
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
|
I anledning af nådig re¬
miss å framlidne öfversten
C. O. Bergmans under¬
dåniga ansökan att för till-
ämnad grufdrift vid Ruote-
vare-Vallatsj järnmalmberg
få arrendera vissa i trak¬
ten befintliga, kronan till¬
höriga vattenfall har
kommittén den 22/4 1902
afgifvit särskildt underdånigt
utlåtande, hvari ifråga¬
varande fall upptagits så¬
som för ändamålet lämpligt.
|
8o
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks och Gellivara lappmarkers.
Socknar: Jockmocks och Gellivara.
, I nummer: IV.
flodsystemets ;
1 namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs-
|
Approximativa krafttillgången.
|
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
station, landsväg- eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 39,6 in.
|
Om fallets topografi
|
Fallet är beläget
|
Vattenområdet: 4807 km.2
|
se Fredr. Svenonii:
|
70 km. från stats-
|
Däraf sjöar: 455 km.2 (9,5%).
|
»Öfversikt af Stora
|
banan Luleå—Riks-
|
Lågvattenmängden: 14,4 sm.3 (3 sb pr
|
Sjöfallets etc. Geo-
|
gränsen och 5 5 km.
|
km.2)
|
logi» I.
|
från Ruotevare järn-
|
Hästkrafter: 5702.
|
Vid lågt vatten-
|
malmberg.
|
Industriella medelvattenmängden:
|
stånd te sig de två
|
Dolomitberg finnas
|
28,8 sm.3 (6 sb pr km.2)
Hästkrafter: 114 0 5.
Sommarlågvattenmängden: 72,1 sm.3
(15 sb pr km.2)
Hästkrafter: 28552.
Högvattenmängden: omkring 500 sm.3
(104 sb pr km.2)
Vattenmängderna äro uppskattade: låg-
|
öfre fallen, Hermelins
fall och Laestadii fall,
såsom 10 m. smala
divergerande rännor.
Nedanför dessa 27 m.
höga stup, af hvilka
det förstnämnda är lod¬
rätt, utbreder sig en
|
i närheten.
|
vattenmängden ur de vid Virijaure, vid
Andeviksudden samt vid Harsprånget våren
1900 uppmätta, industriella medelvatten¬
mängden ur afrinningskurvorna för Lilla
Lule älf vid Mattisudden (Jockmock)
och för Lule älf vid Andeviksudden,
sommarlågvattenmängden ur afrinnings¬
kurvorna för Lilla Lule älf vid Kvickjock
och vid Mattisudden (Jockmock) samt
för Kalix älf vid järnvägen och högvatten¬
mängden med ledning af sommarmätnin¬
gar i Kamajock vid Kvickjock, i Pite älf
bassäng eller terrass af
ett par hundra meters
bredd, hvarifrån tre
fall, nämligen Dubens,
Pettersons och Wid-
marks, med en höjd
af 12,4 m., utbredande
sig solfjäderformigt,
nedstörta i Langas-
jaure. Älfvens längd
mellan sjöarna är om¬
kring 300 m. Grun-
; -0 j------ -----
ofvanför Tjeggelvas med flera liknande den utgöres af List
vatten dra £
berg.
8i
Störa Sjöfallet
fnummer: 4.
Fallets < Olägenhet: i Stora Lule
älf, mellan Kårtje- och
Langasjaure.
(Ädna Muorki Kårtje).
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 13 Stora Sjöfallet.
Afrinningskurvor: PL. Cl, CI1 och dill.
Vattenmängdsplanscher: PL. XII, XII b, XIII a
och XVI a.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget å oafvittrad mark,
renbetesland eller fjäll, ofvanför den
genom Kungl. brefven den 18/'4 1884
för Gellivara socken och den 23/9
1886 för Jockmocks socken fast¬
ställda så kallade odlingsgränsen.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
|
Uti Stora Lule älf finnes i
allmän flottled enligt Ko- j
nungens befallningshafvan-
des utslag den 16/3 1898.
1
1
|
6
82
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Gellivara lappmarks.
Socken: Gellivara.
Flodsystemets
I nummer: IV.
1 namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 8,3 m.
|
Gynnsamt för fal-
|
Fallet är beläget
|
Vattenområdet: 2253 km.2
|
lets tillgodogörande
|
omkring 2 km. från
|
Däraf sjöar: 190 km.2 (8,4^).
|
är, att stränderna äro
|
älfvens utlopp i Lan-
|
Lågvattenmängden: 6,8 sm.3 (3 sl. pr
|
höga och branta och
|
gasjaure samt 2,5 km.
|
km.2)
|
att i fallet ligga klipp-
|
från Stora Sjöfallet.
|
Hästkrafter: 564.
|
holmar, en mindre och
|
Afståndet till stats-
|
Industriella medelvattenmängden:
|
en större, hvars nedre
|
banan Luleå—Riks-
|
13,5 sm.3 (6 sl. pr km.2)
|
ända är midt för fal-
|
gränsen är 70 km.
|
Hästkrafter: 1121.
Sommarlågvattenmängden: 33,8 sm.3
|
lets fot.
|
Dolomitberg finnas
i omedelbar närhet.
|
(15 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 2805.
Högvattenmängden: 225 å 250 sm.3
(100 å ilo sl. pr km.2)
Vattenmängderna äro uppskattade: låg-
i vattenmängden ur de vid Virijaure, vid
Andeviksudden samt vid Harsprånget
våren 1900 uppmätta, industriella medel¬
vattenmängden ur afrinningskurvorna för
Lilla Lule älf vid Mattisudden (Jockmock)
och för Lule älf vid Andeviksudden,
sommarlågvattenmängden ur afrinnings¬
kurvorna för Lilla Lule älf vid Kvick-
jock och vid Mattisudden (Jockmock)
samt för Kalix älf vid järnvägen och hög¬
vattenmängden med ledning af sommar¬
mätningar i Kamajock vid Kvickjock, i
Pite älf ofvanför Tjeggelvas med flera
liknande vattendrag.
83
Kanikårtje.
(nummer: 5.
belägenhets StoraLule
älfs strax nedanför
stora Sjflfauet utmyn¬
nande biflod Vietas-
l jock (Teusaälfven).
Bilagor:
JVattenområdeskartor: Bl. 13 Stora Sjöfallet.
Afrinningskurvor: PL. Cl, CII och CIII. I
Vattenmängdsplanscher: PL. XII, XII b, XIII a och
XVI a.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11.
Konvolut: IV: 5.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget å oafvittrad mark, Ingen del af vatten-
renbetesland eller fjäll, ofvanför den kraften är använd,
genom Kungl. brefvet den 18/4
1884 fastställda så kallade odlings-
gränsen inom Gellivara socken.
84
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
Flodsystemets
I nummer: IV.
1 namn: Lule älfs.
I
|
2 i 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: för öfre fallet 3,4 m., för
»de två nedre fallen» respektive 8,2
och 6,6 m. Då de två nedre fallen
ligga på ett afstånd af endast i,a km.
från det öfre fallet, torde alla tre fallen
möjligen kunna gemensamt tillgodo¬
göras, i hvilken händelse hela fall¬
höjden blefve 20,3 m.
Vattenområdet: 9623 km.2
Däraf sjöar: 890 km.2 (9)2 %'), hvaraf
Stora Lule träsk 166 km.2
Lågvattenmängden: 29,8 sm.3 (3,1 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 6020.
Industriella medelvattenmängden: 6 i,6
sm.3 (6,4 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 12443.
Sommarlågvattenmängden: 105,9 sm.3
(11 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 21392.
Högvattenmängden: antagligen 722 å
770 sm.3 (75 å 80 sl. pr km.2)
Vid Svartlå uppskattas Lule älfs hög¬
vatten till 74 sl. pr km.2 (se »Bidrag
till kännedom om den i Sveriges vatten-1
drag framrinnande vattenmängden» af O.
Appelberg, sid. 19).
Lågvattenmängden är uppskattad på
grund af mätningar i Lilla Lule älf vid
Jockmock, i Lule älf vid Andeviksudden
samt ofvanför Harsprånget, de två först- j
nämnda i slutet, den sistnämnda i början
af april 1900*); industriella och sommar¬
vattenmängderna äro beräknade ur af-
rinningskurvoma för Lilla Lule älf vid
Mattisudden (Jockmock) samt för Lule
älf vid Andeviksudden.
Öfre Porjusfallet.
Älfven delas af två
större skogbevuxna,
höga klippholmar i
tre grenar, af hvilka
den sydligaste grenen
vid undersökning be¬
funnits hafva en fall¬
höjd af 5,4 m. på en
längd af 3 5 m.
De två nedre fallen.
Omkring 1200 m.
nedanför det öfre fallet
delas älfven af en hög
klippholme i två gre¬
nar, af hvilka den
södra bildar två af-
satser, belägna, den
öfre vid holmens öfre
och den nedre vid
dess nedre ända, på
ett afstånd af 50 m.
från hvarandra.
Fallen äro belägna
omkring 3 6 km. från
statsbanan Luleå—
Riksgränsen.
*) Vattenståndsdiagrammet PL. N:on visar, att
vattenståndet för Lule älf var i sjunkande under
april månad 1900.
85
Porjusfallen.
( nummer: 6.
Fallets | belägenhet: i Stora
Bilagor:
Lule älf.
Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Vattenmängdspl.: PL. XI, XII, XII b, XVI och XX c.
I Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11.
(Konvolut: 1:2 och IV:6.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten*
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallen äro belägna ofvanför den
genom Kungl. brefvet den 23/8 1 8 8 6
fastställda så kallade odlingsgränsen
inom Jockmocks socken. Högra
stranden med klippholmarna tillhör
kronopark och vänstra stranden
kronohemmanet Porjus n:o i, för
hvilket afvittring är fastställd genom
Konungens befallningshafvandes ut¬
slag den 16/i2 1890.
Kronan är förbehållen rätt till
flottning i alla vattendrag samt till
större strömfall inom det afvittrade
området.
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
Uti särskildt underdånigt
betänkande den e/7 1901
har kommittén förklarat sig
anse, att fallen hade sådant
läge och energiförråd, att
de lämpligen kunde an¬
vändas för elektrisk drift
af någon del af statsbanan
Luleå—Riksgränsen.
Uti Stora Lule älf finnes
allmän flottled enligt Ko¬
nungens befallningshafvan¬
des utslag den 16/.i 1898.
86
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
/ nummer: IV.
Flodsystemets lnamn; Lu,e
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
i
Fallhöjden: 74 m. på en längd af om¬
kring 2 km.
Vattenområdet: 9751 km.2
Däraf sjöar: 890 km.2 (9,1 %'), hvaraf
Stora Lule träsk 166 km.2
Lågvattenmängden: 30,2 sm.3 (3,1 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 22348.
Industriella medelvattenmängden:
62,4 sm.3 (6,4 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 46176.
Sommarlågvattenmängden: 107,3 sm.3
(11 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 79402.
Högvattenmängden: 731 å 780 sm.3
(75 å 80 sl. pr km.2)
Vid Svartlå uppskattas Lule älfs hög¬
vatten till 74 sl. pr km.2 (se »Bidrag
till kännedom om den i Sveriges vatten¬
drag framrinnande vattenmängden» af O.
Appelberg, sid. 19).
Lågvattenmängden är uppskattad på
grund af mätningar i Lilla Lule älf vid
Jockmock, i Lule älf vid Andeviksudden
samt ofvanför Harsprånget, de två först¬
nämnda i slutet, den sistnämnda i början
af april 1900*; industriella och sommar¬
vattenmängderna äro beräknade ur afrin-
ningskurvorna för Lilla Lule älf vid Mattis¬
udden (Jockmock) samt för Lule älf vid
Andeviksudden.
*) Vattenståndsdiagrammet PL. N:o ii visar, att
vattenståndet för Lule älf var i sjunkande under
april månad 1900.
Forsen går genom
en trång klyfta af io
å 30 m. bredd med
branta väggar -och kan
för öfrigt karaktärise¬
ras sålunda:
Öfverstå delen, som
börjar midt för öfre
ändan af en i älfven
belägen klippholme
(flottledskistan) och
slutar vid älfvens
tvära krökning nedan¬
för samma holme
(»knäet»), utgör en
brant fors, som på
en längd af 370 m.
har en fallhöjd af 27
m. 200 m. nedanför
föregående är en af¬
sats med en längd af
50 m. och en höjd
af 8,2 m. Därefter
vidtager ett omkring
400 m. långt sel till
nästa afsats eller fors
med en längd af 30
m. och en höjd af
7 m. Denna fors delas
af en häll i två grenar
samt omgifves af myc¬
ket höga, tvärbranta
klippväggar. Omkring
1 km. här nedanför
vidtager den sista af-
satsen, som med en
längd af 255m. och
en höjd af 12,1 m. J
slutar i Packoselet.
Forsen är belägen
40 km. från närmaste
punkt på statsbanan
Luleå — Riksgränsen,
50 km. från Gellivara
järnmalmfält samt 56
km. från Nautanens
kopparmalmfält.
87
Harsprånget (Njåmmelsaska).
i Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
( nummer: 7. ! Afrinningskurvor: PL. Gill.
Fallets belägenhet: i Stora Bilagor: Vattenmängdspl: Pl. XI, XII, XII b, XVI och XX c.
Lule älf. Vattenståndsplanscher: N:is 9 a, 9 b, 10 och 11.
|
Konvolut: 1:2 och
|
IV: 7.
|
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är helt och hållet belägen
å kronopark.
