BETÄNKANDE
AF
DE FÖR AFGIFVANDE AF YTTRANDE OCH FÖRSLAG I FRÅGA OM
FÖRÄNDRAD ORGANISATION
TELEGRAFSTYRELSEN
M. M.
ENLIGT NÅDIGT BEMYNDIGANDE DEN 22 JUNI 1906
TILLKALLADE KOMMITTERADE
I.
STOCKHOLM
K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI
1907.
INNEHÅLL.
Sid.
Skrifvelse till herr statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet I
Omfattningen af kommitterades uppdrag .......................... ................................... 1
Telegrafstyrelsen .......................................*............................................................. ^
Linjeunderbefäl och reparatörer.................................................................................
Distrikts- och lokalförvaltningarna..............................................................................
Betänkande och förslag:
I. Telegrafstyrelsen-
Historik....................
Kommitterades förslag
II. Linjedistrikten.
Historik....................
Kommitterades förslag
III.
IV.
V.
VI.
Trafikdistrikten och stationerna.
Nuvarande indelning.......................................................................................
Kommitterades förslag...................................................................................
Verkstaden......................................................................................................
Aflöningarna..................................................................................................
Telegrafstyrelsen............................................................................................
Linjedistrikten................................................................................................
Trafikdistrikten och stationerna......................................................................
Verkstaden ...................................................................................................
Aflöningsskalorna .........................................................................................
Pensioneringen ...........................................................................................
Förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket, med motiv
76
77
88
92
93
110
118
142
145
149
157
VII.
Förslag till utgiftsstater för telegrafverket att tillämpas under år 1908, med
förklaringar .................................................................................................
Tabell öfver stationsföreståndarnas begynnelse- och slutaflöning, beräknad efter 1905
års uppbörd........................................................................................................
241
Till herr statsrådet och chefen för kung!, civildepartementet, I
I enlighet med nådigt bemyndigande den 22 juni 1906 att såsom
sakkunnige tillkalla tre personer att jämte t. f. generaldirektören för
kungl. telegrafstyrelsen, i egenskap af ordförande, afgifva yttrande och
förslag i fråga om förändrad organisation af telegrafstyrelsen in. m.,
har herr statsrådet behagat genom skrifvelse den 26 i samma månad
anmoda undertecknade Lagercrantz, Axel RycRn och Starbäck att jämte
undertecknad Herman Rydin såsom ordförande afgifva omförmälda ytt¬
rande och förslag.
Omfattningen af det åt kommitterade gifna uppdrag äfvensom
hufvudsynpunkterna för dess utförande angifvas i statsrådsprotokollet
II
för den 22 juni 1906, till hvilket herr statsrådet i sådant afseende yttrade
följande:
»Den första nådiga instruktionen för telegrafstyrelsen utfärdades
den 1 november 1878. Den organisation, styrelsen härigenom erhöll,
var inrättad väsentligen efter mönstret af öfriga förvaltande ämbetsverk
och har alltjämt förblifvit i stort sedt oförändrad. Telegrafverket har
emellertid sedan dess, i all synnerhet genom telefonväsendets tillkomst,
vunnit en storartad omfattning, och särskildt under det senaste årtiondet
har utvecklingen gått framåt i utomordentlig grad. Under det sålunda
telegrafinkomsterna år 1895 uppgingo till 1,405,469 kronor och telefon¬
inkomsterna samma år stego till 1,936,151 kronor, belöpte sig dessa
inkomster år 1904 till respektive 1,872,425 kronor och 6,124,144 kronor.
Värdet af telegrafverkets egendom, som år 1895 upptogs till 13,409,324
kronor, bokfördes 1904 till 38,179,998 kronor, och värdet af hvad som
vid dess verkstad årligen tillverkades år 1895, uppgående till 239,064
kronor, steg 1904 till 870,776 kronor. Såsom Eders Kungl. Maj:t be¬
hagade finna af dessa siffror, är telegrafverket i denna stund en vidt¬
omfattande affär, som med sig förenar en betydande industriell rörelse,
och det torde därför vara af högsta vikt, att denna affär och dess ut¬
vecklingsmöjligheter tillgodoses på det för staten och den trafikerande
allmänheten fördelaktigaste sätt. Det synes mig emellertid kunna med
skäl ifrågasättas, huruvida de former, enligt hvilka telegrafstyrelsen på
grund af 1878 års instruktion förvaltas, numera kunna anses ändamåls¬
enligt motsvara telegrafverkets uppgift, och om icke telegrafstyrelsen
hör gifvas en annan organisation, som mera är afpassad efter telegraf¬
verkets hufvudsakligen industriellt-ekonomiska verksamhet och under¬
lättar en affärsmässig förvaltning däraf.
I detta sammanhang tillåter jag mig fästa Eders Kungl. Maj:ts
uppmärksamhet på ytterligare ett par frågor rörande telegrafverket.
Redan inom den kommitté, som den 31 oktober 1901 afgaf förslag
till nya stater för post- och telegrafverken, väcktes fråga, om icke en
del vid linjearbetena anställda arbetsledare och linjeförmän samt repara¬
törer borde uppföras på ordinarie stat, men ansåg sig kommittén af
vissa skäl då ej böra framkomma med något förslag i sådant hänseende.
in
I sitt öfver kommittébetänkandet afgifna utlåtande anförde telegraf¬
styrelsen, att styrelsen hyste den uppfattning, att såväl arbetsledare och
linjeförmän som ock i synnerhet de med det ordinarie underhållet ute¬
slutande sysselsatta reparatörerna bort uppföras å ordinarie stat, men
att styrelsen icke vore beredd att, utan föregående noggrann utredning
jämväl i fråga om pensioneringen, framställa ett definitivt förslag.
Dåvarande departementschefen förklarade sig vara enig med telegraf¬
styrelsen i denna organisationsfråga, som enligt departementschefens
åsikt snart måste vinna sin lösning.
Denna fråga ligger emellertid fortfarande olöst. Med den utveck¬
ling särskild! telefonväsendet tagit — telegraf- och telefonledningarnas
längd, som 1895 utgjorde 80,059 kilometer, uppgick 1904 till 182,207
kilometer — torde det numera kunna såsom visst antagas, att behofvet
af ungefär det antal underbefäl och reparatörer, som för närvarande
finnes anställdt vid linjearbetena, skall komma att blifva konstant. Det
synes mig därför vara angeläget, att frågan om åtminstone en större
del af dessa statstjänares uppförande på ordinarie stat omedelbart göres
till föremål för utredning.
Slutligen har jag ansett lämpligt, att, sedan de vid 1902 års riks¬
dag fastställda nya stater för telegrafverkets distrikts- och lokalförvalt¬
ningar nu under några år varit i tillämpning, det bör med ledning af
den erfarenhet, som vunnits under verkets alltjämt fortgående utveckling,
undersökas, huruvida dessa stater må vara lämpade efter förhanden
varande förhållanden.»
För fullgörande af sitt sålunda bestämda uppdrag sammanträdde
kommitterade den 2 juli 1906 och fortgick arbetet till och med den 13
i samma månad, därvid berörda fråga angående uppförande å ordinarie
stat af underbefäl och reparatörer var föremål för behandling. Seder¬
mera sammanträdde kommitterade å nyo den 10 följande september,
hvarefter arbetet oafbrutet fortgått.
I enlighet med det kommitterade gifna bemyndigande att för full¬
görande af särskilda delar af sitt uppdrag till öfverläggning eller för
upplysningars erhållande inkalla tjänstemän och betjänte vid telegraf¬
verket, hafva vid behandling af frågan om aflöningarna för linjeunder-
IY
befäl och reparatörer närvarit ar betsledaren af 2:a löneklassen i I linje¬
distriktet 0. Thomsson, linjeförmannen af 2:a löneklassen i VI di¬
striktet J. Kristoffersson och reparatören i IV linjedistriktet H. Lundin
samt vid behandling af frågan om staterna för trafikdistrikten och
stationerna telegrafdirektören i Sundsvall S. A. Vedholm, numera tele¬
grafinspektören i västra distriktet, kommissarien i Karlstad C. G. Bert-
holff, kommissarien i Nyköping G. H. Högstedt, assistenten A. W.
Persson, föreståndaren för telegrafstationen i Nora, telegrafisten A. C.
Cnattingius, biträdande telegrafisten E. M. H. Tullberg samt vaktföre-
ståndarinnan H. J. Sandsten.
Kommitterade hafva nu uppgjort förslag till omreglering af tele¬
grafstyrelsen och lokalförvaltningarna. Då emellertid de hufvudsakliga
förändringar, som kommitterade beträffande telegrafstyrelsen förordat,
äro beroende af närmare meddelade bestämmelser för styrelsens verk¬
samhet, anse sig kommitterade icke kunna skilja sig från sitt uppdrag
utan att dessförinnan hafva uppgjort jämväl förslag till instruktion för
telegrafstyrelsen.
För att emellertid den föreslagna organisationen må kunna, därest
Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, framläggas till pröfning vid inne¬
varande års riksdag, få kommitterade härmed vördsamt öfverlämna sitt
i öfrigt fullt afslutade betänkande och förslag.
Stockholm den 14 januari 1907.
HERMAN RYDIN.
H. L. F. Lagercrantz. Axel Rydin. Karl Starbåck.
Anders Hemming.
1
Det uppdrag, som kommitterade erhållit, afser,
dels frågan, huruvida de former, enligt hvilka telegrafstyrelsen på
grund af 1878 års instruktion förvaltas, numera kunna anses ändamåls¬
enligt motsvara telegrafverkets uppgift och om icke telegrafstyrelsen
bör gifvas en annan organisation, som mera är afpassad efter telegraf¬
verkets hufvudsakligen industriellt-ekonomiska verksamhet och under¬
lättar en affärsmässig förvaltning däraf,
dels utredning af frågan om uppförande å ordinarie stat af åtmin¬
stone en större del af det antal underbefäl och reparatörer, som för
närvarande finnes anställdt vid telegrafverkets linjearbeten,
dels ock en med ledning af den erfarenhet, som vunnits under
verkets alltjämt fortgående utveckling, gjord undersökning, huruvida de
vid 1902 års riksdag fastställda nya stater för telegrafverkets distrikts-
och lokalförvaltningar äro lämpade efter för handen varande förhål¬
landen.
Uppdraget omfattar således hela telegrafverkets omordnande efter
numera rådande förhållanden, och herr statsrådet och chefen för ci¬
vildepartementet har till protokollet öfver civilärenden den 22 juni
1906 angifvit den hufvudsynpunkt, som ledt tanken på behofvet af en
telegrafverkets omreglering, nämligen att telegrafverket i denna stund
är en vidtomfattande affär, som med sig förenar en betydande indu¬
striell rörelse och att det därför torde vara af högsta vikt, att denna
affär och dess utvecklingsmöjligheter tillgodoses på det för staten och
den trafikerande allmänheten fördelaktigaste sätt.
Vid fullgörande af sitt uppdrag, som sålunda uttryckligen knutits
till telegrafverkets säregna förhållanden, hafva kommitterade endast
haft att uppgöra ett förslag till sådan organisation, hvarigenom tele¬
grafverkets speciella uppgift skulle kunna lösas på det för det all¬
männa och verket själft fördelaktigaste sättet, och kommitterade hafva
för vinnande af detta mål ansett sig böra lämna å sido såväl, i den
mån sådant varit möjligt, hänsynen till verkets nuvarande organisation,
som ock hvarje tanke på, huruvida det förslag kommitterade haft att ut¬
arbeta skulle utan vidare kunna i mer eller mindre mån inpassas i den
i
Omfattningen
af kommitte¬
ra des upp¬
drag.
2
allmänna ämbetsverksorganisationen. För kommitterade själfva bar äfven
uppgiften, så fattad, framstått såsom riktigast, emedan enligt deras
åsikt en väsentlig del af de missförhållanden, som onekligen förefinnas
inom ämbetsverken både i afseende på arbetsformerna och beträffande
löneförhållandena, beror därpå, att i enlighet med förut gällande upp¬
fattning en så vidt möjligt enhetlig organisation af alla statens ämbets¬
verk eftersträfvats. Äfven telegrafstyrelsens första organisation öfverens-
stämde på det hela taget så nära som möjligt med de öfriga ämbets¬
verkens, och det låg ju med nyssnämnda uppfattning nära till hands,
då telegrafverkets utveckling under de första decennierna gick jäm¬
förelsevis långsamt. Denna organisation har också sedermera i stort
sedt förblifvit oförändrad, ehuru, såsom civilministern i sitt nyss berör¬
da anförande också framhållit, telegrafverket i all synnerhet efter och
genom telefonväsendets tillkomst, vunnit en storartad omfattning.
Emellertid måste man vid ett fördomsfritt aktgifvande på nuvarande
förhållanden snart komma till insikt därom, att för vinnande af ett
godt resultat med ämbetsverkens arbete måste formen vara så noga
som möjligt afpassad efter hvarje ämbetsverks egen uppgift och egna
förhållanden och icke vara tagen efter en allmän schablon, som skall
passa för alla men därför i verkligheten icke passar för något. Denna
fordran blir desto oafvisligare, ju mera ämbetsverkets uppgift närmar
sig eller direkt berör det praktiska lifvet, och när ett ämbetsverk så¬
som telegrafverket dessutom har till uppgift att drifva en industriell
rörelse, måste alltså dess förvaltning inrättas på ett praktiskt sätt utan
hänsyn till de former, som gifvits statens andra ämbetsverk. Lika
omöjligt som det vore att försöka förvalta en industriell anläggning
efter enahanda former som en bankinrättning, lika själffallet torde det få
anses vara, att telegrafverket icke kan eller bör skötas efter förvalt¬
ningsformer, som lämpa sig för t. ex. poststyrelsen, kammarkollegium
eller medicinalstyrelsen. Ej ens ämbetsverk, som kunna synas vara
hvarandra närbesläktade, vore betjänta med samma eller liknande orga¬
nisation. Sålunda skulle det vara i hög grad olämpligt, om telegraf¬
verket organiserades med hänsyn till hvad som äfven skulle kunna
passa för järnvägsstyrelsen eller Trollhätte kanal- och vattenverk, de
enda ämbetsverk, som genom sin tekniskt-industriella verksamhet kunna
tänkas erbjuda någon jämförelse med telegrafverket. Hos dessa tre
förefinnas ju helt olika uppgifter, som kräfva tjänstemän med särskilda
kvalifikationer och anspråk, och det vore därför lönlös möda att försöka
pressa enahanda former på dylika verks i grund och botten så olika
verksamhet.
3
I enlighet med herr statsrådet och chefens för civildepartementet
under hand uttryckta önskan har under kommitterades arbete öfver¬
läggning rörande vissa lönebelopp ägt rum mellan chefen för general¬
poststyrelsen, ordföranden i statsjärnvägarnas löne- och organisations¬
kommittéer samt kommitterades ordförande. Däraf har, enligt den sist¬
nämndes åsikt, framgått att, om också i några allmänna delar en lik¬
artad uppfattning kunnat göra sig gällande, olikheterna de tre kom-
munikationsverken emellan i det hela äro så stora, att verkens välför-
stådda intressen kräfva hvart och ett sina egna verksamhetsformer.
Den föråldrade principen om alla ämbetsverks enhetliga organisa¬
tion har också nu börjat förlora fotfäste i den allmänna meningen, och
statsmakterna hafva vid organiseringen af det yngsta ämbetsverket,
Trollhätte kanal- och vattenverk, helt och hållet lämnat densamma å
sido. Kommitterade hafva ock därför med så mycket större tillförsikt
kunnat för uppnåendet af det dem föresätta målet inslå på samma väg.
Likasom kommitterade således med full afsikt ansett sig böra
undvika att låta sitt omdöme om telegrafverkets ändamålsenliga för¬
valtning ens till någon del blifva beroende af hänsyn till andra ämbets¬
verk, utan att därmed hafva förnekat möjligheten att de synpunkter, som
under arbetet framkommit, kunna vara af betydelse äfven utom tele¬
grafverket, hafva kommitterade ej heller under förslagets uppgörande
låtit påverka sig af den för ett homogent resultat så ofta störande
tanken på, huruvida det förslag, som efter objektiv pröfning fram¬
kommit, kunde, i alla eller vissa dess delar, beräknas innebära äfven
sannolikhet för att slutligen vinna önskvärd framgång.
Kommitterade kunna icke heller underlåta att särskildt omnämna,
att då, såsom synes, detta betänkande, livilket nu efter ett sålunda
bedrifvet arbete föreligger, icke är behäftadt med några reservationer,
detsamma också verkligen är ett uttryck för samtliga kommitterades
bestämda åsikter, och icke en produkt, som endast med nödtvungen
tillhjälp af kompromissbyte mellan skilda uppfattningar kunnat erhålla
sin slutliga konstruktion. Denna reella och därför så mycket mera
tillfredsställande öfverensstämmelse mellan från olika verksamhetsom¬
råden med deras skilda åskådningssätt samlade kommitterade har här
omnämnts endast därför, att kommitterade våga hysa den föreställ¬
ningen, att själfva förslaget därigenom betydligt vunnit i styrka.
Likaledes tillåta sig kommitterade betona, att, enligt deras uppfattning,
förslaget skulle förlora denna sin styrka, om detsamma skulle i någon
af dess grundläggande delar styckas eller jämkas.
4
Med angifvande af sin principiella ståndpunkt i dessa afseenden,
hafva kommitterade, för ett rätt bedömande af förslaget, redan från
början velat framhålla, att det förslag kommitterade framlägga uppgjorts
uteslutande med hänsyn till hvad de efter noggrann pröfning funnit
vara den förvaltningsordning, som bör normera telegrafverkets verksam¬
het på det för det allmänna och för verket själft mest praktiska och
ekonomiskt fördelaktiga sätt.
Telegraf st gr elsen.
Den första delen af kommitterades uppdrag angifves afse själfva
telegrafstyrelsens omorganisation, och kommitterade öfvergå därför till
angifvande af de allmänna synpunkter, som framställt sig vid en
ingående granskning af telegrafstyrelsens hittills gällande organisation
i förhållande till verkets nuvarande verksamhet. Kommitterade kunna
därvid såsom sin mening genast uttala, att då telegrafverket i själfva
verket numera måste betraktas såsom en stor industriell inrättning, den
nuvarande organisationen icke kunnat i längden motsvara de på verket
ställda fordringarna. De allmänna förvaltningsformer, som pålagts äfven
telegrafstyrelsen, böra med det snaraste utbytas mot nya, som äro för
de nuvarande förhållandena mera ändamålsenliga. De tunga formerna
för ämbetsärendenas behandling hafva nämligen visat sig. olämpliga för
telegrafverket, som icke blott är ett modernt kommunikationsverk, utan
äfven, i likhet med statens järnvägar, är ett tekniskt verk, samt hafva
ofta försvårat arbetet och medfört onödiga kostnader. Så länge telegraf¬
styrelsen endast hade telegrafväsendet om hand, voro dessa olägenheter
af mindre betydelse, men genom rikstelefonväsendets tillkomst och hastiga
utveckling har den rent affärsmässiga förbindelsen med allmänheten
blifvit allt mera omfattande. Därför ställas äfven af allmänheten år för
år allt större kraf på telegrafstyrelsen såväl i tekniskt som i administra¬
tivt afseende. Behofvet af administrationens ordnande efter mera mo¬
derna principer har således verkligen blifvit allt mer och mer kännbart.
Därvid erbjuder sig helt naturligt jämförelsen med den privata
affärsverksamheten, hvarpå äfven civilministerns förut anförda yttrande
hänvisar. Den enskilda företagsamheten söker sig nämligen, obunden
af andra hänsyn, den form för sin verksamhet, som i stort sedt mot
den minsta ekonomiska uppoffring lämnar det bästa och mesta arbetet
i utbyte. Enligt kommitterades mening skulle det ej heller möta några
svårigheter för staten att för sin industriella verksamhet träffa en mot¬
svarande, för hvarje särskild gren lämplig praktisk anordning, om blott
5
vederbörande ämbetsverk frigjorde sig från en nedärfd s.. k. ämbets-
mannamässig uppfattning af ärendenas behandling och därjämte sattes
i tillfälle att för sitt arbete förvärfva endast intresserade och dugliga
arbetskrafter. , „ A , c
För ett mera praktiskt och ändamålsenligt. ordnande åt telegrat-
styrelsens verksamhet framställer sig därför af sig själf önskvärdheten
af en ändring i afseende å förenkling af arbetet inom styrelsen, ett
bättre tillgodogörande af den hos styrelsen anställda personalens arbets¬
krafter samt eiTbetydlig utsträckning af telegrafstyrelsens handlingsfrihet.
Vid ett närmare ingående härpå hafva för kommitterade särskilt
framställt sig följande synpunkter.
Telegrafstyrelsen, såsom handhafvande en tekniskt-
industriell affär, bör icke jämföras med andra ämbets¬
verk utan organiseras endast med hänsyn till det för det
allmänna och telegrafverket mest praktiska och ekonomiskt
fördelaktiga.
En mera tidsbesparande behandling af ärendena
bör införas.
Endast en klass byråtjänstemän bör finnas. .
Det olika arbetet bör ej utföras af högre kvalificerad
personal än arbetet kräfver.
Förenkling af det direkta arbetssättet bör genom¬
föras med afskaffande af allt onödigt arbete.
Arbetstiden å tjänsterummet bör utsträckas till 8
timmar.
Personalen kan till följd af dessa förändringar be¬
tydligt minskas.
Personalen bör af staten erhålla full aflöning för
fullt arbete åt staten.
Innehafvandet af annan befattning eller enskildt upp¬
drag jämte tjänsten förbjudes.
Möjlighet bör för styrelsen finnas att förflytta all
personal såväl inom centralförvaltningen som inom lokal¬
förvaltningarna äfvensom mellan förvaltningarna.
Konstitutorial utfärdas å alla tjänster.
Telegrafstyrelsens handlingsfrihet utsträckes.
Styrelsen förstärkes för vissa viktigare ärendemge-
nom tillkallande af två utom telegrafverket utsedda jull¬
mäktige.
6
Förenkling
af ärendenas
behandling
inom
styrelsen.
Kommitterade våga påstå, att inom ämbetsmannavärlden förekom¬
mer ännu i en oroväckande grad benägenheten att utbreda arbetets om¬
fattning, ofta utan tanke på motsvarigheten af det därmed vunna re¬
sultatet. Såsom det nu i allmänhet praktiseras, skola nämligen ären¬
dena,. äfven de oviktigaste, vandra genom flere eller färre händer, innan
de hinna den, som slutbehandlar dem och därför också, med rätt eller
orätt, blir betraktad såsom den ende ansvarige. Detta länder icke all¬
tid ärendets behandling till gagn, men ofta blir därigenom till allmän¬
hetens förfång . tiden för dess afgörande framskjuten. Så hafva äfven
kommitterade, i afseende på den inom telegrafstyrelsen förekommande
arbetsmetoden, redan i sättet för ärendenas behandling spårat en helt
säkert obehöflig tidspillan med däraf följande onödig förbrukning af
en ofta ganska dyrbar arbetskraft.
Arbetet är nämligen här så ordnadt, att den öfvervägande större
delen af inkomna ärenden skall föredragas inför styrelsen. Vissa ärenden
af rent löpande beskaffenhet kunna visserligen af byråchefen ensam
behandlas. . Sålunda äger byråchef att genom remiss eller särskild
skrifvelse infordra erforderliga förklaringar, upplysningar eller yttran¬
den samt befordra till granskning, anteckning eller förvaring inkom¬
mande handlingar, som ej föranleda omedelbar åtgärd. Byråchef äger
vidare att meddela sådana detaljbestämmelser, som utgöra omedelbar
tillämpning af styrelsens beslut eller af gällande reglementen, instruk¬
tioner pch taxor, äfvensom besluta i ärenden af beskaffenhet, att de icke
finnas i hvarje särskildt fall påkalla styrelsens pröfning. Hvilka ären¬
den må anses såsom sådana, bestämmes af styrelsen, hvars beslut i
ämnet anmäles hos Kungl. Maj:t.
Såsom synes äro dessa ärenden, som undantagits från styrelsens
handläggning, af den enklaste beskaffenhet, och ändå skola dessa i alla
händelser blifva föremål för byråchefens behandling och afgörande.
I ett verk med den mängd likartade ärenden, som belastar telegraf¬
styrelsens ^ bord, torde detta tillvägagångssätt kunna utan tvekan be¬
tecknas såsom onödigt kraft- och tidsödande. Visserligen heter det,
att fyra ögon se mera än två, och för de viktigare ärendena är en
gradvis skeende ompröfning också af betydelse. Men det gifves dock
inom detta såsom inom alla ämbetsverk en stor mängd ärenden, för
hvilkas samvetsgranna behandling icke bör behöfvas flere ögon än två,
isynnerhet om dessas skarpsynthet hålles vid makt genom känslan af
ansvar. Det enklaste och mest praktiska vore väl då, att med undan¬
tag af alla viktigare ärenden, som till följd af sin beskaffenhet själf-
7
fallet tillhöra generaldirektörens beslutanderätt och således böra före¬
dragas i styrelsen, de öfriga endast i tveksamma fall eller om general¬
direktören finner sådant af något annat skäl önskligt, återkomma inför
hans ögon. Likaså bör byråchefen i sin ordning kunna af de ärenden,
som sålunda icke behöfva afgöras af styrelsen, utgallra dem, om hvilka
någon tvekan icke kan råda, till slutlig behandling af vederbörande
byråtjänsteman, på hvilken i de flesta fall arbetet med själfva utred¬
ningen redan nu hvilar. Såsom eu gifven sak skulle naturligtvis äfven
här gälla, att i tveksamma fall vederbörande öfverordnads åsikt eller
beslut inhämtas.
Genom en dylik anordning skulle vinnas å ena sidan, att hvarje
tjänstemans tid icke upptoges af andra ärenden än dem, som till följd
af sin beskaffenhet kräfde hans omsorg. Byråchefen skulle således ej
tagas i anspråk af löpande småärenden, som nu genom sin mängd dra¬
ga en icke oansenlig tid från ett ostördt bearbetande af de större upp¬
gifter, för hvilka byråchefens större insikter, mognare omdöme och
initiativlust äro afsedda. Å andra sidan skulle de biträdande tjänste¬
männen genom sålunda pålagdt själfständigt ansvar, hvilket lämpligen
äfven borde gifvas ett uttryck därigenom, att de finge personligen under¬
teckna vederbörande expedition, besjälas af större intresse för sitt
arbete. Detta förfaringssätt stämmer äfven väl öfverens med den vik¬
tiga principen, att hvarje arbete skall utföras af en tjänsteman, som ej
är mera kvalificerad än nödigt är. Kommitterade tveka ej heller att
utdraga konsekvenserna af ett i nu angifven riktning förenkladt be¬
handlingssätt därhän, att utredningen äfven af ett sådant mera omfat-
ande ärende, som det tillkommer generaldirektören att slutligen afgöra,
skulle kunna, där sådant i öfrigt kunde lämpligen gå för sig, så i hela
sin vidd anförtros åt en härför kvalificerad biträdande tjänsteman, att
denne äfven finge slutligen föredraga detsamma, då det förekomme till
behandling i styrelsen. Vederbörande byråchef, som naturligtvis vore
där närvarande, hade då ej behöft öda tid på att till föredragning in¬
lära hvad som redan funnes för ändamålet i första hand inlärdt, hvar¬
förutom de biträdande tjänstemännens samvetsgrannhet och omdömes¬
förmåga blefve i tid pröfvad och i de flesta fall sporrad. Genom en
sådan pröfning komme äfven de unga krafter, som visade sig värda att
tagas vara på, tidigare än nu oftast är fallet att användas för svårare
uppgifter och vinna förtjänt befordran.
Med denna tidsbesparande arbets fördelning sammanhänger äfven
en enligt kommitterades mening synnerligen viktig förenkling af teln-
Endast en
klass byrå-
tjänstemän.
8
grafstyrelsens organisation. Kommitterade hafva nämligen trott sig
kunna inom telegrafstyrelsen utjämna första och andra gradens tjänste¬
män eller de två grader, som kommitterade härefter beteckna med den
gemensamma benämningen byråtjänstemännen, till en enda grad och
föreslå förty borttagandet af den enligt kommitterades mening obehöf-
liga mellaninstans, som kallas andra gradens tjänstemän. Äfven inom
byråtjänstemännens krets är den nyss påpekade allmänna gradpasseringen
onödig och kan till och med vara skadlig. Det låter nämligen tänka sig,
att en hos eu mera underordnad tjänsteman framsprungen god idé un¬
der sin gradpassering förlorar sin ursprungliga friskhet och således för¬
felar sitt syftemål eller att den rent af under vägen förkväfves. Och
hvad som alldeles själfklart blir en följd af dessa omvägar är, att den
lägre tjänstemannen tappar den intressealstrande känslan af ansvar,
då han alltid måste lämna sitt arbete ifrån sig och lägga det i en
öfverordnads mer eller mindre godtyckliga händer. De för närvarande
klassificerade byråtjänstemännen torde sålunda i de flesta fall böra ordnas
jämsides sinsemellan för vinnande af ett snabbare arbete. De ärenden,
som komma under telegrafstyrelsens behandling, äro nämligen af den
beskaffenhet, att där de ej, såsom här förut föreslagits, kunna omedel¬
bart af en rutinerad byråtjänsteman ensam vinna erforderlig slutbe¬
handling, torde en af sådan tjänsteman gjord utredning med förslag till
beslut för byråchefen utgöra alldeles tillräckligt material för ärendets
bedömande, utan att däremellan en ytterligare bearbetning i form af
justering är af nöden. Man kan nämligen icke underlåta att finna det i
hög grad opraktiskt att, för att nämna exempel, en konkursbevakning, ofta
rörande kanske blott några kronor, hvilken i allmänhet är ett af de allra
enklaste ärendena, i första hand uppsättes af en amanuens och justeras
af ombudsmannen för att därefter vandra justeringsstigen vidare till
sekreteraren och slutligen till byråchefen, eller att ett linjebyråärende,
som af byråchefen lämnas till öfveringenjören, af denne öfverantvardas
till byråingenjören, som i sin tur lämnar det till en biträdande ingenjör,
hvarifrån det i samma tungrodda befordringsordning återvänder till
byråchefen.
Äfven från en annan synpunkt än det förelagda arbetets beskaffen¬
het har det synts kommitterade riktigast att föreslå borttagandet af den
nu förefintliga uppdelningen af de biträdande tjänstemännen i två grader
med olika aflöningsförmåner. Kompetensfordringarna ställas i allmän¬
het icke nämnvärdt lägre för första än för andra gradens tjänstemän,
och huruvida en tjänsteman kommer att innehafva en första eller en
9
andra gradens tjänst beror därför ganska ofta mera på befordringsturen
än på personliga kvalifikationer. Det föreligger därför intet skäl, hvar¬
för en tjänsteman, som på grund af förhållandena kanske tidigt nog
erhåller en af tjänsterna af andra graden, skall af staten ersättas
högre än en tjänsteman, hvilken erhållit och tillfredsställande skött
en af de tjänster, som tillhöra första graden, men på grund af om¬
ständigheter, som äro af honom oberoende, icke kunnat komma
öfver denna grad. Dessutom medför den nuvarande anordningen, att
när en tjänst af högre grad blifver ledig, hänsynen till tjänståldern
samt den plikttrohet och duglighet en första gradens tjänsteman ådaga¬
lagt föranleder att, om han besitter den nödiga kompetensen, han svår¬
ligen kan förbigås vid befordran till andra graden, äfven om hans dug¬
lighet och insikter mycket mindre komma till sin rätt å det nya ar¬
betsområdet än om han bibehölle sin förutvarande tjänst. Den utnämnande
myndigheten kommer därför i den ställningen att antingen till en
bättre aflönad och i grad högre tjänst behöfva kalla en person med väsent¬
ligt mindre meriter eller ock att till tjänsten behöfva kalla den genom
sin hittillsvarande verksamhet mest meriterade med den dubbla risken,
att han å den nya befattningen icke skall kunna göra förvaltningen
samma gagn, som han gjorde å sin förra tjänst, och att hans efter¬
trädare på denna icke skall därstädes kunna förrätta ett lika godt
arbete som företrädaren.
Det synes därför kommitterade obestridligt, att tjänstemannens af¬
löning icke bör inom denna rayon af telegrafstyrelsens arbete vara
fäst vid viss tjänstegrad, utan den bör bestämmas med hänsyn till
den duglighet han ådagalägger och det för styrelsen nyttiga arbete han
kan utföra och utfört på den plats, där hans krafter kunna för ända¬
målet bäst tillgodogöras.
Någon svårighet att vid förefallande behof äga tillgång till vikarie
för byråchefen torde ej heller genom den nya anordningen med endast
en grad biträdande tjänstemän irppstå, då själfva de befattningar, hvilkas
innehafvare nu pläga erhålla ett dylikt uppdrag, skulle fortfarande bi¬
behållas inom den nya för alla gemensamma graden.
Däremot och om, såsom kommitterade tänkt sig, aflöningsskalan för
denna grad göres tillräckligt vid, försvinner den med det nuvarande
systemet förenade svårigheten att på två grader inpassa den mängd
tjänstemän med olika utbildning och olikartadt arbete, som erfordras
för skötseln af den delvis industriella rörelse telegrafverket bedrifver.
2
10
Personalens Vidare hafva kommitterade fäst sin uppmärksamhet vid en oegent-
afpassad^efter låghet, som telegrafstyrelsen delar med de flesta andra ämbetsverk och
arietets be- som icke saknar eu ganska stor betydelse för produktiviteten af tjänste-
skaffenhet. männens arbete. Man har nämligen tydligen förbisett vikten af ett
konsekvent genomförande af den för all praktisk verksamhet grund¬
läggande principen, att allt arbete bör utföras af personal med efter
arbetet afpassad kompetens. Förbiseendet innebär icke bristande ford¬
ran på kompetens utan, beträffande en del arbetskrafter, dess mot¬
sats. Att för äfven de enklaste arbeten använda personer, som för¬
skaffat sig kvalifikationer för högre uppgifter och därför kunna med
skäl göra anspråk på en bättre ersättning för sitt arbete, kan natur¬
ligtvis ej vara gagneligt vare sig för verket eller för dem själfva. Kom¬
mitterade våga till och med påstå, att arbeten af berörda slag i allmän¬
het blifva bättre utförda af mindre kvalificerade tjänstemän eller kvinn¬
liga biträden, som där eu sådan anordning införts visat sig däråt ägna
ett verkligt intresse, än af personer, hvilka man svårligen kan före¬
brå, om de ej finna sig väl öfverens med uppgifter, hvilka ej motsvara
den tid och det arbete deras utbildning kräft.
För närvarande utgör antalet af styrelsens ordinarie byrå tjänste¬
män, frånsedt verkstaden, tjugu. De hafva emellertid med nuvarande
arbetssätt ingalunda varit tillräckliga för utförande af det dem föreliggande
arbetet, utan ett mycket stort antal extraordinarie tjänstemän, med regel¬
bunden tjänstgöringsplikt, har äfven måst hos styrelsen anställas, och
det har icke kunnat undvikas, att i flere fall åt dylik tjänsteman anför-
trotts ett arbete med ungefär samma själfständigbet och under väsent-
,ligen samma ansvar, som det åt de ordinarie tjänstemännen tilldelade.
Det i sådant afseende befintliga behofvet af arbetskrafter har hittills
vunnits på det sätt, att antalet extraordinarie tjänstemän, till hvilkas
aflönande ett förslagsanslag af statsmakterna anvisats, alltjämt ökats.
Denna personal har, enligt den för alla ämbetsverk lika metoden, till
mycket stor del rekryterats sålunda, att ett antal yngre personer, efter
förvärfvad kompetens till anställning i verket, därstädes inskrifvits och
efter längre eller kortare tids lönlöst arbete, mot en anspråkslös aflö¬
ning ägnat en ringa del af sin tid och sitt arbete åt telegrafverket
men i öfrigt på andra områden sökt den fyllnad i arbete och aflö¬
ning, hvar och en önskat och kunnat erhålla.
Det torde vara uppenbart, att en dylik anordning är i och för sig
lika olämplig som den är oförenlig med den organisation, som nu ifråga-
sättes. Om redan tjänstemännen å ordinarie plats hafva att förrätta en
hel del arbeten, som utan betänkande kunna och således äfven böra
11
öfverlämnas till personer med ringare föregående utbildning och i följd
däraf mindre anspråk, blifver förhållandet i fråga om aspiranterna nästan
såsom regel sådant, att de, med i de flesta fall specialstudier bakom
sig, komma att handlägga ärenden, hvilka minst lika väl och, såsom nyss
framhållits, ofta bättre handläggas af män eller kvinnor utan föregående
specialutbildning. Förutom att aspiranternas intresse för dylikt arbete
icke kan blifva stort, äro för öfrigt deras tid och krafter för splittrade,
för att de skola kunna anses såsom ett tillfredsställande led i en god
organisation. _
Det är vidare uppenbart, att för framtiden en betydligt större
arbetsprodukt bör af byråtjänstemännen kunna förväntas. För detta
ändamål är det, som kommitterade föreslå, att tjänstgöringstiden skall
betydligt utsträckas, och som öfriga åtgärder till vinnande af ökad
arbetsintensitet måste vidtagas.
Bland dessa åtgärder är äfven den, att byråtjänstemännen befrias
från bestj^ret med det enklare arbetet. Detta skulle i stället öfver¬
lämnas till biträdande tjänstemän, för hvilket ändamål allt efter arbetets
beskaffenhet skulle inkallas stations- eller linjetjänstemän samt kvinn¬
liga biträden (kontorsskrifvare) anställas.
Härutinnan skulle kommitterade till och med vilja förorda en ganska
långt gående ändring i den riktning, att så mycket som möjligt af det
enklare arbetet utföres af hos verket anställda kvinnliga biträden, af
hvilka flere, som nu ej äga den fasta anställning, som ordinarie tjänst
innebär, därigenom kunde blifva berättigade därtill. Dessa arbeten af
enklare beskaffenhet kunna nämligen till eu ganska stor del öfverlämnas
åt kvinnor, och, där så ej lämpligen kan ske, skulle säkerligen i allmänhet
de bästa krafterna därför kunna hämtas bland telegrafverkets till telegraf-
tjänst. utbildade personal. Under alla förhållanden bör ätven denna del
af arbetsstyrkan helt ägna sig åt arbetet i telegrafverket, och en syn¬
nerligen önskvärd växelverkan mellan verkets olika områden skulle
redan å detta stadium vinnas.
Genom en sådan afpassning af den i styrelsen använda personalen
efter arbetets beskaffenhet skulle den stora mängden för andra ändamål
kvalificerade aspiranter finna det förmånligare att agna sig åt en annan
deras utbildning mera motsvarande verksamhet. Endast ett fåtal extra
ordinarie tjänstemän med större teoretisk eller speciell fackutbildning
skulle behöfvas. _ .... ... ...
För fyllande af uppstående luckor å de ordinarie tjänster, till hvilka
högre teoretisk utbildning kräfves, skulle det dessutom helt säkert
vara lättare att vinna dugliga aspiranter, om inom extra ordinarie-graden
12
icke funnes större antal tjänstemän med dylik utbildning, än som låter för¬
ena sig med någorlunda goda utsikter till befordran, och om dessa tjänste¬
man tidigare bundes vid sin blifvande verksamhet medelst en stadigare
ställning och en bättre aflöning, än det nuvarande systemet medgifver
.... Kommitterade hafva vidare funnit, att själfva det direkta arbets-
betssätt. ^ ® styrelsen bör kunna betydligt förenklas. På samma gån0,
kommitterade villigt erkänna, att en del förenklingar under de senare
åren vidtagits, måste kommitterade dock betona, att dessa förenklingar
öra än ytterligare utsträckas, så att onödig omgång och »mångskrifveri»
i möjligaste män undvikes. Det långsamma och opraktiska skrifsyste-
met, som etter mönstret af de äldre och till sin natur mera forma-
n-ra • äombetsverken infördes i telegrafstyrelsen och ännu af gammal
läfd i många delar vidlåder äfven detta ämbetsverk, måste bort såsom
varande alldeles för tungt för ett verk, hvilket har att i den största
utsträckning handlägga praktiska affärsfrågor. Frigör man sig från
detta onödigt omständliga och tidsödande arbetssätt, skall man lätt finna,
att, t. ex., ett på en inkommen handling tecknadt, i kortaste form af-
fattadt besked, ofta ett enkelt »bifalles» eller »afslås», i en mängd fall
j a yäl uppfyller ändamålet, som en i genomarbetad form uppsatt
skrifvelse, hvilken uppsättande och justerande kräft ett tidsödande
om ock till stor del mekaniskt arbete af ett flertal personer. Äfven
kan genom ett vidsträcktare användande af tryckta formulär för regel¬
bundet återkommande ärenden af enahanda natur åtskilligt arbete
sparas. En hel del ärenden skulle kunna omedelbart expedieras af de
biträdande tjänstemännen efter anteckning om beslutet i liggare, där
besluten för framtiden äfven vore vida lättare tillgängliga än i styrelsens
allt omfångsrikare registratur. Genom dylika och andra åtgärder, som
med genomförande af mera affärsmässiga förvaltningsgrundsatser för eu
vaken chef och intresserade byråchefer falla sig helt naturliga och lätt kunna
vidtagas, men för hvilka det icke torde vara nödigt att här vidare redo¬
göra än genom den nu lämnade anvisningen om den rätta riktningen,
kan en betydligt större arbetskvantitet erhållas, på samma gång snabb¬
heten i ärendenas expediering kommer att väsentligt ökas.
Särskildt bäfva kommitterade haft för ögonen en förändring i sättet
för de inkomna handlingarnas mottagande och formella behandling, som
då deri, ehuru i sig själ! en detalj i den nya organisationen, dock rätt
mycket ingriper i hela systemet, torde här böra något närmare an°-if-
vas, helst kommitterade därvid blifva i tillfälle att lämna en skisse¬
rad öfverblick, huru kommitterade, i enlighet med hvad ofvan i stort
sedt angifvits, tänkt sig det nya ämbetsverket i arbete.
13
Det gäller registrator!!, hvilken det hittills ålegat att mottaga och
diarieföra inlämnade handlingar, att föra förteckning såväl öfver dessa som
öfver utgående expeditioner, att ordna och vårda styrelsens arkiv och
boksamling m. m.
Detta arbete har sin förutsättning i den uppfattningen, att det för
ämbetsverket är af synnerlig vikt, att alla förekommande ärenden finnas
så fullständigt som möjligt förtecknade och att dithörande handlingar
på ett ställe förvaras för framtida behof. Att någon egentlig skillnad
mellan viktiga och mindre viktiga ärenden icke härvid kunnat göras,
ligger i sakens natur, om ock en del af de senare, hvilka direkt in¬
kommit till någon af de olika byråerna, i följd häraf icke influtit i det
gemensamma diariet.
Det förefaller emellertid kommitterade, som om en dylik registrering
med ty åtföljande hopning af gamla handlingar skalle kunna inskränkas
och i en mängd fall anordnas på ett enklare sätt. Så torde det vara
öfverflödigt att så omständligt behandla eu mängd obetydliga ärenden,
hvilkas afgörande sker enligt fastställda allmänna grunder ocl^ lrvilkas
bevarande icke har intresse för någon. En mängd ärenden, såsom de
flesta rörande personalen, måste i alla fall dessutom antecknas å den
byrå, där de behandlas, hvadan diariet och registratur sällan användas
för uppsökande af desamma, och deras registrering sålunda är ett
onödigt arbete.
Enklaste sättet att ordna denna angelägenhet synes vara föl¬
jande. Samtliga till styrelsen inkommande försändelser mottagas af
en hufvudsakligen för annat arbete afsedd tjänsteman, som därjämte
bär till biuppgift att ombesörja ordnandet af desamma efter de byråer,
dit de höra, men utan att registrera dem. Därefter öfverlämnas hand¬
lingarna till generaldirektören, som genomser dem och genom en kort
anteckning eller på annat sätt utmärker de ärenden, i hvilkas. hand¬
läggning lian icke enligt instruktionen beliöfver men af särskild an¬
ledning0 önskar deltaga. Sedermera sändas samtliga handlingarna till
vederbörande byråchef, som likaledes utmärker de ärenden, som han,
efter utredning å byrån, anser sig själf böra vidare behandla. Ofriga
handlingar förses, "där så är behöfligt, med en kort anteckning om
byråchefens beslut i ärendet, hvarefter • samtliga handlingar fördelas å
byråns tjänstemän. Dessa verkställa i de fall, där så påfordras, den
behöfliga utredningen och delgifva byråchefen densamma skriftligen
eller muntligen, men utfärda i öfriga ärenden beslut i enlighet med å
handlingen gjord anteckning eller, om dylik anteckning saknas, i enlighet
med gällande allmänna bestämmelser.
Borttagande
af den nu¬
varande regi¬
streringen.
14
De ärenden, som äro af bestående betydelse, registreras å byrån
af den tjänsteman, som med dem har befattning, i ett för byrån ge¬
mensamt diarium. Alla öfriga ärenden antecknas däremot icke, och
handlingarna angående desamma förvaras endast viss tid, exempelvis
två år. Handlingarna i de diarieförda ärendena tillvaratagas för fram¬
tiden, hvarvid iakttages, att allt, som angår samma ärende — inkomna
akter, skriftliga utredningar, infordrade yttranden äfvensom koncept
till svarsskrifvelsen — förvaras tillsammans i en dossier.
Det följer med denna förrättningsgång af sig själft, att affattningen
af byråernas skrifvelser kommer att ske i enklaste form. Bland annat
komma, såsom förut anmärkts, tryckta formulär att i största möjliga
utsträckning användas. I stället för diarium öfver de mindre viktiga
ärendena träda, där så är behöfligt, anteckningar i kortaste form i å
byrån förda böcker, så t. ex. i en del ärenden angående personalen.
Efter hvad angifvits, skulle alla inkommande handlingar passera
generaldirektören, innan de behandlas å byråerna. Det synes emeller¬
tid icke böra möta hinder, att generaldirektören ordnar detta förhållande
efter omständigheterna och t. ex. bestämmer, att vissa grupper af löpande
ärenden må direkt öfverlämnas åt byråerna. Dessa närmare detaljer till¬
höra emellertid den arbetsordning, som inom styrelsen utfärdas, och för
kommitterades syftemål torde ofvan gifna antydningar vara tillräckliga.
Emot förestående förslag skulle kunna göras den anmärkning, att
den registratorn åliggande skyldigheten att tillhandagå med vissa upp¬
lysningar i tjänsten icke kan af den omförmälda tjänstemannen öfver-
tagas. Kommitterade anse visserligen, att dessa upplysningar på ett
mera tillfredsställande sätt kunna för framtiden erhållas å vederbörande
byrå, men vilja dock förorda eu ny anordning, som särskildt för all¬
mänheten torde vara af större betydelse än rätten att af registratorn
erhålla vissa upplysningar. Denna anordning skulle innebära, att så
snart från allmänheten till någon styrelsens byrå inkommit en fram¬
ställning af ett eller annat slag, genast aflåtes svar, innehållande upp¬
gift, att ärendet inkommit, samt meddelande, huruvida det handlägges
af styrelsen eller eventuellt för behandling öfverlämnas till lokalmyndig¬
het, hos hvilken i sådant fall vidare besked erhålles. Till dessa med¬
delanden skulle användas korta, å brefkort tryckta formulär, hvari endast
få ord behöfde ifyllas. För framställningar från öfriga ämbetsverk eller
verkets underlydande personal, torde dylika meddelanden icke behöfva
ifrågakomma.
Öfriga registratorn nu tillkommande åligganden skulle fördelas å
byråernas tjänstemän efter den arbetsordning, som af styrelsen upp¬
rättas.
15
Genom den förenkling af arbetet inom telegrafstyrelsen, hvarpå Tiiigodo-
kommitterade sålunda hänvisat i form af eu lättare föredragningsmetod 301^d^0^
och ett mera praktiskt arbetssätt, kommer den hos styrelsen anställda styrelsen an-
personalen gifvetvis att medhinna en god del mera arbete än nu. Kom- stasl0lnailns
mitterade anse dock detta ej vara till fyllest. Det är nämligen ej nog arbetskrafter.
med, att allt onödigt arbete borttages för att lämna en hvar af personalen
tillfälle att använda sin tjänstgöringstid på lämpliga, mera direkt resul-
tatgifvande uppgifter. Själfva tjänstgöringstiden bör kunna rätt väsentligt
utsträckas. Kommitterade kunna icke jäfva riktigheten af den allt oftare
hörda klagan, att den arbetstid, som tjänstemännen i allmänhet för
närvarande afse åt staten, är för kort, och kommitterade hålla före, att
därpå beror äfven det missförhållandet, att arbetsintensiteten inom sta¬
tens ämbetsverk i allmänhet är otillfredsställande. För en längre
tjänstetid talar nämligen det kända förhållandet, att där den större delen
af arbetsdagen är förlagd, dit dragés ock själfmant den större delen af
intresset, hvilket i sin ordning omsättes i ett intensivare arbete. Den
-privata affärsvärlden, till hvilken kommitterade nödgas ständigt åter¬
komma såsom erbjudande den enda lämpliga jämförelsen, skulle aldrig
kunna nöja sig med det under några af dagens timmar lämnade half-
intresserade arbete, som staten ofta får taga för godt, och det synes
kommitterade vara en själfklar fordran, att man vid reglerandet af ett
ämbetsverks arbetskrafter måste i första hand råda bot i detta afseende.
Anledningen till att en lämplig arbetstid icke för närvarande kan
rättvisligen utkräfvas af statens tjänstemän, är visserligen den, att
staten icke hållit aflöningarna i riktigt förhållande till ökningen af ar¬
betsmängden och lefnadskostnaderna. Men det synes kommitterade icke
vidare behöfva framhållas, att man för att kunna erhålla ett godt arbete
måste ordna så, att 'personalen kan uteslutande ägna sig åt sin tjänst.
Därigenom ökas intresset för arbetet, personalen känner sig mera solidarisk
med det verk den tillhör, och slutligen erliålles ett arbete, som säväl kvali¬
tativt som kvantitativt är värdefullare än det, som lämnas, dd såsom nu
tjänstemännen för sitt uppehälle äro nödsakade att dela sitt intresse och sina
krafter på flere häll.
Från statens sida såsom arbetsgifvare måste då ställas den for¬
dran, att arbetstiden ökas. Visserligen har en sådan ökning, hvad
telegrafstyrelsen beträffar, under årens lopp framtvingats af den allt¬
jämt växande arbetsmängden. Under det att nämligen enligt den år
1879 utfärdade arbetsordningen för telegrafstyrelsens tjänstemän arbets¬
tiden å tjänsterummet var bestämd till fyra timmar, utsträcktes denna
tid år 1895 till fem timmar och år 1903 till sex timmar. Emot en
Utsträckt
arbetstid.
16
Tillräcklig
aflöning.
ökning i allmänhet af tjänstgöringstiden å ämbetsrummen, som förut
vid olika tillfällen varit på tal, hafva invändningar gjorts, livilka gått
därpå ut, att det afsedda syftet icke alltid med säkerhet därigenom
skulle vinnas. Sannt är äfven, att i många fall arbetets beskaffenhet
är sådan, att dess handläggande allenast å tjänsterummet icke skulle
vara lämpligt eller ens möjligt. Men kommitterade anse, att för det mera
kontorsmässiga arbete, som i allmänhet tillkommer telegrafstyrelsens
tjänsteman, kan arbetstiden, utan fara för att kvaliteten af arbetet skall
blifva lidande, utsträckas till åtta timmar, eller sålunda en fördubbling af
den vid fastställandet af nu gällande lönestater bestämda tiden. 1
denna tid skulle naturligtvis, därest den uttoges i en följd före mid¬
dagen, ingå en lämplig rast för intagande af frukost, för hvilket ända¬
mål styrelsen borde anordna passande lokal inom den af ämbetsverket
disponerade byggnaden. På den sålunda ökade arbetstiden, hvilken dock
icke är längre än hvad som affärsvärlden funnit sig utan risk af öfver¬
ansträngning kunna och för vinnande af ett rationellt arbete böra fordra
af sina motsvarande tjänstemän, skulle, under förutsättning, att en
ytterligare utsträckt förenkling af arbetet inom styrelsen i den af kom¬
mitterade angifna riktning genomföres, på telegrafstyrelsens ämbetstid
kunna medhinnas en afsevärdt större kvantitet arbete än hvad som nu
är fallet. En lycklig följd däraf är i sin ordning den, att kommitterade
äfven kunnat i sitt förslag till aflöningsstat minska den hos styrelsen
anställda personalen från nuvarande 93 till 61 eller med tillsammans 32
personer, utgörande omkring en tredjedel af den nuvarande numeräreu.
Till en praktisk ekonomisk skötsel hör ju äfven att icke för arbetet an¬
vända flere arbetskrafter än nödigt är.
Men till en dylik skötsel hör med samma nödvändighet, att tjän¬
stemännen för sitt arbete erhålla tillräcklig ersättning; hvilket är det
från deras sida lika naturligt framträdande krafvel Dessa två villkor
— statens fordran på ökad arbetstid och personalens på skälig ersätt¬
ning därför — motsvara ju också hvarandra med samma oskiljaktiga
sammanhang, som vinnandet af ett mål är beroende af medlen därtill.
Gifvet är då, att man icke kan ytterligare utsträcka arbetstiden,
utan att tjänstemannen samtidigt erhåller en aflöning, som sätter honom
i stånd att utan anlitande af inkomster utom verket skaffa sig och sin
familj en åtminstone något så när bekymmerfri tillvaro. De nu ut¬
gående aflöningarna bestämdes i medlet af 1870-talet. med då rådande
lefnadskostnader och för en arbetstid af endast fyra timmar. Det torde
vara för en hvar klart, att de särskildt under senaste decenniet allt¬
jämt ökade priserna på bostäder, kläder och lifsförnödenheter i allmänhet
17
gjort det för tjänstemännen, åtminstone de med familj, omöjligt att
existera på berörda aflöning. Arbetet i telegrafstyrelsen lämnar nu¬
mera icke heller en inkomst ens tillräcklig för äfven det sparsam¬
maste lefnadssätt, och möjliggör ännu mindre betalande af ränta och
amortering å skulder från den studietid, staten fordrar för utbildning
till erhållande af dessa tjänstebefattningar, eller afsättande af den minsta
besparing för kommande behof. Den helt naturliga följden har också
ej kunnat uteblifva. Tjänstemannen har funnit sig hänvisad till att för¬
söka genom enskilda uppdrag eller annorledes utom tjänsten skaffa sig
åtminstone den ökuing i inkomster, som är absolut nödvändig för hans
uppehälle. Att under sådana förhållanden gifva arbetstiden å tjänste¬
rummet en sådan längd, att möjligheten till extra förtjänst därigenom
faktiskt upphör, förbjuder sig själf ur synpunkten af den naturligaste
billighet och rättvisa.
Förutom denna mera yttre synpunkt att icke taga en persons nor¬
mala arbetstid i anspråk utan att samtidigt ansvara för hans och hans
familjs anständiga bergning, finnes det dock äfven en annan, inre syn¬
punkt, hvars enligt kommitterades mening synnerligen stora vikt icke
alltid tillräckligt beaktas. För att af ett ämbetsverk erhålla den lyck¬
liga organisation, som har sitt säkraste stöd i sin inre styrka, gäller det
som ett nödvändigt villkor, att effektiva åtgärder vidtagas för att i möj¬
ligaste mån tillförsäkra sig en icke blott duglig utan äfven intresserad per¬
sonal, för hvilken arbetet i tjänsten icke blifver en bisak utan en hufvudsak,
åt hvilken personalen ägnar hela sin arbetsförmåga med det intresse,
som en för lifvet vald uppgift skapar. Det är en själfklar sak, att
en dylik personal icke kan vinnas, utan att arbetet i tjänsten lämnar
densamma det nödiga ekonomiska underlaget för dess lif. Ett verk,
som skall påräkna en fullgod tjänstemannastam, måste bereda tjän¬
stemännen tillfälle att genom sitt arbete i verket vinna den ekonomiska
ståndpunkt, som deras duglighet och arbete gör dem förtjänta af. En tjän¬
stemannakår, som finner sig genom bestående aflöningsnormer ekonomiskt
nedtryckt under hvad den med hänsyn till sina prestationer borde ernå
i jämförelse med öfriga samhällsmedlemmar, blifver icke och kan aldrig
blifva en fullgod kår. Arbetet i tjänsten mister under sådana förhål¬
landen en stor del af sitt intresse, och man har att befara, att det¬
samma i stället för att framkalla arbetsglädje så småningom väcker
leda och blifver en bisak, som nödtvunget och ovilligt måste utföras.
Hvad arbetsgifvaren sparar i betalningen för det levererade arbetet
kommer aldrig att ens tillnärmelsevis uppväga den förlust i arbetets
både kvantitet och kvalitet, som en sådan sparsamhet medför. De
8
18
Utvidgning af
styrelsens rätt
att förflytta
personalen.
olägenheter, som härigenom uppstå, visa sig särskild! skärande vid ett
industriellt verk, hvars tidsenliga skötsel fordrar ett intensivt och ett
intresseradt arbete icke endast af de ledande utan äfven af hela den
biträdande personalen.
Enda sättet att råda bot för nu anförda olägenhet är att lämna
tjänstemännen eu efter deras arbete afpassad aflöning, som äfven för
de lägst aflönade måste vara så stor, att de kunna lefva på densamma
utan anlitande af genom arbete utom verket förvärfvade extra inkom¬
ster. En fullgod ersättning för förrättadt arbete och utsikten att för
nedlagd energi och duglighet vinna ett fullgodt ekonomiskt vederlag,
är nämligen hufvudbetingelsen för, att äfven ett fullgodt arbete skall
framkallas, och tillgodogörandet af denna erfarenhet blifver därför
äfven törsta villkoret, för att det i verklig mening billigaste arbetet
skall ernås.
Den privata affärsverksamheten har ej heller förbisett detta. Men
att den väl betalda arbetskraften är den för affären billigaste, gäller
äfven staten såsom arbetsgifvare i allmänhet, och det gör sig på ett
direkt sätt kännbart vid dess handhafvande af industriell verksamhet.
Då redan under nuvarande organisation aflöningarna äro otillfreds¬
ställande — hurusom denna organisation måste ändras hafva kommitte-
rade nyss påpekat — är det, om en brytning, sådan kommitterade anse
nödvändig, skall kunna ske med bestående förvaltningsprinciper, som
icke längre äro för telegrafverkets verksamhet tidsenliga, således
dubbelt nödvändigt, att åtgärder af genomgripande art vidtagas på
detta område, och kommitterade hafva därför något utförligt be¬
handlat den sidan af styrelsens organisation, som berör aflöningarna.
Men då det för kommitterade framstått såsom ett oeftergiflig! villkor
att försöka vinna en anordning, som för verkets praktiska skötsel
medför det bästa arbetsresultatet, hafva kommitterade måst fästa en
synnerlig vikt på att äfven medlet därför icke förbises. Såsom framgår
af hvad ofvan anförts, hafva kommitterade dock ej lämnat å sido den
förutsättning, som i form af ökade kraf på personalens arbetskraft
måste uppställas för en dylik anordning. Innan kommitterade lämna
detta ämne, återstå ännu några rätt betydelsefulla villkor att i sådant
afseende tillägga.
Eu annan sida af organisationen, som är af stor betydelse för ett
lämpligt tillvaratagande af alla befintliga arbetskrafter, är möjligheten
åt tjänstemännens törflyttning till annan tjänst och annan tjänstgöringsort.
Denna möjlighet är redan nu, med undantag endast för telegraf- och
telefondirektör, föreskrifven för telegrafverkets linje- och stationspersonal.
19
För styrelsens personal gäller den däremot endast för förflyttning inom
första graden till annan tjänst inom samma grad. Kommitterade anse,
att denna förflyttningsrätt bör utsträckas att gälla all telegrafverkets
personal såväl inom lokalförvaltningarna som inom styrelsen från den
högst till den lägst aflönade. Det finnes nämligen ingen anledning,
hvarför något undantag skulle behållas vid genomförande af en organi¬
sation, som har till ett af sina viktigaste syftemål att efter de faktiska
förhållandena sätta tjänstemännen i tillfälle att en hvar fullgöra det ar¬
bete, hvartill hans duglighet och öfriga egenskaper göra honom lämp¬
ligast. I enlighet härmed bör likaledes förflyttning kunna vid behof
äga rum mellan telegrafstyrelsens tjänster och lokalförvaltningarnas.
Saknaden af denna möjlighet har under den gångna tiden ofta gjort
sig rätt besvärligt kännbar, och torde det vid ett närmare beaktande af
telegrafverkets hufvudsakliga verksamhet ligga i öppen dag, att vid ett
dylikt verk samarbetet mellan centralstyrelsen och lokalförvaltningarna
måste vara mycket både intimt och omfattande. De ärenden styrelsen
har att handlägga afse nämligen till alldeles öfvervägande antal sådant,
som berör lokalförvaltningarnas dagliga arbete. Det har därför också
städse varit fallet, att i styrelsen, såsom ledamöter eller biträdande
tjänstemän, tjänstgjort dit inkallad linje- och stationspersonal, som vid
sidan af sin erfarenhet från denna tjänstgöring haft nödig kompetens
för tjänstgöring inom eller hos styrelsen. Äfven har vid upprepade till¬
fällen förekommit, att tjänstemän i styrelsen sökt och erhållit tjänst
inom lokalförvaltningarna. Fn dylik växelverkan, som dock hittills in¬
skränkt sig till linje- och trafikafdelningarna, finna kommitterade vara
för verkets drift i hög grad att förorda, och de anse sig därför böra
föreslå en obegränsad möjlighet för styrelsen att vid behof själf be¬
sluta ett dylikt utbyte mellan central- och lokalförvaltning. Det är
nämligen otvifvelaktigt, att en betydande del af det arbete, som hos
styrelsen förrättas, är sådant, för hvars handläggande den bästa kom¬
petensen just förefinnes hos den till linje- och stationstjänst utbildade
personalen. Detta gäller icke blott de till linje- och trafikafdelningarna
hörande frågor utan i lika hög grad vissa kamerala och revisionsären-
den, som tillhöra administrativa byråns handläggning och för hvilkas
bedömande deras behandling inom den praktiska tjänsten är af stor be¬
tydelse. Å andra sidan kunna afsevärda fördelar vinnas genom att till
tjänstgöring vid lokalförvaltning placera en tjänsteman, som vid tjänst¬
göring hos styrelsen vurmit förfarenhet i där förekommande arbeten.
Kommitterade anse sig således, på sätt redan berörts i fråga om den
hos styrelsen biträdande personalen, böra föreslå, att styrelsen skall
20
0
Extra
inkomster.
äga. bemyndigande att till tjänstgöring hos styrelsen inkalla och äfven till
ordinarie befattning hos styrelsen förflytta hvarje linje- eller stations-
tjänsteman, som besitter den för ifrågavarande befattning nödiga kom¬
petens, liksom att till tjänstgöring å linjer och stationer beordra och
till dessa delar af förvaltningen förflytta styrelsens tjänstemän, som
härför hafva nödiga förutsättningar. Det är vid en dylik anordning
själfklart, att de tjänstemannens rättsliga ställning reglerande bestäm¬
melser böra vara desamma, oberoende af den utdelning:, där tjänsten
fullgöres. ö’ J
Den utvidgning af förflyttningsrätten, som kommitterade sålunda
föreslå, är blott en nödvändig konsekvens af den grundtanke om
önskvärdheten att hafva lämpligaste man på hvarje plats, hvarpå
organisationsförslaget hvilar, och kompletterar blott de anordningar
kommitterade finna nödiga för att inom telegrafverket tillgodogöra alla
erfarenhetens resultat i sträf van att ernå ett arbete, som förenar stats¬
verksamhetens värdefulla sidor med de för enskilda företag: utmärkande
fördelar.
Kommitterade måste vidare betona, att om, såsom kommitterade
förutsätta, tjänstebefattningarna så ordnas, att en hvar fullt kräfver
sin man och tjänstemännen lämnas en efter deras arbete afpassad ocli
därjämte fullt tillräcklig aflöning, detta naturligtvis medför, att tillstånd
icke heller annat än i ytterst få och verkliga undantagsfall bör lämnas
någon tjänsteman att med sin befattning förena annan tjänst eller enskildt
uppdrag. Visserligen kan, äfven med erkännande af principens riktighet,
invändas, att en så långt utsträckt arbetstid som den, kommitterade fordra,
i sig själf är eu tillräcklig garanti för att arbete därutöfver icke kan
förekomma.. Men kommitterade hålla före, att den af dem så ofta fram¬
hållna viktiga synpunkten af det odelade intresset för verkets arbete
bör här träda i förgrunden och motverka äfven blotta frestelsen
att splittra detta intresse. En annan synpunkt har i denna fråga
gjorts gällande, som kommitterade vilja upptaga. Det skulle efter
någras mening ligga något för individen förnedrande däri och för öfrigt
vara ur statssynpunkt obehöfligt, att en tjänsteman, utrustad med mera
ovanlig arbetsförmåga, skulle hindras att, jämte ett plikttroget skötande
af sm tjänst, på den Överskjutande tiden använda sina krafter till ytter¬
ligare arbete åt andra, ett arbete som tvärtom skulle kunna gifva honom
vidgade vyer till just ämbetsverkets fromma. Kommitterade, som icke
kunna inse, hvarför det just för eu statens tjänsteman skulle ligga något
förnedrande i ett dylikt inom affärsvärlden oftast förekommande förbud,
vilja däremot framställa en annan synpunkt, nämligen den huruvida det
21
icke för en tjänsteman, som i statens tjänst erhåller sin tulla bergning,
kunde ur alla synpunkter vara vida fördelaktigare att ägna sin lediga
tid åt familjelifvet, studier eller dylikt än att ytterligare anstränga sin
arbetsförmåga i ett vanskligt jäktande efter större ekonomiska fördelar.
För verket blefve antagligen eu så använd hvilotid af mera nytta äfven
i afseende på vidgade vyer, och, hvad särskildt telegrafverket beträffar,
torde den intima och oaflåtlig^ kontakten med allmänheten och den
industriella världen hindra den vakne tjänstemannens vyer att krympa.
Dessutom har en enligt kommitterades mening fullkomligt riktig ten¬
dens på de senare åren börjat, ehuru ännu i eu ganska ringa mån,
göra sig gällande vid tillsättningen af statstjänster, nämligen att äfven
mellan de olika ämbetsverken införa mera växelverkan, hvilket ju för
öfrig! går i samma uppfriskande riktning.
Det torde emellertid ej vara ur vägen att här lämna en öfversikt
öfver statsmakternas föregående behandling af frågan om tjänstemännens
extra inkomster.
Sedan äldre tider voro arbetsmåttet och aflöningen för statens
tjänster så afvägda, att något hinder icke ansågs möta för förening af
flera ordinarie statstjänster åtminstone inom de lägre graderna hos samma
person. Den första inskränkningen härutinnan från statsmakternas sida
skedde i sammanhang med den vid 1856—1858 års Riksdag beslutade
löneregleringen. Vid detta ärendes behandling inom regeringen påpekade
statsrådet och chefen för finansdepartementet, hurusom de dåvarande
otillfredsställande aflöningsförhållandena haft till följd, att ordinarie
tjänstemän, genom förening af flera befattningar, genom handels- och
industriföretag eller genom emottagande af enskilda uppdrag, sökt be¬
reda sig en oumbärlig fyllnad i sina lefnadsbehof, men på samma gång
äfven splittrade den tid och uppmärksamhet, som borde mera odeladt
ägnas åt hvarje allmän befattning. Efter att hafva framhållit de härmed
förenade olägenheterna, förklarade sig statsrådet anse oundgängligt, att
såsom en för alla ämbetsverk, där icke särskildt annorlunda bestämdes,
gemensam regel stadgades, att icke någon förening af två eller flera
ordinarie tjänster på allmän stat för framtiden skulle få äga rum, dock
med förbehållen rätt att härifrån göra undantag för tjänsteman i (då¬
varande) första lönegraden äfvensom i vissa andra fall. När Rikets
ständer för nästa statsregleringsperiod med vissa inskränkningar bevil¬
jade de begärda löneförhöjningarna, föreskrefs också såsom villkor här¬
för bland annat, att uti alla fullmakter och förordnanden, som under
perioden utfärdades, det förbehåll borde intagas, att ämbetets eller tjänstens
22
innehafvare skulle vara underkastad förbindelsen att icke tillika inne¬
hafva eller emottaga annan allmän tjänst med lön på rikets stat, därest
sådant blefve framdeles föreskrifvet.
När sedermera de beviljade löneförbättringarna vid 1860 års Riksdag
gjordes definitiva för vissa ämbetsverk, bestämdes ock, att två eller
flera ämbeten eller tjänster med lön på rikets stat icke i allmänhet
finge hos samma personer förenas; dock kunde undantag härifrån ske
inom de tvenne (dåvarande) lägsta lönegraderna, såvida Kungl. Maj:t,
efter vederbörandes hörande, därtill lämnade bifall.
I sammanhang med behandlingen af vissa frågor om förvaltningens
förenkling m. m. upptogs ärendet å nyo vid 1871 års Riksdag, då uti
en till Kungl. Maj:t den 17 maj afbiten skrifvelse bland annat anfördes,
att Riksdagen hade trott sig böra i underdånighet antyda fördelarne af
den förändringen, att ordinarie tjänst i möjligaste mån så ordnades, att
den emot skälig vedergällning toge i anspråk innehafvarens hela verk¬
samhet, och att sålunda måtte kunna undanrödjas det understundom
inträffade missförhållandet, att tjänsteman i lägre grad genom förening
af två eller flere tjänster åtnjöt högre aflöning än hans endast af en
tjänst fullt sysselsatte förman.
Vid genomförande åren 1876—18S2 af ny lönereglering för de
centrala ämbetsverken fastställdes i nu förevarande afseende, att med
ämbete eller tjänst i dessa verk icke skulle få förenas annan tjänst å
rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den befanns icke vara hinderlig för fullgörande af tjänst¬
göringen i ämbetsverket; dock att tjänsteman, som vid den nya löne¬
regleringens inträdande redan innehade tjänst utom ämbetsverket, skulle
få bibehålla densamma, så länge den icke var för tjänstgöringen i ver¬
ket hinderlig.
Därefter återkom Riksdagen uti den 16 maj 1895 aflåten skrifvelse
till förevarande ärende. Häruti yttras, efter anförande af nyssnämnda
bestämmelse rörande tjänster å rikets, riksdagens eller kommuns stat,
att tjänstebefattning af annat slag än de nu nämnda enligt samma be¬
stämmelser kunde förenas med ordinarie statstjänst, så vida icke där¬
igenom förorsakades hinder för fullgörande af de med sistberörde tjänst
förenade göromål. Detta stadgande syntes Riksdagen vara i princip
fullt riktigt. Om än de till hvarje statstjänst hörande åligganden i
regeln borde så afpassas, att de gåfvo tjänsteinnehafvaren full syssel¬
sättning, måste dock, enär göromålen för hvarje särskild tjänst måste
bestämmas med hänsyn till den arbetskraft och duglighet, som i all¬
mänhet kunde förutsättas hos dem, som däråt ägnade sig, inträffa, att
23
för en tjänsteman med mer än vanlig arbetsförmåga och skicklighet
tjänsten lämnade någon tid öfrig till annan sysselsättning. Det borde
också tagas i betraktande att en del statstjänster med afseende å den
jämförelsevis ringa aflöning, som därtill anslagits, uppenbarligen icke
kunde vara afsedda att helt och hållet taga sina innehafvares arbets¬
kraft i anspråk. Med hänsyn till dessa förhållanden syntes det icke
billig tvis böra förmenas en statens tjänsteman att använda den tid, som
tjänstens förrättande kunde lämna honom ledig, till annan verksamhet,
vare sig för skötande af enskilda affärer och uppdrag eller för bestri¬
dande af med arfvode förenade tjänster. Dock måste noga tillses, att
icke härigenom statstjänstens fordringar blefve i någon mån åsidosatta.
Den föreskrift i detta syfte, som vore i löneregleringsbestämmelserna
intagen, torde emellertid, enligt hvad Riksdagen hade anledning antaga,
icke" på ett fullt betryggande sätt förhindra missbruk härutinnan. Be¬
rörda föreskrift syntes visserligen innebära, att tjänstebefattning af ifråga¬
varande beskaffenhet icke finge mottagas af en statens tjänsteman, utan
att i hvarje särskilt fall blifvit pröfvadt och befunnet, att sådant icke
vore för statstjänstens skötande hinderlig^ men då närmare stadgande
saknades beträffande den ordning, i hvilken sådan pröfning borde ske
och tillstånd till tjänsters förening medgifvas, torde man icke äga full
säkerhet, att statens rätt i detta afseende alltid blefve nöjaktigt beaktad.
Innan åtgärder i ärendet vidtogos, ansågs emellertid en närmare
utredning nödvändig, och Riksdagen anhöll därför att Kung! Maj:t
måtte låta verkställa utredning, dels i hvilka fall och i hvilken om¬
fattning statstjänster af olika lönegrader då voro förenade med andra
tjänstebefattningar, för hvilka lön eller arfvode erhölls, dels ock i hvad
ordning och efter hvilka grunder frågan om tillstånd till sådan förening-
af tjänster af vederbörande pröfvades, samt med anledning af denna
utredning vidtaga och till Riksdagens kännedom meddela de åtgärder,
som kunde anses lämpliga till förebyggande af missbruk genom tjän¬
sters förening.
Efter verkställd utredning utfärdades den 3 december 1897 af Kungl.
Maj:t kungörelse i ärendet, häruti föreskrels, att ämbets- eller tjänste¬
man vid vissa ämbetsverk eller stater, som önskade med innehafvande
ämbete eller tjänst förena annan tjänstebefattning, för hvilken lön eller
arfvode erhållés, skulle skriftligen begära tillstånd därtill, chef för verk
eller stat hos Kungl. Maj:t, ledamot i kollegium eller annat ämbetsverk
hos verkets chef samt annan ämbets- eller tjänsteman hos den myndig¬
het, under hvilken han lydde. I de fall, då beslut i dylik fråga med-
24
delades af annan än Kungl. Maj:t, borde anteckning om beslutet göras
hos vederbörande myndighet.
I det af post- och telegrafkommittén år 1901 afgifna förslag till
stater m. m. för dessa verk föreslog kommittén, att åt of vanberörda
bestämmelse i fråga om förening af tjänster skulle gifvas den lydelse,
att med befattning vid verket icke finge förenas annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning eller
enskildt uppdrag, med mindre sistberörde befattning eller uppdrag, vid
pröfning i stadgad ordning, befunnes icke hindra fullgörande af tjänst¬
göringen i verket.
I den nådiga propositionen i ärendet hade villkoret förändrats till
den vanliga äldre lydelsen.
Departementschefen anförde i detta hänseende följande vid be¬
handlingen af poststaten:
»För min del finner jag det väl vara uppenbart, att, enskilda upp¬
drag kunna förekomma af den vidlyftiga beskaffenhet, att de mera än
en enskild tjänstebefattning inkräkta på en tjänstemans tid. Men jag
har icke blifvit öfvertygad om lämpligheten att bland nu ifrågavarande
aflöningsvillkor uttryckligen likställa enskilda uppdrag med enskilda
tjänstebefattningar. Först och främst är det ju ställdt utom hvarje
tvifvel att det, äfven med nu gällande bestämmelser, icke är tillåtet för
en statens tjänsteman, vare sig i generalpoststyrelsen eller annorstädes,
att åtaga sig enskilda uppdrag af den omfattning, att de inkräkta på
den tid, som borde uteslutande egnas åt statstjänsten. Och jag anser
därjämte, att vederbörande styrelse, här närmast generalpoststyrelsen,
bär tillräckliga utvägar att i detta hänseende utöfva inflytande på tjänste¬
männen. Skulle nu enskilda uppdrag likställas med enskilda tjänste¬
befattningar, skulle däraf blifva en följd, som tydligen ock är af kom¬
mittén afsedd, att, enligt nådiga kungörelsen angående sättet för sökande
af tillstånd till förening af statstjänst med annan tjänstebefattning, för
hvilken lön eller arfvode erhålles, den 3 december 1897, skriftlig ansökan
om tillstånd att fullgöra dylikt uppdrag skulle göras och anteckning om
beslutet verkställas. Utan att på något sätt vilja öfverdrifva olägenhe¬
terna af ett dylikt förfarande beträffande hvarje särskild! uppdrag, torde
dock vara lätt att inse, att man härvidlag råkat för långt ut bland in¬
skränkningar i tjänstemännens frihet och själfbestämningsrätt. Måhända
ändå tydligare blifver detta, om man besinnar, att detta aflöningsvillkor
skulle gälla äfven för betjänte hos styrelsen.»
Riksdagen,' som godkände uteslutandet af orden »eller enskildt
-uppdrag» anför uti sin skrifvelse den 15 maj 1902 följande. De
25
af vederbörande departementschef anförda skäl, på grund af hvilka
sistberörda bestämmelser ansetts icke böra upptagas i Kungl. Maj:ts
förslag, syntes Riksdagen visa, att ett stadgande af den ordalydelse,
kommitténs förslag innehöll, icke lämpligen borde meddelas. Anled¬
ningen till berörda förslag torde emellertid vara att söka i missförhål¬
landen, dem kommittén iakttagit och funnit äga sådan utbredning, att
för deras afhjälpande strängare bestämmelser i förevarande afseende vore
erforderliga. Äfven Riksdagen höll före, att sådana missförhållanden
förefunnos, och hade trott sig finna, att desamma till stor del samman¬
hörde därmed, att tjänstemän läto sig användas i stadigvarande eller
regelbundet återkommande, aflönade uppdrag, som af bolag lämnades.
Att sådant uppdrag icke borde få af tjänsteman mottagas, med mindre
detsamma vid pröfning i vederbörlig ordning befunnes icke vara för
tjänstgöringen hinderligt, ansåg emellertid Riksdagen framgå äfven af
den lydelse, ifrågavarande punkter erhållit i Kungl. Maj:ts förslag.
Kommitterade hafva emellertid i sitt förslag upptagit ordalagen
»annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan
tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag», enär kommitterade
hålla före, att då af telegrafverkets tjänstemän fordras, att de skola
ägna sin tid, sina krafter och sitt intresse åt verkets uppgift, samt dem
i ersättning därför lämnas en aflöning, som sätter dem i stånd att föra
ett efter deras förhållanden ekonomiskt sorgfritt lif, bör i regel från
deras mer eller mindre regelbundna arbete vara uteslutet allt, som icke
är att betrakta såsom endast ett af särskilda omständigheter påkalladt
förvaltande af enskild förmögenhet. Dock bör äfven uppdrag eller
befattning, som afser dylikt, vara beroende på vederbörandes för hvarje
särskildt fall lämnade tillstånd. För att visa allvaret med kommitte-
rades mening, att det endast bör vara i undantagsfall ett dylikt till¬
stånd lämnas, hafva kommitterade föreslagit, att i den Kungl. Maj:t och
Riksdagen årligen förelagda staten skall lämnas uppgift om hvarje så¬
dant meddeladt tillstånd. Därvid anse sig dock kommitterade böra
uttala den uppfattningen, att, om sådant låter sig med de genom den
nya organisationen skärpta fordringarna förena, nu förefintlig extra
inkomst af enskildt uppdrag ej bör under öfvergångstiden behöfva från¬
tagas dess innehafvare i annat fall eller förr, än hans på telegrafverkets
nya stat uppburna aflöningsförmåner uppgå till hans på verkets nuva¬
rande stat och sådan därutom intjänad aflöning grundade inkomst.
Vid genomförande af enhetliga grundsatser inom hela telegrafverket Konstitutorial
framträder ännu ett organisatoriskt behof, som för öfrigt äfven från 'fuUmlift”
en annan synpunkt gjort sig gällande.
4
26
Nuvarande bestämmelse, att tjänsteman inom telegrafstyrelsen er¬
håller fullmakt å sin befattning och således icke utan laga dom kan
skiljas från densamma, är enligt kommitterades mening icke lämplig för
ett tekniskt-industriellt verk och måste gifvetvis i viss mån hindra en
tidsenlig och affärsmässig skötsel af detsamma. Äfven om den allra
sorgfälligaste pröfning föregår en tjänstemans utnämning till en ordinarie
befattning, kan det hända, att han framdeles visar sig oefterrättligt
försumlig, och gifvet är, att vederbörande myndighet i det längsta
drager sig för den omständliga proceduren att anställa åtal inför
domstol för att befria styrelsen från eu i arbetet tredskande underord¬
nad. Dessutom hindrar den nuvarande från verket i öfrigt skiljaktiga
formen för anställning inom styrelsen den såsom ofvan framhållits för
verkets ändamålsenliga skötsel nödvändiga möjligheten till förflyttning
mellan styrelsen och lokalförvaltningarna.
Vissheten om, att tjänstemannen icke utan domstols beslut kan
aflägsnas från sin befattning, kan äfven å vissa naturer verka för¬
slöande och alstra likgiltighet för arbetet. Långt lämpligare synes då
vara att, såsom vid telegrafverkets lokalförvaltningar och statens järn¬
vägar, tjänstemännen anställas med konstitutorial.
Skillnaden mellan fullmakt och konstitutorial har af Riksdagen
framhållits i dess skrifvelse den 18 maj 1897 angående då förevarande
omreglering af statens järnvägar, ur hvilken skrifvelse kommitterade
här göra följande utdrag:
»Endast deu, som innehar fullmakt å tjänst och icke är förtroende¬
ämbetsman, åtnjuter den ämbets- och tjänstemän i § 36 regeringsformen
tillagda rätt. Konstitutorial och förordnande hafva aldrig, äfven när de icke
innehållit något därom, ansetts tillförsäkra ämbets- eller tjänsteman be¬
rörda rätt. Sistnämnda båda former af utnämningshandling hafva tvärt¬
om af Konung och Riksdag just valts för tjänster af beskaffenhet att
deras innehafvare bort kunna entledigas utan rannsakning och dom,
d. v. s. utan att innehafvare efter åtal vid domstol blifvit förvunnen att
hafva begått sådant brott, som enligt lag medför afsättning. Så långt
hafva konstitutorial och förordnande samma verkan. Men då den, som
är tillsatt på förordnande, kan skiljas från sin tjänst till följd af förhål¬
landen, i hvilkas uppkomst tjänstemannen själf icke äger någon skuld,
kan däremot den, hvilken erhållit konstitutorial, icke mot sin vilja entle¬
digas utan eget förvållande, han skall hafva gjort sig skyldig till fel i
tjänsten. Till skillnad dock från den, som innehar fullmakt, kan han
åfsättas utan dom och ransakning, i administrativ väg.»
27
Kommitterade hafva därför funnit sig böra föreslå, att tjänstemän¬
nens i styrelsen nuvarande fullmakter skola ersättas med konstitutorial.
Därmed följer ock för telegrafstyrelsen den utvidgade myndigheten, att
styrelsen kan från tjänsten skilja en försumlig tjänsteman. Denna om¬
ständighet lärer så mycket mindre höra föranleda någon betänklighet,
som det endast innebär, att en till antalet icke synnerligen betydande
del af verkets tjänstemän äfven i detta hänseende likställes med det
stora flertalet. Liksom hittills något missbruk af en dylik myndighet
icke förekommit, lärer icke heller för framtiden sadant vara att befara,
och den rättvisa, som vederfarits linje- och stationspersonal, torde icke
blifva mindre gentemot styrelsens närmaste biträden. Dessutom finnas
ytterligare fullt betryggande garantier mot missbruk såväl i den klago-
rätt, som alltid står öppen, som i den kontroll, hvilken kommitterade
genom härnedan föreslagen ändring i styrelsens sammansättning beredt.
Slutligen bör man ej heller glömma den kritik, som från pressens sida
otvifvelaktigt skulle komma till orda.
De olägenheter, som kommitterade, efter hvad af det ofvan anförda
framgår, funnit vidlåda telegrafstyrelsens nuvarande organisation, stå i
sammanhang med de strängt bundna former, som varit för statens för-
valtningsverksamhet i allmänhet föreskrifna. Da kommitterade försökt
hänvisa på en annan ordning för att håfva dessa olägenheter, hafva
kommitterade sålunda i flere fall måst bygga på den. förutsättningen,
att förvaltningsformerna komma att göras väsentligt friare.
På samma gång arbetet inom verket skulle få en mera praktisk
prägel och snabbare fart, skulle den nya telegrafstyrelsen således erhålla
en betydligt utsträckt handlingsfrihet, likväl inom de allmänna gränser,
hvilkas bibehållande dess egenskap af ett statens ämbetsverk torde göra
nödvändigt.
Styrelsen skulle, såsom förut framhållits, kunna själf bestämma gången
af ärendenas behandling efter deras större eller mindre vikt, och för
deras expedierande skulle styrelsen icke hindras från att i hvarje fall
välja det snabbaste och enklaste sättet.
Styrelsen måste dock äfven erhålla direkt befogenhet att i den
merkantila och industriella delen af sin verksamhet tillämpa samma
grundsatser som den enskilda affärsverksamheten och industrin. Kom¬
mitterade tänka därvid närmast på de i förordningen den 17 november
1893 angående statens upphandlings- och entreprenadväsende m. m.
meddelade föreskrifter. Dessa böra i ofvan nämndt syfte utan svårighet
kunna jämkas till underlättande för styrelsen att kunna i rätta ögon¬
blicket begagna sig af de gynnsammaste konjunkturerna vid inköp af
Utsträckning
af telegraf¬
styrelsens
handlings¬
frihet.
28
den för prisändring särskilt känsliga materielen, t. ex. koppartråd, eller
vid leverans af sådant speciellt arbete, hvars noggranna utförande är
af betydelse för telegrafverkets tekniskt ömtåliga verksamhet.
Den del inom dess verksamhet, där kommitterade dock vilja inrymma
den största friheten åt telegrafstyrelsen, afser dess förhållande till per¬
sonalen. Kommitterade hafva förut betonat, hurusom den största vikt
måste läggas på anskaffandet och bibehållandet af en god och intres¬
serad personal. Såsom ett medel därtill hafva kommitterade därvid
framhållit, att aflöningarna måste sättas så höga, att de utan tillhjälp
af extra inkomster äro tillräckliga för en anständig bergning. Kom¬
mitterade hafva äfven i den aflöningsskala med tillhörande grunder för
aflöningsförhöjning, som uppgjorts och som längre fram blir föremål
för närmare redogörelse och motivering, sökt lämna ett förslag, som
torde fylla berättigade kraf i detta hänseende. Härvid hafva dock
kommitterade insett nödvändigheten däraf, att telegrafstyrelsen bör äga
rättighet att för den stora kategorien byråtjänstemän med deras sins¬
emellan rätt olikartade uppgifter och förutsättningar inom reglerings-
gräserna bestämma den begynnelselön, som bör en hvar tillkomma.
Likaså och då telegrafverket i detta hänseende mindre är att jämföra
med andra ämbetsverk än med privata affärsföretag samt därför oaflåt¬
ligen erinras om sitt beroende af den privata företagsamheten, hafva
kommitterade ej ett ögonblick lämnat ur sikte, att telegrafstyrelsen
måste, i den mån så erfordras och är möjligt, jämställas med denna
och sålunda, för erhållandet af de för verkets behof nödvändiga arbets¬
krafterna, äfven i allmänhet äga möjlighet att, om så någon gång
behöfves, lämna de för normala förhållanden bestämda aflöningsbeloppen
å sido och, naturligtvis inom aflöningsskalan med tillhörande reglerings-
gränser, bjuda den aflöning, som fordras för att vid viss plats inom
verket fästa den lämpligaste personen eller, om han redan är vid verket
anställd, där kvarhålla honom. Denna befogenhet afser undantagsfall
och kommer således icke till användning utom där tjänstemannens förut¬
sättningar äro för hans tjänst öfverlägsna de vanliga eller där förmågan
öfverstiger det vanliga måttet. Men att för dylika undantagsfall en sådan
bestämmelse bör finnas, därom kan man icke hysa någon tvekan. Med
hänsyn till föregående utbildning kräfver rättvisan, att äfven där vissa
tjänster äro i aflöningshänseende likställda, en utbildning af den art, att
tjänstemannen därigenom kan prästera ett värdefullare arbete, blifver i
någon mån ersatt. Så är det uppenbart att de tjänstemän böra erhålla
en bättre ersättning, som skaffat sig en specialutbildning eller praktisk
förfarenhet, hvilken kräft tid och kostnader, så snart de därigenom blif-
vit i stånd att utföra funktioner, hvilka icke utan en sådan utbildning
29
kunnat anförtros dem, äfven om denna förvärfvats utom verket i annat
enskildt eller statens arbete, blott dessa egenskaper tillföra telegraf¬
verket insikter och förmåga utöfver hvad i regel är fallet, och verket
däraf skördar bestämda fördelar. Det ligger äfven i sakens natur, att
en rationell tjänstemannaorganisation bör lämna möjlighet att taga hän¬
syn både till den högre kompetensen och de förhållanden, som kunna
åstadkomma, att hvad som i ett fall är en fullt skälig, uppåt och nedåt
rätt afvägd, aflöning i ett annat fall måste anses för låg eller onödigt
hög. Likaså torde de fall kunna inträffa, då telegrafverket endast ge¬
nom tillämpning af en sådan grundsats blifver i tillfälle att, i konkur¬
rens med den enskilda affärsverksamheten, behålla eller förvärfva en
förmåga af stort värde för verket, som det således skulle vara en sär¬
deles dålig hushållning att lämna ifrån sig. Slutligen och icke minst
torde möjligheten att på detta sätt kunna bereda den större förtjänsten
skälig ersättning vara i hög grad ägnad att hos verkets personal
väcka lusten att spänna krafterna och att åstadkomma det bästa möj¬
liga arbete. Det är obestridligt, att en dylik anordning ställer mycket
höga kraf på telegrafstyrelsens opartiskhet, omsikt och skicklighet, men
dessa kraf måste ställas. Vågar man icke inlåta sig därpå, då är öfver
hufvud taget icke mycket att vinna, hurudan organisationen än må göras.
Det synes dock vara lämpligt, att ett undantag af nu ifrågasatt
slag äfvensom skälen därtill bör angifvas i det näst därefter Kungl.
Maj :t. och Riksdagen förelagda förslag till stat.
Lika viktigt som det är att förvärfva och behålla lämplig perso¬
nal, är utan tvifvel ett rationellt tillgodogörande af dess arbete genom
dess lämpliga placerande. För att härutinnan vinna det största möj¬
liga utbyte hafva därför kommitterade, såsom förut närmare utveck¬
lats, funnit sig böra föreslå en fullständig frihet för styrelsen att öfver
hela linjen kunna förflytta personalen.
I nära sammanhang härmed står äfven en annan rättighet, som
bör styrelsen medgifvas för att sätta den i tillfälle att efter rörelsens
växling riktigt afpassa medlen för dess behöriga skötande. Det gäller
befogenheten för styrelsen att inom de grupper, hvari stationerna
kunna komma att ordnas, göra sådana omflyttningar, som ändrade
förhållanden göra nödvändiga.
Den snabbhet, som utmärker särskildt telefonväsendets utveckling,
gör det vidare nödvändigt, att i samma mån som rörelsen utvidgas an¬
talet biträdande personal i de lägsta graderna såväl i styrelsen som i
synnerhet inom linjedistrikten och vid stationerna ökas. Det synes där¬
för kommitterade vara en själfklar sak, att allt efter som inom styrel-
30
Telegraf full¬
mäktige.
sen arbetet ökas, så att en eller flere fullt sysselsatta biträdande tjän¬
stemän behöfvas eller ock till följd af nyanläggningar, förutvarande
näts utvidgning eller annan anledning rörelsen växer, med däraf för-
anledt kraf på för densammas behöriga och snabba skötsel ytterligare
erforderlig personal, sådan också omedelbart anställes utan den nu nöd¬
tvungna afvaktan på det först långt efteråt ikraftträdande bifall därtill,
som kunnat af Riksdagen utverkas. Behofvet måste ju i alla händelser
fyllas, och kommitterade anse därför, att styrelsen bör beredas möjlighet
att öka antalet tjänstemän inom denna klass, allt efter som deras
arbete visar sig erforderligt.
Likaledes bör styrelsen äga att efter växlande förhållanden be¬
stämma de orter, där, enligt hvad kommitterade här nedan ämna före¬
slå, för vissa tjänstemän dyrortstillägg till aflöningen bör utgå.
Det af kommitterade förordade utbytet af fullmakt mot konstitu¬
torial för styrelsens egna tjänstemän skulla äfven gifva styrelsen en
utvidgad makt öfver sin underlydande personal, hvars rätta handhafvande
bör kunna blifva ett icke oviktigt medel till förekommande af eventuella
misshälligheter.
De friare former för verksamheten, som kommitterade alltså fun¬
nit böra telegrafstyrelsen medgifvas och hvilka kommitterade nu till
hufvudsakliga delar sammanfattat, äro också, enligt kommitterades
mening, för verkets behöriga skötsel eu verkligen nödvändig fordran.