.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
|
Uti särskilt underdånigt
betänkande den % 1901
har kommittén förklarat sig
anse, att forsen hade sådant
läge och energiförråd, att
den lämpligen kunde an¬
vändas för elektrisk drift
af statsbanan Luleå — Riks-
|
|
|
gränsen.
Uti Stora Lule älf finnes
allmän flottled enligt Ko¬
nungens befallningshafvan-
des utslag den 16/3 1898.
r
t ,
1
|
88
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag :J^Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
Flodsystemets
f nummer: IV.
(namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 3,8 m.
|
Fallet är omgifvet
|
Afståndet till stats-
|
Vattenområdet: 9947 km.2
|
af låga, bergiga strän-
|
banan Luleå—Riks-
|
Däraf sjöar: 890 km.2 (9,0 %).
|
der.
|
gränsen är omkring
|
Lågvattenmängden: 30,8 sm.3 (3,1 sb
|
|
40 km.
|
pr km.2)
Hästkrafter: 1170.
Industriella medelvattenmängden:
63,7 sm.3 (6,4 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 2421.
Sommarlågvattenmängden: 109,4 sm.3
(11 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 4157.
Högvattenmängden: 745 å 796 sm.3
(75 å 80 sl. pr km.2)
Vid Svartlå uppskattas Lule älfs hög¬
vatten till 74 sl. pr km.2 (se »Bidrag
till kännedom om den i Sveriges vatten¬
drag framrinnande vattenmängden» af O.
j Appelberg, sid. 19).
Lågvattenmängden är uppskattad på
grund af mätningar i Lilla Lule älf vid
Jockmock, i Lule älf vid Andeviksudden
! samt ofvanför Harsprånget, de två först¬
nämnda i slutet, den sistnämnda i början af
april 1900*); industriella och sommar¬
vattenmängderna äro beräknade ur afrin-
ningskurvorna för Lilla Lule älf vid Mattis¬
udden (Jockmock) samt för Lule älf vid
Andeviksudden.
*) Vattenståndsdiagrammet PL. N:o n visar, att
vattenståndet för Lule älf var i sjunkande under
april månad 1900.
89
Öfre Paktekuojka.
Fallets
nummer: 8.
belägenhet: i Stora Lule
älf, vid öfre Bredselets
öfre ända mellan Har-
språnget och Liggakuojka.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Vattenmängdspl.: PL. XI, XII, XII b, XVI o. XX c.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11.
Konvolut: IV: 8.
4
|
5
|
6
|
•
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett *
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Högra stranden tillhör kronopark
|
Ingen del af vatten-
|
Uti Störa Lule älf finnes
|
och kronoöfverloppsmark, vänstra
stranden kronopark.
|
kraften är använd.
|
allmän flottled enligt Ko¬
nungens befallningshafvan-
des utslag den 16/3 1898. j
|
go
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmockslapptnarks.
Socken: Jockmocks.
Flodsystemets
j nummer: IV.
\namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 2,6 m.
|
Fallet är omgifvet
|
Afståndet till stats-
|
Vattenområdet: 9970 km.2
|
af låga, bergiga strän-
|
banan Luleå—Riks-
|
Däraf sjöar: 890 km.2 (8,9 %').
Lågvattenmängden: 30,9 sm.3 (3,1 sb
pr km.2)
Hästkrafter: 803.
Industriella medelvattenmängden:
63,8 sm.3 (6,4 sb pr km.2)
Hästkrafter: 1659
Sommarlågvattenmängden: 109,7 sm.3
|
der.
«
|
gränsen är omkring
40 km.
|
(ii sl. pr km.2)
Hästkrafter: 2852.
Högvattenmängden: 748 å 798 sm.»
(75 å 80 sl. pr km.2)
Vid Svartlå uppskattas Lule älfs hög¬
vatten till 74 sl. pr km.2 (se »Bidrag till
kännedom om den i Sveriges vattendrag
framrinnande vattenmängden» af O. Appel-
berg, sid. 19).
Lågvattenmängden är uppskattad på \
grund af mätningar i Lilla Lule älf vid
Jockmock, i Lule älf vid Andeviksudden j
samt ofvanför Harsprånget, de två först¬
nämnda i slutet, den sistnämnda i början
af april 1900 *); industriella och sommar¬
vattenmängderna äro beräknade ur afrin-
ningskurvorna för Lilla Lule älf vid Mattis¬
udden (Jockmock) samt för Lule älf vid
Andeviksudden.
*) Vattenståndsdiagrammet PL. N:o ii visar,
j att vattenståndet för Lule älf var i sjunkande under
j april månad 1900.
9i
Nedre Paktekuojka.
Fallets
nummer: 9.
belägenhet: i Stora Lule älf,
mellan öfre och nedre Bred-
selet, mellan Harsprånget
och Liggakuojka.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
Afrinningskurvor: PL. Gill.
Vattenmängdspl.: PL. XI, XII, XII b, XVI och XX c.
Vattenståndspl.: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11.
Konvolut: IV: 8 och 9.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Högra stranden tillhör Ligga
|
Ingen del af vatten-
|
Uti Störa Lule älf finnes
|
hemmansområde, vänstra stranden
kronopark.
Afvittringen af hemmanet Anajock
eller Ligga n:o i är fastställd ge¬
nom Konungens befallningshafvandes
utslag den 15/is 1890 samt den
19/i2 1898. Kronan är förbehållen
rätt till flottning i alla vattendrag
samt till större strömfall inom det
afvittrade området.
|
kraften är använd.
|
allmän fiottled enligt Konun¬
gens befallningshafvandes
utslag den l6/s 1898.
|
92
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
Flodsystemets
nummer: IV.
namn: Lule älfs.
*
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 2,6 m.
|
På 200 m. faller
|
Afståndet till stats-
|
Vattenområdet: 9974 km.2
|
här älfven 2,6 m.
|
banan Luleå—Riks-
|
Däraf sjöar: 890 km.2 (8,9^).
|
Till Liggakuojka
|
gränsen är omkring
|
Lågvattenmängden: 30,9 sm.3 (3,1 sl.
|
fallhufvud är omkring
|
40 km.
|
pr km.2)
|
200 m.
|
|
Hästkrafter: 803.
Industriella medelvattenmängden:
63,8 sm.3 (6,4 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1659.
Sommarlågvattenmängden: 109,7 sm.3
(11 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 2852.
Högvattenmängden: 748 å 798 sm.3
(75 ä 80 sl. pr km.2)
Vid Svartlå uppskattas Lule älfs hög-
|
|
|
vatten till 74 sl. pr km.2 (se »Bidrag
: till kännedom om den i Sveriges vatten¬
drag framrinnande vattenmängden» af
0. Appelberg, sid. 19).
|
|
|
Lågvattenmängden är uppskattad på
grund af mätningar i Lilla Lule älf vid
Jockmock, i Lule älf vid Andeviksudden
samt ofvanför Harsprånget, de två först¬
nämnda i slutet, den sistnämnda i början
|
|
|
|
af april 1900 *); industriella och sommar¬
vattenmängderna äro beräknade ur afrin-
ningskurvorna för Lilla Lule älf vid Mattis¬
udden (Jockmock) samt för Lule älf vid
Andeviksudden.
*) Vattenståndsdiagrammet PL. N:o 11 visar, att
vattenståndet för Lule älf var i sjunkande under
april månad 1900.
|
|
1
|
93
Öfre Liggakuojka.
Fallets
nummer: 10.
belägenhet: i Stora Lule
älf, mellan Harsprånget
och Liggakuoja.
I Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Bilagor: ! Vattenmängdspl.: PL. XI, XII, XII b, XVI och XXc.
Vattenståndspl.: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11.
(Konvolut: IV: 8 och 9.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
t tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
•
,
|
Högra stranden tillhör Ligga
hemmansområde, vänstra stranden
kronopark.
Afvittringen af hemmanet Anajock
|
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
-
|
Uti Stora Lule älf finnes
allmän flottled enligt Konun¬
gens befallningshafvandes
utslag den 16/3 1898.
|
eller Ligga n:o i är fastställd genom
Konungens befallningshafvandes ut¬
slag den l0/i2 1890 samt den 19/]ä
1898. Kronan är förbehållen rätt
till flottning i alla vattendrag samt J
till större strömfall inom det af-1
vittrade området.
94
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
f nummer: IV.
Flodsystemets lnamn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 9,7 m. på en längd af
|
Såsom möjligen
|
Afståndet från stats-
|
ä
0
ro
|
gynnsam för vatten-
|
banan Luleå—Riks-
|
Vattenområdet: 9974 km.2
|
kraftens tillgodogöran-
|
gränsen är 40 km.
|
Däraf sjöar: 890 km.2 (8,9 %).
|
de torde böra påpekas
|
|
Lågvattenmängden: 30,9 sm.3 (3,1 sl.
|
den omständigheten,
|
1
|
pr km.2)
|
att på norra stranden
|
|
Hästkrafter: 2997.
|
samt på jämförelsevis
|
|
Industriella medelvattenmängden:
|
kort afstånd från fall-
|
|
63,8 sm.3 (6,4 sl. pr km.2)
|
hufvudet befinner sig
|
|
Hästkrafter: 6189.
|
en djupt nedsänkt (på
|
|
Sommarlågvattenmängden: 109,7 sm.3
|
afvittringskartan an-
|
|
(11 sl. pr km.2)
|
tydd) tjärn, som me-
|
|
Hästkrafter: 10641.
|
deist ett kort aflopp
|
|
Högvattenmängden: 748 å 798 sm.3
|
står i förbindelse med
|
|
(75 å 80 sl. pr km.2)
|
hufvudälfven nedan-
|
|
Vid Svartlå uppskattas Lule älfs hög-
|
för fallets fot.
|
|
vatten till 74 sl. pr km.2 (se »Bidrag
till kännedom om den i Sveriges vatten-!
drag framrinnande vattenmängden» af O. i
Appelberg, sid. 19).
Lågvattenmängden är uppskattad på
grund af mätningar i Lilla Lule älf vid
Jockmock, i Lule älf vid Andeviksudden
samt ofvanför Harsprånget, de två först¬
nämnda i slutet, den sistnämnda i början
af april 1900*); industriella och som¬
marvattenmängderna äro beräknade ur af-
rinningskurvorna för Lilla Lule älf vid
Mattisudden (Jockmock) samt för Lule
älf vid Andeviksudden.
Vattenståndsdiagrammet PL. N:o ii visar, att
vattenståndet för Lule älf var i sjunkande under
april månad 1900.
Liggakuojka.
95
{nummer: 11.
belägenhet: i Stora
Lule älf.
I Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Bilagor: ] Vattenmängdspl.: PL. XI, XII, XII b, XVI och XX c.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11.
Konvolut: I: 2 och IV: 8.
4
|
5_j_«_ I
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Högra stranden tillhör Ligga Ingen del af vatten-
hemmansområde, vänstra stranden kraften är använd,
kronopark.
Afvittringen af hemmanet Ana-
j jock eller Ligga n:o i är fastställd
j genom Konungens befallningshafr
vandes utslag den 15/i2 1890 samt
| den 19/12 1898. Kronan är för¬
behållen rätt till flottning i alla
vattendrag samt till större ström¬
fall inom det afvittrade området.
Uti särskildt underdånigt
betänkande den % 1901
har kommittén förklarat sig
anse, att fallet hade sådant
läge och energiförråd, att
det lämpligen kunde an¬
vändas för elektrisk drift
af någon del af statsbanan
Luleå—Riksgränsen.
Uti Stora Lule älf fin¬
nes allmän flottled enligt
Konungens befallningshaf-
vandes utslag den 10/3 1898.
96
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
Flodsystemets
I nummer: IV.
\ namn: Lule älfs.
|
I
|
2
|
3
|
4
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 42 m.
Vattenområdet: 456 km.ä
Däraf sjöar och myrar (Muddusmyrarna):
omkring 300 km.2 (67 %').
Lågvattenmängden: 1,2 sm.3 (2,6 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 504.
Industriella medelvattenmängden:
1,5 sm.3 (3,4 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 630.
Fallet har tre lod-'!
räta afsatser med mel¬
lanliggande terrasser
om 30 a 50 m. längd;
nedersta afsatsen, som
slutar i lugnvattenytan
1 en kittelformig dal¬
gång (canon), är nära
2 3 m. hög. Afståndet
mellan de höga berg¬
väggarna i och ofvan¬
för fallet är kort.
Fallet är beläget 30 j
km. från statsbanan
Luleå—Riksgränsen
samt omkring 8 km.
från bäckens utlopp i
Stora Lule älf.
Sommarlågvattenmängden: 1,8 sm.3 (4
sb pr km.2)
Hästkrafter: 756.
Lågvattenmängden är uppskattad efter |
jämförelse mellan den vid Andeviksudden
uppmätta och den för Liggakuojka be-
räknade vattenmängden samt på "grund
af kännedom om vattenområdets beskaf¬
fenhet ^(Muddusmyrarna). Sommarlåg¬
vattenmängden är uppmätt och industri-!
ella medelvattenmängden uppskattad med
ledning af låg- och sommarlågvatten-
mängderna.
97
Öfre Mudduskårtje.
1 nummer: 12.
Fallets [belägenhet: i Stora Lule Bilagor:
I älfs biflod Muddusjock.
Vattenområdeskartor: BI. 21 Jockmock.
Vattenmängdspl.: PL. XI, XII a, XX b och XX c.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 b och 11.