Kommitterade hafva därför baserat sitt förslag på en i enlighet därmed
förändrad anordning af styrelsens verksamhet och befogenhet. Den
tvekan, som möjligen på grund af nyheten kan uppstå rörande faran
för att lämna ett ämbetsverk så fria händer, torde dock lätt kunna
liäfvas, då denna frihet i själfva verket icke är så stor och dessutom
titan svårighet kan förenas med den kontroll från statsmakternas sida
öfver förvaltningen, som icke bör eftergifvas.
Kommitterade föreställa sig till och med, att denna kontroll i själfva
verket skulle med den nya organisationen göras både effektivare och
omedelbarare, än som under nuvarande förhållanden är fallet.
Den kontroll öfver räkenskapsväsendet, som nu utöfvas af kammar¬
rätten, skulle blifva oförändrad.
Den övervakning af telegrafverkets verksamhet, som af Kungl.
Maj:t direkt utöfvas, skulle icke heller behöfva blifva mindre om¬
fattande utan snarare fördjupas till ett närmare deltagande i styrelsens
sätt att handhafva sin nya befogenhet.
Alla organisatoriska förhållanden och anordningar af principiell inne¬
börd blifva naturligtvis fortfarande underkastade Kungl. Mkj:ts pröfning.
31
Den väsentligaste skärpningen af kontrollen öfver telegrafverkets
skötsel skulle emellertid, enligt kommitterades första tanke, kunnat vinnas
genom en utvidgning af statsrevisionen, i hvad anginge denna förvalt¬
ningsgren. De af Riksdagen utsedda revisorerna maste, såsom också är
i gällande instruktion förutsatt, »hufvudsakligen granska dispositionerna,
förvaltningen och resultaten på det hela», men de kunna på grund af
arbetsfältets omfattning icke i allmänhet ingå på en närmare granskning
af särskilda förvaltningsåtgärder. Kommitterade hade då tänkt sig, att
Riksdagen, samtidigt som friare händer gåfves åt telegrafstyrelsen i dess
förvaltning, skulle kunna befinnas villig förordna eller medgifva förord¬
nandet af särskilda revisorer eller fullmäktige för denna förvaltningsgren,
hvilka skulle hafva i uppdrag att följa förvaltningens gång med ständig
uppmärksamhet. På samma gång som de sålunda för telegrafverket
fungerande fullmäktige skulle å Riksdagens vägnar utöfvat den över¬
vakning- och detal{granskning, som påkallas af den förutsatta förändrin¬
gen i fastställandet af telegrafverkets stater, skulle de, genom den sak¬
kunskap på området de förvärfvat, blifvit ett synnerligen värdefullt led
i förvaltningen, i det att Kungl. Maj:t skulle i dessa personer hafva
funnit en lämplig auktoritet att tillkalla vid afgörande af viktigare frågor
inom telegrafväsendets område, hvilka underkastades Kungl. Maj:ts
pröfning. _
Som emellertid den nu antydda organisationen icke, åtminstone
om därmed åsyftadt mål verkligen skall uppnås, kan inordnas under
den nuvarande statsrevisionen, utan att rätt väsentliga författnings¬
ändringar, omfattande äfven grundlagarnas bestämmelser angående denna
revision, kommit till stånd, och det kan antagas väcka betänkligheter
att införa dessa ändringar endast för nu föreliggande förvaltningsgren,
hafva kommitterade ansett, att man, åtminstone för närvarande och intill
dess ett liknande behof inom ytterligare eu eller flere grenar af statens
ekonomiska verksamhet möjligen kan göra sig gällande, måste afstå
från en dylik direkt medverkan af Riksdagens delegerade. Men kom¬
mitterade anse, att samma trygghet från det allmännas sida vinnes där¬
igenom, att Kungl. Maj:t utser personer utanför telegrafverket att på
angifvet sätt deltaga i telegrafförvaltningen.
De personer, som erhölle detta förtroendeuppdrag att vara telegraf -
fullmäktige, hafva kommitterade tänkt sig skola utgöra två, då det för
deras uppgift synes vara lämpligt, att den ene närmast representerade
do stats finansiella intressena och den andra valdes med direkt hänsyn
till telegrafverkets praktiska affärsverksamhet. Bilda blifva ju dessutom
tillsammans de lämpligaste representanterna för verkets stora kundkrets.
32
Dessa fullmäktige skulle, såsom af det föregående framgår, i första
hand utöfva en viss kontrollerande verksamhet öfver telegrafstyrelsens
inre åtgöranden och detta från två synpunkter. Å ena sidan skulle
de i förväg tillvarataga den Kungl. Maj:t tillkommande uppsikt, som
jämte den otaliga mängden andra uppgifter hvilar på regeringsmakten
i förhållande till de underlydande ämbetsverken. Därigenom skulle
från regeringens bord kunna aflyftas en del frågor, hvilka såsom ut¬
görande blott en praktisk tillämpning af gällande bestämmelser eller
erkända grundsatser icke under sådana förhållanden behöfde i hvarje
fall dragas under Kungl. Maj:ts pröfning. Å andra sidan skulle full¬
mäktige till den utsträckta befogenhet, kommitterade vilja lämna sty¬
relsen i afseende å ett friare användande af tjänstemännens arbets¬
krafter, inom styrelsen bilda en motvikt, hvars från ämbetsverkets syn¬
vinkel befriade åskådningssätt skulle blifva af stor betydelse för sty¬
relsens uppfattning i tveksamma frågor, på samma gång fullmäktige
genom sin objektivitet skulle äfven i andra afseenden utgöra ett naturligt
säkerhetsunderlag för personalens intressen.
Vidare skulle dessa fullmäktige i afseende på styrelsens förhållanden
utom verket tillföra densamma eu ovärderlig tillsats af mångsidighet
vid svårare ärendens bedömande, och är det icke minst från denna
synpunkt, som kommitterade kanot sig lifligt öfvertygade om önsk¬
värdheten af den föreslagna institutionens införande i telegrafförvalt¬
ningen. Det är tydligt, att telegrafstyrelsen i sin dagliga beröring icke
blott med den telegraferande och telefonerande allmänheten utan äfven
med affärsvärlden skulle finna ett mycket värdefullt stöd i dessa telegraf¬
fullmäktige, som med sin från olika håll hämtade erfarenhet ofta kunde
lämna eu mångsidigare belysning af en brydsam situation. Likaledes
skulle dessa fullmäktige redan vid planläggandet af mera genomgri¬
pande anordningar vara i tillfälle att såväl med råd som kanske ofta
med mera reellt biträde förhjälpa styrelsen till det lämpligaste resultatet.
Kommitterade behöfva därvid endast erinra om de ömtåliga frågor, som
beröra abonnemangs-, samtals- och telegramafgifterna, eller de omfat¬
tande byggnadsföretag, som i stigande mängd tränga sig fram.
Dessa fullmäktige, som sålunda skulle uppbära det allvarliga för¬
troendet att såsom statsmakternas och allmänhetens representanter uti¬
från ingripa i styrelsens verksamhet, dock utan att därigenom på
något sätt bortfördela det ansvar, som icke får glida ifrån rätter
vederbörandes axlar, komma naturligtvis därför att inom densamma
intaga en betydligt starkare ställning än de öfriga ledamöterna i
styrelsen. Kommitterade kunna dock ej häri finna något oegent-
33
ligt eller för styrelsens homogena arbete i öfrigt störande, då det
ju är de viktigare och ömtåligare frågorna, i hvilkas handläggning de
skulle deltaga, och det är för dem dessa telegraffullmäktige, enligt
kommitterades mening, äfven äro af särskild betydelse. Tvärtom vilja
kommitterade ytterligare understryka deras själfskrifna särställning ge¬
nom att föreslå, det alla de ärenden, där ej båda telegraffullmäktige
äro ense med styrelsen i öfrigt, skola underställas Kungl. Maj:ts pröfning.
Det torde icke vara svårt att finna lämpliga personer, som, med
bibehållande af sitt vanliga verksamhetsområde, skulle vara villiga att
öfvertaga uppdraget att, på sätt här föreslagits, i telegrafstyrelsen deltaga
i handläggningen af viktigare ärenden. Denna förstärkta telegrafstyrelse
skulle då bestå af generaldirektören och telegraffullmäktige samt den eller
de byråchefer, inom hvilkas arbetsområde de behandlade ärendena hörde.
Den förstärkta styrelsens sammanträden torde antagligen icke behöfva
i regel förekomma oftare än en gång i månaden, hvilket naturligtvis icke
uteslöte, att vid särskilda tillfällen sammanträden dessemellan hölles
och att fullmäktig, som sådant önskade, ägde när som hälst öfvervara
styrelsens förhandlingar och därvid anföra sin mening.
Hvilka ärenden, som skulle tillhöra den förstärkta styrelsens hand¬
läggning, torde böra bestämmas i den af Kungl. Maj:t för styrelsen
utfärdade instruktion. Enligt kommitterades åsikt borde till dessa
ärenden hänföras framför allt de, som beröra telefonabonnemangs-, sam¬
tals- eller telegramafgifter, äfvensom sådana, som direkt föranleda större
ekonomiska förpliktelser för telegrafverket, exempelvis inköp eller större
ombyggnad af fastigheter, nya dyrbara stationsanordningar, afgörande
af större leveranser, anordnande af nya mera betydande stamledningar
för rikstelefonnätet, telegraf stationernas gruppering; vidare förslag till
de tjänster vid telegrafverket, som tillsättas af Kungl. Maj:t, äfvensom
extra ordinära åtgärder rörande personalen, vare sig de afse ökande af
dess antal, beviljande af särskilda förmåner, tvångs förflyttning eller ett
disciplinärt ingripande i sådana fall, då afstängning från tjänstgöring
eller svårare påföljd ifrågasättes.
Äfven torde det vara önskvärd! att, vid sidan af telegrafstyrelsens
årliga, i »Bidrag till Sveriges officiella statistik» ingående berättelse, af
fullmäktige afgåfves till Kungl. Maj:t en summarisk redogörelse för
hvarje års verksamhet, däri den allmänna ställningen blefve föremål för
bedömande.
Förordnande såsom fullmäktig synes böra afse viss icke allt för
lång tid, förslagsvis tre år, och skulle de erhålla godtgörelse för sitt
uppdrag i form af årligt arfvode.
5
34
Kommitterade hafva nyss anmärkt, att den utvidgade handlings¬
frihet, telegrafstyrelsen skulle erhålla, i själfva verket icke vore så stor,
och, sedan nu kommitterade närmare redogjort för, huru densamma
skulle kontrolleras, anse sig kommitterade höra med några ord åter
vidröra densamma.
Kommitterades förslag i detta afseende innebär hufvudsakligen endast,
att telegrafstyrelsen skulle kunna ordna arbetet inom sig efter den mest
praktiska metoden, att styrelsen skulle äga att, utan att någons rätt
blefve lidande, fritt disponera den hos styrelsen anställda personalen
på sådant sätt, att dess duglighet komme verket bäst till godo, att sty¬
relsen skulle inom de af Kungl. Maj:t och Riksdagen i staten angifna
gränser ordna telegrafstationerna efter de till följd af trafikens rörlighet
växlande förhållandena, att styrelsen medgåfves rätt, därest styrelsen i
något fall skulle finna det vara för befrämjande af verkets intresse er¬
forderligt, bestämma aflöningen för en viss tjänsteman till ett belopp,
som vore något högre än det för normala fall beräknade, dock inom de
af Kungl. Maj:t och Riksdagen i afiöningsreglementet för högsta och
lägsta aflöning uppdragna gränserna, samt att styrelsen, för hvilken det
närmast vore af intresse, att det med hänsyn till lefnadskostnadernas
olikhet å vissa orter behöfliga lönetillägget komme att rättvist fördelas,
finge efter den regelbundet återkommande undersökning af prisförhål¬
landena, som väl i alla händelser skulle åligga styrelsen, också regleim
denna fördelning.
Efter hvad kommitterade finna, innebär en för styrelsen i dessa af-
seenden utvidgad befogenhet icke annat än, att, sedan statsmakterna be¬
stämt gränserna och fastslagit grundsatserna för telegrafverkets verk¬
samhet, styrelsen skulle anförtros att med speciella representanter för
statsmakterna och allmänheten ombesörja principernas tillämpning i de
närmare detaljerna, med hvilka styrelsen i första hand är förtrogen.
Om utvecklingen hunnit så långt, att ett kommunikationsdepartement
funnes, vore gifvetvis i så fall inom detsamma fackkunskapen i telegraf¬
ärenden genom en byrå företrädd inför regeringen och således inrymd
i ett af dennas närmaste organ. Då vore också utgångspunkten en
helt annan, och förhållandena skulle då antagligen ordnas annorlunda.
Men innan en sådan anordning kommit till stånd, synes det kommitte¬
rade, som vore det lämpligt att, på sätt de föreslagit, låta en departe-
mentsbyrås uppgift i nämnda afseende fyllas af de utaf Kungl. Maj:t
utsedda telegraffullmäktige med säte i styrelsen samt uppdraga åt den
sålunda förstärkta telegrafstyrelsen att själf äfven bestämma ifråga¬
varande med verkets dagliga skötsel sammanhängande åtgärder, hvilka
nu skola underställas högre myndighet.
35
Dessa frågor äro nämligen, enligt kommitterades mening, icke af
sådan betydelse för verkets ställning inom den allmänna förvaltningen,
att de behöfva i hvarje fall dragas under statsmakternas pröfning, men
de stå å andra sidan i så intimt samband med styrelsens omedelbara
verksamhet, att ur rent praktisk synpunkt äfven deras afgörande torde
böra öfverlämnas åt styrelsen.
Med hvad kommitterade sålunda framhållit, hafva kommitterade
velat belysa de brister i den nuvarande ordningen, som kommitterade
funnit framträda, äfvensom angifva, huru kommitterade tänkt sig, att
dessa kunna afhjälpas för att lämna rum för genomförandet af en
organisation, som, enligt herr statsrådet och chefens för civildeparte¬
mentet förut anförda ord, vore mera afpassad efter telegrafverkets huf¬
vudsakligen industriellt-ekonomiska verksamhet och underlättade en af¬
färsmässig förvaltning däraf.
Kommitterade hafva här med afsikt icke fördjupat sig i detal¬
jer, hvilka lämpligare hafva sin plats i den närmare motivering,, som
lämnas vid redogörelsen för de särskilda afdelningarna och aflönings-
reglementet, och som grunda sig på de här framhållna hufvudsyn-
punkterna. Klart är emellertid, att de hufvudsakliga förändringar, kom¬
mitterade förordat såsom förutsättning för en affärsmässig omgestaltning
af telegrafverket, i sin ordning äro beroende af närmare meddelade be¬
stämmelser för styrelsens ändrade verksamhet. För den skull hafva
kommitterade ansett sig icke kunna skilja sig från sitt uppdrag utan
att dessförinnan, hafva uppgjort jämväl ett förslag till instruktion för
telegrafstyrelsen.
Linjeunderbefäl och reparatörer.
Den andra delen af kommitterades uppdrag afser utredning af frå¬
gan om uppförande å ordinarie stat af åtminstone en större del af det
antal underbefäl och reparatörer, som för närvarande tinnes anställdt vid
telegrafverkets linjearbeten.
Kommitterade anse sig böra här lämna eu redogörelse för linje-
distriktens nuvarande organisation i den del, som berör dessa befatt-
ningshafvare.
Landet är indeladt i sex linjedistrikt. I spetsen för hvarje distrikt
står linjedirektören, som å distriktets hufvudort har en distriktsbyrå, där¬
under äfven lyder ett distriktsförråd. Å distriktsbyrån tjänstgör såsom
direktörens närmaste man och ställföreträdare en linjeingenjör, samt
dessutom eu manlig bokhållare, eu kvinnlig kassör, ett eller flere
kvintdiga skrifbiträden och i regel eu ritare. Förrådet förestås åt eu
materialvakt.
Sa mman-
fattning.
36
Distrikt©!! äro indelad© i sektioner, af hvilka den första förestås af
linjedirektören samt de öfriga af linjeingenjörer med bestämd statio-
neringsort. Sektionens föreståndare ansvarar för anläggnings- och under¬
hållsarbetena inom sektionen. Såsom befäl vid större anläggnings- och om¬
byggnadsarbeten tjänstgöra linjeingenjörer utan bestämd stationeringsort
och arbetsledare, dels 6ådana med fast placeringsort, arbetsledare af första
löneklassen, dels sådana, som flytta från ort till ort allt efter som på¬
gående arbeten det påkalla, arbetsledare af andra löneklassen. Då sist¬
nämnda ingenjörer och arbetsledare ofta hafva ett större antal arbetare
under sitt befäl, hafva de till biträden linjeförmän, hvilka äfvenledes af
samma anledning äro uppdelade i två aflöningsklasser, de fast placerade
och de flyttande.
Till sitt biträde för öfvervakande af och tillsyn å det dagliga under¬
hållet har linjedirektören öfverreparatörer, en i hvarje linjedistrikt utom
det sjätte (Norrland), h vil ket på grund af dess geografiska vidsträckt¬
het delats mellan två öfverreparatörer, och har öfverreparatören till
uppgift att imder sina ständiga resor inom distriktet särskildt tillse
stationsinredningarnas och växelbordens beskaffenhet samt handleda
reparatörerna i fråga om dessas arbete med underhåll och smärre ny¬
anläggningar. Reparatörerna äro anställda å viss station men hafva
dessutom visst linjeområde och flere smärre stationer sig tilldelade. Å
de större stationerna äro flere reparatörer anställda.
Hela antalet af den nu omförmälda linjepersonalen utgjordes den
1 juli 1906 af
6 linjedirektörer,
28 linjeingenjörer,
9 arbetsledare af första löneklassen,
18 » » andra »
7 öfverreparatörer,
37 linjeförmän af första löneklassen,
45 D » andra » och
193 reparatörer.
Af dessa äro hittills endast linjedirektörerna och åtta linjeingenjörer
uppförda å ordinarie stat.
Af den. arbetsstyrka, som vid telegrafverkets linjearbeten användes,
hafva omkring 500 en mera fast anställning med arbete året om, medan
de mera tillfälligt anställda till antalet växla rätt betydligt och under
sommarmånaderna uppgå till ett antal af omkring 700 man.
Redan inom don förut omförmälda post- och telegrafkommittén
37
afhandlades frågan om uppförande å ordinarie stat af en del af denna
personal, i hvilket hänseende ur kommitténs betänkande följande torde
böra här anföras.
»Inom kommittén tiar fråga varit väckt, huruvida ej en del arbets¬
ledare och linjeförmän samt reparatörer borde föreslås till uppförande
å ordinarie stat; och har denna fråga varit föremål för noggrannt
öfvervägande, men har kommittén, på de skäl som nedan anföras, an¬
sett sig ej böra framkomma med förslag i sådant hänseende.
Hvad först underbefälsbefattningarna angår, torde de närmast vara
jämförliga med motsvarande befattningar vid statens järnvägsbyggnader.
Dessa senare befattningar äro icke uppförda och hafva icke heller varit
föreslagna att uppföras å ordinarie stat; och synes det kommittén, att
anledning icke förefinnes till annan anordning uti ifrågavarande hän¬
seende vid telegrafverket än And järnvägsstaten. Därtill kommer ock,
att det ännu icke torde med säkerhet kunna angifvas, huru stor del
af den nämnda underbefälspersonalen vid telegrafverket framdeles, då
linjearbetena i väsentligare mån komma att inskränkas till underhållsar¬
beten, må varda för linjebyggnads- och underhållsarbetena erforderlig.
Under sådana omständigheter torde det befinnas välbetänkt att åtmin¬
stone icke ännu uppföra några af underbefälsbefattningarna vid tele¬
grafverket, å ordinarie stat.
Förhållandet beträffande reparatörerna ställer sigonekligen annorlunda,
än hvad angår nyssberörda underbefälsbefättningar. Telegrafstyrelsen
kommer nämligen att under alla omständigheter hafva behof af ett
betydligt antal reparatörer; och för erhållande af ett tillfredsställande
arbete från denna betjäntklass torde det nogsamt vara af vikt, att
inom densamma finnas personer, som äro mera fastade vid verket och
därigenom komma att, med mera intresse egna sig åt arbetet i verkets
tjänst. Det skulle därför kunna synas, som om betydande skäl talade
för uppförande å ordinarie stat, af det antal reparatörer, som med viss¬
het kan antagas vara erforderligt för utförandet af nödiga underhålls¬
arbeten.
Då kommittén det oaktadt ansett sig icke böra föreslå inrättande
af ordinarie reparatörsbefattningar, har detta berott på de, enligt kom¬
mitténs förmenande, mindre lyckliga följderna af att, medan underbe¬
fälet (arbetsledarna och linjeförmännen) komme att hafva mera tillfällig
anställning, en del af de dem underordnade reparatörerna skulle ställas
på ordinarie stat. Otvifvelaktigt skulle en dylik anordning komma att
alstra missnöje, och sannolikt skulle densamma i längden komma att
leda därhän, att do ordinarie reparatörsbefattningarna innehades af
personer, livilka icke tjänstgjorde såsom reparatörer utan såsom arbets-
38
ledare eller linjeförmän, hvarigenom således ändamålet med de ordi¬
narie reparatörsbefattningarnas inrättande förfelades. Den känsla af
närmare samband med verket, som varit afsedd att bibringas repara¬
törerna genom deras uppförande å ordinarie stat, torde väl ock kunna
väckas och underhållas genom att fortsätta å en väg, hvarå telegraf¬
styrelsen redan slagit in i Stockholm, eller tilldelande åt reparatörer
åtminstone i de större städerna af bostad mot visst skäligt afdrag å
den öfverenskomna aflöningen. I öfrigt lärer äfven lämpligen tills
vidare kunna bibehållas det sätt, som för närvarande användes för an¬
ställande af reparatörer, eller desammas antagande genom kontrakt
med viss ömsesidig uppsägningstid.»
De nu anförda skälen torde för den tid, då de anfördes, hafva haft
giltighet. Den utveckling, som därefter försiggått, har emellertid till
fullo ådagalagt, att de ifrågavarande befattningarna — i motsats mot
förhållandet vid statens endast tidtals pågående järnvägsbyggnader —
äro ständiga, både i så måtto att desamma icke någon tid kunna
lämnas obesatta, och i så måtto att, med den fortgående utvecklingen
af telegrafverket, en minskning af antalet af desamma icke kan ske.
De kostnader, som under de senaste tio åren nedlagts för riks-
telefonnätets utvidgande, utgöra enligt telegrafstyrelsens underdåniga
berättelse för år 1905 följande belopp:
För fortsatt utveckling af statens telefonväsende har Riksdagen för
år 1906 anvisat ett lånebelopp af 3,500,000 kronor, och för år 1907
har telegrafstyrelsen anhållit om ytterligare lån till belopp af 5,000,000
kronor.
Dessa siffror angifva dock icke hela den ifrågavarande kostnaden,
då för en icke ringa del anläggningar ersättning gäldas af abonnen¬
terna och sålunda icke upptagits i förestående tablå. I densamma äro
icke heller upptagna kostnaderna för ombyggnads- och underhållsar¬
betena, hvilka ökas år för år allt efter som rikstelefonnätet utvidgas
år 1896
» 1897
» 1898
» 1899
» 1900
» 1901
» 1902
» 1903
» 1904
» 1905
kr. 1,444,969.13
» 2,128,162.46
» 2,687,620.52
» 2,159,790.02
» 2,615,320.51
» 2,894,168.01
» 3,416,750.82
» 1,686,061.89
» 2,614,938.48
» 2,262,448.44
39
och under år 1905 uppgingo till ett belopp af öfver 1,900,000
kronor.
Dessutom förtjänar anmärkas, att de verkställda anläggningarna
icke motsvara det verkliga behofvet, utan att allt fortfarande en del
anläggningsarbeten måste hvarje år af ekonomiska skäl framskjutas.
Siffrorna ådagalägga emellertid detta oaktadt med full tydlighet, att
någon minskning i vare sig byggnads- eller underhållspersonal inga¬
lunda kan ske.
Det är under sådana förhållanden icke med telegrafverkets intresse
öfverensstämmande att fortfarande till nu ifrågavarande befattningar
använda personer, som äro endast tillfälligt fästa vid verket.
Med hänsyn till så väl pålitlighet som intresse för arbetet måste
krafven på underbefäl och reparatörer ställas högre än man har rätt för¬
vänta, att eu icke fast anställd arbetarstam fyller. Det arbete dessa funktio¬
närer hafva att utföra är nämligen sådant, att en ständig tillsyn därå
förbjuder sig själf. De måste tvärtom i en mängd fall utföra dessa ar¬
beten på egen hand och utan närvaro af något öfverbefäl. Det är
under sådana förhållanden tydligt, att såväl arbets- som materialkost¬
naden är i hög grad beroende af personalens beskaffenhet. Och det är
lika uppenbart, att telegrafverket icke, utan att kunna bjuda en fast
tryggad anställning åt de däraf förtjänte, kan blifva i tillfälle att utvälja
det dugligaste folket för sina arbeten.
Dessa funktionärers arbete kräfver dessutom en ganska stor yrkes-
kunnighet, och fordringarna måste i detta hänseende skärpas med tele¬
fonteknikens utveckling. Telegrafstyrelsen har också varit nödsakad
att, för beredande af dylik yrkeskunnighet, inkalla eu del af denna
personal till utbildningskurs vid verkets undervisningsanstalt och verk¬
stad. Den sålunda vunna utbildningen har tydligen icke kunnat bere¬
das utan kostnader för telegrafverket, och det är sålunda nödigt att sörja
för, att denna utbildning också senare kommer telegrafverket till
godo. Erbjuder emellertid telegrafverket icke någon fast anställning, är
det stor anledning att befara, att den sålunda utbildade personalen dra¬
gés öfver till den enskilda industrien, som ofta kan bjuda bättre
villkor. Man kan härvid icke förbise, att med den utveckling
starkströmsanläggningarna i vårt land redan erhållit och synas allt fram¬
gent vidare erhålla, det för dugliga och skolade reparatörer och under¬
befäl icke kan ställa sig svårt att i enskild tjänst erhålla både rikligt
och säkert utbyte af sitt arbete.
Hvad angår så vid arbetsledare som en stor del af förmännen, iir
dessutom att ihågkomma, att de under linjedirektören eller linjeingenjö¬
ren föra själfständigt befäl, i hvilken egenskap de måsto handhafva
40
störa penningbelopp med sjelfständig redovisning så väl af dessa som
af stora värden i materiel, t. ex. koppartråd för de större ledningarna.
Sålunda uppgingo under år 1905 de af arbetsledarna utbetalade
och redovisade penningmedlen till följande belopp:
för 2 arbetsledare hvardera till emellan 77,000 och 89,000 kronor,
» 7 » » » » 40,000 » 49,000 »
» 6 » » » » 30,000 » 39,000 »
)} 5 » » )> -)) 20,000 » 29,000 » samt
» ofri ga » » » » 13,000 )> 19,000 »
På grund af nu anförda skäl hafva kommitterade ansett tvekan
icke längre kunna råda därom, att
sa väl linjeunderbefäl som reparatörer böra ä ordi¬
narie stat uppföras.
Distrikts- och lokalförvaltningarna.
Kommitterades uppdrag har slutligen haft till mål en undersökning,
huruvida de vid 1902 års Riksdag fastställda nya staterna för telegraf¬
verkets distrikts- och lokalförvaltningar äro lämpade efter för handen
varande förhållanden.
Till följd såväl af det sig ständigt ökande användandet af de kom¬
munikationsmedel, som telegrafverket ombesörjer, som ock af det rast¬
lösa arbete, som på det elektrotekniska området pågår för ernåendet af
förbättringar, har äfven snabbheten i telegrafverkets utveckling år
för år stegrats. Detta förhållande, som näppeligen för några år sedan
kunnat förutses, utöfvar inverkan på den i telegrafverkets tjänst anställda
personal såväl med hänsyn till dess otillräcklighet som med afseende på
de ökade anspråk på arbete, som å de olika tjänsterna gjort sig gällande.
Det har därför visat sig, att de år 1902 fastställa nya staterna redan nu be¬
höfva i flere afseenden jämkas, äfvensom att desamma böra gifvas en större
smidighet för att kunna lämpligt sluta sig efter de växlande förhållan¬
dena. Sålunda har, för att nämna några af de hufvudsakligaste be-
hofven, inom distriktsförvaltningarna den erfarenhet om huru förhållan¬
dena sedermera gestaltat sig, hvartill 1901 års kommitté icke hade till¬
gång,™! otvetydigt ådagalagt, att åtskilliga för närvarande på extra stat
aflönade tjänstemän böra fast anställas, likasom ock telefonens hastiga
utbredning i öfre Norrland icke längre tillåter uppskjutandet af den
delning af sjätte linjedistriktet, som nämnda kommitté jämväl förutsett.
Inom lokalförvaltningarna har den nuvarande gruppindelningen af
stationerna redan visat sig vara föråldrad, och kommitterade hafva under sitt
41
arbete med dess omändring funnit densamma böra ersättas af en på rätt¬
visare och med verkets säregna förhållanden mera öfverensstämmande
grunder byggd klassificering af samtliga stationsföreståndarnas aflöningar.
Därigenom bär äfven hänsyn kunnat tagas till den utjämning af nu före¬
fintlig skillnad mellan de manliga och kvinnliga stationsföreståndarna,
som från de senares sida länge framstått såsom ett önskemål och som
äfven kommitterade funnit berättigad. Dessutom hafva kommitterade
funnit sig böra föreslå tillsättande af åtskilliga till följd af trafikens
ökning erforderliga nya platser, på samma gång indragning på åtskilliga
håll kunnat ske af sådana, Indika genom lämpligare anordning kunna
undvaras.
I det hela hafva kommitterade icke kunnat underlåta att för såväl
distrikts- som lokalförvaltningarnas personal föreslå en förhöjning af
de nu utgående aflöningarna. Dessa, som vid den senaste regleringen
blefvo väl knappt afvägda, beräknade som de blefvo med hänsyn därtill,
att då utgående dyrtidstillägg skulle få bibehållas, kunna nämligen nu¬
mera lika litet som förr motsvara det ökade arbetet och ansvaret samt
ännu mindre de betydligt höjda lefnadskostnaderna.
Äfven här gäller dock såsom förutsättning, att arbetstiden utsträckes
till samma gräns som för styrelsen föreslagits, med undantag för den biträ¬
dande personal, som för sitt arbete vid telegrafapparater eller telefonväxel¬
bord måste fortfarande såsom hittills indelas i vaktlag. Likaledes torde böra
erinras om den förut omhandlade skyldigheten för denna personal att
utan något undantag underkasta sig förflyttning inom hela verket.
De ändringar i staterna, som kommitterade föreslagit och som här
endast antydningsvis vidrörts, torde emellertid lämpligare här nedan i
detalj behandlas, och komma kommitterade att där lämna en ingående
redogörelse för de skäl, hvarpå kommitterade i hvarje del grundat sitt
förslag.
Kommitterade hafva dock ansett sig böra redan i detta samman¬
hang meddela, att, efter kommitterades åsikt,
de vid 1,902 ars Riksdag fastställda nya staterna
för telegrafverkets distrikts- och lokalförvaltningar äro
numera icke längre lämpade efter för handen varande
förhållanden.
Efter att sålunda hafva lämnat en allmän öfversikt af den ställ¬
ning kommitterade intagit till det dem lämnade uppdraget, öfvergå
6
42
kommitterade nu till en detaljerad redogörelse för sitt förslag, och
kommer denna redogörelse att uppdelas i sju afdelningar. De fyra för¬
sta, berörande telegrafstyrelsen, linjedistrikten, trafikdistrikten och stationerna
samt verkstaden innehålla de förändringar i sammansättningen kommit¬
terade föreslå för en hvar af dessa verkets- hufvudafdelningar. Den femte
afdelningen behandlar i ett sammanhang de af kommitterade föreslagna
afiöningarna inom hela telegrafverket. Den sjätte afdelningen innehåller
förslag till aflöning sreglemente med motivering i de delar, som ej i före¬
gående sammanhang behandlats, och i den sjunde afdelningen fram¬
lägga kommitterade ett på grundvalen af det föregående uppgjordt
förslag till utgiftsstater för telegrafverket för år 1908 med förklaringar.
43
I. Telegrafstyrelsen.
I det underdåniga utlåtande, som den 31 oktober 1901 afgafs af
den för utarbetande af förslag till nya stater för post- och telegrafverken
tillsatta kommitté, ingår en utförlig historik öfver telegrafverket. Med
hänvisning härtill anse sig kommit.terade böra, för nu ifrågasatta om¬
reglering af telegrafstyrelsen, endast i korthet redogöra för styrelsens
utveckling. _ . , ...
Enligt det första, den 2 augusti 1856 utfardade reglemente tor
elektriska telegrafverket i riket var verkets styrelse anförtrodd åt en
chef med biträde af tre intendenter, »en för hvar telegraflinea och en
för räkenskaps- och uppbörds verket».
Intendenterna tillsattes på chefens förslag af Kungl. Maj:t. Alla
öfriga tjänstemän tillsattes af chefen, hvilken äfven ägde för fel i tjänsten
suspendera och afsätta dem. _ .
Linjeintendenterna voro, hvar för sin del af riket, ansvariga lör
stationspersonalens tjänstbarhet, för materielens ändamålsenliga ordnande
och vidmakthållande samt, i allmänhet uttryckt, för trafikens vederbör¬
liga upprätthållande och för att journaler och anteckningar vid statio¬
nerna ordentligen fördes samt att redogörelser och handlingar på fast¬
ställda tider till chefsämbetet insändes.
Kameralintendenten handhade förvaltningen af verkets medel, till¬
synen öfver räkenskapsföringen, upphandling och besiktning af telegraf-
effekter samt vården af styrelsens förråd.
Till styrelsen hörde för öfrigt en sekreterare, hvilken utom vanliga
sekreterargöromål hade att inför chefsämbetet föredraga Kungl. Maj.ts
och ämbetsverks remisser och öfriga ärenden, som ej tillhörde inten¬
denternas föredragning, äfvensom att ombesörja utarbetande och del¬
gifvande åt stationerna af taxor för den utländska korrespondensen,
samt en fysiker, som både att på kallelse tillhandagå med tekniska råd
Historik.
44
och upplysningar samt, efter därom erhållet uppdrag, att förrätta
undervisning och examinering af elever och biträden.
Kameralintendenten hade till sitt biträde eu kassör och en revisor
hvarjämte kammarskrifvare förordnades till biträde vid kameral- och
kansligöromålen efter af chefen bestämd arbetsfördelning.
Med den ökning af biträdande personalen, som betingades af ver¬
kets .tilltagande omfattning, bestod denna organisation utan väsentlig
ändring till 1878 års slut. Vid den detta år genomförda organisationen
infördes byråindelning. Enligt den instruktion för telegrafstyrelsen,
som i sammanhang med fastställande af ny aflöningsstat af Kungl.
Maj:t utfärdades den 1 november 1878, skulle styrelsen utgöras af en
generaldirektör, såsom chef för telegrafverket, och två byråchefer, chefer
för hvar sin bjrrå, den tekniska och den administrativa.
Tekniska byrån hade att handlägga ärenden, som anginge bland
annat ordnandet af trafiken och fördelningen af stationspersonalen
samt dennas antagande och befordran, stationers och linjers anläggning
och underhåll, inköp och besiktning af materiel, äfvensom tillsynen
öfver verkets undervisningsväsende.
Till administrativa byrån skulle höra bland annat frågorna om upp¬
börd, förvaltning, kontroll och redovisning af telegrafverkets medel,
upprättande af aftal med utländska förvaltningar, upprättande af taxor,
öfvervakandet af det statistiska arbetet m. m., hvarjämte förslagen till
stater för verket slutbehandlades å denna byrå.
Tekniska byråns biträden utgjordes af en öfveringeniör och en
förrådsförvaltare, hvarjämte bland stationspersonalen uttogs ingenjörs-
personal för byggnad och underhåll af stationer och linjer.
Administrativa byråns biträdande personal utgjordes af en kassör
och bokhållare, en bokhållare, en statistiker och tre revisorer.
Gemensamt för båda byråerna var kansliet, omfattande eu sekreterare,
en notarie och ombudsman samt en registrator.
När denna organisation år 1878 genomfördes, utgjorde antalet af
verkets stationer 179, den ordinarie stationspersonalen 263 manliga
och 135 kvinnliga tjänstemän, antalet expedierade taxerade telegram
o63,262 inländska och 368,476 utländska. Linjernas längd utgjorde något
öfver 8,000 kilometer och ledningarnas längd omkring 20,000 kilometer.
Den sammanlagda portoinkomsten utgjorde 1,191,046 kronor 91 öre,
och finansiellt visade året en brist på 8,643 kronor 68 öre.
När snart därefter telegrafverket utvidgade sin verksamhet till
att omfatta jämväl telefonväsendet — de första lokala telefonnäten an¬
ordnades af telegrafverket år 1881 — tillföll den hufvudsakliga befatt-
45
ningen härmed tekniska byrån, men någon organisatorisk ändring där
inom föranleddes dock icke häraf förrän år 1889, då öfveringenjören
förordnades att såsom adjungerad ledamot i styrelsen handlägga tele¬
fonärenden och i sammanhang därmed äfven anläggning och underhåll
af telegrafledningarna.
Telefonväsendet hade redan då fått den omfattning, att vid 1888
års slut längden af statens telefonledningar utgjorde öfver 7,000 kilo¬
meter, antalet centraltelefonstationer 54 och antalet abonnentstationer
3,274, medan inkomsterna för samma år utgjorde för betalda samtal
omkring 14,000 kronor och i abonnemangsafgifter nära 283,000 kronor.
Såsom ytterligare bidragande till ökningen jämväl af styrelsens arbete
kom, att den från den 1 januari 1889 inträdda nedsättningen i lägsta
telegramportot inom laudet från en krona till 50 öre framkallade en
mycket väsentlig stegring af telegrafkorrespondensen, nämligen från
1888 till 1889 öfver 52 %.
Med den snabba utveckling, som utmärkte rikstelefonnätet, utvid¬
gades efter hand den adjungerade ledamotens arbete högst väsentligt,
i sammanhang hvarmed en talrik underordnad personal såväl i sty¬
relsen som vid anläggnings- och underhållsarbetena åt honom anvi¬
sades. År 1895 hade utvecklingen fortskridit så långt, att det ansågs
nödvändigt, att från och med år 1896 särskilja behandlingen af telefon-
och byggnadsärenden till en särskild byrå, för hvilken hittillsvarande
adjungerade ledamoten förordnades som chef.
Äfven efter denna fördelning af den forna tekniska byråns ålig¬
ganden på en linje- och en trafikbyrå visade sig emellertid, på grund
af statens telefonväsendes kraftiga utveckling, hopningen af göro-
målen efter hand blifva allt för stor, och de löpande ärendena till¬
växte i en grad, som gjorde det vanskligt att vinna tid för hand¬
läggning af mera omfattande principiella frågor såväl med hänsyn till
tekniska anordningar som till trafikens organiserande. Från och med
den 1 maj 1897 anställdes därför ytterligare en adjungerad ledamot,
hvilken bland annat hade att handlägga frågor rörande telefontrafiken,
fastställande af samtalstaxor mellan de olika orterna, uppgörandet af
rikstelefonkatalogen m. m.
Förändringen, sedan den förste adjungerade ledamoten för telefon¬
ärenden förordnades, framträder tydligt i de statistiska siffrorna, kran
1888 till 1896 hade telefonledningarnas längd stigit från 7,000 kilometer
till bortåt 29,000 kilometer förbindelseledningar och 34,000 kilometer
abonncntledniugar, antalet stationer från 54 till 130 centralstationer,
8 rikstelefonstationer och 495 växelstationer utom 33 samtalsstationer
46
för allmänheten, antalet abonnenter från något öfver 3,000 till nära
27,000 medan inkomsterna i samtals- och abonnemangsafgifter stigit från
resp. 14,000 kr. till 705,000 kr. och 283,000 kr. till 1,585,000 kronor.
Under denna tid, efter 1878 års organisation, hade administrativa
byråns del af förvaltningen bibehållits enligt de vid denna organisation
fastställda gränder och utvidgningen af dess arbete höll därför jämna
steg med ökningen i verkets ekonomiska utveckling. Inom byråns
tjänstepersonal hade detta föranledt anställande från och med år 1896
af en kamrer, såsom chefens närmaste biträde i räkenskapsfrågor, hvar-
jämte revisorernas antal redan från ingången af år 1892 ökats från
tre till fyra.
Den organisation, som sålunda under 1890-talet efter hand utveck¬
lats i anslutning till de med telefonväsendets tillväxt framträdande nya
behofven, vann godkännande af den kommitté, som erhöll i uppdrag att
utarbeta nya stater för telegrafverket i sammanhang med telefonväsen¬
dets uppförande å ordinarie stat. Denna kommittés förslag utgjorde
också hvad angår telegrafst^yrelsen i stort sedt ett fastslående af redan
bestående faktiska förhållanden.
Till styrelsen räknas enligt berörda förslag och den därpå grun¬
dade nu gällande staten äfven telegrafverkets verkstad. Denna, som
till en början endast var af ringa omfattning och hufvudsakligen afsåg
verkställande af reparationer å telegrafverkets apparater, hade under
1890-talet utvecklats till ett alltmera betydande etablissemang med upp¬
gift att fylla verkeis behof såväl af tillverkning som reparation af växel¬
bord, apparater och en del öfriga tekniska tillbehör. Verkstaden står
under närmaste uppsikt af chefen för telefontrafikbyrån. Af dess per¬
sonal äro å ordinarie stat uppförda endast föreståndaren och en ingenjör.
Värdet af de under år 1905 å verkstaden utförda och levererade
arbeten utgjorde omkring 1,098,000 kronor och antalet arbetare utgjorde
i medeltal 332.
Någon minskning af telegrafstyrelsens arbetsbörda var å andra si¬
dan afsedd att vinnas genom anställande af telegrafinspektörer i samman¬
hang med den år 1902 genomförda omorganisationen och genom öfver¬
flyttande å linjedirektörerna af en del ärenden bland annat bestyret med
telefonabonnemangskontrakten. Genom telegrafinspektionerna, som voro
en ny institution i 1903 års stat, afsågs nämligen icke endast att fylla be-
hofvet af ett noggrannare öfvervakande af telegraf- och telefontrafiken och
en effektivare kontroll öfver den i så hög grad ökade uppbörden å statio¬
nerna utan äfven att vinna en mellanmyndighet, som gentemot telegraf¬
verkets personal kunde öfvertaga en del bestyr, där det hufvudsakligen
47
gällde tillämpning af antagna regler i fråga om ordnande af tjänst¬
göringen och dylikt, på samma gång som den hade att i enklare fall be¬
sluta och i andra fall att lämna styrelsen den föregående utredning, som
är nödvändig vid afgörande af frågorna om nya eller ändrade bestäm¬
melser för ordnande på mest tillfredsställande sätt af telegraf- och telefon¬
korrespondensen. Linjedirektörerna å sin sida hafva öfvertagit bestyret
med telefonkontrakten, då dessa upprättas i enlighet med af styrelsen
fastställda allmänna normer, och styrelsen är sålunda befriad från
specialgranskning i det stora flertalet fall. Den befrielse från en del
löpande ärenden af delvis mekanisk art, som styrelsen sålunda vunnit,
är emellertid, om också ganska afsevärd, dock icke af större betydelse.
Den nuvarande organisationen af telegrafstyrelsen, enligt den för
styrelsen gällande instruktion, är i allmänna drag följande:
Telegrafstyrelsen utgöres af en generaldirektör, såsom chef för tele¬
grafverket, och fyra byråchefer, såsom ledamöter i styrelsen och chefer
hvar för sin byrå, nämligen en för administrativa byrån, en för linje¬
byrån, en för byrån för telegraftrafiken och en för byrån för telefon¬
trafiken.
Generaldirektören är i första rummet Kungl. Maj:t ansvarig för
telegrafverkets förvaltning och bör tillse, att verkets personal med
noggrannhet och drift fullgör sina skyldigheter. Han äger ensam be¬
slutanderätt i alla de ärenden, i hvilkas pröfning han deltager.
Byråchef åligger: att bereda samt, allt efter hvad i instruktionen
närmare bestämmes, antingen inför generaldirektören föredraga eller
ock själf afgöra de ärenden, hvilka tillhöra hans byrå; att hafva tillsyn
öfver göromålen inom byrån och ansvara för, att styrelsens beslut i de
af honom handlagda ärenden varda utan dröjsmål expedierade; samt att
i öfrigt fullgöra hvad enligt instruktionen eller särskilda ordningsföre¬
skrifter till byråchefsämbetet hörer.
Arbetsfördelningen mellan byråerna är enligt berörda instruktion
ordnad på följande sätt.
Till administrativa byråns handläggning höra:
kameralärenden, revisionsärenden, kassaärenden med därtill hörande
inventeringar, statistiska ärenden äfvensom telegrafverkets pensions-
ärenden; ärenden, som angå styrelsens vaktbetjänte; författningar angå¬
ende telegraf- och telefonväsendet; ordningsföreskrifter för styrelsens
tjänstemän och betjänte; aftal med utländska förvaltningar; meddelanden
till eller från internationella telegrafbyrån i Bern; uppgörande af taxor
för den utländska telegraf- och telefonkorrespondensen; taxering af
Nuvarande
organisation.
48
telegrammer med samfälld befordring på telegrafverkets och statens
järnvägars eller enskilda järnvägars telegraflinjer; förslag till stater för
telegrafverket; reklamationer i följd af telegrammers felaktiga taxering;
hvarjemte det åligger administrativa byrån att, med ledning af de upp¬
gifter, som meddelas af de andra byråerna, uppsätta styrelsens under¬
dåniga årsberättelse.
A administrativa byrån skola jämväl uppsättas skrivelser och öfriga
expeditioner i linje- och trafikärenden, hvilka af vederbörande byråchefer
föredragits i plenum, men äro af beskaffenhet, att expeditionerna i dem
böra å administrativa byrån uppsättas.
Administrativa byrån tillhör ock att låta afsända alla styrelsens
skrivelser och expeditioner samt att föra diarier öfver alla till styrel¬
sen inkommande ärenden.
Till linjebyråns handläggning höra:
ärenden, som röra arbeten för anläggning och underhåll af tele¬
grafverkets ledningar och stationer; anskaffning af därför erforderlig
materiel jämte öfvervakande af dess användande och vidmakthållande;
anskaffning, vård och underhåll af de för telegrafverket erforderliga
förrådsartiklar; frågor om förhyrandet af nya stationslokaler och, i sam¬
råd med vederbörande trafikbyrå, frågor om inredning af nya eller
ändring af äldre stationer; frågor rörande vården af verkets fasta egen¬
dom; samt frågor rörande linjepersonalen.
Till byråns för telegraf trafiken handläggning höra:
ärenden, som angå telegraftrafiken; samfälld befordring af telegram¬
mer på telegrafverkets och statens järnvägars eller enskilda järnvägars
telegraflinjer; reklamationer i följd af telegrammers felaktiga befordring;
anmälan' om behof, ur telegraftrafikens synpunkt, af anläggning och
förändring af stationer och ledningar; samt frågor rörande inspektions-
och stationspersonalen, utom den uteslutande för telefontrafiken använda
personalen, äfvensom telegrafverkets undervisningsväsende.
Till byråns för telefontrafiken handläggning höra:
ärenden, som angå telefontrafiken; anmälan om behof, ur telefon¬
trafikens synpunkt, af anläggning och förändring af stationer och led¬
ningar; frågor rörande villkoren för telefonabonnemang; samt frågor
rörande telegrafverkets verkstad och dess personal äfvensom rörande
den uteslutande för telefontrafiken använda personalen.
Den biträdande personalen å byråarne bär utgjorts af tjugu ordi¬
narie tjänstemän, däraf sekreteraren, kamreren, öfveringenjören och
elektrikern räknats till andra lönegraden, samt ett efter förhållandena
49
något växlande antal amanuenser och extra ordinarie biträden, manliga
och kvinnliga.
På administrativa byrån tjänstgöra för närvarande följande
tjänstemän.
En sekreterare, hvars hufvudsakliga uppgift är att ombesörja upp¬
sättandet af skrivelser i ärenden, som föredragits af chefen för admi¬
nistrativa byrån och, när så i något särskildt fall påkallas, äfven i annat
ärende, att öfvervaka expeditionen å styrelsens kansli, att ombesörja
sammanfattningen af styrelsens årsberättelse och cirkulär, att föra full¬
ständig matrikel öfver styrelsens personal in. m.
Såsom sekreterarens biträden tjänstgöra för närvarande å kansliet
fem manliga och fyra kvinnliga biträden, de senare hufvudsakligen för
renskrifning och kollationering.
En kamrer, med hufvudsaklig uppgift att hafva inseendet öfver
bokföringen hos styrelsen, föra kontroll öfver styrelsens penningrörelse,
att föra och afsluta telegrafverkets hufvudbok, att föra kapitalbok öfver
telegrafverkets tillgångar, att föra liggare öfver verkställda inköp af
telefonnät och ledningar, öfver kontrakt rörande inköp af materiel och
effekter äfvensom öfver erhållna lånemedel, att öfvervaka det veder¬
börliga likvider verkställas, att hafva uppsikt öfver revisionsarbetet m. m.
En hufvudkassör, hvilken har att ombesörja styrelsens kassagöromål
med tillhörande bokföring.
En bokhållare och kassakontrollant, med uppgift att biträda kamre¬
ren vid upprättande af verkets hufvudbok, föra nödiga kontrollböcker m. in.
Såsom biträden å hufvudkassan tjänstgöra tvä manliga och en kvinn¬
lig extra tjänsteman.
Fyra revisorer, som hafva att enligt af byråchefen bestämd fördel¬
ning granska redogörarnas hvarje månad inkommande redovisningar,
gränskontrolljournalerna för den utländska telegraf- och telefonkorres¬
pondensen och de af främmande telegrafförvaltningar upprättade afräk-
ningar, att utföra anmärkningsmål m. m.
Å revisionen biträda tolf manliga och tre kvinnliga amanuenser och
e. o. tjänstemän.
En notarie och ombudsman, som har till åliggande bland annat att
bereda de till byråns handläggning hörande juridiska ärenden, att i
rättegångar och andra mål föra styrelsens talan samt föra liggare öfver
konkursbevakningar och lagsökningar, som verkställas för styrelsens
räkning.
7
50
Å ombudsmannens expedition tjänstgöra fem manliga och ett kvinn¬
ligt biträde.
En registrator och aktuarie, hvilken har att mottaga och diarieföra
inkommande handlingar samt att ordna och vårda styrelsens arkiv m. m.
Till biträde har registratorn fem manliga och en kvinnlig e. o.
tjänsteman.
Slutligen en statistiker, med hufvudsaklig uppgift att svara för det
statistiska arbetet, hvilken till biträde har en amanuens.
En särskild afdelning å administrativa byrån utgör utrikesafdel¬
ningen med tre manliga e. o. tjänstemän och ett kvinnligt biträde.
Å denna afdelning handläggas taxeväsen i förhållande till utlandet,
författningsväsen för vinnande af nödig rapport mellan utrikes och inrikes
stadganden, en större del af styrelsens utländska korrespondens m. m.
Hela personalen på administrativa byrån utgör således 11 ordinarie
manliga, 33 e. o. manliga och 11 e. o. kvinnliga tjänstemän eller till¬
sammans 55 tjänstemän.
På linjebyrån tjänstgöra för närvarande följande tjänstemän.
En öfveringenjör, hvars hufvudsakliga uppgift är att biträda vid
granskning och uppgörande af kostnadsförslag och materialberäkningar
för anläggnings- och underhållsarbeten, att granska och uppgöra sam¬
mandrag öfver de från linjedirektörerna inkomna årsförslag till anlägg¬
nings- och underhållsarbeten samt årsuppgifter å behofvet af linje-
materiel, verktyg, stations- och apparatinventarier äfvensom att med
ledning af dessa sammandrag uppgöra förslag till infordrande af anbud
och, då dessa inkommit, till årsinköp, att omhänderhafva och kom¬
plettera årets arbetsplan, att ombesörja uppsättning och expediering
af order å anläggnings- och underhållsarbeten, att granska linjedirek¬
törernas tjänste- och kostnadsrapporter in. in.
En byråingenjör och ritare, med hufvudsaklig uppgift att föra matri¬
keln öfver linjepersonalen, att föra liggare öfver koncessionerade telefon-
och starkströmsanläggningar, att upprätta och komplettera tabellerna
öfver linjer och ledningar samt ansvara för byråns ritgöromål m. m.
Såsom biträden å linjebyråns ingenjörsafdelning tjänstgöra en e. o.
linjeingenjör och två ritare.
En notarie, som har till hufvudsaklig uppgift att ombesörja upp¬
sättandet af skrivelser i ärenden, som förediagits af chefen för linje¬
byrån, att ansvara för expedieringen af föredragna ärenden m. m.
51
Till biträde bär notarien en amanuens, hvarjämte å byråns kansli
tjänstgöra två kvinnliga biträden.
En förrådsförvaltare med hufvudsaklig uppgift att tillse och öfver-
vaka hufvudlorrådet, kontrollera fullgörandet af leveranser, ombesörja
utsändandet af materiel, uppgöra förslag till inköp af blanketter o. dyl.
och granska redogörarnas materialredovisningar ro. m.
Å hufvudförrådet äro anställda två manliga och fyra kvinnliga
biträden.
Eu särskild afdelning å linjebyrån bildar materialpr öfning sanstalten
med två manliga e. o. tjänstemän, hvilka hafva att ombesörja profning och
undersökning af levererad materiel samt därom afgifva rapporter.
Hela personalen på linjebyrån utgör således 4 ordinarie manliga,
8 e. o. manliga och 6 e. o. kvinnliga tjänstemän eller tillsammans 18
tjänstemän.
l\l telegraf trafikbyrån tjänstgör följande personal.
En elektriker, med uppgift att följa telegrafiens och telefoniens ut¬
veckling i öfriga länder, att hafva inseende öfver undersökningarna
af ledningarnas tjänstduglighet, redigera styrelsens tekniska bilaga till
månadscirkulären m. in.
En notarie, med hufvudsaklig uppgift att ombesörja uppsättandet
af skrifvelser i de å byrån föredragna ärenden, föra matrikel öfver sta¬
tionernas telegrafpersonal m. m.
Såsom biträdande personal för dessa ärenden tjänstgöra å byrån
en assistent och en télegrajist.
En byråingenjör och föreståndare för telegrafverkets undervisnings¬
anstalt, med uppgift att hafva uppsikt öfver undervisningen vid anstalten,
samt själf meddela undervisning i de ämnen, som af styrelsen bestäm¬
mas, vårda verkets modellsamling af apparater och annan materiel och
särskilt under mellanterminerna tillhandagå med tekniska utredningar.
Hela personalen på telegraftrafikbyrån utgör således 3 ordinarie
manliga, 1 e. o. manlig och 1 e. o. kvinnlig tjänsteman eller tillsammans
5 tjänstemän.
Pa telef»ntrafikbgrän tjänstgöra följande.
En notarie, med uppgift att ombesörja uppsättandet af skrifvelser i
byråns ärenden, föra matrikel öfver telefonpersonalen in. m.
En aktuarie, med uppgift att hafva vård om samtliga kontrakt an¬
gående telefonabonnemang, angående skötseln af växel- och samtals-
52
Kommitte-
rades förslag.
stationer samt angående samtrafik med enskilda bolag och föreningar,
att granska inkomna förslag till nya telefonabonnemangskontrakt, m. m.
Å byråns kansli tjänstgöra en amanuens och tre kvinnliga biträden.
En särskild afdelning å byrån utgöres af katalogexpeditionen, hvarest
tjänstgöra en föreståndare jämte tre kvinnliga biträden, hvilken personal
dock tidtals väsentligt ökas.
Hela personalen på telefontrafikbyrån utgör således 2 ordinarie
manliga, 1 e. o. manlig och 7 e. o. kvinnliga tjänstemän eller tillsam¬
mans 10 tjänstemän.
Därtill komma för uppvaktningen i styrelsen 5 vaktmästare.
b örutom generaldirektören och byråcheferna uppgår således perso¬
nalens antal inom styrelsen, verkstaden däri ej inberäknad, till 93.
I enlighet med de grundsatser, kommitterade i början af betänkan¬
det angifvit, skulle inom telegrafstyrelsen följande förändringar böra
vidtagas.
Telegrafstyrelsens ledamöter skulle utgöras af generaldirektören
och blott tre byråchefer, nämligen chefen för administrativa byrån,
chefen för linjebyrån och chefen för trafikbyrån.
Telegraftrafik byrån och telefontrafikbyrån kunna nämligen enligt kom-
mitterades mening förenas till en trafikbyrå. De båda nuvarande byråernas
arbetsområden gå i själfva verket i flere viktiga hänseenden upp i hvar¬
andra. Så olika de tekniska anordningarna än äro å en telegraf- och
en telefonstation, är dock skillnaden mellan telegraf- och interurban
telefontrafik icke så mycket större än skillnaden mellan den senare och
den lokala telefontrafiken. De båda meddelelsesätten komplettera hvar¬
andra i så hög grad, att ett intimt samarbete kräfves vid trafikens ord¬
nande å de ena och andra linjerna och stationerna. Den personal, som
utför expeditionen vid apparaterna är visserligen i regeln olika, men,
liksom den tekniska personal, som utför anläggningarna och underhål¬
let, är för båda trafikgrenarna gemensam, så är också större delen af
den personal, som närmast under styrelsen öfvervakar och ombesörjer
trafiken — inspektörerna och stationsföreståndarna — gemensam, hvarför
ock hela uppbörds- och redovisningsväsendet blifver i det väsentliga
gemensamt.
Kommitterade dölja visserligen icke för sig de stora kraf en dylik
förening kommer att ställa på chefen för den nya byrån, men de finna
föreningen medföra så stora fördelar, att de likväl icke tveka att för¬
orda en sådan. De arbetskvantiteter, som tillhöra de båda byråcheferna,
53
äro ej heller större än att desamma, förenade på en byrå, mycket väl
kunna, med den förenkling af ärendenas behandling kommitterade förut¬
satt, öfvertagas af en enda man utan fara för att arbetets kvalitet däraf
skall behöfva lida någon skada. Det ligger dock i sakens natur, att
med en dylik anordning den chefen för telefontrafiken nu tillkommande
skyldighet att närmast ansvara för driften af telegrafverkets verkstad
icke kan påläggas trafikbyråchefen. För öfrigt är det äfven ur andra
synpunkter, som kommitterade längre fram komma att utveckla, ej lämp¬
ligt att hålla verkstaden inordnad å en byrå inom styrelsen.
En lucka inom styrelsens organisation, som inom ett praktiskt verk
är till stor olägenhet och alltså där icke får finnas, vilja kommitterade
här påpeka.
Enligt gällande instruktion för telegrafstyrelsen få vissa viktigare
ärenden icke afgöras, utan att generaldirektören är närvarande. En
dylik föreskrift är utan tvifvel fullkomligt i sin ordning, då den, som
bär ansvaret för verkets direktion i rätt riktning, äfven måste hafva
sin hand med i de ärenden, som kunna på densamma inverka. Men
detta förutsätter också, att generaldirektörens stol aldrig får stå tom.
Så är dock ej nu förhållandet, och det är denna anordning kommitterade
ej finna väl stämma öfverens med hvad vid en stor affärs skötsel kräf-
ves. Det kan ju ej undvikas, att generaldirektören stundom bortkallas
vare sig för uppgifter, som det svenska telegrafverkets del i världs-
telegrafnätet ställer, eller för andra med hans ämbete följande plikter
eller ock för njutande af någon hvila i arbetet eller af tillfälligt
sjukdomsfall o. d. Det är tydligt, att generaldirektören i sådana fall
kan förbehålla sig, att vissa ärenden icke få utan hans hörande af¬
göras, men det är också nödvändigt, att andra mycket viktiga afgöran-
den skola kunna omedelbart komma till stånd. Så är det t. ex. vid
vissa omfattande inköp af dyrbar materiel med mycket växlande pris
obetingadt nödvändigt att kunna begagna en gynnsam konjunktur för
inköpet. Och i allmänhet bör det af telegrafverket kunna fordras, att
ett afgörande besked skall kunna lämnas vid förekommande förfråg¬
ningar oberoende af chefens tillfälliga frånvaro.
Kommitterade föreslå därför, att åt en af verkets byråchefer upp¬
drages att i generaldirektörens frånvaro företräda denne vid behandling
af alla sådana ärenden, som han icke kunnat särskildt förbehålla sig,
äfvensom i Girigt utöfva de sammanhållande och öfvervakande funktio¬
ner, som aldrig höra ligga nere. Denna generaldirektörens adjoint, som
skall vara fullkomligt initierad i generaldirektörens uppfattning om ver¬
kets skötsel i stort sedt, måste gifvetvis skaffa sig en fullständigare
54
kännedom äfven om sådana telegrafverkets ärenden, som icke tillhöra
hans egen beredning, och sålunda i allmänhet närvara vid alla viktigare
föredragningar af de öfriga byråernas ärenden. Uppdraget synes kom-
mitterade böra lämnas för viss kortare tid, och hafva kommitterade i
sådant afseende tänkt sig en tidsperiod af tre år vara lämplig.
Gifvetvis bör äfven för det ökade arbete och ansvar, som sålunda
åligger honom, ersättning utgå i form af ett årligt arfvode.
För vissa viktigare ärendens behandling skulle, såsom kommitterade
förut i redogörelsen för sina allmänna synpunkter närmare utvecklat,
telegrafstyrelsen förstärkas med två af Kungl. Maj:t utom verket ut¬
sedda telegrafullmäktige.
Till byråchefernas biträde skulle anställas en enda klass tjänstemän,
byråtjänstemännen, Indika, på sätt kommitterade förut närmare fram¬
hållit, skulle verkställa erforderliga utredningar i de ärenden, byråchefen
själf handlägger, samt på eget ansvar handlägga de mindre viktiga
ärenden, hvilkas slutbehandling är dem anförtrodd.
Det å hvarje byrå förekommande arbete af enklaste beskaffenhet,
som för närvarande skötes af amanuenser och därmed likställd extra
personal, skulle omhänderhafvas af stations- eller linjetjänstemän och
kvinnliga biträden (kontorsskrifvare), hvarjämte för några få speciella
slag af ärenden e. o. tjänstemän med därför särskildt erforderlig kvali¬
fikation skulle finnas att tillgå.
De särskilda byråerna skulle erhålla följande omfattning.
Administrativa byrån
bör i fråga om sitt arbetsområde bibehållas oförändrad. Med hän¬
syn till arbetsfördelningen inom byrån anse däremot kommitterade
rätt väsentliga förändringar böra införas.
Sekreteraren bör såsom hittills, förutom sekreterargöromålen å byrån,
hafva att, när sådant påkallas, handlägga sekreterargöromål äfven för
de öfriga byråerna. Hans arbete kommer emellertid att något minskas
genom den nedan omförmälda nya anordningen af byråns utrikesafdelning,
hvarjämte den förenkling af skriftväxling och expeditionssätt, som afses,
kommer icke minst honom till godo. Genom den föreslagna utvidgningen
af arbetstiden i samband med dessa anordningar bör det blifva honom
möjligt att med biträde af en telegraf assistent och ett par extra biträden
medhinna sina göromål.
De rena kansiigöromålen, hvilka hufvudsakligen kräfva noggrannhet
och ordentlighet i utförandet, böra äfverlämnas enbart åt kvinnlig personal,
hvartill ett anställande af fyra kvinnliga biträden (kontorsskrifvare) kan
anses tillräckligt. De allt emellanåt förekommande utredningar, som för¬
utsätta författningskännedom eller eljest mera omfattande insikter och
Indika hittills utförts med hjälp af byråns amanuenser, lära, i den mån
de icke tillhöra utrikesafaelningen, kunna under de nya förhållandena i
allmänhet utföras af sekreteraren personligen.
Ombudsmannen skulle bibehålla sitt nuvarande arbete, men bör an¬
talet biträden å hans expedition kunna väsentligt inskränkas. Dels bör
den utsträckta tjänstgöringstiden i förening med ett lämpligt ordnande
af arbetet medgifva en betydlig ökning af ombudsmannens egen arbets¬
produkt, dels är det, enligt kommitterades mening, otvifvelaktigt, att
den nu förekommande i hög grad tidsödande bevakningen af en mängd
smärre fordringar, om livilkas värdelöshet tvifvel icke kan råda, bör i
väsentlig grad inskränkas. Då telegrafstyrelsen, enligt hvad kommit-
terade hafva sig bekant, redan i detta hänseende vidtagit nödiga åtgärder,
är något förslag i ärendet icke nu af behofvet påkalladt.
Det är emellertid tydligt, att ombudsmannen icke personligen kan
öfvertaga de uppvaktningar vid domstolar och andra ämbetsmyndigheter,
som i förekommande tvistemål och konkursärenden fortfarande kunna
blifva behöfliga, hvarför åt honom bör anvisas juridiskt bildadt biträde
för detta ändamål. Huruvida detta bör ske på sådant sätt, att viss per¬
son anställes att fullgöra dessa uppvaktningar eller om arbetet lättare
kan ordnas sålunda, att någon advokatfirma vidtalas att öfvertaga ifråga¬
varande bestyr, torde lämpligen böra öfverlämnas åt telegrafstyrelsen
att efter omständigheterna afgöra. Ett årligt förslagsanslag å 3,000
kronor blifver enligt verkställda beräkningar härför behöfligt.
Nödig bokföring, utskrifning och dylikt bör kunna af ett kvinnligt
biträde (kontorsskrifvare) å expeditionen medhinnas.
Kamrerens arbete kan med hänsyn till den ökade tjänstgörings¬
tiden inrymma äfven en del af det, som nu utföres af bokhållaren och
kassakontrollanten.
Hufvudkassören skulle bibehålla sina nuvarande funktioner.
Bokhållaren och kassakontrollanten bör utbytas mot en telegrafist.
Det synes nämligen otvifvelaktigt, att det arbete, som åligger denne
tjänsteman, kan på ett fullt tillfredsställande sätt utföras af en kvinna
med nödiga insikter i bokföring, och den omflyttning af arbete, som
skulle äga rum mellan kamreren och bokhållaren, talar ännu mera för
den nu föreslagna anordningen.
Biträdena å hufvudkassan kunna i öfrigt enligt kommitterades me¬
ning inskränkas till ett kvinnligt biträde (kontorsskrifvare), och, därest
56
vid någon tid på året arbetet i särskild grad hopar sig, bör i stället
tillfällig arbetshjälp anlitas.
Revisorerna äro för närvarande, såsom ofvan angifvits, till antalet
fyra, hvarjämte å revisionen tjänstgöra tolf manliga och tre kvinnliga
biträden. Denna personal anse kommitterade kunna rätt väsentligt för¬
minskas genom en lämpligare anordning af arbetet. Kommitterade före¬
slå, att antalet begränsas till tre ordinarie revisorer och att den nu¬
varande extra personalen ersättes af tre telegraf assistenter och tre kvinn¬
liga biträden (kontorsskrifvare).
Möjligheten att indraga den ena revisorstjänsten betingas däraf,
att till nedannämnda aktuarie skulle öfverflyttas hvad man kan kalla
utrikesrevisionen. För revisionsarbetets gång är det visserligen för
närvarande af väsentlig betydelse, att den extra personalen till stor
del består af särdeles erfarna granskare — två af dem äro ordi¬
narie revisorer i annat statens verk — och att därför fullt själf-
ständig granskning kunnat åt dem öfverlåtas. Men kommitterade
hålla dock före. att revisionsarbetet skall blifva enhetligare och jäm¬
nare utfördt genom den nu föreslagna anordningen. Då de tre re¬
visorerna skola bära ansvaret för hvar sin del af arbetet, är det tyd¬
ligen nödigt, att de befrias från de mest mekaniska delarna däraf.
Den behöfliga siffergranskningen torde med full noggrannhet kunna
utföras lika väl af de kvinnliga biträdena som af skolade revisorer.
Genom att till sitt biträde erhålla telegrafassistenter, hvilka under sin
utbildning för telegrafarbetet och sin tjänstgöring vid lokalförvaltnin¬
garna, erhållit en mångsidig förfarenhet jämväl i taxeringsfrågor och
beräknande af förekommande inkomst- och utgiftsposter m. in., sättas
revisorerna i tillfälle att mera odeladt ägna sitt arbete åt den del af
revisionen, för hvilken egentlig revisorsutbildning är behöflig. Genom
den längre tjänstgöringstiden för hela personalen blifver samarbetet
bättre tillgodosedt, och arbetsprodukten blifver afgjordt större, då per¬
sonalen helt ägnar sig åt sin tjänst i stället för att splittra sina kraf¬
ter på flere håll.
Statistikern skulle bibehållas med i det hela oförändradt arbetsom¬
råde. I stället för den nuvarande amanuensen bör anställas ett kvinnligt
biträde (kontorsskrifvare), emedan arbetets beskaffenhet icke betingar sär¬
skild kompetens. Det lärer hittills hafva erbjudit svårigheter att alltid med¬
hinna det statistiska arbetet i rätt tid, men synes denna svårighet blifva
undanröjd genom den längre tjänstgöringstid, som skulle åligga äfven
statistikerns biträde, hvarjämte någon lindring vinnes genom öfverflyt-
57
tände af en del af den utländska statistiken å aktuarien på utrikesaf¬
delningen.
Registratorn och aktuarien kan, enligt hvad kommitterade förut när¬
mare utvecklat, undvaras.
Däremot anse sig 'kommitterade böra föreslå uppförande å ordina¬
rie stat af en ny tjänsteman, nämligen
Aktuarien å utrikesafdelningen. Till dennes arbetsområde skulle böra:
mottagande och fördelning af handlingar, som till styrelsen inkomma,
taxeväsen i förhållande till utlandet,
författningsväsen i dess sammanhang med utländska bestäm¬
melser,
utrikeskorrespondens,
utrikesrevision,
statistik och årsberättelse, så vidt angår utlandet.
Hittills hafva å utrikesafdelningen varit anställda tre manliga e. o.
tjänstemän och ett kvinnligt biträde. Å afdelningen hafva handlagts taxe¬
väsen och författningsväsen i ofvan angifvet omfång och, i den mån sådant
kunnat medhinnas, äfven utrikeskorrespondensen, hvilken i öfrigt utförts af
sekreteraren och notarierna. Af dessa ärenden kräfver behandlingen af
taxeväsen en omfattande insikt i och vana vid behandling af de utländska
telegraftaxorna och bestämmelserna angående dessa taxors tillämpande
vid korrespondens å olika router. Nödvändigheten att chefen för admi¬
nistrativa byrån vid utarbetande af förslag till nya reglementariska och
instruktionella föreskrifter har till sitt biträde en i de internationella
föreskrifterna väl förfaren tjänsteman ligger i öppen dag. Att till
samme tjänsteman öfverflyttas granskningen af gränskontrolljournalerna
och afräkningarna med främmande förvaltningar, är synnerligen önsk-
värdt, då härvid just förutsättas de specialinsikter, som böra förefinnas
hos ifrågavarande aktuarie. Utrikeskorrespondensen nödvändiggör en
lätthet i behandling af främmande språk, som knappast kan päräknas
hos annan än den, som därmed regelbundet sysselsätter sig, och bör
därför i allmänhet utföras af denna tjänsteman. Den utländska statisti¬
ken och behandlingen af årsberättelserna, den svenska i hvad som be¬
rör utlandet och de utländska förvaltningarnas i hvad de hafva intresse
för Sverige, sammanhänger så nära med denna tjänstemans öfriga ålig¬
ganden, att de icke lämpligen böra förläggas å annat håll.
1 fråga om aktuariens åliggande att mottaga och fördela handlingar
hänvisas till hvad i början af betänkandet i fråga om registratorn är
an förd t.
8
58
De uppgifter, som sålunda komma att fyllas af nu ifrågavarande
tjänsteman, äro så mångfaldiga och kräfva, efter hvad erfarenheten vi¬
sat, en sådan tid, att deras ordentliga handhafvande väl motiverar in¬
rättandet af en ordinarie tjänst. Men det är ej blott vid mängden af
göromål, som kommitterade fäst sig. Som bekant, är den internationella
sammanslutningen mellan de olika ländernas telegrafförvaltningar myc¬
ket fast och måste vara det, då det elektriska meddelandets flykt rundt
världsdelarna ej räknas i längre tidsmoment än minuter. Dess känslig¬
het medför å andra sidan en ständig växling i de intimare detaljerna,
hvarpå det oafbrutna och säkra utbytet ej minst beror. Vikten af göro-
målen, som således fordra eu oaflåtlig uppmärksamhet på de växlande
internationella förhållandena och en minutiös kännedom om en mänord
rätt svårbehandlade frågor, gör det dessutom till en nästan oafvislig
nödvändighet, att samme tjänsteman är genom ordinarie tjänst fäst vid
verket och således odeladt ägnar sitt arbete åt detta verksamhetsområde.
Till sitt biträde måste aktuarien hafva en amanuens, jämväl med
behöfliga språkkunskaper och en så stor vana vid handläggning af
ärendena, att han vid förfall kan inträda i aktuariens ställe. I öfrig!
skulle å afdelningen tjänstgöra en telegrajist.
Inom administrativa byrån skulle således, efter kommitterades för¬
slag, kunna indragas tre ordinarie tjänster, nämligen en revisor, en
bokhållare och kassakontrollant samt en registrator och aktuarie, hvar¬
emot eu ny tjänst, aktuarien å utrikesafdelningen, skulle inrättas.
De nuvarande 44 extra ordinarie tjänstemännen skulle ersättas af
19 biträdande tjänstemän, däraf 3 på extra stat.
Linjebyrån
bör jämväl bibehålla sitt nuvarande arbetsområde oförändradt
men med någon ökning.
De två ordinarie ingen]örstjänsterna kunna det oaktadt förenas,
så att öfveringenjören samt byråingenjören och ritaren skulle ersättas af
en byråingenjör. I enlighet med den allmänna grundtanken, att till de
enklare göromålen icke böra anlitas tjänstemän med särskild utbild¬
ning för mera kräfvande arbeten, hafva kommitterade ansett, att de
åligganden, som kräfva särskild teknisk insikt, böra utsöndras och på
läggas byråingenjören samt till någon del öfverflyttas å förrådsinten-
denten, hvaremot öfriga ärenden kunna anförtros åt biträdande perso¬
nal. Härigenom skulle det blifva möjligt för den nye byråingenjören
att medhinna hela det arbete, som ålägges honom. Å byrån skulle dess-
59
utom såsom hittills tjänstgöra en e. o. linjeingenjör, hvilken under den
ökade arbetstiden kunde medhinna ytterligare en del ingenjörsarbete.
Notarien skulle bibehålla sitt nuvarande arbete samt därjämte öfver¬
taga det nu af en amanuens utförda arbetet, och bör denna anordning,
med iakttagande af de afsedda förenklingarna i en del arbeten och ex¬
peditioner, låta sig val genom!öra.
Hufvudförrådets förvaltare bör lämpligen benämnas förrådsmtendent,
hvarigenom äfven hans verkliga, enligt kommitterades förslag, betydligt
utvidgade funktion skulle riktigare angifvas. Han skulle nämligen
öfvertaga öfveringenjörens nuvarande befattning med leveranserna och
sålunda blifva i tillfälle att redan från början hafva uppmärksamheten
fäst därå, att förrådets behof i rått tid fyllas. .Äfven skulle han
hafva ansvaret för, att vid utsändningen af materiel och inventarier
det sörjes för, att icke genom brist på någon detalj arbetena behöfva
uppehållas. ..
Den nuvarande biträdande personalen å hufvudförrådet, utgörande
ett extra manligt biträde, en telegrafassistent, två telegrafist.er och två
kvinnliga biträden, torde, då tjänstetiden väsentligt utsträckes, enligt
kommitterades åsikt kunna något minskas och föreslå kommitterade,
att därstädes för framtiden placeras två telegraf assistenter och tre kvinn¬
liga biträden (kontorsskrifvare).
A material^ of ning sanstalten skulle såsom hittills användas extra
ordinarie personal, för närvarande två e. o. byråingenjörer. Erfaren¬
heten har ådagalagt den alltjämt stegrade vikten af, att de å denna
afdelning utförda undersökningar utsträckas utöfver hvad förhållan¬
dena hittills medgifvit. Det bar icke varit utan exempel, att levererad
materiel, som man icke hunnit underkasta profning före afsändande^
vid framkomsten befunnits i större eller mindre mån oanvändbar, hvar¬
igenom direkta kostnader i frakt och indirekta genom arbetets för¬
dröjande förorsakats, hvarjemte de kostnader, som i längden framkallas
af den icke fullgoda materiel, som tilläfventyrs kommit att användas,
kunna blifva mycket betydande. Eu del af de undersökningar, som äro
behöfliga, kräfva emellertid en ganska stor vetenskaplig insikt hos leda¬
ren af profningarna. Kommitterade, hvilka, såsom nedan närmare angifves,
föreslå indragning af den nu till telegraftrafikbyran börande clektriker-
tjänsten, hafva äfven därför funnit önskvärdt, att föreståndaren för ma-
terialprofningsanstalten kunde, när så påkallades, tillhandagå styrelsen
i frågor, som beröra mera vetenskapliga sidor af tekniken. Då emel¬
lertid föreståndaren tydligen blott i mindre grad behöfde bigga band
vid själfva det mekaniska undersökningsarbetet, utan hufvudsakligen
60
skulle reglera metoderna och hjälpmedlen därför, torde en på området
förfaren vetenskapsman kunna påräknas vilja åtaga sig arbetet vid sidan
af annan vetenskaplig verksamhet. Kommitterade anse därför, att tills
vidare det bästa resultat skulle vinnas, om ett förslagsanslag, som torde
kunna sättas till 3,000 kronor årligen, ställdes till styrelsens förfogande
för honorerande af bemälde föreståndares arbete.
Såsom biträden å anstalten skulle anställas en e. o. linjeingenjör,
ufvudsakligen för de fysiska profningarna, samt en extra ordinarie tjänste¬
man, som besutte nödiga insikter för profningar inom det kemiska området.
A linjebyrans kansli äro för närvarande anställda två kvinnliga bi¬
träden, men torde det ena af dessa kunna under de nya förhållandena
undvaras och således här blott ett kvinnligt biträde (kontorsskrifvare)
bibehållas.
Slutligen behöfvas såsom hittills å byrån extra manliga biträden,
nämligen två ritare för utförande af stationsritningar, uppgörande af
lmjekartor m. m.
Inom linjebyrån skulle således, efter kommitterades förslag, kunna
indragas två ordinarie tjänster, nämligen öfveringenjören och förråds-
förvaltaren, hvaremot en ny tjänst, förrådsintendenten, skulle inrättas.
0 nuvarande 14 extra ordinarie tjänstemännen skulle ersättas af
12 biträdande tjänstemän, däraf 6 på extra stat.
Trafikbyrån.
Af den nu å de båda trafikbyråerna anställda personal skulle endast
byråingenjören och föreståndaren för telegrafverkets undervisningsanstalt
samt aktuarien bibehållas såsom hittills.
Såsom förut angifvits, anse kommitterade elektrikertjänsten kunna
indragas. För .någon del af hans arbete skulle, såsom redan är
nämndl, ersättning vinnas hos föreståndaren för materialprofnings-
anstalten.. Iakttagande af telegrafiens och telefoniens framsteg och ut¬
veckling i de större länderna maste redan nu åligga föreståndaren för
undervisningsanstalten, hos hvilken den härför nödiga kompetensen måste
förutsättas. Åt honom skulle därför äfven öfverlämnas uppsikten öfver
styrelsens tekniska publikationer. Af elektrikerns öfriga åligganden äro
utlåtandena angående tekniska anordningar å stationer ocli linjer icke
mera af samma betydelse som förut, sedan ingenjörspersonalen blifvit
talrikare och mönsteranordningar blifvit för flertalet fall bestämda. In¬
seendet öfver undersökningarna af ledningarnas beskaffenhet och gransk¬
ningen af batterijournalerna lärer, i den mån sådant icke kan öfver-
61
lämnas åt linjedistriktsförvaltningarna, äfven kunna medhinnas af före¬
ståndaren för undervisningsanstalten.
De nuvarande två notarierna å trafikbyråerna föreslå kommitterade
att utbyta mot en kontrollör, som skulle äga kommissariekompetens.
Notarien å telegraftrafikbyrån har alltid — äfven medan trafikbyrån
ännu var odelad — varit hämtad från trafikpersonalen, och sjkifva
tjänstens beskaffenhet gör ock, att han hälst bör hämtas därifrån, då
det för hans tjänst väsentligen behöfves en viss kännedom om perso¬
nal- och stationsförhållandena. Det synes därför vara lämpligt, att denne
tjänsteman erhåller samma benämning, som motsvarande biträdande
tjänsteman å stationerna.
I öfrigt skulle å byrån anställas tvä telegraf assistenter, tvä tele-
grajister samt tvä kvinnliga biträden (kontorsskrifvare).
För ombesörjande af telefonkatalogen och därmed sammanhängande
arbeten skulle liksom nu anställas en föreståndare för katalogexpeditionen,
och torde, under förutsättning af att ytterligare arbetshjälp lämnas vid
vissa tider, två kvinnliga biträden (kontorsskrifvare) medhinna det lö¬
pande arbetet.
Inom de två förutvarande till en förenade trafikbyråerna skulle så¬
ledes, efter kommitterades förslag, indragas tre ordinarie tjänster, näm¬
ligen elektrikern och de båda notarierna, hvaremot en ny tjänst, kon¬
trollören, skulle inrättas, samt de nuvarande 10 extra ordinarie tjänste¬
männen ersättas af 9 biträdande tjänstemän, samtliga på ordinarie stat.
I enlighet med hvad i det föregående är anfördt skulle den bi¬
trädande personalen hos styrelsen komma att utgöras af en föreståndare
för katalogexpeditionen, aderton kontorsskrifvare (kvinnliga biträden), sju
extra tjänstemän och två e. o. linjeingenjörer, hvarjämte från stations¬
personalen skulle intagas åtta telegrafassistenter och fyra telegrafister.
Hittills hafva föreståndaren för katalogexpeditionen samt kontors-
skrifvarna icke varit å ordinarie stat uppförda. Att häruti ligger en
orättvisa, synes emellertid kommitterade uppenbart, då denna personal
i styrelsens tjänst utför ett nödvändigt och stadigvarande arbete och
har samma regelbundna tjänstetid som styrelsens öfriga tjänstemän.
Det å katalogexpeditionen utförda arbetet ökas år för år i mån af
abonnentantalets stegring, och att arbetet för kontorsskrifvarna ej
kommer att minskas enligt kommitterades organisationsförslag, torde
vara tydligt, då såsom en genomgående grundsats däri framhållits, att
det arbete, som ej kräfver särskildt kvalificerad personal, bör från den-
Biträdande
tjänstemän
62
samma öfverlämnas till kvinnliga biträden. Äfven här gäller, att man
bör tillse, att det arbete, som kräfves, utföres med intresse och känsla
af solidaritet med verket, hvilket bäst befrämjas genom vederbörandes
fasta anställning i tjänsten. Kommitterade hafva dessutom så mycket
mindre kunnat tveka att föreslå dessa tjänsters uppförande å ordinarie
stat, som Riksdagen dels visat sig i ett fall behjärta dessa synpunkter
genom att under år 1905 bevilja pension åt den af styrelsens dåvarande
extra biträden, som uppnått sådan ålder, att pensionering kunde ifråga¬
komma, dels uti skrifvelse den 23 maj 1906 anhållit, att Kungl. Maj:t
täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i hvad mån personer,
som äro hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande
sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor, må kunna erhålla
någon fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga det för¬
slag, hvartill denna utredning må föranleda.
De kontorsskrifvare, som skulle å ordinarie stat uppföras, utgöra
hela antalet enligt kommitterades förslag hos styrelsen behöfliga extra
kvinnliga biträden, enär kommitterade anse, att sedan dessa biträden
numera under viss icke allt för kort tid varit inkallade till tjänstgöring
och deras befattning visat sig vara af stadigvarande beskaffenhet, dem
icke bör förhållas förmånen af ordinarie anställning.
Af de ordinarie biträdande tjänstemännen skulle kontorsskrifvarna,
assistenterna och telegrafisterna kunna, efter styrelsens bestämmande,
i mån af behof till antalet ökas.
Så skulle äfven blifva förhållandet med vaktmästarna. Å ordinarie
stat hafva hittills inom styrelsen varit uppförda fem, nämligen en
förrådsvaktare och en förste vaktmästare med högre aflöning samt tre
andra vaktmästare.
Kommitterade föreslå att bland dem upptaga en ny tjänst, nämligen
vaktmästartjänsten å telegrafverkets undervisningsanstalt. Innehafvaren
af denna tjänst har en lika ständig och kräfvande befattning som de nu¬
varande ordinarie vaktmästarnas, och då han dessutom har att inför före¬
ståndaren för undervisningsanstalten ansvara för anstaltens apparatsam¬
ling samt att biträda vid undervisningen med anordnande under lärarnas
ledning af apparater och instrument, förutsättes hos honom en icke ringa
kännedom om och vana vid dylika anordningar. Undervisningsanstaltens
intresse kräfver därför, att åt denne vaktmästare beredes sådan ställ¬
ning, att han kan beräknas kvarstanna och blifva en anstaltens för¬
troendeman.
De förändringar, som kommitterade föreslagit inom styrelsen, framgå
mera öfversiktligt af följande
Jämförelse mellan nu gällande och af kommitterade föreslagen
organisation af telegrafstyrelsen.
63
Enligt nu gällande stat:
Generaldirektören
4 byråchefer
Administrativa byrån.
1 sekreterare
1 kamrer
1 notarie och ombudsman
1 registrator och aktuarie
4 revisorer
1 hufvudkassör
1 bokhållare och kassakontrollant
1 statistiker.
23 amanuenser
11 extra tjänstemän med fast arfvode
10 » » utan » »
55
Linjebyrån
1 öfveringenjör
1 byråingenjör och ritare
1 notarie
1 förrådsförvaltare.
3 extra ordinarie byråingenjörer
2 amanuenser
2 tclegrafister
Enligt af kommitterade föreslagen stat:
Generaldirektören
3 byråchefer, däraf en general¬
direktörens adjoint.
Administrativa byrån.
1 sekreterare
1 kamrer
1 ombudsman
indrages
3 revisorer
1 hufvudkassör
indrages
1 statistiker
1 aktuarie
4 assistenter
2 telegrafister
10 kontorsskrifvare
3 extra tjänstemän med fast arfvode
(hos sekreteraren och å utrikes-
afdelningen)
28
Linjebyrån.
indrages
1 byråingenjör
1 notarie
indrages
1 förrådsintendent
2 extra ordinarie linjeingenjörer
2 assistenter
4 kontorsskrifvare
(34
Enligt nu gällande stat.
7 extra biträden med fast arfvode
18
Byrån för telegraftrafiken.
1 elektriker
1 notarie
1 byråingenjör ock föreståndare
för telegrafverkets undervisnings¬
anstalt.
1 assistent
1 telegrafist
Byrån för telefontrafiken.
1 notarie
1 aktuarie
2 amanuenser
1 telegrafist
5 extra biträden med fast arfvode
nr
Enligt af komroitterade föreslagen stat.
4 extra tjänstemän med fast arf¬
vode (2 å materialprofnings-
anstalten och 2 ritare)
15
Trafikbyrån.
indrages
indrages
1 föreståndare för undervisnings¬
anstalten
1 kontrollör.
2 telegrafister
indrages
1 aktuarie
2 assistenter
1 föreståndare för katalogexpedi¬
tionen
4 kontorsskrifvare
TF"
5 vaktmästare.
6 vaktmästare.
65
Sammanfattning.
af antalet tjänstemän.
|
Nuvarande organisation.
|
Föreslagen ny organisation.
|
|
|
|
|
|
Ordinarie
|
|
|
|
|
|
|
biträdande
|
|
|
Ordinarie
|
ordinarie
|
Summa. !
|
byrå-
|
tjänstemän
|
Summa.
|
|
tjänstemän.
|
tjänstemän.
|
|
tjänstemän.
|
och e. o.
|
|
|
|
|
|
|
tjänstemän.
|
|
|
Antal.
|
Antal.
|
Antal.
|
Antal.
|
Antal.
|
Antal.
|
( Administrativa byrån ..........
|
u
|
44
|
55
|
9
|
19
|
28
|
Linjebyrån .........................
|
4
|
14
|
18
|
3
|
12
|
15
|
Byrån för telegraftrafiken ...
|
3
|
2
|
5
|
1
|
|
|
|
|
|
|
< 3
|
9
|
12
|
i » » telefontrafiken......
|
2
|
8
|
10
|
J
|
|
|
1 Vaktmästare........................
|
5
|
-
|
5
|
6
|
—
|
6
|
Summa
|
25
|
68
|
93
|
21
|
40
|
61
|
9
66
Historik.
Nuvarande
organisation.
II. Linjedistrikten.
Ur den historik, som finnes intagen i post- och telegrafkommitténs
år 1901 afgifna utlåtanden, må själfva hufvuddragen af linjeafdelnin-
gens utveckling vid telegrafverket här angifvas.
Under telegrafverkets första tid voro de två linjeintendenterna
chefer jämväl för byggnads- och underhållsarbeten å linjer och stationer.
Till biträde vid dessa arbeten användes hufvudsakligen stationstjänste-
inän, som mera tillfälligt härför anlitades. Först från och med år 1867
upptogos i telegrafverkets utgiftsstater särskilda anslag till linjeingen¬
jörer, nämligen 1,600 kronor årligen till två stationstjänstemän, Indika
med bibehållande af sin lön såsom sådana skulle utgöra mera ständiga
tekniska biträden åt intendenterna. Anslaget till arfvoden åt ingen¬
jörer höjdes tid efter annan allt efter som antalet behöfde ökas och
utgick från och med år 1879 med 4,000 kronor, från och med år 1884
med 8,000 och från och med år 1894 med 12,000 kronor årligen.
Redan innan denna sista förhöjning af anslaget skedde, hade emel¬
lertid genom telefonväsendets tillkomst framkallats en väsentlig utvidg¬
ning af anläggnings och underhållsarbetena och därmed äfven af personal¬
kostnaden, ehuru denna kostnad, då telefonväsendets budget icke under¬
kastades Riksdagens pröfning, icke framträder i de officiella staterna.
Sålunda ställdes telefonnätet i Malmö redan år 1883 under en särskild
tjänsteman, hvilken sedermera erhöll benämningen telefoninspektör och
hade öfverinseendet öfver de nya telefonnät och ledningar, som efter
hand anlades å skilda platser i Skåne. Enahanda var förhållandet med
telefonanläggningarna i Bohuslän för livilka år 1885 en tjänsteman
vid telegrafstationen i Uddevalla förordnades till arbetschef. År 1888
anställdes efter inköp af det enskilda telefonnätet i Göteborg eu telefon¬
inspektör därstädes och 1890 en sådan inspektör i Stockholm.
Den ordning, som emellertid blef beståndande och, med de förän¬
dringar utvecklingen nödvändiggjort, ännu är gällande, genomfördes
från och med år 1891, då landet indelades i sex linjedistrikt, med sina
67
hufvudorter i Malmö, Växjö, Göteborg, Eskilstuna, Stockholm och Söder¬
hamn. Sedan efter hand flertalet af de lokala näten, hvilka förut till¬
hört enskilda föreningar eller bolag, öfvergått i telegrafverkets ägo,
vidtogs, att tillämpas från och med den 1 oktober 1895, en omreglering
af linjedistrikten, hvarvid, med bibehållande af deras antal, deras arbets¬
område bestämdes på följande sätt:
södra distriktet, med distriktsingenjör i Malmö, omfattande Malmöhus,
Kristianstads, Blekinge och Kronobergs län, Hallands län söder om
Varberg samt Kalmar läns södra landstingsområde;
västra distriktet, med telefoninspektören i Göteborg såsom chef,
omfattande den öfriga delen af Hallands län, Göteborgs och Bohus samt
Älfsborgs, Skaraborgs och Värmlands län;
östra distriktet, med distriktsingenjör i Norrköping, omfattande
Kalmar läns norra landstingsområde, Jönköpings, _ Östergötlands och
Gotlands län, Närke äfvensom värmlandsdelen af Örebro län samt de
delar af Södermanlands och Stockholms län, hvilka voro belägna på
längre afstånd än 70 kilometer från Stockholm;
mellersta nedre distriktet, med telefoninspektören i Stockholm såsom
chef, omfattande Stockholms stad samt de delar af Södermanlands,
Stockholms och Uppsala län, hvilka voro belägna inom ett afstånd af
70 kilometer från Stockholm;
mellersta öfre distriktet, med distriktsingenjör i Gäfle, omfattande de
delar af Stockholms och Uppsala län, hvilka voro belägna på längre
afstånd från Stockholm än 70 kilometer, Örebro län med undantag af
Närike och värmlandsdelen, Västmanlands, Kopparbergs och Gäfleborgs
län äfvensom Härjedalen af Jämtlands län; och
norra distriktet, med distriktsingenjör i Sundsvall, omfattande den
öfriga delen af Jämtlands län samt Västernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län.
I denna indelning, mot hvilken post- och telegrafkommittén icke
hade något att erinra, hafva endast mindre förändringar vidtagits och
med benämningarnas förändring till första, andra o. s. v. distriktet i
ofvan angifna ordning är den ännu i hufvudsak bestående.
Den nuvarande organisationen är sålunda, såsom ock förut om¬
nämnts, följande.
Landet är indeladt i sex linjedistrikt. I spetsen för hvarje distrikt
står linjedirektören, som å distriktets hufvudort har en distriktsbyrå, där¬
under äfven lyder ett distriktsförråd. Å distriktsbyrån tjänstgör såsom
linjedirektörens närmaste man och ställföreträdare en linjeingenjör, samt
68
dessutom en manlig bokhållare, en kvinnlig kassör, ett eller flere kvinnliga
skrivbiträden och i regel en ritare. Förrådet förestås af en materialvakt.
Distrikten äro indelade i sektioner, af hvilka den första förestås af
linjedirektören samt de öfriga af linjeingenjörer med bestämd statione-
ringsort. Sektionens föreståndare ansvarar för anläggnings- och under¬
hållsarbetena inom sektionen. Såsom befäl vid större anläggnings- och
ombyggnadsarbeten tjänstgöra linjeingenjörer utan bestämd stationerinqsort
och arbetsledare, dels sådana med fast placeringsort, arbetsledare af
första löneklassen, dels sådana som flytta från ort till ort efter som
pågående arbeten påkalla, arbetsledare af andra löneklassen. Då
sistnämnda ingenjörer och arbetsledare ofta hafva ett större antal
arbetare under sitt befäl, hafva de till biträden linjeförmän, hvilka äfven¬
ledes äro uppdelade i två aflöningsklasser, de fast placerade och de
flyttande.
Till sitt biträde för öfvervakande af och tillsyn å det dagliga under¬
hållet har linjedirektören öfv erreparatör er, en i hvarje linjedistrikt utom
det sjätte, hvilket delats mellan två öfverreparatörer, och har denna
öfverreparatör till uppgift att under sina ständiga resor inom distriktet
särskildt tillse stationsinredningarnas och växelbordens beskaffenhet
samt handleda reparatörerna i fråga om dessas arbete med underhåll
och smärre nyanläggningar. Reparatörerna äro anställda å viss station,
men hafva ^dessutom visst linjeområde och flere smärre stationer sig
tilldelade. A de större stationerna äro flere reparatörer anställda.
Hela antalet af den nu omförmälda linjepersonalen utgjordes den
1 juli 1906 af
6 linjedirektörer,
28 linjeingenjörer,
6 manliga bokhållare,
6 kvinnliga kassörer,
14 kvinnliga skrifbiträden,
5 ritare,
6 materialvakter,
9 arbetsledare af första löneklassen,
18 » » andra »
7 öfverreparatörer
37 linjeförmän af första löneklassen,
45 » » andra » och
193 reparatörer.
69
Af dessa äro hittills endast linjedirektörerna, åtta linjeingenjörer,
samt bokhållarna och materialvakterna uppförda å ordinarie stat.
Den förut omförmälda post- och telegrafkommittén föreslog i sitt
år 1901 afgifna utlåtande, att, i anslutning till redan bestående förhål- (es 0,ba9'
landen, linjedistrikten borde tills vidare bibehållas vid antalet sex. Emel¬
lertid anför kommittén, att därest telefonens utbredning i öfre Norr¬
land komme att fortgå lika hastigt, som under de senare åren varit för¬
hållandet, det sjätte eller Sundsvalls distrikt ganska snart torde behöfva
delas i två.
Telefonväsendets utveckling bär under åren 1901—1906 alltjämt
fortgått. Tillväxten är fortfarande betydlig, och någon afmattning i
utvecklingen gör sig ingalunda gällande.
När emellertid en delning af sjätte distriktet nu ifrågasättes, är det
icke så mycket anläggningarnas storlek eller abonnenternas antal som
är afgörande vid bedömande af denna fråga, utan fast mera det stora
område, öfver hvilket anläggningarna äro utbredda, från Riksgränsen mot
Norge och Finland i norr till gränsen mot Härjedalen och Hälsingland
i söder. Denna distriktets utsträckning jämte de relativt ringa utveck¬
lade kommunikationerna inom dessa landsdelar förorsaka nämligen, att
linjedirektören svårligen kan i önskvärd grad öfvervaka förhållandena
utan måste mera än önskligt öfverlämna åt underordnade att ansvara
för arbetet, samt att han å andra sidan vid de oundvikliga resorna inom
distriktet ofta kommer att hållas borta från distriktets lmfvudort längre
tid än som är lämpligt.
Kommitterade föreslå därför, att linjedirektörernas antal ökas till sju
och att nuvarande sjätte linjedistriktet iördelas i två, det sjätte och det
sjunde, med sina liufvudorter i Sundsvall och Luleå. Gränsen mellan
de båda distrikten borde lämpligen dragas strax söder om stationerna
Umeå, Vännäs och Lycksele.
I sammanhang härmed borde med hänsyn till arbets- och kommu¬
nikationsförhållandena äfven någon jämkning ske i ett par andra distrikt.
Till sjätte distriktet borde öfverflyttas linjer och stationer i Härjedalen,
hvilka nu tillhöra femte distriktet, dill sistnämnda distrikt åter skulle
öfverflyttas Värmland, som hittills tillhört andra distriktet med lmfvudort
i Göteborg. Andra distriktet har nämligen blifvit för stort och be¬
tungande, medan någon utvidgning af femte distriktet, särskilt efter
frånskiljande af Härjedalen, skulle kunna utan svårighet låta sig göra.
Med hänsyn till kommunikationerna är förbindelsen öfver Falun sär¬
deles god mellan liufvudorten Gäfle och de värmländska orterna.
Enligt hvad kommitterade inhämtat, har telegrafstyrelsen för af-
70
sikt att, därest vederbörligt bifall till den ifrågasatta delningen af sjätte
distriktet kan utverkas, vidtaga den bär omförmälda jämkningen.
_ I iråga om linjeingenjörerna, linjedirektörernas närmaste biträden,
utgjorde dessa vid tiden strax före afgifvandet af post- och telegraf¬
kommitténs förslag 26. Efter verkställd utredning meddelade emellertid
telegrafstyrelsen bemälda kommitté, att det antal, som för det dåvarande
borde uppföras å ordinarie stat, skulle kunna inskränkas till 19. Kommittén
ansåg sig emellertid icke böra förorda detta förslag och anförde i sådant
hänseende följande: »Under den ännu pågående stora utvecklingen
inom telegrafverket och innan man vunnit någon erfarenhet om, huru
förhållandena må kunna gestalta sig, sedan de årliga nybyggnadsarbe¬
tena kommit att åtminstone i någon mån inskränkas, har kommittén
emellertid för sin del icke ansett lämpligt, att ett så stort antal biträ¬
dande ingenjörer, som det af telegrafstyrelsen ifrågasatta, uppföres å
ordinarie stat. Men då under alla förhållanden torde erfordras åtmin¬
stone en biträdande ingenjör vid hvarje distriktsbyrå äfvensom ytterli¬
gare en biträdande ingenjör i Stockholm och en i Göteborg, har kom¬
mittén funnit sig böra hemställa, att åtta biträdande ingenjörer uppföras
å ordinarie stat, under benämningen linjeingenjörer».
Detta kommitténs förslag vann Ivungl. Maj:ts och Riksdagens god¬
kännande. Den utveckling åt telegraf- och telefonväsendet, som ligger
emellan början af år 1901 och nuvarande tid, har ådagalagt, att en
minskning af antalet linjeingenjörer ingalunda kan genomföras. Det
nuvarande antalet utgör 28, däraf 17 fast stationerade. Det har näm¬
ligen, såsom förut är anmärkt, visat sig nödigt att, efter hand som lin¬
jernas och ledningarnas äfvensom stationernas antal allt mera ökats,
uppdela linjedistrikten i sektioner. Sålunda är första linjedistriktet
uppdeladt i tre sektioner med hufvudorter i Malmö, Hälsingborg och
Växjö. Enahanda är förhållandet inom öfriga distrikt, så att det andra
uppdelats i sektionerna — desamma här angifna efter sina hufvudorter
Göteborg, Karlstad och Jönköping, det tredje i sektionerna Norrköping
och Örebro, det fjärde i sektionerna Stockholm och Uppsala, det femte i
sektionerna Gä/le och Västerås samt det sjätte i sektionerna Sundsvall,
Östersund och Luleå.
Åt dessa sektioner förestås, såsom förut är nämndt, den första i
hvarje distrikt åt linjedirektören —- som därjämte öfvar uppsikt äfven
öfver öfriga sektioner — samt de öfriga af en å sektionens hufvudort
stationerad linjeingenjör. Detta har ökat behofvet af fast anställda linje¬
ingenjörer med för närvarande nio utöfver de å linjedistriktsbytåerna
samt för Stockholms och Göteborgs telefonnät anställda.
71
Den sålunda vidtagna anordningen liar visat sig tillfredsställande,
och därför bör densamma för framtiden bibehållas. Härmed hafva ock
de af post- och telegrafkommittén uttalade betänkligheterna mot upp¬
förande å ordinarie stat af ett något större antal linjeingenjörer förlorat
sin betydelse.
Om emellertid, enligt hvad kommitterade ofvan föreslagit, ett nytt
linjedistrikt upprättas med Luleå till hufvud ort, torde, under första tiden
och innan de lokala näten inom detta distrikt vunnit större utbredning,
linjedirektören i Luleå kunna tillfredsställande medhinna sitt arbete
utan biträde af ordinarie linjeingenjör. Det antal ordinarie linjeingen-
jörsbefattningar, som nu skulle vara bebötligt, är således sexton, eller
åtta mer än för närvarande. Ingenjörerna utan bestämd stationeringsort,
för närvarande elfva till antalet, skulle fortfarande kunna bibehållas såsom
extra tjänstemän. Deras antal torde visserligen med den fortskridande
utvecklingen behöfva något ökas, men det skulle dock genom antagande
af kommitterades förslag vinnas en någorlunda tillfredsställande proportion
mellan ordinarie och extra ordinarie ingenjörspersonat. Härigenom skulle
telegrafstyrelsen äfven kunna undgå den hittills nästan oundvikliga svå¬
righeten, att dessa ingenjörer, som samtliga jämväl erhållit assistentut-
bildning, när de i sin egenskap af e. o. assistenter i verket är o i tur
att blifva ordinarie, ansett sig lida en orättvisa genom att icke erhålla
ordinarie assistenttjänst, hvaraf åter blifvit följden att, enär styrelsen
fortfarande behöft använda dem för ingenjörsarbete, de, i den mån
styrelsen tillmötesgått deras begäran om ordinarie anställning, kommit att
innehafva en tjänst, hvilken ej af dem skötts utan ständigt uppehållits
af annan.
Å linjedistrikten äro nu anställda manliga bokhållare. Post- och
telegrafkommittén omnämner, att å hvarje distriktsbyrå vore, förutom
tillfälliga biträden, fast anställda två biträdande tjänstemän, manliga
eller kvinnliga, med full tjänstgöring. Af dessa ombesörjde den ena
hufvudsakligen kassörsgöromål och den andra bokhållargöromål. Mång¬
falden af dessa göromål syntes kommittén väl motivera framställdt
förslag att å den ordinarie staten bereda rum jämväl för tjänstemän
af ifrågavarande slag å distriktsbyråerna, men kommittén trodde sig
för det dåvarande icke böra föreslå inrättande af mera än en dylik
ordinarie tjänstemannabefattning å hvarje distriktsbyrå. Den frågan
hade därvid uppstått, huruvida innehafvaren af donna befattning
borde vara man eller kvinna, och ehuru det visserligen icke torde kunna
förnekas, att de göromål, som skulle åligga nämnde tjänsteman, i allmän¬
het vore af beskaffenhet att kunna utföras af en kvinna, hade dock
72
behofvet af biträdande tjänsteman å distriktsbyrån synts kommittén
bättre tillgodoses genom anställande af en ordinarie manlig sådan än
af en kvinnlig. Kommittén föreslog därför inrättande af sex manliga bok¬
hållare'änster, en för hvarje distriktsbyrå.
Den erfarenhet, som under de gångna åren vunnits med afseende på
denna anordning, har dock icke bestyrkt riktigheten af kommitténs anta¬
gande. Till bokhållartjänsterna hafva befordrats dels personer, som
icke förut tillhörde telegrafverket, dels extra ordinarie assistenter, som
ådagalagt erforderlig kompetens i bokföring. Omsättningen har emeller¬
tid, där sistnämnda slags tjänstemän innehaft befattningen, varit starkare
än som för arbetets skötsel är lämpligt. Och detta kan lätt förklaras. Bok¬
hållarnas aflöning är densamma som assistenternas, 2,200 kronor med två
ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor. Ehuru begynnelseaflöningen måste
anses fullt tillräcklig för personer vid så ung ålder som flertalet af de
utnämnda innehaft, har dock det förhållande, att dessa tjänstemän stå
alldeles ensamma utanför den öfriga organisationen och sålunda sakna all
möjlighet till befordran, åstadkommit, att de till bokhållare utnämnda e. o.
assistenterna snarast möjligt sökt få öfvergå till ordinarie assistentbefatt¬
ning. Man kan dessutom med skäl befara, att äfven de öfriga skola tröttna
och börja se sig om efter andra befattningar, där förhållandena för framtiden
kunna väntas bättre. Omsättningen inom denna kår har därför varit allt
för snabb och hotar med de nuvarande förhållandena att alltjämt så
förblifva. Detta verkar mycket ofördelaktigt på arbetets jämna gång,
enär den nya tjänstemannen behöfver icke så ringa tid att sätta sig in
i ärendena och skaffa sig behöflig kännedom om det mycket stora
antalet linje- och stationsinventarier samt förbrukningsartiklar. Någon
annan anordning än den nuvarande bör därför komma till tillämpning-
för att jämväl på detta område vinna ett tillfredsställande resultat,
Enär kommitterade icke finna det arbete, som af dessa tjänstemän
utföres, eller den kompetens, som kräfves för tjänsten, betinga en sådan
höjning af aflöningen, att en duglig manlig tjänstinnehafvare däraf kunde
lockas att för hela sin framtid binda sig vid tjänsten, och då med denna
icke är förenadt något arbete, som ej kan lika väl utföras af en kvinna,
föreslå kommitterade, att de manliga bokhållarna utbytas mot kvinnliga.
Antalet bokhållare skulle bibehållas vid sex, då arbetet å den före¬
slagna nya linjedistriktsbyrån i Luleå icke, åtminstone under de när¬
maste åren, torde blifva så omfattande, att mera än en ordinarie kvinnlig
tjänsteman — den nedan omnämnda kvinliga kassören — torde å byrån
behöfva anställas.
Jämte dessa kvinnliga bokhållare föreslå kommitterade till uppförande
73
å ordinarie stat sju kvinnliga kassörer, en å hvarje linjedistriktsbyrå. Deras
arbete är af lika stadigvarande art och af lika viktig beskaffenhet som
bokhållarnas, och det kan därför ej vara annat än lämpligt och rättvist,
att jämväl åt dem beredes den tryggare ställning, som ordinarie an¬
ställning medför.
öfriga kvinnliga biträden å distriktsbyråerna, hvilkas antal minskas
med de nuvarande 6 å ordinarie stat föreslagna kassörerna, hafva däremot
icke en sådan anställning, att deras uppförande å ordinarie stat kan
anses åtminstone för närvarande behöfligt eller lämpligt.
Ritarna äro mera tillfälligt anställda yngre män, som i allmänhet
snart öfvergå till annan lefnadsbana.
Materialvakterna, en för hvarje linjedistrikt, uppfördes enligt post-
och telegrafkommitténs förslag på ordinarie stat från och med år 1903
med en aflöning af 1,000 kronor jämte två ålderstillägg å 200 kro¬
nor hvardera. Det har varit synnerligen svårt att få dessa befatt¬
ningar, hvilka måste rekryteras från arbetslagen, besatta med lämpliga
personer, och omsättningen har redan under de få år, som förflutit
efter tjänsternas uppförande å ordinarie stat, varit stor. Detta är också
helt naturligt, då aflöningen är åtskilligt lägre, än hvad samma per¬
soner kunna påräkna under anställning såsom förmän eller till och med
såsom arbetare vid linjearbetena. Förrådstjänsterna äro dessutom för¬
enade med betydligt arbete och ansvar, såsom framgår däraf, att
distriktsförråden enligt 1905 års redovisningar hade en utgående värde¬
behållning från 242,398,71 kronor till 490,577,58 kronor, medan värdet
af den materiel, som under årets lopp ankommit till förråden och däri¬
från åter utgått till anläggnings- och underhållsarbetena, stiger till ännu
mycket högre siffror. Äfven är vid distrikt sförråden under material¬
vaktens befäl anställdt åtskilligt arbetsmanskap.
Kommitterade finna på grund af det anförda, att åt dessa funktio¬
närer bör gifvas en bättre ställning, och föreslå, att materialvakterna
upptagas bland nedan omnämnda linjeförmän af l:a lönegraden, med
hvilka dessa förråd sföreståndare äro att anse såsom likställda såväl
beträffande tjänstålder och kompetens som därigenom, att de hafva
att utöfva förmanskap och uppsikt öfver de vid förrådet tjänstgörande
arbetarna samt hafva ett omfattande redovisningsarbete för all den
materiel, som ankommer till förrådet för att därifrån utsändas till före¬
liggande arbeten. I fråga om deras aflöningsvillkor hänvisas till hvad
nedan angående linjeförmännen är anfördt.
I fråga om de särskilda grupperna af linjeunderbefäl och repara-
10
74
törer, för hvilkas uppförande å ordinarie stat kommitterade förut an-
gifvit sina skäl, är följande att anföra.
De nuvarande arbetsledarna äro, såsom förut är nämndt, fördelade
i två aflöningsklasser. Af dessa omfattar den första arbetsledarna med
fast placeringsort, bvilka för närvarande äro till antalet 9, nämligen
tre i Stockholm, två i Göteborg samt en i hvardera af städerna Malmö,
Norrköping, Gäfle och Sundsvall. De hafva att i nämnda städer öfver-
vaka de under sina förmän arbetande arbetslagen och att mellan dem
fördela arbetena äfvensom att ansvara för och redovisa de för anlägg¬
ningarna erforderliga penningmedel och materiel.
Arbetsledarna utan fast placeringsort utgöra för närvarande ett, an¬
tal af 18. De hafva att vid arbeten utom linjedistriktens hufvudorter
uppfylla samma funktioner, som arbetsledarna af förstnämnda klass ut¬
öfva å dessa hufvudorter, och måste sålunda flytta från den ena platsen
till den andra allt efter som arbetena sådant påkalla.
Till samma grupp föreslå kommitterade att hänföra öfverrepara-
törerna.
I stället för den nuvarande benämningen arbetsledare finna kom¬
mitterade skäl att föreslå den för ifrågavarande funktionärers ställning
och arbete mera betecknande benämningen linjemästare.
För ingendera af dessa grupper föreligger någon anledning att
förändra det nuvarande antalet, Kommitterade hemställa därför, a:;
ordinarie stat uppföras nio linjemästare af första lönegraden och tjugufem
linjemästare af andra lönegraden, därutaf sju öfverreparatörer.
De nuvarande linjeförmännen äro förmän för och deltagare i de
olika arbetslagens arbeten, hvarjämte de ofta under längre eller kortare
tider måste sjelfständigt leda arbetet. Antalet fast placerade linjeför¬
män utgör för närvarande 37.
Såsom i det föregående är nämndt, anse kommitterade, att till
denna grupp böra hänföras jämväl de nuvarande materialvakterna, af
hvilka en förestår hvarje distriktsförråd och hvilkas antal således för
framtiden skulle blifva sju.
Antalet med arbetslagen flyttande linjeförmän utgör för närvarande 45.
Ehuru det nuvarande, ofvan angifna antalet linjeförmän, fasta och
flyttande, visserligen icke öfverstiger det förefintliga behofvet af stän¬
digt tjänstgörande förmän och därtill ytterligare kommer, att dessa för¬
män ofta måste förvalta arbetsledare- (linjemästare-) befattningar, hafva
likväl kommitterade med hänsyn därtill, att arbetenas omfattning möjligen
skulle af nu ej förutsedd anledning kunna blifva underkastad någon till¬
fällig minskning, kommit till den uppfattning, att icke hela antalet för-
75
män behof ver nu uppföras å ordinarie stat, utan att man därför har att
befara en otillfredsställande fördelning af dessa tjänster mellan ordinarie
och extra ordinarie funktionärer. .
Kommitterade föreslå sålunda, att å ordinarie stat uppforas för det
närvarande trettiosju linjeförmän af första lönegraden, därutaf sju förrads-
förmän, samt fyrtio linjeförmän af andra lönegraden. .
Antalet för närvarande fast anställda reparatörer utgor lJd. iJet
lig-o-er i sakens natur, att med telefonväsendets. utveckling denna kar
äfvenledes måste vara i jämförelsevis stark ökning. Emellertid torde
dock för närvarande antalet reparatörer å ordinarie stat kunna inskrän¬
kas till 180 stycken, hvadan kommitterade föreslå, att å ordinarie stat
uppföres ett antal af 180 reparatörer.
Då den öfriga å linjedistrikten anställda personalen icke kan an¬
tagas behöfva i hastigare mån ökas, anse kommitterade, att styrelsens
befogenhet att bestämma antalet icke bör afse andra än reparatörerna.
Genom hastig tillströmning af abonnenter, utvidgning af befintliga nät
eller nybyggnadsarbeten kan nämligen på vissa ställen ganska hastigt
uppstå behof af flere reparatörer. . . „ , ...
De förändringar, som kommitterade föreslagit i fråga om lmje-
distrikten, finnas sammanfattade i följande
Jämförelse mellan nu gällande och af kommitterade föreslagen
organisation af linjedistrikten.
Enligt nu gällande stat:
6 linjedirektörer
8 linjeingenjörer
6 bokhållare (manliga)
6 materialvakter
Enligt af kommitterade föreslagen stat:
7 linjedirektörer
16 linjeingenjörer
7 kassörer (lcvinliga)
6 bokhållare (kvinnliga)
!) linjemästare af första lönegraden
25 linjemästare af andra lönegraden
37 linjeförmän af första lönegraden
40 linjeförmän af andra lönegraden
180 reparatörer
20 kvinnliga biträden
5 ritare
14 kvinnliga biträden
5 ritare
Bl.
5340.
76
Nuvarande
indelning.
in. Trafikdistrikten och stationerna.
Ursprungligen voro telegrafverkets stationer uppdelade i två distrikt
under hvar sin af de båda linjeintendenterna. Sedan styrelsens omorgani¬
sation år 1878 upphäft denna indelning, blefvo stationerna och linjerna
från och med år 1879 med hänsyn till trafikens skötsel delade i fyra
distrikt med hufvudstationer i Stockholm, Gröteborg, Malmö och Sunds¬
vall, hvilkas föreståndare bland annat hade att vaka öfver telegram¬
växlingens jämna gång såväl inom som genom trafikdistriktet och utöfva
det därför erforderliga inseende öfver de till distriktet hörande stationer.
I den år 1897 utfärdade instruktionen för stationstjänstgöringen vid
telegrafverket fanns intagen den bestämmelsen, att det skulle åligga
föreståndarna för hufvudstationerna att företaga inspektion af de under¬
lydande stationerna, hvarvid de äfven skulle ägna sin uppmärksamhet åt
telefonväsendet.
Enligt det vid 1902 års Riksdag antagna förslaget till ny organi¬
sation af telegrafverket infördes särskilda inspektörer, fyra till antalet,
med distrikt motsvarande hvad förut tillhört de fyra hufvudstationernas
öfvervakningsområde. Dessa telegrafinspektörer hafva sålunda bland
annat att utöfva nödig tillsyn öfver telegraf- och telefonstationerna
jämte stationspersonalen samt telegraf- och telefontrafiken inom distriktet
salut att vidtaga eller hos styrelsen föreslå åtgärder, som lända till
befordrande af telegraf- och telefonväsendets förkofran.
Inom sina stationsområden utöfva telegrafdirektörerna och telefon¬
direktören motsvarande inspektionsmyndighet, hvarjämte de i fråga om
trafikens dirigering utöfva en bestämmande myndighet, som särskild!
tages i anspråk, då till följd af linjefel eller af andra orsaker trängsel
råder å linjerna och tillfälliga bestämmelser angående trafikens ordnande
behöfva utfärdas.
De öfriga stationerna — utom de fyra hufvudstationerna — äro
indelade i fem klasser, af hvilka de lyra första förestås af kommissarier
och den femte af kvinnliga stationstjänstemän. Afgörande vid denna
77
uppdelning har i allmänhet varit den å stationen inflytande uppbörd
men i särskilda fall äfven mera lokala eller tekniska hänsyn.
Den år 1902 bestämda på 1899 års siffror grundade uppdelningen
har allt hittills med obetydliga modifikationer bibehållits, och i 1907 års
stat äro i öfverensstämmelse härmed upptagna, utom direktörerna,
5 kommissarier af l:a klass, af hvilka en vid hvardera af stationerna
i Gäfle, Hälsingborg, Luleå, Norrköpiug och Örebro;
23 kommissarier af 2:a klass, af hvilka en vid hvardera af stationerna
i Borås, Eskilstuna, Falun, Halmstad, Härnösand, Hudiksvall, Jönköping,
Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Landskrona,
Linköping, Lund, Nässjö, Söderhamn, Umeå, Uppsala, Västerås, Växjö,
Ystad och Östersund;
24 kommissarier af 3:e klass;
18 kommissarier af 4:e klass; samt omkring
100 kvinnliga stationsföreståndare.
Den utveckling, som försiggått sedan denna uppdelning skedde,
måste emellertid, därest densamma skulle fortfarande bibehållas, föran¬
leda en omflyttning af ett icke ringa antal stationer till annan klass.
Kommitterade hafva emellertid kommit till den öfvertygelse, att
en dylik uppdelning icke bör bibehållas i så strängt bindande form,
som hittills varit fallet, äfvensom att den oegentlighet, som med den¬
samma måste vara förbunden, bör, så vidt det är möjligt, genom en
annan anordning utjämnas.
Emot dess bibehållande talar redan det förhållandet, att en dylik
uppdelning kan förblifva oförändrad endast en kortare period. Stats¬
makterna hafva också tidigare beaktat denna omständighet, i hvilket
hänseende kommitterade anse sig böra erinra om den anordning, som
antogs vid 1873 års Riksdag och sedan under en längre tid tilläm¬
pades. I den till nämnda års Riksdag afgifna statsverksproposition
anfördes, att då i telegrafverkets oafbrutet fortgående starka utveckling
samt däraf föranledda behof af ständiga förändringar i telegrafstatio¬
nernas antal och beskaffenhet oöfvervinneliga svårigheter mötte för att
lång tid före tillämpningen uppgöra och till Riksdagens granskning
framlägga ett förslag till stadigvarande klassifikation af de elektriska
stationerna, Kung]. Maj:t ansåge sig böra föreslå Riksdagen, att i nor¬
malstaten måtto bestämmas allenast de särskilda tjänstegrader, hvilka
vid ifrågavarande stationer borde finnas, och de löneförmåner, som
borde åtfölja hvarje grad, med Kungl. Maj:t förbehållen rätt att, efter
sig företeende omständigheter, icke allenast vidtaga nödiga förändringar
i stationernas indelning efter deras större eller mindre betydenhet och
Kommiite-
racles förslag.
78
i antalet af där anställda tjänstemän, utan äfven inrätta nja stationer,
där sådant af affärsrörelsens behof erfordrades. Kung!. Maj:t förklarade
sig emellertid komma att fortfarande årligen meddela Riksdagen de åt¬
gärder i omförmälda hänseenden, som blifvit under det nästföregående
året vidtagna. Detta Kungl. Maj:ts förslag vann äfven Riksdagens bi¬
fall, och i själfva verket är det först från och med år 1903, som de
definitiva staterna för telegrafverket^ blifvit af Riksdagen fastställda.
Vidare har denna gruppindelning icke och kan icke hafva sin mot¬
svarighet i de särskilda stationernas olikhet med hänsyn till det arbete
och det ansvar, som åligger föreståndaren. Inom hvarje grupp för sig
äro i dessa hänseenden skiljaktigheterna ofta vida större än mellan
vissa stationer inom olika grupper. Det är således icke möjligt att
med denna organisation, med bestämd aflöning lika för alla inom gruppen,
på ett verkligen rättvist sätt afväga aflöningen efter arbetet.
Icke heller är denna organisation tillfredsställande med hänsyn till
befordran för däraf förtjänta stationsföreståndare. En befordran inne¬
bär förflyttning af tjänstemannen från station af den ena gruppen till
sådan af högre grupp, och en duglig föreståndare gör sig sålunda räk¬
ning på att passera genom de särskilda grupperna. Detta kan icke
heller gärna förmenas honom af den myndighet, som bär ansvaret för
att befordringssystemet blifver rättvist. Men det är ingalunda säkert,
att stationsföreståndaren på detta sätt bäst tjänar verkets intressen. I
en mängd fall är det tvärtom uppenbart, att han icke gör det. För¬
hållandena äro ofta sådana, att det arbete, som han nedlägger på den
station han redan innehar, för dess utveckling och för ordnande af för¬
hållandena inom stationens område, kan vara särdeles värdefullt och
svårt att ersätta af en nykommen tjänsteman utan kännedom om per¬
soner och ortsförhållanden, medan han, ankommen till en ny plats, i
lyckligaste fall icke förr, än åtskillig tid förflutit, är i tillfälle att lika
verksamt ingripa och kanske, därest förhållandena väsentligt skilja sig
från dem han förut lärt känna, endast svårligen finner sig tillrätta med
sina nya uppgifter så, som bästa möjliga skötsel af den nya verksam¬
heten påkallar. Det vore under sådana förhållanden tydligen för verket
det förmånligaste, att han å sin hittillsvarande plats kunde erhålla den
förbättring i ställning och aflöning, hvartill hans arbete gör honom be¬
rättigad, och därför kunde utan att tillfogas orättvisa å denna plats bibe¬
hållas, ända till dess en äfven ur verkets synpunkt gynnsammare place¬
ring erbjuder sig. Genom en anordning, hvarigenom placeringen å
stationerna kunde bestämmas uteslutande ur synpunkten af det för
verket förmånligaste, skulle vinnas, att telegrafstyrelsen äfven på detta
79
område ägde att använda tjänstemannen, där han kan göra verket
mesta gagnet och låta den till honom utgående lön bestämmas af detta
gagn, oberoende af den tillfälliga placeringsorten. Vidare skulle för¬
flyttningar, som ur verkets synpunkt vore önskvärda, underlättas där¬
igenom, att för desamma icke komme att stå i vägen sådana förflytt¬
ningar, som hvarken äro till verkets eller tjänstemännens gagn utan
endast och allenast äro beroende af personella befordringshänsyn.
Om genom ett rättvisare afvägande af personalens aflöning en
modifikation af stationernas gruppindelning blefve möjlig skulle till nu
förevarande område samma organisatoriska grundsats utvidgas, som varit
bestämmande för kommitterades förslag i afseende på styrelsens tjänste¬
män och linjepersonalen.
Ett sådant rättvist afvägande af stationsföreståndarnas aflöning kan
emellertid icke ske under annan form än att aflöningen sättes i så
direkt relation som möjligt till det ekonomiska resultat den af före¬
ståndaren förvaltade stationen lämnar. Därigenom skulle äfven i organi¬
sationen införas en ekonomiskt sund grundsats, som inom den enskilda
affärsverksamheten är allmänt tillämpad och äfven fullständigt oumbärlig
och som därför icke heller får lämnas å sido vid eu statsverksamhet,
som öfvervägande är ett ekonomiskt företag. Särskildt för telegraf¬
verkets stationsförestån dåre är denna grundsats den enda rättvisa, då
inom detta såsom inom intet annat verk den uppbörd, som visar statio¬
nens rörelse, är till väsentlig del direkt beroende pa, huru förestån¬
darens förmåga och intresse visat sig kunna tillgodose allmänhetens
kraf och sålunda äfven göra rörelsen för staten inkomstbringande.
Införandet af denna grundsats, enligt hvilken således aflöningens
belopp väsentligen påverkas af den inkomst verksamheten medför,
skulle därför i fråga om stationsföreståndarna synnerligen lätt ernås. I
likhet med hvad som gäller vid postverket, där anordningen dock icke,
åtminstone numera, lär hafva samma berättigande som inom telegraf¬
verket, skulle, i stället för de nu till föreståndarna utgående tjänst-
göringspenningarna, träda en viss provision å stationens uppbörd.
Kommitterade komma därför att under afdelningen rörande aflö-
ningarna närmare utveckla, huru kommitterade tänkt sig denna grund¬
sats genomförd, men hafva ansett lämpligt att redan här omnämna,
hurusom endast genom införande af provisiorissystcmct kan möjliggöras
den principiella justering af stationernas inbördes ställning, som de
växlande förhållandena numera med nödvändighet framtvungit.
Emellertid hafva kommitterade funnit behöfligt att föreslå några
80
andra jämkningar, som icke förorsakas af nyssberörda omreglering af
stationsgrupperna.
För de fyra telegrafstationer, som nu förestås af direktörer — hufvud-
stationerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall — skulle ingen
förändring ske i deras ställning såsom hufvudorter i de olika distrikten
med däraf följande uppgift i afseende på telegraftrafikens ordnande.
Deras föreståndare synas därför äfven för framtiden böra bibehålla be¬
nämningen direktörer. Utom i Stockholm utöfva dessa direktörer chef¬
skapet äfven för telefonstationerna å platsen, medan i Stockholm finnes
äfven en telefondirektör. Emellertid hafva numera förhållandena så ut¬
vecklats, att en delning af Göteborgs station icke längre bör uppskjutas.
Före den nuvarande organisationens genomförande var föreståndar-
befattningen för telefonstationen i Göteborg förenad med befattningen
såsom distriktsingenjör i västra linjedistriktet. Denna anordning, som
endast var att anse såsom provisorisk, befanns emellertid icke ändamåls¬
enlig och lämplig. Från och med år 1903 öfverflyttades uppsikten
öfver telefonstationen i Göteborg och därmed förbundna göromål till
telegrafdirektören i samma stad.
Jämför man förhållandena i Stockholm år 1900, då eu särskild
föreståndare för telefonstationen därstädes förordnades, och de nuva¬
rande förhållandena i Göteborg, finner man, att telefonverksamheten i
Göteborg numera är större än förhållandet vid nämnda tid var i Stock¬
holm. Sammanlagda telegraf- och telefonuppbörden i Göteborg är nu
ungefär lika stor som samma uppbörd i Stockholm, när skilsmässa
mellan de båda grenarna af rörelsen måste ske. Kommitterade hafva
därför funnit, att skötseln af den stora, hastigt växande telefonrörelsen
i Göteborg icke längre kan handhafvas af telegrafdirektören därstädes,
utan kräfves för densamma en särskild föreståndare, som odeladt kan
ägna sig åt denna del af rörelsen och framför allt åt den viktiga och
mycket kräfvande telefontrafiken.
Ofvan åberopade jämförelse emellan Stockholm år 1900 och Göte¬
borg år 1905 intages här, därvid äfven anförts motsvarande siffror för
Malmö såsom den i storlek närmaste stationen.
Telefonstationen:
Stockholm år 1900...
Göteborg » 1905..
Malmö » 1905...
Telefon¬
apparater i nätet.
8,615
8,706
3,821
Abonnemangs-
afgifter.
347,527: 48
485,987: —
221,392: 98
Samtals-
afgifter.
229,772: 24
271,517: 80
128,311: 29
81
Antal taxerade telegram:
Telegraf stationen: a,e?nf“ a"k°m”a a“ko“na
° J mlandska utländska mlandska utländska
Telegram¬
porto.
Stockholm år 1900 ...... 256,582 132,526 252,258 146,729 595,961: 73
Göteborg » 1905 ...... 123,814 112,483 101,079 144,498 367,927:27
Malmö » 1905 ...... 58,911 31,039 49,516 38,126 99,189:59
Såsom synes är skillnaden mellan Göteborg och Malmö synnerligen
stor, medan de anförda siffrorna för Stockholm och Göteborg angifva
förhållanden, som i mycket närma sig hvarandra och beträffande tele¬
fonrörelsen ställa Göteborg betydligt före Stockholm.
Kommitterade anse sig därför böra föreslå, att jämväl telegraf- och
telefonstationen i Göteborg ställes under hvar sin föreståndare.
Den biträdande personalen på telegrafstationerna utgöras enligt senast
fastställda stat af
4 kommissarier af 2:a klass,
7 » )> 3:e »
110 assistenter,
255 telegrafister,
7 vaktbetjänte af första lönegraden, samt
23 » » andra »
och den biträdande personalen pa telefonstationerna af
6 kontrollörer,
2 kassörer,
2 kvinnliga bokhållare,
45 » vaktföreståndare,
200 interurbantelefonister af första lönegraden,
150 » » andra »
Af ofvannämnda biträdande telegrafpersonal tjänstgöra kommissa¬
rierna af 2:a klassen: två såsom vaktföreståndare å Stockholms telegraf¬
station samt eu å hvardera af stationerna i Stockholm och Göteborg
såsom föreståndare för kassa- och budsändningsexpeditionerna därstädes.
Häruti anse kommitterade någon ändring icke böra för närvarande
vidtagas.
Hvad åter angår öfriga biträdande kommissarier, finna kommitterade
på grund af inhämtade upplysningar, att någon minskning skulle kunna
ske. Af ifrågavarande sju kommissarier tjänstgöra sex såsom vaktförestån¬
dare, nämligen två å hvar och en af de tre hufvudstationerna Göteborg,
Malmö och Sundsvall, samt eu såsom föreståndare för filialstationen vid
11
82
Karlavägen i Stockholm. De å stationerna i Göteborg och Malmö anställda
kommissarierna af denna grad böra fortfarande bibehållas. Däremot
synes i Sundsvall i betraktande både af den ringare korrespondensen
och de jämförelsevis mindre kraf, som därstädes förekomma i fråga om
korrespondensens dirigerande å olika vägar, det väl kunna anförtros åt
den äldste eller eljest lämpligaste assistenten på vakten att sköta vaktföre-
ståndarskapet mot befrielse från tjänstgöringen vid telegrafapparaterna,
där tjänsten i stället kan uppehållas af e. o. telegrafister. Hvad an¬
går filialstationen vid Karlavägen i Stockholm, lärer det visserligen vara
nödigt att därstädes fortfarande bibehålla manlig föreståndare, då sär¬
skild budsändniDg för utsändande af telegrammer svårligen kan där
undvaras, utan att dröjsmål i befordringen skulle förorsakas. Men
tjänsten synes dock icke vara af mera maktpåliggande slag, än att den
kan anförtros åt eu assistent. Kommitterade föreslå därför, att sist¬
nämnda tre kommissarietjänster, två i Sundsvall och en i Stockholm
utbytas mot assistenttjänster.
Då det är önskvärdt, att den stora olikheten i arbete, som före¬
finnes mellan de manliga stationsföreståndarna och samtliga förevarande
såsom biträdande kommissarier tjänstgörande funktionärer, äfven er¬
håller ett uttryck i en olika benämning, föreslå kommitterade, att åt
de senare gifves titeln kontrollörer, hvilken beteckning äfven är i och
för sig för dessa tjänstinnehafvare riktigare.
Assistenterna äro, såsom ofvan angifvits, för närvarande till antalet
110 å ordinarie stat samt de ordinarie biträdande telegrafisterna till an¬
talet 255. Det ligger i sakens natur, att antalet af dessa tjänster helt ock
hållet är beroende på korrespondensens omfattning, och sedan nuvarande
stater uppgjordes, har ett allt större antal extra ordinarie personal måst
anlitas för att fylla behofvet. Kommitterade anse det vara riktigt, att
det beredes tillfälle till ordinarie anställning för den allra största delen
af denna personal, för så vidt den behöfves för ständig tjänstgöring,
och finner således, att densamma, i den mån den genomgått nödig proi-
tjänstgöring under viss tid och är för det dagliga arbetet oumbärlig,
bör å ordinarie stat uppföras.
För assistenterna komma, enligt hvad kommitterade inhämtat, vill¬
koren för inträde i verket att inom den närmaste tiden blifva väsent¬
ligt ändrade därigenom, att tillträde till undervisningskurs vid telegraf¬
verket skall beredas den, som aflagt examen från realskola med minst
godkända insikter i vissa bestämda ämnen. Under dessa förhållanden
kommer inträde i telegrafverket helt säkert att i allmänhet vinnas
vid tidigare ålder, än nu är förhållandet. Om än i sammanhang här¬
83
med blifver nödigt att icke oväsentligt utsträcka så. väl tiden för elev-
tiänstfföringen som tiden för undervisningskursen vid verket kan dock
antagas, att dessa elever redan vid en ålder af 18 å 19 år skola kunna
antagas till extra ordinarie assistenter. Efter ett par års prottjanst-
görino- samt fullgjord värnplikt torde de därefter, i den man de be¬
höfva anlitas för oafbruten tjänstgöring, böra uppföras å ordinarie stat.
För närvarande och innan omförmälda nya omständigheter hunnit visa
sina verkningar, torde visserligen antalet ordinarie assistenter icke be¬
höfva synnerligen mycket ökas' eller endast med ett tiotal, men kom-
mitterade hafva dock velat påpeka den ökning, som inom få ar är att
För de kvinnliga biträdande telegrajisterna torde äfven efter en mot¬
svarande proftjänstgöring af omkring tre år ordinarie anställning höra
kunna beredas, när rörelsens omfattning så kräfver För närvarande
kan bebofvet af ständigt tjänstgörande kvinnliga biträdande telegrafister
anslås till något öfver trehundra, d. v. s. omkring 45 flere an de nu a
ordinarie stat uppförda. I öfrigt skulle, såsom kommitterade papekat,
antalet af såväl telegrafister som assistenter bestämmas åt styrelsen
efter sio- företeende behof och således endast deras aflönmgsbelopp
upptagas i den af Kung! Maj:t och Riksdagen fastställda stat. >
I det statförslag, som kommitterade uppgjort att galla under ar
1908, hafva emellertid upptagits 120 assistenter och 300 telegrafister.
Vaktbetjänte å stationerna äro för närvarande till antalet 7 åt l:a
lönegraden och 23 af 2:a lönegraden. Af de förstnämnda tjänstgöra tre
i Stockholm, två i Göteborg och två i Malmö, samtliga såsom forman
för telegrambärarna. Vaktbetjänte af 2:a lönegraden äro dels telegram-
sorterare, nämligen fjorton i Stockholm pell tern i Göteborg, dels vakt¬
mästare, nämligen en å hvardera af stationerna i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Sundsvall. .
Inom denna grupp af funktionärer anse sig kommitterade. hora före¬
slå vissa ändringar. Till en början torde kommitterade bär fa begagna
tillfället att nämna, att kommitterade anse benämningen betjänte hora helt
och hållet borttagas. Skillnaden mellan ämbetsmän, tjänsteman och be-
t.jänte, endast motiverad af föråldradt åskådningssätt, är ingalunda öfver¬
ensstämmande med en fördomsfri uppfattning af arbetets värde Kommit¬
terade hafva därför för alla i telegrafverkets tjänst anstallda befatt¬
ningshavare, oafsedt aflöning, kön eller arbetets beskaffenhet, begagnat
den gemensamma beteckningen tjänstemän.
Förmännen böra, under benämningen st atio nsförmän, bibehållas såsom
hittills, men i samma aflöningsklass och med samma benämning synas
84
böra upptagas nuvarande vaktmästaren å telegrafstationen i Stockholm,
nvilket betingas såväl däraf, att på grund af de lokala förhållandena i
Stockholm ställas större anspråk på honom än på de å öfriga orter
placerade vaktmästarna, som ock däraf att med denna befattning följer
skyldighet att vara reparatör å telegrafstationen, ett åliggande som fordrar
särskild praktisk utbildning och kunnighet. Antalet stationsförmän skulle
således uppgå till 8. Sorterarna, för hvilka föreslås benämningen xtations-
biträden, behöfva något ökas till antalet. I Stockholm, där dessa funktio¬
närer användas så väl för journalisering och fördelning efter adresserna af
ankomna telegram, som för journalisering af telegrammer, som inlämnas å
kassaexpeditionen, och deras uppsändande till apparatafdelningen och slut¬
ligen för fördelningen af telegrammerna å apparatexpeditionen, behöfver
deras antal höjas till tjugu. I Göteborg behöfvas för närvarande sex
dylika funktionärer, och äfven i Malmö är det behöfligt, att till ifråga¬
varande arbete anställes ordinarie personal, ehuru antalet för närvarande
kan. begränsas till två. Inom samma grupp och jämväl med benämning
stationsbiträden skulle ingå de nuvarande vaktmästarna i Göteborg,
Malmö och Sundsvall. Å öfriga stationer har hittills icke funnits or¬
dinarie personal af nu ifrågavarande slag, ehuru före omorganisatio¬
nen år 1902 vaktmästarna å stationerna kunde erhålla delaktighet i
telegrafverkets pensionsinrättning och sålunda komma i åtnjutande af
en af de fördelar, ordinarie anställning medför. Det är emellertid äfven
vid de stationer, där rörelsen i omfattning mest närmar sig de fyra
hufvudstationernas, af vikt, att åtminstone ett ordinarie stationsbiträde
finnes anställdt att tdlhandagå så väl med vissa arbeten å stationen som
vid telegramutsändningar och utförande af vissa inkasseringsuppdrag.
För närvarande torde anställningen af ordinarie sådant biträde kunna
inskränkas till stationerna Gäfle, Hälsingborg, Norrköping och Örebro
men vid dessa stationer är det ett kännbart behof, som skulle fyllas
genom den ringa utgiften för anställning af ordinarie stationsbiträden,
hvarför kommitterade äfven finna sig böra föreslå detta. Antalet sta¬
tionsbiträden å ordinarie stat skulle således blifva 35.
De sex på telefonstationerna biträdande kontrollörerna äro i aflö-
ningshänseende likställda med förutvarande kommissarier af 3:e klassen
och tjänstgöra såsom vaktföreståndare å telefonstationerna, nämligen tre
i Stockholm, två i Göteborg och en i Malmö. Det har inom kommitte¬
rade varit under öfvervägande, huruvida dessa kontrollörer skulle
kumm utbytas mot kvinnliga tjänstemän, då deras arbete såsom vakt¬
föreståndare för en stor mängd telefonister syntes, med hänsyn till den
vana och erfarenhet de kvinnliga vaktföreståndarna numera vunnit, göra
85
en sådan anordning lämpligare. Dessutom har dessa kontrollörers huf-
vudsakliga sysselsättning eller det omedelbara öfverinseendet öfver ar¬
betet å telefonsalarna synts kommitterade icke kunna fullt tillfredsstäl¬
lande motsvara en dylik tjänstemans uppgift. Emellertid har emot
denna anordning anförts, att manliga kontrollörer skulle dels bättre
kunna göra sig gällande gentemot öfriga stationer, då fråga vore om
dirigering af korrespondensen och slitande af tvister mellan underlydande
stationer rörande rätten att använda ledningarna, dels hafva lättare att
gentemot allmänheten ordna uppkommande misshälligheter. Kommit¬
terade, som icke kunnat förneka det berättigade häruti, hafva här¬
jämte ansett behöfligt, att vederbörande direktör ägde till sitt förfogande
en tjänsteman, som såsom närmaste man lämnade erforderligt biträde i
afseende på telefontrafikens skötsel. På grund af dessa skäl finna sig
kommitterade böra begränsa sig till att i förevarande hänseende före¬
slå, att tre af dessa kontrollörer bibehållas, nämligen en å hvardera af
stationerna Stockholm, Göteborg och Malmö, samt att dessa tjänstemän
såsom afdelningschefer under vederbörande direktör erhålla en utvidgad
befogenhet beträffande telefontrafikens ordnande och öfvervakande. Den
omedelbara tillsynen öfver telefonisterna synes däremot kommitterade
böra lämpligast utöfvas af de kvinnliga vaktföreståndarna. Genom den
utsträckning i tjänstgöringstid, som med den föreslagna högre aflöningen
skulle åläggas äfven kontrollörerna, kan antalet af dessa tjänstemän
inskränkas till en å hvardera af de nämnda hufvudstationerna. Under
de tider på dagen, då kontrollören icke tjänstgör, kunna hans åliggan¬
den beträffande trafikens dirigerande in. in. utan olägenhet fullgöras af
den äldsta tjänstgörande vaktföreståndaren.
De båda för närvarande i aflöning med kommissarie af 4:e klass
likställda kassörerna å telefonstationerna i Stockholm och Göteborg,
hvilkas ställning, såsom gentemot direktören ansvariga icke blott för
den betydliga uppbörden å berörda två stationer utan äfven för kontors-
göromålens behöriga skötsel å stationen, i själfva verket är mera jäm¬
förlig med en kamrers vid en enskild institution än med en kassörs, och
hvilka hafva en talrik personal att öfvervaka, böra i analogi med den
för biträdande kommissarier ändrade benämningen, erhålla den lämp¬
ligare titeln kontrollör.
De kvinnliga vaktföreståndarna, enligt senast fastställda stat 45 till
antalet, böra, enligt hvad behofvet utvisar, uppföras å ordinarie stat till
ett antal af för närvarande 50. Dessa funktionärer uttagas vanligen
bland de dugligare interurbantelefonisterna och hafva till uppgift att
86
vara närmaste öfvervakare af trafikens skötsel å lokal- eller interurban-
afdelningarna vid de större telefonstationerna.
Vidare anse kommitterade, att då det är af mycket stor vikt, att åt
föreståndarna vid de större stationerna beredes mera tid att öfvervaka
stationernas angelägenbeter, därigenom att de befrias från besväret med
uppbördens detaljer, höra — utom i Stockholm och Göteborg, där särskilda
föreståndare för kassa- och budsändningsexpeditionerna redan finnas —
kassör sbefattning ar (kvinnliga) inrättas vid de stationer, som hafva den
största uppbörden, i bvilket hänseende man för närvarande bör kunna
begränsa sig till stationerna Falun, Gäfle, Halmstad, Hälsingborg, Jön¬
köping, Karlstad, Linköping, Malmö, Norrköping, Sundsvall, Uppsala,
Örebro och Östersund, samtliga stationer med en uppbörd, som år 1905
öfversteg 100,000 kronor. Innehafvarna af dessa befattningar skulle så¬
lunda i första hand hafva ansvaret för uppbörden gentemot stationsföre-
ståndaren. Den bättre tid, som härigenom beredes åt föreståndarna å
dessa betydande stationer att ägna sitt arbete särskildt åt telefontrafiken,
har erfarenheten visat vara oundgängligen nödvändig.
later urbantelefonisterna upptagas i senaste stat till ett antal af 350
med ordinarie anställning. Deras antal är tydligtvis i starkt stigande
och böra de, enligt kommitterades mening, upptagas i nu förevarande
förslag till ett antal af 500 å ordinarie stat. Den fortgående ökningen
i antalet torde böra af telegrafstyrelsen hvarje år bestämmas efter sig
företeende behof.
Lokaltelefonisterna hafva hittills icke uppförts å ordinarie stat. I
detta förhållande anse sig kommitterade icke kunna förorda någon än¬
dring. De skäl, som i detta hänseende anfördes af den förenade post-
och telegrafkommittén, synas nämligen ännu hafva sin fulla giltighet,
och äfven nuvarande kommitterade finna, med hänsyn till den spän¬
stighet i lynnet och den fysiska uthållighet lokaltelefonisternas arbete
kräfver, det vara förenadt med oöfvervinneliga svårigheter att fästa
dem vid verket för så lång tid, att dem kunna beredas ordinarie an¬
ställning och rättighet till pension.
Kommitterade hafva dock fäst sin uppmärksamhet därå, att, ehuru
måhända deras nuvarande aflöningsförhållanden icke kunna sägas vara
ogynnsammare än motsvarande i den privata affärsvärlden anställda
kvinnors, någon förbättring dock skulle kunna i vissa fall genomföras.
Emellertid lär denna fråga falla utom ramen för kommitterades upp¬
drag, och kommitterade hafva dessutom inhämtat, att telegrafstyrelsen
ämnar med det snaraste taga frågan i öfvervägande.
87
Ä stationerna hafva kommitterade således trott sig kunna minska
antalet af de nuvarande biträdande tjänstemän, som hafva till uppgift
att öfvervaka den underlydande personalens arbete, genom att en lämp¬
lig del af deras sysselsättning öfverlämnas till andra lägre aflönade
tjänstemän. I öfrigt har naturligtvis, i likhet med hvad förut period¬
vis ägt rum, en väsentlig ökning af antalet vid expeditionen tjänst¬
görande biträdande tjänstemän måst vidtagas, då den växande trafiken
med nödvändighet föranleder en direkt ökning af de arbetskrafter, som
i första hand ombesörjer densamma.
Af de å stationerna anställda biträdande tjänstemännen skulle hädan¬
efter styrelsen äga befogenhet att i mån af behof öka antalet assisten¬
ter, telegrafister, vaktföreståndare, interurbantelefonister och stations-
biträden.
De förändringar i afseende på denna personal, som kommitterade
ansett för den närmaste tiden nödvändiga, framgå af följande
Jämförelse mellan nuvarande och af kommitterade föreslagna, å
stationerna biträdande tjänstemän:
enligt nu gällande stat:
enligt af kommitterade föreslagen stat:
1 i kommissarier
6 kontrollörer
2 kassörer
8 kontrollörer
3 kontrollörer
255 telegrafister
2 kvinnliga bokhållare
4 5 kvinnliga vaktföreståndare
110 assistenter
2 kontrollörer
120 assistenter
300 telegrafister
350 interurbantelefonister
30 vaktbetjänte
2 bokhållare (kvinnliga)
50 vaktföreståndare (kvinnliga)
500 interurbantelefonister
{ 8 stationsförmän
(55 stationsbitrliden
13 kassörer (kvinnliga)
811
1,041
88
IV. Verkstaden.
Telegrafverkets verkstad, som före år 1903 stod såsom en särskild
underafdelning direkt under styrelsen, inför hvilken de verkstaden rörande
frågorna föredrogos af chefen för trafikbyrån, har därefter, med afseende
å dess arbetsprodukter, som till hufvudsakligaste delar utgöras af telefon¬
apparater och telefonväxelbord, varit inordnad å telefontrafikbyrån, under
direkt tillsyn af denna byrås chef. Denna anordning har numera visat
sig vara olämplig. En byrå, som skall leda en öfver hela landet spänd
telefontrafik, måste hafva sin oaflåtliga uppmärksamhet fäst på dennas
ganska komplicerade teknik, och det faller genast i ögonen, att verk¬
stadens öfvervakando icke står i närmare sammanhang med byråns
öfriga arbeten. Då enligt kommitterades förslag de båda trafikbyråerna
skulle förenas till en, är det, såsom kommitterade förut angifvit, uppen¬
barligen icke möjligt att belasta trafikbyråchefen med äfven verkstads-
ärendena, liksom det näppeligen lärer vara rimligt att alltid beräkna, att
man hos en person skulle kunna finna förenade de olika förutsättningar,
som kräfvas af en trafikbyråchef och en verkstadschef. Då verkstaden
för öfrigt från en mera blygsam början numera svällt ut till en årlig
tillverkning af öfver en miljon kronor, torde det också i och för sig
vara naturligare att åter ställa verkstaden såsom en själfständig afdel¬
ning under styrelsen i sin helhet på samma sätt som telegrafverkets
öfriga verksamhetsgrenar. Den friare ställning, som föreståndaren för
verkstaden på detta sätt skulle erhålla, torde så långt ifrån innebära
någon olägenhet, att den tvärtom under en duglig verkstadschefs ledning
skulle medföra gifna fördelar.
Verkstaden, hvars tillgångar vid 1905 års slut voro bokförda till
ett värde af 1,638,681 kronor och som under nämnda år utförde och
levererade arbeten till ett värde af 1,097,689 kronor, med ett medeltal
arbetare uppgående till 332, har emellertid, särskilt på senare tid,
icke på långt när medhunnit en tillverkning som motsvarat behofvet.
Utvecklingen har nämligen särskildt på telefonområdet blifvit vida snab¬
bare än som beräknats, och telegrafverkets behof har därför till en be¬
tydlig del måst fyllas genom inköp från enskilda verkstäder.
89
Detta förhållande, som måste betraktas såsom icke minst ur eko¬
nomiskt synpunkt ohållbart, har, efter hvad kommitterade inhämtat,
varit föremål för telegrafstyrelsens allvarliga uppmärksamhet, och en
ytterligare utvidgning af verkstaden har därför såsom en angelägen
första åtgärd tagits under öfvervägande inom styrelsen. Kommitterade
anse en sådan utvidgning vara af det mest trängande behof påbjuden.
Då inom den befintliga verkstadsbyggnaden nödigt utrymme icke kan
beredas, torde en del af tillverkningen böra öfverflyttas till förhyrda
lokaler, intilldess tillräckligt utrymme kan vinnas genom hela verksam¬
hetens förläggande till lämplig plats i Stockholms närhet, därest eko¬
nomiska och andra förhållanden skulle, såsom antagligt är, göra en full¬
ständig flyttning utanför stadens område önskvärd.
I enlighet med telegrafstyrelsens tilltänkta förslag i detta hän¬
seende anse äfven kommitterade, att i den nya verkstadsafdelning, som
sålunda med det snaraste bör komma till stånd, skulle utföras hufvud¬
sakligen tillverkning af smådelar till apparater, växelbord med mera,
medan hopsättningen och utrustningen fortfarande skulle ske å den
äldre verkstaden.
Tydligen måste för den nya afdelningen tillsättas en underchef
med förmåga att med icke obetydlig själfständighet dritva en tillverk¬
ning af berörda slag. Kommitterade anse emellertid, att åtminstone
tills vidare denna befattning endast skulle tillsättas på förordnande, för
att man må hafva fria händer att senare omändra organisationen efter
då inträdande förhållanden.
I och med den förändrade chefsställning, som föreståndaren för
verkstaden enligt kommitterades förslag skulle intaga, hafva kommit¬
terade ansett, att verkstadsdirektör skulle för honom vara en lämpligare
tj än stebenämning.
I fråga om underingenjörer å verkstaden har telegrafverket, med
de aflöningar, som kunnat af detsamma betalas, gifvetvis haft svårigheter
att behålla göda krafter i täflan med den enskilda industrien. För närvarande
är å verkstaden anställd endast en ordinarie ingenjör med aflöning mot¬
svarande tjänstemännens af l:a graden hos styrelsen. Det är emellertid
nödvändigt att kunna varaktigt fästa vid verket ytterligare två ingen¬
jörer, däraf en konstruktör, om det skall blifva möjligt att fylla verk¬
stadens uppgift.
Vidare bör i betraktande af det omfattande räkenskapsväsendet å
en så betydande verkstad äfven å ordinarie stat upptagas en verkstads¬
kassör och bokhållare, som kan utföra eu dylik tjänstemans funktioner
med mera själfständighet än en tillfälligt anställd bokhållare.
12
90
Slutligen är det otvifvelaktigt att förorda, att ordinarie anställning
beredes äfven åt verkstadens materialförvaltare, som har att redovisa
och ansvara för högst betydande belopp i materiel.
Äfvenså är det nödvändigt att kunna bereda fast anställning åt de
fyra verkmästare, som tjänstgöra å verkstaden, om man skall hafva ut¬
sikt att. på de viktiga poster dessa bekläda kunna vinna och behålla
väl kvalificerade personer.
De förändringar, som kommitterade föreslagit beträffande persona¬
len å verkstaden, framgå af följande
Jämförelse mellan nuvarande och af kommitterade föreslagen
organisation af verkstaden:
Enligt nu gällande stat:
1 föreståndare
1 ingenjör
Enligt af kommitterade föreslagen stat:
1 verkstadsdirektör
3 verkstadsingenjörer
1 verkstadskassör och bokhållare
1 materialförvaltare
4 verkmästare
10
Innan kommitterade lämna verkstaden, anse kommitterade sig böra
uttala sig i en fråga, som, ehuru ej direkt berörande de ändringsförslag
kommitterade här framställt, dock kanske lämpligen bör här bringas på
tal. Under sitt arbete hafva nämligen kommitterade erhållit kännedom
om ett tillvägagångssätt, som särskildt under de senare åren tillämpats
beträffande konstruerande och inköp af en del af den vid telegrafver¬
ket använda materielen. Det lär nämligen numera hafva blifvit en allt
mer och _ mer tillämpad praxis, att å de konstruktioner eller konstruk-
tionsändringar, som af telegrafverkets personal utföras å apparater,
linjemateriel o. d., patent uttages af den tjänsteman, som haft detta
arbete om hand, äfven då detsamma utförts under tjänstetiden och tele¬
grafverket bekostat erforderliga experiment och profningar.
Ehuru det måste anses principiellt oriktigt och icke heller inom
den enskilda, industrien skulle tillåtas, att tekniska biträden söka patent å
äfven de minsta och obetydligaste konstruktioner, ofta i realiteten intet
annat än förenklade arbetsmetoder, som de på grund af sin tjänst blifva
i tillfälle eller hafva i uppdrag att utföra, äro dock olägenheterna af ett
91
sådant förhållande icke så afsevärda, så länge styrelsen kan använda
sig af uppfinningen mot utbetalande af den gratifikation eller ersätt¬
ning en gång för alla, som rättvisligen bör såsom belöning tilldelas den
intresserade och vakne konstruktören. Men då uppfinnaren, äfven om
han utfört större delen af konstruktionsarbetet under sin tjänstetid och
telegrafverket bekostat hufvudsakliga eller till och med hela kostnaden
för uppfinningens utarbetande och pröfning, mot ersättning för en gång
eller mot royalty öfverlåter patentet åt enskild person, till hvilken tele¬
grafverket sedan, om det vill använda sig af konstruktionen, måste be¬
tala det pris, som af denne bestämmes, då kunna de konsekvenser,
som en sådan anordning måste föra med sig, blifva högst betänkliga.
Kommitterade hafva därför velat nedlägga sin allvarliga gensaga
mot en dylik trafik. .
Om det fortgår på den nu inslagna vägen, torde snart icke någon
af den materiel, telegrafverket använder och som på ett eller annat
sätt kan blifva föremål för omkonstruering med ty åtföljande patentskydd,
kunna inköpas efter flere anbud, utan telegrafverket blir nödsakadt att
af några få personer inköpa densamma till af dem bestämdt, pris.
Innan man har kommit så långt, böra i tid åtgärder vidtagas för
att förebygga, att så sker. I detta syfte föreslå kommitterade, att
förbud meddelas telegrafverkets tjänstemän att å konstruktioner eller
anordningar, som de i sin tjänst uppfinna eller utarbeta, direkt eller
indirekt taga patent utan styrelsens medgifvande.
Ett sådant förbud skulle naturligtvis ej betaga styrelsen rättighet
att, när så funnes lämpligt, med gratifikationer, afpassade efter arbetets
art, belöna utförda praktiska arbetsförenklingar eller uppfinningar och
därigenom uppmuntra begåfvade tjänstemän och arbetare till fortsatt
verksamhet i sådan riktning.
92
V. Aflöningarna.
Vid fullgörandet af denna del af uppdraget hafva kommitterade
låtit leda sig af två hufvudsynpunkter, nämligen dels att en hvar i
statens tjänst anställd tjänsteman, af hvilken i sådan egenskap ett fullt
dagsarbete, kräfves, skall, efter ålder, utbildning och tjänsteställning, af
staten erhålla sin fulla skäliga bergning, dels att för ett praktiskt affärs¬
verk, som måste för förvärfvandet af arbetskrafter konkurrera med den
af lönebestämmande myndigheter oberoende privata företagsamheten,
äfven detta måste inverka på aflöningarnas storlek i vissa fall, där sär¬
skild duglighet och omtanke gifva verket en direkt ekonomisk vinst i
ökade inkomster eller minskade utgifter.
Emellertid stod redan från början för kommitterades ögon äfven
ett önskemål, det nämligen att vid bestämmandet af de mångfaldiga
olika aflöningssatser, som betingas af den skiftande skara tjänstemän
telegrafverket sysselsätter, om möjligt aflägsna de större eller mindre
svalg, som i allmänhet inom ämbetsverkens stater äro befästa emel¬
lan olika tjänstemannagrupper, och i stället uppbygga ett samman¬
hängande system af stigande aflöningar, i hvilket vederbörande tjänste¬
man kunde vid begynnelsen. af sitt arbete inpassas på därefter läm¬
pad plats för att sedermera i män af duglighet och nit steg för steg
vandra uppåt. Därigenom skulle ock i själfva systemet utmärkas det
intima sammanhanget mellan allt arbete inom verket. Ett sådant
system har ock visat sig möjligt att uppgöra. Sedan nämligen kom¬
mitterade först inom hvarje afdelning efter pröfning i hvarje särskildt
fall kunnat bestämma de lönebelopp för de olika tjänsterna, som kom¬
mitterade ansett sig böra såsom rättvisa och lämpliga föreslå, har det
visat sig, att med en högst obetydlig jämkning vid ett fåtal öfvergångs-
gränser all verkets personal kunnat inrangeras under ett enda fort¬
löpande aflöningssystem.
93
1. Telegrafstyrelsen.
Beträffande telegrafstyrelsens chef och ledamöter hade kommitte-
rade till en början för dessa tänkt sig en helt och hållet ny aflönings-
form, hvilken skulle bättre än den vanliga motsvarat det stora ekono¬
miska ansvar, som åligger telegrafstyrelsen. Detta ansvar framgår till¬
räckligt däraf, att det i telegraf- och telefonverksamheten innestående
kapitalet för närvarande utgör öfver 40,000,000 kronor, och att den
årliga omsättningen uppgår till öfver 9,000,000 kronor. Snabbheten af
affärens tillväxt kan bedömas däraf, att inkomsterna på endast sju å
åtta år fördubblats. Uppgiften att förvalta och göra fruktbringande så
stora kapital, föranleder, att telegrafverket, såsom kommitterade förut
ofta framhållit, hvarken kan eller bör bedömas från samma synpunkter,
som äro de för ämbetsverk i allmänhet bestämmande.
Felgrepp, som när de begås af de teoretiska ämbetsverken, med¬
föra olägenheter men i allmänhet till sina skadligare följder kunna
genom högre instans un danrödjas, skulle inom telegrafförvaltningen med
dess helt och hållet praktiska läggning kunna innebära mycket bety¬
dande ekonomiska förluster för staten, och en skötsel, mot hvilken
ingen direkt formell anmärkning skulle kunna göras, kan ofta medföra
samma resultat. Däremot synes på alla områden inom dess verksam¬
het, hurusom ganska snart drift, energi och omsikt i ledningen eller
med andra ord duglighet, sporrad af intresse, bereder det allmänna
den största nyttan och statsverket en ren ekonomisk vinst. Eu stän¬
digt påpasslig omtanke, t. ex. vid inköp af materiel, kan bespara ver¬
ket utgifter, som kunna beräknas i 100,000-tals kronor, och en vaken
uppsikt öfver skötseln i förvaltningens alla grenar måste värderas till
än högre belopp, likasom den uppmärksamhet på förbättringar och ut¬
vecklingen, som endast ett vaket intresse skärper, bereder verket ökade
inkomster till belopp, i förhållande till hvilka vederbörandes aflönings-
summor icke spela den ringaste roll. Ett tamt, men formellt oklander¬
ligt handhafvande af detta verk skulle däremot ofelbart visa sin åter¬
verkan i sjunkande inkomster och stigande utgifter.
Det gäller därför att för eu gång se förhållandena sådana de äro
och inrätta sig därefter, äfven om det ej öfverensstämmer med den
vanliga metoden. Och just emedan telegrafverket är ett inkomstgif-
vande verk, på samma gång det numera dagligen och stundligen tages i
anspråk för det praktiska lifvets nästan alla behof, är det af en utom¬
ordentlig vikt att icke genom en af andra synpunkter påverkad organisa¬
tion af dess styrelse äfventyra denna dess praktiska läggning, som är ett
Chefen och
ledamöterna.
94
conditio sine qua non för dess framtid och för hvars bevarande kom-
mitterade från första stund känt sig manade att kämpa.
Det är sålunda nödigt att på telegrafverket lägga en annan mått¬
stock än den ämbetsmannamässiga, och det är därför ock nödigt att
för verkets skötsel söka krafter, som kunna äfven industriellt och mer¬
kantilt fylla en så betydande affärs kraf. Det har då icke undgått kom-
mitterade, att det skulle hafva varit en eftersträfvansvärd anordning
att göra styrelsen personligen ekonomiskt intresserad i dess verksamhet.
Det kan nämligen icke vara annat än riktigt, att den större duglig¬
heten och arbetsförmågan finge äfven för egen del skörda någon del
af sin verksamhets frukter.
Men kommitterade hafva vid sitt öfvervägande af en sådan an¬
ordning kommit till den öfvertygelsen, att det icke finnes något till¬
fredsställande sätt för dess genomförande. Den omständigheten, att
telegrafstyrelsen i rätt stor utsträckning äger bestämmanderätt med
afseende på de afgifter, som allmänheten har att erlägga för an¬
litande af verkets tjänster, har därvid icke varit väsentligen afgörande,
då det ingalunda skulle varit omöjligt att i detta hänseende bereda
tryggande garantier. Viktigare synes då den omständigheten vara,
att tantiemsystemet lätteligen skulle kunna hos allmänheten väcka miss¬
tro och alstra den föreställningen, att styrelsens åtgärder rönte in¬
flytande af hänsynen till egen fördel. Sådant skulle ju ock faktiskt
kunna låta sig tänka, t. ex. i form af en i längden oekonomisk spar¬
samhet i afseende på det mycket kostbara underhållet af verkets ma¬
teriel eller en afknappning på expeditionspersonalens antal, så att
expeditionen blefve långsammare och mindre pålitlig. Vidare skulle det
antagandet kunna göras gällande, att hänsynen till årsinkomstens hö¬
jande stode hindrande i vägen för införande af nya, mera modärna an¬
ordningar, enär därå nedlagda kostnader först efter någon längre tid
kunna medföra motsvarande vinst.
Oafsedt dylika omständigheter, hvilka äfven i och för sig försvåra
tantiemsystemets tillämpning och som föranledt, att man inom den
enskilda verksamheten börjat frångå detsamma, när det gäller affärens
styrelse eller verkställande direktör, tillkommer det för telegrafverket
äfven andra förhållanden, hvilka göra det omöjligt att för detta verk
fastställa en tantiem, som står i rättvist förhållande till styrelsens
förtjänster om den ekonomiska framgången. Liksom för all annan
statsverksamhet gäller äfven för statens telegraf- och telefonväsende,
att för stödjande af kulturell eller ekonomisk utveckling icke så säl¬
lan kostnader måste nedläggas, äfven där det är tydligt, att dessa
95
icke direkt löna sig. Statsmakternas direkta ingripande, vare sig
genom beviljande af anslag och lånemedel eller genom utfärdande af
nya bestämmelser om beräknande af afgifter, och dylikt, blifva alltid i
hög grad afgörande för verkets ekonomiska ställning, men det är
uppenbart, att dylika åtgärder icke lämpligen böra stå i något samman¬
hang med personlig fördel eller nackdel för dem, som åtnjuta statens
förtroende att omhänderhafva telegrafverkets förvaltning.
Slutligen skulle telegrafstyrelsens ställning kunnat blifva särdeles
vansklig gentemot den personal, som är styrelsen underordnad, därest de
växlande inkomstbeloppen vore afgörande för styrelsemedlemmarnas aflö¬
ning. Det tillkommer nämligen styrelsen att i sitt statförslag äfven
upptaga förslag till denna personals aflöning och till personalens ökande
eller minskande efter sig företeende förhållanden. Då själfva arbets¬
kostnaden utgör en af de viktigaste faktorerna för åstadkommande af
det ekonomiska resultatet, hvarå tantiemberäkningen måste grundas,
är det knappast att förvänta, att icke styrelsens förslag i afseende på
nämnda personal skulle i många fall komma att af denna bedömas så¬
som dikteradt af personligt intresse.
Då sålunda synnerligen viktiga skäl tala emot införande af tantiem
för styrelsen och det dessutom icke låter sig göra att finna en till¬
fredsställande grund för tantiemens beräknande, hafva kommitterade,
ehuru motvilligt, funnit sig nödgade frångå detta system vid föreslående
af aflöningsbelopp för styrelsens chef och ledamöter.
Emellertid kan det ej förnekas, att införande af en modernare,
mera affärsmässig ledning af telegrafverket står i nödvändigt sam¬
manhang med en ny anordning af chefskapet för verket, hvarigenom
chefen erhåller en annan ställning än vid de administrativa ämbets¬
verken i allmänhet. De kraf, som ställas på chefen äro väsentligen
desamma, som inom den privata verksamheten skulle ställas på ledaren
af eu mycket betydande affärsverksamhet. Sättet och villkoren för
hans anställning böra därför icke vara de inom statstjänsten eljest
vanliga. Skall en för nuvarande förhållanden afsedd aflöning kunna
för honom bestämmas, böra äfven modernare principer vid hans förord¬
nande göras gällande. Statsmakterna hafva redan vid bestämmandet af
aflöningsförmånerna för chefen för en annan, ehuru betydligt mindre
omfattande statens inrättning, nämligen Trollhätte kanal- och vatten¬
verk, infört den anordningen, att styrelsens chef skall förordnas en¬
dast för viss bestämd tid, och kommitterade anse, att samma anord¬
ning bör vidtagas äfven vid telegrafverket.
96
Den tid, som förordnandet bör omfatta, synes också lämpligen kunna,
liksom vid Trollhätteverken, sättas till sex år. Allt för kort bör näm¬
ligen denna tid icke varf^, då det kräfves någon tid, innan en ny chef
hinner sätta sig in i och kan behärska sitt arbetsfält, och dessutom
verkningarna af åtgärder, som af honom vidtagas och till äfventyrs
kunna vara underkastade meningsskiljaktighet, icke omedelbart visa sig.
Med afseende på aflöningen3 belopp böra äfvenledes samma syn¬
punkter som inom den privata affärsverksamheten blifva bestäm¬
mande. Affärens omfattning och de ekonomiska värden, som äro af
dess skötsel beroende, äro så stora, att aflöningsbeloppet med hän¬
syn till verkets finansiella ställning i sig själft betyder föga. Den enda
afgörande synpunkten blifver således den, att beloppet bestämmes så,
att en duglig man kan till uppdraget förvärfvas, och man bör icke
lita på, att, då han behöfs, slumpen skall presentera honom, försedd
med enskild förmögenhet. Det synes därför kommitterade lämpligt, att
beloppet icke fastslås med tanke på en längre tidsperiod utan göres i viss
mån rörligt. I det förslag till aflöningsreglemente, som af kommitterade
utarbetats och hvari den öfriga telegrafpersonalens aflöning blifvit till
sina siffror angifven, är därför intet belopp för generaldirektören ut¬
satt, utan torde detsamma allenast böra i staten upptagas till det
för nästföljande finansår gällande belopp, med rätt för Kungl. Maj:t att,
därest särskilda, oförutsedda omständigheter göra sådant nödvändigt,
under villkor af näst sammanträdande riksdags godkännande däruti göra
erforderlig jämkning.
Uti det statförslag, som kommitterade afgifvit, har beloppet upp¬
tagits med 15,000 kronor, hvarmed kommitterade afsett att utmärka
den minimigräns, under hvilken chefens aflöning icke under några för¬
hållanden bör utgå.
Kommitterade hafva härvid, ehuru såsom beloppets storlek gifver
vid handen endast till en ringa del, fäst sig äfven vid den omständig¬
heten, att hos oss icke, såsom med flere af utlandets kommunikations-
verk är fallet, någon ersättning kan af statsmedel beredas chefen för
den representation, hvartill han för statens räkning synnerligen ofta
tvingas, då utländska teknici hit anlända för att studera det ännu allt¬
jämt i högt anseende stående svenska telegrafverket.
För byråcheferna, hvilkas antal kommitterade minskat till tre,
motsvara de nuvarandé aflöningarna ingalunda de kraf, som ställas
på dessa tjänstemän. De hafva att i första hand bära ansvaret
för förvaltningen af telegrafverkets egendom, och på deras nit, in¬
tresse och förmåga af initiativ är verkets ekonomiska skötsel i hög
97
grad beroende. Hvilken duglighet och arbetsförmåga chefen än besitter,
är det dock mycket stora värden, som kunna sparas eller ödas bort,
allt efter det sätt, på hvilket. hans närmaste män direkt leda och öfver-
vaka sina afdelningar af verket.
Enligt kommitterades mening kan det icke råda tvifvel därom, att
äfven ifråga om dessa afdelningschefer vid telegrafverket en jämförelse med
förhållandena inom den privata affärsverksamheten måste göras. Om man
inom dylik verksamhet funnit det vara ekonomiskt att utbetala till persona¬
len i en ställning af motsvarande vikt en ersättning, som vida öfverstiger
hvad kommitterade föreslå, så torde äfven statsverket i ekonomiskt
hänseende bäst skydda sina intressen genom att lämna en aflöning,
som någorlunda motsvarar hvad en dylik ställning kräfver. Därigenom
sättes telegrafverket i stånd att för dessa ytterst viktiga platser för¬
värfva och behålla erkändt dugliga och ekonomiskt oberoende män,
hvilka i känslan af att vara väl aflönade bevara det lefvande intresse
för verkets ekonomiska utveckling, som, på sätt kommitterade förut
framhållit och ej nog ofta kunna upprepa, är ett oeftergifligt villkor
för ett affärsverks ändamålsenliga skötsel.
Men likaväl som sålunda framhållits den positiva fordran, att man
vid bestämmandet af aflöningarna åt telegrafstyrelsens byråchefer måste
söka jämförelsen inom den privata affärsvärlden, bör i negativt afseende
betonas, att en jämförelse med de teoretiska ämbetsverken icke bör
göras, såsom lätt vardande både orättvis och skadlig. Förutom att
innehafvarna af byråchefstjänsterna inom telegrafstyrelsen måste be¬
sitta en praktisk blick och en beslutsam snabbhet såväl i omdöme som
i handling, kunna kommitterade, då det här gäller den ekonomiska er¬
sättningen för deras arbete, ej underlåta att ytterligare understryka,
att hvarje nyans af de egenskaper man af dem bör fordra direkt re¬
sulterar just i verkets egen bättre eller sämre ekonomiska ställning,
men detta i en mån, som måste uttryckas i siffror, minst tiofaldt större än
de belopp, hvarom det ens kan blifva frågan vid tillmätandet af deras
aflöningar. Det är således ej nog, att dessa tjänstemän klanderfritt
och jämnt ombesörja ärendenas lugna gång i vanlig ordning, utan på
dem' måste man sätta fordran på ett extra plus, som just är kriteriet
på den duglighet, som platsen kräfver och som för verket framåt.
Därför bör telegrafverket förhjälpas i dess sträfvan att för sitt
kräfvande arbete förvärfva och behålla do dugligast möjliga kraf¬
terna. Skall man nämligen annars kanske nödgas stillatigande åse,
huru den privata affärsvärlden oupphörligen förser sig såväl, efter
hvad erfarenheten redan visat, med telegrafverkets egna krafter som
13
98
ock med det bästa, som i öfrigt bjudes, under det att hvarje för¬
sök från ämbetsverket att hålla sig framme måste stranda på ett
par tusen kronor, då är fara värdt, att telegrafverket blir hänvisadt
att för sina viktigaste poster nöja sig med innehafvare, hämtade inom
deras krets, hvilka den enskilda affärsvärlden icke skulle vilja an¬
vända, äfven om den finge dem gratis.
Man skulle här kunna göra den invändningen, att denna synpunkt
icke gäller chefen för den administrativa byrån och att denne bör när¬
mast jämföras med byråcheferna i de teoretiska verken. Kommitterade
anse sig dock böra för honom föreslå samma aflöning som för de öfriga
byråcheferna, emedan nämnda jämförelse icke gäller. Hans uppgift skiljer
sig icke så mycket från kamraternas inom verket som fastmera från
motsvarande tjänstemäns i flere andra verk. Han får nämligen icke vara
en blott föredragande tjänsteman, som vrider på vältkvarnen och, så fort
han själ/ hinner, för chefen undan för undan bär fram hvad som kom¬
mer in på hans bord, utan han måste, såsom den i detta tekniska verk
ende målsmannen för det formella, med så mycket mera ansvarsfull upp¬
märksamhet följa behandlingen af ärendena äfven på de andra byråerna.
Men jämte det han ständigt behöfver tagas i anspråk i denna sin kon¬
sultativa egenskap, har han dessutom för egen del under sin direkta
ledning verkets i flere afseenden mycket svårliandterliga ekonomi, hvars
utgrening i en mängd intrasslade detaljer framkallar en med nätens
utsvältning sig ständigt hopande mångfald af jäktande ärenden. Honom
åligger också att ansvara för och genom inspektioner öfvervaka räken-
skapsväsendet å de särskilda telegrafstationerna. Kommitterade finna
sig här äfven böra framhålla, att de synnerligen viktiga och rätt kom¬
plicerade internationella förhållandena genom sina täta växlingar kräfva
en påpasslighet, som aldrig får slappas, och ofta fordra ett ögonblickligt
ingripande öfver hela telegrafnätet. Inom hela telegrafstyrelsen gäller
dessutom, att ärendena, om de nämligen riktigt uppfattas med hänsyn
till allmänhetens gagn, till den största delen äro af brådskande beskaffen¬
het, så att byråcheferna sällan kunna disponera sin tid själfva utan
alltid måste vara redo att oafsedt den tillströmmande mängden hålla
bordet rent från ärenden. Äfven på chefen för styrelsens administra¬
tiva byrå måste alltså ställas helt andra kraf än på innehafvarna af
motsvarande tjänster i de i detta afseende lugnare ämbetsverken.
Kommitterade hafva därför för dessa tjänstemän föreslagit en
begynnelseaflöning af 7,500 kronor och en slutaflöning af 9,800 kronor.
Vid en jämförelse mellan dessa aflöningar och dem, som numera
den enskilda affärsvärlden funnit sig böra betala sina motsvarande tjäll-
99
etemäii, befinnas visserligen de förra ej obetydligt lägre. Hvad som
dock gifvit kommitterade den föreställningen, att den föreslagna aflö-
ningen skall kunna för eu tid framåt under nuvarande prisförhållanden
tillförsäkra telegrafstyrelsen möjligheten att kunna på dessa platser
erhålla lämpliga tjänstemän, är tanken på den säkrare ställning en
statens tjänsteman intager samt därpå, att denne efter slutadt arbete är
tillförsäkrad en ekonomiskt sorgfri ålderdom.
Arfvodet till den byråchef, som skulle erhålla uppdraget att vara
generaldirektörens adjoint, föreslå kommitterade till ett belopp af 1,000
kronor.
Såsom ersättning till ofvannämnda två telegraffullmäktige föreslå
kommitterade ett årligt arfvode af 3,000 kronor till dem hvardera.
Hvad därefter angår aflöningen åt byråtjänstemännen, hafva kom¬
mitterade redan framhållit, hurusom de nuvarande aflöningsbestäm-
melserna inom telegrafstyrelsen likasom inom hela den centrala stats¬
förvaltningen icke längre fylla sin uppgift. Redan under nuvarande
organisation äro aflöningarna otillfredsställande, och huru otillfreds¬
ställande i sin ordning denna organisation är, hafva kommitterade äfven
i det föregående påpekat vid framställandet af förslag till de ändringar,
kommitterade funnit nödvändigheten kräfva. Skulle en brytning kunna
ske med bestående förvaltningsprinciper, som icke längre äro för tele¬
grafverkets verksamhet tidsenliga, är det därför dubbelt nödvändigt,
att åtgärder af genomgripande art vidtagas på detta område.
Den nuvarande aflöningsstaten för telegrafstyrelsens tjänstemän
fastställdes vid 1878 års Riksdag på grundvalen af ett den 24 april
1877 af därtill förordnade kommitterade afgifvet förslag. De dittills
utgående lönebeloppen för tjänstemännen i de centrala ämbetsverken
hade förblifvit i hufvudsak oförändrade under omkring tjugu år — de
antogos vid riksdagen 1856—1858 — och hade, såsom statsrådet och
chefen för finansdepartementet den 19 december 1878 inför Kungl.
Maj:t anförde, varit afsedda att bereda tjänstinnehafvarna en efter
måttliga lefnadsbehof vid olika åldrar och samhällställning lämpad an¬
ständig bärgning samt syntes äfven för någon tid hafva uppfyllt denna
bestämmelse, men kunde dåmera icke anses för sådant syfte tillräckliga,
sedan priset på bostäder, bränsle, arbetsbiträden, åtskilliga delar af
beklädnad samt de oundgängligaste födoämnen stigit till en höjd vida
utöfver den, som år 1856 varit känd och lagts till grund för den då
föreslagna regleringen. Kungl. Maj:t beslöt också samma dag tillsätt¬
ning af den lönekommitté, hvars förslag lag till grund för omförmälda
Byråtjänste¬
männen.
100
år 1878 beslutade och ännu i dag gällande lönestat för telegrafverkets
tjänstemän.
Såsom i det föregående är nämndt, utgjorde denna för snart
trettio år sedan bestämda aflöning statens vederlag för ett arbete af
i allmänhet fyra timmar om dagen. Det var, om koinmitterade hafva
rätt i sitt antagande att normalarbetstiden kan utsträckas til] 8 timmar
dagligen, endast ungefär hälften af tjänstemännens arbetskraft, som
man afsåg att för denna aflöning utnyttja å innehafd ordinarie statstjänst.
Aflöningen bestämdes för första gradens tjänstemän till 3,000 kronor
för år, med två Alderstillägg å 500 kronor hvartdera, efter 5 och 10 års
tjänst. För andra gradens tjänstemän utgjorde begynnelseaflöningen
4,500 och slutaflöningen 5,500 kronor för år. Då dessa andra gradens
tjänster torde hafva inrättats lika mycket med hänsyn till fördelen af
att för tjänstemännen af första graden skulle finnas någon befordrings-
möjlighet, som med hänsyn till tjänstens större vikt, var således för
tjänstemännen i allmänhet, den löneskala, med hvilken de hade att
räkna, 3,000—3,500—4,000—4,500—5,000—5,500 kronor årligen. Det
är otvifvelaktigt, att denna löneskala, med hänsyn till arbetstidens längd
och då rådande prisförhållanden, var ägnad att draga dugande krafter
till statstjänsten, i synnerhet där befordringsutsikterna till högre tjän-
stegrader ställde sig någorlunda gynnsamma.
Krafven på arbetstidens längd och på arbetsprestation hafva emel¬
lertid numera inom telegrafstyrelsen ökats i icke förutsedd grad. Ök¬
ningen af arbetet har det oaktadt nödvändiggjort anlitande långt mera
än afsedt varit af extra ordinarie personal, som med de nu inträdda för¬
hållandena icke längre kan utgöras af tjänstemän med annan ordinarie
anställning utan alltmera uteslutande kommer att utgöras af aspiranter
på ordinarie tjänster, hvilkas stora antal i alltför hög grad försämrat
befordringsmöjligheterna. Och så kommer härtill de oerhördt stegrade
lefnadskostnaderna, samtidigt med att den ekonomiska utvecklingen i
allmänhet framkallat en ökning af lefnadsbehofven.
Ivommitterade anse, att för telegrafverkets tjänstemän arbets¬
tidens längd å tjänsterummet bör sättas till åtta timmar dagligen.
Detta är en fördubbling af den vid fastställande af nu gällande löne-
stater bestämda tiden. Man kan emellertid antaga, att den del af tjänste¬
mannens tid, som staten sålunda ytterligare tager i anspråk, icke skulle af
tjänstemannen kunna fullt lika ekonomiskt utnyttjas som den ursprungligen
bestämda tjänstetiden. Om också detta antagande för en hel del enskilda
fall skulle kunna modifieras, torde det dock såsom regel få anses be¬
fogad!. Det kan under sådana förhållanden icke vara fullt riktigt,
101
att staten för den ökade arbetstiden betalar i lika mån ökad af¬
löning, utan synes det kommitterade ej kunna anses alldeles oskäligt,
att staten för den nya arbetstiden betalar något lägre ersättning än
för den gamla. Ehuru "en mycket väsentlig ökning af aflöningen betingas
af ökningen i arbetstid, torde således eu fördubbling af aflöningen
icke enbart på denna grund böra ifrågakomma, och detta ej ens
ehuru, såsom kommitterade förut angifvit, de förslag kommitterade
komma att framlägga afse, att ökningen i arbetstiden skall genom
minskning af personalen åtföljas af en ökning i arbetsintensiteten.
Ehuru den alltför sena befordran till ordinarie tjänst, som, enligt
hvad ofvan blifvit antydt, framkallas af det stora antalet extra ordinarie
personal i förhållande till ordinarie tjänsternas antal, måste föranleda
en höjning af begynnelseaflöningen för de ordinarie tjänsterna, anse sig
dock kommitterade icke i vidsträcktare mån nödsakade att här taga denna
synpunkt i betraktande, särskildt därför, att enligt kommitterades för¬
slag ett lyckligare ordnande af extraordinarie frågan torde vinnas. ^
Hvad som däremot icke kan förbises är den stora ökning i lefnads-
kostnader, som inträdt sedan medlet af 1870-talet. Enligt en statistisk
utredning, som finnes fogad vid Kungl. statskontorets underdåniga ut¬
låtande den 22 juni 1905 angående 1902 års löneregleringskommittés
betänkande rörande statskontoret, utgjorde vid tiden för utredningens
verkställande, stegringen, sedan nuvarande lönestater under 1870-talet
uppgjordes, minst 34 procent, därvid »ingen hänsyn tagits till den om¬
ständigheten, huruvida statens tjänstemän i motsats till alla i enskild
tjänst anställda skulle få förlängd arbetstid. Ej heller har någon hänsyn
tagits därtill, att folket i sin helhet fått sin lcfnadsstandard höjd,
utan genom de 34 procenten skulle endast statstjänarnas lefnads-
standard på sin höjd bibehållas oförändrad, och de således hädan¬
efter i socialt hänseende blifva i någon mån underlägsna de klasser
af privatpersoner, med livilka deras företrädare på 1870-talet varit
jämställda». Som bekant har, sedan denna utredning gjordes, stegringen
ytterligare fortgått och detta med afseende pa flere af de viktigaste
och största konsumtionsartiklarna med ökad fart. Det må i detta hän¬
seende vara nog att hänvisa till den af kommerskollegium offentlig¬
gjorda statistik, hvilken visar en stegring på en mängd af de vikti¬
gaste lifsförnödenheterna under ett år af från 5 till 25 procent. Vid
genomgående af de dagliga tidningarnas prisuppgifter finner man
äfven för samma tid en regelbunden höjning af priserna, hvilken icke
för någon afsevärd artikel kompenseras af motsvarande minskning för
någon annan.
102
för närvarande kan således utan tvitvel stegringen i hufvudsta-
den sedan 1878 icke sättas lägre än 40 procent. Att denna stegring
vid en lönereglerings genomförande måste mötas med en motsva*
rande ökning af aflöningen ligger i sakens natur.
Såsom ofvan nämts, är tjänstepersonalen inom telegrafstyrelsen
för närvarande fördelad i två lönegrader: den ofvan angifna löneskalan
fördelar sig i två grupper 3,000-3,500—4,000 och 4,500—5,000—5,500.
För en dylik uppdelning förefinnas, såsom kommitterade förut utvecklat,
icke tillräckliga skäl.
Kommitterades. förslag innefattar därför, att samtliga de biträ¬
dande tjänstemän inom telegrafstyrelsen, hvilka förrätta det arbete,
som nu utföres åt tjänstemän af första eller andra lönegraden, samman¬
föras till en lönegrad, oberoende af tjänstemannens hittillsvarande
benämning af elektriker, öfveringenjör, byråingenjör, notarie o. s. v.
Inom denna lönegrad måste då löneskalan göras så expansiv, att
styrelsen kan tilldela hvarje tjänsteman efter skicklighet och för¬
tjänst en aflöning från den lägsta, som för innehafvare af dylik tjänst
varder bestämd, till den högsta, som kan utgå till tjänsteman, hvilken
icke är ledamot af styrelsen. Då enligt kommitterades mening allt
arbete af stadigvarande natur, som inom statens verk förrättas till
sådan utsträckning, att det helt upptager tjänstinnehafvarens tid och
intresse, af billighetshänsyn mot denne och af hänsyn till det lämp¬
ligaste för staten bör handhafvas af ordinarie tjänsteman, följer häraf,
att åldern för de blifvande tjänstemännens inträde i ordinarieskap kom¬
mer att blifva betydligt lägre än den nuvarande, som under alla för¬
hållanden länge måst anses hafva varit abnorm. En sådan rationellare
organisation fordrar åter, att antalet aflöningssteg inom nu förevarande
tjänstegrad måste betydligt ökas. I stället för den nuvarande ordningen
med endast tva ålderstillägg, efter hvilkas erhållande tjänstemannen
finner sig ställd utan möjlighet att förvärfva någon från arbetet i
statens tjänst härflytande förbättring i ekonomiskt hänseende, skulle
träda en annan med ett stort antal grader af ökade aflöningsförmåner,
ägnade att allt fortfarande kunna bereda tjänstemannen en högre ersätt¬
ning för ett genom rutinen och den ökade sakkunskapen värde¬
fullare arbete.