Konvolut: IV: 12.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller, genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget å kronopark. | Ingen del af vatten-,
' kraften är tagen i an-:
språk.
7
98
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
Flodsystemets
f nummer: IV.
Inamn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva^ malmförande
berg m. in.
\
|
Fallhöjden: 17 m.
Vattenområdet: 462 km.2
Däraf sjöar och myrar (Muddusmyrarna):
300 km.2 (65 %').
Lågvattenmängden: 1,2 sm.3 (2,6 sl.
pr km.2)
|
De lokala förhållan¬
dena anses icke för¬
svåra vattenkraftens
tillgodogörande.
|
Fallet är beläget
omkring 1 km. från
bäckens utlopp i Stora
Lule älf samt 30 km.
från statsbanan Luleå
—Riksgränsen.
|
Hästkrafter: 204.
Industriella medelvattenmängden:
i,6 sm.3 (3,4 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 272.
Sommarlåg vattenmängden: 1,9 sm.3
(4,1 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 306.
Lågvattenmängden är uppskattad efter
jämförelse mellan den vid Andeviksudden
uppmätta och den för Liggakuojka be¬
räknade vattenmängden samt på grund
af kännedom om vattenområdets beskaffen¬
het (Muddusmyrarna). Sommarlågvatten-
mängden är uppmätt och industriella
medelvattenmängden uppskattad med led¬
ning af låg- och sommarlågvattenmäng-
derna.
99
Nedre Mudduskårtje.
j nummer: 13.
Fallets {belägenhet: i Stora Lule Bilagor:
| älfs tillflödeMuddusjock.
Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
Vattenmängdsplanscher: PL. XI, XII a, XX b
och XX c.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 b och 11.
Konvolut: IV: 12 och 13.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget å kronopark.
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
IOO
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks (Kvickjocks kapell).
( nummer: IV.
Flodsystemets jnamn; Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 100 m. på en längd af om¬
kring 500 m.
Vattenområdet: 29 km.2
Däraf sjöar: 3 km.2 (10,3
|
Fördelaktigt för
vattenkraftens tillgo¬
dogörande torde vara,
att de omedelbart
ofvanför forsen be-
|
Forsen är belägen
21 km. fågelvägen
från Ruotevare—Val-
latsj järnmalmberg.
|
Lågvattenmängden: 0,05 sm.5 (1,83 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 50.
Industriella medelvattenmängden:
0,1 sm.3 (3,66 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 100.
I
Sommarlågvattenmängden: 0,5 sm.3
(18,3 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 500.
Vattenmängderna äro beräknade under
antagande af samma framrinning pr yten¬
het som i Kamajock vid Kvickjock.
lägna Njåtsossjöarna
med en yta af minst
1 km.2 och med nästan
lodräta, hundratals m.
uppstigande fjällsträn¬
der lämpa sig syn¬
nerligen väl till vatten-
spardammar. Genom
anbringande af sådana
dammar torde låg¬
vattenmängden kunna
ansenligt förökas.
Luobalkårtje.
| nummer: 14.
Fallets J belägenhet: i Lilla Lule Bilagor:
| älfs tillflöde Njåtsosjock.
Vattenområdeskartor: Bl. 12 Sulitälma.
Afrinningskurvor: PL. ÖL
Vattenmängdsplanscher: PL. XVI a och XVI d.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11.
Konvolut: IV: 1.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen å oafvittrad
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan¬
för den genom Kungl. brefvet
den 23/9 1886 fastställda så kallade
odlingsgränsen inom Jockmocks
socken.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
|
I anledning af nådig re¬
miss å framlidne öfversten
C. O. Bergmans under¬
dåniga ansökan att för till-
ämnad grufdrift vid Ruote-
vare—Vallatsj järnmalmberg
|
få arrendera vissa i trakten
befintliga, kronan tillhöriga
vattenfall har kommittén
den 23/4 1902 afgifvit sär¬
skild! underdånigt utlåtande,
hvari ifrågavarande fors
upptagits såsom för ända¬
målet lämplig.
102
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks (Kvickjocks
kapell).
Flodsystemets
| nummer: IV.
|namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
-& ..........
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 42 m. på en längd af om¬
kring 500 m.
Vattenområdet: 154 km.2
Däraf sjöar: 3 km.2 (1,9 %)■
Lågvattenmängden: 0,282 sm.3 (1,83 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 118.
Industriella medelvattenmängden:
0,56 sm.3 (3,66 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 235.
, Sommarlågvattenmängden: 2,80 sm.3
(18,3 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1176.
Vattenmängderna äro beräknade under
antagande af lika framrinning pr yten¬
het som i Kamajock vid Kvickjock.
Om en damm upp¬
fördes vid östra ändan
af Kåbreks utsprång
i Njåtsosdalen, skulle
det synnerligen vid¬
sträckta, numera igen¬
slammade forna sjö-
bäckenet allt upptill
och förbi Luotojock
åter blifva sjö, hvar¬
igenom såväl lågvat¬
tenmängden ökades
som ock erhölles en
synnerligen välbehöf-
lig klarbassäng för det
slamrika jökelvattnet.
Lågvattenmängden
skulle ock kunna ökas
genom uppdämning af
Njåtsossjöarna (Jäm¬
för Luobalkårtje, ko¬
lumn 2).
Forsen är belägen
omkring 5 km. från
Ruotevare järnmalm¬
berg.
Själmakårtje.
nummer: 15.
Fallets 1 belägenhet: i Lilla Lule älfs
tillflöde Njåtsosjock.
Bilagor:
103
Vattenområdeskartor: Bl. 13 Stora Sjöfallet.
Afrinningskurvor: PL. CII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XVI a och XVI d.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a, 9 b, 10 o. 11.
•
|
Konvolut: IV
|
1.
|
|
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen å oafvittrad
mark,. renbetesland eller fjäll, ofvan¬
för den genom Kungl. brefvet den
j m/9 1886 fastställda så kallade od-
lingsgränsen inom Jockmocks socken.
1 •
|
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
|
I anledning af nådig re¬
miss å framlidne öfversten
C. O. Bergmans underdå¬
niga ansökan att för till-
ämnad grufdrift vid Ruote-
vare — Vallatsj järnmalmberg
få arrendera vissa i trakten
|
befintliga, Kronan tillhöriga
vattenfall har kommittén
den 'nU 1902 afgifvit sär¬
skild! underdånigt utlåtande,
hvari ifrågavarande fors upp¬
tagits såsom för ändamålet
lämplig.
104
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks. Flodsystemets lnummer: 1V‘
Socken: Jockmocks (Kvickjocks j namn: Lule älfs.
kapell).
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 21 m.
|
Om en damm upp-
|
Afståndet till Ruo-
|
Vattenområdet: 200 km.2
|
fördes vid östra ändan
|
tevare järnmalmberg
|
|
af Kåbreks utsprång
|
är omkring 2,5 km.
|
Däraf sjöar: 3 km. (1,5 %}.
|
i Njåtsosdalen, skulle
|
Fallet är beläget midt
|
Lågvattenmängden: 0,37 sm.3 (1,83 sl.
|
det synnerligen vid-
|
för Vallatsj östra ända.
|
pr km.1)
|
sträckta, numera igen-
|
|
Hästkrafter: 78.
|
slammade forna sjö¬
bäckenet allt upptill
|
|
Industriella medelvattenmängden:
|
och förbi Luotojock
|
|
0,73 sm.3 (3,66 sL pr km.2)
|
åter blifva sjö, hvar-
|
|
Hästkrafter: 153.
|
igenom såväl lågvat-
|
|
Sommarlåg vattenmängden: 3,66 sm.3
|
tenmängden ökades
|
|
(18,3 sl. pr km.2)
|
som ock erhölles en
|
|
Hästkrafter: 769.
|
synnerligen välbehöf-
1ig klarbassäng för
|
|
Vattenmängderna äro beräknade under
|
det slamrika jökel-
|
|
antagande af lika framrinning pr ytenhet
|
vattnet.
|
|
som i Kamajock vid Kvickjock.
|
Lågvattenmängden
skulle ock kunna ökas
genom uppdämning af
Njåtsossjöarna (jäm¬
för Luobalkårtje, ko¬
lumn 2).
|
|
Vallatsjkårtje
io5
i nummer: 16.
Fallets | belägenhet: i Lilla Lule
| älfs tillflöde Njåtsosjock.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 13 Stora Sjöfallet.
Afrinningskurvor: PL. ÖL
Vattenmängdsplanscher: PL. XVI a och XVI d.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9a, 9b, 10 o. 11.
Konvolut: IV: 1.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget å oafvittrad mark,
renbetesland eller fjäll, ofvanför den
genom Kungl. brefvet den 23/9 1 8 8 6
fastställda så kallade odlingsgränsen
inom Jockmocks socken.
1
|
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
|
I anledning af nådig re¬
miss å framlidne öfversten
C. O. Bergmans underdå¬
niga ansökan att för till-
ämnad grufdrift vid lluote-
vare—Vallatsj järnmalm¬
berg få arrendera vissa i
trakten befintliga, kronan
tillhöriga vattenfall har kom¬
mittén den 22/4 1902 afgifvit
särskildt underdånigt utlå¬
tande, hvari ifrågavarande
fall upptagits såsom för
ändamålet lämpligt.
1
|
io6
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks. Flodsystemets f numme^ IV;
Socken: Jockmocks (Kvickjocks kapell). 1 namn: Lule älfs,
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 26,4 m. på en längd af
560 m.
Vattenområdet: 90 km.2
Däraf sjöar: 3 km.2 (3,3 %y
Lågvattenmängden: 0,16 sm.3 (1,83 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 42.
Industriella medelvattenmängden:
0,33 sm.3 (3,66 sl. pr km.2)
|
De lokala förhål¬
landena synas icke för¬
svåra vattenkraftens
tillgodogörande. Vat¬
tendraget torde lättast
kunna öfverbyggas vid
forsens första afsats.
Vattnet är äfven
sommartiden fritt från
jökelslam.
|
Forsen är belägen
mellan fjällen Tjoulda
i norr och Habres i
söder och på ett af¬
stånd af 11 km. från
Ruotevare järnmalm¬
berg.
|
Hästkrafter: 87.
Sommarlågvattenmängden: 1,65 sm.3
(18,3 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 436.
Vattenmängderna äro beräknade under
antagande af lika tramrinning som i Kama-
jock vid Kvickjock.
Ruonaskårtje.
i nummer: 17.
Fallets ' belägenhet: i Lilla Lule Bilagor:
| älfs tillflöde Slihtajock. '
Vattenområdeskartor: Bl. 12 Sulitälma.
Afrinningskurvor: PL. CII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XVI a och XVI d.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11-
Konvolut: IV: 1.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcfcer och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
. ■
|
! Forsen är belägen å oafvittrad
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan¬
för den genom Kungl. brefvet den
23/9 1886 fastställda så kallade
odlingsgränsen inom Jockmocks
socken.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
|
I anledning af nådig re¬
miss å framlidne öfversten
C. O. Bergmans under¬
dåniga ansökan att för till-
ämnad grufdrift vid Ruote-
vare—Vallatsj järnmalm¬
berg få arrendera vissa i
|
trakten befintliga, kronan
tillhöriga vattenfall har
kommittén den 22/4 1902
afgifvit särskilt underdå¬
nigt utlåtande, hvari ifråga¬
varande fors upptagits så¬
som för ändamålet lämplig, j
io8
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks (Kvickjocks kapell).
I nummer: IV.
Flodsystemets \ . ,
I namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
9,4 m. på en
längd
af
Fallhöjden:
182 m.
Vattenområdet: 146 km.ä
Däraf sjöar: 3 km.2 (2^).
Lågvattenmängden: 0,27 sm.3 (1,83 sl.
pr km.2)
j Hästkrafter: 25.
Industriella medelvattenmängden:
0,5 sm.3 (3,66 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 47.
i
Sommarlågvattenmängden: 2,7 sm.3
(18,3 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 254.
i Vattenmängderna äro beräknade under
antagande af lika framrinning pr ytenhet
som i Kamajock vid Kvickjock.
De lokala förhållan¬
dena kunna icke anses
försvåra vattenkraftens
tillgodogörande.
Vattnet är äfven
sommartiden klart och
fritt från jökelslam.
Forsen är belägen i
på södra sidan af
och omedelbart intill
Ruotevare järnmalm¬
berg.
Ruotevarekårtje.
109
I nummer: 18.
Fallets ! belägenhet: i Lilla Lule Bilagor:
| älfs tillflöde Slihtajock.
Vattenområdeskartor: Bl. 13 Stora Sjöfallet.
Afrinningskurvor: PL. CH.
Vattenmängdsplanscher: PL. XVI a och XVI d
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11
Konvolut: IV: 1.
4
|
s 1 6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
---
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
•
|
Forsen är belägen å oafvittrad: Ingen del af vatten¬
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan- kraften är använd,
för den genom Kungl. brefvet den
23/9 1886 fastställda så kallade od-
lingsgränsen inom Jockmocks socken.
vare—Vallatsj järnmalm¬
berg få arrendera vissa i
trakten befintliga, kronan!
tillhöriga vattenfall har
kommittén den 22/4 1902
afgifvit särskildt underdånigt
utlåtande, hvari ifrågavaran¬
de fors upptagits såsom
för ändamålet lämplig.