Därigenom försvinner äfven, såsom kommitterade förut angifvit,
den med det nuvarande systemets två ålderstillägg inom två lönegrader
förenade svårigheten att inpassa den mångfald tjänstemän med olika
utbildning och olikartadt arbete, som erfordras för skötsel af den indu¬
striella rörelse telegrafverket bedrifver.
103
Det af kommitterade föreslagna aflöningssätt, som i väsentliga
punkter sammanfaller med livad flerestädes i utlandet med afgjord
framgång tillämpas och som äfven i vårt land förut förordats i det
s. k. Tenowska förslaget, erbjuder äfven i och för sig stora fördelar
ur så väl statens som tjänstemannens synpunkt. Eggelsen till fortsatta
ansträngningar för att göra sig förtjänt af eu högre aflöning är af
icke ringa betydelse för åstadkommande af ett kvantitativt och kvalita¬
tivt godt arbetsresultat. Och tillsammans med andra anordningar, som
kommitterade nedan skola närmare angifva, torde det vara i synnerlig
grad ägnadt att bereda statsverket den bästa möjliga arbetspersonal.
Ivommitterades förslag, som är grundadt på den förutsättningen,
att tjänstemännen skola kunna vid jämförelsevis tidig ålder blifva ordi¬
narie, innebär därför,
att begynnelseajlöningen kan sättas tämligen lågt, samt
att flere aflöning sförhöjning ar, tätare och mindre i början samt där¬
efter glesare och större, komma tjänstemannen till godo, innan han når
sluta fröning en.
För tjänstemannen sluter det sig också vida bättre än nu rådande
system till de växande behofven vid stigande ålder. Om man utgår
ifrån, att tjänstemännens aflöning bör beräknas icke allenast med
hänsyn till hans egna personliga lefnadsbehof utan till hans be¬
hof såsom familjefader och fostrare af det kommande släktet, är det
nämligen uppenbarligen oriktigt att, vid beräknande af hvad till tjänste¬
mannens nödiga bärgning hörer, icke taga hänsyn till, huru utgifterna
för en familjs underhåll tilltaga, i den mån barn tillkomma och med
dessas uppväxt. Kent abstrakt låter det säga sig, att aflöningen be¬
stämmes med hänsyn till tjänstens vikt och ansvar och icke med hän¬
syn till dess innehafvare, men när detta betraktelsesätt skall tillämpas
på hela den grupp af befolkningen, som ägnar sig åt utförande af
statens arbete, visar sig denna abstraktion leda till orimligheter. Det
gäller för tjänstemannen som för hvarje annan samhällsmedlem, att de
behof, som måste tillfredsställas, äro grunddriffjädern för hans arbete.
Den, som vill använda arbetskraften, kan därför icke frånse dessa be¬
hof. År icke aflöningen så afpassad, att den i normal stigning räcker
till fyllande af genomsnittsbehofven hos en tjänstemannakår, måste alla
de af denna kår, som därtill hafva någon duglighet, söka genom enskildt
arbete skaffa sig den nödiga fyllnaden. Att statens arbete härigenom
kan komma att eftersättas och i verkligheten mycket ofta gör det, där¬
emot hjälpa inga författningar och ingen övervakning från öfverordnade.
Det högsta man härigenom kan uppnå är det rent yttre, att tjänste¬
104
mannen sitter vid sitt arbete. Och därmed är i sj kifva verket, åtmin¬
stone då det gäller arbete af icke enbart mekanisk art, icke synner¬
ligen mycket vunnet. Det resultat af nätt och jämnt ett minimum,
som sålunda kan framtvingas, är i allra högsta grad otillfredsställande.
Det är arbetsintresset, sträfvandet att åstadkomma en god arbetsprodukt,
d. v. s. just det som kommer till utöfver det framtvingade, som för
staten lika väl som för hvarje annan arbetsgifvare är det värdefullaste,
det som gör verksamheten i sann mening ekonomisk. Det nuvarande
förhållandet däremot är mera ägnadt att åstadkomma, det de växande
materiella behofven af en ursprungligen fullgod tjänsteman skapa en
mindre god sådan, och då är det hvarken rätt eller klokt att ej vidtaga
de åtgärder, som staten kan för att få sitt eget intresse bättre till-
godosedt, på samma gång tjänstemannakåren vinner både i ekonomisk
och moralisk styrka.
En synpunkt, som vid afvägandet af dessa lönesatser i förhål¬
lande till lefnadsbehofven särdeles kraftigt gjort sig gällande för kom-
mitterade, är den, att staten bör så ordna sina förhållanden, att den
ej själf ytterligare bidrager till äktenskapsfrekvensens sjunkande. Hvil¬
ken betydelse det har i moralisk styrka för ett samhälle, att detta
verkligen bygges på familjebildandet, behöfva kommitterade endast
påpeka. Genom de nuvarande oefterrättliga aflöningsförhållandena har
möjligheten att ingå äktenskap försvårats och framskjutits för tjänste¬
männen. Men erfarenheten visar därjämte, att om ej möjligheten därtill
finnes vid jämförelsevis yngre år, försvinner lusten därtill för hvarje
år som går, så att en först senare erhållen möjlighet ofta lämnas obe¬
gagnad. Den i vårt land i oroväckande grad sjunkande nativiteten är äfven
ett missförhållande, som jämsides härmed talar ett lika kraftigt språk.
Kommitterade finna det sålunda icke kunna ifrågasättas annat, än
att aflöningsförhållandena hora så ordnas, att den begynnelseaflöning,
som tilldelas tjänstemannen, skall successivt med stigande tjänstålder
ökas med icke allt för långa mellantider och att denna ökning bör
fortgå under större delen af tjänstemannens arbetskraftiga tid, i anslut¬
ning till de stegrade utgiftsbehof, som ställas på honom såsom samhälls¬
medlem.
Det är å andra sidan själfklart, att den sålunda gradvis skeende
löneförhöjningen såsom ett oeftergifligt villkor förutsätter, att det syfte,
som ur statstjänstens synpunkt därmed afses, också vinnes. Hvarje
tillbakagång i arbetsintresse och arbetsduglighet måste således för
honom göra ett slut på den ekonomiska framgången.
Beror denna tillbakagång på en tillfällig sjukdom, bör man kunna
105
bortse därifrån. Beror den på andra tillfälliga omständigheter, är natur¬
ligtvis dess verkan på löneförmånerna också endast tillfällig. Så snart
anledningen bortfallit, bör tjänstemannen å nyo allt fortfarande erhålla
den förbättring, som en tid uteblifvit.
År åter anledningen af fortvarande art, måste allt efter omständig¬
heterna olika åtgärder kunna komma i fråga. Det är tydligt, att' det
bör förfaras annorlunda, om det är sjukdom, som framkallat tillbaka¬
gången, eller om det är själfva arbetets art eller slutligen om det är
bristande intresse och pliktkänsla.
I det första fallet, då det gäller fortvarande sjukdom eller hvad där¬
med är likställdt, att tjänstemannens arbetskraft tidigare än vanligen är
fallet blifvit förbrukad,' finnes enligt nuvarande organisation ingen annan
utväg än att låta honom åtnjuta ständig tjänstledighet mot afstående
af tjänstgöringspenningarna, därest ej Kungl. Maj:t och Biksdagen
genom särskildt beslut bryter organisationen och tillerkänner dylik
tjänsteman full pension, utan att han uppfyllt förutsättningarna för er¬
hållande af sådan. Nu gällande stadganden böra därför kompletteras
med föreskrift därom, att sådan tjänsteman äger afgå från tjänsten med
en pension, hvars belopp är på förhand bestämdt och afvägdt med hänsyn
till uppnådd aflöning och tjänstålder.
År tillbakagången beroende på det ifrågakommande arbetets art
och sålunda tjänstemannen skulle kunna, på annan plats och om krafven
på honom biefve ställda i annan riktning, fortfarande fullgodt fylla
sin plikt, bör han förflyttas till annan afdelning af telegrafverkets ar¬
betsområde, där hans arbetskraft kan bättre tillgodogöras, utan att dock
någon nedsättning i uppnådda löneförmåner därvid bör ifrågakomma.
1 det sista fallet, eller bristande intresse och pliktkänsla, följer af
sig själft, att tjänstemannen går miste om hvarje vidare förbättring
i sin ställning, och äfven i detta fall bör säkerligen oftast ett
gynnsammare resultat kunna vinnas, utan tillgripande af det strängaste
medlet afskedande, genom eu förflyttning till annat arbete af exempelvis
mera mekanisk art eller annan arbetsplats, som lämnar möjlighet till
så väl noggrannare öfvervakning som eventuellt undanrödjande af de
omständigheter, hvilka åstadkommit tillbakagången.
Rörande själfva de aflöningsbelopp, som kommitterade funnit sig
böra föreslå för styrelsens biträdande personal, hafva kommitterade
kommit till den uppfattning, att maximiaflöningen bör fastställas till
7,000 kronor för år. Minimiaflöningen för ordinarie tjänst af nu ifråga¬
varande slag bör, enligt kommitterades förut anförda mening, sättas jäm¬
förelsevis lag, men detta älven af det skäl, att det skulle finnas endast
en klass tjänstemän al denna kategori, och föreslå kommitterade den-
14
106
samma till 3,400 kronor för år. För den tjänsteman, hvars duglighet
och nit föranledde förhöjning af minimiaflöningen utan rubbningar,
skulle denna förhöjning lämpligen utgå med 400 kronor för hvarje
gång efter resp. två, fyra, sex och nio år samt med 500 kronor för
hvarje gång efter resp. tolf, femton, aderton och tjuguett år.
Hvad beträffar den nu hos telegrafstyrelsen anställda personal inom
första och andra lönegraden, så var vid erhållande af första ordinarie
tjänst hos styrelsen medelåldern för densamma 39 år. För eu sådan
ålder torde den föreslagna minimiaflöningen vara för låg. Den högsta
slutaflöningen skulle kunna ifrågakomma tidigast vid eu medelålder af
60 år, därest man antager, att de samtliga börjat sin ordinarie tjänste¬
tid med åtnjutande endast af minimiaflöningen. Denna ålder är åter
otvifvelaktigt väl hög, och den högsta aflöningen skulle icke ernås till
den tid, då i regfl lör tjänstemannen hans kostnader för familjens
underhåll och barnens uppfostran nått sitt maximum. M<>n kommitterade
anse sig därvid böra erinra, dels att medelåldern vid erhållande af ordi¬
narie tjänst inom styrelsen för framtiden kommer att sjunka — en följd af
kommit.terades förslag till ordnande af tjänstgöringen inom styrelsen —
samt dels och framför allt att det enligt kommitterades förslag ligger i
styrelsens hand att höja begynneiseaflöningen, där på grund af före¬
gående mera omfattande utbildning, arbete på andra verksamhetsområden
eller enbart ogynnsamma yttre förhållanden befordringen sent ernås.
För de nuvarande tjänstemän af andra graden, hvilkas ordinarie tjänste¬
tid är jämförelsevis kort, skulle visserligen den nu föreslagna aflöningen i
allmänhet till en början medföra endast ringa förbättring och i ingen mån
uppväga de ökade tjänsteplikterna eller ens innebära någon kompen¬
sation af de stegrade lefnadskostnaderna. Men härvid är att erinra,
att dylik tjänsteman dock genom fortsatt dugande arbete får väsentligt
förbättrade framtidsutsikter och äfven att han redan förut tillgodonjutit
eu jämförelsevis gynnsam ställning genom tidig befordran till högre
tjänst, där han åtnjutit väsentligt högre aflöning än alla första gradens
tjänstemän, äfven om dessa på grund af ålder i tjänsten och förmåga
redan förut gjort sig förtjänta af en bättre aflöning, hvars erhållande
endast organisationens bristande tänjbarhet hindrat.
Hvad i öfrigt angår aflöningens föreslagna belopp, sammanfaller
slutsifiran 7,000 kronor med slutsiffran för riksban! <ens tjänstemän,
ehuru dessa, enligt den vanliga äldre metoden, uppdelats i flere löne¬
grader. Då fordran på arbetstid och arbetsintensitet enligt kommitterades
förslag skulle för telegrafstyrelsens tjänstemän blifva åtminstone icke
lägre än hvad som gäller för riksbankens tjänstemän, men däremot
fordran på föregående utbildning för flertalet fall väsentligt större,.
107
framgår sålunda, att med hänsyn till löneregleringen kommitterade
ganska snäft begränsat sig, då de hållit sig till hvad Riksdagen redan
år 1902 gillat och godkänt. Kommitterade hysa därvid förhoppning,
att denna moderation icke skall medföra väsentlig fara för verket att
förlora de bästa arbetskrafterna, men däremot äro de väl medvetna om,
att de lönesatser de föreslagit icke medgifva någon ytterligare ned-
pressning.
För en af byråtjänstemännen kommer likväl aflöningen ej att nor¬
meras af de för de öfriga gällande afloma gsgräusern a, nämligen kon¬
trollören å trafikbyrån. Denne, som skall vara en stationstjänsteman.
uppbär äfven under sitt arbete i styrelsen lön efter de bestämmelser,
som gälla för de öfriga stationstjänstemännen, och återfinnes således
där hans aflöning.
Enligt kommitterades förslag skulle de biträdande tjänstemännen
utgöras af åtta assistenter, fyra telegrafister, en föreståndare för kata¬
logexpeditionen, aderton kontorsskrifvare och sex vaktmästare, samtliga
ordinarie tjänstemän, samt nio extra tjänstemän. Med undantag åt före¬
ståndaren för katalogexpeditionen skulle dessas antal kunna, efter sty¬
relsens bestämmande, ökas, därest och i samma man som afsevärdt
ökadt arbete visade behofvet däraf.
Hvad deras aflöningar angår, äro i detta sammanhang ej några sär¬
skilda bestämmelser behöflig^ för assistenterna och telegrafisterna, hvilka,
såsom egentligen tillhörande lokalförvaltningarna, skulle uppbära dem
eljest tillkommande aflöning.
Föreståndaren för katalog expeditionen (kvinnlig) har åt kommitterade
uppförts i en högre aflöningsklass än kontoröskrifvarna, da det benne ålig¬
gande arbete är af synnerligen ansvarsfull beskaffenhet och hon utöfvar
föreståndarskapet för en rätt stor personal, som sysselsattes med arbe¬
tet för tryckning och utgifning af riksteletonkatalogen. Hon har så¬
lunda sig anförtrodt ett uppdrag, som icke kan i något hänseende sät¬
tas ringare än hvad som eljest i de centrala ämbetsverken anses kräfva
en manlig tjänsteman. Då sålunda denna plats kräfver mognare om¬
döme och därför i regel kommer att besättas af tjänstemän, som förut
varit en längre tid anställda i verket, har antalet löneförhöjningar kun¬
nat inskränkas till blott tre.
Begynnelseaflöningen skulle utgöra 1,800 kronor och slutaflöningon
2,400 kronor.
För kontorsskrifvarna har med hänsyn till tjänsternas beskaffenhet
och den jämförelsevis unga ålder, vid hvilken de skulle tillträdas, bo-
gynnelseaflöniugen kunnat sättas ganska lag. Här bör emellertid ada-
galagd förtjänst belönas och arbetsifvern sporras genom utsikt till
Biträdande
tjänstemän.
108
bättre ställning i form af flere och i början tätare aflöningsförbätt-
ringar. Vid bestämmande af dessa och af slutaflöningen har nödig
hänsyn måst tagas därtill, att den föreslagna begränsningen af byrå¬
tjänstemännens antal föranleder, att åt kontorsskrifvarna kommer att
anförtros en del arbete, som för närvarande utföres af byråtjänstemännen.
Vidare bör slutaflöningen för kontorsskrifvarna, af hvilka flertalet icke kan
förvänta befordran till högre tjänst inom verket, sättas så hög, att den
motsvarar de billiga krafven pa en dylik aflöning för personer med
för denna tjänst behöflig utbildning samt tillförsäkrar verket att vid
tjänsten kunna bibehålla rutinerade arbetskrafter.
Begynnelseaflöningen skulle utgöra 900 kronor och slutaflöninsren
1,800 kronor.
Aflöningen för de hos styrelsen för närvarande anställda vakt¬
mästarna utgör, för förrådsvaktaren och förste vaktmästaren 1,100
kronor samt för de tre andra vaktmästarna 800 kronor med ett ålders-
tislägg å 100 kronor. Dessa aflöningsförmåner måste numera betraktas
såsom i sig själfva fullkomligt otillräckliga. Därtill kommer, att, hvad
beträffar telegrafverket, med den föreslagna organisationen deras syssla
blifver af helt annat slag än hvad i allmänhet är fallet i de centrala
ämbetsverken, där det i regel kräfves endast jämförelsevis kort arbets¬
tid och dessutom goda tillfällen till extra inkomster direkt och indirekt
erbjudas. Telegrafstyrelsens vaktmästare skulle däremot fullt upptagas
åt sitt arbete hos styrelsen och kunna bereda sig extra inkomster en¬
dast genom en utsträckning utöfver det normala af sitt arbete, hvithet
icke bör ifrågasättas. Aflöningen bör således vara sådan, att den
kan bereda en anständig bergning, och hvad kommitterade i aflö-
ningshänseende föreslagit är otvifvelaktigt icke mera än hvad bil¬
ligt är.
Kommitterade föreslå för dessa tjänstemäns aflöningsformer en
liten ändring så till vida, att den föreslagna aflöningen skall vara
gemensam för alla vaktmästarna. Kommitterade finna det nämligen,
för att kunna hålla telegrafstyrelsen obunden vid uppdragets öfverläm-
nande, lämpligast, att ingen förste vaktmästare anställes, utan att i
stället 1 ill styrelsens förfogande ställes ett visst belopp att såsom er¬
sättning utom ordinarie stat utgå till den af vaktmästarna, som för¬
ordnas att sköta hittillsvarande förste vaktmästarens uppdrag med afse¬
ende på arbetets fördelning och dylikt. Detta belopp föreslå kommit¬
terade till 200 kronor årligen.
Samtliga vaktmästare skulle dessutom erhålla uniformsbeklädnad.
Begynnelseaflöningen skulle utgöra 1,020 kronor och slutaflöning-en
1,800 kronor.
|
w s
SB O 1
^ crq
2:^ 1
|
|
|
|
A f
|
1 ö
|
n i
|
n g
|
|
|
|
|
|
|
a* a
ä o
* sr
?
i
|
1 1
efter efter
2 år. i 3 år. !
|
efter
4 år.
|
offer
5 år.
|
efter
6 år.
|
efter
8 år.
|
efter
9 år.
|
eftor
10 år.
|
efter
12 år.
|
efter
15 år.
|
efter
18 år.
|
offer
21 år.
|
Byråchef.....
|
............|
|
(6,400)
|
—I —
|
—
|
(7,000)
|
—
|
—
|
—
|
|
_
|
|
—
|
—
|
1
|
7,500
|
-j ”8,000
|
—
|
—
|
8,600
|
—
|
9,200
|
|
9,800
|
—
|
—
|
—
|
|
< nuvar. 2:a grad:s tjm.
|
(4,500)
|
--!--
|
—
|
(5,000)
|
—
|
_
|
_
|
(5,500)
|
—
|
|
—
|
—
|
Byråtjänsteman» l:a >> »
|
(3,000)
|
|
—
|
(3,500)
|
—
|
—
|
—
|
(4,000)
|
—
|
|
—
|
—
|
i
|
1
|
3,400
|
3,800!--
|
4,200
|
—
|
4,600
|
—
|
5,000
|
—
|
5,500
|
6,000
|
6,500
|
7,000
|
Föreståndare för katalogexpeditionen
|
1,800
|
- 2,100
|
—
|
—
|
2,400
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
Kontorsskrifvare............................
|
900
|
960 -
|
1,020
|
—
|
1,140
|
1,260
|
—
|
1,380
|
1,500
|
1,650
|
1,800
|
—
|
|
■ nuvarande l:a vaktmäst.](1,100)
|
-: -
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
__
|
Vaktmästare-
|
» vaktmästare
|
(800)
|
-; -
|
—
|
(900)
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
*
|
|
1,020
|
1,140--
|
1,260
|
—
|
1,380
|
—
|
1,500
|
—
|
1,650
|
1,800
|
|
|
o
o
no
Ehuru det är oegentligt att jämföra de till telegrafstyrelsens tjän¬
stemän nu utgående aflöningar med de af kommitterade föreslagna,
emedan efter kommitterades förslag på de nya tjänsterna i styrelsen
komma att ställas så betydligt större fordringar såväl i arbetstid som
i arbetsintensitet, hafva kommitterade dock (sid. 109) uppgjort en öfver-
sikt öfver de gamla och nya löneförhållandena, däri de gamla för hvarje
tjänsteman återfinnas inom parentes.
Hvad slutligen angår de 9 extra ordinarie tjänstemännen med sär¬
skilda kvalifikationer, som styrelsen för vissa speciella ändamål icke
kan undvara, böra dessas arfvoden i hvarje fall bestämmas efter det
arbetes beskaffenhet, hvarför de anställas, men torde kommitterade här
blott behöfva anmärka, att dem skulle åligga betydligt trägnare tjänst¬
göring än hvad nu kräfves af amanuenserna. Gifvetvis skulle därmed
följa en förpliktelse för styrelsen att så snart ske kali för dessa tjän¬
stemän markera, huruvida de befunnits besitta lämpliga egenskaper för
fortsatt anställning i verket.
2. I/injedistrilften.
Såsom kommitterade förut anmärkt, hafva kommitterade icke kun¬
nat underlåta att föreslå en förhöjning af de nu till distriktsförvalt-
ningarnas tjänstemän utgående aflöningarna.
De aflöningsförmåner, som af 1901 års kommitté ansågos böra till¬
komma dessa tjänstemän, blefvo redan från början betänkligt kring¬
skurna. Vid uppgörande af sitt förslag till aflöning för tjänstemän och
betjänte vid telegrafverket hade nämligen kommittén ansett sig böra
lämna åsido de tillfälliga aflöningsförbättringar, som på grund af 1901
års Riksdags beslut tillkommit denna personal i form af dyrtidstillägg,
hvadan kommittén afsåg, att, om och i den mån sådant dyrtidstillägg
komme att beredas andra statstjänare, äfven telegrafpersonalen, när de
af kommittén föreslagna aflöningsbeloppen tillämpades, borde af dyr¬
tidstillägg komma i åtnjutande. Det dyrtidstillägg, som kommittén
åsyftade, utgick med 10 % på aflöningen. Emellertid förklarade 1902
års Riksdag, att, som fullständig lönereglering då beslutits för den
ordinarie personalen vid telegrafverkets distrikts- och lokalförvaltningar
och Riksdagen ansåge, att de utaf Riksdagen för nämnda personal be¬
stämda lönebelopp vore med afseende såväl å tjänstinnehafvarnas ålig¬
ganden och tjänsteställning som å de då rådande prisförhållandena till-
in
räckliga, några ytterligare tillskott till ifrågavarande aflöningar från
statsverkets sida icke borde ifrågakomma.
De aflöningar, som sålunda kommit dessa tjänstemän till del, kunna,
efter kommitterades åsikt, numera icke anses skäliga. Deras ställning
krafvel’ en aflöning, som någorlunda motsvarar lefnadskostnaderna,
b vil ka såväl i Stockholm som i de större landsortsstäderna, där dessa
tjänstemän måste vara bosätta, äro i snabbt stigande. Vid afvägande
af passande aflöningsförmåner åt dessa tjänstemän bör man ej glömma,
att eu hvar inom sitt distrikt är ansvarig för dyrbara nyanläggningar
och särdeles omfattande underhållsarbeten och att således stora fordrin¬
gar måste ställas på deras duglighet, omdöme och verket hängifna in¬
tresse. På linjebefälet hvila i första hand mycket stora ekonomiska
uppgifter, och på dem beror till stor del verkets ekonomiska väl.
Då de skäl, som vid behandlingen af lönefrågan för styrelsens per¬
sonal anförts för bestämmande af en jämförelsevis ringare minimiaflöning
med flere och tätare förhöjningar i mån af ådagalagd duglighet och
pålitlighet gälla minst lika kraftigt för linjedistriktens personal, hafva
kommitterade i anslutning därtill för linjedirektörerna föreslagit en mini¬
miaflöning af 4,600 kronor årligen samt tillägg med 400 kronor efter
tre år och med 500 kronor för hvarje gång efter sex, nio, tolf och fem¬
ton års tjänst, så att slutaflöningen skulle uppgå till 7,000 kronor
årligen.
För linjeingenjörerna föreslå kommitterade en minimiaflöning af
3,000 kronor årligen — 200 kronor mindre än den nuvarande — med
tillägg af 400 kronor för hvarje gång efter minst tre, sex, nio, tolf
och femton år samt ett å 500 kronor efter aderton års ordinarie tjänst
eller således en högsta slutaflöning af 5,500 kronor årligen.
För kvinnlig kassör, på hvilken måste ställas ett icke så litet ansvar
och därjämte anspråk på reda och praktisk läggning, hafva kommitterade
föreslagit en aflöning af 1,140 kronor vid tjänstens tillträdande med förhöj¬
ning efter tre, sex och nio år med 120 kronor hvarje gång, efter tolf och
femton år med 150 kr-onor hvarje gång samt efter aderton år med 300
kronor, så att slutaflöningen blifver 2,100 kronor. För dessa funktio¬
närer synas därjämte, med hänsyn till de stora belopp de hafva att
under ett stort antal ofta smärre poster redovisa, böra utgå felräknings-
penningar med ett belopp, som lämpligen torde kunna fastställas till
200 kronor årligen för dem hvardera.
Aflöningen för kvinnliga bokhållare föreslå kommitterade till 900
112
kronor årligen vid tjänstens tillträdande, med förhöjning efter två och
fyra år med 60 kronor, efter sex, nio, tolf och femton år med 120
kronor samt efter aderton år med 150 kronor, så att slutaflöningen
blifver 1,650 kronor.
Med afseende på de aflöningsförmåner, som böra utgå till linje-
underbefäl och reparatörer, hafva kommitterade ansett sig böra för
linjemästare af andra klassen och linjeförmän af andra klassen bibehålla
det till dem nu för hvarje årets dag utgående dagtraktamentet, nämligen
för linjemästarna 3 kronor om dagen i de fem sydligare distrikten och
3 kronor 50 öre om dagen i nuvarande sjätte distriktet samt för linje¬
förmännen resp. 2 kronor och 2 kronor 50 öre. För den del af per¬
sonalen, som icke utför sitt arbete å sin bostadsort utan därvid har att
följa telegraf- och telefonlinjerna eller eljest ständigt befinner sig på
flyttande fot, ligger det nämligen i sakens natur, att, för den häraf
uppkommande ökningen i lefnadskostnader, skall jämte aflöningen utgå
ersättning i form af dagtraktamente. Där dessa flyttningar äro stän¬
diga, så att personalen endast undantagsvis en eller annan dag kan
vistas å sin hemort, bör traktamentsersättningen så väl af billighetsskäl
som af praktiska hänsyn bestämmas att utgå med ett visst ständigt
belopp. I stället kan vid beräknande af detta belopp tagas i betrak¬
tande, att det för sådana undantagsfall kan lämna något öfverskott.
Äfven bör man kunna taga hänsyn därtill, att bortovaron från hemmet
gifvetvis medför någon, ehuru ringa minskning i kostnaderna för detta
och att således någon del af aflöningen kan användas till fyllande af
de ökade utgifterna på resor.
Därjämte hafva kommitterade vid sidan af den egentliga aflöningen
infört en ny löneform, nämligen bostad in natura eller hyresbidrag.
Man har i den mån omständigheterna sådant medgifvit, redan nu
sökt att vinna samma fördelar för verket, som med fria bostäder äro af-
sedda. Telegrafstyrelsen har nämligen, med Kungl. Maj:ts begifvande,
att börja med i Stockholm och därefter äfven i Gäfle anskaffat bostäder,
som mot skälig hyra upplåtits åt eu del af ifrågavarande linjepersonal.
De gynsamma verkningarna däraf mana till fortsatt sträfvan i samma
riktning. Det stora gagn eu dylik anordning medför för personalen
lär icke kunna ifrågasättas, och äfven för telegrafverket har det visat
sig särdeles väl motsvara sitt ändamål att på detta sätt fastare binda en
stam af pålitligt och ordentligt folk vid verket. Visserligen är telegraf¬
verket, åtminstone ännu så länge, endast undantagsvis i tillfälle att be¬
reda bostäder i egna byggnader, men det ligger i sakens natur, att telegraf¬
113
styrelsen, genom förhyrande af en större komplex af lägenheter, alltid
kan bereda bättre villkor, än den enskilde funktionären kan förskaffa
sig, liksom att valet af bostadsplats för personalen därigenom kan an¬
ordnas lämpligare med hänsyn till arbetet. Härtill kommer äfven, att
på annan väg möjlighet finnes att anskaffa för ändamålet lämpliga
byggnader. Telegrafverkets pensionsanstalter, hvilka redan bildat bety¬
dande fonder, som med verkets utvidgning alltjämt växa, skulle finna
en synnerligen god placering af dessa fonder genom deras nedläggande
i fastigheter, som användas för detta ändamål, och härigenom vunnes
äfven samma trygghet mot beroende af den enskilda spekulationen, som
om egendomarna vore telegrafverkets egna.
Denna förmån bör emellertid, enligt kommitterades mening, ingå
såsom en del af personalens löneförmåner. Tills vidare måste dock
i stället för bostad in natura i flertalet fall utgå ersättning i penningar.
Detta hyresbidrag är icke afsedt att inräknas i själfva afiöningen, hvar¬
emot det ligger i dess natur, att detsamma skulle, enligt väsentligen
samma grunder, som gälla med afseende på den egentliga lönen, få
under sjukdomsförfall bibehållas.
Beioppet af hyresbidraget måste tydligen stå i visst förhållande
till aflöningens storlek och hafva kommitterade, i likhet med hvad
som för närvarande finnes bestämdt för statens järnvägars personal,
föreslagit detsamma till 20 % af afiöningen.
Vid beräknande af nu ifrågakommande aflöningar hafva kommitte¬
rade icke kunnat frånse en annan ytterst viktig ekonomisk faktor, som
för öfrigt är af stor betydelse äfven för eu del tjänstemän vid stationerna
och därför bör något utförligare beröras. Det är nämligen den stora
skillnad i lefnadskostnader, som förefinnes mellan olika delar af vårt
land. Själfklart är, att lefnadskostnaderna å den ort, där eu funktionär
måste för sitt arbete vara bosatt, spela en mycket stor roll vid beräk¬
nande af den skäliga lönen för arbetet, så snart lönen beräknas i pen¬
ningar. Kommitterade hafva äfven vid föregående delar af sitt förslag
fäst afseende härvid, nämligen i fråga om telegrafstyrelsens i Stockholm
bosatta personal samt om de endast därstädes eller i de dyrare lands¬
ortsstäderna stationerade linjebefälet och biträdande tjänstemännen. Detta
har kunnat ske, då det gällde personal, som var placerad i vissa förut
bestämda städer. Enahanda är förhållandet med linjeunderbefälet af
l:a lönegraden, och hvad angår linjeunderbefälet af 2:a lönegraden,
som har sin sysselsättning på landsbygden, hafva kommitterade tagit
hänsyn till den skillnad i lefnadskostnaderna där, som finnes mellan
rikets nordligare och sydligare delar, genom att föreslå dagtraktamentet
15
114
till olika belopp. För stationsföreståndarna åter skulle en kondensering
vinnas genom tjänstgöringspenningarnas ersättande med provision, hvil¬
ken kan beräknas i regel stiga någorlunda i samma förhållande som ortens
utveckling framkallar ökad dyrhet å bostäder och lifsförnödenheter.
De öfriga tjänstemännen däremot, eller assistenterna, telegrafisterna,
vakt föreståndarn a, interurbantelefonisterna och reparatörerna, utgöra
en personal, som är spridd öfver land och stad från Skåne till Norr¬
land och som därför, om dess aflöning i de olika graderna ställes i
penningar lika för alla, kommer att erhålla en reell olikhet i aflöning,
som är mycket betydande.
Visserligen är det så, att lika obestridlig som skillnaden i lefnads-
kostnader är å olika orter, lika svår är den att angifva i en siffra, som
blifver riktig med hänsyn till totalsumman af de utgifter, som en viss
lefnadsställning och de äfven lokalt växlande lefnadsvanorna medföra.
Då sålunda äfven en ganska fullständig statistik öfver lifsmedel skost-
nader, sådan den för närvarande i vårt land föreligger, icke lämnar
tillräcklig ledning, är man på det hela hänvisad till att af en eller
annan grupp af de kostnadsuppgifter, som stå till buds, bilda sig en
föreställning om de olika orternas dyrhet. En i detta afseende mycket
pålitlig faktor torde kostnaden för bostad vara. Om denna kostnad
också icke är i och för sig ensamt afgörande, torde den likväl kunna
anses såsom i allmänhet betecknande för ett samhälles dyrhet.
Det vore sålunda kanske icke alldeles omöjligt att uppställa en i
stort sedt tämligen pålitlig dyrhetsskala för olika orter inom landet.
Äfven under denna förutsättning anse emellertid kommitterade, att en
dylik skala icke bör vara bestämmande för eu af Riksdagen fastställd
lönereglering. Därtill äro nämligen förhållandena just under nuvarande
tid underkastade allt för stora förändringar. Det har inträffat och kom¬
mer säkerligen att ytterligare inträffa, att en ort, som förut med allt
skäl räknats till de billigare, rätt hastigt blifver en af de dyrare, t. ex.
på grund däraf, att en större industriell inrättning kommer till stånd
därstädes eller att eu del af landets militärstyrka dit förlägges. Bygg¬
nadsverksamheten och tillförseln af lifsförnödenheter hafva nämligen
visat sig ofta nog behöfva lång tid för utjämnande af de nya förhål¬
landena.
I följd af dessa omständigheter hafva kommitterade kommit till
den öfvertygelsen, att hänsynen till de växlande lefnadskostnaderna
icke bör föranleda därtill, att det bestämmes olika aflöningar för olika
orter, utan att det i stället bör fastställas eu normalaflöning, afsedd
för funktionärerna i allmänhet, och att denna aflöning bör kunna af
115
telegrafstyrelsen för sist uppräknade kategorier af personalen, som äro
underkastade omflyttning eller, i sig själf särskildt talrika, äro statione¬
rade å olika orter med vidt skiljda lefnadskostnader, höjas å de dyrare
orterna med en skälig procent af normalaflöningen, beroende på en
regelbundet återkommande undersökning af prisförbållandena, hvarest
och i hvilken grad sådan höjning bör ske.
I telegrafverkets nuvarande stater bär man för en del tjänstemän
försökt lösa denna fråga på sådant sätt, att med hänsyn till interurban-
telefonisterna — de för närvarande lägst aflönade af verkets ordinarie
tjänstemän — införts två lönegrader, den högsta afsedd att tillämpas a
dyrare orter. Denna lösning medför emellertid den följden, att vid erhållet
afsked ur verket en telefonist, som tillhört den högre lönegraden, äfven
erhåller högre pension än en telefonist åt den lägre lönegraden. Detta
synes dock kommitterade icke vara riktigt. Då nämligen den högre af-
löningen har sin grund allenast i de högre lefnadskostnaderna å tjänst¬
göringsorten, men efter afskedstagandet råder fullständig frihet i valet af
bostadsort, böra icke verkningarna af tjänstgöringsortens dyrhet sträcka
sig utöfver tjänstgöringstiden.
Kommitterade halva därlör enats om det förslag, att utöfver den
för alla gemensamma aflöningen skall det tilldelas den å dyrare orter
tjänstgörande personalen, tillhörande ofvan angifna befattningar, ett till-
lägg, uppgående på de allra dyraste orterna till 15 procent af aflöningen
och å de öfriga orter, där lefnadskostnaderna öfverstiga det normala
inom landet, till 10 procent af aflöningen.
Af kommitterades undersökningar har framgått, att med afseende
på de för närvarande gällande lefnadskostnaderna det högsta lönetill-
lägget skulle vara behöflig! endast i Stockholm, hvaremot det lägre till¬
lägget skulle blifva behöflig! å några af do större stationerna, nämligen
Göteborg, Malmö, Norrköping, Gäfle, Hälsingborg, Karlskrona samt de
inom norra inspektionsdistriktet (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbot¬
tens och Norrbottens län äfvensom Hälsingland af Gäfleborgs län) be¬
lägna. Emellertid hysa kommitterade icke någon tvekan därom, att
nyssnämnda efter prisförhållandenas växling återkommande undersök¬
ning lämpligast bör öfverlämnas åt telegrafstyrelsen, som således vid
uppgörande af hvarje års stat bär att taga under afgörande frågan om,
å hvilka orter dessa tillägg böra utgå ocfi hvar det högsta tillägget kan
vara behöflig!. Liksom det enligt kommitterades förut uttalade mening icke
är lämpligt att efter genomförandet af den föreslagna omorganisationen
af telegrafstyrelsen belasta Kungl. Maj:t och Riksdagen med en pröfning
hvarje år af det antal biträdande funktionärer i styrelsen och vid tra¬
116
fikens skötande eller ledningarnas byggande och underhåll, som kan
vara af den fortgående utvecklingen betingadt, lika litet lärer det vara
erforderligt att belasta statsmakterna med afgörandet af dessa detaljer
angående fördelningen af det å vissa orter behöfliga lönetillägget.
Vid beräknandet af de löneförmåner, som skulle tillkomma under¬
befälet och reparatörerna, hafva kommitterade ansett sig böra bereda
dessa tjänstemän något bättre villkor än de hittills haft. Helt naturligt
utöfva härvidlag i första hand de höjda arbetslönerna en omedelbar
inverkan, enär det är ur arbetarnas led innehafvarna af dessa befatt¬
ningar rekryteras. Men dessutom finnes det speciella skäl för en löne¬
förbättring äfven här. Beskaffenheten af deras arbete föranleder, att dessa
tjänstemän till största delen måste på egen hand och på eget ansvar
utföra sina åligganden, hvilkas behöriga skötsel därjämte förutsätter en
icke obetydlig teknisk utbildning. Linjemästarna och linjeförmännen
hafva dessutom att utöfva direkt befäl öfver större eller mindre arbets¬
lag. På dessa poster behöfves således tekniskt utbildadt folk med mog-
nare omdöme för att kunna bevaka verkets intressen. Därtill bör all¬
deles särskildt beaktas, att, såsom kommitterade förut omförmält, linje¬
mästarna och en stor del af linjeförmännen med själfständigt redovis¬
ningsansvar omhänderliafva betydliga penningbelopp jämte stora värden
i den synnerligen dyrbara materielen.
Från lönebeloppen afgå dessutom pensionsafgifter, som, ehuru i
sig själfva måhända ej så stora, dock blifva af afsevärd betydelse vid
dessa relativt små slutsummor.
Kommitterade meddela (sid. 117) en jämförelse mellan de nu gällande
och de föreslagna aflöningsförhållandena vid linjedistrikten. På grund
af därom gjorda framställningar och sedan linjearbetarnas aflöningar
måst afsevärdt höjas, har telegrafstyrelsen i afvaktan på underbefälets
och reparatörernas uppförande å ordinarie stat medgifvit de i tabellens
anmärkningskolumn angifna tillfälliga tilläggsarfvoden, att utgå från
och med den 1 juli 1906.
Förutom de i tabellen upptagna aflöningsbelopp skulle, såsom förut
är angifvet, för linjemästarna, linjeförmännen och reparatörerna komma
bostad in natura eller hyresbidrag samt uniformsbeklädnad. För den
flyttande personalen, d. v. s. linjemästarna af andra lönegraden och
linjeförmännen af samma lönegrad, skulle utgå dagtraktamente enligt
hittills gällande och i det föregående angifna grunder. Reparatör, sta¬
tionerad å ort med dyrare lefnadskostnader, skulle erhålla ett tillägg
med 10 eller 15 procent af aflöningen.
|
|
—-—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tö
|
|
|
|
A
|
f 1 ö
|
n i n
|
S
|
|
|
|
|
Befattning.
|
st cra
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Anmärkningar.
|
3 3
S' 3
eg
|
efter
|
offer
|
efter
|
efter
|
efter
|
efter
|
efter
|
efter
|
efter
|
efter
|
|
bo
o
|
2 är.
|
3 år.
|
4 år.
|
5 fiv.
|
6 år.
|
9 år.
|
10 år.
|
12 är.
|
15 år.
|
18 år.
|
|
Linjedirektör........*...............j
|
(4,500)
|
|
|
|
(4,900)
|
|
__
|
(5,300)
|
_
|
—
|
—
|
i
|
4,600
|
—
|
5,000
|
—
|
—
|
5,500
|
6,000
|
—
|
6,500
|
7,000
|
—
|
i
|
1
|
(3,200)
|
—
|
—
|
—
|
(3,600)
|
—
|
—
|
(4,000)
|
—
|
—
|
—
|
|
Linjeingenjör........................1
|
3,000
1,140
|
|
3,400
|
_
|
.. -
|
3,800
|
4,200
|
—
|
4,600
|
5,000
|
5,500
|
•
|
Kassör af l:a lönegraden........
|
—
|
1,260
|
—
|
—
|
1,380
|
1,500
|
—
|
1,650
|
1,800
|
2,100
|
/+ felräkningspcnnin-l
( gar 200 kr.
|
I nuv. mani. bokhåll. j
Bokhållare| j
I
|
(2,200;
|
—
|
—
|
—
|
(2,500)
|
—
|
—
|
(2,800)
|
—
|
—
|
—
|
|
900
|
960
|
—
|
1,020
|
—
|
1,140
|
1,260
|
—
|
1,380
|
1,500
|
1,650
|
|
(1,650;
1,500
|
__
|
(1,800'
|
—
|
—
|
(1,950)
|
(2,100)
|
—
|
(2,250)
|
(2,400)
|
—
|
(+- tillf, tillägg 200 kr.)
|
] Linjernas tara af l:a lönegradenj
|
1,650
|
—
|
1,800
|
—
|
2,100
|
2,400
|
—
|
2,700
|
---
|
—
|
+ tost. el. hyresbidrag.
|
| linjerna stare af 2:a lönegraden)
|
(960)
|
—
|
(1,080)
|
—
|
—
|
(1,200)
|
(1,350)
|
—
|
(1,500)
|
(1,650)
|
(1,800)
|
-(- bost ol. hyresbidrag.
|
(jämte öfverreparatör)..........j
|
1,140
|
1,260
|
—
|
1,380
|
—
|
1,500
|
1,650
|
—
|
1,800
|
2,100
|
—
|
Linjeförman af l:a[materialvalet!
|
(1,000;
|
—
|
—
|
—
|
(1,200)
|
—
|
—
|
(1,400)
|
—
|
(1,650)
1,800
|
—
|
/(+ tillf, tillägg 150
\ å 200 kr.)
+ bost. el. hyresbidr.
|
} lönegraden J
\ (jämte förrådsför-1
j män) ' 1
, 1
|
(960)
1,020
|
1,140
|
(1,080)
|
1,260
|
‘
|
(1,200)
1,380
|
(1,350)
1,500
|
—
|
(1,500)
1,650
|
—
|
(900.
|
_
|
(960)
|
—
|
—
|
(1,080)
|
(1,200)
|
—
|
(1,320)
|
—
|
—
|
|
j Linjeförman af 2:a lönegraden!
|
900
|
960
|
_
|
1,020
|
—
|
1,140
|
1,260
|
—
|
1,380
|
1,500
|
—
|
-f- bost. el. hyresbidr.
|
! Reparatör..........................j
|
(900;
|
|
(960;
|
|
_
|
(1,080)
|
(1,200)
|
—
|
(1,320)
|
(1400*)
|
—
|
(+ tillf, tillägg 100 kr.)
|
840
|
900
|
|
i 960
|
—
|
1,020
|
1,140
|
—
|
1,260
|
1,380
|
—
|
/ -f boet. el. hyresbidr.
\ o. c von t. dyrortstill.
|
*) Detta arfvode utgår endast i Stockholm.
118
*5. TrafiJedistrikten och stationerna.
Beträffande den hithörande personalen gäller samma ogynnsamma
förhållande, som anmärktes rörande linjedistriktens tjänstemän, eller att
1901 . års kommitté beräknade dess aflöningar lågt med tanke på ett
ytterligare tillskott i form af dyrtidstillägg, som dock i verkligheten icke
kom vederbörande till godo. Denna omständighet i förening med lef-
nadskostnadernas stegring hafva nödgat kommitterade att söka äfven
för denna grupp tjänstemän förbättra deras lefnadsvillkor. Den snabbt
växande trafiken ställer också numera betydligt större kraf på denna
personals ansvar och arbetsförmåga.
Telegraf- I afseende på telegrafinspektörerna hafva kommitterade funnit sig
inspektörerna. höra vidtaga en förändring af nu gällande bestämmelser.
Den nuvarande anordningen, enligt hvilken inspektören, med af¬
stående af sina aflöningsförmåner på ordinarie tjänst, åtnjuter ett fast
årligt arfvode af 5,000 kronor, har redan under den korta tid, som för¬
flutit efter dessa befattningars inrättande, visat sig medföra olägenheter.
Så snart nämligen en inspektör ansett sig kunna erhålla tjänsten såsom
föreståndare för en station af den storlek, att inkomsterna där blott
öfvergå inspektörsarfvodet, har han naturligtvis sökt begagna detta
tillfälle att skaffa sig en välbehöfiig förbättring af sin ekonomiska ställ¬
ning. Det har också visat sig, att inspektörerna icke gärna kvarstanna
i denna befattning så länge, som det stundom varit önskvärdt. De fyra
inspektörsbefattningarna hafva sedan deras tillkomst år 1903 redan haft
nio innehafvare. Sådana täta ombyten af innehafvare af dessa förord¬
nanden måste undvikas, om det ytterst viktiga syfte, som med institu¬
tionen afsetts och som, efter hvad erfarenheten visat, äfven kan vinnas,
ej skall helt och hållet äfventyrus.
Kommitterade hafva därför kommit till den uppfattningen, att, på
samma gång en skälig förhöjning af deras nuvarande aflöning i viss
män kunde beredas dem, de påpekade olägenheterna skulle fullständigt
undanrödja^ genom den lämpligare och i sig själ!’ riktigare anordningen,
att telegrafinspektörerna bibehålla den dem såsom ordinarie tjänstemän
— i regel kommissarie af 2:a, 3:e och 4:e lönegraderna — tillkom¬
mande lön, medan, under den tid deras förordnande såsom inspektörer
varar, till dem skall i stället för tjänstgöringspenningar eller provision
utgå ett arfvode, hvilket belopp icke heller i aflöningsreglementet in¬
tagits, men som kommitterade, enligt hvad förslaget till stater utvisar,
föreslå till 2,500 kronor per år.
Därigenom att för inspektörsförordnandet lämnas ett fast arfvode,
medan den förordnade i vanlig ordning rycker upp inom den för hans
119
ordinarie tjänst gällande löneskala, aflägsnas sä vidt möjligt berörda
olägenhet, och därigenom vinnes äfven större rättvisa i afseende på
ersättningens belopp.
Häraf följer, att alla inspektörerna ej uppbära samma aflöning,
men detta synes icke vara annat än fullkomligt i sin ordning. De per¬
sonliga kvalifikationer, som kräfvas för inspektörens tjänst, och den
befälsställning han intager föranleda visserligen, att till honom bör
utgå särskild ersättning. Aflöningen behöfver dock icke vara den¬
samma för en yngre, nyss till befattningen förordnad tjänsteman som
för en äldre innehafvare af densamma, hvilken i ordinarie tjänst redan
skulle hunnit eu högre aflöning.
Efterföljande tabell visar de aflöningsbelopp, som enligt kommitte-
rades förslag skulle uppbäras af en till inspektör förordnad kommissarie
i olika lönegrader.
|
Lägsta aflöning.
|
Högsta aflöning.
|
|
Lön.
|
Arfvode.
|
Summa.
|
Lön.
|
Arfvode.
|
Summa.
|
Kommissarie af lista lönegraden...............
|
3,000
|
2,500
|
5,500
|
3,800
|
2,500
|
6,300
|
•- » 2:dra » ...............
|
2,600
|
2,500
|
5,100
|
3,400
|
2,500
|
5,900
|
u ii 3:dje » ...............
|
2,200
|
2,500
|
4,700
|
3,000
|
2,500
|
5,500
|
» » 4:de » ...............
|
2,000
|
2,500
|
4,500
|
2,800
|
2,500
|
5,300
|
Då inspektörer i regel utväljas bland kommissarierna af de tre
lägsta ofvan angifna lönegraderna, skulle sålunda deras aflöning komma
att utgöra lägst 4,500 kronor och högst 5,900 kronor.
Eu nyförordnad inspektör skulle visserligen därigenom kunna komma
att uppbära en något lägre ersättning än den nu utgående, men för en
äldre inspektör, hvars arbete å denna plats finnes särskild! värdefullt,
skulle ersättningen kunna stiga till så mycket högre belopp, att han
icke af ekonomiska skäl behöfde återgå till sin ordinarie tjänst.
Äfven denna ersättning kan i sig själf icke anses vara för hög för
en tjänsteman med den erfarenhet han måste besitta och med den, så¬
som år för år allt mera visar sig, särdeles värdefulla insats i trafikens
skötsel han oaflåtligen är i tillfälle att göra till allmänhetens förbättrade
betjänande och till verkets direkt ekonomiska fördel.
Härvid torde vara lämpligt omnämna, att, efter hvad kommitterade
inhämtat, ersättningen för de resor, som telegrafinspektörerna i tjänsten
måst företaga, under år 1905 uppgått till följande belopp:
120
Stations före¬
ståndarna.
inom södra distriktet ......................... Kronor 2,889: 70
» västra » .......................... » 2,326: 30
» östra » ........................... » 2,319:92
» norra » .......................... » 3,038: 35
Då telegrafverkets, inspektörer icke hafva fribiljetter å andra järn¬
väg-ar än statens, å hvilka resorna ej kunna debiteras i reseräkningarna,
framgår af ofvanstående siffror, att telegrafinspektörerna, som nästan
ständigt maste vara på resande fot, ej kunna beräkna någon afsevärd
behållning på sina resor.
Såsom kommitterade förut angifvit, hafva kommitterade för vin¬
nande af en rättvis och smidig aflöningsform för stationsföreståndarna
funnit den. enda riktiga utvägen vara, att en del af nämnda tjänste¬
mäns aflöning eller den, som motsvarar deras nuvarande tjänstgörings-
penningar, utgår såsom provision å uppbörden.
När det uttalats betänkligheter mot provisionssystemet, torde detta
väsentligen hafva berott därpå, att man frånsett och rent af ansett sig
böra frånse de grundsatser, som tillämpas inom det privata affärslifvet.
Därför att statens verksamhet, när den anordnar affärs- och industriella
företag, icke bestämmes af enbart ekonomiskt intresse utan äfven i
vissa hänseenden af en allmännare synpunkt, har man, efter hvad
kommitterade trott sig finna, icke tillräckligt beaktat, att verksam¬
hetens dock väsentligen affärsmässiga prägel gör det nödvändigt att
låta de affärsmässiga grundsatserna tillerkännas afgörande betydelse
icke minst med hänsyn till den personal, som skall utföra affärens ar¬
bete. Åmbetsmannauppfattningen och ämbetsmannasättet att behandla
förekommande ärenden må hafva sitt obestridda värde på de områden,
som rätteligen höra under denna uppfattning och detta sätt, men de
förlora sitt värde och verka hämmande, när de tillämpas på främmande
områden. Affären eller industrien måste skötas efter merkantila regler,
så vidt den öfverhufvud skall hafva sitt berättigande, och om än dessa
regler modifieras däraf, att det är staten som är ägaren, måste de dock
i hufvudsak behålla sin giltighet.
Enär emellertid frågan om provisionssysfemets införande var före¬
mål för behandling i den kommitté, som uppgjorde förslaget till nu
gällande stater för telegrafverket, anse sig kommitterade höra anföra
hvad då i frågan yttrades.
Då kommittén, heter det i dess utlåtande, beslutit sig för att
föreslå provisionens bibehållande inom postverket för vissa tjänstemän,
hufvudsakligen föreståndarna för postkontoren, hade den frågan själf-
mant framställt sig, om icke äfven för vederbörande stationspersonal
121
vid telegrafverket någon del af aflöningen borde utgå i form af upp-
bördsprovision. Kommittén hade dock ej ansett sig böra förorda infö¬
rande af provision inom telegrafverket. Ehuru ingalunda saknades,
såväl från Kungl. Maj:ts som från Riksdagens sida, uttalanden emot
provisionssystem i allmänhet, hade kommittén, om än med tvekan,
funnit sig böra förorda provisions bibehållande, i någon mån, inom
postverket, där provision sedan längre tid utgått och där dess full¬
ständiga borttagande skulle, enligt kommitténs åsikt, förorsaka betyd¬
liga rubbningar. Annorlunda tedde sig emellertid denna fråga, då
det gällde att föreslå organisation för ett i betydande del helt nytt
verk, hvarest provision hittills icke till tjänstemännen utgått. För
att i ett sådant verk införa provisionssystem syntes det kommittén
böra kräfvas alldeles särskilda trängande skäl. Några dylika före-
låge dock icke, enligt kommitténs förmenande, utan torde en till¬
fredsställande lösning af frågan om stationspersonalens aflöningsför-
måner kunna åstadkommas äfven utan införande af denna för telegraf¬
verket hittills främmande aflöningsform. Därtill komme ock, att, i
motsats mot hvad förhållandet vore vid postverket, de uppbördssummor
vid telegrafverket, å hvilka provision skulle beräknas, vore så växlande
eller, åtminstone vid ett flertal stationer, stadda i så hastig ökning, att
fastställande af grunderna för provision skulle blifva förenadt med gan¬
ska stora vanskligheter. På grund af sålunda anförda omständigheter
och med hänsyn till det i förevarande afseende äfven beaktansvärda
förhållandet, att bestämmandet af vissa telefon af gifters belopp, åtmin¬
stone ännu så länge, ankomme allenast på telegrafstyrelsen, hade kom¬
mittén icke ansett sig böra förorda införande vid telegrafverket af pro¬
vision såsom en del af aflöningen.
Dessa skäl finna kommitterade icke numera böra vara afgörande för
föreliggande frågas lösning. Det har nämligen visat sig, att en till¬
fredsställande lösning af frågan om stationsföreståndarnas aflöningsför-
måner icke vinnes genom det nuvarande systemet med stationernas in¬
delning efter uppbördens storlek i grupper med enahanda totalaflönings-
belopp inom hvarje. För att en sådan indelning skulle kunna vara
något så när rättvis, måste nämligen gruppernas antal blifva så stort,
att begreppet gruppindelning försvunne och man i stället finge stations-
mängden efter uppbördens olika storlek sönderdelad i kanske ett
trettiotal afdelningar med endast några stationer i hvarje. Men ej
nog därmed. Sedan en sådan första uppdelning väl vore gjord, måste
styrelsen, för att fortfarande hålla uppdelningen rättvis, oupphör¬
ligen göra om densamma, allt efter som uppbörden växlade. Fn till¬
räckligt ofta och fullt känsligt gjord sådan omdelning skulle, det måste
16
122
medgifvas, på ett rättvist sätt ordna stationsföreståndarnas aflönings-
förmåner. Men på detta sätt blefve ju bibehållandet af en indelning
snart utan all reell betydelse, likasom äfven styrelsens endast mekaniska
mellanhandställning till den växlande uppbördens omutliga fingervis¬
ning. Med ett ord, man vore framme vid det rena provisionssystemets
tillämpande vid bestämmandet af stationsföreståndarnas hela aflöning.
Då, såsom riktigt är inom telegrafverket, ifrågavarande tjänstemäns
aflöning måste bestämmas i förhållande till den uppbörd de åt staten
intjäna å sin station, blir ock detta system konsekvensens nödvändiga
slutspets. Principiellt skulle kommitterade för sin del icke hafva något
mot en anordning i enlighet därmed, men systemet låter sig icke fullt
lämpligt genomföra i praktiken. Först torde det vara omöjligt att finna en
för alla stationer lika provisionsberäkning, som rättvist afpassar hvarje
stationsföreståndares aflöning. Men att hafva olika beräkning för olika
afdelningar stationer skulle leda in i samma cirkel, som man ville und¬
vika, då det gällde det nuvarande systemets gruppindelning.
Ehuru det således skulle vara rationellt riktigast att icke behålla
vissa fixa löner utan låta uppbörden bestämma hela aflöningen genom en
direkt relation, synes det dock kommitterade ur nyssnämnda synpunkt
vara mest praktiskt, att en stabil löneskala finnes, som bildar den
gemensamma ryggraden för aflöningarna, och att den utom själfva
lönen tillkommande delen, växlande i direkt förhållande till uppbörden,
utjämnar de oegentligheter, som med det nuvarande systemet icke kunna
undvikas.
Äfven ur en annan synpunkt måste emellertid formen af lön
bibehållas för en del af aflöningen. Det är visserligen så, som kom¬
mitterade framhållit, att i de flesta fall en stations uppbörd är till en
mycket stor del omedelbart beroende af föreståndarens duglighet och
vakenhet, likasom samma uppbörd är en ganska känslig mätare på
tyngden af dennes ansvar och arbete. Men det finnes dock stationer,
hvilka genom sitt rent trafiktekniska läge äga för det hela en särskildt
stor betydelse och därför också kräfva särskildt framstående egenskaper
hos föreståndaren, utan att dessa förhållanden gifva utslag i uppbörden.
För dessa fall måste man hafva en bestämd löneskala att följa, då före¬
ståndaren för en dylik station bör genom en högre lön tillgodoses, till
dess uppbörden å stationen stigit till, så att säga, sin egen riktiga höjd.
Man skulle af hvad sålunda framhållits kunna få den föreställ¬
ningen, att en enda löneskala för alla stationsföreståndare vore till
fyllest. Men så är icke förhållandet. Man kan icke låta hvarje stations¬
föreståndare börja med den lägsta begynnelselönen för att vandra hela
skalan upp, på vägen nödtorftigt underhjälpt af provisionen. Statio-
123
nerna äro nämligen hvarandra så olika till storlek och betydelse att
den lägsta begynnelselönen måste sättas så låg och den högsta sa nog,
att det stora flertalet icke når vare sig dit ned eller dit upp. Likaså
äro mellanstadierna så många, att äfven där måste sättas vissa gränser.
För att vinna eu rättvis aflöningsform måste man alltså inom hela
stationsmängden försöka sammanföra de hvarandra närmaste stationerna
till en grupp, för hvilken en gemensam del af den stora löneskalan
kan befinnas innehålla ett till mängd och belopp lämpligt antal lonesteg.
Vidare hafva kommitterade måst betänka, huru pensioneringen skulle
ställa sig. Man kan ju icke ifrågasätta att bestämma en särskild pen¬
sion för hvarje stationsföreståndare, äfven om det skulle vara den
absoluta rättvisan. Men, enligt kommitterades mening, vore det ej
detta. Pensionen bör nämligen icke utgöra ett slags matematiskt noga
rabatterad aflöning, utan den är väl att anse såsom den ersättning en
tjänsteman genom hela sitt arbete åt staten förtjänat att efter arbetets
slut af staten uppbära. Såsom sådan bör den dock naturligtvis sta i ett
visst förhållande till den under tjänstetiden åtnjutna aflonmgen. Dartor
skulle det också vara lika oriktigt, att alla stationsföreståndare uppbure
lika stor pension, då deras arbete ju varit mera eller mindre ansvars¬
fullt och ansträngande, som att hvar och en hade sitt eget pensionsbelopp,
afpassadt efter en viss aflöningssats. Man måste således äfven tran denna
synpunkt sedt försöka med hvarandra sammanföra dem, hvilkas tore-
ståndarskap i stort sedt innebär ungefär lika börda och för hvilka
därför den blifvande pensionen bör, lika väl som den del åt aflonmgen
de behålla under sjukdom, kunna rättvisligen sättas lika.
Emellertid skulle ett sådant, nu omhandladt försök till gruppindelning
aldrig lyckas, om man icke kunde hålla aflöningens ytterkonturer något
tänjbara efter stationernas egen rörlighet. Men med en sådan möjlighet —
tjänstgöringspenningarnas utgående i form af provision — har df*
visat sig icke möta svårigheter att inom en fortlöpande skala af bestamda
lönesatser ordna stationerna i några stora grupper. . , „
Genom denna anordning hafva kommitterade, med undvikande åt
schablonmässiga bestämmelser, som endast gifva en i förhållande till
den allmänna arbetsbördan skapligt afpassad aflöning, asyftat att vinna
en verkligen tillfredsställande lösning af frågan om dessa tjänstemäns
aflöningsförmåner, så att äfven de så vidt möjligt fylla kraf vet pa en i
hvarje individuellt fäll riktig relation mellan arbetet och ersättningen dartor.
En sådan aflöningsform är, enligt kommitterades mening, den enda
rättvisa och därigenom ägnad att hos personalen uppehålla och ™der-
hålla arbetsintresset utöfver hvad den nuvarande ordningen ar i stånd till.
124
Man får nämligen icke förtänka stationsföreståndarna, att de osökt
sätta sina egna inkomster i samband med stationens, då man besinnar
hvad kommitterade förut antydt, att dessa kunna alldeles direkt påver¬
kas af föreståndarens uppmärksamhet och intresse. I detta fall intager
telegrafverket en särskild ställning, bestämdt skild från de andra kom-
mumkationsverken. Förhållandet beror därpå, att telegrafverkets med-
delelsemedel, de elektriska ledningarna, äro begränsade till antal och
belastningsförmåga, men att genom personalens vaksamhet och snabbhet
dessa gränser kunna, efter hvad erfarenheten ständigt visar, betydligt
uttänjas genom ett skickligt och uppmärksamt utnyttjande af befintliga
tillgångar. °
Då således kommitterade funnit, att provisionssystemets tillämpande
vid beräknandet af tjänstgöringspenningarna är den enda form, som
under^ växlande förhållanden möjliggör en aktuell rättvisa åt stations¬
föreståndarna, samt dessutom denna anordning, genom att på det enk¬
laste sätt själf reglera aflöningarna, gör öfverflödig den ständigt fort¬
gående omreglering af stationernas aflöningsförhållanden, som eljest
blefve en verkets spänstighet förtyngande nödvändighet, hafva kommit¬
terade funnit alldeles särskild! trängande skäl förefinnas, att för denna
del af personalen provisionssystemet delvis lägges till grund vid aflö-
ningsbeloppens bestämmande. Den omständigheten, att det är eu nyhet
som sålunda införes i telegrafverket, kan icke skrämma kommitterade'
helst det visat sig att trots telegrafverkets växlande och i hastig öknino-
stadda uppbördssummor några svårigheter icke möta för systemets lämna
och måttfullt begränsade tillämpande.
Kommitterade föreslå, att provision måtte utgå på de tre hufvud-
sakliga poster, som utgöra stationernas uppbörd, nämligen uppburet
telegramporto, inträdes- och telefonabonnemangsafgifter samt afgifter
för särskildt betalda telefonsamtal.
De två sistnämnda af dessa poster stå otvifvelaktigt i mycket nära
beroende af. huru vederbörande station skötes. Att fördelen af en
telefonförbindelse i väsentlig grad är beroende af det sätt, på hvilket
förbindelsen betjänas, är själfklart, och det är därför icke heller tvifvel
om, att hvarje stationsföreståndare kan, genom att arbeta för stationens
basta möjliga skötsel, bidraga till att en större del af allmänheten finner med
sm fördel förenligt aftrafva förbindelse med telefonnätet, Ännu mycket
större och direktare inflytande kan tjänstemannen utöfva på beloppet
åt inflytande samtalsafgifter. Storleken af dessa inkomster beror näm¬
ligen, såsom nyss antydts, hufvudsakligen på, huru de befintliga ledningarna
utnyttjas och huru det sörjes för, att dessa ledningar efter ett samtals slut
125
utan hvarje dröjsmål disponeras för det följande. De korta stunder, de in-
terurbana ledningarna vid mindre planmässigt och mindre raskt arbete stå
oanvända kunna, på samma gång allmänhetens gagn af ledningarna min¬
skas, tillsammans åstadkomma en förlust i inkomster, hvilken för tele¬
grafverket betyder mycket afsevärda summor. Efter växlande förhållanden
på olika platser kan den ena eller den andra sidan af denna tjänste¬
mannens verksamhet företrädesvis tillgodogöras för utvecklingen af te¬
lefonväsendet. Den riktiga normen för ett provisionssystem med syfte
att framkalla en ökning i arbetsintensitet är därför att låta både abon¬
nemangs- och samtalsafgifterna ligga till grund för bestämmande af
provisionens belopp.
I fråga om telegramportot däremot gäller nog i allmänhet det¬
samma som för inkomsten vid postverket, att det endast i ringa grad
kan röna inflytande af tjänstemännens åtgöranden. Att vid provi¬
sionens bestämmande taga hänsyn äfven till telegramportot är emeller¬
tid ägnadt att verka reglerande på provisionens belopp, och dess ute¬
slutande skulle medföra en orättvisa för de stationer, där telegram¬
expeditionen kräfver relativt större arbete i förhållande till telefonens
skötsel.
Hvad angår grunderna för provisionen, hafva kommitterade uppgjort
ett förslag i detta afseende, som efter kommitterades åsikt, torde
fylla de anspråk, man med skäl bör kunna framställa på ett lämpligen
afvägdt provisionssystem.
Kommitterade föreslå, att provisionen bestämmes på följande sätt:
5 procent af den del af uppbörden, som ej för år öfverstiger 10,000
kronor;
3 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 10,000 men
ej 30,000 kronor;
1 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 30,000 men ej
100,000 kronor;
b 2 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 100,000 men
ej 500,000 kronor; samt
Vid procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 500,000 kronor.
Då provisionen skulle träda i stället för tjänstgöringspenningarna,
skulle den odelad tillfalla stationens föreståndare, och är dess belopp
äfven beräknadt med hänsyn härtill. Vid de minsta stationerna, där
provisionen enligt angifna beräkningsgrunder icke skulle uppnå samma
belopp, som kommitterade föreslå såsom det lägsta, till hvilket tjänst-
göringspenniugarna för stationsföreståndare skulle uppgå eller 450 kronor
ärligen, blifver det således nödvändigt att garantera denna minimiprovision.
Antalet dylika stationer utgjorde år 1905 32 stycken. Så snart däremot
126
uppbörden uppgår till 9,000 kronor årligen blifver provisionen tillräcklig
att betacka tjänstgöringspenningarnas belopp.
Den starkt fallande skalan gör emellertid, att provisionen aldrig
stiger till så stora summor, att dess tillämpande kan väcka betänklig¬
heter. Med en uppböi-d mellan 10,000 och 30,000 kronor årligen utgör
den 30 kronor för hvarje tusental, från 30,000 till 100,000 kronors
uppbörd 10 kronor för tusen, från 100,000 till 500,000 kronors uppbörd
5 kronor för tusen och öfver 500,000 kronor 1 krona för tusen. Den
största uppbörd, som för närvarande vid någon station förekommer, är
något öfver en miljon kronor vid centraltelefonstationen i Stockholm.
Äfven om man tänker sig, att denna uppbörd skulle i framtiden för¬
dubblas, så medför dock tillkomsten af en ny miljon i uppbörd en ökning
i provisionen af endast 1,000 kronor, hvilket ingalunda kan sägas vara
en hög ersättning för ett så betydligt ökadt arbete och ansvar.
Tjänstgöringspenningarna för telegrafverkets stationsföreståndare
utgöra tillhopa 111,800 kronor. För beräknandet af det belopp, hvartill
provisionen skulle kunna uppgå, hafva kommitterade låtit uträkna de
belopp, hvartill en i enlighet med kommitterades förslag upptagen pro¬
vision skulle uppgå för åren 1901 och 1905, och utgöra dessa siffror
141,000 kronor och 167,000 kronor. Ökningen har således mellan
dessa år varit 26,000 kronor eller 6,500 kronor för år, d. v. s. i medel¬
tal omkring 40 kronor årligen för hvarje stationsföreståndare.
Att medeltalssiffran blir så ytterligt låg, beror delvis därpå, att
vid de minsta stationerna med uppbörd under 9,000 kronor årligen icke
alls någon ökning kan förekomma samt att å de största stationerna
provisionen till följd af den starkt fallande skalan stiger mycket sakta.
Ökningen gör sig således hufvudsakligen gällande å mellanstationerna,
men då dessas uppbörd i sig själf är ganska måttlig, kan ej ens här
provisionen stiga med några afsevärda belopp.
Det nu påpekade förhållandet mellan stationerna styrker äfven det
rättvisa i den föreslagna provisionsskalan, enär inkomstökningen å de
större stationerna med talrikare personal i mindre mån ökar förestån¬
darens personliga arbete än fallet är å de mellanstora stationerna, lika¬
som en skillnad i inkomster, som hålla sig under 9,000 kronor om året,
ej heller representerar någon olikhet af betydelse i stationsföreståndar-
nas besvär.
Då kommitterade sålunda föreslagit att låta för stationsföreståndarna
provision ersätta de till telegrafverkets öfriga personal utgående
tjänstgöringspenningarna, har för dessa föreståndare upprättats en sär¬
skild löneskala, vid hvilkens uppgörande hänsyn tagits till de särskilda
127
förhållandena å de olika stationerna på sådant sätt, att den olika upp¬
börden i allmänhet blifver normerande.
Kommitterade anse sig dock böra här erinra därom, att enligt
deras förut i fråga om andra tjänstemän uttalade uppfattning möj¬
lighet bör finnas för telegrafstyrelsen att å station, där det tek¬
niska arbetet är särskildt kräfvande, men stationens lokala bety¬
delse är mindre, kunna genom någon böjning af själfva lönen, dock inom
de bestämda regleringsgränserna, fästa en för samma station särskildt
lämplig föreståndare, som eljest på grund af sin duglighet och sina tjänste-
meriter kunde förvänta att erhålla en annan, ekonomiskt mera gifvande
station. ,
Löneskalan,
|
omfattande
|
samtliga
|
stationer från
|
de största till de
|
minsta, skulle omfatta följande grader:
|
|
|
Klass.
|
Kronor.
|
|
Klass.
|
Kronor.
|
1
|
...... 4,600
|
|
9 ...........
|
.... 2,200
|
2 .........
|
...... 4,200
|
|
10 ...........
|
.... 2,000
|
3 .......
|
..... 3,800
|
|
11 ...........
|
.... 1,800
|
4 ........
|
...... 3,400
|
|
12 ..........
|
.... 1,650
|
5 .........
|
...... 3,000
|
|
13
|
1,500
|
6 .........
|
..... 2,800
|
|
14 ...........
|
1,350
|
7 ........
|
....... 2,600
|
|
15
|
.... 1,200
|
8 .......
|
....... 2,400
|
|
16
|
1,050
|
Af dessa belopp utgör
|
det första
|
det högsta lönebelopp, till hvilket
|
en direktör i högsta lönegraden kan hinna, medan det sista angifver begyn¬
nelselönen vid de mindre stationerna. Lönebeloppen ansluta sig så nära
som möjligt till de nu utgående med allenast de jämkningar, som föranledas
af önskan om större enhetlighet och konsekvens än hittills varit gällande.
Ett undantag utgöra dock de sex lägsta lönerna, hvilka äro af-
sedda för kvinnliga stationsföreståndare och i förhållande till de nuvarande
blifvit något höjda. Kommitterade anse nämligen, att dessa stationsföre¬
ståndare böra något bättre tillgodoses än enligt nu gällande stater är
fallet. Om till förevarande lägsta lönebelopp lägges det å de minsta sta¬
tionerna i stället för provision garanterade beloppet, så blifver summan
1,500 kronor, hvilket således skulle i stället för nu utgående 1,300 kronor
blifva de kvinnliga stationsföreståndarnas begynnelseaflöning. Det själf-
ständigare arbete på eget ansvar, som åligger en stationsföreståndare,
måste ju äfven på de mindre stationerna göra föreståndaren väl förtjänt
af nu föreslagna aflöning, då man dessutom tager i betraktande, att
skötseln af dessa mindre stationer bar ett rätt betydande inflytande
128
på eu önskvärd utbredning af telefonnätet å de mindre orterna med
kringliggande bygd.
Den redan nu förefintliga bostadsförmånen skulle naturligtvis bibe¬
hållas.
Då den gruppering af stationsföreståndarna, hvarom kommitterade
förut talat, tämligen nära öfverensstämmer med den nu förefintliga, kan
en jämförelse mellan den hittills gällande och den nu föreslagna staten
lätt låta sig utföra. En dylik jämförelse, därvid till grund för löne-
klasserna lagts samma förhallanden, som voro bestämmande för den
äldre indelningen i tjänstegrader, skulle ställa sig så, som nedanstående
tabell utvisar, hvarvid för vinnande af en fullständig öfversikt äfven
pensionsbeloppen medtagits.
|
Nuvarande lön.
|
Föreslagen lön.
|
Nuvarande
pension.
|
Föreslagen
pension-
|
Direktör af l:a lönegraden ...
|
3,500-4,000-4,500
|
3,400-3,800—4,200-4,600
|
4,500
|
4,600
|
» s> 2:a »
|
3,000-3,500-4,000
|
3,000-3,400-3,800-4,200
|
4,000
|
4,200
|
Kommissarie af l:a lönegraden
|
3,000—3,400 -3,800
|
3,000—3,400—3,800
|
3,800
|
3,800
|
» » 2:a »
|
2,500—2,900-3,300
|
2,600-2,800-3,000-3,400
|
3,300
|
3,400
|
» u 3:e »
|
2,200-2,600-3,000
|
2,200—2,400-2,600—2,800
3,000
|
3,000
|
3,000
|
» » 4:e »
|
2,000-2,400 -2,800
|
2,000—2,200—2,400—2,600
2,800
|
2,800
|
2,800
|
! Kommissarie » 5:e »
|
|
1,050—1,200—1,350—1,500
-1,650—1,800
(å större station)
|
|
1,500
|
» » 6:e »
|
■ 900—1,050—1,200
|
1,050-1,200-1,350—1,500
(å medelstor station)
|
» 1,200
|
1,400
|
» » 7:e
|
|
l,050rl,200—1,350
(å mindre station)
|
|
1,300
|
Inom lönegraderna har i förslaget de tillägg, som motsvara nuva¬
rande ålderstillägg, bibehållits till ett antal af två inom högsta lönegraden
bland kommissarierna samt begränsats till tre inom direktörsgraderna
och andra kommissariegraden. Till dessa befattningar befordras näm¬
ligen endast tjänstemän, som genom en jämförelsevis lång tjänstetid
inom andra klasser ådagalagt sin duglighet och pålitlighet och sålunda
redan passerat ett större antal af de stadier, som kommitterade funnit
sig böra för alla tjänstemän föreslå. De jämförelsevis synnerligen obe¬
tydliga förändringarna i direktörernas löne-och pensionsbelopp "betingas
129
af ett noggrannare iakttagande af proportionen mellan arbete och er¬
sättning, än som kunnat i den hittills gällande staten med dess färre
graderingar komma till uttryck. Inom de öfriga lönegraderna hafv«a
kommitterade föreslagit flere eller färre tillägg med hänsyn dels till
samma förhållande, dels till det arbete och ansvar, som på vissa af
dem särskildt måste tagas i betraktande.
Såsom synes är äfven för stationerna med kvinnlig föreståndare
hänsyn tagen till stationernas olika betydelse, hvilket icke skett i den
nu gällande staten. Då arbetet och ansvaret, efter hvad för kommit¬
terade tillgänglig utredning gifver vid handen, är i olika fall väsentligt
olika och de största stationerna med kvinnlig föreståndare i betydelse
närma sig de stationer, som förestås af manlig sådan, hafva kommitte¬
rade icke kunnat underlåta att äfven inom de för kvinnliga föreståndare
afsedda stationerna göra en lönegruppering.
Genom kommitterades förslag har äfven för de kvinnliga tjänste¬
männen skapats en befordringsmöjlighet så väl från biträdande till
föreståndare som inom föreståndarna, allt i likhet med hvad som re¬
dan förut fanns för den manliga personalen. Och det torde få anses
obestridligt, att på samma gång ett befogadt, kraf från de kvinnliga
tjänstemännens sida härigenom tillmötesgås, den föreslagna organi¬
sationen är ägnad att öfva ett gynnsamt inflytande pa deras intresse
för sitt arbete.
Hvad särskildt angår dessa stations föreståndare, hafva kommitte¬
rade utom de ofvan angifna skälen, äfven tagit hänsyn till uttalanden
från statsmakterna. Med anledning af en från dessa tjänstemän den 5
december 1905 inkommen petition, angående hvilken telegrafstyrelsen
den 30 i samma månad afgaf underdånigt utlåtande, anförde chefen
för civildepartementet, vid underdånig föredragning af 1907 års stat¬
förslag för telegrafverket, att ifrågavarande hemställan om förbättrande
af de kvinnliga stationsföreståndarnas ställning och lönevillkor visserligen
syntes honom förtjänt att allvarligen tagas i öfvervägande, men att, med
hänsyn till tidpunkten för framställningens ingifvande äfvensom för af¬
gifvande af telegrafverkets utlåtande däröfver, han icke för det dåva¬
rande vore beredd att framlägga frågan till slutlig pröfning. Efter
hvad styrelsens utlåtande gåfve vid handen, syntes en jämförelsevis
omfattande utredning böra föregå denna pröfning, och styrelsen hade
äfvenledes upplyst, att densamma redan gått i författning om en sådan
utrednings verkställande. 1 afbidan härpå ansåge departementschefen
med ärendets afgörande böra anstå. Vid behandling af eu år 1906
inom Riksdagens andra kammare väckt motion i ärendet anlörde
17
130
statsutskottet, att, ehuru det kuude ifrågasättas, att möjligen någon
förbättring i aflöningsvillkor borde beredas föreståndarinnorna för de
större telegrafstationerna, så länge de i sådan egenskap tjänstgjorde,
utskottet likväl ansåge, att de skäl, livilka föranledt departementsche¬
fen att icke då upptaga frågan om förbättring i de kvinnliga stations-
.föreståndarnas aflöningsvillkor, äfven borde föranleda Riksdagen att
icke i förevarande afseende besluta någon ändring. Och blef hvad ut¬
skottet hemställt af Riksdagen bifallet.
Den i statsutskottets anförda utlåtande gifna antydan, att förbätt¬
ringen för de kvinnliga föreståndarna borde utgå, så länge de i sådan
egenskap tjänstgjorde, hafva kommitterade så mycket lättare kunnat iakt¬
taga, som deras förslag i sin helhet hvilar på den grundbotten, att
högre aflöning städse är förbunden med ansvarsfullare arbete och bör
tilldelas endast i den mån eu tjänsteman genom alltjämt ådagalagd
skicklighet och nit visat sig’ motsvara ställda förväntningar. De hög¬
sta löneklasserna för de kvinnliga station sföreståndarna komma därför
endast att uppnås af dem, som under långvarig tjänst visat sig fullt
motsvara det till dem ställda förtroende, likasom naturligtvis intet hinder
möter för en kvinnlig stationsföreståndare att, om hon framför andra
är därtill lämplig, stiga vidare uppför löneskalan.
Då således de kvinnliga stationsföreståndarna vunnit likställdhet
med de manliga i afseende på rättigheter härutinnan, följer däraf, att
de i samma afseende böra vara underkastade enahanda skyldigheter.
Kommitterade tillåta sig därför här erinra om ett förhållande, som
för närvarande förefinnes men, om det bibehölles efter antagandet af
kommitterades förslag, skulle blifva en mot hela systemet brytande
oegentlighet.
Uti sin den 15 maj 1902 aflåtna underdåniga skrifvelse angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel omförmälde
Riksdagen, bland annat, att uti en inom Riksdagen väckt motion yrkats,
att Riksdagen måtte såsom öfvergångsvillkor till telegrafverkets utgifts-
stater införa den bestämmelsen, att ordinarie kvinnliga stationsförestån¬
dare, livilka enligt den nya aflöningsstaten för telegrafverket vore af-
sedda att utbytas mot manliga föreståndare, måtte tillåtas att fortfarande
kvarstå å deras dåvarande platser, såvida anmärkning mot deras tjänst¬
göring icke förekommit, och de själfva sådant önskade. Riksdagen an¬
förde vidare, att Riksdagen visserligen delade den uppfattning, som
läge till grund för motionen, och ansåge, att tillsättandet af manliga
stationsföreståndare å förutvarande telegrafiststationer icke borde gifva
anledning till i tjänsten oförvitliga kvinnliga stationsföreståndares af-
131
lägsnande mot deras vilja. Emellertid syntes det Riksdagen icke lämp¬
ligt att, med bibehållande af den i förslaget till aflöningsreglemente
innefattade grundsats om kvinnliga stationsföreståndares skyldighet att
vara underkastade förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan
befattning af motsvarande tjänstegrad, besluta en bestämmelse i syfte
att bereda dem skydd mot förflyttning under de särskilda förutsätt¬
ningar, som i motionen angifvits. Riksdagen hade därför velat i sam¬
manhang med sitt beslut om ökning af antalet telegrafkommissarie-
stationer hos Kungl. Maj:t göra framställning därom, att vid genom¬
förandet af detta beslut måtte förfaras i enlighet, med nu angifna grunder.
Med godkännande häraf har Kungl. Maj:t uti nådigt bref den 6
juni 1902 förklarat, bland annat, att det skall, åligga telegrafstyrelsen
tillse, att inrättandet af nya kommissariestationer icke må föranleda
därtill, att ordinarie kvinnliga stationsföreständare, mot hvilkas tjänst¬
göring anmärkning icke förekommit och hvilka önska kvarstå vid sina
dåvarande platser, varda därifrån förflyttade.
På grund af nämnda nådiga föreskrift hafva, under den tid, som
förflutit sedan berörda utgiftsstater trädde i tillämpning, förflyttning
utan egen begäran icke skett af kvinnlig stationsföreständare från då
innehafd station. .
Den utveckling, som vid åtskilliga stationer med kvinnlig före¬
ståndare sedan dess försiggått och fortfarande försiggår, .är emellertid
ganska snabb, och det lärer icke kunna förnekas, att några af dessa
stationer redan nått den storlek, att manlig föreståndare därstädes
borde tillsättas. Om det äfven undantagsvis kan förekomma, att en
kvinnlig föreståndare kan fylla alla kraf på en jämförelsevis stor sta¬
tion med ett flertal underlydande växelstationer och med flere repara¬
törer eller arbetare under föreståndarens befäl — ett förhållande som
kommitterade, såsom nyss anmärkts, äfven beaktat — så gäller dock
såsom regel, att manlig föreståndare bör förordnas, då en station natt
en viss betydenhet. Ofvan anförda nadiga föreskrift läi därför i ett
och annat fäll hafva medfört svårigheter, och då den står i strid mot
eljest inom telegrafverket gällande grundsatser samt framför allt mot
den af kommitterade lifligt förfäktade organisatoriska grundsatsen, att
placering af personal skall ske af hänsyn till verkets ändamålsenliga
skötsel, synes det kommitterade att det nu icke blott icke förefinnes
tillräckliga skäl för samma föreskrifts bibehållande för framtiden,
utan att tvärtom de kvinnliga stationsföreståndarnas enligt kom-
mitterades förslag nya ställning konsekvent fordrar dess borttagande.
Därigenom att ett så stort antal förestandartjänster som ett hundra
132
förbehållits de kvinnliga tjänstemännen, torde tillräcklig trygghet vara
beredd för deras ställning inom verket och sålunda en undantagsbe¬
stämmelse, som bryter de eljest gällande organisatoriska reglerna, icke
längre blifva behöflig för deras skyddande. Det är för öfrig! själf-
klart, att man ej flyttar en duglig kvinnlig stationsföreståndare förr än
stationen vuxit henne öfver hufvudet, och då bör det vara lika mycket
i hennes eget som verkets intresse, att hon utbyter sin tjänst mot en
annan denna motsvarande, som hon dock rår med. Däremot kan den
gällande bestämmelsen, såsom nyss antydts, lätteligen medföra vansk¬
ligheter, där utvecklingen vid en station medfört ett verkligt behof af
manlig föreståndare, utan att därför anledning till anmärkning mot den
kvinnliga föreståndarens tjänstgöring såsom sådan kan sägas föreligga.
Hon har fullgjort sina åligganden så väl det af en kvinna rimligtvis
kan begäras. Särskildt gör sig dock i detta hänseende gällande svårig¬
heten för en kvinna att med tillräcklig myndighet handhafva befälet
öfver underlydande reparatörer och tillfälligtvis behöfliga arbetare.
Ivommitterade föreslå därför, att berörda undantag från den all¬
männa föreskriften om skyldighet för tjänsteman att utan försämring af
innehafvande aflöning vara underkastad förflyttning till annan tjänst¬
göringsort, icke måtte vidare bibehållas.
Äfven i ett annat afseende, nämligen med hänsyn till pensions¬
beloppet, hafva kommitterade ansett sig höra taga hänsyn till den tanke,
som i statsutskottets berörda uttalande funnit uttryck. Det är visser¬
ligen sannt, att pensionsbeloppet torde få betraktas såsom en del af
den ersättning staten betalar en tjänsteman för fullbordadt arbete och
således bör ställas i visst förhållande till aflöningen. Framför allt gäller tyd¬
ligen detta när, såsom i telegrafverket är förhållandet, eu stor del (enligt
beräkning ungefär hälften) af pensionskostnaden bäres af tjänstemännen
själfva och således kostnaden för staten är väsentligen minskad. Men
å andra sidan kan ej förnekas, att om det ansträngande och ansvars¬
fulla arbetet kräfver en högre ersättning, vare sig det utföres af kvinna
eller man, det dock ej synes oriktigt att i fråga om pensionens belopp
taga något större hänsyn till hvad de olika behofven för män och
kvinnor föranleda. Kommitterade hafva med hänsyn härtill funnit sig
höra för de kvinnliga föreståndarna föreslå en relativt något lägre pen¬
sion än för de manliga tjänstemännen. De belopp, som föreslagits och
dock rätt ansenligt öfverstiga de nuvarande, äro så afvägda, att de synas
kunna bereda ifrågavarande kvinnliga tjänstemän en från ekonomiska
bekymmer fri ålderdom.
133
Det torde tillräckligt framgå af hvad kommitterade flerstädes an¬
fört, att den ofvan för underlättande af en jämförelse mellan de båda
staterna uppgjorda indelningen, icke är afsedd att vara i hvarje fall
ovillkorligen bindande, då hela organisationsplanen är uppgjord i syfte,
bland annat, att medgifva en lätt anslutning till den fortgående utveck¬
lingen. Då emellertid de faktorer, som tagas i beaktande vid uppgö¬
rande af nu gällande stater, fortfarande äro de bestämmande med af¬
seende på arbetets storlek å stationerna, kunna i själfva verket afstegen
.från den angifna normalstaten icke blifva stora. Rörelsens växande om¬
fattning gör emellertid, att därest den nuvarande staten skulle fortfarande
tillämpas, en icke obetydlig omflyttning af stationerna inom de olika
grupperna redan nu borde ske, och det är tydligt, att hänsyn härtill
bör tagas vid tillämpningen jämväl af ofvanstående aflöningsskala.
Emellertid anse sig kommitterade böra här angifva den gruppering,
som kommitterade efter nuvarande förhållanden funnit lämplig och som
således skulle gälla, till dess sådana ändringar i rörelsen eller i de på
någon stations betydelse i öfrigt inverkande omständigheter inträda
att telegrafstyrelsen måste för vinnande af riktigare plats åt stationen
låta denna byta grupp.
I nu gällande stat äro såsom direktörer i den högre aflöningsgraden
upptagna två telegrafdirektörer, eu i Stockholm och en i Göteborg,
äfvensom en telefondirektör i Stockholm samt i den lägre aflöningsgraden
två telegrafdirektörer, en i Malmö och en i Sundsvall. På grund af
den föreslagna delningen af Göteborgs station hafva kommitterade, som
anse att föreståndarna för hufvudstationerna fortfarande böra uppdelas i
två lönegrader, till den lista lönegraden hänfört de två telefondirek¬
törerna, en i Stockholm och eu i Göteborg, samt en telegrafdirektör, i
Stockholm, och till den andra lönegraden tre telegrafdirektörer, en i
Göteborg, en i Malmö och en i Sundsvall.
Kommitterade anse nämligen, att telegraf direktören i Göteborg,
från hvilken telefonstationens därstädes skötsel öfverflyttas till den nya
telefondirektören, därigenom blir mera likställd med telegrafdirektörerna
i Malmö och Sundsvall. Den skillnad, som därvidlag förefinnes, utjäm¬
nas på det rationellaste sätt genom den efter stationernas storlek varie¬
rande provisionen. Däremot böra de båda telefondirektörerna, en hvar i
Stockholm och i Göteborg, med hänsyn till det i stort sedt med hvar¬
andra jämförliga ansvaret vid ett större lokalnäts skötande vara i löne-
afseende likställda, då äfven här provisionen träder emellan såsom rätt¬
vist utjämnande den skillnad i arbete, som föranledes af nätens olika
storlek.
134
Såsom kommissarier af lista klass äro nu upptagna föreståndarna
för stationerna i Gäfle, Hälsingborg, Luleå, Norrköping och Örebro,
tillsammans 5 stycken. Bland kommissarier af den föreslagna lista
lönegraden anse emellertid kommitterade böra upptagas äfven föreståndarna
för samtliga de öfriga stationer, hvilka under år 1905 hade en upp¬
börd öfverstigande _ 100,000 kronor nämligen: Falun, Halmstad, Jön¬
köping, Karlstad, Linköping, Uppsala och Östersund. Antalet kommis¬
sarier af lista lönegraden skulle sålunda uppgå till 12 stycken.
De nuvarande 23 kommissarierna af 2:dra klass skulle, med undan¬
tag af föreståndarna för ofvannämnda 7 stationer, hvilka upptagits så¬
som kommissarier af lista lönegraden, bibehållas i den föreslagna 2:dra
lönegraden,^ hvarjemte i denna grad skulle från nuvarande 3:dje klassen
uppflyttas föreståndaren för Uddevalla station, vid hvilken station upp¬
börden under år 1905 stigit till nära 59,000 kronor. Genom den
föreslagna omflyttningen, som till denna lönegrad häntör alla öfriga
föreståndare för stationer med en uppbörd, som under år 1905 öfver-
steg 50,000 kronor, skulle antalet kommissarier af 2:dra lönegraden komma
att uppgå till 17 stycken.
De stationer, som. till föreståndare hafva kommissarier af 3:dje och
4:de klass, finnas icke i nu gällande utgiftsstater angifna, men äro där
upptagna 24 kommissarier af 3:dje klass och 18 kommissarier af
4;de klass. Kommitterade hafva efter verkställd undersökning af de på
klassificeringen inverkande omständigheter såsom rörelsens omfattning,
säregna linje- och trafikförhållanden m. m. ansett sig böra föreslå att i
staten upptages 23 kommissarier af 3:dje lönegraden och 18 kommis
sarier af 4:de lönegraden eller således samma antal som i nu gällande
stat med den ändring som föranledts däraf att, såsom nyss nämnts, en
hittills till 3:dje klassen hörande station, Uddevalla, uppflyttas till 2:dra
lönegraden. Antalet stationer med manlig kommissarie till föreståndare
skulle således uppgå till samma antal, eller 70 stycken, som nu gällande
stat upptager.
Härvid torde böra uppmärksammas, att bland de ofvan angifna
kommissarierna af 3:dje och 4:de lönegraden finnas i hvardera löne¬
graden upptagna fyra föreståndare för sådana stationer, som för när¬
varande förestås af telegrafister. Rörelsen vid dessa stationer har näm¬
ligen vuxit så, att uppbörden å desamma öfverstiger uppbörden vid flere
af de stationer, som nu hafva manlig föreståndare tillhörande någon af
de två lägsta kommissarieklasserna, hvarför det framdeles kan blifva
nödvändigt att, då tillfälle erbjuder sig, där anställa manlig föreståndare.
I den nuvarande staten finnas slutligen bland stationsföreståndarna
upptagna 100 telegrafister. Ehuru telegrajiststationernas antal för när-
135
varande endast uppgår till omkring 90 stycken, hafva emellertid kom-
mitterade, då det är nödvändigt att några stationsföreståndarbefattningar
finnas tillgängliga för att kunna af telegrafstyrelsen, efter Kungl. Maj:ts
medgifvande, disponeras, när behof af nya stationers inrättande gör sig
kännbart, i sitt statförslag bibehållit 100 för kvinnliga tjänstemän ut¬
sudda föreståndarbefattuingar nämligen:
36 kommissarier af 5:e lönegraden,
40 » » 6:te » och
24 » » 7:de »
Liksom vid fördelningen af stationerna mellan kommissarierna af
de fyra .högre lönegraderna hafva kommitterade äfven vid fördelningen
af de kvinnliga stationsföreståndarna i olika grader tagit hänsyn till
stationernas storlek och arbetets omfattning. Vid stationer med en
årlig uppbörd öfverstigande 15,000 kronor hafva sålunda såsom före¬
ståndare upptagits kommissarier af 5:te lönegraden, vid stationer med
en uppbörd mellan 5,000 och 15,000 kronor kommissarier af 6:te löne¬
graden och vid de minsta stationerna där uppbörden understiger 5,000
kronor kommissarier af 7:de lönegraden.
Då erfarenheten tydligen gifvit vid handen, att rörelsens tillväxt
sker mycket olika på olika stationer, kommer gifvetvis den af kommit¬
terade gjorda fördelningen att efter någon tid behöfva ändras, och bör
därför telegrafstyrelsen, när så erfordras, kunna vid lämplig tidpunkt
gorå det utbyte af stationer mellan olika lönegrader, som den växlande
utvecklingen kräfver.
Såsom kommitterade förut omförmält, skulle de nuvarande biträ¬
dande stationstjänstemännen, som i gällande stat återfinnas under titel:
4 kommissarier af 2:dra klass (två såsom vaktföreståndare å tele¬
grafstationen i Stockholm, samt en å hvardera af stationerna i Stock¬
holm och Göteborg såsom föreståndare för kassa- och budsänduings-
expeditionerna därstädes),
7 kommissarier af 3:dje klass (såsom vaktföreståndare två å hvar
och en af de tre hufvudtelegrafstationerna Göteborg, Malmö och
Sundsvall samt eu såsom föreståndare för filialstationen vid Karlavägen
i Stockholm),
6 kontrollörer, i aflöning likställda med kommissarier af 3:e klass
(såsom vaktföreståndare å telefonstationerna, tre i Stockholm, två i
Göteborg och en i Malmö), samt
2 kassörer, i aflöning likställda med kommissarier af 4:e klass (en
å hvardera af telefonstationerna i Stockholm och Göteborg),.
utbytas mot 13 kontrollörer.
Biträdande
tjänstemän.
136
Då, såsom ock redan är pointeradt genom deras nuvarande
ställning inom tjänstemannagraderna, dessa kontrollörer icke blifva hvar¬
andra sinsemellan likställda i afseende på betydelsen af deras arbete,
hafva kommitterade ansett nödigt att upptaga två lönegrader af kon¬
trollörer. Till första lönegraden skulle hänföras de två vaktföreståndarna
å Stockholms telegrafstation samt de två föreståndarna för kassa- och
budsändningsexpeditionerna i Stockholm och Göteborg, äfvensom de
två vaktföreståndarna å telefonstationerna i Stockholm och Göteborg,
af hvilka den förre skulle ersätta tre och den senare två nuvarande
dylika tjänstemän, eller således tillsammans sex kontrollörer af första
lönegraden. Den bland byråtjänstemännen i telegrafstyrelsen upptagna,
å styrelsens trafikbyrå tjänstgörande kontrollören bör i aflöniugshänse-
ende vara likställd med dessa. Do återstående sju kontrollörerna skulle
således tillhöra andra lönegraden. Till dessa hafva kommitterade äfven
hänfört de förutvarande två kassörerna vid telefonstationerna i Stock¬
holm och Göteborg, då dessas tjänsteställning, efter hvad kommitterade
förut anmärkt, genom sin mångsidighet är betydligt mera maktpålig¬
gande än en vanlig kassörsbefattning.
För kontrollör af första lönegraden skulle begynnelseatiöningen
utgöra 3,000 kronor och slutaflöningen 5,500 kronor samt för kontrollör
af andra lönegraden resp. 3,000 kronor och 5,000 kronor.
Beträffande assistenterna, som enligt nu gällande stat uppbära en
begynnelseaflöning af 2,200 kronor, hvilken efter 5 och 10 år stiger
med 300 kronor hvarje gång till 2,800 kronor, hafva kommitterade
ansett en reglering af deras löneförmåner böra vidtagas. Då kommitte-
rades redan uttalade uppfattning är den, att hvarje stadigvarande behof
af tjäustinnehafvare af denna art bör tillgodoses med en ordinarie tjänste¬
man samt då genom studentexamens utbytande mot den njm realskole-
examen den ålder, då de unga aspiranterna hunnit genomgå den för
vinnande af inträde i telegrafverket erforderliga praktiska och teore¬
tiska kurs, kommer att betydligt sjunka, torde kunna beräknas, att de
nya assistenterna blifva i tillfälle att förvärfva sin ordinarie anställning-
vid en ganska tidig ålder. Dessutom blifva kompetensfordringarna
för vinnande af inträde i verket såsom elev icke oansenligt mindre,
hvaremot den utbildning de inom verket erhålla i stället måste ökas.
Lämpligare ur alla synpunkter är då, att deras begynnelselön sättes
icke så litet lägre än nu är förhållandet. Häraf betingas åter en
jämförelsevis rask följd af lönetilläggen, hvarjämte kommitterade ansett
sig kunna något höja deras slutaflöning. Detta sistnämnda har sin
grund i tanken på de visserligen ytterst sällan förekommande fall,
då en assistent icke hunnit eller velat före tidpunkten för sin högsta
137
assistentaflöning erhålla befordran till någon af verkets ekonomiskt för¬
månligare befattningar.
Begynnelseaflöningen skulle utgöra 1,500 kronor och slutaflöningen
3,400 kronor,
De biträdande telegrafisterna, hvilkas aflöning nu börjar med 1,300
kronor för att efter två ålderstillägg å 150 kronor hvardera efter resp.
fem och tio år uppgå till 1,600 kronor, hafva enligt kommitterades me¬
ning Bkäliga anspråk på någon förhöjning. Äfven härvid har utsikten
till tidigare erhållande af ordinarie anställning föranledt kommitterade
till enahanda reglering som för assistenterna med lägre begynnelselön,
flere ålderstillägg och en något högre slutaflöning.
Begynnelseaflöningen skulle utgöra 1,140 kronor och slutaflöningen
1,800 kronor.
För assistenterna och telegrafisterna, Indika äro spridda å de olika
stationerna inom landet samt ofta transporteras från den ena orten till
den andra, skulle dessutom af de skäl, som förut anförts för repara¬
törerna, utgå särskildt tilläggsarfvode för de tider de tjänstgöra å de
dyraste orterna, och är det under denna förutsättning, som kommitte¬
rade tilltrott sig kunna för dem föreslå de jämförelsevis låga löneskalor,
som här angifvits. Liksom i fråga om reparatörerna skulle detta tillägg-
utgå med 10 eller 15 procent af aflöningen.
Hvad beträffar den biträdande personalen, intaga föreståndarna för
filialstationerna en särskild ställning, och böra de i detta sammanhang
omnämnas.
Sådana stationer äro för närvarande inrättade i Stockholm och
Göteborg. Fn af stationerna i Stockholm och en i Göteborg äro tills
vidare förenade med filialpostkontor och förestås af föreståndarna för
dessa kontor, h varjämte, såsom ofvan angifvits, filialstationen vid
Karlavägen i Stockholm på anförda skäl äfvenledes har manlig före¬
ståndare. I öfrigt hafva dessa stationer kvinnliga föreståndare.
Med hänsyn till själfständighet i arbete och ansvar kunna dessa
tjänstemän icke likställas med föreståndare för öfriga stationer, då den
hufvudsakliga redovisningen liksom afgörandet af ett flertal öfriga under
station sföreståndarna lydande frågor åligger de särskilda föreståndarna
för centralstationerna å de båda platserna. Någon provision anse kom¬
mitterade därför icke böra till dessa tjänstemän utgå, utan hafva do fortfa¬
rande upptagits såsom biträdande tjänstemän. De kvinnliga filialstations-
föreståndarna åtnjuta emellertid för närvarande liksom de kvinnliga före¬
ståndarna för själfständiga stationer ett hyresbidrag af 200 kronor år¬
ligen. Det synes kommitterade skäligt, att denna ersättning för filial-
18
138
föreståndarnas särskilda arbete bör äfven för framtiden bibehållas samt,
då föreståndaren för Karlavägens station i Stockholm blifver eu assistent
i stället för en kommissarie, också bör tilldelas denne. För de före¬
ståndare, som tillika förestå filialpostkontor, torde, så länge detta för¬
hållande fortgår, någon förändring i den nuvarande ordningen, som
sammanhänger med aftal mellan post- och telegrafverken, icke böra ske.
Vakt,/öreståndarna hafva under den senare tiden, då telefontrafiken
visat sig förblifva i ständig tillväxt, varit i tillfälle att lägga i dagen,
hvilken stor betydelse ett detaljeradt och oaflåtligt öfvervakande å tele¬
fonsalarna äger för en jämnlöpande expedition. Man har därför äfven
vänjt sig såväl inom verket som bland allmänheten att ställa ganska
stora fordringar på dessa tjänstemäns påpasslighet och tillmötesgående.
Till denna i många afseenden profvande befattning måste styrelsen
därför välja de bästa krafter, som förena intresse och omdöme med
en vaken arbetsförmåga. Kommitterade hafva också funnit sig endast
följa billighetens och klokhetens maning, då dessas aflöning erhållit
någon förhöjning. Då de vid befordran till vaktföreståndare redan
hafva en icke så kort tjänstetid såsom interurbantelefonister bakom
sig, bör deras begynnelseaflöning icke sättas allt för låg, medan deras
slutaflöning lämpligen bör blifva densamma som för telegrafisterna.
Begynnelseaflöningen skulle utgöra 1,260 kronor och slutaflöningen
1,800 kronor.
För dessa tjänstemän skulle, i enlighet med hvad förut är närmare
•motiveradt, dessutom utgå tilläggsarfvode å 10 eller 15 procent på de
dyrare orterna.
Såsom ofvan angifvits, skulle å de större stationer, där för när¬
varande uppbörden öfverstiger 100,000 kronor årligen, anställas kvinn¬
liga kassörer att i första hand mottaga och inför stationsföreståndaren
ansvara för uppbörden. Deras begynnelseaflöning synes kunna sättas
något lägre än telegrafisternas, men hafva kommitterade ansett, att de
böra uppnå samma slutaflöning som dessa. Emellertid hafva kom¬
mitterade för de kassörer, jämväl kvinnliga, som nu tjänstgöra å linje¬
distrikten och skulle uppföras å ordinarie stat, föreslagit en af deras
mera vidtomfattande arbete motiverad, något högre aflöning, i det att
dessas begynnelseaflöning skulle utgå med samma belopp som tele¬
grafisternas samt slutaflöningen kunna uppgå till ett 300 kronor större
belopp. Det har därför synts kommitterade nödvändigt att dela samt¬
liga kvinnliga kassörer i två lönegrader. Till den första lönegraden bör
då hänföras kassören å Malmö station, enär hennes ansvarsfullare
ställning såsom handhafvande betydligt större tämligen snabbt växande
139
gummor gifver henne en plats rätt mycket framför de andra stations-
kassörerna och sätter henne jämsides med kassörerna a linjedistrikten.
Stationskassörerna skulle äfven äga uppbära felräkningspenningar.
Begynnelseaflöningen skulle utgöra för kassörer af första lönegra¬
den 1,140 kronor och för kassörer af andra lönegraden 1,020 kronor
samt slutadöningen resp. 2,100 kronor och 1,800 kronor.
För de två kvinnliga bokhållarna, en å Stockholms och en å Göte¬
borgs telefonstation, hafva kommitterade endast föreslagit en omregle¬
ring af deras nuvarande adöningsförmåner i syfte att, i sammanhang
med begynnelselönens sänkning, bereda dem genom dere lönetillägg en
skålig befunnen förbättrad slutatiöning. Därigenom blir deras aflöning
likställd med den af kommitterade föreslagna adöningen åt de vid linje¬
distrikten anställda kvinnliga bokhållarna, med hvilka de äro i alla af-
seenden närmast jämförliga.
Begynnelseadöningen skulle utgöra 900 kronor och slutadöningen
1,650 kronor. _ .
För närvarande äro inter urbantelefonister na indelade i två adö-
ningsklasser, den högre med en begynnelseadöning af 1,000 kronor
och den lägre med en dylik adöning af 800 kronor. Grunden för
denna uppdelning är icke någon olikhet i arbete eller kompetens utan,
såsom förut i ett annat sammanhang påpekats, hänsynen till lefnads-
kostnaderna å olika orter. Såsom kommitterade äfven i det före¬
gående hafva anmärkt, är detta sätt för tillgodoseende af aflönings-
behofven å olika platser icke tillfredsställande. Dels försvårar det i
hög grad möjligheten att taga vederbörlig hänsyn till förekommande
växlingar i lefnadskostnaderna under olika tider och dels, framför
allt, medför det en oberättigad olikhet i den dessa funktionärer
tillkommande pension, då denna hittills beräknats i procent åt aflönin-
gens belopp. Då den högre ersättningen är ett vederlag, för tvånget
att af sin tjänstgöring bindas å en dyrare ort, bör höjningen icke
bibehållas längre än tvånget fortvarar. Sedan telefonisten uppnått
pensionsåldern och sålunda är oförhindrad af tjäustehänsyn vid valet
af bostadsort, böra därför alla vara likställda. Kommitterade före¬
slå därför, att interurbantelefonisterna sammanföras i en aflönings-
grupp och att i stället, liksom föreslagits med afseende på de kvinn¬
liga telegrafisterna med flere, å de dyrare orterna må utgå ett löne-
tillskott af 10 eller 15 procent å adöningen. T tämligen nära anslut¬
ning till de nu utgående aflöningarna föreslå kommitterade, att den
ordinarie adöningen för den gemensamma graden interurbantelefonister
140
må sättas till eu begynnelseaflöning något högre än nuvarande andra
lönegradens med successiva förhöjningar intill ett belopp något högre
än nuvarande slutaflöning’ inom första lönegraden. Beg-ynnelseaflö-
ningen skulle utgöra 840 kronor och slutaflöningen 1,260 kronor. På
de dyrare orterna tillkomma dessutom nämnda lönetillskott.
Här hafva emellertid kommitterade icke kunnat underlåta att fästa
uppmärksamhet pa ett förhållande, som synts dem vara rätt beaktansvärdt.
Medan ^ det för den biträdande telegrafpersonalen svårligen låter
sig finna någon pålitlig grundval för bestämmande af särskild belöning
för större nit och duglighet, hvarför man här måste begränsa sig till
de vanliga medlen, uppflyttning till högre löneklass och befordran,
lämnar däremot telefontjänsten direkt möjlighet att särskilt belöna ett
arbete, som går utöfver det normala. Också har hittills för lokaltele¬
fonisterna i icke ringa utsträckning tillämpats premiesystemet för den
bästa expeditionen.
Äfven för interurbantelefonisterna förefinnes emellertid samma
möjlighet, och ett premiesystem för denna kår har så mycket mera
skäl för sig, som den duktiga expeditionen medför eu direkt ökning
af telegrafverkets inkomster. Samtalsfrekvensen är som bekant på
flertalet ledningar så stor, att icke alla begärda samtal kunna fram¬
föras på af abonnenterna önskad tid. Det är därför af mycket
stor betydelse, att ledningarna efter ett samtals slut omedelbart äro
tillgängliga för nästa samtal och att telefonisten genom meddelanden
å lämplig tid sörjer för, att de samtalande icke få vänta på hvarandra,
medan ledningen är tillgänglig. Den snabbhet och det omdöme, som
telefonisten vid denna expedition iakttager, möjliggör det fulla utnytt¬
jandet af ledningarna, och då hvarje samtalsperiod omfattar blott tre
minuter, blifver det vid långsam betjäning en stor mängd små tids¬
perioder mellan samtalen, som kan ödas bort.
Visserligen är det absoluta antal samtal, som under en viss tid
framföres å en ledning, icke ensamt ett tillfredsställande mått för tele¬
fonistens skicklighet, men genom ett fortsatt iakttagande från de kon¬
trollerande tjänstemännens sida kan man dock bilda sig en fullt rättvis
norm för bedömande af det antal samtal, som under en viss tid kan fram¬
föras å hvarje bestämd ledning, och på detta sätt erhålla en tillförlitlig
mätare å expeditionsskickligheten, där andra omständigheter af bestå¬
ende eller tillfällig art vederbörligen medtagits vid beräkningen.
Det synes då kommitterade otvifvelaktigt, att då den expedierande
visar sig kunna under fortsatt skötsel af en eller flere ledningar be¬
reda rum för ett större antal samtal än det normalt beräknade och på
141
detta sätt icke blott bättre fyller allmänhetens behof utan äfven bere¬
der telegrafverket en ökad inkomst, det är både rättvist och klokt att
härför till den expedierande såsom belöning utbetala någon uppmunt¬
ran, som ju i alla händelser blott är en ringa de] af den genom hen¬
nes påpasslighet ökade inkomsten å ledningen. Äfven om dylika pre¬
mier icke kunna blifva synnerligen betydande till beloppet, hafva de
dock stort värde för den jämförelsevis svagt aflönade personal, som
sköter telefonexpeditionen, och skola alldeles gifvet verka i hög grad
eggande och uppmuntrande på densamma.
Då emellertid ett rättvist tillämpande af ett dylikt premiesystem
förutsätter eu längre tids förberedande undersökningar och jämförelser,
och tillräckligt material för ett fullt tillfredsställande förslag rörande
grunderna för systemets tillgodogörande ännu icke föreligger, hafva
kommitterade härmed endast velat fästa uppmärksamheten å saken, för
att densamma må kunna genomföras, sa snart omständigheterna sådant
medgifva. Därigenom skulle det i telefonledningarna nedlagda kapital
blifva i högre grad räntebärande och allmänhetens anspråk på till¬
fällen till samtals erhållande kunna ännu mera tillfredsställas med den
befintliga tillgången å ledningar, och detta för eu kostnad, som endast
kan komma att utgöra en ringa bråkdel af den ökade ekonomiska
vinsten. Erfarenheten från det område, där premiesystemet redan till-
lämpas, lokalkorrespondensen, har redan ådagalagt, hvilka stora fram¬
steg genom detta system kunna ernås, och om lämpligheten af dess
införande vid interurbankorrespondensen kan då så mycket mindre råda
någon tvekan, 6om det därvid icke är frågan om en blott abstrakt
vinst utan, såsom förut framhållits, om eu direkt ökad inkomst, som
kan till sitt belopp ganska noggrant uppskattas.
Till stations förmän och stationsb iträden hafva kommitterade före¬
slagit de aflöningar, som synts böra dem skäligen tillkomma i förhål¬
lande till ålder och tjänsteställning. Dessa utgöra för stationsförmau
begynnelseaflöning 900 kronor och slutaflöning 1,500 krono! samt för
stationsbiträde resp. 840 kronor och 1,260 kronor. Särskild! toide här
böra anmärkas, att begynnelseaflöningens relativt låga belopp har för-
anledts däraf, att dessa tjänstemän vid en ovanligt tidig ålder kunna
erhålla ordinarie anställning. Det har då förefallit kommitterade oriktigt
att måhända förleda en ung man till att höja sina lefnadsbehof på ett
sätt, som sedermera ej finner sin motsvarighet i den platseu tillkom¬
mande slutaflöning. I stället hafva kommitterade äfven här följt prin¬
cipen att genom täta och små lönetillskott lata inkomsterna jämnt stiga
i samma mån som löntagarens skäliga anspråk på lifvet.
142
Till den kontanta lönen kommer dessutom för dessa fri bostad eller
hyresbidrag samt uniformsbeklädnad.
Kommitterade meddela (sid. 143) en jämförelse mellan de för de biträ¬
dande tjänstemännen vid stationerna nu utgående aflöningarna och de
af kommitterade föreslagna.
Vid jämförelse af dessa siffror bör iakttagas, att, såsom kommitte¬
rade vid de särskilda tjänsterna anmärkt, assistenter, telegrafister, vakt-
föreståndare och interurbantelefonister, som äro stationerade å dyrare
orter, äga uppbära tilläggsarfvode med tio eller femton procent af dem
tillkommande aflöning, äfvensom att stationsförmän och stationsbiträden
åtnjuta förmånen af fri bostad eller hyresbidrag, utgörande 20 procent
af aflöningen, samt uniformsbeklädnad.
I afseende på de vid trafikdistrikten och stationerna anställda
tjänstemännens ställning och villkor i öfrigt hafva kommitterade icke
haft skäl att föreslå någon ändring.
4. Verkstaden.
Den friare och på samma gång ansvarsfullare ställning, förestånda¬
ren för verkstaden, enligt hvad kommitterade föreslagit, skulle erhålla,
bör föranleda en ändring äfven af hans aflöningsförhållanden. Dess¬
utom skulle, enligt hvad ofvan påpekats, verkstaden med det snaraste
utvidgas till betydlig omfattning med till en början en hel ny verk-
stadsafdelning. Hittills har han i berörda hänseende likställts med
tjänstemän af 2:a lönegraden hos styrelsen, en nödfallsutväg, som be¬
tingats af hans ställande såsom tjänsteman hos styrelsen, men som föga
lämpar sig för en verkstadschef. Vid besättandet af denna befattning
måste, såsom dess natur fordrar, tagas endast samma hänsyn som inom
den enskilda industrien, och det vore då en illa använd sparsamhet att
icke kunna lämna en sådan aflöning, att en duglig person för be¬
fattningen står att vinna. De stora medel i penningar och materiel en
sådan chef har om hand liksom de stora ekonomiska värden, som kunna
vinnas eller förloras genom det sätt, hvarpå verkstaden skötes, gör
hänsynen till aflöuingens belopp till en fråga af andra rang. Kommitte¬
rade föreslå att begynnelseaflöningen sättes till 6,000 kronor och den
högsta slutaflöningen till 9,800 kronor, det sistnämnda beloppet lika
med högsta byråchefsaflöningen.
Nuvarande verkstadsingenjören åtnjuter samma aflöning som tjänste¬
män af l:a graden hos styrelsen. Verkstadsingenjörernas aflöning bör,
■■
|
Be-
|
|
|
|
A f
|
1 ö
|
ning.
|
|
|
|
|
|
syn-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Anmärkning.
|
Befattning.
|
nelse-
|
efter
|
efter
|
efter
|
efter
|
efter
|
efter
|
efter
|
efter
|
efter
|
efter
|
|
ning.
|
2 år.
|
3 år.
|
4 år.
|
5 år.
|
6 år.
|
9 år.
|
10 år.
|
12 år.
|
15 år.
|
18 år.
|
|
Kontrollör aff nuv. Kommiss. af 2:a kl.
|
(3,600)
|
|
_
|
_
|
(4,000)
|
—
|
—
|
(4,400)
|
—
|
—
|
—
|
1
i
|
l:a löne- 1 » Kontrollör .........
|
(3,200)
|
—
|
—
|
—
|
(3,600)
|
—
|
—
|
(4,000)
|
—
|
—
|
—
|
|
graden 1
|
3,000
|
—
|
3,400
|
—
|
—
|
3,800
|
4,200
|
—
|
4,600
|
5,000
|
5,500
|
|
Kontrollör afl nuv. Kommiss. af 3:e kl.
|
(3.200)
|
—
|
—
|
—
|
(3,600)
|
—
|
—
|
(4,000)
|
—
|
—
|
|
|
2:a löne- ■! » Kassör...............
|
v2,800;
|
—
|
—
|
—
|
(3,200)
|
—
|
—
|
(3,600)
|
—
|
|
*-
|
|
graden l
|
3,000
|
—
|
3,400
|
—
|
—
|
3,800
|
4,200
|
—
|
4,600
|
5,000
|
—
|
|
1
|
(2,200
|
—
|
—
|
—
|
(2,500)
|
—
|
—
|
(2,800)
|
—
|
—
|
—
|
|
Assistent ....................................j
|
1,500
|
1,650
|
—
|
1,800
|
—
|
2,100
|
2,400
|
—
|
2,700
|
3,000
|
3,400
|
4- eventuellt
dyrortstillägg.
|
|
|
(1,300)
|
—
|
—
|
—
|
(1,450)
|
—
|
—
|
(1,600)
|
—
|
—
|
—
|
|
Telegrafin .................................j
|
1,140
|
—
|
1,260
|
—
|
—
|
1,380
|
1,500
|
—
|
1,650
|
1,800
|
—
|
+ eventuellt j
dyrortstillägg.)
|
I
|
(1.200
|
—
|
—
|
—
|
(1,300)
|
—
|
—
|
(1,400
|
—
|
—
|
—
|
|
Vaktföreståndare .......................j
|
1,260
|
—
|
1,380
|
— -
|
—
|
1,500
|
1,650
|
—
|
1,800
|
—
|
—
|
4* eventuellt
dyrortstillägg.
|
Kassör af l:a lönegraden...............
|
1,140
|
—
|
1,260
|
—
|
—
|
1,380
|
1,500
|
—
|
1,650
|
1,800
|
2,100
|
|
1 Kassör af 2:a lönegraden...............
|
1,020
|
—
|
1,140
|
—
|
—
|
1,260
|
1,380
|
—
|
1,500
|
1,650
|
1,800
|
|
1
|
(1,200)
|
—
|
—
|
—
|
(1,300)
|
—
|
—
|
(1,400
|
—
|
—
|
—
|
|
Bokhållare .................................■!
|
900
|
960
|
—
|
1,020
|
—
|
1,140
|
1,260
|
—
|
1,380
|
1,500
|
1,650
|
|
( nuv. l:a lönegraden ....
|
(1,000
|
—
|
—
|
—
|
(1,100,
|
—
|
—
|
(1,200,
|
—
|
—
|
—
|
|
Interurban-i
\ » 2:a »
|
; 800,
|
|
—
|
—
|
(900)
|
—
|
—
|
(1,000,
|
|
—
|
—
|
|
telefonist
|
840
|
900
|
—
|
960
|
—
|
1,020
|
1,140
|
—
|
1,260
|
—
|
—
|
4“ eveutuellt
dyrortstillägg.
|
Stations- f nuv. Vaktbetj. af l:a lönegr
|
(1,000,
|
—
|
—
|
—
|
(1.200
|
—
|
—
|
(1.400
|
—
|
—
|
—
|
|
förman l
|
900
|
960
|
—
|
1,020
|
—
|
1,140
|
1.260
|
—
|
1,380
|
1,500
|
|
4~ bostad eller
hyresbidrag.
|
1 Stations-J nuv. Vaktbetj. af 2:a lönegr
|
$50
|
—
|
—
|
—
|
(1.100)
|
—
|
—
|
(1,250
|
—
|
—
|
—
|
|
| biträde l
|
840
|
900
|
—
|
960
|
—
|
1,020
|
1,140
|
—
|
j 1,260
|
—
|
|
4- bostad eller
hyresbidrag.
|
143
144
enligt kommitterades åsikt, vara lika med linjeingenjörernas, enär dessa
tjänstemannaklasser kunna anses vara i hvarje afseende likställda.
Begynnelseaflöningen skulle således utgöra 3,000 kronor och slutaflö-
ningen 5,500 kronor.
Aflöningen för den föreslagna verkstadskassören sjnes lämpligen
böra bestämmas till lägst 2,400 och högst 3,400 kronor årligen.
Aflöningen åt materialförvaltaren anse kommitterade böra utgå med
1,500 kronor för år under första tiden samt småningom stiga till 3,000
kronor.
För verkmästarna anse kommitterade böra föreslås en aflöning
från lägst 1,800 till högst 3,000 kronor jämte fri bostad eller hyres¬
bidrag enligt enahanda grunder, som föreslagits för underbefäl vid linje-
afdelningen.
Kommitterade meddela här en jämförelse mellan nuvarande och
blifvande aflöningar vid verkstaden.
Befattning.
|
Be-
gyn-
nelse-
aflö-
ning.
|
|
|
A f 1
|
ö n
|
i n
|
O’
ö
|
|
|
efter
3 år.
|
offer
5 år.
|
efter
6 ur.
|
efter
9 år.
|
efter
10 år.
|
efter
12 år.
|
efter
15 år.
|
efter
18 år.
|
efter
21 år.
|
! Verkstadsdirektör ............\
|
(4,500;
|
—
|
(5,000:
|
—
|
|
(5,500'
|
—
|
|
—
|
—
|
1
|
6,000
|
6,500
|
—
|
7,000
|
7,500
|
—
|
8,000
|
8.600
|
9.200
|
9,800
|
! Verkstadsingeniör ...... j
|
(3,000;
|
—
|
(3.500;
|
—
|
—
|
(4.000)
|
—
|
—
|
—
|
—
|
t
|
3,000
|
3.400
|
—
|
3,800
|
4.200
|
—
|
4,600
|
5.000
|
5,500
|
—
|
Verkstadskassör o. bokhållare
|
2,400
|
2,700
|
—
|
3,000
|
3,400
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Materialförvaltare...............
|
1,500
|
1,650
|
—
|
1.800
|
2,100
|
—
|
2,400
|
2.700
|
3,000
|
- i
|
Verkmästare .....................
|
*) 1,800
|
*)2,100
|
—
|
*)2,400
|
*)2,700
|
—
|
*3,000
|
—
|
|
—
|
*) + bostad eller hyresbidrag.
Denna verkstadsstat ter sig visserligen till synes såsom eu mycket
betydande ökning, men i själfva verket skiljer sig slutsumman icke på
långt när så mycket från hvad som efter redan nu gällande grunder
skulle med den föreslagna utvidgningen komma att utgå. Enligt kom¬
mitterades mening och erfarenhet är det ej heller möjligt att med eu
billigare organisation vinna ett i ekonomiskt hänseende tillfredsställande
resultat.
145
5. Aflöningsskalorna.
Den fortlöpande skala, som kommitterade funnit kunna ligga till
grund för aflöningarna inom telegrafverket, måste fördelas i två, enär
för stationsföreståndarna, hvilkas tjänstgöringspenningar ej äro fixa
utan variera efter provisionens växlande belopp, endast själfva lönebe¬
loppen måste upptagas, under det att för de öfriga tjänstemännen slut-
aflöningarna bilda de olika graderna inom skalan och sedermera inom
sig fördelas i lön och tjänstgöringspenningar.
Aflöning sskalan för de icke provisionsberättigade tjänstemännen blif-
ver, enligt kommitterades förslag, följande:
Klass.
1
|
Lön.
|
Tjänst1-
göringg-
ponningar.
|
Summa
aflöning.
|
1 .....................................
|
5,880
|
3,920
|
9,800.
|
2 .......................................
|
5,520
|
3,680
|
9,200
|
3 .......................................
|
5,160
|
3,440
|
8,600
|
4 .......................................
|
4,800
|
3,200
|
8,000
|
5 ......................................
|
4,500
|
3,000
|
7,500
|
6 ......................................
|
4,200
|
2,800
|
7,000
|
7 .......................................
|
3,900
|
2,600
|
6,500
|
8 ......................................
|
3,600
|
2,400
|
6,000
|
9 .......................................
|
3,300
|
2,200
|
5,500
|
10 .......................................
|
3,000
|
2,000
|
5,000
|
11 .......................................
|
2,760
|
1,840
|
4,600
|
12 .......................................
|
2,520
|
1,680
|
4,200
|
13 .......................................
|
2,280
|
1,520
|
3,800
|
14 .......................................
|
2,040
|
1,360
|
3,400
|
15 .......................................
|
2,000
|
1,000
|
3,000
|
16 .......................................
|
1,800
|
900
|
2,700
|
17 .......................................
|
1,600
|
800
|
2,400
|
18 .......................................
|
1,400
|
700
|
2,100
|
19 .......................................
|
1,350
|
450
|
1,800
|
20 ......................................
|
1,240
|
410
|
1,650
|
21 .......................................
|
1,130
|
370
|
1,500
|
22 .......................................
|
1,040
|
340
|
1,380
|
23 .....................................
|
950
|
310
|
1,260
|
24 ......................................
|
920
|
220
|
1,140
|
25 ......................................
|
820
|
200
|
1,020
|
26 ......................................
|
770
|
190
|
960
|
27 ......................................
|
720
|
180
|
900
|
28 .....................................
|
680
|
160
|
840
|
Aflöning s-
skalan för
icke yrovi-
sions-
berättigade
tjänstemän.
146
Löneskalan
för provisions-
berättigade
tjänstemän.
Fördelningen
mellan lön
och tjänst¬
görings-
penningar.
Löneskalan för de provisionsberättigade tjänstemännen skulle hafva
följande utseende:
Klass.
|
| Lön.
1
|
1.........................................
|
4,600
|
2...............................
|
4 200
|
o
O........................
|
3,800
|
4.........................................
|
3,400
|
5..............................
|
3,000
|
6.........................................
|
2,800
|
7.............................
|
2,600
|
S..........................
|
2,400
|
9........................
|
2,200
|
10......................................
|
2,000
|
11...............................
|
1,800
|
12.............................
|
1,650
|
13............................
|
1 500
|
14.........................................
|
1,350
|
15................................
|
1.200
|
llr..........................
|
1,050
|
Dessa skalor omfatta, med undantag af verkets chef, samtliga
öfriga tjänstemän från den högste till den lägste.
I afseende på fördelningen mellan lön och tjänstgöringspenningar
hafva kommitterade infört nya grundsatser. Enligt nu gällande aflö-
ningsstater blir proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar
särdeles växlande, emedan den för de särskilda tjänstinnehafvarna vä¬
sentligen beror därpå, huru länge de kvarstått inom samma aflönings-
grupp. För alla tjänstemän räknas nämligen ålderstilläggen till lönen
och för betjänte, utom vaktmästarna, till tjänstgöringspenningarna.
Enligt nu gällande aflöningsstat sker fördelningen så, att
för en aflöning å 7,000 kr. utgöra b/t lön och 2/i tjänstgöringspenningar:
» » » » 6,400 » » 11 /1 c » » B/,e »
» » » » 6,000 » » Va » y> Va »
|7/ii )> » 4/ti »
» » » » 5,500 )) » 1 eller
l8/ it » » Vn »
147
för
|
en
|
aflöning å
|
5,300 kr.
|
utgöra
|
ia/ös lön och
|
15/ö3 tjänstgörin
|
»
|
»
|
xx
|
Xi
|
5,000
|
xx
|
»
|
*/«
|
I)
|
XX
|
Vs
|
XX
|
xx
|
»
|
»
|
XX
|
4,900
|
xx
|
x>
|
U/4.
|
XX
|
XX
|
15/49
|
XX
|
»
|
xx
|
xx
|
XX
|
4,500
|
»
|
)i
|
ä/s
|
))
|
XX
|
V»
|
XX
|
|
|
|
|
|
|
|
Vio
|
I)
|
XX
|
3/10
|
XX
|
xx
|
»
|
xx
|
XX
|
4,000
|
»
|
)> ■
|
eller
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
I
|
V4
|
))
|
XX
|
V4
|
XX
|
|
|
|
|
|
|
|
*5/36
|
XX
|
XX
|
"/so
|
X)
|
|
|
|
|
|
|
|
eller
|
|
|
|
|
X>
|
xx
|
xx
|
»
|
3,600
|
»
|
»
|
13 '
i 18
|
X>
|
XX
|
V18
|
XX
|
|
|
|
|
|
|
|
eller
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
7/9
|
))
|
XI
|
2/9
|
»
|
|
|
|
|
|
|
|
11/l6
|
»
|
J>
|
5/l6
|
»
|
XX
|
xx
|
xx
|
XX
|
3,200
|
»
|
»
|
elier
|
|
|
Vi
|
|
|
|
|
|
|
|
|
l3/4
|
»
|
XX
|
x>
|
XX
|
xx
|
xx
|
X)
|
2,800
|
»
|
x>
|
5/t
|
XX
|
XX
|
2A
|
XX
|
XX
|
»
|
xx
|
XX
|
1,600
|
x>
|
xx
|
3,4
|
X)
|
XX
|
1 / 4
|
X)
|
»
|
xx
|
»
|
XX
|
1,300
|
xx
|
»
|
9 13
|
»
|
XX
|
4/l3
|
XX
|
|
|
|
|
|
|
|
(17/24
|
XX
|
XX
|
7 / 2 4
|
XX
|
|
|
|
|
|
|
|
eller
|
|
|
|
|
»
|
xx
|
xx
|
XX
|
1,200
|
»
|
xx
|
3/4
|
XX
|
XX
|
74
|
XX
|
|
|
|
|
|
|
|
eller
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 /
/ 3
|
))
|
XX
|
1//3
|
X)
|
|
|
|
|
|
|
|
VlO
|
X)
|
XX
|
V10
|
XX
|
XI
|
»
|
D
|
X>
|
1,000
|
xx
|
x>
|
eller
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|3/5
|
XX
|
XX
|
0
"/ 5
|
»
|
XX
|
xx
|
XX
|
»
|
900
|
|
»
|
13/l8
|
XX
|
XX
|
7l8
|
X)
|
|
Denna
|
fördelning
|
har tydligen
|
skett
|
med
|
hänsyn
|
åt ett lämpligt peUSlUUSUeiUpp, ua CUiigi uuv aiauu.^ uouiciumvipvi
pensionen skall utgå med lönens hela belopp och man tänkt sig så¬
som det normala, att en tjänsteman vid uppnådd pensionsålder inne¬
haft tjänst inom samma grupp minst tio år. Af skäl, som nedan
anföras, hafva kommitterade i stället föreslagit eu annan grund för
pensioneringen. Enligt nu föreliggande förslag blifver således fördel¬
ningen i lön och tjänstgöringspenningar af betydelse väsentligen för
den sjukaflöning, som skall utgå till den tillfälligtvis otjänstbare. Det är
också med hänsyn härtill, som fördelningen skett. Under sådana för¬
hållanden föreligger uppenbarligen icke längre något skäl att, på det
sätt nu sker, fördela ålders- eller aflöningstilläggen olika inom de olika
lönegraderna.
148
Förhållandet
mellan de
olika
aflönings- och
lönesatserna.
Däremot bär fördelningen ur en annan synpunkt ansetts böra blifva
olika inom de olika aflöningsklasserna. Det är visserligen otvifvelaktigt,
att aflöningen under inträffad tillfällig sjukdom är en del af den ersättning,
staten såsom arbetsgifvare måste anses vara pliktig att lämna sin per¬
sonal, och att det således bör bestå en viss proportion mellan denna
sjukaflöning och den aflöning, hvarmed tjänstemannens ordinarie arbete
ersättes. Men det är å andra sidan tydligt, att ju lägre denna aflöning
är och således närmar sig det minimum för tjänstemannens existens,
som de bestående ekonomiska förhållandena kräfva, desto mindre kan
vid tillfälligt sjukdomsförfall undandragas från densamma, om tjänste¬
mannen däri skall finna den trygghet mot ekonomiskt nödtillstånd,
hvilken är med sjukaflöningen afsedd.
I enlighet med dessa grundsatser är fördelningen mellan lön-
och tjänstgöringspenningar, med afrundning till jämna tal, uppgjord
sålunda:
lön tj:p
Aflöningsklass 1 t. o. m. 14 (öfver 3,000 kr.)................................ ®/6 a/r,
» 15 t. o. m. 18 (från 2,100 b t. o. m. 3,000 kr.) 2/s V»
» 19 t. o. m. 23 ( b 1,260 » t. o. m. 1,800 b ) 3U XU
» 24 t. o. m. 28 (under 1,200 b ) ........................... 4/5 1/r>
För stationsföreståndarna äro lönebeloppen bestämda efter enahanda
grundsatser, hvilka visat sig synnerligen väl låta förena sig med det
förhållande mellan dessa tjänstemäns inkomst af lön och af provision,
som ansetts böra uppehållas med hänsyn till stationernas olika storlek.
_ Med afseende på beloppet af aflöningen inom den allmänna skalan
för icke provisionsberättigade tjänstemän har i det hela bibehållits samma
förhållande mellan lägsta aflöning och tilläggens storlek, som nu äger
rum mellan forsta aflöning och åld ers tillägg, dock med någon sänkning
i fråga om de första tilläggen inom hvarje aflöningsgrupp. Så är
iuom klasserna 1—5, omfattande byråchefs aflöning, första förhöjningen
från 5:te till 4:de klassen satt till 500 kronor men de öfriga till 600
kronor eller samma belopp, hvarmed byråchefs ålderstillägg nu utgår.
för klasserna mellan
|
4
|
och
|
10
|
med
|
500 kronor,
|
b
|
»
|
B
|
10
|
B
|
15
|
B
|
400
|
B
|
»
|
»
|
»
|
15
|
B
|
19
|
B
|
300
|
B
|
b
|
»
|
B
|
19
|
B
|
21
|
B
|
150
|
B
|
»
|
|
B
|
21
|
B
|
25
|
B
|
120
|
B
|
i)
|
b
|
B
|
25
|
B
|
28
|
B
|
60
|
B
|
samt
149
I fråga om lönetilläggen för de provisionsberättigade tjänste¬
männen utgå de
för klasserna mellan 1 och 5 med 400 kronor
» » » 5 )) 11 » 200 » samt
» y> y> 11 » 16 » 150 »
(i. Pensioneringen.
I samband med aflöningarna står frågan om den pension, som bör
tillförsäkras tjänstemannen vid slutadt arbete i statens tjänst. Kommit-
terade hafva ansett sig här böra föreslå ganska genomgripande förän¬
dringar i nu gällande bestämmelser.
Därvid hafva kommitterade utgått från väsentligen samma grund¬
satser, som varit bestämmande för det af särskilda kommitterade den 7
november 1902 afgifna betänkandet angående förändradt ordnande af det
civila pensionsväsendet. Ehuru dessa grundsatser i mycket väsentliga
delar skilja sig från hvad som för närvarande för telegrafverket är gäl¬
lande, torde dock en fullständig motivering af förslagen icke vara be¬
höflig, enär dessa grundsatser äro särdeles uttömmande behandlade i
berörda betänkande. Endast i den mån de särskilda förhållandena vid
telegrafverket och beskaffenheten af kommitterades förslag i öfriga delar
föranledt särskilda föreskrifter torde en fullständigare redogörelse på¬
kallas.
Bestämmelserna angående generaldirektörens pensionering hafva
måst uppgöras oberoende af de eljest tillämpade reglerna på. grund af
den särskilda formen för hans förordnande. Det har därvid iakttagits i
hufvudsak samma grundsatser, som åt statsmakterna bestämts för pen¬
sionering af chefen för Trollhätte kanal- och vattenverk, och har tjänste¬
tiden för erhållande af pensionsrätt föreslagits med hänsyn till den tid
förordnandet skulle för den därtill utsedde omfatta. Sålunda skulle
generaldirektör, hvilken i minst 12 år innehaft generaldirektörs förord¬
nande, vara berättigad att i pension uppbära 6,000 kronor Om han
före uppnådda 12 tjänstår antingen på grund af sjukdom skulle befinnas
till nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen eller ock utan egen begäran
nödgas afgå från sin befattning, utan att pa grund af tjänstefel hafva
förverkat densamma, skulle han äga uppbära pension till belopp af
5,000 kronor, då afgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt af 5,500
kronor, där afgången sker ofter 6 men före 12 tjänster. Pensionen
skulle utgå af telegrafverkets medel.
150
För telegrafverkets samtliga tjänstemän i öfrigt kar hittills pen¬
sionen utgått med samma belopp som den vid afskedet uppburna lönen.
Enligt förslaget åter liar för hvarje befattning bestämts ett visst pen-
sionsunderlag, beräknadt med hänsyn till innehafvande tjänsts vikt och
betydelse eller, hvilket blir detsamma, den för tjänsten utgående hela
aflöning^n, men detta pensionsunderlag är fullkomligt oberoende af aflö-
ningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar. Pensionsbeloppet
beräknas sedermera på grund af de tio senast förflutna årens pensions¬
underlag, så att hel pension utgör Vio af deras sammanlagda summa och
afkortad pension viss del af hel pension. Till följd häraf kan i vissa
fall pensionsbeloppet understiga innehafvande befattnings pensionsunder¬
lag och således blifva mindre än hvad nuvarande bestämmelser med¬
gifva. Detta kan dock ej anses vara annat än rätt. Då pensionen ut¬
gör eu del af statens ersättning för tjänstemannens arbete, vore det
tvärtom oriktigt, att om han helt kort tid före sitt afskedstagande er¬
hållit en högre tjänst och således endast under en mycket ringa del
af sin tjänstemannabana förvaltat ett mera maktpåliggande uppdrag,
hans pension skulle blifva densamma, som om han under längre tid
fullgjort samma uppdrag.
Med afseende på pensionsåldern hafva mycket väsentliga ändringar
föreslagits. För närvarande är denna ålder för styrelsens personal be¬
stämd till 65 lefnads- och minst 35 tjänstår samt för tjänstemän vid
linjedistrikten och stationerna bestämd till sammanlagda 95 lefnads- och
tjänstår. För alla dem bland linje- och stationspersonalen, som i yngre
år inträdt i verkets tjänst, inträder således pensionsåldern vid eller före
uppnådda 60 lefnadsår. Denna jämförelsevis tidiga pensionsålder fast¬
ställdes ^ för stationspersonalen på en tid, då denna i sin helhet med
ytterst få undantag under hela sin tjänstetid var sysselsatt med arbete
vid telegrafapparaterna. Dels är detta arbete i och för sig tröttande
och nervslitande, dels förutsätter det, så vidt expeditionen skall gå med
vederbörlig raskhet, en rörlighet och en liflighet både i fysiskt och
andligt hänseende, som vanligen icke kan till äldre år bibehållas. Då
eu tjänstemans brister i detta hänseende inverka icke blott på hans
eget arbete utan äfven på deras, med hvilka han samarbetar, ansågs det
icke tillrådligt att sätta pensionsåldern till lika hög ålder, som eljest
gäller för de civila tjänstemännen. Detta betraktelsesätt bibehåller utan
tvifvel fortfarande sin giltighet för den med ständig apparattjänstgöring
sysselsatta delen af personalen. I följd af rörelsens utveckling och
telefonväsendets tillkomst hafva emellertid de administrativa och kon¬
trollerande göromålen så väsentligt tilltagit, att själfva apparattjänstgö¬
151
ringen för en stor del af personalen är undantag i stället för regel.
Föreståndaren för en station af större betydenhet är i regel fullt upp¬
tagen af föveståndargöromålen, och äfven för kontrollörerna förekommer
endast i särskilda fall behofvet att arbeta vid apparaterna. Det synes
under dessa förhållanden kommitterade vara oriktigt att längre för
denna personal bibehålla den tidiga pensionsålder, som tillkommit under
helt olika förutsättningar. I följd häraf har för hela den manliga stations¬
personalen med undantag af assistenterna föreslagits, att rätten till
pension skall inträda först vid uppnådda 65 lefnadsår. För assistenterna,
i hvilkas grad eu tjänsteman dock endast mera sällan kvarstår till pensions¬
åldern, synes däremot denna, då deras arbete hufvudsakligen är apparat-
tjänstgöring, böra sättas tidigare, och föreslå kommitterade för dem en
pensionsålder af 60 år. Att, såsom nu är fallet, medgifva äfven en pen¬
sionsålder under 60 år, om de fordrade 95 sammanlagda lefnads- och
tjänståren tidigare ernås, synes däremot icke hafva tillräckligt fog
för sig.
För en del af linje- och verkstadspersonalen, såsom verkstads-
direktör, linjeingenjör, verkstadsingenjör, linjemästare, linjeförman och
reparatör, hvilkas arbete kräfver större fysisk motståndskraft eller å
hvilka måste ställas särskilda anspråk, som vid högre ålder endast mera
undantagsvis kunna fyllas, har pensionsåldern äfven satts till 60 år.
För kvinnor i telegrafverkets tjänst har pensionsåldern föreslagits
till fem år tidigare än för män, således 60 år för stationsföreståndarc,
bokhållare in. 11., samt 55* år för telegrafister och interurbantelefo-
nister, hvilka äro ständigt sysselsatta med apparattjänstgöring. Erfa¬
renheten vid telegrafverket med afseende på kvinnans arbetsförmåga
är numera synnerligen stor, och det har visat sig, att hon vid syssel¬
sättning med för hennes krafter lämpadt arbete i yngre dagar ingalunda
står efter mannen, men att däremot hennes fysiska uthållighet är mindre
än mannens, liksom att hon oftare än mannen utsättes för de nervösa
lidanden, som telegraftjänsten har tendens att framkalla. De fall, då
kvinnliga tjänstemän visat sig antingen icke alls kunna stå ut med sitt
arbete såsom expeditörer till 60 års ålder eller kunna göra det endast
på bekostnad af sin hidsa, äro också jämförelsevis talrika. Då det icke
rimligen kan ifrågakomma, att staten skulle vid arbetet kvarhålla en
personal, som endast genom en fördärfbringande spänning af krafterna
kan fortfarande sköta detsamma, föreslå kommitterade, med stöd af åbe¬
ropade erfarenhet och i eldighet med hvad redan inom 1901 års post-
och telegrafkommitté föreslogs, att den normala pensionsåldern för de
kvinnliga expeditörerna vid telegraf och telefon bestämmes till angifna 55 år.
152
Med afseende på tjänstetiden för erhållande af rätt till hel pension
har föreslagits 35 år utom för telegrafister och interurbantelefonister,
där minsta tjänståldern satts till 30 år.
Om tjänstetiden ej uppgår till 35 respektive 30 år, då den före-
skrifna lefnadsåldern hunnits, erhålla afkortad pension till belopp, pro¬
portionsvis bestämdt i förhållande till det mindre antalet tjänstår.
Från 1902 års förut åberopade pensionskommittés utlåtande är äfven
hämtad föreskrift om skyldighet för tjänsteman att afgå, då han, efter
att under fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom, vanförhet
eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden till
tjänstgöring oförmögen.
Tjänsteman, som måste afgå till följd af olycksfall i tjänsten,
erhåller pension till enahanda belopp som det då för honom gällande
pensionsunderlag.
1 fråga om pensionsunderlagens belopp hafva kommitterade i flertalet
fall anslutit sig till nu gällande bestämmelser och således, där den högsta
aflöning, som för en tjänstegrad angifvits, öfverstiger den hittills ut¬
gående, icke ansett en motsvarande höjning af pensionen behöfva ifrå¬
gakomma. Det system kommitterade föreslagit i aflöningshänseende,
nämligen en jämförelsevis ringare begynnelseaflöning med ett större
antal tillägg och senare uppnående af slutaflöningen inom en tjänste¬
grad, medför nämligen, att tjänstemannens inkomster under hans arbete
närmare ansluter sig till hans ekonomiska behof. Vid pensionsåldern
bör hans ekonomiska ställning därför vara*bättre än med hittillsvarande
aflöningsbestämmelser varit möjligt. Då därtill kommer, att han vid
denna ålder icke längre är bunden att kvarbo å den dyrare ort, där
han till äfventyra haft sin tjänstgöring, och att kostnaderna för famil¬
jens eller andra anhörigas underhåll vid denna ålder i regel kan anta¬
gas hafva öfverskridit sitt maximum, torde de föreslagna pensionsbe¬
loppen tå anses motsvara hvad som nödvändigt behöfves, äfven i de
många fall, där alls ingen höjning föreslagits.
För jämförelses skull äro de af kommitterade föreslagna och de nu
utgående högsta pensionsbelopp för ett flertal af de förut befintliga be¬
fattningarna sammanförda å vidstående tabell.
153
|
Högsta pensionsbelopp
|
|
|
enligt
|
enligt nu
|
Anmärkningar. >
|
|
kommittera-
|
sällande
|
|
|
des förslag.
|
bestämmelser.
|
|
byråchef..........
|
5,500
|
5,000
|
|
telefondirektör, telegrafdirektör af hata
|
|
|
|
lönegraden ..........
|
4,600
|
4,500
|
pensionsåldern höjd till 65 år.
|
verkstadsdirektör .........
|
4,600
|
4,000
|
pensionsåldern nedsatt till 60 år.
|
telegrafdirektör af 2:dra lönegraden......
|
4,200
|
4,000
|
pensionsåldern höjd till 65 år.
|
linjedirektör ....................................
|
4,200
|
3,800
|
d:o d;o d:o
|
byråtjänsteman (nuvarande tjänsteman al
|
|
|
|
2:dra graden hos styrelsen)............
|
4,000
|
4,000
|
|
byråtjänsteman (nuvarande tjänsteman af
|
|
|
|
l:a graden hos styrelsen).........
|
4,000
|
2,800
|
|
kommissarie af l:a lönegraden............
|
3,800
|
3,800
|
pensionsåldern höjd till 65 år.
|
» » 2:a »
|
3,400
|
3,300
|
o
r©
o
rå"
©
rö
|
» » 3:e » ...........
|
3,000
|
3,000
|
d:o d:o d:o
|
linjeingenjör.........
|
3,000
|
3,000
|
.
|
kommissarie af 4:e lönegraden............
|
2,800
|
2,800
|
d:o d:o d:o
|
assistent..........
|
2,200
|
2,100
|
|
kommissarie af 5:e lönegraden............
|
1,500
|
1,200
|
|
» » 6:e »
|
1,400
|
1,200
|
|
» » 7:c » ............
|
1,300
|
1,200
|
|
telegrafist .......................................
|
1,200
|
1,200
|
pensionsåldern nedsatt till 55 år.
|
vaktföreståndare .............................
|
1,200
|
1,050
|
|
stationsförman ..................
|
1,000
|
600
|
pensionsåldern höjd till 65 år.
|
vaktmästare .................
|
1,000
|
600
|
|
interurbantelefonist (nuv. l:a lönegraden)
|
900
|
900
|
pensionsåldern nedsatt till 55 år.
|
» (nuv. 2:a » )
|
900
|
750
|
|
stationsbiträde.................................i
|
300
|
600
|
pensionsåldern höjd till 65 år.
|
Slutligen anse sig kommitterade böra särskild! anmärka, att för de
grupper af tjänstemän, för hvilka aflöningen måst i särskild! hög grad
beräknas enligt de inom privatindustrien gällande lönenormer, pensions¬
beloppet satts relativt något lägre än för flertalet öfriga tjänstemän.
Då nämligen jämförelsen med förhållandena i enskild tjänst medfört en
höjning af aflöningarna utöfver hvad som skulle ansetts skäligt i för¬
hållande till eljest gällande aflöningar, bör en dylik jämförelse icke
20
154
heller underlåtas i fråga om pensionsbeloppet, där den enskilda indu¬
strien i regel ikläder sig ringare förpliktelser än staten.
Vid bedömande af pensionsbeloppen bör i öfrigt ihågkommas, dels
att den omfattande höjningen af pensionsåldern för en stor del af per¬
sonalen medför en högst väsentlig minskning af pensionskostnaderna,
och dels att telegrafpersonalen med mycket höga egna bidrag för sin
pensionering minskar statsutgiften härför.
Någon fullständig utredning af de ändrade kostnaderna för pen¬
sioneringen har hittills icke medhunnits. Då ökningen af dessa kost¬
nader hufvudsakligen kommer att föranledas af den jämförelsevis tal¬
rika linjepersonalens upptagande på ordinarie stat, hade kommitterade
uppdragit åt filosofie doktorn H. Tiselius att beräkna storleken af de
bidrag, som från statsverkets sida skulle erfordras, för att nämnda per¬
sonal skulle kunna beredas inträde i telegrafverkets pensionsanstalter.
Den verkställda utredningen visar, att det tillskott af telegrafmedel,
som för linjeunderbefälets och reparatörernas pensionering erfordras,
utgör i ordinarie bidrag till pensionsinrättningen 30,975 kronor samt
till änke- och pupillkassan 1,920 kronor årligen. För dessa beräknin¬
gar hafva gifvetvis bestämmelserna i nu gällande reglementen för pen-
sionsanstalterna måst läggas till grund, hvarigenom det angifna bidra¬
get till pensionsinrättningen blifvit högre än hvad som i verkligheten
kommer att erfordras. Enligt nu gällande bestämmelser utgår nämligen
pensionen från pensionsinrättningen med viss procent af aflöningen —
för här i frågavarande personal med 60 procent — och på grund häraf
är pensionen i vissa fall beräknad till högre belopp än det högsta
pensionsunderlag kommitterade för en del af dessa befattningar före¬
slagit. Först sedan den ändring af pensionsreglementena blifvit genom¬
förd, som erfordras med anledning af de föreslagna nya grunderna för
pensioneringen af telegrafverkets personal, kan någon exakt beräkning
af dessa kostnader verkställas, och bör denna beräkning då omfatta
hela den i staten nyuppförda personalen äfvensom de tjänstemän, för
hvilka ändring i pensionsbelopp eller pensionsålder kommer att äga rum.
Vid pensionsinrättningens bildande har statsverket genom be¬
viljande af tre och en half procent af portoinkomsten för amortering
af retroaktivfonden trädt emellan för att bereda den äldre personalen
inträde i pensionsinrättningen. Enligt hvad kommitterade inhämtat, är
denna retroaktivfond slutamorterad under år 1907, hvilken tidpunkt så¬
ledes kommit att blifva särdeles lämplig. Kommitterade anse nämligen,
att staten fortfarande bör anvisa samma belopp att, då detsamma icke
längre är behöflig! för sitt ursprungliga ändamål, bereda inträde i pensions-
155
inrättningen åt den ganska talrika linjepersonal - linjemästare, linje¬
förmän och reparatörer — som nn är föreslagen till uppförande å
ordinarie stat. Liksom vid pensionsanstalternas bildande gäller äfven
nu, att denna nya personal icke kan själf bereda sig inträde i pen-
sionsinrättningen, då därför skulle kräfvas erläggande af afgifter
äfven för den förflutna tiden, uppgående till ett belopp, som. för
många skulle motsvara en så stor del af aflöningen att dylika afgifter
icke ens kunna ifrågasättas. De afgifter, som skulle utgå, därest denna
personal skulle blifva pensionsmässig vid af kommitterade föreslagen
ålder, äro beroende på denna personals lefnadsålder, men den om¬
ständigheten, att personalen icke långt förut uppförts å ordinarie stat,
bör icke hafva till följd, att dylika retroaktivafgifter åläggas densamma.
Sådant skulle för öfrigt icke kunna ske, utan att en motsvarande höjning i
aflöningen medgåfves. Så skulle t. ex. för enskilda af nu ifråga¬
varande personal retroaktivafgifterna komma att utgå med följande
belopp: för en linjemästare 467 kronor årligen, för två andra 395 kro¬
nor årligen, för två linjeförmän resp. 383 kronor och 329 kronor årligen
samt för två reparatörer resp. 255 kronor och 222 kronor årligen. Då
härtill ytterligare skulle komma årsafgifter till pensionsinrättningen,
utgående med 5,2 å 6 procent af pensionen, samt årsafgifter till änke-
ocli pupillkassan, utgående med 3 procent eller något däröfver af aflö¬
ningen, är det tydligt, att dylika afdrag å aflöningen icke kunna ske.
Å andra sidan hafva kommitterade funnit oundgängligt att för dessa
tjänstemän fastställa en viss pensionsålder, 60 år, med skyldighet att
då afgå. Om man nämligen medgåfve, såsom förut i en del fall skett,
att pensionsåldern sattes till högre lefnadsår, skulle följden blifva, att
telegrafverkets utgiftsstater under lång tid framåt komme att tyngas af
aflöningar till en föga tjänstduglig personal, något som för statsverket
skulle i förevarande fall blifva så mycket dyrare i förhållande till den
af kommitterade föreslagna utvägen, som af förut anförda skäl kom¬
mitterade ansett sig kunna sätta pensionsbeloppet till en jämförelsevis
låg siffra i förhållande till aflöningen.
Då kommitterade föreslagit för dessa tjänstemän en aflöning, som
icke öfverstiger hvad som är nödvändigt för deras bibehållande i ver¬
kets tjänst, är det gifvetvis under den förutsättningen, att berörda
retroaktivafgifter icke skola gäldas af den nya personalen. Det synes
därför kommitterade icke kunna vara någon tvekan därom, att ett fort¬
farande utgående af berörda anslag af portomedel är den enda rimliga
lösningen.
156
I den händelse nu föreliggande förslag till pensionsbestämmelser
för telegrafverkets personal vinner Kungl. Majrts och Riksdagens god¬
kännande, följer däraf, såsom förut framhållits, att nya reglementen för
telegrafverkets pensionsinrättning samt för dess änke- och pupillkassa
måste utfärdas. ^Förslag till dessa nya reglementen torde lämpligast
böra uppdragas åt telegrafstyrelsen att låta uppgöra.
å
157
VI. Förslag
till
aflöningsreglemente
för tjänstemän vid telegrafverket.
§ 1.
Aflöning eller arfvode, som tillkommer vid telegrafverket anställd
tjänsteman enligt stat, som af Riksdagen godkännts, utgår enligt nedan
angifna grunder, och fördelas aflöningen i lön och tjänstgöringspenningar
eller, för provisionsberättigad tjänsteman, i lön och uppbördsprovision.
§ 2-
l:o. Till generaldirektören och chefen för telegrafverket utgår
arfvode till i staten angifvet årligt belopp.
158
2:o.
följande
Till icke provisionsberättigad tjänsteman utgår aflöning enligt
aflöning sskala med däri angifna årliga belopp:
Klass.
|
Lön.
|
Tjänst¬
görings-
penningar.
|
Summa
aflöning.
|
1.............................
|
5,880
|
3,920
|
9,800
|
2...................................
|
5,520
|
3,680
|
9,200
|
3......................................
|
5,160
|
3,440
|
8,600
|
4................................
|
4,800
|
3,200
|
8,000
|
5...................................
|
4,500
|
3,000
|
7,500
|
6.......................................
|
4,200
|
2,800
|
7,000
|
7 ........................................
|
3,900
|
2,600
|
6,500
|
8.......................................
|
3,600
|
2,400
|
6,000
|
9......................................
|
3,300
|
2,200
|
5,500
|
10........................................
|
3,000
|
2,000
|
5,000
|
11 ........................................
|
2,760
|
1,840
|
4,600
|
12......................................
|
2,520
|
1,680
|
4,200
|
13....................................
|
2,280
|
1,520
|
3,800
|
14.....................................
|
2,040
|
1,360
|
3,400
|
15..................................
|
2,000
|
1,000
|
3,000
|
16....................
|
1,800
|
CD
O
o
|
2,700
|
17..................
|
1,600
|
800 i
|
2,400
|
18....................................
|
1,400
|
700
|
2,100
|
19............................
|
1,350
|
450
|
1,800
|
20...............................
|
1,240
|
410 !
|
1,650
|
21..................................
|
1,130
|
O
t'-
CO
|
1,500
|
22............................
|
1,040
|
340
|
1,380
|
23......................
|
950
|
310
|
1,260
|
24..................................
|
920
|
220 1
|
1,140
|
25.......................................
|
820
|
200
|
1,020
|
26.......................................
|
770
|
190
|
960
|
27........................................
|
720
|
180
|
900
|
28........................................
|
680
|
160 1
|
840
|
159
3:o. Till provisionsberättigad tjänsteman utgår, förutom den i § 4
bestämda uppbördsprovision, lön enligt följande löneskala med dan an-
gifna årliga belopp:
Klass.
|
Lön.
|
! l ...............................
|
4,600
|
; 2 .........................
|
4,200
|
.........................................
|
3,800
|
i 4 ................................
|
3,400
|
............................
|
3,000 |
|
........................................
|
2,800
|
1 7........................................
|
2,600
|
K ...........................
|
2,400
|
.........................................
|
2,200 :
|
10........................................
|
2,000
|
..........................................
|
1,800
|
12........................................
|
1,650
|
13 ................................
|
1,500
|
1 14 .......................
|
1,350 1
|
|
| 1,200
|
16........................................
|
1 1,050
|
4:o. Såsom telegrafinspektör förordnad tjänsteman äger att, utom
honom tillkommande lön, uppbära arfvode till belopp, som i staten an-
gifves. Sådant arfvode betraktas såsom tjänstgonngspenningar.
§ 3.
l:o. Aflöning åtnjutes af icke provisionsberättigad tjänsteman enligt
följande reglering:
160
A) inom Styrelsen:
Byråchef...........................
Byråtjänsteman................
För eståndare för katalogexpeditionen
Kontor »skrifvare.....................
Vaktmästare....................
B) vid Linjedistrikten:
Linjedirektör........................
Linjeingenjör............................
Kassör af l:a lönegraden
Bokhållare........................
Linjemästare af l:a lönegraden...............
» » 2:a »
Linjeförman »l:a »
» » 2:a »
Reparatör...........................
C) vid Stationerna:
! Kontrollör af l:a lönegraden..............
» » 2:a »
I Assistent.....................
i Telegrafist.........................
. Vakt föreståndare...................
j Kassör af l:a lönegraden
» » 2:a »
Bokhållare.....................
: Interurbantelefonist................
j Stationsförman................
J Stationsbiträde........................
D) vid Verkstaden:
J Verkstadsdirektör ..................
j Verkstadsingenjör ......................
Verkstadskassör och bokhållare
Materialförvaltare...................
Verkmästare...........
Lägsta aflöning.
Högsta aflöning.
Klass.
|
Kronor.
|
jj Klass.
|
Kronor.
|
5
|
7,500
|
i
|
1
9,800
|
14
|
3,400
|
6
|
7,000 !
|
19
|
1,800
|
17
|
2,400 i
|
27
|
900
|
19
|
1,800 |
|
25
|
1,020
|
19
|
1,800
|
11
|
| 4,600
|
6
|
7,000
|
15
|
3,000
|
9
|
5,500 |
|
24
|
1,140
|
18
|
2,100
|
27
|
900
|
20
|
1,650 i
|
21
|
1,500
|
16
|
2,700
|
24
|
1,140
|
18
|
2,100 !
|
25
|
1,020
|
19
|
1,800 ;
|
27
|
900
|
21
|
1,500
|
28
|
840
|
22
|
1,380 !
|
15
|
3,000
|
9
|
5,500 j
|
15
|
3,000
|
10
|
5,000 I
|
2! ;
|
1,500
|
14
|
3,400 |
|
24
|
1,140
|
19
|
1,800
|
23
|
1,260
|
19
|
1,800 I
|
24
|
1,140
|
18
|
2,100 1
|
25
|
1,020
|
19
|
1,800 !
|
27
|
900
|
20
|
1,650
|
28
|
840
|
23
|
1,260
|
27
|
900
|
21
|
1,500
|
28
|
840
|
23
|
1,260
|
8
|
6,000 1
|
1
|
9,800
|
15
|
3,000
|
9
|
5,500
|
17
|
2,400
|
14
|
3,400
|
21
|
1,500 1
|
15
|
3,000
|
19 1
|
1,800 1
|
15 |
|
3,000
|
161
De vid denna aflöningsstats trädande i kraft vid telegrafverket anställda ordinarie ocb extra
ordinarie tjänstemän i nedan angifna befattningar äga vid tillträdandet af motsvarande ordinarie be¬
fattningar i denna aflöningsstat beräkna nedanstående begynnelseaflöning:
Kontrollör; af l:a lönegraden, förutvarande biträdande kommissarie
eller kontrollör................................................................. enligt klass 13
Assistent................................................................................ » ” 18
Telegrafist.............................................................................. ” " 23
Bokhållare.............................................................................. * ” 23
Interuröantelefonist af förutvarande l:a lönegraden........................ » » 27
Stationsförman, förutvarande vaktbetjänte af l:a lönegraden............ » » 25
Stationsbiträde, förutvarande vaktbetjänte af 2-.a lönegraden............ » » 27
Anm. De befattningar, som äro angifna med kursiv stil, äro afsedda att
kvinnliga tjänstemän.
3,800 kronor;
2,100 »
1,260 »
1,260 »
900
1,020
900
samt
regel innebafvas af
2:o. Lön åtnjutes af provisionsberättigad tjänsteman enligt följande
reglering:
|
Lägsta lön.
|
Högsta lön. [
|
|
Klass.
|
Kronor.
|
Klass.
|
Kronor.
|
Telefondirektör .....................................................1
|
4
|
3,400
|
i
|
4.600
|
Telegrafdirektör af l:a lönegraden...............................j
|
|
|
|
|
» » 2:a » .............................. ..
|
5
|
3,000
|
2
|
4,200
|
Kommissarie » l:a » .................................
|
5
|
3,000
|
3
|
3,800
|
» » 2:a » .................................
|
7
|
2,600
|
4
|
3,400
|
» » 3-.e » .................................
|
9
|
2,200
|
5
|
3,000
|
» » 4:e » .................................
|
10
|
2,000
|
6
|
2,800
|
Kommissarie af 5:e lönegraden..................................
|
16
|
1,050
|
11
|
1,800
|
» ») 6’6 » ....................................
|
16
|
1,050
|
13
|
1,500
|
» » 716 » ....................................
|
16
|
1,050
|
14
|
1,350
|
Anm. De befattningar, som äro angifna med kursiv stil, äro afsedda att i regel inneliafvas af kvinn.
liga tjänstemän.
3:o. Uppflyttning i aflönings- eller löneklass sker enligt de all¬
männa grunder, hvilka finnas sammanförda i de vid detta aflönings-
reglemente såsom bilagor fogade tabeller, under iakttagande:
att tjänsteman under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna uppflyttning i högre klass, med godt vits¬
ord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjänst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åt¬
njutit semester;
att uppflyttning i högre klass ej må ske förrän vid början af
månaden näst efter den, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit
21
162
uppnådd; börande tjänsteman därvid tillgodoräknas den tid, som före
denna aflöningsstats trädande i kraft förflutit från hans tillträde till
befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller,
beträffande de i staten nyuppförda befattningarna, på grund af för¬
ordnande;
att nu gällande bestämmelse om rätt för tjänsteman att för erhål¬
lande af ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som förflutit från hans
tillträde till befattningen på grund af förordnande i följd af frågan om
verkets omorganisation med anledning af telefonväsendets tillkomst samt
om rätt för vissa vaktbetjänte att beräkna ålderstillägg från den tid¬
punkt, de tillträdde de befattningar, som de vid 1902 års utgång inne¬
hade, fortfarande skola gälla vid beräknande af ifrågavarande personals
tjänstålder;
att tjänsteman, som vid tillträdande af den nya aflöningsstaten
skulle erhålla lägre aflöning än den aflöning eller det arfvode han förut
uppbär, äger såsom personligt tillägg till lönen uppbära skillnaden,
intill dess hans aflöning stigit till samma belopp;
att tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas från
en befattning till annan, hvars begynnelseaflöning eller begynnelselön är
lika med eller lägre än den aflöning eller lön, som han vid tiden för för¬
flyttningen uppbär, kvarstår i innehafvande klass och äger för uppflytt¬
ning i närmast högre klass tillgodoräkna sig hela den tid han innehaft
aflöning eller lön efter närmast lägre klass, oafsedt hvilken befatt¬
ning han därunder innehaft; dock att den, som efter egen ansökning
förflyttas till befattning med aflöning eller lön enligt lägre klass än den
han vid förflyttningen tillhör, ej må bekomma högre aflöning eller lön
än den för förstnämnda befattning bestämda slutaflöning eller lön; samt
att likväl tjänsteman, som, då han intjänat stadgad tid för upp¬
flyttning i högre klass, redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken han
enligt bestämmelsen i § 6 punkt 6:o a) här nedan är skyldig att från
tjänsten afgå, icke må uppflyttas i högre klass.
4:o. Undantagsvis må, när telegrafverkets intressen så fordx^a,
Telegrafstyrelsen kunna tilldela tjänsteman aflöning eller lön efter högre
klass än den, som i ofvan angifna reglering finnes såsom lägsta aflöning
eller lön för den af tjänstemannen innehafda befattning angifven, äfven¬
som medgifva uppflyttning i högre klass före den tid, som i de allmänna
grunderna för sådan uppflyttning finnes angifven; börande hvarje sådant
undantag äfvensom skälen för detsamma angifvas i näst därefter afgifna
statförslag.
163
§ 4.
Föreståndare för telegraf- eller centraltelefonstation äger uppbära
provision å vid stationen influten uppbörd af telegramporto-, telefon¬
abonnemangs- och inträdesafgifter samt telefonsamtalsafgifter med:
5 procent af den del af uppbörden, som ej för år öfverstiger
10,000 kronor;
3 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 10,000 men
ej 30,000 kronor;
1 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 30,000 men
ej 100,000 kronor;
Va procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 100,000 men
ej 500,000 kronor; .samt
Vio procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 500,000
kronor.
Provisionsbeloppet för år räknadt ma dock icke för någon stations-
föreståndare understiga 450 kronor, hvadan af provisionsanslaget må,
utöfver ofvan angifna procentbelopp, utgå hvad som tilläfventyrs erfor¬
dras för att fylla denna minimiprovision.
§ 5.
För åtnjutande af den i stat uppförda aflöning och därtill hörande
förhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande af befattning gälla föl¬
jande bestämmelser: _ .
att tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande
instruktion gifna bestämmelser, utan ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan
befattning som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan
minskning i den honom vid förflyttningen enligt detta reglemente till¬
kommande aflöning;
att med befattning vid telegrafverket icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänste¬
befattning eller därmed jämförligt uppdrag med mindre sistberörda be¬
fattning eller uppdrag 'vid pröfning i stadgad ordning befinnes icke
vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen i verket; börande, så
länge därtill lämnadt. tillstånd är gällande, uppgift därom lämnas i det
förslag till stat, som af Telegrafstyrelsen årligen afgifves;.
att, där generaldirektören beviljats ledighet och vikarie för honom
förordnats, på pröfning af Kungl. Maj:t beror, huru stor del af arfvodet
må till vikarien afstås;
164
att tjänstgöringspenningar, provision och sportler få uppbäras endast
för den tid. befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester eller för beredande af semester förordnats att bestrida högre
befattning eller under den tid, som åtgått för fullgörande af de skyldig¬
heter, b vilka alegat tjänsteman såsom fullmäktig eller revisor vid tele¬
grafverkets pensionsinrättning, men skola för den tid, han eljest varit
från tjänstgöring befriad, utgå till den, som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen;
att under ledighet, som åtnjutes för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, under afstängning från tjänst¬
göring, eller under eljest förekommande lagligt tjänsteförhinder den
tjänstledige kan af Telegrafstyrelsen förpliktas atit, utöfver tjänstgö¬
ringspenningar, provision och sportler, afstå så mycket af lönen, som
för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att,' därest emellertid tjänsteman, i följd af kroppsskada, ådragen
under ^ tjänstutöfning, blifvit tills vidare oförmögen till tjänstgöring,
må, såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt, aflöningen^ å stat
kunna, efter Telegrafstyrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad
under högst sex månader; ankommande däremot på pröfning af lvungl.
Maj:t, till huru stor del aflöning kan böra till den skadade utgå efter
omförmälda tid af sex månader;
att \id sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester eller för fullgörande af uppdrag såsom fullmäktig eller revisor
vid telegrafverkets pensionsinrättning, tjänsteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning, densamma be¬
strida, dock ej längre tid än sammanlagdt tre månader under ett och
samma kalenderår; ägande han, om förordnandet erfordras till följd af
sjukdomsförfall, åtnjuta, i stället för egna tjänstgöringspenningar, så
stor del af de med den tjänstlediges befattning förenade tjänstgörings¬
penningar, som motsvarar de enligt detta reglemente med den högre
befattningens begynnelseaflöning förenade tjänstgöringspenningar, men,
då förordnandet erfordras för beredande af semester eller för fullgörande
af ofvan nämnda uppdrag, allenast den honom eljest tillkommande af¬
löning; ankommande på Telegrafstyrelsens profning, huruvida vid för¬
ordnande å annan ort än placeringsorten hyresbidrag, motsvarande
högst eu femtedel af det vid resor enligt gällande resereglemente tjänste¬
man tillkommande dagtraktamente, bör honom tilldelas;
att en hvar, som med eller efter 1908 års ingång tillträder befatt¬
ning såsom tjänsteman vid telegrafverket, skall vara pliktig att under¬
kasta sig nu gifna villkor och bestämmelser;
165
att till de nuvarande innehafvare af dylika befattningar, hvilka före
den 1 Mars 1908 förklara, att de icke vilja underkasta sig nämnda års
aflöningsstat samt dessa villkor och bestämmelser och som icke lagligen
kunna därtill förbindas, aflöningsförmåner skola utgå enligt för dem nu
gällande grunder.
§ 6.
l:o. Rätt till pension vid afgång från tjänst tillkommer vid tele¬
grafverket anställd tjänsteman enligt nedan angifna bestämmelser..
2:o. Generaldirektör, hvilken i minst 12 år innehaft generaldirek¬
törs' förordnande, skall vara berättigad att i pension uppbära 6,000
kronor. Om generaldirektör, innan han uppnår 12 tjänstår, antingen
på grund af sjukdom befinnes till nöjaktig vidare tjänstgöring oför¬
mögen eller ock utan egen begäran nödgas afgå från sin befattning,
utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma, skall han
vara berättigad att i pension uppbära 5,000 kronor, då afgången sker
före eller vid 6 tjänstår samt 5,500 kronor, där afgången sker efter 6
men före 12 tjänstår. Pensionen utgår af telegrafverkets medel.
3:o. För öfriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till
följande belopp:
5.500 kr. för byråchef;
4,600 » » telefondirektör, telegrafdirektör af l:a lönegraden och
verkstadsdirektör;
4.200 i> » telegrafdirektör af 2:a lönegraden och linjedirektör;
4.000 » » byråtjänsteman;
3.800 » » kommissarie af l:a lönegraden;
3.400 » » » » 2:a y>
3.300 » » kontrollör af l:a lönegraden;
3.000 » '» kommissarie af 3:e lönegraden, kontrollör af 2:a
lönegraden, linjeingenjör och verkstadsingenjör;
2.800 » » kommissarie af 4:e lönegraden;
2.200 » » assistent;
2.000 » » verkstadskassör och materialförvaltare;
1.800 » » verkmästare;
1.500 » » kommissarie af 5:e lönegraden;
1.400 » » » » 6:e »
1.300 » » » » 7:e » och föreståndare för
katalogexpeditionen;
166
1,200 kr. för telegrafist, kontorsskrifvare, kassör, bokhållare, vaktföre-
ståndare och linjemästare;
1,000 » » vaktmästare, linjeförman och stationsförman; samt
900 « » interurbantelefonist, reparatör och stationsbiträde.
4:o. Pension är till sitt belopp antingen hel eller af kortad.
Beloppet af hel pension utgör en tiondedel af sammanlagda be¬
loppen af de högsta pensionsunderlag, som under hvart och ett af de
tio senast förflutna åren varit för tjänstemannen gällande.
Af kortad pension utgör viss del af hel pension och beräknas på sätt
i punkt 7:o här nedan föreskrifves.
Om belopp af pension vid olycksfall i tjänsten gäller hvad i punkt
7:o stadgas.
Pensionen utgår dels från telegrafverkets pensionsinrättning enligt
det för denna inrättning gällande reglemente, dels ock med erforderligt
fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel.
5:o. Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder vid upp¬
nådda sextiofem lefnads- och trettiofem tjänstår; dock att sådan
rätt inträder:
för verkstadsdirektör, linjeingenjör, verkstadsingenjör, assistent,
linjemästare, linjeförman och reparatör äfvensom för samtliga kvinn¬
liga tjänstemän med undantag af telegrafister och interurbantelefo-
nister: vid sextio lefnads- och trettiofem tjänstår; samt
för telegrafister och interurbantelefonister: vid femtiofem lefnads-
och trettio tjänstår.
6:o. Skyldighet att från tjänsten afgå inträder:
a) för samtliga tjänstemän vid uppnående af den i punkt 5:o stad¬
gade lefnadsålder, Kungl. Maj:t eller Telegrafstyrelsen, om det tillkom¬
mer Telegrafstyrelsen att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med
detsamma anstå, därest och sa länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och kan finnas villig att i densamma kvarstå;
b) för tjänsteman, som icke uppnått stadgad lefnadsålder, då han,
efter att under fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom, van¬
förhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden
till tjänstgöring oförmögen; samt
c) för tjänsteman, som träffats af olycksfall i tjänsten, där olvcks-
fallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.
7:o. Afgår tjänsteman från tjänsten efter uppnådd stadgad lefnads¬
ålder på grund af bestämmelsen i punkt 6:o a) utan att hafva uppnått
167
det i punkt 5:o för rätt till liel pension stadgade antal tjänstar, är
kan, därest tjänstårens antal icke understiger tio, berättigad erhålla
pension till afkortadt belopp i förhållande till det mindre antalet tjänstår.
Tjänsteman, som afgår från tjänsten på grund af sjukdom enligt
bestämmelsen i punkt 6:o b), är, ändå att han icke uppnått den i punkt
5:o stadgade lefnadsålder, berättigad till pension. Uppgår antalet tjänstår
till det i punkt 5:o föreskrifna antal, utgår pensionen med helt belopp;
i annat fall afkortas pensionen i förhållande till tjänstårens antal.
Vid afgång från tjänst af anledning, som i punkt 6:o c) sägs, ut¬
går pension med enahanda belopp, som det vid tiden för olycksfallet
för tjänsteman gällande pensionsunderlag.
§ 7‘
Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören och byrå¬
cheferna, en hvar under en och en half månad, telefon-, telegraf-, linje-
och verkstadsdirektör, byråtjänsteman, kommissarie, kontrollör, linje-
och verkstadsingenjör, assistent, verkstadskassör, materialförvaltare,
telegrafist, föreståndare för katalogexpeditionen, kontorsskrifvare, kas¬
sör, bokhållare, vaktföreståndare och interurbantelefonist, en hvar under
en månad samt verkmästare, linjemästare, linje-, och stationsförman,
vaktmästare, reparatör och stationsbiträde en hvar under en half månad.
Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å upp¬
börd, ' är pliktig att å tid af året, som af vederbörande öfverordnade
myndighet bestämmes, begagna sig af semester.
§ 8.
Den, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, åtnjuter under tiden
de med densamma förenade aflöningsförmåner.
§ (J.
Afhåll er sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hafva i veder¬
börlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,
må han under tiden ej åtnjuta någon aflöning. Varder tjänsteman af-
stängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del
af hans aflöning, som icke af Telegrafstyrelsen pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, innehållas, så vida ej 1 elegrafstyrelsen
finner skäligt låta honom uppbära något däraf.
168
§ io.
Vid afgång från telegrafverkets tjänst till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall utgår själfva lönen till månadens slut. Ena¬
handa är förhållandet med sådant arfvode, som icke betraktas såsom
tjänstgöringspenningar.
Aflider vid telegrafverket anställd person, som innehar befattning,
hvilken icke är uppförd a ordinarie stat, ma, därest och i den mån den
myndighet, som antagit honom, så pröfvar skäligt, den för honom be¬
stämda aflöningen utgå till månadens slut.
§ 1L
Aflider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, eller vid verket
anställd telegrambärare eller arbetare i följd af olyckshändelse, timad
under tjänstutöfning eller arbete vid verket,' må ett belopp, motsvarande
den aflidnes aflöning för en månad, såsom begrafningshjälp tilldelas
* hans dödsbo.
§ 12-
Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktaments-
ersättning för tjänstemän enligt bestämmelserna i gällande reseregle¬
mente, dock att vid långvarigare uppdrag, förenade med resa från
boningsorten, vid ofta återkommande tjänsteresor eller i särskilda fall,
då omständigheterna därtill eljest föranleda, Telegrafstyrelsen äger att
bestämma lägre resekostnads- och traktamentsersättning.
§ 13-
Felräkningsp enningar tillkomma:
den hos Telegrafstyrelsen anställde hufvudkassören med 500 kro¬
nor, för år räknadt;
kassör å linjedistriktsbyrå med 200 kronor, likaledes för år räknadt;
tjänsteman, som i regelbunden tjänstefördelning tjänstgör i kassan
vid telegraminlämning, där telegramuppbörden under näst föregående
år uppgått till minst 25,000 kronor, med en half procent af därstädes
kontant inbetalda afgifter, efter lika fördelning mellan samtliga nu
nämnda tjänstemän vid stationen; samt
å station särskild anställd kassör med en tiondedels procent af in¬
flutna telefonabonnemangs-, inträdes- och samtalsafgifter, dock högst 400
kronor för år räknadt; skolande ifrågavarande felräkningspenningar vid sta¬
tion, där särskild kassör icke finnes anställd, tillfalla stationsföreståndaren.
169
§ 14-
Anmärkningsprovision tillkommer vederbörande hos Telegraf¬
styrelsen anställda tjänstemän enligt de närmare grunder, Kung!. Maj:t
bestämmer, med högst femton procent af hvarje belopp, som på grund
af anmärkning, gjord af sådan tjänsteman, antingen, såsom ej behörigen
uppburet, till telegrafverket inflyter och utan anmärkningens fram¬
ställande ej skulle hafva kommit verket till godo, eller, såsom för högt
debiteradt, till vederbörande återgäldas.
§ 15-
l:o. Förmånen af fri bostad uti telegrafverkets egna eller för
ändamålet förhyrda lägenheter må, efter Telegrafstyrelsens bepröfvande,
tillkomma följande tjänstemän, nämligen:
kommissarie af 5:e, 6:e och 7:e lönegraderna, verkmästare, linje-
mästare, linjeförman, stationsförman, reparatör och stationsbiträde.
2:o. Med fri bostad är för kommissarie förenad förmånen af fri
vedbrand och belysning. _ ...
3:o. De bland ofvan nämnda tjänstemän, hvilka ej åtnjuta fri bo¬
stad, äga uppbära hyresbidrag, utgörande för kommissarie högst 300
kr. pr år räknadt och för öfriga tjänstemän tjugo procent af aflöningen.
4:o. Det ankommer på Telegrafstyrelsen att i hvarje särskildt
fall bestämma, huruvida bostadsförmån eller hyresbidrag skall utgå.
5:o. Förmånen af fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen.
§ 16-
Assistent, telegrafist, vaktföreståndare, interurbantelefonist och
reparatör, stationerade å ort, där de allmänna lefnadskostnaderna äro
särskildt höga, äga, så länge de tjänstgöra å sådan ort, uppbära till-
läggsarfvode utgående, enligt af Telegrafstyrelsen fastställda grunder,
med tio eller femton procent af dem tillkommande aflöning.
Reparatör, som i stället för fri bostad åtnjuter hyresbidiag, ägei,
i fäll han uppbär tilläggsarfvode, beräkna enahanda tillägg äfven å
sådant bidrag.
§ 17-
Assistent eller telegrafist, som är anställd såsom föreståndare för
filialstation, må, såsom tillägg till tjänstgöringspenningarna, kunna till¬
delas arfvode till belopp af högst 200 kronor för år räknadt.
170
§ 18-
Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst
årligt belopp må tilldelas linjemä6tare, linjeförman, stationsförman, vakt¬
mästare, reparatör och stationsbiträde äfvensom telegrambärare samt
vid linjebyggnaderna anställda extra ordinarie underbefäl och arbetare,
allt enligt reglemente, som af Telegrafstyrelsen fastställes.
§ 19.
Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas åt den i före¬
gående § omnämnda personal, äfvensom åt underbefäl och arbetare vid
telegrafverkets verkstad, samt åt annan med densamma jämförlig, i
telegrafverkets tjänst befintlig tillfällig personal, enligt de närmare
bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.
§ 20.
Grunderna för aflöningen till extra tjänstemän vid telegrafverket
bestämmas af Kungl. Maj:t på förslag af Telegrafstyrelsen.
§ 21.
Den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig den minskning i befintliga sportelinkomster, som kan
varda af Kungl. Maj:t bestämd, äfvensom de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunna varda stadgade.
Detta afl öningsr eg! em ente skall lända till efterrättelse från
.
172
Begyn-
nelse-
aflöning.
Allmänna grunder till aflöningsförhö
Uppflyttning i högre klass äger rum, när aflöning
Klass ............
|
|
28
|
27
|
26
|
25
|
24
|
23
|
22
|
21
|
20
|
19
|
18
|
17
|
Aflöning, kronor......
|
|
840
|
900
|
960
|
1,020
|
1,140
|
1,260
|
1,380
|
1,500
|
1,650
|
1,800
|
2,100
|
2,400
|
A. Inom styrelsen:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Byråchef............
|
7,500
|
—
|
—
|
—
|
|
_
|
_
|
|
|
|
|
|
|
Byråtjänsteman............
|
3,400
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
|
|
|
|
|
|
Förest, för katalogexp.
|
1,800
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
|
|
|
|
3
|
3
|
Kontorsskrifvare .........
|
900
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
|
|
Vaktmästare ............
|
1,020
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
—
|
_
|
B. Vid linjedistrikten:
Linjedirektör ...............
|
4,600
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Linjeingenjör..............
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
_
|
_
|
_
|
|
|
|
|
Kassör af l:a lönegraden
|
1,140
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
|
Bokhållare.................
|
900
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
3
|
|
|
|
Linjemäst. af l:a lönegr.
|
1,500
|
--
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
» » 2*.a »
|
1,140
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
o
O
|
|
Linjeförman» l:a »
|
1,020
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
_
|
_
|
» » 2:a »
|
900
|
-
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
—
|
_
|
_
|
|
Beparatör ..................
|
840
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
C. Vid stationerna:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kontrollör af La lönegr.
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
_
|
|
» » 2:a »
|
3,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Assistent.....................
|
1,500
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
2
|
2
|
2
|
3
|
Telegrafist ............
|
1,140
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
_
|
|
Vakt föreståndare.........
|
1,260
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
_
|
|
Kassör af l:a lönegraden
|
1,140
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
_
|
o » 2:a »
|
1,020
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
_
|
|
Bokhållare..................
|
900
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
3
|
_
|
_
|
|
Interurbantelefonist......
|
840
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
_
|
_
|
_
|
|
|
|
Stationsförman ......
|
900
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
_
|
|
|
|
Stationsbiträde ............
|
840
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
D. Vid verkstaden:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Verkstadsdirektör.........
|
6,000
|
—
|
—
|
—
|
__
|
_
|
_
|
_
|
|
|
|
|
|
Verkstadsingenjör .......
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
_
|
|
|
|
Verkstadskassör och bok-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
hållare...
|
2,400
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
_
|
_
|
|
|
|
|
Materialförvaltare.........
|
1,500
|
— •
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
3
|
3
|
3
|
3
|
Verkmästare ...............
|
1,800
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_ 1
|
3
|
3
|
173
för icke provisionsberättigad tjänsteman.
närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.
16
2,700
|
15 I
3,000 j
|
14
3,400
|
13
3,800
|
12
4,200
|
11
4,600
|
10
5,000
|
9
5,500
|
8
6,000
|
7
6,500
|
6
7,000
|
5
7,500;
|
4
8,000
|
3
8,600
|
2
9,200
|
1
9,800
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
I
|
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
2
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
_
|
_
|
_
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_ —
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
_
|
__
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
_
|
_
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
_
|
_
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
:
|
_
|
_
|
:
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
_
|
_
|
_
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
3
|
3
|
3
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
3
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
3
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
174
Allmänna grunder till löneförhöjning
|
Begyn-
nelse-
aflöning.
|
|
Uppflyttning i högre klass
|
Klass .......................................
Aflöning, kronor...........................
|
|
16
1,050
|
15
1,200
|
14
1,350
|
13
1,500
|
Telefondirektör ................................ l
Telegrafdirektör af l:a lönegraden..........................................f
|
3,400
|
—
|
—
|
—
|
—
|
» » ‘2:a »
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
i Kommissarie » l:a » .......
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
» » 2:a » ............................
|
2,600
|
—
|
—
|
—
|
—
|
» m 3:e » .........
|
2,200
|
—
|
—-
|
—
|
—
|
» » 4:e »
|
2,000
|
—
|
—
|
—
|
_
|
Kommissarie af 5:e » ........................................
|
1,050
|
—
|
3
|
3
|
3
|
» » 616 »
|
1,050
|
—
|
3
|
3
|
3
|
» » 7:6 »
|
1,050
|
—
|
3
|
3
|
—
|
175
för provisionsberättigad tjänsteman.
äger ruin,
|
när lön enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal
|
år.
|
|
|
|
12
|
ii
|
10
|
9
|
8
|
7
|
6
|
5
|
4
|
3
|
2
|
1
|
1,650
|
1,800
|
2,000
|
2,200
|
2,400
|
2,600
|
2,800
|
3,000
|
3,400
|
3,800
|
4,200
|
4,600
|
|
|
|
|
|
|
|
_
|
—
|
3
|
3
|
3
|
|
|
_
|
_
|
_
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
—
|
j _
|
_
|
—
|
|
_
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
—
|
—
|
__
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
_
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
3
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
-l
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
I
|
|
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
176
Motiv
till
förslaget till aflöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket.
§ i.
I afseende på de allmänna bestämmelserna angående telegrafperso¬
nalens aflöning och villkoren för åtnjutande af denna aflöning med
därtill hörande förhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande af be¬
fattning hafva, såsom af förslaget framgår, kommitterade icke gjort
någon skillnad vare sig mellan tjänstemän och s. k. betjänte eller mel¬
lan den i styrelsen anställda personalen och den vid linjedistrikten
samt trafikdistrikten och stationerna anställda personal.
Kommitterade hafva nämligen ansett, att skäl icke förefinnes,
hvarför ej verkets alla tjänstemän skulle i dessa afseenden vara full¬
komligt likställda.
§ 2.
1:0- I enlighet med hvad förut anförts angående den särskilda ställning
verkets chef bör intaga, har för honom bestämts arfvode i stället för
aflöning. Arfvodets belopp är icke upptaget i aflöningsreglementet, då
detta afser att fastställa de allmänna, för längre tid bindande normerna
för verkets personal, men arfvodet för generaldirektören bör, på sätt
förut angifvits, kunna ändras.