I anledning af nådig re¬
miss å framlidne öfversten i
C. O. Bergmans under- j
dåniga ansökan att för till-
ämnad grufdrift vid lluote-
I IO
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks (Kvickjocks
kapell).
Flodsystemets
f nummer: IV.
|namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 28 m. på en längd af
560 m.
Vattenområdet: 547 km.2
Däraf sjöar: 7 km.2 (1,3%).
|
En olägenhet för fal¬
lets bebyggande torde
ligga däri, att strän¬
derna å ömse sidor
äro låga, hvarigenom
|
Fallet är beläget 0-
medelbart invid Kvick¬
jocks kyrkby, på ett
afstånd af 1 5 km. så¬
väl från Ruotevare
|
Lågvattenmängden: 1 sm.3 (1,83 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 280.
Industriella medelvattenmängden:
2 sm.3 (3,66 sl. pr km.s)
Hästkrafter: 560.
|
damm- och kanalbygg¬
naders utförande för¬
svåras.
Vattnet är under
sommaren starkt upp-
blandadt med jökel-
slam.
4
|
järnmalmberg som ock
från det magnesit-
förande distriktet Kas-
kaivo—T arrekaise.
|
Sommarlågvattenmängden:
io sm.3 (18,3 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 2800.
Vattenmängderna äro beräknade under
antagande af lika framrinning pr ytenhet
som i Kamajock vid Kvickjock.
Lågvattenmängden är direkt uppmätt.
Kamafallet.
| nummer: 19.
Fallets | belägenhet: i Lilla Lule Bilagor:
( älfs tillflöde Kamajock.
Vattenområdeskartor: Bl. 20 Kvickjock.
Afrinningskurvor: PL. CII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XVI a och XVI d.
Vattenståndspl.: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11
Konvolut: IV: 1 och 19.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
i
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget på Kvickjocks
bys område, hvaruti kronan äger
del.
Afvittringen af Kvickjocks by är
fastställd genom Konungens befall-
ningshafvandes utslag den 15/i2 1890.
Inom byns område, ehuru i dess
areal icke inberäknade, förekomma
för allmänt behof afsätta bland an¬
nat 85,835 hektar inägor.
|
Under 1600- och
1700-talen, då Kvick¬
jocks silfvergrufvor
brötos, var fallet taget
i anspråk för hytte¬
drift.
|
I anledning af nådig re¬
miss å framlidne öfversten
C. O. Bergmans under¬
dåniga ansökan att för till-
ämnad grufdrift vid Ruote-
vare—Vallatsj järnmalm-'
berg få arrendera vissa i
trakten befintliga, kronan
tillhöriga vattenfall har
kommittén den 2iU 1902.
afgifvit särskilt under¬
dånigt utlåtande, hvari ifråga¬
varande fall upptagits såsom
för ändamålet lämpligt.
|
I 12
Fallets namn
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks (Kvickjocks
kapell).
Flodsystemets
nummer: IV.
namn: Lule älfs.
I
|
2 1 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 43,6 m.
Vattenområdet: 580 km.2
Däraf sjöar: 21 kitt.2 (3,6#).
Lågvattenmängden: 0,7 sm.3 (1,1 å 1,3
sl. pr km.2)
Fallet, som går
genom en trång klyfta
mellan höga, fasta
klippstränder (kalfjäll),
torde vara jämförelse¬
vis lätt att tillgodo-
Hästkrafter: 305.
Industriella medelvattenmängden:
1,7 å 1,8 sm.3 (3 å 3,1 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 741 å 785.
Sommarlågvattenmängden: 9 sm.3 (16
sl. pr km.2; uppmätt den % 1900
till 16,7 sl.).
gorå.
Lämpligaste damm¬
läget torde vara vid
en punkt, belägen 280
m. från den grunda,
sjöliknande utvidgnin¬
gen Tarraureluobbal
nedanför Tarraure.
Hästkrafter: 3924.
Låg- och sommarlågvattenmängderna j
äro direkt uppmätta, industriella medel-!
vattenmängden uppskattad med stöd af
mer kända förhållanden för Kamajock.
Afståndet är: till j
öfverstå nybygget,
Njunjes, 5 km., till
Kvickjocks kapell 20!
km. (fågelvägen 16
km.), till Jockmocks
kyrkplats 144 km.
(fågelvägen 11 5 km.),
till närmaste punkt på
statsbanan Gellivara—
Riksgränsen 125 km.
samt till magnesit-
förekomsterna i Tarre-
kaise omkring 5 km.
Till Murjeks station
är afståndet 215 km.
Njåmiltkårtje.
113
Fallets
f nummer: 20.
belägenhet: i Lilla Lule
Iälfs södra källflod T arra-
jock.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 19 Staika.
Afrinningskurvor: PL. ÖL
Vattenmängdsplanscher: PL. XVI a och XVI d.
Vattenståndspl.: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11,
Konvolut: IV: 20
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget å oafvittrad mark, Ingen del af vatten-
renbetesland eller fjäll, ofvanför, den kraften är använd,
genom Kungl. brefvet den 23/9
1886 fastställda så kallade odlings-
gränsen inom Jockmocks socken.
Nedanför fallet ligger kronohem-
manet Storvallen n:o 1 eller Njunjes,
för hvilket afvittringen blifvit fast¬
ställd genom Konungens befallnings-
hafvandes utslag den 15/lä 1890.
8
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks (Kvickjocks kapell).
Flodsystemets
I nummer: IV.
1 namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmåste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 9,7 m.
Vattenområdet: 2246 km.2
Däraf sjöar: 50 km.2 (2,3 %').
Lågvattenmängden: 5,2 sm.3 (2,3 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 504.
Industriella medelvattenmängden:
9 sm.3 (4 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 873.
|
Fallet torde vara
jämförelsevis lätt att
bebygga.
Stränderna ofvanför
fallhufvudet äro flacka.
Vattnet är sommar¬
tiden starkt bemängdt
med jökelslam.
|
Afståndet är till
Tjåmotes by 10 km.,
till Jockmocks kyrk-
plats 87 km., till
Murjeks station på
statsbanan Luleå—
Gellivara 158 km.
(fågelvägen 120 km.),
till Gellivara station
fågelvägen 9 5 km.
och till närmaste punkt
|
Sommarlåqvattenmänqden: 33,9 sm.3
(16 sl. pr km.2)
|
|
på järnvägen 80 km.
|
Hästkrafter: 3482.
|
|
|
Lågvattenmängden är beräknad på grund
af direkt uppmätning vid Tjåmotes, in¬
dustriella medelvattenmängden uppskattad
i förhållande till den i Kamajock vid
Kvickj ock, sommarlågvattenmängden direkt
uppmätt.
|
|
|
ri5
Passe Kårtje (Heliga fallet).
iVattenområdeskartor: Bl. 20 Kvickjock.
j Afrinningskurvor: PL. CII.
Bilagor: Vattenmängdsplanscher: PL. XVI b och XVI c.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a, 9 b, 10 och 11.
(Blackälfven). Konvolut: IV: 21.
Fallets
f nummer: 21.
I belägenhet: i Lilla Lule
älfs biflod Smailaädno
4
|
5
|
6
|
; Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget å oafvittrad
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan¬
för den genom Kungl. brefvet den
äS/9 1886 fastställda så kallade od-
lingsgränsen inomJockmocks socken.
Afvittringen är för kronohem-
manen Snavva n:ris i och 2 och
för Tjårnotes by fastställd genom
Konungens befallningshafvandes ut¬
slag den 15/i2 1890.
Ingen del af vatten¬
kraften
språk.
är tagen 1 an-
116
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
Flodsystemets
nummer: IV.
namn: Lule
älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
|
Fallhöjden: 8,8 m. på en längd af 500 m.
|
Olägenhet är, att
|
Afståndet är till
|
Vattenområdet: 4940 km.2
|
forsen är mycket bred,
|
Jockmocks kyrkplats
|
Däraf sjöar: 210 km.2 (4,3%).
|
men de många holmar
|
3 6 km., till. Murjeks
station på statsbanan
|
Lågvattenmängden: 9,9 sm.3 (2 sl. pr
km.2)
|
och skär, hvarmed den
|
är uppfylld, kunna
|
Luleå — Gellivara 107
|
lämpa sig till stöd
|
km., till Gellivara 75
|
Hästkrafter: 871.
|
för dammbyggnad.
|
km. och till närmaste
|
Industriella medelvattenmängden:
|
Största holmen, öfver
|
punkt på järnvägen
|
18,3 sm.3 (3,7 sl. pr km.2)
|
hvars öfre ända damm
|
70 km.
|
Hästkrafter: 1610.
|
torde kunna byggas,
|
Sommarlågvattenmängden: 49,4 sm.3
|
är belägen midt i
|
|
(10 sl. pr km.2)
|
forsen.
|
|
Hästkrafter: 4347.
|
Dammens längd
|
|
Högvattenmängden: 371 å 395 sm.3
|
torde blifva omkring
|
|
(75 å 80 sl. pr km.2); vid Svartlå
|
400 m.
|
|
uppskattas Lule älfs högvattenmängd
|
Stränderna, synner-
|
|
till 74 sl. pr km.2 (se »Bidrag till
|
ligen den norra, äro
|
|
kännedom om den i Sveriges vatten-
|
mycket flacka och
|
|
drag framrinnande vattenmängden» af
O. Appelberg, sid. 19).
Ofvanstående lågvattenmängder äro be¬
räknade efter jämförelse med de i Kama-
och Tarrajock, Smailaädno samt i Lilla
Lule älf vid Ackats våren 1900 uppmätta
vattenmängderna. Ofriga vattenmängder
äro beräknade ur afrinningskurvan för
Lilla Lule älf vid Mattisudden.
|
låga.
|
|
117
Parkijaureforsen.
Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Bilagor. . yattenmängdspl.: PL. XI, XVI a och XVI b.
I Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a och 9 b.
Fallets
nummer: 22.
belägenhet: i Lilla Lule
älf, mellan sjöarna Parki-
jaure och Randijaure.
4
|
5 i 6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Högra stranden tillhör skogsmark,
| som på grund af Kungl. brefvet
den 5/4 1889 blifvit vid afvittringen
inom Jockmocks socken till allmän¬
ning afsatt; vänstra stranden tillhör
frälsehemmanet Parkijaure n:o 1,
j för hvilket afvittringen blifvit fast¬
ställd genom Konungens befallnings-
hafvandes utslag den 1B/i2 1890.
Inom hemmanets område äro
Ingen del af vatten¬
kraften är använd.
Uti Lilla Lule älf finnes
allmän flottled enligt Konun¬
gens befallningshafvandes
utslag den 10/3 1898.
båtplatser afsätta vid Randijaure och
Parkijaure.
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks. Flodsystemets ! er ^
Socken: Jockmocks. j namn: Lule älfs.
I
|
2 1 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 10,6 m. på en längd af nära
2 km.
Vattenområdet: 8743 km.2
Däraf sjöar: 427 km.2 (4,9 ^).
Lågvattenmängden: 17,5 sm.3 (2 sl. pr
km. 2)
Hästkrafter: 1855.
: Industriella medelvattenmängden:
32,3 sm.3 (3,7 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 3424.
Sommarlågvattenmängden: 874 sm.3
(10 sl. pr km.2)
| Hästkrafter: 9264.
Hög-(flod-)vattenmängden: antagligen
656 å 699 sm.3 (75 å 80 sl. pr km.2)
Forsen börjar ome¬
delbart vid älfvens ut¬
lopp ur Purkijaure,
hvars yta ligger 13,4 m.
högre än Saskams. En¬
dast forsens öfre del
på en längd af 1600
m. är användbar. Goda
dammfästen finnas 400
å 500 m. nedanför
forshufvudet och torde
vattendraget där med
en 200 m. lång damm
kunna uppdämmas åt¬
minstone 7 m. öfver
nuvarande vattenytan.
Landsvägen Murjek-
Jockmock slutar vid
forshufvudet på södra
sidan.
Forsen är belägen
60 km. fågelvägen och
84 km. landsvägen från j
Murjeks station å stats-1
banan Luleå—Gelli-;
vara samt 11 km.
fågelvägen från Jock-
mocks kyrkplats.
*
Högvattenmängden är uppskattad med
ledning af: »Bidrag till kännedom om
den i Sveriges vattendrag framrinnande
vattenmängden» af O. Appelberg, sid. 19.
Vattenmängderna äro i öfrigt beräknade
ur afrinningskurvan för Lilla Lule älf vid ;
j Mattisudden (Jockmock).
Purkijaureforsen.
(nummer: 23.
belägenhet: mellan sjöarna
* “**'•■'" 1 Purkijaure och Vaikijaure
I (Saskam) i Lilla Lule älf.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
Afrinningskurvor: Pl. CIII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XI och XVI.
Vattenståndsplanscher: N:o 9 b.
Konvolut: IV: 23.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
På grund af bestämmelsen i § 7
af Kungl. Maj:ts nådiga stadga om
afvittring i Västerbottens och Norr¬
bottens läns lappmarker den 3% 1873
är å norra stranden för kronans
■ räkning afsatt ett utmål om 11,18
hektars vidd. Å södra stranden är
afsatt för gemensamt behof till Håll-
hägnad inom Jockmocks socken till¬
sammans 40 hektar.
I öfrigt angränsa å norra stranden
dels Hällfors’ eller Forshällans om¬
råde, dels för socknen afsatt all-
männingsskog samt å södra sidan
dels socknens allmänningsskog, dels
Dragnäs' och Erikslunds områden.
Afvittringen för krononybyggena
Forshällan n:ris 1 och 2 samt för
Dragnäs n:o x och Erikslund n:o 1
är fastställd genom Konungens be-
fallningshafvandes utslag den 15/12
1890.
Kronan är förbehållen rätt till
flottning i alla vattendrag äfvensom
till större strömfall inom det af-
vittrade området.
Ingen del af yatten-
kraften är tagen i an¬
språk.
Uti Lilla Lule älf finnes
allmän flottled enligt Konun¬
gens befallningshafvandes
utslag den 16/s 1898.
,
120
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
Flodsystemets
j nummer: IV.
|namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 14,8 m.
Vattenområdet: 9197 km.2
Däraf sjöar: 461 km.2 (5 %>').
Lågvattenmängden: 18,4 sm.3 (2 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 2723.
Industriella medelvattenmängden:
34 sm.3 (3,7 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 5032.
Sommarlågvattenmängden: 82,7 å ioi,2
sm.3 (9 a 11 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 12240 å 14978.
|
Fallen äro till an¬
talet tre, belägna i en
granitränna med gan¬
ska branta väggar och
åtskilda genom två sel,
h vartd era af 200 m.
längd.
Öfverstå afsatsen är
500 m. lång och 8,9
m. hög, mellersta om¬
kring 180 m. lång
och 3,7 m. hög samt
nedersta ett 2 m. högt,
lodrätt stup.
|
Fallen äro belägna
5 0 km. fågelvägen och
73 km. landsvägen
från Murjeks station
å statsbanan Luleå—
Gellivara, 500 m. från
landsväg, 50 km. från
Storbackens ångbåts-
brygga samt 2 å 2,5
km. från Jockmocks
kyrkplats.
|
Hög-(flod-)vattenmängden: antagligen
690 å 73 6 sm.3 (75 å 80 sl. pr km.2)
Högvattenmängden är uppskattad med
ledning af: »Bidrag till kännedom om
den i Sveriges vattendrag framrinnande
vattenmängden» af O. Appelberg, sid. 19.
Vattenmängderna äro i öfrigt beräk¬
nade ur afrinningskurvan för Lilla Lule
älf vid Mattisudden (Jockmock).
Ackatsfallen
121
Fallets
nummer: 24.
belägenhet: i Lilla Lule älf.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XI och XVI.
Vattenståndsplanscher: N:o 9 b.
Konvolut: IV: 24.
4 ! 5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Stränderna tillhöra i allmänhet
områden, som vid afvittringen blifvit
tilldelade krononybyggena Lyckan
n:o i och Herrgården n:o i med
flera. Afvittringen är för berörda
nybyggen fastställd genom Konun¬
gens befallningshafvandes utslag den
15/i2 1890.
Å bägge stränderna är för kronans
räkning afsatt utmål om en vidd
af 25,12 hektar, hvari medräknats
»vatten af Luleå älf» till en vidd
af 9,5 hektar. Som fallen börja
290 in. ofvanför utmålet, måste
detta anses vara för ändamålet otill¬
räckligt.
Kronan är förbehållen rätt till
flottning i alla vattendrag äfven¬
som till större strömfall inom det
afvittrade området.
Ingen del åf vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
Uti Lilla Lule älf finnes;
allmän flottled enligt Konun¬
gens befallningshafvandes
utslag den lö/3 1898.
122
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
Flodsystemets
nummer: IV.
namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 12,3 m.
|
Forsen begynner
|
Afståndet är till
|
Vattenområdet: 9205 km.2
|
omkring 3 00 m. ofvan¬
för en holme och slutar
|
Jockmock 1 å 1,5
km. fågelvägen, såväl
|
Däraf sjöar: 461 km.2 (5,0 %^.
|
nere vid en annan
|
till Murjek som till
|
Lågvattenmängden: 18,4 sm.3 (2 sb
|
holme vid Kajtum-
|
Storbacken knappt 50
|
pr km.2)
|
sekt. Vid öfre hol-
|
km. samt till lands-
|
Hästkrafter: 2263.
Industriella medelvattenmängden:
34,1 sm.3 (3,7 sb pr km.2)
Hästkrafter: 4194.
Sommarlågvattenmängden: 82,8 å 101,3
sm.3 (9 å 11 sb pr km.2)
Hästkrafter: 10184 ä 12460.
|
men äro goda land¬
fästen för damman¬
läggning. Kanal kan
dragas öfver udden
på södra stranden.
Efter afvittrings-
kartan att döma synes
forsens längd vara om¬
kring 2000 m.
|
vägen 1 km.
|
Hög-(flod-)vattenmängden: antagligen
690 ä 73 6 sm.3 (75 å 80 sl. pr km.2)
Högvattenmängden är uppskattad med
ledning af: »Bidrag till kännedom om
den i Sveriges vattendrag framrinnande
vattenmängden» af O. Appelberg, sid. 19.
Vattenmängderna äro i öfrigt beräk¬
nade ur afrinningskurvan för Lilla Lule
älf vid Mattisudden (Jockmock).
Kajtumfallet.
123
I nummer: 25.
Fallets ! belägenhet: i Lilla Lule
I älf.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XI och XVI.
Vattenståndsplanscher: N:o 9 b.
[Konvolut: IV: 25.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Stränderna tillhöra i allmänhet
|
Ingen del af vatten-
|
Uti Lilla Lule älf finnes
|
område, som vid afvittringen blifvit
|
kraften är tagen i an-
|
allmän flottled enligt Ko-
|
tilldeladt krononybygget Herrgården
n:o 1 med flera. Afvittringen är
för berörda nybygge fastställd genom
Konungens befallningshafvandes ut¬
slag den ''7x2 1890.
A bägge stränderna är för kro¬
nans räkning afsatt utmål om en
vidd af tillsammans 13,62 hektar,
hvari likväl medräknats »vatten af
Lilla Lule älf» till en vidd af 7
hektar.
Kronan är förbehållen rätt till
flottning i alla vattendrag äfvensom
till större strömfall inom det af-
|
språk.
|
nungens befallningshafvan¬
des utslag den 16/3 1898.
|
vittrade området.
124
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
Flodsystemets
nummer: IV.
namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 11,4 m.
|
Forsen är i två af-
|
Afståndet är till
|
Vattenområdet: 9558 km.2
|
satser, den öfre om-
|
Jockmock 16 km., till
|
Däraf sjöar: 480 km.2 (5,0
|
kring 300 m. och den
nedre 100 m. lång,
|
Murj ek och till Stor¬
backens ångbåtsbrygga
|
Lågvattenmängden: 19,1 sm.3 (2 sb
|
skilda af ett omkring
|
30 km. samt till all-
|
pr km.2)
|
200 m. långt sel.
|
männa landsvägen 1
|
Hästkrafter: 2177.
|
Vid den öfres fot fin-
|
km.
|
Industriella medelvattenmängden:
35,4 sm.3 (3,7 sb pr km.2)
Hästkrafter: 4036.
Sommarlågvattenmängden: 86 ä 105
sm.3 (9 ä 11 sb pr km.2)
Hästkrafter: 9804 å 11970.
Hög-(flod-)vattenmängden: antagligen
717 å 765 sm.3 (75 å 80 sb pr km.2)
Högvattenmängden är uppskattad med
ledning af: »Bidrag till kännedom om
|
nas lämpliga damm¬
fästen, likaså vid den
nedre, men ovisst är,
om marken på norra
sidan tål så hög upp¬
dämning, att båda for¬
sarna kunna samman¬
byggas genom damm
vid nedre forshufvudet.
|
|
den i Sveriges vattendrag framrinnande
vattenmängden» af O. Appelberg, sid. 19.
Vattenmängderna äro i öfrigt beräknade
ur afrinningskurvan för Lilla Lule älf vid
Mattisudden (Jockmock).
Tuorerimforsen.
125
Fallets
nummer: 26.
belägenhet: i Lilla Lule
älf.
Bilagor:
Vattenområdeskartor; Bl. 21 Jockmock.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
IVattenmängdsplanscher; PL. XI och XVI.
Vattenståndsplanscher: N;o 9 b.
Konvolut: IV: 26.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är till större delen be-
|
Ingen del af vatten-
|
Uti Lilla Lule älf finnes
|
lägen å kronopark. Endast nedre
|
kraften är tagen i an-
|
allmän flottled enligt Ko-
|
delen af norra stranden tillhör om¬
råde, som vid afvittringen blifvit
tilldeladt Persbacka hemman.
Kronan är förbehållen rätt till
flottning i alla vattendrag äfvensom
till större strömfall inom det af-
vittrade området.
Afvittringen är fastställd genom
Konungens befallningshafvandes ut¬
slag den *712 1890.
1
|
språk.
|
nungens befallningshafvan¬
des utslag den 16/s 1898.
•
■
|
126
Fallets namn
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
Flodsystemets
J nummer: IV.
| namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 5,7 m.
Vattenområdet: 9563 km.2
Däraf sjöar: 480 km.2 (5,0
Lågvattenmängden: 19,1 sm.3 (2 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 1088.
Industriella medelvattenmängden:
35,4 sm.3 (3,7 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 2018.
|
Forsen är i två af-
satser, den öfre 2,6
m. hög och omkring
200 m. lång, den
nedre 3,1m. hög och
omkring 100 m. lång,
skilda af ett långt
sel. Forsarna kunna
sammanbyggas genom
uppdämning ofvanför
den nedre, som till
|
Afståndet är till
Jockmock 16 km.,
till Murjek och till
Storbackens ångbåts-
brygga 30 km. samt
till allmänna lands¬
vägen 1 km.
|
Sommarlågvattenmängden: 86 ä 105,2
sm.3 (9 å 11 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 4902 å 5996.
Hög-(flod-)vattenmängden: antagligen
717 å 765 sm.3 (75 å 80 sl. pr km.2)
|
en bredd af endast
100 m. sammandrager
sig mellan granithällar.
Öfre forsen delas
af en holme i två
grenar.
|
|
Högvattenmängden är uppskattad med
ledning af: »Bidrag till kännedom om
den i Sveriges vattendrag framrinnande
vattenmängden» af O. Appelberg, sid. 19.
Vattenmängderna äro i öfrigt beräk¬
nade ur afrinningskurvan för Lilla Lule
älf vid Mattisudden (Jockmock).
|
|
|
Kalakkårtje.
127
(nummer: 27.
Fallets ! belägenhet: i Lilla Lule
( älf.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XI och XVI.
Vattenståndsplanscher: N:o 9 b.
(Konvolut: IV: 27.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
| jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Södra stranden tillhör kronopark.
Norra stranden tillhör område, som
vid afvittringen blifvit tilldeladt Pers-
backa hemman.
Kronan är förbehållen rätt till
flottning i alla vattendrag äfvensom
till större strömfall inom det af-
vittrade området.
Afvittringen är fastställd genom
Konungens befallningshafvandes ut¬
slag den 1812 1890.
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
Uti Lilla Lule älf fin¬
nes allmän flottled enligt
Konungens befallningshaf¬
vandes utslag den 16/s 1898.
128
Fallets namn
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks. -
Flodsystemets
I nummer: IV.
(namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 7 m.
Vattenområdet: 9570 km.2
Däraf sjöar: 480 km.3 (5 %>').
|
Forsen, i sin hel¬
het af omkring 1000
m. längd, har på en
sträcka af 500 m.
|
Forsen är belägen
omkring 25 km. från
Murjeks station å stats¬
banan Luleå—Gelli-
|
Lågvattenmängden: 19,1 sm.3 (2 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 1337.
Industriella medelvattenmängden:
35,4 sm.3 (3,7 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 2478.
|
blott omkring 2 m.
fallhöjd.
Den användbara
hälften omgifves vid
sin nedre ända af 7 å
8 m. höga stränder,
men vid öfre ändan
|
vara, 1,6 km. från all¬
män landsväg, om¬
kring 25 km. från
Storbacken samt 2 0
km. från Jockmocks
kyrkplats.
|
Sommarlågvattenmängden: 86,iä 105,3
sm.3 (9 å 11 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 6027 ä 7371.
|
af ett lågland om en¬
dast 1 å 2 m. höjd
öfver vattenytan.
|
|
Hög-(flod-)vattenmängden: 718 å 7 66
sm.3 (75 å 80 sl. pr km.2)
|
|
|
Högvattenmängden är uppskattad med
ledning af: »Bidrag till kännedom om
den i Sveriges vattendrag framrinnande
vattenmängden» af O. Appelberg, sid. 19.
Vattenmängderna äro i öfrigt beräk¬
nade ur afrinningskurvan för Lilla Lule
älf vid Mattisudden (Jockmock).
|
|
|
Kåtjerimforsen.
129
Fallets
| nummer: 28.
| belägenhet: i Lilla Lule
älf.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XI och XVI.
Vattenståndsplanscher: N:o 9 b.
Konvolut: IV: 26.
4
5
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
6
Anmärkningar.
Vänstra stranden tillhör krono-! Ingen del af vatten- Uti Lilla Lule älf finnes
park. Högra stranden tillhör om- kraften är tagen i an- allmän flottled enligt Ko¬
rade, som vid afvittringen blifvit språk. nungens befallningshafvan-
tilldeladt Lenatorps nybygge. ; des utslag den 16/3 1898.
Kronan är förbehållen rätt till
flottning i alla vattendrag äfvensom
till större strömfall inom det af-
vittrade området.