2:o, 3.o, 4:o. Dessa moment innehålla de af kommitterade förut omförmälda af-
löningsskalorna samt den nya formen för telegrafinspektörernas aflöning.
Skälen för de förändringar, som dessa moment innebära, äro förut
af kommitterade angifna under afdelningen: aflöningarna.
§ 3.
i:o, 2:o. De två första momenten upptaga för hvarje tjänsteman begynnelse-
aflöning resp. -lön och slutaflöning resp. -lön.
Därvid hafva kommitterade i mom. l:o funnit nödvändigt att, för att
icke någon till verket hörande tjänsteman skall genom de nya aflönings-
bestämmelsernas tillämpande blifva lidande, föreslå en särskild föreskrift
177
om viss begynnelseaflöning för att reglera öfvergången för dem, hvilka
tillträdt eller, ehuru ännu extra ordinarie, dock beredt sig till en tjänst,
hvars nuvarande begynnelseaflöning är högre än den af kommitterade
föreslagna.
Visserligen hafva kommitterade i mom. 3:o föreslagit, att tjänsteman,
som vid tillträdande af den nya aflöningsstaten skulle erhålla lägre
aflöning än den aflöning eller det arfvode han förut uppbär, skall äga
att såsom personligt tillägg till lönen uppbära skillnaden, intill dess
hans aflöning stigit till samma belopp. Men beträffande de i denna
specialföreskrift upptagna tjänstemän skulle mom. 3:o ej vara tillräcklig.
För de ordinarie skulle den nämligen icke hindra, att uppflyttningen i
högre löneklass orättvist fördröjdes, och de extra ordinarie träffas icke
alls af samma moment.
Enligt den angifha regleringen är nämligen begynnelseaflöningen
högst väsentligt sänkt för dessa tjänstemän. Det följer af sig själft,
att en försämring af den ekonomiska ställningen icke bör ske för dem,
som redan innehafva ordinarie tjänst med en högre aflöning.
För kontrollörtjänsterna upptager förslaget en begynnelseaflöning af
3,000 kronor, medan nu gällande begynnelseaflöning är 3,600 kronor
för den högre (kommissarie af 2:dra klass) och 3,200 kronor för den
lägre lönegraden (kommissarie af 3:dje klass och nuvarande kontrollörer);
för assistenterna äro motsvarande afföningar 1,500 mot 2,200, för tele-
grafisterna 1,140 mot 1,300, för bokhållarna 900 mot 1,200, för inter-
urbantelefonisterna 840 mot 1,000 i nuvarande lista lönegraden, för
stationsförmännen 900 mot 1,000, nuvarande vaktbetjänte af l:a löne¬
graden, och för stationsbiträdena 840 mot 950 i nuvarande 2:dra löne¬
graden (vaktbetjänte). Enligt öfvergångsförslaget skulle de nuvarande
tjänstemännen inom dessa grupper komma i en aflöningsklass, som
närmast motsvarar deras nu utgående aflöning, således med ålderstillägg
i de fall, där sådana redan äro invänta.
Äfven för dem, som närmast stå i tur att till ordinarie tjänst
befordras och sålunda redan nedlagt i verkets tjänst ett arbete, som
gifvit rätt att förvänta ersättning härför enligt de nu gällande grun¬
derna, böra icke de i utsikt ställda ekonomiska fördelarna genom en
företagen lönereglering kringskäras. Enär likväl med dessa öfvergångs-
bestämmelser icke bör afses att gifva dem någon särskild förmån,
har det, i följd af olikheten mellan de nuvarande och de föreslagna
löneskalorna, icke kunnat undvikas, att oaktadt nämnda öfvergångs-
föreskrift eu, ehuru ringa minskning i förväntad aflöning för en kort
tid kommer att för vissa af dessa tjänstemän inträda. Dä likväl detta
23
178
uppväges af utsikten till senare ökning utöfver den nu gällande aflöningen,
torde dessa smärre nedsättningar icke medföra väsentliga olägenheter.
De nuvarande e. o. assistenterna skulle sålunda tillförsäkras en
begynnelseaflöning af 2,100 kronor, e. o. telegrafisterna af 1,260 kronor
o. s. v., hvarigenom visserligen under första åren någon minskning sker
men dock ej större, än att den under de följande åren fullt uppväges
af lönetilläggen.
Kommitterade hafva låtit uppgöra en tabell, däri tillämpningen af
dessa öfvergångsbestämmelser utmärkts för de nuvarande extra ordi¬
narie assistenterna och telegrafisterna samt interurbantelefonisterna af
l:sta lönegraden, de enda, som skulle kunna tänkas komma i en sämre
ställning genom antagandet af nu ifrågavarande öfvergångsbestämmelse.
Denna tabell utvisar, att för dem skulle följande afiöningar utgå, när
de erhålla ordinarie befattningar:
|
|
|
Assistenter
|
Telegrafister
|
Interurbantelefonister
|
|
|
|
enligt nu
gällande
stat.
|
enligt kom-
mitterades
förslag.*)
|
enligt nu
gällande
stat.
|
enligt kom-
mittorades
förslag.*)
|
enligt nu
gällande
stat.
|
enligt kommitterades
förslag
|
|
|
|
å platser
med 15 %
tilläggs¬
arfvode.
|
å platser
med 10 %
tilläggs¬
arfvode.
|
Under
|
l:a året...............
|
2,200
|
2100
|
1,300
|
1,260
|
1,000
|
1,035
|
990
|
>
|
2:a
|
» ...............
|
2,200
|
2,100
|
1,300
|
1,260
|
1,000
|
1,035
|
990
|
|
|
T>
|
3:e
|
» ............
|
2,200
|
2,100
|
j 1,300
|
1,260
|
1,000
|
1,104
|
1,056
|
|
|
»
|
4:e
|
|
2,200
|
2,400
|
1,300
|
1,380
|
1,000
|
1,104
|
1,056
|
|
|
>
|
5:e
|
>
|
2,200
|
2,400
|
1,300
|
1,380
|
1,000
|
1,173
|
1,122
|
|
|
>
|
6:o
|
» .........
|
2,500
|
2,400
|
1,450
|
1,380
|
1,100
|
1,173
|
1,122
|
|
|
»
|
7:e
|
|
2,500
|
2,700
|
1,450
|
1,500
|
1,100
|
1,173
|
1.122
|
|
|
»
|
8:e
|
|
2,500
|
2,700
|
1,450
|
1,500
|
1,100
|
1,311
|
1,254
|
|
|
m »
|
9:e
|
» ...............
|
2,500
|
2,700
|
1,450
|
1,500
|
1,100
|
1,311
|
1,254
|
|
|
t
|
10:e
|
» ..............
|
2,500
|
3,000
|
1,450
|
1,650
|
1,100
|
1,311
|
1,254
|
|
|
|
ll:e
|
|
2,800
|
3,000
|
1,600
|
1,650
|
1,200
|
1,449
|
1,386
|
|
|
|
|
Summa kronor
|
26,300
|
27,600
|
15,350
|
15,720
|
11,700
|
13,179
|
12,606
|
Tabellen visar således, att, där en aflöningsminskning på högst 100
kronor i början af deras ordinarieskap ej kan undvikas, densamma redan
*) Härtill kommer för assistenter och telegrafister, stationerade å vissa orter, där lefnadskostna-
derna äro särskildt höga, ett tilläggsarfvode af 15 eller 10 % å aflöningen.
179
efter några år mer än kompenseras af en aflöningsförhöjning, som seder¬
mera ständigt är i stigande.
De särskilda villkoren för uppflyttning i högre aflönings- eller *«■
löneklass finnas angifva under 3:o i reglementets § 3. I afseende pa
dessa bestämmelser anse sig kommitterade har hora uppehålla sig vid
dem, endast i den mån de skilja sig från hvad. bittals vant stadgadt.
Tiden för uppflyttning i högre klass har hittills räknats etter kalen¬
derår, så att tjänsteman, som tillträdt sin befattning den 1 januari,. fatt
tillgodoräkna sig hela sin tjänstetid, men däremot den, som under arets
lopp tillträdt befattning, fått vänta till samma års slut, innan tjänste¬
tiden i detta afseende tillgodoräknats honom. Denna bestämmelse,
för hvilken kommitterade ej kunnat utleta något rimligt skal, verkar
tydligen i hög grad orättvist, då den gör det beroende åt den tillfälliga
tidpunkten för utnämningen, huruvida för erhållande af tillägget skatt
kräfvas intill nära ett år mera eller mindre.
Bibehållandet af den nuvarande bestämmelsen skulle enligt kommit-
terades åsikt särskilt bland den talrika linjepersonal, som föreslås att
uppföras å ordinarie stat, väcka misstämning och försvåra den nya organi¬
sationens genomförande, ty det torde blifva omöjligt att förklara eller
försvara en bestämmelse, som bereder vissa funktionärer förhöjning i
aflöningen efter kortare tjänstetid än deras jämställda kamrater, endast
därför att de senare utan eget förvållande erhållit ordinarie anställning
under en annan del åt kalenderåret än de förra.
Ur statsregleringens synpunkt har den nuvarande anordningen icke
något egentligt skäl för sig — detta så mycket mindre, som anslagen
till ålderstillägg utgå i form af förslagsanslag — och da aflöningen
numera utbetalas per månad, synes tidpunkten för åtnjutande åt.dylika
lönetillägg äfven lämpligen böra beräknas per månad. Någon svårighet
att anordna utbetalningen af aflöningarna så, att äfven denna orättvisa
undanröjes, bör ej heller förefinnas. Från telegrafstyrelsen hafva kom¬
mitterade nämligen inhämtat, att från dess sida en sådan förändring
endast skulle mötas med tillfredsställelse. . .
Att den tid, en tjänsteman innehaft sin befattning, innan de nya
staterna träda i kraft, bör tillgodoräknas, ligger i sakens natur, och likaså
att, där siälfva befattningen först nu uppföres å ordinarie stat, före¬
gående tjänstetid å befattningen på grund af förordnande bör medföra
samma rätt. I det sistnämnda hänseendet må i öfrigt ermras, att den
personal, hvarom i förevarande lull är fråga, nämligen hufvudsakligen
180
4: o.
underbefäl vid linjearbetena samt reparatörer, redan å extra stat till¬
delats motsvarande förmån.
, Den,..följande bestämmelsen i förevarande moment bär upptagits
endast darfor, att eljest den rätt vissa befattningsinnehafvare redan
genom statsmakternas beslut erhållit i fråga om lönetillägg skulle dem
betagas genom den nya regleringen.
Da vid tillämpningen af den nya aflöningsstaten ett fåtal tjänste¬
man skulle erhålla lägre aflöning än den de förut åtnjuta samt en del
— hufvudsakligen reparatörer — skulle erhålla lägre aflöning än det
arfvode de nu på grund af särskild visad duglighet uppbära, hafva
kommitterade ansett nödigt att i aflöningsreglementet intages bestäm¬
melse om, att sådan tjänsteman såsom personligt tillägg äger uppbära
skillnaden mellan den aflöning han uppbär eller det förut åtnjutna arf-
vodet och den honom enligt stat tillkommande aflöning, intill dess hans
aflöning stigit till det belopp han vid tillträdandet af den nya aflö¬
ningsstaten uppbär. .
Att förflyttningar till tjänst med lika eller lägre begynnelseaflönino-
an den tjänstemannen redan uppnått icke bör medföra minskning i af-
lomngen, _ är en allmänt gällande grundsats, hvars uttryckliga fram¬
hållande i aflöningsreglementet blifvit behöfligt på grund af de vida
oneskalor, med möjlighet till ett flertal lönetillägg, som kommitterade
oreslagit och hvilka medfört — i likhet med hvad som äfven nu äger
rum — att en äldre tjänsteman inom en lägre grad stundom kan "åt¬
njuta högre ersättning än den nyutnämnda i en högre grad.
I fjärde momentet i § 3 hafva kommitterade infört den undantags¬
bestämmelse, vid hvilken de, såsom tydligen framgått af hvad förut i
etänkandet. vid flere tillfällen framhållits, fästa synnerlig vikt och som
de anse vara af afgörande betydelse för ett aflöningssystem, sådant de
eftersträfva t.
De af kommitterade föreslagna garantierna mot missbruk af den
föreslagna rättigheten — nämligen dels att sådana ärenden skola af-
göras af den förstärkta telegrafstyrelsen och dels styrelsens skyldighet
att i näst därefter afgifna statförslag redogöra för och angifva skälen
för hvarje sådan åtgärd — torde få anses vara fullt betryggande.
§ 4.
I § 4 redogöres för beräkningen af den provision, som i enlighet
med de principer, för hvilka kommitterade utförligt redogjort under
avdelningen: . aflöningar, skulle för stationsföreståndarna träda i stället
for tjanstgönngspenniugar. Beräkningen är uppgjord efter sådana grun-
181
der, att provisionen för de växlande belopp, hvartill uppbörden å olika
stationer uppgår, utgör en ersättning för arbetet, hvilken följer arbetets
storlek och betydenhet så nära som möjligt är att beräkna. För de mindre
stationerna har ett visst minimibelopp måst fastställas.
Huru det sålunda beräknade provisionsbeloppet ställer sig med be¬
gagnande af 1905 års uppbördssummor, framgår af den vid detta betän¬
kande fogade tabell.
§ 5-
I § 5 innehållas de allmänna bestämmelser, som skola gälla för åt¬
njutande af den i stat uppförda aflöning och därtill hörande förhöjning
efter viss tids fortsatt innehafvande af befattning.
Kommitterade hafva i första punkten infört eu allmän föreskrift
för telegrafverkets tjänstemän, att de skola vara underkastade såväl ut¬
vidgning eller förändring i tjänstgöring som ock förflyttning till annan
tjänstgöringsort eller annan befattning utan minskning i aflöning. Enligt
nu gällande afiöningsreglemente äro dessa bestämmelser rörande för¬
flyttning i fråga om styrelsens tjänstemän endast så till vida tillämpliga,
att tjänsteman i lägsta lönegraden är skyldig att hos styrelsen tjänst¬
göra- å den särskilda befattning inom graden, där styrelsen, till be¬
fordrande af arbetets oafbrutDa gång, finner honom lämplig och behöflig,
och äro i fråga om stationspersonalen telegraf- och telefondirektör
undantagna från bestämmelsen om förflyttning. Kommitterade finna
dessa begränsningar olämpliga och anse, att organisationen kräfver en
utsträckning af förflyttningsmöjligheten till äfven de tjänstemän, som
hittills varit därifrån undantagna. Skälen för denna uppfattning och
den närmare motiveringen af sitt förslag hafva kommitterade förut i
sitt utlåtande angifvit.
Med afseende på rättigheten att vid sidan af innehafvande tjänst
åtaga sig annat arbete hafva kommitterade föreslagit en väsentlig skärp¬
ning af nu allmänt gällande, bestämmelse, därigenom att vid sidan af
det ovillkorliga förbudet mot att med telegraftjänsten förena annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat och det villkorliga för¬
budet att därmed förena annan tjänstebefattning ställts ett villkorligt
förbud äfven mot öfvertagande af ett med befattning af sistnämnda slag
jämförligt uppdrag, det vill säga ett uppdrag, som icke är rent tillfälligt
och ur arbetssynpunkt obetydligt utan af mera stadigvarande eller ar-
betskräfvande art. Kommitterade hafva, i enlighet med hvad inom riks¬
dagen vid upprepade tillfällen uttalats, funnit en sådan skärpning af
hittills gällande föreskrifter böra för framtida säkerhet införas, så mycket
182
mera som den utsträckning af tjänstemännens arbete, hvilken af kommit-
terade blifvit förordad, synes göra äfven dylika uppdrag ur tjänstens
synpunkt i allmänhet ganska betänkliga samt de af kommitterade före¬
slagna aflöningarna afsett att göra extra inkomster obehöfliga.
Kommitterade hafva funnit det vara lämpligt, att därest i särskildt
fall undantag från berörda föreskrift medgifvits, uppgift därom bör, så
länge undantaget gäller, meddelas i styrelsens statförslag. Härigenom
lägges årligen i öppen dag, i hvilken utsträckning sådana medgifvanden,
som böra för verkliga undantagsfall kunna lämnas, förekommit.
Särskild föreskrift har här intagits, att då vikarie för general¬
direktören förordnas, Ivungl. Maj:t äger bestämma, huru stor del af arf-
vodet bör till vikarien afstås.
1 fråga om skyldigheten att afstå tjänstgöringspenningar eller
därmed likställda aHöningsformåner hafva hittills gällt olika bestäm¬
melser för styrelsens personal å ena sidan samt linje- och stations¬
personalen å den andra, i det att styrelsetjänsteman, som förordnats å
högre tjänst för beredande af semester åt dennes ordinarie innehafvare,
därvid afstått egna tjänstgöringspenningar och i stället uppburit dylika
motsvarande hvad för den högre tjänsten varit bestämdt, medan däremot
någon dylik aflöningsförbättring icke i sådant fall tillkommit linje- eller
stationstjänsteman. Kommitterade anse icke skäl till en dylik olikhet
föreligga och föreslå därför, att jämväl styrelsetjänsteman må utan
särskild ersättning hafva skyldighet att uppehålla semesterförordnande
inom högre grad. Enahanda skyldighet föreslå kommitterade böra, i
likhet med hvad som skett vid statens järnvägar, åläggas tjänsteman, dä
förordnandet afser tid, hvarunder tjänstemannen af högre grad tjänstgjort
såsom fullmäktig eller revisor vid telegrafverkets pensionsinrättning,
livilka uppdrag mera sällan återkomma och endast afse en tid af högst
15 dagar årligen.
Under ledighet för sjukdom äger enligt föreliggande förslag den
tjänstledige, med afstående af tjänstgöringspenningarna, uppbära hela
lönen. Äfven här hafva kommitterade ansett sig böra genomföra
full likställighet mellan styrelsens personal och lokalförvaltningarnas.
Enligt nu gällande afiöningsreglemente äga nämligen endast styrelsens
tjänstemän ovillkorlig rätt att äfven under längre sjukdomsförfall uppbära
hela lönen, medan för linje- och stationstjänsteman gäller, att dylik
ovillkorlig rätt tillkommer honom endast under högst tre månader af
ett och samma kalenderår, ankommande det på styrelsen att under sjuk-
domsledighet utöfver nämnda tid bestämma, huruvida äfven någon del
af lönen, dock ej mera än tredjedelen däraf, bör af den tjänstledige
afstås.
183
Det säger sig själft, att betydelsen af ett sådant stadgande väsent¬
ligen är beroende däraf, huru stor del af aflöningen, som hänföres till
lönen, och huru stor del, som hänföres till tjänstgöringspenningarna.
Såsom här ofvan är anfördt, hafva kommitterade vid sin fördelning af
aflöningen just låtit i hufvudsak bestämma sig af hänsynen till hvad
som under sjukdom bör till den härför tjänstledige utgå. Ehuru den
föreslagna bestämmelsen formellt innebär en förbättring för linje- och
stationspersonalen till likhet med hvad som gäller för styrelsens personal,
blifver således denna förbättring i själfva verket endast för den lägre
aflönade personalen af någon betydelse. Då emellertid en jämförelse
med de nuvarande förhållandena svårligen kan lämna något tillfreds¬
ställande resultat på grund däraf att, såsom förut framhållits, för de
nuvarande aflöningarna. ingen stadgad princip för fördelningen i lön och
tjänstgöringspenningar gjort sig gällande, torde i stället en jämförelse
med de före år 1903 gällande förhållandena kunna belysa kommitterades
förslag ur denna synpunkt. Enligt då gällande stater fördelades aflö¬
ningen för personalen utom styrelsen sålunda, att tre fjärdedelar ut¬
gjorde lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar. En i nu ifråga¬
varande hänseende för tjänstemännen så fördelaktig fördelning af aflö¬
ningen förekommer eldigt kommitterades förslag endast i de lägre aflö-
ningsklasserna upp till 1,800 kronor. Det är sålunda endast för tjänste¬
män med högst denna aflöning, som den föreslagna förändringen innebär
en effektiv förbättring.
Ur synpunkten af den kostnad, som genom föreskriften i fråga
ådrages telegrafverket, spelar förändringen en obetydlig roll, så mycket
mera som, enligt hittills vunnen erfarenhet, sjukdomsfallen af längre
varaktighet äro särdeles få till antalet. Det gäller nämligen endast
sjukdom af sådan art, att den enligt läkarbetyg gör tjänstemannen till
tjänstgöring oförmögen. I alla öfriga fall tillämpas bestämmelsen om
aflönings utgående under ledighet för svag hälsas vårdande, enligt
hvilken bestämmelse ledigheten icke anses höra medföra någon extra
kostnad för telegrafverket utan vid behof bestridas jämväl af en del
utaf den tjänstlediges lön.
I detta sammanhang vilja kommitterade hänvisa till en bestämmelse,
som återfinnes i aflöningsreglementet under § 6, enligt hvilken tjänste¬
man, som under fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom, van¬
förhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och finnes för framtiden
till tjänstgöring oförmögen, skall vara skyldig att från tjänsten afgå.
Härigenom undgår således telegrafverket att för all framtid, ända tills
den tjänstledige uppnått full pensionsålder, betungas med sjukaflönings
184
utbetalande, hvilket nu är förhållandet i de sällsynta fall, då sådan
obotlig sjukdom inträdt, som gör tjänstemannen till tjänstgöring oför¬
mögen.
Nedanstående tabell upptager de belopp, som enligt kommitterades
förslag och enligt nu gällande bestämmelser få af tjänstemän inom vissa
olika grader under sjukdom uppbäras.
|
|
Enligt na gällande
|
|
Enligt
|
bestämmelser
|
|
kommitterades
|
|
|
|
|
intill tre
|
utöfver tre
|
|
|
månader.
|
månader.
|
Byråchef \ hÖgSta ..........'.........................
|
5,880
|
5,000
|
5,000
|
( med lägsta aflöning ....................................
|
4,500
|
4,400
|
4,400
|
Byråtjänsteman (nuvarande tjänsteJme(l högsta aflöning
|
4,200
|
4,000
|
4,000
|
man af 2:a graden hos styrelsen) (med idgsta aflöning
|
2,040
|
3,000
|
3,000
|
Byråtjänsteman (nuvarande tjänste-ime(1 högsta aflöning
|
4,200
|
2,800
|
2,800
|
man af l:a graden hos styrelsen) |med lagsta aflöning
|
2,040
|
1,800
|
1,800
|
Linjedirektör| W"'1 hÖgSta ..............................
|
4,200
|
3,800
|
2,533
|
( med lägsta aflöning.................................
|
2,760
|
3,000
|
2,000
|
T. . . ...i med högsta aflöning ............
Lmjemgenjorl „ . ..........
|
3,300
|
3,000
|
2,000
|
( med lägsta aflöning..................
|
2,000
|
2,200
|
1,467
|
Telegrafdirektör af l:a lönegraden) med MgSta aflÖning -
|
4,600
|
4,500
|
3,000
|
( med lägsta aflöning ...
|
3,400
|
3,500
|
2,333
|
Telegrafdirektör af ‘2:a lönegradenS med aflöning...
|
4,200
|
4,000
|
2,667
|
( med lägsta aflöning ...
|
3,000
|
3,000
|
2,000
|
« ... , ( med högsta aflöning ...
Kommissarie af l:a lönegraden < °
|
3,800
|
3,800
|
2,533
|
( med lägsta aflöning ...
|
3,000
|
3,000
|
2,000
|
ir • „ . ... . [ med högsta aflöning ...
Kommissarie af-4:e lönegraden < ö
|
2,800
|
2,800
|
1,867
|
( med lägsta aflöning ...
|
2,000
|
2,000
|
1,333
|
Assistent ) med högsta aflöning....................................
|
2,040
|
2,100
|
1,400
|
( med lägsta aflöning....................................
|
1,130
|
1,500
|
1,000
|
„ , „ , t med högsta aflöning.............
Telegrafist 1 ......
|
1.350
|
1,200
|
800
|
( med lägsta aflöning .................................
|
920
|
900
|
600
|
Stationsförman (nuvarande (med högsta aflöning
|
1,130
|
600
|
400
|
vaktbetjänt af l:a lönegraden) (med lägsta aflöning.........
|
720
|
600
|
400
|
Stationsbiträde (nuvarande (med högsta aflöning........
|
950
|
600
|
400
|
vaktbetjänt af 2*.a lönegraden) (med lägsta aflöning.........
|
680
|
600
|
400
|
I _ fråga om ersättning åt vikarie vid sjukdomsfall eller eljest föreslå
kommitterade en ny bestämmelse, som erfarenheten visat vara i hög
185
grad behöflig, nämligen att telegrafstyrelsen äger rätt att vid förord¬
nande å annan ort än den, där tjänstemannen är placerad, tilldela vika¬
rien hyresbidrag. Det ligger nämligen i sakens natur, att vid förord¬
nande å annan ort särskilda kostnader förorsakas de därtill förordnade.
Det vanligen förekommande fallet är semesterförordnande för manlig
stationsföreståndare, hvartill i regel icke, såsom vid förordnande för
de kvinnliga föreståndarna å de smärre stationerna vanligen sker, extra
ordinarie personal kan tillitas. Å en stor del stationer finnes icke heller
ordinarie manlig tjänsteman, som kan rycka upp såsom stationsförestån¬
dare. Det beordras i sådant fall lämplig ordinarie assistent från annan
station att uppehålla förordnandet under den tid, som semestern för
stationsföreståndaren omfattar. Äfven om den sålunda förordnade är
ogift, får han dock i regel bibehålla och betala sin bostad å ordinarie
stationsorten äfven under förordnandet, hvarjämte helt naturligt kost¬
naderna för bostad och i öfrigt kunna å den nya platsen blifva väsent¬
ligen stegrade, därför att vistelsen omfattar endast kort tid. För de
fall, då mottagandet af ett dylikt förordnande skulle blifva för den
därtill förordnade ekonomiskt allt för betungande, synes telegrafstyrel¬
sen böra äga befogenhet att lämna hyresbidrag. Beloppet, där sådant
skulle utgifvas, föreslås till högst en femtedel af det dagtraktamente,
som enligt gällande resereglemente tillkommer tjänstemannen ifråga vid
tjänsteresa. Dä dagtraktamente för assistent utgör 6 kronor, blifver
således i ofvan angifna, vanligast förekommande fall detta hyresbidrags
storlek högst 1 krona 20 öre per dag. Enligt verkställd beräkning
kommer den årliga kostnaden för ifrågavarande hyresbidrag icke att
öfverstiga 2,000 kronor.
§ 6.
I denna paragraf hafva sammanförts bestämmelserna angående tele¬
grafpersonalens pensionsförmåner, för hvilka kommitterade i deras nära
sammanhang med aflöningarna här förut redogjort.
§
Denna paragraf öfverensstämmer med hittills gällande föreskrifter
med den ändring', att då kommitterade föreslå sammanförande i en
aflöniugsgrupp af de nuvarande tjänstemännen af Data och 2:dra graden
hos styrelsen, kommitterade finna den semestertid af en och en half
månad årligen, som är de nuvarande 2:dra gradens tjänstemän medgif-
ven, böra inskränkas till den för de fleste nu medgifna tiden af eu
24
186
månad. Äfven för innehafvarna af de lägre befattningarna, såsom linje-
underbefäl, vaktmästare m. fl. anse kommitterade, att någon kortare tids
ledighet utan minskning i aflöningen bör beredas, så mycket mera som
sådan ledighet torde kunna erhållas utan att i allmänhet någon afsevärd
kostnad därför bör för telegrafverket uppstå.
§§ 8-12.
Dessa paragrafer äro lika lydande med §§ 5—9 i nu gällande
aflöningsreglemente med de formella ändringar, som af det nya statför-
slaget betingas.
§ 13.
Felräkningspenningar böra enligt kommitterades mening medgifvas
i något större utsträckning än hittills varit fallet. Sålunda är nu före¬
slaget, att kassör å linjedistrikts byrå äger uppbära sådana till ett be¬
lopp af 200 kronor årligen. De mycket betydande belopp, för hvilka
sådan kassör har att svara och den mängd af utbetalningar, som särskild!
vissa dagar förekommer, gör det synnerligen lätt att begå felräkningar.
Äfven är föreslaget, att felräkningspenningar skola utgå för den
kontant inbetalda telegramuppbörden vid alla de stationer, där portot
under föregående år stigit till 25,000 kronor. Nuvarande föreskrifter
medgifva dylik ersättning endast i de fall, då totaluppbörden under
föregående år uppgått till 75,000 kronor, och hafva därför endast kommit
till tillämpning i fråga om Stockholm, Göteborg och Malmö samt vissa år
Sundsvall, medan andra år uppbörden å sistnämnda station understigit
berörda summa och felräkningspenningarna sålunda hela följande år
bortfallit, äfven om uppbörden då varit öfver 75,000 kronor. Anled¬
ningarna till feltaxering äro emellertid så många, särskilt sedan allt
strängare grundsatser börjat tillämpas i fråga om tillåtliga ordsamman¬
sättningar, att rättvisan kräfver en utsträckning af förevarande ersätt¬
ning till alla stationer med en någorlunda betydande telegramuppbörd.
Genom fastställande af nedre gränsen till 25,000 kronor i stället för
75,000 kronor skulle också vinnas, att denna ersättning blefve betydligt
mera stabil, då den årliga skillnaden i uppbörd ytterst sällan skulle kunna
åstadkomma, att ersättningen utginge det ena året men ej det andra.
Från stationer med en regelbunden telegramuppbörd af 25,000 kronor
är nämligen steget till närmast underliggande stationer så stort, att
åtminstone under en följd af år dylika ojämnheter icke skulle förekomma.
Slutligen hafva kommitterade föreslagit, att i allmänhet å statio-
187
norna skulle utgå felräkningspenningar med eu tiondedels procent åt
telefonafgifterna, dock högst 400 kronor årligen, att tillfalla kassören,
om särskild sådan finnes anställd, eljest stationsföreståndaren. Det
förefaller kommitterade som om ett medgifvande af dessa felräknings¬
penningar blott vore en gärd af rättvisa mot den personal, som har att
sortera, hopsummera och inkassera dessa i allmänhet betydande mängder
på samtalsremsorna antecknade småbelopp. Detta arbete är af den be¬
skaffenhet, att äfven med den allra största ordentlighet felräkning icke
alltid kan undvikas, då expeditionen skall gå med raskhet. De förluster,
som härigenom uppstå, böra rättvisligen ersättas af telegrafverket och
icke såsom nu gäldas af tjänstemannen personligen.. Kommitterade hafva
i detta fall icke föreslagit någon begränsning nedåt, väsentligen af det
skäl, att den föreslagna procenten är så låg, att det ringa belopp, som
å de smärre stationerna tillfaller föreståndaren, hvilken där personligen
förrättar ifrågavarande arbete, icke motiverar dessas utestängande från
en förmån, som tillkommer de större stationerna. För tjänstemannen
är däremot ett dylikt belopp, om än så ringa, icke betydelselöst, då det
i någon mån skyddar honom i händelse af sadana misstag vid upp¬
börden, som äfven med den största noggrannhet kunna inträffa.
§ 14-
Denna bestämmelse är lika lydande med nuvarande § 11.
§ 15-
Enligt nu gällande bestämmelser tillkommer bostadsförmån eller mot¬
svarande ersättning endast de kvinnliga förestandarna för de smärre tele-
grafstationerna. Kommitterade hafva redan i det föregående anmärkt de
skål, som föranledt kommitterade att föreslå en mycket väsentlig ut¬
sträckning af denna förmån, hvarigenom densamma skulle ingå hufvud¬
sakligen i den lägre aflönade linjepersonalens löneförmåner.
För stationsföreståndarna liar den för närvarande till 200 kr. år¬
ligen bestämda ersättningen, där fri bostad ej kan lämnas, ändrats till
högst 300 kronor årligen, då tydligen hänsyn bör tagas till de mycket
växlande hyrespriserna å olika orter.
§ 16.
Kommitterade hafva förut vid frågan om aflöningarna till de tjän¬
stemän, som skulle komma i åtnjutande åt här omnämnda tilläggsarf-
vode, utvecklat sina skäl för billigheten och rättvisan af detta lönetillägg.
188
§ 17'
... Enligt nu gällande föreskrifter är föreståndare för filialstation
jämställd med öfriga stationsföreståndare af kommissarie- eller tele-
grafistgrad. Då detta förhållande enligt kommitterades förslag skulle
försvinna, har i stället en ersättning, motsvarande högst den nu till
kvinnlig föiesiandare för filialstation utgående, ansetts höra vid dessa
stationer bibehållas.
§§ 18-21.
Jämte det kommitterade, med hänsyn till den i motiven under §
1 framhållna likställigheten mellan den i styrelsen anställda och den
öfriga personalen, i § 19 uppfört vaktmästarna bland de till kostnadsfri
läkarvård m. in. berättigade, hafva kommitterade i öfrigt bibehållit §§
18 21 lika med hittills gällande, varande emellertid nödiga formella
ändringar iakttagna.
Beträffande Edpunkten, då aflöningsreglementet skulle träda i kraft,
tillåta _ sig kommitterade meddela, att, efter hvad kommitterade inhäm¬
tat, vid de förhandlingar, som under år 1906 föregingo bestämmandet
af de nu för reparatörerna och linjearbetarna gällande aflöningarna, tele¬
grafstyrelsen ställt i säker utsikt för linjeunderbefälet och reparatörerna,
att framställning om deras uppförande på ordinarie stat skulle hos
Kungl. Maj:t göras så tidigt, att proposition i ärendet hunne till inne¬
varande års Riksdag aflåtas, äfvensom att i samma underdåniga fram¬
ställning skulle framhallas, att det vore synnerligen önskvärdt, att
ifrågavarande personal redan under år 1907 blefve å ordinarie stat
anställd. Till följd däraf blef ock ifrågasatt omreglering af löneförhål¬
landena äfven för linjeunderbefälet och reparatörerna tills vidare upp¬
skjuten, och endast ett tillfälligt lönetillägg blef, såsom förut anmärkts,
beviljadt vissa af dem, i afvaktan på Kungl. Maj:ts och Riksdagens be¬
slut i frågan. Då emellertid telegrafstyrelsen sedermera erhöll under¬
rättelse^ därom, att kommitterade uppgjordt förslag i samma syfte, som
telegrafstyrelsen utlofvat, ansåg sig styrelsen vid afgifvande af under¬
dånigt statförslag för år 1908 icke behöfva för sin del göra framställ¬
ning därom.
Kommitterade, som till fullo dela telegrafstyrelsens uppfattning om
önskvärdheten, att linjeunderbefälet och reparatörerna med det allra
snaraste måtte erhålla den af dem förväntade ordinarie anställningen,
tillstyrka därför på det fiffigaste, att ifrågavarande till uppförande å
ordinarie stat föreslagna personal måtte anställas redan år 1907.
189
VII. Förslag
till
Utgiftsstater för Telegrafverket
att tillämpas under år 1908.
|
|
|
K
|
ron
|
0
|
r
|
|
A. Åflöningsstat.
|
|
|
|
|
|
|
1
|
1. Telegrafstyrelsen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Chef.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Generaldirektören ......................... arfvode
|
—
|
—
|
15,000
|
—
|
|
|
|
|
Generaldirektörens adjoint.............. »
|
|
—
|
1,000
|
—
|
|
|
|
|
Ledamöter.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 Fullmäktig .............................. arfvode
|
3,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
1 » ............................. »
|
3,000
|
—
|
6,000
|
—
|
|
|
|
|
1 Byråchef..............................................
|
8,600
|
—
|
|
|
|
|
|
|
1 » ..............................................
|
8,600
|
-
|
|
|
|
|
|
|
1 » .............................................
|
8,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
tillsammans förslagsvis
|
—
|
—
|
25,200
|
_
|
|
|
|
|
Byråt) änstem än.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Administrativa byrån: 1 Sekreterare ... ........
|
6,500
|
—
|
|
|
|
|
|
|
1 Ombudsman .........
|
4,600
|
—
|
|
|
|
|
|
|
1 Aktuarie...............
|
5.000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
1 Kamrer.................
|
5,500
|
-
|
|
|
|
|
|
|
1 Hufvudkassör.........
|
5,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
1 Revisor.................
|
6,500
|
—
|
|
|
|
|
|
|
1 » .................
|
6,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
1 » .................
|
4,600
|
—
|
|
|
|
|
|
|
1 Statistiker.............
|
4,600
|
—
|
|
|
|
|
|
j Linjebyrån: 1 Byråingenjör........................
|
5,00C
|
—
|
|
|
|
|
|
1 Notarie ..............................
|
6.000
|
—
|
|
I
|
|
|
1
|
i 1 Förrådsintendent..................
|
3,400
|
-
|
|
1
|
|
|
1
|
Transport
|
62,700
|
—
|
| 47,200
|
l_
|
—
|
—
|
i
i
|
190
Transport
|
1
62.70C
|
—
|
47,200
|
1
|
|
|
Trafikbyrån: 1 Föreståndare för undervisnings-
|
|
|
|
|
|
|
anstalten .........................
|
4,600
|
-
|
|
|
|
|
1 Aktuarie .....................*.
|
5,500
|
i-
|
|
|
|
|
1 Kontrollör ......................
|
3,400
|
1-
|
i
|
|
|
|
tillsammans förslagsvis
|
—
|
| —
|
76.200
|
|
|
|
Biträdande tjänstemän.
|
|
|
|
|
|
|
(8) Assistenter........................ förslagsvis
|
12,000
|
|
|
|
|
|
(4) Telegrafister ..................... »
|
4,560
|
—
|
|
|
|
|
1 Föreståndare för katalogexpe-
|
|
|
|
|
|
|
ditionen......................... »
|
2,100
|
—
|
|
|
|
|
(18) Kontorsslcrifvarc ............... »
|
17,340
|
—
|
|
|
|
|
(6) Vaktmästare..................... »
|
9,300
|
—
|
45.300
|
|
|
|
Förste vaktmästaren .................. arfvode
|
—
|
—
|
O
O
<M
|
—
|
|
|
Arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vika-
|
|
|
|
|
|
|
riatsersättning m. m.......... förslagsvis
|
—
|
—
|
23,500
|
_
|
192,400
|
|
2. Linjedistrikten.
|
|
|
|
|
|
|
7 Linjedirektörer..................... förslagsvis
|
—
|
—
|
37,600
|
—
|
|
|
16 Linjeingenjörer..................... »
|
—
|
—
|
55.600
|
—
|
|
|
7 Kassörer (tf l:a lönegraden... »
|
—
|
—
|
9,300
|
—
|
|
|
6 Bokhållare ........................ »
|
—
|
—
|
5,400
|
—
|
|
|
9 Linjemästare af l:a lönegraden »
|
—
|
—
|
21,300
|
—
|
|
|
25 » » 2:a » »
|
—
|
_
|
40,500
|
—
|
|
|
37 Linjeförmän j> La » »
|
—
|
|
55,230
|
—
|
|
|
40 » » 2*.a » »
|
—
|
—
|
46,620
|
—
|
|
|
(ISO) Reparatörer ..................... »
|
—
|
_
|
194,880
|
—
|
|
;
|
Arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vika-
|
|
|
|
|
|
:
|
riatsersättning m. m.......... förslagsvis
|
—
|
-1
|
65,000
|
—
|
531.430
|
|
3. Trafikdistrikten ock Stationerna.
|
|
i
|
|
|
|
|
2 Telefondirektörer.................. förslagsvis j
|
—
|
_!
|
8,000
|
|
|
|
1 Telegrafdirektör af La lönegraden » j
|
—
|
J
|
4,600
|
|
|
;
:
|
3 Telegrafdirektörer af 2:a lönegraden »
|
—
|
—j
|
11,800
|
|
|
|
1 Telegrafinspektör ..................... arfvode
|
|
|
2,500
|
|
|
:
|
3 Telegrafinspektörer ................. »
|
- 1
|
|
7,500
|
|
|
1
|
Transport i
|
- 1
|
1
|
34,40o|
|
-i
|
723,830*
|
!
|
191
|
i
|
|
K
|
ron
|
O
|
r
|
i
t
|
Transport j
|
34,400
|
“i
|
723,830
|
1
-I
|
—,
|
|
> 12 Kommissarier af l:a lönegraden ............
|
.. förslagsvis J
|
38,400
|
-
|
|
|
|
! 17 » » 2:a » ............
|
»
|
55,400
|
|
|
|
|
23 » » 3:e » ...........
|
..
|
50,200
|
|
|
|
|
18 » » 4:e » ............
|
»
|
31,000
|
|
,
|
1
|
;
l
|
i 36 Kommissarier af 5:e lönegraden............
|
-
|
53,850
|
—
|
|
|
|
|
j 40 » » 0:e » ............
|
»
|
55,200
|
|
|
|
|
|
24 » » 7:e » ............
|
))
|
20,850
|
“1
|
:
|
|
i
|
|
Biträdande tjänstemän.
|
|
|
;
|
|
|
|
:
|
6 Kontrollörer af l:a lönegraden............
|
.. förslagsvis 1
|
26,000
|
|
|
|
i
|
|
i 7 » » 2*.a # ............
|
|
26,000
|
—
|
|
|
|
|
j (120) Assistenter ...................................
|
»
|
306,700
|
—
|
|
|
|
|
. (300) Telegrafister...................................
|
»
|
445,200
|
—
|
|
|
|
i
|
| (50) Vaktföreståndare...........................
|
)>
|
67,680
|
—
|
|
|
|
|
1 Kassör af l:a lönegraden..................
|
»
|
1,140
|
—
|
|
|
|
|
12 Kassörer af 2:a » .................
|
»
|
12,240
|
—
|
|
|
|
|
2 Bokhållare ....................................
|
»
|
2,760
|
—
|
|
|
|
|
(500) Intcrurbant slef örnsten.......................
|
|
453,900
|
—
|
|
|
|
|
8 Stationsförmän................................
|
...
|
9,720
|
—
|
|
|
|
|
(35) Stationsbiträden .........................
|
»
|
33,420
|
—
|
|
|
i
|
Arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning
|
|
|
|
|
j
|
|
|
1,400,000
|
1-
|
3,124,060
|
—
|
|
|
4. Verkstaden.
|
|
|
|
|
i
|
|
|
1 Verkstadsdirektör................................
|
... förslagsvis
|
7,500
|
—
|
|
1
|
|
|
| 3 Verkstadsingenjörer .............................
|
»
|
10,200
|
—
|
|
|
|
i
|
1 1 Verkstadskassör och bokhållare..............
|
»
|
3,400
|
|
|
j
|
|
|
1 Materialförvaltare................................
|
...
|
2,400
|
|
|
|
|
|
4 Verkmästare .....................................
|
»
|
| 10,200
|
1
|
33,700
1
|
-
|
|
|
5. Särskilda anslag.
|
|
|
|
'
|
1
|
|
1
1
|
Uppbördsprovision, förslagsvis...................
|
|
185,000
|
|
|
:
|
|
1
|
Hyresbidrag enligt bestämmelsen i aflöningsreglomentots §
|
|
|
|
|
|
|
|
|
83,500
|
1-
|
-|
|
|
|
|
WiningB'*" ...............
Transport
|
268,500
|
L
|
| 3,881,590
|
|
—
|
]_
|
192
1
.
1
|
|
Krön
|
O
|
r
|
j
Transport
|
268,500
|
|
3,881,590
|
|
|
|
|
| ^Näggsarfvode enligt bestämmelsen i aflöningsreglementets
|
|
|
|
•
|
|
§ 16, förslagsvis.......
|
iru om
|
|
|
|
i
|
|
| . . .............................
i Gratifikationer åt tjänstemän m. m.
|
10 fififi
|
|
382,500
|
|
i
|
|
|
|
|
|
4,264,090
|
|
1
IT Pensions- och understödsstater.
|
|
|
|
|
|
i i orre befalhafvarcn a Landsorts indragna optiska station,
|
|
|
|
|
|
|
sergeanten A. Liljantlcr, enligt Kungl. brefvet den
2 juni 1876.............
|
600
|
|
|
|
|
|
| ^orre telegrafisten å Dalarö indragna optiska station,
|
|
|
|
|
|
C. A. Törnros, enligt samma Kungl. bref
|
400
|
|
|
|
|
|
j Förre telegrafisten å Ornö indragna station F. 0. Åker-
|
|
|
|
|
|
lind, enligt Kungl. brefvet den 23 mars 1877
|
270
|
|
|
|
|
|
Förre föreståndaren för Skeninge indragna station Nanny
|
|
|
|
|
|
Arndt-, enligt Kungl. brefvet den 13 juli 1887
Förre föreståndaren för Hjo station Anna Johanna Char-
|
300
|
—
|
|
|
|
|
lotta Lagerberg, enligt Kungl. brefvet den 27 maj 1898
lörre arbetsledaren August Andersson, enligt Kungl. bref-
|
500
|
—
|
|
|
|
|
vet den 26 mai 1899
|
600
|
|
|
|
|
|
__
förre reparatören Fritz Bergman, enligt Kungl. brefvet
|
|
|
|
|
I
|
den 26 maj 1899 .
|
480
|
|
|
|
|
|
i orre arbetaren Karl Johan Ludvig Schönell, enligt Kungl.
|
|
|
|
|
|
brefvet den 6 juni 1902
|
480
|
|
|
|
|
|
Förra extra biträdet Fredrika Charlotta Eugenia Hjelm,
|
|
|
|
|
|
enligt Kungl. brefvet den 9 juni 1905
|
500
|
|
|
-
:
|
|
|
Änkan Hulda Maria Karlsson, född Andersson, enligt
|
|
|
1
|
|
|
Kungl. brefvet den 13 oktober 1905
|
120
|
|
|
|
|
|
Minderåriga Dala Sigrid Maria Karlsson, enligt samma
|
|
|
|
|
|
Kungl. bref .
|
60
|
|
|
|
|
|
Linjearbetaren Anders Forserstråle, enligt Kungl. brefvet
|
|
|
|
|
|
den 7 april 1906 .
|
300
|
|
|
|
|
|
Linjearbetaren Gustaf Isidor Andersson, enligt samma
|
|
|
|
|
|
Kungl. bref...
|
300
|
|
|
|
|
|
borra lokaltelefonisten Eva Vilhelmina Dorotea öhman,
|
|
|
|
|
|
|
enligt Kungl. brefvet den 22 juni 1906
|
300
|
|
|
|
|
|
_
|
|
|
|
|
|
Transport
|
5,210 |-
|
|
—
|
-1
|
4,234,090
|
|
193
|
|
K
|
r % o n
|
O
|
r
|
Transport
|
5,210
|
|
_
|
|
4,264,090
|
|
Aflidne telefonarbetaren Vilhelm Svenssons son Folke
|
|
|
|
|
|
|
Verner, enligt Kungl. brefvet den 3 november 1906 ..
|
60
|
|
|
|
|
|
Linjearbetaren Lars Johan Claessén ...........................
|
480
|
|
|
|
|
|
Vaktmästaren vid Motala telegrafstation Gustaf Bygel ...
|
300
|
—
|
6,050
|
—
|
|
|
Bidrag till telegrafverkets pensionsinrättning:
|
|
|
|
|
|
|
fem procent af den för året till 2,000,000 kronor beräknade
|
|
|
|
|
|
|
portoinkomsten af telegrafmedel, förslagsvis ..................
|
100,000
|
-
|
|
|
|
|
tilläggsbelopp........................................................
|
125,920
|
—
|
225,920
|
_
|
|
|
Bidrag till telegrafverkets änke- och pupillkassa ...........
|
—
|
—
|
8,000
|
—
|
|
|
Till fyllnadspensioner, enligt bestämmelserna i Kungl. brefvet
|
|
|
|
|
|
|
den 22 juni 1883, förslagsvis....................................
|
—
|
—
|
66,650
|
—
|
306,620
|
—
|
C. Omkostnadsstat.
|
|
|
|
|
|
|
(Förslagsanslag.)
|
|
|
|
|
|
|
Stationers och linjers underhåll....................................
|
—
|
—
|
1,760,000
|
—
|
|
|
Underhåll af telegrafverkets byggnader och lokaler .........
|
—
|
—
|
25,000
|
—
|
|
|
Resekostnads- och traktamentsersättning.......................
|
—
|
—
|
45,000
|
—
|
|
|
Blanketter, telefonkataloger, skrifmaterialier, böcker, ren-
|
|
|
|
|
|
|
skrifning m. .....................................................
|
—
|
—
|
220,000
|
—
|
|
|
Hyror....................................................................
|
—
|
—
|
180,000
|
—
|
|
|
Eldning, belysning och städning af tjänstelolcaler............
|
—
|
-
|
200,000
|
-
|
|
|
Postporto..................................................................
|
—
|
—
|
40,000
|
-
|
|
|
Beklädnad................................................................
|
—
|
—
|
120,000
|
—
|
|
|
Inköp och underhåll af inventarier, verktyg m. m.........
|
—
|
—
|
115,000
|
—
|
|
|
Sjukvård och begrafningshjelp.....................................
|
—
|
—
|
19,000
|
—
|
|
|
Frakt- och transportkostnader ...................................
|
—
|
—
|
75,000
|
—
|
|
|
Sveriges bidrag till underhållet af internationella telegraf-
|
|
|
|
|
|
|
byrån i Bern.....................................................
|
—
|
—
|
2,000
|
|
|
|
Telegrafverkets undervisningsanstalt..............................
|
—
|
-
|
20,000
|
_
|
|
|
Felräkningspenningar .................................................
|
—
|
|
10,000
|
—
|
|
|
Diverse utgifter.........................................................
|
—
|
|
74,250
|
1—
|
2,905,250
|
—
|
D. Kanta och. amortering, förslagsvis .................
|
—
|
|
—
|
|
1,884,400
|
—
|
E. Fastigheter ....................................................
|
—
|
|
—
|
—
|
538,000
|
—
|
F. Telegraflinjebyggnader
|
—
|
|
—
|
|
| 35,400
|
»-
|
Transport
|
—
|
|
| -
|
|
| 9,933,760 —
|
25
194
|
|
Krön
|
O
|
r
|
Transport
|
—
|
—
|
—
|
—
|
9,933,760
|
—
|
G. Öfvergångsstat.
|
|
|
|
|
|
|
(Förslagsanslag.)
|
|
|
|
|
|
|
Telegrafstyrelsen.
|
|
|
|
|
|
|
1 Byråchef............................
|
7,000
|
_
|
|
|
|
|
1 Registrator och aktuarie...........
|
3,500
|
—
|
|
|
|
|
1 Öfveringenjör ....................
|
5,000
|
—
|
|
|
|
|
2 Notarier .........................
|
6,000
|
—
|
|
|
|
|
1 Elektriker .....................
|
5,500
|
—
|
|
|
|
|
1 Revisor............................
|
3,500
|
—
|
|
|
|
|
1 Bokhållare och kassakontrollant
|
3,000
|
_
|
|
|
|
|
1 Förrådsförvaltare .............
|
4,000
|
—
|
|
|
|
|
|
37,500
|
—
|
|
|
|
|
Afgå under A. Aflöningsstat upptagna aflöningar
|
10,680
|
—
|
26,820
|
|
|
|
Linjedistrikten.
|
|
|
|
|
|
6 Bokhållare ...........................................................
|
14,100
|
—
|
|
|
|
|
Afgå under A. Aflöningsstat upptagna aflöningar...
|
5,400
|
—
|
8,700
|
|
|
|
Traflkdistrikten och Stationerna.
|
|
|
|
|
|
3 Kommissarier af 3:e klass ...
|
10,800
|
—
|
|
|
|
|
3 Kontrollörer .................................
|
10,000
|
|
|
|
|
|
|
20,800
|
_
|
|
|
|
|
Afgå under A. Aflöningsstat upptagna aflöningar...
|
10,080
|
—
|
10,720
|
—
|
46,240
|
|
Summa Kronor
|
—
|
-|
|
—
|
|
9,980,000
|
—
|
Anm. 1. De befattningar, som äro angifva med kursiv stil, äro afsedda att i regel innehafvas
af kvinnliga tjänstemän.
Anm. 2. Inom parentes angifna antal af vissa befattningsinnebafvare bestämmes af telegraf¬
styrelsen.
195
Beträffande beloppen af de anslag, som finnas upptagna i förslaget
till utgiftsstater för telegrafverket, anse sig kommitterade böra anföra föl¬
jande.
A. Aflöningsstat.
För vinnande af större öfverskådlighet är den nuvarande indelningen
i distriktsförvaltningar och stationer ändrad så till vida, att linjepersonalen
sammanförts under en särskild afdelning linjedistrikten och telegrafinspek¬
törerna upptagits tillsammans med den öfriga trafikpersonalen un¬
der af delningen trafikdistrikten och stationerna, hvarjämte verkstaden blifvit
skild från styrelsen och upptagen såsom eu afdelning för sig af skäl,
som förut äro anförda.
Grunderna för beräkning af arfvode eller aflöning för de olika
tj än ste grad erna äro redan angifna i aflöningsreglementet. Vid uppgö¬
rande af föreliggande förslag till stat bar, med tillämpning af angifna
grunder, aflöningen beräknats för hvar och en tjänsteman i verket, så
väl för de redan å ordinarie stat uppförda som för dem, hvilka först
från och med år 1908 skulle å dylik stat uppföras.
I nuvarande stater äro aflöningarna upptagna såsom fasta anslag men
ålders tilläggen såsom förslagsanslag. Med de af kommitterade före¬
slagna grunderna för aflöningarnas utgående kan den gamla uppställ¬
ningen icke bibehållas, utan äro aflöningsbeloppen i sin helhet upptagna
såsom förslagsanslag. Då aflöningsreglementet innehåller fullständiga
bestämmelser, huru aflöningarna skola utgå, torde någon olägenhet icke
uppstå af deras upptagande såsom förslagsanslag, lika litet som någon
sådan ansetts följa med den nuvarande anordningen, att ålderstilläggen
utgå såsom förslagsanslag. Ehuru det val i ett eller annat fall. kan
tänkas förekomma, att af anledning, som nu icke kan förutses, någon
mindre jämkning i dessa stater blifver erforderlig, äro dock beräk¬
ningarna verkställda med den noggrannhet och det iakttagande af alla
nu kända inverkande omständigheter, att, någon nämnvärd ändring af
föreliggande förslag icke torde ifrågakomma, därest kommitterades or-
ganisationsförslag vinna statsmakternas godkännande.
196
.1)611 oupphörliga ökning i såväl styrelsens som linjedistriktens och
stationernas arbete, som telefonväsendets alltjämt pågående hastiga ut¬
veckling medför, gör det nödvändigt, att antalet biträdande personal
°Jas, samma. mån som rörelsen utvidgas. Kommitterade anse därför,
åt skäl som förut framhållits, att detta antal icke bör i staten fixeras,
utan att möjlighet beredes telegrafstyrelsen att öka detsamma. De
biträdande tjänstemän, hvilkas antal sålunda icke skulle i utgiftsstaterna
fastslås, äio hos telegrafstyrelsen: assistenter, telegrafister, kontorsskrif-
vaie och vaktmästare; vid linjedistrikten: reparatörer; samt vid trafik-
distnkten och stationerna: assistenter, telegrafister, vaktföreståndare, in-
terurbantelefonister och stationsbiträden. För att utmärka detta äro i
staten antalet af nu nämnda tjänstemän inneslutna inom parentes, hvar¬
ut6 i en anmärkning omförmälts, att detta antal kan af telegrafsty¬
relsen ökas.
De under »särskilda anslag» i nuvarande utgiftsstater upptagna
»arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning m. in.»
samt »arfvoden till extra ordinarie vaktbetjänte, vikariatsersättning
m. m.» hafva under en gemensam titel: »arfvoden till extra ordinarie
tjänstemän, vikariatsersättning m. m.» upptagits under de olika afdel-
ningar i aflömngsstaten, för hvilka dessa anslag äro afsedda.
1 det af telegrafstyrelsen afgifna förslag till utgiftsstater för år
1908 hafva nyss nämnda anslag, om nuvarande organisationen bibehålies,
för ar 1908 beräknats till:
arfvoden till extra ordinarie
tjänstemän, vikariatser- FSr Btyre!sen
sättning m. m................ kronor 70,000: —
arfvoden till extra ordinarie
vaktbetjänte, vikariatser¬
sättning m. m................ » 7,000: —
Summa kronor 77,000: —
För distrikts-
förvaltningarna
72,000: —
30,000: —
102,000: —
För stationerna
1,400,000: —
173,000:-
1,573,000: —
På. grund af den förenkling i arbetet inom styrelsen och den ut¬
sträckning af arbetstiden, som kommitterade föreslagit, samt genom den
minskning, som uppstått genom uppförande af en del af de nuvarande
biträdande tjänstemännen å ordinarie stat, anse kommitterade, att den
för styrelsen beräknade kostnaden för extra ordinarie tjänstemän kan
i staten förslagsvis upptagas till 23,500 kronor.
Af den för distriktsförvaltningarna upptagna kostnaden för arfvoden
till extra ordinarie tjänstemän och betjänte m. in. 102,000 kronor äro
t
197
92,000 kronor beräknade att erfordras för linjedistrikten och 10,000
kronor för trafikdistrikten (telegrafinspektionerna).
Om från det för linjedistrikten beräknade anslaget fråndrages nu
utgående arfvode till de 8 linjeingenjörer och de 7 kassörer, hvilka af
kommitterade föreslås att uppföras å ordinarie stat, skulle återstå om¬
kring 65,000 kronor, hvilket belopp upptagits under »arfvoden till extra
ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning m. m.» för linjedistrikten.
Det för arfvoden till extra ordinarie tjänstemän och betjänte m. m.
vid stationerna beräknade belopp
bör minskas med nu utgående arfvoden till 10
assistenter, 45 telegrafister, 5 vaktföreståndare,
1 kassör af l:a lönegraden, 12 kassörer af 2:a
lönegraden, 150 interurbantelefonister och 13
stationsbiträden, hvilka samtliga föreslagits att
uppföras å ordinarie stat, tillsammans ..............
hvarefter återstoden................................................._■.......
bör ökas med det ofvan angifna, under distrikts-
förvaltningarna nu upptagna, för telegrafinspek¬
tionerna beräknade belopp af................................_
på
grund hvaraf.
kronor 1,573,000: —
183,000: —
kronor 1,390,000: —
10,000: —
kronor 1,400,000:
upptagits såsom anslag under trafikdistrikten och stationerna till arf¬
voden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning m. m.
Den af telegrafstyrelsen, under förutsättning af den nuvarande or¬
ganisationens bibehållande, för styrelsen beräknade aflöningsstaten för
år 1908 upptager följande belopp, då kostnaden för verkstadens perso¬
nal uteslutits:
aflöningar ...
ålderstillägg
|
kronor
|
106,200: —
|
|
»
|
13,100: —
|
extra ordinarie tjänstemän m. m.......
|
»
|
70,000: —
|
» » vaktbetjänte m. m. ..
|
»
|
7,000: —
|
summa
|
kronor
|
196,300: —
|
Lägges härtill dyrtidstillägg, beräknadt till samma
belopp, som under år 1906 utgick, eller.................. »_5,880:
utgör aflöningsbeloppet till styrelsens personal
tillsammans kronor 202,180: —
198
Aflöningsstaten för styrelsen enligt det af kommitterade uppgjorda
förslaget. slutar på en summa af 192,400 kronor. Om således den nya
organisationen för styrelsen genast kunde till fullo genomföras, skulle kost¬
nadeni, äfven med de af kommitterade föreslagna aflöningsförhöjningarna,
komma att icke obetydligt understiga den nuvarande.
Under rubriken )>Särskilda anslag» komma de flesta förändringarna till
synes. De under denna rubrik förut upptagna anslagen till ålderstill-
lägg och till arfvoden åt den extra personalen, vikariatsersättning m. m.
äro uteslutna. Det förstnämnda anslaget är genom de nya, af kom¬
mitterade föreslagna aflöningsgrunderna obehöflig! Anslagen för arf¬
voden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning m. m. samt
till extra ordinarie vaktbetjänte, vikariatsersättning m. m. äro, såsom
förut, omförmälts, upptagna under de öfriga särskilda afdelningarna i
aflöningsstaten.
Såsom nya anslag under denna rubrik är först upptaget ett
anslag till uppbördsprovision till föreståndarne för verkets stationer.
För att kunna angifva eu så vidt möjligt riktig siffra för detta anslag
bär, såsom förut omförmälts, beräkning verkställts af det belopp, till
hvilket provisionen skulle uppgått efter uppbördssiffrorna å de särskilda
stationerna åren 1901 och 1905, hvarvid framgått att provisionen för
det förstnämnda året skulle utgjort 141,000 kronor och för det sist¬
nämnda 167,000 kronor, således på dessa år en ökning af 26,000 kro¬
nor, det vill säga 6,500 kronor om året. Då denna stigning fortgår
ganska jämnt har uppbördsprovisionen för år 1908 beräknats komma
att uppgå till omkring 185,000 kronor, livilket belopp upptagits i
staten under denna titel.
_ ^ idare har bland de särskilda anslagen upptagits titeln »Hyresbidrag».
Dylikt bidrag bär hittills utgått endast till ett fåtal kvinnliga stationsföre-
ståndare och filialstationsföreståndare och redovisats under rubriken »lön».
Enligt bestämmelsen i aflöningssystemets § 15 skulle förmånen af
fri bostad eller hyresbidrag tillkomma kommissarie af de tre lägsta
lönegraderna (d. v. s. kvinnliga stationsföreståndare), verkmästare, linje¬
mästare, linjeförman, stationsförman, reparatör och stationsbiträde. De
först nämnda af dessa tjänstemän, de kvinnliga stationsföreståndarna,
åtnjuta redan nu med några få undantag bostad in natura. Af de öfriga
torde under det första året den nya organisationen tillämpas endast ett
mycket litet antal kunna beredas bostad in natura, hvarför kommitte¬
rade ansett sig böra beräkna hyresbidrag åt samtliga ifrågavarande
tjänstemän. Enligt verkställda beräkningar skulle det med högst 300
199
kronor om året till stationsföreståndarna och med 20 % å aflöningen till
de öfriga utgående hyresbidraget komma att för år 1908 uppgå till
följande belopp:
för kommissarier af 5:o, 6:e eller 7
» verkmästare ................................
)> linjemästare ................................
» linjeförmän...................................
» stationsförmän
» reparatörer ..................................
» stationsbiträden..........................
lönegraden till kronor 1,
..................... » » 1,980: —
..................... b » 12,360: —
..................... » » 20,370: —
..................... » » 1,944: —
..................... » » 38,976: — samt
..................... » » 6,684: —
: tillsammans kronor 83,514: —
Under titel hyresbidrag har därför i staten upptagits ett belopp
af 83,500 kronor.
Bland särskilda anslag har äfven upptagits det tilläggsarfvode, som
enligt bestämmelsen i § 16 af aflöningsreglementet skulle utgå till den
del af den mera rörliga personalen — assistenter, telegrafister, vaktförestån-
dare, interurbantelefonister och reparatörer — som placeras å ort, där
de allmänna lefnadskostnaderna äro särskildt höga.
Under förutsättning att detta tilläggsarfvode kommer att utgå enligt
de. grunder, som kommitterade under afdelningen aflöningar föreslagit,
skulle sådant arfvode utgå:
till 95 assistenter ...................
» 196 telegrafister .................
» 33 vaktföreståndare ........
» 215 interurbantelefonister
samt » 81 reparatörer...................
med
|
kronor
|
28,205: —
|
»
|
J>
|
35,535: —
|
»
|
»
|
4,470: —
|
»
|
»
|
23,730: —
|
»
|
»
|
11,880: —
|
eller tillsammans kronor 103,820: —
Under titel tilläggsarfvode är därför i staten upptaget ett belopp
af kronor 104,000.
Samtliga nu omnämnda anslag, hvilka gifvetvis icke exakt kunna
beräknas, äro upptagna såsom förslagsanslag.
Slutligen finnes under särskilda anslag upptaget ett belopp af
10,000 kronor till gratifikationer åt tjänstemän in. in., eller samma summa,
som sedan år 1903 funnits i utgiftsstaterna upptagen under titel: grati¬
fikationer åt tjänstemän och betjänte m. m.
200
B. Pensions- och understö (testator.
Enligt det af telegrafstyrelsen uppgjorda förslag till utgiftsstater
för år 1908 böra beträffande de i telegrafverkets utgiftsstater för år 1907
under denna, afdelning upptagna anslag följande förändringar vidtagas.
Till följd af dödsfall höra afföras de anslag, som upptagits för
tvänne pensioner, nämligen till förra telegrafisten å Ornö indragna sta¬
tion J. E. Åkerström och till telegrafisten å Nynäs indragna station C.
Sjöberg, hvardera å 400 kronor.
Genom särskilda nådiga bref har Kungl. Maj:t dels den 7 april
1906 bemyndigat telegrafstyrelsen att, jämlikt 4 §'2 mom. af lagen an¬
gående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901, till linjearbetarna Anders Forserstråle och Gustaf Isidor Anders¬
son under vissa villkor af telegrafverkets medel utbetala en årlig lif¬
ränta af 300 kronor till dem hvar, dels ock den 3 november 1906 lika¬
ledes bemyndigat telegrafstyrelsen att enligt föreskrifterna i 4 § 3 mom.
i nämnda lag till aflidna telefonarbetaren Vilhelm Svenssons son Folke
Verner under . vissa villkor utbetala en årlig lifränta af 60 kronor att
till honom utgå till dess han uppnått femton års ålder. Med anledning
häraf äro uti förslaget till stat för år 1908 såsom nya titlar uppförda
nämnda lifräntor.
Bland anslagen under rubriken pensions- och understödsstater har
telegrafstyrelsen vidare föreslagit att tvänne nya årliga understöd
skulle uppföras, det ena till linjearbetaren Lars Johan Claessén och det
andra till vaktmästaren vid Motala telegrafstation Gustaf Bygel. Till stöd
för här nedan tillika gjorda framställningar i ämnet har styrelsen till
en början beträffande Claessén anfört följande.
Vid arbete under oktober månad 1892 å eu telefonlinje i närheten
af Sollefteå blef Claessén, i följd däraf att en telefonstolpe, å hvilken
han. var sysselsatt, afbröts, vid fallet svårt skadad i venstra höften.
Enligt ett af förste stadsläkaren i Sundsvall C. O. Elfström den 3 juli
1906 utfärdadt läkarintyg saknade Claessén förmåga af fullständig
sträckning i vänstra höften och hade därjämte höftledens böjningsför-
måga blifvit betydligt inskränkt.
Den 15 september 1905 blef Claessén, som sedan sitt förra olycks¬
fall måst .använda krycka, ånyo skadad, i det han vid transport af tele-
grafmateriel i en trappa föll och stötte högra höften mot en murkant.
201
På grund af detta senare olycksfall hade, enligt hvad af nyss-
berörda läkarintyg framginge, rörligheten äfven i högra höften blifvit
något inskränkt. Såsom följder af dessa sjukliga förändringar i bägge
höfterna hade uti intyget angifvits, att Claessén vid ställförflyttning
vore nödsakad att använda käpp i hvardera handen, att han icke kunde
resa sig från sittande ställning utan tillhjälp af händerna, att han vore
oförmögen till hvarje arbete, förenadt med upprätt kroppsställning, att
jämväl hans förmåga att arbeta i sittande ställning syntes vara i viss
mån inskränkt, och att Claessén i betraktande af hans yrke, vore att
anse som fullständig invalid; hvarjämte läkaren förklarat, att någon
nämnvärd förbättring icke voro att vänta.
Claessén, som är född den 11 januari 1851 och sålunda nu nära
56 år gammal, hade varit anställd i telegrafverkets tjänst från den 1
juli 1887. Sedan olycksfallsdagen den 15 september 1905 intill utgån¬
gen af juni månad 1906 hade till Claessén utbetalats sjukaflöning af
telegrafverkets medel med 3 kronor per dag. För tiden från och med
den 1 juli 1906 till årets utgång ägde Claessén jämlikt nådigt bref den
17 augusti 1906 att af telegrafmedel uppbära ett understöd af 240
kronor.
Då Claessén ådragit sig omförmälda svåra skador vid utförande åt
arbete i telegrafverkets tjänst samt telegrafverket torde vara ersätt-
ningsskyldigt jämlikt lagen angående ersättning för skada till följd åt
olycksfall i arbete den 5 juli 1901 för den skada, som orsakats af det
senare efter lagens trädande i kraft inträffade olycksfallet, hade telegraf-
stvrelsen, som ärnade hos Kungl. Maj:t gorå särskild framställning om
en gratifikation åt Claessén för år 1907, för beredande åt honom af
stadigvarande understöd uti statförslaget för ar 1908 uppfört ett belopp
af 480 kronor. ..
Vidkommande därefter det ifrågasatta understödet, till vaktmästaren
Bygel anför telegrafstyrelsen följande.
Bygel, som vore född den 14 september 1841 och således nu öfver
65 år gammal samt gift, hade allt sedan den 9 november 1881 varit
anställd vid telegrafstationen i Motala.
I sin tjenstgöring hade Bygel, enligt samstämmande vitsord af sina
förmän, städse ådagafagt mycken flit, ordentlighet och plikttrohet samt
på ett i allo tillfredsställande sätt fullgjort sina åligganden.
Bygels årsaflöning utgjorde till eu början 450 kronor, men hade
därefter höjts från och med den 1 juli 1889 till 500 kronor, och från
och med den 1 januari 1890 till 530 kronor samt slutligen från och
med den 1 november 1899 till 600 kronor. Därjämte uppbar Bygel
20
202
sedan den 1 april 1904 särskild ersättning för städning med 120 kro¬
nor för år.
På grund af nedsatt arbetsförmåga hade Bygel från och med den
1 januari 1907 erhållit afsked från telegrafverkets tjänst. Då Bygel,
hvilken saknade rätt till pension från telegrafverkets pensionsinrättning
ej syntes blifva i tillfälle att efter afskedstagandet förskaffa sig några
nämnvärda inkomster, hade telegrafstyrelsen ansett det vara en plikt
att söka utverka åt honom ett understöd under hans återstående lifs¬
tid, hvilket i någon man skulle kunna skydda honom och hans familj
för nöd, och hade styrelsen för detta ändamål i statförslaget uppfört
ett pensionsbelopp af 300 kronor.
Bidraget till telegrafverkets pensionsinrättning utgår dels med fem
procent af portoinkomsten af telegrafmedel och dels med ett fast till¬
äggsbelopp, afpassadt efter de förbindelser pensionsinrättningen måste
tid efter annan ikläda sig för nya befattningar.
Då telegrafinkomsterna för år 1908 beräknas komma att uppgå till
2,000,000 kronor, har det med fem procent af telegramportot utgående
bidiaget till pensionsinrättningen uti staten för år 1908 upptagits
till 100,000 kronor, hvilket belopp med 9,000 kronor öfverskjuter
det belopp, 91,000 kronor, som utgjorde motsvarande post i 1907
års stat.
Det fasta tilläggsbeloppet till pensionsinrättningen är i 1907 års
stat uppfördt med 126,190 kronor. Uti nämnda summa är äfven inbe-
räknadt ett belopp af 270 kronor, utgörande ersättning för skillnaden
mellan det för år 1906 upptagna tilläggsanslaget och det som på grund
af uppförande å ordinarie stat från och med sistnämnda år af vissa
tjänster rätteligen bort utgå. Då detta belopp af 270 kronor sålunda
var afsedt att endast en gång upptagas i staten, har telegrafstyrelsen
i statförslaget för år 1908 nedsatt tilläggsanslaget till pensionsinrättnin¬
gen från 126,190 kronor till 125,920 kronor.
Genom den af kommitterade föreslagna omorganisationen, hvari¬
genom ett ganska afsevärdt antal nya befattningar skulle uppföras å
ordinarie stat och antalet tjänstemän i de uti staten nu upptagna be¬
fattningarna i vissa fall kommer att ökas, kommer gifyetvis, såsom
förut omförmälts, det af statsmedel till telegrafverkets pensionsanstalter
utgående anslaget att behöfva höjas.
Hvad angår bidragen till telegrafverkets pensionsinrättning, äro
kommitterade nu icke i tillfälle att angifva det belopp, med hvilket
detta bidrag bör utgå. Fullständig uträkning af pensionskostnaderna har
nämligen ansetts böra ske endast för den i staten nyuppförda linjeperso¬
203
nalen, enär beräkning af den ökade kostnaden för den öfriga personalen
skulle fördröja aflämnandet af kommitterades utlåtande, och denna senare
kostnad, i följd af de af kommitterade föreslagna ändrade pensionsbe-
stämmelserna, torde blifva mindre afsevärd.
Kommitterade föreslå bibehållande af fem procent åt portoinkom¬
sten af telegrafmedel såsom bidrag till pensionsinrättningen samt att, i
likhet med hvad 1902 och följande års Riksdagar bestämt, såsom till-
läggsbelopp skall utgå den ökning af statsbidraget, som föranledes af
uppförande af nva tjänster å ordinarie stat och af de ändrade pensions-
förhållandena i öfrigt.
Beträffande det förstnämnda bidraget torde erinras, att vid pensions-
inrättningens bildande afsågs af de tern procent af portoinkomsten, som
härvid äro i fråga, en och en half procent såsom ständigt bidrag af stats¬
medel för pensionering af personalen till det antal och i enlighet med
de aflöningar, som funnos vid pensionskassornas tillkomst — pensionsin¬
rättningen trädde i verksamhet den 1 januari 1875 och änke- och pupill¬
kassan den 1 juli samma år — under det att tre och en half procent
anvisades att amortera den retroaktivfond, som beräknats motsvara det
dåvarande värdet af samtliga afgifter för den äldre personalens pen¬
sionering, hvilka enligt de för pensionsinrättningen gällande matema¬
tiska grunder skulle hafva med hänsyn till personalens dåvarande ålder
och aflöning influtit under dess föregående tjänstetid, därest pensions¬
inrättningen hela denna tid varit i verksamhet.
Såsom kommitterade redan i det föregående under afdelningen:
aflöningar framhållit, är ett fortfarande utgående af berörda anslag af
portomedel nödvändigt.
Hvad angår tilläggsbeloppet innefattar detsamma det årliga anslag,
som beräknats motsvara kostnaden från statens sida för pensionering
af den från och med år 1903 å ordinarie stat uppförda personal. Så¬
som redan är nämndt, är beloppet af denna kostnad för nu ifrågasatta
reglering icke ännu exakt beräknadt, men vilja kommitterade erinra
därom, att ehuru den nedsättning i pensionsåldern för viss del af expe-
ditionspersonalen, som kommitterade funnit tjänstens kraf påkalla, gif-
vetvis medför någon ökning af pensionskostnaden, a andra sidan den
betydande höjningen af pensionsåldern för manliga stationsföreståndare
med flere af tjänstemännen medför en betydande minskning.
Kommitterade hafva af ofvan angitna skäl i statförslaget bibehållit
det af telegrafstyrelsen föreslagna tilläggsbeloppet till telelegrafverkets
pensionsinrättning, 125,920 kronor.
204
Uti 1907 års stat är till bidrag till telegrafverkets änke- och pupill¬
kassa uppfördt ett anslag af 8,000 kronor, och har telegrafstyrelsen uti
statförslaget för år 1908 upptagit nämnda anslag med enahanda be¬
lopp. I nu föreliggande statförslag bär likaledes af samma skäl detta
anslag bibehållits oförändradt.
Den utjämning i anslagen till pensionsanstalterua, som kan efter
verkställd fullständig utredning visa sig behöflig och hvilken, efter
hvad den redan lämnade utredningen gifver vid handen, ej represen¬
terar något afsevärdt belopp, anse kommitterade kunna, i likhet med
hvad som vid föregående tillfällen skett, upptagas i utgiftsstaterna för
ett kommande år.
Till fyllnadspensioner äro enligt 1907 års stat förslagsvis anslagna
65,500 kronor.. Inom telegrafstyrelsen har verkställts beräkning öfver
de fyllnadspensioner, Indika kunna antagas komma att beviljas till och
med ar 1908, och har summan af hvad däraf skall börja att utgå un¬
der sistnämnda ar lagts till de för år 1907 beräknade beloppen, hvar¬
vid visat sig, att det för ändamålet erforderliga förslagsanslaget bör
upptagas till 66,650 kronor eller 1,150 kronor högre än i 1907 års stat.
Summan af anslagen å 1907 års pensions- och
understödsstater utgör såsom förut nämnts ............... kronor 296,100:
Lägges härtill ofvan föreslagna förhöjningar,
nämligen:
ders Forserstråle
|
kronor
|
300: —
|
för lifränta till linjearbetaren
Gustaf Isidor Andersson .....
|
»
|
300: —
|
för lifränta till aflidne telefonarbe¬
taren Vilhelm Svenssons son
Folke Verner ...............
|
»
|
60: —
|
för understöd åt linjearbetaren
Lars Johan Claessén
|
»
|
480: —
|
för understöd åt vaktmästaren
Gustaf Bygel ...............
|
»
|
300: —
|
för det å telegramportot beräk¬
nade bidraget till telegrafver¬
kets pension sinrättning............
|
»
|
9,000: —
|
för fyllnadspensioner.......................
|
))
|
1,150: —
|
eller tillhopa...............
|
Kronor
|
11,590: —
|
205
men afdragas:
dels de för aflidne J. E. Åker¬
ström och C. Sjöberg uppförda
pensionsbelopp tillhopa............ kronor 800: —
dels ock anslaget för eu gång till
telegrafverkets pensionsinrätt-
eller tillsammans ............................ kronor 1,070:
erhålles en ökning af ...................................................... kronor 10,520:
Ifrågavarande stater skulle sålunda för år 1908
komma att sluta å ett belopp af kronor 306,620:
Enligt det af telegrafstyrelsen uppgjorda förslag till utgiftsstater
för år 1908 skulle såsom anslag å
C. Omkostnadsstat
för nämnda år erfordras nedan angifna belopp. Anslagen under denna
afdelning, hvilka samtliga äro förslagsanslag, äro i staten för år 1907
upptagna till 2,774,650 kronor.
Häraf äro under titeln: »Stationers och linjers underhålla upptagna
1,700,000 kronor. Samma anslag beräknades i omkostnadsstaten
för år 1903 till
» » 1904 »
» » 1905 »
» » 1906 »
1.200.000 kronor,
1.370.000 »
1.445.000 » och
1.580.000 » .
Utgifterna från detta anslag, hvilka själffallet ökas i förhållande
till mängden af nyanläggningar, torde under år 1906 komma att uppgå
till omkring 1,967,000 kronor eller till ett belopp, som med omkring
267,000 kronor öfverstiger äfven det i 1907 års stat för ifrågavarande
ändamål upptagna anslag. För år 1908 anser telegrafstyrelsen med
206
stöd af vunnen erfarenhet minst 2,000,000 kronor erforderliga för be¬
täckande af utgifterna under denna titel. Genom uppförande af ett
större antal linjeunderbefäl och reparatörer å ordinarie stat minskas
emellertid utgifterna under denna titel med ett belopp motsvarande den
del af ifrågavarande tjänstemäns arfvoden, som hittills utgått af detta
anslag. Efter verkställd beräkning hafva kommitterade funnit detta be¬
lopp uppgå till omkring 240,000 kronor, hvadan detta anslag föresla¬
gits till 1,760,000 kronor eller med 60,000 kronor högre belopp än
hvad för år 1907 blifvit för ändamålet beviljadt.
Under anslagstiteln »Blanketter, telefonkataloger, skrifmaterialier, böcker,
renskrifning in. m.» har uppförts:
lör år 1905 ett belopp åt.................... 175,000 kronor,
» )> 1906 » » » ..................... 190,000 K och
» » 1907 » » »..................... 200,000 » .
Utgifterna hafva för år 1905 uppgått till 210,848 kronor och torde
för år 1906 öfverskrida äfven denna summa. För åren 1907 och 1908
är icke heller någon minskning att påräkna. En af de största posterna
under denna titel utgöres nämligen af rikstelefonkatalogen och utgif¬
terna för densamma äro på grund af det år från år ökade antalet tele¬
fonabonnenter i ständigt stigande. Telegrafstyrelsen har därför ansett,
att uti staten för år 1908 ifrågavarande anslag bör uppföras med ett
till 220,000 kronor förhöjdt belopp eller med ^20,000 kronor mera än
i 1907 års stat.
Till beklädnad är uti 1907 års stat uppfördt. ett anslag af 100,000
kronor. Då emellertid införandet af en sommararbetsdräkt för linje-
arbetarna befunnits vara oundgängligen nödvändigt, har telegrafstyrel¬
sen för bestridande af de härmed förenade kostnaderna föreslagit, att
uti statsförslaget för år 1908 anslaget upptages med 120,000 kronor,
hvilken summa med 20,000 kronor öfverstiger anslaget för år 1907.
Anslaget till inköp och underhåll af inventarier och verktyg in. in.
var uti 1905 års stat upptaget till 75,000 kronor, men höjdes uti 1906
års . stat till 100,000 kronor, och har anslaget uti 1907 års stat bibe¬
hållits vid sistnämnda belopp. Utgifterna uppgingo år 1905 till om¬
207
kring 113,000 kronor och torde, efter gjorda beräkningar, under år
1906 komma att stiga till omkring 137,000 kronor. En höjning af
anslaget synes sålunda nödvändig, dock har telegrafstyrelsen ansett
anslagskrafvet för år 1908 kunna begränsas till 115,000 kronor, utgö¬
rande detta belopp en höjning af 15,000 kronor från den i 1907 års
stat upptagna summan.
Under titeln »Telegrafverkets undervisningsanstalt» är uti 1907 års stat
upptaget ett belopp af 15,000 kronor. Införandet af realskoleexamen såsom
tillräcklig kompetensfordran för vinnande af tillträde till telegrafeley-
kursen vid undervisningsanstalten torde inom en icke aflägsen framtid
kräfva utvidgning af kurserna samt införande al nya läroämnen, hvilket
i sin ordning erfordrar nya lärarkrafter och ökadt utrymme. Telegraf¬
styrelsen har med anledning häraf ansett, att uti staten för år 1908
anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalt bör uppföras med
20.000 kronor, hvilket belopp sålunda med 5,000 kronor öfverstlger
motsvarande summa uti 1907 års stat.
öfriga anslag å omkostnadsstaten anser telegrafstyrelsen icke er¬
fordra någon höjning.
Kommitterade föreslå emellertid, att ytterligare två af de i omkost¬
nadsstaten upptagna anslagen något höjas.
Enligt § 19 i det af kommitterade utarbetade förslag till aflönings-
reglemente för tjänstemän vid telegrafverket lämnas kostnadsfri läkar¬
vård jämte medikamenter, enligt de närmare bestämmelser Kungi.
Maj:t meddelar, åt linjemästare, linjeförman, stationsförman, vaktmästare,
reparatör, stationsbiträde, telegram bärare, vid linjebyggnaderna anställda
extra ordinarie underbefäl och arbetare äfvensom åt underbefäl och
arbetare vid telegrafverkets verkstad, samt åt annan med desamma
jämförlig, i telegrafverkets tjänst befintlig tillfällig personal. Samma
bestämmelse, med något annan formulering, återfinnes i § 14 af hit¬
tills gällande aflöningsreglemente. 1 1907 års utgiftsstater är såsom för¬
slagsanslag för sjukvård och begrajningslijälp uppfördt ett belopp af
15.000 kronor.
Bland de sjukdomsfall, för Indika sjukvårdsanslaget beliöfver anli¬
tas, ingå lungtuberkulosfallen med eu icke ringa del. Telegrafstyrelsen
har så vidt möjligt sökt erhålla plats å Konung Oscar ll:s jubileumsfonds
sanatorier för dem af personalen, som angripits af denna sjukdom och
varit till sauatorievård på telegrafverkets bekostnad berättigade, men då
208
platserna å dessa sanatorier äro långt i förväg upptingade, liar det ej
kunnat undvikas, att stundom med de sjukas intagande dröjt oskäligt
länge och att i enstaka fall kostsammare vård under väntetiden måst-
förekomma.
Så väl med hänsyn härtill som på grund af den inom fackmanna-
kretsar allt mera stadgade öfvertygelsen om fördelen af, att vård kan
beredas de tuberkulossjuka å mindre sanatorier, hafva kommitterade
kommit till den uppfattningen, att denna sjukvårdsfråga bäst skulle
lösas därigenom, att telegrafverket själft anskaffade ett tuberkulos¬
sjukhus, afsedt för ett mindre antal patienter. Framställning om in¬
rättande af ett sådant sjukhus bär äfven gjorts af telegrafverkets linje-
arbetare, bland Indika farhågan för lungsjukdomarna synes hafva allt¬
mera utbredt sig.
Bland telegrafverkets linjearbetare hafva under åren 1904—1906
antalet lungtuberkulossjuka utgjort 28, af hvilka 12 aflidit i sjukdomen.
Dessutom hafva äfven vid telegrafverkets verkstad flere dylika fall
förekommit. Ehuru siffrorna icke i och för sig angifva, att någon
större frekvens af tuberkulos är att befara inom telegrafverkets arbetar-
kår, kan dock icke förnekas, dels att en stor del arbeten, till exempel
vid de omfattande reparationer, som kunna nödvändiggöras af snöstor¬
mar och dylikt, äro ägnade att medföra förkylningar, hvilka hos de
därför, disponerade underlätta tuberkulosens uppträdande, dels att faran
för smittas öfverförande är stor inom arbetslagen.
Ett eget sjukhus skulle lämna möjlighet att ingripa på sjukdomens
tidigaste stadium, hvarigenom utsikten att håfva densamma blefve så
mycket större, och vården å sjukhuset skulle hafva en mycket stor be¬
tydelse genom att uppfostra arbetarna till insikt om de försiktighets¬
mått, som böra vidtagas för att hindra sjukdomens spridning bland
arbetskamraterna, hvilka under sitt arbete ofta äro hänvisade att söka
gemensamma natthärbärgen.
Den personal, för hvilken ett dylikt sjukhus skulle vara tillgäng¬
ligt, utgör för närvarande vid telegrafverket omkring 1,600 personer.
Med hänsyn till antalet hittillsvarande sjukdomsfall torde vara att hop¬
pas, att ett sjukhus för 16 å 20 patienter skulle fylla telegrafverkets
behof. De tider, då icke alla platser äro upptagna, kunde å sjukhuset
beredas tillfälle till vård för personer från annat eller andra statens
verk, då sådant af verkets styrelse önskades.
Enligt de utredningar, som verkställts af de af styrelsen för Sven¬
ska Nationalföreningen mot tuberkulos utsedda kommitterade, skulle
byggnadskostnaden för ett sjukhus för 16 patienter uppgå till 38,000
209
kronor. Byggnaden, som skulle utföras i sten, skulle innehålla i botten¬
våningen: ett 4-patientsrum, två 2-patientsrum, undersökningsrum, bad¬
rum, skölj rum, toalett, kök med serveringsrum samt rum för ytter¬
kläder m. m. i samband med ligghallen; i våningen en trappa upp: ett
4-patientsrum, två 2-patientsrum, sköterskerum, förrådsrum, sköljrum
och toalett, matsal, serveringsrum samt två rum för betjäning. I bygg-
nadskostnaden är icke inbegripet kostnaden för inköp af tomtplats,
hvilken, därest sådan icke afgiftsfritt kan erhållas å någon af statens
domäner i mellersta delen af landet, torde kunna förvärfvas för en jäm¬
förelsevis obetydlig kostnad. Vid val af plats för sjukuset bör tillses,
att läkare finnes bosatt i närheten, da det för ett sa litet sjukhus som
pet här ifrågasatta icke kan blifva tal om att vid detsamma anställa egen
läkare.
Enligt nyss åberopade kommitterades beräkningar skulle den år¬
liga driftkostnaden för ett dylikt sanatorium uppgå till följande belopp:
Aflöning ar:
Läkare (med skyldighet att göra rond minst
en gång i veckan).......................................... Kronor 500:
Sköterska (lön 400 kr., allt fritt 365 kr.) )) 765:
En städerska och en köksa (löner 400 kr.,
allt fritt 730 kronor) ................................... t> 1,130;
En eldare eller en gårdskarl, arfvode » 500: 2,895: —
Utspisning m. in.
16 patienter i 360 dagar å 1 krona per dag
Ved och kol.......................................................
Tvätt.......................................................................
Lyse .......................................................................
Medicin .................................................................
Linneförråds och inventariers underhåll
Byggnadens underhåll .......................................
Oförutsedda utgifter .........................................
Kronor
|
5,760
|
—
|
»
|
400
|
—
|
»
|
200
|
—
|
»
|
200
|
—
|
|
200
|
—
|
»
|
200
|
—
|
|
350
|
—
|
y>
|
200
|
—
|
7,510: —
Summa kronor 10,405: —
Från denna summa bör emellertid dragas dels kostnaden för pa¬
tienternas utspisning, 5,760 kronor, hvilken motsvarar nu utgående
210
kostnad för lasaretts- och sanatorievård och dels kostnaden för medicin,
hvilken redan nu af telegrafverket bestrides. Af återstående utgifter
kunna kostnaderna för linneförråds och inventariers underhåll samt
kostnaden för byggnadens underhåll föras å andra utgiftstitlar, hvarför
den ökade kostnaden för sjukvård och begrafningshjälp skulle, om kom-
mitterades förslag till anordnande af särskild! sjukhus för telegrafverkets
personal vinner godkännande, uppgå till 3,895 kronor eller i rundt tal
4.000 kronor.
Denna summa torde dock kunna nedbringas därigenom, att en del
arbeten kunna i anstaltens intresse, med vederbörande läkares begifvande,
utföras af patienterna, om dessa redan på sjukdomens tidigaste stadium
kunna därstädes vinna inträde.
I det nu för sjukvård och begrafningshjälp utgående anslaget af
15.000 kronor hafva kommitterade, af ofvan anförda skäl, föreslagit en
höjning med 4,000 kronor och har sålunda detta anslag i staten upp¬
tagits till 19,000 kronor.
Anslaget till felräkning spenning ar, hvilket i 1907 års stat upptagits
till 3,500 kronor, anse kommitterade på grund af den utsträckning i
rätten att erhålla felräkningspenningar, som kommitterade föreslå, böra
höjas till 10,000 kronor.
. Titeln »Diverse utgiften upptages med ett belopp af 74,250 kronor i
stället för 74,150 kronor i 1907 års stat.
nämnts
Läggas
Summan af anslagen å 1907 års omkostnadsstat utgör såsom förut
härtill ofvan föreslagna förhöjningar,
nämligen till:
»Stationers och linjers underhåll».....................
»Blanketter, telefonkataloger in. m.»...............
»Beklädnad».............................................................
»Inköp och underhåll af inventarier m. m.»
»Sjukvård och begrafningshjälp»........................
»Telegrafverkets undervisningsanstalt» ...........
»Felräkningspenningar» ......................................
»Diverse utgifter»...................................................
skulle 1908 års omkostnadsstat uppgå till ...
2,774,650 kronor,
60,000
20,000
20,000
15,000
4.000
5.000
6,500
100
»
»
»
»
»
»
»
»
samt
2,905,250 kronor.
211
D. Ränta och amortering.
Till betalning af ränta och amortering å telegrafverkets lån hafva
kommitterade för år 1908 upptagit ett belopp af 1,884,400 kronor.
Motsvarande belopp i 1907 års stat utgjorde 1,699,400 kronoi,
hvadan sålunda nu föreslås en förhöjning af 185,000 kronor.
Såsom anslag under rubriken
E. Fastigheter
uppfördes i utgiftsstaterna för år 1907 tillsammans 500,000 kronor.
Beträffande de under denna rubrik upptagna anslagsbelopp anför
telegrafstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse angående förslag till ut-
g-iftsstater för telegrafverket för år 1908 följande.
Af de under denna titel uti 1906 och 1907 års utgiftsstater upp¬
förda anslag hade, jämlikt särskilda medgifvanden af Kungl. Maj:t och
Riksdagen, för utvidgning af telegrafverkets lokaler i Stockholm reserverats
för år 1906 100,000 kronor och för år 1907 200,000 kronor.
Uti det statsrådsprotokoll, som åtföljde Kungl. Maj:ts nådiga pro¬
position till 1905 års riksdag angående statsverkets tillstånd och behof,
vore närmare redogjordt för de skäl, som föranledt telegrafstyrelsen att
göra underdånig framställning om medgifvande att reservera medel för
ifrågavarande ändamål, hvarjämte framhållits, hurusom det vore ound¬
gängligt att anlita telegrafverkets vinstmedel från flere statsreglermgs-
perioder för hvarje År till så stort belopp, som lämpligen kunde därtill
Med anledning häraf hade telegrafstyrelsen uti det under rubriken
»Fastigheter)) i förslaget till 1908 års stater uppförda belopp för ofvan-
berörda ändamål inberäknat ett belopp af 200,000 kronor.