Afvittringen är fastställd genom
Konungens befallningshafvandes ut-!
slag den 15/12 1890.
130
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
( nummer: IV.
Flodsystemets 1 . . ....
1 | namn: Lule alls.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 4,7 m.
Vattenområdet: 9581 km.2
Däraf sjöar: 480 km.2 (5,0^).
Lågvattenmängden: 19,2 sm.3 (2 sl. pr
|
Forsen, omkring
700 m. lång, delar
sig i två grenar om¬
kring en större holme.
Vid Undersöknin-
|
Afståndet är till
Jockmock 20 km.,
till Murjek och till
Storbacken omkring
2 5 km. samt till
|
km.2)
Hästkrafter: 902.
Industriella medelvattenmängden:
35,4 sm.3 (3,7 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1664.
Sommarlågvattenmängden: 86,2a 105,4
|
gen var holmen 2 å
3 m. öfver vattenytan.
Stränderna å ömse
sidor om forsen bestå
af 7 å 8 m. höga
moränbrinkar nära in¬
till älfven.
|
allmänna landsvägen
omkring 1,6 km.
|
sm.3 (9 å 11 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 4051 å 4954.
Hög-(flod-)vattenmängden: antagligen
719 å 766 sm.3 (75 å 80 sl. pr km.2)
Högvattenmängden är uppskattad med
ledning af: »Bidrag tiil kännedom om
den i Sveriges vattendrag framrinnande
vattenmängden» af O. Appelberg, sid. 19.,
Vattenmängderna äro i öfrigt beräk¬
nade ur afrinningskurvan för Lilla Lule
älf vid Mattisudden (Jockmock).
Ledsiforsen.
C nummer: 29.
Fallets I belägenhet: i Lilla Lule
( älf.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 21 Jockmock.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XI och XVI.
Vattenståndsplanscher: N:o 9 b.
(Konvolut: IV: 29.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
'
•
1
|
Vänstra stranden tillhör krono¬
park. Högra stranden tillhör om¬
råde, som vid afvittringen blifvit
tilldeladt Skällarims by.
Kronan är förbehållen rätt till
flottning i alla vattendrag äfvensom
till större strömfall inom det af-
vittrade området.
Afvittringen är fastställd genom
Konungens befallningshafvandes ut¬
slag den 15/iä 1890.
i
|
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i
anspråk.
|
Uti Lilla Lule älf fin¬
nes allmän flottled enligt
Konungens befallningshaf¬
vandes utslag den 16/3 1898.
|
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
Flodsystemets
I nummer: IV.
Inamn: Lule älfs.
1__1_
|
2 1 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: ii m.
Vattenområdet: 9653 km.2
Däraf sjöar: 480 km.2 (5,0 %).
Lågvattenmängden: 19,3 sm.3 (2 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 2123.
Industriella medelvattenmängden:
35,7 sm.3 (3,7 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 3927.
Sommarlågvattenmängden: 86,9å 106,2
sm.3 (9 ä 11 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 9559 ä 11682.
Hög-(flod-)vattenmängden: 724 å 772
sm.3 (75 å 80 sl. pr km.2)
Högvattenmängden är uppskattad med
ledning af: »Bidrag till kännedom om
den i Sveriges vattendrag framrinnande
vattenmängden» af O. Appelberg, sid. 19.
Vattenmängderna äro i öfrigt beräk¬
nade ur afrinningskurvan för Lilla Lule
älf vid Mattisudden (Jockmock).
Pockiforsen har en
total fallhöjd af om¬
kring 23 m., fördelad
på en sträcka af om¬
kring 4300 m. Häraf
synes dock endast fall¬
höjden 11 m. på den
omkring 1600 m.
långa sträcka, som
börjar vid öfre ändan
af en holme, 1700
m. nedanför Skälla¬
rims nedre rå, vara
användbar. Att märka
äro här tre särskilda
afsatser eller rättare
långsträckta forsar med
mellanliggande två
respektive 300 å 400
m. långa sel.
Stränderna äro höga
och bestå af branta,
mot älfven stupande
berg, vid öfverstå af-
satsen på södra, vid
nedersta på norra sidan.
Afståndet är till
Jockmock 2 7 km.,
till Storbaken 1 7 km.
samt till Murj ek om¬
kring 22 km. fågel¬
vägen.
Omedelbart vid forsen
finnas några inmutade
grafitfyndigheter.
Pockiforsen
133
I nummer: 30.
Fallets \ belägenhet: i Lilla Lule älf.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 28 Stenträsk.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XI och XVI.
Vattenståndsplanscher: N:o 9 b.
Konvolut: IV: 30.
4 1 5
|
6
|
1 Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens, ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Vänstra stranden tillhör krono- j Ingen del af vatten- Uti Lilla Lule älf finnes
park. Högra stranden tillhör om- kraften är tagen i an- allmän flottled enligt Konun-
i råde, som vid afvittringen blifvit | språk. ; gens befallningshafvandes
på grund af Kungl. brefvet den utslag den 18/s 1898.
15/4 1889 afsatt till sockenallmän-
I ning-
*34
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Jockmocks lappmarks.
Socken: Jockmocks.
Flodsystemets
nummer: IV.
namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
|
Fallhöjden: 25,6 m. på en längd af 2 km.
Vattenområdet: 21221 km.2
Däraf sjöar: 1385 km.2 (6,6%}.
j Lågvattenmängden: 52 sm.3 (2,45 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 133 12.
|
Forsens öfre del
torde vara mycket
lätt att bebygga.
|
Forsen är belägen
omkring 11 km. från
statsbanan Luleå—
Riksgränsen.
Den nya landsvägen
leder öfver forsen.
|
Industriella medelvattenmängden:
106 sm.3 (5 sl. pr km.2)
|
|
|
Hästkrafter: 27136.
|
|
|
Sommarlågvattenmängden: 233,4 sm.3
(11 sl. pr km.2)
|
|
|
Hästkrafter: 59750.
|
|
|
Hög-(flod-)vattenmängden: antagligen
1592 sm.3 (75 sl. pr km.2)
|
|
|
Lågvattenmängden är direkt uppmätt i
april 1900 vid Andeviksudden, industriella
medel- och sommarlågvattenmängderna
tagna ur afrinningskurvan för Lule älf
vid Andeviksudden samt högvattenmäng¬
den uppskattad med ledning af: »Bidrag
till kännedom om den i Sveriges vatten¬
drag framrinnande vattenmängden» af O.
Appelberg, sid. 19.
|
|
|
135
Porsiforsen.
Fallets
nummer: 31.
belägenhet: i Stora Lule älf,
omedelbart nedanför Lilla
Lule älfs inflöde.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 29 Harads.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XI och XII.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 b och 11.
Konvolut: 1:2 och IV: 31.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Båda stränderna tillhöra områden,
som vid afvittringen blifvit tilldelade
enskilde, nämligen Afvauddens, Nor-
viks med flera hemman å vänstra
stranden och Vuollerims by å högra
stranden.
För kronans räkning äro likväl
utmål afsätta å vänstra stranden om
| tillsammans 18,23 hektar samt å
högra stranden om 26,35 hektar.
I Utmålen anses vara otillräckliga för
; forsens ändamålsenliga tillgodo¬
görande.
Afvittringen af Porsiafvan eller
Afvaudden n:ris 1 och 2 med flera,
af Norvik n:o 1 med flera samt
af Vuollerims by med flera är fast¬
ställd genom Konungens befallnings-
hafvandes utslag den 16/12 1890.
Kronan är förbehållen rätt till
flottning i alla vattendrag samt till
större strömfall inom det afvittrade
området.
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
Uti särskildt underdånigt
betänkande den e/i 1901
har kommittén förklarat sig
anse, att forsen hade sådant
läge och energiförråd, att
den lämpligen kunde an¬
vändas för elektrisk drift af
någon del af statsbanan
. Luleå—Riksgränsen.
Uti Lule älf finnes all¬
män flottled enligt Konun¬
gens befallningshafvandes
utslag den 16/3 1898.
136
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Öfver Luleå. Flodsystemets j nummer; IV'
Socken: Edefors’. } namn: Lule älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 21,5 m. på en längd af 2,5
km.
Vattenområdet: 21888 km.2
Däraf sjöar: 1390 km.3 (6,4%o').
Lågvattenmängden: 54,1 sm.3 (2,47 sl.
pr km.2) *
Hästkrafter: 11632.
Industriella medelvattenmängden:
109,4 sm.3 (5 sl. pr km.2)
|
Vattenkraften torde
med relativ lätthet
kunna tillgodogöras
på älfvens vänstra sida,
hvarvid man med för¬
del torde kunna be¬
gagna sig af de arbeten,
som i midten af 18 60-
talet utfördes för kana-
lisering af Lule älf.
|
Forsen är belägen
omkring 13 km. från
statsbanan Luleå—
Riksgränsen.
|
Hästkrafter: 23521.
Sommarlågvattenmängden: 240,8 sm.3
(11 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 51772.
Hög-(flod-)vattenmängden: 1620 sm.3
(74 sl. pr km.2)
Lågvattenmängden är beräknad på grund
af mätning vid Andeviksudden i april
i 19 oo, industriella medel- och sommar-
lågvattenmängdema tagna ur afrinnings-
i kurvan för Lule älf vid Andeviksudden
samt högvattenmängden uppskattad med
ledning af: »Bidrag till kännedom om
den i Sveriges vattendrag framrinnande
vattenmängden» af O. Appelberg, sid. 19.
T37
Edeforsen.
( nummer: 32.
Fallets j belägenhet: i Stora Lule
älf.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 29 Harads.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XI och XII.
I Vattenståndsplanscher: N:ris 9 b och 11.
(Konvolut: I: 2 och IV: 32.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Vid forsen äro vid afvittringen
utmål afsätta till en vidd af 171
tunnland 23,5 kappland eller 84,77
hektar, nämligen för fiskets be¬
gagnande 157 tunnland 2 o kapp¬
land samt för kronans räkning på
östra stranden 8 tunnland och på
västra stranden sammanlagdt 6 tunn-
: land 3,5 kappland.
Holmar och grund i forsen äro
i berörda utmål inbegripna. Med
nämnda undantag äges vänstra stran¬
den af frälsehemmanet Edefors,
hvars afvittringskarta blifvit fastställd
genom landshöfdinge-ämbetets reso¬
lution den 31/iä 1868, samt högra
stranden af hemmanen Strömbacka
och Forsudden.
Ingen del af vatten- Uti särskilt underdånigt
kraften är tagen i an- betänkande den ®/t 1901
språk. har kommittén förklarat sig
anse, att forsen hade sådant
läge och energiförråd, att
den lämpligen kunde an¬
vändas för elektrisk drift
af någon del af statsbanan
! Luleå—Riksgränsen.
I närheten af den öfver
! älfven byggda landsvägs¬
bron finnas vid hvardera
stranden fasta fiskebygg¬
nader för fångande af lax,
den å vänstra stranden med
4 tinor och den å högra
med 3 tinor. Det så kal¬
lade Laxholmens fiske är
enligt Kungl. resolutioner
den 13ii 1621 och den
17/'9 i 674 samt Kungl. kam-
markollegii resolution den
2S/J0 1680 doneradt till
Luleå stad, som jämväl
anser sig hafva rätt till det
för fiskets begagnande af¬
sätta utmålet.
Uti Lule älf finnes all¬
män flottled enligt Konun¬
gens befallningshafvandes
utslag den 16/s 1898.
138
Fallets namn:
Län: Norrbottens. (nummer: V.
Tingslag: Arjepluogs lappmarks. Flodsystemets |namn. pite äIfs
Socken: Arjepluogs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 33 m. Fallet nedstörtar Fallet är beläget
mellan höga fjällsträn- j ofvanför Tjeggelvas i
Vattenområdet: 617 km.2
Däraf sjöar: 60 km.2 (9,1%).
Lågvattenmängden: 1,2 sm.3 (2 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 396.
Industriella medelvattenmängden:
2,5 sm.3 (4 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 825.
Sommarlågvattenmängden: 12,3 sill.i
(20 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 4059.
nedre loppet af den
från Pjeskejaure i Mä-
kakjaure utrinnande
grenen af Pite älf,
220 km. från Älfsby
station å norra stam¬
banan, 100 km. från
Arjepluogs kyrka samt
24 km. från magnesit-
fälten vid Måskas- och
Tarrekaise.
Hög-(flod-)vattenmängden: 67,9 sm.3
(ilo sl. pr km.2)
Den 22/8 1900 uppmättes vattenmäng¬
den i älfven från Pjeskejaure till 104,5
sl. pr km.2
Vattenmängderna äro beräknade på
grund af mätningar dels i Lilla Lule älf
(Kamajock) vid Kvickjock, dels i Pite älf
vid Älfsbyn (järnvägen) samt jämkade
efter de respektive vattenområdenas topo¬
grafiska beskaffenhet, höjd öfver hafvet
och sjöprocent.
Mäkakkårtje.
139
{nummer: 1.
belägenhet: i älfven
från Pjeskejaure.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 19 Staika.
Afrinningskurvor: PL. CII och CI1I.
Vattenmängdspl.: PL. XIII, XIII a, XVI a och XVI d.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a och 12.
Konvolut: V: 1.
. ! 5 1 6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
.
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget å oafvittrad mark, j Ingen del af vatten-
renbetesland eller fjäll, ofvanför den kraften är tagen i an-
genom Kungl. brefvet den 20/e 1890 språk,
fastställda så kallade odlingsgränsen i
inom Arjepluogs socken.
140
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Arjepluogs lappmarks. Flodsystemets / nurnmer: V-
Socken: Arjepluogs. Inamn: Pite älfs.
. 1
|
3 1 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. rn.
|
Fallhöjden: 11,1 in.
Vattenområdet: 1090 km.2
Däraf sjöar: 117 km.2 (10,7 %).
Lågvattenmängden: 2,2 sm.3 (2 sl. pr
km.2)
Hästkrafter: 244.
Industriella medelvattenmängden:
4,4 sm.3 (4 sl. pr km.2)'
Hästkrafter: 488.
Sommarlågvattenmängden: 21,8 sm.3
j (20 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 2420.
Hög-(flod-)vattenmängden: 109
(100 sl. pr km.2)
sm.
pa
Högvattenmängden är uppskattad
grund af mätningar den 22/’8 1900.
Vattenmängderna äro beräknade på
: grund af mätningar dels i Lilla Lule älf
(Kamajock) vid Kvickjock, dels i Pite
i älf vid Älfsbyn (järnvägen) samt jämkade
i efter de respektive vattenområdenas topo-
i grafiska beskaffenhet, höjd öfver hafvet
och sjöprocent.
Fallet, som ned¬
störtar mellan höga
fjällstränder, är mycket
bredt samt sönder-
splittradt af mer eller
mindre låga hällar och
skär.
Fallet är beläget
ofvanför Tjeggelvas
mellan sjöarna Mäkak-
jaure och Paijeb Sarta-
jaure,2 2 0 km. från
Alfsby station å norra
stambanan, 100 km.
från Arjepluogs kyrka
samt 20 km. från mag-
nesitfältet vid Rakas-
pakte och 2 3 km.
från magnesitfälten vid
Måskas- och Tarre-
kaise.
Sartakårtje.
Fallets
nummer: 2.
belägenhet: mellan Mä-
kakjaure och Paijeb Sar-
tajaure ofvanför Tjeg-
gelvas.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 19 Staika.
Afrinningskurvor: PL. CII och CII1.
Vattenmängdspl.: PL. XIII, XIII a, XVI a och XVI d.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a och 12.
Konvolut: V: 2.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget å oafvittrad mark,
renbetesland eller fjäll, ofvanför den
genom Kungl. brefvet den '% 1890
fastställda så kallade odlingsgränsen
inom Arjepluogs socken.
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
142
Fallets namn
Län: Norrbottens.
Tingslag: Arjepluogs lappmarks.
Socken: Arjepluogs.
Flodsystemets |
nummer: V.
namn: Pite älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 4,7 m.
Vattenområdet: 1550 km.2
Däraf sjöar: 143 km.2 (omkring 9,2 ^).
Lågvattenmängden: 3,1 sm.3 (2 sl. pr
km.2)
|
Fallet nedstörtar
med en bredd af om¬
kring 30 m. genom
en fjällklyfta.
|
Fallet är beläget
200 km. från Älfs-
by station å norra
stambanan samt 80
km. från Arjepluogs
kyrka.
|
Hästkrafter: 146.
Industriella medelvattenmängden :
6,2 sm.3 (4 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 292.
Sommarlågvattenmängden: 31 sm.3 (20
sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1457.
Hög-(flod-)vattenmängden: minst 154,9
sm. 3 (100 sl. pr km.2)
Högvattenmängden är uppskattad på
grund af mätning den 22/8 1900.
Vattenmängderna äro beräknade på
grund af mätningar dels i Lilla Lule älf
(Kamajock) vid Kvickjock, dels i Pite
älf vid Älfsbyn (järnvägen) samt jämkade
efter de respektive vattenområdenas topo¬
grafiska beskaffenhet, höjd öfver hafvet
och sjöprocent.
Vildokkårtje.
Fallets
nummer: 3.
belägenhet: mellan Vildok -
jaure och Buoktsasauvon
Bilagor:
143
Vattenområdeskartor; Bl. 19 Staika.
Afrinningskurvor: PL. CI1 och CIII.
Vattenmängdspl.; PL. XIII, XIII a, XVI a och XVI d.
| Vattenståndsplanscher; N:ris 9 a och 12.
. ofvanför Tjeggelvas.
|
| Konvolut: V; 3.
|
|
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Fallet är beläget å oafvittrad mark,
|
Ingen del af vatten-
|
|
renbetesland eller fjäll, ofvanför den
|
kraften är tagen i an-
|
|
genom Kungl. brefvet den 2% 1890
|
språk.
|
|
inom Arjepluogs socken.
J44
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Arjepluogs lappmarks.
Socken: Arjepluogs.
Flodsystemets
nummer: V.
namn: Pite älfs.
I | 2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
J framgår genom en
fjällklyfta.
Fallhöjden: 4 m. på en längd af 135 m. Forsen, som är
Vattenområdet: 1583 km.2 omkring 20 m. bred,
Däraf sjöar: 143 km.2 (9,2^).
Lågvattenmängden: omkring 3,2 sm.3
(2 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 128.
Industriella medelvattenmängden:
omkring é,4 sm.3 (4 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 256.
Sommarlågvattenmängden: omkring 32
sm.3 (20 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1280.
Hög-(flod-)vattenmängden: minst 158,3
sm.3 (100 sl. pr km.2)
Högvattenmängden är uppskattad på
; grund af mätning i älfven den 22/8 1900.
Vattenmängderna äro beräknade på
grund af mätningar dels i Lilla Lule älf
(Kamajock) vid Kvickjock, dels i Pite
älf vid Alfsbyn (järnvägen) samt jämkade
I efter de respektive vattenområdenas topo¬
grafiska beskaffenhet, höjd öfver hafvet
och sjöprocent.
Forsen är belägen
5 km. ofvanför sjön
Tjeggelvas, mellan j
öfre och nedre Buokt-
sasauvon, 200 km.
från Älfsby station å
norra stambanan samt
8 km. från Arjepluogs
kyrka.
*45
Buoktsakårtje.
Fallets
nummer: 4.
belägenhet: i Buoktsa-
sauvon, ofvanför Tjeg-
gelvas.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 19 Staika.
Afrinningskurvor: PL. CII och dill.
Vattenmängdspl.: PL. XIII, XIII a, XVI a och XVI d.
Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a och 12.
Konvolut: V: 4.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen å oafvittrad Ingen del af vatten¬
mark, renbetesland eller fjäll, ofvan- kraften är tagen i an¬
för den genom Kungl. brefvet den språk.
ä% 1890 fastställda så kallade od-
lingsgränsen inom Arjepluogs socken.
146
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Arjepluogs lappmarks. Flodsystemets ( num,ner: V-
Socken: Arjepluogs. ' nanin: Pite älfs'
I
|
a
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 9,9 m. på en längd af
280 in.
Vattenområdet: 2950 km.2
Däraf sjöar: 274 km.2 (9,3%').
Lågvattenmängden: 7,4 sm.3 (2,5 sl.
pr km.a)
Hästkrafter: 733.
Industriella medelvattenmängden:
12,9 sm.3 (4,4 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1277.
Sommarlågvattenmängden: 52,9 sm.3
(18 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 5237.
Hög-(flod-)vattenmängden: minst 289,3
sm.3 (95 sl. pr km.2)
Högvattenmängden är uppskattad dels
på grund af mätning i Pite älf strax
ofvanför Pjeskejaure, dels på grund af
uppgift därom för Lule älf vid Svartlå
i »Bidrag till kännedom om den i Sveriges
vattendrag framrinnande vattenmängden»
af O. Appelberg, sid. 19.
Vattenmängderna äro beräknade på
grund af mätningar dels i Lilla Lule älf
(Kamajock) vid Kvickjock, dels i Pite
älf vid Älfsbyn (järnvägen) samt jämkade
efter de respektive vattenområdenas topo¬
grafiska beskaffenhet, höjd öfver hafvet
och sjöprocent.
Stränderna omkring Forsen är belägen
forsen bestå af fast 170 km. från Älfsby
berg. De i forshuf- j station å norra stam-
vudet befintliga klipp-: banan och 45 km.
holmarna, som dela j fågelvägen från Arje-
strömfåran i tre grenar, pluogs kyrka. Ett
af hvilka den norra; mindre järnmalmfält
är störst, torde under- ligger i forsens omedel-
lätta byggande af bara närhet,
damm med omkring
60 in. krönlängd.
Därifrån skulle vattnet
kunna genom en del¬
vis sprängd, delvis
uppmurad 250 in.
lång kanal ledas till
en kraftstation nedan¬
för forsen. Intet hin¬
der synes möta att
uppdämma det ofvan¬
för varande sekt 1
å 2 in. Genom upp¬
dämning afSkärfajaure
och Tjeggelvas torde
ett sparmagasin kunna
bildas, hvarigenom
konstanta lågvatten-
mängden skulle upp¬
bringas till 20 å 25
sm.3 och lågvatten-
kraften till 2000 å
2500 hkr.
*47
Abmorfallet eller Måskakuojka.
I Vattenområdeskartor: Bl. 27 Arjepluog.
Afrinningskurvor: PL. CI1 och CIII.
Vattenmängdspl.: PL. XIII, XIII a, XVI a och XVId.
| belägenhet, i Pite älf. Vattenståndsplanscher: N:ris 9 a och 12.
Konvolut: V: 5.
|
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen å kronopark.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
|
148
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Arvidsjaurs sockens.
Socken: Arvidsjaurs.
c-, , . ( nummer: V.
Flodsystemets )
| namn: Pite älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 41 m. på en längd af 4 km.
Vattenområdet: 5216 km.2
Däraf sjöar: 430 km.2 (8,2 %).
Lågvattenmängden: 13,5 sm.3 (2,6 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 5535.
Industriella medelvattenmängden: 22,9
sm.3 (4.4 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 9389.
Sommarlågvattenmängden: 88,5 sm.3
(17 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 36285.
Hög-(fIod-)vattenmängden; antagligen
minst 499,8 sm.3 (96 sl. pr km.2)
Högvattenmängden är uppskattad dels
på grund af mätning i Pite älf strax
nedanför Pjeskejaure, dels på grund af
uppgift därom för Lule älf vid Svartlå i
»Bidrag till kännedom om den i Sveriges
vattendrag framrinnande vattenmängden»
af O. Appelberg, sid. 19.
Vattenmängderna äro beräknade på
grund af mätningar dels i Lilla Lule älf
(Kamajock) vid Kvickjock, dels i Pite
älf vid Älfsbyn (järnvägen) samt jämkade
efter de respektive vattenområdenas topo¬
grafiska beskaffenhet, höjd öfver hafvet
och sjöprocent.
Forsen delas i två Forsen är belägen
grenar af Besse-(Bet- 90 km. från Älfsby
sas-) suolo. Den so- station å norra stam-
dra grenen är störst banan samt 50 km.
och där framrann vid från Arvidsjaurs kyrka,
medelvatten den
1901 80 sm.3 mot
20 sm.3 i den norra
grenen. Vid lägre
vattenstånd torde i
denna senare fram¬
rinna proportionsvis
ännu ringare vatten¬
mängd.
Att i forsens nedre
ända uttaga hela vat¬
tenkraften torde svår¬
ligen låta sig göra,
enär stränderna, i sig
själfva låga; slutta
jämnt från det öfre
sekt (Fetnejaure) till
det nedre (Öfre Bet-
sasselet).
149
Trollforsen.
Fallets
nummer: 6.
belägenhet: i Pite älf.
Bilagor:
J Vattenområdeskartor: Bl. 28 Stenträsk.
j Afrinningskurvor: PL. CII och dill.
| Vattenmängdsplanscher: PL. XIII, XIII, a, XV b,
XVI a och XVI d.
Konvolut: V: 6.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är i sin helhet belägen
|
Ingen del af vatten-
|
Allmän flottled finnes i
|
å Malmesjaures kronopark.
|
kraften är tagen i an-
|
vattendraget.
|
|
språk.
|
|
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Arvidsjaurs sockens.
Socken: Arvidsjaurs.
Flodsystemets:
[ nummer: V.
| namn: Pite älfs.
I
|
s
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. in.
|
Fallhöjden: 12 m. Stränderna hafva
Vattenområdet: 6941 km.’ en sådan höjd och be-
Däraf sjöar: 479 km." (6,9 %). skaffenhet, att forsen
Lågvattenmängden: 18 sm.3 (2,6 sl. pr torde kunna tillgodo-
km.2) göras genom upp-
Hästkrafter: 2160. dämning i norra älf-
Industriella medelvattenmängden: 30,5 grenen vid nedre de
sm.3 (omkring 4,4 sl. pr km.2) len af därvarande
Hästkrafter: 3660. holme.
Sommarlågvattenmängden: 100,9 sm.3 Öfverflödsvatten
(16 sl. pr km."') och äfven flottgods
Hästkrafter: 13308. kunna möjligen ledas
Hög-(flod-)vattenmängden: antagligen genom den grunda
554 å 5895m.3 (80 å 85 sl. pr km.2 ) södra älfgrenen, ehuru
Högvattenmängden är uppskattad dels dess botten ligger be¬
gå grund af mätning i Pite älf strax tydligt högre än bott-
nedanför Pjeskejaure, dels på grund af nen i hufvudgrenen.
uppgift därom för Lule älf vid Svartlå
i »Bidrag till kännedom om den i Sve¬
riges vattendrag framrinnande vatten¬
mängden» af O. Appelberg, sid. 19.