Behofvet af större lokaler för telefonstationen i Stockholm hade
emellertid blifvit allt mer trängande. Telefonnätet hade hastigt utvecklat
sig, såsom framginge af följande öfversikt:
1896
|
funnos
|
3,670
|
st. apparater
|
1897
|
»
|
4,949
|
» »
|
1898
|
»
|
6,341
|
» »
|
1899
|
»
|
7,600
|
» »
|
1900
|
»
|
8,615
|
» »
|
212
vid slutet af år 1901 funnos 8,562 st. apparater
» 1902 » 9,264 » »
» 1903 » 10,843 » »
» 1904 » 12,308 » »
» 1905 » 13,954 » »
De under samma tidsperiod inflytande telefoninkomsterna hade utgjort:
år 1896.......................
|
....................... 364,634:89
|
kronor
|
» 1897.....................
|
....................... 443,317:81
|
»
|
» 1898...............
|
....................... 489,560: 15
|
»
|
» 1899........................
|
....................... 536,669: 57
|
»
|
» 1900.........................
|
....................... 577,299: 72
|
»
|
» 1901........................
|
....................... 636,807: 82
|
»
|
» 1902......................
|
...................... 718,203: 60
|
»
|
» 1903........................
|
....................... 698,628: 97
|
»
|
» 1904.........................
|
....................... 919,952: 36
|
»
|
» 1905..........................
|
...................... 1,071,946:97
|
»
|
Med en sådan ökning i antalet telefonapparater kunde den nuva¬
rande stationslokalen endast för få år bereda tillräckligt utrymme för
de anordningar, som erfordrades för betjänande af det stigande antalet
abonnenter.
Äfven telegrafstationen vore i den närmaste framtiden i behof af
ökadt utrymme. Då alla för ändamålet lämpliga lokaler i pensionsin-
rättningens bredvidliggande hus redan vore af telegrafstyrelsen förhyrda,
kunde ej heller detta behof med nuvarande resurser tillfredsställas.
Då telegrafstyrelsen sålunda ansett sig böra flnder den allra när¬
maste tiden gå i författning om anskaffande af utvidgade lokaler för
ifrågavarande stationer, hade styrelsen uppgjort ett villkorligt köpeaftal
angående förvärfvandet af de telegrafverkets pension sinrättning tillhö¬
riga egendomarna n:ris 2 och 3 i kvarteret Aeolus med adressnummer
8 Slottsbacken och 3 Telegrafgränd, hvilka esrendomar gränsade intill
telegrafverkets nuvarande fastighet och redan'nu till största delen för¬
hyrdes för telegrafverkets behof.
Ifrågavarande till inköp ifrågasatta egendomar innehölle en areal
af sammanlagdt 933,2 kvadratmeter och hade af de sakkunnige, som af
telegrafstyrelsen för ändamålet tillkallats, värderats till 527,000 kronor.
Enligt den villkorliga öfverenskommelsen vore köpeskillingen bestämd
till 520,000 kronor, men finge detta belopp tills vidare, intill utgången
213
af år 1912, innestå hos pensionsinrättningen mot 47a procent årlig ränta,
dock med rätt för telegrafstyrelsen att före denna tid efter därom sex
månader förut till säljaren lämnadt meddelande verkställa afbetalningai
å köpeskillingen.
Anledningen hvarför telegrafstyrelsen i detta liksom i ett annat
här nedan angifvet fall ansett lämpligt att träffa aftal därom, att köpe¬
skillingen finge hos säljaren innestå, vore den att, då styrelsen nu v ore
nödsakad att hos Kungl. Maj:t föreslå inköp af fastigheter till särdeles
höo-t belopp, köpeskillingen måtte kunna i viss män fördelas på flere år.
° Beträffande användandet af ifrågavarande fastigheter hade styrelsen
tänkt sig, att därå befintliga byggnader skulle nedrifvas och i stället
uppföras ett nytt hus, som tillsammans med den telegrafverket till¬
höriga egendomen n:r 2 Skeppsbron skulle lämna fullt tillräckliga lo¬
kaler för' såväl telegraf- och telefonstationerna som äfven styrelsen.
Ritningar för denna nybyggnad vore för närvarande under utarbetande,
och hade telegrafstyrelsen för afsikt att i samband med statförslaget
för år 1909 inkomma med kostnadsförslag härför samt föreslå, att de
för utvidgande af telegrafstyrelsens lokaler i Stockholm reserverade
medel finge användas för detta ändamål.
Uti förenämnda, i 1907 års utgiftsstater under titeln »Fastigheter»
upptagna belopp 500,000 kronor vore äfven inberäknad en summa af
249,800 kronor, afsedd att reserveras för anskaffande af lokaler i lands¬
orten för telegrafverkets behof.
Sedan 1904 års riksdag med anledning af uti samma års stats-
verksproposition därom gjorda framställning medgifvit, att för telegraf¬
verkets behof till ett pris af 47,000 kronor finge inköpas en vid Präst¬
gatan, Bruksgatan och den blifvande Karlsgatan i Hälsingborg belägen
tomt att användas till telegraf- och telefonstation, hade Kungl. Maj:t
enligt nådigt bref den 1 juli samma ar funnit godt medgilva, att för
telegrafverkets behof finge till ofvannämnda pris inköpas ifrågavarande
tomt. . . .
Med anledning häraf hade telegrafstyrelsen låtit uppgöra ritningar
och kostnadsberäkning för en telegraf- och telefonstationsbyggnad i
Hälsingborg, hvilken byggnad enligt de uppgjorda ritningarna vore af¬
sedd att uppföras i fyra våningar.
I bottenvåningen skulle anordnas lokaler för telegrafstationen, näm¬
ligen apparatrum, rum för allmänheten samt för stationsförestandaren
och dennes biträden, rum för telegrambärarna äfvensom toalett- och
frukostrum.
214
I denna våning funnes äfven tre rum, afsedda för linjeingenjörs-
expeditionen samt ett förrådsrum för apparater och ömtåligare materiel.
Våningen en trappa upp skulle innehålla två lägenheter om sex,
resp. fyra rum och kök m. in., båda afsedda för uthyrning, intilldess
detta utrymme blefve för stationens räkning erforderligt.
I våningen två trappor upp vore ämnade att inredas rum för öfver-
koppling och accumulatorer äfvensom två lägenheter om tre, resp. två
ruin och kök samt ett enkelrum, afsedda för uthyrning.
Våningen tre trappor upp skulle innehålla lokaler för interurbana
och lokala telefonstationerna jämte erforderliga kapprum, toaletter in. m.
äfvensom rum för vaktföreståndare.
Slutligen skulle i vindsvåningen inredas en lägenhet om ett rum
och kök, afsedd för uthyrning.
1 källarvåningen skulle anordnas lokaler för undersökning, rum för
linjeförman och samlingsrum för telegrafverkets arbetare, förrådsrum
för telegrafverkets materiel och apparater, kol- och ångpannerum samt
hushållskällare till de för uthyrning afsedda lägenheterna.
Enligt det uppgjorda förslaget skulle således hela våningen en
trappa upp inrymma lokaler afsedda att tillsvidare uthyras.
Orsaken hvarför denna våning, som under den närmaste framtiden
icke komme att blifva behöflig för telegrafverkets behof, icke helt och
hållet uteslutits, och endast eu byggnad med tre våningar föreslagits,
vore. den, att lokala telefonstationen vid en station af den storlek som
Hälsingborgs icke utan olägenhet kunde inrymmas annat än i öfverstå
våningen, hvarest takbelysning kunde anordnas. I lokaler med takljus
vunnes nämligen den fördelen, att växelborden kunde placeras utefter
väggarna med framsidan mot rummets midt, hvilket vore till s}-nnerlig
stor fördel både för de tekniska anordningarna och för expeditionens
öfvervakande. Visserligen komme till en början icke hela öfverstå
våningen att inredas för telefonexpeditionen, men man måste alltid vara
beredd, att hela denna våning i en framtid erfordrades för lokalexpedi¬
tionens behof och således annan plats måste beredas för interurbanexpe-
ditionen, hvilkens flyttning kunde ske för en jämförelsevis obetydlig kost¬
nad. Att uppgöra byggnadsplanen så, att lokalstationen i framtiden
behöfde flyttas, skulle däremot icke vara ändamålsenligt, då just denna
stations flyttning vore synnerligen dyrbar.
De i byggnaden inrymda mindre lägenheterna vore afsedda att
mot skälig hyra upplåtas åt gårdskarl och reparatörer eller åt andra
vid telegrafverket anställda vaktbetjänte.
215
Vid förslagets utarbetande både lagts största vikten på att få
byggnaden så solid och ändamålsenlig som möjligt, under det att på
den yttre utsmyckningen några större kostnader icke nedlagts.
Enligt gjorda beräkningar skulle själfva byggnaden komma att be¬
tinga en kostnad af 230,000 kronor. Af denna summa skulle för år
1908 erfordras ett belopp af 100,000 kronor.
Med bifall till en af Kungl. Maj:t till 1905 års riksdag aflåten nå¬
di o- proposition hade Riksdagen medgifva, bland annat, att för tele¬
grafverkets behof finge till ett pris af 43,500 kr. inköpas en i Härnö¬
sand vid hörnet af Storgatan och Nybrogatan belägen tomt.
Genom nådigt bref den 12 maj 1905 hade därefter Kungl. Maj.t
funnit godt bemyndiga telegrafstyrelsen bland annat, att inköpa om-
förmälda fastighet för nämnda pris.
Enligt de ritningar, som telegrafstyrelsen låtit uppgöra för be-
byggande af denna tomt, skulle byggnaden, hvilken, såsom telegraf
styrelsen uti underdånig skrifvelse den 24 mars 1905 framhållit, vore
afsedd att inrymma jämväl lokaler för postkontoret å platsen, komma
att uppföras i tre våningar. _ . .
I bottenvåningen skulle anordnas, i enlighet med lämnade anvisnin¬
gar, lokaler för postkontor, postexpedition, brefbärareexpedition, rum
för postmästare och postexpeditör, kassahvalf, toalett- och kapprum
m. m. äfvensom rum för portvakt samt en lägenhet om ett rum och
kök, afsedd för uthyrning.
I våningen en trappa upp skulle inredas lokal för telegrafstationen,
bestående af apparatrum, rum för allmänheten, stationsföreståndare och
dennes biträden, telefonsal, rum för telegrambärare, kapprum och toa¬
lettrum m. m. I denna våning funnos äfven två till uthyrning afsedda
lägenheter, den ena om tva rum, lämpliga till affärslokaler, och den
andra om fyra rum och kök samt tambur.
Våningen tvä trappor upp skulle innehålla en lägenhet om fem rum,
tambur, jungfrukammare, serveringsrum och kök m. m., en lägenhet
om två rum samt två lägenheter om hvardera tva rum och kök. Samt¬
liga dessa lägenheter vore afsedda till uthyrning.
I källarvåningen skulle anordnas rum för öfverkoppling och repa¬
ratörer, arkiv och reservkällare för postkontoret, förrådslokaler samt
kiillare till de för uthyrning afsedda lägenheterna. Äfven i denna
byggnad vore en hel våning afsedd att tillsvidare uthyras. Orsaken
hvarför denna våning, som inom den närmaste tiden ej blefve erfor¬
derlig för telegrafverkets behof, ej uteslutits, vore den, att telegrafsty¬
216
relsen med stöd af hittills vunnen erfarenhet om såväl telefon- som
poströrelsens utveckling hölle före, att äfven denna våning komme att
behöfva tagas i anspråk inom sådan tidrymd, att det vore ekonomiskt
fördelaktigt att redan nu uppföra huset till tre våningars höjd och tills¬
vidare uthyra de öfverblifna lokalerna.
Kostnaden för ifrågavarande byggnad vore beräknad att uppgå till
252,000 kronor af hvilken summa 100,000 kronor skulle erfordras för
år 1908.
Uti sitt underdåniga förslag till telegrafverkets stater för år 1905 hade
telegrafstyrelsen framhållit, att telegrafstyrelsen, så länge styrelsen vore
hänvisad att på de flesta orter åt enskilda personer förhyra stations-
lokaler, vore underkastad den olägenheten, att ägaren till den fastighet,
i hvilken station slokal blifvit förhyrd, disponerade sin egendom för
annat ändamål, sedan den tid gått till ända, för hvilken hyresaftal
kunnat ernås eller vore lagligen bindande. Vidare kunde det före¬
komma, att eu fastighetsägare för förnyandet af hyresaftalet fordrade
en ersättning, som öfverstege det skäligas gränser, men som fastighets¬
ägaren i medvetande af de stora flyttningskostnaderna för telegraf¬
verket dock ansåge sig kunna påyrka. Slutligen vore de enskilda
lokaler, som stode till buds för förhyrandet af en station, äfven om de
för den närmaste tiden vore tillräckliga, dock ofta icke så beskaffade,
att de lämnade tillfälle till nödig utvidgning af stationen, i mån som
antalet ledningar ökades eller att sådan utvidgning kunde ske utan
särdeles stora svårigheter och kostnader.
På vissa orter hade det visserligen varit möjligt att förhyra loka¬
ler för stationerna af riksbanken på de ställen, där denna uppfört
fastigheter, eller af andra allmänna eller lokala institutioner, såsom
sparbanker och dylikt, men på en mängd orter funnes icke denna
möjlighet.
Under åberopande af hvad telegrafstyrelsen sålunda anfört hade tele¬
grafstyrelsen framhållit önskvärdheten däraf att, till undvikande af berörda
betydande kostnader, som till stor del vore fullständigt improduktiva,
å de större och medelstora telefonstationerna erhålla egna fastigheter,
där inredningen kunde verkställas med tanke på den framtida utveck¬
lingen, och sålunda kostnaden för utvidgningarna kunde i möjligaste mån
nedbringas. I detta sammanhang hade styrelsen framhållit, att därigenom
äfven en betydande besparing i själfva anläggningskostnaden för tele¬
fonnäten kunde vinnas, då telegrafstyrelsen, om styrelsen vore i till¬
fälle att själf förskaffa sig fastighet, hade vida lättare att kunna finna
217
eu central och äfven i andra hänseenden lämplig plats för stationen
än när styrelsen vore hänvisad att hyra en redan befintlig våning, som
kunde bereda nödigt utrymme för telegrafverkets behof.
Telegrafstyrelsen som i allt vidhölle de af styrelsen förut anförda
viktiga skäl, hvilka talade för anskaffandet på en stor del platser af egna
fastigheter för telegrafverket, ansåge sig böra särskildt framhålla, huru¬
som dessa skäl fått en ännu större betydelse, sedan Kungl. Magt, i
enlighet med beslut af 1904 års Riksdag genom nådigt bref den 11
mars 1904 förklarat, att den vissa städer åliggande skyldigheten, bland
annat, att kostnadsfritt upplåta lokal för telegrafstationen skulle upp¬
höra att gälla från och med den 1 oktober 1906. Hädanefter kunde
telegrafstyrelsen nämligen endast i ytterst ringa grad påräkna att få
sina lokaler inrymda i fastigheter tillhörande städerna, dä de befintliga
kommunala byggnaderna blefve behöfliga för städernas egna förvaltningar.
Då telegrafstyrelsen sålunda ännu mera än förut blefve hänvisad
att träffa aftal med enskilda husägare för vinnande af lämpliga lokaler,
måste telegrafstyrelsen redan under de närmaste åren vara allvarligt
betänkt på anskaffandet af egna stationsbyggnader.
De orter, där det, med hänsyn till hyresförhållanden och telefon¬
nätens anordning, för närvarande vore af särskild vikt för telegrafver¬
ket att blifva i tillfälle att förskaffa sig egna lokaler vore Norrköping,
Karlstad och Lund.
I Norrköping vore telegrafstationen för närvarande inrymd i en
postverket tillhörig byggnad och utginge för dessa stationslokaler eu
årlig hyressumma af 1,800 kronor.
För telefonstationens räkning förhyrde telegrafverket enligt kon¬
trakt den 4 februari 1890 i huset n:r 3 vid Trädgårdsgatan i nämnda
stad för eu tid af tio år, räknadt, från den 1 oktober 1890, en lägen¬
het bestående af fyra rum och kök m. in. för en årlig hyressumma af
1 000 kronor. Enligt i kontraktet intagen bestämmelse skulle detsamma
kunna utsträckas på ytterligare tio år från den 1 oktober 1900,° under
villkor att anmälan härom gjordes till hyresvärden senast ett år före
hyrestidens slut. Sådan anmälan gjordes också, men fastigheten både
då öfvergått till nya ägare och telegrafverkets ansökan om inteckning
i fastigheten till säkerhet för tillgodonjutande under nyssnämnda tid¬
rymd af nyttjanderätten till ifrågavarande lägenhet både af vederbörande
domstol afslagits. De nya ägarna till lägenheten höjde den årliga hy-
ressumman till 2,500 kronor, och då eu flyttning af stationen ej var
möjlig, måste telegrafverket finna sig härvid. Nytt kontrakt hade med
anledning häraf upprättats den 29/30 maj 1900.
28
218
i i ,Ut°m berö]'da Iokal förhyrde telegrafverket för telefonstationens
behof uti nämnda fastighet en lägenhet om 3 rum, tambur och kök för
f>00 kronor årligen.
Äfven för linjedistriktsbyrån vore sedan den 1 april 1903 inom
samma fastighet förhyrd en lägenhet om fyra rum, tambur och kök
hvarför hyran utgjorde 800 kronor för år. För en i en närbelägen fästmö
het inrymd verkstadslokal, bestående af två rum, utginire en årlio-
hyressumma af 700 kronor. ’ 6 * S
Redan år 1898 vidtogos af telegrafverket åtgärder för att åstad¬
komma en förbättring af telegrafverkets lokalförhållanden i Norrköping
framfor allt gående ut på telegraf- och telefonstationernas förläggande
till samma byggnad.
I detta syfte hade nämligen telegrafstyrelsen framställt förfrågan till
generalpoststyrelsen, huruvida generalpoststyrelsen vore villig tillåta
telegrafstyrelsen att på sådant sätt tillbygga posthuset i Norrköping
att utrymme däri kunde beredas jämväl för telefonstationen, hvarvid
telegrafstyrelsen skulle på telegrafverkets bekostnad ombesörja erfor¬
derlig undersökning, huruvida husets och grundens beskaffenhet tilläte
den föreslagna påbyggnaden.
På anförda skäl hade emellertid generalpoststyrelsen förklarat sig
icke kunna medgifva verkställandet af den föreslagna tillbyggnaden.
Då telegrafstyrelsen emellertid ansett grundade skäl föreligga att
så vidt möjligt fasthålla sin plan att till posthuset förlägga telegrafverkets
lokaler i Norrköping, hade telegrafstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 21 mars 1899 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte hos den då för¬
samlade Riksdagen äska ett belopp af 100,000 kronor till om- och på¬
byggnad af posthuset i Norrköping för beredande af lokaler för tele¬
graf- och telefonstation därstädes.
Sedan med anledning häraf generalpoststyrelsen den 15 april 1899
inkommit med infordradt underdånigt utlåtande, hade nämnda styrelse
och telegrafstyrelsen anbefallts att gemensamt afgifva underdånigt ut¬
låtande angående lämpligaste sättet för beredande å den nuvarande
posthustomten i Norrköping af lämpliga lokaler för såväl postkontor
som telegrafstation. Af ifrågavarande utlåtande, hvilket afgifvits den 6
december 1900, framginge, att telegrafstyrelsen vid mellan styrelserna
hållet gemensamt sammanträde förklarat sig villig frånträda sitt ur-
sP1,irif?d§a Roslag om posthusets påbyggande och ansåge styrelserna i
stället förslaget att å ifrågavarande tomt omedelbart invid nuvarande
posthuset uppföra en flygelbyggnad i tre våningar medföra större för¬
delar. Enligt uppgjordt förslag skulle kostnaderna för byggnadsföre-
219
taget komma att uppgå till omkring 227,000 kronor, hvilka enligt sty¬
relsernas förmenande borde utgå af postmedel, mot det att telegrafveiket
erlade lämplig hyra för de nya lokaler, som detsamma skulle komma
att i posthuset, disponera. I sitt underdåniga förslag till stater för post¬
verket för år 1903 hade på grund häraf generalpoststyrelsen hemställt,
att för den sålunda ifrågasatta till- och ombyggnaden af posthuset i
Norrköping måtte anvisas ett anslag af 227,000 kronor att utgå af post¬
medel för år 1903.
Kuno-l. Maj:t hade emellertid med hänsyn till nödvändigheten att be-
gränsa postverkets utgifter under sistnämnda ar ansett, att med pröfning
af detta förslag lämpligen borde anstå till statsregleringen för år 1904, *
isynnerhet då byggnadsanslaget till posthuset i Malmö upphörde med
år 1903. Därefter hade generalpoststyrelsen i sitt följande år afgifna
underdåniga förslag till stater för postverket anmält, att det ännu voie
ovisst, till hvilket belopp totalkostnaden för posthuset i Malmö kunde
komma att uppgå och att därjämte fråga uppstått om beredande af
rymligare och tidsenligare lokaler för post- och telegrafanstalterna i
Norrköping på annat sätt än genom till- och påbyggande af nuvarande
posthuset därstädes, och ansåge generalpoststyrelsen på grund däraf, att
med detta byggnadsärende ännu borde något anstå. _
Med anledning af generalpoststyrelsens nyssnämnda framställning
hade telegrafstyrelsen af vederbörande departementschef anmodats att in¬
komma med upplysningar om, huru telegrafverket komme att beröras
af det sålunda ifrågasatta uppskofvet. Uti en med anledning häraf af-
o-ifven promemoria hade telegrafstyrelsen meddelat, att, da styrelsen
såsom ofvan framhållits måst till den 1 oktober 1912 förhyra den gamla
telefonstationslokalen, för tillfället icke något trängande behof för tele¬
grafverket förefunnes att genom en ifrågasatt nybyggnad, gemen¬
sam för telegrafverket och postverket, erhålla nya lokaler i Norr¬
köping, men att det för telegrafverket vore mycket önskvärd!, att det
ej dröjde alltför länge, innan en sådan byggnad komme till utförande,
för att telegrafverket därigenom matte komma i tillfälle att samman¬
föra telegraf- och telefonexpeditionerna i en och samma byggnad.
Med afseende å hvad sålunda tran de bada ämbetsverkens sida
anförts, hade dåvarande chefen för civildepartementet ansett lämpligast,
att frågan om till- och ombyggnaden af posthuset i Norrköping matte
anstå ännu någon tid. .
Emellertid hade, sedan frågan om lokal för telegrafverket i post¬
verkets hus år 1898 upptagits, telefonnätet i Norrköping mera än for-
220
dubblats. _ Utvecklingen af telefonverksamheten därstädes under den
senaste tioårsperioden framginge af följande öfversikt:
id slutet
|
af år 1896
|
funnos
|
1,118
|
st.
|
apparater,
|
»
|
1897
|
»
|
1,260
|
|
)>
|
»
|
1898
|
»
|
1,337
|
»
|
|
j>
|
1899
|
»
|
1,576
|
|
x>
|
»
|
1900
|
|
1,827
|
»
|
»
|
»
|
1901
|
|
2,027
|
»
|
»
|
)>
|
1902
|
|
2,219
|
»
|
»
|
»
|
1903
|
»
|
2,385
|
»
|
»
|
)>
|
1904
|
»
|
2,541
|
»
|
»
|
»
|
1905
|
»
|
2,786
|
|
»
|
De under samma tidsperiod inflytande telefoninkomsterna vid sta¬
tionen hade utgjort:
år 1896
i) 1897
)> 1898
» 1899
» 1900
» 1901
» 1902
» 1903
» 1904
» 1905
kronor 85,501: —
» 93,326: —
» 107,299: —
» 1 20,098: —
)) 133,142: —
» 147,273: —
» 164,020: —
» 166,636: —
» 191,081: —
» 208,648: —
De erfarenheter, telegrafstyrelsen gjort angående behofvet af ökade
lokaler för telefonstationer, gjorde det angeläget för styrelsen att tillse, att
detta för en station af Norrköpings omfattning om möjligt tillgodosåges
medelst lokaler i eget hus. Den snabba ökningen af abonnenter i ett
stort nät förorsakade mycket täta utvidgningar af stationens växelbord,
hvilka också medförde ändringar och utvidgningar af lokalerna. Det
syntes därför styrelsen numera ej lämpligt att i en stad af Norrköpings
storlek förhyra lokal för stationen hvarken af postverket eller af riks¬
banken, för den händelse riksbankskontor där skulle upprättas. Enligt
hvad telegrafstyrelsen hade sig bekant, kunde ej häller numera påräknas
plats å postverkets tomt i Norrköping för en större telefonstation,
.förutom den i posthuset inrymda telegrafstationen hade postverket nu
221
tagit hela huset i anspråk, och det vore uppenbart, att för de båda i stark
utveckling stadda verkens behof den ifrågavarande tomten i framtiden
skulle bli för liten.
Såväl på grund af de nuvarande telefonlokalernas otillräcklighet
som för att i rätt tid före hösten 1912 hinna utföra inredningen af den
nya stationen, tlyttningen och den gamla lokalens återställande behöfde
ny byggnad vara färdig för inflyttning senast våren 1911. Det vore
därför nödvändigt att inom den närmaste framtiden söka erhålla någon
lämplig tomt för stationen.
Det lämpligaste sättet att för skäligt pris kunna förvärfva en så¬
dan tomt syntes vara att vid gynnsam tidpunkt inköpa en för bebyg¬
gande lämplig fastighet.
Jämlikt bemyndigande uti Kungl. Maj:ts nådiga bref den 12 maj
1905 hade telegrafstyrelsen inköpt tomt i Gäfle för den blifvande sta¬
tionsbyggnaden därstädes. Till detta inköp hade användts 60,092 kro¬
nor af de för lokal i Gäfle reserverade 200,000 kronor. Någon del af
återstoden af dessa medel torde ej behöfva tagas i anspråk under år
1908, då stationsbyggnaden ej vore afsedd att påbörjas förrän år 1909.
Då, såsom telegrafstyrelsen förut framhållit, statförslaget för år
1908 i alla fall upptoge "stora belopp under rubriken »fastigheter»,
syntes det därför styrelsen lämpligt, att de för stationsbyggnad i Gäfle
reserverade medel finge användas under år 1908 för inköp af fastighet
i Norrköping; och komme telegrafstyrelsen att i händelse af bifall här¬
till föreslå afsättande under år 1909 af nya medel för stationsbyggnad
i Gäfle.
I Karlstad förhyrde telegrafverket enligt kontrakt af den 14 maj/19
juni 1906 en på ne"dre botten i södra delen af rådhusets hufvudbygg-
'nad befintlig lägenhet om sex rum för en årlig hyressumma af 3,000
kronor.
Hyrestiden vore bestämd till tre år, räknadt från och. med den 1
oktober 1906 till den 1. oktober 1909.
Ifrågavarande lokal hade emellertid visat sig allt mer otilli äcklig
. för telegrafverkets behof, och någon utvidgning åt densamma kunde ej
företagas. Trängre än till kontraktstidens slut kunde därför telegraf¬
verker icke hafva sina lokaler inrymda därstädes. Äfven i Karlstad
hade nämligen telefon verksamheten under de senare åren högst väsent¬
ligt ökats, såsom af följande öfversikt framginge:
222
Vid slutet af
|
år 1896
|
funnos
|
35 st.
|
apparater,
|
b
|
1897
|
b
|
55 B
|
B
|
»
|
1898
|
»
|
65 b
|
B
|
b
|
1899
|
»
|
128 b
|
B
|
b
|
1900
|
b
|
444 b
|
B
|
b
|
1901
|
B
|
565 b
|
B
|
»
|
1902
|
B
|
665 b
|
B
|
b
|
1903
|
B
|
754 b
|
B
|
b
|
1904
|
B
|
943 b
|
B
|
»
|
1905
|
B
|
1,056 b
|
B
|
De under samma tidsperiod inflytande telefoninkomsterna vid sta¬
tionen hade utgjort:
år
|
1896 ............
|
............ kronor
|
7,268: 72
|
B
|
1897 ............
|
........... B
|
9,191: 96
|
B
|
1898 ..........
|
............ »
|
13,494: 91
|
B
|
1899 ...........
|
............ B
|
17,676: 95
|
»
|
1900 .............
|
.......... B
|
25,944: 78
|
»
|
1901............
|
........... B
|
46,985: 11
|
B
|
1902 ...........
|
.......... B
|
52.723: 66
|
B
|
1903 .............
|
............ B
|
60,674: 66
|
B
|
1904 ..........
|
........... B
|
70,211: 55
|
B
|
1905 .............
|
........... B
|
91,304: 48
|
Linder, sådana förhållanden hade det synts telegrafstyrelsen ange¬
läget att inom den närmaste tiden gå i författning om anskaffande af
egna lokaler för telegrafverkets räkning äfven i Karlstad.
. Ett lämpligt tillfälle att förvärfva en passande egendom hade
erbjudit sig därigenom, att Värmlands enskilda bank, som hade under
uppförande en ny byggnad för bankens räkning, förklarat sig villig att
försälja den egendom, i hvilken banken för närvarande hade sina loka-
lei inrymda. Berörda egendom, n:ris 80—81 i kvarteret Björnen vid
Elfgatan i Karlstad, innehölle en areal af 2,480,34 kvadratmeter och
vore taxeringsvärderad till 125,700 kronor. Det för egendomen begärda
priset vore 100,000 kronor, hvilket vid det förhållandet att egendomen
i sitt nuvarande skick var af sakkunnig, som telegrafstyrelsen för ända¬
målet anlitat, värderad till 106,000 kronor, måste anses skäligt.
Den ifrågasatta inköpssumman syntes endast komma att ökas med
omkring 8,000 kronor för vidtagande af en del förändringar för att
sätta egendomen i fullt ändamålsenligt skick.
223
Under förutsättning att denna egendom finge för telegrafverkets
räkning inköpas, skulle densamma kunna af telegrafverket tillträdas
under år 1908.
De i byggnadens öfre våning belägna lokalerna skulle med några
smärre ändringar kunna blifva synnerligen lämpliga till telegraf- och
telefonstation. Lokalerna voro också af den storlek, att de komme att
för lång tid framåt lämna fullt tillräckligt utrymme för dessa stationer.
Nedre våningen ' innehölle för närvarande bostadslägenheter och
arkiv för banken. Telegrafstyrelsen hade tänkt, att i denna våning
synnerligen väl skulle kunna beredas lokal för postkontoret, för hvilket
ändamål en tillbyggnad å gården af en vånings höjd för den egentliga,
för allmänheten afsedda expeditionssalen syntes böra åstadkommas.
Telegrafstyrelsen hade därför i skrifvelse till generalpoststyrelsen
anhållit om nämnda styrelses yttrande j fråga om anordnandet af en
dylik postkontorslokal.
För den händelse att generalpoststyrelsen icke skulle finna lämp¬
ligt att låta inrymma postkontoret uti ifrågavarande våning, borde denna
i sitt nuvarande skick kunna uthyras för annat ändamål, och ansåge tele¬
grafstyrelsen under alla förhållanden, att hyran för telegrafstationen i
Karlstad borde kunna beräknas blifva synnerligen billig genom detta
sätt att ordna lokalfrågan därstädes.
Skulle åter en nybyggnad för telegrafverkets behof uppföras, torde
kostnaden härför med säkerhet belöpa sig till 250,000 å 300,000 kronor.
Under förbehåll af Kungl. Maj:ts och Riksdagens godkännande hade
därför uppgjorts kontrakt om inköp af ifrågavarande egendom till ofvan
omförmälda pris, 100,000 kronor, under villkor bland annat, att köparen
å köpeskillingen å tillträdesdagen utfärdade förbindelse, löpande med 4
% årlig ränta att betalas 6 månader efter från någondera sidan skedd
uppsägning, hvilken uppsägning dock icke finge ske före den 1 augusti
1908. Någon kostnad för denna fastighet behöfde sålunda icke uppta¬
gas i staten för år 1908.
I Lund förhyrde telegrafverket enligt kontrakt af den 7 oktober
1897 i egendomen n:r 291 E vid Klostergatan för en tid af tio år,
räknad t från den 1 oktober 1898, en lägenhet, bestående af sex rum,
tambur och kök mot en årlig hyressumma af 1,420 kronor. Dessa
lokaler blefve emellertid på grund af telefonnätets snabba tillväxt lör
icke synnerligen lång tid tillräckliga.
Utvecklingen af telefonYerksamheten i Lund sedan år 1896 fram-
ginge af följande öfversikt:
224
Vid slutet af år
|
1896
|
funnos
|
288
|
st.
|
apparater,
|
|
1897
|
»
|
295
|
»
|
»
|
|
1898
|
|
341
|
|
»
|
»
|
1899
|
»
|
407
|
|
»
|
»
|
1900
|
»
|
432
|
|
»
|
»
|
1901
|
»
|
502
|
»
|
»
|
»
|
1902
|
B
|
538
|
))
|
»
|
»
|
1903
|
»
|
637
|
|
»
|
»
|
1904
|
))
|
748
|
|
»
|
»
|
1905
|
))
|
865
|
»
|
»
|
De under samma tidsperiod inflytande telefoninkomsterna vid statio¬
nen hade utgjort:
år 1896
» 1897
» 1898
» 1899
» 1900
3) 1901
» 1902
» 1903
» 1904
b 1905
kronor 30,295: 83
» 31,966: —
» 35,495: 13
» 38,848: 95
» 39,322: —
» 39,286:02
» 45,039: 50
» 49,668:52
» 59,745:07
» 66,452: 24
Under sådana förhållanden hade telegrafstyrelsen måst vara betänkt
på att anskaffa andra lokaler.
Enligt hvad till styrelsens kännedom kommit, skulle möjligen så¬
dana kunna förvärfvas i den byggnad, som för närvarande inrymde
zoologiska museet i Lund. Sedan nämligen detta befunnits för sitt
ändamål synnerligen otillräckligt, hade universitetet för afsikt att ingå
till Kungl. Maj:t med underdånig framställning om erhållande af medel
till en ny museibyggnad, under förutsättning att det nuvarande museet
kunde försäljas.
Köpeskillingen härför vore beräknad till 75,000 kronor.
Telegrafstyrelsen ansåge för sin del, att denna byggnad skulle utan
afsevärda ändringar väl lämpa sig för inrymmande af telegrafstation
och att mot det ifrågasatta priset icke något vore att erinra.
Med anledning häraf hade styrelsen meddelat universitetets drätselkam¬
mare, att styrelsen för sin del vore villig att för bérörda pris öfver-
225
taga byggnaden, därest densamma skulle komma att försäljas, äfvensom
lämnat generalpoststyrelsen underrättelse härom, för den händelse nämnda
styrelse skulle anse det lämpligt att i byggnaden förhyra lokal för post¬
kontor, hvartill utrymme funnes. Därest Kungl. Maj:t skulle finna
lämpligt att, efter framställning från universitetet i Lund, aflåta nådig
proposition i detta ärende, och denna proposition skulle vinna Riksda¬
gens bifall, skulle såväl museet som telegrafverket för det belopp, till
hvilket en nybyggnad för museets räkning kunde uppgå, erhålla fullt
lämpliga lokaler. Skulle telegrafverket däremot nödgas gå i författning
om anskaffandet af lokal på annat håll i Lund, kunde en nybyggnad på
för ändamålet inköpt tomt ej beräknas lägre än till 250,000 kronor.
En betydlig besparing för statsverket syntes därför kunna göras genom
dessa båda byggnads frågors afgörande i ett sammanhang.
Ett belopp af 75,000 kronor hade alltså uppförts under rubriken
»fastigheter» i 1908 års statförslag.
Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 23 november 1883,
med bifall till telegrafstyrelsens därom gjorda framställning, bemyndi¬
gat telegrafstyrelsen att för beredande af lokaler för statstelegrafstationen
i Malmö och centralstationen för telefonnätet därstädes för telegraf¬
verkets räkning inköpa egendomen n:o 1 inom kvarteret Skvalperup,
hade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 9 maj 1884 bemyndigat telegraf¬
styrelsen att för en af styrelsen beräknad kostnad af 78,000 kronor å
ifrågavarande egendom uppföra en för telegraf- och telefonstationerna
i nämnda stad afsedd byggnad.
På grund af den ovanligt stora ökningen af antalet telefonabon¬
nenter blefve emellertid de inom nämnda byggnad befintliga lokalerna
inom den allra närmaste tiden för trånga.
Utvecklingen af telefonverksamheten i Malmö under den senaste
tioårsperioden framginge af följande öfversikt:
slutet af år
|
1896
|
funnos
|
1,282,
|
st.
|
apparater.
|
»
|
1897
|
»
|
1,251,
|
|
»
|
»
|
1898
|
»
|
1,616,
|
»
|
»
|
»
|
1899
|
»
|
1,875,
|
»
|
y>
|
))
|
1900
|
»
|
2,208,
|
»
|
»
|
»
|
1901
|
)>
|
2,334,
|
»
|
»
|
)>
|
1902
|
»
|
2,481,
|
»
|
»
|
)>
|
1903
|
»
|
2,855,
|
»
|
|
»
|
1904
|
»
|
3,261,
|
»
|
»
|
)>
|
1905
|
»
|
3,821,
|
»
|
»
|
29
226
De under samma tidsperiod inflytande telefoninkomsterna hade
utgjort:
år
|
1896 ..........
|
.......... kronor
|
140,125: 58
|
»
|
1897 ...........
|
.......... B
|
152,601: 90
|
»
|
1898 ..........
|
.......... B
|
169,662: 09
|
B
|
1899 ...........
|
.......... B
|
183,732: 70
|
»
|
1900 ...........
|
.......... B
|
201,086: 84
|
B
|
1901 ..........
|
.......... B
|
205,256: 16
|
B
|
1902 ...........
|
.......... B
|
226,124: 17
|
B
|
1903 ...........
|
......... B
|
246,065: 07
|
B
|
1904 ...........
|
.......... B
|
289,446: 60
|
B
|
1905 ..........
|
.......... B
|
349,704: 27
|
Den utvidgning af de nuvarande lokalerna, som sålunda visat sig
erforderlig, läte sig emellertid icke göra å den telegrafverket nu till¬
höriga tomten. För anskaffandet af rymliga lokaler hade telegrafstyrel¬
sen ansett sig böra gå i författning om inköp af de intill den nuvarande
stationsbyggnaden gränsande egendomar, n:ris IX och II i kvarteret
Skvalperup.
Telegrafstyrelsen hade först tänkt, att det ökade utrymme, som
kräfdes, skulle kunna vinnas genom inköp af allenast den förstnämnda
af dessa egendomar. Någon utvidgning, som toge tillräcklig hänsyn till
framtida utveckling, skulle dock därigenom icke kunna åstadkommas.
Vid. försök att planera en dylik utvidgning med enbart den förstnämnda
fastigheten hade det nämligen visat sig, att en telefonsal af tillräckliga
dimensioner där skulle kunna anordnas endast på det sätt, att hela
tomten öfverbyggdes med den öfverstå våningen. Ett sådant tillväga¬
gångssätt skulle emellertid medföra, att de å nedra botten samt de 1
och 2 trappor upp i byggnaden befintliga lägenheterna endast erhölle
belysning från gatan.
Hvad beträffade utvidgningen af telegrafstationen, en åtgärd som
visat sig högst nödvändig, skulle härför icke kunna erhållas något ut¬
rymme med bibehållande af stationen å dess nuvarande plats. Den
anordning, som sålunda först påtänkts, borde alltså ej komma i fråga
annat än för den händelse, att ingen utväg till tillräcklig utvidgning
stode telegrafverket till buds.
Det hade därför synts telegrafstyrelsen nödvändigt att gå i författ¬
ning om förvärfvande af båda dessa egendomar. Ty därigenom skulle
vinnas, dels att en fullt lämplig plan kunde uppgöras för telefonstatio¬
nen att efter hand komma till utförande, dels ock att åt telegrafstatio-
227
nen kunde beredas ökadt utrymme genom det nuvarande husets till¬
byggnad åt Norra Vallgatan. ,
Härigenom skulle ernås den fördelen, att den lokala telefonsalen
kunde gifvas sådana dimensioner, att den vid framtida färdigbyggan e
erhölle LJ-form, en större sal med två flyglar, hvilket vore en synner¬
ligen lämplig anordning. „ „ , , , ,
En fullt tillräcklig ljusgård erbölles äfven for hela den genom de
tre egendomarnes sammanslagning bildade byggnadskomplexen.
Planen för byggnaden skulle sålunda innefatta i första rummet på¬
byggande af egendomen n:o IX med två våningar för lokala^ telefon¬
stationen samt tillbyggande af det nuvarande stationshuset åt Norra
Vallgatan. Den nuvarande till lokalstationen upplåtna lägenheten skulle
tagas i anspråk för interurbanstationen.
Telegrafstyrelsen har i detta sammanhang framhållit, att genom en
sådan anordning telegrafverkets behof af lokaler i Malmö måste anses
för en mycket lång tid framåt fullt tillgodosedt och detta pa ett, sätt,
som äfven uteslöte fara för det omändringar inom kort tid till följd åt
ökadt behof behöfde företagas.
Under förutsättning af Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall hade
telegrafstyrelsen uppgjort villkorliga köpeaftal angående förvä,rfvan e
af dessa fastigheter, och enligt dessa aftal skulle priset tor fastigheten
n:o IX utgöra 200,000 kronor och för fastigheten n:o II belöpa sig till
150,000 kronor, tillsammans 350,000 kronor, däraf sammanlagdt 155,000
kronor skulle innestå mot inteckningar.
Telegrafstyrelsen hade beräknat, att kostnaderna tor de arbeten,
som i första hand skulle erfordras för den påtänkta om- och påbygg¬
naden af ifrågavarande fastigheter, skulle utgöra:
för påbyggnad af egendomen n:o IX
» värmeledning m. m........................
..................... kronor 143,000: —
...................... )> 26,000: —
tillsammans kronor 169,000: —.
Af sammanlagda kostnaderna för ordnandet af telegrafverkets lokal¬
fråga i Malmö skulle under år 1908 behöfva utgå:
för tomtinköp.......................................
» byggnadsarbetenas påbörjande
. .. kronor 195,000: —
............. » 50,000: —
summa kronor 245,000: —
hvilket belopp af telegrafstyrelsen upptagits i förslaget till stat för år
1908.
228
I Göteborg disponerade telegrafverket för sin station den enligt
Kung]. Maj:ts nådiga bref den 2 maj 1890 af Göteborgs stad mot veder-
åt statens andel i förra Ostindiska kompaniets fastighet till Kuno-1.
Maj:t och kronan öfverlåtna egendomen n:o 35 uti 2:dra roten af Göte-
borgs stad, hvilken egendom vore behagen i hörnet af Västra Hamngatan
och Vallgatan. Det å denna egendom uppförda hus, som förut dispo¬
nerats af stadens latinläroverk och därefter af dess auktionskammare
både af telegrafverket öfvertagits år 1892 och under detta och därpå föl-
jande å,r undergått delvis om- och tillbyggnad för sitt nya ändamål.
, eu lokal, som år 1892 ansetts tillräcklig för ganska lång framtid,
hade emellertid på grund af telefonväsendets snabba tillväxt numera
blitvit otillräcklig.
. Utvecklingen af telefon verksamheten i Göteborg under de senaste
tio aren framginge af följande öfversikt:
. . Under samma tidsperiod hade de vid stationen influtna telefon¬
inkomsterna utgjort:
Vid slutet af år 1896 funnos 3,182
st. apparater
» 1897 » 4,438
» 1898 » 4,840
» 1899 » 5,235
» 1900 » 5,993
» 1901 » 6,433
» 1902 » 6,928
» 1903 » 7,443
» 1904 » 8,046
» 1905 » 8,706
» »
» »
» »
» »
» »
» ))
» »
» »
år 1896
» 1897
» 1898
» 1899
» 1900
» 1901
» 1902
» 1903
» 1904
» 1905
kronor 279,677: 60
» 311,106: 70
» 333,548:20
» 442,741:90
» 463,533:89
)) 492,218: 91
» 534,944: 79
» 565,186: 12
» 657,490:04
» 757,504:80
229
På grund af denna starka utveckling af telefonverksamheten och då
befintliga byggnader redan till fullo tagits i anspråk, hade telegrafstyrel¬
sen måst vidtaga åtgärder för att snarast möjligt vinna större utrymme.
Det syntes då naturligt att genom en om- och tillbyggnad på den
nuvarande tomten söka bereda det behöfliga utrymmet, i hvilket af¬
seende man tänkt sig, att det nuvarande huset skulle dels förses med en
tillbyggnad inne på gården, i hvilken byggnad interurbanstationen skulle
inrymmas, dels i viss mån ombyggas för vinnande af bättre skydd mot
eldfara, dels ock påbyggas för att bereda det nödiga utrymmet för
lokalstationen; och hade förslag i enlighet härmed jämväl blilvit upp¬
gjord! Det både dock därvid visat sig, att ett sådant företag skulle i
flera afseenden medföra betänkliga vådor, hvarom den för förslagets
uppgörande tillkallade sakkunnige anförde följande.
Den byggnad, som här skulle med betydande kostnader ombyggas,
vore redan före telegrafstationens inflyttande använd för åtminstone två
skilda ändamål och hade i och för desamma undergått förändringar i
olika delar.
Nu ifrågasatta genomgripande ombyggnad blefve alltså den tredje
i ordningen. Den kännedom om byggnaden, den sakkunnige ägde från
sitt kontrollantskap vid senaste ombyggnadsarbetet, gjorde, att han med
tvekan motsåge en sådan förnyad omarbetning. Murarne kunde anses
svaga, fyllda som de voro af igensatta dörr- och andra muröppningar
såväl inuti som i fasaderna; det äldre murverket vore illa utfördt med
ett troligen lerblandadt kalkbruk; grunden vore åtminstone icke säker.
Uppläggningen af de mycket grolva järnbalkkonstruktioner, som i om-
byggnadsförslaget nödvändiggjorts för de brandisolerande betongolfvens
skull, hade beräknats kunna ske på gammalt befintligt murverk. Risken
vore ej utesluten, att rifning, om- och nymurningar i större utsträck¬
ning, än hvad hittills tänkts, härvid kunde bli behöfliga. Och dock finge
driften inom huset under tiden ej afbrytas. De stora träbjälklagen öfver
första och andra våningarne både vid senaste ombyggnaden visat sig
delvis svårt skadade af röta, i synnerhet i bjälkändar, Indika skador
likväl då botats nödtorftigt genom plank- och bjälkskarfningar i de af¬
skinna, sjuka delarnas ställe, men hur varaktig verkan häraf skulle
blifva kunde ej sägas. Äfven om dessa lagningar lyckades hålla sig
friska kunde man dock påstå, att husets samtliga bjälklag vore i för¬
hållande till de ovanligt stora spännvidderna hårdare ansträngda än de
borde vara. Äfven efter en omsorgsfull och i många afseenden förny¬
ande och förstärkande ombyggnad torde det gamla huset ej kunna blifva
af den beskaffenhet, att det motsvarade de stora värden, som skulle ned¬
230
läggas på detsamma och som det vore afsedt att inrymma. Utförandet
af det projekt, som förelåge till ombyggnad af den nuvarande telegraf-
ocli telefonstationen, borde därför anses blott som en nödfallsutväg,
hvilken kunde tillgripas endast i det fall, att inga andra utväerar stode
till buds.
Hvad kostnaderna beträffade, beräknades om- och tillbyggnaden
kosta 171,000 kronor, under det att en helt ny byggnad enligt "samma
ritningar, men med brandfasta anordningar skulle, med grund, komplett
färdig uppgå till 280,000 kronor eller något mer än 60 % utöfver hvad
omb}rggnaden beräknats kosta.
På grund af här ofvan anförda omständigheter hade telegrafstyrel¬
sen ansett sig böra taga i allvarligt öfvervägande, huruvida det ej vore
lämpligare att söka ordua frågan om större lokal för stationen i Göte¬
borg genom nybyggnad på annan tomt i stället för genom om- och
tillbyggnader på den gamla. Åtskilliga omständigheter utom de af den
sakkunnige här ofvan angifna betänkhgheterna talade för vidtagandet
af en sådan åtgärd. Genom fullföljande af förslaget till nuvarande
stationens om- och tillbyggnad vunnes visserligen utrymme för själfva
telefonstationen under omkring 10 är framåt, men efter denna tid före-
funnes ingen möjlighet att bibehålla stationen på nuvarande tomt. För
utvidgning af telegrafstations- och kontorslokalerna, hvilken måste tänkas
behöflig med den växande telegraftrafiken och abonnenttillströmningen,
funnes föga eller ingen möjlighet. För linjedistriktsbyrån, dess förråds-
och verkstadslokaler funnes ingen plats inom byggnaden. De kostnader
för telefontekniska anordningar — växelbord in. m. — som i alla hän¬
delser under de närmaste åren måste nedläggas på Göteborgs station,
beräknades till nära 500,000 kronor, och denna kostnad ökades oupp¬
hörligt i jämnbredd med abonnentökningen.
Det syntes telegrafstyrelsen då betydligt fördelaktigare att ned¬
lägga dessa kostnader i ett nytt hus med moderna, fullt brandfria kon¬
struktioner och med tillfälle till utvidgning. Ett sådant ny byggnads¬
företag toge naturligtvis längre tid i anspråk än om- och tillbyggnaden.
Telefondriften kunde dock under byggnadsåren skötas i de nuvarande
lokalerna. Genom att provisoriskt inrymma interurbanstationen, hvilkens
flyttning vore relativt billig, i nuvarande förråds- och verkstadslokaler
kunde ökadt utrymme för tillfället beredas för den lokala telefonstationen.
Telegrafstyrelsen hade därföre efter noggrann utredning af denna
fråga ansett, att den för telegrafverket och allmänheten bästa lösningen
af lokalfrågan i Göteborg vore, att snarast möjligt en ny tomt inköptes,
å hvilken en tidsenlig station med brandfria anordningar och med möj-
231
ligketer till framtida utvidgning kunde uppföras, hvarefter den nu dispo¬
nerade egendomen eventuellt kunde försäljas.
Hela det belopp, som i likhet med hvad under föregående år ägt
rum, borde för år 1908 afsättas såsom reserverade medel för anskaf¬
fande af lokaler i landsorten, hade telegrafstyrelsen beräknat till 280,000
kr., livilket skulle i första hand användas till en del af kostnaderna för
anskaffande af lokaler i Norrköping och Göteborg.
De belopp, som styrelsen enligt hvad ofvan förmälts, uppfört under
rubriken »Fastigheter» i förslaget till utgiftsstater för år 1908 voro föl¬
jande:
till
»
»
»
»
»
»
utvidgning af telegrafverkets lokaler i Stock¬
holm ..............................................................;.............. kiono i
påbörjande af stationsbyggnad i Hälsingborg »
)) » » » Härnösand... »
inköp af fastighet i Lund......................................
» » fastigheter i Malmö lör telegrafver¬
kets station därstädes ..................................
påbörjande af ombyggnadsarbetena i Malmö
anskaffande af lokaler i landsorten för tele¬
grafverkets behof ...................... y)
eller tillsammans kronor
200,000: —
100,000: —
100,000: —
75,000: —
195,000: —
50,000: —
280,000: —
1,000,000: —
Detta belopp utgjorde en ökning af 500,000 kronor utöfver det
belopp, som under rubriken Fastigheter upptagits i utgiftsstaterna för
år 1907.
Kommitterade dela fullkomligt telegrafstyrelsens uppfattning om
nödvändigheten däraf, att för telegrafverkets större telefonstationer
beredas lokaler i verkets egna fastigheter. De skäl, som tala for en
sådan anordning, äro af telegrafstyrelsen uti de af styrelsen under
de senare åren gjorda underdåniga framställningarna i denna lraga
så ofta framhållna, att ett återupprepande af desamma nu torde vara
öfverflödigt. Enligt hvad kommitterade inhämtat, erfordras emellertid
under de& närmaste åren, på grund af telefonrörelsens allt snabbare
tillväxt, utvidgade eller nva lokaler till ett sa stort antal af telegraf¬
verkets stationer i de större af rikets städer, att erforderliga medel
för desammas anskaffande icke kunna erhållas från telegrafverkets
232
öfverskott under dessa ar. Genom den ökning- i aflöningarna för per¬
sonalen vid distriktsförvaltningarna och stationerna, särskildt för de
kvinnliga stationsföreståndarna och för tjänstemännen i de lägre o-ra¬
derna, som kommitterade ansett sig böra föreslå, uppstår eu sådan
ökning i verkets driftkostnader, att kommitterade icke kunna förorda,
att af telegrafverkets öfverskott en så stor summa som en miljon
Kronor under ett år nedlägges i fastigheter. Detta skulle endast kunna
ske genom en sänkning i anslaget till ränta och amortering, men under
det förhållande, att telegrafstyrelsen funnit sig nödsakad att för år
1907 hemställa om anvisande af lånemedel för telefonväsendets fort¬
satta utveckling till ett så stort belopp som fem miljoner kronor,
och. beh of vet af sådana lånemedel säkerligen icke under en lång framtid
kommer att minskas, anse kommitterade det icke vara välbetänkt att
minska amorteringssumman och i stället nedlägga motsvarande belopp
1 husbyggnader. Kommitterade finna denna anordning så mycket mindre
tilltalande, som, äfven med användning af den föreslagna summan un¬
der de närmaste åren, behofvet af ny- och tillbyggnader af stations-
Jokaier icke fylles, utan telegrafverket det oaktadt torde blifva nödsakadt
att i provisoriska anordningar eller extra flyttningar af stationer ned¬
lägga betydande summor, som måste anses visserligen nödvändiga men
i alla händelser så godt som bortkastade. Det torde icke kunna be¬
stridas, att ett sådant tillvägagångssätt är långt ifrån affärsmässigt. Ett
enskildt bolag skulle, i den mån erforderliga belopp icke funnos dispo¬
nibla, i stället upplåna de för de nödvändiga nybyggnaderna erforder¬
liga medel och vid den lämpligaste tidpunkten låta utföra byggnads¬
arbetena samt använda de summor, som därigenom inbesparades, till
förräntning och amortering af lånebeloppet. Något skäl, hvarför ’icke
telegrafverket skulle gå till väga på samma sätt, förefinnes enligt kom-
mitterades mening icke. Detta så mycket mera, som det här gäller att
nedlägga kapitalet i byggnader, af hvilka telegrafverket under en lång
framtid skulle draga både direkt och indirekt vinst, och det visserligen
nu trängande behofvet af utvidgade lokaler efter några få år skulle
vara om icke fullkomligt fylldt så dock nedsatt i så hög grad, att de
därefter erforderliga utvidgningarna utan svårighet kunna ske genom
användande af en del af verkets öfverskottsmedel.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt anse kommitterade, att tele¬
grafstyrelsen bör beredas utväg att för anskaffande af lokaler för tele¬
grafverkets behof erhålla ett byggnadslån å tre millioner kronor, hvit¬
het lån skulle förräntas och amorteras enligt samma grunder, som finnas
bestämda för de af telegrafstyrelsen under de senare åren för fortsatt
utveckling af statens telefonväsende erhållna lånemedel.
233
Genom den af kommitterade föreslagna anordningen skulle anslaget
till fastigheter i, telegrafverkets utgiftsstater icke behöfva uppgå till
högre belopp än det, som finnes i 1907 års stater upptaget, eller 500,000
kronor. Telegrafstyrelsen skulle icke heller behöfva på provisoriska anord¬
ningar eller flyttningar af stationer nedlägga ansenliga belopp, som, om er¬
forderliga lokaler i rätt tid anskaffades, kunde inbesparas, hvarförutom de
olägenheter både för allmänheten och för expeditionspersonalen, som all¬
tid medfölja olämpliga och trånga lokaler, kunde undvikas.
D^t föreslagna byggnadslånet skulle, enligt kommitterades åsikt,
användas till:
inköp af tomt och uppförande af en stations-
byggnad i Göteborg ..................................................... kronor 900,000:
inköp af fastigheter i Malmö och tillbyggnad till
telegrafverkets nuvarande fastighet därstädes...... » 580.000: —
inköp af byggnadstomt och uppförande af stations¬
byggnad i Norrköping .................................................. » 650,000:
tomtinköp för nya stationsbyggnader i landsorten » 370,000: —
stationsbyggnad i Stockholm .......... » 500,000:
Summa kronor 3,000,000: -—
Då den för närvarande af telegrafverket disponerade fastigheten
i Göteborg kan, om den ej för annat ändamål erfordras, på grund af
sitt läge lätt försäljas för ett pris, som kommitterade våga beräkna
till omkring 300,000 kronor, skulle lämpligen denna summa användas
till afbetalning å nämnda lån, hvarigenom denna tämligen snart blefve
nedbringad med ett afsevärdt belopp.
Kommitterade anse det vara af särskild vikt, att medel för inköp
af erforderliga tomter, afsedda att användas för uppförande af stations¬
byggnader, finnas disponibla. Telegrafstyrelsen anför i sin underdåniga
skrifvelse den 24 mars 1905 angående framställning om inköp af bygg¬
nadstomt i Gäfle, att det visat sig i flera afseenden olägligt att upp¬
göra villkorligt köpeaftal lång tid, innan definitivt köp kunde ske och
köpeskilling erläggas. Sålunda vore innehafvare af lämpliga, välbelägna
tomter i allmänhet ovilliga att under en längre tid vara bundna af
sådana villkorliga aftal, hvilka inskränkte ägarens dispositionsrätt öfver
egendomen och stundom kunde hindra honom att antaga andra för¬
delaktiga anbud, som till äfventyrs kundo erhållas. Nödvändigheten
af att sådant villkorligt och under eu längre tid gällande aftal måste
träffas förorsakade oftast jämväl eu mor eller mindre afsevärd prissteg-
30
234
ring, hvilken icke skulle ifrågakomma, om definitivt köp kunde mera
skyndsamt afslutas.
Riktigheten af detta uttalande torde icke kunna jäfvas, och Riks¬
dagen har också vid flera tillfällen medgifvit, att, efter Kungl. Maj:ts
pröfning och. godkännande, erforderliga byggnadstomter fått af tele¬
grafstyrelsen inköpas.
Enligt af kommitterade inhämtade upplysningar skulle, förutom
de lokaler, till hvilka byggnadslånet skulle användas, under de när¬
maste aren nya eller utvidgade stationslokaler erfordras i nedan an-
gifna städer, och hafva kommitterade med ledning af de erhållna
upplysningarna uppgjort en byggnadsplan, enligt hvilken, under förut¬
sättning af bifall till kommitterades ofvan framställda förslag om be¬
viljande af ett byggnadslån, det i utgiftsstaterna under rubriken fastig¬
heter upptagna, för stationsbyggnader afsedda belopp skulle kunna
begränsas till 500,000 kronor för år. Gifvet är att en del af de i
planen angifva kostnaderna endast äro approximativa, samt att en del
jämkningar i densamma framdeles kunna finnas erforderliga.
|
1908
|
1909
|
1910
|
1911
|
1912
|
1913
|
1914
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa
|
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
Stockholm .......
|
200,000
|
_
|
100,000
|
|
|
|
|
300,000
|
Hälsingborg......
|
100,000
|
130,000
|
|
—
|
|
_
|
_
|
230,000
|
Härnösand........
|
100,000
|
152,000
|
—
|
—
|
|
—
|
_
|
252,000
|
Gäfio............
|
—
|
—
|
160,000
|
—
|
|
—
|
_
|
160,000
|
Lund...............
|
75,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
75,000
|
Östersund.........
|
—
|
60,000
|
100.000
|
90,000
|
—
|
—
|
_
|
250,000
|
Karlstad..........
|
—
|
100,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
100,000
|
Landskrona.......
|
—
|
—
|
60,000
|
190,000
|
—
|
—
|
—
|
250,000
|
Örebro..........
|
—
|
—
|
—
|
100,000
|
150,000
|
100,000
|
—
|
350,000
|
Västerås...........
|
—
|
50,000
|
80,000
|
120,000
|
—
|
—
|
_
|
250,000
|
Eskilstuna........
|
—
|
—
|
—
|
—
|
50,000
|
100,000
|
200,000
|
350,000
|
Kristinehamn....
|
—
|
—
|
—
|
—
|
50,000
|
75,000
|
75,000
|
200,000
|
Karlshamn........
|
—
|
—
|
—
|
—
|
75,000
|
75,000
|
50,000
|
200,000
|
Växiö...............
|
—
|
—
|
—
|
—
|
100,000
|
100,000
|
—
|
200,000
|
Ystad.............
|
—
|
—
|
—
|
—
|
75,000
|
50,000
|
75,000
|
200,000
|
Reserveras.......
|
25,000
|
8,000
|
—
|
—
|
|
—
|
100,000
|
133.000
|
Summa kronor
|
500,000
|
500,000
|
500,000
|
500,000
|
500,000
|
500,000
|
500,000
|
3,500,000
|
235
I händelse af bifall till kommitterades framställning om anord¬
nande af särskildt sjukhus för af lungtuberkulos lidande arbetare vid
telegrafverket, skulle då anslaget till fastigheter under år 1908 ökas
med 38,000 kronor till 538,000 kronor.
Uti de för år 1907 fastställda utgiftsstaterna finnes uppförd t ett
anslagsbelopp af 99,200 kronor under rubriken
F. Telegraflin,'^byggnader.
Äfven för år 1908 har telegrafstyrelsen i det af styrelsen afgifna
statförslaget för nämnda år ansett sig böra göra framställning om an¬
visande af anslag att utgå. till byggande af tvänne för telegraftrafiken
synnerligen nödvändiga ledningar, nämligen mellan Nässjö och Karlskrona
samt mellan Nässjö och Stockholm. Beträffande dessa ledningai anför
telegrafstyrelsen följande.
1. Telegrafledning Nässjö—Karlskrona.
För mötande af Karlskrona telegrafstations betydande telegrafi
korrespondens — år 1905 uppgick antalet telegramexpeditioner vid
stationen till 53,212 — vore stationen sämre lottad än flertalet sta¬
tioner med motsvarande korrespondens. Stationen vore nämligen för
sin korrespondens norrut hänvisad till synnerligen ogynnsamma fram¬
komstmöjligheter: antingen öfver Kalmar eller öfver Karlshamn, bagge
stationer med stor egen korrespondens och därigenom svara att passera.
För afhjälpande af berörda olägenhet och för underlättande af
Karlskrona stations korrespondens i allmänhet ansåg sig telegrafsty¬
relsen böra föreslå dragandet af en 4 mm. järntrådsledmng. mellan
Karlskrona och Nässjö, hvarigenom Karlskrona skulle komma i direkt
förbindelse med en station, därifrån utfartsvägar funnos åt alla hall.
Kostnaden för denna ledning hade beräknats till 11,500 kronor.
2. Telegrafledning Nässjö—Stockholm.
Nässjö telegrafstation hade för närvarande endast en telegrafled¬
ning till' Stockholm. Å denna ledning skulle utväxlas hela telegraf-
korrespondensen mellan, å ena sidan, Stockholm och alla orter norr om
Stockholm och, å andra sidan, stationerna Eksjö, Hvetlanda, Karlshamn,
236
Nässjö, Ronneby, Sölvesborg, Tranås och Växjö. Till följd häraf vore
ifrågavarande ledning mellan Nässjö och Stockholm numera så strängt
upptagen, att densamma icke utan afsevärd försening af telegrammernas
betordrmgstider kunde betjäna en år från år stigande korrespondens,
och etter tillkomsten af den ofvan föreslagna nya ledningen Nässjö—
Karlskrona skulle naturligen svårigheterna blifva än större. Telegraf¬
styrelsen både därför ansett byggandet af eu ny ledning mellan Nässjö
och Stockholm icke längre kunna uppskjutas. Denna ledning, dragen
med 4 mm. järntråd, beräknades skola kosta 23,900 kronor.
G. Öfvergångsstat.
En förändring af organisationen af så genomgripande art, som den
åt kommitterade föreslagna, kan gifvetvis icke fullständigt genomföras
pa en gång, utan måste alltid en viss öfvergångstid beräknas. Inne¬
hål varna åt do ordinarie befattningar, som äro föreslagna att indragas,
maste antingen, mot skyldighet att förrätta det arbete, som kan dem
inom verket beredas, bibehållas i sina nuvarande befattningar eller be¬
redas möjlighet att genom erhållande af annan tjänst inom telegrafverket
inträda i den nya organisationen. Billighet och rättvisa fordra också,
att åtminstone de äldre bland de hos styrelsen anställda extra tjänste¬
männen beredas möjlighet att tills vidare kvarstanna i verket. De yno-re
extra tjänstemännen torde på grund af de ändrade förhållandena säker¬
ligen komma att öfvergå till de rent administrativa centrala ämbets-
verken, där de redan nu i allmänhet tjänstgöra.
Så länge de å öfvergångsstaten upptagna tjänstemännen kvarstå,
skulle motsvarande antal nyinrättade befattningar hållas obesatta, och
de lör dessa senare befattningar beräknade aflöningarna inbesparas.
V.mr. närlj‘1gen. innehafvarna åt de till indragning föreslagna och
darior titls vidare i öfvergångsstaten upptagna tjänsterna icke skulle
vid t utsättni ngen af de tjänster, som efter omregleringen måste anses
såsom nyinrättade, söka eller erhålla någon sådan eller sedermera an¬
nan tjänst, komme naturligtvis i stället, så länge detta förhållande fort-
lore, eu motsvarande del i den nya organisationen inberäknade tjänster
att titts vidare vara obehöfliga. Sålunda skulle inom telegrafstyrelsen fyra
assistenter, tre telegrafister och en e. o. linjeingenjör med en sammanlagd
r- u"1ngSjUmma af 1.0’6®0 kronor tills vidare undvaras. Enahanda blefve
iorhallandet med: vid linjedistrikten sex kvinnliga bokhållare med till¬
sammans 5,400 kronor i aflöning samt vid trafikdistrikten och statio¬
nerna tre assistenter och tre vaktföreståndare med en sammanlagd aflö-
237
ningssumma af 10,080 kronor. Dessa summor återfinnas därför i sta¬
ten, och skillnaden mellan deras totalsumma och summan af alla med
de till indragning föreslagna tjänsterna förenade aflöningarna, hvilken
uppgår till 46,240 kronor, har tills vidare upptagits såsom öfvergångs-
statens slutsumma. För öfrigt torde anmärkas, att innan alla de nyin¬
rättade tjänsterna blifvit, efter ansökning, tillsatta, full visshet ej kan
vinnas om hvilka nuvarande tjänstemän faktiskt komma att kvarstå på
öfvergångsstaten. I kommitterades förslag hafva emellertid icke andra
än de till indragning föreslagna nu kunnat upptagas. Då emeller¬
tid flere af dessa redan under första året efter den nya organisa¬
tionens genomförande sannolikt erhålla befordran eller förflyttning till
andra befattningar, torde denna summa i verkligheten komma att betyd¬
ligt reduceras.
Dessutom anse sig kommitterade böra påpeka, att därest allmänt
dyrtidstillägg skulle fortfarande såsom hittills utgå till vissa tjänstemän
inom ämbetsverken, sådan förmån äfven bör rättvisligen tilldelas mot¬
svarande å telegrafverkets öfvergångsstat kvarstående tjänstemän.
Om kommitterades förslag rörande telegrafverkets utgiftsstater för
år 1908 vinner godkännande, komma staternas särskilda hufvudsummor
och slutsumma äfvensom ökningen eller minskningen i dessa belopp
i förhållande till dem, som angifvas i 1907 års utgiftsstater, att utgöra
de belopp, hvilka finnas angifna i nedanstående tabell.
|
Belopp
|
Ökning
|
Minskning
|
Stat.
|
för år 1908
|
från år 1907
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
A Aflöningsstat.........................................................
|
4.264,090
|
933,440
|
|
B Pensions- och undorstödsstater................................
|
306.620
|
10,520
|
|
C Omkostnadsstat......................................................
|
2,905,250
|
130,600
|
|
1) Kanta och amortering.............................................
|
1,884,400
|
185,000
|
|
E Fastigheter............................................................
|
538,000
|
38,000
|
|
F Telegraflin jobyggnader.............................................
|
35.400
|
—
|
63,800
|
G Öf verkan fresta t................................................. ......
|
46,240
|
46,240
|
|
Summa
|
9,980,000
|
1,343.800
|
63,800
|
Summa ökning
|
1,280,000
|
_
|
238
Telegrafverkets inkomster för år 1908 äro af tele¬
grafstyrelsen beräknade till.......................................... kronor 10,080,000;
om därifrån dragés summan af de föreslagna här-
hos bifogade utgiftsstaterna för samma år ............ » 9,980,000,
uppkommer alltså ett öfverskott af kronor 100,000.
Såvida icke utgifter, som nu icke kunnat beräknas, uppstå, torde
detta öfverskott för år 1908 kunna till statsverkets disposition öfver-
lämnas.
Det^af telegrafstyrelsen den 30 november 1906 afgifna statförslag
skulle således i vissa delar ändras i enlighet med kommitterades hä£
ofvan intagna förslag till utgiftsstater för telegrafverket att tillämpas
under år 1908.
Dessutom skulle, enligt hvad kommitterade förut närmare motiverat,
dels linjeunderbetälet och reparatörerna redan under innevarande år an¬
ställas å ordinarie stat, dels det genom Kungl. Maj:ts nådiga bref den
6 juni 1902 vissa kvinnliga stationsföreståndare medgifna undantaget
från den allmänna föreskriften om skyldighet för tjänsteman att utan
försämring af innehafvande aflöning vara underkastad förflyttning icke
vidare bibehållas, dels ock telegrafstyrelsen beredas utväg*' att för an¬
skaffande af lokaler för telegrafverkets behof erhålla ett byggnadslån
till belopp af 3,000,000 kronor att förräntas och återgäldas i enahanda
ordning, som är bestämd för de af telegrafstyrelsen under de senare
åren för fortsatt utveckling af statens telefonväsende erhållna lånemedel.
Slutligen vilja kommitterade icke underlåta att framhålla, hurusom
särskilt med hänsyn till den betydliga stegring i lefnadskostnaderna,
som ägt rum sedan 1901 års post- och telegrafkommitté afgaf sitt för¬
slag. till aflöningar åt lokalförvaltningarnas personal, det icke synes
obilligt, om den af nämnda kommitté förutsatta rättighet för samma
personal att uppbära enahanda dyrtid stillägg, som kunde komma att
beredas andra statstjänare, blefve personalen under innevarande år till¬
erkänd.
Under gången af sitt arbete hafva kommitterade fått emottaga ett
flertal framställningar i fråga om aflöningen för de olika grupperna af
telegrafverkets personal äfvensom i fråga om inrättande af nya ordi¬
narie tjänster med mera.
239
Genom nådigt beslut den 28 augusti öfverlämnade Kungl. Maj:t
en af de kvinnliga stationsföreståndarna vid telegrafverket ingifven
underdånig framställning rörande deras ställning och aflöning.
Vidare hafva inkommit dels till telegrafstyrelsen, dels till kommit-
terade följande framställningar:
från Fredrika-Bremer-Förbundet angående de kvinnliga tjänste¬
männens och särskilt, de kvinnliga stationsförestandarnas ställning,
från de biträdande telegrafisterna rörande aflöningen;
från de extra ordinarie telegrafisterna om beredande af 14 dagars
kostnadsfri ledighet under året;
från de kvinnliga vaktföreståndarna rörande aflöningen, bibehål¬
lande af hela lönen under sjukdom och inrättande af flere ordinarie
tjänster; _ .
från interurbantelefonisterna i Stockholm rörande aflöningen och
bibehållande af hela lönen vid sjukdom;
från interurban- och lokaltelefonisterna i Örebro angående aflöningen;
från de extra ordinarie interurbantelefonisterna angående aflönin-
gen, angående ålder stilläggens beräknande efter kalendermånad, angå¬
ende sjukhjälp och angående inrättande af ett större antal ordinarie
tjänster; .
från lokaltelefonisterna i Arvika, Bollnäs, Borgholm, Borås, Eksjö,
Eskilstuna, Falköping, Filipstad, Gamleby, Grebbestad, Galle, Göteborg,
Hjo, Hudiksvall, Hultsfred, Jönköping, Kalmar, Karlsborg, Karlshamn,
Karlskrona, Karlstad, Kinnekulle, Kristinehamn, Lidköping, Linköping,
Ljusdal, Lysekil, Malmö, Mariestad, Mora, Motala, Mönsterås, Norrkö¬
ping, Oskarshamn, Ronneby, Seffle, Skara, Sköfde, Stockholm, Ström¬
stad, Sunne, Söderhamn, Söderköping, Sölvesborg,^ Tidaholm, Troll¬
hättan, Uddevalla, Vadstena, Valdemarsvik, Vara, Var ekil, Vimmerby,
Visby, Vänersborg, Västervik, Växjö, Åmål och Örebro rörande aflö¬
ningen ;
från de kvinnliga skrifbiträdena hos telegrafstyrelsen rörande af-
löningeu, ålderstilläggen och vinnande af ordinarie anställning;
från vaktmästarna hos telgrafstyrelsen rörande aflöningen;
från svenska Telegraftjänstemännens Förening rörande aflöningen,
rätten till ålderstillägg, inrättande af flere ordinarie tjänster å linjeaf-
delningen och inom assistentgraden, linje- och stationspersonals an¬
ställning hos styrelsen, utsträckning af rätten till felräkningspenningar,
utbetalande af hyresbidrag vid semesterförordnande å annan ort än
där den förordnade är placerad med mera;
från de manliga stationsföreståndarna vid verket rörande statio¬
240
nernas klassindelning, införande af provision såsom aflöningsform
rörande ålderstilläggen samt beviljande af felräkningspenningar;
från lmjedirektörer och linjeingenjörer rörande aflöningen, inrät¬
tande åt flere linjeingenjörstjänster, uppförande å ordinarie stat af
xassorskorna å linjedistriktsbyråerna och beviljande åt dem af felräk¬
ningspenningar med mera;
. fr.än telegraf- och rikstelefonarbetareförbundet rörande fri läkar¬
vård jämväl för arbetarnas familjer, rörande åtgärder för skyndsam
sanatorievard vid lungsjukdomar samt rörande en kortare tids kostnads¬
fri ledighet hvarje år;
från arbetsledare, förmän och reparatörer rörande aflönino-en er¬
sättning för öfvertidsarbete, fri sjukvård äfven för sökandenas familier,
viss tids semester med mera; ’
från bokhållarna vid linjedistrikten rörande aflöningen;
från arbetsledare och öfverreparatörer rörande aflöning-en;
från förrådsvakterna i Göteborg och Malmö rörande aflöningen;
j™ yaktbetjänte vid stationerna rörande aflöningen, beräknande
åt ålderstilläggen och pensionsrätten; samt slutligen
från den assistent, som förordnats att förestå telegraminlämnin^s-
ocli budsändningsexpeditionen i Malmö, om erhållande af tilläggsarfvode
i likhet med assistenterna hos telegrafinspektörerna.
241
Stationsföreståndarnas begpnelse- och slutaflöning,
beräknad efter 1905 års uppbörd åtelegramporto-,telefonabonnemangs-
och inträdesafgifter samt telefonsamtalsafgifter
enligt
af kommitterade föreslagna grunder.
(Uppbörden afrundad till jämna tusental kronor)
31
242
Befattning.
|
Förkortad be¬
teckning.
|
Aflöning enligt nu gällande stat.
|
Lön.
|
Lön
och samt¬
liga ålders-
tillägg.
|
Tjänst-
görings-
penningar.
|
Begyn-
nelseaflö-
ning.
|
Slut-
aflöning.
|
Telefondirektör eller .......
|
}Dl
|
|
|
|
|
|
Telegraf direktör af l:a lönegraden .
|
3,500
|
4,500
|
2,000
|
5,500
|
6,500
|
»)
|
» 2:a »
|
Da
|
3,000
|
4,000
|
2,000
|
5,000
|
6,000
|
kommissarie
|
» l-.a »
|
Ki
|
3,000
|
3,800
|
1,500
|
4,500
|
5,300
|
))
|
» 2:a »
|
Ka
|
2,500
|
3,300
|
1,100
|
3,600
|
4,400
|
»)
|
» 3:e »
|
K»
|
2,200
|
3,000
|
1,000
|
3,200
|
4,000
|
»
|
» 4:e »
|
Ki
|
2,000
|
2,800
|
800
|
2,800
|
3,600
|
Kommissarie
|
af 5:e lönegraden..........
|
K*
|
)
|
|
|
|
|
»
|
» 6:e »
|
Ke
|
900
|
1,200
|
400
|
1,300
|
1.600
|
»
|
»> 7:e » .....
|
K-,,
|
1
|
|
|
|
|
243
Station.
|
Före¬
stån¬
dare.
|
Uppbörd
år 1905.
Kronor.
|
Pro¬
vision.
Kronor.
|
Be¬
gynnelse¬
lön.
Kronor.
|
Slutlön.
Kronor.
|
Summa
begyn-
nelse-
aflöning.
Kronor.
|
Summa
slut-
aflöning.
Kronor.
|
Arboga..............................
|
Kr
|
25,000 -
|
950 -
|
2,000 —
|
2,800 —
|
2,950 -
|
3,750 —
|
Arvika...............................
|
Ks
|
33,000 —
|
1,130 -
|
2,200 —
|
3,000 —
|
3,330 -
|
4,130 —
|
Askersund...........................
|
Ko
|
15,000 -
|
650 -
|
1,050 —
|
1,800 -
|
1,700 -
|
2,450 —
|
Backa.................................
|
Kö
|
17,000 -
|
710 -
|
1,050 —
|
1,800 -
|
1,760 -
|
2,510 —
|
Bergkvara...........................
|
K?
|
1,000 -
|
450 -
|
1,050 —
|
1,350 -
|
1,500 -
|
1,800 —
|
Bjästa ...............................
|
Er
|
3,000 -
|
450 —
|
1,050 -
|
1,350 -
|
1,500 -
|
1,800 —
|
Boden................................
|
Kb
|
30,000 -
|
1,100 -
|
1,050 -
|
1,800 -
|
2,150 -
|
2,900 —
|
Bofors ...............................
|
Kb
|
21,000 -
|
830 -
|
1,050 -
|
1,800 -
|
1,880 -
|
- 2,630 —
|
Bollnäs..............................
|
Kb
|
30,000 -
|
1,100 -
|
- 1,050 -
|
1,800 -
|
2,150 -
|
- 2,900 —
|
Borgholm-...........................
|
Kg
|
10,000 -
|
500 -
|
- 1,050 -
|
1,500 -
|
- 1,550 -
|
- 2,000 -
|
Borås.................................
|
Ka
|
83,000 -
|
- 1,630 -
|
- 2,600 -
|
3,400 -
|
- 4,230 -
|
- 5,030 —
|
|
Ko
|
10,000 -
|
- 500 -
|
- 1,050 -
|
1,500 -
|
- 1,550 -
|
- 2,000 —
|
Dalarö ...............................
|
Ko
|
5,000 -
|
- 450 -
|
- 1,050 -
|
1,500 -
|
- 1,500 -
|
- 1,950 —
|
Djursholm...........................
|
Ko
|
10,000 -
|
- 500 -
|
- 1,050 -
|
1,500 -
|
- 1,550 -
|
- 2,000 —
|
Eksjö.................................
|
Kb
|
19,000 -
|
- 770 -
|
- 1,050 -
|
1,800 -
|
- 1,820 -
|
- 2,570 —
|
Enköping ...........................
|
K 4
|
28,000 -
|
- 1,040 -
|
- 2,000 -
|
2,800 -
|
- 3,040 -
|
- 3,840 —
|
Eskilstuna...........................
|
K 2
|
97,000 -
|
- 1,770 -
|
- 2,600 -
|
- 3,400 -
|
- 4,370 -
|
- 5,170 —
|
Eslöf.................................
|
Ko
|
33,000 -
|
- 1,130 -
|
- 1,050 -
|
- 1,800 -
|
- 2,180 -
|
- 2,930 —
|
| Falkenberg .........................
|
Kb
|
19,000 -
|
- 770 -
|
- 1,050 -
|
- 1,800 -
|
- 1,820 -
|
- 2,570 —
|
|
j Falköping...........................
|
K 4
|
25,000 -
|
- 950 -
|
- 2,000 -
|
- 2,800 -
|
- 2,950 -
|
— 3,750 —
|
1 Falun.................................
|
Kl
|
112,000 -
|
- 1,860 -
|
- 3,000 -
|
- 3,800 -
|
- 4,860
|
— 5,660 —
|
Filipstad............................
Finspong ............................
|
Kl
|
27,000 -
|
- 1,010
|
- 2,000 -
|
- 2,800 -
|
- 3,010
|
- 3,810 —
|
Kg
K?
|
10,000 -
4,000
|
- 500 -
- 450
|
- 1,050 -
- 1,050 -
|
- 1,500 -
- 1,350 -
|
- 1,550
- 1,500
|
- 2,000 —
- 1,800 —
|
|
Kb
|
22,000
|
- 860
|
- 1,050 -
|
- 1,800
|
- 1,910
|
- 2,660 —
|
Furusund..........................
|
K?
|
3,000
|
- 450
|
- 1,050 -
|
- 1,350
|
- 1,500
|
- 1,800 —
|
Gamleby ...........................
|
Kg
|
19,000
|
- 770
|
- 1,050 -
|
- 1,800
|
- 1,820
|
- 2,570 —
|
Gnesta .............................
|
Kg
|
20,000
|
- 800
|
- 1,050 -
|
- 1,800
|
- 1,850
|
— 2,600 —
|
Gräbbestad........................
|
Ko
|
7,000
|
— 450
|
- 1,050 -
|
- 1,500
|
- 1,500
|
— 1,950 —
|
|
Ki
|
253,000
|
- 2,565
|
— 3,000
|
- 3,800
|
- 5,565
|
— 6,365 —
|
Gällivare...........................
|
Kl
|
1 27,000
|
- 1,010
|
- 2,000
|
- 2,800
|
- 3,010
|
- 3,810 —
|
Göteborg, telefonstationen.....
|
. Di
|
754,000
|
- 4,054
|
- 3,400
|
- 4,600
|
— 7,454
|
— 8,654 —
|
» telegrafstationen..
|
. Da
|
368,000
|
— 3,140
|
— 3,000
|
- 4,200
|
— 6,140
|
— 7,340 —
|
|
. Ki
|
109,000
|
— 1,845
|
— 3,000
|
- 3,800
|
— 4,845
|
— t),645 —
|
Haparanda .......................
|
. Ks
|
1 23,000
|
— 890
|
- 2,200
|
- 3,000
|
— 3,090
|
— 3,890 -
|
244
Station.
Hedemora........
Hessleholm.......
Hjo ................
Holmsund.........
Hudiksvall .......
Hultsfred .........
Husum ............
Hvetlanda.........
Hälsingborg......
Härnösand .......
Höganäs ..........
Hörby .............
Junsele............
Jönköping..........
Kalmar............
Karlsborg..........
Karlshamn ........
Karlskrona ........
Karlstad ..........
Katrineholm.......
Kinekulle ..........
Kiruna .............
Klippan.............
Kolbäck.............
Kopparberg .......
Kramfors ...........
Kristianstad.......
Kristinehamn .....
Krylbo ..............
Köping.............
Landskrona ........
Leksand..............
Lidköping...........
Lilla Edet...........
Lindesberg .........
Före¬
stån¬
dare.
Ke
K4
Ke
Ke
Ka
Ke
IC7
Ke
Ki
Ka
Ke
Kb
Kr
Ki
Ka
Ke
Ks
Ka
Ki
K 3
Kr
Ke
Kb
Kb
Ks
Kb
Ka
Ks
Kb
Kb
Ka
Ke
K 4
Ko
Kb
Uppbörd
år 1905.
Kronor.
Pro¬
vision.
Kronor.
Be¬
gynnelse¬
lön.
Kronor.
Slutlön.
Kronor.
Summa
begyn-
nelse-
aflöning.
Kronor.
12,000
30.000
9.000
5.000
70.000
21.000
4.000
9.000
224.000
97.000
17.000
16.000
3,000
122.000
79.000
11.000
55.000
96.000
105.000
33.000
2,000
21.000
23.000
17.000
45.000
33.000
78.000
50.000
28.000
34.000
64.000
7.000
24.000
6.000
20.000
560
1,100
450
450
1,500
830
450
450
2,420
1,770
710
680
450
1,910
1,590
530
1,380
1,760
1,825
1,130
450
830
890
710
1,250
1,130
1,580
1,300
1,040
1,140
1,440
450
920
450
800
1,050
2,000
1.050
1.050
2,600
1.050
1,050
1,050
3,000
2,600
1,050
1,050
1,050
3,000
2,600
1,050
2,600
2,600
3.000
2,200
1,050
1,050
1,050
1,050
2,200
1,050
2,600
2,200
1,050
1,050
2,600
1,050
2.000
1,050
1,050
1,500
2,800
1,500
1,500
3,400
1,800
1,350
1,500
3.800
3,400
1.800
1,800
1,350
3,800
3,400
1,500
3,400
3,400
3.800
3,000
1,350
1.800
1,800
1,800
3,000
1,800
3,400
3,000
1,800
1,800
3,400
1,500
2,800
1,500
-I 1,800
1,610
3.100
1,500
1,500
4.100
1,880
1,500
1,500
5,420
4,370
1,760
1,730
1,500
4,910
4.190
1,580
3,980
4,360
4,825
3,330
1.500
1,880
1,940
1,760
3,450
2,180
4,180
3.500
2,090
2.190
4,040
1.500
2,920
1,500
1,850 I—
Summa
slut-
aflöning.
Kronor.
2,060
3.900
1,950
1,950
4.900
2,630
1,800
1,950
6,220
5,170
2,510
2,480
1,800
5,710
4,990
2,030
4,780
5,160
5,625
4,130
1,800
2,630
2,690
2,510
4,250
2,930
4,980
4,300
2.840
2,940
4.840
1,950
3,720
1,950
2,600
245
Station.
|
Före¬
stån¬
dare.
|
Uppbörd
år 1905.
Kronor.
|
Pro¬
vision.
Kronor.
|
Be¬
gynnelse¬
lön.
Kronor.
|
Slutlön.
Kronor.
|
Summa
begyn-
nelse-
aflöning.
Kronor.
|
Summ
slut-
aflönin
Kronor
|
T
|
Linköping...........................
|
Ki
|
105,000
|
|
1,825
|
|
3,000
|
—
|
3,800
|
|
4,825
|
—
|
5,625
|
|
Ljusdal.............................
|
Kb
|
34,000
|
—
|
1,140
|
|
1,050
|
—
|
1,800
|
|
2,190
|
—
|
2,940
|
—
|
Ljusne ..............................
|
Kt
|
1,000
|
—
|
450
|
|
1,050
|
—
|
1,350
|
|
1,500
|
—
|
1,800
|
—
|
Luleå.................................
|
Ki
|
94,000
|
—
|
1,740
|
-
|
3,000
|
—
|
3,800
|
|
4,740
|
—
|
5,540
|
—
|
Lund.................................
|
K2
|
78,000
|
—
|
1,580
|
—
|
2,600
|
—
|
3,400
|
|
4,180
|
—
|
4,980
|
—
|
Lycksele ............................
|
Ke
|
7,000
|
—
|
450
|
-
|
1,050
|
—
|
1,500
|
|
1,500
|
—
|
1,950
|
—
|
Lysekil ..............................
|
Ks
|
39,000
|
—
|
1,190
|
—
|
2,200
|
—
|
3,000
|
|
3,390
|
—
|
4,190
|
—
|
Malmö ..............................
|
Ds
|
446,000
|
—
|
3,530
|
—
|
3,000
|
—
|
4,200
|
—
|
6,530
|
—
|
7,730
|
—
|
Mariefred...........................
|
K7
|
4,000
|
—
|
450
|
—
|
1,050
|
—
|
1,350
|
—
|
1,500
|
—
|
1,800
|
—
|
Mariestad...........................
|
Kb
|
18,000
|
—
|
740
|
—
|
1,050
|
—
|
1,800
|
—
|
1,790
|
—
|
2,540
|
—
|
Marstrand...........................
|
Ke
|
14,000
|
—
|
620
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,670
|
—
|
2,120
|
—
|
Mjölby ..............................
|
Kb
|
25,000
|
—
|
950
|
—
|
1,050
|
—
|
1,800
|
—
|
2,000
|
—
|
2,750
|
—
|
Mora...............................
|
Ki
|
32,000
|
—
|
1,120
|
—
|
2,000
|
—
|
2,800
|
—
|
3,120
|
—
|
3,920
|
—
|
Motala ..............................
|
Ks
|
37,000
|
—
|
1,170
|
—
|
2,200
|
—
|
3,000
|
—
|
3,370
|
—
|
4,170
|
—
|
Munkedals bruk ..................
|
Ke
|
7,000
|
—
|
450
|
-
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,500
|
—
|
1,950
|
—
|
Mönsterås...........................
|
Ke
|
10,000
|
—
|
500
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,550
|
—
|
2,000
|
—
|
Mörbylånga ........................
|
Ke
|
8,000
|
—
|
450
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,500
|
—
|
1,950
|
—
|
Nederkalix .........................
|
Kb
|
18,000
|
—
|
740
|
—
|
1,050
|
—
|
1,800
|
—
|
1,790
|
—
|
2,540
|
—
|
Nora .................................
|
Kb
|
22,000
|
—
|
860
|
—
|
1,050
|
—
|
1,800
|
—
|
1,910
|
—
|
2,660
|
—
|
Norberg..............................
|
Kb
|
19,000
|
—
|
770
|
—
|
1,050
|
—
|
1,800
|
—
|
1,820
|
—
|
2,570
|
|
Nordmaling........................
|
Ke
|
14,000
|
—
|
620
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,670
|
—
|
2.120
|
—
|
Norrköping ........................
|
Ki
|
253,000
|
—
|
2,565
|
—
|
3,000
|
—
|
3,800
|
—
|
5,565
|
|
6,365
|
—
|
Norrtälje ...........................
|
K4
|
28,000
|
—
|
1,040
|
—
|
2,000
|
—
|
2,800
|
—
|
3,040
|
—
|
3,840
|
—
|
Nyköping...........................
|
K 3
|
44,000
|
—
|
1,240
|
—
|
2,200
|
—
|
3,000
|
—
|
3,440
|
—
|
4,240
|
—
|
Nyland..............................
|
K4
|
28,000
|
—
|
1,040
|
|
2,000
|
—
|
2,800
|
—
|
3,040
|
—
|
3,840
|
—
|
Nässjö ..............................
|
K 2
|
33,000
|
—
|
1,130
|
|
2,600
|
—
|
3,400
|
—
|
3,730
|
—
|
4,530
|
|
Oskarshamn.......................
|
Ks
|
45,000
|
|
1,250
|
|
2,200
|
|
3,000
|
—
|
3,450
|
—
|
4,250
|
—
|
Oxelösund...........................
|
Kb
|
19,000
|
|
770
|
|
1,050
|
|
1,800
|
—
|
1,820
|
—
|
2,570
|
—
|
Piteå................................
|
Ks
|
38,000
|
|
1,180
|
|
2,200
|
—
|
3,000
|
|
3,380
|
—
|
4,180
|
—
|
Kamsele.............................
|
Kb
|
20,000
|
|
800
|
|
1,050
|
|
1,800
|
—
|
1,850
|
—
|
2,600
|
—
|
Konneby ...........................
|
Kb
|
18,000
|
|
740
|
|
1,050
|
|
1,800
|
|
1,790
|
|
2,540
|
—
|
|
Ke
|
7,000
|
|
450
|
|
1,050
|
—
|
1,500
|
|
1,500
|
|
1,950
|
—
|
Sala ................................
|
Ks
|
1 41,000
|
|
1,210
|
|
2,200
|
|
3,000
|
|
8,410
|
|
4,210
|
—
|
Saltsjöbaden.......................
|
Kb
|
20,000
|
|
800
|
|
1,050
|
|
1,800
|
|
1,850
|
|
2,600
|
—
|
Sandhamn..........................
|
K 7
|
1 4,000
|
|
450
|
|
1,050
|
|
1,350
|
|
1,500
|
|
1,800
|
—
|
246
Station.
|
Före¬
stån¬
dare.
|
Uppbörd
år 1905.
Kronor.
|
Pro¬
vision.
Kronor.
|
Be¬
gynnelse¬
lön.
Kronor.
|
Slutlön.
Kronor.
|
Summa
begyn-
nelse-
aflöning.
Kronor.
|
Summa
slut-
aflöning.