Vattenmängderna äro beräknade på
grund af mätningar dels i Lilla Lule älf
(Kamajock) vid Kvickjock, dels i Pite
älf vid Älfsbyn (järnvägen) samt jämkade
efter de respektive vattenområdenas topo¬
grafiska beskaffenhet, höjd öfver hafvet
och sjöprocent.
Forsen är belägen
60 km. från Älfsby
station å norra stam¬
banan samt 45 km.
fågelvägen från Ar¬
vidsjaurs kyrka.
Ben bry teforsen
I51
Fallets
| nummer: 7.
| belägenhet: i Pite älf.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 35 Arvidsjaur.
Afrinningskurvor: PL. C1I och CIII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XIII, XIII a, XV b,
XVIa och XVI d.
Konvolut: V: 7.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är i sin helhet belägen
|
Ingen del af vatten-
|
Allmän flottled finnes i
|
inom Malmesjaures kronopark.
|
kraften är tagen i an-
|
vattendraget.
|
j
|
språk.
|
|
J52
Fallets namn:
Flodsystemets | nummer: V'
1 namn: Pite älfs.
I
|
2 1 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 50,6 m. på en längd af
1 km.
Vattenområdet: 7191 km.2
Däraf sjöar: 484 km.2 (6,7 %).
Lågvattenmängden: 20,1 sm.3 (2,8 sl.
pr km.2)
|
Forsen är lätt att Afståndet till stats-
tillgodogöra. banan genom öfre
Norrland är omkring
30 km.
|
Hästkrafter: 10171.
Industriella medelvattenmängden: 32,4
sm.'! (4,5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 16394.
Sommarlågvattenmängden: 79,1 sm.3
(11 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 40025.
Högvattenmängden: 575 å 611 sill.3
(80 å 85 sl. pr km.2)
Vattenmängderna äro beräknade med
ledning af afrinningskurvan för Pite älf
vid Älfsbyn.
Högvattenmängden är uppskattad dels
på grund af mätning vid Mäkakjaure, dels
på grund af uppgift därom för Lule älf
vid Svartlå i »Bidrag till kännedom om
den i Sveriges vattendrag framrinnande
vattenmängden» af O. Appelberg, sid. 19.
Län: Norrbottens,
Tingslag: Piteå.
Socken: Älfsby.
TÖ3
Storforsen.
Vattenområdeskartor: Bl. 35 Arvidsjaur.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Vattenmängdspl.: PL. XIII, XIII a, XV b o.ch XVII.
Konvolut: 1:2 och V: 8.
Fallets
nummer: 8.
belägenhet: i Pite älf,
omedelbart ofvanför Var¬
gisåns inflöde.
Bilagor:
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga ^
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Båda stränderna vid forsens öfre
|
Ingen del af vatten-
|
Uti särskildt underdånigt
|
del jämte större delen af den i kraften är tagen i an- betänkande den % 1901
älfven varande holmen tillhöra ett språk. har kommittén förklarat sig
vid afvittringen för kronans räkning
afsatt utmål om tillsammans 103
tunnland 2 kappland, däri likväl
medräknats 45 tunnland 28 kapp¬
land af älfyens område. Vänstra
stranden nedanför detta utmål ut-
göres dels af kronoöfverloppsmark,
dels af ett för kronans räkning af¬
satt utmål om 5 tunnland 2 kapp¬
land. Motsvarande del af andra
stranden tillhör kronopark.
Afvittringen inom Piteå socken
och Älfsby kapell är fastställd ge¬
nom Konungens befallningshafvan-
des utslag den 19',0 '1864, den 31 j2
1875, den '% 1880 och den I9/,
1883.
anse, att forsen hade sådant
läge och energiförråd, att
den lämpligen kunde an¬
vändas för elektrisk drift af
någon del af statsbanan
genom öfre Norrland.
Allmän flottled finnes i
vattendraget.
r54
Fallets namn:
Län: Norrbottens,
Tingslag: Piteå.
Socken: Älfsby.
I
|
a
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan*
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: brant stup om 5,9 m.
Vattenområdet: 10419 km.3
Däraf sjöar: 525 km.2 (5,0 %).
Lågvattenmängden: 29,2 sm.3 (2,8 sl.
|
Fällforsen torde
kunna sammanbyggas
med den omedelbart
nedanför belägna Jöns-
forsen.
|
Afståndet till stats¬
banan genom öfre
Norrland är omkring
1 3 km.
|
pr km.2)
Hästkrafter: 1723.
Industriella medelvattenmängden: 46,9
sm.3 (4,5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 2767.
Sommarlågvattenmängden : 114,6 sm.3
(11 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 6761.
Högvattenmängden: 834 sm.3 (80 sl.
pr km.2)
Vattenmängderna äro beräknade med
ledning af afrinningskurvan för Pite älf
vid Älfsbyn.
Högvattenmängden är uppskattad dels
på grund af mätning vid Mäkakjaure,
dels på grund af uppgift därom för Lule
älf vid Svartlå i »Bidrag till kännedom
om den i Sveriges vattendrag framrin¬
nande vattenmängden» af O. Appelberg,
sid. 19.
Fällforsen.
155
J nummer: 9.
Fallets | belägenhet: i Pite älf, 14 Bilagor:
I km. ofvanför Älfsbyn.
Vattenområdeskartor: Bl. 36 Boden.
Afrinningskurvor: PL. C11I.
Vattenmängdspl.: PL. XIII, XIII a, XV b och XVII
Konvolut: 1:2 och V: 9.
4
|
5
|
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten-
|
|
|
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
|
Anmärkningar.
|
Stränderna tillhöra i allmänhet Ingen del af vatten¬
områden, som vid afvittringen blifvit kraften är tagen i an-
tilldelade krononybyggena Norra och språk.
Södra Fällforsen, men är å vänstra
stranden afsatt ett utmål om 2 tunn¬
land 2 kapplands vidd för Piteå
stads fiske samt å högra stranden
för kronans räkning ett utmål om 6
tunnland 28 kappland duglig mark
och 3 tunnland 5 kappland impedi¬
ment.
Afvittringen inom Piteå socken
och Älfsby kapell är fastställd genom
Konungens befallningshafvandes ut¬
slag den M/,o 1864, den?1/'i2 1875,
den 10/G 1880 och den *% 1883.
Uti särskildt underdånigt
betänkande den 6/7 1901
har kommittén förklarat sig
anse, att forsen hade sådant
läge och energiförråd, att
den lämpligen kunde an-
vändas för elektrisk drift
af någon del af statsbanan
genom öfre Norrland.
Fällforsens laxfiske har
jämlikt Kungl. resolutioner
den 2l/u 1660 och den
V10 1668 donerats till Piteå
stad emot en årlig afgäld
af 2 tunnor 7 lispund salt
lax. ■
Allmän flottled finnes i
vattendraget.
Fallets namn:
Län: Norrbottens.
Tingslag: Piteå.
Socken: Älfsby.
Flodsystemets
I nummer: V.
I namn: Pite älfs.
I
|
2 3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 3,7 m. på en längd af Jönsforsen torde
600 m. kunna sammanbyggas
Vattenområdet: 10419 km.2 me^ den omedelbart
, , , . ofvanför belägna Fäll-
Däraf sjöar: 525 km.^ (5,0 %). forsen.
|
Afståndet till stats¬
banan genom öfre
Norrland är omkring
1 3 km.
|
Lågvattenmängden: 29,2 sm.3 (2,8 sl.
pr km.2)
Hästkrafter: 1080.
Industriella medelvattenmängden: 46,9
sm.3 (4,5 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 1735.
Sommarlågvattenmängden: 114,6 sm.3
(11 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 4240.
Högvattenmängden: 834 sm.3 (So sl.
pr km.2)
Vattenmängderna äro beräknade med
ledning af afrinningskurvan för Pite älf
vid Älfsbyn.
Högvattenmängden är uppskattad dels
på grund af mätning vid Mäkakjaure,
dels på grund af uppgift därom för Lule
älf vid Svartlå i »Bidrag till kännedom
om den i Sveriges vattendrag framrin¬
nande vattenmängden» af O. Appelberg,
sid. 19.
T57
Jönsforsen. 5 ^
Vattenområdeskartor: Bl. 36 Boden.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Bilagor: . Vattenmängdspl.: PL. XIII, XIII a, XV b och XVII.
(Konvolut: 1:2.
1 nummer: 10.
Fallets belägenhet: i Pite älf, 14
1 km. ofvanför Älfsbyn.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Stränderna tillhöra i allmänhet Ingen del af vatten¬
områden, som vid afvittringen blif- kraften är tagen i an-
vit tilldelade krononybyggena Norra språk,
och Södra Fällforsen, men är å
vänstra stranden för kronans räkning
afsatt ett utmål om 6 tunnland 4
kappland duglig mark.
Afvittringen inom Piteå socken
och Älfsby kapell är fastställd ge¬
nom Konungens befallningshafvandes
utslag den 19 1(, 1864, den 31 12 1875,
den
1880 och den 19/i 1883.
Uti särskildt underdånigt
betänkande den % 1901
har kommittén förklarat sig
anse, att forsen hade sådant
läge och energiförråd, att
den lämpligen kunde an¬
vändas för elektrisk drift
af någon del af statsbanan
genom öfre Norrland.
Allmän flottled finnes i
vattendraget.
o
158
Län: Norrbottens.
Tingslag: Piteå.
Socken: Piteå.
Fallets namn
Flodsystemets
I nummer: VI.
1 namn: Åby älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
. . -
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande j
berg m. m.
|
Fallhöjden: 6,1 m. på en längd af 220 m.
Vattenområdet: 664 km.2
Däraf sjöar: 43 km.2 (6,5 %').
Lågvattenmängden: 1,3 sm.3 (2 sl. pr
km.2)
|
De lokala förhål¬
landena synas ej för¬
svåra vattenkraftens
tillgodogörande.
|
Forsen är belägen
6 km. från statsbanan
genom öfre Norrland.
|
Hästkrafter: 79.
Industriella medelvattenmängden:
I 2,7 sm.3 (4 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 165.
Sommarlåg vattenmängden: 4,7 sm.:l
(7 sl. pr km.2)
Hästkrafter: 287.
Lag- och industriella medelvattenmäng¬
derna äro uppskattade med ledning af
afrinningskurvan för Byske älf.
Sommarlågvattenmängden kan anses
vara något lägre än den vattenmängd
(8,4 sl. pr km.2), som erhållits vid mät-, •
ningarna den 30/8 1900 vid järnvägsbron
öfver A by älf.
♦ •
Hällforsen.
159
1 V I
j nummer: 1.
Fallets ' belägenhet: i Åby älf, nedan-
j för järnvägen.
Bilagor:
Vattenområdeskartor: Bl. 43 Jörn.
Afrinningskurvor: PL. CIII.
Vattenmängdsplanscher: PL. XVII.
Vattenståndsplanscher: N:o 13.
Konvolut: VI: 1.
4
|
5
|
6
|
Huruvida båda eller någondera af stränderna
äro i statens ägo, samt om staten äger
holme eller grund i fallet.
Hvad om äganderätten till fallet finnes i
jordeböcker och andra kamerala hand¬
lingar antecknadt eller genom laga
kraft vunnen dom afgjordt.
|
Om någon och i så fall
huru stor del af vatten¬
kraften redan är i ett
eller annat afseende
tagen i anspråk.
|
Anmärkningar.
|
Forsen är belägen å område, som
vid afvittringen blifvit afsatt till krono¬
park eller kronoallmänning omkring
det så kallade Svanträsket.
Afvittringen inom Piteå socken
och Älfsby kapell är fastställd genom
Konungens befallningshafvandes ut¬
slag den 19 j0 1864, den 31 12 1875,
den 10'8 1880 och den 19,;1 1884.
|
Ingen del af vatten¬
kraften är tagen i an¬
språk.
|
I vattendraget finnes all¬
män flottled enligt Konun¬
gens befallningshafvandes
utslag den 14/'i2 1889.
|
i6o
Fallets namn:
Län: Västerbottens.
Tingslag: Skellefteå.
Socken: Jörns.
Flodsystemets | nummer: VIL
(namn: Byske älfs.
I
|
2
|
3
|
Approximativa krafttillgången.
|
Särskilda lokala förhållan¬
den, som möjligen kunna
anses underlätta eller för¬
svåra vattenkraftens till¬
godogörande.
|
Afstånd från närmaste
järnväg eller järnvägs¬
station, landsväg eller annan
farled, stad, by, sågverk,
kvarn, grufva, malmförande
berg m. m.
|
Fallhöjden: 6,5 m. på en längd af
|
Fallet omgifves af
|
Afståndet till norra
|
O
O
3
|
låga bergshöjder.
|
stambanan vid Mvr-
|
Vattenområdet: 2323 km.2
|
|
hedens station är om¬
kring 7 km,
Näsbergets järn-
|
Däraf sjöar: 92 km.2 (4,0 %y
|
|
Lågvattenmängden: 4,6 sm.3 (2 sb pr
|
|
malmfält ligger ome-
|
km.2)
Hästkrafter: 299.
|
|
delbart intill fallet.
|
Industriella medelvattenmängden:
9,3 sm.3 (4 sb pr km.2)
Hästkrafter: 60J.
Sommarlågvattenmängden: 19,6 sm.3
(8 sb pr km.2)
Hästkrafter: 1274.
|
|
|
Vattenmängderna äro beräknade med
ledning af afrinningskurvan för Byske älf
vid Myrheden.