Kronor.
|
Seffle............
|
Ke
|
12,000
|
|
560
|
|
1,050
|
|
1,500
|
|
1,610
|
|
2,060
|
|
Sikeå ................
|
K7
|
4,000
|
—
|
450
|
—
|
1,050
|
|
1,350
|
|
1,500
|
|
1,800
|
_
|
Simrishamn
|
Ke
|
11,000
|
—
|
530
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,580
|
|
2,030
|
_
|
Skara............
|
Ke
|
25,000
|
—
|
950
|
—
|
1,050
|
|
1,800
|
—
|
2,000
|
|
2,750
|
_
|
Skellefteå ...................
|
Ks
|
44,000
|
—
|
1,240
|
—
|
2,200
|
—
|
3,000
|
—
|
3,440
|
—
|
4,240
|
_
|
Sköfde ..........
|
Ks
|
45,000
|
—
|
1,250
|
—
|
2,200
|
—
|
3,000
|
—
|
3,450
|
—
|
4,250
|
_
|
Slite ........
|
Kr
|
1,000
|
—
|
450
|
—
|
1,050
|
—
|
1,350
|
—
|
1,500
|
—
|
1,800
|
_
|
Smedjebacken ............
|
Ke
|
12,000
|
—
|
560
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,610
|
—
|
2,060
|
_
|
Smögen..........
|
Ko
|
6,000
|
—
|
450
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,500
|
—
|
1,950
|
_
|
Sollefteå ............................
|
Ks
|
41,000
|
—
|
1,210
|
—
|
2,200
|
—
|
3,000
|
—
|
3,410
|
_
|
4,210
|
_
|
Stockholm, telefonstationen ....
|
Di
|
1,064,000
|
—
|
4,364
|
—
|
3,400
|
—
|
4,600
|
—
|
7,764
|
_
|
8,964
|
_
|
» telegrafstationen...
|
Di
|
762,000
|
—
|
4,062
|
—
|
3,400
|
—
|
4,600
|
_
|
7,462
|
_
|
8,662
|
_
|
Strängnäs...............
|
Ke
|
7,000
|
—
|
450
|
—
|
1,050
|
|
1,500
|
_
|
1,500
|
_
|
1,950
|
_
|
Strömstad..........
|
K 4
|
24,000
|
—
|
920
|
—
|
2,000
|
—
|
2,800
|
—
|
2,920
|
_
|
3,720
|
_
|
Stugsund ...........................
|
Kr
|
4,000
|
—
|
450
|
—
|
1,050
|
—
|
1,350
|
—
|
1,500
|
_
|
1,800
|
_
|
Sundsvall.......
|
D2
|
257,000
|
—
|
2,585
|
—
|
3,000
|
—
|
4,200
|
—
|
5,585
|
—
|
6,785
|
_
|
Sunne..........
|
Ko
|
15,000
|
—
|
650
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,700
|
_
|
2,150
|
_
|
Surahammar
|
Kr
|
3,000
|
—
|
450
|
—
|
1,050
|
—
|
1,350
|
—
|
1,500
|
_
|
1,800
|
_
|
Sveg ......
|
Ko
|
12,000
|
—
|
560
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,610
|
_
|
2,060
|
_
|
Söderhamn .....
|
K 2
|
74,000
|
—
|
1,540
|
—
|
2,600
|
—
|
3,400
|
—
|
4,140
|
_!
|
4,940
|
_
|
Söderköping.......
|
K6
|
14,000
|
—
|
620
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
_
|
1,670
|
_
|
2,120
|
_
|
Södertälje.............
|
Ivi
|
23,000
|
—
|
890
|
—
|
2,000
|
—
|
2,800
|
_
|
2,890
|
_
|
3,690
|
_
|
Sölvesborg.........
|
Ks
|
20,000
|
—
|
800
|
—
|
1,050
|
—
|
1,800
|
—
|
1,850
|
_
|
2,600
|
_
|
Tidaholm ...........................
|
Ko
|
12,000
|
—
|
560
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,610
|
—
|
2,060
|
_
|
Trelleborg..........
|
Ka
|
32,000
|
—
|
1,120
|
—
|
2,200
|
—
|
3,000
|
—
|
3,320
|
_
|
4,120
|
_
|
Trollhättan ........................1
|
Ke
|
13,000
|
—
|
590
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,640
|
—
|
2,090
|
_
|
Ture ............
|
Ke
|
6,000
|
—
|
450
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,500
|
—
|
1,950
|
—
|
Uddevalla..................
|
K2
|
59,000
|
—
|
1,390
|
—
|
2,600
|
—
|
3,400
|
—
|
3,990
|
—
|
4,790
|
_
|
Ullånger ............
|
K 6
|
12,000
|
—
|
560
|
—
|
1,050
|
|
1,500
|
—
|
1,610
|
_
|
2,060
|
_
|
Ulricehamn ...............
|
Ke
|
12,000
|
|
560
|
—
|
1,050
|
|
1,500
|
|
1,610
|
_
|
2,060
|
_
|
Umeå........................
|
K 2
|
57,000
|
—
|
1,370
|
—
|
2,600
|
|
3,400
|
|
3,970
|
—
|
4,770
|
|
Uppsala.............
|
Ki
|
115,000
|
|
1,875
|
|
3,000
|
|
3,800
|
—
|
4,875
|
—
|
5,675
|
|
Vadstena .........................
|
Ke
|
16,000
|
|
680
|
|
1,050
|
|
1,800
|
|
1,730
|
|
2,480
|
|
Valdemars vik ............
|
Ko
|
8,000
|
|
450
|
|
1,050
|
|
1,500
|
|
1,500
|
|
1,950
|
|
Vara .................................
|
Ke
|
22,000
|
|
860
|
|
1,050
|
-i
|
1,800
|
|
1,910
|
|
2,660
|
|
247
Station. J
|
Före¬
stån¬
dare.
II
|
Uppbörd
år 1905.
Krono!'.
|
Pro¬
vision.
Kronor.
|
Be¬
gynnelse¬
lön.
Kronor.
|
Slutlön.
Kronor.
|
Summa
begyn-
nelse-
aflöning
Kronor.
|
Summa
slut-
aflöning.
Kronor.
|
Yarberg ..............................
|
K4
|
80,000
|
|
1,100
|
|
2,000
|
|
2,800
|
|
3,100
|
|
3,900
|
|
Varekil ..............................
|
K4
|
22,000
|
|
860
|
|
2,000
|
|
2,800
|
|
2,860
|
|
3,660
|
—
|
Vifstavarf...........................
|
Ji7
|
2,000
|
|
450
|
|
1,050
|
|
1,350
|
—
|
1,500
|
|
1,800
|
—
|
Visby.................................
|
Ks
|
41,000
|
—
|
1,210
|
—
|
2,200
|
|
3,000
|
—
|
3,410
|
—
|
4,210
|
—
|
Vänersborg ........................
|
Ks
|
46,000
|
—
|
1,260
|
—
|
2,200
|
—
|
3,000
|
—
|
3,460
|
—
|
4,260
|
—
|
Värnamo ...................i.......
|
Ke
|
7,000
|
—
|
450
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,500
|
—
|
1,950
|
—
|
Västervik ...........................
|
Ks
|
34,000
|
—
|
1,140
|
—
|
2,200
|
—
|
3,000
|
—
|
3,340
|
—
|
4,140
|
—
|
Västerås ............................
|
Ka
|
70,000
|
—
|
1,500
|
—
|
2,600
|
—
|
3,400
|
—
|
4,100
|
—
|
4,900
|
—
|
Växjö.................................
|
K2
|
74,000
|
—
|
1,540
|
—
|
2,600
|
—
|
3,400
|
—
|
4,140
|
—
|
4,940
|
—
|
Ystad.................................
|
Ka
|
76,000
|
—
|
1,560
|
—
|
2,600
|
—
|
3,400
|
—
|
4,160
|
—
|
4,960
|
—
|
Ahus.................................
|
Ke
|
10,000
|
—
|
500
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,550
|
—
|
2,000
|
—
|
Åmål... .............................
|
Ke
|
13,000
|
—
|
590
|
—
|
1,050
|
—
|
1,500
|
—
|
1,640
|
—
|
2,090
|
—
|
Ange .................................
|
ICe
|
12,000
|
|
560
|
|
1,050
|
|
1,500
|
|
1,610
|
|
2,060
|
—
|
Ängelholm ........................
|
Ke
|
25,000
|
|
950
|
|
1,050
|
|
1,800
|
|
2,000
|
|
2,750
|
—
|
Örebro ..............................
|
Ki
|
178,000
|
|
2,190
|
|
3,000
|
|
3,800
|
|
5,190
|
|
5,990
|
—
|
Öregrund ............................
|
K-7
|
3,000
|
|
450
|
|
1,050
|
|
1,350
|
|
1,500
|
|
1,800
|
—
|
Örnsköldsvik .....................
|
K3
|
50,000
|
|
1,300
|
|
2,200
|
|
3,000
|
|
3,500
|
|
4,300
|
—
|
Östersund..........................
|
Kl
|
125,000
|
|
1,925
|
|
3,000
|
|
3,800
|
|
4,925
|
|
5,725
|
|
Östhammar .......................
|
Ke
|
6,000
|
|
450
|
|
1,050
|
|
1,500
|
-
|
1,500
|
|
1,950
|
1-
|
BETÄNKANDE
AF
DE FÖR AFGIFVANDE AF YTTRANDE OCH FÖRSLAG I FRÅGA OM
FÖRÄNDRAD ORGANISATION
AF
TELEGRAFSTYRELSEN
M. M.
ENLIGT NÅDIGT BEMYNDIGANDE DEN 22 JUNI 1906
TILLKALLADE KOMMITTERADE
II.
STOCKHOLM
K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI
1907.
INNEHÅLL.
Sid.
Skrifvelse till herr statsrådet och chefen för knngl. civildepartementet .................. 1
Förslag till instruktion för telegrafstyrelsen............................................................... 3
Motiv till förslag till instruktion för telegrafstyrelsen................................................ 18
Till herr statsrådet och chefen för kungl, civildepartementet.
Uti skrifvelse den 14 sistlidne januari med öfverlämnande af for¬
sta afdelningen af sitt betänkande anförde kommitterade för afgifvande
af yttrande och förslag i fråga om förändrad organisation af telegraf¬
styrelsen in. in., att de ansåge sig icke kunna skilja sig från sitt upp¬
drag utan att dessförinnan hafva uppgjort jämväl förslag till instruktion
för telegrafstyrelsen.
Sedan sistberörda arbete numera blifvit afslutadt, få kommitterade
härmed vördsamt öfverlämna ifrågavarande förslag, åtföljdt af motiv.
Stockholm den 11 mars 1907.
IIEUMAN RYDIN.
H. L. F. Lagercrantz. Axel Hymn. Karl St arrack.
Anders Hemming.
I
l
/
I
Förslag
till
Instruktion för Telegrafstyrelsen.
Telegrafstyrelsens ämbetsbefattning.
§ I-
1. Telegrafstyrelsen åligger att, i enlighet med denna instruktion och
ofri ga' af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter, hafva öfverstyrelsen öfver
telegrafverket,' omfattande statens telegraf- och telefonväsende,. och att
sålunda omedelbart vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder,
som finnas erforderliga för verkets tidsenliga beskaffenhet och utveckling.
2. Styrelsen har ock att emottaga och redovisa telegrafverkets inkom¬
ster samt' bestrida dess utgifter i öfverensstämmelse med de af Kungl.
Magt fastställda stater eller eljest gifna föreskrifter. 1
1 Styrelsen tillhör att, då anledning därtill förekommer, afgifva till
Kungl. Magt förslag i fråga om nya eller ändrade taxeringsgrunder för
telegraf- och telefonkorrespondensen inom riket.
2, För underhållandet af rikets telegraf- och telefonbindelse med andra
länder äger Styrelsen att med vederbörande utländska förvaltningar träffa
de aftal,0 som af gällande konventioner påkallas; ankommande ock pa
Styrelsen att, i enlighet med antagna internationella bestämmelser, upp¬
rätta och till trycket befordra taxor för den utländska telegraf- och
telefonkorrespondensen.
§ »■
Har åverkan eller skada föröfvats å telegrafverkets egendom eller
tillgrepp från telegrafverket skett, äger Styrelsen dels utbetala belöning
med högst etthundrafemtio kronor för gärningsmannens upptäckande
4
eller gripande, dels ersätta af offentlig myndighet eller tjänsteman häfda
kostnader tor efterspaningen, dels ock utgifva gratifikation för tillrätta¬
skaffande af tillgripna effekter med högst tio procent af värdet af det
som återbekomma.
§ 4-
Till Statskontoret skall af Styrelsen levereras hvad af telegrafverkets
medel vid verkställdt bokslut befinnes öfverstiga det belopp', som tele¬
grafverket, enligt särskilt af Kungl. Maj:t meddeladt beslut, äger att
såsom kassaförlag bibehålla.
§ 5.
Styrelsen _ har att hvarje år före september månads utgång till
Kungl. Maj:t afgifva berättelse om telegrafverkets förvaltning under
sistförfiutna året.
o Telegraffullmäktige hafva att hvarje år före februari månads
utgång^ till Kungl. Maj:t afgifva en summarisk redogörelse för sistför¬
fiutna årets verksamhet, innefattande såväl uppgift om denna verksamhets
ekonomiska resultat som ett bedömande af verkets allmänna ställning.
§ 6.
Före november månads utgång hvarje år skall Styrelsen till Kungl.
Maj.t afgifva, för att nästföljande år till Riksdagens pröfning öfver-
lämnas, förslag dels till inkomstberäkning och utgiftsstater, dels ock
beträffande de anslag^ och lånemedel, som, utöfver de i utgiftsstatema
upptagna anslagen, erfordras för nya byggnader och anläggningar samt
om- och tillbyggnader.
Styrelsen äger att hos samtliga Kungl J\laj:ts Befallningshafvande
uv1- åmbetsmyndigheter erhålla all den handräckning, som för
behörigt handhafvande af telegrafverkets förvaltning erfordras och af
dessa myndigheter lagligen kan lämnas.
§ 8.
1. Ai betsordning för Styrelsens personal utfärdas af generaldirektören.
2. Styrelsen äger att, i enlighet med stadgade grunder, utfärda
mstiuktioner för personalen vid telegrafverkets linje- och trafikdistrikt,
stationer och verkstad.
§ 9-
Styrelsen äger att i de la.ll, da lörlallua telefonafgiftei icke god
villigt inbetalas och Styrelsen efter inhämtade upplysningar finner, att
utsikt icke gifves att genom lagliga åtgärder utfå dessa afgifter, lata
ur telegrafverkets räkenskaper afföra nämnda afgifter.
§ 10-
År telegrafverket tillhörig egendom försliten eller icke längre för
ändamålet användbar eller bär densamma genom olyckshändelse gått
förlorad eller eljest förkommit, må Styrelsen, efter omständigheterna,
förordna om densammas afskrifning eller om dess försäljning i öfver¬
ensstämmelse med gällande författning; dock må Styrelsen kunna, i den
omfattning Styrelsen finner lämpligt, uppdraga åt underlydande distnkts-
myndighet att verkställa sådan afskrifning eller försäljning.
§ 11-
Styrelsen äger för telegrafverkets behof verkställa inköp och antaga
anbud under hand utan hinder af gällande bestämmelser angående statens
upphandlings- och entreprenadväsende; skolande dock, när inköpet ellei
anbudet afser högre belopp än tre tusen kronor, protokoll i ärendet
föras och, därest telegraffullmäktige icke i beslutet deltagit, anmälas vid
det närmast därpå följande sammanträde, i hvilket telegraffullmäktige
deltaga.
Telegrafstyrelsens sammansättning.
§ 12-
1. Telegrafstyrelsen utgöres af eu generaldirektör, såsom diet för tele¬
grafverket, och tre byråchefer, såsom ledamöter i styrelsen och chefer
hvar för sin byrå, nämligen administrativa byrån, linjebyrån och trafik-
byrän. Fördelningen af ärendena mellan byråerna bestämmes af general¬
direktören i arbetsordningen.
2. Fn af dessa byråchefer skall vara generaldirektörens adjoint och i
hans frånvaro företräda honom. „
3. Vid behandling af vissa frågor förstärkes Styrelsen med tva tele¬
graffullmäktige.
§ 13.
1. > Generaldirektören är i första rummet Kungl. Maj:t ansvarig för
telegrafverkets förvaltning och tillser, att verkets personal med nog¬
grannhet och drift fullgör sina skyldigheter. Han äger ensam beslutande¬
rätt i alla de ärenden, i livilkas pröfning han deltager.
2. Byråchef åligger: att bereda och föredraga de till hans byrå
hörande ärenden, som skola af generaldirektören afgöras; att själ!' afgöra
eller till byråtjänstemans afgörande öfverlämna öfriga ärenden, som till¬
höra hans byra; att hafva tillsyn öfver göromålen inom byrån och
ansvara för att beslut i de å byrån handlagda ärenden varda utan
dröjsmål expedierade; samt att i öfrigt fullgöra hvad enligt denna instruk¬
tion och gällande arbetsordning till byråchefsbefattningen hörer.
3. Undantagsvis må generaldirektören, då sådant finnes lämpligt, för¬
ordna vid telegrafverket anställd tjänsteman att i byråchefs ställe före¬
draga visst ärende eller viss grupp af ärenden.
§ 14.
Hos Styrelsen äro anställda byråtjänstemän och biträdande tjänste¬
män i enlighet med hvad i gällande stater angifves.
§ lo-
Styrelsen äger att för tekniska och arkitektoniska ändamål, äfvensom
tor hygieniska undersökningar anlita tillfälligt biträde af sakkunniga,
att vid sjukdomsfall under tjänstgöring anlita läkare samt att i män af
behof antaga extra ordinarie tjänstemän hos Styrelsen.
Ärendenas handläggning inom Telegrafstyrelsen.
§ 16-
1. De till Telegrafstyrelsens handläggning hörande ärenden af-
göias, allt efter deras beskaffenhet och på sätt i denna instruktion när¬
mare bestämmes,
antingen af generaldirektören,
eller af vederbörande byråchef,
eller af vederbörande byrå tjänsteman.
2. De ärenden, Indika generaldirektören afgör, handläggas
antingen i närvaro åt telegraffullmäktige och, förutom den ledamot,
till hvilkens byra ärendet hör, minst en annan ledamot,
7
eller i närvaro af den ledamot, till livilkens byrå ärendet hör, och
minst eu annan ledamot, 0 .. ,
eller i närvaro endast af den ledamot, till hvilkens byra ärendet
hör; börande dock, vid afgörande af ärende, som angår äfven annan
byrå, jämväl chefen för den andra byrån vala tillstädes.
3. Vid afgörande af viktigare ärenden skola dock, om möjligt,
samtliga ledamöter vara tillstädes. _ ......
4. Generaldirektörens adjoint skall i allmänhet närvara vid alla
viktigare föredragningar af de Öfriga byraernas ärenden.
§ 17.
1. 1 närvaro af generaldirektören, telegraffullmäktige och minst två
ledamöter skola följande ärenden handläggas. _
frågor om verkets sammansättning samt instruktioner för personalen
vid distriktsförvaltningar, stationer och verkstad; ^
af styrelsen afgifna förslag till tjänster, som af Ivungl. Maj:t tillsattas;
frågor om personalens förflyttning utan ansökan;
frågor om bestraffning af personal i sådana fall, då svårare på¬
följd än böter ifrågasättes; ,
allmänna bestämmelser angående telefonabonnemangs-, samtals- och
telegfrågo?oininköp, nybyggnader eller större ombyggnader af fastigheter;
frågor om nya, dyrbarare stationsanordningar;
afsilande af större leveransaftal; ,
frågor om inrättande och indragning åt telegraf- eller central¬
telefonstationer samt anläggning af nya mera betydande telegraflednmgar
eller stamledningar inom rikstelefonnätet; _ ......
frågor rörande telegrafstationernas fördelning inom de särskilda
l^iSämmande af antalet befattningsinnehafvare, där detta tillhör
Telegrafstyrelsen? c , • n--
frågor, som afse tillämpning af bestämmelsen i $ 3 mom. 4 i atio-
ninersreglementet; , ,.
bestämmande af grunderna för uppbärande al tillaggsarfvode enligt
föreskriften i § 16 i aflöningsreglementet;
beklädnad sreglementet;
förslag till stater för verket;
styrelsens underdåniga årsberättelse; samt . ... .
alla ofvan ej särskild! nämnda frågor, som generaldirektören i Girigt
anser böra i närvaro af telegraffullmäktige handläggas.
8
2. Därest något- ärende är så brådskande, att telegraffullmäktige
icke hinna tillkallas, må detsamma af göras i den ordning § 18 före-
skrifver, men skall beslutet anmälas vid det närmast därpå följande
sammanträde, i hvilket telegraffullmäktige deltaga,
§ 18.
I närvaro af generaldirektören och minst två ledamöter skola föl¬
jande ärenden handläggas, för såvidt dessa ärenden icke enligt nästföre¬
gående paragraf skola i telegraffullmäktiges närvaro behandlas:
Kungl. Maj :ts bref och remisser samt skrivelser från statsdeparte¬
ment med undantag af sådana, som endast innehålla meddelande om
beviljad koncession å järnvägsanläggning, elektrisk starkströmsanläg-e-nine-
eller telefonledning;
frågor om tillsättande af verkets personal äfvensom meddelande af
sökt afsked;
frågor om bestraffning af personal;
frågor om utfärdande eller ändring af taxor;
aftal med utländska förvaltningar;
cirkulär eller andra allmänna föreskrifter, hvilka det tillkommer
Styrelsen att utfärda;
frågor om anläggning af nya, mindre betydande telegraf- eller
telefonledningar samt inrättande och indragning af telefonväxelstationer;
frågor om inköp af telegraf- eller telefonmateriel eller inventarier
för större belopp;
afskrifnings-, balans- och besvärsmål; samt
alla förut ej särskildt nämnda frågor, Indika skola underställas
Kungl. Maj ds pröfning eller som generaldirektören i öfrigt finner skäl
att göra till föremål för samfälld behandling.
§ 19.
1. I närvaro af generaldirektören och den eller de ledamöter,
inom hvilkas arbetsområde de behandlade ärendena höra, handläggas
ö fråga ärenden.
2. I afseende å ärenden af beskaffenhet, att de icke finnas i hvarje
särskildt fall påkalla Styrelsens pröfning, äger dock byråchef att antingen
i dem besluta eller för slutlig behandling öfverlämna desamma åt veder¬
börande byråtjänsteman. Hvilka ärenden må såsom sådana anses, be¬
stämmes af generaldirektören, hvilkens beslut i ämnet af honom anmäles
hos Kungl. Maj:t.
9
§ 20.
Vid behandling af de i §§18 och 19 om förmälda ärenden äger
telegraffnllmäktig, som sådant önskar, närvara och anföra sin mening.
§ 21.
1. Föredragande, annan tillstädesvarande ledamot eller tekgraffull-
mäktig, hvilkens'åsikt icke öfverensstämmcr med det af generaldirektören
fattade beslut, åligger att låta till protokoll anteckna sin skiljaktiga me¬
ning skolande, då uti ärende, som bör anmälas hos Jyungl. Maj:t, skilj¬
aktig’ mening förekommit, protokollsutdrag däröfver bifogas den under¬
dåniga skrifregel! i ämnet.
2. Beslut i de uti § 17 angifna ärenden, njot hvilket telegTauulluiaktig
låtit till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening, skall underställas
Kung! Maj-.ts pröfning.
§ 22.
Under inspektionsresa, hvarom i § 24 sägs, eller därest eljest något
ärende är så brådskande, att föredraganden icke kan tillkallas, må general¬
direktören, utan att hafva inhämtat dennes yttrande, meddela föreskrifter
om verkställighetsåtgärder ai beskaffenhet att icke tala uppskof. Dock
skola sådana föreskrifter, i händelse de röra allmänna förhållanden inom
förvaltningen eller föranleda till ändring i någon redan stadgad ordning
eller till utgift, skriftligen utfärdas och sedermera uti Styrelsen vid
nästa sammanträde, sfcm generaldirektören bevistar, till protokoll ämna las.
§ 23.
1. Utan föregående föredragning äger byråchef att själ t ellei ge¬
nom vederbörande byråtjänsteman infordra förklaringar, upplysningar
eller yttranden, som för ärendes beredande till afgörande finnas eifoi-
derliga, samt att låta befordra till granskning, anteckning eller förvaring
inkommande handlingar, som är o af beskaffenhet att icke föranleda till
omedelbar åtgärd af Styrelsen. . ...
2. Byråchef äger vidare meddela sådana detalj bestämmelser, li vilka
utgöra omedelbar tillämpning af Styrelsens beslut eller af gällande regle¬
menten, instruktioner och taxor.
3. Byråchef må äfven vidtaga nödig åtgärd i annat till generaldi¬
rektörens ‘ afgörande eljest hörande ärende, därest detsamma är af den
brådskande natur, att icke utan verklig olägenhet kali med åtgärdens vid¬
10
tagande uppskjutas; skolande dock byråchefens åtgärd i sådant hänseende
anmälas hos Styrelsen vid nästa sammanträde.
§ 24.
1. Generaldirektören och byråcheferna, den förre efter anmälan hos
chefen för Civildepartementet och de senare med generaldirektörens för
hvarje särskild gång lämnade tillstånd, böra, när så nödigt linnes, före¬
taga inspektionsi esor för att tillse, att likformighet och samarbete äga
nun mellan underlydande vid fullgörandet af deras åligganden, äfvensom
för att eljest undersöka förhållanden, som för telegrafverket äro af vikt.
2. Generaldirektören äger, därest han pröfvar sådant vara erforderligt,
beordra telegraftjänsteman att under inspektionsresa vara honom följaktig.’
p' Oalsedt de tjänsteresor, som pa grund al de för vederbörande
distriktsförvaltningar gällande bestämmelser företagas, må äfven i öfrigt,
da anledning därtill lörekommer, Styrelsen uppdraga åt telegraftjänste¬
man att i telegrafverkets ärende företaga sådan resa.
§ 25.
1. I generaldirektörens frånvaro inträder, därest Kungl. Maj:t icke an-
noi lunda förordnar, generaldirektörens adjoint i utöfningen af general¬
direktörens åligganden.
generaldirektören är frånvarande, må icke beslutas i ärenden,
hvilkas afgörande generaldirektören särskildt förbehållit sig och hvarmed
utan olägenhet kan uppskjutas till generaldirektörens återkomst, eller i
Girigt vidtagas _ sådana åtgärder, som rubba eller förändra de för telegraf-
förvaltningen förut följda grunder.
§ 26.
\ ÖfTer a^a (^e 1 §§ ^ och 18 omnämnda ärenden skall genom
vederbörande ledamots föranstaltande upprättas lista, å hvilken anteck¬
nas, hvilken eller Indika i ärendenas pröfning deltagit, och vid hvarje
ärende medelst eu kort anteckning utmärkes det beslut, som blifvit
fattadt.
■2- Handlingar rörande sådana ärenden, hvilka handlagts på sätt i
§ 19 omförmäles, förses med anteckning, utvisande den byrå, å hvilken
aiendet handlagts, dagen lör beslutets fattande, beslutets innehåll och
hvilken i ärendet beslutit.
11
3. Protokoll föres, förutom i de fall, som omförmälas i §§ H, 21
och 22, jämväl då beslut skall expedieras genom protokollsutdrag, eller
generaldirektören linner anledning särskild! förordna, att protokoll skall
hållas.
27.
1. Skrivelser och utlåtanden, som till Kung!. Maj:t allåtas i
ärenden som i § 17 omförmälas, underskrifvas af generaldirektören,
telegraffullmäktige och närvarande ledamöter, med utmärkande därvid
af den, som varit föredragande. , . . .... ,
2 öfriga skrivelser i ärenden, som föredragits inför general¬
direktören, underskrifvas af honom jämte den ledamot, till hvilken
byrå ärendet hör. . „ , , ,
' 3. Skrivelser, hvilka afgå till utländsk förvaltning, ma dock under¬
skrifvas af generaldirektören ensam, likasom utgående expeditioner i
ärenden, som afgjorts på sätt i § 19 inom. 1 omförmäles inf», i den
män generaldirektören pro tvär lämpligt, förses med underskriften: »Pa
Telegrafstyrelsens vägnar» och vederbörande ledamots namnteckning.
\ År generaldirektören hindrad att underteckna skrifvelse, som
i inom 1 och 2 omförmäles, må densamma i hans ställe undertecknas
af o-eneraldirektörens adjoint: »För Generaldirektören». På enahanda
sätt undertecknas skrivelser i de ärenden, som generaldirektörens adjoint
såsom företrädande generaldirektören af gjort. c
5 Expeditioner i ärenden, som enligt § 10 inom. 2 och § -ö
handlagts af byråchef utan föregående föredragning, förses med under¬
skriften: »På Telegrafstyrelsens vägnar» och vederbörande ledamots namn¬
teckning. . 0 0 i
6. Expeditioner i ärenden, som enligt § 19 inom. - och
monn 1 handlagts af byråtjänsteman, förses med underskrift:
uppdrag» och byratjänstemannens namnteckning.
7. Expedition, hvilken undertecknas af generaldirektören
o-eneraldirektörens adjoint, äfvensom af vederbörande ledamot under¬
tecknad skrifvelse till utländsk förvaltning kontrasignera» af den tjänste¬
män, som haft i uppdrag att uppsätta densamma, med undantag åt an¬
ordningar, dispositioner och anvisningar, hvilka kontrasigneras af kam¬
reren. Öfriga expeditioner förses icke med kontrasignation, undan¬
tagandes missiv till de åt verkets egna redogörare anordnade pennmge-
torskott, hvilka kontrasigneras af hufvudkassören.
» i
c 93
ådig!
eller
12
'IjänstetiUsätta ing. semester och annan tjänstledighet. vikariat och
afsked.
§ 28.
, L Generaldirektören förordnas af Kungi. Maj:t för en tid af sex år.
Generaldirektörens adjoint och telegraffullmäktige förordnas af Kungl.
Maj:t för en hd af tre år, den förre efter förslag af generaldirektören,
direkt*.ren :röcheferna tlllsätta8 af Kungl. Maj:t efter förslag af general-
3. Afliden generaldirektören, skall dödsfallet ofördröjligen af Sty¬
relsen hos Kungl. Maj:t anmälas.
§ 29.
/. Telefon-, telegraf-, linje- och verkstadsdirektör tillsättes af Kungl.
Magt etter förslag af Styrelsen.
2 Telegrafinspektör förordnas af Kungl. Maj:t, efter förslag af
Styrelsen, för eu tid af tre åt.
3 Alla andra tjänstemän vid telegrafverket tillsättas af Styrelsen
medelst konstitutorial.
§ 30.
i rader kvinna, som innehar tjänst å ordinarie stat vid telegraf¬
verket, i gifte, skall hon anses hafva frånträdt befattningen, Styrelsen
dock öbetaget att, där sådant anses lämpligt, bibehålla henne i extra
§ 31.
L Sekreteraren, ombudsmannen samt notarien skola hafva a (lågt
sådan examen, som berättigar till inträde i rättegångsverken.
2. Verkstadsdirektören och byråingenjören skola hafva afiagt af-
gangsexamen från högre tekniskt läroverk, svenskt eller utländskt.
„ kriga byråtjänstemän, utom kontrollören, böra hafva afiagt af-
gångsexamen från högre allmänt läroverk, handelsinstitut eller teknisk
elementarskola.
Linjedirektör och linjeingenjör skola hafva afiagt afgångsexamen
lan högre tekniskt läroverk, svenskt eller utländskt, samt genomgått
lärokurs Vid telegraf verkets undervisningsanstalt.
5. Tjänsteman, sorn förordna» till telegrafinspektör, bör hafva ådaga-
Jagt särskild förfarenhet i telefon- och telegraffrågor.
13
6. Öfrig1» tjänstemän skola hafva visat sig äga det kunskapsmått
Styrelsen föreskrifver samt, där så af Styrelsen pröfvas nödigt, hafva
genomgått lärokurs vid telegrafverkets undervisningsanstalt.
§ 32.
1. Då befattning, som på förslag af Styrelsen skall tillsättas af Kungl.
Maj:t, är ledig, utfärdar Styrelsen kungörelse därom i allmänna tidnin¬
garna samt medelst anslag i Styrelsens lokal, med föreläggande af trettio
dagars ansökningstid, räknadt från den dag kungörandet sker, hvar¬
förutom ledigheten må genom eirkidär bekantgöras. Efter denna tids
förlopp insänder Styrelsen ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t samt
förordar därvid till tjänstens erhållande den bland de sökande, som med
hänsyn till skicklighet och pålitlighet i allmänhet samt duglighet sär¬
skild^ för den lediga tjänsten anses företrädesvis böra till densamma
ifrågakomma, eller anmäler, om sådant förord icke kan åt någon bland
de sökande lämnas. .
2. Förslag till förordnande å telegrafinspektörsbelattnmg atgilves åt
Stvrelsen utan föregående ansökning.
§ 33.
År tjänstemannabefattning, som af Styrelsen tillsättes, ledig, skall
befattningen i allmänna tidningarna samt genom anslag i Styrelsens
lokal kungöras till ansökning inom trettio dagar, hvarförutom ledigheten
må genom cirkulär bekantgöras. Sedan ansökningstiden utgått, tillsättes
befattningen efter pröfning af de sökandes skicklighet och pålitlighet i
allmänhet samt duglighet särskildt för den lediga tjänsten. Finnes bland
sökandena icke någon, som Styrelsen anser till befattningen lämplig,
låter Styrelsen å nyo kungöra densamma till ansökning ledig.
§ 34.
Styrelsen äger att i mån af behof anställa extra ordinarie tjänste¬
män vid linjedistrikten, vid trafikdistrikten och stationerna, samt vid
verkstaden; dock må Styrelsen kunna, i den omfattning Styrelsen
finner lämpligt, uppdraga åt distrikts- och verkstadsbefäl samt sta-
tionsföreståndare att antaga extra ordinarie och tillfällig personal.
§ 35.
1. Fördelningen af semester mellan tjänstemännen i Styrelsen upp¬
före® af generaldirektören; börande denne, da han själf ämnar begagna
14
sig åt semester, äfvensom när han efter åtnjuten semester åter inträder
i tjänstgöring, gorå anmälan därom hos chefen för Civildepartementet.
2. Annan tjänstledighet än semester må af Styrelsen beviljas byrå-
chet på högst fjorton dagar. År byråchef i behof af längre ledighet, eller
inträffar för generaldirektören behof af annan tjänstledighet än semester
för längre tid än fjorton dagar, bör ansökning om ledighet göras hos
Kungl. Maj:t.
3. Erfordras vikarie för byråchef, må därtill skicklig ordinarie tjänste¬
man inom verket af Styrelsen förordnas på högst en och en half månad.
År fråga om förordnande på längre tid eller för tjänsteman utom verket,
åligger det Styrelsen att därom göra underdånig anmälan.
4. Åt öfriga ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid telegraf¬
verket äger Styrelsen vid förefallande behof bevilja ledighet och, därest så
erfordras, förordna om befattningens uppehållande genom vikarie; dock
må Styrelsen kunna, i den omfattning Styrelsen finner lämpligt, på
byråchef, distrikts- och verkstadsbefäl samt stationsföreståndare öfver¬
flytta sin befogenhet i sistnämnda hänseenden uti sådana fall, då särskild
kostnad för telegrafverket därigenom ej uppkommer.
§ 36.
1. Rörande tjänstemans skyldighet att efter viss tid med pension
från tjänsten afgå bestämmes i aflöningsreglementet.
2. Ansökning om afsked eller entledigande från befattning bör, då
sökanden är af Kungl. Maj:t tillsatt eller förordnad, till Dess afgörande
öfverlämnas. I annat fall pröfvas ansökningen af Styrelsen.
Åtal mot personalen samt dennas ansvar för tjänstefel.
§ 37.
Beträdes generaldirektören eller byråchef med fel eller försummelse
i tjänsten, värde han därför tilltalad inför Kungl. Maj:ts och Rikets Svea
Hofrätt.
§ 38.
1. Gör annan tjänsteman inom telegrafverket sig skyldig till fel eller
försummelse i tjänsten, eller visar han vanvördnad mot förman, eller
brister han i lydnad, eller låter han i öfrigt klandervärdt uppförande
15
komma sig till last, äger Styrelsen att, efter omständigheterna, tilldela
honom lämplig varning eller falla honom till böter, svarande mot högst
en månads aflöning eller arfvode, eller till mistning af tjänsten på viss tid,
högst tre månader, hvithet för honom medför, under denna tid, förlust af
de rättigheter och förmåner, som med tjänsten följa; börande, då tjänste¬
man, som är af Kungl. Maj: t tillsatt eller förordnad, sålunda dömes till
viss tids mistning af sin tjänst, beslutet jämte skälen därför hos Kungl.
Maj:t anmälas.
2. Gör tjänsteman upprepade gånger sig skyldig till felaktighet, hvar¬
om ofvan sägs, eller begår han fel af svårare beskaffenhet, äger Styrelsen,
därest han är af Styrelsen till befattningen antagen, skilja honom ur
telegrafverkets tjänst eller, om han tillsatts eller förordnats af Kungl. Maj:t,
gorå underdånig framställning om hans entledigande.
3. År tjänstefel af beskaffenhet, att därå enligt allmän lag följer fän¬
gelse eller straffarbete, eller innefattar det kränkning af annans rätt, så
att skadestånd därför kan ifrågakomma, eller finner Styrelsen eljest skäl
att skilja saken från sig, må Styrelsen förordna om den felaktiges stäl¬
lande under åtal vid domstol; ägande Styrelsen i sammanhang därmed,
äfvensom då mot tjänsteman yppar sig misstanke om svårare fel eller
försummelse i tjänsten, honom från tjänstgöring afstånga.
4. Extra ordinarie tjänsteman vid telegrafverket, som ådagalägger för¬
sumlighet, oskicklighet eller ett klandervärdt uppförande, må af Styrelsen,
på vederbörande förmans anmälan, från verkets tjänst skiljas. Han skall
ock anses hafva sig själ! från telegrafverket uteslutit, därest han utan
af Styrelsen godkändt skäl vägrat mottaga honom tilldeladt förordnande
eller öfver tre månaders tid, utan behörigt tillstånd eller anmäldt laga
förfall, af hållit sig från tjänstgöring.
3. Om behandlingen af balansmål gälle hvad särskild! är stadgadt.
§ 39.
Betinnes stations tjänsteman genom bristande uppmärksamhet eller
annorledes hafva, ensam eller jämte annan tjänsteman, varit vållande
därtill, att telegram antingen för sent eller i förändradt skick eller ock
alldeles icke framkommit, så att den för telegrammet erlagda afgift fått
till vederbörande återbetalas, må det för hvarje särskild* fall ankomma
på Styrelsens pröfning, om och i hvad mån den för telegrafverket där¬
igenom uppkomna förlust bör af den eller de felaktige ersättas.
16
Särsk lida föreskr tf ter.
§ 40.
Det är tjänsteman förbjudet ej mindre att befatta sig- med han¬
delsspekulationer och företag, vid livilka upplysning eller ledning
skulle kunna hämtas al de telegram eller telefonsamtal, hvarom lian i
tjänsten kan komma att erhålla kännedom, än äfven att, såsom kom¬
missionär eller i annan egenskap, meddela politiska eller kommersiella
underrättelser.
§ 41.
1. Tjänsteman må icke vara bosatt utom stationeringsorten.
2. Undantagsvis kan tillstånd därtill lämnas, därest tjänstens behöriga
skötande icke dåra!- lider.
3. Sådant tillstånd lämnas, beträffande af Kung!. Magt tillsatt eller
förordnad tjänsteman, af Kungl. Maj:t och, beträffande öfriga tjänstemän.,
af Styrelsen.
§ 42.
Pa Styrelsen ankomme att, då från redogörare eller andra telegraf¬
verkets tjänstemän förklaringar eller yttranden infordras, för uraktlåten¬
het att afgifva desamma inom föreskrifven tid förelägga antingen lämp¬
liga viten eller ock det äfventyr, att ärendet på förhanden varande skäl
afgöres.
§ 43.
Böter och viten, som enligt bestämmelserna i denna instruktion ådö-
mas, tillfalla telegrafverkets änke- och pupillkassa.
' § 44.
Den. vederbörande tjänsteman hos Styrelsen enligt aflöningsregle-
mentet tillkommande anmärkningsprovision skall utgöra femton procent
å det anmärkta beloppet, därest detta icke öfverstiger 500 kronor, samt
tio procent . å högre belopp, dock att för belopp mellan 500 och 750
kronor provision skall utgå med femton procent å 500 kronor. 1 fråga
17
om belopp, som på grund af anmärkning återgäldas till redogörare,
skall denne af egna medel vidkännas provisionen. Beträffande belopp,
som till följd af anmärkning inflyter till telegrafverket, skall provisionen
likaledes utgå af redogörarens egna medel, så vida den anmarkta felaktig¬
heten befinnes vara af sådan beskaffenhet, att densamma skäligen maste
antagas hafva tillkommit icke ensamt af förbiseende utan af uppsåt, uppen¬
bar vanvård eller gröfre försummelse. Eljest utgår provisionen åt tele¬
grafverkets medel.
Besvär öfver Telegrafstyrelsens beslut.
§ 45.
1 I anmärkningsmål och i frågor om extra ordinarie afskrifning full"
folies'talan mot Styrelsens beslut genom besvär hos Kungl. Mapts och
Rikets Kammarrätt innan klockan tolf å trettionde dagen från delfaendet
af det beslut, som öfverklagas. ...
2 I andra frågor äger den, som med Styrelsens beslut icke atnojes,
att hos Kungl. Maj:t söka ändring genom besvär, hvilka skola till Civil¬
departementet ingifvas före klockan tolf å trettionde dagen efter erhål en
del af beslutet samt, i ärenden rörande tillsättande af tjänstebefattning,
å trettionde dagen efter den dag, då beslutet blifvit i allmänna tidnin-
o-arna kung] or dt. Öfver tilldelad varning må dock klagan icke foras.
3. Styrelsens beslut om tjänstemans afstängning från tjänstgöring
går i verkställighet utan hinder af besvärs anförande.
Denna instruktion skall träda i kraft den 1 januari 1908, från
hvilken tid nådiga instruktionen för Telegrafstyrelsen den 31 december
1902 med däri sedermera vidtagna ändringar upphör att vara gällande.
3
Motiv
till förslag till Instruktion för Telegrafstyrelsen.
I första afdelningen af sitt betänkande hafva kommitterade ancfifvit
grunderna för den organisation af telegrafverket, som synts dernäst
motsvara detta kommunikationsverks behof.
De ledande synpunkterna vid upprättande af sitt förslag till än-
dnngar i telegrafstyrelsens organisation, för så vidt desamma hafva sin
tillämpning på bestämmelserna i instruktionen för styrelsen, hafva kom¬
mitterade i berörda första afdelning af sitt betänkande angifvit på föl¬
jande sätt. r
»Telegrafstyrelsen, såsom handhafvande en tekniskt-industriell affär,
bör icke jämföras med andra ämbetsverk utan organiseras endast med
hänsyn till det för det allmänna och telegrafverket mest praktiska och
ekonomiskt fördelaktiga.
En mera tidsbesparande behandling af ärendena bör införas.
Endast en klass byråtjänstemän bör finnas.
Det olika arbetet bör ej utföras åt högre kvalificerad personal än
arbetet kräfver.
Förenkling af det direkta arbetssättet bör genomföras med afskaf¬
fande åt allt onödigt arbete.
Konstitutorial utfärdas å alla tjänster.
Telegrafstyrelsens handlingsfrihet utsträckes.
Styrelsen förstärkes för vissa viktigare ärenden genom tillkallande
af två utom telegrafverket utsedda fullmäktige.»
19
Vidare hafva kommitterade framhållit, att de hufvudsakliga for¬
ändringar, kommitterade förordat för en affärsmässig omgestaltning a
telegrafverket, i sin ordning vore beroende af närmare meddelade be¬
stämmelser för styrelsens ändrade verksamhet, och att kommitterade för
den skull ansett sig icke kunna skilja sig från sitt uppdrag utan att
dessförinnan hafva uppgjort jämväl ett förslag till instruktion för tele¬
grafstyrelsen. Med ledning af ofvan angifna hufvudsynpunkter har nu
föreliggande förslag till instruktion för telegrafstyrelsen utarbetats.
I ifrigt hafva kommitterade vid förslagets uppgörande anslutit sig
till hvad hittills varit gällande, hvarför i förslaget ingå åtskilliga åt
bestämmelserna i nådiga instruktionen den 31 december 1902 antingen
oförändrade eller med ändringar af endast formell natur, dar kommit¬
terade funnit en ändring i uttryckssätt vara önsklig.
§§ 1-4.
I sak äro dessa bestämmelser lika med föreskrifterna i den nu gäl¬
lande instruktionen. , ^ Q
§ 1 mom. 1 samt § 3 hafva något omredigerats; hvaremot §§ 2
och 4 lämnats helt och hållet oförändrade-
§ 5-
Såsom kommitterade i första afdelningen af sitt betänkande (sid. 33)
anfört hafva de funnit önskvärdt, att telegraffullmäktige vid sidan a
telegrafstyrelsens årliga, i »Bidrag till Sveriges officiella, statistik» ingå¬
ende berättelse, afgåfve en summarisk redogörelse för hvarje urs verk¬
samhet, däri den allmänna ställningen blefve föremål tor bedömande.
Då det är uppenbart, att i denna redogörelse måste medtagas upp¬
gift om det ekonomiska resultatet åt telegrafverkets verksamhet under
den tid redogörelsen omfattar, synes det icke föreligga något skal att
vid sidan däraf bibehålla den i nu gällande instruktion foreskrifna sum¬
mariska redovisning för det ekonomiska resultatet, hvilken hittills at-
o-ifvits till chefen för civildepartementet före februari månads utgång.
Tidpunkten för afgifvande af fullmäktiges redogörelse synes hora
vara densamma. Redogörelsen kommer därigenom att föreligga så tidigt
som det är möjligt att erhålla eu i det hela riktig bild af det föregående
årets verksamhet, och den samlade Riksdagen kan däraf erhålla de! före
behandligen af telegrafverkets stater.
Telegraf¬
styrelsens
ämbetsbefaU-
ning.
20
§ 6.
... , .g®d®'n1 numera för anläggningen af telegrafverkets interurban- och
forbmdelselednmgar användas lånemedel och då det är ifrågasatt, att
sadana medel skola anlitas äfven för inköp eller uppförande af nva
byggnader för verkets behof, hafva i denna paragraf lånemedlen införts
vid sidan åt anslagsmedlen.
§ 1-
Endast en ändring af formell art är här föreslagen.
§ 8.
I paragrafen har den ändring vidtagits, att utfärdande af arbets¬
ordning — eller, såsom denna i nu gällande instruktion benämnes, ord¬
ningsföreskrifter - för styrelsens personal skulle öfverflyttas på general¬
direktören. Det synes nämligen ligga i sakens natur, att verkets chef,
som har högsta ansvaret för arbetets gång, bör ordna denna angelägenhet
såsom han finner ändamålsenligast, och särskildt att en nytillträdande
c ef ic^e bör känna sig bunden af den arbetsordning styrelsen under
hans företrädare utfärdat.
Ivommitterade hafva också föreslagit, att de i nuvarande instruk-
ttons § Åt och följande intagna bestämmelserna om ärendenas fördel¬
ning mellan byråerna skola utgå och endast ersättas af de olika byråer¬
nas benämning (i den. föreslagna § 12), hvarigenom hvarje byrås hufvud-
sakfiga karakter angifves. Inom den gräns, som därigenom fastställes,
skulle generaldirektören äga bestämma den närmare fördelningen af ären¬
dena mellan byråerna,. Äfven däraf följer, att arbetsordningen bör utfär¬
das af honom personligen och icke af styrelsen, hvilkens ledamöter äfven
aro underkastade densamma.
Det är för öfrigt en naturlig följd af den mera affärsmässiga prägel
mmmitterade funnit önskligt gifva åt verkets skötsel och ärendenas be¬
handling, att verkets chef ensam utfärdar arbetsordningen.
§ 9.
Kommitterade föreslå här ett utsträckande af styrelsens myndighet
att afskrifva sadana fordringar, som uppenbarligen äro värdelösa, men
hvilkas bevakande efter hittills gällande bestämmelser medfört betvdande
arbete och ganska stora kostnader.
Om af den hufvudsakligen affärsmässiga karaktären hos telegraf¬
verkets verksamhet följer, att denna också bör ledas efter väsentligen
affärsmässiga regler, kan man icke i detta hänseende gorå ett undantag
för de osäkra fordringarnas konto. Den allmänna ekonomiska mv
hos telefonabonnenterna har helt naturligt sjunkit allt efter som behoDet
af telefon blifvit utbreda Den risk, som hvarje omfattande affär med¬
för, att förbindelse kan förekomma äfven med kunder, som icke aro
eller icke allt framgent förblifva solventa, kan telegrafverket icke
heller undandraga sig, och det låter sig icke rimligen gorå a a
hvarje telefonabonnent utkräfva förskott eller fordra säkerhet, som
kunde täcka hans blifvande förpliktelser mot verket För telegrafverk¬
samheten kan det visserligen gå för sig att undvika risker genom att
fordra kontant betalning, innan ett telegram afsända, eller att kraha
- -- • ^ få telegram förda i räkning, men tele-
särskilda garantier för att i» —— - ------. , ..
fonabonnenten måste äga rätt att från sitt kontor eller sitt Item-begära
telefonsamtal, äfven där dessa aro belagda med säl skild afgift,
läno-e han i rätt tid betalar förfallna afgifter. Och åt den abonnent,
som anmäler sig till erhållande af telefonförbindelse, kan icke rimligen
fordras mera, än att han ersätter de fastställda anläggningskostnaderna
och betalar sina öfriga afgifter i den man de foiialla Man ma
då finna sig i, att det inträffar fall, när en abonnent bhfver insolvent.
Man kan nedbringa risken genom att fordra betalning sa tidigt som
möjligt och genom att icke låta skulden springa upp till höga be¬
lopp, innan den utkräfves, men helt och hållet undgå risken kan man
icke. Att fordra deposition af ett visst belopp, afsedt att tacka ai-
o-ifterna för de samtal, som komma att af abonnenten begaras, skulle
visserligen skydda telegrafverket mot förlust, om man strängt kunde
fasthålla den regeln, att, så snart det deponerade beloppet förbrukats,
intet samtal erhölles förr än ny deposition agt ruin. En sådan anord¬
ning: skulle emellertid för den telefonerande allmänheten medföra sa
mycket besvär och obehag, att kommitterade anse^ densamma olämplig
och
Ket DebVcli OLll .... . frölmin
opraktisk. Kostnaden för telegrafverket för bokföring, afrakning
och kontroll af ett så stort antal depositioner till högst vallande belopp
skulle dessutom uppgå till mångdubbelt större belopp än de j amf ömsevis
obetydliga förluster, som med den nuvarande anordningen uppstå, och
kommitterade tveka ej ett ögonblick att öfvergifva den kortsynta prin¬
cipen att för kontrollens egen skull utbetala belopp, oaisedt om dessa
öfverstiga värdet af det, som genom kontrollen vinnes. Det enda möjliga
är således att bland affärskostnaderna kalkylera äfven den förlust, som
oundvikligen måste förväntas.
22
Att staten under sådana förhållanden beträffande de affärsdrifvande
verken i afseende på afskrifning icke kan eller bör fasthålla vid det
formella och omständliga tillvägagångssätt, som sedan gammalt före¬
skrit vits for de rent administrativa verken, synes kommitterade uppen¬
bart Detta har äfven beaktats vid utfärdandet af instruktionen för
styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, hvarest i § 3 styrelsen
bl. a., bemyndigats att i förekommande fall besluta om afskrifning af
kanalafgift. billigt § 4 i den för järnvägsstyrelsen gällande nådiga
instruktionen ager likaledes nämnda styrelse befogenhet att i förekom¬
mande fall besluta om afskrifning al befordringsafgifter.
Den alldeles egendomliga ställning telegrafverket genom sin tele-
ionverksamhet i detta hänseende intager gör det till en orimlighet att,
med afseende på skyddande af statens fordringsrätt, för telegrafverket
tillämpa de bestämmelser, som i öfrigt äro gällande för statens ämbets¬
verk. .Också hafva redan förut med hänsyn till telefonafgifter vissa
mdringar medgifvits telegrafstyrelsen, men fortfarande är dock förhål-
landet, att det formella tillvaratagandet af fordringar å dylika afgifter
ralver ett arbete af verkets personal, ett anlitande af andra myndighe¬
ters biträde och, hvilket är det mest anmärkningsvärda, direkta utgifter
j en Srad\ som är i högsta måtto oekonomisk, då man ser till hvad
därigenom i sj kifva verket vinnes.
Sedan den i nådiga förordningen den 11 december 1830 angående
behandlingen af extra ordinarie afskrifningsfrågor och anmärkningsmål
föreskrift^ procedur för behandling af dylika ärenden visat sig vara för
telegrafverket alldeles för betungande, medgaf Kungl. Maj:t genom nådigt
tdlntelegrafstyrelsen den 20 maj 1898 att, sedan för fordran i anledning
åt torfaflna telefonafgifter utmätning hos gäldenär eller bevakning i dennes
konkurs agt ruin, utan att betalning kunnat erhållas, telegrafstyrelsen
sku . e, atti därest styrelsen icke på grund af omständigheterna i
sarskddt fall funne fordran, för hvilken betalning sålunda icke kunnat
erhallas, hora for bevarande af telegrafverkets fordringsrätt i räkenska¬
pen fortfarande kvarstå, meddela beslut om det oguldna beloppets affö-
i ilig, samt att beslut, som af styrelsen sålunda meddelades, skulle äga
giftighet utan att underställas kammarrättens pröfning.
. Därefter hafva den 3 maj 1901 utfärdats allmänna bestämmelser
angående afskrifning af kronans utestående fordringar, i Indika före-
skrifves att, utom i de fall då sådan afskrifning förut varit med-
giiven, ^ den får äga rum jämväl då gäldenär eller annan, som för for¬
dran pa grund af borgen eller eljest är ansvarig, blifvit tid efter annan
och senast under tionde året från det fordringen tillkom i mantalsskrif-
23
ningsorten af kronobetjänt eftersökt samt i Stockholm hos vederbörande
roteman men eljest hos pastorsämbetet och å landet jämväl hos kom¬
munalnämnden efterfrågad, utan att han anträffats eller kännedom om
hans vistelseort här i riket kunnat erhållas, äfvensom da för dian vant
utestående i tio år utan att kunna, oaktadt upprepade gånger verkställda
utmätningsförsök, indrifvas; dock att den sålunda medgifna vidsträcktare
rätten till afskrifning ej må gälla fordran, hvars kapitalbelopp öfversti-
o-er trehundra kronor, samt icke heller tillämpas, da vederbörande myn¬
dighet finner särskilda förhållanden gifva anledning antaga, att fordran
kan komma att inflyta, och för den skull anser fordringsrätten höra bevaras.
Uti underdånig framställning den 24 april 1906, hvilken ännu är
på Kungl Maj:ts pröfning beroende, har telegrafstyrelsen hemställt att,
därest telefonabonnent, som häftar i skuld till telegrafverket, icke kunnat
med stämning eller efter stämning och dom med utmatning anträflas,
det må ankomma på telegrafstyrelsen att, om icke styrelsen finner sär¬
skilda förhållanden gifva anledning antaga, att telegrafverkets fordran
hos abonnenten kan komma att inflyta och för den skull anser, att for¬
dringsrätten bör bevaras, afskrifva telegrafverkets fordran för oguld na
telefonafgifter hos bemälde abonnent.
Enligt kommitterades åsikt är det emellertid för ett praktiskt-eko-
nomiskt verk nödvändigt att införa enklare bestämmelser än de nyss
anförda och att äfven på detta område tillämpa för telegrafverket samma
grundsatser, som gälla inom den enskilda affärsverksamheten. Att bort¬
kasta tid, arbete och penningar på rättegångar, utmätningar och kon¬
kurser, där man på förhand kan med visshet säga sig, att ingenting
finnes att utfå eller åtminstone icke så mycket, att det betäcker ens
en ringa del af kostnaderna, kan tydligen icke vara praktiskt. Dylika
åtgärder kunna endast dikteras åt det formalistiska betraktelsesätt, som,
efter hvad kommitterade sökt ådagalägga, alldeles icke lämpar sig för
telegrafverket. ...
Något missbruk af den rätt, som enligt förevarande förslag »kul e
tillkomma telegrafstyrelsen, kan icke gärna tänkas. Skulle oaktadt in¬
hämtade upplysningar något misstag i ett eller annat sällsynt fall före¬
komma, betyder det oerhördt litet gentemot den störa besparing, som
vinnes genom afskaffande af alla de gagnlösa atgärdeina.
Vidare är att märka, att de belopp, som skulle ifrågakomma att
sålunda afskrifvas, äro så små, att de ytterst sällan skulle hafva betäckt
kostnaderna för deras utkräfvande, äfven om detta lyckats.
Hvilket omfattande arbete utkräfvande af telegrafverkets mer eller
mindre osäkra fordringar medför, torde framgå af nedanstående tablåer,
24
afseende månaderna januari—mars 1905. Hvarför exemplen hämtats
från denna och icke från en senare period, beror därpå, att i allmänhet
en ganska lång tid förflyter, innan ärenden af ifrågavarande slag blif¬
va slutbehandlade. Om en senare period valts, hade sålunda ett större
antal stämningar och konkursbevakningar måst angifvas oafslutade, och
resultatet i dessa fall varit okändt.
'
|
Antal.
|
Belopp.
|
|
StfimningsSrenden,
|
|
|
|
! i livilka omstämdt belopp eller förfallna afgifter till fullo utfåtts
|
28
|
1.924
|
37
|
i kvilka intet belopp utfåtts
|
25
|
1,872
|
55
|
i hvilka gäldenären icke anträffats med delgifning
|
21
|
1.468
|
111
|
Indika ännu äro oafslutade..........................
|
7
|
550
|
88
|
som föranlodt nya stämningar (på grund af flyttning o. d.) eller bevak-
|
|
|
|
ning i konkurs...........................
|
24
|
1,858
|
21
|
Summa
|
105 ‘
|
7,674
|
12
|
Stämningsheloppet har således i medeltal uppgått till omkring 73
kronor.
—
|
Antal.
|
Bevakadt
|
Erhållen
|
Konkursäienden,
|
belopp.
|
utdelning.
|
|
|
|
|
|
i hvilka telegrafverkets fordran godtgjorts därigenom att transport eller
|
|
|
|
|
|
förnyelse af kontrakt ägt rum
|
38
|
2,243
|
03
|
|
|
som afslutats med utdelning........................................
|
43
|
2,458
|
14
|
429
|
80
|
som afslutats utan utdelning till telegrafverket
|
12
|
1,084
|
92
|
0
|
00
|
1 hvilka ännu äro oafslutade .
|
27
|
2,072
|
88
|
_
|
!
|
Summa
|
120
|
7,858
|
97
|
|
—
|
De bevakade beloppen uppgå sålunda i medeltal till omkring 65
kronor per konkurs. '
De jämförelsevis höga medeltalen uppkomma därigenom, att tele¬
grafverket i sina kontrakt med abonnenterna förbehållit sig att, därest
kontraktet upphör före kontraktstidens utgång, erhålla ersättning för
detta upphörande med en fjärdedel af hela abonnemangsafgiften för
återstående del af kontraktstiden. Telegrafverkets fordran för verkligen
förfallna abonnemangs-, och samtalsafgifter utgör därför i regel den
mindre delen af det omstämda eller bevakade beloppet.
Till telegrafverkets ombud i stämningsmål utbetalas i allmänhet eu
ersättning af 5 ä 7 kronor för hvarje inställelse, under det att bevak¬
ningarna^ i konkurser i allmänhet icke medföra någon särskild kostnad
för'verket. I en del af de större landsortsstäderna hafva aftal måst träf¬
fas med särskilda juridiska ombud, hvilka mot viss årlig ersättning -
uppgående exempelvis i Göteborg till 500 kronor årligen uppvakta
vid domstolarna i stämnings- och konkursärenden. I ofvan omförmälda
kostnader äro icke inberäknade aflöningar till en del biträden hos sty¬
relsens ombudsman och icke heller kostnaden för det oftast fullkomligt
improduktiva arbete stationsföreståndarna i landsorten måste nedlägga
på den mångfald skrifverier, som dessa stämningar och bevakningar
medföra. , .„ .. , .
Det är tydligt, att den föreslagna rätten att afskrifva fordringar
utan laga åtgärder endast skulle anlitas i sådana fall, dår man på för¬
hand kan fullt bedöma, att åtgärderna skola blifva resultatlösa, och vid
en granskning af de praktiskt behandlade fallen visar sig, att de genom
vederbörande tjänstemän inkomna uppgifter i sådant hänseende lämnat
ett fullt pålitligt material för denna frågas afgörande.
§ 10-
Nuvarande §§ 9 och 10 äro med någon omredigering sammanslagna
till en paragraf.
§ 11.
I första afdelningen af sitt betänkande hafva kommitterade fram¬
hållit vikten däraf, att telegrafstyrelsens handlingsfrihet med hänsyn
till inköp af material utvidgas, likasom kommitterade tro sig hafva ådaga¬
lagt att den ökade kontroll, som ingår i förevarande orgamsationsförslag,
måste anses fullt betryggande mot missgrepp. Vid inköp af en del
af verkets materialbehof är det nödvändigt att kunna handla raskt oc i
med begagnande af gynnsamma konjunkturer. Koppartråden, som ut-
<,ör eu så högst väsentlig del af verkets materialbehof och betingar
så betydande utgifter, har varit och kan antagas åtminstone inom nu
öfverskådlig tid förblifva underkastad sådana prisfluktuationer, att all¬
deles för stora ekonomiska värden för verket sättas pa spel genom nöd¬
vändigheten att vid inköp däraf tillämpa de i leyeransförordnmgen
föreskrifna formerna. Äfven beträffande eu del öfriga mkopsarenden
gäller det nu anförda, om också ej i fullt så hög grad. Kommitterade
anse den telegrafstyrelsen sålunda tillkommande befogenheten lämpligen
höra uttryckligen bestämmas uti instruktionen.
4
26
Telegraf¬
styrelsens
samman¬
sättning.
Enligt livad i följande § 17 föreslås, skulle afbildande af större leve-
lansaftal ske i den förstärkta styrelsen, bestående af generaldirektören,
fullmäktige och minst två ledamöter. Emellertid kan denna regel icke all¬
tid iakttagas, då det är fråga om att för ett inköp begagna sig af en till-
fäHig, gynnsam konjunktur. Det kan nämligen icke beräknas, att fullmäk¬
tige alltid skola vara vid den behöfiiga tidpunkten tillgängliga och i tillfälle
att deltaga i telegrafstyrelsens sammanträde. För sådana fall måste sty¬
relsen, da det gäller att begagna den rätta tidpunkten, verkställa inkö¬
pet utan stödet af fullmäktige. Det följer åt själfva den uppgift dessa
hafva att fylla, att de under dylika omständigheter böra, så snart till¬
fälle därtill blifver, sättas i kännedom om den vidtagna åtgärden.
§ 12- *
I enlighet med hvad i organisationsförslaget angifves skulle antalet
byråchefer i telegrafstyrelsen begränsas till tre. Med afseende på arbe¬
tets fördelning skulle hittills gällande regler i hufvudsak fortfarande
tillämpas på administrativa byrån och linjebyrån samt trafikfrågorna
sammanföras å den tredje byrån. Det är emellertid gifvet, att arbets¬
bördans lämpliga fördelning kan nödvändiggöra förflyttning af vissa
ärenden, som beröra mera än en byrå, från den, där de nu behandlats,
till annan, liksom att andra förhållanden, såsom byråchefernas olika kva¬
lifikationer för visst ärende, deras olika arbetsförmåga och så vidare
kunna gorå det önskvärdt, att en viss omflyttning' åt ärenden må kunna
ske. Kommitterade hafva därför föreslagit, att den genom nuvarande
instruktion af Kungl. Maj:t ganska detaljeradt bestämda arbetsfördel¬
ningen mellan byråerna måtte göras friare, beroende på generaldirektö¬
rens pröfning, och att i instruktionen allenast genom de olika byrå-
ernas benämning skulle angifvas de slag af ärenden, som hufudsakligen
skulle tillhöra hvarje byrå. Härigenom skulle detalj bestämmelserna i
nu gällande instruktions §§ 27—32 kunna undvaras och de närmare
bestämmelserna om fördelningen öfverflyttas till arbetsordningen. Lika¬
ledes skulle därigenom undvikas den onödiga omgången att, för den
händelse ärenden al visst slag behöfva lör att erhålla lämpligare behand¬
ling öfverflyttas från eu till annan byrå, för hvarje gång besvära
Kungl. Maj:t med hemställan om ändring af instruktionen.
Angående behofvet åt en adjoint, som i förekommande fall kan
företräda generaldirektören, likasom angående styrelsens förstärkande vid
behandling al vissa ärenden med två fullmäktige hafva kommitterade i
första delen af sitt utlåtande utförligt motiverat sin mening.
27
§ 13.
Denna, paragraf, som motsvara]' nuvarande § 12, innehållei ingen
annan reell ändring än den, som betingas däraf, att det i vissa
fall skulle kunna öfverlämnas åt byråtjänsteman att mera sjanständigt
än nu är fallet handlägga vissa ärenden.. .
Kommitterade hafva i första afdelningen af sitt betänkande trani-
hållit vikten däraf, att hvarje tjänstemans tid icke upptages åt andra
ärenden än dem, som till följd al sin beskaffenhet kräfva hans omsorg.
Sålunda böra endast de viktigare ärendena nödvändigt afgöras af gene¬
raldirektören och de öfriga, endast i tveksamma fall eller om han eljest
finner sådant af särskilda skäl påkallas. Likaså bör byråchefen kunna
af de till hans afgörande öfverlämnade ärendena utgallra och åt byrä¬
tt änstemans afgörande öfverlämna sådana, om hvilka någon tvekan icke
kan råda, hvarigenom byråchefen till gagn för sina större uppgifter
skulle befrias från eu mängd löpande småärenden, Indika taga en icke
oansenlig tid. , ...
Redan i nu gällande instruktion är i § 42 medgifvande lamnadt
generaldirektören att undantagsvis, då sådant finnes af behof pakalladt,
förordna vid telegrafverket anställd tjänsteman att i byråchefs ställe
föredraga visst ärende eller viss grupp af ärenden. Kommitterade hafva
här infört samma bestämmelse, med någon modifikation i uttryckssättet.
Det torde knappast behöfva anmärkas, att den byråchef, inom hvars
arbetsområde ett sådant ärende faller, härigenom icke skulle befrias
från ansvaret för ärendets handläggning eller sm plikt att, jämlikt §
21, eventuellt låta sin skiljaktiga mening till protokollet antecknas.
§ 14.
Den i nuvarande § 13 förekommande uppräkningen af de särskilda
tjänstemännen har svnts kommitterade kunna ersättas med här föreslagna
hänvisning till telegrafverkets stater, där dessa tjänstemäns fördelning
å de särskilda byråerna jämväl är upptagen. Därest någon ändring åt
dessa tjänster eller deras fördelning å byråerna skulle komma att fram¬
deles blifva behöflig, förefaller det lämpligast, att sådant kunde genom¬
föras utan ändring af instruktionen. Bestämmelsen i paragrafen omfattar
jämväl de i nuvarande § 15 upptagna vaktmästarna.
Nuvarande § 14 skulle utgå i enlighet med kommitteracles förslag
att ställa verkstaden såsom eu särskild afdelning vid sidan af distrikten
och stationerna i stället för att förlägga den inom eu byrå i styrelsen.
Ärenden (in
handläggning
inom Telegraf
styrelse! i.
28
§ 15.
I paragrafen har införts det tillägget, att styrelsen jämväl vid sjuk¬
domstall under tjänstgöring och för hygieniska undersökningar skulle'äga
anlita sakkunnigt biträde. Det har nämligen inträffat, att kvinnlig tjänste-
man under tjänstgöring så hastigt insjuknat, att läkarhjälp ofördröjligen
mast tillkallas. Det synes då kommitterade riktigast, ’att i sådant fall
då läkare af stationsbefäl tillkallas, kostnaden härför bestrides af tele¬
grafverket. Utgifterna härför komma naturligtvis att blifva högst obe¬
tydliga.
id v erklig eller befarad tuberkulos måste stundom af f telegraf-
\ piket läkares rad inhämtas vare sig för att hindra sjukdomens sprid-
mng bland de samtidigt tjänstgörande eller för att lugna dessa.
Behof af sadant biträde förefinnes jämväl i vissa hygieniska ären¬
den, säiskildt vid bedömande af de sanitära förhållandena inom de af tele¬
grafverket använda verkstads- och större stationslokaler.
1 ofrigt betingas ändringen af kommitterades sträfvan att minska
den extra ordinarie personalen, i följd hvaraf tillsättning af amanuenser
icke skulle vidare förekomma.
§ lö¬
pen nya formuleringen af denna bestämmelse är föranledd af deu
föreslagna nya organisationen af telegrafstyrelsen.
Mom. 1 innehaller den uppdelning, som föranledes af grund¬
satsen, att de olika ärendenas olika vikt också bör motsvaras af olikhet
i _ behandligssättet oc*h de högre krafterna sparas för de högre upp¬
gifterna. rr
Mom. 4 är eu nödvändig konsekvens af systemet med en ad-
jomt, som tiger företräda generaldirektören. För att han skall kunna
fylla sitt kall, kräfves tydligen af honom insikt, förutom om den afdel¬
ning inom. verket, hvilken han har att såsom byråchef leda, äfven om
verkets öfriga afdelningar, liksom lian äfven bör "vara förtrogen med de
grundsatser, som generaldirektören anser böra vara ledande för verkets
förvaltning i det hela.
§ 17>
Häi angifvas de ärenden, vid hvilkas handläggning kommitterade
anse telegraffullmäktiges närvaro nödvändig. Ärendena äro sådana, där
fullmäktiges ifrån andra arbetsområden hämtade insikter och erfarenhet
30
ten att åt byråtjänsteman öfverlämna vissa ärenden för slutlig behandling..
Kommitterade hafva af förut angifna skäl ansett, att det bör tillkomma
generaldirektören, icke såsom nu styrelsen, att bestämma hvilka ärenden
som må afgöras utan föredragning inför honom, men att generaldirek¬
törens beslut i sådant afseende skall hos Kungl. Maj:t anmälas.
§ 20.
Bestämmelsen gifver, utan att förrycka fullmäktiges ställning, eu
möjlighet för dem att fullständigare lära känna telegrafverkets för¬
hållanden och att i vidsträcktare mån tillgodogöra verket sina krafter. .
§ 21.
Mom. 1 motsvarar § 20 i nu gällande instruktion.
Mom. 2 angifver den särskilda ställning, som tillkommer telegraf-
fullmäktig. Kommitterade anse, att det generaldirektören åliggande
ansvar för verkets skötsel icke bör delas. Tillkallandet af telegraf-
fullmäktige bör sålunda icke förändra själfva den beslutande myndig¬
heten inom telegrafstyrelsen. Emellertid är det uppenbart, att den vik¬
tiga funktion telegraffullmäktige hafva att fylla icke medgifver, att deras
uppfattning endast står i protokollet såsom ett uttryck för en diverge¬
rande åsikt. Genom förevarande bestämmelse, att ärendet skall under¬
ställas Kungl. Maj:ts pröfning, då fullmäktig finner skäl låta anteckna
skiljaktig mening, torde en lösning vara vunnen, som, utan att ändra
karaktären af generaldirektörens ställning, gifver åt fullmäktiges viktiga
uppgift den betydenhet, som kräfves.
§ 22.
Denna bestämmelse är lika lydande med § 21 i nuvarande instruktion.
Bestämmelsen är densamma, som återfinnes i § 22 af nu gällande
instruktion. För att befria byråchefen från en del rena expeditions-
göromål har dock föreskrift här intagits, att dessa kunna, på sätt redan
nu tillämpas, öfverlämnas till byråtjänstemännen. Senare delen af andra
stycket i nämnda paragraf har uteslutits, då däri behandlade förhållande,
såsom ofvan anmärkts, upptagits i förslagets § 19.
29
kunna lända telegrafverket till särskild!; gagn, ock där kommitte-
rade tänkt sig, att telegrafstyrelsens utvidgade myndighet skulle från
Kungl. Maj:ts och Riksdagens sida göra en ständigt verksam kontroll
önskvärd. 'De omfatta de viktigaste af de ärenden, som falla under tele¬
grafstyrelsens ämbetsbefattning, och deras anförande å detta ställe utgör
således endast en precisering af den telegraffullmäktiges uppgift,
som kommitterade i första delen af sitt betänkande angifv it. Så¬
som där anfördes, torde i regel deras deltagande i telegrafstyrelsens
förhandlingar icke behöfva påkallas oftare än en gång i månaden. F ör
särskilda fall lära visserligen extra sammanträden i deras närvaro komma
att anordnas, men då de viktiga ärenden, i hvilkas handläggning de
hafva att deltaga, kräfva en omsorgsfull föregående utredning, torde
mera sällan anspråk behöfva ställas på dem att under längre tid städse
vara tillgängliga. För de särskilda fall, där uppskof med ett ärende
ej kan ske utan väsentliga olägenheter, har i mom. 2 den nödvändiga
utvägen angifvits.
§ 18-
De i denna paragraf upptagna mål äro i hufvudsak desamma, som i nu
gällande instruktions § 18 upptagas såsom plenimål, med frånskiljande
af dem, som böra behandlas i den med fullmäktige förstärkta styrelsen.
Likaledes äro här uteslutna ordningsföreskrifter (arbetsordning) för sty¬
relsens personal, hvilka enligt bestämmelsen i § 8 skulle utfärdas åt
generaldirektören, samt den i § 5 omnämnda summariska redogörelse,
hvilken skulle afgifvas af telegrafifullmäktige. De skrivelser från stats¬
departement, som endast innehålla meddelande om beviljad koncession
å järnvägsanläggning, elektrisk starkströmsanläggning eller telefonledning
och hvilka i regel endast föranleda en anteckning i liggare och expedieran¬
det af en afskrift till vederbörande distriktsmyndighet, hafva för bespa¬
rande af tid och onödigt arbete ansetts böra afskiljas från plenimålen.
§ 19-
Mom. 1 motsvarar nuvarande instruktions § 19.
Rörande den byråchef nu tillkommande rätten att besluta i ärenden
af beskaffenhet, att de icke finnas i hvarje särskildt fall påkalla styrel¬
sens pröfning, återfinnes stadgande därom i nu gällande instruktion § 22.
(motsvarande § 23 i förevarande förslag), hvarifrån de ansetts böra
lämpligen öfverflyttas till denna paragraf. Här har införts ett tillägg om rät-
31
§ 24.
Föreskriften är densamma, som ingår i nu gällande instruktions § 23.
§ 25.
Denna paragrafs föreskrifter, Indika motsvara de i § 24 af nu gäl¬
lande instruktion intagna bestämmelser, hafva affattats i enlighet med den
nya organisationens kraf. De med förordnandet af en generaldirektörens
adjoint afsedda fördelarna träda genom ifrågavarande bestämmelsers
förenkling här tydligt i dagen. Äfven under generaldirektörens från¬
varo bevaras de" fördelar, som öfver hufvud taget följa med den mo¬
dernare anordningen af ett ämbetsverk i jämförelse med det kollegiala
systemet. I stället för den nuvarande ordningen, som föranleder, att byrå¬
chef måste utöfva beslutanderätt i ärenden, som ligga utanför hans
vanliga arbetsområde och om hvilka han icke alltid varit i tillfälle att
skaffa sig ingående kännedom, skulle alltid generaldirektören eller den
bland hans närmaste män, hvilken sitter inne med den mest omfattande
insikten i verkets angelägenheter och den fullständigaste kännedom om
och samkänsla med de grundsatser, som vid verkets skötsel äro de
ledande, komma att afgöra ärendena. Den förut oundvikliga svagheten,
att. för sådana kortare perioder, då Kungl. Maj:t icke funnit ändamåls¬
enligt att särskildt tillförordna generaldirektör, den enhetliga ledningen
saknades, undgås genom, adjointens trädande i funktion.
De jämförelsevis detaljerade bestämmelserna i nu gällande instruk¬
tion om inskränkning af styrelsens beslutanderätt under generaldirek¬
törens frånvaro bortfalla därigenom af sig själfva och kunna utan olä¬
genhet utbytas mot den allmänna föreskriften i den föreslagna paragrafens
mom. 2 Begränsningen i adjointens myndighet ligger i sakens natur.
§ 26.
För att undvika onödigt arbete och påskynda expeditionen har före¬
slagits, att de mindre viktiga, löpande ärenden, som behandlas enligt
föreskrift i § 19, icke skulle behöfva uppföras å särskild föredragnings¬
lista, utan endast vissa anteckningar göras å akten.
Mom. 3 af denna paragraf öfverensstämmer med hvad nu i § 25 är
stadgadt, allenast med uteslutande af den till leveransförordningen hän¬
visande passus, hvarjemte i öfrigt eu formell förenkling genom hänvis¬
ning till vederbörande paragrafer vidtagits.
32
Tjänstetill¬
sättning,
semester och
annan tjänst¬
ledighet,
vikariat och
afsked.
§ 27.
Bestämmelserna i denna paragraf ansluta sig till hvad i nu gällande in¬
struktions § 26 stadgas med de af den ändrade organisationen omedel¬
bart föranledda ändringar. Där underskrift i stället för af general¬
direktören verkställes af dennes adjoint, bör sådant lämpligen utmärkas.
Likaledes har en särskild form ansetts lämplig, då byråtjänsteman enligt
erhållet uppdrag utfärdar expedition i något ärende.
Enligt hittills gällande stadgande har sekreteraren haft att kontra¬
signera äfven sådana styrelsens skrivelser, i hvilkas affattning han icke
tagit någon del, utan där så väl den nödiga utredningen som skrifvelsens
uppsättande blifvit verkställda af annan tjänsteman. Därigenom har
å ena sidan formellt å sekreteraren öfverflyttats ett ansvar för riktig¬
heten af skrifvelsens innehåll, hvilket i själfva verket icke kunnat hvila
på honom, och å andra sidan har den tjänsteman, som utarbetat skrif-
velsen, till skenet befriats från detta ansvar. Någon anledning att bi¬
behålla en dylik anomali synes icke förefinnas.
§ 28.
Mom. 1 angående förordnande af generaldirektör, generaldirektörens
adjoint och telegraffullmäktige, är i öfverensstämmelse med den närmare
motivering kommitterade i första delen af sitt betänkande lämnat för
den nya organisationen af telegrafstyrelsen. I öfrigt äro bestämmelserna
lika lydande med nu gällande instruktions § 33.
§ 29.
Enligt denna bestämmelse skulle cheferna för distrikts- och de största
lokalförvaltningarna inom verket äfvensom verkstadens chef tillsättas
af Kungl. Maj:t. Likasom telegraf inspektör inom sitt distrikt och
linjedirektör för sin verksamhet inom linjedistriktet är styrelsens när¬
maste ombud, till hvilken öfverlåtits en icke obetydlig myndighet, så
är telefon- och telegrafdirektör för sin stations område och verkstads-
direktören för verkstadens område underchef med liknande myndighet
och däraf följande allmän befälsrätt. Det har därför synts kommitterade
föreligga fullgoda skäl för, att dessa befattningar fortfarande skola af
Kungl. Maj:t tillsättas.
Något dylikt skäl föreligger däremot icke i fråga om kommissarier
af första klassen, hvilka enligt bestämmelserna i 1902 års instruktion^/-
33
tillsättas af Kungl. Maj:t men förut tillsatts af telegrafstyrelsen. Dessa
intaga — i motsats till telefon- och telegrafdirektörerna — i alla af-
seenden samma ställning som öfriga stationsföreståndare under telegraf-
inspektören, och stationernas storlek synes icke i nu förevarande af¬
seende vara af betydelse. Den ändring i afseende på deras tillsättning,
som infördes i nämnda instruktion, torde hafva sin grund endast däri,
att post- och telegrafkommittén, som utarbetade förslaget till berörda
instruktion, fann skäligt att åtminstone beträffande kommissarierna af
l:a klassen i detta hänseende vid telegrafverket införa samma föreskrift,
som redan gällde för postmästarna af de tre högsta klasserna vid post¬
verket. Då sålunda hvarje annat skäl än likställdheten med vissa post-
tjänstemän saknas för nuvarande föreskrift, torde det icke förefinnas till¬
räcklig anledning att vid den nu föreslagna organisationen bibehålla
•densamma.
Af telegrafverkets öfriga tjänstemän utnämnas enligt nu gällande
bestämmelser andra gradens tjänstemän inom styrelsen af Kungl. Maj:t.
Såväl dessa som de af styrelsen utnämnda första gradens tjänstemän
innehafva fullmakt å sina befattningar. Kommitterade hafva i första
delen af sitt betänkande utförligt angifvit skälen, hvarför byråtjänste¬
männen böra sammanföras i en klass och hvarför för dem likasom för
•alla tjänstemän vid stationer och linjedistrikt bör utfärdas konstitutorial
i stället för fullmakt.
§ -o.
Paragrafen är oförändrad bibehållen från nu gällande instruktion (§ 35,
sista stycket). Föreskriften stöder sig mindre på den uppfattningen,
att en gift kvinna icke skulle kunna bibehållas i ordinarie tjänst, än på
hänsynen till telegrafhemlighetens bevarande. Det fullständiga bevaran¬
det af telegraf hemligheten och allmänhetens orubbade förtroende till
detta hemlighållande är en nödvändig faktor vid telegrafverkets verk¬
samhet, och det voro säkerligen icke lämpligt att äfventyra ens för¬
troendet till densamma genom att i befattning bibehålla kvinnor, hvilka
i sin nya ställning skulle kunna utsättas för frestelser att meddela hvad
de i telegraftjänsten varit i tillfälle att erfara, där detta kanske skulle
vara af stor betydelse för deras mäns verksamhet och företag.
Tillåtelse att kvarstå i extra tjänst vid verket medgifves gift kvinna,
endast då hennes man är i verkets tjänst anställd.
5
34
§ 31.
I denna paragraf, som innehåller kompetensvillkoren för telegraf¬
verkets tjänstemän, hafva till en början uteslutits alla bestämmelser angå¬
ende kompetenskrafven för byråchefer. Då byråchefsbefattningarna efter
förslag af generaldirektören tillsättas utan ansökan, skulle dylika bestäm¬
melser icke hafva någon annan betydelse än att eventuellt begränsa
Kungl. Maj:ts utnämningsrätt, en betydelse som emellertid är mera än
ringa, då Kungl. Maj:t säkerligen icke skulle tveka att suspendera be¬
stämmelsen, om den i något fall visade sig stå i vägen för Kungl. Majrts
beslut.
hör de tjänster, som tillsättas efter ansökan, hafva kommitterade i
det hela bibehållit nuvarande bestämmelser. Fordran på juridisk exa¬
men har utsträckts jämväl till notarien. Linjebyrån har nämligen vår¬
den om telegrafverkets fastigheter och omhänderhar de viktigaste in¬
köpen, af fastigheter och materiel. Den mängd underdåniga utlåtanden,
som å byrån handläggas, rörande enskilda starkströms- eller telefon¬
ledningar, rörande tillämpningen af lagar och författningar om ersätt¬
ning vid olycksfall i arbete, sjukvård med mera, göra dessutom juridisk
insikt nödig, hvarjemte alla de vid linjearbetena förekommande rätts¬
frågor angående framdragande af ledningar å enskild mark, angående
användande af enskildas byggnader för telefonfästen och dylikt böra
kunna handläggas af en tjänsteman å byrån.
I öfrigt hafva för byråtjänstemännen bibehållits nuvarande fordrin¬
gar utom för kontrollören, hvilken till sin utbildning bör vara trafik-
tjänsteman.
För öfriga tjänstemän afses icke heller någon ändring, ehuru kommit¬
terade funnit en något ändrad formulering af föreskrifterna bättre mot¬
svara syftet.
§ 32.
Denna bestämmelse är ordagrannt lika med nu gällande § 3S med
det tillägg, att ledigheten äfven må genom cirkulär bekantgöras.
§ 33.
Föreskriften är densamma som nu gällande § 39, dock med uteslu¬
tande af sista punkten, hvilken afsåg ett särskildt förfarande för tillsät¬
tande åt s. k. betjänte. Kommitterade anse nämligen, att någon skill¬
nad i detta afseende mellan olika tjänstegrader icke bör förefinnas.
35
§ 34.
Föreskriften öfverensstännner med nu gällande § 40. Dock med-
g ifver den någon utsträckning af möjligheten att åt underordnad myn¬
dighet uppdraga antagandet af extra ordinarie personal.
§ 35.
Innehållet är, med undantag af ett par formella ändringar, detsamma
som i nu gällande § 41.
1 styrelsens nuvarande instruktion följer en bestämmelse i § 42
■angående skyldighet för tjänsteman i styrelsen att i vissa fall utan
särskild ersättning sköta de till byråchefsbefattning hörande löpande
ärenden, däruti dock endast hänvisas till aflöningsreglementet, Då
denna bestämmelse på grund af det af kommitterade föreslagna änd¬
rade arbetssättet inom styrelsen är obehöflig, har densamma ute¬
slutits. _ ...
Senare afdelningen af ifrågavarande § 42 i nu gällande instruktion
återfinnes, med något ändrad formulering, i den föreslagna § 13 mom. 3.
§ 36.
Bestämmelserna äro bibehållna i enlighet med nuvarande instruktions
§ 43. De sista orden i nyssnämnda paragraf »dock att fråga om rätt till
fyllnadspension af telegrafverkets medel bör Kungl. Maj:ts pröfning
underställas» hafva likväl uteslutits. Enligt nu gällande pensionsbestäm-
melser är frågan om telegraftjänstemans rätt till fyllnadspension af
telegrafverkets medel i alla afseenden fullständigt bestämd. Någon an¬
ledning att öda tid på obehöfliga skrifverier och att betunga Kungl.
Maj:t med frågor om tillämpande af fullt klara stadganden finnes, enligt
kommitterades mening, icke mera i detta än i andra fall. Bestämmel¬
sen tillkom först i nu gällande instruktion och detta blott för att vinna
öfverensstämmelse med instruktionen för generalpoststyrelsen, enligt hvil¬
ken senare instruktion generalpoststyrelsen visserligen har att på begä¬
ran meddela afsked åt do af styrelsen tillsatta tjänstemän och betjänte, men
fråga om rätt till pension af postverkets medel bör underställas Kungl.
Maj:ts afgörande. Då pensionsförhållandena vid telegrafverket däremot icke
innebära något skäl för en dylik anordning, synes bestämmelsen icke
böra bibehållas.
36
Åtal mot
personalen
samt dennas
ansvar för
tjänstefel.
§ 37.
1 aragrafen är i kalydade n ed nu gällande bestämmelse (§ 44)..
§ 38.
Föreskrifterna i denna paragraf, motsvarande § 45 i nu gällande-
instruktion, hafva i åtskilliga hänseenden ändrats och kompletterats.
Ur bestämmelserna hafva utgått de delar, som hänföra sig till
fullmaktsinstitutionen.
I inom. 1 har bland de anledningar, som kunna föranleda styrel¬
sens ingripande mot . tjänsteman, äfven upptagits, att han i öfrigt,
utom de särskildt angifna felen i tjänsten, låter klandervärd! uppförande
komma sig till last. Bestämmelsen, som torde hafva goda skäl Fli¬
sig, återfinnes i den för järnvägsstyrelsen gällande instruktion, där
dock för ifrågavarande förseelse icke stadgas strängare straff än
varning, såvida den ej upprepas, då den till och med kan straffas med
den skyldiges afskedande. Det är uppenbarligen en sak af stor vikt
för telegrafverket, att icke dess tjänstemän, som ofta hafva att gent¬
emot allmänheten företräda verket, genom sitt uppförande ådraga sig miss¬
aktning och dåligt anseende, och det bör då också finnas möjlighet för
telegrafstyrelsen att, i fall sådant skulle inträffa, på ett effektivt sätt in¬
gripa mot ifrågavarande tjänsteman. Kommitterade anse emellertid, att
äfven de öfriga i denna paragraf omnämnda bestraffningsgraderna böra
kunna tillämpas, då anledning därtill förefinnes.
Äfvenledes från gällande instruktion för järnvägsstyrelsen är be¬
stämmelsen i paragrafens mom. 3 om förordnande om åtal hämtadt.
Samma föreskrift återfinnes äfven i den för styrelsen för Troll-
hätte kanal- och vattenverk gällande instruktionen. Att styrelsen i de
här angifna fallen äger hänskjuta frågan till domstols pröfning, synes
vara en bestämmelse, som bör i instruktionen uttryckligen angifvas. Be¬
stämmelsen i senare delen af detta moment, att styrelsen, äfven då mot
tjänsteman yppar sig misstanke om svårare fel eller försummelse i tjän¬
sten, äger afstånga honom från tjänstgöring, är hämtad ur sista stycket
i § 45 af nu gällande instruktion'.
I mom. 4 har införts, att extra ordinarie tjänsteman anses hafva
själf uteslutit sig från verket, därest han titan af styrelsen god-
kändt skäl vägrat mottaga honom tilldeladt förordnande. Det synes
nämligen ^ ligga i sakens natur, att de fördelar det medför att tillhöra
verket måste motsvaras af plikten att, när så påfordras, utföra arbete i
37
verkets tjänst, och styrelsen kan icke vara betjänt med att på papperet
hafva ett antal extra tjänstemän, som den icke kan i fall åt behof
påräkna för verkets arbete. Den erfarenhet styrelsen i flera fall vunnit
har fäst kommitterades uppmärksamhet på nödvändigheten af denna be¬
stämmelses införande i instruktionen.
I följd af innehållet i mom. 3 förevarande paragraf och be¬
stämmelsen i aflöningsreglementets § 9 angående innehållande af aflö¬
ning under afstängning från tjänstgöring kan sista stycket i nu gäl¬
lande instruktions § 45 utgå såsom öfverflödigt.
§ 39.
Bestämmelsen är densamma som nu gällande § 46.
§ 40.
Donna föreskrift ingår icke i nuvarande instruktion för styrelsen,
men motsvarande bestämmelse återfinnes i den af styrelsen utfärdade
instruktionen för stationerna (del III § 124:1). Vikten af denna före¬
skrift, som afser bevarandet af allmänhetens förtroende till telegrafhem¬
ligheten, är emellertid så stor, att den bör intagas i den af Kung! Maj:t
utfärdade instruktionen och sålunda erhålla allmän giltighet.
I denna paragraf skulle lämpligen införas den bestämmelse om förbud
för telegrafverkets tjänstemän att utan styrelsens medgifvande taga patent
å konstruktioner eller anordningar, hvarpå kommitterade i första delen af sitt
betänkande fäst uppmärksamheten. Då emellertid förhållandet mellan
staten och statens tjänstemän i detta afseende torde böra regleras i ett
sammanhang för hela tjänstemannakåren och icke endast för telegrafver¬
ket, hafva kommitterade, i afvaktan på de allmänna föreskrifter, so111
Kungi. Maj :t kan komma att utfärda, icke ansett sig höra föreslå sär¬
skilda bestämmelser för nämnda verk.
§ 41.
Äfven denna föreskrift är i instruktionen för styrelsen ny, men
har en motsvarande bestämmelse i stationsinstruktionen (del III § 1-6)
fällt för personalen vid stationerna. Att vid ett verk sådant som tele¬
grafverket en dylik föreskrift bör äga allmän tillämpning, ligger i sakens
natur, då oförutsedda omständigheter kunna påkalla tjänstemans närvaro
äfven vid andra tillfällen än under den ordinarie tjänstetiden och det
Särskilda
föreskrifter *
38
Besvär öfver
Telegraf¬
styrelsens
beslut.
i sådana fall, såsom vid inträffande svårare linjefel, tillfällig löpning
ni arbete, eldsolycka å station och dylikt, kan bereda afsevärda olägen-
betel att den personal, pa. hvars ingripande det kanske främst ankommer,
kan hafva svårighet att utan dröjsmål komma tillstädes.
Säl skild t i Stockholm hafva de högt uppdrifna hyrespriserna för-
nnledt. en icke obetydlig utflyttning till kringliggande villasamhällen,
hvartill telegrafstyrelsen med hänsyn till nu utgående aflöningar icke
kunnat, trots de olägenheter, som däråt' gjort sig kännbara, undgå att
lämna medgifvande.
emellertid enligt kommitterades förslag personalens aflönings-
lörhallanden skulle icke oväsentligt förbättras, torde det ej vara obefo-
^adt att i sammanhang därmed fordra bosättning å stationeringsorten.
de tall, där tillstånd till bosättning utom denna ort redan lämnats,
bör visserligen afl hänsyn tagas till de förhållanden, som sålunda upp¬
kommit, och, där lämnadt tillstånd beflnnes med hänsyn till tjänsten böra
indragas, tillräcklig tid lämnas för ordnande af de ekonomiska intressen,
som binda en tjänsteman å bostadsorten. Med afseende på framtida
utflyttningar skulle däremot kunna förfaras med strängt iakttagande af
tjänstens kraf och sålunda den anmärkta olägenheten efter hand alldeles
upphöra.
Nuvarande instruktions § 47, som meddelar särskilda bestämmelser
angående betjäntes bestraffning och alskedande, bär uteslutits, enär det
hd kommitterade varit en hufvudprincip, att i förevarande hänseende
enahanda bestämmelser böra gälla för all telegrafverkets personal, oafsedt
vederbörandes tjänstegrad.
§§ 42 och 43.
Dessa paragrafer motsvara oförändrade §§ 48 och 49 i nu gällande
instruktion.
§ 44.
Paragrafen är ordagrannt afskrifven efter den lvdelse, som nuvarande
$ oO erhållit genom Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 31 december
1906.
§ 45.
Föreskriften är densamma, som innehålles i nuvarande instruk¬
tions § 51.
39
Tiden för den nya instruktionens trädande i kraft är föreslagen
till den 1 januari 1908, då den af kommitterade föreslagna omorganisa¬
tionen af telegrafverket torde, därest den vinner statsmakternas bifall,,
börja tillämpas.